Kungl. Maj.ts proposition nr 237 (Proposition 1953:237 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet samt angående handräckning
i skatteärenden, m. m.; given Stockholms slott den
30 oktober 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 16 oktober 1953 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av två den 27 oktober 1953
undertecknade avtal mellan Sverige och Danmark dels för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet och dels
angående handräckning i skatteärenden jämte till förstnämnda avtal hörande
slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen denna dag hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrurende
skatter af indkomst og
formue.

Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige, der onsker såvidt muligt åt
undgå dobbeltbeskatning med hensyn
til skatter af indkomst og formue, er
blevet enige om åt indgå en overenskomst.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede
udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i
Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Stenderup,
og

Hans Majestset Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence
Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens
fuldmagter og fundet dem i god og
behörig form, er blevet enige om folgende
bestemmelser:

Artikel 1.

Denne overenskomst finder anvendelse
på fysiske personer, som er bosat i
Kongeriget Danmark eller i Kongeriget
Sverige, samt på danske og svenske
juridiske personer.

Overenskomsten gselder for Danmarks
vedkommende ikke for Faeroerne
og Grönland.

Artikel 2.

Som skatter af indkomst og formue
anses i denne overenskomst skatter,
som på grundlag af de kontraherende
staters lovgivning erleegges direkte af
nettoindkomst eller af nettoformue, enten
for statens eller kommunens regning.

Som sådanne skatter betragtes saerlig:

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark hava, föranledda av
önskan att, såvitt möjligt, undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet, överenskommit
att avsluta ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Danmark: Den

danske t. f. Chargé d’Affaires i
Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Stenderup,

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god
och behörig form, överenskommit om
följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å fysiska
personer, som äro bosatta i Konungariket
Sverige eller i Konungariket Danmark,
samt å svenska och danska juridiska
personer.

Avtalet gäller för Danmarks vidkommande
icke beträffande Färöarna
och Grönland.

Artikel 2.

Med skatter å inkomst och förmögenhet
avses i detta avtal skatter, som
på grundval av de avtalsslutande staternas
lagstiftning utgå direkt å nettoinkomst
eller å nettoförmögenhet, vare
sig för statens eller kommuns räkning.

Som sådana skatter anses särskilt:

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

1. vedrorende lovgivningen i Danmark: a)

indkomst- og formueskat til staten,

b) fselleskommunal indkomst- og formueskat,

c) kommunal indkomstskat,

d) skatter og afgifter, som erlsegges
på samme grundlag som nogen af de
under a)—c) angivne skatter, samt

2. vedrorende lovgivningen i Sverige:

a) statslig indkomstskat,

b) statslig formueskat,

c) kuponskat,

d) kommunal indkomstskat,

e) skatter og afgifter, som erlsegges
på samme grundlag som nogen af de
under a)—d) angivne skatter.

Artikel 3.

Såfremt ikke andet bestemmes i
denne overenskomst, beskattes indkomst
og formue kun i den af de kontraherende
stater, hvor den skattepligtige
er bosat.

Fysisk person anses ifolge denne
overenskomst for bosat i en af staterne,
hvis han der har sin faste bopsel og
hjemsted eller stadig opholder sig der,
eller iovrigt i henseende til beskatningen
der skal behandles på samme måde som
en i staten bosat person. Skulle anvendelsen
af den nsevnte regel medfore, åt
han måtte anses for bosat i begge stater,
skal han ifolge denne overenskomst anses
for bosat i den stat, med hvilken han
har de staerkeste personlige og ekonomiske
förbindelser. Kan sporgsmålet om,
hvor en person skal anses for åt vsere
bosat, heller ikke afgores i henhold til
sidstnsevnte regel, skal personen anses
for åt vsere bosat i den stat, i hvilken
han er statsborger. Er han statsborger
i begge stater, eller er han ikke statsborger
i nogen af disse, skal de hojeste
finansmyndigheder trseffe aftale fra tilfselde
til tilfaelde.

Juridisk person anses ifolge denne
overenskomst for bosat i den stat,
hvor bestyrelsen eller den hojeste ledelse
har sit saede.

1. beträffande lagstiftningen i
Sverige:

a) statlig inkomstskatt,

b) statlig förmögenhetsskatt,

c) kupongskatt,

d) kommunal inkomstskatt,

e) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder, som någon av
de under a)—d) angivna skatterna; samt

2. beträffande lagstiftningen i Danmark: a)

inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten,

b) gemensam kommunal inkomst- och
förmögenhetsskatt,

c) kommunal inkomstskatt,

d) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder, som någon av de
under a)—c) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta avtal,
beskattas inkomst och förmögenhet allenast
i den av de avtalsslutande staterna,
där den skattskyldige är bosatt.

Fysisk person anses enligt detta
avtal bosatt i en av staterna, om han där
har sitt egentliga bo och hemvist eller
där stadigvarande vistas, eller eljest
i beskattningshänseende där skall behandlas
på samma sätt som en i staten
bosatt person. Skulle han med tillämpning
av nämnda regel anses bosatt i
båda staterna, skall han enligt detta
avtal anses bosatt i den stat, med vilken
han har de starkaste personliga och ekonomiska
förbindelserna. Kan frågan om
var en person skall anses vara bosatt
icke heller avgöras enligt sistnämnda
regel, skall personen anses vara bosatt
i den stat, i vilken han äger medborgarskap;
är han medborgare i båda staterna
eller är han icke medborgare i någon av
dessa, skola de högsta finansmyndigheterna
träffa överenskommelse från fall
till fall.

Juridisk person anses enligt detta avtal
vara bosatt i den stat, där styrelsen eller
högsta förvaltningen har sitt säte.

Knngl. Maj:ts proposition nr 237.

Uskiftet dödsbo skal anses for åt
vsere bosat i den af de to stater, hvor
den afdode i henhold til andet stykke
i denne artikel skal anses for åt have
vseret bosat ved dodsfaldet.

Artikel 4.

Skat af indkomst af fast ejendom,
beliggende i en af de to stater, erlsegges
kun i denne stat.

Artikel 5.

Skat af indkomst af handel, industri
eller anden erhvervsvirksomhed eller
nsering, som udoves fra fast driftssted i
en af de to stater, erlsegges, såfremt
ikke andet bestemmes i det folgende,
kun i denne stat. Findes faste driftssteder
i begge stater, oppebserer hver stat
skat af den del af indkomsten, der
erhverves fra fast driftssted indenfor
den pågseldende stats område.

Som fast driftssted betragtes plads,
på hvilken der til stadigt brug ved virksomhedens
udovelse findes sserligt anlaeg
eller er truffet sserlig foranstaltning, såsom
plads, hvor foretagendet har sin
ledelse, kontor, filial, stadigvserende
agentur, produktionssted, vserksted, indkobs-
eller salgssted, vareoplag, grube,
stenbrud eller lignende, som er genstand
for bearbej delse.

Som indkomst af erhvervsvirksomhed
betragtes også indkomst som medejere
af forretningsforetagender, dog ikke
indkomst af aktier og lignende vaerdipapirer.

Artikel 6.

Royalty, som erlsegges for udnyttelse
af fast ejendom eller for bearbej delse af
grube, stenbrud eller lignende, beskattes
i den af staterne, hvor den faste ejendom,
gruben eller bruddet er beliggende.

Anden royalty beskattes ifolge bestemmelserne
i artikel 3.

Med royalty ligestilles periodisk afgift
för udnyttelse af patent, monster eller
lignende.

Artikel 7.

Skat af indkomst af forretningsforetagender,
bestående i udovelse af sofart

Oskift dödsbo skall anses vara bosatt
i den av de båda staterna, där den
avlidne enligt andra stycket i denna
artikel skall anses hava varit bosatt vid
dödsfallet.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom,
belägen i en av de båda staterna, utgår
allenast i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse eller yrke, vilken
inkomst härflyter från fast driftställe i
en av de båda staterna, utgår, såframt
ej i det följande annorlunda stadgas,
allenast i denna stat. Finnas fasta
driftställen i båda staterna, uppbär
vardera staten skatt å den del av inkomsten,
som förvärvas från inom statens
område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å vilken
för stadigvarande bruk vid rörelsens
utövande finnes särskild anläggning eller
vidtagits särskild anordning, såsom plats
där företaget har sin ledning, kontor,
filial, stadigvarande agentur, tillverkningsplats,
verkstad, inköps- eller försäljningsställe,
varunederlag, gruva eller
annan fyndighet, som är föremål för
bearbetning.

Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i företag,
dock icke inkomst av aktier och likartade
värdepapper.

Artikel 6.

Royalty, som utgår för nyttjande av
fast egendom eller för bearbetande av
gruva eller annan fyndighet, beskattas i
den av staterna, där den fasta egendomen,
gruvan eller fyndigheten är belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna
i artikel 3.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt
utgående avgift för utnyttjande av
patent, mönster eller dylikt.

Artikel 7.

Skatt å inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

eller luftfart, hvis virkelige ledelse har
sit ssede i en af de to stater, erlsegges kun
i denne stat.

Artikel 8.

Med hensyn til aktieudbytter forbeholder
hver stat sig ret til i det omfång,
det er foreskrevet i dens skattelovgivning,
åt opkrseve og tilbageholde skat,
som i henhold til dens skattelovgivning
fradrages ved kilden, dog ikke mere end
5 procent af udbyttets bruttobelob.

Hvor der i den ene stat foretages
fradrag i henhold til bestemmelserne i
forste stykke, skal den anden stat i den
statsindkomstskat, der falder på udbyttet,
indromme et sserligt fradrag på 5
procent af udbyttets bruttobelob eller
på den lavere procent, som måtte vsere
fradraget i den stat, hvorfra udbyttet
udbetales. Sidstnsevnte fradrag kan, forsåvidt
angår Danmark, formindskes med
den skattelettelse, som efter den i Danmark
gseldende lovgivning måtte tilkomme
den skattepligtige på grund af
retten til ved indkomstanssettelsen åt
erholde fradrag for den erlagte kildeskat.''

I tilfaslde, hvor udbytte fra et aktieselskab
i den ene stat oppebseres af et
i den anden stat bosat aktieselskab, som
direkte eller indirekte behersker mindst
50 procent af stemmetallet for samtlige
aktier i det aktieselskab, der udbetaler
udbyttet, skal udbyttet vsere fritaget
for beskatning i den sidstnaevnte stat,
men dog kun i det omfång, livori udbyttet
efter denne stats love ville have
vaeret fritaget for beskatning, såfremt
begge aktieselskaber var blevet anset
som bosat i denne stat.

Artikel 9.

Indkomst af personligt arbejde (herunder
ikke indbefattet pensioner) beskattes
kun i den af de to stater, hvor
den skattepligtige har udfort den virksomhed,
ved hvilken indkomsten er
indtjent.

Sådan indkomst skal dog beskattes
i overensstemmelse med reglerne i
artikel 3

a) i tilfselde, hvor den skattepligtige
er bosat i den ene af de to stater, og
indkomsten er indtjent ved arbejde,

verkliga ledning har sitt säte i en av
de båda staterna, utgår allenast i denna
stat.

Artikel 8.

Beträffande aktieutdelningar förbehåller
sig vardera staten rätt att, i den
mån dess skattelagstiftning så föreskriver,
uttaga och innehålla skatt som enligt
dess skattelagstiftning avdrages vid källan,
dock ej mera än 5 procent av utdelningens
bruttobelopp.

Därest i endera staten avdrag sker
enligt bestämmelserna i första stycket,
skall den andra staten från sin på utdelningen
belöpande statliga skatt å inkomst
medgiva ett särskilt avdrag med
5 procent av utdelningens bruttobelopp
eller med den lägre procentsats, som må
hava avdragits i den stat, varifrån utdelningen
utbetalas. I sistnämnda avdrag
må, såvitt Danmark angår, inräknas
sådan skattelättnad, som enligt dansk
lagstiftning tillkommer skattskyldig
genom rätt att vid inkomstberäkningen
åtnjuta avdrag för den vid källan uttagna
skatten.

I sådana fall, då utdelning från ett
aktiebolag i den ena staten uppbäres av
ett aktiebolag i den andra staten, som
direkt eller indirekt behärskar minst 50
procent av röstetalet för samtliga aktier
i det bolag, som utbetalar utdelningen,
skall utdelningen vara undantagen från
beskattning i den sistnämnda staten,
dock endast i den mån utdelningen enligt
nämnda stats lagar skulle hava varit
undantagen från beskattning om båda
bolagen ansetts vara bosatta i den
staten.

Artikel 9.

Inkomst av personligt arbete (pensioner
härunder icke inbegripna) beskattas
allenast i den av de båda staterna,
där den skattskyldige utövat den
verksamhet, från vilken inkomsten härrör.

Emellertid skall dylik inkomst beskattas
i enlighet med bestämmelserna
i artikel 3

a) i fall då den skattskyldige är
bosatt i den ena av de båda staterna
samt inkomsten förvärvats genom ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

udfort i den anden stat for en arbejdsgiver,
der er bosat udenfor denne, og den
omhandlede indkomst er udbetalt af
nsevnte arbejdsgiver,

b) i tilfselde, hvor den skattepligtige
er bosat i den ene af de to stater, og
den ved arbejde i den anden stat indtjente
indkomst ikke bliver beskattet i
denne stat.

