Kungl. Maj.ts proposition nr 222 (Proposition 1946:222)

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Nr 222.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående avvecklingen av den allmänna
omsättningsskatten; given Stockholms slott den 5 april
1946.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående den i nämnda protokoll behandlade frågan örn avvecklingen
av den allmänna omsättningsskatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn avvecklingen av
den allmänna omsättningsskatten samt anför därvid följande.

I dagens konselj har från socialdepartementet anmälts förslaget om reformering
av folkpensioneringen. Detta förslag är det första bland en rad av
reformer på socialpolitikens, undervisningspolitikens och näringspolitikens
områden, som för närvarande liro föremål för övervägande. Deras förverkligande,
helt eller i avsevärd omfattning, kommer att utöva ett betydande
inllytande på utformningen av budgeten och av finanspolitiken under en
följd av år framåt, liksom ett sådant förverkligande bygger på vissa antaganden
om de kommande årens ekonomiska utveckling i vårt land och denna
utvecklings inverkan på det statsfinansiella läget. Det är därför påkalBihang
till riksdagens protokoll 19iC>. 1 sami. Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

lat att redan då avgörande om folkpensioneringen skall fattas ha en samlad
överblick av de aktuella reformförslagen och söka hållpunkter för omdömet
om i vilken utsträckning redan nu beslut synes kunna fattas om deras
genomförande. Utrymmet för nya utgifter bestämmes uppenbarligen å ena
sidan av omfånget hos de tidigare beslutade utgifter, som antagas även i fortsättningen
komma att utgå, å andra sidan av de inkomster som beräknas
stå till förfogande. Storleken av statens inkomster beror dels på nationalinkomstens
och därmed skatteunderlagets omfattning, dels på höjden av gällande
skattesatser. I finansieringsplanen måste alltså även ingå antaganden
örn beskattningens utveckling. Då omsättningsskattens framtid därvid blir
av väsentlig betydelse, har det förefallit lämpligt att knyta finansieringsdiskussionen
till ett övervägande av frågan örn denna skatteforms fortsatta
bestånd.

Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen den 13
december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, vilken förordning
trädde i kraft den 1 januari 1941. Enligt vad i förordningen stadgas skall
allmän omsättningsskatt utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning av
varor från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid yrkesmässig
försäljning i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.
Skattskyldighet föreligger jämväl i fråga om vissa slag av tjänsteprestationer.
I stort sett är det inom detaljhandeln och hantverket som omsättningsskatten
utgår. Beträffande den objektiva skatteplikten gäller, att vissa betydelsefulla
varor äro undantagna från beskattningen. Undantagen avse bland
annat vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring
avsedda rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin,
potatis samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Majit bestämmer.
Vad angår omsättningsskattens storlek föreskrives, att skatten utgår
med fem procent av den skattepliktiga omsättningen, dock att för vissa varor,
såsom mattor, vissa slag av skodon, guld- och silverarbeten, omsättningsskatten
utgår med tjugu procent av den skattepliktiga omsättningen. Omsättningsskatten
uppbäres av vederbörande säljare och redovisas för varje
månad till länsstyrelsen. Efter räkenskapsårets utgång fastställes den skattepliktiga
omsättningen genom särskild taxering.

Omsättningsskatten redovisas i riksstatens driftbudget bland de egentliga
statsinkomsterna under rubriken Tullar och acciser. För de förflutna budgetåren
ha i omsättningsskatt influtit följande belopp.

Budgetår Omsättningsskatt

1940/41 ............................ 73 9 milj. kronor

1941/42 ............................ 250-4 »

1942/43 ............................ 289-1 »

1943/44 ............................ 305-9 > *

1944/45 ............................ 329-2 » »

Omsättningsskatten för budgetåret 1945/46 har beräknats till 345 milj.
kronor, och för nästkommande budgetår har omsättningsskatten i statsverkspropositionen
beräknats till 360 milj. kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Såsom framgår av mitt anförande till statsrådsprotokollet vid framläggandet
för 1940 års urtima riksdag av proposition nr 3 med förslag till förordning
örn allmän omsättningsskatt motiverades införandet av denna skatt
med, att det vid ifrågavarande tidpunkt befunnits vara nödvändigt att söka
täckning för de ökade statsutgifterna genom en skärpning av beskattningen.
För att erforderliga belopp skulle erhållas måste också en skärpt indirekt
beskattning tillgripas. Mera betydande intäkter av en ökad konsumtionsbeskattning
stöde emellertid att vinna blott om man överginge till en allmän
omsättningsskatt. Trots de vägande invändningar av ekonomisk, socialpolitisk
och även skatteteknisk art som kunde riktas mot en sådan skatt, vilken
utformning den än erhölle, hade jag funnit mig böra tillstyrka, att det svenska
skattesystemet utbyggdes med en omsättningsbeskattning;

I sitt utlåtande (nr 10) i anledning av nyssnämnda proposition anförde
första särskilda utskottet, att det lämpligen icke läte sig göra att uttaga det
belopp, som erfordrades för täckning av de ökade statsutgifterna, vare sig
genom en skärpning av den direkta beskattningen eller genom ett system
av acciser å vissa nödvändighetsvaror och tjänster. Utskottet funne visserligen
i likhet med departementschefen vägande invändningar kunna riktas
mot en allmän omsättningsskatt, och utskottet skulle otvivelaktigt ur såväl
principiell som skatteteknisk synpunkt under normala förhållanden icke
kunnat tillråda, att denna beskattningsform införlivades i vårt gällande
skattesystem. I dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella läge funne sig utskottet
dock böra i princip tillstyrka, att en allmän omsättningsskatt infördes
i vårt land.

Vid olika tillfällen efter omsättningsskatteförordningens ikraftträdande ha
yrkanden framförts örn ändringar i denna beskattning samt om helt upphävande
av densamma.

Sålunda lia varje år inom riksdagen väckts motioner örn avveckling eller
slopande av den allmänna omsättningsskatten. Dessa motioner ha dock
städse avstyrkts av bevillningsutskottet och avslagits av riksdagen.

Såsom motivering för sitt avstyrkande av vid 1942 års riksdag väckta
motioner örn omsättningsskattens avveckling anförde samma års bevillningsutskott
(betänkande nr 6), att erfarenheterna från den tid, varunder omsättningsskatteförordningen
varit gällande, syntes lia bekräftat de farhågor
man vid skattens införande hyste för att densamma bomme att särskilt bärt
drabba vissa befolkningsgrupper. Då emellertid de statsfinansiella och andra
skäl, som motiverade skattens införande, alltjämt ägde giltighet och någon
annan godtagbar väg för erhållande av motsvarande skatteintäkter alltjämt
icke stöde till buds, finge utskottet avstyrka bifall till nämnda motioner.

Vidare må omnämnas, att vid 1945 års riksdag i särskilda motioner yrkats
dels att omsättningsskatten måtte avskaffas (motionen 1:37) oell dels att
riksdagen ville i skrivelse lill Kungl. Majit göra framställning örn utredning
och förslag avseende den allmänna omsättningsskattens snara avskaffande
och ersättande nied på annat sätt utformade beskattningsåtgärder, som nied

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

enklare förfaringssätt och mindre invecklade kontrollåtgärder förenade större
hänsyn till försörjningsbörda och skattekraft (motionerna 1: 173 och II: 272).

I anledning av dessa motioner anförde 1945 års bevillningsutskott (betänkande
nr 2) bland annat följande.

De nu förevarande motionerna åsyfta avskaffande av den allmänna omsättningsskatten.
Bevillningsutskottet, som i princip hyser samma uppfattning
som de utskott, vilka tidigare haft alt taga ställning till spörsmålet örn
avskaffande av omsättningsskatten, har emellertid ansett sig böra i detta
sammanhang något närmare utveckla skälen för detta ståndpunktstagande.

I motionerna har såsom skäl för avskaffande av omsättningsskatten framför
allt framhållits densammas ur social synpunkt olämpliga konstruktion.
Utskottet, som till fullo ansluter sig till den uppfattning örn omsättningsskattens
nackdelar av ekonomisk, socialpolitisk och skatteteknisk art, vilken tidigare
uttalats såväl av departementschefen som av vederbörande riksdagsutskott,
vill emellertid även framhålla, afl dessa nackdelars betydelse likväl
icke bör betonas starkare än vad som kan anses vara sakligt motiverat. För
belysande av omsättningsskattens verkningar vill utskottet i detta sammanhang
framhålla den utredning, som innehålles i den P. M. angående skattetrycket
för olika inkomstklasser år 1943 av Erik Lindahl och Mats Lemne,
vilken såsom Bihang D fogats till 1944 års statsverksproposition. I detta
sammanhang torde särskilt den i promemorian intagna tabell 7 vara av intresse.
Berörda tabell avser att utvisa direkt och indirekt beskattning av gift
person med ett barn i kommun med genomsnittlig utdebitering enligt år
1943 gällande skattesatser. Enligt de i tabellen återgivna beräkningarna
medföra omsättningsskatt och varuskatt i inkomstklasserna mellan 1 300
kronor och 10 000 kronor en belastning stigande från 30 kronor vid 1 300
kronors inkomst till 220 kronor vid 10 000 kronors inkomst, medan belastningen
uttryckt i procent av inkomsten utgör vid 1 300 kronors inkomst 2,3
procent och vid 10 000 kronors inkomst 2,2 procent samt för mellanliggande
inkomstklasser företer varierande procenttal, dock ej överstigande 2,7 procent.
För de högre inkomstklasserna föreligger enligt tabellen en belastning
stigande från 300 kronor vid 15 000 kronors inkomst till 650 kronor vid
100 000 kronors inkomst, medan belastningen i procent beräknad i förhållande
till inkomsten sjunker från 2 procent vid 15 000 kronors inkomst till
0,6 procent vid 100 000 kronors inkomst. Vid bedömandet av ifrågavarande
siffror torde emellertid å andra sidan även böra beaktas de uppgifter angående
den totala skattebelastningen, vilka innehållas i samma tabell oell
som utvisa, att den totala skattebelastningen i förhållande till inkomsten
stiger från 16,6 procent vid 1 300 kronor inkomst och 25,2 procent vid 10 000
kronors inkomst till 27,5 procent vid 15 000 kronors inkomst och 48,3 procent
vid 100 000 kronors inkomst.

Beträffande möjligheten att för närvarande avskaffa omsättningsskatten
anser utskottet, att de skäl av statsfinansiell och penningpolitisk art, vilka
åberopats till stöd för införandet av den allmänna omsättningsskatten, allt
fortfarande och även för nästkommande budgetår äga giltighet. Emellertid
synes skäl finnas för antagandet, att krigsläget därefter kan medgiva en sådan
minskning av våra beredskapsutgifter, alt de statsfinansiella förhållandena
ej med samma styrka som nu tala för omsättningsskattens bibehållande.
Även ur penningpolitisk synpunkt kan vid en förändrad konjunktur
ett avskaffande av omsättningsskatten jämväl komma att framstå såsom
önskvärt. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit, så snart det .statsfinansiella
läget och övriga omständigheter det medgiva, vidtager erforderliga
åtgärder för avvecklande av den allmänna omsättningsskatten.

Kungl. Ma[:ts proposition nr 222.

Vidkommande det i motionerna I: 173 och II: 272 framförda yrkandet om
utredning avseende omsättningsskattens snara avskaffande och ersättande
med andra beskattningsåtgärder får utskottet uttala, att utskottet för sin del
anser, alt en avveckling av omsättningsskatten under de omständigheter, som
utskottet förutsätter, bör kunna ske utan att densamma ersättes med någon
annan beskattning.

I enlighet härmed hemställde utskottet, att berörda motioner icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Inom bevillningsutskottet anfördes reservation av tre ledamöter, vilka ansågo,
att utskottets yttrande bort lia följande lydelse.

Enligt utskottets mening är det en angelägenhet av stor vikt att omsättningsskatten
åtminstone i sin nuvarande utformning icke bibehålies längre än
som är oundgängligen nödvändigt. Särskilt gäller detta den del av omsättningsskatten,
som hänför sig till egentliga nödvändighetsvaror. Det är också
huvudsakligen beträffande dessa som skatten träffar orättvist och är verkligt
betungande. I avseende på varor av mer eller mindre lyxbetonad karaktär
finns däremot enligt utskottets mening ingen anledning att nu mildra beskattningen.
Skulle det visa sig nödvändigt, torde t. o. m. en skärpning kunna
äga nini beträffande sistnämnda slag av varor. Delta skulle måhända
också kunna underlätta och påskynda ett borttagande av skatten å nödvändighetsvaror.
En förutsättningslös utredning härom synes böra igångsättas
utan dröjsmål.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I propositionen nr 12 till 1945 års riksdag framlades förslag till vissa ändringar
i omsättningsskatteförordningen. Av denna proposition framgår, att
såväl från olika håll inom näringslivet som från centrala omsättningsskattenämnden
framkommit förslag rörande ändringar i berörda förordning. I
anledning av dessa förslag hade emellertid i en inom finansdepartementet
upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria anförts, att man
borde beakta att omsättningsskatten, såsom betingad av rådande utomordentliga
förhållanden, vore av tillfällig natur; och med hänsyn härtill syntes
det icke lämpligt — även om förordningen kunde vara behäftad med
vissa bristfälligheter — att i dåvarande skede företaga någon mera genomgripande
omläggning av förordningens bestämmelser. För egen del anslöt jag
mig vid framläggandet av nyssnämnda proposition till dessa uttalanden i
promemorian. Jag ansåg mig således icke böra tillstyrka att, på sätt i olika
sammanhang yrkats, förordningen gjordes till föremål för en allmän översyn.
Däremot borde sådana detaljändringar vidtagas, som vore särskilt aktuella
och som kunde utan ytterligare utredning genomföras.

1945 års bevillningsutskott tillstyrkte — utan någon erinran — bifall till
propositionen, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

I särskilda promemorior, sorn torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta Departemenisärende
(Bihang med bil. A—C), lämnas en redogörelse för arbetet inom den chflmdelegation
för överläggningar örn budgetfrågor, som redan i statsverkspropositionen
omnämndes. Man finner där dels vissa beräkningar över möjliga,
alternativa utvecklingar av nationalinkomst och statsinkomster under den

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

närmaste femårsperioden, dels också en sammanställning av de förslag till utgiftsökningar
som inom olika departement äro föremål för övervägande. I
denna sammanställning göres i fråga om en del av huvudtitlarna antaganden
som äro ägnade att göra det lättare att följa en svåröverskådlig sifferdiskussion.
Det första är att en rad av de nu mindre utgiftskrävande huvudtitlarna
inte ändras till sin storleksordning och därför kunna lämnas ur räkningen
när det som här likväl blir nödvändigt att förutsätta ganska stora osäkerhetsmarginaler.
Huvudtitlarna I, II, III, VII, X, XIII, XIV, som för året
1945/46 visa utgifter på 156 milj. och för 1946/47 äro uppförda med 161
milj. kr., tagas sålunda inte med i framtidskalkylerna. Detsamma gäller den
del av VI ht. som inte finansieras av bilskattemedel, under det att den andra
delen kan hållas utanför, emedan stegringen av utgifterna antages svara emot
ökningen av bilskattemedlen. Dessa kunna därför också uteslutas ur inkomstberäkningarna.
En mera tveksam, men nästan nödvändig förutsättning göres
genom antagandet att den ökning av räntorna på statsskulden, som måste
följa av fortsatta kapitalinvesteringar, kommer att motsvaras av stigande
avkastning från dessa investeringar. I den mån en sådan avkastning i rent
kommersiell mening inte väntas, uppkommer ett särskilt problem, som får
behandlas i den följande diskussionen örn hela balanseringsfrågan. Slutligen
kan för XI ht. anmärkas att den har kvar endast vissa utgifter för krisåtgärder.
Huruvida de 27 milj. kr., som upptagits för 1946/47, kunna helt försvinna,
är ovisst, men frågan får anses vara av underordnad betydelse för de
stora utgiftssummorna.

