Kungl. Maj.ts proposition nr 235 (Proposition 1950:235)

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Nr 235.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering
för lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och
lantbruksundervisningsanstalter, m. m.; given Stockholms
slott den 31 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.*

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att principbeslut skall fattas om en lönereglering
för lärarpersonalen vid statsunderstödda folkhögskolor samt lantbruks-,
lantmanna- och lanthushållsskolor i anslutning till det statliga
lönesystemet, avsedd att om möjligt träda i kraft den 1 juli 1951. Detaljbestämmelser
äro avsedda att föreläggas 1951 års riksdag, vilken även torde
få att pröva frågor om omläggning av statsbidragssystemet och statsbidragens
storlek beträffande förevarande skolformer.

1 fråga om folkhögskolorna innebär förslaget bl. a., att vid folkhögskola
med både vinterkurs och sommarkurs minimitiden för vinterkursen skall
utsträckas från 21 till 22 veckor samt att undervisning vid statsunderstödda
fortsättningskurser och folkbildningskurser vid folkhögskola skall kunna
inräknas i lärares undervisningsskyldighet. Frågan om anställningsformen
och löneställningen för rektor anses böra upptagas först sedan lärarlönesakkunniga
i ett sammanhang prövat frågan om anställningsformen
för såväl dessa rektorer som rektorerna inom det statliga och kommunala
undervisningsväsendet. Anställning som ordinarie ämneslärare skall gälla
tills vidare med sex månaders ömsesidig uppsägning. Lärare med minst
tre års oförvitlig tjänstgöring i följd vid folkhögskola skall dock endast
under vissa förutsättningar kunna skiljas från sin tjänst. Anställningsformerna
som extra ordinarie och extra lärare ha utformats i viss anslutning
till motsvarande anställningsformer vid folkskola. Rektor, anställd
vid skola med både vinter- och sommarkurs, skall vara skyldig med1
Bihang titt riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

dela undervisning under vinterkurs 18—22 veckotimmar och under sommarkurs
eller annan kurs 230 timmar. Full tjänstgöring för ämneslärare avses
skola utgöra minst 840 och högst 980 undervisningstimmar för år. Vissa
möjligheter att nedsätta de här för rektorer och ämneslärare angivna timtalen
skola föreligga. Full tjänstgöring för övningslärare skall omfatta 1 000
undervisningstimmar för år.

Beträffande löneställningen föreslås, att ordinarie ämneslärare skall placeras
i lönegrad Ca 26, extra ordinarie ämneslärare i Ce 24 eller Ce 21
och extra ämneslärare i Cg 21 eller Cg 20. Ordinarie ämneslärare skall kunna
anställas för mindre än full tjänstgöring, varvid lönen skall reduceras
i proportion till minskningen i tjänstgöringsskyldigheten. Extra ordinarie
och extra ämneslärares anställning skall endast avse vinterkurs, och lönen
skall utgå i form av läsårsdaglön, beräknad efter ett läsår om 245 dagar
(35 veckor). Övningslärarna skola inordnas under de avlöningsbestämmelser
för övningslärare, varom förslag förelägges årets riksdag, samt placeras
i lönegrad enligt följande:

Lärare i teckning, musik och gymnastik

Lärare i hushållsgöromål...............

Lärare i kvinnlig slöjd och vävning.....

Lärare i manlig slöjd..................

Lönegrad

{ Ca Is} Ce 20
, Ca 20, Ce 17
. Ca 18, Ce 15
/ Ca 18, Ce 17
\ Ca 16, Ce 15

I fråga om lantbruksnndervisningsanstalterna innebär förslaget bl. a.
att beträffande anställningsform och löneställning skall för rektor gälla vad
i det föregående sagts om rektor vid folkhögskola. Anställning som ordinarie
ämneslärare skall innebära detsamma som motsvarande anställning vid
folkhögskola. Extra ordinarie och extra anställning skall avse viss tid eller
gälla tills vidare, för extra lärare dock högst ett år. För extra ordinarie
lärare skall gälla en uppsägningstid av, i allmänhet, tre månader från skolans
sida och en månad från lärarens sida. I den med rektors- och äinneslärartjänst
förenade tjänstgöringsskyldigheten må även inräknas tjänstgöring
vid till skolan förlagda andra kurser än huvudkurs, varjämte det skall
åligga rektor och ämneslärare att, i den mån de icke helt tagas i anspråk
för skolans verksamhet, inberäknat förekommande skoljordbruk, fullgöra
viss fyllnadstjänstgöring vid hushållningssällskap, lantbruksnämnd eller
landsting eller vid annan lantbruksundervisningsanstalt. Möjligheten att be”
reda fyllnadstjänstgöring avses dock skola underkastas ytterligare undersökning,
innan förslag till detalj bestämmelser föreläggas riksdagen. Skulle
det härvid visa sig svårt att helt genomföra de sakkunnigas förslag i denna
del, torde bestämmelser böra utformas om reducering av lön, då full tjänstgöring
icke kan beredas vederbörande tjänsteman. Eljest innebär förslaget,
att lärarpersonalen skall vara helårsanställd med rätt till semester. Lärarna
föreslås inplacerade vid lantbruks- och lantmannaskolor i lönegraderna Ca
26, Ce 24 och Cg 21 samt vid lanthushållsskolor i lönegraderna Ca 20, Ce 18
och Cg 17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med cheferna för
finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen fråga om lönereglering
för lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter,
m. in. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

För lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
tillämpas ett lönesystem, som i flera avseenden
skiljer sig från det statliga. De förslag till lönereglering i anslutning
till det statliga lönesystemet, som i olika sammanhang framförts beträffande
såväl folkhögskolorna som lantbruksundervisningsanstalterna, ha visserligen
av olika skäl icke genomförts, men tanken på en sådan anslutning
har aldrig helt släppts. Skolöverstyrelsen, som i skrivelse den 20 januari 1942
lade fram förslag till nu gällande avlöningsbestämmelser för folkhögskolornas
lärarpersonal, framhöll sålunda därvid, att överstyrelsen med hänsyn
till de erinringar, som rests mot ett inordnande av folkhögskollärarna i det
statliga lönesystemet, och då det syntes angeläget, att lönefrågan utan ytterligare
uppskov bragtes till avgörande, hade frånfallit tanken på en reglering
efter det statliga lönesystemet. En lönereglering enligt skolöverstyrelsens
förslag borde dock icke uppfattas som en definitiv lösning av lönefrågan i
den meningen, att tanken på en omläggning av löneförhållandena efter förebild
av lönesystemet för statens nyreglerade verk därigenom skulle för obestämd
tid undanskjutas. I anslutning till beslutet om den samtidiga löneregleringen
för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna, till
vilken lantbruksstyrelsen framlagt förslag, förklarade vidare 1942 års riksdag
(skr. nr 416; jordbruksutsk. uti. nr 57) sig förutsätta, att frågan om denna
lärarpersonals inordnande under det statliga lönesystemet upptoges till
omprövning, när förhållandena därtill kunde föranleda; även då under beaktande
av det nära sambandet med folkhögskollärarnas löneförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Den lönereglering, som från och med den 1 juli 1947 genomfördes för
statstjänstemän och tjänstemän vid viss statsunderstödd verksamhet, aktualiserade
behovet av en lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna. Av 1947 års statsverksproposition,
VIII huvudtiteln, s. 409, framgår, att folkhögskolans lärarförening
gjort framställning i syfte att en lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda
folkhögskolorna måtte komma till stånd vid samma tidpunkt
som löneregleringen för statstjänstemännen. I anledning härav uttalade
chefen för ecklesiastikdepartementet, att detta av praktiska skäl syntes vara
omöjligt. Han förklarade sig emellertid vara beredd att föranstalta om en
utredning i syfte att en dylik lönereglering skulle kunna äga rum så snart
som möjligt. Ett liknande uttalande gjordes i statsverkspropositionen (IX
ht, s. 77) av chefen för jordbruksdepartementet beträffande frågan om lönereglering
för lärarpersonalen vid lantbruksskolan i Ultuna ävensom de
statsunderstödda lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna samt trädgårdsskolorna
och jordbrukets yrkesskolor. Chefen för jordbruksdepartementet
erinrade även om att frågan om organisationen av såväl den lägre
lantbruksundervisningen som lärarinneutbildningen på det husliga området
då var föremål för utredning. Dessa departementschefsuttalanden föranledde
icke någon erinran från riksdagens sida.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 februari 1947 erhöllo 1941 års lärarlönesakkunniga
i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga
om reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen
vid de statsunderstödda folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna.
Frågan om lönereglering för övningslärarna vid folkhögskolorna
hade redan år 1942 hänskjutits till de sakkunniga i enlighet med
anhållan av 1942 års riksdag. Lärarlönesakkunniga — undervisningsrådet
D. E. Andersson, ordförande, samt kanslichefen K. A. V. Arvidsson, undervisningsrådet
K. G. E. Källquist, generaldirektören A. E. V. Swartling och
f. d. skogschefen K. G. L. H. Tamm — ha den 12 oktober 1949 avgivit betänkande
med förslag till lönereglering m. m. för lärarpersonalen vid statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter (SOU 1949:
50).

Vid här ifrågavarande utredning ha de sakkunniga biträtts av folkhögskolinspektören,
rektorn vid Gästriklands folkhögskola K. V. Hedlund och
byråinspektören hos lantbruksstyrelsen B. E. B. Stensiö. De sakkunniga ha
vidare haft överläggningar i ämnet med representanter för Svenska folkhögskolans
lärarförening samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Efter remiss ha yttranden avgivits, över betänkandet i dess helhet av statskontoret,
statens lönenämnd och svenska landstingsförbundet, över betänkandet
i vad det avser folkhögskolorna av skolöverstyrelsen efter hörande av
folkhögskolinspektören, vissa styrelser och rektorer för folkhögskolor samt
Svenska folkhögskolans lärarförening, och över betänkandet i vad det avser
lantbriiksundervisningsanstalterna av dels lantbruksstyrelsen efter hö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

rande av vissa styrelser för lantbruksundervisningsanstalter samt Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund, dels lantbrukshögskolan, dels Alnarps
lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, dels ock hushållningssällskapens
förbund. De yttranden, som av skolstyrelser och rektorer avgivits
till skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen, redovisas endast undantagsvis
i det följande; i övrigt torde få hänvisas till handlingarna. Vidare ha
Svenska facklärareförbundet och Svenska skolkökslärarinnors förening inkommit
med yttranden i anledning av betänkandet.

Innan jag övergår till behandlingen av de sakkunnigas förslag i fråga om
de särskilda skolformerna, torde jag, i anslutning till vissa av de sakkunniga
och av remissmyndigheterna framförda allmänna synpunkter, få lämna
en kortfattad redogörelse för min principiella inställning till genomförandet
av löneregleringen för lärarpersonalen vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
samt vissa därmed sammanhängande problem.

II. Allmänna synpunkter.

De sakkunniga.

1941 års lärarlönesakkunniga, som icke erhållit några särskilda direktiv
för ifrågavarande utredningsuppdrag, ha beträffande utredningsarbetet
framhållit i huvudsak följande.

Vid fullgörande av sitt uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag
i fråga om reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för
lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
ha de sakkunniga funnit sig böra till behandling
upptaga ett flertal med nyssnämnda anställnings- och avlöningsförhållanden
sammanhängande spörsmål, såsom beträffande lärarnas tjänstgöringsförhållanden,
ändrade grunder för utgående av statsbidrag, hälsovården vid
skolorna, lärarnas bostadsförmåner, stadgeförslag m. m. De sakkunniga ha
vidare haft att taga ställning till en för utredningen betydelsefull principfråga,
nämligen huruvida det vore möjligt och lämpligt att genomföra en
lönereglering för berörda lärarkategorier i anslutning till det statliga lönesystemet.
På grund av, bland annat, lärarnas vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
från andra skolformer avvikande tjänstgöringsförhållanden
ha vissa svårigheter mött vid utformningen av löneregleringsförslagen.
De sakkunniga ha emellertid varit angelägna att finna en
sådan lösning av dessa problem, att skolornas rörelsefrihet i fråga om organisation,
kursernas anordning o. d. icke skall inskränkas. Förslagen ha
därför i möjligaste mån anpassats efter vid skolorna i nämnda avseenden
rådande förhållanden.

Ehuru utredningen och de framlagda förslagen avse anställnings- och
avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid två olika skolformer, ha
de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för att resultatet av utredningen
redovisas i ett betänkande. Med hänsyn till vid skolorna i flera avseenden
rådande olikartade förhållanden ha emellertid särskilda stadgeförslag
utarbetats för respektive skolformer. Däremot ha de sakkunniga samman -

6 Kungl. Alaj:ts proposition nr 235.

fört lönebestämmelserna till ett för båda skolformerna gemensamt avlöningsreglemente.

I fråga om folkhögskolans övningslärare ha de sakkunniga föreslagit, att
dessa befattningshavare skola inordnas i den allmänna lönereglering, varom
principbeslut fattades av 1948 års riksdag. Stadga och avlöningsreglemente,
som på grund av nämnda riksdagsbeslut komma att fastställas för av riksdagens
beslut berörda övningslärare, böra sålunda enligt de sakkunnigas
mening bliva gällande jämväl för folkhögskolans övningslärare. Erforderliga
särbestämmelser ha av de sakkunniga utarbetats i anslutning till de för fortsättningsskolans
lärare gällande bestämmelserna.

Beträffande behovet av en lönereglering för här ifrågavarande
lärarpersonal ha de sakkunniga, vad folkhögskolorna angår, framhållit,
att vid genomförandet av 1919 och 1942 års löneregleringar för dessa
skolors lärare eftersträvats att i fråga om lönesättningen åstadkomma en
viss likställighet mellan folkhögskolans och realskolans lärare. Efter år
1942 genomförda löneförbättringar för dessa båda lärarkategorier hade
emellertid varit så avvägda, att relationen mellan folkhögskollärarnas och
de med dem i lönehänseende tidigare närmast jämställda lärarnas löner förskjutits
till nackdel för folkhögskolans lärare, särskilt i fråga om de extra
ordinarie lärarnas löner. Det vore dock framförallt beträffande pensionsförhållandena
som folkhögskolans lärare kommit att intaga en i jämförelse
med övriga lärarkategorier missgynnad ställning.

De sakkunniga ha i detta sammanhang erinrat, att svenska folkhögskolans
lärarförening i skrivelse till 1946 års skolkommissions folkhögskoledelegation
anhållit om skolkommissionens medverkan till att förslag om
en provisorisk löne- och pensionsreglering för folkhögskolans lärare förelädes
1948 års riksdag. I anledning härav framhöll kommissionen i skrivelse
till Kungl. Maj :t bl. a., att ehuru kommissionen beaktat de statsfinansiella
skäl, som kunde anföras mot att vidare pensions- och löneregleringar
då genomfördes, kommissionen icke kunnat undgå att taga hänsyn
till de svårigheter för folkhögskolans lärarrekrytering, som redan gjort sig
märkbara och som inom de närmaste åren kunde bliva mycket allvarliga,
därest skolan icke kunde erbjuda löne- och pensionsförmåner, jämförliga
med dem, som bjödes inom andra skolformer, som efterfrågade akademiskt
utbildade lärare. Med hänsyn härtill och med hänsyn till den betydelsefulla
uppgift inom vårt skolväsen, som folkhögskolan tjänade, hemställde kommissionen,
att de avgivna förslagen skulle upptagas till Kungl. Maj :ts prövning.
I yttrande över skolkommissionens framställning vitsordade skolöverstyrelsen
riktigheten av ett i lärarföreningens skrivelse gjort uttalande,
att antalet behöriga sökande till ordinarie tjänst på sista tiden visat en
markerad nedgång. Särskilt betänklig ur rekryteringssynpunkt vore helt
naturligt de extra ordinarie lärarnas ogynnsamma löneställning i förhållande
till motsvarande kategori vid läroverken, speciellt efter den år 1947
genomförda löneregleringen. Det vore överstyrelsens bestämda mening, att,
därest icke löne- och pensionsförhållandena för folkhögskolans lärare reglerades
inom en nära framtid, en god lärarrekrytering äventyrades, vilken
vid denna skolform vore av avgörande betydelse. Överstyrelsen framhöll
tillika angelägenheten av att berörda lönefrågor bringades till en snar lösning
och att under alla förhållanden en definitiv lönereglering borde träda
i kraft den 1 juli 1949.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Vad i nämnda uttalanden anförts ha de sakkunniga funnit utgöra en övertygande
motivering för att en löne- och pensionsreglering för folkhögskolans
lärare snarast möjligt genomföres. Att så sker har synts dem angeläget
särskilt med hänsyn till dels de svårigheter, som redan gjort sig märkbara
i fråga om folkhögskolans lärarrekrytering, dels nödvändigheten av förbättrade
pensionsförhållanden för dessa lärare.

Vad angår lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
ha de sakkunniga framhållit, att frågan om lönereglering för
ifrågavarande personal under många år varit aktuell men av olika skäl
ej bringats till lösning. Numera hade emellertid tidigare åberopade uppskovsanledningar
av mera avgörande betydelse bortfallit. Sålunda hade genom
beslut av 1947 års riksdag lönereglering i anslutning till det statliga
lönesystemet blivit genomförd för den till hushållningssällskapens konsulentverksamhet
knutna personalen. Vidare hade den i 1947 års statsverksproposition
omnämnda utredningen angående den lägre lantbruksundervisningen
blivit verkställd (SOU 1948: 49), och 1949 års riksdag hade godkänt
av Kungl. Maj :t i anledning av sagda utredning framlagda förslag till vissa
ändringar rörande, bland annat, kurser och kursplaner vid lantmanna- och
lantbruksskolor (prop. nr 124, jordbruksutsk. uti. nr 45 och r. skr. nr 346).
Den omständigheten, att utredningen angående lärarinneutbildningen på det
husliga området ännu icke avslutats, syntes icke böra utgöra hinder för genomförande
av den nu ifrågasatta löneregleringen. Därest denna utredning
skulle giva till resultat, att utbildningstiden förlängdes något, syntes detta
icke ovillkorligen böra medföra ändring av den lönegradsplacering för befattningshavarna,
som av de sakkunniga komme att föreslås. Och även om
så skulle bliva fallet, gällde detta endast en detalj utan inverkan i övrigt på
lönebestämmelserna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då förslag till lönereglering för
folkhögskolans lärare nu framlades, borde enligt de sakkunnigas mening
eu löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid lantbruks-, lantmanna-
och lanthushållsskolorna samtidigt genomföras.

I fråga om val av lönesystem ha de sakkunniga för sin del stannat
för att förorda en tillämpning av det statliga lönesystemet för lärarpersonalen
vid såväl folkhögskolorna som lantbruksundervisningsanstalterna. Beträffande
folkhögskolorna ha de sakkunniga härvid anfört i huvudsak
följande.

De sakkunniga ha funnit, att det otvivelaktigt möter vissa svårigheter, bl. a.
av löneteknisk art, att tillämpa det statliga lönesystemet på folkhögskolans
lärare. Orsaken härtill är framför allt de från andra skolformer avvikande
tjänstgöringsförhållandena för dessa lärare, vilka förhållanden i sin tur bero
på att folkhögskolorna äga relativt stor frihet att ordna kurserna efter skiftande
lokala behov. Det kunde då ligga närmast till hands att föreslå sådan
ändring i nu rådande förhållanden, att nyssnämnda svårigheter därmed
bortfölle. Den ändring, som då främst borde genomföras, vore att beträffande
de årliga lästiderna vid folkhögskolorna dels söka åstadkomma
större enhetlighet skolorna emellan, dels åvägabringa en närmare överensstämmelse
härutinnan med övriga skolformer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Så vitt de sakkunniga kunnat finna, nödvändiggöra de förhållanden, under
vilka folkhögskolornas verksamhet bedrives, en viss rörelsefrihet i fråga
om skolornas organisation. Enbart den omständigheten, att det övervägande
antalet elever vid dessa skolor äro i den ålder, att de antingen deltaga
i arbete i hemmen eller äro beroende av sin inkomst från förvärvsarbete,
gör, att tiden för kurserna vid folkhögskolorna måste begränsas. Men då
vid flertalet skolor olika kurser hållas, torde det vara möjligt att avväga
kursernas längd så, att de tillsammans komma att omfatta eu tid, som
bättre än nu motsvarar läsårets längd vid övriga skolformer. De sakkunniga
vilja för sin del förorda, att vid folkhögskola med både vinter- och sommarkurs
minimitiden för vinterkursen i regel utsträckes från 21 till 22
veckor.

De sakkunniga ha inhämtat, att skolkommissionens delegation för folkhögskolan
har upptagit bl. a. nämnda fråga till behandling. Det är emellertid
tydligt, att frågan om kurstidernas längd vid folkhögskolorna ej kan
lösas isolerad från andra för dessa skolor viktiga spörsmål. Utarbetandet av
förslag till lönereglering kan därför enligt de sakkunnigas mening ej uppskjutas
i avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredning. Vad resultatet
av utredningen än blir, synes man böra utgå från att fullständig likformighet
i fråga om den årliga lästidens längd ej kan åstadkommas mellan de
olika skolorna eller med övriga skolformer. De sakkunniga ha sålunda
från denna utgångspunkt haft att undersöka möjligheterna att få fram ett
förslag till lönereglering, anpassat efter vid folkhögskolorna rådande särskilda
förhållanden. Därvid ha de sakkunniga även haft att taga ställning
till frågan, huruvida ett dylikt förslag kunde utformas i anslutning till det
statliga lönesystemet.

Efter verkställda undersökningar rörande möjligheterna för införande av
ett lönesystem, som på samma gång det i allt väsentligt ansluter sig till det
statliga lönesystemet är anpassat efter de vid folkhögskolorna rådande särskilda
förhållandena, ha de sakkunniga utarbetat ett förslag till lönereglering,
som enligt de sakkunnigas mening i stort sett uppfyller båda dessa
krav. Det bör framhållas, att löneregleringsförslaget givits sådan utformning,
att bestämmelserna kunna tillämpas, även om vissa ändringar vidtagas beträffande
kurstidernas längd o. d. med därav följande ändrade tjänstgöringsförhållanden
för lärarna.

\ ad lantbruk sundervisningsanstalter na angår ha de sakkunniga
bl. a. framhållit följande.

De sakkunniga dela helt den uppfattning, som kommit till uttryck i ett
departementschef suttalande i proposition 1939: 109 (lagtima riksdagen) angående^
lantbruksundervisningens ordnande, nämligen att lönesystemet för
nu ifrågavarande lärarpersonal bör anpassas efter det för tjänstemännen
vid hushållningssällskapen gällande. En dylik anpassning blir än mera
påkallad, därest, såsom de sakkunniga föreslå, lärare vid lantmanna- och
lantbruksskolor skola, i den mån de ej kunna erhålla full helårstjänstgöring
vid respektive skolor, vara skyldiga att tjänstgöra hos hushållningssällskap,
lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser. Sedan enligt beslut av 1947 års
riksdag lönereglering i anslutning till det statliga lönesystemet blivit genomförd
för hushållningssällskapens tjänstemän in. fl., böra i enlighet med vad
ovan sagts även lärarna vid lantmanna- och lantbruksskolorna vid en blivande
lönereglering inordnas i det statliga lönesystemet. Att samma lönesystem
bör tillämpas jämväl för lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna finna de
sakkunniga självfallet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Vid ett inordnande av lärarpersonalen vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
under statens allmänna avlöningsreglemente skulle
enligt de sakkunnigas mening erfordras särskilda bestämmelser i betydande
omfattning. Tillämpningen av lönebestämmelserna komme på grund härav
att förorsaka dem, som vid skolorna ha att handlägga dessa frågor, betydande
svårigheter. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga i stället framlagt
förslag till ett särskilt, för de båda skolformerna gemensamt avlöningsreglemente.

Yttrandena.

I yttrandena ha de sakkunnigas förslag i allmänhet tillstyrkts, varjämte
behovet av en snar lönereglering för de berörda lärarkategorierna understrukits.
Principiella erinringar mot förslaget ha dock framförts av statskontoret
och statens lönenämnd. :

Statskontoret har erinrat, att vid tidigare förslag till lönereglering för lärarna
vid ifrågavarande läroanstalter på grundval av det för civilförvaltningen
gällande avlöningssystemet såväl statens lönenämnd som statskontoret
framfört bestämda erinringar mot tanken på en tillämpning av detta lönesystem.
Då förslag härom nu åter framlagts, gjorde sig vissa av de svårigheter
som tidigare åberopats, såsom beträffande anställningsform samt avgränsning
mellan ämneslärare och övningslärare, icke längre gällande med
samma styrka som förut. Kvar stode likväl sådana invändningar av principiell
natur — främst sammanhängande med den vid många skolor begränsade
kursverksamheten — att starka betänkligheter alltjämt måste föreligga
mot ett tillmötesgående av förslaget om lönereglering.

Statskontoret har särskilt erinrat om sättet för bestämmandet av ordinarie
lärares lön vid mindre än full tjänstgöring, ävensom om förslagen, att
e. o. ämneslärare skulle vara anställda endast för vinterkurs, att dessa lärare
icke skulle vara skyldiga att åtaga sig tjänstgöring mot timarvode under
sommar- eller fortsättningskurs, att de likväl skulle i fråga om sjukvårdsförmåner
och pensionsrätt anses vara anställda hela det arbetsår, under vilket
vinterkursen infölle, samt att de på grund av den stora procentuella
minskningen i lönen, som skulle föranledas av den begränsade tjänstgöringen,
skulle hänföras till högre lönegrad än som eljest vore motiverat.

Vidare har statskontoret bringat i erinran, att de berörda båda skolkategorierna
företedde så betydande olikheter sinsemellan att lämpligheten av
den gemensamma behandlingen av dem kunde sättas i fråga. Skiljaktigheterna
framträdde redan i de stadgeenliga föreskrifterna om de olika skolkategoriernas
utbildningsmål. Folkhögskolan vore sålunda i första hand inriktad
på att meddela allmän medborgerlig bildning men hade därjämte att
bibringa eleverna vissa praktiska kunskaper och färdigheter. Lantbruksundervisningsanstalterna
åter avsåge i främsta rummet att främja yrkesutbildningen,
men borde samtidigt härmed taga vård om elevernas personliga utveckling.
Statskontoret har i fortsättningen ytterligare utvecklat sina synpunkter
på skiljaktigheterna mellan de två skolformerna och därvid anfört
i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Då man bär har, å ena sidan, en kategori skolor med klart teoretisk inriktning,
samt å andra sidan, skolor med huvudsaklig karaktär av yrkesutbildningsanstalter,
torde ett likställande av lärarpersonalen vid en lönereglering
förutsätta, att principerna för avvägningen av tjänstgöringens
omfattning och löneförmånernas storlek vid »teoretiska» skolor och vid yrkesundervisningsanstalter
äro ensartade. Så kan emellertid f. n. icke
anses vara fallet. Med avseende å tjänstgöringsskyldigheten framgår detta
redan vid en jämförelse mellan vad som föreslagits för här ifrågavarande
skolkategorier. För folkhögskolornas lärare har som full tjänstgöring förordats
en undervisningsskyldighet av i medeltal 26 veckotimmar under 34
veckor, medan lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal skulle ha
en tjänstgöringsskyldighet, som avser helt år utom tid för semester. Olikheterna
äro särskilt påtagliga beträffande den kategori lärare, vilkas undervisning
i huvudsak är densamma vid båda slagen av skolor, exempelvis
lärarna i hushållsgöromål. Inom skolväsendet råder nämligen en väsentlig
skillnad i fråga om arbetsårets längd mellan övningslärare och motsvarande
lärare (arbetslärare) vid en yrkesundervisningsanstalt, ett förhållande som
i lönehänseende särskilt framträder beträffande timlärarna. En tillfälligt
anställd sådan lärare i slöjd eller hushållsgöromål erhåller vid tillämpning
av samma löneklass lägre lön per undervisningstimme om ämnet räknas
som arbetsämne än som övningsämne, ehuru ofta några mera väsentliga
olikheter i undervisningen icke kunna sägas föreligga. Som en tredje med
övnings- och arbetslärare jämförbar grupp må nämnas de s. k. ämneslärarna
vid yrkesbestämd praktisk mellanskola.

Då angivna förhållanden syntes påkalla, att spörsmålet om relationen
mellan lärare i teoretiska ämnen och i praktiska ämnen vid olika slag avskolor
upptoges till prövning i ett större sammanhang, och då det statsfinansiella
läget syntes lägga hinder i vägen för ett omedelbart genomförande
av löneregleringsförslaget, förefunnes enligt statskontorets mening vägande
skäl för en ingående prövning av de problem, som aktualiserats av utredningen
ifråga. Därest emellertid likväl de föreliggande förslagen skulle anses
böra läggas till grund för proposition till riksdagen, syntes det uppenbart,
att ytterlig försiktighet måste iakttagas, då det gällde att fastställa såväl
tjänstgöringens omfattning som löneställningen för lärarna. Ett accepterande
av de sakkunnigas förslag i oförändrat skick kunde medföra vittgående
konsekvenser i fråga om tjänstgöringsförhållanden och lönesättning
främst inom yrkesundervisningen men även för läroverk och mellanskolor.

Statens lönenämnd har i likhet med de sakkunniga ansett det vara av vikt
att tillse, att fullgörandet av folkhögskolornas betydelsefulla uppgifter icke
äventyrades genom en otillfredsställande lärarrekrytering. Även om de svårigheter,
som i detta hänseende kunde föreligga — och om vilkas omfattning
det hade varit önskvärt att i betänkandet erhålla närmare upplysningar
—- enligt lönenämndens mening icke enbart kunde betraktas som en
följd av den nuvarande lönesättningen, förefölle det dock lönenämnden
berättigat att utgå från att en viss förbättring av åtminstone de icke-ordinarie
lärarnas avlöningsförhållanden vore motiverad från rekryteringssynpunkt.

I frågan om folkhögskollärarnas inordnande under det statliga lönesystemet
har statens lönenämnd erinrat, att undervisningsväsendets lönenämnd

Kungl. Mcij.ts proposition nr 235.

i utlåtande den 13 december 1938 förklarat sig icke kunna tillstyrka ett av
skolöverstyrelsen då framlagt förslag, enligt vilket en lönereglering skulle
genomföras för folkhögskolans lärare i anslutning till det för allmänna civilförvaltningen
gällande lönesystemet. De erinringar, undervisningsväsendets
lönenämnd på sin tid anförde mot då föreliggande förslag, äga enligt
lönenämndens mening i huvudsak giltighet även med avseende på det av
lärarlönesakkunniga framlagda förslaget. Härom anför lönenämnden följande.

Enligt förslaget skall anställning såsom ordinarie äinneslärare kunna erhållas
även om anställningen enbart avser vinterkurs om 21—24 veckor.
Läraren skall visserligen i princip vara skyldig att — mot särskild ersättning
— meddela undervisning även under sommarkurs samt statsunderstödd
fortsättningskurs och folkbildningskurs, men man kan i varje fall icke
utesluta möjligheten att med ordinarie anställning understundom skulle
komma att vara förenad en tjänstgöringsskyldighet av endast 21 veckor
årligen. En sådan anordning stämmer enligt lönenämndens uppfattning
icke väl överens med det statliga lönesystemets principer. Vad beträffar
frågan om lärarnas kompetens innebär det föreliggande förslaget — i likhet
med 1938 års förslag — att någon bestämd formell kompetens icke skall
vara föreskriven utan att lärarnas behörighet skall prövas från fall till fall.
Även i detta hänseende är förslaget ägnat att ingiva vissa betänkligheter,
särskilt om man, såsom de sakkunniga förordat, bestämmer lönegradsplaceringen
med utgångspunkt från att folkhögskolans lärare skall vara jämställda
med en annan grupp (läroverksadjunkterna), för vilka gälla fixerade
krav på formell kompetens.

Vad angår tjänstgöringsförhållandena vid folkhögskolorna har lönenämnden
framhållit, att kursernas nuvarande längd och förläggning
under året vore till stor del historiskt betingade, i det att de ursprungligen
anpassats efter jordbrukets arbetsförhållanden. Numera
syntes emellertid eleverna icke rekryteras ur den jordbrukande befolkningen
i lika övervägande grad som tidigare, vilket i viss mån
kunde underlätta eventuella omläggningar av undervisningstiderna. Enligt
lönenämndens mening borde en utredning av här berörda spörsmål rörande
folkhögskolornas organisation rätteligen äga rum, innan beslut fattades
om lönereglering för lärarpersonalen enligt ett system, för vars tilllämpning
på förevarande område de organisatoriska förutsättningarna nu
icke vore för handen i önskvärd utsträckning. Det primära syftet med en
sådan utredning borde givetvis icke vara att lämpa skolornas organisation
efter ett visst avlöningssystem utan att söka uppnå ett från olika synpunkter
eftersträvansvärt bättre utnyttjande av folkhögskolornas personella och
materiella resurser. En sådan rationalisering av skolornas verksamhet —
vilken icke skulle beröra undervisningens innehåll eller förändra skolornas
allmänna karaktär -— borde knappast kunna anses träda vederbörande
huvudmäns rätt för nära utan ligga i deras eget intresse. Även om en utredning
icke ansåges lämpligen kunna verkställas före en lönereglering, syntes
det lönenämnden vara möjligt att vidtaga olika åtgärder för ett bättre
utnyttjande av lärarkrafter och lokaler in. in. Under framhållande härav

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

har lönenämnden ansett sig icke böra göra erinran mot att förevarande förslag
tages till utgångspunkt för löneregleringen. Vid detta sitt ställningstagande
har lönenämnden även beaktat följande.

Folkhögskolornas jämte de lägre lantbruksundervisningsanstalternas lärare
vore numera de enda med statsbidrag avlönade grupper av någon större
omfattning, för vilka de statliga avlöningsgrunderna icke gällde eller beslutats
skola gälla. Från vissa synpunkter vore det otvivelaktigt till fördel, om
dessa grunder kunde göras tillämpliga även på ifrågavarande kategorier avlärare.
De sålunda vunna fördelarna måste dock vägas mot att man tvingades
frångå principer, vilka eljest plägat anses såsom grundläggande. I sistnämnda
hänseende borde beaktas, att »det statliga lönesystemet» i våra
dagar icke vore detsamma som undervisningsväsendets lönenämnd år 1938
benämnde »de reglerade verkens avlöningssystem». Sedan dess hade de
statliga avlöningsbestämmelserna utsträckts och anpassats till förvaltningsområden,
inom vilka organisations- och tjänstgöringsförhållandena icke varit
lika fast normerade som inom de verk, för vilka de ursprungliga bestämmelserna
konstruerats. Denna utveckling finge anses ha medfört en större
smidighet hos lönesystemet, ett förhållande, som vore ägnat att minska betänkligheterna
mot att folkhögskollärarna inordnades i detsamma. Vid sin
granskning av de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente hade lönenämnden
vidare kommit till den uppfattningen, att de sakkunniga i stort
sett lyckats bemästra de rent tekniska svårigheterna.

Mot det statliga lönesystemets tillämpning å lantbruksundervisningsanstalternas
lärarpersonal har lönenämnden icke haft några principiella erinringar
att göra.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har bl. a. uttalat att även om
styrelsen vore helt införstådd med önskemålet om en allmän lönereglering
för hithörande lärare, den icke vore övertygad, att tidpunkten nu vore
lämplig för genomförande av densamma. Med hänsyn till pågående stabiliseringssträvanden
och därav föranlett lönestopp, syntes det, hur önskvärd
den här ifrågasatta löneregleringen än vore, icke möjligt att låta den träda
i kraft, så länge gällande lönestopp bestode. Med denna allmänna reservation
anslöte sig styrelsen till förslaget, att lärarpersonalen vid hithörande
skolor inordnades i det statliga lönesystemet. Styrelsen har funnit det tacknämligt,
att sakkunniga vid utformandet av sina förslag sökt beakta skolornas
hittillsvarande frihet att anpassa sina kurser efter lokala förhållanden
och ej eftersträvat eu standardiserad kursorganisation.

I de särskilda yttrandena angående folkhögskolorna har bl. a.
anförts följande.

Skolöverstyrelsen har understrukit angelägenheten av att en löne- och
pensionsreglering snarast kommer till stånd för folkhögskolans lärarpersonal.
Särskilt sedan 1947 års lönereglering trätt i kraft för flertalet lärarkategorier
hade lärarrekryteringen berett folkhögskolorna stora svårigheter.
Väl kvalificerade lärare hade övergått till annan tjänst, och den ogynnsamma
löneställningen för extra ordinarie lärare hade i hög grad försvårat en lämplig
nyrekrytering, överstyrelsen utginge därför från att frågan förelädes
1950 års riksdag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Det år 1947 genomförda statliga lönesystemet syntes enklare kunna anpassas
efter folkhögskolans speciella förhållanden än tidigare gällande statliga
lönesystem. Genom inordningen i det statliga lönesystemet vunnes flera
påtagliga fördelar. De för folkhögskolan så betydelsefulla pensionsfrågorna
reglerades nära nog automatiskt. Bestämmelserna om lön under tjänstledighet
bleve förmånligare, lärarna finge rätt till fri sjukvård i viss utsträckning
och övergången mellan folkhögskola och andra skolformer underlättades,
då den ej behövde inverka på pensionsförmåner och löneklassplacering.
Med hänsyn till dessa fördelar av olika slag, särskilt beträffande pensionsrätter
ansåge överstyrelsen sig kunna i allt väsentligt tillstyrka löneregleringsförslaget.
Överstyrelsen har dock framhållit, att den kontanta lönen
för nuvarande fast anställda ämneslärare ökades endast obetydligt och
i en del fall till och med minskades. De icke obetydliga löneökningarna för
extra ordinarie lärare syntes emellertid komma att underlätta lärarrekryteringen.
De föreslagna lönebeloppen måste betraktas som ett minimum, särskilt
som skolorna framdeles skulle vara förhindrade att av egna medel
utbetala högre lön.

Styrelsen för Svenska folkhögskolans lärarförening har som allmänt omdöme
om de sakkunnigas förslag uttalat, att det innebure en god lösning
av folkhögskollärarnas inpassning i det statliga lönesystemet. Förslaget
kunde därför i stort accepteras. Även om förslaget innebure en viss försämring
för lärarna vid enbart vinterkurs, då deras löneförmåner reducerades
samtidigt som deras möjligheter att genom eget initiativ skaffa sig
annan tjänstgöring under kursfri tid minskades på grund av den föreslagna
skyldigheten att då åtaga sig tjänstgöring, medförde dock inordningen i
det statliga lönesystemet i många avseenden en så stor förmån, att det vore
högst angeläget för den svenska folkhögskolan, att den nu genomfördes och
detta i så snabb takt som möjligt, för att skolans lärarrekrytering skulle
kunna säkras. De föreslagna lönebeloppen måste uppfattas som minimikrav.
Styrelsen har även understrukit vikten av att den föreslagna löneregleringen
träder i kraft så snart som möjligt.

Yttrandena angående lantbruk sundervisningsanstalterna
innehålla i här ifrågavarande avseenden bl. a. följande.

Lantbruksstyrelsen har bl. a. förklarat sig anse, att det av de sakkunniga
framlagda förslaget till lönereglering i stort sett borde kunna läggas till
grund för proposition i ärendet. Lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
borde sålunda — i likhet med hushållningssällskapens
tjänstemän — inordnas i det statliga lönesystemet.

Enligt lantbruksstyrelsens mening synes det vidare i hög grad angeläget,
att eu lönereglering snarast möjligt genomföres för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Därest så icke sker, befarar lantbruksstyrelsen,
att lärarpersonalens rekrytering kommer att äventyras, vilket givetvis
kunde menligt inverka på skolornas framtida verksamhet. Lantbruksstyrelscn
framhåller därför nödvändigheten av att löneregleringen måtte

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

träda i kraft fr. o. in. den 1 januari 1951, då nuvarande lönestopp förutsättes
skola upphöra.

Därest lönereglering i anslutning till det statliga lönesystemet genomföres
för lärarpersonalen vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, förutsätter
lantbruksstyrelsen, att motsvarande lönereglering kommer att genomföras
även för lärarpersonalen vid trädgårdsskolorna, jordbrukets yrkesskolor
och lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har anslutit
sig till ett uttalande av lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan, enligt vilket
det vore angeläget, att de agronomiskt utbildade lärarna bereddes förbättrade
villkor genom att de sakkunnigas förslag snarast möjligt genomfördes.
I den mån samma krav beträffande utbildning och tjänstgöringsmeriter
ställdes på rektorerna vid jordbrukets yrkesskolor som på rektorerna
vid lantbruks- och lantmannaskolorna borde även samma löneförmåner
och anställningsvillkor gälla.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har tillstyrkt
lärarlönesakkunnigas förslag och i anslutning därtill på i yttrandet
närmare angivna skäl hemställt, att vid reglering av lönerna för lärare vid
lantmanna- och lantbruksskolor frågan om tjänsteställning och lönegradsplacering
för föreståndaren och ämneslärare vid Alnarpsinstitutets lantbruksavdelning
måtte tagas under omprövning.

Styrelsen för hushållningssällskapens förbund har bl. a. framhållit, att
anställnings- och avlöningsförhållandena för den av förslagen berörda lärarpersonalen
för närvarande vore sämre än för flertalet andra grupper av
jämförbara befattningshavare. En snar lönereglering vore därför påkallad.
Styrelsen har förordat, att förslag till lönereglering för ifrågavarande lärarpersonal
måtte föreläggas 1950 års riksdag. Mot förslaget, att lantbruksundervisningsanstalternas
lärarpersonal skulle inordnas i det statliga lönesystemet,
har styrelsen icke haft något att erinra.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har förklarat sig anse det
i hög grad angeläget, att lönereglering snarast möjligt genomföres för av
förslaget berörda lärarkategorier. Förbundet har vidare uttalat, att det finner
förslaget i stort sett ägnat att utgöra underlag för proposition, och understrukit
vikten av att — med hänsyn till föreliggande rekryteringssvårigheter
— löneregleringen genomföres med verkan från och med den 1 januari
1951 eller den dag, då det nuvarande lönestoppet förutsatts skola upphöra.

Enligt förbundets mening är det såväl ur rättvisesynpunkt som med avseende
å möjligheterna att återbesätta befattningarna vid jordbrukets yrkesskolor
med kvalificerad arbetskraft skäligt att i samband med löneregleringen
för lärarpersonalen vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor
motsvarande befattningar vid nämnda yrkesskolor samtidigt inordnas i
det statliga lönesystemet med i lönehänseende motsvarande placering. Förbundet
yrkar vidare, att lönereglering för lärarpersonalen vid trädgårdsskolorna
vid Experimentalfältet, Adelsnäs och Söråker skall genomföras samtidigt
med löneregleringen för lärarna vid lantbruks- och lantmannaskolorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Föredraganden.

I årets statsverksproposition, bilagan För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, har framhållits, att beträffande vissa föreliggande löneregleringsfrågor
sakläget vore sådant, att ett uppskov med beslut i ämnet skulle kunna
medföra, att löneregleringens genomförande komme att fördröjas avsevärd
tid efter lönestabiliseringens upphörande. Med beaktande härav komme vissa
förslag till löneregleringar, avsedda att genomföras först efter utgången av
budgetåret 1950/51, att föreläggas 1950 års riksdag. Detta uttalande hade
bl. a. avseende på det förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, som framlagts
av 1941 års lärarlönesakkunniga. Såsom närmare skall framgå av detaljbehandlingen
av de särskilda löneregleringsförslagen för nämnda skolformer,
innefatta nämligen de sakkunnigas förslag även organisatoriska
spörsmål, vilka åtminstone beträffande lantbruksundervisningsanstalterna
äro av sådan omfattning, att de i sina huvuddrag böra lösas i god tid före
löneregleringens genomförande. Sedan remissyttrandena över de sakkunnigas
förslag inkommit, har jag emellertid under ärendets fortsatta beredning
blivit tveksam om lämpligheten av att nu lägga detta förslag till grund för
ett principbeslut i ämnet. Jag har nämligen funnit, att förslaget på vissa
punkter påkallar ytterligare överväganden. Med hänsyn bl. a. till att det ingick
som ett led i resultatet av förra höstens stabiliseringsförhandlingar med
personalorganisationerna att föreliggande löneregleringsfråga om möjligt
skulle föreläggas 1950 års riksdag, synes dock ett uppskov med principbeslutet
böra undvikas. En fördel med att nu förelägga riksdagen principfrågorna
beträffande löneregleringen för lärarpersonalen vid folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna synes vara, att riksdagen får tillfälle
att uttala sig om riktlinjerna för löneregleringen, innan detaljbestämmelser
utformas. Av anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå Kungl.
Maj :t att nu för riksdagen framlägga principförslag till lönereglering för
lärarpersonalen vid folkhögskolor och lantbruksundervisninganstalter.

De sakkunnigas förslag innebär, att i fråga om lärarpersonalen vid såväl
folkhögskolorna som lantbruksundervisningsanstalterna löneregleringen
skulle ske i anslutning till det statliga lönesystemet. I de till Kungl. Maj :t
avgivna yttrandena ha erinringar häremot endast framförts av statskontoret
och statens lönenämnd. Icke heller dessa myndigheter ha emellertid
helt motsatt sig en tillämpning av det statliga lönesystemet. Mot olika delar
av förslaget ha däremot invändningar framförts såväl av de hörda myndigheterna
som av personalorganisationer. Såsom skall framgå av den följande
redogörelsen, har jag funnit flera av dessa invändningar förtjäna beaktande
och i anledning därav förordat vissa ändringar i de sakkunnigas förslag. De
framförda invändningarna synas mig dock icke vara av sådan natur, atl de
utgöra binder för att löneregleringen vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
genomföres i anslutning till det statliga lönesyste -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

met. Jag biträder därvid de sakkunnigas uppfattning, att löneregleringen
icke bör få medföra, att skolornas rörelsefrihet i fråga om organisation,
kursernas anordning o. d. inskränkes, utan att i möjligaste mån nu rådande
förhållanden kunna bibehållas. I anledning av vad lönenämnden anfört angående
behovet av en utredning om möjligheterna att bättre utnyttja folkhögskolans
resurser vill jag framhålla, att det hade varit önskvärt om 1946
års skolkommissions utredning angående folkhögskolundervisningen hade
hunnit slutföras, innan löneregleringsfrågan upptoges till slutlig prövning.
Då omständigheterna icke medgiva ett sådant förfaringssätt, synes det mig
angeläget, att det nya lönesystemet så utformas, att det bereder möjlighet till
framtida ändringar i kurstidernas längd och andra förändringar i lärarnas
tjänstgöringsförhållanden utan att detta automatiskt skall medföra ändrad
löneställning för lärarna. Till detta spörsmål återkommer jag vid behandlingen
av frågan om tjänstgöringsskyldighetens omfattning för rektorer
och ämneslärare vid folkhögskolan.

Att ifrågavarande lärare inordnas under det statliga lönesystemet innebär
bl. a., att de i fortsättningen icke bli berättigade till fri bostadsförmån
utan att de få uppbära bruttolön med skyldighet att i förekommande
fall erlägga hyra för tjänstebostad. Även i övrigt böra avlöningsförmånerna
så vitt möjligt utgå enligt de grunder, som gälla enligt statens allmänna
avlöningsreglemente. Med prövning av frågan huruvida sjukvårdsförmåner
skola tillkomma ifrågavarande lärarkategorier torde dock tills vidare
böra anstå.