Såfremt arbejdet helt eller hovedsagelig
ndfores ombord på dansk eller
svensk skib eller luftfartoj, skal arbejdet
anses för åt vsere udfort i den stat, hvis
nationalitet skibet eller luftfartoj et har.

Artikel 10.

Studenter og lserlinge; som udelukkende
i studie- eller uddannelsesojemed
opholder sig i en af de kontraherende
stater, underkastes ikke beskatning i
denne stat af belob, som de modtager
til ophold, studier eller uddannelse fra
deres i den anden stat bosatte og der
skattepligtige slsegtninge.

Artikel 11.

Formue, bestående af fast ejendom i en
af de to stater eller tilbehor til sådan
ejendom, beskattes kun i denne stat.

Formue, bestående i foretagender til
udovelse af handel, industri eller anden
erhvervsvirksomhed eller naering, beskattes
kun i den stat, som ifolge bestemmelserne
i denne overenskomst er
berettiget til åt kraeve skat af indkomsten
af samme formue.

Artikel 12.

Denne overenskomst får ikke indflydelse
på retten til åt opnå eventuelle
storre lettelser, som i henhold til folkerettens
almindelige regler er eller i fremtiden
måtte blive indrommet diplomatiske
og konsuleere tjenestemsend.

I den udstrsekning indkomst og formue
på grund af sådanne storre lettelser
ikke beskattes i anssettelseslandet,
forbeholdes beskatningsretten hjemlandet.

bete, utfört i den andra staten för en
arbetsgivare, som är bosatt annorstädes
än i denna stat, och ersättningen
ifråga utbetalts av nämnde arbetsgivare,

b) i fall då den skattskyldige är
bosatt i den ena av de båda staterna
och den genom arbete i den andra staten
förvärvade inkomsten icke beskattas i
denna stat.

Då arbetet helt och hållet eller till
huvudsaklig del fullgöres ombord å
svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg,
skall arbetet anses hava utförts
i den stat, vars nationalitet fartyget
eller luftfartyget sålunda äger.

Artikel 10.

Studenter samt hantverks- och affärspraktikanter,
som allenast i studie- eller
utbildningssyfte uppehålla sig i en av
de avtalsslutande staterna, underkastas
icke beskattning i denna stat för
belopp, som de för underhåll, studier
eller utbildning mottaga från sina i den
andra staten bosatta och där redan
skattskyldiga anhöriga.

Artikel 11.

För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av de båda staterna eller
tillbehör till sådan egendom, utgår skatt
allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri eller
annan rörelse eller yrke, utgår skatt allenast
i den stat, vilken enligt bestämmelserna
i detta avtal skatt å inkomst
av samma förmögenhet tillkommer.

Artikel 12.

Detta avtal inverkar icke på rätten
att åtnjuta eventuella, längre gående
befrielser, som i kraft av folkrättens
allmänna regler medgivits eller framdeles
må komma att medgivas diplomatiska
och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre
gående befrielser påförande av skatter
å inkomst eller förmögenhet icke sker i
anställningsstaten, förbehålles beskattningen
hemlandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Artikel 13.

Den stat, i hvilken den skattepligtige
anses for åt vaere bosat, må ved fastsajttelsen
af skatten anvende den skattesats,
som skulle have vseret bragt til
anvendelse, hvis også indkomst og formue,
som ifolge forskrifterne i denne
overenskomst kun må beskattes i den
anden stat, var inddraget under beskatning
i forstnaevnte stat.

Artikel 14.

Kan den skattepligtige påvise, åt bestemmelser,
trufne af skattemyndighederne
i de kontraherende stater, for
ham har medfört dobbeltbeskatning,
må han herimod gore indsigelse hos den
af de to stater, hvor han er bosat, eller
som han tilhorer. Anses indsigelsen for
begrundet, kan denne stats hojeste
finansmyndighed trseffe overenskomst
med den anden stats hojeste finansmyndighed
for åt undgå dobbeltbeskatning.

Artikel 15.

I tilfselde, hvor vanskeligheder eller
tvivl opstår ved denne overenskomsts
fortolkning og anvendelse, kan de hojeste
finansmyndigheder i de to kontraherende
stater trceffe sserlige overenskomster.

Artikel 16.

De kontraherende stater forpligter sig
til åt överläde til deres hojeste finansmyndigheder
åt traffe rimelig afgorelse
af ethvert andet sporgsmål vedrorende
de skatter, aftalen angår, som, på grund
af forskelligheder mellem de i de to
stater gaeldende principper angående
skattens erlseggelse eller iovrigt, kan
forekomme uden åt vsere udtrykkelig
reguleret i denne overenskomst.

Artikel 17.

Denne overenskomst skal ratificeres
for Danmarks vedkommende af Hans
Majestset Kongen af Danmark og for
Sveriges vedkommende med rigsdagens
samtykke af Hans Majestset Kongen af
Sverige. Ratifikationsdokumenterne skal
snarest muligt udveksles i Stockholm.

Artikel 13.

Den stat, i vilken den skattskyldige
anses vara bosatt, må vid bestämmande
av skatten använda den skattesats, som
skulle hava tillämpats, om även inkomst
och förmögenhet, som enligt föreskrifterna
i detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den andra staten,
tagits till beskattning i förstnämnda
stat.

Artikel 14.

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalsslutande
staterna vidtagna åtgärder för honom
medfört dubbelbeskattning, må han häremot
göra erinringar hos den av de båda
staterna, där han är bosatt eller som
han tillhör. Anses erinringarna grundade,
kan denna stats högsta finansmyndighet
träffa överenskommelse med
den andra statens högsta finansmyndighet
för att undvika dubbelbeskattning.

Artikel 15.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid detta avtals tolkning
och tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna
i de båda avtalsslutande
staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 16.

De avtalsslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina högsta finansmyndigheter
att träffa skäligt avgörande
av varje annan fråga, som, på grund av
olikhet mellan de i båda staterna gällande
principerna angående skattens
utgörande eller eljest, kan, utan att vara
uttryckligen reglerad i detta avtal,
uppstå beträffande de skatter avtalet
avser.

Artikel 17.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Danmarks del av Hans Majestät
Konungen av Danmark. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas
i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Overenskomsten trader i kraft med
udvekslingen af ratifikationsdokumenterne.

Artikel 18.

Når ratifikationsdokumenterne er udvekslet,
skal overenskomsten bringes til
anvendelse:

a) i Danmark:

på sådanne skatter af indkomst og
formue, som erlsegges på grundlag af
skatteligningen for skatteåret 1954/55
eller senere skatteår;

b) i Sverige:

på sådanne skatter af indkomst og
formue, som erlsegges på grundlag af
skatteligningen for året 1954 eller senere
års skatteligning;

på kuponskat af sådant udbytte, som
forfalder til betaling den 1. januar 1954
eller senere.

Ved denne overenskomsts ikrafttraden
ophorer overenskomsten af 6. maj
1932 mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrorende direkte
skatter åt gselde; dog skal sidstnsevnte
overenskomst stadig finde anvendelse,
når der er tale om anssettelser eller
revision af anssettelser for tidligere år
end ovenfor anfört.

Artikel 19.

Overenskomsten förbliver gseldende,
sålsenge den ikke opsiges af nogen af de
kontraherende stater. Opsigelse skal
finde sted mindst seks måneder for et
kalenderårs udgang. Er dette opsigelsesvarsel
blevet iagttaget, finder overenskomsten
sidste gang anvendelse:

a) i Danmark:

på de skatter af indkomst eller formue,
der erlsegges på grundlag af skatteligningen
for det skatteår, som begynder i
det kalenderår, der folger nsermest efter
det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;

b) i Sverige:

på de skatter af indkomst eller formue,
der erlsegges på grundlag af skatte -

Avtalet träder i kraft med utväxlingen
av ratifikationshandlingarna.

Artikel 18.

Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats,
skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
1954 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,
som förfaller till betalning den
1 januari 1954 eller senare;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
taxering för skatteåret 1954/1955 eller
senare skatteår.

Vid ikraftträdandet av detta avtal
upphör avtalet den 6 maj 1932 mellan
Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter
att gälla; dock att sistnämnda avtal
alltjämt skall äga tillämpning ifråga om
taxering eller eftertaxering för tidigare
år än ovan angivits.

Artikel 19.

Avtalet förbliver gällande, så länge
detsamma icke uppsäges av någon av de
avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader före
kalenderårets utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas avtalet
sista gången:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund
av taxering året närmast efter det, varunder
uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
det år, varunder uppsägningen ägde
rum;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

ligningen for året, der folger nsermest
efter det, i hvilket opsigelsen har fundet
sted;

på kuponskat af sådant udbytte, der
forfalder til betaling det år, i hvilket
opsigelsen har fundet sted.

Til bekraftelse herpå har de to staters
befuldmsegtigede undertegnet overenskomsten
og forsynet samme med deres
segl.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober
1953 i to eksemplarer, i det danske og
det svenske sprog, således åt de to
tekster har samme gyldighed.

av taxering för det skatteår, som börjar
under kalenderåret närmast efter det,
då uppsägningen ägde rum.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
avtalet och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober
1953 i dubbla exemplar, på svenska och
danska språken, vilka båda texter
äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Slutprotokol. Slutprotokoll.

Ved undertegnelsen af den denne
dag mellem Ivongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige indgåede overenskomst
til undgåelse af dobbeltbeskatning
vedrorende skatter af indkomst og formue
har undertegnede befuldmsegtigede
afgivet folgende enslydende erk lie ringer,
som skal udgore en integrerende del af
overenskomsten.

1. Den i overenskomstens artikel 2
optagne opregning af de skatter, som
overenskomsten omfatter, tilsigter ikke
åt vsere udtommende.

Tvivlsporgsmål om, hvilke skatter der
omfattes af overenskomsten, skal afgores
i god förståelse mellem de to staters
hojeste finansmyndigheder.

De to staters hojeste finansmyndigheder
skal, så ofte anledning dertil
förekommer, udveksle fortegnelser over
de i hver stat gseldende skatter på indkomst
og formue.

2. Ved kommuner forstås i denne
overenskomst kommuner af såvel hojere
som lavere orden.

3. Denne overenskomst omfatter ikke
vierdis Lign i ngsskatter, omsättningsskatter,
skatter på samfaerdsel eller fördrag,
sserlige skatter på lotteri-gevinst
og vaeddemål, arve- og gaveskatter samt
ej heller i Sverige erlagt »bevillningsavgift
för vissa offentliga föreställningar» eller
tilsvarende i Danmark erlagte skatter.

4. Indkomst eller formue, af hvilken
uskiftet dödsbo i den ene stat beskattes,
må ikke tillige beskattes hos de i dodsboet
anpartsberettigede i den anden stat.

Pengefideikommisser samt aflosningssummer
for fideikommisser (danske len
og stamhuse indbefattede) omfattes ikke
af bestemmelserne i denne overenskomst,
men den til såaanne henhorende
formue og de deraf flydende indkomster
skal vsere undergivet beskatning efter
de i hver stat gseldende bestemmelser.

Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
hava undertecknade befullmäktigade
ombud avgivit följande likalydande
förklaringar, som utgöra en
integrerande del av avtalet.

1. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av de skatter, som avtalet
omfattar, avser icke att vara uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka skatter,
som innefattas under avtalet, skola
avgöras i samförstånd mellan de båda
staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter
skola, så ofta anledning därtill
förekommer, utbyta förteckningar över
i vardera staten utgående skatter å
inkomst och förmögenhet.

2. Med kommuner förstås i detta
avtal kommuner av såväl högre som
lägre ordning.

3. Detta avtal omfattar icke värdestegringsskatter,
omsättningsskatter,
skatter å samfärdsel eller förbrukning,
särskilda skatter å vinst å lotterier och
vadhållning, arvs- och gåvoskatter samt
ej heller i Sverige utgående bevillningsavgift
för vissa offentliga föreställningar
eller motsvarande i Danmark utgående
skatter.

4. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo i den ena staten
beskattas, må ej tillika beskattas hos
dödsbodelägare i den andra staten.

Penningfideikommiss samt avlösningssummor
för fideikommiss (danska »len»
och stamhus inbegripna) omfattas icke
av bestämmelserna i detta avtal, utan
skola däri nedlagd förmögenhet och därav
härflytande inkomster vara underkastade
beskattning efter de i varje
stat gällande bestämmelserna. Båda sta -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

De to stater er enige om i påkommende
tilfaelde gennem deres hojeste finansmyndigheder
åt optage forhandlinger
om, i hvilket omfång og efter hvilke
grundssetninger skattelempelse kan gives
indehaverne af sådanne fideikommisser,
forsåvidt dobbeltbeskatning af disse
skulle foreligge.

5. Bestemmelsen i artikel 4 gaelder
såvel indkomst, som erhverves ved den
faste ejendoms umiddelbare anvendelse
og brug, som indkomst ved udleje, bortforpagtning
samt enhver anden slags
anvendelse af ejendommen, ligesom realisationsfortjeneste,
som erhverves ved
ikke erhvervsmsessig afhsendelse af fast
ej endom samt af tilbehor, som afhsendes
i förbindelse med ejendommen.