Vad som återstår och som blir avgörande för hela budgetens storleksordning,
är alltså huvudtitlarna IV, V, VIII och IX, jämte de för budgetläget
betydelsefulla ökningarna av löner och pensioner, den senare framträdande
i siffrorna under XII ht. En enkel summering av alla de anförda önskemålen
ger för början av 1950-talet en siffra för ökningar på över 1 500
milj. kr.

Det är uppenbart, att endast en mindre del av en sådan utgiftsstegring
skulle få rum inom en balanserad budget med nuvarande inkomster och med
nu utgående utgifter oförändrade. I budgetförslaget för år 1946/47 väga inkomster
och utgifter ungefär jämnt, men ett av uppbördsreformen förorsakat
inkomstbortfall under övergångsåret innebär, att en dold reserv på 300
å 350 milj. kr. kan anses föreligga. Denna siffra betecknar alltså det aktuella
utrymmet för nya utgifter. I vilken män detta utrymme under de
kommande åren kan vidgas beror, såsom redan blivit nämnt, dels på utvecklingen
av nationalinkomst, skatteunderlag och skattesatser, dels på möjligheten
att genomföra besparingar på nu bestående utgiftsposter. Inkomstsidan
tages först upp till behandling.

För den som tagit del av promemorian med beräkningar över nationalinkomstens
utveckling, är det onödigt att ytterligare understryka de kritiska
anmärkningar, som kunna riktas mot varje försök att göra antaganden om
en oviss framtid. Såsom i budgetdelegationens skrivelse erinrats, har med full
avsikt de alternativ utelämnats, som skulle gå ut ifrån antagandet, att vårt

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

näringsliv under här avsedda tidsperiod bleve utsatt för kris- och depressionstendenser
av det slag, som brukat ta sig uttryck i mer eller mindre
regelbundna konjunkturväxlingar. Denna begränsning av synfältet beror
inte på någon övertygelse om att depressionstendensema skulle vara så osannolika,
att de inte förtjänade uppmärksamhet. Men för den fråga, som föranleder
framtidskalkylerna, alltså frågan örn utrymme för planerade nya
statsutgifter, skulle ett depressionsaltemativ med ofullständigt utnyttjande
av produktiva resurser medföra så ändrade förutsättningar, att en enhetlig
diskussion vore utesluten. Statsutgifter som under antagande av full sysselsättning
måste prövas från synpunkten av att de ta i anspråk produktiva
tillgångar, som möjligen kunde brukas på mera gagnande sätt, bli vid framträdande
depressiva tendenser medel till att hålla produktion och nationalinkomst
uppe.

Ännu ett annat skäl kan anföras till stöd för den gjorda begränsningen.
Hittills genomgångna kriser ha varit övergående och örn man bygger sina
farhågor för en upprepning på erfarenheten, synes det berättigat att också
av erfarenheten dra slutsatsen, att en ny depression väl skulle fördröja men
inte förhindra den fortgående stegring av produktionen, som varit utmärkande
för vårt moderna näringsliv. Sedda på något längre sikt skulle depressionsaltemativen
alltså endast bli varianter av de mindre gynnsamma antaganden
om nationalinkomstens utveckling, som äro möjliga även under
förutsättningen att de produktiva tillgångarna mera fullständigt utnyttjas.

Under antagandet att nu gällande beskattning kvarstår oförändrad med
det enda undantaget att krigskonjunkturskatten bortfaller, utan att kompensation
sökes i annan skatteform, framräknas i promemorian om statsinkomsternas
utveckling en samlad inkomstsumma för året 1951 på 4 046
milj. kr. enligt det gynnsammare alternativet och 3 686 milj. kr. enligt det
mindre gynnsamma. Såsom förut nämnts ha därvid bilskattemedlen lämnats
utanför. Med samma uteslutning uppgå inkomsterna i förslaget till budget
för 1946/47 till 3 077 milj. kr., eller med rättelse för den »dolda reserven»
till något över 3 400 milj. kr. Utrymmet för ökade utgifter vid
början av 1950-talet skulle sålunda i det gynnsammare fallet stiga till närmare
1 000 milj. kr., i det mindre gynnsamma till något över 600 milj. kr.

Ramen för nya utgifter bestämmes inte bara av de inkomstökningar, som
antagas inträda, utan också av de besparingar på utgiftssidan, som man vågar
räkna med. I sistnämnda hänseende bar budgetdelegationen inskränkt
sig till att erinra örn de utgiftsposter, som i den offentliga diskussionen blivit
omnämnda såsom möjliga föremål för en nedskärningsaktion. Detta är sa
mycket mera naturligt som de ifrågasatta besparingarna åtminstone delvis
beröra utgifter, vid vilkas bedömande delade meningar torde göra sig gällande.
Detta synes i första rummet komma alt gälla utgifterna under försvarshuvudtiteln,
där å ena sidan besparingar på lipp till 400 liliij, kr. ansetts
möjliga att överväga, medan å andra sidan den för nästa budgetår på huvudtiteln
upptagna summan på 900 milj. kr. synts inte tåla någon minskning.
Vad de viktigaste av övriga besparingsförslag beträffar, äro de ganska

Kungl. Majcts proposition nr 222.

nära knutna dels vid förslagen om nya utgifter, dels vid eventuella skattesänkningar.
Så torde ett borttagande av livsmedelsrabatterna böra bedömas i
samband med frågorna örn barnbidrag och andra former av stöd åt familjerna,
och möjligheten att låta kostnaderna för jordbruksregleringama
på IX ht. till en del ersättas av högre produktpriser hänger samman med
utsikterna att motväga en stegring av levnadskostnaderna genom att ta bort
omsättningsskatten. Om de ifrågasatta minskningarna på V ht. och på avskrivningar
med ungefär 100 milj. kr. anses utan vidare genomförbara, skulle
man sålunda ha att välja mellan besparingsförslag inom en så bred marginal
som från 100 upp till 700 milj. kr.

I fråga örn beskattningens utveckling har budgetdelegationen omnämnt de
skattehöjningar, som under krigstiden blivit genomförda, och de önskemål
som framförts om skattelättnader, särskilt med avseende på omsättningsskatten
och värnskatten. Delegationen har också erinrat örn att en avveckling
av krigskonjunkturskatten är förestående, liksom att en översyn av
skatterna på inkomst och förmögenhet väntas komma till stånd, varvid frågan
örn en utvidgad beskattning av förmögenheterna ägnas särskild uppmärksamhet.
Delegationen avhåller sig från varje uttalande i dessa hänseenden.
Det är tydligt att varje minskning av inkomsterna från en nu utgående
skatt, som inte uppväges av en lika stor ökning av beskattningen i annan
form, leder till en motsvarande minskning av utrymmet för nya utgifter.
Ensamt ett borttagande av omsättningsskatten skulle för året 1951 betyda
ett inkomstbortfall på 375 å 400 milj. kronor. Krigskonjunkturskatten är
för 1946/47 beräknad till 100 milj. kr., och dess bortfall minskar med samma
belopp den omnämnda reserven på 300 å 350 milj. kronor. En skärpning
av förmögenhetsbeskattningen, vare sig i form av årlig förmögenhetsskatt
eller av arvsskatt, kan säkerligen endast medge mycket måttliga sänkningar
av skattesatserna på inkomst, såvida man vill undvika nedgång i
det samlade beloppet av inkomst- och förmögenhetsskatt. En engångsskatt
på förmögenhet kan överhuvud taget endast spela rollen av stöd för budgeten
under några övergångsår.

Hela diskussionen om ett visst utrymme för utgiftsökningar går uppenbarligen
ut ifrån antagandet, att budgetutgifter av här åsyftad art böra täckas
av s. k. verkliga inkomster, alltså inte finansieras av lånemedel. Det
är nödvändigt att ägna problemet örn budgetens balansering en närmare
uppmärksamhet, innan ståndpunkt kan tagas till de olika frågor som äro
inbegripna under kravet på en finansieringsplan.

De allmänna synpunkter som kunna anläggas på frågan örn budgetens balansering
äro redovisade i den promemoria av envoyén Hammarskjöld
som fogats till inkomstberäkningen i årets statsverksproposition. Att här
söka ytterligare sammanfatta dessa synpunkter skulle knappast föra oss närmare
den praktiska avvägning, som måste ske under hänsynstagande till
alla de omständigheter, som i det enskilda fallet föreligga. I det följande
skall därför diskussionen begränsas till att understryka de förhållanden,
som i det nu förestående avgörandet synas förtjäna särskild uppmärksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Till en början erinras om att balanseringsfrågan skall bedömas under antagandet
att kris oell depression inte radikalt ändra förutsättningarna för
omdömet om det samhällsekonomiskt gagneliga. Beräkningarna över utveckling
av nationalinkomst och statsinkomster bygga i bägge de antagna
fallen på förutsättningen om full sysselsättning. Behov av ökning i statens
utgifter för att hålla uppe köpkraften och ta outnyttjade produktivkrafter i
bruk anses sålunda inte föreligga eller i alla händelser endast föreligga på
speciella områden och i begränsad omfattning. Varje ökning av köpkraften
i pengar utöver en samtidigt inträdande produktionsökning har under sådana
förhållanden en tendens att rubba den samhällsekonomiska balansen
och framkalla prisstegring. En ökning av köpkraften på ett håll, genom att
staten ger ut pengar, bör alltså motvägas av en minskning på ett annat
håll — väsentligen genom skatter — såvida inte statsutgiften kan antagas
öka tillgången på varor och tjänster. Detta antagen ske vid investeringar
som kallas räntabla. De kunna därför finansieras med lån.

Vid bedömandet av de verkningar man sålunda kan vänta av en underbalansering
bör uppmärksammas, att hela resonemanget föres i abstrakta,
kvalitativa termer. Att inte varje liten avvikelse från budgetbalansen behöver
ha eller kan ha någon påtagligt ogynnsam verkan, torde vara självklart.
Rubbningen måste vara av en viss storleksordning för att göra sig
märkbar. Men något försök att finna kvantitativa mått på den avvikelse
från balansen som det ekonomiska livet förmår smälta utan att nämnvärt
reagera, torde inte vara lätt att göra. En underbalansering av starkt begränsad
omfattning kan därför knappast avvisas endast med hänvisning till
det teoretiska resonemanget, såvida vissa utgifter anses mycket önskvärda
och samtidigt en däremot svarande beskattning möter vägande invändningar.
Men ofrånkomligt synes vara, att riskerna av en underbalansering äro mera
näraliggande, ju mera spänt det ekonomiska läget redan förut är. De ekonomiska
förhållanden som just nu råda i vårt land, stödja alltså ganska
tydligt kravet på att budgeten skall balanseras.

Av de risker som följa med en relativt långtgående lånefinansiering av
löpande utgifter är det knappast den stigande räntebördan, som kräver särskild
uppmärksamhet. Först småningom göra konsekvenserna sig kännbara,
och örn underbalanseringen är övergående och sålunda begränsad, ändrar
den föga i just nu rådande läge med väsentligt stegrad statsskuld på grund
av upplåningen för den militära beredskapen. Den väsentliga frågan blir
underbalanseringens verkan i ett läge, där riskerna tor prisstegring inte
kunna förbises. Det är svårt ali här nå fram till ett verkligen hållbart omdöme
örn verkan av att vissa statsutgifter finansieras genom lån. Man får
komma ihåg att från samhällsekonomisk synpunkt gränserna mellan i kommersiell
mening räntabla och icke räntabla investeringar sirö flytande och i
många fall sakna betydelse. Skogsplantering behöver inte öka nationalinkomsten
snabbare än åtgärder för att främja vetenskaplig forskning. Men
framför allt får man inte lämna ur sikte, alt alla investeringar, vare sig
räntabla eller inte, kunna lia en inflationsverkan, örn de överskrida ett visst
mått.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Detta har tagit sig uttryck i tankegången att statens budget, inte minst
kapitalbudgeten, har en uppgift som »balansfaktor», d. v. s. den bör utvidgas
vid minskad enskild företagsamhet men också inskränkas för att
lämna utrymme åt enskilda investeringar. Den inte alltid uttalade förutsättningen
är därvid, att statliga investeringar — åtminstone till en del — böra
fa sta tillbaka för enskilda. En sådan generell linje är svår att motivera,
när det gäller statens affärsverksamhet, och den kan inte heller godtagas
i fråga om sådan statlig verksamhet, som »indirekt» eller >på längre sikt»
är ägnad att höja folkhushållets effektivitet.

Man ställes här inför frågan hur en avvägning mellan alla olika slag av
investeringar skall kunna ske, varvid det allmännas investeringar rimligtvis
måste få tävla med d.e enskildas på fullt jämlik fot. Svaret på denna
fråga faller väsentligen utanför diskussionen örn budgetens balansering. Den
kan uppenbarligen inte lösas med förklaringen, att om det allmännas investeringar
anses så nyttiga, att de böra gå före enskildas, så bör man också
kunna ta konsekvensen, att de skola finansieras med skatter. Invändningarna
mot en sådan linje behöva inte formuleras, då det gäller allmänna investeringar
av samma slag som det enskilda näringslivets. Men då fråga blir
örn indirekt räntabla statsutgifter, för att höja folkhälsa och folkbildning,
främja rationalisering av en näringsgren, påskynda vetenskaplig forskning
etc., är det utan tvivel ett stöd vid en besvärlig värdering av inbördes tävlande
utgiftsändamål att ställa fragan, örn man är beredd att bekosta utgiften
med skattemedel. Lika litet som andra argument tål detta att pressas
till sin yttersta gräns. Men det fyller sin uppgift som en av vikterna vid
den praktiska avvägning av skälen för och emot en underbalansering i ett
givet tidsläge.

Vid detta praktiska avgörande kan man nämligen inte lämna ur sikte, att
någorlunda enkla regler äro nödvändiga, örn inte riskerna för en rent godtycklig
avvägning av utgifternas omfattning skola inställa sig. Om en underbalansering
på t. ex. 100 milj. kr. godtages utan annan motivering än att
sträng balansering inte kan visas vara nödvändig, har man svårt att avvisa
ytterligare 50 eller 100 eller 150 milj. till uppenbarligen nyttiga ändamål.
Någon helt ofrånkomlig motivering för en sträng balansering av budgeten
kan sålunda inte presteras. Men om man inte vill hamna i godtycke, måste
man finna en linje, som någorlunda enkelt kan beskrivas och sedan åberopas.

Resultatet av dessa överväganden med hänsyn till budgetpolitiken under
nu åsyftade tidsperiod kan sammanfattas sålunda. Kravet på balans mellan
inkomster och utgifter på driftbudgeten upprätthållas. Om utgifter av det
slag, som kallats indirekt räntabla, läggas utanför balansen för finansiering
med lånemedel, får det ske endast i sådana enstaka och begränsade fall,
som kunna innefattas under en enkel och därför hållbar regel. Slutligen synes
det inte möta alltför stora betänkligheter att under något eller några
övergångsår tillåta begränsade underskott, om grundad anledning finnes att
förutsätta en därefter inträdande balans.