Vid prövningen av lärarlönesakkunnigas förslag måste även beaktas, att
sådana ställningstaganden, som kunna föregripa 1949 års tjänsteförteckningskommittés
arbete, böra undvikas. Närmast med anledning av vad statskontoret
anfört vill jag i detta sammanhang understryka, att lärarlönesakkunnigas
förslag gäller två olika skolformer, vilka visserligen ha vissa anknytningspunkter
men för vilka icke med nödvändighet likartade lösningar
böra sökas på föreliggande problem. Erinras må, att folkhögskolorna torde
få betraktas i första hand såsom skolor för inhämtande av viss allmänbildning,
medan lantbruksundervisningsanstalterna närmast ha karaktären av
yrkesundervisningsanstalter. De sakkunniga ha även på väsentliga punkter
föreslagit olika bestämmelser beträffande de båda skolformerna. Därest angivna
förhållande beaktas, synas några mera vittgående konsekvenser av
en lönereglering i anslutning till de sakkunnigas förslag icke behöva befaras.
Såsom i vissa yttranden framhållits, torde dock löneregleringens genomförande
vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna böra föranleda,
att löneställningen för viss lärarpersonal vid trädgårdsskolorna och
jordbrukets yrkesskolor upptages till omprövning.

I fråga om avlöningsbestämmelsernas utformning ha de sakkunniga stannat
för att förorda bestämmelsernas sammanförande till ett för båda skol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 23ö.

formerna gemensamt avlöningsreglemente. Ehuru i de avgivna yttrandena
några erinringar icke framförts mot en sådan lösning, måste jag starkt
ifrågasätta lämpligheten av att sammanföra avlöningsbestämmelserna för
dessa olika skolformer till ett särskilt avlöningsreglemente. Vad särskilt
lantbruksundervisningsanstalterna angår må även framhållas, att därest på
sätt de sakkunniga avsett dessa anstalters lärarpersonal regelmässigt skall
fullgöra fyllnadstjänstgöring vid institutioner, där statens allmänna avlöningsreglemente
tillämpas (hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och
lantbruksnämnder), praktiska skäl tala för att nämnda reglemente även
tillämpas vid lantbruksundervisningsanstalterna. Vad här sagts har avseende
på rektorer och ämneslärare vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
I fråga om övningslärarna vid folkhögskolorna har jag
icke något att erinra mot att de underkastas de allmänna avlöningsbestämmelser
för övningslärare, som äro avsedda att gälla fr. o. in. den 1 juli
1950. Jag finner emellertid icke påkallat, att i detta sammanhang ställning
tages till frågan om avlöningsbestämmelsernas utformning, utan torde detta
spörsmål få göras till föremål för ytterligare överväganden, innan förslag
till avlöningsbestämmelser förelägges riksdagen.

Löneregleringen för såväl ämnes- som övningslärare torde om möjligt böra
genomföras den 1 juli 1951.

Då avsikten är att nu endast underställa riksdagen principerna för en lönereglering
vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, begränsas
i fortsättningen behandlingen till de delar av de sakkunnigas förslag, som
avse anställningsformer, tjänstgöringsskyldighet och löneställning för ordinarie,
extra ordinarie och extra lärarpersonal. Däremot har det icke ansetts
påkallat att här ingå på de sakkunnigas förslag om arvoden till timlärare
i annan mån än som erfordras för bedömande av de sakkunnigas förslag
om lönebelopp för ordinarie ämneslärare vid folkhögskola. Icke heller
upptagas till behandling förslagen om befattningshavarnas rättigheter och
skyldigheter beträffande tjänstebostad, om hälso- och sjukvård samt om
övergångsbestämmelser i anledning av löneregleringen. Någon granskning
av förslaget till avlöningsreglemente för statsunderstödda folkhögskolor och
lantbruksundervisningsanstalter kan givetvis icke heller ifrågakomma i detta
sammanhang. Stadgor för respektive skolkategorier torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda med beaktande av riksdagens beslut i berörda
frågor angående lärarpersonalens anställningsförhållanden.

De statsbidrag, som för närvarande utgå till folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna,
äro av olika slag. De sakkunniga ha för folkhögskolornas
del föreslagit de nuvarande statsbidragens ersättande med ett
enda, nämligen 90 % av lärarlönekostnaderna. För lantbruksundervisningsanstalterna
ha de sakkunniga föreslagit två statsbidragsformer, nämligen
dels 90 % av lärarlönekostnaderna och dels visst per dag och elev bestämt
driftkostnadsbidrag. Mot dessa förslag har viss erinran framförts av stats-
Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 235.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

kontoret. För egen del anser jag förslagen böra övervägas ytterligare, innan
statsbidragssystem och statsbidragsprocent fastställas. I det följande framlägges
alltså icke något förslag i statsbidragsfrågan. Jag utgår emellertid
ifrån, att staten i princip skall påtaga sig ansvaret för de ytterligare kostnader,
som uppkomma genom den lönereglering som av mig föreslås.

III. Folkhögskolorna.

1. Nuvarande förhållanden m. in.

Folkhögskolans uppgift, organisation in. in. Enligt
stadgan den 5 september 1942 för statsunderstödda folkhögskolor (1942: 802;
ändr. 1946: 374) skall folkhögskolan avse att åt vuxen ungdom meddela allmän
medborgerlig bildning, varvid väsentlig vikt skall läggas vid en väckande,
till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning och särskild
hänsyn tagas till att eleverna lära känna sin bygd och sitt land, dess
historiska utveckling och nuvarande samhällsförhållanden, dess andliga och
materiella hjälpkällor. Så långt med dessa syften är förenligt, bör undervisningen
därjämte ha till uppgift att bibringa eleverna sådana praktiska
kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras
levnadsyrke.

Undervisningen skall i första rummet avse att giva eleverna sådana impulser
och insikter, som kunna främja deras personliga utveckling och giva
dem en levande uppfattning av deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar.
Den bör därjämte söka väcka deras håg för ökat vetande och
anvisa dem vägar att förvärva sådant. Inpräglandet av enskildheter bör
begränsas och ungdomsålderns behov av självverksamhet tillgodoses. I uppfostrande
syfte bör folkhögskolan begagna de tillfällen till samvaro mellan
lärare och elever, som även utom undervisningen kunna erbjudas. Folkhögskolan
bör därför om möjligt under kursen kunna bereda eleverna hem
inom skolan.

Ur innehållet i stadgan må i övrigt nämnas följande.

Efter förslag av skolstyrelsen fastställer skolöverstyrelsen för varje folkhögskola
reglemente, vari skall bestämmas om förhållandet mellan skolan
och den eller de korporationer, som ansvara för dess upprätthållande, om
skolans styrelse, om skolans kurser, deras förläggning under arbetsåret,
manliga och kvinnliga elevers tillträde till kurserna och de ämnen, som ingå
i kurserna, samt om övriga erforderliga föreskrifter rörande arbetet vid skolan.
Folkhögskola står under inseende av skolöverstyrelsen samt är underkastad
den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva.

Folkhögskolas styrelse tillkommer bl. a. att antaga och entlediga rektor
och lärare, att bevilja rektor och lärare sökt tjänstledighet och, där så er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

fordras, förordna om befattningens uppehållande under ledigheten, samt
att årligen uppgöra inkomst- och utgiftsförslag för skolan.

Arbetsåret vid folkhögskola skall omfatta en huvudkurs (vinterkurs) och
må dessutom omfatta en kvinnlig kurs (sommarkurs). Vinterkurs kan
vara tillgänglig antingen för enbart manliga elever (manlig avdelning) eller
enbart kvinnliga elever (kvinnlig avdelning) eller ock för såväl manliga som
kvinnliga elever (samavdelning).

Vinterkurs och sommarkurs kunna anordnas som tvååriga, varvid andra
årskursen avses för elever, som genomgått första årskursen. Även treåriga
vinterkurser förekomma. Kostnaden för tredje årskursen beslrides i så
fall av vederbörande huvudman.

Eleverna inom viss avdelning må, i den mån deras olika kunskaper eller
antal gör det nödvändigt, vid undervisningen uppdelas i parallellgrupper.

Vinterkurs skall omfatta minst 21 veckor, därest vid skolan även är anordnad
sommarkurs, och i annat fall minst 24 veckor. Sommarkurs skall
omfatta minst 13 veckor. Ingår hushållsgöromål i första årskursen, skall
dock denna omfatta minst 16 veckor. I nämnda kurstider må inräknas visst
antal lovdagar. I kurstiden inräknas vidare dag för upprop och för avslutning.

I första årskursen av både vinter- och sommarkurs skall, där ej överstyrelsen
medger undantag, undervisning meddelas i modersmålet och dess
litteratur, historia, samhällslära, geografi, matematik och naturkunnighet
med hälsolära. I andra ämnen må undervisning meddelas, i den mån så
tinnes förenligt med skolans allmänna syfte. I andra årskursen må ingå
ett lämpligt urval av förut nämnda ämnen jämte de ämnen i övrigt, som
med hänsyn till skolans särskilda syfte anses böra upptagas. Vid folkhögskola
för kvinnliga elever må andra årskursen kunna anordnas med huvudvikten
lagd på undervisning i hushållsgöromål.

Elever, som därtill ha anlag, skola övas i gemensam sång. Genom regelbundna
gymnastik- och idrottsövningar bör sörjas för elevernas sunda
kroppsutveckling.

Antalet undervisningstimmar i veckan för varje kurs eller avdelning bestämmes
i skolans undervisningsplan och bör ej understiga för första årskursen
30 och för andra årskursen 24 timmar. Undervisningsplan, upptagande
undervisningsämnen och ungefärliga antalet lärotimmar per vecka
i varje ämne, fastställes av skolans styrelse efter förslag av rektor och delgives
skolöverstyrelsen.

Elev skall ha genomgått folkskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande
kunskapsmått samt ha fyllt eller före kursens slut fylla, manlig elev
18 år och kvinnlig elev 16 år. Manlig elev kan undantagsvis antagas, om
han före kursens slut fyller 17 år. För inträde i andra årskursen fordras
att ha genomgått folkhögskolas första årskurs eller på annat sätt erhållit
motsvarande utbildning.

Vid folkhögskola skall finnas en rektor och minst eu fast anställd ämneslärare.
Har statsbidrag utgått fem år i följd till andra årskurs av vinterkurs,
skall en ämneslärare fast anställas för denna årskurs. Skolöverstyrelsen
äger medgiva befrielse från skyldigheten att inrätta ämneslärartjänst
med fast anställning. Ytterligare sådana tjänster må endast inrättas

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

efter överstyrelsens prövning. Åtskilliga skolor ha erhållit rätt att tillsätta
en eller flera fast anställda ämneslärare utöver minimiantalet. I en del fall
har befattningen därvid knutits till kvinnlig avdelning under huvudkurs.

Rektor och ämneslärare med fast anställning kunna av styrelsen antagas
antingen tillsvidare med fyra månaders uppsägningstid eller för viss tid.
Efter tre på varandra följande års oförvitlig tjänstgöring i samma eller motsvarande
befattning vid folkhögskola, må han dock ej kunna skiljas från
sin befattning, så länge den kurs eller avdelning uppehälles, för vilken han
är anställd vid skolan, där han ej befinnes försumlig i tjänsten på sätt i det
följande sägs.

Befinnes rektor eller fast anställd lärare oskicklig till eller försumlig i
sin tjänst eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han ej bör bibehållas
vid densamma, äger skolstyrelsen efter fruktlös befunnen i dess protokoll
intagen varning, skilja honom från befattningen. Befattningshavaren skall
dessförinnan ha beretts tillfälle att inkomma med förklaring, och beslutet
skall för att bli gällande stadfästas av skolöverstyrelsen.

Framkomma om rektors eller fast anställd lärares personliga vandel omständigheter,
som göra hans bibehållande tills vidare vid befattningen synnerligen
olämpligt, må han utan föregående varning kunna avstängas från
tjänstgöring och efter skolöverstyrelsens medgivande skiljas från sin befattning.

Rektor och fast anställd ämneslärare skall, bland annat, genom studier
vid universitet eller högskola eller på annat sätt ha förvärvat de insikter,
som prövas nödiga för tjänstens rätta skötande. Dessutom skall rektor minst
tre år med goda vitsord ha tjänstgjort såsom lärare med full tjänstgöring
vid statsunderstödd folkhögskola och fast ämneslärare minst två läsår ha
med goda vitsord tjänstgjort som lärare vid under offentlig kontroll stående
läroanstalt, därav vid statsunderstödd folkhögskola minst 21 veckor
under vinterkurs. Skolöverstyrelsen äger dock medgiva undantag från sistnämnda
behörighetsvillkor.

Vid ledigförklarande av befattning som rektor eller ämneslärare med fast
anställning skall angivas bl. a. om tjänstinnehavaren bör äga företrädesvis
humanistisk eller matematisk-naturvetenskaplig utbildning eller ock de särskilda
ämnen, vari han förnämligast bör undervisa. Om särskilda ämnen
angivas, fordras skolöverstyrelsens medgivande för annan ämneskombination
än vid adjunktstjänst. Över ansökningarna skall skolöverstyrelsen avgiva
yttrande. Sedan överstyrelsens beslut vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen,
så snart ske kan, till befattningens innehavare utse en bland de
sökande, vilka förklarats lämpliga för befattningen.

Utom fast anställda ämneslärare kunna anställas extra ordinarie och
vikarierande ämneslärare, timlärare och lärare i övningsämnen till det antal
undervisningens uppehållande kräver.

Extra ordinarie ämneslärare och lärare i övningsämnen förordnas av skolans
styrelse på viss tid, högst en lärokurs, eller tills vidare med tre månaders
ömsesidig uppsägningstid. Timlärare förordnas av styrelsen tillsvidare
för viss tid, högst en lärokurs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

Ådagalägger ifrågavarande lärare försumlighet, oskicklighet eller klandervärt
uppförande, kan han av skolstyrelsen varnas eller skiljas från förordnandet.

Har ämneslärare haft full tjänstgöring vid statsunderstödd folkhögskola
minst 42 veckor under vinterkurs eller vid annan under offentlig kontroll
stående läroanstalt minst 36 veckor samt därjämte vid statsunderstödd
folkhögskola minst 21 veckor under vinterkurs, äger han få sin behörighet
till fast ämneslärarbefattning vid folkhögskola prövad av skolöverstyrelsen.
Överstyrelsen har därvid i regel fordrat universitetsexamen i minst två av
folkhögskolans läroämnen.

För extra ordinarie anställning fordras icke inrättande av särskilda extra
ordinarie tjänster. Anställning som extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
kan icke avse sommarkurs.

Undervisningsskyldigheten under vinterkurs är enligt stadgan för rektor
18—22 veckotimmar och för ämneslärare 24—28 veckotimmar. Skolstyrelsen
äger nedsätta undervisningsskyldigheten, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mer än 4 veckotimmar under nämnda minimitimtal.
För extra ordinarie och vikarierande ämneslärare skall undervisningsskyldigheten
omfatta minst 24 veckotimmar.

Undervisningsskyldigheten under sommarkurs skall angivas i skolans reglemente.
Då de teoretiska lektionerna vid sommarkurs vid vissa skolor och i
vissa avdelningar äro färre än vid huvudkurs, bli lärarnas timtal här ofta
lägre än vid vinterkurs.

Enligt kungl. brev den 13 maj 1949 (jfr den 22 juni 1945) utgår statsbidrag
till fortsättningskurser vid statsunderstödd folkhögskola. Dylik kurs kan anordnas
i anslutning till vinterkurs eller sommarkurs samt anknytas till
såväl första som andra årskursen.

Fortsättningskurs avser att utvigda den vid vinterkurs eller sommarkurs
meddelade undervisningen. Under fortsättningskurs, vilken icke skall inriktas
på visst examensmål, t. ex. realexamen, bör eftersträvas att i så stor utsträckning
som möjligt utveckla elevernas förmåga till självverksamhet.
Undervisningen bör om möjligt avpassas med hänsyn till elevernas eventuellt
planerade fortsatta studiearbete efter kursens slut. Undervisningen skall
meddelas i historia och minst ett av ämnena geografi, litteraturhistoria och
samhällslära. I övrigt skall undervisningen vara samlad företrädesvis kring
visst läroämne eller viss grupp av läroämnen.

Fortsättningskurs skall pågå minst 4 och högst 12 veckor. Antalet undervisningstimmar
per vecka skall för fortsättningskurs vara detsamma som
lör kurs vid folkhögskola. Parallellundervisning må kunna anordnas. Lärare
anställes i den ordning, som är föreskriven beträffande timlärare vid folkhögskola.
Fast anställd lärare kan icke åläggas tjänstgöra vid fortsättningskurs.

Antalet elever skall utgöra minst 14 vid fortsättningskurs ansluten till
folkhögskolans första årskurs och minst 10 vid fortsättningskurs anknuten
till andra årskursen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

I de sakkunnigas betänkande ha lämnats vissa uppgifter angående förhållandena
vid de statsunderstödda folkhögskolorna arbetsåret 19b6/47
(vinterkursen 1946/47; sommarkursen 1947). Ur dessa uppgifter må här
lämnas följande upplysningar om skolornas organisation, lärarantal in. in.

I en tablå, vilken torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga
1), redovisas folkhögskolorna arbetsåret 1946/47, elevantalet vid de olika
kurserna och deras längd samt antalet rektors- och ämneslärartjänster av
olika slag ävensom skolornas ortsgrupp enligt det nya statliga lönesystemet.
Kurstidernas längd redovisas i hela veckor. Eftersom tjänsterna redovisas,
upptas ej vikarierande lärare.

Sedan arbetsåret 1946/47 ha tillkommit statsunderstödda folkhögskolor
i Jära, Jokkmokk och Kungälv, vilka ha endast en årskurs. Samtliga statsunderstödda
folkhögskolor, som funnos 1946/47, finnas alltjämt. Av dem
liar numera endast en skola (Tomelilla) enbart en årskurs.

Av de 67 folkhögskolor, som voro i verksamhet under arbetsåret 1946/47,
hade 23 enbart vinterkurs, under det att de övriga hade såväl vinter- som
sommarkurs. 16 av nämnda 23 vinterkurser omfattade 24 veckor, medan 7
omfattade längre tid, dock högst 33 veckor. I skolor med både vinter- och
sommarkurs pågick vinterkursen i 21 veckor, medan sommarkursen vanligen
pågick i 16 veckor (27 skolor) eller 13 veckor (13 skolor). Undantag
utgjorde ett fall, då vinterkursen pågick i 23 veckor och sommarkursen i 14
veckor.

Fortsättningskurser förekonnno vid 35 skolor. Samtliga voro anslutna
till vinterkurs utom en fortsättningskurs om 10 veckor, som var anknuten
till sommarkurs. Fortsättningskurserna i anslutning till vinterkurs
pågingo i minst 4 veckor (15 skolor) och högst 13 veckor (2 skolor). Fortsättningskurser
och sommarkursen vid samma skola pågingo i stor utsträckning
samtidigt.

Under arbetsåret 1946/47 voro vid folkhögskolorna anställda 67 rektorer
och 140 ämneslärare med fast anställning. Av 23 resp. 66, som endast voro
anställda för vinterkurs, tjänstgjorde 12 som timlärare vid sommarkurs.
Antalet extra ordinarie ämneslärare utgjorde 90, av vilka 62 hade 21—23
veckors tjänstgöring och 28 minst 24 veckors tjänstgöring. Av nämnda 62
lärare tjänstgjorde 22 dessutom som timlärare vid sommarkurs. Antalet vikarierande
lärare uppgick till 15.

23 rektorer samt 54 fast anställda, 28 extra ordinarie och 10 vikarierande
ämneslärare hade icke någon tjänstgöring under sommarkurs.

Tjänstgöringstiden i veckor för olika lärarkategorier redovisas i följande
uppställningar. Då fortsättningskurs ofta helt eller delvis i tiden sammanfaller
med sommarkurs, blir den sammanlagda tjänstgöringstiden kortare
än summan av tiderna för de kurser, under vilka läraren tjänstgör. Lärare,
som varit tjänstlediga längre tid eller under året avlidit, ha uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.
Rektorers och ämneslärares tjänstgöringstid.

-.......................	( Vinterkurs	, Forts.-kurs	Sommarkurs	Sammanlagt
Befattningshavare	antal	antal	antal	antal

veckor	bef. h.	veckor	bef. h.	veckor	bef. h.	veckor	bef. h.
	21	40	13	1	17	1	44	1
	16	1	12	3	16	22	39—40	2
Rektorer vid skolor med	lu 8	1	15 14	1 1	37—38 35—36	24
			3
			O
1			6	2	13	16	34	11
1			4	7
		41		17		41		41
	33	1	6	2			33	1
	28	1	4	7			29-30	5
	27	1					27—28 26	5
enbart vinterkurs.............
	26
	25	2					24	9
\|	24	14
		22		9		—		22
1	23	i	13	4	17	1	45	2
Fast anställda ämneslärare	21	66	12	6	16	34	37—38	34
för vinterkurs och sommarkurs!	19	i	10	4	15	3	35—36	7
	17	i	8	9	13	28	34	25
1	15	i	6	3	11	1	31	2
			4	8	10	1
		70		34		68		70
	33	2	12	1	16	4	44l	1
	28	2	10	1	15	1	37—38	5
	27	3	8	3	13	5	35-36	1
	26 25 24	5	7 6 4	2 3 16	7	1	33-34 31—32 29—30	6
(tjänstgöring under sommarkurs	4 19			4 10
mot timarvode)	21	25				27—28	10
	17	1					25-26	5
							24	8
							21	10
							17	1
Summa		61		26		11		61
1	28	1	6	3			29—30	4
E. o. ämneslärare. 2i veckor......<	26 25	3 3	4	6			27-28 25-26	5 ; 5 !
1	24	19					24	12
		2(5		9		—		26
	23	2	13	1	16	8	45	1 i
	21	56	12	3	15	2	37—38	13 i
			8	6	14	1	35—36	2
			6	4	13	9	33—34	6
			4	5			29-30	1
i							27-28	3
1							25-26	4
\|							23—24	1
							21	27
		58		19		20		58

1 Vid Grimslövs folkhögskola vinterkurs 21 veckor + sommarkurs 13 veckor + fortsättningskurs
till sommarkurs 10 veckor.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

Befattningshavare	Vinterkurs antal	Forts.-kurs antal	Sommarkurs antal	Sammanlagt antal
veckor	bef. h.	veckor	bef. h.	veckor	bef. h.	veckor	bef. h.
	24	2	13	1	16	1	38	1
	21	6	8	1	13	3	34	2
	16	1	7	1	11	1	31	1
	15	2	6	2			28	1
Vik. ämneslärare.................	9	2	4	i			27	3
	6	1					24	1
	4	1					21	1
							6-15	5
Summa	i 1	15		G		5		15

Antalet timlärare i läsämnen uppgick arbetsåret 1946/47 till 101 samt
antalet övningslärare å reglerade och oreglerade tjänster till 53 respektive
157. Tjänstgöringstiden i veckor för dessa timlärare och övningslärare framgår
av följande sammanställning.

Vinterkurs.

Antal veckor	<21	21	24	25	26	28	33	S:a
Antal timlärare......................................	9	55	15	3	2	1	6	91
y övningslärare å reglerade befattningar...........	—	33	7	O	—	1	—	44
> > å oreglerade befattningar..........	5	62	24	1	9	2	2	105

Sommarkurs.

Antal veckor	<13	13	14	15	16	17	S:a
Antal timlärare..........................................	2	8	1	1	15	2	29
> övningslärare å reglerade befattningar...............	6	5	—	2	21	1	35
> > å oreglerade befattningar..............	11	28	3	1	41	3	87

Fortsättningskurs i anslutning till vinterkurs.

Antal veckor	4	6	7	8	10	13	S:a
Antal timlärare.............................................	16	3	_	8	2	_	29
> övningslärare å reglerade befattningar..................	3	1	—	—	—	—	4
> > å oreglerade befattningar.................	1	6	1	2	—	1	11

Det antal timmar i veckan, som befattningshavarna undervisat under olika
kurser, framgår av följande uppställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

		Ämneslärare	Timlärare	Övningslärare
Antal veckotimmar	Rektorer	last anställda	e. o. vik.	i läs-ämnen	reglerade befattn.	oreglerade ! befattn. \|
Vinterkursen 1946/47 lägst 29................	1	8	5		10	5
24 -28.................	3	103	98	1	16	13
23.....................	1	5	1	1	2	»>
18—22.................	50	19	—	6	11	13
13-17.................	11	—	1	10	—	4
j 8—12.................	—	1	—	18	1	12
högst 7................	—	—	—	55	4	55
Summa	6(1	136	105	91	44	107
Fortsättningskursen 1946/47
24-28.................	1	1	2	—	—	—
23.....................	—	—	—	1	—	—
18 22.................	2	6	7	3	1	1
13 17.................	4	19	7	1	—	—
8 12.................	8	12	5	3	—	1
högst 7................	7	7	1	17	2	6
Summa	22	45	22	25	3	3

		Ämneslärare		Övningslärare
Antal veckotimmar	Rektorer	fast anställda	e. o.	Timlärare i läs-ämnen	reglerade befatt- ningar	1 oregierade i befatt-ningar
		vk + sk	vk	vik.
Sommarkursen 1947 lägst 29................						12	14 9J
24 28.................	1	i	—	1	1	11
23.....................	1	—	—	—	—	1	£
18—22.................	—	12	3	6	—	10	9
13 17.................	15	37	3	6	2	—	12
8 12.................	24	17	3	3	4	1	7
högst 7................	—	7	5		24	—	18
Summa	41	74	12	18	31	35	83

Det sammanlagda antalet undervisningstimmar under arbetsåret 1946/47
för olika kategorier övningslärare framgår av följande två uppställningar. 1 2

		Antal	timmar		!
Övningslärare å reglerade tjänster	100— 199	200— 539	: 540— 719	720— 899	900— 1079	1080	S:a \|
	1	4	1 1 6	8	3	3	25'' I
		1	6	2	3	1	13’
	_	3	2	5	1	—	It \|
Summa	1	8	1 14	15	7	4	49

1 Varav 17 husmödrar.

2 Varav 1 husmoder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Övningslärare å oreglerade tjänster i		A	n t a	1 t i	in m a	r		S:a
0- 99	100- 199	200— 539	540- 719	720— 899	900- 1079	1080
; Skolkökslärarinnor...................	1	1	9	4	5	3		231
; Vävlärarinnor.......................	—	o O	19	4	1	1	_	28
Lärarinnor i kvinnlig slöjd...........	1	7	19	5	2	1	—	35
Lärare i manlig slöjd................	2	3	4	1	—	—	—	10
Gymnastiklärare.....................	18	8	6	—	1	—	—	33
Musiklärare.........................	12	6	3	_	_	_	_	21
i Annan lärare.......................	7	O O	6	—	—	—	—	162
Summa	41	«>1	(K!	14	!»	5	—	160

De sakkunniga ha inhämtat uppgift om i vilken utsträckning rektorer och
ämneslärare ha arbete i tjänsten vid sidan av lektionstimmarna. Dessa uppgifter,
som givetvis äro i hög grad approximativa, utvisa, att under arbetsåret
1946/47 av 307 rektorer och ämneslärare 30 uppgivit sig sakna arbete
i tjänsten utöver lektionstimmar, under det att sådant arbete uppgivits uppgå
till högst 10 veckotimmar för 204.

Enligt andra, av folkhögskolornas personalorganisation inhämtade specificerade
uppgifter skulle arbetet vid sidan av lektionstimmarna i medeltal
kräva det antal timmar i veckan, som framgår av följande uppställning.
Även dessa uppgifter måste anses vara i hög grad approximativa.

	Rektorer	Ämneslärare	Ovnings- lärare
Arbetsuppgifter utöver lektionstimmarna	fast anst.	e. o.
Antal veckotimmar i medeltal
Skrivningsrättning.............................	2-C	5-8	6-8	0-2
Handledning av elever.........................	3-6	1-9	20	2''3
Lektionsförberedelser ..........................	8-0	9-4	ll-o	61
Samkväm och fester...........................	28	2-2	2-2	2-8
Tillsyn av elevhem............................	1''2	04	1-4	1-4
Vakttjänst vid måltider........................	10	0-9	1-9	3-4
Annat arbete.................................	11-8	2-4	1-6	4-9
Summa	310	28-0	268	20 c
Antal lämnade uppgifter.......................	54	no	81	Öl

Avlöningsförhållanden. Den första allmänna löneregleringen
för folkhögskolornas lärare genomfördes år 1919. Den anslöt sig nära till
rådande förhållanden vid skolorna. Enligt kungörelsen i ämnet (1919: 864)
skulle avlöning till föreståndare och olika slag av lärare vid statsunderstödd
tolkhögskola utgå med minst vissa i författningen angivna belopp för år.
Föreståndare och fast anställda ämneslärare skulle dessutom åtnjuta fri
bostad jämte bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris, dock lägst
med vissa i författningen fastställda belopp. Dyrtidslillägg utgick enligt 1 2

1 Varav 7 husmödrar.

2 Varav 1 husmoder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23ö■ 2<

kungörelsen 1923:306 å ett tilläggsunderlag motsvarande hälften av ininimiavlöningen.
I flertalet fall utfylldes dyrtidstilläggen av huvudmannen, så
att de ungefär motsvarade dyrtidstillägg till statens befattningshavare vid
oreglerade verk.

Framställning om ny lönereglering för folkhögskolans lärare gjordes år
1924 av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening, framför allt
med hänsyn till det förslag till lönereglering för läroverkens, folkskolornas
m. fl. läroanstalters lärare, som år 1923 framlagts av 1920 års lärarlönekommitté.
Förslag till sådan lönereglering framlades år 1926 av skolöverstyrelsen,
år 1930 av 1928 års lönekommitté i betänkande med förslag till avlöningsreglemente
för kommunalt anställda lärare (SOU 1930: 20), år 1938
av skolöverstyrelsen och år 1942 av skolöverstyrelsen jämte särskilt tillkallade
sakkunniga.

Av förslagen Jedde endast det sistnämnda till resultat. Det framlades för
1942 års riksdag, som i allt väsentligt biföll förslaget (prop. nr 274, r. skr.
nr 444). På grundval av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen
den 5 september 1942:801 (jfr 1942:839) angående avlöning åt
lärare vid folkhögskola samt statsbidrag till sådan skola. Kungörelsen trädde
i kraft den 1 oktober 1942.

1942 års ännu gällande lönereglering bygger på samma principer som
löneregleringen år 1919. Enligt kungörelsen 1942: 801 utgår sålunda dels
kontant lön dels — för rektorer och ämneslärare — fri bostad jämte bränsle
eller ersättning därför.

Kontant lön utgår med minst följande belopp för läsår.

Befattning	Grundlön kronor	Ålderstillägg kronor
Rektor vid folkhögskola med	7 560	3 å 480
a) såväl vinter- som sommarkurs.........................
b) endast vinterkurs......................................	6 420	3 å 480
Ämneslärare med fast anställning vid	5 280	4 å 480
a) såväl vinter- som sommarkurs..........................
b) endast vinterkurs om minst 24 veckor..................	4 800	4 ä 480
c) endast vinterkurs om minst 21 veckor..................	4 200	4 ä 480
1 Extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full tjänst-göring (minst 24 veckotimmar) vid vinterkurs	3 360	2 å 294
a) om minst 24 veckor...................................
b) om minst 21 veckor...................................	2 940	2 å 294

Rörligt tillägg utgår å grundlön och ålderstillägg med för närvarande 15
procent.

Vikarierande rektor äger uppbära 900 kronor för år vid skola med både
vinter- och sommarkurs och 720 kronor för år vid skola med endast vinterkurs.

Timarvode utgår med 2 kronor 50 öre för undervisningstimme till lärare
i manlig eller kvinnlig slöjd, ävensom 3 kronor 50 öre för undervisningstimme
till lärare i gymnastik och i sång, vilken ej på grund av annan anställning
vid skolan har årslön.

Till lärarinna i hushållsgöromål utgår arvode med 10 kronor för undervisningsdag.

K ungt. Maj.ts proposition nr 235-

Övningslärare uppbär dyrtidstillägg å hälften av det stadgade minimiaryodet
med för närvarande 44 procent. Skolorna utbetala dock i regel dyrtidstillägg
beräknat å hela minimiarvodet. Till övningslärare utgår även
barntillägg med 10 kronor i månaden för varje barn under 16 år, även
om det är fött efter den 1 oktober 1942. Till rektor och ämneslärare utgår
barntillägg övergångsvis, om de uppburit sådant tillägg före löneregleringens
ikraftträdande.

Kristillägg utgår med för närvarande 24,4 procent till rektorer och ämneslärare
och 31,23 procent till övningslärare. Dessutom utgår numera provisoriskt
lönetillägg (kung. 1948:30 och 1949:288).

Rektorer och ämneslärare åtnjuta fri bostad jämte för densamma erforderligt
bränsle eller ersättning därför enligt ortens pris dock lägst med
följande belopp.

Befattning	Bostad minst	Ersättning minst kronor
Rektor...................................
Fast anställd ämneslärare
med eget hushåll...................................	4 rum och kök	90(3
utan eget hushåll ..................................	2 rum	500
E. o. och vik. ämneslärare
med eget hushåll...................................	2 rum och kök	500
utan eget hushåll..................................	1 rum	300

Befattningshavare, som ej har eget hushåll, äger åtnjuta kost i elevhushållet
till självkostnadspris under kurstid.

Beträffande befattningshavarnas pensionering gäller SPA-reglementet för
rektor samt fast anställda och extra ordinarie ämneslärare. Även tjänst
som lärare i övningsämne och tjänst som husmoder, tillika lärarinna, kan
regleras i pensionsanstalten.

2. Lönereglering för rektorer och fast anställda ämneslärare.

De sakkunniga ha funnit nödvändigt att innan de framlägga förslag till
avlöningsförmåner för rektorer och fast anställda ämneslärare behandla
vissa närliggande spörsmål såsom frågorna om anställningsform och tjänstgöringsskyldighet
lör dessa lärare. I det följande lämnas en redogörelse för
de sakkunnigas förslag, i vad avser nämnda lärarpersonal, samt för innehållet
i de avgivna yttrandena i motsvarande delar. Det har även befunnits
påkallat att i viss utsträckning redogöra för tidigare framlagda löneregleringsförslag.

Anställningsformer.

De sakkunniga.

Enligt nu gällande bestämmelser antages rektor vid folkhögskola liksom
ämneslärare med fast anställning antingen tills vidare med minst fyra månaders
uppsägning eller för viss tid. Någon ändring härutinnan bör enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

de sakkunnigas mening ej ske. Vid folkhögskolorna, där skolans styrelse
utser rektor, ha de sakkunniga funnit det statliga systemet för rektorsförordnanden
icke lämpligen kunna användas. Vid sitl ställningstagande till
frågan om anställningsformen för de fast anställda ämneslärarna ha de
sakkunniga främst beaktat, att huvudmannaskapet för folkhögskola i ett
betydande antal fall utövas av föreningar eller stiftelser, vilka åtminstone
i en del fall kunna antagas ha mindre god ekonomisk bärkraft. Härom anföra
de sakkunniga följande.

Inrättandet av ordinarie lärartjänster vid folkhögskolorna i enlighet med
för ordinarie lärare i statens eller kommunernas tjänst gällande grunder
skulle självfallet medföra förpliktelse för huvudmannen att bära det ekonomiska
ansvaret för en sådan tjänst, även om statsbidrag till tjänsten
av en eller annan anledning ej utginge. Visserligen torde man kunna förutsätta,
att frågan om behovet av dylika tjänster komrne att underkastas
en noggrann prövning, innan ordinarie tjänster inrättades, men det skulle
likväl kunna inträffa, att en ordinarie tjänst bleve obehövlig, exempelvis
genom nedläggande av en skola eller genom indragning av en parallellavdelning
på grund av minskat elevantal. Vid statliga och kommunala skolor
kunna i dylika fall bestämmelser angående förflyttning av lärare tillämpas.
För folkhögskolans vidkommande synas dylika bestämmelser icke lämpligen
böra ifrågakomma, särskilt som möjligheterna till förflyttning till
andra folkhögskolor äro mycket begränsade och kraven på lärarnas utbildning
icke äro desamma som vid de skolformer i övrigt, till vilka en förflyttning
eljest skulle vara tänkbar.

De sakkunniga ha sålunda funnit övervägande skäl tala för att nu gällande
bestämmelser angående anställning av ämneslärare vid folkhögskola
bibehållas. Enligt dessa bestämmelser tillförsäkras befattningshavare, som
under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort i samma eller motsvarande
befattning vid folkhögskola, sådan rättslig ställning, att anställningen
närmast är att betrakta som ordinarie. Såsom de sakkunniga framhållit,
inrättas vidare vid hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna
ordinarie tjänster, ehuru befattningshavarna anställas medelst skriftligt
kontrakt för viss tid, högst sex år. Även i den av Kungl. Maj :t fastställda
stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter användes beteckningen
ordinarie för föreståndare och ämneslärare, vilka anställts tills
vidare med ömsesidig rätt till uppsägning.

De sakkunniga ha med hänsyn till nu anförda förhållanden funnit sig
böra föreslå, att beträffande rektor och ämneslärare vid folkhögskolan beteckningen
fast anställning utbytes mot benämningen ordinarie. Härigenom
skulle dock ingen ändring ske i fråga om de möjligheter skolstyrelsen nu
har att indraga lärartjänst på grund av att kurs eller avdelning ej längre
skall uppehållas.

Beträffande anställningsformen för extra ordinarie lärare föreslås viss
jämkning av nu gällande bestämmelser för att bringa dem i överensstämmelse
med vad som gäller för folkskolans extra ordinarie lärare. Däremot
anse de sakkunniga, att beteckningen vikarierande lärare bör, såsom skett
vid flertalet andra skolformer, ändras till extra ämneslärare. För timlärare

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

kunna enligt de sakkunnigas mening nuvarande bestämmelser om anställning
i stort sett bibehållas.

Yttrandena.

Skolöverstyrelsen har icke motsatt sig de sakkunnigas förslag, att folkhögskolornas
rektorer skola anställas som ordinarie, men enligt överstyrelsens
mening bör övervägas, om icke rektorerna liksom vid realskolorna
böra förordnas på högst sex år. De borde i så fall placeras i lönegrad Cb 8.
Dessutom erfordrades vissa särbestämmelser. Då det vore angeläget, att förslaget
till lönereglering förelädes 1950 års riksdag, borde rektorerna i varje
fall tillsvidare kunna hänföras till lönegrad Ce 31. Frågan om definitiv anställningsform
syntes böra utredas av lärarlönesakkunniga, som bade i uppdrag
att framlägga förslag till anställningsform för rektorer vid vissa andra
skolor.

De sakkunnigas utformning av bestämmelserna om ordinarie anställning
för ämneslärare har överstyrelsen tillstyrkt. Skolöverstyrelsen har även
tillstyrkt förslaget om den extra ordinarie anställningsformen, överstyrelsen
har emellertid framhållit, att det vore beklagligt, att extra ordinarie anställning
endast kunde avse vinterkursen men att detta förhållande sammanhängde
med hela uppläggningen av lönesystemet.

Tjänstgöringsskyldighet m. m.

Tidigare förslag.

Fi ågan om lästidens längd vid folkhögskolorna och dess inverkan på lönesättningen
behandlades ingående i skolöverstyrelsens förslag år 1938. Skolöverstyrelsen
övervägde därvid olika system, där med utgångspunkt från
en årlig lästid av 34 veckor avdrag verkställdes å lönen med viss del för
varje vecka, varmed lästiden understeg 34 veckor. Ett avdrag med 2 procent
för vecka skulle enligt skolöverstyrelsens mening innebära en lämplig avvägning.
Skolöverstyrelsen ville emellertid icke tillstyrka ett sådant system
med hänsyn till de komplikationer, som uppkomme beträffande övningslärarna,
vilka även borde vidkännas avdrag för varje veckotimme, varmed
tjänstgöringen understege 30 veckotimmar. I stället förordade skolöverstyrelsen
en standardisering av lästidernas längd.

I sådant syfte skulle folkhögskolorna medgivas rätt att med sina lärarkrafter
anordna fristående kortare folkbildningskurser, som finge inräknas
i de deltagande lärarnas arbetstid. Dessa kurser skulle pågå 4 eller 8 veckor.
Beträffande kursinnehåll och anordning i övrigt borde stor frihet lämnas
skolorna, så att nya uppslag kunde prövas och "anpassning ske efter lokala
förhållanden och önskemål. Kurserna skulle ha till ändamål att meddela
allmän och medborgerlig bildning och alltså ha övervägande teoretisk läggning.
Kursplan borde för varje särskild kurs vara godkänd av överstyrelsen.
Vidare skulle minimitiden för huvudkurs ökas till 22 respektive 26 veckor,
överstyrelsen ansåge sig kunna räkna med att de skolor, som icke hade
fristående kvinnlig kurs, i regel skulle kunna få till stånd en fristående kortare
kurs om 4 veckor, i vilken lärarnas arbetskraft skulle bliva behövlig.

Kungl. Muj:ts proposition nr 23ö.

Med anledning'' härav föreslog överstyrelsen, att läsåret vid folkhögskolorna
i för dem fastställda reglementen skulle fixeras till 26, 30, 34 eller
38 veckor.

Beträffande frågan om lärarnas undervisningsskyldighet uttalade skolöverstyrelsen
tvekan, huruvida det vore riktigt att fastställa ett så högt
maximital som 30 veckotimmar för undervisningsskyldigheten för lärare,
vilket överstyrelsen ifrågasatt i ett år 1926 framlagt förslag.

De elever, som eller folkskoleväsendets och det fria folkbildningsarbetets
utveckling besökte skolorna, ställde i många fall väsentligt större krav på
lärarna än eleverna ett tiotal år tidigare. Föredragsformen, kravet på individuell
handledning, skolornas egenskap av internat, vilken medförde att
lärarna nästan dagligen blevo upptagna av samkväm, studiehandledning och
samvaro med eleverna, gjorde det enligt överstyrelsens mening nödvändigt
att iakttaga stor varsamhet, när det gällde att föreskriva visst antal tjänstgöringstimmar
per vecka. Härtill komme enligt överstyrelsens förslag en
icke oväsentlig utsträckning av läsåret.

Med hänsyn till angivna omständigheter förordades, att intervallen för
undervisningsskyldigheten fastställdes till 24—28 veckotimmar, vilka vore de
dittills allmänt tillämpade. Beträffande föreståndarnas undervisningsskyldighet
vidhöll överstyrelsen ett tidigare förslag om 18—22 veckotimmar med
rätt för skolstyrelsen att efter medgivande av överstyrelsen sänka minimitalet
till 14 veckotimmar.

1942 års riksdag uttalade, att den då föreslagna minimisiffran 24 veckotimmar
för undervisningsskyldigheten för normala tall syntes vara lämpligt
avvägd. Vid fristående kvinnliga kurser syntes det i åtskilliga fall icke vara
möjligt att upprätthålla fordringarna på minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet
för lärarna. Då särskilda skäl kunde åberopas borde undantag
medgivas från bestämmelsen om 24 veckotimmars minimiundervisningsskyldighet
vid huvudkurs. Av vikt vore emellertid, att nämnda dispensmöjlighet
icke utnyttjades på sådant sätt, att missbruk uppstode.

De sakkunniga.

På grund av alt folkhögskolorna äga viss frihet att ordna kurserna efter
skiftande lokala behov, förete tjänstgöringsförhållandena för lärarna vid
dessa skolor, som redan nämnts, vissa avvikelser från motsvarande förhållanden
vid flertalet andra skolformer. Med hänsyn till angelägenheten av att
folkhögskolorna erhålla en så stor rörelsefrihet som möjligt i fråga om bl. a.
skolornas organisation, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna framlägga
mera vittgående ändringsförslag i berörda avseenden. För löneregleringens
genomförande ha de sakkunniga emellertid funnit det vara av avgörande
betydelse att få fastställt omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som
skall åligga ämneslärare vid folkhögskola för att komma i åtnjutande av
full lön i vederbörande löncklass. Av skäl, som i fortsättningen närmare angivas,
föreslå de sakkunniga, att såsom full tjänstgöring för ifrågavarande
lärare skall anses en undervisningstid av 34 veckor med för rektor 18 — 22
och för ämneslärare 24—28 undervisningstimmar i veckan. Vidare föreslås

Kungl. Maj.ts proposition nr 23ö.

bestämmelser om skyldighet för rektor och fast anställd ämneslärare att
inom ramen för nämnda tjänstgöring undervisa under sommarkurs, fortsättningskurs
eller tolkbildningskurs vid skolan. Denna undervisningsskyldighet
bör enligt de sakkunniga fastställas till för rektor 195 och för ordinarie
ämneslärare, anställd för både vinter- och sommarkurs, 270 undervisningstimmar.
5 id tjänstgöring därutöver skall timarvode utgå. Vinterkurs
vid skola med både vinter- och sommarkurs föreslås förlängd från minst
21 till minst 22 veckor. Till stöd lör sina förslag ha de sakkunniga anfört
i huvudsak följande.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida med tjänst vid folkhögskola skulle
kunna förenas fyllnadstjänstgöring vid andra skolformer eller inom folkbildningsverksamheten.
Det skulle emellertid knappast vara möjligt att i
större utsträckning regelbundet kunna bereda lärarna dylik tjänstgöring. På
grund härav ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå reglering av tjänstgörings-
och avlöningsförhållandena för folkhögskolans rektorer och ämneslärare
enbart med hänsyn till tjänstgöringen vid folkhögskolan och vid
denna anordnade kurser.

För närvarande kan i rektors- och ämneslärartjänster endast inräknas undervisning
under vinter- och sommarkurser. Då statsunderstödda fortsättningskurser
numera regelbundet förekomma vid ett stort antal skolor,
förorda de sakkunniga, att undervisningen vid dessa kurser skall kunna
inräknas i den med de ordinarie tjänsterna förenade undervisningsskyldigheten.
Vidare förekommer numera i viss utsträckning, att kortare folkbildning
skur ser förläggas till folkhögskolor. De sakkunniga anse ett dylikt
samarbete mellan folkhögskolorna och folkbildningsrörelsen vara av värde.
I syfte att underlätta detta samarbete förorda de sakkunniga, att undervisning
vid statsunderstödda sådana kurser efter skolöverstyrelsens prövning
skall kunna inräknas i rektorers och ordinarie ämneslärares med tjänsten
förenade undervisningsskyldighet.

De sakkunniga föreslå vidare en mindre jämkning av vinterkursens längd
vid folkhögskola med både vinter- och sommarkurs. Sådan vinterkurs skall
för närvarande omfatta minst 21 veckor. Ur löneteknisk synpunkt vore det
önskvärt och för undervisningen skulle det givetvis vara till fördel, om kurstiden
kunde förlängas med någon vecka. För eleverna torde detta i regel
icke medföra några svårigheter. De sakkunniga förorda därför, att vid folkhögskola
med både vinter- och sommarkurs vinterkursen skall omfatta
minst 22 veckor. Om i vissa fall denna förlängning ej kan genomföras, bör
överstyrelsen efter framställning kunna medgiva, att sådan vinterkurs må
omfatta 21 veckor.

Undervisningsskyldigheten under vinterkurs är enligt folkhögskolestadgan
för rektorer 18—22 veckotimmar och för ämneslärare 24—28 veckotimmar.
De sakkunniga föreslå icke någon ändring i detta hänseende.