Som indkomst af fast ejendom betragtes
indkomst ved faeldning af skov på
egen eller andens jord, såvel som indkomst,
som må tilkomme producenten
ved det faeldede tommers befordring til
eksporthavn og dets salg indenfor riget,
ligesom ved sådan foraedling af tommeret,
som finder sted indenfor riget
andetsteds end på fast driftssted.

6. Til naering ifolge artikel 5 regnes
også fri naering, såsom videnskabelig,
kunstnerisk, litteraer, undervisende og
opdragende virksomhed, som også virksomhed
som laege, advokat, arkitekt og
ingenior.

7. Bestemmelserne i artikel 5 gaelder
såvel indkomst, som erhverves ved umiddelbar
drift af virksomheden, som også
indkomst ved virksomhedens udleje til
en anden, ligesom fortjeneste ved afhaendelse
af virksomheden eller del deraf
eller af genstande, som anvendes i virksomheden.

8. Plads for byggeforetagende, hvis
udforelse har overskredet eller, såvidt
kan forudses, kommer til åt overskride
en tidsperiode af tolv måneder, skal
anses som fast driftssted i overenskomstens
betydning.

Fast driftssted i den ene af de kontraherende
stater skal ikke anses for åt
foreligge alene af den grund, åt et i den
anden stat hjemmehorende foretagende
i den forste stat har et datterselskab
eller der opretholder forretningsforbin -

terna äro ense om att i förekommande
fall genom sina högsta finansmyndigheter
upptaga förhandlingar om i vilken
omfattning och efter vilka grunder
skattelindring kan medgivas innehavare
av sådana fideikommiss, för så vitt
dubbelbeskattning av dem skulle föreligga.

5. Bestämmelsen i artikel 4 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
den fasta egendomens omedelbara förvaltande
och brukande, som ock inkomst
genom uthyrning, utarrendering samt
varje annat slags användning av egendomen
ävensom realisationsvinst, som
förvärvas genom icke yrkesmässig avyttring
av fast egendom samt av tillbehör,
som avyttras i samband med
egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom betraktas
inkomst genom avverkning av
skog på egen eller annans mark, så ock
inkomst, som må tillkomma avverkaren
genom det avverkade virkets forsling
till exporthamn och dess försäljning
inom riket ävensom genom sådan förädling
av virket, som inom riket äger rum
annorstädes än å fast driftställe.

6. Till yrke enligt artikel 5 räknas
även fritt yrke, såsom vetenskaplig,
konstnärlig, litterär, undervisande och
uppfostrande verksamhet, så ock verksamhet
som läkare, advokat, arkitekt
och ingenjör.

7. Bestämmelserna i artikel 5 gälla
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart bedrivande av rörelse, som
ock inkomst genom rörelses upplåtelse
åt annan ävensom vinst genom avyttring
av rörelsen eller del därav eller av
föremål, som användes i rörelsen.

8. Plats för byggnadsföretag, vars
utförande överskridit eller, såvitt förutses
kan, kommer att överskrida en
tidrymd av tolv månader, skall anses
såsom fast driftställe i avtalets mening.

Fast driftställe i den ena av de avtalsslutande
staterna skall ej anses föreligga
allenast på den grund, att ett i den
andra staten hemmahörande företag i
den förra staten har ett dotterbolag eller
där upprätthåller affärsförbindelser blott

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

delser Mot ved en fuldstaendig uafhsengig
representant eller gennem en
representant (agent), som vel er stadigt
virksom for foretagendets regning
indenfor den forste stat, men kun formidler
forretninger uden åt vaere befuldmaegtiget
til åt afslutte forretninger
på foretagendets vegne.

9. De hojeste finansmyndigkeder kan
indgå sserlig overenskomst for på rimelig
vis åt tilvejebringe deling af indkomster
af handel, industri og anden erhvervsvirksomhed
i de i artikel 5, forste stykke,
andet punkt, tilsigtede tilfaelde.

10. Ved »lignende vaerdipapirer» i
artikel 5, sidste stykke, forstås, forsåvidt
den gaeldende lovgivning i Danmark
angår, andelsbeviser, som indehaves af
kommanditister, interessenter, andelshavere
eller andre ikke fuldt ansvarlige
deltagere i erhvervsvirksomhed samt,
forsåvidt den gaeldende lovgivning i
Sverige angår, beviser for andele i
svenske okonomiske foreninger.

Såfremt der på grund af aendring af
bestemmelserne i en af staternes lovgivning
angående selskaber eller andre
sammenslutninger i erhvervsojemed opstår
sporgsmål om betydningen af udtrykket
»lignende vaerdipapirer», kan de
to staters hojeste finansmyndigheder
traffe saerlig overenskomst herom.

11. Den omstaendighed, åt en skattepligtig
i medför af artikel 3 skal anses
för åt vaere bosat i Sverige, skal ikke
vaere til hinder for, åt han, såfremt
han på grund af ophold i Danmark opfylder
betingelserne for skatteansaettelse
efter den danske lovgivnings regler,
skatteansaettes i Danmark forsåvidt
angår indkomst ved personligt arbejde
(jfr. artikel 9, forste stykke), indtjent i
Danmark i det indkomstår, der efter
de danske regler skal laegges til grund
for denne skatteansaettelse. Regien i
artikel 13 skal i dette tilfaelde vaere
anvendelig ved skattens beregning i
Danmark.

12. Under hensyn til den danske
lovgivnings regel, hvorefter beskatning
som folge af bopael i Danmark sker efter
indkomst, erhvervet året forud for
skatteåret, erklaerer de to stater sig

genom en fullständigt oberoende representant
eller genom en representant
(agent), som visserligen är stadigvarande
verksam för företagets räkning inom den
förra staten men blott förmedlar affärer
utan att vara befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.

9. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att på
skäligt sätt åstadkomma uppdelning av
inkomster av handel, industri och annan
rörelse i de i artikel 5 första stycket andra
meningen avsedda fallen.

10. Med »likartade värdepapper» i
artikel 5 sista stycket förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
bevis å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning
i Danmark angår, bevis å andelar,
som innehavas av kommanditdelägare,
intressenter, andelshavare eller
andra begränsat ansvariga delägare i
förvärvsverksamhet.

Därest på grund av ändring av bestämmelserna
i någondera statens lagstiftning
angående bolag eller andra
sammanslutningar för företags drivande
fråga uppkommer om innebörden av
uttrycket »likartade värdepapper»,
kunna de båda staternas högsta finansmyndigheter
träffa särskild överenskommelse
härutinnan.

11. Den omständigheten att en skattskyldig
enligt artikel 3 skall anses vara
bosatt i Sverige utgör icke hinder för
att den skattskyldige, därest han på
grund av vistelse i Danmark uppfyller
förutsättningarna för att kunna
påföras skatt i enlighet med bestämmelserna
i den danska lagstiftningen, i Danmark
påföres skatt beträffande inkomst
av personligt arbete (jämför artikel 9
första stycket), som förvärvats i Danmark
under det inkomstår, vilket enligt
danska regler skall läggas till grund för
skattens påförande. Bestämmelsen i
artikel 13 skall i detta fall äga tillämpning
vid skattens påförande i Danmark.

12. Med hänsyn till den danska lagstiftningens
ståndpunkt att för bosättning
under viss tid i Danmark taga till
beskattning inkomst, som under föregående
år förvärvats, förklara sig de

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

enige om, åt overenskomsten ikke skal
va?re til hinder for sådan beskatning i
Danmark af indkomst, henhorende under
artikel 3, samt åt sporgsmålet om, hvorvidt
dobbeltbeskatning med hensyn til
sådan indkomst skal siges åt foreligge,
efter overenskomsten skal bero på, om
beskatningen sker i begge stater på
grund af bopael i samme tidsrum.

Med henblik på den danske lovgivnings
regel om, åt skattepligten i Danmark
i tilfrelde, hvor en skattepligtig
opgiver sin bopael i Danmark, vedvarer
skatteåret ud, er der mellem de to stater
enighed om folgende: Dersom den skattepligtige
under ophold i Sverige der bliver
undergivet almindelig (fuld) indkomstskattepligt,
bortfalder den danske indkomstskattepligt
for den tilsvarende
periode (jfr. om formueskattepligten
punkt 13). Den danske skattepligt påvirkes
derimod ikke af, åt den skattepligtige
bliver underkastet begraenset
skattepligt i Sverige, f. eks. skattepligt
af indkomst ved personligt arbejde (jfr.
artikel 9, forste stykke).

Bestemmelserne i artikel 5 og artikel 9,
forste stykke, skal ikke vajre til hinder
for, åt Danmark i tilfselde af en skattepligtigs
flytning fra Sverige til Danmark
efter tilflytningen beskatter den pågaeldende
af erhvervsindkomst, indtjent
i Sverige inden flytningen, såfremt den
pågaeldende erhvervsvirksomhed ophorer
som folge af flytningen, eller af indkomst
ved personligt arbejde, som er indtjent i
Sverige inden flytningen. I tilfselde hvor
en person — som i medför af den i andet
stykke i dette punkt omhandlede bestemmelse
i dansk lovgivning er undergivet
almindelig (fuld) skattepligt i
Danmark indtil udgangen af skatteåret,
uanset åt han har opgivet sin bopael i
Danmark — i dette tidsrum på grund af
ophold i Sverige der er blevet undergivet
begrsenset indkomstskattepligt (jfr. andet
stykke, sidste punktum i dette punkt),
kan han efter sin tilbagevenden til Danmark
dog ikke i Danmark beskattes af
indkomst af den i dette stykke omhand -

avtalsslutande staterna ense därom, att
hinder enligt avtalet ej skall anses föreligga
för dylik beskattning i Danmark
av inkomst, som avses i artikel 3, samt
att spörsmålet, huruvida dubbelbeskattning
i fråga om dylik inkomst skall anses
föreligga, skall enligt avtalet bedömas
med hänsyn till om beskattning sker i
båda staterna på grund av bosättning
under samma tidrymd.

Med hänsyn till den bestämmelse i den
danska lagstiftningen, enligt vilken
skattskyldigheten i Danmark i sådana
fall då en skattskyldig uppgiver sitt
hemvist i Danmark fortbestår intill
skatteårets utgång, hava de båda staterna
överenskommit om följande: Därest
den skattskyldige under vistelse i
Sverige därstädes underkastas oinskränkt
skattskyldighet för inkomst,
bortfaller i Danmark skattskyldigheten
för inkomst för motsvarande tid (jämför
beträffande skattskyldighet för förmögenhet
punkt 13). Å skattskyldigheten
i Danmark inverkar däremot icke den
omständigheten att den skattskyldige
i Sverige underkastas begränsad skattskyldighet,
till exempel skattskyldighet
för inkomst av personligt arbete (jämför
artikel 9 första stycket).

Bestämmelserna i artikel 5 och artikel
9 första stycket skola icke utgöra hinder
för att Danmark i händelse av skattskyldigs
flyttning från Sverige till Danmark
efter flyttningen beskattar honom för
sådan inkomst av rörelse, som förvärvats
i Sverige före flyttningen, därest
ifrågavarande rörelse upphör som följd
av flyttningen, eller för inkomst av personligt
arbete, vilken förvärvats i Sverige
före flyttningen. Då en person — vilken
enligt den i andra stycket i denna punkt
omförmälda bestämmelsen i dansk lagstiftning
är underkastad oinskränkt
skattskyldighet i Danmark intill utgången
av skatteåret, oavsett att han
uppgivit sitt hemvist i Danmark —
under denna tid på grund av vistelse i
Sverige blivit där underkastad begränsad
skattskyldighet för inkomst (jämför
andra stycket sista meningen i denna
punkt), kan han efter återkomst till
Danmark dock icke därstädes beskattas
för i Sverige förvärvad inkomst som i

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

lede art, der er indtjent og beskattet i
Sverige.

Skulle anvendelsen af disse bestemraelser
medfore, åt den samlede beskatning
i de to stater kommer til åt omfatte
indkomstbelob, der er vsesentlig storre
eller vaesentlig mindre end det belob,
som ville vsere blevet genstand for beskatning,
hvis hele indkomsten for den
pågseldende periode var blevet beskattet
under eet, kan de to staters hojeste
finansmyndigheder trseffe saerlige aftaler
om afvigelse fra disse bestemmelser.

13. Bestemmelserne i artikel 3 skal,
forsåvidt angår formuebeskatningen,
ikke finde anvendelse ved flytning fra
den ene stat til den anden, idet hvert
land i sådanne tilfaelde skal vaere berettiget
til åt gå frem efter sin skattelovgivning,
medmindre de to staters hojeste
finansmyndigheder i saerlige tilfaelde
måtte blive enige om undtagelser.

14. Hver af staterne skal have ret til i
påkommende tilfaelde åt kraeve dokumentation
for, åt dobbeltbeskatning i
denne overenskomsts betydning föreligger.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober
1953 i to eksemplarer, i det danske og
det svenske sprog, således åt de to
tekster har samme gyldighed.

detta stycke avses och som i Sverige
beskattas.