Denna sista reservation hänger samman med alt de beräkningar över en

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

framtida inkomstutveckling, för vilka här förut en redogörelse lämnats, äro
behäftade med en särskild sorts ovisshet. Örn grundantagandet rörande den
ekonomiska utvecklingen är riktigt, bör nämligen den beräknade statsinkomsten
också bli verklighet, men möjligheten av en försening får tågås i
betraktande. Den övergående underbalansering, som skulle ha sin grund i en
sådan försening, synes vara en risk av det slag, som man i här förevarande
sammanhang kan anse det berättigat att taga.

Från dessa utgångspunkter finner jag det också försvarligt att i följande
överväganden örn finansieringsplan och utrymme för utgiftsökningar föra in
det gynnsammare av de båda alternativ för nationalinkomstens och statsinkomsternas
utveckling, som i promemoriorna framlagts. Jag vill erinra
om att detta alternativ framräknats från utgångspunkten att 1940-talet skall
visa sig ha medfört en produktionsstegring och inkomstökning för hela folket
liknande den som ägde rum under 1930-talet. Kriget antages då lia verkat
återhållande, men inte på mera utpräglat sätt än den svåra depressionen under
1930-talet. För att ta hänsyn till de faktorer, som kunna anses påverka
1940-talets utveckling i mindre gynnsam riktning, har ökningen i nationalinkomsten
förutsatts komma till stånd under en period av 12 år, alltså från
1939 till 1951, medan den period som ligger till grund för jämförelsen (från
1929 till 1939) endast omfattar 10 år.

I den beräkning av statsinkomsterna, som utgår från en sålunda förutsatt
nationalinkomst, och som upptager den förut nämnda summan på 4 046
milj. kr. år 1951, lia alla nu utgående skatter med undantag för krigskonjunkturskatten
antagits fortfarande äga bestånd. Den finansieringsplan som
här skall framläggas kan enligt min mening inte utgå från ett sådant antagande.
Skälen för en lättnad i den under krigsåren starkt stegrade beskattningen
äro tungt vägande i fråga örn den största delen av de skattskyldiga.
Även när detta krav väges mot önskvärdheten att för vissa ändamål öka
statens utgifter, synes det väga så tungt, att det vid en avvägning av budgetpolitiken
inte kan skjutas åt sidan. 1 den mån det kan visa sig förenligt med
en godtagbar utformning av det föreliggande reformprogrammet, synes en
eftersträvad skattelättnad helst böra ta i sikte inte endast omsättningsskatten
utan också inkomstskatten i de inkomstlägen, där den måste anses mest
tryckande. En lättnad i konsumtionsbeskattningen synes av praktiska skäl
vara knuten vid en fullständig avveckling av den vanliga omsättningsskatten.
Försöken att friställa nya varugrupper leda till de välkända svårigheterna
vid en lyxbeskattning, och möjligheten att endast sänka skatteprocenten får
avvisas, då det antagligen gåve ett visst stöd åt farhågorna, alt skattesänkningen
inte med säkerhet skulle komma konsumenterna till godo.

Örn sålunda omsättningsskatten skulle bortfalla hell, och örn en sänkning
av inkomstskatten för att ge en märkbar känsla av lättnad säkerligen finge
bli så pass betydande, att den minskade statsinkomsterna med minst 100
milj. kr., skulle detta tillsammans med ett avskaffande av krigskonjunkturskatten
betyda ett bortfall av statsinkomster i jämförelse med budgetförslaget
1946/47 på inemot 600 milj. kr. En så kraftig reduktion av inkomstsidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

kan enligt min mening inte övervägas. Sänkningen av inkomstskatten och
bortfallet av krigskonjunkturskatten böra därför motvägas genom ökade
tillskott från andra håll inom den direkta beskattningens ram. Riksdagen
har pekat på höjda bidrag från förmögenheter, både i arvsskattens och den
särskilda förmögenhetsskattens form, och för bolagsbeskattningens del synes
någon höjning av skatteprocenten också kunna övervägas. Innan den pågående
utredningen av dessa frågor blivit avslutad, kan ståndpunkt inte tagas
till olika föreliggande möjligheter, men det synes i nuvarande sammanhang
vara tillräckligt att utgå ifrån, att den eftersträvade lättnaden i inkomstskatten
skall i stort sett kompenseras av förut nämnda ökade bidrag. För kalkylerna
över statsinkomsterna under de kommande åren skulle detta betyda,
att man vid jämförelse med den i promemorian upptagna summan för 1951
finge räkna med ett bortfall ungefär så stort som siffran för omsättningsskatten,
alltså 400 milj. kr. I stället för de 4 046 milj. kr. i promemorian
skulle vi alltså ha att utgå från 3 650 milj. kr.

En omläggning av beskattningen på inkomst och förmögenhet, som beslutas
tidigast vid en höstriksdag i år, kan inte träda i kraft förrän från jan. 1948,
eftersom det nya uppbördssystemet förutsätter att samma skattesatser tillämpas
under ett kalenderår, och möjligheten att göra ändringen vid början av
budgetåret 1947/48 salunda bortfaller. Örn avvecklingen av omsättningsskatten
också förlägges till nyåret 1948, skulle en preliminär beräkning av statsinkomsterna
fram till och med budgetåret 1951/52 se ut på följande sätt,
varvid den för 1951 antagna inkomsten hänföres till budgetåret 1951/52.
Bortsett från omsättningsskatten antages utvecklingen försiggå tämligen likformigt,
fastän siffrorna rimligtvis rundats av, och den jämförbara siffran
för 1946/47 blivit införd.

1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52

3 400 3 300 3 250 3 400 3 550 3 650

Med en sålunda antagen inkomstram blir utrymmet för nya utgifter helt
beroende av å ena sidan de besparingar man genomför på nuvarande utgifter,
å andra sidan avgränsningen mellan utgifter som tillhöra driftbudgeten och
de som föras till kapitalbudgeten eller i alla händelser anses kunna falla
utanför balansen.

Vad utgiftsminskningar beträffar synes det, såsom redan tidigare blivit
nämnt, vara rimligt att i samband med omsättningsskattens bortfall låta en
väsentlig del av kostnaderna för jordbruksregleringarna slå igenom i konsumentpriserna.
Härvid får naturligtvis uppmärksammas, att en del av dessa
kostnader ha karaktär av särskilt stöd åt innehavare av mindre jordbruk, vilket
stöd knappast torde kunna ersättas av en prishöjning. Medel finge alltså
foi tfarande beräknas utgå för vissa socialt betingade stödåtgärder. Vidare
bör systemet med barnbidrag, oavsett andra åtgärder till stöd för familjer,
medgiva en avveckling av nu utgående livsmedelsrabatter. Utgiftsminskningen
kan antagas genomförd från nyåret 1948. Det synes vara försvarligt
att vid den här företagna avvägningen låta extra avskrivningar på kapital -

Kungl. Majlis proposition nr 222.

förlusler bortfalla och att föra åtgärder till arbetsmarknadens reglering utanför
balanseringsramen. Det är för nästa budgetår ett ganska blygsamt belopp
— mindre än 25 milj. kr. — som faller under denna sista rubrik, men även
vid eventuellt behov av ökat anslag torde samma bedömande kunna motiveras.
Tillsammans skulle dessa minskningar på budgetens utgiftssida uppgå
till omkring 300 milj. kr.

De ifrågasatta minskningarna för försvarshuvudtiteln kunna tillsvidare endast
bli föremål för relativt godtyckliga antaganden. Att det avgörande, som
i denna fråga träffas, blir av väsentlig betydelse för bedömningen av utrymmet
för nya utgifter eller — från en annan sida sett — för möjligheten att
sänka beskattningen, framgår av följande sammanställning. Den upptar
förut beräknade siffror för inkomsterna under femårsperioden jämte de utgiftssiffror
som framkomma, örn de antagna besparingarna utanför försvarshuvudtiteln
genomföras och de i budgeten 1946/47 upptagna siffrorna i övrigt
behållas oförändrade.

Inkomster
Utgifter ..
Utrymme

46/47	47/48	48/49	49/50	50/51	51/52
.......... 3 400	3 300	3 250	3 400	3 550	3 650
............... 3 075	2 875	2 775	2 775	2 775	2 775
för nya utgifter	425	475	625	775	875

Något tvång att söka inom denna ram pressa samman de nya utgifterna
föreligger emellertid inte. Det bär nämligen ansetts möjligt att även i fråga
örn försvarsutgifterna göra ett antagande som provisoriskt kan läggas till
grund för finansieringsplanen. Att i väntan på ett avgörande i fråga örn
framtida försvarskostnader avstå från en starkt motiverad skattesänkning
är en utväg som inte kan förordas. Detta så mycket mindre som avvecklingen
av omsättningsskatten är en förutsättning för en del av de beräknade
besparingarna och en annan del av dessa bygger på antagandet att en reform
av inkomstbeskattningen genomföres, som i samband med införande
av barnbidrag avvecklar de nuvarande bamavdragen. Det får antagas att
även i detta reformerade skattesystem ingår en viss rörlighet hos skatteskalorna,
så att vid växlande behov en ökning eller minskning av den samlade
skatteinkomsten på ett enkelt sätt kan åstadkommas. Under sådana förhållanden
skulle ett preliminärt antagande av en viss reduktion i försvarsutgiftema
vara möjligt. Örn den antagna utgiftsminskningen skulle utebli, finge
luckan fyllas genom höjd skatteprocent. Bleve utgiftsminskningen större än
beräknat, öppnades möjlighet för ytterligare skattesänkning eller för en vidgad
utgiftsram. Örn man vid ett sådant preliminärt antagande räknar med
försvarskostnader som i alla händelser inte överstiga 700 milj. kr., innebär
detta en minskning gentemot utgifterna 1946/47 på omkring 250 milj. kr.

Den förut införda framställningen av »utgiftsutrymmet» får då följande
ändrade utseende. Försvarsutgifterna antagas nedgå med 100 milj. under två
övergångsår, därefter 250 milj.

Kungl. Majlis proposition nr 222.

46/47

Inkomster .............. 3 400

Utgifter................. 3 075

47/48

3 300

2 775

48/49

3 250

2 675

49/50

3 400

2 525

50/51

3 550

2 525

51/52
3 650
2 525

Utrymme för ökade utgifter

525

575

875

1 025

1 125

Det är av siffrorna omedelbart klart, att inte alla de förut hopsummerade
utgifterna kunna få plats inom en budget som förutsätter uppnådd balans
vid ingången till 1950-talet. Nu bör det emellertid erinras, att med den innebörd
i kravet på budgetbalans, som här tidigare utvecklats, ingen avgörande
invändning kan riktas mot utvägen att låta vissa klart begränsade utgifter
av »indirekt räntabel» karaktär föras utanför balansen. Om kostnaderna
under IX ht. som avse kapitalutlägg för jordbrukets rationalisering, samt
vissa stora utgifter av engångskaraktär för skolväsendet och den vetenskapliga
forskningen behandlas på detta sätt, synes därav inte behöva följa avsteg
från balanseringsregeln i övrigt. Utgiftsökningen under VIII ht. torde
då kunna reduceras till omkring 150 milj. Den begränsning av önskemålen i
övrigt sorn balanseringskravet medför, liksom det högst betydande utrymme
for utgiftsökningar som beredes, framgår av följande framtidskalkyl. De
automatiska utgiftsökningarna under V ht. ha upptagits med ett från 10 milj.
till 50 milj. stigande belopp. Samma antagande har ehuru mera tveksamt
gjorts för den upp till 140 milj. stigande siffran på VIII ht. Även dessa utgifter
ha till väsentlig del en automatisk karaktär. För IX ht. beräknas ökade
anslag med från 5 till 25 milj. stigande belopp. En del av dessa utgifter
avse vissa kostnader i samband med rationaliseringsverksamheten. Kostnaderna
for reglering av löner och pensioner få anses ofrånkomliga. Förslag
örn reform av folkpensioneringen framlägges samtidigt med finansieringsplanen,
och utgifterna för barnbidrag kunna såtillvida anses bundna att de
ingå som förutsättning dels i en bebådad skattereform, dels för avvecklingen
av livsmedelsrabatter. De nu nämnda delarna av utgiftsprogrammet måste
sålunda i första hand tagas med vid bedömande av vad som får plats inom
ramen.

Förslagsbudgeterna skulle då se ut så här, med begränsning till »utrymmet»
och »utgiftsökningar».

	47/48	48/49	49/50	50/51	51/52
Utrymmet..........	525	575	875	1 025	1 125
Automat, ökn. V ht......	10	20	30	40	50
ökningar VIII ht.........	60	80	100	120	140
Ökningar IX ht...........	5	10	15	20	25
Löner o. pensioner.........	100	100	110	110	120
Folkpensioner.......	200	400	410	420	430
Barnbidrag........	100	200	200	200	200
Summa	475	810	865	910	965
Utrymme för ytterligare utgifter..... eller underskott........	+ 50	-235	+ 10	+ 115	+ 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

För utgiftsstegringar utöver de nu angivna skulle sålunda efter ett år med
underbalans ett växande utrymme stå till förfogande. Det har inte synts nödvändigt
att redan nu söka ta ståndpunkt till de frågor örn avvägning mellan
olika önskemål, som därvid kunna uppkomma. Detta så mycket mindre som
vid denna senare tidpunkt erfarenheten redan i någon mån hör lia visat, hur
grundade våra nu gjorda antaganden varit, och därmed nya hållpunkter
kunna ha erhållits för en framtidsbedömning.

Till den sålunda utformade finansieringsplanen finns anledning att foga
vissa erinringar om de här berörda budgetfrågornas betydelse för den allmänna
ekonomiska politiken. I den mån denna politik i nuvarande läge har
till en av sina huvuduppgifter att motverka inflationsartade tendenser och
hålla vägen öppen för möjliga prissänkningar med ursprung i lägre kostnader,
förutsätter den en budgetpolitik, som inte genom stora underskott på
ett farligt sätt ökar den monetära köpkraften. De underskott, örn vilka det
vid nu förordad budgetpolitik kan bli fråga, äro inte av sådan storleksordning,
att de skulle kunna framstå som en fara för stabiliseringspolitiken, såvida
inte utvecklingen av nationalinkomsten skulle ställa sig väsentligt mera
ogynnsam än här antagits. Men det är å andra sidan självklart, att varje
mindre gynnsam utveckling skulle ge stöd åt de tveksamma eller återhållande
krafter, som i fråga om en betydande del av utgiftsprograminet äro mera
böjda för att understryka dess karaktär av börda på de produktiva krafterna
än dess bidrag till att stärka dem. Det är redan ur denna synpunkt uppenbart
ett intresse för varje anhängare av reformprogrammet, att dess samband
med och beroende av det ekonomiska livets effektivitet blir klart uppfattat i
de vidaste kretsar.