Undervisningsskyldigheten under sommarkurs regleras icke i stadgan
utan förutsättes, att föreskrifter härom skola intagas i det för vederbörande
skola fastställda reglementet. Av de i det föregående redovisade uppgifterna
framgår, att undervisningsskyldigheten under sommarkurs i flertalet
fall är avsevärt lägre än under vinterkurs. Timtalen förete stora olikheter,
för rektor från 8 till 24 veckotimmar och för ämneslärare, fast anställda för
vinter- och sommarkurs, från mindre än 8 till 24 veckotimmar. Medeltimtalet
är för rektorer 12 veckotimmar och för nämnda ämneslärare 14 veckotimmar.
I samband med att rektorer och ämneslärare inordnas i det statliga
lönesystemet, böra enligt de sakkunnigas mening lönerna bli såväl minimi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

som maximilöner. Skolorna böra alltså framdeles ej äga rätt att för de med
tjänsten förenade göromålen utgiva tilläggsersättning. På grund härav
måste även undervisningsskyldigheten under sommarkurs regleras för de
rektorer och ordinarie ämneslärare, vilkas anställning även omfattar sommarkurs.

Under sommarkurserna, vilka endast kunna avse kvinnliga elever, meddelas
i stor utsträckning undervisning i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd.
Antalet timmar i teoretiska ämnen blir därför ofta lägre än under vinterkurs.
Under sådana förhållanden möter det svårigheter att bereda rektorer
och ämneslärare tjänstgöring i samma omfattning under sommarkurs som
under vinterkurs. Om detta skulle krävas, torde de i många fall bli nödsakade
att undervisa i ämnen, i vilka de ej ha speciell utbildning. Dessutom
torde möjligheterna att inrätta ämneslärartjänster med tjänstgöring under
både vinter- och sommarkurs starkt begränsas. Då tjänstgöringen under vinterkurs
tår anses vara mera krävande än vid flertalet andra skolformer, kan
en viss kompensation härför genom minskad undervisning under sommarkursen
anses befogad. Undervisningsskyldigheten under sommarkurs bör
därför kunna vara lägre än under vinterkurs.

Sommarkurserna omtatta i regel 13 eller 16 veckor, fortsättningskursernas
längd varierar mellan 4 och 12 veckor och folkbildningskurserna kunna
vara av olika längd. På grund härav är det knappast lämpligt att för sommarkurs
fastställa undervisningsskyldigheten till ett visst antal undervisningstimmar
i veckan, utan bör den fastställas till ett antal undervisningstimmar
för hela kursen. Detta timtal bör dock kunna fullgöras icke blott
under sommarkurs utan även helt eller delvis under statsunderstödd fortsättningskurs
eller folkbildningskurs. På samma sätt som undervisningsskyldigheten
under vinterkurs borde nämnda timtal variera inom vissa intervaller
med hänsyn till olika arbetsbelastning i skilda ämnen m. in. Då
det endast är fråga om tjänstgöring ett mindre antal veckor, och undervisningsskyldigheten
per vecka räknat måste vara lägre än under vinterkurs,
skulle emellertid intervallen bli ganska snäv. För att få till stånd så enkla
bestämmelser som möjligt föreslå de sakkunniga, att undervisningsskyldigheten
fastställes till ett bestämt timtal utan intervall. Olika timtal böra härvid
gälla för rektorer och ämneslärare.

Om även undervisning vid statsunderstödda fortsättningskurser och folkbildningskurser
kan inräknas, bör ett högre timtal kunna fastställas än
om endast hänsyn skulle tagas till undervisningen under sommarkurs. Enligt
de sakkunnigas mening bör för ordinarie ämneslärare fastställas timtalet
270, vilket motsvarar en undervisning av i runt tal 21 veckotimmar
vid sommarkurs om 13 veckor och 17 veckotimmar vid sommarkurs om 16
veckor. För rektorer bör motsvarande timtal vara 195, vilket motsvarar i runt
tal 15 veckotimmar vid sommarkurs om 13 veckor och 12 veckotimmar vid
sommarkurs om 16 veckor. Då särskilda skäl föreligga, bör dock överstyrelsen
äga medgiva viss nedsättning av nämnda timtal.

I många fall torde rektorer och ordinarie ämneslärare, vilkas anställning
omfattar både vinter- och sommarkurs, kunna erhålla en mera omfattande
tjänstgöring än den här föreslagna. För skolorna är det också angeläget
att lärarna åtaga sig sådan undervisning, då så erfordras. De sakkunniga
förorda därför, att rektor och ordinarie ämneslärare — utöver den med
tjänsten förenade undervisningsskyldigheten — skola kunna åli iggas att
mot timarvode meddela undervisning under sommarkurs samt statsunderstödda
fortsättnings- och folkbildningskurser. Denna skyldighet bör dock

It llihang till riksdagens protokoll 19Öl). I samt. Nr 2,''!ö.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

enligt de sakkunnigas mening icke omfatta ilera timmar i veckan än att
den sammanlagda undervisningsskyldigheten motsvarar full tjänstgöring under
vinterkurs, d. v. s. för rektor 18—22 veckotimmar och för ämneslärare
24—28 veckotimmar.

Ämneslärare, som äro fast anställda för enbart vinterkurs, äro nu icke
skyldiga att åtaga sig undervisning vid andra kurser vid skolan. Motsvarande
ordinarie lärare skola enligt vad de sakkunniga föreslå erhålla en
i förhållande till tjänstgöringens omfattning högre lön än ordinarie lärare,
anställda för både vinter- och sommarkurs. De sakkunniga anse det därför
rimligt, att även ordinarie ämneslärare, anställda för enbart vinterkurs,
skola vara skyldiga att då styrelsen så påfordrar mot timarvode meddela
undervisning under nämnda kurs i samma omfattning som ordinarie ämneslärare,
anställda för både vinter- och sommarkurs. Föreligga särskilda förhållanden,
skulle dock ordinarie ämneslärare äga påfordra, att styrelsen för
prövning och avgörande underställde skolöverstyrelsen frågan om åläggande
för läraren att fullgöra dylik undervisning mot timarvode.

För att garantera ämneslärare, som ålägges tjänstgöra under sommar-,
fortsättnings- och folkbildningskurser, viss tids ledighet, förorda de sakkunniga,
att rektor och ordinarie ämneslärare icke skola kunna åläggas att
meddela undervisning mera än sammanlagt 42 veckor av ett och samma
arbetsår.

Jämfört med ordinarie ämneslärare, anställda för enbart vinterkurs, äro
extra ordinarie och extra ämneslärare ej lika fast knutna till skolan. De
böra enligt de sakkunnigas mening ej vara skyldiga tjänstgöra vid andra
kurser än vinterkurs.

Yttrandena.

Statskontoret har med skärpa framhållit, att i samband med löneregleringen
beslut ovillkorligen bör fattas, icke endast om det minimum, som
bör gälla såsom full tjänstgöring, utan jämväl i vilken utsträckning därutöver
tjänstgöring må kunna påkallas utan särskild ersättning till lärarna.
I detta hänseende föreslår statskontoret, att minimitjänstgöringsskyldigheten
skall fastställas till 910 undervisningstiinmar för år och maximitjänstgöringsskyldigheten
till 1 092 undervisningstiinmar för år. Dessa timtal
skulle gälla för såväl ordinarie som extra ordinarie och extra ämneslärare.

Till motivering för sitt förslag har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skall för erhållande av i det närmaste full
lön — 99 procent — vid folkhögskolorna erfordras ett arbetsår av 33 veckor
vid enbart vinterkurs men eljest minst 36 veckor — övrig tid skola
lärarna vara kursfria — medan lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
skola tjänstgöra hela året och åtnjuta semester. Lämpligheten
av ett sådant avgränsande av tjänstgöringsskyldigheten för lärare vid
folkhögskolan kan med fog ifrågasättas. Med den utveckling, som i senare
tid karakteriserat folkbildningsarbetet inom landet borde det nämligen icke
vara omöjligt att till folkhögskolorna samla arbetsuppgifter i sådan omfatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ning, att lärarpersonalen vid dessa skolor liksom vid lantbruksundervisningsanstalterna
kunde sysselsättas hela året eller i varje fall i betydligt
större utsträckning än de sakkunniga tänkt sig. Man borde kunna se fram
mot en tid, då folkhögskolan framstår som ett centrum för folkbildningsarbetet.
Om en sådan utveckling kan förutses, måste det vara mindre välbetänkt
att utgå från de nuvarande förhållandena och genomföra en lönereglering,
som bygger på en begränsad årlig undervisningsskyldighet för
lärarna såsom full tjänstgöring och förutsätter, att särskild ersättning i
t orm av timarvode skall utgå vid utökad undervisning.

Enligt statskontorets mening är det icke tillfyllest med en generell bestämmelse
om skyldighet för lärarna att underkasta sig jämkning i sina
åligganden. På samma sätt som latituder fastställts för undervisningsskyldigheten
per vecka, borde minimi- och maximigränser kunna angivas i fråga
om arbetsårets längd. I själva verket synas de sakkunniga icke ha varit
främmande för denna tanke. De ha nämligen i sitt betänkande rörande övningslärarna
förutsatt, att för lärare med ferier sommarferierna icke utan
lärarens medgivande skulle kunna inskränkas till mindre än 45 dagar, och
i förevarande betänkande har förordats, att rektor och ordinarie ämneslärare
vid folkhögskola icke skulle kunna åläggas att meddela undervisning
mera än sammanlagt 42 veckor av ett och samma arbetsår. De sakkunniga
ha emellertid utgått från att för tjänstgöring utöver visst antal veckor för
år (33 V, vid enbart vinterkurs men eljest minst 36 V2) timlärararvode skulle
utgå.

I sitt utlåtande över betänkandet rörande övningslärarna erinrade statskontoret
i denna fråga om 1944 års riksdags beslut, att folkskollärare i
princip finge anses pliktiga att utan särskild kompensation underkasta sig
av behovet påkallad avkortning av ferierna. I anslutning härtill framhöll
statskontoret, att det syntes rimligt, att övningslärarna underkastade sig den
förlängning av den årliga lästiden, som kunde förekomma vid fyllnadstjänstgöringens
skola. Denna uppfattning delades av föredragande departementschefen
(prop. 1948: 136 s. 14) och erinran häremot gjordes icke av
riksdagen. Det torde vara synnerligen angeläget, att berörda princip klart
fastslås även i fråga om andra kategorier lärare, så att icke olikheter beträffande
läsårets längd tages till intäkt för skiljaktigheter i löneställning mellan
eljest jämförbara lärare eller ock för ökade" löneförmåner i samband
med eventuell förlängning av läsåret.

Vid folkhögskolorna — där bl. a. med hänsyn till undervisningens anordnande
större förutsättningar för eu kontinuerlig tjänstgöring borde vara
för handen än vid folkskolor och läroverk med deras terminsbundna undervisning
— bör såväl en minimi- som en maximigräns bestämmas för lärarnas
tjänstgöringsskyldighet. Härigenom skapas möjligheter till en ur skälighetssynpunkt
bättre överensstämmelse mellan lärare vid folkhögskola
och lantbruksundervisningsanstalt. Det kan nämligen icke anses tillfredsställande,
att omfattningen av full tjänstgöring för folkhögskolans lärare
bestämmes till ett sådant mindre antal timmar, att betydande ökning av
löneförmånerna kan vinnas i form av timarvode, medan motsvarande möjligheter
icke stå till buds för lantbruksundervisningsanstalternas lärare,
vilka under hela året äro bundna vid tjänstgöring vid skola, hushållningssällskap
eller annan institution.

Beträffande frågan om sättet för bestämmandet av minimi- och maximitjänstgöringen
vid folkhögskola håller statskontoret före, att den enda framkomliga
vägen torde vara att fastställa ett totalt antal undervisningstimmar
för år. Detta bör dock icke leda till ändring i den föreskrivna maximitjänstgöringen
för vecka 28 timmar.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 235.

Vad angår den årliga minimitjänstgöringsskyldigheten synes denna kunna
bestämmas i huvudsaklig anslutning till vad de sakkunniga föreslagit beträffande
full tjänstgöring. På av de sakkunniga anförda skäl anser sig
statskontoret således kunna godtaga en undervisningsskyldighet per vecka
av 24—28 timmar med en medeltjänstgöring av 26 veckotimmar. Däremot
ha särskilda skäl icke förebragts för förslaget att räkna läsåret till allenast
34 veckor. Erinras må, att till grundval för fastställandet av timlärararvodena
lagts en årlig lästid av 35 veckor, och någon anledning att beträffande
folkhögskolorna välja annan beräkningsgrund föreligger enligt statskontorets
mening icke. Ämbetsverket får alltså förorda, att läsåret skall anses
omfatta 35 veckor eller (35 X 7 =) 245 dagar, och att minimiantalet undervisningstimmar
för läsår fastställes till (26 X 35 =) 910 timmar.

Spörsmålet om den maximitjänstgöringsskyldighet, som bör åvila folkhögskolans
ämneslärare, är mera svårlöst. Erinras må, att de sakkunniga
dragit en gräns vid 42 veckor, utöver vilken tid de ansett, att lärarna icke
skulle vara skyldiga att åtaga sig tjänstgöring eller — vid lantbruksundervisningsanstalt
— fyllnadstjänstgöring på annat håll än vid den egna skolan.
Sagda antal veckor är visserligen mindre än vid andra yrkesundervisningsanstalter
men synes dock kunna godtagas med hänsyn till förevarande
skolors särställning ävensom till att antalet skall läggas till grund för beräkning
av ett effektivt antal undervisningstimmar. Den genomsnittliga
maximala undervisningsskyldigheten skulle vid sådant förhållande kunna
fastställas till 26 veckotimmar under 42 veckor eller till 1 092 timmar för
år. Vid annan kurs än vinterkurs hör således av ämneslärare kunna uttagas
en undervisningsskyldighet, motsvarande skillnaden mellan 1 092 timmar
för år och det antal timmar, som — beräknat efter 26 veckotimmar — belöper
på respektive vinterkurs.

Vad sålunda anförts om tjänstgöringsskyldigheten hör enligt statskontorets
mening gälla icke blott ordinarie utan även extra ordinarie och extra
ämneslärare. Det kan nämligen icke anses tillfredsställande, att dessa lärare
— som vid full tjänstgöring under en vinterkurs skulle tillförsäkras förutom
minst 65 procent av full lön, sjukvårdsförmåner och pensionsrätt för
helt år — likväl icke skulle vara skyldiga att åtaga sig den undervisning,
som eventuellt kan beredas dem vid annan kurs. Enligt statskontorets mening
bör de sakkunnigas förslag till löneförmåner för extra ordinarie och
extra ämneslärare godtagas allenast under förutsättning, att bestämmelser
meddelas om skyldighet för dem att åtaga sig undervisning även vid andra
kurser än vinterkurs.

Skolöverstyrelsen har icke haft något att erinra mot förslaget, att vinterkurserna
vid folkhögskola med sommarkurs skulle ökas från 21 till 22
veckor, vilket ur pedagogisk synpunkt innebure en fördel. Att undervisning
vid fortsättningskurser skall kunna inräknas i tjänsten, anser överstyrelsen
vara lämpligt, då dessa kurser numera regelbundet förekomma
vid flera skolor.

Även förslaget, att undervisning vid s. k. folkbildningskurser skall få
inräknas i tjänsten, har tillstyrkts av överstyrelsen, som i anslutning därtill
bl. a. anfört följande.

Till folkbildningskurser utgå för närvarande statsbidrag enligt 16—20 §§
kungörelsen 1947: 508. Statsbidraget utgår till folkbildningsförbund, som
ha till uppgift att på olika platser inom ett större område (län, landstingsområde,
landskap) anordna dylika kurser. Längre folkbildningskurs skall i

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

regel omfatta minst 30 undervisningstimmar, fördelade på minst tre veckor
med minst 6 undervisningstimmar i veckan i form av föreläsningar, övningar
och studiecirkelarbete, därav sammanlagt minst 10 timmar föreläsningar.
Ämneskurs skall i regel omfatta minst 10 och högst 20 undervisningstimmar
med minst 5 timmar i veckan under kurstiden.

Folkbildningskurserna pågå i regel under eftermiddagar och kvällar. De
förläggas till olika platser och endast ett mindre antal förlägges till folkhögskolor.
På grund av kursernas uppläggning torde för vissa delar av kurserna
ofta behöva anlitas andra än lärare från folkhögskola. Omfattningen
av den fyllnadstjänstgöring vid folkbildningskurser, som kan inräknas i
folkhögskolornas ämneslärartjänster, torde därför åtminstone till en början
icke bliva så stor. Enligt överstyrelsens mening är det önskvärt, att folkbildningskurser
i ökad utsträckning förläggas till folkhögskolor och att folkhögskolans
lärare medverka i dessa, även då kurserna äro förlagda till
annan plats än folkhögskola. Detta kommer att bli av värde såväl för folkhögskolan
som för folkbildningsarbetet i övrigt. I vad på överstyrelsen ankommer,
ämnar överstyrelsen söka främja en sådan utveckling.

Om tjänstgöring vid folkbildningskurs skall inräknas i tjänsten, erfordras
enligt skolöverstyrelsens mening kompletterande bestämmelser. För sådan
undervisning borde statsbidrag från folkbildningsanslaget ej utgå, då
lärarlönen täcktes genom statsbidrag i annan ordning. Läraren borde, om
rese- och traktamentsersättning utginge, kunna åläggas tjänstgöra vid folkbildningskurs,
som förlagts å annan plats än folkhögskolan. Det borde ankomma
på folkbildningsförbunden att i samråd med folkhögskolan bestämma,
om och i vad mån folkhögskolans lärare skulle anlitas vid dessa
kurser. Härvid borde en föreläsningstimme i lönehänseende jämställas med
två undervisningstimmar.

I fråga om undervisningsskyldigheten har skolöverstyrelsen konstaterat,
att den föreslagna bestämmelsen, att vissa timmar studiecirkelarbete finge
inräknas i undervisningsskyldigheten och statsbidrag utgå därför, innebure
en viss jämkning till lärarnas förmån. I flera yttranden från folkhögskolorna
hade emellertid uttalats, att timtalen för undervisningsskyldigheten
borde sänkas. Enligt överstyrelsens mening talade vissa skäl för denna
ståndpunkt. Särskilt borde framhållas, att det i regel vore fråga om internat,
där lärarna i stor utsträckning måste ägna sig åt eleverna, även då
lektioner icke påginge, samt att undervisningen i viss utsträckning skedde
i föreläsningsform, vilket krävde ett avsevärt förberedelsearbete från lärarnas
sida. En del av undervisningen vore dock av elementär art, och viss hänsyn
borde tagas till atl lärarnas tjänstgöringstid i veckor under ett år vanligen
vore lägre än vid andra skolformer. Därtill kommc, att undervisningsskyldigheten
under sommarkurserna vore lägre. Med hänsyn härtill vore
överstyrelsen icke beredd att förorda eu ändring av den föreslagna undervisningsskyldigheten
under vinter- och sommarkurser.

Däremot har överstyrelsen förordat att vid fastställande av antalet ämneslärartjänster,
för vilka statsbidrag må utgå, för varje tjänst beräknas
25 timmar i veckan i stället för 2<> timmar, såsom de sakkunniga föreslagit.
Skolorna skulle i så fall få större möjligheter atl nedsätta undervisningsskyldigheten,
där så erfordrades.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

Lärarföreningen har i sitt yttrande till skolöverstyrelsen anfört betänkligheter
mot förslaget, att för enbart vinterkurs anställd ordinarie ämneslärare
skall kunna åläggas att tjänstgöra under sommarkurs samt statsunderstödd
fortsättningskurs och folkbildningskurs vid skolan. Då överstyrelsen
tillagts befogenhet att pröva tveksamma sådana fall, har överstyrelsen
för sin del tillstyrkt förslaget.

Löneställningen.

Tidigare förslag m. m.

Vid folkhögskolan äro de formella kraven på ämneslärarnas kompetens
ej närmare reglerade. Lärarna ha oavsett utbildning erhållit inbördes samma
löneställning. Frågan om en differentiering har emellertid behandlats i
vissa av de tidigare framlagda löneregleringsförslagen. Här må blott erinras
om följande uttalande av skolöverstyrelsen år 1938.

Filosofisk ämbetsexamen hade tillkommit med tanke på läroverkens behov.
För folkhögskolan viktiga ämnen, exempelvis nationalekonomi, inginge
ej i ämneskombinationerna för denna examen. Filosofisk ämbetsexamen i
och för sig utgjorde sålunda ingen garanti för reell kompetens till en folkhögskollärarbefattning.
Alldeles analogt vore förhållandet med provåret.
Detta gåve utbildning och erfarenhet rörande undervisningsmetoderna vid
läroverk och med dem närmast jämförbara läroanstalter. Men då metoderna
i stor utsträckning måste vara helt andra vid folkhögskolan, vore den direkta
nyttan för en folkhögskollärare av att genomgå provår inte så stor.
En särskild praktisk lärarkurs för blivande folkhögskollärare vore i själva
verket synnerligen motiverad. Om det förslag till behörighetsprövning av
icke fast anställda ämneslärare, vilket överstyrelsen framlade, vunne beaktande
och de extra ordinarie lärarnas ekonomiska villkor gjordes likvärdiga
vid folkhögskola och läroverk, torde en förstärkt kompetens för folkhögskolornas
lärare, i den mån en sådan vore behövlig, utan svårighet
kunna genomföras.

Angående den utbildning, som innehades av de under arbetsåret 1946/47
tjänstgörande rektorerna och lärarna, ha de sakkunniga inhämtat vissa
uppgifter, vilka redovisas å s. 47 i betänkandet. Av dessa uppgifter framgår,
att av 67 rektorer 32 (därav 5 med provår) voro filosofie doktorer, filosofie
licentiater eller filosofie magistrar, 33 (därav 1 med provår) innehade
annan akademisk examen, 1 innehade folkskollärar- och gymnastikdirektörsexamina
samt 1 enbart gymnastikdirektörsexamen. Av 245 ämneslärare
(fasta/extra ordinarie och vikarierande) voro 108 (därav 7 med provår)
filosofie doktorer, filosofie licentiater eller filosofie magistrar. 111 (därav
1 med provår) innehade annan akademisk examen. Av resterande 26
lärare hade 8 endast studentexamen, 4 folkskollärarexamen, 8 gymnastikdirektörsexamen,
2 examen från högre lärarinneseminarium, 2 sjökaptensexamen
och 1 högre musiklärarexamen, varjämte 1 genomgått baptistsamfundets
fyraåriga seminarium.

Vid lönesättningen för folkhögskolans lärare har, såsom tidigare nämnts,
eftersträvats likställighet med realskolans lärare och rektorer. Skälen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

en sådan likställighet sammanfattades i ett särskilt yttrande till 1928 års
lönekommittéls betänkande av dåvarande folkhögskolinspektören på följande
sätt.

En folkhögskollärare hade att undervisa elever av vuxen ålder, de flesta
visserligen utan annan föregående utbildning än den folkskolan kunnat
skänka, men i övrigt på de mest olika stadier i fråga om förkunskaper och
vana vid studier. Vid andra årskursen förekomme ganska många elever,
som avlagt realexamen eller erhållit liknande förkunskaper. Olikheterna
i elevernas förutbildning nödvändiggjorde en långt utsträckt individuell
handledning av dessa. Läraren måste använda och behärska de mest olika
läroformer: vanliga frågelektioner, föredrag, studiecirkelarbete. Hans göromål
vore ej avslutade med timmarna å schemat och förberedelser till dessa.
Det ställdes i allmänhet fordran på honom att medverka vid elevernas fria
arbete, och ofta hade han att utom timmarna ge enskild handledning åt
elever, som behövde sådan. Det vore allmän praxis vid folkhögskolorna,
att ingen betalning erlades för enskilda lektioner; något tillfälle till extra
förtjänster på sådana hade han alltså icke. Därtill komme medverkan vid
de ofta förekommande aftonsamkvämen samt, därest han hade sin bostad
på skolan, tillsyn över där boende elever. Ferierna vid folkhögskolor vore
visserligen längre än vid realskolan, men fördelade på ett sätt, som ingalunda
vore till lärarnas förmån. Vid 34 veckors tjänstgöring hade läraren
2—3 veckors ledighet vid julen, ytterligare 1—2 veckor i slutet av april
och den egentliga ferien först under senhösten.

Beträffande tidigare förslag om löneställningen för de olika befattningarna
vid folkhögskolorna må här erinras om följande.

Skolöverstyrelsen framhöll i sitt förslag år 1926, att vid löneplaceringen
hänsyn borde tagas till den synnerligen omfattande representationsskyldighet,
som åvilade varje folkhögs koleföreståndare, samt den
högst olika arbetsbördan för föreståndare vid olika skolor, överstyrelsen
föreslog att manliga föreståndare skulle placeras i dåvarande lönegraderna
27, 24 och 23 allt efter som folkhögskolan omfattade huvudkurs och fristående
kvinnlig kurs, huvudkurs med både manlig och kvinnlig avdelning
respektive huvudkurs med en undervisningsavdelning.

1928 års lönekommitté föreslog dåvarande lönegraderna 27, 25 och 23,
dock med omedelbar placering i slutlöneklassen.

Enligt skolöverstyrelsens förslag år 1938 borde föreståndarna under benämning
rektorer allt efter läsårets längd om 38, 34, 30 och 26 veckor
hänföras till dåvarande lönegraderna 28, 27, 26 resp. 25, envar omfattande
fyra löneklasser. Till stöd för detta förslag anförde överstyrelsen i huvudsak
följande.

Resultatet av arbetet vid en folkhögskola vore i långt högre grad än vid
andra läroanstalter beroende av föreståndarens person. Vidare måste beaktas,
att en synnerligen viktig del av föreståndarens verksamhet fölle mellan
kurserna, t. ex. elevrekryteringen. Därest de kortare kurser, som överstyrelsen
föreslogc, komme till stånd, torde deras värde och betydelse i hög grad
bli beroende av föreståndarnas intresse, omtanke och organisationsförmåga.
De torde för en föreståndare innebära väl så mycket arbete som eu kvinnlig
kurs av vanlig typ. Flertalet skolor hade tillerkänt föreståndarna stundom

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

mycket avsevärda lönetillägg, vid vissa skolor 1 000 å 2 000 kronor. Dessutom
åtnjöte föreståndarna i regel utom bostad med bränsle andra ekonomiskt
värdefulla naturaförmåner, såsom fritt lyse, trädgård etc. Den lönestandard,
som föreståndarna faktiskt innehaft/hade man att tacka för att
föreståndarbefattningarna kunnat rekryteras på ett så tillfredsställande sätt,
som skett.

Beträffande ämneslärarna föreslog skolöverstyrelsen år 1926, att
manlig ämneslärare med fast anställning skulle tillhöra dåvarande lönegrad
23 vid tjänstgöring både vid huvudkurs och fristående kvinnlig kurs samt
lönegrad 20 vid tjänstgöring endast under huvudkurs. För kvinnlig sådan
lärare borde gälla lönegrad 20 respektive 17. För bostad jämte bränsle
skulle avdrag å lönen ske.

1928 års lönekommitté föreslog, att lön för ämneslärare med fast anställning
för såväl huvudkurs som kvinnlig kurs skulle beräknas för 37
veckor och lön för ämneslärare med fast anställning för endast huvudkurs
för 24 veckor. För varje över- eller understigande vecka borde tillägg eller
avdrag ske med y37 respektive 1/2i av årslönen. Kommittén förordade dåvarande
22 lönegraden för manlig lärare med tjänstgöring både vid huvudkurs
och kvinnlig kurs, 19 lönegraden för kvinnlig sådan lärare, samt
19 respektive 16 lönegraden för lärare vid endast huvudkurs.

I skolöverstyrelsens förslag år 1938 uttalades, att vid beaktande av olika
på frågan inverkande faktorer överstyrelsen kommit till den övertygelsen,
att en lägre lönegrad än 23 icke kunde komma i fråga för ämneslärare med
fast anställning vid folkhögskola med 38 veckors årlig lästid. För varje
period av 4 veckor, varmed lästiden understege 38 veckor, borde läraren
placeras en lönegrad lägre än lönegrad 23.

För lönegrad 23 talade också angelägenheten av att lärartjänsterna vid
folkhögskolorna avlönades på ett sådant sätt, att de icke bleve genomgångsplatser
till adjunktstjänster vid läroverken. Även med den föreslagna placeringen
finge man icke bortse ifrån, alt adjunktstjänsterna i flera avseenden
måste vara mera lockande, särskilt i beaktande av anställningens fastare
karaktär samt att läroverken vore förlagda till städer eller större samhällen.
Någon kategoriklyvning beträffande ämneslärare med fast anställning med
hänsyn till deras olika utbildning kunde överstyrelsen icke förorda. Lönerna
föresloges dyrortsgrupperade enligt samma grunder som i det statliga lönesystemet.
Vid vissa skolor tillkomme dessutom kallortstillägg.

För bostad och bränsle skulle avdrag ske å lönen.

Undervisningsväsendets lönenämnd erinrade i sitt yttrande över skolöverstyrelsens
förslag av 1938 om enhetlig lönegradsplacering oavsett kompetensen,
att icke adjunktsbehörig adjunkt vid samrealskola, som ombildats från
kommunal mellanskola, placerats i 22 lönegraden samt att ämneslärarinna
vid allmänt läroverk, vilken åtminstone måste ha genomgått treårig kurs
vid högre lärarinneseminariet, placerats i 21 lönegraden.

Extra lärare och extra ordinarie lärare skulle enligt
skolöverstyrelsens förslag år 1938 kunna anställas endast vid huvudkurs,
alltså för någon av följande tider: 22, 26, 30, 34 eller 38 veckor. Av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 23ö -

kurstyper syntes dock av de tre sistnämnda troligen knappast någon komma
i fråga. Vid en kurstid om 22 veckor föreslogs lönegrad 17 för extra ordinarie
och lönegrad 16 för extra lärare. För varje ökning av kurstiden med
4 veckor föreslogs en höjning av lönegradsplaceringen med en lönegrad. I
anslutning härtill anförde överstyrelsen följande.

Bortsett från föreståndarna hade nära hälften av de ämneslärare, som
verkade vid folkhögskolor, icke kunnat tillförsäkras fast anställning. De
icke fast anställda ämneslärarnas ställning utgjorde ett problem av stor
räckvidd för folkhögskolorna, alldenstund rekryteringen av de fast anställda
ämneslärarna så gott som undantagslöst skedde från denna kår. Då en
lärare vunnit anställning som extra ordinarie vid en folkhögskola stannade
han oftast inom denna skolform, till dess han där kunde vinna fast anställning.
Enär ingen praktisk lärarutbildning funnes anordnad för blivande lärare
vid folkhögskola, finge tjänstgöringen som extra ordinarie ersätta dylik
utbildning. Undervisningsmetoderna vid folkhögskolan vore i stor utsträckning
helt olika dem vid läroverken. Även en rik erfarenhet från
folkhögskolan kunde alltså icke utan vidare utnyttjas vid övergång till läroverk,
och därför betänkte sig en lärare många gånger, innan han sökte
över från folkhögskola till läroverk, även om detta eljest med hänsyn till
ämneskombination och annat kunde låta sig göra.

De sakkunniga.

En tillämpning av det statliga lönesystemet förutsätter, alt befattningshavarna
placeras i lönegrader och att lönen blir dyrortsgraderad. De sakkunniga
ha förklarat sig anse, alt lönegraden bör bestämmas med hänsyn
till befattningar, vilka anses vara förenade med full tjänstgöring. Då vid
folkhögskolorna många befattningshavare hade mindre än full tjänstgöring
för år räknat, borde för dem den för lönegraden gällande lönen reduceras.

Folkhögskolans rektorer och fast anställda ämneslärare hade i tidigare förslag
till löneregleringar ansetts i princip böra i lönehänseende jämställas
med realskolans rektorer och ordinarie adjunkter. Vid 1942 års lönereglering
tillförsäkrades rektorer och ämneslärare, fast anställda vid vinteroch
sommarkurs, löneförmåner, som inklusive samtliga ålderstillägg och
värdet av naturaförmåner voro något lägre än lönen till rektor vid realskola
tillhörande den lägsta lönegruppen respektive slutlönen för ordinarie adjunkt.
Jämställdheten med realskolans motsvarande befattningshavare borde
enligt de sakkunnigas mening alltjämt i princip bibehållas. Beträffande
de särskilda tjänsterna föreslå de sakkunniga placering i lönegrad Ca 31
för rektor samt i Ca 26, Ce 24 och Cg 21 för ordinarie, extra ordinarie resp.
extra ämneslärare. Till stöd för dessa förslag ha de sakkunniga anfört i
huvudsak följande.

Rektor vid folkhögskola bör placeras i lönegrad med beteckningen Ca.
För närvarande ha samtliga rektorer vid folkhögskolor med vinter- och
sommarkurs enhetlig lön oavsett skolans storlek. De sakkunniga förorda,
att denna enhetlighet i lönehänseende bibehålies. Samma lönegrad bör även
gälla för rektor vid folkhögskola med enbart vinterkurs, men lönen bör där
reduceras. I de minsta realskolorna tillhöra rektorerna lönegrad Cb 7 och
lön utgår enligt löneklass 33. Enligt de sakkunnigas mening böra folkhög -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

skolerektorerna ha en något förmånligare löneställning än rektorerna vid
de minsta realskolorna. Jämväl med hänsyn till betydelsen av att kunna till
folkhögskolorna förvärva goda skolledare, förorda de sakkunniga, att rektor
vid folkhögskola placeras i lönegrad Ca 31, omfattande löneklasserna
31—34,

Ordinarie ämneslärare vid folkhögskola bör liksom ordinarie
adjunkt vid realskola tillhöra lönegrad Ca 26.

Anställning som extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola
bör liksom hittills icke vara knuten till särskilda extra ordinarie
tjänster. Emellertid böra villkoren för extra ordinarie anställning närmare
regleras i anslutning till vad som gäller vid folkskolan och vid läroverken
in. fl. skolformer. Den behörighetsprövning för fast anställning, som nu kan
ske enligt 18 § i gällande folkhögskolestadga utan samband med tjänstetillsättning,
bör ersättas av en motsvarande prövning för rätt till extra ordinarie
anställning. Innan skolöverstyrelsen meddelat sådan behörighet, bör
ämneslärare endast kunna anställas som extra eller som timlärare vid folkhögskola.

Behörighetsvillkoren för extra ordinarie ämneslärare böra vara desamma
som för ordinarie ämneslärare. Sålunda bör fordras akademiska studier
eller motsvarande utbildning samt full, oförvitlig tjänstgöring som ämneslärare
minst 42 veckor under vinterkurs eller minst 20 veckor under vinterkurs
och minst 36 veckor vid annan läroanstalt under offentlig kontroll.
Innan skolöverstyrelsen förklarar ämneslärare behörig som extra ordinarie,
hör överstyrelsen pröva såväl hans formella meriter som hans allmänna
lämplighet som ämneslärare vid folkhögskola. Med ett dylikt prövningsförfarande
bör för anställning som extra ordinarie ledigförklarande
av tjänst icke vara erforderligt.

Ämneslärare bör ej kunna anställas som extra ordinarie vid kortare tillfälliga
anställningar. Anställningstiden bör omfatta minst 20 veckor i följd,
d. v. s. en tid, som med en vecka understiger den kortaste liden, som kan
förekomma för vinterkurs. Avser förordnandet kortare tid, bör extra ordinarie
anställning ej kunna erhållas. Förlänges emellertid förordnandet, så
att det sammanlagt omfattar minst 20 veckor vid samma folkhögskola, bör
läraren anställas som extra ordinarie, vilken anställning bör räknas retroaktivt
från anställningens början. Äro villkoren för extra ordinarie anställning
uppfyllda, bör läraren äga rätt till sådan anställning. Liksom nu
bör extra ordinarie anställning ej avse tjänstgöring under sommarkurs, fortsättningskurs
eller folkbildningskurs. Dock bör extra ordinarie lärare, anställd
för hel vinterkurs, i fråga om sjukvårdsförmåner och pensionsrätt anses
vara anställd under hela det arbetsår, under vilket vinterkursen infaller.

Vid de allmänna läroverken in. fl. skolformer har från och med den 1
juli 1948 införts en befordringsgång Cg 21 under fyra terminer och därefter
Ce 21, som innehaves tills tjänst i Ce 24 erhålles. För extra ordinarie lärare
vid folkhögskola kan tjänstgöringen endast omfatta vinterkurs om i regel
22 eller 24 veckor. Då dessa lärare, såsom framgår av det följande, på grund
härav få vidkännas en betydande procentuell minskning i lönen enligt lönegraden,
förorda de sakkunniga, att extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola
efter behörighetsförklaring omedelbart hänföres till lönegraden
Ce 25.

Vikarierande ämneslärare vid folkhögskola böra ersättas av e xt r a ä mneslärare.
Såsom extra bör ämneslärare anställas vid förordnande med
full tjänstgöring dels innan han förklarats behörig som extra ordinarie, dels
ock vid förordnanden, som omfatta kortare tid än 20 veckor av vinterkurs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

För sådan anställning bör dock dessutom fordras viss kompetens eller
behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen. Vid folkhögskola kunna kraven
på lärarnas kompetens ej regleras på samma sätt som vid realskolan. Att
differentiera lönen med hänsyn till olika utbildning skulle medföra stora
svårigheter. De sakkunniga föreslå därför, att samtliga extra ämneslärare
med godtagbar utbildning hänföras till samma lönegrad som extra adjunkt
eller lönegrad Cg 21. Ämneslärare med full tjänstgöring, som ej kan anställas
som extra ordinarie eller extra, bör anställas som timlärare.

Beträffande timarvodena erinra de sakkunniga, att för ämneslärare
vid folkhögskola undervisningsskyldigheten under vinterkurs uppgår till
24—28 veckotimmar. Enligt de i kungörelsen 1947: 680 tillämpade principerna
skulle i sådant fall timarvode TB utgå, som för veckotimme och läsår
räknat utgjorde V=7 av årslönen till närmast motsvarande extra lärare i lägsta
löneklassen. Vid folkhögskolan vore emellertid kurstiderna olika långa. Ett
timarvode beräknat för veckotimme och läsår kunde knappast komma i
fråga. Liksom nu horde timarvode utgå med visst belopp för undervisningstiinme.
TB-arvode för undervisningstimme utgjorde enligt nämnda kungörelse
av årslönen i vederbörande löneklass. Då extra lärare skulle tillhöra
lönegrad Cg 21, borde alltså timarvodet beräknas efter löneklass 21 till timlärare,
som vore behörig till extra anställning. (I ortsgrupp 1 och 5 är timarvodet
TB 21 för undervisningstimme 8 kronor 60 öre respektive 10 kronor
25 öre. Det nuvarande timarvodet inklusive provisoriskt lönetillägg är
7 kronor 80 öre för undervisningstimme.) För andra timlärare borde arvodet
TB 18 gälla (timarvode 7 kronor 40 öre, resp. 8 kronor 80 öre). För
övertimmar, som ordinarie, extra ordinarie och extra ämneslärare samt rektor
fullgjorde i läroämnen, borde även gälla timarvode TB 21. Såsom skäl
härför anföra de sakkunniga.

Enligt kungörelsen 1948: 568 utgår från och med den 1 juli 1948 ett förhöjt
timarvode till vissa ordinarie och extra ordinarie lärare vid de högre
skolformerna för undervisning utöver full tjänstgöring å egen tjänst. Anledningen
till höjningen var lärarbristen och önskemålet att stimulera de
mest erfarna lärarna att åtaga sig övertimmar. Vid folkhögskolan åter
kommer timarvode att i stor utsträckning utgå till exempelvis extra ordinarie
lärare, som skulle kunna anställas endast för vinterkurs, för deras
tjänstgöring under sommarkurs. För dem kunna sådana övertimmar ej
anses ligga utöver full tjänstgöring. Det kan icke heller anses vara i folkhögskolans
intresse, att ordinarie och extra ordinarie lärare under vinterkurs
åtaga sig ett högre timtal än det, som gäller för tjänsten, då det för
skolans verksamhet är av vikt, att lärarna under lektionsfri tid i så stor
utsträckning som möjligt ägna sig åt eleverna. Dessutom föreslå de sakkunniga
en i förhållande till tjänstgöringens omfattning relativt hög lön.
Om lärarna erhölle ett förhöjt timarvode för övertimmar, skulle de vid eu
tjänstgöring, som motsvarade full tjänstgöring för adjunkt, erhålla avsevärt
större sammanlagda löneförmåner än denne. Av anförda skäl kunna
de sakkunniga ej förorda, att ett högre timarvode utgår för övertimmar,
som ordinarie och extra ordinarie ämneslärare fullgöra.

De sakkunniga ha därefter övergått till att behandla frågan, i vilka fall
full lön skall utgå till rektor och ämneslärare samt efter vilka grunder lönen
skall reduceras, da eu reducering hefinncs motiverad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

Rektor anställd vid skola med både vinter- och sommarkurs bör enligt
de sakkunnigas mening åtnjuta full lön enligt lönegrad Ca 31. Sådan rektor
hade visserligen lägre undervisningsskyldighet under sommarkurs än under
vinterkurs men rektorsgöromålen vid folkhögskola med både vinter- och
sommarkurs vore av den omfattning och betydelse, att detta finge anses
kompensera nämnda minskning i undervisningsskyldigheten. Vid 1942 års
lönereglering, utgjorde slutlönen jämte värdet av naturaförmåner för ifrågavarande
rektorer inemot 95 procent av lönen till realskolerektor i lägsta lönegrupp
och ortsgrupp B.

Rektor vid skola med enbart vinterkurs erhöll vid 1942 års lönereglering
eu slutlön, som jämte värdet av naturaförmåner utgjorde omkring 88 procent
av motsvarande löneförmåner till rektor vid skola med både vinteroch
sommarkurs. I fråga om begynnelselön var procenttalet lägre. Då fortsättningskurser
i allt större omfattning anordnas vid skolor med enbart vinterkurs,
bör enligt de sakkunnigas mening skillnaden i lön ej vara för stor.
De sakkunniga förorda, att rektor vid folkhögskola med enbart vinterkurs
erhåller 90 procent av lönen enligt lönegrad Ca 31. Skolöverstyrelsen borde
emellertid äga befogenhet medgiva, att sådan rektor skulle uppbära full lön
enligt lönegrad Ca 31, därest vinterkursen vid skolan vore avsevärt längre
än 24 veckor, eller vid skolan regelbundet anordnades fortsättnings- eller
folkbildningskurser av sådan längd, att den sammanlagda kurstiden bleve
minst 34 veckor.

För ämneslärare skulle enligt de sakkunnigas mening såsom full
tjänstgöring anses en undervisning, motsvarande 24—28 undervisningstimmar
i veckan under 34 veckor. De sakkunniga ha härvid gjort följande jämförelse
med undervisningsskyldigheten å realskolans lågstadium.

Vid realskolor omfattar läsåret 39 veckor med en undervisningsskyldighet
å lågstadiet av 24—30 veckotimmar. Som nämnts ha flera folkhögskolor
endast en vinterkurs om 24 veckor. Därest för full tjänstgöring krävdes
en tjänstgöring, som närmade sig den för realskolan gällande, skulle flertalet
ämneslärare vid folkhögskolan få nöja sig med avsevärt lägre lön än
adjunkt och deras eventuella möjligheter att under kursfri tid erhålla regelbundna
inkomster på annat håll torde ej kunna kompensera detta. Lönerna
vid folkhögskolorna böra emellertid fastställas till sådana belopp, att ämneslärare,
som även tjänstgör under sommarkurs, kommer i åtnjutande av
i stort sett samma löneförmåner som läroverksadjunkt. I annat fall äventyras
rekryteringen av lärare till folkhögskolan. Därtill kommer, att undervisningen
i allmänbildande ämnen för vuxna elever får anses vara mera
krävande än undervisningen inom realskolan, att det i regel är fråga om
internatskolor, vid vilka tjänstgöringen medför extra arbete för lärarna,
samt att ämneslärarna i stor utsträckning skola ägna tid åt eleverna även
under lektionsfri tid. Även med hänsyn till tjänstgöringens mera krävande
beskaffenhet bör alltså den sammanlagda tjänstgöringen vid folkhögskola
kunna vara lägre än vid realskola.

De sakkunniga ha vidare uttalat, att därest folkhögskolans lärare framdeles
skulle kunna beredas mera omfattande tjänstgöring än vad nu vore
tallet, tiden för full tjänstgöring borde kunna ökas. Därvid borde prövas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235■ 4o

i vad mån ökning borde kunna ske utan motsvarande höjning av löneförmånerna.

Vad angår lönens reducering vid mindre än full tjänstgöring ha de sakkunniga
framhållit, att om för ordinarie ämneslärare lönen reducerades i
samma proportion som tjänstgöringen, lönen skulle bli väl låg, särskilt vid
anställning för enbart vinterkurs. Rekryteringen till dessa tjänster skulle
i så fall äventyras. Den nuvarande reduktionen vore också avsevärt mindre.
Lönereduktionen borde dock vara så stor, att den motsvarade timarvodet
för det antal timmar, varmed lärarens tjänstgöring underskrede full tjänstgöring
under 34 veckor. I annat fall skulle för enbart vinterkurs anställd
ordinarie lärare, som mot timarvode tjänstgjorde under sommarkurs i samma
omfattning som ordinarie lärare, anställd för både vinter- och sommarkurs,
erhålla högre sammanlagd ersättning än denne.

Med denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga följande beräkningssätt
för bestämmande av lönen till ordinarie ämneslärare.

Först beräknas timarvodet TB 21 i ortsgrupp 3 för det antal undervisningstimmar,
varmed lärarens undervisningsskyldighet understiger full
tjänstgöring. Denna antages därvid utgöra 26 veckotimmar under 34 veckor
eller 884 timmar. Därefter uträknas, huru många procent denna arvodessumma
utgör av medeltalet av årslönerna i lägsta och högsta löneklasserna
av lönegrad Ca 26 (26 och 29 löneklasserna). Det för läraren tillämpliga
procenttalet blir då 100 procent minskat med det enligt nyss angivna
grunder uträknade procenttalet. Då både timarvode och löneklasslön variera
med samma procenttal vid olika pristal, böra uträkningarna lämpligen
grunda sig på de grundbelopp, som angivas i statens löneplansförordning.
Medelårslönen i lönegrad Ca 26 blir då 11 484 kronor och timarvode TB 21
8 kronor 40 öre för timme.

De procenttal, som sålunda erhållas, framgå av följande uppställning
(vk = vinterkurs, sk = sommarkurs).

1	•■2	3	4	5	6	7	8
Tjänstgöringens omfattning	Summorna i kol. 4 understiger timtalet 884 med	Timarvode å 8:40 för detta timtal kr.	Medellön i Ca 26 kr 11 484
vk veckor	vk a	sk j S:a ntal timmar	tim-arvode i % härav	lärarlön i % liärav
22	572	270	842	42	353	3	97
21	546	270	816	68	571	5	95
24	624	—	624	260	2184	19	81
22	572	—	572	312	2 621	23	77
21	546	—	546	338	2 839	25	75

Timarvodet för en veckas full tjänstgöring är i runt tal (1,902=) 2 procent
av medellönen i lönegrad 26. De sakkunnigas beräkningar leda alltså
i stort sett till samma resultat som den av skolöverstyrelsen år 1938 ifrågasatta
tvåprocentregeln. Nämnda tvåprocentregel bör kunna tillämpas, då
vinterkurs omfattar annat antal veckor än som ovan nämnts. Därvid bör
lönen för lärare, som endast är anställd för vinterkurs, ökas med 2 procent
för varje vecka varmed tiden för vinterkurs överstiger 22 veckor. Omfattar
den t. ex. 27 eller 33 veckor, bör lönen kunna fastställas till 87 res -

Kungl. Moj:ts proposition nr 235-

pektive 99 procent av löneklasslönen. Högre procenttal än 100 böra dock
icke lämpligen förekomma.

Till ordinarie ämneslärare skulle lönen liksom nu utgå med yu för varje
kalendermånad under året.