Skulle tillämpningen av dessa bestämmelser
medföra, att den sammanlagda
beskattningen i båda staterna kommer
att avse inkomstbelopp, som är avsevärt
större eller avsevärt mindre än
det, som skulle tagits till beskattning,
om all inkomst för ifrågavarande period
beskattats en gång, kunna de båda
staternas högsta finansmyndigheter
träffa särskilda överenskommelser om
avvikelse från dessa bestämmelser.

13. Bestämmelserna i artikel 3 skola,
såvitt angår beskattning av förmögenhet,
ej tillämpas i händelse av skattskyldigs
flyttning från den ena staten
till den andra, utan vardera staten skall
i dylikt avseende äga förfara enligt sin
lagstiftning, med mindre de båda staternas
högsta finansmyndigheter i särskilda
fall överenskomma om undantag.

14. Vardera staten skall vara oförhindrad
att i förekommande fall fordra
bevis för att dubbelbeskattning i avtalets
mening föreligger.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober
1953 i dubbla exemplar, på svenska
och danska språken, vilka båda texter
äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige om bistånd
i skattesager.

Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige er blevet enige om åt indgå en
overenskomst om bistånd i skattesager.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede
udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i
Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Stenderup,
og

Hans Majestaet Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence
Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens
fuldmagter og fundet dem i god og
behörig form er blevet enige om folgende
bestemmelser:

Almindelige bestemmelser.

Artikel 1.

Begge stater forpligter sig gensidigt
til åt yde hinanden bistånd i skattesager
på den nedenfor nsermere angivne måde.

Ved bistånd forstås i denne overenskomst: a)

overlevering af dokumenter,

b) tilvejebringelse af oplysninger og
udveksling af sådanne uden sserlig
bogsering eller efter anmodning i det
enkelte tilfselde, samt

c) inddrivelse af skat.

Artikel 2.

Som skatter anses i denne overenskomst: a)

de skatter, på hvilke overenskomsten
af 27. oktober 1953 mellem Kongeriget
Danmark og Kongeriget Sverige
til undgåelse af dobbeltbeskatning vedrorende
skatter af indkomst og formue
finder anvendelse; samt

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark angående

handräckning i skatteärenden.

Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark hava överenskommit att
sluta avtal angående handräckning i
skatteärenden.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Danmark: Den

danske t. f. Chargé d’Affaires i
Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Stenderup,

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god
och behörig form, överenskommit om
följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Båda staterna förplikta sig ömsesidigt
att lämna varandra handräckning i
skatteärenden på sätt nedan närmare
angives.

Med handräckning förstås i detta
avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) införskaffande av uppgifter och
utbyte av upplysningar utan särskild
begäran eller efter framställning i det
enskilda fallet, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel 2.

Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den
27 oktober 1953 mellan Konungariket
Sverige och Konungariket Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
äger tillämpning; samt

Kangl. Maj:ts proposition nr 237.

b) de afgifter, på hvilke overenskomsten
af 27. oktober 1953 mellem Kongeriget
Danmark og Kongeriget Sverige
til undgåelse af dobbeltbeskatning vedrorende
skatter af arvemidler finder
anvendelse.

Artikel 3.

Bistånd ydes kun forsåvidt angår
skattekrav mod skattepligtige, som tilliorer
den stat, fra hvilkep anmodningen
er fremkommet, eller som er bosat i
denne stat. Som bosat i en af staterne
betragtes ifolge denne overenskomst
tillige personer, der stadig opholder sig
der, eller iovrigt i henseende til beskatningen
der skal behandles på samme
måde som en i staten bosat person, herunder
også personer, som beskattes i
Danmark i overensstemmelse med bestemmelserne
i punkterne 11 og 12 i
slutprotokollen til den i artikel 2
nsevnte overenskomst til undgåelse af
dobbeltbeskatning vedrorende skatter
af indkomst og formue.

Var den i forste stykke nsevnte betingelse
til stede indenfor det tidsrum
eller på det tidspunkt, skattekravet
angår, skal den omstsendighed, åt betingelsen
senere er bortfaldet, ikke
vsere til hinder for, åt bistånd ydes; heraf
folger bl. a., åt hvor et skattekrav er
opstået i en af staterne på grund af
bossettelse i denne stat, skal den omstsendighed,
åt bopselsforholdene senere
er amdret, ikke vsere til hinder for, åt der
i den anden stat ydes bistånd i anledning
af det opståede skattekrav.

Forsåvidt angår overlevering af dokumenter
samt tilvejebringelse af oplysninger,
der forefindes i offentligt tilgsengelige
akter, ydes bistånd, selvom
den i forste stykke nsevnte betingelse
ikke er til stede.

Artikel 4.

Al skriftveksling i sager om bistånd
sker direkte mellem det danske finansministerium
eller den myndighed, som
finansministeren i Danmark bestemmer,
og det svenske finansdepartement eller
den myndighed, som finansministeren
i Sverige bestemmer.

b) de skatter, å vilka avtalet den
27 oktober 1953 mellan Konungariket
Sverige och Konungariket Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap äger
tillämpning.

Artikel 3.

Handräckning medgives blott såvitt
angår skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra den stat, från vilken framställningen
gjorts, eller som äro bosatta
i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna
behandlas enligt detta avtal även
personer, som där stadigvarande vistas
eller som eljest i beskattningshänseende
där skola behandlas på samma sätt som
en i staten bosatt person, härunder inbegripet
personer, som påföras skatt i Danmark
i enlighet med bestämmelserna i
punkterna 11 och 12 i slutprotokollet
till det i artikel 2 omförmälda avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Förelåg i första stycket angiven förutsättning
under den tidrymd eller vid
den tidpunkt, skatteanspråket avser,
skall den omständigheten, att förutsättningen
sedermera bortfallit, ej utgöra
hinder för handräckningens beviljande;
härav följer bland annat att, då skattekrav
uppkommit i en av staterna på
grund av bosättning i den staten, skall
den omständigheten, att bosättningsförhållandena
sedermera ändrats, icke utgöra
hinder för beviljande i den andra
staten av handräckning i anledning av
sagda skattekrav.

För delgivning av handling samt för
införskaffande av upplysningar, som
kunna inhämtas i offentliga handlingar,
medgives handräckning även om i första
stycket angiven förutsättning icke föreligger.

Artikel 4.

All skriftväxling i ärenden om handräckning
sker direkt mellan svenska
finansdepartementet eller den myndighet,
som finansministern i Sverige bestämmer,
samt danska finansministeriet
eller den myndighet, som finansministern
i Danmark bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Artikel 5.

De liöjeste finansmyndigheder kan
trseffe aftale i overensstemmelse med bestemmelserne
i artikel 19 angående de
oplysninger, som anmodning om bistånd
skal indehokle.

Artikel 6.

Anmodning om bistånd kan afslås,
hvis den stat, der er anmodet om åt yde
bistånd, anser denne for egnet til åt
bringe dens hojhedsrettigheder eller sikkerhed
i fare.

Artikel 7.

Ydes der bistånd helt eller delvis, skal
den stat, der er anmodet om åt yde bistånd,
uf orto vet underrette den anden
stat om sägens udfald.

Såfremt bistandsanmodningen ikke
efterkommes, skal den stat, der er blevet
anmodet om åt yde bistånd, ufortovet
underrette den anden stat herom med
angivelse af grunden hertil.

Ved meddelelse af underretning i henhold
til denne artikel skal tillige oplyses
sådanne omstaendigheder, der kan vsere
af betydning for skattesagens videre
behandling.

Artikel 8.

Dokumenter, som er udfserdiget eller
bekrgeftet af en domstol eller en forvaltningsmyndighed
i den ene stat,
behover ikke åt legaliseres for åt kunne
anvendes i skattesager indenfor den
anden stats område.

Hvad der er fastsat i denne artikel,
gselder også med hensyn til dokumenter,
der er underskrevet af en tjenestemand
ved domstolen eller myndigheden, såfremt
sådan underskrift er tilstrsekkelig
ifolge lovgivningen i den stat, domstolen
eller myndigheden tilhorer.

Artikel 5.

De högsta finansmyndigheterna äga
träffa överenskommelse enligt bestämmelserna
i artikel 19 angående de uppgifter,
som framställning om handräckning
skall innehålla.

Artikel 6.

Framställning om handräckning kan
avböjas, om den stat, hos vilken handräckningen
begärts, anser densamma ägnad
att äventyra dess höghetsrättigheter
eller säkerhet.

Artikel 7.

Verkställes handräckning helt eller
delvis, skall den stat, hos vilken handräckningen
begärts, utan dröjsmål underrätta
den andra staten om utgången av
ärendet.

Efterkommes icke framställning om
handräckning, skall den stat, hos vilken
handräckningen begärts, ofördröj ligen
underrätta den andra staten därom med
angivande av skälen för beslutet.

Vid meddelande av underrättelse enligt
denna artikel skola tillika angivas
sådana omständigheter som må vara
av betydelse för skatteärendets vidare
behandling.

Artikel 8.

Handling, som utfärdats eller bestyrkts
av domstol eller förvaltningsmyndighet
i den ena staten, behöver ej
legaliseras för att användas i skatteärende
inom den andra statens område.

Vad i denna artikel sagts gäller jämväl
beträffande handling, som underskrivits
av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten,
såframt sådan underskrift är
tillräcklig enligt lagstiftningen i den
stat, domstolen eller myndigheten tillhör.

Overlevering af dokumenter.

Artikel 9.

Vedkommende myndighed i den stat,
der er anmodet om overlevering af et
dokument, kan, bortset fra de tilfselde,
som omhandles i meste stykke, ind -

Delgivning av handlingar.

Artikel 9.

Vederbörande myndighet i den stat,
hos vilken delgivning begärts, kan
utom i fall, som avses i nästföljande
stycke, inskränka sig till att verkställa

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skrsenke sig til åt foretage overleveringen
ved dokumentets afgivelse til
modtageren, forsåvidt denne er villig
til åt modtage det.

Efter onske fra den stat, som har anmodet
om overleveringen, skal dokumentet
overleveres under iagttagelse af den
form, som er foreskrevet for lignende
overlevering i lovgivningen i den stat,
der er anmodet om overlevering.

Artikel 10.

Som bevis for overleveringen skal
gselde enten en dateret og bekraeftet
erkendelse fra den, til hvem overleveringen
er sket, eller en attest fra vedkommende
myndighed i den stat, der er
anmodet om åt foretage overleveringen,
udvisende formen og tidspunktet for
overleveringen.

Tilvejebringelse af oplysninger m. v.

Artikel 11.

Tilvejebringelse af oplysninger skal
ske i overensstemmelse med lovgivningen
i den stat, til hvilken anmodningen
herom er rettet.

Anmodningen må ikke efterkommes,
såfremt dette ville medfore, åt forretnings-,
fabrikations- eller erhvervshemmeligheder
derved ville blive åbenbaret.
Anmodningen kan afslås, dersom den
stat, der fremssetter anmodningen, ifolge
sin egen lovgivning ikke på bogsering af
den anden stat kan fremskaffe oplysninger
af den omspurgte art.

Den myndighed, som fremssetter anmodningen,
skal oplyse, hvorvidt den
pågaeldende foranstaltning ifolge statens
egen lovgivning kan foretages på begaering
af den anden stat.

Artikel 12.

De i artikel 4 omhandlede myndigheder
skal, i det omfång det hensigtsmaessigt
kan ske på grundlag af tilgaengelige
oplysninger, snarest muligt
efter udgangen af hvert kalenderår uden
saerlig anmodning udveksle sådanne oplysninger
angående fysiske personer med
bopael i den anden stat eller der hjemmehorende
juridiske personer, som kan
antages åt vaere af betydning for disses

delgivningen genom handlingens överlämnande
till mottagaren, såvitt denne
är villig mottaga densamma.

På önskan av den stat, som begärt
delgivningen, skall handlingen delgivas
i den form, som för liknande delgivning
är föreskriven enligt lagstiftningen i den
stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel 10.

Såsom bevis om delgivningen skall
gälla antingen ett daterat och bestyrkt
erkännande av den, med vilken delgivningen
skett, eller ett intyg av vederbörande
myndighet i den stat, hos vilken
delgivningen begärts, utvisande formen
och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter, m. in.

Artikel 11.

Införskaffande av uppgifter skall ske
i enlighet med lagstiftningen i den stat,
till vilken framställning om införskaffande
av uppgifterna riktats.

Framställningen må icke efterkommas,
om bifall till framställningen skulle
medföra yppandet av affärs-, fabrikations-
eller yrkeshemlighet. Framställningen
kan avböjas, därest den stat,
som gör framställningen, enligt sin egen
lagstiftning icke kan på begäran av den
andra staten införskaffa uppgift av det
slag varom fråga är.

Den myndighet, som gör framställningen,
skall uppgiva, huruvida den
åtgärd, varom fråga är, enligt lagstiftningen
i den egna staten kan vidtagas
på begäran av den andra staten.

Artikel 12.