Reformprogrammets och finansieringsplanens sammanhang med frågan
örn nationalinkomstens utveckling leder sålunda till ett övervägande av
hur det allmänna bäst skall kunna bidraga till att de gynnsamma tendenserna
få göra sig gällande och de återhållande faktorerna motvägas eller hållas
undan. I promemorian om nationalinkomstens utveckling har denna sida
av problemet endast antydningsvis blivit berörd, eftersom tvistefrågorna rörande
den ekonomiska politiken hållits utanför prognosen. Endast såtillvida
göras antaganden av detta slag, att det för den gynnsamma utvecklingen anges
såsom en naturlig förutsättning, att goda allmänna betingelser råda för
företagsamhet och vinstutveckling. Detta läge har antagits råda vid full sysselsättning.
Det finns all anledning att understryka den sålunda framförda
synpunkten. Kan den fulla sysselsättningen vidmakthållas, innebär detta en
för enskild företagsamhet gynnsam atmosfär oberoende av den omfattning i
vilken åtgärder från det allmännas sida befunnits motiverade för att bevara
denna sysselsättning eller för att på annat sätt främja en höjning av produktionen.

Vid övervägande av den ekonomiska politikens riktlinjer och möjligheter
kan man emellertid inte stanna härvid. Det ingår i prognosen för nationalinkomstens
utveckling en hänvisning till faktorer, som för framtiden kunna
föranleda en mindre gynnsam utveckling än den som kännetecknat t. ex.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

1930-talet. Det är tre problem som särskilt uppmärksammats. Det ena är utrikeshandeln,
det andra befolkningsutvecklingen, det tredje förskjutningen
mellan näringsgrenar med olika effektivitet. Frågan är i vilken utsträckning
de äro tillgängliga för påverkan genom samhällets egna åtgärder.

Både import och export komma under den tid varom här är fråga att i så
stor omfattning vara beroende av valutapolitik, handelsfördrag, utlandslån
och direkt dirigering från samhällets sida, att diskussionen endast kan
gälla vilken ait och grad av planmässigt ingripande som kan antagas ge det
hästa resultatet.

Storleken av de arbetsföra åldersklasserna är på kortare sikt given, och
tragan gäller endast liur arbetskraften tages till vara. I prognosen antages
den stagnation i tillväxten, som inträder under 1940-talet, komma att motvägas
av den mera fullständiga sysselsättning, om vars möjlighet vi nu ha erfarenhet.
Här synes det möjligt att gå ett steg vidare. Det återhållande moment,
som kan lia legat i den tidigare utformningen av folkpensioneringen,
bör vid dess reformering försvinna. De fastställda pensionsåldrarna för offentlig
tjänst hindra inte, att de arbetsföra tillåtas kvarstå i tjänsten eller få
arbete efter pensioneringen. Men större uppgifter inställa sig. Trots intrycket
av full sysselsättning torde reserver av arbetskraft förefinnas, framför allt
på landsbygden, som på grund av bristande rörlighet dragas undan en effektiv
produktion. Det är inte lätt och kanske inte alltid önskvärt att leda dessa
reserver över till gamla tätorter. Det blir en uppgift att i stället föra ut företagen
till landsbygden, att dit förlägga anstalter för yrkesutbildning och att
där skapa nya tätorter med ett rikare differentierat ekonomiskt liv.

Ingen skarp gräns kan dragas mellan ofullständigt sysselsatta, mindre effektivt
och mera effektivt sysselsatta. Nationalinkomstens stegring har ägt
rum inte minst genom förskjutningar till näringsgrenar där arbetskraften
frambringar mera än förut. Utan att förneka svårigheterna vid en mätning
av arbetskraftens olika effektivitet och av värdet hos de produkter, som sedan
summeras i en nationalinkomst, och utan att förbise den spänning mellan
olika värderingar, som uppstår då man söker väga fördelen av ökad produktion
mot konsumenternas bekvämlighet vid en rikligare utbyggnad av
distributionsapparaten, synes det i praktiken föreligga tillräckligt stort utrymme
för ett planmässigt arbete i syfte att påskynda förskjutningarna till
mera givande, och även bättre betalda, arbeten.

I alla nämnda hänseenden ställas krav på den ekonomiska politiken, som
förutsätta dels ingående undersökningar av arbetskraftens fördelning, olika
näringsgrenars läge och möjligheter till expansion samt föreliggande investeringsplaner
mom enskilda och offentliga företag, dels ett omfattande planlaggmngsarbete
inriktat på att bättre utnyttja naturtillgångar och arbetskraft
samt att främja en god lokalisering av företagen, jordbrukets rationalisering,
kommunikationsväsendets utbyggnad och den industriella företagsamheten,
allt betraktat som delar av en stor uppgift, där landsbygdens frågor inta en
ramskjuten plats och utvägar sökas att förena intresset av ett livskraftigt
jordbruk med behovet av vidgat utrymme för andra näringsgrenar. Att ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

samarbete måste komma till stånd mellan enskilda företagare inom olika
områden oell mellan enskild företagsamhet och det allmänna, örn detta program
skall leda till praktiska resultat, behöver inte framhållas. Men det är
lika klart, att den samordnande uppgiften tillkommer statsmakterna, att arbetet
måste tagas upp utan fördomar och inte får hindras av förutfattade
meningar örn en gång för alla givna gränser för medborgarnas gemensamma
företagsamhet. Alla vägar få prövas för att höja produktionen och därigenom
lägga en bredare och fastare grund för den enskildes liv och för samhällets.

I enlighet med vad inledningsvis anförts bör i nu förevarande sammanhang
ställning i princip tagas till frågan om den allmänna omsättningsskattens
avveckling. Från de i det föregående angivna utgångspunkterna vill jag
förorda en sådan avveckling. Denna synes lämpligen böra ske från och med
den 1 januari 1948. Förslag örn upphävande av 1940 års förordning i ämnet
synes böra föreläggas 1947 års riksdag, sedan de med upphävandet sammanhängande
detaljfrågorna underkastats ytterligare beredning. Vid den
fortsatta beredningen böra bland annat beaktas spörsmålen örn man bör
bibehålla en särskild beskattning av varor, som nu äro underkastade skärpt
omsättningsskatt, och vilka former en dylik beskattning i sådant fall skulle
erhålla.

Med hänsyn till frågans sammanhang med andra aktuella finanspolitiska
problem är det önskvärt, att riksdagens uttalande redan nu inhämtas i fråga
örn den allmänna omsättningsskattens avveckling och tidpunkten därför.
Jag tillstyrker således att riksdagen genom proposition sättes i tillfälle att
yttra sig i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över den nu väckta
frågan om avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet!
Gustaf Bjured.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 222.

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Bihang.

med redogörelse för arbetet inom delegationen för överläggningar

örn budgetfrågor.

I samband med utformningen av 1946 års statsverksproposition upptogos
inom finansdepartementet överläggningar med en grupp representanter för
skilda erfarenheter och meningsriktningar i syfte att närmare klarlägga vissa
av förutsättningarna för den statliga finanspolitiken under de närmaste åren.
Delegationen, som arbetat under ordförandeskap av chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, har i övrigt bestått av partisekreteraren S.
Andersson, bankdirektören E. Browaldh, redaktören K. Fredriksson, ledamoten
av riksdagens första kammare, godsägaren E. von Heland, redaktören
C. Hermansson, ledamoten av riksdagens första kammare, fil. dr H. Nordenson,
ledamoten av riksdagens andra kammare, professorn B. Ohlin samt
direktören G. Söderlund. Under senare delen av delegationens arbete ha även
ledamöterna i 1945 års statsskatteberedning deltagit i sammanträdena. I delegationens
arbete ha medverkat envoyén D. Hammarskjöld, statssekreteraren
V. Fahlander och förste kanslisekret eraren M. Lemne samt chefen för
konjunkturinstitutet, professorn E. Lundberg och assistenten vid institutet,
fil. lic. I. Ohlsson.

I anslutning till nämnda överläggningar ha verkställts vissa utredningar,
vilkas resultat redovisats i för delegationens räkning utarbetade promemorior.
En promemoria angående principerna för budgetens balansering publicerades
såsom bihang till 1946 års statsverksproposition. Därjämte föreligga
följande tre promemorior:

PM rörande olika alternativ för nationalinkomstens utveckling under den
närmaste efterkrigstiden (bil. A), utarbetad av professorn E. Lundberg;

PM angående utvecklingen av statsinkomsterna (bil. B), sammanställd av
förste kanslisekreteraren M. Lemne;

PM angående statsutgifternas utveckling och de beräknade kostnaderna
för olika aktuella reformer m. m. (bil. C), sammanställd av förste kanslisekreteraren
M. Lemne.

Delegationen har funnit den i nämnda promemorior givna framställningen
ägnad att tjäna till ledning i den allmänna diskussionen av hithörande problem
och därför tillstyrkt, att promemoriorna publiceras. Beträffande innehållet
i dessa har delegationen velat framhålla följande.

De i promemorian angående nationalinkomstens utveckling redovisade beräkningarna
avse att belysa storleksordningen av de förskjutningar i nationalinkomstens
omfattning, som skulle vara ali emotse under vissa antagna
förutsättningar. Framställningen i promemorian redovisar olika omständig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

heter, som kunna tänkas påverka nationalinkomstens utveckling i stegrande
eller hämmande riktning. Beträffande de framlagda nationalinkomstalternativen
må framhållas, att de samtliga utgå från ett konjunkturläge karakteriserat
av god sysselsättning, medan av i promemorian anförda skäl något
depressionsalternativ icke medtagits. Skillnaden mellan de redovisade alternativen
betingas i huvudsak av olika antaganden beträffande den allmänna
produktivitetsutvecklingen. Inom delegationen lia olika åsikter framträtt rörande
den större eller mindre sannolikheten för de i promemorian angivna
alternativen för nationalinkomstens utveckling.

Promemorian angående utvecklingen av statsinkomsterna redovisar ett
försök att ange förändringarna på statsbudgetens inkomstsida vid de olika
alternativ för nationalinkomstutvecklingen som behandlats i nyssnämnda
promemoria. Vid tillämpningen av beräkningsresultaten i praktiska resonemang
bör tillkomma en sannolikhetsbedömning. En faktor, som särskilt tilldrar
sig intresset såsom en möjlig orsak till avvikelser från det beräknade
skatteutfallet, är utvecklingen av inkomstfördelningen. Man saknar närmare
hållpunkter för en bedömning av hur en fortsatt ökning av nationalinkomsten
kan komma att påverka denna. När i promemorian likväl icke redovisats
högre och lägre intäktsalternativ för vart och ett av nationalinkomstalternativen,
så beror detta på att det synts lämpligast att i de sammanfattande
kalkylerna införa belopp, som kunna betraktas såsom medelvärden.

Promemorian angående statsutgifternas utveckling och kostnaderna för
olika större reformer m. m. är i viss mån av annan karaktär än de föregående
promemoriorna, i det att den endast omfattar en förteckning över
skilda utgiftskrav m. m. men däremot icke framlägger resultaten av några
självständiga beräkningar.

De kostnader för olika aktuella reformer, som angivits i promemorian,
kunna icke utan vidare summeras i syfte att nå ett mått på det totala medelsbehov
utöver nuvarande utgiftsnivå, varmed nian i anledning av de ifrågasatta
reformerna skulle ha att räkna under de närmaste åren. De olika i framställningen
redovisade kostnaderna anknyta nämligen till från varandra fristående
förslag, framkomna i olika sammanhang, och ovisshet råder ännu
om i vilken utsträckning dessa olika förslag tillsammans komma att med de
angivna kostnaderna ingå i ett enhetligt avvägt reformprogram. Likartade
synpunkter göra sig gällande både med avseende å översikten över de utgiftsgrupper,
som synas lämna utrymme för besparingar eller i varje fall
i fråga örn sin angelägenhet måste vägas mot de nya utgiftskraven, och med
avseende på möjligheterna att reducera den under kriget genomförda, skärpta
beskattningen. I båda fallen är det i viss utsträckning fråga om från varandra
fristående, delvis konkurrerande förslag som alltså icke utan vidare
kunna få sammanställas och summeras.

Stockholm i finansdepartementet den 29 mars 1946.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Bil. A.

rörande olika alternativ för nationalinkomstens utveckling
under den närmaste efterkrigstiden.

Fri bedömning av frågan om utrymmet för ökade statsutgifter måste i
sista hand bygga på en uppskattning av den framtida utvecklingen av nationalinkomsten.
Nationalinkomsten anger värdet av den mängd produkter och
tjänster, som under ett år står till samhällsmedlemmarnas förfogande. Detta
värde motsvarar samtidigt summan av samtliga individers och företags inkomster.
Härav följer, att den totala nationalinkomsten vid given inkomstfördelning
och under förutsättning av visst skattetryck blir bestämmande
för de totala statsinkomsterna. En prognos för nationalinkomstens utveckling
under de närmaste efterkrigsåren bör sålunda ge vissa hållpunkter för en
bedömning av statsinkomsternas framtida nivå och därmed ange utrymmet
för statliga utgifter inom ramen för en balanserad budget.

En nationalinkomstberäkning ger samtidigt en uppfattning örn hur den
totala produktiva insatsen fördelar sig på produktion av konsumtionsvaror,
investeringsverksamhet och offentlig verksamhet och även örn hur de enskilda
individerna fördela sina utgifter på motsvarande poster, d. v. s. konsumtion,
sparande och skatter. Det är av vikt, att man vid bedömning av
utrymmet för den offentliga verksamheten undersöker, hur en expansion av
de statliga utgifterna påverkar nationalinkomstens fördelning på angivna poster.
Den verkliga kostnaden för samhällsmedlemmarna föranledd av en ökning
i de statliga utgifterna för vissa ändamål anges nämligen i sista hand av
den begränsning, som den privata konsumtionen och investeringsverksamheten
till följd härav undergår. En beräkning över nationalinkomstens fördelning
i nämnda avseenden är nödvändig också ur den synpunkten, att
statsinkomsternas framtida storlek med hänsyn till olika indirekta skatter
även i viss mån är speciellt beroende av konsumtionsutvecklingen.

Det behöver inte närmare understrykas, att det statistiska underlaget fölen
kalkyl över nationalinkomstens framtida utveckling är synnerligen bristfälligt.
Detta beror givetvis främst på ovissheten i fråga om de allmänna betingelserna
för Sveriges ekonomiska utveckling. Det synes med hänsyn härtill
orimligt att i nuvarande läge uppgöra en enhetlig prognos. Man måste
nöja sig med att uppställa de alternativ, som synas rimliga med hänsyn till
vissa antaganden beträffande de faktorer, som i sista hand styra utvecklingen.
Dessa antaganden få till stor del grundas på erfarenheter från utvecklingen
under tidigare perioder, varvid de modifikationer införas, som den
överblick av efterkrigsförhållandena, vi i dag lia, kan ge anledning till. Dessa
alternativ kunna framläggas så, att vissa gränser lör nationalinkomstens
sannolika utveckling under den närmaste framtiden erhållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Beräkningarna över nationalinkomstens framtida utveckling höra bygga på
förutsättningen av i huvudsak fullt utnyttjande av landets produktivkrafter.
Denna förutsättning bör gälla vid konstruktionen av såväl ett gynnsamt som
ett mer ogynnsamt alternativ. Det är givetvis möjligt, att vårt land under den
här betraktade perioden liksom efter förra kriget kan råka ut för en efterkrigsdepression
med betydande arbetslöshet. Nationalinkomsten kan under en
framtida depressionsperiod tänkas komma att bli väsentligt lägre än i det nedan
framlagda ogynnsamma alternativet, som förutsätter relativt fullt utnyttjande
av produktivkrafterna, ehuru likvisst med en till följd av ogynnsamma
betingelser (t. ex. beträffande utrikeshandeln) mer oekonomisk inriktning av
produktionen än i det gynnsamma alternativet. Avsikten med följande kalkyler
är emellertid också att belysa kostnaderna för samhällsmedlemmarna av
en viss statlig utgiftsnivå. Denna kostnad framträder i sista hand som ett
ianspråktagande av produktiva resurser för vissa ändamål, iså att andra behov
icke kunna tillgodoses. Denna kostnadssynpunkt får uppenbarligen mening
endast när produktionsfaktorerna äro knappa, d. v. s. när de äro fullt
utnyttjade. I ett depressiomsläge kommer i stället sysselsättningsfrågan i förgrunden,
medan problemet om vad vi ha råd till och möjligheterna att finansiera
utgifterna blir mera sekundärt. En närmare diskussion av riskerna för
en sådan utveckling måste bygga på en undersökning av betingelserna för
konjunkturutvecklingen, vilket är ett helt annat problem än det här behandlade.