Anställning som extra ordinarie och extra ämneslärare
skulle endast kunna avse vinterkurs. Under erinran, att lön nu utgår för
varje anställningsdag med V147 eller yi08 av årslönen för vinterkurs om 21
respektive 24 veckor, föreslå de sakkunniga, att extra ordinarie och extra
lärare skola uppbära lön endast under kurstid och att lönen skall utgå i
form av läsårsdaglön. Härom anföra de sakkunniga.

Extra ordinarie och vikarierande lärare ha nu samma lön, medan extra
ordinarie och extra ämneslärare av de sakkunniga föreslås hänförda till
lönegraderna Ce 24 respektive Cg 21. Därest lönen för dem reduceras enligt
samma grund som för ordinarie ämneslärare, d. v. s. minskas med timarvodet
för det antal timmar, som fattas i full tjänstgöring, bli procenttalen
för dem betydligt lägre än för de ordinarie ämneslärarna. Detta gäller särskilt
i fråga om extra lärare, för vilka begynnelselönen utgår efter 21 löneklassen
eller samma löneklass, efter vilken timarvodet beräknas. För dem
skulle lönen bli i det närmaste proportionell med tjänstgöringens omfattning-
Extra lärare vid allmänna läroverk med flera läroanstalter erhålla
nu läsårsdaglön, som utgår med visst belopp för varje anställningsdag under
läsåret. Beloppet motsvarar årslönen i löneklassen delat med det antal
dagar läsåret anses omfatta. Då det skulle medföra avsevärda förenklingar,
förorda de sakkunniga att läsårsdaglön tillämpas icke blott för extra ämneslärare
utan även för extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskolan. Här
bör läsårsdaglönen beräknas efter ett arbetsår av (34 X 7 =) 238 dagar.
Vid de allmänna läroverken in. fl. skolformer beräknas läsårsdaglön efter
ett läsår av 273 dagar och vid försvarets läroverk efter ett läsår av 225 dagar.
Lönereduktionen blir ganska stor, men detta skulle kunna anses kompenserat
av att de redan efter två vinterkurser skulle kunna placeras i lönegrad
Ce 24, medan denna lönegrad enligt den för läroverken föreslagna
befordringsgången skulle uppnås först efter fyra år. Läsårsdaglönen under
21 och 24 veckors vinterkurs skulle utgöra 61,8 respektive 70,6 procent avårslönen
i vederbörande löneklass, medan motsvarande tal för de ordinarie
ämneslärarna skulle utgöra 75 respektive 81 procent.

Läsårsdaglöner vid 238 dagars läsår inklusive nu gällande 12 % förhöjning
framgå av följande uppställning.

Löneklass		O	r t s g r u p	P		Löneklass
1 \| 2	3	4	5
Läsårsdaglön kronor
21	34:10	35: 75	37:30	38:95	40: 60	21
22	36:15	37: 90	39:60	41:35	43: —	22
23	38: 25	40:10	41:90	43: 75	45:60	23
24	40: 50	42: 40	44:30	46: 25	48:15	24
25	43:15	45: 10	47: —	48: 90	50:80	25
26	45:85	47: 80	49: 70	51:65	53:55	26
27	48:75	50: 65	52: 60	54:50	56:40	27

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle löner till rektorer och ämneslärare
vid folkhögskolan i avrundade tal utgå med följande belopp i olika ortsgrupper
(inklusive 12 % höjning). Procenttalen ange lönens storlek i förhållande
till full lön i löneklassen.

Befattning	Löne-			Ort	s g r	upp
klass	%	1	2	3	4	5
Rektor, Ga 31 vinter- och sommarkurs: begynnelselön.........................	31	100	14 340	14 796	15 252	15708	16 164
slutlön................................	34	100	16128	16 536	16 944	17352	17 760
vinterkurs: begynnelselön.........................	31	90	12 906	13 316	13 727	14 137	14 548
slutlön................................	34	90	14 515	14 882	15 250	15 617	15 984
Ordinarie ämneslärare, Ca 26 vinterkurs om 22 veckor och sommarkurs: begvnnelselön.........................	26	97	10 581	11035	11477	11919	12 362
slutlön................................	29	97	12 594	13 037	13479	13 921	14 364
vinterkurs om 21 veckor och sommarkurs: begynnelselön.........................	26	95	10 363	10 807	11240	11674	12107
slutlön................................	29	95	12 335	12 768	13 201	13 634	14 068
vinterkurs om 24 veckor: begynnelselön.........................	26	81	8 835	9 215	9 584	9 953	10 323
slutlön................................	29	81	10517	10 886	11256	11625	11994
vinterkurs om 22 veckor: begynnelselön.........................	26	77	8 399	8 760	9111	9 462	9 813
slutlön................................	29	77	9 998	10349	10 700	11051	11402
vinterkurs om 21 veckor: begynnelselön.........................	26	75	8181	8 532	8 874	9 216	9 558
slutlön................................	29	75	9 738	10 080	10 422	10 764	11106
Extra ordinarie ämneslärare, Ce 24 vinterkurs om 24 veckor: begynnelselön.........................	24	70-6	6 804	7123	7 442	7 770	8 089
slutlön................................	27	70-6	8190	8 509	8 837	9156	9 475
vinterkurs om 22 veckor: begynnelselön.........................	24	64-8	6 237	6 530	6 822	7123	7 415
slutlön................................	27	64-8	7 508	7 800	8100	8 393	8 686
vinterkurs om 21 veckor: begynnelselön.........................	24	61-8	5 954	6 233	6 512	6 799	7 078
slutlön................................	27	61-8	7166	7 446	7 732	8 012	8 291
Extra ämneslärare, Cg 21 vinterkurs om 24 veckor: begynnelselön.........................	21	70-6	5 729	6 006	6 266	6 544	6 821
slutlön................................	24	70-fi	6 804	7123	7 442	7 770	8 089
vinterkurs om 22 veckor: begynnelselön.........................	21	64-8	5 251	5 506	5 744	5 998	6 252
slutlön................................	24	64-8	6 237	6 530	6 822	7123	7 415
vinterkurs om 21 veckor: begvnnelselön.........................	21	61-8	5 013	5 255	5 483	5 726	5 968
slutlön................................	24	61-8	5 954	6 233	6 512	6 799	7 078
Antal folkhögskolor.........................	—	—	3	29	19	10	6

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

I följande uppställning redovisas den löneökning eller löneminskning,
som ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra i ortsgrupp
2, dit ett betydande antal folkhögskolor hänföres. Jämförelsen har
verkställts mellan lön för kurstider av samma längd utom beträffande vinterkurs
om 22 veckor, där jämförelsen skett med nuvarande lön för vinterkurs
om 21 veckor.

1 Befattning	Löneökning ( + ) eller löneminskning ( —) för år
Begynnelse- lön	Slutlön
Rektor vid skola med
vinter- och sommarkurs......................	+ 1397	+ 1130
enbart vinterkurs.............................	+ 1885	+ 1443
Ordinarie ämneslärare anställd för
vinterkurs om 22 veckor och sommarkurs.................	+ 1427	+ 752
vinterkurs om 21 veckor och sommarkurs.................	+ 1199	+ 483
i vinterkurs om 24 veckor ..........................	+ 616	- 390
vinterkurs om 22 veckor.........................	+ 1093	+ 6
vinterkurs om 21 veckor............................	+ 865	- 263
Extra ordinarie ämneslärare anställd för
vinterkurs om 24 veckor..............................	+ 1039	+ 1605
vinterkurs om 22 veckor............................	+ 1075	+ 1525
vinterkurs om 21 veckor.........................	+ 778	+ 1171
Extra ämneslärare anställd för
vinterkurs om 24 veckor......................	+ 222	+ 519
vinterkurs om 22 veckor...........................	+ 368	+ 572
vinterkurs om 21 veckor..................................	+ 117	+ 275

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att lönerna genomgående höjas
utom för ordinarie ämneslärare anställda för enbart vinterkurs om 21
eller 24 veckor, för vilka slutlönen skulle bli något lägre. I högre ortsgrupper
bortfaller emellertid denna löneminskning och ersättes av en löneökning.
Därtill kommer att hänsyn även bör tagas till de förmåner i övrigt,
som den föreslagna löneregleringen medför, t. ex. i fråga om lön vid tjänstledighet
och pensionsförmåner. Vissa övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet
föreslås av de sakkunniga för att löneminskning skall undvikas.
De sakkunniga ha i detta sammanhang uttalat, att då de sakkunniga för
ordinarie ämneslärare verkställt reduktion av löneklasslönen efter en möjligast
förmånlig beräkningsgrund, nämligen med belopp motsvarande timarvode
för den tjänstgöring, som återstode för att full tjänstgöring skulle
uppnås, ansåge de sakkunniga det möta principiella betänkligheter att för
dessa lärarkategorier fastställa lönen till högre belopp än som föreslagits.

Yttrandena.

Statskontoret har framhållit, att de sakkunniga som motiv för f o 1 khögskolerektorernas
placering i lönegraden Ca 31 anfört betydelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

att kunna förvärva goda skolledare, varjämte dessa rektorer ansetts böra
ha en något förmånligare löneställning än rektorerna vid de minsta realskolorna.
Med anledning härav har statskontoret, som föreställt sig, att
önskemålet att förvärva goda skolledare icke vore mindre framträdande
vid andra skolformer, erinrat, att spörsmålet om ifrågasatt likställighet mellan
rektorer vid kommunala mellanskolor och realskolor genom utbyggnad
nedåt av antalet avlöningsgrupper för realskolorna enligt vad statskontoret
hade sig bekant skulle bli föremål för övervägande av de sakkunniga
(jfr prop. 1949: 55 s. 17—20). I avvaktan härpå kunde statskontoret icke
förorda högre löneställning för rektor vid folkhögskola än en lönegrad över
den lägsta för rektor vid kommunal mellanskola eller således Ca 30. Med
hänsyn till skolornas väsentligt olika storlek hyste emellertid statskontoret
den uppfattningen, att en differentiering av rektorsbefattningarna borde
ske, så att de mindre skolornas rektorer placerades i 28 lönegraden.

För de ordinarie ämneslärarna har statskontoret på i det följande
angivna grunder förordat en differentiering på lönegraderna Ca 26
och Ca 24.

Såväl vid realskolorna som vid kommunala mellanskolor och flickskolor
finnes en stor grupp lärare — ämneslärarna — vilka icke äga behörighet till
adjimktstjänst, och av denna anledning placerats i 24 lönegraden. Erinras
må i detta sammanhang, att lärarna vid högre folkskola icke kunna erhålla
26 lönegraden, även om de äro adjunktsbehöriga. Statskontoret, som måste
utgå från att det för folkhögskolornas del är av vikt, att vissa krav på behörighet
upprätthålles, kan icke förorda, att ordinarie lärare vid dessa skolor
placeras i 26 lönegraden utan hänsyn till lärarnas meriter. I analogi med
förhållandena vid realskolor och kommunala mellanskolor böra därför två
lönegrader — 24 och 26 lönegraden — tillämpas för ordinarie lärare vid
folkhögskola. Till den högre lönegraden bör hänföras lärare, vilken äger behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller enligt skolöverstyrelsens
beprövande anses ha sådan utbildning och övriga meriter, att hån
under tjänstgöring vid folkhögskola i lönehänseende bör vara jämställd med
adjunktskompetent lärare.

I avvaktan på fastställandet av en definitiv befordringsgång för lärarpersonal
bör enligt statskontorets mening extra ordinarie ämneslär
a r e hänföras till lönegraden Ce 22 och extra ämneslärare till lönegraden
Cg 20. Härom har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Som motiv för att skapa väsentligt förmånligare löneställning för folkhögskolans
än för läroverkens icke-ordinarie lärare kunna de begränsade möjligheterna
till tjänstgöring uppenbarligen icke tillmätas någon avgörande
betydelse. Det bör understrykas, att kravet på akademiska meriter för folkhögskolans
lärarpersonal icke gäller särskild examen, samt att av lärarna
icke fordras genomgång av provår. Av nuvarande ämneslärare ha nära 30
procent enbart fil. kand.-examen. I analogi med vad som förordats beträffande
folkhögskolornas ordinarie ämneslärare borde egentligen en differentiering
i lönehänseende ske även av de icke-ordinarie lärarna. Det torde
emellertid vara angeläget alt i avvaktan på fastställandet av en definitiv befordringsgång
för lärarpersonal icke onödigtvis komplicera lönesystemet vid
ifrågavarande skolkategorier. Av denna anledning vill statskontoret icke
motsätta sig förslaget, att icke-ordinarie ämneslärare, som vunnit behörig4
Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 235.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 235-

het såsom e. o., hänföras till en och samma lönegrad oavsett kompetens. Vid
valet av lönegrad bör hänsyn tagas såväl härtill som till angelägenheten att
icke skapa väsentligt förmånligare befordringsgrunder än vid andra skolformer.
Under beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter har
statskontoret ansett sig böra föreslå, att e. o. ämneslärare hänföras till lönegraden
Ce 22. Extra lärare böra i anslutning härtill placeras i lönegrad
Cg 20. De sakkunnigas förslag att till grund för beräkning av tjänstetiden
för vinnande av behörighet som e. o. ämneslärare lägga antalet veckor under
vinterkurs synes knappast leda till ett tillfredsställande resultat med de
väsentliga variationerna i vinterkursernas omfattning. I stället bör fordras
full tjänstgöring antingen under två vinterkurser eller under en vinterkurs
tillsammans med 36 veckor vid annan läroanstalt under offentlig kontroll.

Statens lönenämnd har i fråga om rektorernas lönegradsplacering
framhållit, att vad angår de minsta folkhögskolorna Ca 31 måste betecknas
som en alltför hög placering. Å andra sidan funnes folkhögskolor av relativt
betydande omfattning, beträffande vilka rektor stjänster nas hänförande
till nämnda lönegrad icke syntes behöva föranleda några starkare betänkligheter.
I betraktande av skolornas mycket varierande storlek skulle i
själva verket en differentiering av rektorernas lönegradsplacering ha framstått
som en naturlig åtgärd. Då emellertid vissa praktiska olägenheter sannolikt
skulle vara förenade därmed —- bl. a. kunde differentieringen antagas
främja en på detta speciella område mindre önskvärd rörlighet mellan rektorstjänster
med lägre och högre placering — ansåge sig lönenämnden i likhet
med de sakkunniga böra förorda en enhetlig löneställning och ville fördenskull
icke motsätta sig rektorernas placering i lönegrad Ca 31.

I en reservation till lönenämndens utlåtande ha lönenämndens ordförande
Johnsson samt ledamöterna Almgren och Wahlmark förklarat sig anse,
att rektor vid folkhögskola med hänsyn i första hand till skolornas genomsnittliga
ringa storlek icke borde hänföras till högre lönegrad än Ca 30.

Vad angår de ordinarie ämneslärarna har lönenämnden efter
ingående överväganden stannat för att icke motsätta sig den föreslagna placeringen
i lönegrad Ca 26. Av vad lönenämnden i detta sammanhang anfört
må här återgivas följande.

Lönenämnden anser det vara en riktig princip, att lönegradsplaceringen
göres oberoende av tjänstgöringens omfattning. Den föreslagna metoden
för reduktion av lönen vid mindre än full tjänstgöring synes också i princip
kunna godtagas. Vad beträffar själva löneställningen, bör vid en jämförelse
mellan folkhögskolans ämneslärare och realskolans adjunkter klarläggas,
i vad mån likheter föreligga i fråga om tjänstgöringsskyldigheten,
tjänstgöringens art och de formella kompetenskraven.

Full tjänstgöring vid folkhögskola skall enligt förslaget anses utgöra
884 undervisningstimmar för år, motsvarande 26 veckotimmar under 34
veckor. Angivna veckotimtal representerar medeltjänstgöringen; den lägsta
undervisningsskyldigheten för vecka föreslås utgöra 24 timmar och den
högsta 28 timmar. Sistnämnda timtal är något lägre än den maximala undervisningsskyldigheten
för adjunkt, 30 veckotimmar. Skillnaden kan enligt
lönenämndens mening anses motiverad av de särskilda arbetsuppgifter,
delvis sammanhängande med folkhögskolornas karaktär av internat, vilka
åläggas lärarna vid dessa skolor (t. ex. studiehandledning, deltagande i

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

sainkväm och fester, tillsyn av elevhem). Vad angår antalet tjänstgöringsvcckör,
är detta visserligen mindre än det som innefattas i realskolornas
läsår, men enligt vad lönenämnden under hand inhämtat ha de sakkunniga
utgått från att den effektiva lästiden i båda fallen skall bli i stort sett
densamma. På grund av det anförda synes det berättigat att anse folkhögskolläraren
jämställd med adjunkten i fråga om tjänstgöringens omfattning
i sådana fall, då båda lärarna ha full tjänstgöring.

I fråga om tjänstgöringens art är att märka, att folkhögskolornas lärare
—• såsom nyss nämnts — utöver undervisningen i snävare bemärkelse ha
att fullgöra uppgifter, som icke förekomma vid realskolorna. Utan att söka
värdera dessa skiftande uppgifter torde man kunna konstatera, att vissa
av dem — liksom också det egentliga undervisningsarbetet vid sagda skolor
— förutsätta en bestämd inriktning av lärarens personlighet, vilken
måste präglas av ett levande intresse för människor, för folkbildning och
för sociala frågor. Beträffande undervisningen är att märka, att denna, som
avses för elever på ett genomsnittligt sett betydligt högre åldersstadium
än realskolans, delvis meddelas i form av föreläsningar. Någon jämförelse
avseende studiemålen torde, med hänsyn bl. a. till skolstyrelsernas frihet
att bestämma rörande ämnen och kursplaner samt till att folkhögskolorna
äro examensfria, knappast vara möjlig att företaga.

Några krav på viss examenskompetens äro icke avsedda att uppställas
beträffande folkhögskolans ämneslärare. Härvidlag föreligger en markerad
skillnad mellan folkhögskolans och realskolans lärare. Det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke folkhögskollärarnas likställdhet i lönehänseende
med läroverksadjunkterna borde förutsätta, att av ordinarie ämneslärare
krävdes adjunktskompetens, d. v. s. filosofisk ämbetsexamen jämte
provår. Såsom skolöverstyrelsen framhöll i sitt löneregleringsförslag av år
1938, äro emellertid både den nämnda examen och provåret utformade
med hänsyn till läroverkens behov och garantera icke någon reell kompetens
till en folkhögskollärarbefattning. Krav på adjunktsbehörighet torde
därför icke böra uppställas såsom villkor för innehav av dylik befattning.
Detta oaktat skulle kunna göras gällande, att ämneslärare, som vore adjunktsbehörig
eller eljest avlagt viss examen, borde placeras i högre lönegrad
än lärare utan den ifrågavarande kompetensen. Lönenämnden kan
emellertid icke finna en sådan differentiering lämplig. Med hänsyn till den
särskilt stora betydelse, som för folkhögskollärarnas del måste tillmätas
den personliga fallenheten och erfarenheten — faktorer, på vilka examensbetyg
icke utgöra någon mätare — kan nämligen förutses, att differentieringen
i många fall skulle leda till reellt sett otillfredsställande resultat och
att dispensfrågor tämligen ofta skulle uppkomma.

Sammanfattningsvis finner lönenämnden, att jämställdhet kan sägas råda
mellan folkhögskollärare och adjunkter beträffande omfattningen av »full
tjänstgöring» men däremot icke i fråga om kompetenskrav och knappast
heller i fråga om tjänstgöringens art. Vid angivna förhållanden synes det
lönenämnden icke vara befogat att så oreserverat, som skett i betänkandet,
anknyta den förra gruppens lönegradsplacering till den, som gäller för
den senare. 1 varje fall hade en mera utförlig argumentering för de sakkunnigas
ståndpunktstagande varit påkallad. Även om lönenämnden således
finner vissa skäl tala för att folkhögskollärarna placeras något lägre
än adjunkterna, vill lönenämnden dock, med hänsyn till angelägenheten av
att undervisningen vid folkhögskolorna hålles på en hög nivå, icke motsätta
sig de sakkunnigas förslag i denna del.

Lönenämnden har i detta sammanhang ifrågasatt, (''in ordinarie anställning
bör få förekomma för vinlcrkurs av kortare varaktighet än ‘it veckor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

och därvid erinrat, att statskontoret i yttrande över 1942 års löneregleringsförslag
för folkhögskolorna förordade, att fast anställning endast skulle
medgivas lärare med minst 24 veckors tjänstgöring. I proposition 1942:
274, s. 17, förklarade sig vederbörande departementschef — visserligen
utan att tillstyrka införandet av en sådan ordning — icke vilja bestrida, att
densamma skulle kunna genomföras utan svårare organisatoriska olägenheter.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om löneställningen för extra ordinarie
och extra ämneslärare vid folkhögskola har lönenämnden
förklarat sig kunna biträda.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak godtagit de sakkunnigas förslag i här
ifrågavarande delar.

Med anledning av att rektorn för Brunnsviks folkhögskola i yttrande till
skolöverstyrelsen förordat, att för behörighet som ämneslärare skulle fordras
akademisk examen liksom för andra motsvarande lärarkategorier, har överstyrelsen
framhållit, att de skiftande förhållandena vid folkhögskolorna
försvårade en närmare reglering av behörighetsvillkoren. Vid den prövning,
som överstyrelsen nu hade att verkställa, toges hänsyn icke blott till
akademiska meriter utan även till lärarnas allmänna lämplighet för undervisning
inom folkhögskolan. Denna friare prövning innebure ingalunda, att
kraven på folkhögskolans lärare vore lägre än vid andra skolformer. Om
behörighetsvillkoren närmare fixerades i författning och krav på akademiska
examina därvid fastställdes, skulle folkhögskolornas möjligheter att förvärva
för arbetet vid folkhögskolan lämpliga arbetskrafter beskäras. Dessutom
kunde fråga uppstå att differentiera lönegradsplaceringen med hänsyn
till lärarnas formella kompetens. En sådan utveckling skulle enligt
överstyrelsens mening vara till skada för folkhögskolan. Med hänsyn till
det anförda funne överstyrelsen det vara av stor betydelse, att de sakkunnigas
utformning av behörighetsvillkoren genomfördes.

Skolöverstyrelsen upplyser vidare, att de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering
för rektorer och ämneslärare, varigenom de i princip ånyo
jämställts med motsvarande befattningshavare vid realskolorna, godtagits
av folkhögskolinspektören, lärarföreningen och flertalet skolor, som yttrat
sig. Rektorn vid Brunnsviks folkhögskola hade dock gjort invändningar
mot den förordade jämställdheten med realskolans lärare, eftersom dessa
enligt hans mening tillhörde de sämst avlönade statstjänstemännen med
motsvarande kompetens. Den allmänna lönenivån för folkhögskollärarna
bleve därför i lägsta laget. Ehuru de föreslagna lönerna enligt överstyrelsens
mening icke kunde anses höga, utan måste betraktas som ett minimikrav,
vore emellertid överstyrelsen i nuvarande läge icke beredd att förorda
en högre lönegradsplacering.

Överstyrelsen, som icke ansett sig böra ingå på en närmare prövning av
beräkningsgrunderna, har funnit de erhållna procenttalen för beräkning av
ordinarie ämneslärares lön lämpligt avvägda. Att läsårsdaglön skulle utgå
till extra ordinarie och extra ämneslärare, syntes överstyrelsen medföra en
behövlig förenkling av nuvarande beräkningssätt.

Skolöverstyrelsen har slutligen berört frågan om en ytterligare förlängning
av vinterkurs vid folkhögskola med såväl sådan kurs som sommarkurs
och därvid anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

Den nu gällande differentieringen av vinterkursens längd vid skolor med
och utan sommarkurs beror i första hand på organisatoriska förhållanden
och svårigheten för många elever att vara borta från förvärvsarbete längre
tid. Där det är möjligt, bör emellertid vinterkursen helst omfatta 24 veckor
även vid skola med sommarkurs, överstyrelsen ämnar i sådana fall medgiva,
att statsbidrag må utgå till lärarlöner för hela denna kurstid. För en
lärare med tjänstgöringsskyldighet under vinterkurs om 24 veckor och under
sommarkurs bör i författning fastställas ett särskilt lönebelopp å 100
procent av löneklasslönen. Överstyrelsen anser det önskvärt, att någon kategori
ämneslärare kan erhålla full lön enligt löneklassen. Visserligen blir
löneökningen i förhållande till lön för vinterkurs om 33 veckor endast en
procent, men då ökningen med 2 procent för varje vecka är något mer än
som motsvarar de sakkunnigas beräkningar och den sammanlagda tjänstgöringen
kan anses motsvara den som förekommer vid realskolan, synes
lönen likväl i så fall bli avvägd till ett skäligt belopp.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har funnit förslaget om reglering
av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkhögskolans lärare
i det stora hela tillfredsställande. Att i fråga om lönesättningen jämställdhet
med realskolans lärare eftersträvats vore riktigt, och styrelsen kunde
för sin del godtaga den föreslagna lönegradsplaceringen. De grunder, som
av sakkunniga föreslagits, för reducering av lönerna, i de fall full tjänstgöring
ej kunde erhållas, syntes, såvitt styrelsen kunde bedöma, i det stora
hela väl avvägda.

Föredraganden.

Vid folkhögskolorna finnas f. n. fast anställda ämneslärare samt extra
ordinarie och vikarierande ämneslärare. I betydande utsträckning meddelas
vidare undervisning i läroämnen av rektorer och timlärare. Fast anställning,
som även innehaves av rektorerna, innebär, att befattningshavaren
är anställd antingen tills vidare med minst fyra månaders uppsägning eller
för viss tid. Fast anställd rektor eller ämneslärare, som i tre på varandra
följande år fullgjort oförvitlig tjänstgöring i samma eller motsvarande befattning
vid folkhögskola, må dock ej skiljas från sin befattning, så länge
den kurs eller avdelning uppehälles, för vilken han är anställd vid skolan,
om han ej befinnes försumlig i tjänsten.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den fasta anställningsformen för rektorer
och ämneslärare bibehållas oförändrad men i fortsättningen benämnas
ordinarie anställning. Den extra ordinarie anställningsformen, som f. n.
innebär anställning på viss tid, högst en lärokurs, eller tills vidare med tre
månaders ömsesidig uppsägningstid, skulle ändras i anslutning till den
extra ordinarie anställningsform som tillämpas vid folkskolan. Anställningsformen
vikarierande ämneslärare skulle ersättas av extra ämneslärare.
Anställning såsom timlärare skulle däremot förekomma även i fortsättningen.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit, har i huvudsak godtagits av remissmyndigheterna.
Skolöverstyrelsen har dock uttalat sig för ett närmare
övervägande av det av de sakkunniga berörda spörsmålet, huruvida icke
för rektorerna vid folkhögskolorna skulle kunna tillämpas den anställning

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

med förordnande på viss tid, som användes exempelvis för rektorer vid de
statliga läroverken.

Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört vill jag erinra, att 1941
års lärarlönesakkunniga även ha i uppdrag att verkställa utredning angående
den i proposition 1949: 132 under punkt 3 berörda frågan om anställningsformen
för rektorer vid högre kommunala m. fl. skolor. De sakkunniga
synas härvid böra till förnyad prövning upptaga frågan om anställningsformen
för rektorerna vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna.
I avbidan på resultatet av denna utredning, som torde kunna föreligga
före utgången av detta år, synes beslut icke nu böra meddelas om
anställningsformen för rektorerna vid sistnämnda båda skolformer. Vad
de sakkunniga i övrigt anfört beträffande anställningsformerna för ämneslärarna
föranleder i detta sammanhang icke annan erinran från min
sida än att ordinarie lärare bör anställas tills vidare och att uppsägningstiden
för sådan lärare bör utsträckas till sex månader. Jag återkommer senare
till vissa spörsmål i fråga om de extra ordinarie och extra anställningsformerna.

Enligt det vid folkhögskolorna nu tillämpade lönesystemet gälla för olika
lärarkategorier — fast anställda, extra ordinarie och vikarierande ämneslärare
— särskilda grundlönebelopp, allteftersom vederbörande är anställd
för endast vinterkurs eller för vinter- och sommarkurs samt, i förstnämnda
fall, allteftersom vinterkursen omfattar minst 21, dock ej 24 veckor,
eller minst 24 veckor. För rektorerna är grundlönen högre vid skolor med
både vinter- och sommarkurs än vid de övriga skolorna. Undervisningsskyldigheten
uppgår under vinterkurs, för rektor till 18—22 och för ämneslärare
till 24—28 undervisningstimmar i veckan. Under sommarkurs, som
skall omfatta minst 13 veckor, är undervisningsskyldigheten icke reglerad
i stadgan. I allmänhet uttages under sommarkurs en betydligt lägre undervisningsskyldighet
än under vinterkurs.

Enligt de sakkunnigas nu föreliggande förslag skulle för ordinarie ämneslärare
lön utgå efter lönegrad Ca 26. Lönebeloppet skulle dock reduceras
efter vissa grunder, i den mån vederbörande ämneslärare icke anställes
för vad de sakkunniga avsett skola utgöra full tjänstgöring. De sakkunniga
föreslå i detta hänseende, att såsom full tjänstgöring för ämneslärare
— såväl ordinarie som icke-ordinarie —- skall anses en undervisningstid
av 34 veckor med för rektor 18—22 och för ämneslärare 24—28
undervisningstimmar i veckan. Angivna tjänstgöring skulle uttagas under
loppet av 42 veckor av arbetsåret, vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle
omfatta tiden 1 oktober—30 september. I tjänstgöringen skulle ingå dels
undervisning vid en vinterkurs om normalt minst 22 veckors längd och med
en undervisningsskyldighet av nyss nämnd omfattning för rektor och ämneslärare,
dels ock undervisning vid sommarkurs, fortsättningskurs eller folkbildningskurs
om tillhopa 195 timmar för rektor och 270 timmar för ämneslärare.
För tjänstgöring utöver den fastställda skulle särskild ersättning
utgå i form av timarvode. De sakkunniga ha dock uttalat, att därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

folkhögskolans lärare framdeles skulle kunna beredas mera omfattande
tjänstgöring än vad nu vore fallet, tiden för full tjänstgöring borde kunna
ökas, varvid borde prövas, i vad mån ökning skulle kunna ske utan motsvarande
höjning av löneförmånerna.

De sakkunnigas förslag i här ifrågavarande delar har mött bestämda invändningar
från statskontorets sida men i övrigt godtagits av remissmyndigheterna.
Statskontoret har funnit det angeläget, att det i samband med
löneregleringen fastställes såväl en maximi- som en minimitjänstgöringsskyldighet
för ämneslärare och att ämneslärare med en tjänstgöringsskyldighet
inom de sålunda fastställda gränserna skulle äga uppbära full lön
utan vare sig tillägg eller avdrag å densamma. Såsom maximi- respektive
minimitjänstgöringsskyldighet föreslår statskontoret 1 092 och 910 undervisningstimmar
för arbetsår.

Strävandena att inordna folkhögskolans lärarpersonal under det statliga
lönesystemet ha hittills strandat bl. a. på svårigheten att på ett ''lämpligt
sätt bestämma lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Även det av lärarlönesakkunniga
nu framlagda förslaget synes mig lida av vissa svagheter. För egen
del har jag funnit statskontorets förslag, enligt vilket tjänstgöringsskyldigheten
skulle fastställas till visst antal undervisningstimmar för arbetsår,
vara att föredraga. I varje fall anser jag lämpligt att vid avvägandet av löneställningen
beräkna undervisningsskyldigheten i form av ett visst antal undervisningstimmar
för arbetsår. Huruvida undervisningsskyldigheten även i
stadgan skall fastställas på samma sätt eller angivas omfatta tjänstgöring
under en vinterkurs jämte visst antal undervisningstimmar, är en fråga,
vartill ställning icke behöver tagas i detta sammanhang. Jag delar även
statskontorets uppfattning, att för full tjänstgöring bör fastställas såväl ett
minimi- som ett maximiantal undervisningstimmar.

För fastställandet av det minimiantal undervisningstimmar för år, som
skulle berättiga till full lön, synes till utgångspunkt böra tagas en tjänstgöringstid,
motsvarande summan av det föreslagna minimiantalet veckor i en
vinterkurs (22 veckor) och en sommarkurs (13 veckor), eller 35 veckor,
samt en undervisningsskyldighet av 24 undervisningstimmar i veckan, d. v. s.
den lägsta undervisningsskyldigheten under vinterkurs. Full tjänstgöring
skulle enligt detta beräkningssätt omfatta minst (35 X 24 =) 840 timmar.
Det maximiantal timmar, som skulle motsvara full tjänstgöring och som
skulle kunna uttagas utan att vederbörande lärare bleve berättigad till särskild
ersättning, synes böra bestämmas med utgångspunkt från en sammanlagd
tjänstgöringstid av tillhopa 35 veckor samt en undervisningsskyldighet
av 28 undervisningstimmar i veckan, d. v. s. den högsta undervisningsskyldigheten
under vinterkurs. Maximiantalet undervisningstimmar vid full
tjänstgöring skulle således komma alt uppgå till (35 X 28 =) 980 undervisningstimmar.
Det torde få förutsättas, alt tjänstgöringen normalt skall förläggas
inom högst 42 veckor av arbetsåret samt att undervisningen icke
skall omfatta mer än 28 timmar i veckan. Arbetsåret förutsättes enligt vad
de sakkunniga föreslagit i regel omfatta tiden 1 oktober—30 september.

.lag är medveten om att här angiven minimi- och maximi tjänstgörings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235-

skyldighet — 840 respektive 980 undervisningstimmar — kan förefalla låg.
Förslaget bör emellertid bedömas mot bakgrunden av de vid folkhögskolorna
rådande särskilda förhållandena. Vidare bör understrykas, att de angivna
antalen undervisningstimmar i så måtto äro nettotimantal, att vad som skall
förstås med undervisningstimme skall bestämmas i anslutning till stadgandet
i It § kungörelsen 1947 (nr 680) angående timarvoden till vissa lärare
vid civila och militära skolor. Detta innebär, att undervisningstimmar, som
kunna beräknas infalla under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet,
icke skola beaktas. Vid en bruttoberäkning av antalet undervisningstimmar
borde till utgångspunkt tagas en tjänstgöringstid av 38 veckor, varigenom
minimi- respektive maximiantalet i stället skulle uppgå till (38 X 24 =)
912 och (38 X 28 =) 1 064.

Enligt min mening vore det önskvärt, att ordinarie ämneslärartjänster inrättades
vid folkhögskolorna endast i den mån de kunde förenas med full
tjänstgöring. Ett generellt krav härpå torde emellertid icke böra uppställas,
förrän organisatoriska förutsättningar föreligga för anställande av minst en
ordinarie heltidstjänstgörande lärare vid varje folkhögskola. Med hänsyn härtill
och då inom 1946 års skolkommission en särskild delegation f. n. är sys--selsatt med att utreda folkhögskolans ställning m. m., torde nu förefintlig
möjlighet att anställa ordinarie lärare för enbart vinterkurs övergångsvis
böra bibehållas, i den mån Kungl. Maj :t så prövar erforderligt. Beträffande
den reducering av lön, som skall verkställas för sådan deltidsanställd
lärare, må erinras, att för annan deltidsanställd personal lönen i princip
reduceras i förhållande till avkortningen av tjänstgöringstiden. De skäl,
som föranlett mig att föreslå, att ordinarie anställning med reducerad tjänstgöring
övergångsvis skall bibehållas, synas mig emellertid motivera att reduceringen
av lönen må ske efter för läraren gynnsammare grunder. Såsom
norm för reduceringen av lönen synes böra gälla, att lönen minskas med
1 % för varje fullt tiotal undervisningstimmar, varmed lärarens tjänstgöring
under arbetsåret understiger 840.

Den skyldighet att åtaga sig undervisning mot timarvode, som enligt de
sakkunnigas förslag skulle under sommarkurs, fortsättningskurs eller folkbildningskurs
åligga ordinarie ämneslärare, vilkens anställning omfattar både
vinter- och sommarkurs, synes vid bifall till vad jag i det föregående förordat
beträffande minimi- och maximitjänstgöringsskyldighet ej erforderlig.

De sakkunniga ha även föreslagit, att ordinarie lärare, anställd endast
för vinterkurs, skulle vara skyldig att, då skolans styrelse så påfordrar,
mot timarvode meddela undervisning under sommar-, fortsättnings- eller
folkbiidningskurs i samma omfattning som ordinarie lärare, anställd för
både vinter- och sommarkurs. På lärarens begäran skulle dock frågan om
sådant åläggande kunna underställas skolöverstyrelsen för prövning och avgörande.
Med anledning härav vill jag framhålla, att i den mån sommar-,
fortsättnings- eller folkbildningskurs regelmässigt förekommer vid folkhögskola
ordinarie lärare icke bör anställas för enbart vinterkurs. Om däremot
vid skola med enbart vinterkurs annan kurs av nyss nämnt slag undantagsvis
skulle anordnas, synes vad de sakkunniga föreslagit böra tilläm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

pas med den jämkning, som föranledes av vad jag förordat beträffande
beräkningen av ordinarie ämneslärares undervisningsskyldighet. Tilläggsundervisning
bör icke uttagas till större timantal än att lärarens sammanlagda
tjänstgöring under året kommer att uppgå till 980 undervisningstimmar.

Förslaget, att ordinarie ämneslärare vid folkhögskola skulle placeras i
lönegraden Ca 26, har godtagits i samtliga yttranden. Statskontoret har dock
förordat en placering i lönegrad Ca 24 för icke-adjunktskompetenta lärare.

Det synes icke kunna bestridas, att en differentiering av folkhögskolans lärare
efter kompetens skulle ha visst fog för sig. Den vid läroverken stadgade
adjunktskompetensen torde dock icke vara lämplig som differentieringsgrund,
eftersom denna kompetens, innefattande bl. a. genomgånget
provär, i allmänhet icke torde utgöra någon särskild merit för den undervisningsform,
som tillämpas vid folkhögskolan. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle för behörighet som ordinarie och extra ordinarie ämneslärare
fordras bl. a. att genom studier vid universitet eller högskola eller på annat
sätt ha förvärvat de insikter, som prövas nödiga för tjänstens rätta
skötande, samt att med goda vitsord ha tjänstgjort som lärare med full
tjänstgöring minst 42 veckor under vinterkurs vid statsunderstödd folkhögskola
eller minst 20 veckor under sådan kurs och minst 36 veckor vid annan
läroanstalt under offentlig kontroll. Skolöverstyrelsen skulle dock, där
giltiga skäl förelåge, äga medgiva undantag från angivna behörighetsvillkor.

Enligt min mening bör angivna minimitjänstgöring icke anses tillräcklig
för vinnande av behörighet till ordinarie ämneslärartjänst, om denna
placeras i så hög lönegrad som Ca 26. Med beaktande av att för anställning
som ordinarie adjunkt fordras filosofie magisterexamen jämte provår
samt minst två års lärartjänstgöring, synes i de fall då vederbörande lärare
avlagt akademisk examen (motsvarande), som innefattar ämnen av betydelse
för hans lärarverksamhet vid folkhögskola, kravet på viss tjänstgöringstid
böra utsträckas till fyra år. Lärare, som saknar akademisk examen (motsvarande),
torde icke böra beredas ordinarie anställning vid folkhögskola
i annan mån än skolöverstyrelsen med hänsyn till lång och välmeriterad
tjänstgöring beviljar dispens. Endast därest angivna behörighetskrav upprätthållas,
synes en placering i lönegrad Ca 26 för ordinarie ämneslärare
vid folkhögskola kunna godtagas. Särskilda övergångsbestämmelser torde
emellertid bli erforderliga för vid löneregleringens genomförande befintliga
ordinarie lärare, som sakna angiven kompetens.

Den av mig förordade metoden för beräkning av ordinarie ämneslärares
tjänstgöringsskyldighet är närmast motiverad av tekniska skäl. Dessa skäl
ha icke samma styrka, då det gäller att bestämma rektorernas undervisningsskyldighet.
Med hänsyn härtill ifrågasältes icke annan ändring i de
sakkunnigas förslag i denna del än att rektors tjänstgöringsskyldighet vid
sommar-, fortsättnings- eller folkbildningskurs bör höjas till 230 undervisningstimmar.
Då särskilda skäl föreligga, bör dock — såsom de sakkunniga
föreslagit — skolöverstyrelsen äga medgiva viss nedsättning av nämnda
timantal. Vad angår rektorernas löneförmåner må erinras, att jag i det före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

gående uttalat, att med ett ställningstagande till anställningsformen för
dessa befattningshavare bör anstå. Vid sådant förhållande torde icke heller
deras löneställning nu kunna upptagas till slutlig prövning.

Extra ordinarie anställning såsom ämneslärare skulle enligt de sakkunnigas
förslag kunna vinnas av den som av skolöverstyrelsen förklarats behörig
att inneha ordinarie eller extra ordinarie anställning som ämneslärare
vid folkhögskola. Lärare med behörighetsförklaring, som vinner anställning
för minst 20 veckor i följd, skulle omedelbart erhålla extra ordinarie anställning
i lönegraden Ce 24. Detta innebär en gynnsammare inplacering än
den soin kommer lärare vid de allmänna läroverken in. fl. skolformer till
del, eftersom de efter tjänstgöring i fyra terminer såsom extra lärare i lönegrad
Cg 21 erhålla extra ordinarie tjänst i samma lönegrad och erhålla befordran
till extra ordinarie tjänst i lönegrad Ce 24 endast i mån av vakanser
på dylik tjänst. Förutsättning för sådan befordran är att provår genomgåtts.
Den förmånligare inplaceringen av folkhögskolans extra ordinarie ämneslärare
har av de sakkunniga ansetts motiverad av att de endast kunna vinna
anställning för vinterkurs och på grund härav få vidkännas en betydande
procentuell minskning i den enligt lönegraden utgående årslönen. Lönen
föreslås skola utgå i form av läsårsdaglön beräknad till “/*« av månadslönen.
Vid beräknandet av läsårsdaglönen har till utgångspunkt tagits det
antal veckor, 34, som enligt de sakkunnigas förslag skulle läggas till grund
för beräkning av full tjänstgöring å ordinarie ämneslärartjänst (7 X 34
= 238). I fråga om sjukvårdsförmåner och pensionsrätt skulle extra ordinarie
lärare, anställd för hel vinterkurs, anses vara anställd under hela det
arbetsår, under vilket vinterkursen infaller. Till skillnad från de ordinarie
ämneslärarna skulle emellertid de extra ordinarie —- liksom de extra —
ämneslärarna icke vara skyldiga att tjänstgöra vid andra kurser än vinterkurs.

Av den föregående redogörelsen för de avgivna utlåtandena framgår, att
enligt statskontorets mening extra ordinarie och extra ämneslärare böra
åläggas samma tjänstgöringsskyldighet som ordinarie ämneslärare. I fråga
om lönegradsplaceringen förordar statskontoret Ce 22 för extra ordinarie
och Cg 20 för extra ämneslärare. I övriga remissyttranden biträdas de sakkunnigas
förslag eller lämnas desamma utan erinran.

Den föreslagna placeringen av extra ordinarie ämneslärare i lönegrad Ce
24 synes kunna godtagas endast om för behörighet till sådan tjänst uppställas
samma krav som jag i det föregående förordat i fråga om behörighet
till ordinarie ämneslärartjänst. Möjlighet bör emellertid föreligga för folkhögslcollärare
att vinna anställning såsom extra ordinarie i lägre lönegrad än
Ce 24. Jag vill därför förorda, att lärare, som avlagt akademisk examen
(motsvarande) och som tjänstgjort vid folkhögskola minst 42 veckor under
vinterkurs eller ock minst 20 veckor under vinterkurs och minst 36 veckor
vid annan läroanstalt under offentlig kontroll, må erhålla extra ordinarie
anställning i lönegrad Ce 21. Annan lärare bör efter nyss angiven tjänstgöringstid
kunna vinna anställning såsom extra ordinarie lärare under förutsättning
att han av skolöverstyrelsen förklarats behörig att inneha ickeordinarie
ämneslärarbefattning vid folkhögskola.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 235.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om läsårsdaglön för extra ordinarie
lärare föranleder mig endast att framhålla, att såsom en konsekvens av den
i det föregående beräknade minimiundervisningsskyldigheten för ordinarie
ämneslärare, läsårsdaglönen bör beräknas utgöra av månadslönen.

Frågorna om extra ordinarie lärares rätt till sjukvårdsförmåner och pensionsrätt
under den del av arbetsår, då vinterkurs ej pågår, torde få prövas,
den förra frågan i samband med övervägandena, huruvida folkhögskolans
lärare böra åtnjuta sjukvårdsförmån, och den senare frågan, då den av löneregleringen
följande pensionsregleringen upptages till behandling. I avbidan
härpå synes ställning icke nu böra tagas till om extra ordinarie anställning
skall kunna innehavas tills vidare, eftersom detta spörsmål äger samband
med de berörda frågorna.

I fråga om extra ämneslärare anser jag mig icke kunna biträda de sakkunnigas
förslag om placering i Cg 21 för annan än den som avlagt akademisk
examen (motsvarande). Annan extra ämneslärare synes böra placeras
i lönegraden Cg 20, om han av skolöverstyrelsen förklarats behörig att inneha
icke-ordinarie ämneslärarbefattning vid folkhögskola. Läsårsdaglönen bör
liksom för extra ordinarie lärare utgöra “/A av månadslönen. Lärare, som
icke fyller villkoren för extra anställning, bör anställas såsom timlärare.

På sätt de sakkunniga föreslagit synes varken extra ordinarie eller extra
lärare böra åläggas skyldighet att tjänstgöra vid andra kurser än vinterkurs.

Jag finner icke påkallat att i detta sammanhang, som endast avser
ett principbeslut i ämnet, ingå på vilka övergångsbestämmelser som kunna
bli erforderliga vid ett genomförande av vad här föreslagits. Givetvis bör
emellertid genom personlig lönefyllnad eller i annan ordning tillses, att
lärare icke får vidkännas minskning i sina löneförmåner i anledning av löneregleringen.
3

3. Lönereglering för övningslärare.

(Ang. nuvarande förhållanden in. m. för folkhögskolans övningslärare,
se s. 22—28.)

Såsom redan nämnts, föreslå de sakkunniga att folkhögskolans övningslärare
skola inordnas i den allmänna lönereglering för övningslärare, varom
principbeslut fattades vid 1948 års riksdag (prop. nr 136; statsutsk. uti.
nr 192; r. skr. nr 390). I proposition denna dag föreslås, att sagda lönereglering
skall genomföras den 1 juli 1950.

Beträffande innebörden i denna lönereglering må erinras, alt för övningslärare
endast skola finnas tre anställningsformer, nämligen ordinarie och
extra ordinarie lärare samt timlärare. Ordinarie anställning skall vara knuten
till särskilda tjänster med full tjänstgöring. Så är däremot icke fallet
med extra ordinarie anställning, som bl. a. skall kunna förekomma vid
vikariat å ordinarie tjänst. För anställning som extra ordinarie övningslä -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

rare kommer att fordras, att vederbörande har föreskriven behörighet, att
tjänstgöringen omfattar minst hälften av full tjänstgöring eller vid fortsättningsskolan
minst två tredjedelar, att anställningstiden omfattar eller
skall anses omfatta minst ett kalenderhalvår samt att, då så föreskrives,
ledigförklarande ägt rum. Då villkoren för ordinarie eller extra ordinarie
anställning ej äro uppfyllda, skall läraren anställas som timlärare.

I övrigt gäller enligt den beslutade löneregleringen för övningslärare, att
tjänstgöring vid olika skolor skall kunna förenas till en tjänst. Sådan tjänst
skall vara placerad vid en viss bestämd skola och tjänstgöring vid andra
skolor skall anses som fyllnadstjänstgöring. Särskilt med hänsyn till fyllnadstjänstgöringen
har löneregleringen begränsats till skolformer, där
tjänstgöringsförhållandena äro i stort sett likartade i fråga om läsårets
längd (36—40 veckor) och lektionstimmarnas fördelning med i regel lika
stort timtal varje vecka under läsåret m. m. Löneregleringen har dock utsträckts
även till fortsättningsskolan, oaktat lärarna där ha speciella tjänstgöringsförhållanden.
Vid denna skolform är undervisningen ofta koncentrerad
till kortare kurser på omkring sex veckor med 30 undervisningstimmar
i veckan, men i andra fall är den utspridd under längre eller kortare
tider av året med växlande antal undervisningstimmar i veckan. På grund
härav har vid fortsättningsskolan full tjänstgöring bestämts till 1 080 undervisningstimmar
för redovisningsår eller 540 timmar för kalenderhalvår,
medan den för övriga skolformer bestämts till 30 undervisningstimmar i
veckan (veckotimmar) under läsår eller termin. I fråga om fyllnadstjänstgöring
m. m. har bestämts, att 36 undervisningstimmar vid fortsättningsskolan
skola anses motsvara en veckotimme vid andra skolformer.

Vad angår löneregleringen för övningslärare vid folkhögskolorna innehålla
de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena i huvudsak
följande.

Anställningsformer. Tjänstgöringsskyldighet.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå, att för folkhögskolans lärare skola beträffande
anställningsformerna i huvudsak gälla samma regler som vid
övriga skolformer. Dock skulle av skäl, som framgå av det följande, ordinarie
tjänst kunna inrättas även vid mindre än full tjänstgöring, blott
den motsvarade minst halv tjänstgöring. Detsamma skulle gälla för extra
ordinarie anställning. Ordinarie anställning för övningslärarna vid folkhögskola
borde i övrigt ha samma innebörd som för ämneslärarna. Då extra
ordinarie ämneslärare vid folkhögskola enligt gällande bestämmelser och
enligt de sakkunnigas förslag kunde tillsättas utan att ledigförklarande ägt
rum, borde vidare detsamma gälla för extra ordinarie övningslärare vid
folkhögskola.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att av övningsämnena

Kungi. Mapts proposition nr 235.

vid folkhögskolorna endast hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning
förekomma i sådan omfattning, att timtalen mera allmänt förslå till ordinarie
eller extra ordinarie anställning. I teckning, musik, gymnastik och
manlig slöjd äro timtalen avsevärt lägre, varför endast undantagsvis annat
än timläraranställning skulle komma i fråga. I dessa ämnen syntes
i regel knappast föreligga behov av att inrätta pensionsberättigande tjänster
vid folkhögskolorna.

De sakkunniga förorda därför, att i regel ordinarie tjänster endast skola
inrättas i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning. För inrättande av
sådan tjänst skulle skolöverstyrelsens medgivande erfordras. I teckning,
musik, gymnastik och manlig slöjd böra enligt de sakkunnigas mening
ordinarie tjänster kunna inrättas, endast då särskilda skäl föreligga. Prövningen
härav skulle ankomma på Kungl. Maj :t. Extra ordinarie anställning,
vilken såsom nämnts icke skulle vara knuten till vissa tjänster, skulle
däremot — i teckning, musik, gymnastik och manlig slöjd likaväl som i
hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning — erhållas, då vederbörande
lärare uppfyllde förutsättningarna härför.

Vad angår tjänstgöringsskyldigheten framhålla de sakkunniga,
att eftersom övningslärarna vid folkhögskolorna tjänstgöra vid kurser
av olika längd med stundom växlande antal undervisningstimmar i veckan
under olika tider av året, undervisningsskyldigheten, liksom vid fortsättningsskolan,
bör fastställas till visst antal undervisningstimmar för
år eller halvår. Däremot ha de sakkunniga — med hänsyn till de särskilda
arbetsförhållandena för folkhögskolans övningslärare — icke ansett sig
kunna förorda, att för folkhögskolans lärare fastställes samma timtal för
full tjänstgöring som vid fortsättningsskolor, d. v. s. 1 080 timmar för år,
utan ett lägre timtal av 960 för helt arbetsår. Härom ha de sakkunniga anfört
i huvudsak följande.

Vid behandlingen av folkhögskollärarnas lönefråga har i olika sammanhang
framhållits, att tjänstgöring vid folkhögskola måste anses vara mera
krävande än vid flertalet andra skolformer. Därvid har särskilt understrukits,
att vid folkhögskolorna undervisning skall meddelas åt vuxna elever
ävensom att lärarna dels på grund av att skolorna äro förenade med internat,
dels ock med hänsyn till skolornas målsättning måste ägna icke
ringa tid åt eleverna under lektionsfri tid. De sakkunniga ha också tagit
viss hänsyn härtill vid sitt ställningstagande till frågan om vad som skall
anses som full tjänstgöring för ämneslärare, liksom vid beräkning av de
lönebelopp, som skola utgå till dessa lärare vid mindre än full tjänstgöring.

Nyssnämnda förhållanden inverka emellertid i lika hög grad på övningslärarnas
vid folkhögskolan tjänstgöring. För närvarande och säkerligen
även framdeles har man härvid att främst räkna med tjänster i ämnena
hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning. I dessa ämnen ställas särskilda
krav på lärarna i fråga om planläggning av arbeten, som skola utföras
av vuxen ungdom, liksom beträffande handledningen vid arbetenas
utförande. För att nå ett tillfredsställande arbetsresultat under de jämförelsevis
korta kurstiderna ägna lärarna icke ringa tid utöver lektionstimmarna
åt sina arbetsuppgifter. Med hänsyn till det anförda ha de sak -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

kunniga funnit det vara motiverat, att för övningslärarna vid folkhögskolan
fastställes ett lägre timtal för full tjänstgöring än det för fortsättningsskolan
gällande.

Icke ens om antalet timmar vid full tjänstgöring nedsättes till 960 för
arbetsår blir det möjligt att bereda något större antal övningslärare full
tjänstgöring (jfr uppgifterna angående sammanlagda antalet undervisningstimmar
för olika kategorier övningslärare under arbetsåret 1946/47
å s. 25—26). De sakkunniga ha därför föreslagit, att ordinarie övningslärartjänst
skall kunna inrättas, då befattningshavarens årliga tjänstgöring
omfattar minst 480 undervisningstimmar, d. v. s. hälften av full tjänstgöring.
En tjänstgöringsskyldighet av nämnda omfattning skulle även kunna
berättiga till extra ordinarie anställning. Beträffande förevarande spörsmål
ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

De sakkunnigas i annat sammanhang framlagda förslag, att i övningslärartjänst
skall få inräknas husmoi''sbefattning vid folkhögskola, torde möjliggöra
uppehållandet av ett antal heltidstjänster. Med hänsyn till de krävande
uppgifter som i synnerhet vid större skolor åvila husmodern, synes
emellertid en sådan kombination icke kunna eller böra ifrågakomma i någon
större omfattning. Det synes icke heller bli möjligt att ordna fyllnadstjänstgöring
för folkhögskolans övningslärare i samma omfattning som för
lärare vid andra skolformer. Snarare synas förutsättningar komma att finnas
för övningslärare vid andra skolformer att fullgöra fyllnadstjänstgöring
vid folkhögskola.

Om sålunda något större antal övningslärare vid folkhögskola icke vid
nuvarande organisation kan beredas full årlig tjänstgöring, böra dock lönebestämmelserna
givas en sådan utformning, att möjligheter finnas för lärare,
som fullgöra tjänstgöring av viss omfattning, att erhålla anställning
med pensionsrätt. Beträffande fortsättningsskolan gäller nu, att lärare
med fast anställning på någon med pensionsrätt i statens pensionsanstalt
förenad befattning må, därest tjänstgöringen vid fortsättningsskolan motsvarar
minst tjugu timmar i veckan under minst tjugufyra veckor av året,
kunna komma i åtnjutande av ålderstillägg. Sagda bestämmelse innebär,
att lärare vid fortsättningsskola kan erhålla fast anställning, närmast motsvarande
vad som vid folkhögskolan föreslås skall benämnas ordinarie
anställning, om den årliga tjänstgöringen uppgår till minst 480 undervisningstimmar.
Vid folkhögskolan finnes för närvarande ett femtiotal i statens
pensionsanstalt reglerade övningslärartjänster. Frågan om reglering
av dylika tjänster skall enligt gällande bestämmelser upptagas till prövning
beträffande övningslärare, som har en tjänstgöringstid av minst tjuguen
veckor årligen och varit anställd vid samma folkhögskola under fem huvudkurser
med i medeltal minst tjugu veckotimmars undervisning eller i medeltal
minst 420 timmar för år.

Vid bedömande av detta spörsmål bör beaktas, att timtalet för erhållande
av ordinarie eller extra ordinarie anställning blir så avvägt, att de övningslärare,
som nu inneha pensionsberättigande tjänster, vid övergång å nya
avlöningsreglementet icke förlora sin fastare anställning. Fastställes ett
för högt timtal, kan det inträffa, att sådan lärare endast kan erhålla anställning
som timlärare.

De sakkunniga föreslå alltså, att vid folkhögskola skall med ordinarie
tjänst vara förenad en undervisningsskyldighet av 480—960 undervisnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

timmar för år. Samma undervisningsskyldighet skall gälla för extra ordinarie
lärare. Är extra ordinarie lärare anställd för endast ett halvt år,
skall undervisningsskyldigheten vara 240—480 undervisningstimmar. De
sakkunniga förorda, att därutöver ordinarie och extra ordinarie lärare skola
vara skyldiga att mot timarvode tjänstgöra ytterligare 160 timmar för
år eller beträffande extra ordinarie övningslärare, anställd för endast ett
halvt år, ytterligare 80 timmar.

Beträffande frågan, vilken undervisning som skall kunna inräknas i undervisningsskyldigheten
ha de sakkunniga framhållit följande.

I undervisningsskyldigheten bör inräknas undervisning under vinteroch
sommarkurs samt under statsunderstödda fortsättnings- och folkbildningskurser.
I anslutning till vad som gäller för övningslärare vid andra
skolformer bör efter medgivande av skolöverstyrelsen i övningslärartjänst
kunna inräknas undervisning i övningsämne, vartill statsbidrag ej utgår.
I undervisningsskyldigheten skall i förekommande fall inräknas fyllnadstjänstgöring.
Vidare bör i tjänst i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd eller vävning
kunna inräknas befattning som husmor vid skolan.

Vid folkhögskolorna med deras friare arbetsformer böra vidare olika
övningsämnen kunna ingå i samma tjänst i större utsträckning än vid
andra skolformer. I ordinarie tjänst och i icke-ordinarie tjänst, som uppehälles
av extra ordinarie lärare, böra kunna ingå två eller samtliga av ämnena
hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning. I tjänst i andra övningsämnen
böra kunna ingå två eller flera övningsämnen. Vidare böra ordinarie
och extra ordinarie övningslärare i sin undervisningsskyldighet kunna inräkna
undervisning i annat övningsämne än det eller de, som ingå i tjänsten,
samt undervisning i läroämne. Härför bör emellertid fordras, att
skolöverstyrelsen prövat dem lämpliga för sådan undervisning. Eljest gällande
behörighetsvillkor för sådan undervisning böra dock därvid ej uppställas.

De sakkunniga förorda, att timtalen för undervisningsskyldigheten och
därmed tiden för extra ordinarie anställning skola avse arbetsåret eller
halvt arbetsår. I regel skall arbetsåret vid folkhögskola omfatta tiden 1 oktober—30
september. Då enligt den beslutade löneregleringen för övningslärare
timtalet för undervisningsskyldigheten vid övriga skolformer beräknas
för redovisningsår (1 juli—30 juni) eller kalenderår, uppstå vissa
olägenheter under fyllnadstjänstgöring vid andra skolformer och då lärare
övergår från anställning vid folkhögskola till annan skolform eller omvänt.
De sakkunniga anföra härom.

Har övningslärare vid folkhögskola fyllnadstjänstgöring vid skola med
läsår indelat i terminer, bör vid beräknande av undervisningsskyldigheten
fyllnadstjänstgöring en veckotimme anses motsvara samma antal undervisningstimmar
som antalet veckor med fyllnadstjänstgöring, vilka infalla
under arbetsåret respektive halvt arbetsår, dock högst 32 undervisningstimmar
för arbetsår. Vid anställning som extra ordinarie vid folkhögskola
under ett halvt arbetsår (1 oktober—31 mars) med tjänstgöring hela läsåret
vid annan skola, kan det alltså inträffa, att läraren avlönas som timlärare
under höstterminen intill den 1 oktober och under vårterminen
fr. o. m. den 1 april, medan lön som extra ordinarie utgår för tiden 1 oktober—31
mars.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Övergång från annan skolform till folkhögskola försvåras genom att två
extra ordinarie eller ordinarie anställningar icke samtidigt kunna innehavas.
Ordinarie tjänsteman kan endast inneha extra ordinarie anställning
i högre lönegrad och endast om han frånträder utövningen av den ordinarie
tjänsten. Om t. ex. extra ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk
önskar tillträda anställning som extra ordinarie vid folkhögskola under
sommarkurs, skall sistnämnda anställning räknas från och med den 1 april.
Han måste då uppsäga sin extra ordinarie anställning vid läroverket att
upphöra sistnämnda dag.

Då extra ordinarie övningslärare vid folkhögskola övergår till ordinarie
eller extra ordinarie anställning vid annan skola, bör gälla, att förstnämnda
extra ordinarie anställning anses upphöra, då han tillträder ordinarie eller
annan extra ordinarie anställning.

Beträffande den i det föregående berörda möjligheten att kombinera övningslärarebefattning
med husmodersbefattning vid skola ha de sakkunniga
erinrat, att f. n. 17 av 25 skolkökslärarinnor å reglerade befattningar
tillika inneha husmorsbefattning. Detsamma gäller 1 av 13 vävlärarinnor
å reglerade tjänster, 7 av 23 skolkökslärarinnor å oreglerade befattningar
och 1 av 16 lärare i »andra ämnen» å oreglerade befattningar. Sammanlagt
inneha alltså 26 lärare tillika husmorsbefattning.

De sakkunniga anse, att kostnaderna för husmorsgöromålen böra åvila
skolan. Med hänsyn härtill har det synts de sakkunniga tveksamt, om
tjänstekombinationen husmor-lärare bör bibehållas. Starka sakliga skäl
talade emellertid för en sådan anordning, och då det vore möjligt att särskilja
de kostnader, som borde åvila skolan för husmorsbefattningen, ha
de sakkunniga förordat, att denna tjänstekombination bibehålies och ingår
i löneregleringen. Härom anföra de sakkunniga följande.

Villkoren för en sådan kombination böra vara, att befattningshavaren
regelmässigt har minst 180 undervisningstimmar för arbetsår i övningsämne
och är behörig till extra ordinarie anställning i ämnet. Tjänsten bör
placeras i den lönegrad befattningshavaren såsom enbart lärare skulle tillhört.
Husmorsgöromålen böra av skolan uppskattas till visst antal undervisningstimmar
för år. Härvid bör ett timtal väljas, som medför en lön,
som innebär en skälig ersättning för husmorsbefattningen. Nämnda timtal
bör dock godkännas av skolöverstyrelsen. Fastställes t. ex. timtalet som
husmor till 500 timmar och har läraren undervisning 200 timmar, kan hon
anställas som ordinarie och erhåller sålunda en årslön av ™%«o av löneklasslönen.
Statsbidrag bör dock beräknas endast å av årslönen. De

sakkunniga vilja erinra om, att i förslaget till stadga för övningslärare
en liknande anordning gäller för lärarinna i hushållsgöromål, som tjänstgör
som elevhem sföreståndarinna, vilken befattning närmast kan jämställas
med husmorsbefattning.

Enligt de sakkunnigas mening böra av praktiska skäl huvudmansavgifter
icke utgå för övningslärare. För den del av tjänsten, som motsvarar husmorsbefattningen,
borde rätteligen huvudmansavgift erläggas och avdragas
vid bidragsrekvisitionen. De sakkunniga anse dock, att löneregleringen
icke bör tyngas med dylika detalj bestämmelser, som äro av ringa ekonomisk
betydelse för statsverket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235. 65

Yttrandena.

Statskontoret har funnit, att problemen i fråga om tjänstgöringsskyldigheten
för övningslärare vid folkhögskolorna äro i huvudsak desamma
som beträffande ämneslärarna. Under erinran, att vid löneregleringen för
övningslärarna stor tvekan rådde, om undervisningstiden skulle fastställas
till ett så lågt timtal vid läroverk och folkskolor som SO veckotimmar,
har statskontoret bestämt motsatt sig ytterligare reducering av den årliga
undervisningsskyldigheten. De sakkunnigas motiv kunna enligt statskontorets
mening icke heller anses hållbara vid beaktande av förhållandena
vid lanthushållsskolorna med deras under 44 veckor tjänstgörande lärare,
vid Brättegårdens yrkesskola med folkhögskolundervisning samt vid hantverksskolan
för blinda kvinnor i Växjö. Under åberopande härav har statskontoret
förklarat sig anse, att minimigränsen för övningslärarnas tjänstgöring
icke kan sättas lägre än till 1 050 undervisningstimmar, vilket timtal
komme att gälla för motsvarande lärare vid realskola. I anslutning till
vad som föreslagits beträffande ämneslärarna, syntes maximitjänstgöringsskyldigheten
böra bestämmas till 30 undervisningstimmar under 42
veckor eller således 1 260 timmar för år. Statskontoret understryker, att
ämbetsverket härvid icke förbisett, att vid bifall till detta förslag möjligheterna
till full tjänstgöring för närvarande bleve mera begränsade än enligt
betänkandet. Självfallet borde emellertid alla möjligheter tillvaratagas
för att med utnyttjande av timmar vid folk- och fortsättningsskola samt
folkhögskola och eventuellt andra skolformer skapa ordinarie tjänster.
Däremot kunde statskontoret icke förorda, att i strid mot grundtanken i
övningslärarregleringen ordinarie anställning vid folkhögskola skulle kunna
vinnas även vid halv tjänstgöring. För sådana fall syntes endast extra
ordinarie anställning böra ifrågakomma.

Beträffande tjänsten husmoder-lärare förutsätter statskontoret, att den
behandlas som lärartjänst allenast om — i överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag i betänkandet rörande övningslärarna — minst hälften av
tjänstgöringen fullgöres som lärare. Det borde nämligen beaktas, att förefintliga
befattningar som husmoder tillhöra högst 12 lönegraden.

Skolöverstyrelsen framhåller, att bibehållandet av kombinerad husmoderslärartjänst
vore av särskilt värde för mindre folkhögskolor.

Svenska facklärarförbundet har funnit förslaget att ordinarie övningslärartjänster
i andra ämnen än hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning
endast skulle inrättas, därest särskilda skäl förelåge och då efter prövning
av Kungl. Maj :t, mycket otillfredsställande icke minst med hänsyn till
en jämn och god rekrytering av lärare i dessa övningsämnen. Det mycket
ringa timantalet i respektive ämnen vid folkhögskola skulle enligt förbundets
mening kunna utökas med fyllnadstjänster vid folk- och fortsättningsskolor
eller andra skolformer inom närbelägna skoldistrikt, där undervisningen
i ovanberörda övningsämnen förekomme, vilket i så fall skulle
möjliggöra en reglering av tjänsterna, övningsämnena intoge en mycket
central plats i folkhögskolornas undervisningsplan och timläraranställning5
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 20.i.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ar skulle här åstadkomma en ständig cirkulation å lärarbefattningarna,
som icke enbart kameralt, utan även eljest skulle ha menlig inverkan på
undervisningsresultaten.

Kompetenskrav.

De sakkunniga förorda, att för folkhögskolans övningslärare i stort sett
skola gälla samma kompetenskrav som för övningslärare vid andra skolformer.
Härutöver ha de sakkunniga i fråga om kompetenskraven anfört i
huvudsak följande.

För kompetens i hushållsgöromål bör fordras samma utbildning som
kräves för innehav av tjänst vid högre folkskola och vid folk- och fortsättningsskola.
Vid dessa skolformer godtagas även de, som genomgått lärarinnekurs
för huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala (C-kursen) och skolkökslärarinne- och lanthushållningslärarinnelinjerna
vid Fredrika Bremerförbundets lanthushållsseminarium
i Rimforsa (linjerna på skolkök och djurvård). I kvinnlig slöjd bör
vid folkhögskola som behörighetsvillkor kunna godtagas genomgång av
nämnda lanthushållsseminariums trädgårds- och slöjdlinje. Skolöverstyrelsen
bör liksom vid andra skolformer äga medgiva behörighet för lärarinna,
som på annat sätt förvärvat erforderlig utbildning i ämnet.

I vävning är utbildningen mycket skiftande. Vävlärarinnor utbildas vid
handarbetets vänners seminarium, Maria Nordenfelts seminarium, J. Brunssons
vävskola, slöjdföreningens vävskola och Katrineholms stads praktiska
vävskola. Utbildningstiden växlar från 1—5 år. Frågan om utbildningen är
för närvarande föremål för utredning. Tills vidare bör det ankomma på skolöverstyrelsen
att genom allmänna föreskrifter eller prövning i varje särskilt
fall besluta om behörigheten för vävlärarinnor. Därvid bör även genomgång
av lanthushållsseminariums trädgårds- och slöjdlinje godtagas.

Avser tjänst utom hushållsgöromål även kvinnlig slöjd och (eller) vävning,
bör lärarinnan ha föreskriven behörighet i hushållsgöromål, medan
i övriga ämnen efter överstyrelsens prövning bör kunna godtagas även
annan utbildning än som ovan angivits.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att utbildningen i kvinnlig slöjd å trädgårds-
och slöjdlinjen vid Fredrika Bremerförbundets lanthushållsseminarium
i Rimforsa icke kan jämställas med den, som förekommer vid seminarierna
i kvinnlig slöjd. Vid flera folkhögskolor vore dessutom undervisningen
i kvinnlig slöjd betydligt mera omfattande än vid lanthushållsskolorna.
överstyrelsen har därför icke ansett sig kunna tillstyrka, att denna
utbildning generellt skulle medföra kompetens till lärarinnebefattning i
kvinnlig slöjd vid folkhögskola. Där undervisningen i ämnet vid folkhögskola
vore av mindre omfattning, borde dock lärarinna med utbildning å
ifrågavarande trädgårds- och slöjdlinje kunna av överstyrelsen förklaras behörig
att inneha lärarinnebefattning i kvinnlig slöjd vid folkhögskola.

Löneställning.

övningslärare vid andra skolformer ha placerats i lönegrad efter följande
princip: samma lönegrad för lärare i samma ämne vid olika skolformer, om
lärjungarna tillhöra samma åldersstadium, men med möjlighet till högre

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

lönegradsplacering, om lärjungarna i en skolform tillhöra högre åldersstadium.
Nämnda möjlighet har dock endast avsetts för sådana fall, då undervisningen
är av mera kvalificerad art. De beslutade lönegraderna av intresse
i detta sammanhang framgå av följande uppställning.

Ämnen. Skolformer	Lönegrader
ord.	e. o.
Hushållsgöromål.
Kommunala flickskolor...................................	Ca 20	Ce 17
Realskolor, folkskolor.....................................	Ca 18	Ce 17
Kvinnlig slöjd.
Kommunala flickskolor...................................	Ca 18	Ce 15
Realskolor, folkskolor.....................................	Ca 16	Ce 15
Manlig slöjd.
_ ... , „ , , högre kompetens....................	Ca 18	Ce 17
Realskolor, folkskolor , ’ lagre kompetens....................	Ca 16	Ce 15
Teckning, musik och gymnastik.
Högre allmänna och tekniska läroverk....................	Ca 23	Ce 20
Realskolor, folkskolor...............................	Ca 21	Ce 20

Tjänster i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd äro placerade i samma lönegrad
som motsvarande tjänster i enbart hushållsgöromål.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå för övningslärarna vid folkhögskolorna följande

lönegradsplaceringar.

Ämnen Lönegrad

ord. e. o.

Hushållsgöromål (även i förening med kvinnlig slöjd

och/eller vävning)................................ Ca 20 Ce 19

Kvinnlig slöjd och vävning:

med behörighet.................................. Ca 18 Ce 17

utan behörighet.................................. Ca 14 Ce 13

Manlig slöjd:

högre kompetens ................................ Ca 18 Ce 17

lägre kompetens.................................. Ca 16 Ce 15

Teckning, musik och gymnastik .................... Ca 21 Ce 20

undantagsvis .................................... Ca 23 Ce 22

Till motivering av dessa förslag ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Vid folkhögskolorna äro ämnena hushållsgöromål och kvinnlig slöjd av
stor betydelse för de kvinnliga eleverna och undervisningen är mera kvalificerad
än vid folkskolor och realskolor. Undervisningen torde närmast

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

vara jämförbar med den, som meddelas vid kommunala flickskolor. Vid
dessa skolor liksom vid folkskolor in. fl. skolor äro lärare i liushållsgöromål
placerade två lönegrader högre än lärare i kvinnlig slöjd, vilket framför
allt föranletts av den något längre utbildningstiden i hushållsgöromål
och att undervisningen i hushållsgöromål får anses mera krävande än i
kvinnlig slöjd. I sistnämnda hänseende får skillnaden mellan dessa ämnen
anses vara mindre vid folkhögskolorna än vid andra skolformer. Även vid
folkhögskolorna torde dock undervisningen i hushållsgöromål i regel ställa
något större krav på lärarna än i kvinnlig slöjd. De sakkunniga ha icke
funnit tillräckliga skäl föreligga för att vid folkhögskolorna frångå den
differentiering i lönehänseende mellan dessa ämnen, som beslutats för
andra skolformer.

I vävning är utbildningen, som nämnts, för närvarande skiftande och i
regel torde utbildningen vara mindre omfattande än i kvinnlig slöjd. Skillnaden
är dock ej så stor, att den åtminstone vid folkhögskolan bör föranleda
annan lönegradsplacering än i kvinnlig slöjd.

Vid kommunala flickskolor skola extra ordinarie lärare i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd tillhöra samma lönegrad som vid realskolor och
folkskolor, d. v. s. lönegrad Ce 17 respektive Ce 15. För folkhögskolorna
är det av särskild betydelse att kunna förvärva väl kvalificerade yngre
lärare i dessa ämnen. Med hänsyn till de ofta låga timtalen i dessa ämnen
vid folkhögskolorna kunna emellertid icke-ordinarie tjänster med samma
lönegradsplacering som vid andra skolformer knappast bliva särskilt lockande.
De sakkunniga vilja därför förorda, att extra ordinarie lärare i
dessa ämnen placeras endast en lönegrad under den lönegrad, som gäller
för motsvarande ordinarie lärare.

Vid folkhögskolorna finnas lärare i vävning och slöjd, vilka icke ha föreskriven
utbildning. De sakkunniga föreslå, att dessa lärare, i den mån skolöverstyrelsen
ej anser sig kunna förklara dem behöriga till tjänst i ovan
angivna lönegrader, placeras i lönegrad Ca 14 respektive Ce 13, om de vid
löneregleringens ikraftträdande äro anställda vid folkhögskola och ha haft
sådan anställning minst tio år.

Övriga övningsämnen intaga i regel icke den centrala ställning i folkhögskolornas
verksamhet som de ovan nämnda. Undervisningen i dessa
ämnen kan vanligen icke heller anses avse en mera kvalificerad undervisning
än den, som gäller för övningslärartjänster tillhörande den s. k. normallönegraden
vid andra skolformer. I teckning, musik och gymnastik förorda
de sakkunniga därför lönegraderna Ca 21 och Ce 20. Där i något fall
folkhögskolans verksamhet är särskilt inriktad på undervisningen i något
av dessa ämnen t. ex. vid gymnastikfolkhögskolan i Lillsved och folkliga
musikhögskolan i Ingesund, därest denna organiseras som folkhögskola,
bör dock en högre lönegrad kunna komma i fråga, nämligen Ca 23 och
Ce 22.

Vid mindre än full tjänstgöring skall enligt de sakkunnigas förslag lönen
liksom för andra övningslärare reduceras i samma grad som tjänstgöringen,
d. v. s. att exempelvis vid halv tjänstgöring löneldassbeloppen reduceras till
hälften.

Enligt de sakkunnigas förslag skall timläraranställning tillämpas dels då
tjänstgöringen omfattar mindre än 480 undervisningstimmar för arbetsår
eller 240 undervisningstimmar för halvt arbetsår, dels då tjänstgöringen är
av större omfattning än nyss nämnts, men läraren icke är behörig att anställas
som extra ordinarie.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

För övningslärare vid folkhögskolor skall i övrigt gälla samma anställningsvillkor
som för övningslärare vid fortsättningsskolor t. ex. i fråga om
lön under tjänstledighet och uppflyttning i löneklass. Förslag till bestämmelser
härom ha av de sakkunniga framlagts i betänkande med förslag till
avlöningsreglemente för övningslärare.

Yttrandena.

Statskontoret har icke funnit särskilda skäl föreligga att i fråga om vissa
övningslärare — lärarna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd — frångå likställigheten
med realskolans motsvarande lärarpersonal. Statskontoret har
därför förordat, att lärarna i nyssnämnda ämnen skola hänföras till lönegraderna
Ca 18 och Ce 16, respektive i slöjd Ca 16 och Ce 15. Extra ordinarie
lärare i teckning, musik och gymnastik vid folkhögskola med speciell
inriktning bör enligt statskontorets mening — i konsekvens med 1948 års
principbeslut — icke placeras i högre lönegrad än Ce 20 såsom vid högre
allmänt läroverk.

Statens lönenämnd har framställt erinran mot de sakkunnigas förslag till
ordnande av övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden endast
i vad avser lönegradsplaceringen vid extra ordinarie anställning. Vid den år
1948 beslutade allmänna löneregleringen för övningslärare uppställdes, med
undantag i fråga om lärarutbildningsanstalterna, såsom en grundsats, att
extra ordinarie lärare i samma ämne skulle tillhöra samma lönegrad oavsett
skolform (jfr SOU 1947: 15 s. 158). I enlighet därmed skulle folkhögskolornas
extra ordinarie övningslärare i hushållsgöromål, kvinnlig slöjd, vävning,
teckning, musik och gymnastik ha hänförts till två nummer lägre lönegrader
än som föreslagits. Även om de sakkunnigas motivering, att icke-ordinarie
tjänster med samma lönegradsplacering som vid andra skolformer på
grund av ofta låga timtal knappast skulle bliva särskilt lockande, syntes förtjäna
visst beaktande, har lönenämnden dock för sin del icke ansett tillräckliga
skäl föreligga att frångå den nyssnämnda huvudregeln. Lönenämnden
har därför föreslagit, att vid folkhögskolorna extra ordinarie övningslärartjänst
skall hänföras till, i hushållsgöromål Ce 17, i kvinnlig slöjd och
i vävning Ce 15 samt i teckning, musik och gymnastik Ce 20.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att den föreslagna jämförelsevis höga
löneställningen för extra ordinarie övningslärare vore av särskild betydelse
för folkhögskolan. I hushållsgöromål, kvinnlig slöjd och vävning komme de
att uppbära lön efter lönegraden närmast över den, som gällde för motsvarande
ordinarie lärare vid folkskolan och realskolan. Med hänsyn till det
krävande arbetet vore en sådan löneställning väl motiverad.

Skolöverstyrelsen har även framhållit, att såsom fyllnadstjänstgöring
borde kunna räknas tjänstgöring vid kurser för utbildande av personal vid
skolmåltider beträffande lärarinna i hushållsgöromål och tjänstgöring vid
kurser för utbildande av hemvårdarinnor beträffande lärarinna i kvinnlig
slöjd.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 2oö.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har icke haft något att erinra
mot vad de sakkunniga föreslagit med avseende å övningslärarna.

Svenska facklärarförbundet har framhållit, att de skäl, som anförts för
lönesättningen beträffande lärare i kvinnlig och manlig slöjd, vävning och
teckning, icke vore godtagbara.

Att i lönesättningen över huvud taget skilja på ämnena hushållsgöromål,
kvinnlig och manlig slöjd samt vävning, finge anses otillfredsställande och
att utgå från den lönesättning, som i princip antagits i riksdagen beträffande
motsvarande lärare i folk- och fortsättningsskolor, hade i någon mån
undanskymt dessa ämnens inbördes relation vid folkhögskolorna och de sakkunniga
hade själva uttalat att skillnaden mellan dessa ämnen finge anses
vara mindre vid folkhögskolor än vid andra skolformer, ehuru man framhållit
att även vid folkhögskolorna undervisningen i hushållsgöromål i regel
ställde något större krav på lärarna än i övriga ämnen. Förbundet hävdar
att lärarna i kvinnlig och manlig slöjd samt vävning vid folkhögskolorna
i lönehänseende böra likställas som skett i skolkommissionens förslag till
lönereglering för de centrala verkstadsskolorna.

Slöjd- och vävlärarinnor måste, liksom hushållslärarinnorna, ägna mycken
tid till preparation och organisation av undervisningen med hänsyn till
elevernas mogenhetsgrad. I arbetet inginge bland annat anskaffning av
material före kurserna, mönsterkonstruktion, mönsterutformning jämte
översyn av arbetsmaterial. En mer individuell undervisning nödvändiggjordes
därav, att elevernas arbeten icke löpte parallellt, utan befunne sig
i olika stadier, alltefter elevernas förutsättningar. Därutöver hade ifrågavarande
lärare att föra viss bokföring med slutredovisning och statistik.

Beträffande hushållslärarinnornas lönegradsplacering har förbundet anslutit
sig till ett uttalande av Svenska skolkökslärarinnors förening enligt
vilket det icke vore motiverat, att ifrågavarande lärare vid folkhögskolorna
placerades i lägre lönegrad än de vid lanthushållsskolorna tjänstgörande,
för vilka de sakkunniga föreslagit lönegrad Ca 22. I båda fallen vore det
fråga om undervisning av vuxna elever av ungefär samma kategori, och
av lärarna fordrades samma kompetens.

Vid folkhögskolekurserna bedreves eu mycket intensifierad undervisning
och elevgrupperna vore ofta stora, vilka förhållanden gjorde undervisningen
utomordentligt krävande. Det gällde för lärarna att på kort tid meddela
ett tämligen ojämnt elevmaterial kunskaper och färdigheter, som utan
ytterligare utbildning kunde bli till verklig nytta för elevernas framtida
livsföring. Undervisningen i hushållsgöromål vid folkhögskolekurserna vore
i själva verket väl jämförbar med undervisningen vid de skolor, där ämnet
betecknades som yrkesämne. Läraranställning vid internat vore dessutom
i regel särskilt betungande, vilket medförde att dessa tjänster bleve mindre
eftersträvansvärda. Det vore därför nödvändigt även ur rekryteringssynpunkt,
att man genom en tillfredsställande lönegradsplacering erhölle möjlighet
att förvärva goda lärarkrafter. Det föreslagna lägre timtalet för full
tjänstgöring borde icke utgöra hinder för en lönegradsplacering, som motsvarade
undervisningens svårighetsgrad och de kompetenskrav, som ställdes
på här avsedda lärare. På grund av folkhögskolornas organisation komme
endast ett relativt litet antal lärare i hushållsgöromål att uppnå det timtal,
som fordrades för ordinarie tjänst. Flertalet tjänster torde bli extra ordinarie.
Då alltså hela det för den ordinarie graden fastställda lönebeloppet

Kungl. Maj:Is proposition nr 235.

i de flesta fall icke komme att utgå, vore det så mycket mer angeläget,
att lönegradsplaceringen icke bleve för låg.

Ordinarie lärare i hushållsgöromål vid folkhögskolor borde alltså, i likhet
med motsvarande lärare vid lanthushållsskolor, placeras i lönegrad Ca
22. Extra ordinarie lärare i detta ämne borde placeras i lönegrad Ce 21.

De sakkunnigas förslag till lönegradsplacering för lärare i teckning vore
även otillfredsställande. Här hade de sakkunniga icke följt samma linje som
beträffande sitt förslag till lönesättning för lärare i hushållsgöromål, utan
övningslärare i teckning hade placerats i lönegrad Ca 21 under motivering
att ämnet teckning inte hade den centrala ställning i folkhögskolans verksamhet,
eller att ämnet inte kunde anses vara mer kvalificerat än teckningsundervisningen
i folkskola eller realskola. Mot detta har förbundet hävdat
att där ämnet teckning förekoirtme i folkhögskola, dess plats vore motiverad
och att undervisningen måste bedrivas med samma allvar och läggas
på ett lika högt plan som undervisningen i andra ämnen. Det vore här
fråga om samma mogna ungdom som i övriga ämnen, även om undervisningen
delvis behandlade elementärt stoff. Teckningsundervisningen stode
närmast på samma plan som på gymnasiet. Ordinarie lärare i teckning
borde placeras i lönegrad Ca 23 och extra ordinarie i Ce 22.

Föredraganden.

I en annan proposition denna dag framlägges för riksdagen förslag, att
den vid 1948 års riksdag i princip beslutade löneregleringen för övningslärare
skall sättas i kraft den 1 juli 1950. Sagda förslag omfattar övningslärarna
vid folk- och småskoleseminarier, allmänna läroverk, högre tekniska
läroverk, läroanstalter för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte, läroanstalter för dövstumma, högre kommunala skolor, folkskolor samt
fortsättningsskolor. Löneregleringen bygger på den förutsättningen, att antalet
heltidstjänster för övningslärare skall kunna väsentligt ökas genom
att en tjänst vid en viss skola skall kunna förenas med tjänstgöring vid eu
eller flera andra skolor (fyllnadstjänstgöring). Bl. a. av denna anledning
bär löneregleringen begränsats till skolformer, där tjänstgöringsförhållandena
äro i stort sett likartade i fråga om läsårets längd (36—40 veckor)
och lektionstimmarnas fördelning med i regel lika stort timtal varje vecka
under läsåret m. in. Undantag utgör fortsättningsskolan. På grund av de
vid sistnämnda skolform rådande speciella förhållandena har full tjänstgöring
där bestämts till 1 080 undervisningstimmar för redovisningsår eller
540 timmar för kalenderhalvår, medan den för övriga skolformer bestämts
till 30 undervisningstimmar i veckan (veckotimmar) under läsår eller termin.
I fråga om fyllnadstjänstgöring in. in. har bestämts, att 36 undervisningstimmar
vid fortsättningsskolan skola anses motsvara en veckotimme
vid andra skolformer.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle övningslärarna vid folkhögskolorna
inordnas under de nya avlöningsbestämmelserna för övningslärarna i all -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

mänhet, varvid i stort sett samma särbestämmelser, som skulle gälla för
fortsättningsskolan, även skulle erhålla tillämpning å folkhögskolan. Med
hänsyn till de vid folkhögskolorna rådande särskilda arbetsförhållandena,
vilka de sakkunniga beaktat vid utformningen av förslaget beträffande ämneslärarna,
föreslå emellertid de sakkunniga, att för övningslärarna vid
folkhögskolorna timtalet för full tjänstgöring skall bestämmas till endast
960 för helt arbetsår. Vidare skulle — i motsats till vad fallet skulle bli vid
övriga skolformer — kunna inrättas ordinarie halvtidstjänster med en undervisningsskyldighet
av 480 timmar för år.

I likhet med statskontoret finner jag det för övningslärarna vid folkhögskolorna
föreslagna timtalet för full tjänstgöring — 960 timmar — vara för
lågt. I anslutning till den av mig i det föregående förordade uppräkningen
av ämneslärarnas undervisningsskyldighet vill jag föreslå att för övningslärarna
timtalet tastställes till 1 000 för år. Jag kan icke heller tillstyrka att
för folkhögskolorna avses ordinarie halvtidstjänster. Liksom vid övriga skolformer,
som omfattas av löneregleringen för övningslärarna, böra tjänster,
som omfatta mindre än full tjänstgöring, dock minst halv, inrättas såsom
extra ordinarie.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit i fråga om anställningsformer och
tjänstgöringsskyldighet för övningslärarna vid folkhögskolan synes mig
böra godtagas med den jämkningen, att ordinarie anställning bör gälla tills
vidare med en ömsesidig uppsägningstid av 6 månader. För extra ordinarie
lärare, anställd endast för ett halvt år, bör undervisningsskyldigheten utgöra
250—500 undervisningstimmar.

De sakkunnigas förslag till lönegradsplacering för de ordinarie övningslärarna
anser jag mig — i likhet med statens lönenämnd — kunna biträda.
Även i fråga om de extra ordinarie övningslärarnas lönegradsplacering delar
jag lönenämndens uppfattning, vilket innebär en avvikelse från de sakkunnigas
förslag i så måtto, att extra ordinarie lärare i hushållsgöromål böra
placeras i Ce 17 i stället för Ce 19, i kvinnlig slöjd och vävning i Ce 15 i
stället för Ce 17 och i teckning, musik och gymnastik vid folkhögskolor med
speciell inriktning på ett av dessa övningsämnen i Ce 20 i stället för Ce 22.

Vad angår kombinationen övningslärare-husmoder synas hinder icke böra
möta att inrätta sådana tjänster. Jag är emellertid icke nu beredd att taga
ställning till frågan om lönegradsplaceringen för sådan tjänst.

IV. Lantbruksundervisningsanstalterna.

1. Nuvarande förhållanden m. in.

Lantbruksunder visnings anstalternas uppgift, organisation
m. m. Till lantbruksundervisningsanstalterna hänföras i detta
sammanhang de lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, som avses i
stadgan den 30 juni 1949 (nr 461) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Stadgan gäller i tillämpliga delar jämväl de statliga lant -

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

bruksskolorna vid Ultuna och Alnarp. Enligt stadgan ha lantbruksundervisningsanstalterna
till ändamål att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen
genom att meddela utbildning, lantmannaskola i lanthushållningens
utövande, lantbruksskola i lanthushållningens utövande med särskilt
syfte att bibringa övning och färdighet i lantbruksarbetens ordnande och
ledning samt lanthushålls skola i skötseln av ett lanthushåll.

Ur innehållet i stadgan må i övrigt nämnas följande.

Vid varje lantbruksundervisningsanstalt skall finnas en styrelse. Denna
styrelse tillkommer bl. a. att, under iakttagande av vad därom är särskilt
stadgat, antaga och entlediga föreståndare och lärare samt bestämma dessas
avlöningsförmåner, att besluta om tjänstledighet och semester åt föreståndare
och lärare samt, om så prövas nödigt, förordna om sådan befattnings
uppehållande under ledigheten ävensom att besluta om tilldelande av varning
åt nämnda befattningshavare, att hava överinseende över skolans ekonomi,
samt att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och
utgiftsstat för skolan. Styrelsen bör i största möjliga utsträckning samverka
med hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen i orten. Lantbruksundervisningsanstalt
står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som ock
äger utfärda de närmare föreskrifter, vilka kunna erfordras för ordnandet
av undervisningen vid anstalten.

Huvudkurserna och deras längd framgå av följande uppställning.

Skola Kurs	Kurstid
Lantmannaskolor:
	Minst 125 arbetsdagar
Fortsättningskurs till vinterkurs.............................	Minst 125 arbetsdagar
	Minst 250 arbetsdagar
Praktisk-teoretisk sommarkurs................................	Minst 125 arbetsdagar
	Ett år
Ladugårdsförmanskurs.......................................	Ett år
Lantbruksskolor:
Kurs för utbildande av jordbruksförmän......................	Två år
Kurs för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruks-
	Ett år
Ladugårdsförmanskurs.......................................	Ett år
Lanthushållsskolor:
Halvårskurs.................................................	Minst 154 dagar
Helårskurs..................................................	Minst 308 dagar

Efter tillstånd av lantbruksstyrelsen må dessutom vid lantbruksskola
anordnas ettårig arbetsledarkurs samt vid lanthushållsskola, då särskilda
skäl föranleda därtill, huvudkurser av annan längd än nyss angivits.

I föreskrivet minimiantal arbetsdagar vid lantmannaskola inräknas icke
sön- och helgdagar eller ferier. Vid lanthushållsskola inräknas i minimiantalet
dagar sön- och helgdagar men icke ferier.

Läsåret omfattar liden 1 november—31 oktober. Lantbruksstyrelsen äger
medgiva jämkning härutinnan. Under varje läsår skall vid skolan anordnas
en eller flera huvudkurser i överensstämmelse med vad Kung]. Maj :t efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

förslag av skolans styrelse bestämmer. Kortare undervisnings- och utbildningskurser
må efter medgivande av Kungl. Maj:t anordnas utöver vad därom
finnes särskilt stadgat.

Beträffande undervisningen stadgas i huvudsak följande.

Vid lantmannaskolas vinterkurs skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda
föreskriver, teoretisk undervisning — såvitt möjligt förenad med
praktiska övningar och demonstrationer •— meddelas i, förutom vissa allmänna
kunskapsämnen, ämnen av speciell betydelse för lanthushållningen.

Vid fortsättningskurs skola utom teoretisk undervisning förekomma praktiska
övningar i lantmannagöromål. Vid längre kurs skall undervisningen
omfatta samma ämnen som vid vinterkurs. Vid praktisk-teoretisk sommarkurs
skall huvudvikten läggas på att genom praktiskt arbete, övningar
och demonstrationer bibringa eleverna kunnighet i olika arbetsuppgifters
rätta utförande; den teoretiska undervisningen skall avse att i anslutning till
den praktiska undervisningen bibringa eleverna elementära insikter i vissa
ämnen av speciell betydelse för lanthushållningen. Vid helårskurs skall den
teoretiska undervisningen omfatta samma ämnen som vid vinterkurs och
i huvudsak vara förlagd till vinterhalvåret; vid den praktiska undervisningen
skola eleverna övas i förekommande lantmannagöromål. Vid ettårig ladugårdsförmanskurs
skall förekomma såväl praktisk som teoretisk undervisning.
Den teoretiska undervisningen skall omfatta sammanlagt omkring
400 timmar lämpligt fördelade under hela utbildningstiden.

Efter lantbruksstyrelsens medgivande må undervisningen vid vinterkurs,
fortsättningskurs till vinterkurs och längre kurs ordnas efter olika studielinjer.
Under tid, då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, bör
varje elev erhålla i medeltal 40 timmars undervisning i veckan.

Vid lantbruksskola skall den teoretiska undervisningen i huvudsak omfatta
detsamma som vid lantmannaskolas vinterkurs. Särskilt avseende skall
dock fästas å förhållandena vid större jordbruk. Under den tvååriga kursen
skola minst 140 hela dagar eller däremot svarande halva dagar ägnas åt
lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer samt studieresor.
Av nämnda antal dagar skola minst 40 hela dagar eller motsvarande
antal halva dagar förläggas till första året. Därutöver bör under första vinterhalvåret
för elev, som i huvudsak sysselsättes med praktiska göromål,
teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner anordnas under
i regel en timme dagligen. I den ettåriga kursen skola minst 100 hela dagar
eller motsvarande antal halva dagar ägnas åt teoretisk undervisning, vilken
företrädesvis skall ordnas gemensamt med undervisningen för eleverna i
den tvååriga kursens äldre avdelning. Vid lantbruksskola skola eleverna övas
i alla förekommande lantmannagöromål samt turvis tjänstgöra som arbetsförmän.

Vid lantbruksskolas ettåriga ladugårdsförmanskurs skall för undervisningen
gälla detsamma som för motsvarande kurs vid lantmannaskola.