I artikel 4 omförmälda myndigheter
skola, i den mån det lämpligen kan ske
på grundval av tillgängliga uppgifter,
snarast möjligt efter utgången av varje
kalenderår, utan särskild framställning
utbyta sådana upplysningar, avseende i
den andra staten bosatta fysiska personer
eller där hemmahörande juridiska
personer, som kunna antagas vara av
betydelse för deras taxering. Omfatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

skatteanssettelse. Omfanget af de oplysninger,
som således skal udveksles,
fastsaettes ved overenskomst på den
måde, som omhandles i artikel 19.

Dersom det i den stat, som har modtaget
oplysningerne, viser sig, åt disse
ikke svarer til de virkelige forhold, skal
vedkommende myndighed i denne stat,
forsåvidt det findes åt kunne ske og
kan antages åt vaire af interesse for den
anden stat, snarest muligt tilbagesende
de modtagne dokumenter til vedkommende
myndighed i denne med oplysning
om grunden tiltilbagesendelsen eller
på anden måde underrette denne myndighed
om forholdet.

Inddrivelse af skat.

Artikel 13.

Et eksigibelt skattekrav skal efter anmodning
fra den ene stat anerkendes som
eksigibelt i den anden stat samt inddrives
i overensstemmelse med dennes
lovgivning.

Med anmodning om inddrivelse af
skat skal folge en erklsering fra vedkommende
myndighed i den stat, der
fremssetter anmodningen, om, åt kravet
er eksigibelt; denne myndigheds kompetence
skal bekrseftes af myndighed
som omhandlet i artikel 4.

Bistånd til inddrivelse ydes ikke, såfremt
skattekravet, hvis det blev gennemfort,
ville medfore dobbeltbeskatning
i forhold mellem de to stater.

Artikel 14.

Anmodning om bistånd til inddrivelse
kan kun fremssettes, forsåvidt der ikke
i den pågseldende stat föreligger tilstrsekkelige
inddrivelsesmuligheder.

Forsåvidt angår arvinger eller andre,
der har erhvervet midler som folge af
et dodsfald, ydes der ikke bistånd til
inddrivelse af skat i det omfång, skattekravet
överskrider belobet eller vserdien
på erhvervelsestidspunktet af det, der
er erhvervet som folge af dodsfaldet.

Artikel 15.

For skat, som skal inddrives ifolge
denne overenskomst, gselder ikke sserlig

ningen av de upplysningar, som sålunda
skola utbytas, bestämmes genom överenskommelse
i den ordning varom i
artikel 19 stadgas.

Därest det i den stat, som mottagit
upplysningarna, befinnes att dessa icke
motsvara de verkliga förhållandena, skall
vederbörande myndighet i den staten,
om så finnes kunna ske och det kan
antagas vara av intresse för den andra
staten, så snart som möjligt återställa
de mottagna handlingarna till vederbörande
myndighet därstädes, med angivande
av skälen för återställandet, eller
ock på annat sätt underrätta myndigheten
om förhållandet.

Indrivning av skatt.

Artikel 13.

Exigibelt beslut i skatteärende skall,
efter framställning från den ena staten,
i den andra staten erkännas såsom exigibelt
samt verkställas i enlighet med dess
lagstiftning.

Vid framställning om indrivning skall
fogas förklaring av vederbörande myndighet
i den stat, från vilken framställningen
göres, att beslutet är exigibelt;
denna myndighets behörighet skall bestyrkas
av myndighet som i artikel 4
sägs.

Handräckning för indrivning medgives
icke, därest skatteanspråket, om
det genomfördes, skulle föranleda dubbelbeskattning
i förhållandet mellan de
båda staterna.

Artikel 14.

Framställning om handräckning för
indrivning må ifrågakomma endast såvitt
tillräckliga möjligheter för indrivning
icke föreligga i den egna staten.

Handräckning beviljas icke för indrivning
av skatt, såvitt angår arvingar
eller andra vilka förvärvat egendom
på grund av dödsfall, i den mån skatteanspråket
överskrider beloppet eller
värdet vid tiden för förvärvet av vad
som på grund av dödsfallet förvärvats.

Artikel 15.

Beträffande skatt, som skall indrivas
enligt detta avtal, åtnjutes icke för

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

fortrinsret, som er fastsat for skatter i
den stat, der er anmodet om bistånd.

Ved inddrivelse af skat ifolge denne
overenskomst skal sogsmål ved domstolene
eller konkurs xkke indledes, medmindre
den hojeste finansmyndighed i
den stat, hvor inddrivelsen sker, efter
bogsering af den tilsvarende myndighed
i den stat, der har fremsat anmodningen,
udtrykkelig giver sit samtykke hertil.

Artikel 16.

Den stat, hvor inddrivelse ifolge
denne overenskomst har fundet sted,
er overfor den anden stat ansvarlig for
de inddrevne belob.

Sxrlige bestemmelser.

Artikel 17.

Med hensyn til foresporgsler, oplysninger
og erklseringer samt andre meddelelser,
som ifolge denne overenskomst
fremkommer til en af staterne, skal de i
denne stat gseldende lovregler om tavshedspligt
og dokumenters hemmeligholdelse
finde anvendelse.

Artikel 18.

For bistånd ifolge denne overenskomst
i en af staterne kan der ikke afkrseves
den anden stat afgift eller godtgorelse
for udgifter. Den forstnsevnte stat er
dog berettiget til godtgorelse dels for
vederlag til sagkyndige, dels for udgifter,
som er foranlediget ved stsevningsmsends
medvirken i de i artikel 9, andet
stykke, omtalte tilfselde, dels endelig
for udgifter i förbindelse med sogsmål
ved domstolene, som er foranlediget af
bistandsydelsen.

Artikel 19.

De hojeste finansmyndigheder i de to
stater kan trseffe yderligere aftaler i
overensstemmelse med denne overenskomsts
formål. Foruden om udvekslingen
af sådanne oplysninger, som omtales
i artikel 12, kan de sserlig tneffe
nsermere aftale om de mindstebelob,
som en anmodning om inddrivelse må

skatter stadgad särskild förmånsrätt i
den stat, hos vilken handräckning
begärts.

Vid indrivning av skatt enligt detta
avtal skall rättegångsförfarande vid
domstol eller konkursförfarande icke
inledas, med mindre den högsta finansmyndigheten
i den stat, hos vilken
indrivningen sker, efter begäran av
motsvarande myndighet i den stat, som
gjort framställningen, uttryckligen därtill
samtycker.

Artikel 16.

Den stat, i vilken indrivning enligt
detta avtal ägt rum, är gentemot den
andra staten ansvarig för de indrivna
beloppen.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 17.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,
uppgifter och utlåtanden ävensom
andra meddelanden, vilka i anledning
av detta avtal ingå till någondera
staten, tillämpas i denna stat gällande
laga bestämmelser angående tystnadsplikt
och handlingars hemlighållande.

Artikel 18.

För handräckning enligt detta avtal i
en av staterna må den andra staten
icke påföras någon avgift eller kostnadsersättning.
Den förstnämnda staten
är dock berättigad till ersättning dels
för gottgörelse till sakkunniga, dels för
kostnader, som föranletts genom förrättningsmäns
medverkan uti de i artikel
9 andra stycket angivna fallen, dels
ock för kostnader på grund av rättegångsförfarande
vid domstol, som föranledes
av handräckningens verkställande.

Artikel 19.

De högsta finansmyndigheterna i de
båda staterna kunna träffa ytterligare
överenskommelser i enlighet med detta
avtals syftemål. De kunna särskilt närmare
överenskomma — förutom beträffande
utbytet av sådana upplysningar
som avses i artikel 12 — angående
minsta belopp, som framställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

angå, om afgifter i förbindelse med
inddrivelse, renter, rettergangsomkostninger,
boder og andre lignende belob
uden strafferetlig karakter, som pålober
i förbindelse med beskatning eller inddrivelse,
om fastssettelse af kurs for
omregningen af belob, som skal inddrives,
samt om regnskabsaflseggelse for
inddrevne belob.

Skulle der opstå vanskeligheder eller
tvivl vedrorende overenskomstens fortolkning
eller anvendelse, kan de naevnte
myndigheder ligeledes trseffe saerlig aftale.

Artikel 20.

Med udtrykket »den hojeste finansmyndighed»
forstås i denne overenskomst
finansministeren i den pågseldende
stat.

Artikel 21.

Denne overenskomst gaelder for Danmarks
vedkommende ikke for Faeroerne
og Grönland.

Artikel 22.

Denne overenskomst skal ratificeres
for Danmarks vedkommende af Hans
Majestaet Kongen af Danmark og för
Sveriges vedkommende med rigsdagens
samtykke af Hans Majestaet Kongen af
Sverige.

Ratifikationsdokumenterne skal snarest
muligt udveksles i Stockholm.

Overenskomsten traeder i kraft ved
begyndeisen af den måned, som folger
naermest efter udvekslingen af ratifikationsdokumenterne.
Det iagttages herved,
åt bistånd ikke skal ydes,

forsåvidt angår tilvejebringelse af oplysninger
fra Sverige, såfremt den indkomst
eller formue, som sagen angår, i
Danmark er medregnet eller burde have
vaeret medregnet ved skatteansaettelsen
for skatteåret 1953/54 eller tidligere
skatteår;

forsåvidt angår tilvejebringelse af oplysninger
fra Danmark, såfremt den indkomst
eller formue, som sagen angår, i
Sverige er medregnet eller burde have
vaeret medregnet ved skatteligningen for
året 1953 eller tidligere år;

om indrivning må avse, angående avgifter
i samband med indrivning, räntor,
rättegångskostnader, viten och andra
liknande, i samband med beskattning
eller indrivning utgående belopp utan
straffrättslig karaktär, angående fastställande
av kurs för omräkning av
belopp, som skola indrivas, samt angående
redovisning av indrivna belopp.

Skulle svårighet eller tvivelsmål uppkomma
rörande avtalets tolkning eller
tillämpning, äga nyssnämnda myndigheter
likaledes träffa särskild överenskommelse.

Artikel 20.

Med uttrycket högsta finansmyndighet
förstås i detta avtal finansministern
i vederbörande stat.

Artikel 21.

Detta avtal gäller för Danmarks vidkommande
icke beträffande Färöarna
och Grönland.

Artikel 22.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Danmarks del av Hans Majestät
Konungen av Danmark.

Ratifikationshandlingarna skola snarast
möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med ingången
av den kalendermånad, som följer närmast
efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.
Härvid iakttages, att
handräckning ej medgives,

beträffande införskaffande av uppgift
från Danmark, därest inkomst eller förmögenhet,
varom i ärendet är fråga, i
Sverige taxerats eller bort taxeras vid
1953 eller tidigare års taxering;

beträffande införskaffande av uppgift
från Sverige, därest inkomst eller förmögenhet,
varom i ärendet är fråga, i
Danmark taxerats eller bort taxeras för
skatteåret 1953/54 eller tidigare skatteår; -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

forså vidt angår tilvejebringelse af
oplysninger vedrerende säger om afgifter
af arvemidler, såfremt arveladeren eller
testatoren er afgået ved doden for dagen
for overenskomstens ikrafttraden;

forsåvidt angår inddrivelse af dansk
skat af indkomst eller formue, såfremt
skatten er pålignet for skatteåret 1953/54
eller tidligere skatteår;

forsåvidt angår inddrivelse af svensk
skat af indkomst eller formue, såfremt
skatten er pålignet på grundlag af
skatteligningen for året 1953 eller tidligere
år eller på grundlag af efteransaettelse
for noget af de nsevnte år; samt
forsåvidt angår inddrivelse af afgifter
af arvemidler, såfremt arveladeren
eller testatoren er afgået ved doden for
dagen for overenskomstens ikrafttraden.

Artikel 23.

Overenskomsten skal gaelde, så Isenge
den ikke opsiges af nogen af de kontraherende
stater. Opsigelse skal finde sted
mindst seks måneder for et kalenderårs
udgang. Er opsigelsesfristen iagttaget,
ophorer overenskomstens gyldighed ved
kalenderårets udgang.

Anmodning om bistånd, som er kommet
frem til vedkommende myndighed
i den stat, til hvilken anmodningen er
rettet, inden overenskomsten er ophort
åt gaelde, skal efterkommes i henhold til
overenskomstens bestemmelser.

beträffande införskaffande av uppgift
i ärende rörande skatt å kvarlåtenskap,
om arvlåtaren eller testatorn avlidit
före dagen för avtalets ikraftträdande;

beträffande indrivning av svensk skatt
å inkomst eller förmögenhet, om skatten
utgår på grund av 1953 eller tidigare
års taxering eller på grund av eftertaxering
för något av nämnda år;

beträffande indrivning av dansk skatt
å inkomst eller förmögenhet, om skatten
utgår för skatteåret 1953/54 eller tidigare
skatteår; samt

beträffande indrivning av skatt å
kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller testatorn
avlidit före dagen för avtalets
ikraftträdande.

Artikel 23.

Avtalet skall förbliva gällande så
länge detsamma icke uppsäges av någon
av de avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader
före kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalets
giltighet med kalenderårets utgång.

Framställning om handräckning, som
inkommit till vederbörande myndighet
i den stat, till vilken framställningen riktats,
innan avtalet upphört att gälla,
skall efterkommas i enlighet med avtalets
bestämmelser.