Av naturliga skäl blir det utvecklingen under mellankrigsperioden, närmast
under 1930-talet, som får utgöra erfa renhetsunderlaget vid uppställandet
av framtidsalternativen. Det bör i detta sammanhang understrykas, att hittills
föreliggande nationalinkomstberäkningar för 1930-talet måste betecknas
som preliminära. Det omräkningsarbete, som för närvarande pågår inom
kommerskollegium, har ännu icke avslutats. Särskilt med avseende på nationalinkomstens
absoluta belopp måste hittills föreliggande beräkningar betraktas
som mycket osäkra; i det följande blir det dock icke nödvändigt att
fixera nationalinkomstens absoluta nivå vid olika tillfällen. Beräkningarna
torde emellertid ge en någorlunda riktig bild av utvecklingstendenserna.

Under mellankrigsperioden steg den reala1 nationalinkomsten med drygt
3 % per år. Mellan 1929 och 1939 undergick nationalinkomsten en stegring
med omkring 40 °/o. Det bör härvid observeras, att befolkningen i de produktiva
åldrarna under dessa perioder steg i relativt hastigt tempo. Man finner,
att den reala nationalinkomsten per individ i produktiv ålder steg med 25 %
under 30-talet eller med 2,3 % per år.2

Vid användandet av mellankrigsperiodens utvecklingstendenser för prognoser
framåt i tiden måste man hålla i minnet, att det under denna tid rådde
relativt gynnsamma betingelser för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.
Detta gällde särskilt utrikeshandeln. Under 1920-talet steg export och im 1

Effekten av förändringar i penningvärdet är därvid eliminerad.

* Angående dessa uppgifter se »Det svenska näringslivets konjunkturkänslighet», Meddelanden
från konjunkturinstitutet, Ser. B: 5.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

port i snabbare takt än den allmänna ekonomiska utvecklingen, sådan denna
mätes av nationalinkomsten. En viss stagnation i utrikeshandeln gjorde sig
visserligen gällande under trycket av 30-talets autarkiska tendenser. Utrikeshandelns
volym nådde dock i slutet av 30-talet upp i ungefär samma nivå
som i slutet av 20-talet. Därtill kom, att utbytesförhållandet mellan exportoch
importvaror under hela mellankrigsperioden var relativt gynnsamt för
Sverige. En ytterligare gynnsam faktor var den ovan berörda relativt betydande
befolkningstillväxten, som medförde starka impulser för investeringsverksamhetens
— särskilt bostadsbyggandets — expansion. Å andra sidan
betydde den svåra depressionen under de första åren av 30-talet ett förlångsammande
av den genomsnittliga expansionstakten. Under depressionsåren
föll investeringsverksamheten på olika områden till en låg nivå, vilket måste
ha medfört en långsammare utbyggnad av bland annat den industriella kapaciteten
än vad som skulle ha blivit fallet vid bestående goda konjunkturer.

Som ovan framhållits, är det icke rimligt att söka uppställa en enhetlig
prognos för nationalinkomstens utveckling under efterkrigstiden. Det gäller
närmast att söka inrama utvecklingsmöjligheterna inom gränser, som anges
av ett relativt gynnsamt och ett relativt ogynnsamt alternativ. Med stöd av
dessa alternativ bör ett sannolikhetsfält kunna avgränsas, inom vilket diskussionen
om här ifrågavarande problem kan röra sig. Diskussionen om utvecklingsmöjligheterna
kommer i första hand att hänföra sig till en period, räknad
från förkrigstiden, med basåret 1939 och fram till 1949 eller 1951. Det
har visat sig nödvändigt att söka utgångspunkten för prognosalternativen i
ett förkrigsår, eftersom någorlunda tillförlitliga nationalinkomstkalkyler icke
finnas för senare år. Med stöd av beräkningar för hela perioden 1939—1951
har utvecklingen från ett aktuellt år, närmast 1944, sedan kunnat härledas.

Vid uppställandet av det gynnsamma alternativet bör man direkt kunna
utgå från 30-talets erfarenheter. Som ovan antytts, voro betingelserna för landets
ekonomiska utveckling relativt goda under denna period. Örn samma
genomsnittliga stegring i den reala nationalinkomsten per individ i produktiv
ålder (produktiviteten) skulle gälla för 40-talet som för 30-talet, erhålles en
ökning i reala nationalinkomsten med 26 %> mellan 1939 och 1949. Ett sådant
resultat förutsätter uppenbarligen, att en återhämtning av den allmänna
produktiviteten till 30-talets stegringstrend kommit till stånd.

I nästa steg bör hänsyn tagas till redan nu kända eller sannolika förändringar
i betingelserna för den ekonomiska utvecklingen under efterkrigstiden,
medan dessa i övrigt antagas vara oförändrat lika goda som under 30-talet.
Dessa förändringar synas — så vitt vi nu kunna döma — åtminstone för den
närmaste efterkrigstiden, som det här är fråga örn, i huvudsak gå i törsämrande
riktning. Skäl kunna anföras för att, även örn något världskrig icke inträffat,
betingelserna för vår ekonomiska utveckling under 1940-talet sannolikt
icke skulle ha varit lika goda som under 1930-talet. Den upphörande befolkningstillväxten
i de produktiva åldrarna måste antagas innebära minskad
stimulans för ekonomisk expansion. Antalet individer i de produktiva åldrarna
kommer som bekant icke att undergå någon vidare tillväxt under 1940-

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

och 1950-talen. Den kraftiga expansion inom industrien och övriga »stadsnäringar»,
som försiggick under mellankrigsperioden, byggde på ett betydande
årligt tillskott av arbetskraft, som till en icke oväsentlig del härstammade
från folkökningen inom jordbruket. En väsentlig förändring i förutsättningarna
har inträffat på denna punkt. Den naturliga folkökningen i de produktiva
åldrarna har nästan helt upphört. Expansionen inom den industriella
produktionen måste därmed komma att fortgå i väsentligt långsammare takt
än under mellankrigsperioden. Eftersom stegringen i produktiviteten under
denna tid i betydande utsträckning just byggde på den synnerligen starka ökningen
i industriproduktionen, måste en långsammare stegringstakt även i
produktiviteten bli följden av de nya demografiska förutsättningarna. Approximativa
beräkningar i avsikt att utröna storleksordningen av den produktivitetsdämpande
effekten av en långsammare industriell expansion ger
till resultat en retardering i den totala nationalinkomstens utveckling med 2 å
3 % under 10-årsperioden. Befolkningsutvecklingen kommer också att medföra
en viss höjning av medelåldern inom den produktiva befolkningen. Denna
faktors produktivitetissänkande effekt synes dock knappast hinna bli i
högre grad märkbar för det begränsade tidsintervall, vi här röra oss inom.
Ovan angivna produktivitetssänkande verkningar av de nya befolkningspolitiska
förutsättningarna böra dock i någon mån motvägas av den press till
ökad rationalisering, som en intensiv knapphet på arbetskraft måste medföra.

Ovan angivna hypotes för nationalinkomstens möjliga stegring mellan 1939
och 1949 bygger på förutsättningen av ungefär samma utnyttjandegrad av
produktivkrafterna under de båda åren. Under senare delen av kriget har
bristen på arbetskraft pressat fram ett fullständigare utnyttjande av denna.
En utjämning av säsongerna har åstadkommits inom olika näringsgrenar
(byggnadsverksamhet, skogsbruk, skoindustri). Arbetslösheten beräknas ha
minskat med omkring 40 000 arbetare sedan 1939. Om detta bättre utnyttjande
av arbetskraften i överensstämmelse med den ovan angivna problemställningen
antages kunna bibehållas under efterkrigstiden, bör en kraftigare ökning
av den reala nationalinkomsten erhållas, än som ovan angivits. Det synes
rimligt att i det relativt optimistiska avvägningsförfarande, som det gynnsamma
alternativet ju avser, låta effekten av det bättre utnyttjandet av arbetskraften
kompensera de ovan diskuterade produktivitetsdämpande verkningarna
av den stagnerande befolkningstillväxten. De ungefärliga kalkyler, som
utförts, visa i varje fall, att detta icke är orimligt.

Krigsperiodens verkningar i olika avseenden på det svenska näringslivet
skulle a priori kunna väntas medföra betydande avvikelser i förutsättningarna
för den närmaste efterkrigstidens ekonomiska utveckling i jämförelse med
mellankrigsperioden. Under kriget ha förskjutningar i produktionens inriktning
och arbetskraftens fördelning ägt rum, som måste antagas påverka utvecklingen
åtminstone under de närmaste efterkrigsåren. Verkställda undersökningar1
visa dock, att dessa förskjutningar i vårt land icke varit av mycket
betydande omfattning. Den snedbelastning i produktionen, som rustnings- och

1 Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Ser. A: 12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

ersättningsproduktion inneburit, har till stor del varit av övergående betydelse.
Investeringsverksamheten synes sålunda icke ha inriktats pa dessa ändamål
i så stor utsträckning, att de mer normala civila näringsområdena i någon
högre grad försummats. (Undantag bör dock göras för bostadsbyggandet under
de första krigsåren.) Preliminära utredningsresultat från konjunkturinstitutets
investeringsundersökning visa sålunda, att den industriella investeringsverksamhetens
volym även sedan avdrag gjorts för sådana investeringar, som
icke kunna väntas ha betydelse för den normala produktionsutvecklingen, i
genomsnitt legat på nära nog samma nivå som de sista högkonjunkturåren
under 1930-talet. För att bedöma rimligheten i metoden att förlänga 1930-talets produktivitetstrend in på 40-talet böra krigskonjunkturens verkningar
i detta avseende jämföras med den neddragande effekt på den ekonomiska
expansionen, som 1930-talets depression medförde. Det synes i och för sig
icke finnas någon anledning, att med hänsyn till denna depressions respektive
krigsperiodens verkningar på investeringsverksamhetens omfång och inriktning
antaga sämre betingelser tor den närmaste efteikrigstidens ekonomiska
utveckling än för 1930-talet.

Krigsperiodens avspärrningsförhållanden ha medfört en sänkning i den allmänna
produktiviteten, som icke har någon motsvarighet under 1930-talets
depression. Ersättningsproduktion och övriga av exceptionella kostnadsföihållanden
betingade produktionsomläggningar ha dock övergående betydelse
för produktivitetens utveckling. Den starka investeringsverksamhet, som pågått
under kriget, den fortgående rationaliseringsprocessen och icke minst nya
tekniska framsteg, som till stor del ackumulerats under kriget, böra — liksom
efter förra kriget — medföra en snabb återhämtning i produktivitetsutvecklingen,
när de allmänna betingelserna i övrigt bli gynnsamma. Dessa
allmänna betingelser hänföra sig i första rummet till utrikeshandeln. Tillräcklig
tillgång på importerade bränslen, råvaror, olika slag av halvfabrikat
och maskiner utgör en nödvändig förutsättning för att den nuvarande kostnadsuppdrivande
och produktivitetssänkande ersättningsproduktionen skall
kunna avvecklas, och den allmänna produktionsinriktningen bli den för ''vart
land mest ekonomiska. Detta förutsätter givetvis också, att exporten expanderar
parallellt med importen och även att dess storlek och inriktning blir den
för våra förhållanden naturliga. Denna utveckling i fråga örn utrikeshandeln
synes icke med nödvändighet erfordra en med den allmänna ekonomiska expansionen
parallell stegring av import- och exportvolym. Den starka uppgången
av den reala nationalinkomsten mellan 1929 och 1939 kunde försiggå
utan fortsatt utvidgning av utrikeshandeln. Under kriget har det svenska näringslivet
på många punkter byggts ut mot ökad självförsörjning, och denna
tendens synes fortsätta. En återhämtning av den allmänna produktiviteten
upp till mellankrigsperiodem stegringstrend, såsom ovan angivits, borde sålunda
kunna ske. liven örn utrikeshandelns volym inom den ifrågasatta tidon
icke når upp över förkrigstidens nivå. Härvid är givetvis relationen mellan
import- och exportpriser av stor betydelse. Örn för en erforderlig total import,
motsvarande förkrigstidens volym, på grund av eli för oss ogynnsamt utby -

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

tesförhållande mellan import- och exportvaror, betalning måste ske med en
väsentligt större exportvolym än före kriget, skulle resultatet bli en för hela
landet sänkt allmän produktivitet. Det är givetvis möjligt, att en försämring
på denna front kommer att inträffa. De för Sverige gynnsamma förhållandena
under mellankrigsperioden, som mestadels medförde relativt fördelaktiga
priser på viktiga importråvaror, komma eventuellt icke längre att föreligga
(t. ex. till följd av bestående knapphet eller pris- och kvantitetsregleringar
på de internationella råvarumarknadema). Bestämda tendenser i
denna riktning ha dock ännu icke visat sig. Eftersom många av våra exportvaror
kunna väntas förbli relativt knappa på världsmarknaden, föreligga
inga avgörande skäl att räkna med för oss ogynnsammare prisrelationer. Risk
för en försämring i ifrågavarande prisrelationer föreligger dock, vilket bör
beaktas vid konstruktionen av det ogynnsamma alternativet.

Vid uppställandet av det gynnsamma alternativet synes det med hänsyn
tdl dagens allmänna politiska och ekonomiska utsikter i världen knappast
rimligt att antaga, att ifrågavarande återhämtning i den allmänna produktiviteten
skall ha hunnit ske så snabbt som till år 1949. Antagandet örn samma
genomsnittliga stegringstakt i reala nationalinkomsten per produktiv individ
mellan 1939 och 1949 som under 1930-talet skulle ju — eftersom produktiviteten
ännu 1944 knappast synes ha nått över förkrigsnivån — innebära
en mycket hastig uppgång i produktiviteten mellan 1945 och 1949. En
så snabb utveckling är, så vitt man nu kan bedöma utsikterna för utrikeshandeln,
knappast sannolik. Det synes rimligt att förskjuta ifrågavarande tidpunkt
för återhämtningen framåt i tiden. 1 det nedan uppställda gynnsamma
alternativet har antagits, att 1949 års teoretiska inkomstläge — motsvarande
30-talets expansionstakt på 10 år, d. v. s. 26 % över 1939 års nivå — i stället
för på 10 år nås på 12 år, d. v. s. år 1951. Detta antagande innebär sålunda,
att full återhämtning till 30-talets produktivitetstrend icke heller hunnit
åstadkommas till 1951.