Vid ettårig arbetsledarkurs skall förekomma såväl teoretisk som praktisk
undervisning. Teoretisk undervisning skall omfatta minst 550 timmar
och meddelas i vissa ämnen av speciell betydelse för lanthushållningen med
särskilt avseende fäst å förhållandena vid större jordbruk och arbetsledarnas
uppgifter vid ett sådant. Den praktiska undervisningen skall avse att utveckla
elevernas arbetsskicklighet samt att öva dem i att rätt bedöma och
planlägga olika arbeten.

Under tid, då vid lantbruksskola huvudsakligen teoretisk undervisning
meddelas, bör varje elev erhålla i medeltal 40 timmars undervisning i veckan.

Kungi. Maj.ts proposition nr 23J.

Vid lanthushållsskolas halvårskurs skall, där ej lantbruksstyrelsen annorlunda
föreskriver, undervisning meddelas i närings-, födoämnes- och
matlagningplära, hemmets ekonomi, ihälsolära och barnavård, hemvård,
husdjurslära och mjölkhushållning, trädgårdsskötsel, slöjd och medborgarkunskap.
Vid helårskurs skall undervisningen omfatta samma ämnen som
vid halvårskurs. Elev bör vid sidan av praktiska övningar erhålla omkring
tolv timmars teoretisk undervisning i veckan.

Enligt stadgan bör vidare vid lantbruksundervisningsanstalt genom gymnastik-
och idrottsövningar sörjas för elevernas sunda kroppsliga utveckling.

Undervisningsplan, upptagande kursernas längd, lärarnas undervisning i
olika läroämnen och det ungefärliga antalet lärotimmar, som skall ägnas
varje ämne. fastställes av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolans styrelse.
Genom studieresor under lärares ledning böra eleverna komplettera de vid
skolan vunna kunskaperna.

Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg enligt av lantbruksstyrelsen
fastställt formulär undertecknat av rektor.

Till varje lantbruksundervisningsanstalt skall höra ett skoljordbruk.
Denna skyldighet har för lantmanna- och lanthushållsskolor trätt i kraft den
1 november 1948, men äger Kungl. Maj :t alltjämt medgiva befrielse härifrån.
I så fall skall skolan i nödig utsträckning för undervisningsändamål
äga disponera över någon i skolans närhet belägen, för ändamålet lämplig
och av lantbruksstvrelsen godkänd egendom. Kan detta ej ordnas för lantliushållsskola,
skall skolan i varje fall ha erforderliga anläggningar = för
praktisk undervisning i trädgårds- och smådjursskötsel. För lanthushålls
skola å samma plats som lantmannaskola med skoljordbruk kan detta godkännas
som skoljordbruk även för lanthushållsskolan.

Lantmannaskolas skoljordbruk skall drivas av skolan och förestås av
rektor eller någon lärare. Vid lantmanna- eller lantbruksskola i trakt, där
skogsskötseln är av betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där
ä skolegendomen ej finnes lämpligt skogsområde, praktisk undervisning
i skogsskötsel anordnas å annan lämplig egendom i orten.

För inträde som elev vid lantbruksundervisningsanstalt fordras, där ej
lantbruksstyrelsen för särskild anstalt annorlunda föreskrivit, att ha genomgått
folkskola eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått.
Elev vid lantmanna- eller lantbruksskola skall, bland annat, före inträdet
ha haft minst ett års praktik i lantbruksarbete eller — vid tadugärdsförmanskurs
— i djurskötsel och ha fyllt 18 år eller i fråga om ladugårdsförmanskurs
19 år. Vid praktisk-teoretisk sommarkurs fordras dock
icke någon praktik, varjämte beträffande åldern vid inträdet gäller, att elev
skall ha fyllt 16 men ej 18 år. Vid arbetsledarkurs fordras för inträde minst
tre års praktik i lantbruksarbete och en minimiålder av 19 år. Vid lanthushållsskola
skall elev ha fyllt 17 år. Där särskilda skäl föreligga, må elev
kunna antagas, som ej uppnått stadgad minimiålder.

Vid varje skola skall finnas en föreståndare, benämnd rektor, samt det
antal ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare och speciallärare, som kräves
för undervisningens behöriga uppehållande.

Rektor, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare skola ha avlagt, vid
lantbruks- och lantmannaskola agronomexamen och vid lanthushållsskola
avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium.
Dessutom skall rektor under minst Iva läsår med

‘ ’ Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

goda vitsord tjänstgjort såsom ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola
respektive lanthushållsskola och ämneslärare under sammanlagt
minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare
vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola. Lantbruksstyrelsen
äger dock, där särskilda skäl föreligga, medgiva undantag
från dessa villkor.

Vid tillsättande av rektor eller lärare, vilken skall handha skötsel av skoljordbruk,
bör särskilt uppmärksammas betydelsen av att sökanden äger de
insikter, erfarenheter och egenskaper, som ha betydelse för en god skötsel
av skolegendomen.

Rektor, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare anställas tills vidare
med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden är för rektor och
ämneslärare sex månader och för extra ordinarie ämneslärare, såvitt möjligt,
tre månader. Skolstyrelsens beslut om uppsägning av ordinarie rektor
eller ordinarie ämneslärare skall dock, innan beslutet må gå i verkställighet,
underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. Speciallärare anställes
på viss tid.

Rektor eller lärare, som icke förmår att vid skolan upprätthålla skick
och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina åligganden enligt stadgan,
må kunna av skolans styrelse skiljas från sin befattning utan iakttagande
av stadgad uppsägningstid, dock, där fråga är om ordinarie rektor eller
ämneslärare, endast efter förut given varning, av vilken han icke låtit sig
lätta. Beslut angående skiljande av ordinarie rektor eller ämneslärare från
skolan skall, innan beslutet må gå i verkställighet, underställas lantbruksstyrelsen
för godkännande.

Ledig rektors- eller ämneslärarbefattning skall ledigförklaras. Lantbruksstyrelsen
prövar sökandenas behörighet och uppsätter på förslag tre sökande.
Skolans styrelse har att till befattningen antaga någon av de på förslaget
uppförda. Beträffande rektorsbefattning vid lantbruksskola, som är
lörlagd till enskild egendom, skall därvid personvalet träffas i samråd med
ägaien eller innehavaren av egendomen. Extra ordinarie ämneslärare och
speciallärare förordnas av skolans styrelse.

Ordinarie befattningshavare må icke samtidigt inneha ordinarie anställning
vid annan skola. Rektor, ämneslärare eller extra ordinarie ämneslärare
må icke utan lantbruksstyrelsens tillstånd åtaga sig uppdrag, som är
lörenat med tjänstgöring under tid kurs pågår vid skolan (kungörelsen
1942:807, 11 §).

Rektor åligger bl. a. att under styrelsens inseende handha skolans ekonomi,
där styrelsen icke annorlunda beslutar, att, där icke av styrelsen eller
eljest i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes, handha ledningen av
till skolan förlagda särskilda undervisnings- och utbildningskurser och där
anordnad försöksverksamhet samt att handha skötseln av skoljordbruket,
såvitt ej styrelsen därtill utsett annan lärare vid skolan.

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

Under tid, då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, skall undervisningsskyldighetcn
för rektor och ämneslärare vid lantbruks- och lantmannaskola
vara av följande omfattning, räknat i medeltal för tiden i fråga.

Då särskilda skäl därtill föranleda, må lantbruksstyrelsen medge minskning
i nämnda undervisningsskyldighet.

För ianthushållsskola saknas allmänna bestämmelser om undervisningsskyldighetens
omfattning.

Skolornas organisation m. m. läsåret 1946/4-7 framgår av vissa av de sakkunniga
upprättade tabeller, vilka torde såsom bilaga få fogas till detta
protokoll (bilaga 2). I dem redovisas för varje skola antalet elever vid olika
kurser samt antalet lärare av olika slag. För de skolor, som ha skol jordbruk,
redovisas dessutom arealen odlad jord.

Sedan läsåret 1946/47 har Ökna lantmannaskola i Södermanlands län
tillkommit, vilken skola har vinterkurs, helårskurs och ladugårdsförmanskurs.
Dessutom har Katrinebergs lantmannaskola i Hallands län flyttats
till Plönninge och lantmannaskolan i Markaryd ersatts av en skola i Ryssby.

Beträffande skoljordbruken må nämnas, att utöver de i tabellerna redovisade
skolorna en del skolor arrendera skoljordbruk samt att flera skolor
torde komma att anskaffa skoljordbruk.

Utöver huvudkurserna ha till lantbruksundervisningsanstalterna under
läsåret 1946/47 varit förlagda ett flertal kortare utbildningskurser. Bland
annat ha hållits tjugu utbildningskurser för kontrollassistenter om 40 dagar
för sammanlagt 316 elever samt åtta utbildningskurser för ladugårdsförmän
om 3 månader för sammanlagt 85 elever.

Vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna förekommer praktisk
undervisning i mycket stor utsträckning. Detta gäller särskilt lanthushållsskolorna
men även lantbruksskolorna under de tider, som ej äro avsedda
för teoretisk undervisning. Lantmannaskolornas vinterkurser äro däremot
väsentligen inriktade på teoretisk undervisning.

I följande sammanställningar (se s. 78) redovisas dels antalet veckotimmar
under läsåret 1946/47, som lärarna meddelat teoretisk undervisning,
dels ock det antal procent, som denna undervisning beräknats utgöra
av lärarnas totala arbetsåligganden i tjänsten. Återstoden av tjänstgöringen
har fullgjorts genom praktisk undervisning eller arbete å skoljordbruket
in. in., som åvilar dem i tjänsten.

Antal

veckotimmar

Lantmannaskola: Rektor ....

Ämneslärare
Lantbruksskola: Rektor ....

Ämneslärare

14—20

20—24

10—12

16—20

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Teoretisk undervisning läsåret 1946/47
Skolor Befattningshavare	Antal veckotimmar	Upp- gifter saknas	S:a
0-4	5-9	10-14	15-1920-24	25—29
Antal befattningshavare
Lantbruksskolor:
Rektorer..........................	_	_	5	1			1	7
Ämneslärare......................	—	—		2	4	1		7
E. o. ämneslärare.................	—	—	—	2	4		—	6
Summa	—	—	5	5	8	1	1	20
Lantmannaskolor:
Rektorer..........................	1	1	16	28	1	_	1	48
Ämneslärare, helårsanställda.......	—	2	3	7	22	1	2	37
150 arbetsdagar.................	—	—	—	2	3	1		6
125 arbetsdagar.................	—	—	—	2	16	—	—	18
E. o. ämneslärare, helårsanställda ..	—	—	1	10	7	_	1	19
150 arbetsdagar.................	—	—	1	—	5	_		6
125 arbetsdagar.................	—	—	—	3	7	1	—	11
Summa	1	3	21	52	61	3	4	145
Lanth ushällsskolor:
Rektorer..........................	24	14	_	_	_		1	39
Ämneslärare, helårsanställda.......	45	10	—	_	_	__.	1	56
154 dagar.......................	8	—	—	—	—	_	3	11
E. o. ämneslärare, helårsanställda ..	26	—	—	—	_	_	_	26
154 dagar.......................	9	2	—	—	—	—	1	12
Summa	112	26	—	—	—	—	6	144

Teoretisk undervisning i % av total tjänstgöring 1946/47
1			Antal procent		Upp-
							gift	S:a
Skolor Befattningshavare	0-9	10—24	25—49	50-74	75—99	100	saknas
	Antal befattningshavare
Lantbruksskolor:
Rektorer..........................	—	2	—	_	_	_	5	7
Ämneslärare......................	—	1	2	2	_	_	2	7
E. o. ämneslärare.................	—	1	2	1	—	—	2	6
Summa	—	4	4	3	—	—	9	20
Lantmann askolor:
Rektorer..........................	1	1	11	8	6	12	9	48
Ämneslärare......................	—	3	7	10	10	20	11	61
E. o. ämneslärare.................	—	—	5	7	8	10	6	36
Summa	1	4	23	25	24	42	26	145
Lanthushållsskolor:
Rektorer..........................	10	16	2	1	_	__	10	39
Ämneslärare......................	34	13	1	_	1	_	18	67
E. o. ämneslärare.................	23	4	1	—	1	—	9	38 ,
Summa	67	33	4	1	2	—	37	144 !

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

De sakkunniga ha genom rektorerna erhållit uppgifter om huru många
timmar i medeltal per vecka lärarna under läsåret 1946/47 ägnat skrivningsrättning,
studiehandledning, samkväm med eleverna, tillsyn av elevhem,
biträdande arbete åt rektor o. d., för vilka uppgifter särskilt arvode
ej utgår och nedsättning i undervisningsskyldigheten icke äger rum. De
lämnade, i hög grad approximativa uppgifterna redovisas i nedanstående
tabell.

Arbete i tjänsten vid sidan av praktisk och teoretisk undervisning
	Antal veckotimmar	Upp- gift saknas	1 S:a j
Skolor Befattningshavare	1 O	5-9	10—14	15—1920—24	25—29	30-
	Antal befattningshavare
Lantbruksskolor:		3	3					1	7
		1	3	1	_	_	_	1	6
Summa	—	4	6	1	—	—	—	2	13
j Lantmannaskolor:	8	11	17	10	6	4	1	4	61
	7	5		7	7	2	1	1	36
Summa	15	16	23	17	13	c		5	97
Lanthushållsskolor:	16	18	10	10	1			12	67
	15	6	8	3	1	—	—	5	38
Summa	31	24	18	13	2	—	—	17	105

Vid lantmannaskolorna ha många lärare vid sidan av sin lärartjänstgöring
stadigvarande arbete på annat håll än i skolan. Dessa arbeten äro av
skiftande art, t. ex. som föreståndare i elektrisk distributionsförening och
som konsulent hos hushållningssällskap. Sammanlagt 42 rektorer och lärare
vid lantmannaskolor hade årligen återkommande arbete utom skolan
under läsåret 1946/47, varav 11 i 12—20 veckor, 11 i 21—30 veckor och
11 i 41—52 veckor. Av återstoden hade 7 befattningshavare arbete utom
skolan i högst 12 veckor och 2 i 31—40 veckor. Vid lanthushållsskolor
hade tre rektorer och en helårsanställd lärare arbete utom skolan i 21—30
veckor.

Avlöningsförhållanden. Lantbruksundervisningsanstalterna blevo
först år 1919 föremål för en allmän lönereglering. Av de i anledning
därav utfärdade kungörelserna, nr 850, om statsunderstöd till lantbruksskolor,
nr 857, om statsunderstöd till lantmannaskolor och nr 854, om statsunderstöd
till lanthushållsskolor trädde de två förstnämnda i kraft den 1
november 1919 och den sistnämnda den 1 januari 1920. Kungörelsen 1919:
850 ersattes sedermera av kungörelsen 1927: 222.

Enligt nämnda kungörelser gällde såsom villkor för statsbidrag, att kontant
minimiavlöning skulle utgå till rektorer och lärare (lärarinnor) med
vissa belopp. Utöver den kontanta lönen skulle skolorna tillhandahålla fri
bostad jämte bränsle eller kontant ersättning härför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Endast i undantagsfall utgick högre kontant lön än minimilönen. Sedermera
tillkom dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder
å ett belopp motsvarande hälften av den kontanta minimiavlöningen. Åtskilliga
landsting utgåvo dock av egna medel utfyllnad av dyrtidstillägget
med så stort belopp, att detta sammanlagt utgick å minimiavlöningens hela
belopp.

Provisorisk avlöningsförbättring utgick från och med den 1 juli 1936
vid lantmannaskolorna och från och med den 1 juli 1937 vid lantbruksskolor.

Ovannämnda kungörelser ersattes fr. o. in. den 1 november 1940 av kungörelsen
den 21 juni 1940 (nr 847) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter,
vilken i sin tur fr. o. m. den 1 november 1942 ersattes
av nu gällande kungörelse den 5 september 1942 (nr 807; ändr.
1945: 375, 1949: 462) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter
in. in. Även enligt sistnämnda kungörelse skall utgå viss minimiavlöning
för läsår i form av grundlön jämte ålderstillägg. Beloppen framgå
av följande sammanställning.

Befattningshavare

Grundlön Ålderstillägg
kronor kronor

Lantmannaskolor

med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar:

Rektor.....................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare...........................................

med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar:

Rektor.....................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare...........................................

med helårskurs eller med vinterkurs jämte annan huvudkurs:

Rektor......................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare...........................................

Lantbruksskolor:

Rektor......................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare...........................................

Lanthushållsskolor
med halvårskurs:

Rektor.....................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare...........................................

med årskurs eller (och) två halvårskurser eller årskurs och en
halvårskurs:

Rektor.....................................................

Ämneslärare................................................

E. o. ämneslärare ...........................................

5 580

4 200
3100

3 å 480

4 å 480

2 å 240

6 030

4 500

3 300

3 å 480

4 å 480

2 å 240

7 560

5 520

4 000

3 å 480

4 å 480

2 å 240

7 560

5 520

4 000

3 å 480

4 å 480

2 ä 240

2 760
2100
1600

3 å 300

4 å 300

2 å 150

4 752

3 480

2 600

3 å 300

4 å 300

2 å 150 |

Rätt till ålderstillägg inträder efter respektive tre, sex, nio och tolv år,
‘därest tjänstgöringen varit av viss omfattning.

Vid lantmannaskola med vinterkurs må rektor, ämneslärare eller extra
ordinarie ämneslärare medgivas rätt att uppbära lön isom vid skola med
vinterkurs och fortsättningskurs, därest han, då vinterkurs ej pågår, antingen
vid skolan tjänstgör vid andra undervisningskurser om tillhopa

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

minst 110 arbetsdagar eller minst fem månader biträder med arbete, som
faller inom hushållningssällskapets verksamhet.

Vid lanthushållsskola med halvårskurs må rektor, ämneslärarinna och
extra ordinarie ämneslärarinna medgivas rätt att uppbära lön som vid skola
med helårskurs, därest hon, då halvårskursen ej pågår, antingen vid skolan
tjänstgör vid andra undervisningskurser om tillhopa minst 154 dagar,
sön- och helgdagar inräknade, eller minst fem månader biträder med arbete,
som faller inom hushållningssällskapets verksamhet.

Nu nämnda medgivanden skola lämnas av lantbruksstyrelsen i fråga om
undervisningskurser vid lantmanna- eller lanthushållsskola och eljest av
Kungl. Maj :t.

Ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare, som för deltagande utom
skolan i undervisnings- och försöksarbete, bokföring eller annan jämförlig
verksamhet, vilken står under statens eller hushållningssällskapets överinseende
och av lantbruksstyrelsen medgivits minskad undervisningsskyldighet
vid skolan, må av Kungl. Maj :t medgivas rätt att uppbära lön såsom
för full tjänstgöring, under förutsättning att särskild ersättning icke
utgår för verksamheten.

Vidare må rektor, ämneslärare eller extra ordinarie ämneslärare vid
lantmannaskola, där ingen annan huvudkurs än vinterkurs anordnas, av
Kungl. Maj :t medgivas rätt uppbära lön såsom rektor, ämneslärare eller
extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola med vinterkurs jämte annan
huvudkurs, om det prövas skäligt med hänsyn till hans arbete med undervisningen
i övrigt och med skol jordbruket.

Till vikarier för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare skall
utgå arvode med lägst 2/s av minimigrundlönen för befattningen.

Enligt 15 § kungörelsen 1942: 807 utgår rörligt tillägg med för nälrvarande
15 procent å minimigrundlön, ålderstillägg och vikariatsersättning
till ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt vikarier för dessa.

Kristillägg utgår med för närvarande 24,4 procent. Därtill kommer provisoriskt
lönetillägg (jfr betänkandet s. 172).

Den kontanta lönen utgår för lästid och utbetalas månadsvis i efterskott.

Utöver kontant avlöning skall enligt statsbidragskungörelsen nedan angivna
befattningshavare åtnjuta fri bostad jämte bränsle eller ersättning
därför enligt ortens pris, dock med lägst i sammanställningen angivna
belopp.

Skola Befattning	Tjänstebostad om minst	Minimi- ersättning kronor
Lantmanna- och lantbruksskolor:
	5 rum och kök	1200
Ämneslärare med eget hushåll.......................	4 rum och kök	900
> utan > > .......................	2 rum	500
E. o. ämneslärare med eget hushåll...................	2 rum och kök	500
> > utan » » ...................	1 rum	300
1 \| Lanthushållsskolor:
Rektor.............................................	2 rum	500
Ämneslärare........................................	1 rum	300
i E. o. ämneslärare, helårsanställd.....................	1 rum	300
> > , halvårsanställd....................	1 rum	200

(i Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 235.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Extra ordinarie befattningshavare utan eget hushåll äger rätt till fri bostad
jämte bränsle allenast under den del av läsåret, hans anställning omfattar.
Befattningshavare utan eget hushåll äger under kurstid åtnjuta kost i elevhushållet
till självkostnadspris.

I statsbidragskungörelsen meddelas även bestämmelser om lön under
tjänstledighet m. m. Det synes icke vara erforderligt att i detta sammanhang
lämna någon redogörelse för dessa bestämmelser.

Vid lantbruksundervisningsanstalterna utgå ofta löneförmåner utöver minimilönen.
Rektor erhåller stundom representationsbidrag och i många fall
utgår personligt lönetillägg. Vidare utgår i vissa fall särskild ersättning för
arbete vid skoljordbruk, vilket i regel ej anses ingå i de med tjänsten förenade
åliggandena. I följande uppställning redovisas emellertid den ersättning,
som under läsåret 1946/47 utgått utöver minimilön, för såväl åligganden
i tjänsten som för skoljordbruket. Däremot har ej medräknats ersättning
för vid skolan anordnade extra kurser.

		Avlöningsförmåner utöver minimiavlöning
Skolor Befattningshavare	0 kronor	1-1000 kronor	1001— 2 000 kronor	2 001— 3 000 kronor	mer än 3 000 kronor	Upp- gift saknas	i S:a j
			Antal befattningshavare		1
Lantbruksskolor: Rektorer................	1				6		7
Ämneslärare............	1	2	4	—	—	—	7
E. o. ämneslärare.......	—	4	1	1	—	—	6
Summa	2	6	5	1	6	—	20
Lantmannaskolor:
Rektorer................	13	17	12	4	2	_	48
Ämneslärare............	36	19	4	1	—	1	61
E. o. ämneslärare.......	25	6	3	1	—	1	36
Summa	74	42	10	0	2	2	145
Lanthushållsskolor:
Rektorer................	34	3	1	—	—	i	39
Ämneslärare............	60	4	—	—	—	3	67
E. o. ämneslärare.......	33	3	—	—	—	2	38
Summa	127	10	1	—	—	6	144
Totalsumma	203	58	25	7	8	8	300

För arbetet med skol jordbruken utgingo läsåret 1946/47 särskilt arvode
till ett stort antal rektorer. Vid 6 lantbruksskolor utgingo särskilda förvaltararvoden
med lägst 4 000 och högst 6 500 kronor. Vid en lantbruksskola
(Varpnäs) ägdes skoljordbruket av rektor.

Vid lantmannaskolorna växlade förvaltararvodena betydligt. En rektor
hade 10 000 kronor, en 3 000 kronor, en 2 400 kronor, femton 1 000—2 000
kronor och sex mindre än 1 000 kronor. Övriga rektorer synas icke ha
erhållit särskild ersättning för skoljordbruket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Av ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid lantbruks- och lantmannaskolorna
biträdde omkring 70 med skötseln av skol jordbruket i olika
hänseenden. Endast ett mindre antal av dem erhöllo särskild ersättning
härför.

Vid lanthushållsskolorna utgick icke särskild ersättning för skoljordbruken,
vilket torde sammanhänga med att dessa jordbruk i regel äro av mindre
omfattning.

Vid lantbruksundervisningsanstalterna anordnas ett flertal i regel kortare
extra kurser, t. ex. kontrollassistentkurser, vid vilka lärarna anlitas mot särskilt
arvode. Under läsåret 1946/47 tjänstgjorde sammanlagt 72 lärare vid
sådana regelbundet anordnade extra kurser vid skolan. Arvodenas belopp
växlade från under 100 kronor upp till 1 400 kronor. För 47 lärare översteg
arvodet icke 500 kronor och för 11 av dessa icke 100 kronor.

I fråga om pension gäller, att SPA-reglementet är tillämpligt å rektorer,
ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna.

2. Lönereglering för rektorer och lärare.

Anställningsformer.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå, att vid lantbruksundervisningsanstalterna skola
finnas ordinarie rektorer samt ordinarie, extra ordinarie och extra ämneslärare.
De olika anställningsformerna skulle ha väsentligen samma innebörd
som motsvarande anställningsformer vid folkhögskolorna skulle erhålla
enligt de sakkunnigas förslag. Härom ha de sakkunniga bl. a. anfört följande.

För närvarande äro, såsom redan nämnts, rektorer och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna
anställda tills vidare med ömsesidig rätt till
uppsägning. Vid hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser tillsättas däremot
motsvarande ordinarie tjänster medelst skriftliga kontrakt för viss tid,
högst sex år. Sker ej uppsägning från någondera sidan minst sex månader
före kontraktstidens utgång, skall anställningen anses förlängd för lika lång
tid som i kontraktet angives.

De sakkunniga kunna icke förorda, att den ordinarie anställningen vid
lantbruksundervisningsanstalterna gives samma innebörd som vid hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser. Om i något undantagsfall det skulle
visa sig nödvändigt att entlediga en lärare, t. ex. på grund av omläggning
av kurserna, skulle skolan behöva avvakta sexårstidens utgång, vilket kan
medföra betydande olägenheter. Vidare skulle lärarna äga rätt till lön under
hela sexårsperioden, även om en skola undantagsvis måste nedäggas. En
omprövning av anställningens fortbestånd vart sjätte år torde även medföra
ett större osäkerhetstillstånd för befattningshavarna än den nu gällande
tillsvidareanställningen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

Enligt de sakkunnigas mening bör i stället ordinarie anställning vid lantbruksundervisningsanstalterna
givas väsentligen samma innebörd som de
sakkunniga föreslagit för folkhögskolornas del. Ordinarie befattningshavare
bör i enlighet härmed anställas tills vidare med minst fyra månaders ömsesidig
uppsägning eller för viss tid. Har han tre år i följd oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande befattning vid lantbruksundervisningsanstalt,
skall han dock ej kunna skiljas från sin befattning av annan anledning
än på grund av fel eller försummelse i tjänsten, så länge enligt lantbruksstyrelsens
prövning full tjänstgöring kan beredas honom i hans anställning
vid skolan.

Extra ordinarie anställning vid folkhögskola har av de sakkunniga föreslagits
få väsentligen samma innebörd som vid folkskolan. Motsvarande
bestämmelser böra i huvudsak även gälla för lantbruksundervisningsanstalterna.
Extra ordinarie anställning bör i enlighet härmed ej vara knuten till
särskilda extra ordinarie tjänster. Lärare, som är behörig till extra ordinarie
anställning, bör äga rätt att anställas som extra ordinarie, om anställningstiden
omfattar minst sex månader och det är avsett att läraren därunder
skall ha full tjänstgöring antingen enbart vid skolan eller utökad med fyllnadstjänstgöring.
Extra ordinarie anställning skall alltså kunna komma i
fråga icke blott vid innehav av icke-ordinarie heltidstjänst utan även vid
vikariat om minst sex månader å ordinarie eller icke-ordinarie heltidstjänst.

Extra ordinarie lärare böra anställas tills vidare, där ej tiden för anställningens
upphörande kan angivas. Uppsägningstiden bör, i anslutning till
vad som gäller enligt statens allmänna avlöningsreglemente, från skolans
sida vara tre månader och från lärarens sida en månad. Uppsägning bör
dock ej kunna ske till tidpunkt, som infaller under pågående kurs, såvida
icke skolan och läraren äro ense därom.

För behörighet som extra ordinarie bör fordras, utom föreskriven examen,
att läraren under två läsår tjänstgjort som extra lärare vid lantmannaeller
lantbruksskola respektive lanthushållsskola eller haft annan motsvarande
lärartjänstgöring. Dessförinnan bör läraren endast kunna anställas
såsom extra liksom vid förordnanden av kortare varaktighet än sex månader.

Yttrandena.

Lantbruksstgrelsen och Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
förorda, att skola bör medgivas rätt anställa extra ordinarie ämneslärare för
minst vinterkurs resp. sommarkurs.

Stgrelsen för hushållningssällskapens förbund har uttalat, att även om
den för hushållningssällskapens del gällande anställningsformen ännu ej
tillämpats under mer än två år, erfarenheterna av ifrågavarande system, såvitt
styrelsen hade sig bekant, syntes vara i stort sett goda. Den för skolorna
föreslagna anställningsformen syntes dock för befattningshavarnas del
måhända innebära en något högre grad av trygghet.

Tjänstgöringsskyldighet.

Tidigare förslag m. m.

Vid 1919 års lönereglering för lantbruksundervisningsanstalterna meddelades
icke några allmänna föreskrifter om undervisningsskyldigheten för
rektorer och övrig lärarpersonal utan denna bestämdes av skolornas styrelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Frågan om lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet behandlades emellertid
ingående av 1928 års lantbruksunderuisningskommitté i dess år 1930
avgivna betänkande, vilket emellertid icke föranledde några omedelbara åtgärder
från Kungl. Maj :ts sida.

Lantmannaskolornas lärare utnyttjades icke i tillfredsställande omfattning.
I anledning av ett då väckt förslag, att skolornas lärarpersonal skulle
anställas i hushållningssällskapens tjänst och av dem utnyttjas under kursfri
tid, förklarade sig emellertid kommittén icke kunna förorda, att skolorna
ställdes under hushållningssällskapens ledning. Under sådana förhållanden
borde det få anses uteslutet, att lantmannaskolornas föreståndare och lärare
anställdes i hushållningssällskapens tjänst.

En annan tänkbar utväg vore, att samtliga skolors rektorer och ordinarie
lärare skulle vara årsanställda i skolans tjänst mot viss årslön. Under den
tid skolans ordinarie kurs ej påginge, skulle de vara skyldiga att enligt skolstyrelsens
bestämmande tjänstgöra vid undervisningskurser eller annan liknande
verksamhet vid eller utom skolan, dock med undantag för vanliga ferier.
Av hushållningssällskapens förvaltningsutskotts uttalanden i frågan
framginge emellertid, att det vore långt ifrån säkert, att sällskapen alltid
kunde erbjuda lämpliga arbetstillfällen. Därest lärarna garanterades fast
årslön även om full tjänstgöring ej kunde beredas dem, kunde icke heller
något särdeles stort intresse påräknas från lärarnas sida att medverka vid
extra arbete eller att söka få särskilda kurser, kursförlängningar m. in. till
stånd. Dessutom komplicerades frågan genom förekomsten av skölj ordbruk,
som måste skötas även under kursfri tid.

Av framför allt nu anförda skäl kunde kommittén för det dåvarande ej
förorda, att lärarna, oberoende av kurstidens längd, bleve helårsanställda.
Kommittén förordade emellertid vissa åtgärder för att möjliggöra ett effektivare
utnyttjande av lärarnas arbetskraft. Särskilda lantbruksundervisningsnämnder
borde inrättas med uppgift att organisera den lägre lantbruksundervisningen.
Dessa borde årligen upprätta en plan över lantbruksundervisningen
inom området och därvid tillse, att den ordinarie lärarpersonalen
vid lantmannaskolorna såvitt möjligt erhölle full sysselsättning
under hela den tid av året, som ej kunde anses utgöra ferier. Utom för extra
kurser vid skolorna borde lärarna kunna utnyttjas för undervisning vid
ambulatoriska kurser, premieringar, konsulent- och försöksverksamhet
in. m. För sådan verksamhet borde de erhålla skälig ersättning utöver sin
ordinarie avlöning vid skolan.

Löneförmånerna för tjänstgöring vid endast huvudkurs hade blivit tilltagna
jämförelsevis rikligt i förhållande till den korta tjänstgöringstiden
just med hänsyn till svårigheten för befattningshavaren att erhålla inkomstbringande
arbete under den återstående delen av året. Det kunde då icke
anses obilligt, att ifrågavarande befattningshavare förpliktades att under
återstående del av året — förutom ferietid — stå till förfogande, när skälig
ersättning skulle lämnas för det utförda arbetet.

193(1 ars lantbruksniulervisningskommitté (SOU 1937:33) anförde hl. a.
följande.

Lantbruksundervisningsanstalterna borde till en viss grad inordnas som
elt led i hushållningssällskapets allmänna verksamhet. Sålunda borde sällskapet
pröva den allmänna planen för skolans undervisning och denna verksamhets
ställning inom lantbruksundervisningen i allmänhet inom sällskapets
område. Vidare borde sällskapet sysselsätta skolans mera stadigvaran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

de lärarpersonal, när denna icke helt togs i anspråk för skolans verksamhet.
På grund härav borde lärarpersonalen anställas av hushållningssällskapen.

Vid lantbruksskolorna påginge verksamheten hela året, varför flertalet
lärare vid denna skolform finge ständig sysselsättning. Så vore däremot ej
förhållandet vid lantmanna- och lanthusiiållsskolorna. Vid en nyordning
på detta område borde i princip lärarna stå till vederbörande skolas förfogande
ej blott för huvudkurser utan även för kortare utbildnings- och undervisningskurser.
Vidare borde lärarnas arbetskraft, i den mån den ej toges
i anspråk för skolans undervisningsverksamhet, utnyttjas på ett sådant sätt,
att skolans syfte därigenom främjades och läraren erhölle ökade förutsättningar
att meddela en efter bygdens förhållanden anpassad gagnande undervisning.

Kommittén räknade med att under kurstid lärarna vid lantbruks- och
lanthushållsskolor kunde fullt utnyttjas. Däremot syntes för lantmannaskolans
vidkommande fall kunna inträffa, då så icke bleve förhållandet. Agronomutbildningen
vore nämligen specialiserad på tre linjer: jordbrukslinjen,
husdjur slinjen och den ekonomiska linjen. På grund härav framstode det
som ett viktigt önskemål, att minst tre agronomiskt utbildade lärare funnes
vid varje lantmannaskola. Vid mindre sådan skola torde det emellertid icke
vara möjligt att effektivt utnyttja så många lärare vid undervisningen. I
vissa fall borde därför den möjligheten stå öppen, att en eller fliera av
lärarna icke blott under kursfri tid utan även under kurstid sysselsattes
med andra uppgifter, främst i hushållningssällskapens tjänst, t. ex. medverkan
i undervisningskurser samt arbete för ungdomsorganisationer, försöksringar
och bokföringsföreningar. Om exempelvis lärarens undervisningsskyldighet
vore 24 veckotimmar och hans verkliga undervisning endast motsvarade
16 timmar i veckan, borde han under omkring en tredjedel av undervisningstiden
kunna arbeta med andra uppgifter. Denna »fritid från skolan»
borde i det valda exemplet kunna fördelas med två dagar per vecka eller
sammanföras i längre perioder allt efter omständigheterna. Det torde böra
ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser om
anordnandet och kontrollen av sådan tjänstgöring.

I Kungl. Maj :ts proposition (nr 109) till 1939 års lagtima riksdag angående
den lägre lantbruksundervisningens ordnande framlades förslag om
lärarnas undervisningsskyldighet och deras tjänstgöring vid hushållningssällskapen
in. in. i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.
Dock skulle lärarna ej vara anställda hos hushållningssällskapen.

I överensstämmelse härmed infördes i stadgan 1940: 724 för statsunderstödda
undervisningsanstalter en föreskrift, enligt vilken Kungl. Maj :t ägde
på framställning av hushållningssällskapet och skolstyrelsen föreskriva, att
lantbruksundervisningsanstalt skulle inordnas som ett led i hushållningssällskapets
allmänna undervisningsverksamhet. Hushållningssällskapets
förvaltningsutskott ägde då yttra sig över skolans förslag till allmän plan
för skolans verksamhet och till undervisningsplan för skolan, innan dessa
fastställdes av lantbruksstyrelsen. Skolans inkomst- och utgiftsstat skulle
vidare tillställas hushållningssällskapet. I den mån rektor, ämneslärare eller
extra ordinarie ämneslärare icke helt toges i anspråk för skolans verksamhet,
ålåge det honom att fullgöra de inom hushållningssällskapets verksam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

hetsområde fallande uppgifter, som förvaltningsutskottet och skolans styrelse
gemensamt tilldelade honom.

Även där skolans verksamhet icke inordnats som ett led i hushållningssällskapets
allmänna undervisningsverksamhet, borde samarbete i största
möjliga utsträckning anordnas mellan hushållningssällskapet och skolstyrelsen
rörande skolans undervisningskurser och verksamhet i övrigt. Samarbete
borde jämväl av skolstyrelsen sökas med skogsvårdsstyrelsen.

I den nya stadgan 1949, nr 401, återfinnes icke annan motsvarighet till här
återgivna bestämmelser än en allmän föreskrift, att styrelsen i största
möjliga utsträckning bör samverka med hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen
i orten.

De sakkunniga.

De sakkunniga erinra, att tjänstgöringsförhållandena för lärarna vid
lanlbruksundervisningsanstalterna — liksom vid folkhögskolorna — förete
vissa avvikelser från motsvarande förhållanden vid flertalet andra skolformer.
Detta gällde såväl i fråga om den årliga tjänstgöringstiden som beträffande
undervisningsskyldigheten för vecka i teoretiska ämnen. För
att dessa skolor skulle kunna fylla sin uppgift, finge emellertid alltför stora
krav på enhetlighet härutinnan icke uppställas. Skolornas jämförelsevis
stora frihet att anpassa kurserna efter de lokala behoven syntes därför icke
lämpligen kunna eller böra inskränkas.

Vid en lönereglering för ifrågavarande befattningshavare måste sålunda
hänsyn tagas till nyssnämnda förhållanden och utformningen av erforderliga
bestämmelser ske i anslutning härtill. Vidare måste anordningar
vidtagas för utfyllnad av lärarnas tjänstgöring i de fall, då full sysselsättning
ej kunde beredas dem vid respektive skolor.

De sakkunniga ha erinrat om att 1949 års riksdag beslutat en förlängning
dels av den vid lantmannaskolorna anordnade s. k. längre kursen
från minst 230 till minst 250 arbetsdagar, dels ock av den i samband med
vinterkursen anordnade fortsättningskursen från minst 110 till minst 125
arbetsdagar. Även om förlängningen av nämnda kurser endast i mindre omfattning
inverkade på lärarnas tjänstgöringsförhållanden, ökades dock
härigenom vid vissa skolor möjligheterna att bereda lärarna full tjänstgöring
vid respektive skolor.

I samma syfte borde även den åtgärden vidtagas, att lärarna förklarades
vara skyldiga meddela undervisning — förutom vid huvudkurser — vid
andra av skolan anordnade längre eller kortare kurser. Särskild ersättning
borde alltså ej utgå till lärarpersonalen för dylika kurser, bortsett från
specialarvode för övertidstjänstgöring om sådan förekomme.

Vid en del skolor bleve dock även andra åtgärder erforderliga för att
befattningshavarna skulle kunna beredas tjänstgöring under hela året. De
sakkunniga föreslå därför, att med rektors- och ämneslärartjänst skall vara
förenad skyldighet till fyllnadstjänstgöring hos hushållningssällskap,

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder eller landsting eller vid annan lantbruksundervisningsanstalt,
i den män årstjänslgöring ej kan beredas befattningshavaren
vid den skola, där han är anställd. Det skulle tillkomma
skolans styrelse att efter samråd med den institution, hos vilken tjänstgöringen
skulle äga rum, söka ordna dylik tjänstgöring ävensom att fatta
erforderliga beslut därom. Beträffande fyllnadstjänstgöringen ha de sakkunniga
i övrigt anfört följande.

De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att med den utbyggnad
av konsulentverksamheten inom jordbrukets område, som skett under de
senaste åren, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder
och landsting numera ha ett flertal uppgifter, vilka kräva eller i varje
fall med fördel kunna utföras av personal med agronomutbildning eller
utbildning vid lanthushållsseminarium. På grund härav och då det för
närvarande torde råda brist på sådan arbetskraft, anse de sakkunniga, att
lärarpersonalen vid Iantbruksundervisningsanstalterna bör i större utsträckning
än nu är fallet anlitas för dylika arbetsuppgifter. Fyllnadstjänstgöring
bör givetvis kunna fullgöras även vid annan lantbruksundervisningsanstalt.
Befattningshavarna vid lanthushållsskolorna torde främst kunna
anlitas som hemkonsulenter hos hushållningssällskapen.

Fyllnadstjänstgöringen bör ordnas med hänsynstagande till vid skolorna
under varje arbetsår rådande förhållanden. Det är därför icke möjligt för
de sakkunniga att föreslå detaljerade bestämmelser härom. Det bör ankomma
på lantbruksstyrelsen att utfärda för fyllnadstjänstgöringens ordnande
erforderliga anvisningar. Några allmänna synpunkter rörande denna
tjänstgöring må dock här framföras.

Enligt de sakkunnigas mening torde fyllnadstjänstgöring i regel kunna
ifrågakomma endast under tid, då kurser ej pågå vid vederbörande skola.
Det synes därför bli vid lantmannaskolor anställda befattningshavare, som
tjänstgöra endast vid vinterkurs eller sommarkurs, samt befattningshavare
vid lanthushållsskolor med enbart halvårskurs, vilka kunna mera regelmässigt
och i större omfattning beredas fyllnadstjänstgöring. Befattningshavare,
som under läsåret tjänstgör under kurser vid skolan i föreskriven omfattning
minst 42 veckor och som under återstående delen av läsåret kan beredas
tjänstgöring vid skolan i icke alltför ringa utsträckning, t. ex. vid skoljordbruket,
synes icke böra åläggas fyllnadstjänstgöring. Vid bestämmande
av sådan tjänstgöring bör hänsyn jämväl tagas till det förhållandet, att vid
skolan vissa arbeten måste utföras efter avslutandet av varje kurs, liksom
att vissa förarbeten krävas vid början av en kurs. Över huvud taget bör vid
ordnandet av fyllnadstjänstgöring gälla, att sådan tjänstgöring skall ifrågakomma
endast i den män tjänstgöring vid skolan ej kan beredas befattningshavaren,
och att sålunda verksamheten vid skolan icke lider men av anordningen
i fråga. Vidare bör tillses, att fyllnadstjänstgöringen ordnas så. att
befattningshavarnas åligganden i möjligaste mån äro jämförbara med dem,
som de ha att fullgöra vid skolan, och att de i varje fall tilldelas kvalificerade
och lämpliga arbetsuppgifter.

Lantbruksstyrelsen bör äga befogenhet att, då särskilda förhållanden därtill
föranleda, ålägga skola att avstå befattningshavare för fullgörande av
fyllnadstjänstgöring ävensom att befria befattningshavare från honom ålagd
sådan tjänstgöring. Huruvida lantbruksstyrelsen tillika bör äga befogenhet
att ålägga institution, hos vilken fyllnadstjänstgöring kan ifrågakomma, att
mottaga befattningshavare från lantbruksundervisningsanstalt, därom anse
sig de sakkunniga icke böra göra något uttalande. Det torde böra ankomma

■Kungi. Maj.ts proposition nr 235.

på lantbruksstyrelsen att, om så befinnes erforderligt, vidtaga åtgärder i
detta syfte.

I fråga om lärarnas undcrvisningsskgldighet per vecka föreslå de sakkunniga
icke någon ändring i nu gällande bestämmelser (se s. 77). I detta sammanhang
ha de sakkunniga bl. a. anfört följande.

Vid lanthushållsskolorna pågår undervisningen i teoretiska och praktiska
ämnen jämsides under hela kurstiden, och lärarnas tjänstgöring per vecka
överstiger den i andra skolformer för lärarna vanligen föreskrivna undervisningsskyldigheten.

Vid bedömandet av frågan om undervisningsskyldigheten per vecka för
befattningshavare vid lantmanna- och lantbruksskolor bör hänsyn tagas till
vid dessa skolor rådande särskilda förhållanden. Såvitt möjligt böra vid
skolorna finnas lärare med utbildning inom varje speciell studielinje av
agronomexamen (jordbrukslinje, husdjurslinje och ekonomisk linje). Undervisningen
per vecka i ämnen tillhörande varje sådan linje är dock ofta
icke av sådan omfattning, att lärarna kunna beredas full tjänstgöring. Till
följd härav är undervisningsskyldigheten i teoretiska ämnen vid nämnda
skolor lägre än vad som i regel gäller för lärare vid flertalet andra skolformer.
Då emellertid vid övervägande antalet lantbruksundervisningsanstalter
finnas skoljordbruk, kan lärarnas tjänstgöring utfyllas med praktiska övningar
och demonstrationer.

Den av 1949 års riksdag beslutade omläggningen till en mera praktiskt
betonad undervisning vid lantbruksundervisningsanstalterna torde medföra,
att arbetet vid skölj ordbruken i större utsträckning än tidigare bör inräknas
i den med tjänsterna förenade tjänstgöringsskyldigheten. Enligt de sakkunnigas
mening böra befattningshavarna kunna åläggas att taga befattning
med arbetsuppgifter i samband med skölj ordbruken. De sakkunniga äro
icke beredda att framlägga några detaljbestämmelser härom. Det torde
få ankomma på lantbruksstyrelsen att, om så erfordras, utfärda anvisningar
i detta hänseende.

Slutligen ha de sakkunniga framhållit, att det förhållandet, att lantbruksundervisningsanstalterna
äro internat, medför för såväl rektorer som
ämneslärare arbetsuppgifter, vilka ej förekomma vid flertalet andra skolformer.
Vad de sakkunniga därom anfört beträffande folkhögskolans befattningshavare
gäller i allt väsentligt jämväl lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Yttrandena.

Statens lönenumnd förklarar, att nämnden icke kunnat undgå att finna
förslagen beträffande fyllnadstjänstgöring tämligen skissartade. Någon mera
ingående utredning rörande möjligheterna att organisera fyllnadstjänstgöringen
återfunnes icke i betänkandet. I den viktiga frågan om arten av de
göromål, soan skulle kunna åläggas lärare under fyllnadstjänstgöring, hade
de sakkunniga inskränkt sig till att lämna en rekommendation, enligt vilken
denna borde ordnas så, att befattningshavarnas åligganden i möjligaste
mån vore jämförbara med dem, som de hade att fullgöra vid skolan, och att
de i varje fall tilldelades kvalificerade och lämpliga arbetsuppgifter.

Då lönenämnden således ansåge sig ha anledning att hysa stark tvekan rörande
lön er cgler i n gsf ör s la ge t s organisatoriska underlag, förutsatte löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

nämnden, att möjligheterna att i praktiken genomföra förslaget om fyllnadstjänstgöring
komme att ingående undersökas, innan löneregleringen genomfördes.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har beträffande den föreslagna
fyllnadstjänstgöringen vid hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder,
landsting eller annan lantbruksundervisningsanstalt framhållit,
att det vore ovisst huruvida och i vilken omfattning sådan fyllnadstjänstgöring
verkligen kunde komma till stånd. De hittillsvarande erfarenheterna
gåve vid handen, att förefintliga möjligheter till dylik tjänstgöring
utnyttjas endast i ringa utsträckning. Det förefölle därför mycket tveksamt,
om man vid lönesättningen kunde utgå från att hithörande lärare på denna
väg verkligen kunde beredas full sysselsättning. Närmare till hands syntes
ligga att befattningshavarnas åligganden beträffande deltagandet i skoljordbruken
ökades och att dessa uppgifter inginge i dex-as tjänsteåligganden. I
den mån full tjänstgöring trots detta icke kunde beredas vederbörande lärare,
syntes möjlighet böra föreligga, att, såsom föreslagits för folkhögskolans
lärare, verkställa vissa reduceringar av de angivna lönerna.

Lantbruksstyrelsen har icke framställt någon principiell erinran mot de
sakkunnigas förslag om skyldighet för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
att åtaga sig fyllnadstjänstgöring. Lantbruksstyrelsen
ger emellertid uttryck åt den uppfattningen, att behovet av fyllnadstjänstgöring
komme att bliva väsentligt mindre än vad de sakkunniga beräknat i och
med att skolorna på jordbrukets område bleve utbyggda och försedda med
egna sköljordbruk och vid skolorna kunde anordnas såväl kortare som
längre kurser under både vinter- och sommarhalvåren. Att endast några få
halvårsanställda extra ordinarie ämneslärare utnyttjat redan nu förefintlig
möjlighet att genom tjänstgöring hos hushållningssällskap erhålla helårsanställning
vid vederbörande skola, beror enligt lantbruksstyrelsens mening
på att skillnaden mellan den helårsanställdes minimigrundlön (4 000 kronor)
och den vinterkursanställdes (3 100 kronor och 3 300 kronor vid resp.
5 och 6 månader vinterkurs) är alltför liten för att locka vederbörande till
fyllnadstjänstgöring hos hushållningssällskap under 5 månaders tid.

I övrigt har lantbruksstyrelsen beträffande fyllnadstjänstgöringen endast
berört följande detalj spörsmål.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har i sitt yttrande erinrat
om att gällande resereglementen för hushållningssällskap'' och lantbruksnämnder
icke till alla delar äro lika, varför vid lantbruksnämnd fyllnadstjänstgörande
lärare, å vilken enligt de sakkunnigas förslag hushållningssällskapens
reglemente skulle vara tillämpligt, icke skulle utfå samma ersättning
som motsvarande tjänsteman hos nämnden. Med anledning därav
hår lantbruksstyrelsen framhållit, att de s. k. besparingsreglementena f. n.
vore föremål för utredning, varvid styrelsen förutsatt, att samma besparingsbestämmelser
komme att bliva gällande för såväl hushållningssällskapens
och lantbruksnämndernas som skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän.

Om lärare måste fullgöra sin fyllnadstjänst inom ett annat hushållningssällskaps
område än det inom vilket skolan, där vederbörande är anställd,
är belägen, torde enligt lantbruksstyrelsens mening ersättning böra utgå

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

etter samma grunder, som gälla för tjänstemän inom hushållningssällskapen
och lantbruksorganisationen vid tjänstgöring utanför hushållningssällskapsområdet.

Vid överenskommelse mellan skolstyrelse och den institution, vid vilken
fyllnadstjänstgöring skall fullgöras, torde även böra bestämmas, om vederbörandes
stationeringsort skall vara den ort, där skolan är belägen, den stad,
till vilken institutionens expedition är förlagd, eller annan ort.

De sakkunnigas förslag i fråga om tjänstgöringsskyldigheten för lärarpersonalen
vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter innebure
enligt lantbruksstyrelsens mening att den praktiska undervisningen vid sistnämnda
anstalter i hög grad undervärderats.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens jordbruksförsök framhåller,
att full lön bör utgå till befattningshavare, som uppehållit lärartjänst med
minst 42 veckors undervisningsskyldighet per läsår, även om fyllnadstjänstgöring
icke anvisats honom. I detta sammanhang uttalar styrelsen, att då
undervisningsskyldigheten i folkskolorna omfattar 39 veckor och i de högre
allmänna läroverken 38 veckor per läsår, en tjänstgöringsskyldighet av 42
veckor per läsår vid lantbruksundervisningsanstalterna tillräckligt motiverar,
att full årslön utgår.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinslitut har särskilt
framhållit lämpligheten av att det för rektorer och ämneslärare anordnas
lämplig fyllnadstjänstgöring, i den mån de icke helt tagas i anspråk
för skolans verksamhet.

Styrelsen för hushållningssällskapens förbund ifrågasätter lämpligheten
av att föreskriva skyldighet för lärare vid lantbruksundervisningsanstalt
att åtaga sig fyllnadstjänstgöring hos bl. a. hushållningssällskap. Såsom
■Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap i yttrande till förbundsstyrelsen
anfört talade många skäl för att sådan tjänstgörings fullgörande
allt fortfarande borde prövas och lösas genom överenskommelser från fall
till fall. För sådana befattningshavare vid folkhögskolor, som ej finge full
tjänstgöring, hade de sakkunniga föreslagit, att lönen i vederbörande löneklass
skulle reduceras med vissa procenttal, allt efter undervisningens årliga
omfattning. Förbundsstyrelsen ville med avseende å den personal vid lantbruksundervisningsanstalterna,
vilken ej komme att fullgöra föreslagen fyllnadstjänstgöring,
närmast föreslå, att motsvarande bestämmelser tillämpades.
I anslutning härtill har styrelsen anfört följande.

Vid lantmannaskolor ha sammanlagt 79 befattningshavare årsanställning,
medan 67 tjänster endast avse kurser om 125 eller 150 dagar per år.
Föreslagen fyllnadstjänstgöring skulle därför komma att få ganska stor omfattning.
Genom densamma skulle sålunda härav berörda institutioner, i
första hand hushållningssällskap och lantbruksnämnder, kunna erhålla en
utökning av sina personella resurser. För ifrågavarande institutioner kommer
emellertid nämnda arbetskraft endast att stå till förfogande under viss
del av året. Som följd härav torde denna som regel icke kunna anförtros
mera kontinuerliga och självständiga uppgifter utan kommer huvudsakligen
att få biträda dessas fast anställda befattningshavare (konsulenterna).
Då berörda lärarpersonal under tiden för fyllnadstjänstgöringen skulle kun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

na tagas i anspråk för tillfälliga kurser och arbeten vid skolorna, åtnjuta
semester in. in., synes det även bli upprepade avbrott i nämnda tjänstgöring.
Genom att lärarpersonalen är bosatt å annan ort, ofta långt avlägset
från meranämnda institutioners expeditioner, måste man vidare räkna
med betydande olägenheter vid fördelningen av arbetsuppgifterna och vid
själva tjänstgöringens fullgörande. Angivna omständigheter gör att. åtminstone
för hushållningssällskapens del, blir den förstärkning av arbetskrafterna,
som det föreslagna systemet vid ett ytligt bedömande skulle
innebära, ej så betydande. Ej heller synes det möjligt att på ett fullt
tillfredsställande sätt utnyttja densamma. Därtill kommer att efter hand
som undervisningsverksamheten vid skolorna utökas kommer fyllnadstjänstgöringen
att minska i omfattning. Som i olika andra sammanhang
anförts ha hushållningssällskapen stort behov av ytterligare arbetskraft.
Det gäller emellertid härvid i främsta rummet en utökning av instruktörskåren.
Med hänsyn härtill och till följd av ovan anförda omständigheter
kommer den föreslagna anordningen med fyllnadstjänstgöring för vissa
lantbruksundervisningsanstalters lärare att endast i ringa omfattning kunna
tillgodose föreliggande personalbehov inom hushållningssällskapen.

I anslutning härtill må vidare nämnas, att redan nu förefinnas för lantbruksundervisningsanstalternas
lärarpersonal möjligheter till erhållande av
lielårsanställning genom tjänstgöring inom hushållningssällskaps verksamhetsområde
under den kursfria delen av året. Som i "betänkandet anförts
ha emellertid dessa möjligheter utnyttjats i förhållandevis ringa omfattning.
Erfarenheterna av systemet äro heller icke enbart goda, uppenbarligen till
stor del beroende på att arbets- och tjänstgöringsförhållandena icke blivit
tillräckligt bestämda och klarlagda. Som följd av att vederbörande anställts
för i första hand lärartjänsten har fyllnadstjänstgöringen kommit att betraktas
mera som en bisyssla. Befattningshavarna ha vidare då och då
under tiden för fyllnadstjänstgöringen fått arbeta med uppgifter för skolornas
räkning, vilket helt naturligt verkat hindrande på fullgörandet av den
avsedda verksamheten inom sällskapen. Det är därför ett bestämt önskemål
att när nu berörda fyllnadstjänstgöring föreslås skola få väsentligt utökad
omfattning, noggranna anvisningar angående arbets- och tjänstgöringsförhållandena
måtte utfärdas. För att arbetet inom den institution,
där fyllnadstjänstgöringen fullgöres, skall kunna fortgå normalt och för
att vederbörande befattningshavare skall kunna anförtros mera ansvarsfulla
arbetsuppgifter bör det sålunda i nämnda anvisningar anges, att dessa under
tiden för fyllnadstjänstgöringen skola stå helt till förfogande för berörd
institution och under den sistnämndas huvudmannaskap. Om befattningshavarens
tjänster behöva tagas i anspråk för skolans räkning, bör detta ej
ske annat än efter samråd med nyssnämnda institution. — De sakkunniga
ha icke direkt angivit, vem som skall äga fastställa, inom vilken institution
fyllnadstjänstgöringen skall fullgöras. I meranämnda anvisningar torde
böra införas föreskrift härom.

Enligt förslaget skall tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt under
fyllnadstjänstgöringen äga rätt till rese- och traktamentsersättning enligt
för hushållningssällskapen härför gällande bestämmelser och denna ersättning
skall erläggas av den institution, där fyllnadstjänstgöringen fullgöres.
Då vederbörandes stationeringsort utgör den ort, där befattningshavarens
skola är belägen, kommer nämnd ersättning att utgå även vid tjänstgöring
å berörd institutions expedition och därför i stort sett under samtliga
tjänstgöringsdagar. Angivna ersättningar torde sålunda komma att
uppgå till betydande belopp, vilka, åtminstone för hushållningssällskapens

Kungl. Maj.ts proposition nr 235. 93

de!, kunna bli betungande och icke stå i proportion till verksamhetens omfattning.

Svei-iges agronom- och lantbrukslärareförbund har erinrat, att vid lantbruksundervisningsanstalterna
förutsattes för full tjänstgöring en kurstid
av 42 veckor, medan motsvarande tid vid folkhögskolorna förutsattes omfatta
34 veckor. Utan att ifrågasätta skäligheten av den för folkhögskolorna
stipulerade minimitiden för full tjänstgöring kunde förbundet icke underlåta
att framhålla, att den tidigare relationen i lönehänseenden mellan folkhögskolornas
och de manliga lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare
därmed rubbades. Lönetekniska svårigheter syntes icke stå
hindrande i vägen för bibehållande av denna relation. Då de sakkunniga
föresloge, att folkhögskolelärare, som icke uppnådde stadgat minimiantal
tjänstgöringsveckor, skulle vidkännas visst procentuellt löneavdrag per
vecka, syntes en motsvarande anordning kunna genomföras vid lantbruks-,
lantmanna- och lanthushållsskolorna, genom att befattningshavarna vid
dessa skolor finge uppbära ett procentuellt lönetillägg för varje vecka, överstigande,
om icke 34, så åtminstone 39 veckor, eller den tjänstgöringstid,
som förekomme vid de allmänna läroverken. Skulle trots ''ällt hinder möta
häremot, borde en bättre löneställning än den föreslagna tagas under övervägande.

Förbundet har vidare funnit, att vid bedömande av lärarnas tjänstgöring
i timmar per vecka de sakkunniga syntes något ha överbetonat den teoretiska
undervisningen i förhållande till den praktiska. Förutom praktiska
övningar och demonstrationer, vilka på grund av erforderligt förarbete och
planläggning syntes böra anses lika krävande som teoretisk undervisning,
måste hänsyn jämväl tagas till med skoljordbruket förknippad förvaltning,
driftsledning, arbetsplanering, upprättande av foderstater, planläggning och
skötsel av försök m. m. Vid skoljordbruket skulle dessutom ske utbildning
av lantbrukselever, vilka skulle ha såväl praktisk handledning som teoretisk
undervisning. Dessutom förekomme — i motsats till vad fallet vore
vid folkhögskolorna — en för lantbrukslärarna betungande tentamen sverksamhet.

I fråga om den föreslagna fyllnadstjänstgöringen har förbundet framhållit
följande.

Det är av stor vikt, att all hänsyn tages till skolornas verksamhet, så att
denna ej blir satt i efterhand. Den »mottagande» institutionen bör icke
medgivas begagna sig av denna möjlighet, så att skolorna bliva lidande
därpå och kanske ej kunna fullt utnyttjas. Sådan fara ligger nära till hands,
bl. a. på grund av rådande brist på agronom- och lanthushållslärarinneutbildad
personal. Även under kursfri tid måste det tillses, att skolorna ha
arbetskraft nog för förberedelse- och avslutningsarbeten för olika kurser
samt till skötsel av skoljordbruk, försök o. s. v. Vidare bör beaktas, att denna
tjänstgöring hos två eller möjligen flera olika arbetsgivare och på skilda
platser utgör en extra belastning för den anställde.

Den föreslagna anordningen, enligt vilken vid fullgörande av fyllnadstjänstgöring
befattningshavare skulle uppbära rese- och traktamentsersättning
enligt de för motsvarande tjänstemän vid hushållningssällskap gäl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

lande grunder, synes vara i hög grad diskutabel. Förbundet vill till en början
framhålla, att gällande resereglementen för hushållningssällskap och
lantbruksnämnder icke till alla delar äro lika, varför vid lantbruksnämnd
fyllnadstjänstgörande befattningshavare icke skulle utfå samma ersättningar
som motsvarande befattningshavare vid nämnden. Med än starkare
skäl kan ifrågasättas riktigheten av att befattningshavare, vilken ålagts
fyllnadstjänstgöring utanför stationerings-(skol-)orten skall behöva nöja
sig med de ersättningar, vilka utgå enligt s. k. besparingsreglemente. De
ökade omkostnader, som befattningshavare i dylikt fall får vidkännas för
kost och logi, böra givetvis kompenseras. Förbundet påyrkar att i de fall,
då fyllnadstjänstgöring äger rum utanför stationeringsorten, de för statens
tjänstemän gällande bestämmelserna om tjänstgöringstraktamente göras
tillämpliga.

Löneställningen.

Tidigare förslag m. m.

Enligt 1936 års lantbruksundervisningskommitté borde en lönereglering
ske i ungefärlig överensstämmelse med det statliga lönesystemet. Kommitténs
förslag byggde i väsentliga delar på det motsvarande förslag, som
då uppgjorts med avseende på folkskollärare. I enlighet härmed borde bruttolöneprincipen
tillämpas, d. v. s. hela avlöningen till läraren borde utgå såsom
kontant lön och läraren lämna ersättning för anvisad tjänstebostad.

Kommittén föreslog följande lönegrader.

Befattning Lönegrad

° ord. e. o.

A. Skola, där tjänstgöringen omfattar minst tio månader
antingen enbart vid huvudkurs eller vid huvudkurs jämte annan
jämförlig verksamhet hos hushållningssällskapet m. m.

Lantbruks- och lantmannaskola:

Rektor ................................................ B 26

Ämneslärare ............................................ B 22 17

Lanthushållsskola:

Rektor ................................................ B18

Ämneslärare .......................................... B 15 11

B. Lantmannaskola med enbart vinterkurs:

Rektor ................................................ B 23

Ämneslärare .......................................... B 18 12

C. Lanthushållsskola med enbart halvårskurs:

Rektor ................................................ Bil

Ämneslärarinna .............................................. B 7 4

Den extra lärarpersonalens löneförmåner hade dittills icke reglerats genom
allmänna föreskrifter. Kommittén föreslog att löneregleringen skulle utsträckas
även till denna personal.

I proposition nr 109 till 1939 års lagtima riksdag avvisades förslaget
till lönereglering (jfr jordbruksutsk. uti. nr 51 och r. skr. nr 230).

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

De sakkunniga.

För rektorer vid lantbruks- och lantmannaskolor föreslå de sakkunniga
placering i lönegrad Ca 31. Ordinarie, extra ordinarie och extra ämneslärare
skulle placeras i lönegrad Ca 26, Ce 24 respektive Cg 21. Vid lanthushållsskolor
skulle rektor tillhöra lönegrad Ca 26 samt ordinarie, extra ordinarie
och extra ämneslärare lönegrad Ca 22, Ce 20 respektive Cg 18.

Till motivering för dessa förslag ha de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

I tidigare löneregleringsförslag har framhållits betydelsen av att lärarpersonalens
löner avvägas så, att cjn övergång från skoltjänstgöring till tjänst
hos hushållningssällskap eller omvänt icke försvåras. Med hänsyn bland
annat till det av de sakkunniga förordade utbytet av lärarkrafter inom den
statsunderstödda verksamheten på jordbruksområdet är det även ur löneteknisk
synpunkt lämpligt, att lantbruks- och lantmannaskolornas rektorer
och ämneslärare erhålla en löneställning, som i huvudsak ansluter sig till
den, som gäller för närmast motsvarande befattningshavare vid hushållningssällskap
och lantbruksnämnder. De sakkunniga förorda, att vid
lantbruks- och lantmannaskolor rektorer och ämneslärare erhålla väsentligen
samma löneställning som motsvarande befattningshavare vid hushållningssällskapen.
Vid dessa tillhöra sekreterare lönegrad Ca 31 och konsulenter
lönegrad Ca 26. Samma lönegrader ha de sakkunniga föreslagit för
rektor respektive ordinarie ämneslärare vid folkhögskolorna. Med hänsyn
härtill vilja de sakkunniga föreslå, att rektorer och ordinarie ämneslärare
vid lantmanna- och lantbruksskolor placeras i lönegrad Ca 31 respektive
Ca 26. Liksom vid folkhögskolorna bör för rektor "lönegrad Ca 31 gälla
oavsett skolans storlek.

Extra ordinarie och extra ämneslärare böra, i anslutning till vad de sakkunniga
föreslagit för folkhögskolan, tillhöra lönegrad Ce 24 respektive
Cg 21.

För lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna kan någon jämförelse icke
ske med närmast motsvarande befattningshavare vid hushållningssällskapen,
då hemkonsulenterna icke inordnats under det statliga lönesystemet.
Ordinarie ämneslärarinnor vid lanthushållsskola torde böra placeras i lönegrad
med beaktande av löneställningen för motsvarande lärarinnor vid
andra skolformer. Enligt beslut av 1948 års riksdag skall normallönegraden
för lärarinna i hushållsgöromål vara Ca 18 och i kvinnlig slöjd Ca 16. I
kommunal flickskola, där undervisningen även avser äldre elever, skola
motsvarande lönegrader vara Ca 20 respektive Ca 18. Sistnämnda lönegrader
ha av de sakkunniga föreslagits för folkhögskolans del. Ordinarie ämneslärare
i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd såsom praktiska läroämnen
vid högre kommunala skolor tillhöra lönegrad Ca 22.

Lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna intaga emellertid, vid en jämförelse
med närmast motsvarande lärare i flertalet andra skolformer, en särställning.
Vid nämnda skolor skall meddelas undervisning icke blott i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd utan även i sådana ämnen som husdjurslära och
mjölkhushållning samt trädgårdsskötsel. Dessutom skall i samband med
undervisningen det till skolan hörande skoljordbruket utnyttjas för demonstrationer
och övningar eller i varje fall praktisk undervisning meddelas i
trädgårdsskötsel och smådjursskötsel. Undervisningen vid dessa skolor har
sålunda en speciell karaktär och skiljer sig i flera avseenden från den un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

rlervisning i närmast motsvarande övningsänmen, som meddelas i andra
skolformer. Lanthushållsskolorna synas därför närmast kunna betecknas
som yrkesutbildningsanstalter och undervisningen får anses närmast vara
av samma karaktär som undervisning i praktiska läroämnen. Den dagliga
tjänstgöringen torde vara mera omfattande än för flertalet övningslärare
och de sammanlagda kurstiderna äro längre än läsåret för övningslärarna.
Då det dessutom är fråga om undervisning av äldre elever, anse de sakkunniga,
att lanthushållslärarinnor böra tillhöra en högre lönegrad än motsvarande
övningslärare. Ä andra sidan äro de sakkunniga icke beredda tillstyrka
en högre lönegradsplacering än för motsvarande lärare i praktiska
läroämnen vid högre kommunala skolor. Att hänföra lanthushållslärarinnorna
till olika lönegrader i olika ämnen kunna de sakkunniga icke finna
vara befogat. De sakkunniga förorda därför, att ordinarie ämneslärare vid
lanthushållsskolorna hänföras till lönegrad Ca 22. Icke-ordinarie ämneslärare
vid lanthushållsskolor kunna i regel påräkna full tjänstgöring i motsats
till de icke-ordinarie övningslärarna. Här föreligger därför knappast särskilda
skäl att tillerkänna dem en i förhållande till de ordinarie lärarna särskilt
gynnsam lönegradsplacering. De sakkunniga förorda, att extra ordinarie
och extra ämneslärare vid lanthushållsskolorna hänföras till lönegraderna
Ce 20 respektive Cg 18. Vid en avvägning av löneställningen för rektor
vid lanthushållsskola kan icke heller någon direkt jämförelse göras med
annan likställd grupp av befattningshavare. Avvägningen får därför ske
främst med hänsynstagande till arbetsuppgifternas art och omfattning samt
till kraven på utbildning. Det torde kunna sägas, att rektor vid lanthushållsskola
har delvis samma åligganden i fråga om skolans ledning, ekonomi
och vissa andra förhållanden som rektor vid lantmannaskola. En på frågan
om löneställningen inverkande omständighet föreligger dock, nämligen
olikheten i fråga om kvalifikationskraven. Rektor vid lantmannaskola skall
ha avlagt agronomexamen, medan för rektorstjänst vid lanthushållsskola erfordras
examen från lärarinnekurs vid lanthushållsseminarium. Förstnämnda
examen kräver betydligt längre utbildningstid och avsevärt högre kostnader,
vilket förhållande bör kompenseras med en högre lönegradsplacering.
Avvägningen bör emellertid även ske under beaktande av den löneställning,
som anses böra tillkomma ämneslärare vid lanthushållsskola. Befattningen
bör vidare icke placeras i lägre lönegrad än ordinarie ämneslärarbefattning
vid lantmanna- eller lantbruksskola. De sakkunniga förorda, att rektor hänföres
till lönegrad Ca 26.

Enligt de sakkunnigas förslag skola rektorer och ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalterna
i regel beredas full tjänstgöring hela året.
I den mån tjänstgöringen vid skolornas huvudkurser ej förslå härtill, skola
de tjänstgöra under kortare kurser vid skolorna eller ha fyllnadstjänstgöring
hos hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, landsting eller andra
liknande offentliga institutioner. Både ordinarie och icke-ordinarie lärare
böra till följd härav enligt de sakkunnigas mening erhålla lön för kalendermånad
med de belopp, som framgå av statens löneplansförordning.

Då rektorer och lärare inordnas i det statliga lönesystemet, böra vidare
enligt de sakkunnigas mening lönerna vara såväl minimi- som maximilöner.
Skolorna borde alltså icke äga rätt att utge lägre lön eller särskilda löneförmåner
utöver lönen för i tjänsten ingående arbete. Skötseln av skölj ordbruket
syntes dock i många fall kräva så omfattande arbete av särskilt rek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

torernu och i en del fall även av ämneslärarna, att detta ej i sin helhet kunde
inräknas i tjänsten. I sådana fall borde skolorna vara oförhindrade att,
liksom hittills, utgiva särskilt arvode för arbete vid skoljordbruken. Att
närmare reglera, i vilka fall och med vilka belopp dessa arvoden borde utgå,
syntes knappast vara möjligt. De sakkunniga förorda, att frågan i vad mån
sådant arvode skall utgå överlämnas till skolornas prövning.

De sakkunniga framhålla vidare, att undervisningsskyldigheten för rektorer
och ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalterna icke är lika
reglerad som vid folkhögskolorna. Det vore därför vanskligt att avgöra, i
vad mån rektor eller ämneslärare kunde anses ha undervisning utöver full
tjänstgöring (övertimmar). I vissa fall kunde detta dock fastställas, t. ex.
då lärare hade att fullgöra undervisning vid kortare kurser, som påginge
samtidigt med huvudkurs vid skolan. I dylika fall borde lärarna efter medgivande
av lantbruksstyrelsen kunna erhålla timarvode för övertimmar.
Arvodet borde utgå som specialarvode men i förekommande fall med samma
belopp som vid folkhögskolorna.

Då rektorer och ämneslärare enligt de sakkunnigas förslag skola uppbära
kalendermånadslön och regelmässigt ha fortlöpande anställning under hela
året, kunna bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om placering
i löneklass, tjänstledighetsavdrag, semester in. in. göras tillämpliga
på dem utan några särbestämmelser. Vad särskilt angår semestern anföra
de sakkunniga följande.

Om rektorer och lärare vid lantbruksundervisningsanstalterna regelmässigt
skola beredas tjänstgöring hela året, måste deras ledighet närmare regleras.
Då undervisning eller fyllnadstjänstgöring kan pågå hela året, kunna
de knappast som lärare vid andra skolformer beredas ferier utan böra de
erhålla semester i den omfattning, som framgår av statens allmänna avlöningsreglemente.
Detta överensstämmer med vad som gäller för motsvarande
befattningshavare vid hushållningssällskapen. I enlighet härmed bör
rektor erhålla årlig semester om 35 dagar till och med det kalenderår han
fyller 39 år och därefter 45 dagar. Detta bör gälla även för rektor vid lanthushållsskola,
oaktat den föreslagna lönegraden endast berättigar till en
något kortare semester. För ämneslärare blir motsvarande antal dagar 25
respektive 35.

Beträffande de löneökningar, som den föreslagna löneregleringen skulle
komma att medföra, framhålla de sakkunniga, att då lärarpersonalen enligt
de sakkunnigas förslag regelmässigt skulle vara hclårsanställd, vore det
icke möjligt att göra några rättvisande jämförelser mellan nuvarande löner
till dem som anställts för enbart vinterkurs eller halvårskurs och de blivande
helårslönerna. I följande tabell redovisas därför endast löneförmåner till
helårsanställda befattningshavare. I de belopp, som angivas för nuvarande
löneförmåner, ha även inräknats rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt
lönetillägg. Pensionsavgifter för man eller vid lanthushållsskolorna för
kvinna ha frånräknats. Vidare har värdet av fri bostad jämte bränsle inräknats
med följande belopp: för rektor vid lantbruks- och lantmannaskola

7 Jlihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

2 000 kronor, för ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid sådan skola
1 500 respektive 1 000 kronor, för rektor vid lanthushållsskola 1 000 kronor
samt för ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid sådan skola 500 kronor.
I de föreslagna lönebeloppen inräknas 12 procents förhöjning enligt
kungörelsen 1947:377. Beloppen angivas för ortsgrupp 2.

Lön vid tjänstgöring hela året.

Skolform Befattningshavare	Nuvarande löne- förmåner kronor	Föreslagna löner	Löneökning kronor
Löne- grad	Löne- klass	Ortsgrupp 2 kronor
Lantbruks- och lantmanna-skolor: Rektor	13 3291	Ca 31	f31	14 796	1467
	15 336/''	\34	16 536	1 200
Ordinarie ämneslärare	9 8731	Ca 26	(26	11 376	1 503
	12 549/''	\29	13 440	891
Extra ordinarie ämneslärare	7 2721	Ce 24	/ 24	10 092	2 820
	7 941/	\27	12 060	4119
Extra ämneslärare	—1	Cg 21	[21	8 508
		\24	10 092	__
Lanthushållsskolor: Rektor	8 4461	Ca 26	[26	11376	2 930
	9 701/	\29	13 440	3 739
Ordinarie ämneslärare	61361	Ca 22	[22	9024	2 888
	7 809/	\25	10 728	2 919
Extra ordinarie ämneslärare	4 8321	Ce 20	/ 20	8028	3196
	5 250/''	\23	9 540	4 290
Extra ämneslärare	—1	Cg 18	[18	7 320
slutlön ..................		121	8 508	—

Av tabellen framgår, att samtliga helårsanställda befattningshavare redan
i ortsgrupp 2 enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla löneökningar.
Särskilt vid lanthushållsskolorna skulle dessa uppgå till betydande belopp.
Enligt de sakkunnigas mening vore detta väl motiverat, då lärarpersonalen
vid dessa skolor för närvarande hade en uppenbart för låg löneställning. I
högre ortsgrupper ökades lönerna ytterligare. Antalet nuvarande skolor i
olika ortsgrupper framgår av följande uppställning.

Skolform	Ortsgrupp	Summa
1	2	3	4	5
Antal skolor
Lantbruksskolor.................	1	4	2	1	_	8
Lantmannaskolor ...............	8	20	8	9	4	49
Lanthushållsskolor ..............	7	15	7	8	3	40
Summa	16	39	17	18	7	97

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

För den lärarpersonal, som endast är anställd för vinterkurs respektive
en halvårskurs, äro löneförmånerna för närvarande liksom vid folkhögskolorna
relativt gynnsamma. Enligt de sakkunnigas förslag åter skulle lönen
utgå i förhållande till anställningstidens längd. Detta medför, att lönen kan
bli lägre än nuvarande löneförmåner för icke-ordinarie lärare, som undantagsvis
anställas enbart för vinlerkurs eller halvårskurs utan därpå följande
fyllnadstjänstgöring vid hushållningssällskap m. in. Detta inträffar dock
endast vid lantmannaskolor. Förslagets innebörd i detta hänseende belyses
i följande uppställning. I denna redovisas dels nuvarande löneförmåner, dels
lön för 6 månader enligt de sakkunnigas förslag, varvid hänsyn tagits till
att lärare, som tjänstgjort under sådan kurs, bör äga rätt till viss tids semester.
Beloppen ha beräknats på motsvarande sätt som i tabellen angående
lön vid tjänstgöring hela året. För extra ordinarie ämneslärare har dock
bostadsförmånen värderats till 500 kronor vid lantmannaskola och 300 kronor
vid lanthushållsskola.

Icke-ordinarie ämneslärare anställda för cirka ett halvt år.

Skolform Befattningshavare	Nuvarande löne- förmåner kronor	Föreslagna löner för 6 mån.	Löneökning ( + ) Löne-minskn. ( —) kronor
Löne- grad	Löne- klass	Ortsgrupp 2 kronor
Lantmannaskolor: Ämneslärare anställda enbart för vinterkurs om 125 arbets-dagar Extra ordinarie begynnelselön............	5139	Ce 24	24	5 046	- 93
slutlön..................	5 808		27	6 030	+ 222
Extra begynnelselön............	_	eg 21	21	4 254
slutlön..................	—		24	5 046	—
Lanthushållsskolor: Ämneslärare anställda för enbart halvårskurs Extra ordinarie begynnelselön............	8 022	Ce 20	20	4 014	+ 992
slutlön..................	3 440		23	4 770	6- 1 330
Extra begvnnelselön............	_	Cg 18	18	3 660
slutlön ..................	—		21	4 254	—

Med ordinarie rektors- och ämneslärartjänster skall framdeles alltid vara
förenad full tjänstgöring under hela året bortsett från semester. De ordinarie
befattningshavare, vilkas huvudsakliga tjänstgöring för närvarande
endast avser vinterkurs eller halvårskurs, få alltså en avsevärt ökad tjänstgöring,
medan lönen icke ökats i motsvarande grad. Det kan tänkas, att
dylika befattningshavare önska kvarstå å sina nuvarande anställningsvillkor.
Enligt de sakkunnigas mening borde denna möjlighet hållas öppen vid införandet
av det nya lönesystemet.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Yttrandena.

Statskontoret liar i fråga om lärarpersonalen vid lantbruks- och lantmannaskolorna
förordat, att rektorerna vid lantbruksskolorna placeras i 30 lönegraden,
att rektorerna vid lantmannaskolorna med beaktande av skölj ordbrukets
och elevantalets storlek differentieras på 28 och 30 lönegraderna,
att ordinarie ämneslärare placeras i lönegrad Ca 26, extra ordinarie i lönegrad
Ce 22 och extra i lönegrad Cg 20. För lanthushållsskolornas del förordar
statskontoret en placering av rektorerna i lönegrad Ca 26 samt ordinarie,
extra ordinarie och extra ämneslärare i lönegrad Ca 19, Ce 18 respektive
Cg 16. Förslaget att rektorer eller ämneslärare för skötsel av till skolan
hörande skoljordbruk skulle beredas särskild ersättning vid sidan av löneförmånerna
enligt avlöningsreglementet, har statskontoret ansett sig icke
kunna biträda och därvid erinrat, att befattningshavare i det löneläge, varom
här vore fråga, icke vore berättigade till övertidsersättning. Med hänsyn
till nu utgående ersättningar syntes särskilda övergångsbestämmelser
få meddelas i fall av löneminskning.

I fråga om löneställningen för den ordinarie lärarpersonalen vid lantbruks-
och lantmannaskolor har statskontoret anfört följande.

Till 30 lönegraden synas kunna hänföras rektorerna vid lantbruksskolorna,
vilka samtliga äro förenade med skoljordbruk av mycket stor omfattning
(minst 264 hektar odlad jord). Däremot måste betänkligheter möta
mot en placering av rektorerna vid lantmannaskolorna i samma lönegrad.
Skölj ordbruket har där i regel icke någon större omfattning, och antal elever
och fast anställda lärare är vid de flesta av dessa skolor blygsamt. Av i
betänkandet redovisade 48 lantmannaskolor hade 1946/47 endast 18 större
elevantal än 36 och icke mindre än 13 allenast omkring 20 elever. Vid sådant
förhållande kan man i lönefrågan svårligen bortse från att föreståndaren
för lantbruksskolan för dövstumma å Broby med ett jordbruk å cirka
60 hektar odlad jord och ett elevantal av omkring 20 är placerad i 26 lönegraden.
Å andra sidan tillhör rektor vid hantverksskola för blinda lönegrad
Cb 5, motsvarande 31 löneklassen eller högsta löneklassen i 28 lönegraden.
Under erinran härom anser statskontoret, att rektorerna vid lantmannaskolor
böra hänföras till 28 lönegraden. Ett par lantmannaskolor kunna emellertid
på grund av skölj ordbrukets och elevantalets storlek anses så likställda
med lantbruksskolorna, att rektorerna icke skäligen böra sättas i
lägre lönegrad än vid sistnämnda skolor. Detta synes vara fallet beträffande
lantmannaskolorna i Hamra, önnestad och Ingelstad.

Då lantbruks- och lantmannaskolornas ordinarie ämneslärare ha en enhetlig
utbildning — agronomutbildning — samt därjämte komma att belastas
med särskilt arbete för skoljordbruk, för vilket ersättning utöver lönen
enligt statskontorets förmenande icke bör ifrågakomma, kan statskontoret
tillstyrka de sakkunnigas förslag att hänföra de ordinarie lärarna vid lantbruks-
och lantmannaskolor till 26 lönegraden.

I fråga om lanthushållsskolornas fast anställda ämneslärare har statskontoret
för den av ämbetsverket föreslagna placeringen i lönegrad Ca 19 angivit
följande skäl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

101

Enligt det av de sakkunniga åberopade jämförelsematerialet skulle, om
hänsyn toges till ämnet hushållsgöromål, valet av lönegrad för lanthushållsskolornas
fast anställda lärare stå mellan normalgraden för övningslärare
eller 18 lönegraden, vilken skulle gälla bl. a. för fortsättningsskolans lärare
i sagda ämne, 20 lönegraden, till vilken hänförts lärare i ämnet vid kommunala
flickskolor, och 22 lönegraden, vilken gällde för lärare i hushållsgöromål
som praktiskt läroämne vid högre kommunala skolor. Motsvarande placering
av övningslärare i kvinnlig slöjd vore två lönegrader lägre. Enligt
statskontorets mening vore det angivna jämförelsematerialet icke tillräckligt
uttömmande, då man hade att bedöma löneställningen för lanthushållsskolornas
fast anställda lärare. Enär dessa skolor svårligen kunde karakteriseras
annat än som yrkesutbildningsanstalter, syntes med hänsyn till
konsekvenserna ofrånkomligt att i förevarande sammanhang beakta löneställningen
för jämförbara lärare inom yrkesundervisningen. En sådan jämförelse
gåve närmast det resultatet, att lanthushållsskolornas lärare icke
borde placeras i högre lönegrad än Ca 19, vilken lönegrad gällde bl. a. för
motsvarande lärare vid Brättegården och vid hantverksskolan för blinda
kvinnor i Växjö, där även äldre elever undervisades.

Av skäl som närmare framgå av vad som anförts i fråga om folkhögskolornas
icke-ordinarie lärare, har statskontoret ansett sig böra för lantbruksoch
lantmannaskolorna föreslå lönegraden Ce 22 för extra ordinarie ämneslärare
och lönegraden Cg 20 för extra ämneslärare. De icke-ordinarie ämneslärarna
vid lanthushållsskolorna ha liksom motsvarande lärare vid hantverksskolorna
för blinda ansetts böra placeras i lönegrad Ce 18, resp. Cg 16.

Statens lönenämnd har föreslagit, att rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolorna
skola differentieras å lönegraderna Ca 30 och Ca 28 utan
rätt till särskild ersättning för skötsel av skölj ordbruk. I övrigt har lönenämnden
godtagit de sakkunnigas förslag till lönegradsplacering för lärarpersonalen
vid lantbruksundervisningsanstalterna. Av lönenämndens motivering
för sitt ställningstagande må här återgivas följande.

Med hänsyn bl. a. till att för innehav av ämneslärartjänst vid lantbrukseller
lantmannaskola skall fordras agronomexamen, kan lönenämnden tillstyrka,
att ordinarie sådan tjänst hänföres till Ca 26. Även för ämneslärare
vid lanthushållsskola förutsättes en bestämd formell kompetens, examen
från lärarinnekurs vid statsunderstött lanthushållningsseminarium. Då vidare
den av de sakkunniga anställda jämförelsen med ämneslärare i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd såsom praktiska läroämnen vid högre kommunala
skolor synes lönenämnden ha fog för sig, tillstyrker lönenämnden,
att ordinarie ämneslärare vid lanthushållsskola placeras i Ca 22.

Såvitt lönenämnden kunnat finna av betänkandet, förutses icke blott lanthushållsskolornas
utan även lantbruks- och lantmannaskolornas icke-ordinarie
ämneslärare i regel kunna erhålla full tjänstgöring. De skäl, som de
sakkunniga åberopat för att e. o. anställning vid folkhögskola skall ske direkt
i Ce 24, synas därför icke vara för handen beträffande lantbruks- och
lantmannaskolorna. Det vill emellertid förefalla lönenämnden, som om här
ifrågavarande lärare knappast kunna i förevarande avseende behandlas på
annat sätt än c. o. ämneslärare vid folkhögskolorna.

Mot den för lanthushållsskolornas rektorer föreslagna löneställningen,
Ca 26, har lönenämnden intet att erinra. För rektorer vid lantbruks- och
lantmannaskolor ha de sakkunniga förordat lönegraden Ca 31 och därvid
åberopat dels sitt förslag beträffande folkhögskolerektorerna, dels ock att

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

hushållningssällskapens sekreterare tillhöra angivna lönegrad. Lönenämnden,
som icke finner jämförelsen med hushållningssällskapens sekreterare
vara övertygande, anser för sin del att högre lönegrad än Ca 30 icke bör
komma i fråga. Vid löneavvägningen torde vidare viss hänsyn böra tagas till
att rektorerna ha att taga befattning med skölj ordbruken. I motsats till de
sakkunniga hyser lönenämnden den bestämda uppfattningen, att arbetet
därmed bör i sin helhet tillhöra tjänsten och följaktligen icke bör kunna
ersättas särskilt vid sidan av lönen. Denna uppfattning leder till att mera
avsevärda skiljaktigheter beträffande skoljordbrukens omfattning i princip
höra påverka lönegradsplaceringen. Enligt uppgifter i betänkandet, avseende
läsåret 1946/47, voro samtliga lantbruksskolor försedda med stora skoljordbruk
(ca 250—ca 450 hektar odlad jord), medan endast ett skoljordbruk
vid lantmannaskola var av jämförlig storlek. Enligt vad lönenämnden
under hand inhämtat från lantbruksstyrelsen, går visserligen utvecklingen
i riktning mot större skoljordbruk vid lantmannaskolorna, och redan nu
finnas ett flertal sådana om ca 200 hektar odlad jord. Det synes dock lönenämnden
alltjämt föreligga så stora skillnader i fråga om skoljordbrukens
storlek, att en differentiering av rektorernas löneställning är påkallad. Lönenämnden
anser fördenskull, att rektorstjänsterna vid lantbruks- och lantmannaskolor
böra fördelas på lönegraderna Ca 30 och Ca 28. Såvitt framgår
av de tillgängliga uppgifterna, torde därvid samtliga rektorstjänster vid
lantbruksskolor böra hänföras till den förstnämnda lönegraden.

Ledamoten Sundelin har beträffande lönegradsplaceringen för rektorer
vid lantbruks- och lantmannaskolor anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

Svenska landstingsförbundet, som uttalat sig för att deltagandet i skoljordbruken
skall ingå i lärarpersonalens tjänsteåligganden, har förklarat
att de till vissa rektorer utgående förvaltararvodena — vilka kunde uppgå
till relativt betydande belopp — i detta sammanhang borde avvecklas.

Under förutsättning att hithörande lärare kunde beredas full tjänstgöring,
syntes några vägande invändningar mot de föreslagna lönegradsplaceringarna
för lantmannaskolornas lärare knappast kunna göras. Vad angår
lanthushållsskolornas lärare hade styrelsen observerat att den föreslagna
lönegradsplaceringen medförde löneökningar, som, även med beaktande av
att det nuvarande löneläget vore lågt, kunde betecknas som avsevärda. Huruvida
med anledning härav en något lägre lönegradsplacering vore motiverad,
undandroge sig emellertid styrelsens bedömande.

I den mån full tjänstgöring icke kunde beredas vederbörande lärare borde
enligt styrelsens mening möjlighet föreligga att, såsom föreslagits för
folkhögskolans lärare, verkställa vissa reduceringar av de angivna lönerna.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker, att rektor och ordinarie ämneslärare vid
lantbruks- och lantmannaskola — i likhet med vad som föreslagits i fråga
om motsvarande befattningar vid folkhögskola — placeras i lönegrad Ca 31
resp. Ca 26 samt att icke-ordinarie ämneslärare placeras i lönegrad Cg 21
för att efter två år uppflyttas i Ce 24 och befordras till extra ordinarie ämneslärare.
Lantbruksstyrelsen har i detta sammanhang framhållit nödvändigheten
av att befordringsgången för agronomer vid lantbruksorganisationen
förbättras.

Utöver de skäl, de sakkunniga anfört för en högre lönegradsplacering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 23ö.

103

lanthushållsskolornas lärarinnor än motsvarande ämneslärarinnor vid högre
kommunala skolor, har lantbruksstyrelsen framhållit, att de förra förutom
en omfattande undervisning ha att fullgöra de speciella och ansvarsfulla
arbetsuppgifter, som följa med att lanthushållsskolorna äro internatskolor.
Lantbruksstyrelsen anser sålunda, att starka skäl tala för en högre
lönegradsplacering av lanthushållslärarinnorna än vad de sakkunniga förordat
och har därför föreslagit, att ämneslärarinna vid lanthushållsskola
skall placeras i lönegrad Ca 23. I anslutning härtill och med hänsyn till de
göromål och det ansvar, som åvila rektor vid lanthushållsskola, har lantbruksstyrelsen
vidare ansett, att sådan befattningshavare bör placeras i lönegrad
Ca 27. I fråga om icke-ordinarie ämneslärarinna har lantbruksstyrelsen
funnit det skäligt att extra ämneslärarinna placeras i Cg 19 för att efter
två års tjänst uppflyttas i lönegrad Ce 21 och befordras till extra ordinarie
ämneslärarinna. Ledamoten Andersson har anmält avvikande mening i fråga
om lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna och tillstyrkt de sakkunnigas
förslag.

Enligt lantbruksstyrelsens mening böra föreståndarskap för internat och
handhavandet av skötseln av skol jordbruk ingå i vederbörande rektors eller
ämneslärares tjänsteåligganden. Vid vissa skolor t. ex. lantbruksskolor och
större lantmannaskolor kunna dock skölj ordbruken vara av den storlek och
driften av sådan omfattning, att detta enligt lantbruksstyrelsens mening motiverar
att för skötseln och ansvaret för detsamma bör utgå särskilt förvaltararvode.
Lantbruksstyrelsen föreslår, att det måtte få ankomma på
lantbruksstyrelsen att, efter förslag av vederbörande skolstyrelse, fastställa
ifrågavarande förvaltararvode.

I fråga om de icke-ordinarie ämneslärarna föreslår lantbruksstyrelsen —
i anslutning till ett uttalande av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
— att de skola erhålla läsårsdaglön.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens jordbruksförsök har anslutit
sig till ett uttalande av lärarkollegiet vid högskolan, enligt vilket de sakkunniga
föreslagit en något för låg lönegradsplacering för extra ämneslärare
vid lantbruks- och lantmannaskola. Härom har anförts följande.

För agronomkårens rekrytering, icke minst i kvalitativt avseende, är
det av mycket stor betydelse, att agronomerna i lönehänseende bli likställda
med jämförbara, högskoleutbildade yrkesgrupper, t. ex. jägmästare, lantmätare
och civilingenjörer. Våra lantbruks- och lantmannaskolor ha på
längre sikt utomordentligt stor betydelse för jordbrukets utveckling och de
böra därför tillförsäkras goda lärarkrafter. Man kan räkna med att omkring
30 procent av samtliga utexaminerade agronomer bli lärare vid sådana
skolor. För närvarande erhålla nästan lika många agronomer anställning
inom näringslivet som vid skolorna och eftersom lönerna inom näringslivet
äro avsevärt högre, föreligger den risken, att skolorna få nöja sig
med de agronomer, som icke vinna anställning på annat håll. Enligt lärarkollegiets
mening ha de sakkunniga föreslagit en något för låg lönegradsplacering
för extra ämneslärare vid lantbruks- och lantmannaskola (Cg 21),
helst som minst två års tjänstgöring kräves för befordran till extra ordina -

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 23-5.

rie lärare i lönegrad Ce 24. Lärarkollegiet vill framhålla, att detta kommer
att inverka ogynnsamt på lärarkårens rekrytering och understryker betydelsen
av att de extra ämneslärarna beredas en sådan lönegradsplacering,
att en god rekrytering kan påräknas.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har ej
haft något att erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen för lärare vid
lantbruksundervisningsanstalter.

Styrelsen för hushållningssällskapens förbund har intet att erinra mot
de föreslagna löneställningarna för rektor och ordinarie ämneslärare vid
lantbruks- och lantmannaskolor men förmenar, såsom redan i inledningen
nämnts, på härefter angivna skäl att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag i nu berört avseende bör medföra en uppflvttning av sekreterar- och
konsulentbefattningar hos hushållningssällskapen.

Den föreslagna löneregleringen skulle, därest sekreterare- och konsulentbefattningarna
vid hushållningssällskap i samband härmed ej uppflyttas i
lönehänseende, innebära ett frångående utav den hittills tillämpade principen,
att löneläget skulle avvägas så att befordringsgången mellan sällskap
och förutnämnda skolor underlättas. Denna princip har inneburit, att konsulent
haft en något förmånligare löneställning än ämneslärare och samma
förhållande har rått mellan sekreterare och rektor. Något skäl till frångående
av denna princip, som statsmakterna tidigare ansett böra gälla, senast
i samband med behandlingen av förslag till omorganisation av hushållningssällskapen
vid 1947 års riksdag, hava de sakkunniga ej framlagt. De hava
endast anfört, att med hänsyn till omfattningen av förutnämnd fyllnadstjänstgöring
böra vid lantbruks- och lantmannaskolor rektorer och ämneslärare
erhålla väsentligen samma löneställning som motsvarande befattningshavare
vid sällskapen. Förbundsstyrelsen kan ej finna, att nämnda
omständighet utgör skäl för ifrågasatt jämställdhet och förmenar därför,
att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i nu berört avseende bör
medföra en uppflyttning av nämnda befattningshavare hos sällskapen.

Styrelsen har vidare ifrågasatt, om icke anledning föreligger att diffenrentiera
löneställningen för såväl rektorer som övriga lärare. Härom har
styrelsen i huvudsak anfört följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom de olika kategorierna av lärarpersonalen
gälla samma löneställning, oavsett undervisningens årliga omfattning.
Förbundsstyrelsen anser, att i första hand för rektorsbefattningarna
borde, liksom gäller för läroverk och realskolor, en viss gradering av
löneställning förefinnas. Det måste föreligga väsentliga skillnader i arbetsuppgifter
och ansvar för exempelvis å ena sidan en rektor vid skola med endast
en kurs om 125 dagar årligen och ett jämförelsevis lågt antal elever samt
å andra sidan en rektor vid skola med helårskurs eller motsvarande och
ett betydande elevantal. Visserligen skulle även rektorer vid förstnämnda
slag av skolor kunna åläggas fyllnadstjänstgöring, men härunder åvilande
arbetsuppgifter synas knappast kunna jämföras med rektorsgöromål året
om. I all synnerhet som föreslagen fyllnadstjänstgöring i flertalet fall
torde komma att utövas under konsulents närmaste överinseende och ledning.
Anförda skäl torde även med fullt fog kunna åberopas för en något
lägre löneställning för sådan ämneslärare, som förutsättes skola fullgöra
sådan tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

105

I fråga om rektor vid lanthushållsskola uttalar styrelsen, att med hänsyn
till det betydande och stora ansvar, som åvilar ledarna för dessa skolor,
sådan rektor, åtminstone vid skola med helårskurs eller motsvarande,
borde placeras en lönegrad högre än ämneslärarna vid lantbruks- och lantmannaskolor.
I anslutning härtill har styrelsen framhållit att starka skäl
talade för att vid en kommande lönereglering för hemkonsulenterna hos
hushållningssällskapen, dessa inplacerades i lönegrad, som vore högre än
den som nu föreslagits för ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola.

I fråga om de s. k. förvaltararvodena vid vissa skoljordbruk har styrelsen
framhållit, att lantbruksskolorna, där dessa jordbruk vore av avsevärd
storlek och skötseln till följ härav vore i hög grad betungande, syntes föreslagna
arvoden befogade. Då det gällde lantmannaskolor med jordbruk av
normal storlek, syntes det däremot tveksamt med lämpligheten av sådana
arvoden, eftersom driften vid skol jordbruken numera vore så intimt sammankopplad
med undervisningsverksamheten och skötseln av jordbruken
innefattades i den fastställda tjänstgöringsskyldigheten. I vart fall syntes,
för undvikande av ojämnheter olika skolor emellan, arvodenas storlek böra
prövas och fastställas av lantbruksstyrelsen.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har uttalat vissa betänkligheter
mot den av de sakkunniga föreslagna lönesättningen för den agronomutbildade
lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna. Då
emellertid ytterligare uppskov med den år efter år uppskjutna löneregleringen
för lantbrukslärare skulle sätta alltför stora värden på spel, har
förbundet funnit sig nödsakat att för stunden godtaga de föreslagna lönegradsplaceringarna
utom för extra ämneslärare, för vilka förbundet påyrkat
lägst lönegraden Cg 22. Förbundet har därvid förutsatt, att en allmän
omprövning av lönegradsplaceringarna för den agronomutbildade arbetskraften,
sålunda även den vid lantbruksundervisningsanstalterna sysselsatta,
snarast komme till stånd.

För lanthushållsskolornas del förordar förbundet, att ordinarie ämneslärare
skall placeras i lönegrad Ca 23 och rektor i Ca 28, och anför till
motivering härför följande.

Även de för lärarpersonalen vid lanthushållsskolor^ föreslagna lönegradsplaceringarna
måste anses otillfredsställande. Närmast bör jämförelse
göras med ordinarie ämneslärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd
såsom praktiska läroämnen vid högre kommunala skolor. Dessa tillhöra
f. n. lönegraden Ca 22. I motsats till denna hefattningshavarekategori ha
emellertid lärarinnorna vid lanthushållsskolorna bl. a. dels en betydligt
längre tjänstgöringstid såväl per år som per vecka, dels eu synnerligen
betungande internatstjänst. De ha jämväl i förhållande till dessa lärarinnor,
vilka företrädesvis ha skolkökslärarinneutbildning, regelmässigt en
längre och dyrbarare utbildning. Följaktligen borde ordinarie ämneslärarinna
vid lanthushållsskola erhålla en något förmånligare löneställning,
lägst lönegraden Ca 23. För extra ordinarie och extra ämneslärare borde
motsvarande förhöjning äga rum. Rektor har av de sakkunniga föreslagits
placerad i lönegraden Ca 2fi. vilket bl. a. motiverats med att befatt -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ningen icke bör placeras i lägre lönegrad än ordinarie ämneslärarbefattning
vid lantmanna- eller lantbruksskola. De sakkunniga ha framhållit att rektor
vid lanthushållsskola har delvis samma åligganden i fråga om skolans
ledning, ekonomi och vissa andra förhållanden som rektor vid lantmannaskola
och att hennes ansvar sålunda är betydligt. I själva verket torde det
ekonomiska ansvaret och de administrativa arbetsuppgifterna i stort sett
vara likvärdiga med rektors vid lantmannaskola. Om, som de sakkunniga
hållit före, löneavvägningen sker under beaktande av den löneställning, som
bör tillkomma ämneslärare vid lanthushållsskola, torde skäligheten tala för
att rektor vid lanthushållsskola placeras i lönegraden Ca 28, eller fem lönegrader
över den för ordinarie ämneslärarinna påyrkade.

I fråga om arvoden för arbete vid skoljordbruk understryker förbundet
vikten av att sådana arvoden icke begränsas till att avse arbete vid skoljordbruk
utan även må utgå för skötsel av större trädgårdsanläggning
o. d. vid lanthushållsskola. Förbundet framhåller vidare, att även om befattningshavarna
kunna åläggas att taga befattning med arbetsuppgifter
i samband med skol jordbruken, sådant åläggande borde begränsas att avse
för vederbörande befattningshavare specifika arbetsuppgifter.

Arvode för övertidstimmar bör enligt förbundets mening utgå till det antal
vederbörande skolstyrelse bestämmer med lägst det belopp lantbruksstyrelsen
fastställer.

Förbundet har slutligen uttalat, att den årliga semestern i intet fall borde
understiga 30 dagar för kalenderår med hänsyn tagen dels till den betungande
internatstjänstgöringen, dels till behovet av fortbildning, för vilken
i annat fall icke skulle finnas något utrymme.

Föredraganden.

Liksom i fråga om folkhögskolorna har vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna
svårigheten att bereda lärarna full tjänstgöring
ansetts utgöra ett väsentligt hinder för tillämpning av det statliga
lönesystemet å dessa lärare. Vid tidigare utredningar angående lönereglering
för lantbruksundervisningsanstalternas lärare ha därför övervägts olika
sätt att bereda dessa lärare heltidsanställning. Här må i detta hänseende
erinras, att 1936 års lantbruksundervisningskommitté ansåg lämpligt, att
Kungl. Maj :t skulle äga förordna, att lantbruksundervisningsanstalt inordnades
som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet.
Lärarna skulle anställas av hushållningssällskapet, vilket
skulle sysselsätta skolans lärare, i den mån de ej helt kunde tagas i anspråk
för skolan. Remissmyndigheterna ställde sig i allmänhet avvisande till kommitténs
förslag i nu ifrågavarande delar. I proposition till 1939 års lagtima
riksdag godtog Kungl. Maj :t så till vida kommitténs förslag, att en samverkan
mellan skolorna och lantbruksundervisningsanstalterna ansågs böra
komma till stånd på frivillighetens väg. Lärarna skulle dock icke anställas
av hushållningssällskapen. Även då avtalad samverkan ej komrne till stånd,
borde sällskapen i den mån så vore möjligt begagna skolans lärarkrafter i

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

sin verksamhet, överenskommelse om samverkan mellan hushållningssällskap
och lantbruksundervisningsanstalter har endast träffats i Göteborgs
och Bohus samt Skaraborgs län. I nu gällande stadga (1949: 461) finnes icke
annan föreskrift om ifrågavarande samarbete än att styrelsen för lantbruksundervisningsanstalt
bör i största möjliga utsträckning samverka med hushållningssällskapet
och skogsvårdsstyrelsen i orten.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i nu föreliggande förslag till lönereglering
utgått från att rektorer och ämneslärare vid lantbruksundervisningsanstalterna
skola — i den mån de icke tagas i anspråk för full tjänstgöring
vid undervisningsanstalten hela året — beredas erforderlig fyllnadstjänstgöring
hos annan lantbruksundervisningsanstalt eller hos hushållningssällskap,
lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse eller landsting. Skolan skulle
uppbära statsbidrag för att utbetala lön till läraren även under fyllnadstjänstgöringen.
Den andre huvudmannen skulle därför endast — i förekommande
fall — betala rese- och traktamentskostnad under lärarens tjänstgöring
hos huvudmannen. I flera av remissyttrandena har tveksamhet yppats
om möjligheten att genom sådan fyllnadstjänstgöring bereda vederbörande
lärare full sysselsättning. Fyllnadstjänstgöringens värde för den institution,
vid vilken den fullgöres, sättes även i fråga av olika skäl. Belysande i angivna
hänseenden är yttrandet från hushållningssällskapens förbund, vilket
återgivits i det föregående. Svenska landstingsförbundet, som är en annan
av de organisationer som representera huvudmän för sådana institutioner,
vid vilka fyllnadstjänstgöring skulle kunna fullgöras, har även uttalat tveksamhet
om värdet av anordningen.

Under nu angivna förhållanden och då — såsom redan framhållits — de
sakkunnigas löneregleringsförslag lielt bygger på förutsättningen, att full
tjänstgöring skall kunna beredas vederbörande lärare, har jag övervägt att
underkasta förslaget i denna del ytterligare utredning innan löneregleringslrägan
framlägges för riksdagen. Jag har emellertid funnit hinder icke möta
att för riksdagen nu framlägges förslag om lönegradsplaceringen för lantbruksundervisningsanstalternas
lärare. Frågan om fyllnadstjänstgöringen
skulle däremot icke nu behöva slutligt prövas utan underkastas ytterligare
undersökning. Resultatet av undersökningen bör sedermera föreläggas riksdagen
samtidigt med förslag till avlöningsbestämmelser för lantbruksundervisningsanstalternas
lärarpersonal. Skulle utredningen visa att fyllnadstjänstgöring
i erforderlig utsträckning icke kan beredas lärarna, torde föreskrifter
böra utfärdas om avdrag å lön vid reducerad tjänstgöring.

När jag nu övergår till att behandla de sakkunnigas förslag i fråga om
avlöningsförhållandena för lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal,
utgår jag — såsom framgår av det redan anförda — från den förutsättningen,
att samtliga lönegradsplaccrade lärare skall kunna beredas
tjänstgöring under hela året, bortsett från semestertid. De sakkunniga ha
för sin del ställt sig avvisande mot deltidsanställning för icke-ordinarie lärare.
Denna fråga anser jag böra underkastas ytterligare prövning i samband
med den förordade undersökningen om fyllnadstjänstgöring.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Ehuru av skäl, som angivits i det föregående, klarhet icke nu kan vinnas
i frågan i vad mån »full tjänstgöring» kan beredas lantbruksundervisningsanstalternas
lärare, måste dock i detta sammanhang, då lärarnas löneställning
upptages till prövning, fastställas vad som skall förstås med full tjänstgöring,
dels med avseende på tjänstgöringsskyldighetens utsträckning under
året, dels i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning.

I förstnämnda avseende föreslå de sakkunniga, att rektorer och lärare
skola vara skyldiga att tjänstgöra — antingen vid egen skola eller vid annan
institution — under hela året med undantag för semestertiden, vilken skulle
bestämmas enligt samma grunder som i statens allmänna avlöningsreglemente.
Befattningshavare skulle sålunda icke behöva fullgöra fyllnadstjänstgöring,
om han under läsåret tjänstgör vid kurser vid skolan i föreskriven
omfattning minst 42 veckor och under återstående delen av läsåret kan beredas
tjänstgöring vid skolan i icke alltför ringa utsträckning, t. ex. vid
skoljordbruket. Såväl lantbruksstyrelsen som Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund
har framhållit, att fastställandet av en tjänstgöringsskyldighet
av denna omfattning vid lantbruksundervisningsanstalterna innebure
en undervärdering av dessa anstalters mera praktiskt inriktade undervisning
i förhållande till folkhögskolornas.

Vid ett bedömande av detta spörsmål bör beaktas, att f. n. ifrågavarande
rektorers och lärares rätt till semester ej är närmare reglerad. Belysande i
detta hänseende äro vissa uppgifter, som de sakkunniga å s. 183 i betänkandet
lämnat angående den semester, som lärarna åtnjutit under läsåret
1946/47.

Avvägandet av tjänstgöringsskyldighetens omfattning bör ske även under
hänsynstagande till den undervisningsskyldighet i teoretiska ämnen,
som normalt skulle åvila lärarpersonalen ifråga. I detta avseende föreslå de
sakkunniga icke någon ändring i nu gällande bestämmelser, som innebära,
att under den tid, då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, undervisningsskyldighet
skall i följande omfattning åligga rektor och ämnes1
är are vid lantbruks- och lantmannaskola, räknat i medeltal för tiden ifråga.

Rektor vid lantbruksskola 10—12 timmar för vecka
Ämneslärare » > 16—20 » » »

Rektor vid lantmannaskola 14—20 » » »

Ämneslärare » » 20—24 » > »

Lantbruksstyrelsen skulle, då särskilda skäl därtill föranleda, kunna medgiva
minskning i här angiven undervisningsskyldighet.

För lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna skulle såsom hittills undervisningsskyldigheten
endast regleras genom den undervisningsplan, som för
varje skola fastställes av lantbruksstyrelsen, och genom skolans arbetsordning,
som fastställes av skolans styrelse efter förslag av lärarrådet. Enligt
stadgeförslaget skall undervisningsplan upptaga kursens längd, lärarnas
undervisning i olika läroämnen och det ungefärliga antal lärotimmar, som
skall ägnas åt varje ämne.

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Vad de sakkunniga föreslagit i här ifrågavarande avseenden synes mig
godtagbart. Jag förutsätter dock, att lantbruksstyrelsen såsom tillsynsmyndighet
över skolorna skall tillse att lärarpersonalen vid skolorna tages i anspråk
för heltidstjänstgöring antingen i undervisningen vid ordinarie eller
extra kurser eller i skölj ordbruket.

Anställningsformen för rektor vid lantbruksundervisningsanstalt bör på
sätt förordats i fråga om rektorerna vid folkhögskolorna upptagas till omprövning
av de sakkunniga vid fullgörandet av deras uppdrag att utreda frågan
om anställnings- och avlöningsförhållanden för rektorer i allmänhet.

Vad angår de ordinarie ämneslärarna innebär de sakkunnigas förslag, att
ordinariebegreppet skulle utformas i anslutning till vad de sakkunniga förordat
för folkhögskolornas del. Detta förslag har icke mött någon bestämd
gensaga, ehuru hushållningssällskapens förbund erinrat om innebörden i
den för hushållningssällskapens ordinarie personal gällande anställningsformen.
Mot ett användande av denna anställningsform vid lantbruksundervisningsanstalterna
ha de sakkunniga framhållit, att om i något undantagsfall
det skulle visa sig nödvändigt att entlediga en lärare, t. ex. på grund av omläggning
av kurserna, skolan skulle behöva avvakta sexårstidens utgång,
vilket kunde medföra betydande olägenheter. Vidare skulle lärarna äga rätt
till lön under hela sexårsperioden, även om en skola undantagsvis måste
nedläggas. En omprövning av anställningens fortbestånd vart sjätte år syntes
även medföra ett större osäkerhetstillstånd för befattningshavarna än
gällande ordning med anställning tills vidare med sex månaders uppsägning.

För egen del vill jag — i avbidan på ytterligare erfarenhet av den vid
hushållningssällskapen använda anställningsformen — föreslå att för ämneslärare
ordinariebegreppet utformas i anslutning till vad jag förordat för
ordinarie ämneslärare vid folkhögskola.

I fråga om de extra ordinarie och extra anställningsformerna har jag icke
funnit anledning till någon principiell erinran mot de sakkunnigas förslag,
som innebär, att för dessa anställningsformer skulle gälla bestämmelser,
vilka nära ansluta sig till motsvarande bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente.

Under hänvisning till att sekreterare och konsulenter vid hushållningssällskapen
äro placerade i lönegrad Ca 31 resp. Ca 26 föreslå de sakkunniga,
att rektorer resp. ordinarie ämneslärare vid lantbruks- och lantmannaskolor
hänföras till samma lönegrader. Extra ordinarie och extra lärare
skulle, i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit för folkhögskolan, tillhöra
lönegrad Ce 24 resp. Cg 21.

Av skäl som framgår av vad jag anfört beträffande löneställningen för
folkhögskolornas rektorer anser jag mig icke nu böra ingå på frågan om
löneställningen för rektorerna vid lantbruksundervisningsanstalterna. Vid
sådant förhållande synes icke heller spörsmålet, om och i vad mån skötseln
av skoljordbruk skall berättiga till särskild ersättning, nu böra upptagas till
prövning.

Ilo

Kungi. Maj:ts proposition nr 235.

V ad angår de ordinarie ämneslärarna vid lantbruks- och lantmannaskolor
finner jag mig i likhet med bl. a. statskontoret och lönenämnden kunna tillstyrka
den föreslagna placeringen i lönegrad Ca 26. Med anledning av vad
hushållningssällskapens förbund anfört angående konsekvenserna av en
dylik inplacering för hushållningssällskapens konsulenter är jag angelägen
framhålla, att enligt min mening något omedelbart samband icke föreligger
mellan dessa lärares och konsulenternas löneställning. Det torde få ankomma
på 1949 års tjänsteförteckningskommitté att enligt sitt allmänna uppdrag
förutsättningslöst pröva Iöneställningen för konsulenterna.

De sakkunnigas förslag till inplacering i lönegrad av de icke-ordinarie
ämneslärarna vid lantbruks- och lantmannaskolorna kan jag icke helt ansluta
mig till. De icke-ordinarie lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
synas till en början böra inplaceras såsom extra i 21 lönegraden, under
förutsättning att de avlagt agronomexamen. Efter två års tjänstgöring
såsom extra böra de erhålla anställning såsom extra ordinarie med oförändrad
placering i 21 lönegraden. Efter huru lång tid uppflyttning till 24 lönegraden
såsom extra ordinarie bör medgivas, torde bl. a. bli beroende av resultatet
av den utredning angående Iöneställningen för amanuenser och
assistenter vid universitet och högskolor, som är avsedd att igångsättas.

Den av de sakkunniga föreslagna placeringen i lönegrad Ca 22 av de ordinarie
ämneslärarna vid lanthushållsskolorna har godtagits av statens lönenämnd
och vissa andra remissmyndigheter, medan en lägre placering
— Ca 19 — förordats av statskontoret och en högre — Ca 23 — av lantbruksstyrelsens
majoritet samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.
Svenska landstingsförbundet bär inskränkt sig till att påpeka den
stora löneökning — på 2-ort i det närmaste 3 000 kronor för år — som
ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle medföra för lanthushallsskolornas
ordinarie ämneslärare. För egen del finner jag med hänsyn
till pågående tjänsteförteckningsrevision tveksamt, om lärarna vid lanthushållsskolorna
böra placeras i så hög lönegrad som Ca 22. Otvivelaktigt
framstår denna placering som hög i jämförelse med exempelvis den nuvarande
avvägningen av arvodet till yrkeslärare vid central verkstadsskola.
Beträffande dessa lärare ha 1941 års lärarlönesakkunniga i utlåtande över
ett av 1946 års skolkommission framlagt förslag förordat, att arvodet måtte
avvägas efter 20 lönegraden. Med beaktande bl. a. härav anser jag mig
icke för närvarande kunna tillstyrka högre placering än i lönegrad Ca 20
för de ordinarie ämneslärarna vid lanthushållsskolorna.

För de icke-ordinarie ämneslärarna ha de sakkunniga föreslagit, att extra
ordinarie lärare hänföras till lönegraden Ce 20 och extra lärare till lönegraden
Cg 18. Lägre respektive högre placering har förordats av statskontoret
och lantbruksstyrelsen jämte Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.
För egen del vill jag förorda, för extra ordinarie lärare placering i
18 lönegraden och för extra lärare placering i 17 lönegraden.

Med anledning av att de sakkunniga ifrågasatt, att rektor vid lanthushållsskola
skulle erhålla längre årssemester än andra tjänstemän i samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 235-

löneställning, vill jag framhålla, att någon sådan särbestämmelse icke gäller
för andra rektorer i motsvarande löneläge, över huvud taget bör principen
vara, att statens allmänna avlöningsreglementes allmänna bestämmelser
skola erhålla tillämpning å lantbruksundervisningsanstalternas lärare.

De sakkunniga ha även berört frågan, i vad mån rektorer och ämneslärare
vid lantbruksundervisningsanstalterna böra få ersättning för övertimmar.
Såsom de sakkunniga därvid framhållit, är undervisningsskyldigheten
för dessa lärare icke lika reglerad som vid folkhögskolorna, varför det är
vanskligt att avgöra i vad mån rektor eller ämneslärare kunna anses ha
undervisning utöver full tjänstgöring (övertimmar). När detta kunde fastställas,
t. ex. då lärare hade att fullgöra undervisning vid kortare kurser,
som påginge samtidigt med huvudkurs vid skolan, borde enligt de sakkunnigas
mening lärarna kunna efter medgivande av lantbruksstyrelsen erhålla
timarvode för övertimmar. Arvodet borde utgå som specialarvode men i förekommande
fall — då arvodet utginge i teoretiska läroämnen av samma
karaktär som vid folkhögskolorna eller i övningsämnena — med samma
belopp som vid folkhögskolorna. Med anledning av detta uttalande har Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund framhållit, att det borde få ankomma
på skolstyrelse att bestämma såväl om arvode skulle utgå som arvodets
storlek.

Om undantagsvis undervisning i teoretiska ämnen i medeltal under kurstiden
räknat förekommer i större utsträckning än som motsvarar den i
stadgan eller eljest föreskrivna undervisningsskyldigheten, synes enligt min
mening i första hand böra undersökas om icke under annan del av läsåret
vid skolan tjänstgöringsskyldigheten för läraren ifråga är uppenbart för
låg. Befinnes så vara förhållandet, torde läraren härigenom få anses helt eller
delvis kompenserad för övertimmarna. Kan full kompensation icke anses
föreligga, synes den av de sakkunniga anvisade utvägen med timarvode få
tillgripas. Ställning synes icke nu böra tagas till frågan om timarvodets
storlek.

Under hänvisning till vad jag anfört i fråga om folkhögskolorna vill jag
slutligen tillägga, att jag icke ansett mig i detta sammanhang böra lägga
fram förslag om de övergångsanordningar, som kunna bli erforderliga vid
bifall till vad jag i det föregående förordat.

V. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga ha gjort vissa beräkningar angående de ekonomiska konsekvenserna
av en lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor och
lantbruksundervisningsanstalter i enlighet med de sakkunnigas förslag.
Dessa beräkningar visa emellertid endast hur stor den på statsverket belöpande
kostnadsökningen approximativt kan uppskattas till med utgångspunkt
från nu utgående statsbidrag och med tillämpning för tiden efter
löneregleringens genomförande av vissa av de sakkunniga föreslagna änd -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

ringar i statsbidragssystemet. I de redovisade kostnadsökningarna för statsverket
ingå därför vissa kostnader, som på grund av övergången till bruttolönesystem
och ändrade statsbidragsgrunder överflyttas från huvudmännen
till staten. Med hänsyn härtill torde de av de sakkunniga redovisade kostnadsökningarna
kunna betraktas såsom maximisiififror för de av löneregleringen
föranledda ökningarna av de totala löneutgifterna vid ifrågavarande
skolor, även om — såsom statskontoret påpekat i sitt utlåtande — den omständigheten
att kostnaderna beräknats efter så låg dyrort som ortsgrupp 2
i och för sig är ägnad att giva för låga tal för kostnadsökningarna. Enligt
de sakkunnigas beräkningar skulle ett genomförande av deras förslag föranleda
en årlig kostnadsökning för statsverket av omkring 950 000 kronor
beträffande folkhögskolorna och omkring 600 000 kronor beträffande lantbruksundervisningsanstalterna.
Vid bifall till i det föregående förordade
jämkningar i de sakkunnigas förslag reduceras angivna belopp, dock icke
i någon mera avsevärd omfattning.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de framlagda grunderna för en lönereglering
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna, avsedd att om möjligt
träda i tillämpning den 1 juli 1951.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
B. Sandberg.

BILAGOR

8 llihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 1 samt. AV 235.

Folkhögskolor vinterkursen 1946,47 och sommarkursen 1947.

Bilaga 1.

	Vinterkurs (vk)	Sommarkurs (sk)	Fortsättnings-kurs 1	Summa elever vk + slc			Rektor	Antal	imneslärare
Års- kurs	Skola	Orts-			fast anställda	extra ord.
Antal	Antal	Antal	grupp	vk + sk	vk	vk +	för vinterkurs om
	veckor) elever	veckor) elever	veckor	elever					sk	24 v.	21 v.	24 v.	21 v.
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii	12	13	14	15	16	17
,!}	21	44 32	13		4 4	40 45	107	Birkagården .........	5	i	—	i	n	—	—
I)		29	_	_	_	_
n	33	25	—	_	—	—	68	S:t Erik.............	5	_	i	_	2	—	_	_
in)		14	—	—	—	—
,1}	21	31 28	16	36	—	—	95	Väddö ..............	2	i	—	2	—	i	—	—
i)	21	3i\ 18/	17	13	—	—	72		4	i		2				1
u/		10	—	—
i(	21		13	321	4	19
11	46j	25/		25	162	Sigtuna..............	3	i	—	3	—	—	—	o_
in)		12			—
	24	42 11 40 30					53	Jakobsberg ..........	4		i		2		1
Hl .11	24	—	—	—	—	7G	Lillsved..............	3	—	i	—	1	—	2
ii)	21	401 12)	13	25 4	—	—	87	Wik ................	2	i		2				1
IIlJ ill	21	6 581 26/	16	19 It	_	17	114	Åsa ................	2	i		1		2		2
nj		4
.1}	21	44 31	13	9 11	0	15 17	95	Gripsholm...........	2	i	—	2	—	—	—	2
.!}	21	691 19/	13	35 15	13	18	138	Lunncvad............	2	i	—	2	—	i	—	3
.!}	24	25 19	—	—	4	19 16	44	Marieborg............	3	—	i	—	1	—	—	—
■i!	24	21 11		—	—	—	32	Vadstena............	3	—	i	—		—	1	— .

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Tn	21	86 46	16	45 27	12	17	204	Sörängen ............	3	1		2		1		2
m
T{1	25	68 37			4	26 29	105	Jönköping ..........	3		1		9>		1
in
.il	21	871 381	16	31 22	8	12	190	Värnamo............	2	1		2				3
in)		12
.1!	21	85 35	13	29 10	10 10	25 23	159	Grimslöv ............	1	1		2		1		2

.1}	24	35 22	—	—	8	22 13	57	S:t Sigfrid............	3	—	1	—	2	—	—	—
i\|		951	16	47	_	_
11	21	39)	24	12	19	213	Gamleby ............	2	1	_	3	_	1		1
ml		8		—	—	—
i	21	35	16	20	—	—	55	Högalid..............	2	1	—	i	—	—	—	—
.1}	21	63 26	16	17	/_	—	106	Ölands-Skogsby......	2	1	—	i	—	2		1
.11	21	35 12	17	23		—	70	Hemse..............	2	1	--	i	—			2
.11	21	29 35	13	47	10	22	in	Bräkne-IIoby........	2	1	—	2	—	—	—	—
.11	21	96 69	16	23 7	12	43	195	Önnestad............	2	1	—	3	—	—	—	2
i	21	51	16	16	_	_	67	Tomelilla............	2	1		i
.1!	21	71 17	16	16	8	12	101	Munka-Ljungby......	9 u	1	—	i	—	i	—	—
.11	24	37 34	—	—	4	23 28	71	Sundsgården.........	3	—	1	—	2	—	1	—
.11	21	62 43	16	13	—	11	118	Vilan................	2	1		i		32		2
		—	4
.11	21	48 22	16	10 10	—	—	90	Fridhem.............	i	1	—	i	—	1	—	i
.11	24	43 12	—	—	—	—	55	Skurup..............	2	—	1	—	1	—	1	_
i\|		49
n	24	16	—	—	—	—	68	Eslöv................	2	—	1	_	2	_	1
in		•1 i)

1 Samtliga fortsättningskurser ha varit anslutna till vinterkurs, utom den med 25 elever vid Grimslövs folkhögskola. — 2 Skolan fick statsunderstöd
till'' sommarkurs första gången 1946. En lärare var under arbetsåret 1946/47 anställd vid 24 veckors vinterkurs; är numera anställd
för båda kurserna. — 3 En tjänst anses motsvara den tjänstgöring folkhögskolans lärare fullgöra i specialgymnasiet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

	Vinterkurs	Sommarkurs	Fortsättnings-	Summa elever vk + sk			Rektor	Antal ämneslärare
Års-	(vk)	(sk)	kurs	Skola	Orts-	vk + sk		fast anställda	extra	ord.
kurs	Antal	Antal	Antal	grupp	vk	vk +	för vinterkurs om
	veckor[ elever	veckor\| elever	veckor\| elever					sk	24 v.	21 v.	24 v.	21 v.
1	2	1 3	4	5	6	i	8	9	10	a	12	13	14	15	16	17
ifl	21	44 11	16	8	4	31 10	63	Östra Grevic ........	2	i		1		1
11/	—	—
.!!	21	74 44	15 15	33 27		_	178	Katrineberg..........	1	i	_	o	_	1	_	3

	21	29 15 26 16	16	13			63	Grebbestad ..........	3	i		i		2
11/ .!}	21	16	6 23 7	—	—	72	Tytt ................	3	i	—	i	—	2	—	—
I\|		61
in	21	32	13	115	13	115	164	Vendelsberg..........	3	i	_	2	_			2
ml	15	)41	/12
il	21, 25	76		42		26	230
nf	29	81	13	11	8	44	Ljungskile ..........	2	i	—	2	—	1	—	4
in	25, 29	20		—		—
i}}	21	63 44	16	20	8	13	127	Fristad..............	2	i		1		2		1
ii/	—	—
.!}	21	59 29	16	20	4	24 10	108	Färgelanda ..........	2	i		1				2
—	—	8
.!}	21	17 15	16	10	8	18	42	Viskadalen 1..........	2	i	—	1	—	1	—	1
T;i	24	48 30	—	—	7	24	78		2		1		2		2
ni	—	—	—	—
■il	21	84	16	7 6	—	—	97	Vara................	2	i	—	1	—	1	—	1
.!}	23	47 27	14	12 16	—	—	102	Molkom.............	3	i	—	1	—	1	—	l
ill	21	39 21	16	12	6	17	72	Ingesund ............	3	i	—	1	—	1	—	1
i\|		53		13
11}	21	20	13	12			109	Kävesta ............	2	i	—	3	_	_		2
HlJ		11
.!}	21	42 14	13	10 8	—	—	74	Fellingsbro ..........	2	i	—	1	—	1	—	1
	21	63 61	13	64 36			224	Tärna ..............	2	i		3		1		2
11/ 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

,!}	21	82 41	16	46 11	6	37 19	180	Fornbv.....		3	1	—	1	—	1	—	2
.!} i!}	27	54 38	—	—	—	—	92	Brunnsvik .		3	—	1	—	4	—	—	—
25	48 26	—	—	—	—	74	Mora.......		2	—	1	—	2	—	1	—
4	24	42 22					68	Malung.....		3	__	1	_	2	_	1	_
ml		4
4	29	88 35	—	—	—	—	123	Sjövik .....		3	—	1	—	2	—	1	—
4	21	29 19	16	16 21	—	—	85	Bollnäs.....		3	1	—	2	—	—	—	—
4	21	50 22	16	20	—	—	92	Forssa .....		3	1	—	1	—	1	—	2
4	21	105 34	16	15 17	4		171	Västerberg .		2	1	—	2	—	1	—	2
4	21	66 35	16	12	4	32 15	113	Ålsta.......		2	1	—	2	—	—	—	2
i»	25	60 36	—	—	4	14 17	96	Härnösand .		4	-	1	—	2	—	1	—
4	21	86 41	16	24 22	—	—	173	Hola.......		4	1	—	2	—	1	—	3
	21	76 47	16	45 16	4	15 16	184	Hampntis ...		4	1	_	2		1	_	3
ni
	24	59 33			6	47	92	Mellansel ...		4	_	1		2	_	1	—
11/	_	—	32
4	26	52 15	—	—	—	—	67	Birka.......		4	—	1	—	2	—	1	—
*1	24	34 22 88 49			6	30	56	Hålland ...		4	_	1	_	_	_	2	—
ii/ 4	21	13	31	20	183	Vindeln.....		4	1		2				4
in 1		15	_
4	24	32 28	—	—	4	14 18	60	Edclvik.....		5	—	1	—	1	—	1	—
4	24	88 43	—	—	4	19	131	Sunderbv ...		5	—	1	—	2	—	2	—
	24	78 51 53 23	_		4	15	129	Kalix.......		5		1	_	1	_	O O	—
ii/ ii}	24	—	_	—	19	76	Matarengi...		5	—	1	—	22	—	2	—
		5 748		1481		1171	7 229		Summa		44	23	72	40	34	26	66

1 Skolan har även haft en tredje årskurs, s. k. förberedande samhällsvetenskaplig kurs. Till denna har utgått särskilt av riksdagen beviljat
anslag. — 2 En av dessa lärare är anställd för tjänstgöring vid bygdekurserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Lantbruksskolor läsåret 1946147. Huvudkurser.

Bilaga 2.

Skoljord-bruk hektar odlad jord		A n t a 1	elever		Summa elever	Skola	Orts- grupp	Antal tjänster till vilka stats-bidrag utgår
Tvåårskurs	Ettårs- kurs	Ettårs ladug.- kurs	Rektor	Ämncs- lärare	E. o. ämneslärare
l:a året	2:a året
helt år	125 dgr
454	15	13	12		40	Ultuna...........	3
323	14	14	20	4	52	Alnarp ........	2
417	12	14	10	6	42	Berga ........	4	1	1	1
355	—	11	6	—	17	Ulvhäll..........	2	1	1	1
329	16	14	12	11	53	Bjärka-Säby.......	2	1	1	1
389	8	13	9	5	35	Bollerup..........	1	1	1	1
33o	7	10	12	6	35	Klagstorp ........	2	1	1	1
264	12	12	6	2	32	Varpnäs...........	3	1	1	1	_
	84	101	87	34	306	Summa		6	C	6	_
Antal kurser	7	8	8	6

Lantmannaskolor läsåret 1946/47. Huvudkurser.

Skol- jord- bruk hektar odlad jord			Ant	i 1 e	e v e	r		Skola	Ortsgrupp	Antal tjänste	r, till	vilka statsbidrag utgår
Vin- ter- kurs	Som- mar- kurs			Hel- års- kurs	Ett-års la-dug.-kurs	Sum- ma
sätt- nings- kurs	Lang- re kurs	Rektorer	Ämneslärare	E. o.	ämneslärare
år	150 d.	125 d.	år	150 d.ll25 d.	år	150 d.	125 d. 19
1	*2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	16	16	17	18
390-0	_	_	_	_	21	7	28	Hamra.............	4	i			1			1
62-0	44	—	—	—	—	—	44	Sånga-Säby.........	3	i	_	_	1	_				1
25''7	42	—	—	16	5	—	63	Jälla...............	2	i	_	_	2
—	53	—	—	—	—	—	53	Strängnäs ..........	3	—	_	1		_	1			1
—	26	—	—	—	—	—	26	Höje...............	2	—	—	1	_	_	1
—	20	—	—	—	—	—	20	Lunnevad ..........	2	—	_	1			1			1
160	57	—	10	—	—	—	67	Tenhult............	1	i	_		2
30o	43	—	10	—	—	—	53	St. Segerstad........	1	t	_	_	1	_	_	i
111-3	56	—	10	—	—	—	66	Ingelstad...........	1	i	_	_	2	_	_	i
—	26	—	5	—	—	—	31	Markaryd ..........	1	i	—	_	1	_	_
	37	—	—	—	—	—	37	Gamlebv............	2	—	—	1	—	—	1	—	_	1

Kung!. Maj ds proposition nr 235.

70o	29	_	_ _	—	—	29	Högalid ............	1	—	—	1	—	—	1	—	—	1
—	15	—		—	—	15	Högsby ............	1	—	—	1	—	—	1	—	—	—
750	18	—		—	—	18	Hemse .............	2	1	—	—	—	—	1	—	—	—
370	22	. _	- -	—	—	22	Bräkne-Hoby ......	2	--	—	1	1	—	—	—	—	1
152-0	60	—	52 19	—	—	131	Önnestad...........	2	1	—	—	3	—	—	2	—	—
—	27	_		—	—	27	Tomelilla...........	2	1	—	—	1	—	—	—	—	1
41-3	61	‘18 + 8	23 I —	—	—	no	Osby...............	2	1	—	—	3	—	—	—	—	1
	27	—	— ! 31	—	—	58	Hainmenhög........	1	1	—	—	1	—	1	1	—	—
	58	—	32 —	—	—	90	Vilan ..............	2	1	—	—	2	—	—	—	—	—
22-3	60	__	11 \| 32	—	—	103	Svalöv .............	1	1	—	—	3	—	—	1	—	—
32-7	25	—	8	—	—	33	Skurup ............	2	1	—	—	1	—	—	1	—	—
-	30	—	- -	—	—	30	Katrincberg 2........	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
30-0	53	—	11 —	—	—	64	Dingle..............	2	1	—	—	2	—	—	—	—	—
310	18	—	- j -	—	—	18	Nuntorp............	2	—	1	—	—	1	—	1	—	—
—	16	—	- • -	—	—	16	Fristad.............	2	—	—	1	—	—	1	—	—	—
	26	_	- -	—	—	26	Sätila...............	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
63''9	60	—	19 ! —	—	—	79	Uddetorp ..........	3	1	—	—	2	—	—	—	—	1
—	17	—	- 1 -	—	—	17	Kristinehamn.......	4	—	—	1	—	—	1	—	—	—
—	28		- -	—	—	28	Molkoin............	3	—	1	—	—	1	—	—	i	—
25''4	32	—	— ! —	—	—	32	Kyrkcrud ..........	3	1	—	—	1	—	—	—	2	—
—	29	_	— —	_	—	29	Kävesta............	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
330	32	_	— —	—	—	32	Fellingsbro.........	2	—	—	1	—	—	1	—	—	1
74-7	50	_	16	—	—	66	Sala................	3	1	—	—	1	—	—	1	—	1
115-0	6	—		12	—	18	Vassbo.............	2	1	—	—	1	—	—	1	—	—
7-5	19	_	- ] -	—	—	19	Mora...............	3	—	1	—	—	1	—	—	—	—
SOS	66	—	29 —	—	—	95	Nytorp ............	3	1	—	—	2	—	—	1	—	—
61-9	—	—	- \|--	22	—	22	Nordvik............	4	1	—	—	1	—	—	1	—	—
150	16	—	- -	—	—	16	Tvillingsta..........	4	—	1	—	—	1	—	—	—	—
530	25	—	- -	—	—	25	Hussborg...........	4	—	—	1	—	—	1	—	—	—
38-0	50	_	- -	—	—	50	Törsta..............	4	—	1	—	—	1	—	—	1	—
90''0	-	—	- -	31	—	31	Umeå..............	4	1	—	—	1	—	—	1	—	—
22-5		38	- -	—	—	38	Vindeln ............	4	—	1	—	—	1	—	—	1	—
220	24	—	- -	—	—	24	Anderstorp .........	4	—	1	—	1	—	—	—	—	—
22-0	^6	18	- -	—	—	24	Malgomaj ..........	5	1	—	—	—	1	—	—	1	—
17-1	36	—	- -	—	—	36	Gran...............	5	—	1	—	—	—	1	—	—	1
19-0	21	—	8 —	—	—	32	Matarengi ..........	5	1	—	—	—	1	—	—	—	—
66-1	—	—	\|	23	—	23	Björktors ...........	5	1	_	—	1	—	—	1	-	—
	1469	82	244 98	114	7	2 014	Summa		26	8	14	38	8	16	15	«	15
Antal
kurser	42	3	14 i 4	6	1

1 Jordbruks- och ladugårdskurs 3 mån. ^

2 Numera Plönninge. co

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

Lanthushållsskolor läsåret 1946/47. Huvudkurser.

Skoljord- bruk hektar odlad jord	A	n t a 1	elev	e r	Skola	Orts- grupp	Antal tjänster, till vi	lka statsbidrag utgår
	helårs- kurs	Summa
vinter da)	sommar (2:a)	Rektorer	Ämneslärare	E. o. ämneslärare
År	Vs år	År	Va år	År	Vä år
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	It	12	13
17-5	12	_	16	28	Vackstanäs..................	3	l		o		2
10-5	19	10		29	Kumlan....................	2	1	_	2	_
30	18	17	21	56	Benninge...................	3	1	_	3	_	2	_
21''6	23	15	—	38	Rimforsa...................	2	1	_	2	_
—	30	19	—	49	Borghamn..................	2	1	—	2	_	_	1
—	32	12	—	44	Tenhult.....................	1	1	_	2	_	1	1
—	28	7	—	35	St. Segerstad................	1	1	_	2	_		1
—	24	8	—	32	Markaryd ..................	1	1	—	1	—	1
—	—	12	—	12	Högsby ....................	1	—	i	_	1	_	_
—	32	28	—	60	Bräkne-Hoby...............	2	1		1	_	2
—	31	15	_	46	Hammenhög................	1	1		2			1
—	36	33	18	87	Osby.......................	2	1		o O	_	2
—	34	25	—	59	Tollarp.....................	1	1	_	2	_	2	_
—	20	20	12	52	Apelryd....................	2	1	_	2	_	2
—	33	36	—	69	Åkersberg...................	2	1		3	_	1	_
—	24	21	—	45	Katrineberg ................	1	1	_	1	_	1	l
—	27	23	—	50	Dingle......................	2	1	_	2	_
—	22	9	—	31	Nuntorp....................	2	1	—	1	_	__	1
—	—	24	—	24	Sätila.......................	2	—	i	_	1	_	1
—	—	—	15	15	Bjertorp ....................	2	1	_	1		1
—	30	28	—	58	Brunsbo ....................	2	1	_	1		2
1-5	23	11	—	34	Uddeholm..................	3	1	_	2			_
—	—	15	—	15	Kyrkerud ..................	3	—	i		1	_	1
—	—	16	—	16	Kävesta....................	2	—	i	_	1	_	1
—	—	16	—	16	Fellingsbro..................	2	_	i	_	1	_
7''5	30	14	—	44	Tärna ......................	2	1	_	2		1
7''9	—	12	—	12	Mora ......................	3	_	i		1
—	—	—	19	19	Snöån ......................	3	1		1		1	_
3-5	23	8	15	46	Helsingegården..............	3	1	—	2	—	2	1

Kungl. Maj.ts proposition nr 235.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 235.

—	—	15	—	15	Hussborg .
14-0	30	12 + 51	—	47	Stöndar ..
—	16	9	—	25	Tvillingsta
10-0	32	26	—	58	Rösta ....
—	—	14	—	14	Vindeln ..
24-0	19	6 + 92	—	34	Strömsör..
22-08	10	12a+122	—	34	Anderstorp
22-03	24	7	—	31	Malgomaj.
8''6	i-	—	36	36	Dalkarlså .
8-0	30	27	—	57	Gran.....
—	—	18	—	18	Mataren gi
	712	C2G	152	1490
Antal kurser	28	36	8

1 Trädgårdsbetonad halvårskurs.

! 3-mån. kurs.

8 I sambruk med lantmannaskolan på platsen.

Summa

_	1	_	1	—	1
1	—	2	—	i	1
1	—	1	—	i	—
1	1	2	—	2	1
1	1	_	1
1	_	__	1	1	—
1	_	1	—	1	1
1	—	2	—	2	—
1	—	2	—	1	—
—	1	—	1	—	1
31	0	54	9	33	15

Kungl. Maj:ts proposition nr 235.

122

Kungl. Mcij.ts proposition nr 235.

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Inledning........................................................ 3

II. Allmänna synpunkter ............................................ 5

De sakkunniga s. 5. — Yttrandena s. 9. — Föredraganden s. 15. -

III. Folkhögskolorna.................................................. 18

1. Nuvarande förhållanden m. m.................................... 18

2. Lönereglering för rektorer och fast anställda ämneslärare............ 28

Anställningsformer.............................................. 28

De sakkunniga s. 28. — Yttrandena s. 30.

Tjänstgöringsskyldighet m. m..................................... 30

Tidigare förslag s. 30. — De sakkunniga s. 31. — Yttrandena s. 34.

Löneställningen................................................. 38

Tidigare förslag m. m. s. 38. — De sakkunniga s. 41. — Yttrandena s. 48.
Föredraganden................................................. 53

3. Lönereglering för övningslärare .................................. 59

Anställningsformer. Tjänstgöringsskyldighet ........................ 60

De sakkunniga s. 60. — Yttrandena s. 65.

Kompetenskrav ................................................ 66

Löneställning .................................................. 66

De sakkunniga s. 67. — Yttrandena s. 69.

Föredraganden................................................. 71

IV. Lantbruksundervisningsanstaiterna.

1. Nuvarande förhållanden m. m................................... 72

2. Lönereglering för rektorer och lärare.............................. 83

Anställningsformer.............................................. 83

De sakkunniga s. 83. — Yttrandena s. 84.

Tjänstgöringsskyldighet.......................................... 84

Tidigare förslag m. m. s. 84. — De sakkunniga s. 87. — Yttrandena s. 89.

Löneställningen................................................. 94

Tidigare förslag m. m. s. 94. — De sakkunniga s. 95. — Yttrandena s. 100.
Föredraganden.................................................. 106

V. Kostnadsberäkningar................................. m

Hemställan.......................................................... 112

Bilagor,

Bilaga 1. Tablå över de under arbetsåret 1946/47 verksamma folkhögskolorna

m. m....................................................... 114

Bilaga 2. Tablå över lantbruksundervisningsanstaltemas organisation m. m.

läsåret 1946/47............................................. 118

607372. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

_	1	_	1	—	1
1	—	2	—	i	1
1	—	1	—	i	—
1	1	2	—	2	1
1	1	_	1
1	_	__	1	1	—
1	_	1	—	1	1
1	—	2	—	2	—
1	—	2	—	1	—
—	1	—	1	—	1
31	0	54	9	33	15

_	1	_	1	—	1
1	—	2	—	i	1
1	—	1	—	i	—
1	1	2	—	2	1
1	1	_	1
1	_	__	1	1	—
1	_	1	—	1	1
1	—	2	—	2	—
1	—	2	—	1	—
—	1	—	1	—	1
31	0	54	9	33	15

_	1	_	1	—	1
1	—	2	—	i	1
1	—	1	—	i	—
1	1	2	—	2	1
1	1	_	1
1	_	__	1	1	—
1	_	1	—	1	1
1	—	2	—	2	—
1	—	2	—	1	—
—	1	—	1	—	1
31	0	54	9	33	15