Til bekraftelse herpå har de to staters Till bekräftelse härå hava de båda
befuldmsegtigede undertegnet denne staternas befullmäktigade ombud underoverenskomst
og forsynet samme med tecknat detta avtal och försett detsamma
deres segl. med sina sigill.

Udfserdiget i Stockholm den 27. oktober Som skedde i Stockholm den 27 oktober
1953 i to eksemplarer, i det danske og 1953 i dubbla exemplar, på svenska och
det svenske sprog, således åt de to danska språken, vilka båda texter äga
tekster har samme gyldighed. lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953
(nr 293) om särskild sjömansskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § och 4 § 2 mom. förordningen den 5 juni
1953 om särskild sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Nuvarande lydelse.

3 §.

Särskild sjömansskatt —- — — i
tjänsten.

4 §■

2 mom. Skatteavdrag skall icke
verkställas, om sjömannen företer
för honom i Danmark, Island, Norge
eller Ungern utfärdad debetsedel eller
annan likvärdig handling varav
framgår att han har att erlägga skatt
för inkomst till något av nämnda
länder. I annat fall må skatteavdrag
icke underlåtas med mindre sjömannen
med intyg från länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län styrker, att
skatteavdrag icke skall göras.

Föreslagen lydelse.

3 §■

Särskild sjömansskatt — — — i
tjänsten.

Särskild sjömansskatt skall utgå i
helt antal kronor, därvid överskjutande
öretal bortfaller.

4 §.

2 mom. Skatteavdrag skall icke
verkställas, om sjömannen företer
för honom i Island, Norge eller Ungern
utfärdad debetsedel eller annan
likvärdig handling varav framgår att
han har att erlägga skatt för inkomst
till något av nämnda länder. I annat
fall må skatteavdrag icke underlåtas
med mindre sjömannen med intyg
från länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län styrker, att skatteavdrag
icke skall göras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 16 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Lindell, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och
Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden.
Departementschefen anför därvid följande.

Den 6 maj 1932 undertecknades avtal mellan Sverige och Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter jämte ett till
avtalet hörande slutprotokoll. Sedan avtalet godkänts av samma års riksdag
(prop. nr 253, bev.utsk. betänk, nr 47, skriv, nr 273) utfärdades kungörelse
i ämnet den 30 juni 1932 (nr 348). Avtalet är alltjämt gällande.

I punkt 4 andra stycket i slutprotokollet till avtalet föreskrives, att därest
i någondera staten införes beskattning av inkomst av kapital vid källan
(genom avdrag), skall, intill dess särskild överenskommelse träffas, dylik
beskattning icke innefattas under avtalet. Då avtalet ingicks förefanns icke
sådan beskattning i någondera staten. Sedan Sverige år 1943 infört kupongskatt
å aktieutdelning inleddes förhandlingar mellan de båda staterna i avsikt
att träffa ett tilläggsavtal. På grund av ockupationen av Danmark
kunde emellertid ett avtal i vanlig ordning icke träffas. Ett förslag till tilläggsavtal
upprättades år 1943, vilket dock aldrig undertecknades eller ratificerades.
Sedan förslaget jämte en note från Danmarks minister i Stockholm
förelagts riksdagen (prop. 1944 nr 219), bemyndigade riksdagen
Kungl. Maj :t (skriv. 1944 nr 147) att meddela föreskrift om vissa skattelättnader.
Genom kungörelse den 26 maj 1944 (nr 259) har i anslutning
härtill lämnats föreskrifter angående restitution i vissa fall av kupongskatt
å aktieutdelning.

1932 års avtal har under senare år kommit att tillämpas i ett avsevärt
mycket större antal fall än tidigare. Detta sammanhänger med att danska
arbetstagare under det andra världskriget och åren därefter i icke obetydlig
omfattning förskaffat sig arbetsanställning av längre eller kortare varaktig -

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

het här i riket. Enligt gällande avtal beskattas inkomst av personligt arbete
i den av staterna, där arbetstagaren anses vara bosatt. I Danmark anser man
i regel — vid tillämpning av avtalet — i Sverige arbetande danskar vara
bosatta i Danmark, om de under vistelsen här i riket har familj i Danmark
eller på annat sätt har stark anknytning till hemlandet. Man anser sig således
i Danmark äga rätt att beskatta sådana personer för deras under vistelsen
härstädes förvärvade inkomst. 1 Sverige medför det från och med år
1947 tillämpade uppbördssystemet, att även en kortvarig arbetsanställning
föranleder skatteavdrag. Centrala uppbördsnämnden har genom meddelanden
till de lokala skattemyndigheterna givit föreskrifter för att söka anpassa
uttagandet av preliminärskatt till reglerna i tillämpningskungörelsen
om taxering i Sverige av danska arbetstagare. Med hänsyn till vissa särskilda
bestämmelser i avtalet har emellertid tillämpningskungörelsen utformats så
att i alla de fall, då stadigvarande vistelse föreligger i Sverige, skall beskattningsnämnderna
— oaktat den skattskyldige enligt avtalet skall anses vara
bosatt i Danmark — tillse att taxering åsättes vederbörande, som om avtalet
icke förefanns. Rättelse kan endast vinnas genom framställning till
riksskattenämnden. Då centrala uppbördsnämnden måst anpassa sina föreskrifter
härtill, har preliminärskatt kommit att uttagas, så snart en vistelse
i Sverige kan anses vara eller komma att bli stadigvarande. Detta har
i sin tur medfört, att dubbelbeskattning i ett stort antal fall uppkommit. För
att söka undvika eller för att undanröja denna beskattning krävs ett tidsödande
arbete för därav berörda myndigheter i såväl Sverige som Danmark.

På grund av nyssberörda förhållanden har sedan länge förelegat önskan
om ändring av avtalets bestämmelser om beskattning av inkomst av personligt
arbete. Vidare har sedan avtalet ingåtts skattelagstiftningen i Sverige
och Danmark undergått väsentliga förändringar, varför behov av en allmän
översyn av avtalets bestämmelser har ansetts föreligga. Även i andra
hänseenden har det visat sig önskvärt, att avtalet bleve kompletterat och
ändrat.

Vid olika tillfällen har förslag från svensk sida framställts om förhandlingar
mellan de båda staterna för revidering av avtalets bestämmelser. Sedan
danska regeringen givit sin anslutning till förslag härom, ägde förhandlingar
rum i Stockholm under tiden den 9—den 14 juli 1952 och i Köpenhamn
under tiden den 11—den 21 maj 1953. Förhandlingarna fördes å
svensk sida av generaldirektören Rolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet
Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A. Sandström.

I Danmark framlades för något år sedan förslag till ny lag om skatt till
staten å inkomst och förmögenhet m. in. Förslaget skulle, om det antoges,
innebära en genomgripande förändring av den statliga direkta beskattningen.
Sålunda innehåller förslaget bland annat nya regler om skattskyldighetens
inträde och upphörande. Med hänsyn till den tid, som kunde antagas
förflyta innan detta förslag blivit slutligen prövat, förelåg vid förhandlingarna
enighet om att icke för det dåvarande företaga någon allmän översyn
av bestämmelserna i avtalet. Förhandlingsarbetet begränsades därför i hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

vudsak till revidering av avtalet allenast på vissa punkter, där behov av
mera omedelbara ändringar ansågs föreligga. Under förhandlingarnas gång
visade det sig emellertid av praktiska skäl önskvärt att upprätta förslag till
helt nytt avtal, vars text i andra delar än som nyss angivits skulle vara
likalydande med gällande avtal. Vid förhandlingarna föreslogs från dansk
sida, att till behandling skulle upptagas jämväl frågan om avtal mellan Sverige
och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden. —
Beträffande förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap får jag hänvisa till
vad jag härom senare kommer att anföra. — På grund av vad sålunda föreslagits
vid förhandlingarna utarbetade förhandlingsdelegationerna förslag
till dels avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalsförslaget
hörande slutprotokoll och dels avtal mellan de båda staterna angående
handräckning i skatteärenden. Tillika utarbetades förslag till särskild överenskommelse
jämlikt artikel 19 i förslaget till handräckningsavtal.

Avtalsförslagen jämte förslaget till slutprotokoll — vilka handlingar
jämte ett rörande paraferingen upprättat protokoll torde få såsom bilaga1
fogas vid protokollet i detta ärende —• överlämnades av de svenska förhandlarna
till chefen för finansdepartementet.

De upprättade handlingarna remitterades den 13 augusti 1953 till kammarrätten,
som inkommit med utlåtande däröver den 17 september samma
år.

Under hand har nu från dansk sida meddelats, att man vore beredd att
underteckna avtalsförslagen.

I. Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet.

Jag torde först få erinra om följande regler angående den danska beskattningen.
Beskattning sker för »skatteår», vilket sammanfaller med budgetåret,
som löper från och med den 1 april ena året till och med den 31
mars följande år. Skatten beräknas med ledning av föregående kalenderårs
eller räkenskapsårs inkomst samt förmögenheten vid föregående årsskifte
eller vid utgången av föregående räkenskapsår. Skattskyldighet åvilar först
och främst den, som är bosatt i Danmark, samt vidare den, som icke är bosatt
därstädes men vistats i Danmark under viss tid. Skattskyldigheten för
fysiska personer inträder vid den statliga beskattningen normalt vid skatte 1

Förslagen till avtal och slutprotokollet har här uteslutits. Nämnda handlingar är lika lydande
med de vid propositionen fogade handlingarna utom därutinnan att det i den danska lydelsen
av artikel 12 förekommande ordet »tjenestemsend> i förslaget till avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet motsvarades av ordet
»embetsmsend», att ombudens namn tillagts i avtalens ingress, att datering och underskrifter
införts samt att i avtalen införts ratifikationsortens namn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

årets början, d. v. s. den 1 april. En person, som inflyttar till Danmark och
där bosätter sig, taxeras emellertid där till statlig inkomstskatt redan under
inflyttningsåret såsom obegränsat skattskyldig för inkomster under ett
föregående år, då han ännu icke var bosatt i Danmark. Skattskyldigheten
inträder nämligen som regel första gången vid ingången av det skattehalvår
(skatteåret indelas i två skattehalvår: den 1 april—den 30 september och
den 1 oktober—den 31 mars), som följer efter inflyttningen i Danmark. En
person, som den 1 april eller den 1 oktober vistas i Danmark — utan att ha
fast bostad där — och som under de närmast föregående sex månaderna
med eller utan avbrott uppehållit sig i Danmark tillhopa tre månader, är
skattskyldig därstädes på samma sätt som i Danmark bosatta personer. För
en person, som vistas i Danmark från den 1 juni 1953, inträder således
skattskyldighet för skattehalvåret den 1 oktober 1953—den 31 mars 1954,
och han är skyldig att i Danmark erlägga halv skatt för all inkomst under
år 1952. Skattskyldigheten upphör med utgången av det skatteår, under
vilket den skattskyldige utflyttar från Danmark, eller med utgången av det
skattehalvår, under vilket han avlidit. Vid kommunalbeskattningen gäller
såsom huvudregel att envar är obegränsat skattskyldig, vilken har haft fast
bostad i kommunen under minst tre månader av året. Taxering till kommunal
inkomstskatt kan avse kvartal, för vilket en fjärdedel av årsskatten
betalas. En person, som flyttar till en kommun, skall betala skatt från ingången
av det efter inflyttningen följande kvartalet. Beträffande skattskyldighetens
upphörande gäller samma regler för vilka nyss redogjorts beträffande
statsbeskattningen.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer — som tidigare påpekats
— i väsentliga delar med gällande svensk-danska avtal. Den huvudsakligaste
olikheten mellan det gällande och det föreslagna avtalet föreligger beträffande
beskattning av inkomst av personligt arbete. Även i övrigt företer emellertid
avtalsförslaget på några punkter sakliga avvikelser från det nu gällande
avtalet, varjämte förslaget även i formellt hänseende uppvisar skiljaktigheter
mot detta avtal.

Vad de sakliga avvikelserna beträffar må först nämnas, att medan det
gällande avtalet äger tillämpning å medborgare i Sverige och Danmark samt
å svenska och danska juridiska personer, avses det nu föreslagna avtalet
(art. 1) skola gälla beträffande fysiska personer, som är bosatta i Sverige
eller i Danmark, samt å svenska och danska juridiska personer. Ändringen
sammanhänger med, att man numera i internationella avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet regelmässigt
övergått till att låta bosättningen och icke medborgarskapet vara
avgörande för frågan om avtalens tillämplighet.

Beträffande det föreslagna avtalets giltighetsområde i geografiskt hänseende
må nämnas, att förslaget (art. 1) icke är avsett att tillämpas å Färöarna
och Grönland. Ehuru i det gällande avtalet någon begränsning i
nämnt hänseende icke föreskrivits, har icke heller detta avtal ansetts tilllämpligt
beträffande Färöarna, enär i de danska skattelagarna uttryckligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

angivits, att de icke gäller för dessa öar. Icke heller beträffande Grönland
är dansk skattelagstiftning tillämplig, varför det gällande avtalet ej heller
ansetts tillämpligt beträffande Grönland.