Såsom framgår av ovanstående redogörelse för förutsättningarna vid konstruktionen
av det gynnsamma alternativet, ha dessa valts med en ganska
bet\dande halt av optimism. Detta ligger i alternativets innebörd. Avvikelser
från 30-talets utvecklingsbetingelser lia införts, endast där bestämda
skäl härtill ansetts föreligga. De mångå möjligheter till sämre utvecklingsbetingelser,
som otvivelaktigt föreligga, ha betraktats som risker, som icke
med nödvändighet eller ens med stor sannolikhet behöva manifestera sig.
Det är givet, att den relativt snabba expansionstakt, som det gynnsamma
alternativet resulterar i, förutom ovan angivna förutsättningar beträffande
utrikeshandel, arbetskraft m. m. även förutsätter goda allmänna
betingelser för den ekonomiska utvecklingen av mer svårspecificerad art.
Den allmänna atmosfären för företagsamheten måste vara gynnsam, vilket
bl. a. förutsätter fördelaktig vinstutveckling och goda vinstutsikter. Dessa
villkor få antagas tillfredsställda genom de oförändrat goda konjunkturer
med relativt full sysselsättning, som antagas fortbestå under den betraktade
perioden. Härigenom bör även den nivå och utveckling för den privata in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

vesteringsverksamheten kunna uppnås, som måste antagas ligga involverad i
den mot produktions- och produktivitetsstegringen svarande utvidgningen i
produktionskapaciteten och fortgående rationaliseringen. Det kunde tänkas,
att en stark utvidgning av den offentliga verksamheten på olika områden
komme i konflikt med den erforderliga omfattningen för den privata investeringsverksamheten,
varigenom den grundläggande produktivitetsförutsättningen
eventuellt skulle rubbas. Några normer för relationen mellan investeringsverksamhet
och produktionsutveckling kunna dock icke uppställas. I
följande kalkyler förutsättes den totala investeringsverksamheten omfatta en
i förhållande till förkrigstiden oförändrad andel av det totala produktionsresultatet.
Det är omöjligt att bedöma, såväl om denna relation kommer att
över- eller underskridas som om dess uppnående är nödvändigt för den förutsatta
produktivitetsutvecklingen. En viss ganska betydande obestämdhetsmarginal
föreligger utan tvivel, åtminstone på kortare sikt. Som belägg för
att den angivna hypotesen är rimlig, må det framhållas, att den totala investeringsverksamheten
under mellankrigsperioden tenderade att stiga något
snabbare än nationalinkomsten. Under antagande av samma relationer som
före kriget kan man mycket väl komma till resultatet, att den ökning i skattetrycket,
som kommit till stånd i jämförelse med förkrigstiden, ungefär
kompenserar den tendens till stegring i sparkvoten, som normalt följer av
nationalinkomstens ökning. Det synes med dessa överväganden knappast
nödvändigt att i det gynnsamma alternativet med dess relativt optimistiska
förutsättningar införa ogynnsamma betingelser just i fråga örn investeringsverksamhetens
utveckling.

Vid uppställandet av mindre gynnsamma alternativ synas i första rummet
utrikeshandelns förhållanden bli avgörande. Det är ju icke alls osannolikt,
att världen omkring oss icke ger möjligheter till den snabbt expanderande
utrikeshandel, som det gynnsamma alternativet förutsätter. Det är möjligt,
att vår export vid slutet av 40-talet eller början av 50-talet står inför avsättningssvårigheter
eller att hinder föreligga att i erforderlig omfattning importera
för landet behövliga produkter eller att utbytesförhållandet mellan
export- och importvaror ter sig relativt ogynnsamt. Det är dock synnerligen
vanskligt att precisera ett sådant ogynnsamt utvecklingsalternativ kvantitativt.
Det är icke fråga om att sätta en undre gräns för den nationalinkomstutveckling,
som överhuvud taget skulle vara tänkbar. Det är ju ingen svårighet
att med dagens världspolitiska förhållanden för ögonen uppställa mer
eller mindre katastrofbetonade alternativ. Avsikten är emellertid att åskådliggöra
en utvecklingslinje, som, utan att förutsätta ett sådant kroniskt starkt
spänningstillstånd mellan stormakterna, att varje tendens till friare världshandel
förhindras, bygger på relativt pessimistiska men i och för sig sannolika
förutsättningar beträffande utrikeshandeln. Ett betydande mått av godtycklighet
i valet av antaganden är tyvärr oundvikligt, varigenom den nödvändiga
kvantitativa precisionen av den undre gränsen för nationalinkomstens
sannolika stegring nog måste bli mer öppen för meningsskiljaktigheter
än den övre gränsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Följande resonemang torde kunna föras: Utrikeshandelns volym höll sig
under kriget räknat efter avspärrningen västerut på en volymnivå, som i genomsnitt
låg omkring 50—60 %> under förkrigsnivån. En betydande återhämtning
har redan ägt rum särskilt i fråga om exporten, men även den totala
importvolymen synes redan ha nått icke oväsentligt över medelnivån
under kriget. Ett fortgående sakta övervinnande av hindren för utrikeshandeln
synes i och för sig sannolikt. Med hänsyn till en rad ogynnsamma omständigheter,
såsom Tysklands försvinnande som mer betydelsefull importkälla,
Englands betalningsbalanssvårigheter, industrialiseringen av råvaruländerna
m. m., är det mycket möjligt, att utrikeshandeln under det betraktade
tidsspannet icke hinner nå upp till förkrigsnivån. Under sådana omständigheter
kommer en del av ersättningsvaruproduktionen att bli bestående och
framför allt ved och torv att även i fortsättningen produceras i betydande
kvantiteter för bränsleändamål med kända återverkningar på export och
produktivitet. Någon snabb återhämtning i produktiviteten i stil med det
ovan framlagda gynnsamma alternativet blir under dessa förhållanden icke
möjlig. Man kunde däremot tänka sig, att den successivt skeende förbättringen
i importmöjligheterna, som dock — ehuru långsamt — bör komma
till stånd, jämte fortgående rationalisering av tillverkningen inom olika områden,
nya tekniska landvinningar m. m. bör möjliggöra en årlig stegring i
produktiviteten i ungefär samma takt som under 30-talet, räknat från 1944.
Att detta antagande ingalunda är särskilt optimistiskt, framgår av det förhållandet,
att den återhämtning i produktiviteten, som skett sedan 1942, synes
lia försiggått i minst denna takt trots utrikeshandelns stagnation på en
låg nivå. Enligt ytterst ungefärliga beräkningar, utförda inom konjunkturinstitutet,
synes härigenom den genomsnittliga produktionen per individ av
den produktiva befolkningen år 1944 åter ha nått upp i förkrigsnivå. Räknar
man sålunda med 30-talets stegringstakt i fråga örn produktiviteten från
1944, erhålles som resultat, att den reala nationalinkomsten år 1951 skulle
komma att ligga omkring 22 % över 1939 års nivå.

Ovan framlagda alternativ kan kanske betecknas som måttligt optimistiskt.
Vid en mer pessimistisk syn på utvecklingsmöjligheterna kan man i stället
antaga, att betydande importsvårigheter komma att bestå under hela perioden
fram till 1951. Vissa förbättringar i fråga örn importen av fossila bränslen
och olika råvaror böra väl även i detta fall kunna förutses, örn man nämligen
bortser från nya svåra politiska förvecklingar. Men i övrigt får man vid
konstruktionen av ett ogynnsamt alternativ tänka sig, att utrikeshandeln
under en långvarig europeisk rekonstruktionsperiod i stor utsträckning dirigeras
till förmån för nödlidande länder. Takten i produktivitetsstegringen
måste i detta fall därför antagas bli långsammare än i föregående alternativ.
Som en undre gräns, som kan synas rimlig under dessa förhållanden, har det
antagits, att stegringstakten hos produktiviteten i genomsnitt för hela perioden
1939—51 begränsas till hälften av 30-talets, d. v. s. till 1,1 °/o per år.
Detta antagande betyder en väsentligt långsammare stegringstakt än i återhämtningsprocessen
1942—45 men involverar givetvis i genomsnitt bättre ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

vecklingsbetingelser över hela perioden 1939 51 än lindel själin kiigspe rioden,

då sådana speciella omständigheter som dåliga skördar, begynnelsesvårigheter
i fråga örn ersättningsproduktion och hög försvarsberedskap bidrogo
till att förhindra, att hög investeringsverksamhet och fortgående rationalisering
kommo till uttryck i en märkbar höjning i produktiviteten.
Med detta antagande beträffande den genomsnittliga stegringstaklen lör produktiviteten
bör under angivna förhållanden den undre gränsen för sannolikhetsfältet
kunna bestämmas. Det kan vara skäl att i en pessimistisk
prognos härtill lägga förutsättningen, att man på grund av ogynnsamma
omständigheter, sammanhängande med en oekonomisk produktionsinriktning,
icke lyckas att under den kommande perioden hålla samma hoga utnyttjandegrad
i fråga örn arbetskraften som för närvarande, så att laget
på arbetsmarknaden i detta avseende blir detsamma som under högkonjunkturen
omedelbart före kriget. Som en rimlig undre gräns för den reala
nationalinkomstens stegring erliålles med dessa antaganden en ökning me

15 °/o mellan 1939 och 1951. o „

Det är en örn möjligt ännu vanskligare uppgift att med utgångspunkt flan
de angivna alternativen för nationalinkomstutvecklingen finna rimliga h\po
teser för inkomsternas fördelning på olika huvudområden. Det gäller dock
att endast få en ungefärlig föreställning örn hur nationalinkomstens fördelning
på privat konsumtion, investering och offentliga utgifter kan komma
att förskjuta sig. Såsom ovan framhållits, visade enligt mellankrigsperiodens
erfarenheter värdet av de totala investeringarna en tendens att stiga något
snabbare än nationalinkomsten. Vid stigande inkomster kom sålunda investeringarnas
andel att stiga något och konsumtionens andel att sjunka i motsvarande
mån. Denna iakttagelse synes icke endast gälla utvecklingen under
en konjunkturuppgång utan även på längre sikt. Förskjutningarna på längre
sikt äro dock relativt små. Såsom ovan framhållits, kan tor etterkrigsperioden
denna förskjutning dock icke utan vidare antagas gälla. Det väsentligt
nya momentet är den ökade andel av det totala produktionsresultatet, som
hänför sig till den offentliga verksamheten. Antages denna andel ökad från
1939 till 1951 med hänsyn till den höjning skattetrycket hittills undergått,
måste den privata konsumtionens och investeringsverksamhetens sammanlagda
andel av nationalinkomsten minskas i motsvarande mån. Men hur
fördelningen mellan konsumtion och investering sker, kan endast anges inom
mycket vida osäkerhetsmarginaler. I det ovan framlagda gynnsamma alternativet
är det kanske rimligt att såsom där angivits förutsätta, att investeringarna
i jämförelse med förkrigstiden utgöra en oförändrad andel av nationalinkomsten.
Det finnes ju i och för sig ingen anledning att antaga, att den
ökade andel av den totala ekonomiska aktiviteten, som kommer att utföras
i statlig regi och för statligt bestämda ändamål, skall medföra ett större eller
mindre relativt behov av investering än under förkrigstiden. Den långsammare
allmänna produktionsökningen i det ogynnsamma alternativet kunde
däremot tänkas innebära ett relativt lägre behov av investeringsverksamhet,
Som kommer till uttryck i en minskad andel av nationalinkomsten. Å andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 222-

sidan kunna import- eller exportsvårigheter nödvändiggöra en relativt hög
investeringskvot för att genomföra produktionsomläggningar och utbygga
industrien för hemmamarknadens behov. Det synes därför icke heller i
detta fall nödvändigt att antaga, att en annan andel av den totala produktionsinsatsen
går till investeringar.

Under dessa antaganden kommer den offentliga verksamhetens ökade andel
att innebära, att medan investeringsverksamheten stiger i samma proportion
som reala nationalinkomsten, kommer utrymmet för den ökade offentliga
verksamheten att helt beredas genom en motsvarande relativ minskning
av den privata konsumtionen jämfört med år 1939. Beräkningarna ge nämligen
till resultat, att i det gynnsamma fallet kommer investeringsverksamheten
att stiga med 26 % mellan 1939 och 1951, medan stegringen i den totala
konsumtionsvolymen begränsas till 16 %. I det ogynnsamma alternativet
kommer investeringsverksamheten att ha stigit med 15 %, medan den privata
konsumtionen endast ökat med 6 %.

Det bör observeras, att dessa resultat hygga på antagandet, att samma jämvikt
i betalningsbalansen uppnås som under jämförelseperioden före kriget.
Det är emellertid icke osannolikt, att Sveriges utrikeshandel ännu vid ifrågavarande
tid kommer att utvisa ett betydande exportöverskott. En kapitalexport
innehar uppenbarligen en sådan disposition av det totala produktionsresultatet,
att en mindre mängd varor och tjänster än vi räknat med i ovanstående
alternativ står till disposition för inhemska behov — vare sig det
gäller konsumtion, investering eller offentlig verksamhet. Själva inkomstutvecklingen
behöver dock icke påverkas av kapitalexporten; under antagande
av oförändrad sysselsättning bildas inkomsterna inom exportproduktion
i stället för inom produktion för hemmamarknaden. Budgetbalansenngsproblemet
beröres sålunda icke direkt av en sådan utveckling. Vid ett
betydande exportöverskott kommer dock inom ramen för oförändrad offentlig
verksamhet den relativa nedskärningen av den privata konsumtionen
sannolikt att bli större än i ovanstående alternativ. Särskilt på grund av
knapphet på för investeringsverksamhet och export gemensamma råvaror
(t. ex. trävaror) kan även investeringsverksamheten under sådana förhållanden
komma att pressas ned.

När det gäller att på grundval av dessa sannolikhetsalternativ för nationalinkomstens
framtida utveckling beräkna de totala statsinkomsterna, är
det nödvändigt att utgå från statsinkomsternas läge under senare år, närmast
det nu löpande budgetåret. Vi äro ju främst intresserade av att bestämma
statsinkomsternas utveckling vid nuvarande skattetryck. Det blir då nödvändigt
att med ledning av uppställda alternativ undersöka stegringen från 1944
eller 1945 i stallet för från 1939. Problemet består i att fixera den reala nationalinkomstens
nuvarande läge i förhållande till förkrigsnivån.

Det bör i detta sammanhang än en gång understrykas, att det föreliggande
statistiska materialet för en beräkning av både den nominella och den reala
nationalinkomsten för de senaste åren är synnerligen bristfälligt. Den ound -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

vikliga stora osäkerheten i en nationalinkomstberäkning för de senaste åren
har, såsom ovan framhållits, utgjort huvudmotivet för att utvecklingsmöjligheterna
i första hand diskuterats med utgångspunkt från 1939. Nödvändigheten
att fixera rådande nivå för nationalinkomsten medför sålunda en ytterligare
osäkerhetspunkt i prognoserna.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar1 skulle den reala nationalinkomsten
år 1944 ligga något över 1939 års nivå, enligt en grov uppskattning omkring
4 %. Osäkerhetsmarginalen omkring denna siffra är dock, som ovan
framhållits, mycket stor. Utvecklingen mellan 1944 och 1945 kan ännu icke
med någon större klarhet överblickas. En viss icke oväsentlig ökning i de nominella
inkomsterna och utgifterna för konsumtion och investering har konstaterats
i konjunkturinstitutets senaste rapport. Denna ökning motsvaras emellertid
delvis av en ganska betydande lagerförtäring, varför den verkliga nationalinkomsten
för 1945 måste antagas lia stigit mindre än lönesummor och
konsumtionsutgifter.