Bestämmelserna om var fysisk person skall anses bosatt har i avtalsförslaget
(art. 3) erhållit annan utformning än i gällande avtal. De föreslagna
bestämmelserna är i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler
i av Sverige under senare tid ingångna dubbelbeskattningsavtal, t. ex. avtalet
med Finland av den 21 december 1949.

Föreskrifter till förhindrande av dubbelbeskattning av aktieutdelning
har överförts från »tilläggsavtalet» av år 1943 till det nu föreslagna avtalet
(art. 8). Därjämte har bestämmelser intagits i avtalsförslaget (art. 8
sista stycket) angående aktieutdelning, som går från dotterbolag i den ena
staten till moderbolag i den andra staten, innebärande att utdelningen under
vissa villkor skall vara undantagen från beskattning i den stat, där moderbolaget
anses vara bosatt. Samma bestämmelser förefinns i av Sverige år
1952 ingånget avtal med Nederländerna ävensom i det den 1 april 1953 undertecknade
avtalet med Belgien.

Den viktigaste nyheten innehålles i artikel 9 av avtalsförslaget samt i
punkterna 11 och 12 i förslaget till slutprotokoll och gäller beskattningen av
inkomst av personligt arbete. Som huvudregel gäller att sådan inkomst skall
beskattas allenast i den av de båda staterna, där den skattskyldige utövat
den verksamhet, från vilken inkomsten härrör. Beskattning av ifrågavarande
inkomst skall emellertid ske i den skattskyldiges bosättningsstat dels i
fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt inkomsten
förvärvats genom arbete, utfört i den andra staten för en arbetsgivare,
som är bosatt annorstädes än i denna stat, och ersättningen i fråga
utbetalts av nämnde arbetsgivare, och dels i fall då den skattskyldige är
bosatt i den ena av de båda staterna och den genom arbete i den andra staten
förvärvade inkomsten icke beskattas i denna stat.

Punkterna 11—13 i det föreslagna slutprotokollet innehåller liksom punkterna
17 och 18 i slutprotokollet till det gällande avtalet invecklade föreskrifter
om skattskyldighetens omfattning vid flyttning mellan de båda staterna.
På grund av de principiella olikheterna mellan de svenska och danska
skattesystemen — beträffande dels bestämmandet av den inkomst, som
skall ligga till grund för beskattning och dels tidpunkten för skattskyldighetens
inträde och upphörande — kan icke undvikas att föreskrifter av invecklad
beskaffenhet måste meddelas. Första och tredje styckena i punkt
17 samt punkt 18 i det gällande slutprotokollet har sålunda — med endast
en mindre språklig ändring — intagits även i det nu föreliggande förslaget
till slutprotokoll. Andra stycket i punkt 17 har icke medtagits i förslaget,
enär såsom från dansk sida framhölls där meddelade föreskrifter saknade
praktisk hetydelse. I fjärde stycket i punkt 17 givna regler har inarbetats i
tredje stycket i den föreslagna punkt 12.

I punkt 11 i förslaget regleras beskattningen av inkomst av personligt arbete
i de fall, då en person med hemvist i Sverige vistas i Danmark under

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

sådan tid, att skattskyldighet inträder enligt dansk lagstiftning. Danmark
äger i dylika fall endast beskatta den del av inkomsten, som förvärvats i
Danmark under det inkomstår, vilket enligt danska regler skall läggas till
grund för skattens påförande. I Sverige under detta år förvärvad inkomst
äger Danmark icke beskatta. Emellertid äger Danmark vid bestämmande av
skatten för annan inkomst använda den skattesats, som skulle ha tillämpats,
om även i Sverige förvärvad inkomst medräknats.

Andra stycket i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll reglerar inkomstbeskattningen
under löpande skatteår i de fall, då en person företager flyttning
från Danmark. Därest personen under vistelse i Sverige här i riket
blir obegränsat skattskyldig för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyldigheten
för inkomst för motsvarande tid. Därest personen i fråga under
vistelse i Sverige här blir endast begränsat skattskyldig för inkomst, fortbestår
skattskyldigheten för inkomst i Danmark skatteåret ut. Emellertid
framgår av § 3 i paraferingsprotokollet, att förhandlarna å ömse sidor utgått
från att i sistnämnda fall den skattskyldige skall, i den mån hans ekonomiska
förhållanden prövas därtill föranleda, medgivas anstånd med erläggande
av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden
för vistelsen i Sverige.

I tredje stycket första meningen i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll
regleras inkomstbeskattningen under påföljande skatteår eller skatteperiod
i de fall, då en person företager flyttning från Sverige till Danmark. I berörda
fall äger Danmark rätt att efter flyttningen beskatta personen i fråga
dels för inkomst av rörelse, som förvärvats i Sverige före flyttningen, därest
ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen — bestämmelsen
finns redan nu i punkt 17 sista stycket i slutprotokollet till gällande avtal
— och dels för inkomst av personligt arbete, vilken förvärvats i Sverige
före flyttningen; denna sistnämnda bestämmelse är nytillkommen och har
påkallats för att möjliggöra beskattning i Danmark efter inflyttningen.

Andra meningen i tredje stycket i punkt 12 reglerar inkomstbeskattningen
under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person —
med uppgivande av sitt hemvist i Danmark — vistas i Sverige en kortare
eller längre tid under löpande skatteår och därefter återvänder till Danmark.
Därest personen i fråga blivit i Sverige underkastad begränsad skattskyldighet
för inkomst, kan han efter återkomsten till Danmark icke därstädes
beskattas för sådan under vistelsen i Sverige förvärvad inkomst av
arbete eller rörelse, som i Sverige beskattas.

I fråga om personer anställda å fartyg och luftfartyg föreslås skola gälla
(art. 9 sista stycket) att, om arbetet helt och hållet eller till huvudsaklig
del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg, arbetet
skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget eller luftfartyget
äger.

Det föreslagna avtalet föreslås skola träda i kraft å den dag, då utväxlingen
av ratifikationshandlingarna sker (art. 17), samt förbliva gällande
så länge detsamma icke uppsäges av någon av staterna (art. 19). Efter ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

växling av ratifikationshandlingarna skall avtalet (art. 18) å svensk sida
tillämpas första gången vid 1954 års taxering. I fråga om svensk kupongskatt
avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å sådan utdelning,
som förfaller till betalning den 1 januari 1954 eller senare. Å dansk sida
föreslås avtalet skola tillämpas beträffande sådana skatter å inkomst eller
förmögenhet, som utgår på grund av taxering för skatteåret 1954/55 eller
senare skatteår. Även å dansk sida kommer alltså det föreslagna avtalet
alt träda i kraft beträffande skatter, som avser beskattningsåret 1953 eller
motsvarande räkenskapsår. Bestämmelserna är sålunda i sak reciproka.

Det gällande avtalet mellan Sverige och Danmark för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande direkta skatter föreslås (art. 18 sista stycket)
skola upphöra att gälla allteftersom bestämmelserna i det nu föreslagna
avtalet träder i tillämpning. Gällande avtal föreslås dock alltjämt
skola äga tillämpning i fråga om taxering eller eftertaxering för tidigare år
än ovan angivits.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig i huvudsak icke ha
någon erinran att göra mot avtalsförslaget. Emellertid har kammarrätten
föreslagit, att i artikel 10 i förslaget ordet studenter utbytes mot det vidare
uttrycket studerande. Vidare har kammarrätten framhållit önskvärdheten
av att en del vägledande exempel måtte intagas i en blivande tillämpningskungörelse,
enär det kunde förutses, att de föreslagna avtalsbestämmelserna
i åtskilliga fall komme att erbjuda stora tillämpningssvårigheter.

II. Förslaget till avtal angående handräckning i skatteärenden.

Beträffande det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark
angående handräckning i skatteärenden må påpekas, att någon överenskommelse
på detta område tidigare icke förelegat mellan de båda staterna.
Avtal på detta område har emellertid tidigare träffats med Tyskland,
Frankrike, Amerikas förenta stater, Finland, Norge och Nederländerna
ävensom med Belgien. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer
i alla väsentliga delar med avtalet med Norge. Avtalsförslaget företer dock
vissa sakliga avvikelser, varjämte förslaget i formellt hänseende på några
punkter avviker från nyssnämnda avtal.

Liksom det svensk-norska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsförslaget
bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående införskaffande
av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.

Handräckning föreslås (art. 3) skola medgivas blott såvitt angår skatteanspråk
mot skattskyldiga, som tillhör den stat, från vilken framställningen
gjorts, eller som är bosatta i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna
behandlas enligt avtalsförslaget även personer, som där stadigvarande vistas
eller som eljest i beskattningshänseende där skall behandlas på samma
sätt som en i staten bosatt person, härunder inbegripet personer, som påförs
skatt i Danmark i enlighet med bestämmelserna i punkterna 11 och 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

i det föreslagna slutprotokollet till förslaget till avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Avtalsförslaget föreslås (art. 2) skola gälla beträffande skatter, vilka omfattas
av dels förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
och dels det föreslagna avtalet mellan de båda staterna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Föreskrifter föreslås (art. 12) vidare om att upplysningar i skatteärenden
automatiskt skall utbytas mellan de båda staterna. I punkt 2 i förslag
till särskild överenskommelse jämlikt artikel 19 i avtalsförslaget uppräknas
de upplysningar, som sålunda skall givas. Uppräkningen är i huvudsak
i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i artikel XII av det
svensk-norska avtalet.

I avtalsförslaget (art. 20) har intagits en bestämmelse att med uttrycket
högsta finansmyndighet förstås i avtalet finansministern i vederbörande
stat.

I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas (art. 22),
att avtalet skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som
följer närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig icke ha annan erinran
mot förslaget än att, då Kungl. Maj :t vore högsta finansmyndighet i
Sverige, artikel 20 borde ändras i enlighet därmed eller utgå.

III. Departementschefen.

Det föreslagna nya avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet innefattar en omläggning av beskattningen
av personligt arbete. Då den föreslagna huvudregeln om beskattning
av sådan inkomst i den stat, där arbetstagaren utövat den verksamhet,
från vilken inkomsten härrör, står i överensstämmelse med motsvarande
föreskrifter i de å senare tid av Sverige träffade internationella
avtalen för undvikande av dubbelbeskattning, finner jag det önskvärt att
även i förhållandet mellan Sverige och Danmark en sådan regel förefinns.
Jag får vidare påpeka att den föreslagna ändringen av beskattningsrätten
till inkomst av personligt arbete skulle komma att innebära en minskad
arbetsbörda för de myndigheter, som har att handlägga skatteärenden å
förevarande område. Jämväl i övrigt torde en dylik omläggning av beskattningsrätten
vara av intresse ur svensk synpunkt.

På grund av olikheten i de svenska och danska skattesystemen beträffande
reglerna om tidpunkten för skattskyldighetens inträde och upphörande
kan icke undvikas, att i viss mån invecklade föreskrifter meddelas
för de fall, då flyttning äger rum mellan de båda staterna. Då — som kammarrätten
anfört i sitt remissyttrande — tillämpningssvårigheter torde kunna
uppstå, synes det lämpligt, att vissa vägledande exempel ges i den bli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

vande tillämpningskungörelsen. Därest det i Danmark framlagda förslaget
till ny skattelag antages, skulle härigenom förutsättningar erhållas för förenklade
regler i berörda avseenden. Ombuden å ömse sidor har enligt vad
som framgår av paraferingsprotokollet varit ense om, att nya förhandlingar
borde inledas sedan den danska skattelagstiftningen ändrats. Vid den allmänna
översyn av avtalsbestämmelserna, som då avses skola ske, kan ävenledes
upptagas frågan om eventuell utsträckning av den skattefrihet, som
nu tillkommer studenter för emottagna underhållsbidrag in. in., till att avse
jämväl andra studerande.

För egen del finner jag det önskvärt, att det nu gällande avtalet ersättes
med ett nytt avtal upprättat i överensstämmelse med det föreliggande förslaget.
Jag tillstyrker följaktligen att förslaget godkännes å svensk sida.

I fråga om personer anställda å bland annat fartyg innehåller det föreslagna
avtalet den nya bestämmelsen att, om arbetet helt och hållet eller
till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg, arbetet
skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget äger. Enligt huvudbestämmelsen
i avtalet för beskattning av inkomst av tjänst kommer alltså
en i Danmark bosatt sjöman, som tjänstgör å svenskt fartyg, att — i motsats
till vad nu gäller — bli skyldig utgöra skatt i Sverige för sin inkomst av
denna tjänstgöring. På grund härav bör vidtagas en ändring i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt. I denna förordning, som
träder i kraft den 1 januari 1954, föreskrives nämligen bland annat, att
skatteavdrag för sjömansskatt icke skall verkställas, om sjömannen företer
för honom i Danmark utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling
varav framgår att han har att erlägga skatt för inkomst till detta land. Denna
föreskrift grundar sig på bestämmelsen i det gällande avtalet, att inkomst
av personligt arbete beskattas i den av staterna, där arbetstagaren anses vara
bosatt. Därest det nu föreliggande avtalsförslaget godkännes, torde emellertid
den ändringen i förordningen om särskild sjömansskatt böra vidtagas, att
vad där i nu berörda hänseenden sägs om sjöman, som har att erlägga skatt
till Danmark, utgår ur förordningen. I detta sammanhang torde i förordningen
få införas en föreskrift, att sjömansskatt alltid skall uttagas i helt antal
kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

Vad angår förslaget till avtal mellan de båda staterna angående handräckning
i skatteärenden, finner jag det naturligt, att det redan bestående
avtalsförhållandet utbygges med ett handräckningsavtal. Angående kammarrättens
erinran mot artikel 20 i avtalsförslaget finner jag den föreslagna
formuleringen kunna godtagas. Stadgandet avser allenast att angiva,
vem som i förhållande till Danmark företräder Sverige i de avseenden varom
fråga är. Givetvis bör här liksom i de övriga avtalen beslutanderätten
för Sveriges del i princip utövas av Kungl. Maj :t. Jag tillstyrker att förslaget
till handräckningsavtal godkännes från svensk sida.