Sannolikhetsfältet för den reala nationalinkomstens utveckling mellan 1939
respektive 1944 och 1951 skulle därmed inramas av följande indextal:

1939 1951 | 1944 1951

Gynnsamt alternativ ..... 100 126 i 100 122

Ogynnsamt alternativ..... 100 115 100 lil

Enligt det ovan skisserade måttligt gynnsamma alternativet skulle den reala
nationalinkomstens ökning uppgå lill 22 % räknat från 1939 och till 17 %>
räknat från 1944.

Eftersom den reala konsumtionsnivån enligt föreliggande ytterst ungefärliga
beräkningar år 1944 låg något under 1939 års volym, böra indextalen
för de privata konsumtionsutgifterna kunna stiga i minst samma takt som
nationalinkomsten mellan 1944 och 1951.

Det bör än en gång understrykas, att dessa alternativ icke beteckna gränserna
för den i och för sig tänkbara eller möjliga utvecklingen. Det är sålunda
möjligt ehuru osannolikt, att mycket gynnsamma yttre betingelser för
Sveriges ekonomiska utveckling medge full återhämtning till 1951 av 30-talets produktivitetstrend. Den reala nationalinkomsten skulle därmed nå
32 % över förkrigsnivån. Å andra sidan är det nog i och för sig lättare —
även om förutsättningen örn hög sysselsättningsgrad bibehålies — att föreställa
sig flera ogynnsammare altemativ än det i tabellen uppställda, som
dock ändå måste ges en viss sannolikhetsgrad. Det är nämligen helt naturligt,
att en sannolikhetskurva, som tänkes avse olika stegringstal för den
reala nationalinkomsten, stiger långsamt för låga stegringstal men faller
snabbt vid de höga stegringstal, som ligga nära 30-talets utvecklingslinje.
Detta betraktelsesätt strider dock icke mot den ovan hävdade uppfattningen,
att angivna gränser, som markeras av det gynnsamma resp. det ogynnsamma
alternativet, böra innesluta huvuddelen av det totala sannolikhetsfältet.

1 Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Ser. A:13, Bilaga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ovan framlagda beräkningar bygga på antagandet om oförändrat penningvärde.
Den betydande stegring i prisnivån, som redan ägt rum, måste givetvis
medföra en helt annan utveckling för den nominella än för den reala
nationalinkomsten mellan 1939 och 1951. Det skulle utan tvivel vara av intresse
att framlägga beräkningar över den nominella nationalinkomstens utveckling
och därvid även fixera nationalinkomstens absoluta storlek i pengar
vid angivna tidpunkter. Emellertid äro såväl den nominella nationalinkomstens
absoluta höjd under basåret 1939 som framför allt utvecklingen av
den mot nationalinkomstberäkningen korresponderande prisnivån så pass
osäkra, att dessa i och för sig önskvärda uppgifter icke kunna lämnas. Det
bör dock med styrka framhållas, att framtida förändringar i priser och löner
kunna komma att bli i hög grad bestämmande för den nominella nationalinkomstens
utveckling. Svårbedömbara förskjutningar i utvecklingen mellan
de nominella inkomsterna och prisnivån (levnadskostnaderna) kunna härigenom
uppstå. Utvecklingsmöjligheter i dessa hänseenden utgöra kanske en av
de viktigaste reservationerna till här framlagda beräkningsresultat.

Stockholm den 29 mars 1946.

Erik Lundberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Bil. B.

angående utvecklingen av statsinkomsterna.

En prognos rörande utvecklingen av statsinkomsterna måste i främsta
rummet baseras på antaganden rörande förändringar av nationalinkomstens
storlek. I bilaga A har sistnämnda fråga behandlats och ha bland annat
redovisats två alternativ, det ena betecknat som gynnsamt (i det följande
benämnt alt. I) och innebärande en stegring av den reala nationalinkomsten
från år 1939 till 1951 med 26 procent, medan för det andra, såsom ogynnsamt
betecknade alternativet (alt. II) stegringen angivits till 15 procent.

Vid en kalkyl rörande påräkneliga statsinläkter vid en stegring av den
reala nationalinkomsten svarande mot alt. I och II måste hänsyn tas även
till ev. förändringar i penningvärdet. I det följande har förutsatts, att penningvärdet
icke kommer att undergå någon mera betydande förskjutning
i förhållande till läget år 1944. Beräkningarna av statsintäkterna vid en ökning
av den reala nationalinkomsten enligt alt. I och II skulle givetvis resulterat
i lägre belopp än de i det följande redovisade, om man i stället
utgått från att en förbättring av penningvärdet skulle inträda till år 1951,
medan resultatet skulle blivit det motsatta örn penningvärdet antagits bli
lägre år 1951 än 1944.

Med hänsyn till förändringarna i bland annat penningvärdet och skattesatserna
torde vid beräkningarna rörande vilka förändringar av statsintäkterna,
som kunna förväntas vid en stegring av nationalinkomsten enligt alt. I
resp. alt. II, som basår böra väljas icke år 1939 utan 1944. Stegringen av
den reala nationalinkomsten från 1944 till 1951 skulle enligt de i föregående
promemoria gjorda beräkningarna komma att utgöra i alt. I 22 procent
och i alt. II 11 procent. Det kan i detta sammanhang erinras örn att man
vid en beräkning av de statsintäkter, som svara mot nationalinkomsten under
ett visst år, måste taga hänsyn till att en viss eftersläpning föreligger beträffande
inleveransen av skatter m. m. till statsverket. 1 detta avseende påkalla
inkomst- och förmögenhetsskatterna särskild uppmärksamhet, då ju
med hittills tillämpat uppbördssystem de mot inkomsterna under exempelvis
år 1944 svarande skatterna erläggas först under budgetåret 1945/46.

I det följande kommenteras i korthet vissa av de kalkylerade, i tabell 1
redovisade beloppen för de olika inkomstposterna vid en utveckling av nationalinkomsten
enligt de båda ovan angivna alternativen.

Inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt. I bifogade tab. 2 ha sammanställts
vissa uppgifter för att belysa utvecklingen av det taxerade beloppet

Bihang till riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 222.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

m. m. för fysiska personer m. fl. under krigsåren. Beträffande de i
tabellen angivna skattebeloppen är att märka, att dessa hänföra sig till de
förvärvade inkomsterna under ifrågavarande år, medan som redan nämnts
skatterna vid hittillsvarande uppbördssystem inflyta till statsverket först vid
en senare tidpunkt.

Av tab. 2 framgår, att den debiterade skatten i procent av det beskattningsbara
beloppet (kol. 12) utvisat en sänkning från år 1941 (från vilket år skattesatserna
varit oförändrade). Procenttalet för den debiterade skatten i förhållande
till det taxerade beloppet (kol. 13) har däremot undergått en ökning
från år 1941. Denna skiljaktiga utveckling beror på att ortsavdragen fått en
minskad betydelse. År 1939 utgjorde sålunda det beskattningsbara beloppet
endast 44,3 procent av det taxerade beloppet, medan motsvarande procenttal
år 1944 var 53,4. Utvecklingen under de senaste åren belyses närmare i nedanstående
sammanställning, där ökningen av det beskattningsbara beloppet
under resp. år satts i relation till stegringen av det taxerade beloppet under
samma år:

Ökningen av det taxerade beloppet
Ökning av taxerat under året fördelade sig, i %, å

belopp, milj. kr. Utnyttjade orts- Beskattningsbart

avdrag belopp

1939 ........................ 310 42-3 57-7

1940 ........................ 216 45-8 54-2

1941 ........................ 810 35-9 64-1

1942 ........................ 1 223 26-6 73-4

1943 ........................ 957 27-1 72 9

1944 ........................ 518 28-2 71-8

De i tab. 2 angivna siffrorna för de taxerade beloppen vid nationalinkomstalternativen
I och II ha erhållits genom en uppräkning av det taxerade beloppet
år 1944 med 22 resp. 11 procent, d. v. s. de tal varmed nationalinkomsten
antagits stiga från 1944 till 1951. Det bör dock beaktas, att det taxerade
beloppet icke bestämmes uteslutande av utvecklingen av nationalinkomsten
utan kan komma att stiga snabbare än nationalinkomsten, bland annat med
hänsyn till att vissa statliga utbetalningar av s. k. överföringskaraktär, exempelvis
pensioner, icke ingå i nationalinkomstberäkningarna.

Hur skatteintäkterna komma att förändras vid en given stegring av det
taxerade beloppet beror i främsta rummet på utvecklingen av inkomstfördelningen.
Under de senare åren har en betydande inkomstutjämning ägt rum,
vilket innebär att statens skatteintäkter blivit mindre än fallet skulle varit
om inkomsterna i samtliga inkomstklasser visat en proportionellt lika stor
stegring från år 1939. Örn man antar att inkomstfördelningen mellan åren
1944 och 1951 kommer att utvecklas på samma sätt som mellan 1943 och
1944, skulle enligt verkställda approximativa kalkyler intäkterna i alt. I kunna
beräknas till omkring 1150 milj. kronor, innebärande en stegring från år 1944
med 235 milj. kronor. Om däremot inkomsterna i samtliga inkomstgrupper
skulle stiga med 22 procent (alt. I), kunna intäkterna beräknas öka till

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

omkring 1 300 milj. kronor. För alt. II kunna intäkterna under angivna förutsättningar
uppskattas till omkring 1 025 resp. 1 100 milj. kronor. De anförda
alternativa beräkningarna avse främst att belysa hur en förändring av
inkomstfördelningen påverkar statsintäkterna.

Vidare bör beaktas att statsinkomsterna vid ett visst taxerat belopp och en
given inkomstfördelning även kunna påverkas av en förändring av beloppet
för utnyttjade ortsavdrag, beroende exempelvis på ökat eller minskat antal
barn för vilka ortsavdrag får göras.

Med beaktande av att det taxerade beloppet kan komma att visa en något
starkare stegring än nationalinkomsten, ha intäkterna av här ifrågavarande
skatter vid en utveckling av nationalinkomsten enligt alt. I och II uppskatiats
till 1 225 resp. 1 060 milj. kronor, d. v. s. medelvärdena enligt ovan angivna
beräkningar. Det torde icke särskilt behöva framhallas, att detta icke innebär
något ståndpunktstagande till frågan örn den sannolika utvecklingen av inkomstfördelningen.

Av nedanstående sammanställning framgår utvecklingen av de beskattningsbara
beloppen för svenska aktiebolag och häremot svarande statsskatter.

Inkomstår

1939 ......

1940 ......

1941 ......

1942 ......

1943 ......

1944 ......

Beskattnings-bart belopp 826	Debiterad stats-skatt (exkl. krigskonj .skatt) 247
798	239
797	255
870	277
1019	325
956	305

Närmare hållpunkter saknas för ett bedömande av bolagsinkomsternas utveckling
vid de antagna stegringarna av nationalinkomsten. Örn det beskattningsbara
beloppet antages stiga i samma takt som nationalinkomsten, och
beräkningarna grundas å medeltalet av de beskattningsbara beloppen för åren
1943 och 1944, skulle skattebeloppen i alt. I och II bli 385 resp. 350 milj. kronor.

För övriga juridiska personer uppgå de direkta statsskatterna
enligt 1945 års taxering till omkring 30 milj. kronor och för år 1951 torde
intäkten för såväl alt. I som II kunna uppskatlas till 35 milj. kronor.

Enligt ovanstående skulle de debiterade skattebeloppen kunna uppskattas
till i alt. I (1 225 + 385 + 35=) 1 645 milj. kronor och i alt. II (1 060 +
350 + 35 =) 1 445 milj. kronor. Då hela det debiterade beloppet ju dock
icke kan antas komma att inflyta och med hänsyn jämväl till beräkningarnas
approximativa karaktär, lia de beräknade skatteintäkterna i tali. 1 upptagits
med till 1 625 resp. 1 425 milj. kronor avrundade belopp.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 222.

Särskild skatt å förmögenhet. Riksräkenskapsverket har ansett denna inkomstpost
böra beräknas till 37 milj. kronor för budgetåret 1946/47 (att i
förslaget till riksstat för nämnda budgetår angivits siffran 20 milj. kronor
sammanhänger med ändrad redovisning i samband med uppbördsreformen).
Ökningen i förhållande till de närmast föregående åren beror till väsentlig
del på de stegrade taxeringsvärdena vid 1945 års allmänna fastighetstaxering.
Då en ytterligare stegring under de närmaste åren torde vara att förvänta,
bland annat på grund av att den nya uppbördsreformen kommer att medföra
minskade avdrag för skulder, ha skatteintäkterna beräknats till 40 milj.
kronor för såväl alt. I som alt. II.

Stämpelmedel. Vid en bedömning av de för år 1951 beräknade intäkterna
under denna inkomstpost bör beaktas, att den stora intäktsstegringen under
budgetåret 1945/46 delvis har ansetts vara av tillfällig natur.

Av i bilaga C angivna skäl synes anledning icke finnas att i detta sammanhang
göra några beräkningar angående automobilskattemedlen.

Tullmedel. I promemorian rörande nationalinkomstens utveckling har
importvolymen i alt. I förutsatts bli av ungefär samma omfattning som under
åren närmast före kriget, medan i alt. II importvolymen antagils bli ca V3
mindre. Tullintäkterna kunna dock visa en något annan utveckling då en
stegring kan inträda i importen av vissa konsumtionsvaror utanför ramen
av den införsel, som är av betydelse för beräkningen av nationalinkomsten.
I tab. 1 ha tullmedlen upptagits till för alt. I 250 milj. kronor och för alt. II
175 milj. kronor.

Allmän omsättningsskatt. Intäkterna av denna skatt uppgingo år 1944 till
314 milj. kronor. Om avkastningen antages stiga i samma takt som nationalinkomsten,
skulle inkomsten i alt. I bli 383 milj. kronor och i alt. II 349
milj. kronor. Med hänsyn till det effektivare taxeringsförfarandet, som torde
ha bidragit till intäktsstegringen under det senaste året, synes det motiverat
att räkna med något högre skattebelopp år 1951 än nyssnämnda, med utgångspunkt
från inkomsterna under år 1944 kalkylerade siffror.

Varuskatten torde komma att ge något ökad avkastning, då nuvarande
brist på vissa råvaror inom sötvaruindustrien upphör. Ev. prissänkningar
skulle däremot komma att verka i motsatt riktning.

Tobaksskatt. Den till statsverket under år 1944 inlevererade tobaksskatten
uppgick till 289 milj. kronor. Örn skattens avkastning ökade i samma takt
som nationalinkomsten, skulle intäkten vid alt. I bli ca 350 milj. kronor och
vid alt. II 320 milj. kronor. Även om konsumtionen icke kan antas variera
direkt med nationalinkomsten, synas dock intäkterna i de båda alternativen
kunna uppskattas till 350 resp. 325 milj. kronor. Härvid har hänsyn tagits

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

till att man förutom en konsumtionsstegring torde kunna räkna med en
viss fortsatt förskjutning av konsumtionen mot högre beskattade varuslag.
Vid en jämförelse med år 1944 bör vidare beaktas den då rådande ransoneringen
av tobaksvaror. Å andra sidan kunna intäkterna komma att minskas
i samband med ytterligare prissänkningar å tobaksvaror.

Skatter d sprit, vin och maltdrycker. Med hänsyn bland annat till utvecklingen
av denna inkomstpost under de senaste åren och med ledning av vissa
av kontrollstyrelsen gjorda beräkningar ha intäkterna under år 1951 vid
nationalinkomstaltemativen I och II ansetts kunna uppskattas till 500 resp.
475 milj. kronor. Vid en jämförelse med inkomsterna under de senaste åren
bör observeras, att intäkterna under dessa år påverkats av vissa vinster av
engångsnatur.

Uppbörd i statens verksamhet. Den höga intäkten under 1938/39 beror på
att under denna inkomstpost tidigare redovisats vissa avgifter, som upptagits
för finansiering av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område (1938/
39 28 milj.kronor). I övrigt är att märka att stegrade intäkter under denna
rubrik ofta motsvaras av ökade anslag under de olika huvudtitlarna men
med en dylik utvidgning har icke räknats i denna kalkyl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Tab. 1. Inkomster å driftbudgeten.

	1938/ 39	1943/ 44	1944/ 45	1945/ 46 (ber.)	1946/47 (försla-get till riksstat)	1951
Alt. I	Alt. II
Skatter
inkomst- och förmögenhetsskatt samt
värnskatt...........................	332	1018	1167	1214	*930	1625	1 425
Krigskonjunkturskatt..................	—	56	48	60	100	—	—
Särskild skatt å förmögenhet...........	30	30	31	33	20	40	40
Utskiftnings- och ersättningsskatt m. m.	5	1	1	1	1	1	1
Stämpelmedel.........................	69	74	83	96	90	100	100
Automobilskattemedel.................	130	34	32	90	180
Tullmedel.............................	207	112	82	100	150	250	175
Allmän omsättningsskatt...............	_	306	329	345	360	400	375
Varuskatt.............................	—	64	75	75	75	85	80
Trafikskatt............................	—	28	29	29	28	30	30
Tilläggsskatter å bensin................	—	15	8	12	—	—	—
Accis å silke..........................	2	4	4	4	5	5	5
Accis å margarin m. m................	27	12	15	12	15	20	20
Skatt å kaffe.........................	—	9	15	27	32	40	40
Tobaksskatt...........................	105	265	290	300	300	350	325
Skatter å sprit, vin och maltdrycker ...	198	443	447	451	429	500	475
Skatt å läskedrycker...................	—	10	13	14	14	15	15
Statlig nöjesskatt......................	—	17	18	18	17	20	20
Säger för skatter exkl. automobil-
skattemedel...................	974	2 465	2 653	2 792	2 566	3 481	3126
Uppbörd i statens verksamhet...........	68	60	61	62	58	60	60
Folkpensionsavgifter.....................	2 56	60	64	65	66	75	70
Diverse eg. statsinkomster (tips- och lotteri-
medel m. m.).........................	27	67	66	64	67	70	70
Statens affärsverksfonder.................	132	305	274	253	180	200	200
Inkomster av övriga kapitalfonder .......	55	114	101	117	140	160	160
Summa	1442	3106	3 251	3 443	3 257
Exkl. automobilskattemedel	1 312	3 072	3 218	3 353	’3 077	4 046	3 686

1 Att intäkterna av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt för 1946/47 beräknats till
endast 930 milj. kronor sammanhänger med övergången till det nya uppbördssystemet, som
medför en tillfällig minskning av skatteintäkterna under nästa budgetår. Enligt riksräkenskapsverkets
kalkyler skulle intäkterna vid oförändrat uppbördssystem kunnat beräknas till 1 262
milj. kronor. Beloppet för de totala intäkterna å driftbudgeten, exkl. automobilskattemedel,
skulle då blivit 3 409 milj. kronor.
s Bidrag från folkpensioneringsfonden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Tab. 2. Taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: A-längden
(fysiska personer m. fl.)

Inkomst- år	Taxerat belopp, milj. kr.	Utnytt-jade orts-avdrag, milj. kr.	Beskatt-nings-bart belopp, milj. kr.	Debiterad bottenskatt	Debiterad tilläggsskatt	Debiterad värnskatt	S:a debiterad skatt
milj. kr.	i % av kol. 4	milj. kr.	i % av kol. 4	milj. kr.	i% av kol. 4	milj. kr.	i % av kol. 4	i % av kol. 2
i	2	3	4	5	6	7	«	9	10	u	12	13
1939	6 790	3 780	3 010	229	7-61	54	1*80	198	6-58	481	15-99	7-09
1940	7 006	3 879	3127	238	7-60	53	1-70	203	6-50	494	15-80	7-05
1941	7 816	4170	3 646	276	7''57	53	1''47	''285	7''81	614	16-84	7-85
1943	9 039	4 495	4 544	343	7*56	62	136	349	7-69	755	16-61	8-35
1943	9 996	4 754	5 242	395	7-53	69	T81	400	7''63	864	16-48	8-64
1944	10 514	4 900	5 614	422	7''52	69	1-24	425	7-66	916	1632	8-72
1951:
Alt. I	12 825									1225		9-55
Alt. II	11670									1060		9-08

1 Ökningen hänför sig delvis till höjda skattesatser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

Bil. C.

angående statsutgifternas utveckling och de beräknade kostnaderna
för olika aktuella reformer m. m.

Som utgångspunkt för kalkyler rörande statsutgifternas utveckling fram
till år 1951 — det år som beräkningarna i bil. A och B avse — kan tagas
antingen den för budgetåret 1945/46 fastställda riksstaten eller det i statsverkspropositionen
framlagda förslaget till riksstat för 1946/47, vilka båda
stater återges nedan. Kostnadsstegringama till år 1951 ha i det följande angivits
i förhållande till de för år 1946/47 beräknade beloppen, medan för utgiftsminskningarnas
del jämförelse skett med siffrorna för såväl 1945/46 som
1946/47.

Riksstaten
1945/46,
milj. kr.

I. Kungl, hov- och slottsstaterna.............. 2

II. Justitiedepartementet....................... 26

III. Utrikesdepartementet...................... 14

IV. Försvarsdepartementet..................... 954

V. Socialdepartementet........................ 704

VI. Kommunikationsdepartementet.............. 161

VII. Finansdepartementet....................... 68

VIII. Ecklesiastikdepartementet................... 337

IX. Jordbruksdepartementet.................... 200

X. Handelsdepartementet...................... 35

XI. Folkhushållningsdepartementet............. 186

XII. Pensionsväsendet.......................... 90

XIII. Oförutsedda utgifter....................... 1

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............. 9

Förslaget till
riksstat
1946/47,
milj. kr.

900

681

223

372

308

105

Luftfartsfonden............................ 2 3

Riksgäldsfonden........................... 281 305

Avskrivningar å kapitalinvesteringar......... 97 174

Summa 3 169 3 258

Följande huvudtitlar torde under de närmaste åren icke komma att utvisa
några större förändringar, nämligen I, II, III, VII, X, XIII och XIV. Utgifterna
under dessa huvudtitlar äro i riksstaten för 1945/46 beräknade till 156
milj. kronor och i förslaget till riksstat för 1946/47 till 161 milj. kronor. Höjningen
hänför sig till ökade kostnader för provisoriskt lönetillägg.

Under VI huvudtiteln har man att räkna med anslagshöjningar för väg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

väsendet, men dessa förutsättas komma att motsvaras av ökade intäkter av
automobilskattemedel. I anledning härav ha några beräkningar rörande utvecklingen
av dessa intäkter icke verkställts i bil. B, och ej heller vid utgiftskalkylerna
behöver därför hänsyn tagas till förändringarna i de med automobilskattemedel
finansierade utgifterna. För övriga anslag under VI huvudtiteln
torde man icke ha att räkna med några större förändringar.

Förändringarna i de totala statsutgifterna under de närmaste åren komma
enligt ovanstående sålunda i främsta rummet att bestämmas av utvecklingen
av utgifterna under IV, V, VIII, IX, XI och XII huvudtitlarna, underskottet å
luftfartsfonden, räntorna å statsskulden samt utgifterna för avskrivningar
å kapitalinvesteringar. Vidare måste beaktas den utgiftsstegring, som nyregleringen
av de statsanställdas löner kan komma att föranleda.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för dels beräknade utgiftsökningar,
som äro att anse som automatiska eller som skulle uppkomma
vid ett genomförande av olika aktuella reformer, dels de utgiftsgrupper beträffande
vilka större besparingar kunna komma att ifrågasättas. Det torde
knappast särskilt behöva understrykas att kalkylerna delvis äro mycket
approximativa och i huvudsak avse att belysa blott storleksordningen av
olika aktuella utgiftskrav eller möjliga utgiftssänkningar.

A. Utgiftsökningar.

Den automatiska utgiftsstegringen under V huvudtiteln till år 1951
kan beräknas till 40 milj. kronor i förhållande till riksstatsförslaget för
budgetåret 1946/47. De kostnadsökningar, som ett genomförande av olika
planerade socialreformer skulle medföra, framgå av nedanstående
sammanställning, där beloppen likaledes avse utgiftsökning från 1946/47

till år 1951:

folkpensioneringen....................................... 420 milj. kronor

sjukförsäkring, fri sjukvård, rabatterade läkemedel......... 200 » »

moderskapsbidrag........................................ 34 » »

allmänna barnbidrag..................................... 200 » »

beklädnads- och skorabatter.............................. 23 » »

bostadssubventioner...................................... 100 » »

övriga reformer......................................... 60 » »

Det för övriga reformer angivna beloppet avser bland annat ökade kostnader
för utökad omskolningsverksamliet, vissa änkepensioner och begravningshjälp
samt ökade bidrag till fria sommarresor för barn och till sommarkolonier.

VIII huvudtiteln. Utgiftsökningen till 1951/52 för denna huvudtitel i förhållande
till riksstatsförslaget för 1946/47 bar uppskattats till omkring 240
milj. kronor. Detta belopp, av vilket en betydande del är att hänföra till
automatik, fördelar sig i huvudsak enligt nedanstående:

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 222.

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

universitet och högskolor .................... 29 milj. kronor

allmänna läroverken m. m.................... 31 » »

folkundervisningen:

lärarlöner vid folkskolor m. m.............. 47 > »

skolbyggnader............................. 52 » »

skolmåltider............................... \i , s

i övrigt................................... 14 , ,

yrkesundervisningen......................... 49 , s

IX huvudtiteln. De årliga utgifterna för statsverket i samband med jordbrukets
rationalisering torde preliminärt kunna beräknas till 75 milj. kronor.

Enligt en preliminär kalkyl torde utgiftsökningen från 1946/47 till 1951
för löner (i samband med löneregleringen) och pensioner (XII huvudtiteln)
kunna uppskattas till 100 å 120 milj. kronor.

Luftfarts fonden. För närvarande avskrivas samtliga kostnader för flygplatsanläggningar
med undantag för utgifterna för markköp. Huruvida
framdeles möjligheter att begränsa avskrivningarna komma att föreligga blir
beroende av utvecklingen av trafiken och de taxor, som kunna komma att
fastställas. Storleken av de verkställda avskrivningarna och därav beroende
forräntningsbehov för icke avskrivet kapital kommer att påverka utfallet av
luftfartsfondens stat. Beträffande anläggningskostnaderna under de närmaste
åren kan nämnas, att enligt föreliggande projekt skulle dessa kostnader
intill år 1951 komma att uppgå till sammanlagt 250 milj. kronor.

Riksgäldsfonden. Statsskulden torde under de närmaste åren komma att
undergå ytterligare en viss stegring, som vid oförändrad räntenivå torde leda
till en ökning även av ränteutgifterna. Denna ökning torde dock komma att
bil av relativt begränsad storleksordning och åtminstone i viss mån motsvaras
av en ökning av inkomsterna av statens kapitalfonder.

B. Utgiftsminskningar.

/V huvudtiteln. Som av ovan anförda siffror framgår, äro utgifterna
under denna huvudtitel för 1945/46 och 1946/47 beräknade till 954 resp.
900 milj. kronor. Det kan erinras om att enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades
försvarsutgiftema — efter uppsättningsperioden — till 650 milj.
kronor per år vid dåvarande pris- och lönenivå.

V huvudtiteln. Kostnaderna för arbetsmarknadens reglering och för överflyttning
av arbetskraft ha i 1945/46 ars riksstat beräknats till sammanlagt
97 milj. kronor och i riksstatsförslaget för 1946/47 till 22 milj. kronor. En
ytterligare sänkning av beloppet kan ifrågakomma, bland annat i samband
med ett genomförande av förslaget om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
—'' Anslaget till flyktinghjälp m. m., som för 1945/46 är upptaget till ett

Kungl. Majlis proposition nr 222.

belopp av 29 milj. kronor och för 1946/47 till 9 milj. kronor, bör ju vidare
komma att helt försvinna.

IX och XI huvudtitlarna. Till prisrabattering å vissa livsmedel har för
1945/46 under XI huvudtiteln anvisats 100 milj. kronor, medan under IX
huvudtiteln för 1946/47 för samma ändamål beräknats 95 milj. kronor. Anslaget
till förmalningsersättningar har likaledes överflyttats från XI till IX
huvudtiteln och beloppet sänkts från 40 till 10 milj. kronor. I årets riksstat
är vidare till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område upptaget 126
milj. kronor. För 1946/47 har preliminärt räknats med samma belopp. —
En minskning av subventionerna har ifrågasatts kunna ske vid genomförande
av vissa av de ovan angivna socialreformema.

Av de under XI huvudtiteln ännu för 1946/47 kvarstående utgifterna torde
huvudparten bortfalla i samband med krishushållningens avveckling.

För avskrivningar å utlandskrediter har för 1946/47 beräknats ett belopp
av 75 milj. kronor. Även om under de närmaste åren ytterligare extraordinära
avskrivningar torde komma att erfordras, bland annat å vissa bostadsbyggnadslån,
torde man i här ifrågavarande sammanhang kunna räkna med,
att utgifterna för avskrivningar å kapitalinvesteringar (exkl. eventuella avskrivningar
för flygplatsanläggningar, jfr ovan under Luftfartsfonden) icke
komma att överstiga 1945/46 års nivå. En sänkning under denna nivå kan
tänkas bli möjlig, exempelvis till följd av minskade försvarsutgifter.

Vid en diskussion av utvecklingen av statsutgifterna måste även beaktas
frågan om ev. skattereduktioner. En avvägning måste sålunda i viss utsträckning
ske mellan krav på utgiftsökningar och önskemål örn skattelindringar,
som i främsta rummet torde gälla vissa av de nya skatterna under
krigsåren. Förutom avsevärda höjningar av skatterna å tobak och spritdrycker,
ha tillkommit följande skatter:

Beräknad intäkt 1946/47
milj. kr.

värnskatt ...................................... 548

krigskonjunkturskatt ........................... 100

allmän omsättningsskatt......................... 360

varuskatt ..................................... 75

trafikskatt .................................... 28

skatt å kaffe .................................. 32

skatt å läskedrycker ............................ 14

statlig nöjesskatt ............................... 17

Av dessa skatter skall krigskonjunkturskatt enligt framlagt förslag icke
utgå å inkomster från och med innevarande år. Framförda önskemål om
lättnader i den direkta beskattningen ha i övrigt främst avsett värnskatten.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Av de indirekta skatterna är det omsättningsskatten som främst ifrågasatts
skola avskaffas.

Beträffande den framtida avvägningen av de direkta skatterna må erinras
örn, att denna fråga för närvarande är föremål för utredning inom 1945 års
skatteberedning. Enligt direktiven skall beredningen bland annat behandla
utformningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid ett
slopande av värnskatten som en fristående skatt. Utredningen skall även
omfatta frågan örn den särskilda förmögenhetsbeskattningen.

467637. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.