I anledning av propositionen nr 108 till 1952 års riksdag har riksdagen
bemyndigat Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga
med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater ingångna dub -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

belbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängande arbetsuppgifter,
vilkas handläggning enligt avtalen skulle ankomma på Kungl. Maj :t.
Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 6
juni 1952, nr 590, uppdragit åt riksskattenämnden, att bland annat övertaga
handläggningen av och fatta beslut i vissa ärenden, vilka sammanhänger
med tillämpningen av gällande dubbelbeskattningsavtal med Danmark.
Vidare har Kungl. Maj :t genom kungörelse sistnämnda dag, nr 562,
till riksskattenämnden överlämnat handläggningen av vissa handräckningsärenden,
sammanhängande med tillämpningen av de mellan Sverige och
Finland samt mellan Sverige och Norge träffade handräckningsavtalen. Omfattningen
av de uppgifter, vilka sålunda ankommer på riksskattenämnden,
framgår av nämnda kungörelser och berörda proposition. Åt Kungl. Maj :t
torde nu böra lämnas bemyndigande, att — sedan de föreliggande avtalsförslagen
godkänts — uppdraga åt riksskattenämnden att, i den omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer, övertaga sådana med tillämpningen av avtalen
sammanhängande uppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å
Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang torde jag få upptaga en särskild fråga till behandling.
I flera av de dubbelbeskattningsavtal, som Sverige ingått, finns regler
av innebörd att studerande och praktikanter, som vistas här i riket för undervisning
eller utbildning, icke skall beskattas här i riket för vad som utbetalats
till dem av personer i hemlandet till bestridande av deras uppehälle,
undervisning eller utbildning. Motsvarande regler gäller för svenska
studerande eller praktikanter vid vistelse i den andra avtalsslutande staten.
Beträffande inkomster, som utländska studerande förvärvar genom
verksamhet här i riket och uppbär härifrån, innehåller dubbelbeskattningsavtalen
i regel icke någon särskild bestämmelse. Ett undantag utgör det
svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet av den 21 december 1949, som innehåller
särskilda bestämmelser i punkt 4 av slutprotokollet till art. 8 för
dessa fall. Enligt dessa bestämmelser skall en studerande vid universitet eller
högskola i den ena staten, som under högst etthundra dagar under ett
och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla
för studierna erforderlig praktisk utbildning, icke underkastas beskattning
i sistnämnda stat för inkomst av anställningen, om inkomsten ej överstiger
1 500 svenska kronor respektive 60 000 finska mark.

Med den utformning avtalens bestämmelser och de interna svenska reglerna
för beskattning av tjänst över huvud taget har fått, kommer sålunda
inkomst av praktiktjänstgöring här i riket i regel att bli beskattad här.
I de fall då praktiktjänstgöringen icke pågår mer än några månader och
vederbörande under återstoden av året icke har inkomst av personligt arbete
blir beskattningen i Sverige av en utländsk praktikant betydligt hårdare
än av en svensk praktikant. Den förre erhåller nämligen, då han i regel
ej torde anses bosatt här i riket, intet ortsavdrag eller, om han anses

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

bosatt här i riket under tiden för praktiktjänstgöringen, endast ortsavdrag
med reducerade belopp.

I åtskilliga främmande länder gäller däremot sådana regler, att en utländsk
studerande, som vistas i landet under kortare tid för praktiktjänstgöring,
icke blir därstädes beskattad för inkomst av sådan tjänstgöring. Det
har från några av de länder, där ett sådant system gäller, gjorts framställningar
om ändring av de svenska beskattningsreglerna. Sådana framställningar
har gjorts från Storbritannien, Västtyskland och Österrike, med vilka
länder vi har ett livligt praktikantutbyte. En framställning i ämnet har
också ingivits till finansdepartementet av Svenska industrins praktiknämnd.
Det har i sistnämnda framställning särskilt framhållits, att praktikanternas
löneförmåner vore så beräknade, att de skulle räcka till resor
och uppehälle, men att något utrymme för beskattning därav ej funnes.

Vid de förut nämnda förhandlingarna med Danmark berördes jämväl
denna fråga, men ansågs att man tills vidare kunde avvara särskilda bestämmelser
om beskattning av praktikanter. Frågan ansågs lämpligen kunna
upptagas till behandling, sedan den tidigare omnämnda revideringen av de
danska skattebestämmelserna genomförts. Det är emellertid möjligt att frågan
om praktikanternas beskattning kommer att aktualiseras redan dessförinnan
även såvitt avser Danmark. Även beträffande andra än nu nämnda
länder torde frågan bli aktuell. Enligt min mening talar starka skäl för en
ändring av gällande förhållanden. I regel skulle detta innebära att Sverige
gör vissa eftergifter beträffande beskattningen av praktikanter, dock endast
i förhållande till sådana länder, som garanterat svenska studerande samma
förmåner.

Ändringar av ingångna dubbelbeskattningsavtal förutsätter regelmässigt
riksdagens godkännande. Då det här kan bli fråga om att ändra ett förhållandevis
stort antal avtal samt ändringarna är av begränsad betydelse, synes
riksdagens godkännande lämpligen kunna få den formen, att riksdagen
lämnar Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att reglera denna fråga
med de länder, vilka uttrycker intresse för en överenskommelse av i det
föregående angiven innebörd beträffande studerande och praktikanter. Sådana
överenskommelser bör erhålla ett innehåll, som huvudsakligen överensstämmer
med innehållet i tidigare ingångna överenskommelser i fråga
om beskattningen av bidrag från hemlandet och inkomst av praktikverksamhet.
Beträffande inkomster som studerande förvärvar genom praktikverksamhet
bör möjlighet föreligga att något överskrida den maximigräns,
som angivits i det svensk-finska avtalet. I formellt hänseende bör en överenskommelse
av här avsett slag kunna ta sig uttryck antingen i en direkt
ändring av vederbörande avtal eller i en separat överenskommelse.

Under erinran att det torde ankomma på tillförordnade chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalens undertecknande
hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t
måtte för sin del godkänna förslagen till avtal mellan de båda staterna dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet jämte till avtalet hörande slutprotokoll och dels angående
handräckning i skatteärenden.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Ulf Thorselius.

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Bilaga.

Protokol

om parafering af et förslag til overenskomst
mellem Danmark og
Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning
vedrorende skatter
af indkomst og formue.

§ 1.

Efter forhandlinger dels i Stockholm
i tiden 9. juni til 14. juni 1952, dels i
Kobenhavn i tiden 11. maj till 21. maj
1953 mellem repraesentanter for den
danske og den svenske regering enedes
man om, åt på dansk og svensk affattede
tekster til et under forhandlingerne udarbejdet
förslag til en overenskomst
mellem Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning
vedrorende skatter af indkomst
og formue efter stedfunden brevveksling
skulle paraferes af repraesentanterne.

§ 2.

Det blev bemaerket, åt der i Danmark
var fremsat förslag til en ny lov om skat
til staten af indkomst og formue m. v.
Under hensyn til den tid, der måtte
antages åt ville hengå, inden dette förslag
ville vsere faerdigbehandlet, var de
to ländes repraesentanter enige om ikke
under forhandlingerne åt foretage nogen
almindelig detailgennemgang af bestemmelserne
i den under 6. maj 1932 mellem
Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige indgåede overenskomst til undgåelse
af dobbeltbeskatning vedrorende
direkte skatter. Arbejdet blev derfor
hovedsagelig begraenset til en revision
af overenskomsten af 1932 på de punkter,
hvor der skonnedes åt vaere trang
til mere umiddelbare aendringer. Af
praktiske grunde blev der imidlertid
udarbejdet förslag til en helt ny overenskomst,
hvis tekst på andre punkter
end de nys naevnte var ligelydende med
den gaeldende overenskomst.

Protokoll

rörande parafering av ett förslag
till avtal mellan Sverige och Danmark
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet.

§ 1.

Efter förhandlingar dels i Stockholm
under tiden den 9—den 14 juni 1952
och dels i Köpenhamn under tiden den
11—den 21 maj 1953 mellan ombud för
svenska och danska regeringarna, överenskoms
att på svenska och danska
språken avfattade texter till ett vid förhandlingarna
upprättat förslag till avtal
mellan Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet skulle brevledes
paraferas av ombuden.

§ 2.

Det antecknades, att i Danmark
framlagts förslag till ny lag om skatt
till staten å inkomst och förmögenhet
m. m. Med hänsyn till den tid, som
kunde antagas förflyta innan detta förslag
blivit slutligen prövat, hade ombuden
å ömse sidor varit ense om att vid
förevarande förhandlingar icke företaga
någon allmän detaljgranskning av bestämmelserna
i det den 6 maj 1932
mellan Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark ingångna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter. Arbetet
hade därför i huvudsak begränsats till
revidering av 1932 års avtal allenast på
vissa punkter, där behov av mera omedelbara
ändringar ansetts föreligga. Av
praktiska skäl hade emellertid upprättats
förslag till helt nytt avtal, vars
text i andra delar än som nyss angivits
vore likalydande med gällande avtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Reprsesentanterne var enige om, åt
der, når de ovennsevnte gendringer i den
danske skattelovgivning var blevet vedtaget,
burde indledes forhandlinger mellem
de to stater med det formål åt foretage
en almindelig revision af overenskomstens
bestemmelser på grundlag af
den til den tid ggeldende lov.

§ 3.

Ved affattelsen af punkt 12, andre
stykke, sidste punktum, i overenskomstens
slutprotokol er de to ländes reprsesentanter
gået ud fra, åt der i tilfselde,
hvor en skatteyder i Danmark
stadig er indkomstskattepligtig i dette
land, skont han under ophold i Sverige
er blevet underkastet begrsenset skattepligt
der, skal gives ham henstand med
erlseggelse af sådan indkomstskat til
Danmark, som skal betales under opholdet
i Sverige, i det omfång hans ekonomiske
forhold findes åt give anledning
hertil.

Kobenhavn, den 2. juni 1953.

Stockholm, den 1 juni 1953.

B. Blume.

A. Begtrup.
Rangel-Nielsen.

Ombuden voro eniga om att, efter det
ovan åsyftade ändringar i dansk skattelagstiftning
vidtagits, nya förhandlingar
mellan de båda staterna borde inledas
i avsikt att företaga en allmän översyn
av avtalsbestämmelserna på grundval
av dåmera gällande lag.

§ 3.

Vid avfattningen av punkt 12 andra
stycket sista meningen i slutprotokollet
till avtalet hava ombuden å ömse sidor
utgått från att i fall, då i Danmark
skattskyldighet för inkomst fortbestår
för en skattskyldig, som under vistelse
i Sverige där blir underkastad begränsad
skattskyldighet, den skattskyldige
skall, i den mån hans ekonomiska förhållanden
prövas därtill föranleda, medgivas
anstånd med erläggande av sådan
inkomstskatt i Danmark, som skolat
gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.

Stockholm den 1 juni 1953.

Köpenhamn den 2 juni 1953.

Rolf Dahlgren.

Otto Ekenberg.

G. Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland
i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober
1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Nordenstam.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anför.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen
för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Danmark
dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll dels angående handräckning
i skatteärenden. I anledning härav hemställer jag, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga
chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del under förbehåll
för ratifikation underteckna ifrågavarande avtal jämte slutprotokoll.

Vad tillförordnade departementschefen sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 30 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll samt angående handräckning
i skatteärenden av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t
tidigare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal och slutprotokoll
den 27 oktober 1953 blivit vederbörligen undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16
oktober 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning angående ändring i förordningen den 5
juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, i den mån Kungl. Maj :t
förordnar, riksskattenämnden, att därest det för genomförande
av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar, vare sig de avser statliga eller kommunala
skatter;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den omfattning Kungl.
Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga
de med tillämpningen av ifrågavarande avtal sammanhängande
arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest
skulle ankomma å Kungl. Maj:t;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts under förutsättning
av ömsesidighet ingå överenskommelser med främmande
makt om särskilda regler för beskattning av stude -

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

rändes och praktikanters inkomst vid undervisning, utbildning
eller praktiktjänstgöring här i riket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

637737. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag