Kungl. Maj.ts proposition nr 218 (Proposition 1945:218)

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag lill vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet,
manskapsavlöningsreglementet och
folkskolans avlöningsreglemente, m. m.; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8),

2) om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 275),

3) om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21 juni

1940 (nr 652) samt

4) om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni
1942 (nr 619);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 218.

Kungl. Moj:ts proposition nr 218.

Fyrskepps tillägg.

Vissa tjänste
mäns återgång
till
tidigare
innehavd
befattning.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 57 § 2 mom. 6 punkten samt 58 § 1 mom.
3 punkten, 2 mom. 3 punkten och 4 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande
framgår, dels ock att de i 56 § 2 mom. och 58 § 4 mom. 4 punkten reglementet
meddelade föreskrifterna skola upphöra att gälla.1

57 §.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

6. Under tjänstgöring---räknat, nämligen:

	Stationsgrupp A kronor	Stationsgrupp B kronor	Stationsgrupp C j kronor
Fyrvaktare i lönegrad A 5 ..........	1 —	1-50	2''-
» > > A 6 ..........	1-20	1-70	2-20
Förste fyrvaktare ....................	ISO	2 —	2-50
Fyrmästare i lönegrad A 8..........	1''70	2-20	2''70
> > > A 10..........	2-10	2-60	3-10
Distriktsfyrmästare .................. Fyrmästare i lönegrad A 12 ..........	\| 2-80	3-^0	3-80

Fyrskeppstilläggen höjas---andra fyrskepp.

Vid tjänstgöring —--gällande belopp.

Det ankommer---tre grupper.

58 §.

Affärsdrivande verk.

1 mom. Postverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,
vilken förordnats såsom postdirektör, postsparbankschef eller överdirektör
men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,
må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förord 1

Senaste lydelse av 58 § 1 mom. 8 punkten, se 1944:377, av 58 § 2 mom. 3 punkten, se
1942: 681 samt av övriga författningsrum, se 1939:272.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ilandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av
tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även under den
tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

2 mom. Telegrafverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,
vilken förordnats såsom avdelningsdirektör, distriktschef, verkstadsdirektör,
verkstadsöveringenjör, överdirektör eller överingenjör men vilkens förordnande
upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie
befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant
medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering
i löneklass sa anses, som örn han även under den tid förordnandet varat
innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

4 mom. Statens vattenfallsverk.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,
vilken förordnats såsom driftchef, driftdirektör, förrådsdirektör, kanaldirektör,
kraftverksdirektör eller överingenjör men vilkens förordnande upphört
utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning
inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande
lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass
sa anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft
ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

Vissa tjänstemäns
återgång
till
tidigare
innehavd
befattning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Löneklassplacering

vid tillträdande
av
lägsta underofficersbeställning.

Flygtillägg
m. m.

Förslag

till

kungörelse om ''ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, dels att 12 § militära avlöningsreglementet den 15
juni 1939 skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels
ock att i 27 § 1 mom. reglementet skall tilläggas ett nytt stycke av nedan angivna
lydelse.1

12 §.

1 mom. Vad i---i löneplan Mb.

2 mom. För den, som tillträder underofficersbestänning tillhörande lönegraden
UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en
löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn., vid bestämmande
av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses,
som örn underofficersbeställningen tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren
under sammanlagt nio år innehaft fast anställning såsom manskap
vid försvarsväsendet eller enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 eller 2
mom. manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses
hava innehaft sådan anställning, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års
ålder.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren
varit i en följd fast anställd såsom manskap från den i
första stycket avsedda tidpunkten.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än
nyss nämnts eller har sådan anställning icke omedelbart föregått underofficersbeställningens
tillträdande, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida
beställningshavaren må placeras i högre löneklass än den, till vilken
han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

27 §.

1 mom. Beställningshavare, som---månad räknat:

Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning,
äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglarartillägg med 50 kronor för månad
räknat. ____

1 Senaste lydelse av 12 § 1 moni., se 1942: 683 samt av 12 § 2 mom. och 27 § 1 morn., se
1944:378.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För den, som under tiden
1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning tillhörande lönegraden
UO 1 utan samband med befordran från beställning tillhörande den i
manskapsavlöningsreglementet omförmälda löneplanen Ma, skall med avseende
å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945 så anses, som örn
12 § 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse gällande vid tidpunkten för underofficersbeställningens
tillträdande.

Kungl. Maj:t$ proposition nr 218.

Löneklassplacering
i
vissa särskilda
fall.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 2 § 2 morn., 7 § 1—3 morn., 9 § 3 morn., 18, 22
och 23 §§ samt 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives1.

2 §•

2 mom. Avlöning utgår — ---beställningen frånträdes.

Angående skyldighet — ---och familjepension.

7 §•

1 mom. För den---tillträtts vid anställningsårets början.

Beträffande den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande
löneplan Ma tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter prövning av vederbörande
regements-(likställd) chef i fråga om placering i löneklass så anses,
som om beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens början eller vid
den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring, som finnes skälig. Vad sålunda
stadgats må äga tillämpning jämväl i fall, där tillträdandet av fast anställning
sker inom en tid av högst ett år efter värnpliktstjänstgöringens avslutande,
dock att vid bestämmande av den tidpunkt, då beställningen skall
anses hava tillträtts, hänsyn ej må tagas till tid, som förflutit efter tjänstgöringens
avslutande.

För den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande löneplan
Ma innehaft anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för beställningshavaren
förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna
i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för
löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts den 1 april
det år, under vilket beställningshavaren uppnått 17 års ålder, dock att härvid
icke må tagas i beräkning längre tid, än som svarar mot tjänstetiden såsom
musikelev.

2 mom. Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning såsom
manskap ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, må efter

1 Senaste lydelse av 7 § 3 mom. och 22 § 2 morn., se 1944:379 samt av 18 §, se 1943: 476.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

prövning av vederbörande regements-(likställd) chef placeras högst i den löneklass
och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppllyttning,
vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit
berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått
tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid må så anses, som
om beställningshavaren innehaft fast anställning såsom manskap jämväl under
tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig.
Vid prövningen skall i övrigt iakttagas, dels att värnpliktstjänstgöring må
anses fullgjord i beställning svarande mot den värnpliktiges tjänstegrad, dels
i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den senast tillträdda
anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering ej må äga rum
i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till vilken den senast tillträdda
beställningen är hänförd.

3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall,
där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering
i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön
och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts
vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt sju år innehaft
fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet eller enligt beslut,
meddelat med stöd av 1 eller 2 morn., skall för där avsett ändamål anses
hava innehaft sådan anställning.

Såsom förutsättning---avsedda tidpunkten.

Fast anställning ----i anställningstiden.

Har i---skolat hänföras.

9 §.

3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än
avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än
vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under
vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal,
avrundas semestern till närmast högre dagantal.

18 §.

Gift beställningshavare---blivit hänförd:

Hyres- och
ortstillägg.

Rätt till hyres- och ortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst
efter den, varunder i första stycket angiven anställningstid uppnåtts. Med
anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande
hänseende förslås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning
såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 eller 2 mom. må
hava tagits i beräkning för löneklassplacering.

Såsom gift---är fråga.

Anställningspenning,
avskedspremie

och övergångsersättning.

° Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

22 §.

1 mom. Vid tillträdande---50 kronor.

2 mom. Till löneplan Ma hörande beställningshavare, som efter en anställningstid
av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla
vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller annan
avdelning av krigsmakten eller sådan militär eller civilmilitär beställning, å
vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, må komma i
åtnjutande av avskedspremie och övergångscrsättning under de förutsättningar
och enligt de grunder, örn vilka här nedan stadgas.

Avskedspremie utgår, örn och i den mån sådan förmån icke åtnjutits vid
avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Premiens belopp utgör
500 kronor för sex års anställning och ökas med 100 kronor för varje ytterligare
helt anställningsår, dock att högsta premiebeloppet utgör 800 kronor.

Övergångsersättning beräknas i förhållande till avlöningen, bortsett från
tjänstledighetsavdrag, för den sista månaden i den fasta anställningen (avgångslönen).
I avgångslönen inräknas dels lön, dels hyres- och ortstillägg
efter ortsgrupp E eller, örn beställningshavaren icke åtnjöt sådant tillägg, ett
belopp av 26 kronor, dels ersättning för beklädnad och förplägnad, dels
ock av levnadskostnadsstegringen betingade rörliga tilläggsförmåner, beräknade
å summan av den del av lönen, som överskjuter 25 kronor, samt hyresoch
ortstillägget respektive ovannämnda belopp av 26 kronor.

Till den, som erhållit civil anställning, i vilken avlöningen för månad understiger
avgångslönen, utgår övergångsersättning månadsvis med skillnadsbeloppet,
dock med den jämkning, som må föranledas av att avlöningen i
den civila anställningen understiger den eljest gängse. Till den, som sökt men
icke kunnat erhålla civil anställning, utgår övergångsersättning månadsvis
med belopp motsvarande nio tiondelar av avgångslönen. Övergångsersättning,
som i detta stycke avses, må icke utgå för tid efter det mer än tre år förflutit
från den fasta anställningens upphörande.

På prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer skall bero, i vilken
mån och på vad sätt övergångsersättning må utbetalas

till den, som ämnar utöva verksamhet som egen företagare,
såsom bidrag till kostnaderna för yrkesutbildning eller
såsom bidrag till kostnaderna för flyttning för vinnande av civil anställning
å annan ort än den militära förläggningsorten, där kostnaderna ej ersättas
i annan ordning.

Såsom övergångsersättning må till en och samme beställningshavare tillhopa
icke utbetalas mer än summan av dels ett belopp motsvarande avgångslönen
multiplicerad med antalet hela anställningsår, dock högst 12, dels ett
belopp av 100 kronor för varje helt anställningsår utöver sex, dock högst 600
kronor. Nämnda summa skall i förekommande fall minskas med belopp, som
beställningshavaren uppburit i avlöning under tjänstledighet i civilanställningssyfte
eller såsom övergångsersättning i samband med avgång från tidigare
innehavd manskapsbeställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vid
tillämpning av bestämmelserna i detta moment förstås dels tid, varunder vederbörande
innehaft fast anställning såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt
7 § 1 eller 2 mom. må hava tagits i beräkning för löneklassplacering.

Närmare bestämmelser angående avskedspremie och övergångsersättning
meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande
myndighet.

23 §.

Beställningshavare tillhörande-----närmare bestämmelser.

Rätt till kallortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst efter
den, varunder den i första stycket angivna anställningstiden uppnåtts. Med
anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande
hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning
såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 eller 2 mom. må hava
tagits i beräkning för löneklassplacering.

29 §.

1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshavare
tillhörande löneplan Mb anhöriga, som äro berättigade till familjepension
enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där beställningshavarens
lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger
familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande
skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension
skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet
inträffat.

I begravningshjälp -----anses inbegripen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

övergångsbestämmelser.

1. Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat
eller fast anställning såsom manskap, skall, så länge han innehar
nuvarande anställning och ny kontraktsperiod icke börjat löpa, vara underkastad
nu gällande bestämmelser örn avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie
i stället för de nya bestämmelserna örn avskedspremie och övergångsersättning.

2. För beställningshavare tillhörande lönegrad Ma 1, som omedelbart före
tillträdandet av innehavande beställning innehaft anställning såsom musikelev,
ävensom för den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning
såsom manskap vid försvarsväsendet ånyo tillträtt beställning tillhörande
löneplan Ma, skall med avseende å löneklassplacering från och med den 1

Kallorts tillägg.

Begravningshjälp
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218■

juli 1945 så anses, som om 7 § 1 och 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse
gällande vid tidpunkten för manskapsbeställningens tillträdande.

3. Stadgandet i 9 § 3 mom. i dess hittillsvarande lydelse skall fortfarande
äga tillämpning beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Ma, där
kontraktsperioden börjat löpa före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente
den 30 juni 1942 (nr 619).

Härigenom förordnas, att 14 § folkskolans avlöningsreglemente den 30
juni 1942 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 §.

Förflyttas lärare---högre lönegraden. förflyttning

Förflyttas den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst tm tjänst j
som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund av 1^eI^ön]^‘
föreskrift i 9 § till småskollärartjänst, skall han, så länge han innehar tjänst gra m m''
av sistnämnda slag, äga åtnjuta den särskilda löneförmån, som jämlikt stadgande
i 8 § 1 mom. andra stycket tillkommer lärare vid mindre folkskola och
biträdande lärare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945 och skall från ikraftträdandet
äga tillämpning jämväl i de fall, där förflyttningen skett under tiden
1 juli 1942—30 juni 1945.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholnis slott den 2 mars
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar
i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet
och folkskolans avlöningsreglemente, m. m. Departementschefen
anför därvid följande.

1. Avlöning under tjänstledighet för militärtjänstgöring.

Beträffande ordinarie och extra ordinarie civila befattningar i statens
tjänst samt sådana motsvarande befattningar vid det statsunderstödda skolväsendet,
för vilka avlöningsbestämmelserna utformats i anslutning till de
för förstnämnda befattningar gällande, finnas i fråga örn rätt att åtnjuta
avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring bestämmelser meddelade
i civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena,
folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementena för nomadlärare
och för de högre kommunala skolorna. Avlöningsreglementenas bestämmelser
ha emellertid i viss omfattning satts ur kraft genom särskilda föreskrifter
avseende tiden för förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering.
Dessa föreskrifter äro av i huvudsak följande innebörd, såvitt de avse
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

Under ledighet för värnpliktstjänstgöring äger tjänsteman åtnjuta lön med
B-avdrag, sedan han fullgjort eller anses ha fullgjort värnpliktstjänstgöring
av viss omfattning. Samma regel tillämpas under ledighet för sådan tjänstgöring
vid försvarsväsendet, som åligger vederbörande antingen såsom medlem
av sjövärnskåren eller på grund av mobiliseringsanställning vid svenska
röda korset, i det fall att befattningshavaren icke är i fredstid konstituerad
(förordnad) till officers eller underofficers tjänsteställning vid sjövärnskåren
eller rödakorskår. Under ledighet för sådan militär tjänstgöring, vid vilken
månadslön utgår enligt de i krigsavlöningsreglementet för fast anställd personal
meddelade bestämmelserna, tillämpas den s. k. minimiregeln, enligt
vilken avlöning å den civila befattningen må utgå i den mån månadslönen
enligt krigsavlöningsreglementet understiger den avlöning, som skulle utgått
vid tjänstgöring å den civila befattningen. Minimiregeln tillämpas sålunda för
den, som fullgör tjänstgöring, vilken åligger honom såsom anställningshavare

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren
eller såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer; den
tillämpas även för underbefäl i reserven, som redovisats såsom värnpliktig
och på grund därav inkallats till tjänstgöring i sådan egenskap. Minimiregeln
tillämpas vidare under ledighet för sådan tjänstgöring vid försvarsväsendet,
som åligger befattningshavare såsom medlem av sjövärnskåren eller
på grund av mobiliseringsanställning vid svenska röda korset, i det fall att
han är i fredstid konstituerad (förordnad) till officers eller underofficers
tjänsteställning vid sjövärnskåren eller rödakorskår; detta gäller oberoende
åv om vederbörande är värnpliktig eller ej. Samma regel torde även lia tilllämpats
beträffande i fredstid till officers tjänsteställning konstituerade (förordnade)
medlemmar av frivilliga automobilkåren, detta i anslutning till i
instruktionsväg meddelad föreskrift om att sådan personal anses tillhöra försvarets
reservpersonal.

Sådana av Kungl. Majit meddelade avlöningsbestämmelser för det statsunderstödda
skolväsendet, för vilka avlöningsbestämmelserna för befattningshavare
i statens tjänst icke utgjort förebild, innehålla i allmänhet icke några
särskilda stadganden i fråga om avlöning under ledighet för militär tjänstgöring.
Dylika bestämmelser pläga innehålla stadgande om skyldighet att,
om ej annat särskilt föreskrivits, vid tjänstledighet av den kontanta avlöningen
avstå ett belopp motsvarande lön till vikarie. Emellertid ha i viss
utsträckning meddelats särskilda bestämmelser i fråga om avlöning under
militär tjänstgöring, som fullgöres i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller mobilisering. Sådana bestämmelser ha meddelats exempelvis för lärarpersonalen
vid folkhögskolor och statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.
Dessa innebära, att hälften av den kontanta minimiavlöningen må
bibehållas vid värnpliktstjänstgöring, förutsatt att sådan tjänstgöring av viss
omfattning tidigare fullgjorts eller anses som fullgjord. Vad angår tjänstgöring
såsom konstituerad landstormsofficer eller såsom anställningshavare i
reserven (å reservstat), innebära bestämmelserna i regel, att frågan, i vad
mån lön under tjänstledighet för nämnda ändamål må utgå å den civila befattningen,
skall underställas Kungl. Majits prövning. Där sådan underställning
sker, torde jämväl här minimiregeln bringas i tillämpning. I

I en den 16 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 65, har förslag
framlagts till nytt krigsavlöningsreglemente, avsett att träda i kraft den 1
juli 1945. Vid bifall till de i nämnda proposition framlagda förslagen torde
vissa ändringar böra vidtagas i gällande bestämmelser örn avlöning under
tjänstledighet för militär tjänstgöring i syfte att de civila avlöningsbestämmelserna
skola komma att korrespondera mot de militära. Härom må nämnas
följande.

Tillämpningsområdet för ifrågavarande särskilda, fran f redsa vlön ingsbestämmelserna
avvikande civila avlöningsbestämmelser torde i princip böra
bringas att sammanfalla med krigsavlöningsreglemcntets tillämpningsområde
men likväl såsom hittills begränsas att avse tid, då riket icke befinner sig
i krig. Enligt förslaget till krigsavlöningsreglemente skall detta reglemente,
i den mån Kungl. Majit därom förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring,

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

och sådan tjänstgöring anses i detta sammanhang vara för handen under tid,
då värnpliktiga äro inkallade i kraft av 28 g värnpliktslagen.

I det föreslagna krigsavlöningsreglementet har närmare än som skett i det
hittills gällande klarlagts, vid vilken tidpunkt reglementet i de särskilda fallen
börjar och upphör att vara tillämpligt. För den, som inrycker till tjänstgöring
sedan reglementet satts i tillämpning eller utrycker innan tillämpningen
upphört, skall krigstjänstgöring anses pågå från och med inryckningsdagen,
respektive till och med utryckningsdagen. Med inryckningsdag förstås
härvid den dag, då vederbörande inställer sig till tjänstgöring, och med utryckningsdag
den dag, då tjänstgöringen upphör. För sådan dag före inställelsedagen
eller dag efter utryckningsdagen, som åtgår för resa, utgår enligt
denna definition icke krigslön. I den män krigstjänstgöringen föranleder
hinder för uppehållande av vederbörandes civila befattning under sådana resdagar,
böra emellertid samma civila avlöningsbestämmelser tillämpas med
avseende å resdagarna som i fråga örn tiden för krigstjänstgöringen.

Enligt förslaget till krigsavlöningsreglemente skall detsamma med vissa
undantag gälla för följande tre personalgrupper, nämligen

a) fast anställd personal, varmed i reglementet förstås militär och civilmilitär
personal på aktiv stat, över stat, på civilanställningsstat, avgångsstat,
disponibilitetsstat, övergångsstat och reservstat samt i reserven och i väg- och
vattenbyggnadskåren, ävensom civilmilitär personal med avlöning enligt militära
icke-ordinariereglementet;

b) värnpliktiga, varmed i reglementet förstås värnpliktiga, som icke enligt

a) äro hänförliga till fast anställd personal eller enligt c) räknas som krigsfrivilliga;
samt

c) krigsfrivilliga, varmed i reglementet förstås icke värnpliktiga samt från
värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade,
vilka såsom frivilliga anställts i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner
(mobiliseringstabeller) för krigsmakten.

De civila avlöningsbestämmelser, örn vilka fråga är, böra korrespondera
med denna gruppindelning. För civil befattningshavare, som tillhör a-gruppen,
bör den civila avlöningen i princip bestämmas enligt minimiregeln, då
krigslönen för fast anställd personal utom terminslön innefattar månadslön.

I de fall, då för rätten att åtnjuta lön efter minimiregeln nu gälla särskilda
förutsättningar eller avlöningsfrågan är beroende av särskild prövning, bör
dock ändring härutinnan icke göras. För b-gruppen, d. v. s. de värnpliktiga,
torde civil lön böra få utgå under samma förutsättningar och enligt samma
grunder, som nu tillämpas vid värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt
försvarsberedskap. Denna grupp omfattar även viss personal tillhörande frivilliga
försvarsorganisationer, vilken personal således — delvis i motsats till
vad nu är fallet —• avses skola i fråga om såväl civil som militär avlöning
likställas med värnpliktiga. Vad slutligen angår c-gruppen — de krigsfrivilliga
-— skall ifrågavarande personal enligt det föreslagna krigsavlöningsreglementet
avlönas på samma sätt som värnpliktiga, där ej Kungl. Maj:t för
viss sådan personal annorlunda förordnar. För närvarande äger endast så -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

dan hithörande personal, som tillhör vissa bestämda frivilliga försvarsorganisationer,
åtnjuta civil avlöning vid ledighet för militärtjänstgöring, och någon
ändring häri torde icke böra vidtagas. I den mån civil avlöning skall
utgå, böra emellertid grunderna för densamma anpassas efter dem, som tilllämpas
i krigsavlöningshänseende.

Det synes icke uteslutet, att vissa jämkningar i de civila särbestämmelserna
rörande lön under viss militärtjänstgöring böra vidtagas utöver vad som följer
av det nu angivna. Erinras må, att i nyssnämnda proposition hemställts
om bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda vissa övergångsbestämmelser,
vilka bland annat innebära avsteg från gruppindelningen. Med hänsyn
härtill torde det lämpligaste vara, att Kungl. Maj:t i detta sammanhang av
riksdagen utverkar ett allmänt bemyndigande att vidtaga de ändringar i ifrågavarande
civila avlöningsgrunder, som finnas påkallade i anledning av det
nya krigsavlöningsreglementet.

2. Avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn m. m.

Det under nuvarande beredskapstillstånd föreliggande behovet av beväpnad
personal till skydd för statliga verk och inrättningar har kunnat tillgodoses
inom hemvärnsorganisationens ram genom att uteslutande för detta
ändamål avsedda hemvärnsförband enligt hemvärnsledningens anvisningar
uppsatts vid vederbörande verk. De tjänstemän och arbetare, som tillhöra sådana
verkshemvärn, åtnjuta i egenskap av verkshemvärnsmän i princip samma
förmåner som andra hemvärnsmän. Å dem tillämpas bland annat också förordningen
den 28 juli 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvämstjänstgöring, enligt vilken förordning ersättning av allmänna
medel utgår vid olycksfallsskada samt sjukdom ådragen under hemvärnst
jänstgöring. Emellertid har Kungl. Maj:t av 1941 års riksdag inhämtat
bemyndigande (prop. nr 161; r. skr. nr 286) att i fråga örn avlöning m. m.
till befattningshavare i statens tjänst under tjänstgöring vid verkshemvärn
meddela vissa särskilda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med
i propositionen angivna grunder. Sådana bestämmelser lia meddelats den 19
september 1941 i fråga örn verkshemvärn vid postverket, telegrafverket och
statens vattenfallsverk, den 5 juni 1944 i fråga om verkshemvärn vid flygvapnets
centrala flygverkstäder och den 14 september 1944 beträffande verkshemvärn
vid försvarets fabriksverk. Enligt bestämmelserna skall verkshemvärnsman
under tjänstgöring i krig och under hemvärnet anbefalld beredskap
bibehållas vid de avlöningsförmåner m. m. — utom övertidsersättning,
resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamente
— sorn äro förenade med den befattning han innehar eller förordnats
att uppehålla vid verket, och med hänsyn därtill skola hemvärnskungörelsens
bestämmelser örn försörjningsbidrag icke vara tillämpliga å verkshemvärnsman.
Vid egentlig fredstjänstgöring skall särskild ersättning av vederbörande
verks medel i princip icke beredas, dock att de eljest tillämpliga

Kungl. Majlis proposition nr 218.

avlöningsbestämmelserna m. m. vid sjukdom och olycksfallsskada skola gälla,
även om sjukdomen uppkommit eller skadan inträffat i anledning av tjänstgöring
vid verkshemvärnet. Under tjänstledighet i fredstid för deltagande i
kurs för utbildning av hemvärnsbefäl äger verkshemvärnsman åtnjuta oavkortad
lön, dock högst under 10 dagar av ett och samma kalenderår; särskilda
föreskrifter gälla i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning
i anledning av sådan kurs. De bestämmelser, för vilkas innehåll här redogjorts,
äro omedelbart tillämpliga beträffande tjänstemän och må enligt vederbörande
verks bestämmande i huvudsakliga delar vinna tillämpning å arbetare,
som antagas såsom verkshemvärnsmän.

Ett föreliggande förslag örn att avskilja verkshemvärnen från det allmänna
hemvärnet samt att i organisatoriskt avseende sammanföra dem till en
s. k. driftvärnsorganisation, i vilken jämväl andra liknande skyddsorgan
skulle ingå, har ännu icke blivit genomfört. Härom må nämnas följande.

Enligt beslut vid 1944 års riksdag (IV h. t., punkt G; r. skr. nr 4) har en
särskild organisation, benämnd byggnads- och reparationsberedskapen, inrättats
för utförande vid krig och eljest, då Kungl. Majit så förordnar, av
befästningsarbeten samt byggnads- eller reparationsarbeten avseende kommunikationsväsendet,
krigsindustriella anläggningar och andra anläggningar
av betydelse för krigsmakten eller den civila verksamheten. Kungörelse i
ämnet har utfärdats den 15 juni 1944 (nr 384). Inom nämnda organisation
finnas dels centrala arbetsavdelningar, uppsatta genom organisationschefens
i arméns fortifikationsförvaltning försorg på grundval av avtal med statliga
och kommunala myndigheter samt enskilda företag och avsedda att efter
överbefälhavarens bestämmande kunna insättas för de olika slag av arbeten,
för vilka byggnads- och reparationsberedskapen är avsedd, dels ock lokala
arbetsavdelningar, uppsatta genom annan statlig myndighets försorg eller
ock, i samverkan med organisationschefen eller annan statlig myndighet, genom
kommunal myndighets eller enskilt företags försorg och helt avsedda
för användning för arbeten inom vederbörande myndighets eller företags
verksamhetsområde. Det har avsetts, att den till organisationen för byggnadsoch
reparationsberedskapen knutna personalen skall kunna beväpnas för
självförsvar samt för försvar av arbetsplatser och anläggningar. För att folkrättsligt
markera dess ställning har personalen ansetts böra anslutas till hemvärnet,
varvid den emellertid skall sammanhållas till en enhet, benämnd
driftvärn till skillnad från det allmänna hemvärnet. Enligt ett av organisationschefen
utarbetat förslag skulle driftvärnsorganisationen omfatta även
de nuvarande verkshemvärnen. I 1944 års statsverksproposition anmäldes i
samband med fråga om anslag till byggnads- och reparationsberedskapens
övningar m. m. spörsmålet om ersättning till personal för tjänstgöring i
driftvärn. Chefen för försvarsdepartementet förklarade sig därvid anse ett
förslag, som grundats på gällande föreskrifter om ersättning åt personal vid
hemvärnet och verkshemvärn, godtagbart.

Vid den fortsatta beredningen inom försvars- och finansdepartementen av
de med ifrågavarande skyddsorganisationer sammanhängande frågorna ha
beaktats vissa av riksdagen i skrivelse nr 4/1944 gjorda uttalanden om att
den nya organisationen icke borde uppbyggas på sådant sätt eller så fastlåsas,
att den finge karaktären av permanent institution, samt att kostnaderna
för byggnads- och reparationsberedskapen borde hållas nere så långt möjligt
vore. I överensstämmelse härmed har i de bestämmelser angående driftvärnets
organisation och uppgifter m. m., vilka numera meddelats i brev den

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

26 januari 1945 till överbefälhavaren, förutsatts, att verkshemvärn alltjämt
skola kunna finnas vid sidan av den lill byggnads- och reparationsberedskapen
knutna driftvämsorganisationen samt att bestämmelserna örn avlöning
m. m. till verkshemvärnsmän icke skola beröras av de bestämmelser i dessa
hänseenden, som gälla för driftvärnsmän. Vad angår avlöning m. m. till
driftvämsmän, som äro arbetstagare vid central arbetsavdelning eller vid av
statlig myndighet uppsatt lokal arbetsavdelning, innebära de utfärdade bestämmelserna
i princip, att driftvärnsmän skall bibehållas vid den avlöning
m. m., som tillkommer honom såsom arbetstagare, dels under fredstjänstgöring
å ordinarie arbetstid -— tjänstgöringen får förläggas till den ordinarie
arbetstiden allenast då särskilda skäl därtill äro — dels under beredskapsoch
krigstjänstgöring, dels ock under erhållen ledighet i fredstid för att genomgå
driftvärnskurs, i sistnämnda fall dock högst under 14 dagar av ett
och samma kalenderår; övertidsersättning skall dock icke utgå, och vidare
skola särskilda bestämmelser gälla i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning
samt tjänstgöringstraktamente. Såsom villkor för medgivande för
kommunal myndighet eller enskilt företag att organisera driftvärn gäller,
att myndigheten eller företaget gentemot sina driftvärnsmän ikläder sig förpliktelser
i huvudsak motsvarande dem, som följa av vad nyss anförts. Med
avseende å tillämpningen beträffande driftvärnsmän av 1941 års förordning
örn ersättning i anledning av krigsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring,
har en särskild föreskrift meddelats.

I förhållande till bestämmelserna örn avlöning åt verkshemvärnsmän innebära
de nu utfärdade avlöningsbestämmelserna för driftvärnsmän främst
de olikheterna, att oavkortad lön under ledighet för utbildningskurser kan
utgå till verkshemvärnsmän högst 10 dagar för år men till driftvärnsmän
under högst 14 dagar för år samt att sådan förmån kan utgå till verkshemvärnsman
endast vid kurs för befälsutbildning men till driftvärnsmän även
vid annan kurs. Avlöningsbestämmelserna för driftvärnsmän lia erhållit ifiagavarande
utformning efter påpekanden av hemvärnsradet, alméus foitifikationsförvaltning,
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
örn att vissa av ifrågavarande kurser pågå 14 dagar samt att förutom
befälskurser anordnas specialkurser, såsom kulsprutekurser, sjukvårdskurser
samt kurser för vapenvård och sprängtjänst m. m.

Jag torde nu få anmäla två frågor örn ändringar i de för verkshemvärn
gällande bestämmelserna.

Den ena frågan gäller villkoren för att verkshemvärnsmän i fredstid skall
kunna erhålla oavkortad lön under ledighet för deltagande i kurser. Generalpoststyrelsen
har i skrivelse den 12 januari 1945 hemställt örn sådan ändring
i de nu gällande bestämmelserna, örn möjligt för tillämpning retroaktivt Iran
och med den 1 januari 1945, att verkshemvärnsmän under tjänstledighet i
fredstid för deltagande i hemvärnskurs eller undergående av specialutbildning
efter vederbörande myndighets beprövande skall äga åtnjuta oavkortad
lön under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.

Till motivering av förslaget — som tillkommit efter samråd nied styrelserna
för de andra verk, vid vilka verkshemvärn nu finnas — har generalpoststyrelsen
anfört i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Verkshemvärncns uppgift är att försvara vederbörande verks anläggningar
i syfte att dels skydda verkets egendom, dels trygga driften vid de försvarade
anläggningarna. I betraktande härav måste vidmakthållandet av och bibringandet
av erforderlig utbildning åt verkshemvärnet vid de ämbetsverk, där
verkshemvärn finnes, anses ligga i respektive verks eget intresse. Hemvärnsmans
deltagande i hemvärnskurs eller annan speciell utbildning, som det enligt
verksledningens bedömande ligger i verkets intresse att hemvärnsmannen
genomgår, torde följaktligen böra betraklas såsom i princip likvärdigt
med hans fullgörande av vanlig tjänstgöring vid verket. Det synes därför
vara riktigt, att vederbörande ämbetsverk helt bestrider de kostnader, som
uppkomma genom att en verkshemvärnsman beredes tjänstledighet för undergående
av dylik utbildning.

De kurser för hemvärnsbefäl, som genom hemvärnsstabens försorg anordnas
vid hemvärnets stridsskola, omfatta numera i allmänhet perioder på två
veckor. Verkshemvärnsman, som anmälts till dylik kurs, måsie enligt gällande
bestämmelser för att kunna fullfölja kursen vidkännas löneavdrag
under den del av härför erforderlig tjänstledighet, som överstiger 10 dagar.
Med hänsyn till vad ovan anförts kan det emellertid icke skäligen ifrågasättas,
att verkshemvärnsman skall vidkännas ekonomiskt avbräck för sin utbildning.
Det torde fördenskull vara nödvändigt, att verksstyrelse har befogenhet
att bereda verkshemvärnsman tjänstledighet med oavkortad lön
under åtminstone så lång tid, som de vid hemvärnets stridsskola anordnade
kurserna för utbildning av hemvärnsbefäl omfatta.

Det är ofta önskvärt att bereda verkshemvärnsmän tillfälle att deltaga i
annan utbildning än befälskurser, nämligen dels rekrytkurser, särskilt för
sådana hemvärnsmän, som ännu icke uppnått värnpliktsåldern och alltså
helt sakna militär underbyggnad, dels ock olika slag av specialutbildning, som
icke avse egentlig befälsutbildning men dock äro av stor betydelse för hemvärnets
värde. Av samma skäl, som anförts i fråga örn befälskurserna, synes
det fördenskull vara synnerligen angeläget, att verksstyrelsema tillerkännas
befogenhet att bevilja verkshemvärnsmän tjänstledighet med oavkortad lön
jämväl för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande all ledighet för verkshemvärnsman för deltagande i kurs eller
undergående av specialutbildning synes lämpligen böra gälla, att rätten till
tjänstledighet med oavkortad lön icke skall vara ovillkorlig, utan att det bör
ankomma på vederbörande verksstyrelse att i varje särskilt fall pröva, huruvida
sådan tjänstledighet må åtnjutas.

Det andra spörsmål, jag i detta sammanhang anmäler, avser frågan örn
de medel, av vilka sådana ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under hemvärnstjänstgöring, om vilka förmäles i förordningen 1941:593,
skola bestridas. Enligt gällande bestämmelser utbetalas sådana ersättningar
från riksförsäkringsanstalten från det å riksstatens fjärde huvudtitel upptagna
förslagsanslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. I skrivelse den 14 augusti 1942 lia generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hemställt, att
ersättning, som enligt angivna förordning må tillkomma verkshemvärnsman
vid något av nämnda verk, skall utbetalas av vederbörande verks medel.

I framställningen har anförts i huvudsak följande.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 678) med särskilda bestämmelser
örn tillämpning av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete
å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, skall ersätt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.

ning, som utgives enligt nämnda lag, efter riksförsäkringsanstaltens bestämmande
i vad avser rätten till ersättning samt ersättningens art och storlek,
bland annat beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket och statens
vattenfallsverk utgivas av respektive myndigheter. Beträffande verkshemvärnsman
är emellertid icke olycksfallsförsäkringslagen tillämplig utan förordningen
1941: 593 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
hemvärnstjänstgöring. Enligt denna utgår ersättning icke blott, såsom enligt
olycksfallsförsäkringslagen, vid olycksfall, utan även eljest vid sjukdom.
Då verkshemvärnsman vid nu avsett verk ådrager sig skada genom olycksfall,
kan det möjligen anses, att ersättningen skall utgå av vederbörande verks
medel, då nämligen de genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1941
meddelade särskilda bestämmelserna rörande verkshemvärn vid angivna
verk innehålla stadgande, att tjänsteman, vilken drabbats av skada till följd
av olycksfall, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall
äga åtnjuta samma förmåner från vederbörande verk, som skulle tillkommit
honom, om olycksfallet eller sjukdomen inträffat under tjänstgöring vid
verket. En liknande bestämmelse har meddelats för det fall, att tjänsteman
eljest under tjänstgöring vid verkshemvärn ådragit sig sjukdom, men kan vid
det förhållandet, att ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under tjänstgöring
vid verket, icke utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen, icke anses
medföra, att ersättningen i detta fall skall utgå av verkets medel. Enligt
verksstyrelsernas uppfattning får det emellertid anses lämpligast såväl ur
utbetalningssynpunkt som ur kontrollsynpunkt, att ersättningarna vid såväl
skada som sjukdom, ådragen under tjänstgöring vid verkshemvärn, utbetalas
från ett och samma håll, nämligen från vederbörande verk.

För den föreslagna ändringen i fråga örn avlöning vid ledighet för vissa
kurser synas mig goda skäl föreligga. Jag kan även tillstyrka, att ändringen
genomföres räknat från och med den 1 januari 1945. Jag hemställer således,
att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser
av den föreslagna innebörden.

Efter samråd med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen
anser jag mig böra förorda, att ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid verkshemvärn tillhörande sådant
verk, som självt har att utbetala ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen,
utbetalas i samma ordning som sistnämnda ersättningar. Detsamma
torde emellertid böra gälla i fråga örn ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring vid driftvärn, som är anknutet till av
statlig myndighet uppsatt lokal arbetsavdelning; ett sådant driftvärn skiljer
sig överhuvud taget föga från ett verkshemvärn. Därest riksdagen icke
har något att däremot erinra, torde Kungl. Majit böra utfärda bestämmelser
av den angivna innebörden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

3. Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens
järnvägars tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg.

Lönesystemen vid statens järnvägar och vid de enskilda järnvägarna äro
varandra väsentligt olika. Till följd härav måste inplacering å den statliga
löneplanen av personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband
med statsförvärv av enskild bana, verkställas individuellt med hänsynstagande
till samtliga vid den enskilda banan utgående förmåner. Vad angår de befattningshavare,
som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som
motsvarar lägsta löneklassen i tillämplig lönegrad, sker inplaceringen med i det
följande angivet undanlag så, att vederbörande befattningshavare placeras
i den löneklass, vars avlöningsbelopp — inberäknat rörligt tillägg och kristillägg
— ligger närmast under den sammanlagda lönen vid den enskilda
järnvägen. Det belopp, med vilket avlöningen enligt denna löneklass understiger
lönen vid den enskilda järnvägen, utgår såsom personligt lönetillägg.
Detta tillägg bortfaller sedermera, när befattningshavaren genom löneklassuppflyttning
når ett lönebelopp uppgående till eller överstigande vad han
skulle lia uppburit vid fortsatt anställning hos den enskilda järnvägen på de
före övertagandet gällande villkoren.

Med stöd av beslut vid 1943 års riksdag (prop. nr 168, p. 12; r. skr. nissi)
har Kungl. Majs den 30 juni 1943 meddelat följande bestämmelser
angående löneklassplacering av vissa befattningshavare, som med anledning
av statens övertagande av enskild järnväg efter ingången av år 1940 övergått
eller övergå i statens järnvägars tjänst.

1. Befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den
enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, skall vid uppförandet på statens
järnvägars aktiva personalstat placeras i den löneklass inom tillämplig lönegrad,
för vilken avlöningsförmånernas summa, rörligt tillägg och kristillägg
inberäknade, närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid den enskilda
järnvägen. Finnes ej sådan löneklass inom lönegraden, skall han placeras i
dennas högsta löneklass.

2. Befattningshavare, som vid uppförandet på statens järnvägars aktiva
personalstat sedan mindre än tre år innehaft slutlön enligt den enskilda järnvägens
avlöningsbestämmelser, skall från och med kalenderkvartalet näst efter
det, varunder tre år förflutit från ernåendet av nämnda slutlön, placeras
i löneklass, som i 1 punkten sägs, där han icke jämlikt hittills gällande regler
skolat redan tidigare placeras i nämnda löneklass.

3. Ovan meddelade bestämmelser äga tillämpning från och med den 1 juli
1943. För här avsedda befattningshavare, som dessförinnan övergått på statens
järnvägars aktiva personalstat, skall löneklassplaceringen med verkan
från och nied nämnda dag omregleras på grundval av en omräkning enligt
de nya reglerna av löneturen för tiden från övergången.

Beträffande de förhållanden, som föranlett 1943 års riksdagsbeslut, torde
jag få hänvisa till propositionen nr 168/1943, i vilken anmälts (s. 29—34)
en av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse gjord hemställan örn för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

bättrad löneklassplacering av övertagen personal ävensom det av järnvägsstyrelsen
i ärendet avgivna utlåtande, vilket legat till grund för riksdagsbeslutet.

I en den 7 november 1944 dagtecknad framställning har svenska järnvägsmannaförbundets
styrelse under erinran örn den höjda lönenivån vid de enskilda
järnvägarna hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte
att löneklassplaceringen av befattningshavare, som i samband med förstatligandet
av enskilda järnvägar övergått eller övergå i statens järnvägars tjänst,
måtte ske efter de grunder, som angivits i förbundets förenämnda framställning.
Bifall till förbundets hemställan skulle innebära, att de av Kungl. Majit
genom beslutet den 30 juni 1943 meddelade bestämmelserna om löneklassplacering
för personal, som uppnått slutlön vid den enskilda järnvägen, skulle
utsträckas att gälla alla befattningshavare, som under år 1940 eller senare
övergått eller övergå i statens järnvägars tjänst och därvid uppförts eller uppföras
på statens järnvägars aktiva personalstat. Förbundsstyrelsen bär anfört
följande.

Förhandlingarna om nya avtal vid de enskilda järnvägarna lia resulterat i
ökade löner. Bäst framgår nuvarande löneläge vid enskilda järnvägar, om
man betraktar Kristianstadsbanorna, som den 1 juli 1944 övergått i statens
järnvägars ägo. En stationskarl, som där har slutlön, erhåller 9 löneklassen
vid statens järnvägar. En stationskarl vid Göteborg—Borås järnväg, som övertogs
1940, blev då placerad i 6 löneklassen. Ur lönesynpunkt har alltid Göteborg—Boråsbanan
varit jämförbar och till och med bättre än Kristianstadsbanorna.
Det råder ingen tvekan om att flertalet av den sedan 1940 övertagna
personalen, örn den ej blivit statsanställd, skulle ha haft en bättre löneställning
än den nu uppbär vid statens järnvägar.

Utlåtanden över förbundsstyrelsens framställning lia avgivits av järnvägsstyrelsen
och allmänna lönenämnden.

Järnvägsstyrelsen har i huvudsak anfört följande.

Övertagandet av de enskilda järnvägarna har vad beträffar järnvägar, som
(ivertagits år 1940 eller senare, med undantag för de två mindre järnvägarna
Mjölby—Hästholmen och Borås—Ulricehamn, skett den 1 juli. För underlättande
av arbetet med löneplaceringen m. m. är i förvärvsavtalen intaget
föreskrift om att vid tiden före statens övertagande av järnvägen gällande
anställnings- och avlöningsvillkor som regel skola i tillämpliga delar
gälla intill nästpåföljande 1 januari. Inplaceringen i statens järnvägars löneplan
sker således i regel den 1 januari. Bland de löneförmåner, som skola
tagas i betraktande vid löneinplaceringen, äro å ena sidan rörligt tillägg och
kristillägg vid statens järnvägar och å andra sidan dyrtidstillägg vid den enskilda
järnvägen. Enligt gällande bestämmelser örn rörligt tillägg och kristillägg
ändras procenttalen för dessa efter levnadskostnadstalet kvartalsvis
från och med kalenderkvartalets början. Vid de enskilda järnvägarna tilllämpas
emellertid i enlighet med gällande avtal den regeln, att eventuell
ändring i procenttalet för dvrtidstillägget skall vidtagas från och med andra
månaden i kalenderkvartalet. På grund härav och då levnadskostnadstalet
under tiden till mitten av år 1942 oavbrutet stegrats, har lönen vid den enskilda
järnvägen i de flesta fall kommit att beräknas efter lägre levnadskostnadstal
än lönen vid statens järnvägar vid samma tidpunkt. Detta förfaringssätt,
som haft fullt stöd i de i förvärvs talen angivna grunderna för

Kungl. Majlis proposition nr 218.

löneförmånernas beräkning, har i många fall medfört, att vederbörande
tjänsteman blivit inplacerad i lägre löneklass än som skulle skett, om samma
indextal tillämpats i båda fallen. Detta gäller dock endast banor, som
övertagits under tiden intill den 1 juli 1942. Sedan sistnämnda tidpunkt lia
icke sa stora förändringar i levnadskostnadstalet inträffat, att procenttalen
för ifrågavarande tillägg påverkats därav.

Såsom styrelsen ovan framhållit, utgå vid enskilda järnvägar särskilda
konjunkturtillägg. Ehuru dessa tillägg måste betraktas som en rent tillfällig
löneförmån, skola de, i enlighet med de i förvärvsavtalen angivna grunderna,
tagas i betraktande vid löneinplaceringen. Tilläggen äro helt konjunkturbetonade
och i hög grad påverkade av vederbörande enskilda järnvägs
ekonomiska bärkraft. Sålunda ha vissa järnvägar på grund av ekonomiska
svårigheter tidvis måst tillgripa lönereduceringar. Konjunkturtilläggen ha
emellertid vid en del järnvägar blivit ganska avsevärt höjda under de senare
åren. Vid vissa järnvägar utgår numera även dyrtidstillägg på dessa tillägg,
tor närvarande med 62 procent. Det torde få anses sannolikt, att höjda
konjunkturtillägg skulle kommit att utgå vid de flesta enskilda järnvägar,
sorn förstatligats under tiden */i 1940—''% 1942, därest järnvägarna i fråga
fortfarande drivits i enskild regi. Höjningen av konjunkturtilläggen har
medfört, att de flesta befattningshavare vid de enskilda järnvägar, som
övertagits den 1 juli 1942 eller senare, vid inplacering i statens järnvägars
löneplan — förutom att, som ovan påvisats, sättet för beräkningen av dyrtidstillägget
för dem ej verkat oförmånligt — i sina löneförmåner vid den enskilda
järnvägen även fått inräkna högre konjunkturtillägg än personalen
vid tidigare övertagna banor.

Med hänsyn till vad ovan anförts angående sättet för dyrtidstilläggets beräknande
vid inplacering i statens järnvägars löneplan av befattningshavare,
sorn övertagits med de järnvägar, som förstatligats under tiden Vi 1940—
/b 1942, i förhållande till personalen vid senare övertagna järnvägar, ävensom
med hänsyn till de höjda konjunkturtillägg, som tagits i betraktande
vid lönebestämningen för sistnämnda personal, anser styrelsen starka skäl
lala för, att de befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst
under tiden Vi 1940—3% 1942 i samband med statsförvärv av enskild järnväg
och som icke kommit i åtnjutande av lönereglering med stöd av punkt 1
i bestämmelserna i Kungl. Maj:ts ovannämnda brev den 30 juni 1943, nu
beredas fördelaktigare löneklassplacering för att komma någorlunda i nivå
med personal, som övertagits efter sistnämnda datum. Styrelsen anser, att
denna reglering lämpligen bör ske på så sätt, att löneklassplaceringen för
dylik befattningshavare, med verkan från och med den 1 juli 1945, "omregleras
på grundval av en omräkning enligt den principen, att vederbörande
beräknas vid uppförandet på aktiv stat lia placerats i den löneklass inom
tillämplig lönegrad, för vilken avlöningsförmånernas summa, rörligt tillägg
och kristillägg inräknade, närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid
den enskilda järnvägen. Finnes ej sådan löneklass inom lönegraden, skall han
placeras i dennas högsta löneklass.

Det antal befattningshavare, som skulle beröras av en dylik ändring i de
hittills tillämpade bestämmelserna, utgör omkring 300. Merkostnaden kan
beräknas till omkring 42 000 kronor per år under de närmaste åren. Bifall
till järnvägsmannaförbundets yrkande skulle, vid hittills övertagna banor,
beröra sammanlagt omkring 500 befattningshavare. Merkostnaden härför kan
beräknas till omkring 62 000 kronor per år under de närmaste åren.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.

Kungl. Muj:ts proposition nr 218.

Såsom av den lämnade redogörelsen för lönesättningen i fråga om överta- öe^r^niI
gen järnv.ägspersonal framgår, erhåller befattningshavare, som vid den enskilda
järnvägen åtnjutit högre avlöning än som motsvarar lägsta löneklassen
i respektive lönegrad, inplacering i den löneklass, i vilken löneförmånerna
närmast understiga lönen vid den enskilda banan, varjämte han erhåller
ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden. Enligt beslut vid
1943 års riksdag skall dock befattningsshavare, som sedan minst tre år innehaft
slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, vid
uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat inplaceras i den löneklass
inom tillämplig lönegrad, som ligger närmast över nämnda slutlön.

Samma löneklassplacering skall befattningshavare, som vid övergången i
mindre än tre år innehaft dylik slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från
ernåendet av slutlönen.

Järnvägsmannaförbundets styrelse har nu gjort framställning i syfte att
samtliga befattningshavare, vilka den 1 januari 1940 eller senare övergått
eller komma att övergå på statens järnvägars aktiva personalstat, skola inplaceras
i den löneklass inom tillämplig lönegrad, i vilken löneförmånerna
närmast överstiga lönen vid den enskilda banan. Framställningen har motiverats
med den förbättrade löneställningen vid de enskilda banorna.

Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt framställningen såvitt angår befattningshavare,
som under tiden 1 januari 1940—30 juni 1942 i samband nied statsförvärv
av enskilda järnvägar övergått till anställning vid statens järnvägar.

Styrelsen har härvid framhållit, att dessa befattningshavare finge anses ha
erhållit en mindre förmånlig löneklassplacering jämfört med senare övertagna
befattningshavare dels på grund av det sätt, på vilket dyrtidstillägget
vid den enskilda järnvägen beräknats vid lönejämförelsen, dels i betraktande
av att höjda konjunkturtillägg inverkat till den senare övertagna personalens
förmån.

Då det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, vilket biträtts av järnvägsmannaförbundet
och tillstyrkts av allmänna lönenämnden, synes mig innebära
en godtagbar lösning, får jag förorda bifall till detsamma. Den nya
ordningen synes, på sätt järnvägsstyrelsen förordat, böra tillämpas från och
med den 1 juli 1945.

Förslaget synes böra underställas riksdagen, vars bemyndigande för Kungl.

Majit att meddela föreskrift i ämnet torde böra inhämtas.

4. Fråga om undanröjande av vissa ojämnheter vid löneklassplacering.

I skrivelse den 9 maj 1944, nr 259, med anledning av väckta motioner
(1:182 och 11:248 samt 11:127 och 11:272) har riksdagen berört vissa i
motionerna påtalade ojämnheter vid löneklassplacering enligt civila avlöningsreglementet
m. fl. författningar. I skrivelsen bar framhållits, att det
syntes önskligt, att ifrågavarande ojämnheter i lönesystemet undanröjdes så
långt detta kunde visa sig praktiskt möjligt, samt att riksdagen funnit fog

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

föreligga för en hemställan till Kungl. Maj :t om ett övervägande på vilket sätt
och i vilken omfattning detta eventuellt kunde ske. Riksdagen har således
anhållit örn övervägande av möjligheterna att undanröja av riksdagen antydda
och därmed jämförliga ojämnheter vid löneklassplacering.

Allmänna lönenämnden har, efter hörande av vissa myndigheter, den 16
februari 1945 avgivit yttrande i ärendet.

Jag anhåller nu att få anmäla den i ärendet föreliggande utredningen.

De förevarande spörsmålen beröra tillämpningen av den i avlöningsreglementena
förekommande sneddningsregeln, vilken innebär, att befordran regelmässigt
skall medföra löneförhöjning med åtminstone en löneklass. Enligt
sneddningsregeln skall tjänsteman vid befordran placeras lägst i löneklassen
närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom
skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya
tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen
i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas ha tillhört löneklassen
närmast under den, till vilken han efter befordran hänföres.

Sneddningsregeln tillämpas icke blott vid befordran till tjänst i högre lönegrad
utan även vid befordran från icke ordinarie till ordinarie tjänst. Vid
befordran från extra ordinarie till ordinarie befattning inom samma lönegrad
tillämpas dock i allmänhet en spärregel, innebärande att tjänstemannen i
dylikt fall icke må placeras i högre löneklass än som skulle ha tillkommit
honom, örn han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet
av den extra ordinarie befattningen.

Enligt de före år 1939 gällande avlöningsreglementena tillämpades ett tillgodoräkningssystem,
innebärande att tjänsteman vid befordran fick för löneklassplacering
efter vissa grunder tillgodoräkna tidigare anställning, som i
avseende å tjänstgöringens art och omfattning prövades svara mot eller vara
jämförbar med eller högre än den erhållna befattningen. Vid befordran från
en ordinarie tjänst till en annan tillämpades tillgodoräkningssystemet vid
sidan av sneddningsregeln. Vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie
befattning tillämpades endast tillgodoräkningssystemet, vilket för normalfallen
innebar, att för bestämmande av lönetur fick tillgodoräknas den tid
utöver tre år, under vilken tjänstemannen efter fyllda 18 år i en följd innehaft
anställning, som på sätt nyss nämnts fanns vara åtminstone likvärdig med
den ordinarie tjänsten.

a) Fråga om tillämpning av sneddningsregeln i vissa fall å befattningshavare,
som övertagits från enskild järnvåg.

I motionen II: 127 har hemställts om meddelande av beslut, att befattningshavare,
som vid övertagandet av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid
statens järnvägar, skola anses ha erhållit befordran och därför få sneddningsregeln
tillämpad på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende
är högre än den, som angivits för dem i den vid köpekontraktet
rörande järnvägen fogade personalförteckningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Det förhållande, som framställningen åsyftar, framgår av följande exempel.
I nyssnämnda personalförteckning upptages en viss grupp anställningshavare
vid den enskilda järnvägen till placering i befattning tillhörande lönegraden
A 5 vid statens järnvägar. För att icke löneminskning skall inträda
hänföras anställningshavarna enligt fastställda regler till 6 löneklassen. Då
sedan personalen överföres på statens järnvägars aktiva stat — vilket i regel
sker efter ett halvår från övertagandet, under vilken tid personalen avlönats
enligt den enskilda järnvägens bestämmelser — erhålla en del av anställningshavarna
befattning i lönegraden A 6, men detta medför icke ändrad
löneklassplacering. De anställningshavare, som först efter någon tid i vanlig
ordning befordras från A 5 till A 6, bli däremot enligt sneddningsregeln hänförda
till 7 löneklassen och gå således i löneturen förbi dem, som äro före
i befordringsturen.

I yttrande den 15 mars 1944 över motionen anförde järnvägsstyrelsen bland
annat föjande.

En i styrelsen verkställd preliminär utredning om det ungefärliga antal
fall, då med enskild järnväg i SJ inlemmad personal vid själva övertagandet
tilldelats annan lönegradsplacering, än som framgår av bilaga C till köpekontrakten,
har givit följande resultat.

Bilaga C till kontraktet örn enskild järnvägs övertagande uppgöres på så
tidigt stadium, att man som regel ej hunnit eller haft möjlighet utreda, hur
många befattningar av det ena eller andra slaget, som erfordras, när järnvägen
kommer att drivas i SJ regi. Därför skor lönegradsplaceringen oftast
schematiskt enligt den regel, som på sin lid framfördes av 1936 års järnvägskommitté
och som vann statsmakternas bifall (se statsutskottets utlåtande
nr 172/39) innebärande, att avlöningsvillkoren skola såvitt möjligt bliva desamma,
som gällt för vederbörande vid den enskilda banan, d. v. s. så att
begynnelselönen blir den vid övertagandet innehavda och slutlönén sa vitt
möjligt densamma, som vederbörande kunnat uppnå i sin före övertagandet
innehavda tjänst. I en del fall vet man dock numera, sedan viss erfarenhet
vunnits, redan vid angivna tillfälle vilka befattningar, som kunna ifrågakomma.
Lokförare och lokeldare å normalspårslinjer upptagas således
i bilaga C till köpekontraktet automatiskt i lönegrad A 12 resp.
A 7, medan däremot lokförare och lokeldare å smalspårslinjcr placeras
i resp. lönegrad A 10 och A 6, oavsett vilka slutlöner de innehaft
vid den enskilda järnvägen. Denna möjlighet att redan i bilagan C kunna
angiva den eller de befattningar, som komma att erfordras i SJ regi, förefinnes
även beträffande en del andra befattningar, såsom t. ex. i fråga örn
konduktörer och vissa förmans- och mästarbefatlningar. Detta förfaringssätt
har emellertid ej tillämpats förrän under de senaste åren och endast i
fråga örn sådana tjänster, där på förhand full klarhet råder örn behovet
i SJ regi av antalet befattningar i viss lönegrad. Det synes angeläget påvisa
delta förhållande för alt klargöra, att även ett bifall lill motionen ej skulle
skapa någon full rättvisa utan fastmer kan komma att skapa nya orättvisor,

Banavdelningen

Maskinavdelningen

Trafikavdelningen

13 man

99 »

190 »

302 man.

såsom framgår av följande exempel. Lokeldarna vid smaisparsjarnvagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Kalmar—Berga, som övertogs den 1/7 1940, hava i bil. C till kontraktet upptagits
i 5 lönegraden, men konstituerades redan vid första årsskiftet efter
övertagandet till ordinarie maskinbiträden. Vid bifall lill motionen skulle
således dessa t.jänstehavare tilldelas en extra löneklass. Lokeldarna vid Karlshamn—-Vislanda—Bolmens
järnväg, som övertogs den Vt 1943, äro däremot
å bil. C till kontraktet direkt placerade i 6 lönegraden. Dessa kunna därför
ej komma i åtnjutande av denna eventuella extra löneklass och bliva således,
om motionen bifalles, eftersatta lokeldarna vid Kalmar—Berga.

S. k. »suddning» ifrågakonnner endast vid befordran. Man kan givetvis
ej med fog påstå, att en med enskild järnväg övertagen person vid själva
övertagandet erhåller befordran — oavsett i vilken befattning han då antages
— eftersom han aldrig tidigare varit anställd vid SJ eller i annan statstjänst.
Gällande avlöningsbestämmelser hava därför lagt hinder i vägen för
ett förfarande enligt i motionen antydd riktning.

Styrelsen erinrade vidare, att sneddningsregeln medförde ojämnhet icke
blott i nu åsyftade fall utan överhuvud vid täta befordringar mellan närliggande
lönegrader. I anslutning härtill yttrade styrelsen, att det läge nära
till hands att beträttande den övertagna personalen gå en väg motsatt den
motionärerna tänkt sig för att undanröja den påtalade olägenheten, d. v. s.
att förvägra de kort tid efter övertagandet befordrade att snedda i vanlig ordning.
En generell regel i sådan riktning hade funnits i tidigare gällande
avlöningsreglemente, men den hade borttagits efter något år, och styrelsen
ville icke förorda dess återinförande.

Styrelsen ansåg sig emellertid böra avstyrka de i motionen föreslagna åtgärderna,
i all synnerhet som löneklassplaceringen icke på något sätt inverkade
på tjänsteturen.

I yttiande den 19 december 1944 till allmänna lönenämnden har järnvägsstyrelsen
vidhållit avstyrkandet.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande anfört följande.

Såsom framgår av statsutskottets utlåtande den 28 april 1944, nr 117, har
allmänna lönenämnden (kommunikationsverken) den 8 mars 1944 till utskottet
avgivit yttrande över ifrågavarande motion. I lönenämndens yttrande,
vilket sasorn bilaga fogats till statsutskottets berörda utlåtande, anföres bland
annat, att några betänkligheter icke syntes behöva möta mot att — så länge
nu tillämpade regler för lönegradsplaceringen av övertagen järnvägspersonal
Lomme att gälla — medgivande till löneklassplacering lämnades av det innehåll,
som i motionen föreslagits. Med hänsyn härtill ansåge sig lönenämnden
kunna pa det sätt tillstyrka bifall till motionen, att riksdagen bemyndigade
Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser i det av motionärerna angivna
syftet, som Kungl. Majit efter utredning kunde finna lämpliga. Därvid syntes
i anslutning till vad som föreskrivits i kungl, brev den 30 juni 1943
angående ändrade bestämmelser om löneklassplacering av vissa befattningshavare,
som i samband med statsförvärv av enskilda järnvägar övergått i statens
järnvägars tjänst — eventuella bestämmelser i så måtto böra erhålla
retroaktiv giltighet, att för befattningshavare, som efter ingången av år 1940
men före bestämmelsernas ikraftträdande övergått på statens järnvägars aktiva
personalstat, löneklassplaceringen med verkan från och med ikraftträdandet
omreglerades på grundval av en omräkning enligt de nya reglerna
av löneturen för tiden från övergången.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I anledning av den nu föreliggande remissen har lönenämnden underkastat
den i motionen väckta frågan förnyad prövning mot bakgrunden av de förhållanden,
som i riksdagsskrivelsen beröras. Lönenämnden får därvid till en
början framhålla, att — enligt vad som numera inför lönenämnden upplysts
— antalet befordringsfall av det slag, som i motionen åsyltas, visat sig vara
större än vad lönenämnden vid avgivande av sitt tidigare utlåtande förutsatte
och sammanlagt uppgå till något över 300. Vidare har järnvägsstyrelsen
i en handlingarna i ärendet bilagd, den 15 mars 1944 dagtecknad promemoria
påvisat, att även ett bifall till motionen ej skulle skapa full rättvisa
utan fastmer kunde komma att skapa nya orättvisor, varpå i promemorian
exempel lämnas. Nu omförmälda förhållanden har lönenämnden emellertid
ansett icke utgöra tillräckligt skäl för lönenämnden att frångå sin i yttrandet
den 8 mars 1944 intagna ståndpunkt. Lönenämnden vill sålunda tillstyrka,
att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att utfärda de bestämmelser,
som för en tillfredsställande reglering av de i motionen avsedda förhållandena
kunna befinnas erforderliga. Under hänvisning i övrigt till sitt
nyssnämnda yttrande den 8 mars 1944 får lönenämnden förorda, att den tidpunkt,
från och med vilken en omreglering av löneklassplaceringen borde få
retroaktiv verkan i utbetalningshänseende, bestämmes till den 1 juli 1944,
varigenom samma resultat torde uppnås, som örn motionen vid 1944 års
riksdag II: 127 hade av nämnda riksdag bifallits i enlighet med lönenämndens
då framställda förslag.

Lönenämndens ledamot G. Ruist har i särskilt yttrande avstyrkt åtgärder
i motionens syfte och därvid framhållit bland annat, att andra ojämnheter
skulle uppstå vid genomförande av den föreslagna ändringen samt att det
icke skulle vara lämpligt att nu införa bestämmelser, som tillgodosåge blott
vissa av de övertagna tjänstemännen.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för yrkandet att de fall, då an- Departementsställningshavare,
som övertagits från enskild järnväg, vid överförande till che,en''

statens järnvägars aktiva stat erhåller högre befattning än som angivits i bilaga
till köpekontraktet angående järnvägen, i löneklasshänseende behandlas
som befordringsfall. Den omständigheten, att därigenom icke skapas full likformighet
i löneklasshänseende för olika övertagna personalgrupper, bör
icke utgöra hinder för ändringens vidtagande. Ojämnheter vid tillämpningen
kunna nämligen icke helt undvikas, hur löneklassreglema än utformas. I
det föregående (punkt 3) har jag tillstyrkt jämkning i annat hänseende av
reglerna örn löneklassplacering för personal, som tidigare övertagits från enskild
järnväg. Denna jämkning synes icke böra påverka ställningstagandet
till den nu föreliggande frågan. I likhet med allmänna lönenämnden förordar
jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande till den omreglering
av löneturen för övertagen jämvägspersonal, som erfordras för tillgodoseende
i princip av syftet med motionen. För redan övertagen personal bör
därvid företagas en retroaktiv omräkning av löneturen från övergången till
statens järnvägars aktiva stat. Någon retroaktiv löneutbetalning i anslutning
därtill anser jag mig dock icke böra tillstyrka, ulan jag förordar, alt omregleringen
genomföres med verkan från och med den 1 juli 1945.

28 Kungl. Maj.-ts proposition nr 218.

b) Vissa ojämnheter i löneklassplacering vid täta befordringar mellan närliggande
lönegrader.

I riksdagsskrivelsen har vidare påtalats det förhållandet, att av två tjänstemän,
som befordras till samma lönegrad, den som är efter i befordringsturen
och därför senare uppnår den högre lönegraden, likväl tack vare sneddningsregeln
kan komma i bättre lönetur än den tidigare befordrade, örn han
under tiden passerar en mellangrad.

Allmänna lönenämnden har i fråga härom anfört följande.

Förhållandet åskådliggöres bäst med följande exempel, avfattat i anslutning
till riksdagsskrivelsen:

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

Vr 1939 .................. A 17:21 i/t 1939 A 17:21

7i 1945 .................. A 21:23 Vt 1945 A 20: 23

Vi 1948 .................. A 21:24 Vi 1946 A 21: 24.

I ovanstående exempel erhåller A., oaktat han befordrats till tjänst i A 21
ett år tidigare än B., uppfattning till slutlöneklass (24 löneklassen) först
två år efter denne. Förhållandet följer direkt av avlöningsreglementets grundläggande
bestämmelser angående tjänstemans löneklassplacering vid befordran
till tjänst inom högre lönegrad.

Det är enligt lönenämndens mening förklarligt, om ett förhållande sådant
som det nu angivna framstår såsom mindre tillfredsställande. Att åstadkomma
ändrade bestämmelser på ett sådant sätt, att full rättvisa i alla lägen
skapas, möter emellertid betydande svårigheter. Lönenämnden har haft under
övervägande olika uppslag till ändrade bestämmelser, bland annat följande.

Om man skulle anse, att i ovan anförda exempel tjänstemannen B. blivit
i löneklasshänseende onödigt gynnsamt ställd tack vare befordringen till
tjänst i mellanliggande lönegrad, kunde man föra det resonemanget, att en
eventuell motåtgärd borde avse viss spärr beträffande den slutliga löneklassplaceringen
i fallet B. Man kunde exempelvis tänka sig en spärregel av det
innehållet, att tjänsteman som, efter vunnen befordran från tjänst i lägre
till tjänst i högre lönegrad, erhölle befordran till tjänst inom än högre lönegrad,
icke finge i sistnämnda tjänst erhålla gynnsammare placering i löneklasshänseende,
än om han tillträtt denna tjänst vid tidpunkten för tillträdandet
av den omedelbart dessförinnan innehavda tjänsten. Effekten av en
dylik spärregel skulle i ovan omnämnda fall bli följande:

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

(= ovan)

Vt 1939 .................. A 17: 21 Vt 1939 ................. A 17: 21

Vi 1945 .................. A 21: 23 Vi 1945 ................. A 20: 23

Vi 1948 .................. A 21: 24 Vi 1946 ................. A 21: 23

l/i 1948 ................. A 21: 24. I

I det exempel, som ovan valts, skulle sålunda en spärregel av nyss angiven
innebörd medföra, att A. och B. samtidigt uppnådde slutlöneklassen i den
sist erhållna tjänsten. Härigenom skulle i detta fall en reglering av löneklassfrågan
ernås, som ur vissa synpunkter kunde anses tillfredsställande.
Emellertid föreligga svårigheter att överblicka verkningarna av en eventuell
spärregel för olika förekommande befordringsfall, bland annat vid befordran
inom olika lönegrader av icke-ordinarie anställning samt från icke-ordi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Harie till ordinarie, respektive från icke-ordinarie över ordinarie till ickeordinarie
anställning. Härtill kommer, att införandet av en ny spärregel i
löneklasshänseende skulle innebära en rubbning av en i avlöningsreglementet
fastställd, betydelsefull principbestämmelse, vilken tillförsäkrar tjänstemännen
viss förmån vid befordran till högre tjänst. Med hänsyn till nu angivna
omständigheter anser lönenämnden, att en dylik åtgärd icke bör vidtagas
annat än möjligen i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente.

Under åberopande av det anförda och då lönenämnden icke är i tillfälle
att i detta sammanhang framföra något ytterligare uppslag till undanröjande
av de i riksdagsskrivelsen påtalade ojämnheterna i löneklasshänseende, så
vitt nu är i fråga, anser lönenämnden att riksdagsskrivelsen i denna del
icke bör föranleda ändring i gällande bestämmelser angående löneklassplacering.

Lönenämnden har härtill fogat det allmänna uttalandet, att principiella
ändringar i gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke borde
genomföras annat än i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente
men att vad i ärendet förekommit gåve lönenämnden anledning att understryka
angelägenheten av att frågan örn en revision av gällande avlöningsbestämmelser
snarast upptoges till övervägande.

I likhet med lönenämnden anser jag, att ändringar av större räckvidd i Departementsgällande
bestämmelser angående löneklassplacering icke lämpligen kunna cAc/eregenomföras
annat än i samband med en allmän lönereglering. Tilläggas må
endast, att erfarenheterna från olika ärenden, i vilka jämkningar i lönetursleglerna
ifrågasatts, giva vid handen, att ojämnheter i löneturen över huvud
icke kunna undvikas med nuvarande löneklassystem utan att detta tynges
med invecklade detaljbestämmelser.

c) Fråga om retroaktiv tillämpning av vissa från och med den 1 juli 1939
gällande lönetursregler.

I riksdagsskrivelsen har i anslutning till uttalanden i motionerna I: 182
och II: 248 samt II: 272 erinrats, att de från och med den 1 juli 1939 gällande
reglerna om sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie
befattning icke erhållit retroaktiv tillämpning, vilket medfört, att en del tjänstemän,
vilka redan före bestämmelsernas ikraftträdande blivit ordinarie,
kommit alt ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till
ordinarie.

Såsom förut nämnts, ersattes i de nya avlöningsreglementena den tidigare
tillgodoräkningsregeln vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst
med sneddningsregeln. Under åren närmast före löneregleringen hade familjepensionsrätt
införts för extra ordinarie tjänstemän. Som kompensation
för familjepensionsavdragen erhöllo de extra ordinarie tjänstemännen till en
början särskilda lönetillägg. Dessa avvecklades vid löneregleringens genomförande
år 1939. I stället omkonstruerades löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän sålunda, att lägsta löneklassen inom varje lönegrad borttogs,
vilket för framtiden innebar, alt begynnelselönen höjdes med en löneklass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Härigenom skapades även gynnsammare förutsättningar för övergång till
sneddningsregeln, vilken eljest vid ordinariebefordran genomsnittligt skulle
medfört ogynnsammare resultat för tjänstemännen än tillgodoräkningssystemet.

Vad beträffar de extra ordinarie tjänstemän, som den 1 juli 1939 skulle
övergå till de nya avlöningsbestämmelserna, övervägdes olika övergångsanordningar
beträffande löneklassplaceringen. I de särskilda kungörelser, som
reglerade övergången till de nya civila och militära ordinarie- och icke-ordinariereglementena
(1939:274 och 277) föreskrevs emellertid, att extra ordinarie
tjänsteman, som före övergången tillhörde lägre löneklass än den
högsta inom vederbörande lönegrad, utom i vissa undantagsfall skulle placeras
en löneklass högre än den löneklass han tillhörde omedelbart före övergången,
samt att han skulle för vidare löneklassuppflyttning äga taga i beräkning
den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den lägre löneklassen.
Om han från och med den 1 juli 1939 befordrades till ordinarie
tjänsteman, skulle sneddningsregeln tillämpas med utgångspunkt från den
löneställning han enligt vad nyss nämnts samma dag skulle erhållit, om han
kvarstått i den extra ordinarie befattningen.

Genom att övergångsbestämmelserna erhöllo detta innehåll kunde de särskilda
lönetilläggen för extra ordinarie tjänstemän avvecklas. Det förutsågs
emellertid, att de nya bestämmelserna övergångsvis skulle medföra en viss
olikformighet, i det att tjänstemän, som efter ikraftträdandet befordrades
från extra ordinarie till ordinarie tjänst, i avsevärd utsträckning skulle
komma i bättre lönetur än de, som före ikraftträdandet erhållit motsvarande
befordran. Av myndigheternas yttranden till lönenämnden framgår också, att
detta blivit fallet. Yttrandena gå emellertid övervägande i den riktningen, att
utjämning härutinnan icke lämpligen kan ske eller i varje fall skulle möta
synnerliga svårigheter.

Allmänna lönenämnden har beträffande de nu förevarande motionerna anfört
följande.

Motionerna avse en ojämnhet i löneklasshänseende, vilken — på sätt i
riksdagsskrivelsen anges —- uppkommit genom att den i civila avlöningsreglementet
införda bestämmelsen örn sneddning vid befordran från extra
ordinarie till ordinarie befattning ej givits retroaktiv tillämpning. Detta har
medfört, att vissa tjänstemän, som före reglementets ikraftträdande blivit
ordinarie, kommit i ogynnsammare ställning i löneklasshänseende än tjänstemän,
som befordrats från extra ordinarie till ordinarie tjänst från och med
eller efter den 1 juli 1939. Följande, på grundval av motionen I: 182 uppgjorda
exempel är i detta hänseende belysande (löneplansbeteckningarna för
tiden före den 1 juli 1939 ha för enkelhetens skull angivits enligt de nya
reglementena):

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

Vs	1936 .........	......... Eo 5	Vt	1938 ..........	......... Eo	5:3
V.	1938 .........	......... A	5: 5	Vt	1939 ..........	......... Eo	5:4
Vio	1941 .........	......... A	5: 6	Vi	1941..........	......... A	5: 5
l/io	1944 .........	......... A	5:7	Vt	1941..........	......... A	5:6
			etc.	Vt	1944 ..........	......... A	5:7
							etc.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.

I ovan anförda exempel har tjänstemannen B., som erhöll extra ordinarie
anställning omkring 2 år och ordinarie tjänst omkring 21/2 år senare än
tjänstemannen A., likväl passerat den senare i löneklasshänseende med ett
kvartal. Förhållandet beror i detta fall närmast på att B. den 1 juli 1939, då
den nuvarande löneregleringen trädde i kraft, erhöll en extra löneklassuppflyttning
och därmed kom i sådant läge i löneklasshänseende, att han vid
löneklassplaceringen i samband med ordinarieblivandet kunde få för vidare
löneklassuppflyttning såsom ordinarie taga i beräkning viss tjänstgöringstid
såsom extra ordinarie.

Lönenämnden vill erinra, att den särskilda löneklassuppflyttning, som
flertalet extra ordinarie tjänstemän erhöllo den 1 juli 1939, hade sin grund
i det förhållandet, att extra ordinarie tjänstemän från och med nämnda dag
hade att själva vidkännas kostnaden för avdrag för familjepension. I utlåtande
den 3 juni 1939 över en inom finansdepartementet upprättad promemoria
angående övergångsbestämmelser till de nya avlöningsreglementena,
i vilken promemoria ifrågavarande löneklassuppflyttning för extra ordinarie
tjänstemän föreslogs, anförde kommunikationsverkens lönenämnd bland annat
följande.

De föreslagna föreskrifterna kunde — även vid jämförelse mellan extra
ordinarie och ordinarie tjänstemän — komma att medföra omkastningar i
löneklassplacering och lönetur. Lönenämnden vore fullt medveten örn, alt
ojämnheter i lönehänseende av ifrågavarande och liknande slag icke kunde
helt undvikas vid övergång till det nya lönesystemet. I syfte att i möjligaste
mån undvika dylika ojämnheter hade emellertid olika alternativa förslag utarbetats
inom nämnden och varit föremål för övervägande. Därvid hade,
bland andra, den synpunkten framförts, att de skäl, som tidigare i olika
sammanhang anförts för uppflyttning en löneklass av de extra ordinarie
tjänstemän, vilka omedelbart före övergången åtnjöte provisoriskt lönetilllägg,
icke vidare kunde göras gällande med samma styrka, då nämnda tjänstemän
bereus förbättrad löneställning. Ur synpunkten att alltför stora förändringar
i olika personalgruppers inbördes löneställning borde undvikas
såväl vid övergången som framdeles, förordade lönenämnden i främsta rummet
ett alternativ, enligt vilket kompensationen för familjepensionsavgifterna
efter övergången till nya avlöningssystemet borde beredas genom personliga
lönetillägg.

Såsom framgår av vad kommunikationsverkens lönenämnd anfört, lia de
konsekvenser av de nya bestämmelserna, som sålunda uppkommit, varit förutsedda.
Erinras må ock att Kungl. Majit genom beslut den 2 februari 1940
lämnat utan åtgärd en framställning av trafiktjänstemännens riksförbund
med i huvudsak enahanda syfte som det i motionen II: 272 till 1944 års riksdag
gjorda yrkandet.

Det är enligt lönenämndens mening svårt att bortse från, att här föreligger
ett förhållande, som i vissa fall ter sig såsom en orättvisa. Den tid som
förflutit, sedan de nuvarande avlöningsreglementena den 1 juli 1939 trädde
i kraft, har medfört, att tillräckliga erfarenheter av övergångsbestämmelsernas
verkningar numera vunnits beträffande olika förekommande fall. I och
för sig skulle sålunda numera förutsättningar för ett ingripande i reglerande
riktning kunna anses föreligga. Emellertid visar det sig vid närmare undersökning
av frågan, att en ändring av de hithörande bestämmelserna stöter
på stora svårigheter alt genomföra.

Ett alternaliv för problemets lösning vore måhända att övergångsvis medge
även de ordinarie tjänstemännen en löneklassuppflyttning från och med
den 1 juli 1939. En dylik åtgärd — vilken icke nödvändigtvis behövde förknippas
med rätt till retroaktiv löneutbetalning — skulle i vissa lägen vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

ägnad att undanröja förefintliga ojämnheter. Emellertid möter här den invändningen,
att införandet av en förmån av angivet slag knappast kan motiveras
nr rent sakliga utgångspunkter. Vidare skulle åtgärden i fråga, därest
den icke förknippades nied rätt till retroaktiv löneutbetalning, numera i stor
utsträckning endast få praktisk betydelse vid fall av befordran till högre
tjänst, då nämligen genom den förhöjda löneklassplaceringen vederbörande
tjänstemans sneddningsläge kunde bli förändrat. Det synes icke heller uteslutet,
att införandet av en allmän rätt till löneklassuppflyttning för ordinarie
tjänstemän, som den 1 juli 1939 övergått till civila avlöningsreglementet,
kunde komma att medföra ojämnheter i annan riktning. Lönenämnden anser
sig med hänsyn till det anförda icke kunna förorda en lösning enligt det
nu angivna alternativet.

En annan utväg — visserligen av genomgripande natur — vore att införa
övergångsbestämmelser av den innebörden, att de avlöningsreglementen,
som Irätt i kraft den 1 juli 1939, skola med avseende å tjänstemännens rätt
till placering i löneklass å de nya reglementena så tillämpas, som om de
varit gällande under vars och ens hela tjänstetid i statens tjänst. Övergångsbestämmelser
av dylik innebörd tillämpades regelmässigt beträffande tjänstemän,
som erhållit lönereglering enligt 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken
eller 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.
1936 års lönekommitté utgick emellertid i sitt betänkande med
förslag till civilt avlöningsreglemente ifrån att det nya reglementet icke borde
givas retroaktiv tillämpning. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna
om löneklassplacering skulle enligt kommittén vålla synnerliga olägenheter
av praktisk art. I proposition 1938: 263 nied förslag till civilt avlöningsreglemente
(s. 153) anslöt sig föi-edragande departementschefen till lönekommitténs
uppfattning på denna punkt, varvid departementschefen särskilt förklarade
sig icke kunna tillstyrka de yrkanden örn medgivande att fortsättningsvis
under en övergångsperiod få tillämpa det dittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet,
som gjorts av ett par ämbetsverk. Riksdagen (skrivelse
1938: 388 s. 11) fann icke anledning till erinran mot de i propositionen angivna
allmänna huvudgrunderna för övergången. Det anförda ger vid handen,
att ett införande i enlighet nied nyss angivna alternativ av nya övergångsbestämmelser
angående löneklassplacering skulle avvika från vad vid
löneregleringens genomförande för snart sex år sedan förutsattes. Med hänsyn
härtill och då en retroaktiv omräkning av lönetursrätten enligt de nya
avlöningsrcglementenas löneklassregler skulle stöta på stora praktiska svårigheter
och förorsaka ett i vissa fall mycket omfattande arbete, utan att dock
full rättvisa i alla lägen skulle ernås, anser sig lönenämnden icke heller
kunna förorda en lösning enlig förevarande alternativ.

I anslutning till det anförda får lönenämnden uttala, alt oaktat de nu gällande
övergångsbestämmelserna till den lönereglering, som trädde i kraft den
1 juli 1939, i vissa fall medfört resultat, som måste betecknas såsom otillfredsställande,
lönenämnden likväl icke anser sig kunna tillstyrka, att ändring
i övergångsbestämmelserna nu vidtages.

Lönenämndens ledamöter Ernst Eriksson och Joel Andersson lia avgivit
följande särskilda yttrande, vari ledamoten Jane Broström instämt.

De ojämnheter i löneklassplaceringen, som uppkommit mellan å ena sidan
de, som antagits i ordinarie befattning före ikraftträdandet den 1 juli 1939
av nu gällande avlöningsreglemente, och å den andra de, som efter nyssnämnda
tidpunkt från extra ordinarie befattning befordrats till ordinarie,
bero på att verkningarna av två olika system göra sig gällande sida vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sida. Före den 1 juli 1939 gällde att för inplacering i löneklass den, som
konstituerades till ordinarie tjänst och då innehade anställning i sådan icke
ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens art och
omfattning svarade mot eller var jämförbar med den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, för bestämmande av begynnelselönen i denna tjänst och sedermera
för uppfattning till högre löneklass fick tillgodoräkna den tid utöver
tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda
anställning, dock att härvid hänsyn icke togs till kalenderkvartal.

Efter den 1 juli 1939 gäller däremot, att tillgodoräknande av förutvarande
tjänstetid icke äger rum, men att vederbörande tjänsteman i stället får
»snedda» från innehavande löneklass till närmast högre löneklass, som är
gällande för den lönegrad, den ordinarie befattningen tillhör. Då löneplanen
för extra ordinarie tjänstemän i det från samma tidpunkt gällande avlöningsreglementet
omarbetats, så att begynnelselöneklassen är en löneklass
lägre än motsvarande löneklass för ordinarie tjänsteman i samma lönegrad,
mot tidigare två, medför det nya systemet i flertalet fall en förmånligare
löneklassplacering än det äldre systemet. I praktiken har detta medfört, att
en i tjänsten yngre och senare till ordinarie befattning utnämnd tjänsteman
erhållit bättre löneklassplacering än en i tjänsten äldre och tidigare utnämnd.
Att så blivit förhållandet beror därpå, att vid övergången till det
nya systemet icke särskilda övergångsbestämmelser utfärdades, som reglerade
förhållandena och skipade nödig rättvisa mellan befattningshavarna inbördes.

Vid övergången till det nya lönesystem, som den 1 juli 1920 blev gällande
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, utfärdades genom nådigt brev den 16 april
1920 en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

»De nya avlöningsbestämmelserna skola, med nedan angivna inskränkningar,
omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för samtliga
ordinarie tjänstemän, så som om bestämmelserna varit tillämpade under
vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd vid kommunikationsverken;
dock att bestämmelserna i 10 § 3 morn., sista stycket, och 4 inom., samt i
17 § 2 mom. skola undantagas från berörda tillämpning.»

Denna bestämmelse avsåg att för alla tjänstemän genomföra en i förhållande
till vars och ens tjänstetid lika värdering och i följd därav en rättvis
inplacering i löneklass enligt det nya systemet. Hade en bestämmelse
av samma innehåll blivit utfärdad att tillämpas även vid övergången till det
nya systemet den 1 juli 1939, skulle de nu påvisade ojämnheterna icke ha
uppkommit.

Det borde anses vara självfallet, att när nya avlöningsbestämmelser, baserade
på delvis nya grunder, införas, man tillser, alt icke de, vars löneklassplacering
skett med tillämpning av ett annat system, bliva satta tillbaka.
Därest de nya grunderna medföra en gynnsammare placering, bör
omräkning ske även för de äldre, i löneklass redan placerade tjänstemännen.
Så skedde också, såsom redan påvisats, vid övergången till det nya avlöningsreglementet
den 1 .juli 1920. Uraktlåtes det att genomföra en dylik till -bakaverkandc tillämpning av tjänstårsberäkningen för placering i löneklass
under det nya avlöningsreglementets giltighetstid, uppkomma sådana ojämnheter
i löneliänseende, som nu påvisats vara för handen och sorn åstadkommit
så mycket berättigat missnöje bland personalen.

Vi anse därför, alt löneniimnden bort föreslå Kungl. Majit alt hos riksdagen
hemställa örn bemyndigande att få utfärda en övergångsbestämmelse, motsvarande
den, som ovan återgivits ur nådiga brevet den 16 april 1920, även Bihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 21S. ■ >

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Departements chefen.

sorn att den omräkning av löneklassplaceringen, som genom tillämpning av
denna övergångsbestämmelse skall äga rum, må för en var tjänsteman medföra
omreglering av avlöningen, räknat från och med den 1 juli 1939.

I ärendet har framställts erinran mot att vid 1939 års lönereglering icke
införts någon övergångsbestämmelse örn retroaktiv tillämpning av de nya
löneklassreglerna. Därvid har åberopats, att övergångsbestämmelser av dylik
innebörd tillämpades vid övergången till 1919 och 1921 års avlöningsreglementen.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, blev frågan
om retroaktiv tillämpning av de nya avlöningsreglementena på sin tid
föremål för statsmakternas prövning, varvid det emellertid blev fastslaget,
att en sådan icke borde komma till stånd.

Den vid ikraftträdandet av 1919 och 1921 års avlöningsreglementen vidtagna
övergångsanordningen var icke heller att betrakta som prejudicerande
vid den nya löneregleringen. Vid det tidigare tillfället var anordningen tekniskt
nödvändig med hänsyn till att man då infört ett helt nytt löneklasssystem
och på ett eller annat sätt måste reglera de redan anställdas inordnande
i de olika löneklasserna. Vid 1939 års lönereglering bibehölls däremot
ett redan förefintligt löneklassystem, och något tekniskt behov av att
omreglera redan fastställda löneklassplaceringar förelåg därför icke. En
retroaktiv tillämpning skulle väl ändock kunnat vara motiverad, om de nya
löneklassreglerna varit inriktade på att skapa för tjänstemännen gynnsammare
löneturförliållanden. Så var emellertid icke fallet, utan ändringen kan
sägas ha varit helt betingad av önskemålet att vinna enkelhet och reda i
lönesystemet. Den ledde icke heller genomgående till gynnsammare löneklassplaceringar
utan i många fall till motsatsen. En retroaktiv tillämpning
hade därför icke kunnat genomföras utan att undantag måst göras för de
fall, då den skolat leda till försämring i löneturen.

I ärendet har även ifrågasatts retroaktiv tillämpning av den särskilda löneklassuppflyttning,
som de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo från och
med den 1 juli 1939. För att en omräkning från denna utgångspunkt av de
tidigare ordinarieblivna tjänstemännens lönetur — som blivit bestämd enligt
tillgodoräkningssystemet — skall leda till någon förändring, måste förutsättas,
att man samtidigt ger sneddningsregeln retroaktiv verkan. Även beträffande
löneklassuppflyttningen för de extra ordinarie tjänstemännen är
att märka, att huvudsyftet med denna åtgärd icke var en allmän förbättring
av tjänstemännens löneställning utan en kompensation för familjepensionsavdragen.
Alt kompensationen fick denna form var närmast betingat
av önskemålet att icke från början belasta det nya lönesystemet med extra
lönetillägg till stort antal. Härtill kom, att man genom löneklassuppflyttningen
ville skapa gynnsammare förutsättningar för övergången till sneddningssystemet,
vilket eljest vid ordinariebefordran i många fall skulle medfört
en försämring av löneturen i jämförelse med de tidigare reglerna.

Det sätt, på vilket de föreliggande spörsmålen sålunda av tekniska skäl
löstes, medförde, att de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo en förbättring
av löneturen, som icke kommit de tidigare ordinarieblivna tjänstemännen till

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

godo. Att beteckna detta förhållande som en orättvisa mot de tidigare ordinarieblivna
tjänstemännen och framställa dessa eljest icke på något sätt
missgynnade tjänstemän som en eftersatt löntagargrupp synes mot bakgrunden
av vad i det föregående anförts icke vara befogat. För de ordinarie
tjänstemännens del kan utgångsläget vid övergången till de nya avlöningsreglementena
karakteriseras så, att den lönetur de dessförinnan erhållit genom
tillämpningen av tillgodoräkningssystemet genomsnittligt icke var att
anse som annat än fullt tillfredsställande, även om man av tekniska skäl
för framtiden beslutat övergå till ett annat system för löneklassplacering
vid ordinariebefordran. Det kan under sådana förhållanden icke anses vara
påkallat att belasta statsverket med utgifter för att tillgodose dem med särskilda
övergångsförmåner. Att det ej heller är praktiskt möjligt att nu på
rimligt sätt utjämna den uppkomna olikformigheten, synes mig tydligt
framgå av den föreliggande utredningen.

Jag kan således icke tillstyrka, att åtgärder för omreglering i nu förevarande
hänseende av övergången till de gällande avlöningsreglementena vidtagas.

5. Särskild löneklassplacering i vissa fall vid kollektivavtalsanställd
arbetares övergång till ordinarie eller extra
ordinarie befattning.

Genom antagandet av nu gällande avlöningsreglementen för den civila och
militära statsförvaltningen genomfördes sådan ändring i grunderna för tjänstemäns
placering i löneklass vid tillträdande av ordinarie eller extra ordinarie
befattning, att det tidigare tillämpade tillgodoräkningsförfarandet vid bestämmandet
av löneturen slopades och i stället en vidgad tillämpning av de
s. k. sneddningsreglerna kom till stånd. För tjänsteman, som tillträder dylik
befattning från anställning såsom kollektivavlönad arbetare, upptogs emellertid
en på visst sätt modifierad sneddningsregel. I 8 § 2 mom. civila avlöningsreglementet
stadgas härom, att tjänstemannen skall i den ordinarie befattningen
hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger
den avlöning han i den tidigare arbetaranställningen ägt uppbära. Av
stadgandet i 6 mom. av samma paragraf följer, att tjänstemannen dock icke
på grund härav må placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad,
som gäller för den nya tjänsten. Motsvarande föreskrifter återfinnas i
14 § 2 och 6 mom. militära avlöningsreglementet samt i 8 § 2 och 7 mom.
civila icke-ordinariereglementet respektive 8 § 2 mom. och G mom. militära
icke-ordinariereglementet.

Beträffande frågan vad som skall förstås med avlöning i den tidigare
anställningen lia närmare föreskrifter meddelats i tilläggsbestämmelser till
civila avlöningsreglementet och militära avlöningsreglementet. I enlighet härmed
skall nu avsedd tjänsteman vid befattningens tillträdande placeras i
den löneklass inom vederbörande lönegrad, i vilken årslönen för den orts -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

grupp, till vilken hans stationeringsort är hänförd, närmast överstiger årslönen
i den förutvarande arbetaranställningen. Sistnämnda årslön skall härvid
anses utgöra ett belopp, motsvarande 2 400 gånger den timlön, som
tjänstemannen omedelbart före tillträdandet uppbar eller vid tidarbete avtalsenligt
ägt uppbära. Uppbar tjänstemannen avtalsenligt i den tidigare anställningen
månads- eller veckolön, skall årslönen anses utgöra ett belopp
motsvarande 12 gånger det för månad, respektive 52 gånger det för vecka
fastställda lönebeloppet. Vid lönejämförelsen medräknas, vad angår den nya
befattningen, lön jämte rörligt tillägg — numera även kristillägg — och beträffande
den tidigare anställningen lön samt skäligt belopp för förmån
av fri beklädnad ävensom vid tidarbete utgående kontant ersättning av avlönings
natur utöver lönen, dock med undantag för kallorts- och barntillägg.

I en den 14 februari 1942 dagtecknad skrift har telegraf- och telefonmannaförbundet
gjort framställning i fråga om förbättrad löneklassberäkning
för linjearbetare vid telegrafverket, vilka befordras till ordinarie eller
extra ordinarie befattning. Förbundet bar därvid framhållit, att slopandet av
tillgodoräkningsförfarandet för linjearbetarna medfört synnerligen ogynnsamma
verkningar, i det att ett flertal arbetare, som övergått lill anställning i
befattningar såsom reparatör, extra ordinarie reparatör m. fl., erhållit lägre
placering i löneklass än som med tillämpning av det tidigare tillgodoräkningsförfarandet
skulle hava kommit dem till del. Resultatet av den strikta
sneddningsregelns tillämpande vid befordringar från linjearbetaranställning
till extra ordinarie och ordinarie befattning hade missgynnat äldre linjearbetare
i förhållande till yngre arbetare därigenom, att ingen hänsyn vid
löneklassplaceringen toges till de äldre arbetarnas ofta mycket längre anställningstid
och arbetsutbildning. Förbundet har därför hemställt, att linjearbetare
måtte berättigas vid befordran till extra ordinarie eller ordinarie
tjänst få för löneklassplacering tillgodoräkna den tid han utöver sju år innehaft
anställning såsom fast anställd linjearbetare antingen så, att vederbörande
efter löneklassplacering enligt den nu gällande, modifierade sneddningsregeln
omedelbart uppflyttades en löneklass för varje helt tretal år, varmed
hans anställningsår som fast anställd linjearbetare överstege sju, eller ock
så, att vid hans placering i löneklass hänsyn toges uteslutande till tjänstetiden
i arbetaranställningen genom att varje helt tretal år, varmed hans
anställningsår överstege sju, tillgodofördes honom i löneturshänseende.

I en till Kungl. Majit inkommen, den 21 november 1941 dagtecknad framställning
har vidare försvarets civila tjänstemannaförbund berört frågan om
löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare, som övergår till i militära
icke-ordinarieregleinentet avsedd extra befattning och sedermera befordras
till extra ordinarie tjänst. Förbundet har därvid erinrat att, därest kollektivavlönad
arbetare direkt överginge till extra ordinarie befattning, han på
grund av bestämmelserna i 8 § 2 mom. militära icke-ordinariereglementet
bleve berättigad till placering i lägst den löneklass, som närmast överstege
den lön han åtnjutit i arbetaranställningen. Dylik förmån tillkomme honom
däremot icke vid övergång till i militära icke-ordinariereglementet avsedd

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

extra befattning. För det fall, att vederbörande sedermera befordrades till
extra ordinarie befattning, ginge lian miste om den rätt, som eljest tillkomme
honom enligt nyssberörda författningsrum. Förbundet bar hemställt, att bestämmelserna
i 8 § 2 mom. måtte få komma i tillämpning jämväl för det fall,
att arbetaren överginge till extra befattning.

I anledning av förenämnda framställningar ävensom vissa andra till Kungl.
Maj:t inkomna skrivelser rörande arbetares löneklassplacering vid övergång
till i gällande avlöningsreglementen avsedda befattningar jämte därtill hörande
remissyttranden uppdrog Kungl. Maj:t den 1 april 1942 åt allmänna
lönenämnden att, under samråd i erforderlig omfattning med försvarsväsendets
lönenämnd, verkställa utredning av frågan, om och i vad mån ändringar
erfordrades i gällande bestämmelser angående löneklassplacering vid statsanställd
arbetares övergång till i civila eller militära avlöningsreglementet
avsedd ordinarie befattning eller till i civila och militära icke-ordinariereglementet
avsedd icke-ordinarie befattning.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1943 har allmänna lönenämnden,
med bifogande av en på lönenämndens uppdrag av ledamoten i nämnden,
byråchefen G. Wold utarbetad promemoria i ämnet, framlagt resultatet
av den verkställda utredningen. Vid skrivelsen bar tillika fogats ett den 13
december 1943 dagtecknat utlåtande av försvarsväsendets lönenämnd, vilken
nämnd beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Över allmänna lönenämndens
skrivelse hava sedermera, efter remiss, utlåtanden avgivits av vissa
ämbetsverk och myndigheter, varjämte vissa personalsammanslutningar beretts
tillfälle att yttra sig i ärendet.

Vad först angår frågan om rätt för linjearbetare vid telegrafverket att vid
övergång till i civila avlöningsreglementet avsedd ordinarie befattning eller
till i civila icke-ordinariereglementet avsedd extra ordinarie befattning få
tillgodoräkna viss del av den tid han innehaft fast anställning såsom linjearbetare,
har i promemorian anförts i huvudsak följande.

Enligt det av telegraf- och telefonmannaförbundet framförda första alternativet
skulle tillgodoräkningsförfarandet tillämpas jämte de nuvarande reglerna
och så att säga utanpå dessa. Lönetekniskt sett tedde sig detta förslag
föga tilltalande. Dess enda förtjänst kunde sägas ligga däri, att det, utan att
försämra de nu gällande villkoren, täckte det angivna syftet att bereda en
högre löneställning åt de sent befordrade arbetarna. Mera tilltalande vore
lönetekniskt sett det av förbundet angivna andra alternativet. Enligt detta
alternativ skulle löneklassplaceringen för en till tjänstemannaanställning
överförd arbetare bliva belt oberoende av den avlöning han uppburit som
arbetare, och de ojämnheter i löneklassplaceringen, som i vissa fall kunde
följa av de nuvarande reglerna, skulle icke uppkomma. Å andra sidan borde
icke förbises, att ett genomförande av sistberörda alternativ icke uteslutande
skulle bliva till fördel vare sig för de anställda eller för staten-arbetsgivaren.
För yngre tidsavlönade arbetare skulle nämligen den föreslagna regeln i åtskilliga
fall giva till resultat en lägre löneklassplacering än som följde av
gällande regler, och vad ackordsarbetarna beträffade syntes det nuvarande
systemet, modifierat på sätt i promemorian i annat sammanhang förordats,
bliva i stort sett förmånligare än den av förbundet föreslagna tillgodoräkningsregeln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Med hänsyn härtill kunde förbundets förslag icke förordas till genomförande
vare sig enligt det ena eller det andra alternativet. Skulle det emellertid
anses skäligt att arbetare, som befordrades lill extra ordinarie eller ordinarie
befattning först efter mycket lång anställningstid, genom en särbestämmelse
skyddades mot att därvid bliva placerad i alltför låg löneklass inom vederbörande
lönegrad, kunde detta enklast och med jämförelsevis ringa uppoffring
från statens sida realiseras på det sätt, att till bestämmelserna örn löneklassplacering
medelst lönejämförelse fogades en föreskrift av innebörd, att den,
som vid befordringstillfället kunde räkna en sammanlagd anställningstid såsom
arbetare i statens tjänst av 13 år, icke borde placeras i lägre löneklass
än den för befattningen gällande andra löneklassen, samt att den, som innehaft
dylik anställning i 16 år eller däröver, icke placerades lägre än i tredje
löneklassen inom lönegraden.

För egen del har lönenämnden anslutit sig till vad i promemorian anförts.
Den i promemorian framkastade tanken, att arbetare med säi-skilt lång anställningstid
skulle vid övergång till tjänstemannaanställning tillförsäkras en
placering högst två löneklasser över den för befattningen gällande begynnelselöneklassen,
har lönenämnden ansett vara värd att upptagas till övervägande.

Försvarsväsendets lönenämnd har i förenämnda utlåtande den 13 december
1943 yttrat, att några olägenheter motsvarande dem, som påtalats i telegraf-
och telefonmannaförbundets framställning, icke såvitt nämnden hade
sig bekant framträtt inom försvarsväsendet.

Av de över lönenämndens utredning och förslag avgivna yttrandena inhämtas
följande.

Försvarets avtalsnämnd har ansett generella bestämmelser om placering i
högre löneklass av arbetare med särskilt lång arbetstid icke böra införas.
Ett tillgodoräknande av föregående anställningstid skulle enligt nämndens
mening uppluckra nu gällande principer på ett sätt, som skulle kunna motivera
ytterligare avsteg från vad som hittills i huvudsak visat sig lämpligt.
Till denna uppfattning hava arméförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse
och krigsmaterielverket anslutit sig. Å andra sidan har telegrafstyrelsen uttalat
den meningen, att en lösning av huvudspörsmålet örn löneklassplacering
vid statsanställd arbetares övergång till ordinarie eller icke-ordinarie befattning
kunde ernås endast genom återgång i någon form till de principer för
löneklassbestämningen i dessa befordringsfall, som vid telegrafverket m. fl.
verk tillämpades före de nuvarande avlöningsreglementenas ikraftträdande
den 1 juli 1939 och som innebure, att vederbörande befattningshavare i viss
omfattning finge för löneklassplacering tillgodoräkna sin föregående anställningstid.
Ämbetsverket har i anslutning till detta uttalande förordat, att i
vederbörande avlöningsreglementen införes en bestämmelse, att den, som
tillträder ordinarie respektive extra ordinarie befattning och omedelbart dessförinnan
innehar arbetaranställning i statens tjänst, skall äga för bestämmande
av hans begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning till högre
löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre år, under vilka han efter fyllda
18 år innehaft dylik anställning. Den begränsningen borde dock samtidigt
stadgas, att ingen därigenom finge placeras i högre löneklass än näst högsta
löneklassen i den befattning, som tillträddes. En dylik generell föreskrift
skulle väl lämpa sig för telegrafverkets förhållanden samt tillgodose det i
telegraf- och telefonmannaförbundets framställning framförda önskemålet,
att arbetare, som befordrades till ordinarie eller extra ordinarie befattning,
borde tilldelas högre begynnelselön än som följde av nu gällande regler. Därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

den av ämbetsverket föreslagna tillgodoräkningsregeln icke kunde göras mera
generellt gällande, syntes densamma i varje fall böra såsom särbestämmelse
införas för telegrafverkets vidkommande. Järnvägsstyrelsen har ansett
sig böra understödja den i promemorian och av lönenämnden framförda
tanken, att arbetare med särskilt lång anställningstid — lägst 13 år — borde
genom särskilda föreskrifter tillförsäkras rätt att i viss utsträckning tillgodoräkna
sådan tid för placering i högre löneklass. Styrelsen har dock ansett
sådan tillgodoräkning böra medgivas allenast vid arbetares övergång till befattning
inom 5 lönegraden, enär ett liknande tillgodoräknande vid direkt
befordran till befattning inom högre lönegrad skulle vid statens järnvägar
ställa den befordrade alltför gynnsamt i lönehänseende i jämförelse med de
tjänstemän, som ginge den vanliga befordringsvägen över aspirant- och extra
ordinarie anställningarna. Även vattenfallsstyrelsen har funnit anordningen
i fråga skälig, örn den begränsades till att gälla befattningar under 10 lönegraden,
men ansett den icke böra tillämpas i fråga om befattningar över
nämnda lönegrad. Beträffande befattning i 10 lönegraden borde den tillförsäkrade
placeringen vid övergång från arbetaranställning icke lämpligen
vara mera än en löneklass över begynnelselöneklassen. Med dessa begränsningar
skulle den ifrågasatta lönetursregeln icke komma att verka olämpligt
vid jämförelse med löneklassplaceringen för tjänstemän med annan
befordringsgång vid statens vattenfallsverk.

Vad härefter angår det av försvarets civila tjänstemannaförbund framförda
yrkandet om särskild löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare,
som övergår till extra befattning och sedermera befordras till extra-ordinarie
befattning, uttalas i promemorian bland annat följande.

De i civila och militära icke-ordinariereglementena intagna löneplanerna
för extra tjänstemän samt de därtill anslutna reglerna för inplacering i löneklass
och för åldersuppflyttning hade tydligen tillkommit i syfte att bereda
en lämplig löneställning för i statens tjänst nyanställd personal. Anställning
som extra tjänsteman bade däremot icke varit avsedd att användas såsom
»befordringsgrad» för personal, som efter vederbörlig prövnings- och utbildningstid
nått fram till mera fast anställning och kommit i åtnjutande av
pensionsrätt. Därest det emellertid skulle befinnas ofrånkomligt att fortfarande,
såsom hittills i vissa fall skett, använda extraanställningen såsom
första anställningsform vid arbetares överförande till tjänstemannaställning,
syntes för ernående av en skälig löneställning för den befordrade vissa åtgärder
böra vidtagas. Dessa åtgärder borde gå ut på dels utbyggnad av de
i icke-ordinariereglementena intagna löneplanerna för extra tjänstemän till
att i varje lönegrad omfatta så många löneklasser, att slutlöneklassen sammanfölle
med den för extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad gällande
näst högsta löneklassen, dels ock införande i reglementsbestämmelserna för
extra tjänsteman av föreskrift, att arbetaren i den extra tjänsten skulle hänföras
lägst till den löneklass, i vilken avlöningen vore lika med eller närmast
understege den avlöning han ägt uppbära i den tidigare anställningen. En
dylik komplettering skulle dock icke erfordras i löneplanen för aspiranter
vid kommunikationsverken, cniir överföring av arbetare till tjänstemannaställning
vid dessa verk i regel skedde genom deras befordran direkt till
extra ordinarie.

I anslutning lill de i promemorian sålunda gjorda uttalandena har allmänna
lönenämnden anfört, all den av försvarets civila tjänstemannaförbund
anmärkta olägenheten i regel torde kunna undvikas genom att med

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

överförande av en arbetare till tjänstemannaställning finge anstå, till dess
erfarenhet vunnits om vederbörandes kvalifikationer, varefter han — därest
dessa befunnits tillfredsställande — kunde antagas till extra ordinarie tjänst
direkt från arbetaranställningen. Då det emellertid icke med säkerhet kunde
antagas, att i fortsättningen statliga arbetare vid befordran till tjänstemannaställning
undantagslöst komme att omedelbart antagas till extra ordinarie
— eller ordinarie — tjänst, kunde särskilda bestämmelser för reglering av
övergången till extra befattning alltjämt visa sig erforderliga. Behovet härav
syntes dock böra ytterligare utredas, innan slutlig ståndpunkt foges till promemorians
förslag.

I förenämnda utlåtande från försvarsväsendets lönenämnd har framhållits,
att det inom försvarsväsendet förekomme, att befattningar tillfälligt
inrättades såsom extra i avvaktan på att de skulle upptagas såsom extra ordinarie
i vederbörlig tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill funne — särskilt
under nuvarande förhållanden — försvarsväsendets lönenämnd det
tveksamt, om det av allmänna lönenämnden framlagda förslaget läte sig
utan olägenhet genomföra vid försvarsväsendet.

I de över lönenämndens utredning avgivna yttrandena hava olika uppfattningar
i nn förevarande fråga kommit till uttryck.

Sålunda har försvarets civilförvaltning anfört, att förslaget örn övergång
från arbetarställning direkt till anställning såsom extra ordinarie knappast
syntes vara möjligt att tillämpa vid försvarsväsendet. Att låta med arbetares
överförande till tjänstemannaställning anstå till dess erfarenhet vunnits örn
vederbörandes kvalifikationer för viss extra ordinarie befattning syntes nämligen
möta vissa svårigheter redan på den grund, att inom försvarsväsendet
ombyte av arbetsplats icke sällan skedde i samband med övergången. Ämbetsverket
ifrågasätter, om icke med hänsyn till önskvärdheten av att vederbörande
arbetare efter övergång till anställning såsom tjänsteman finge
bibehålla sin arbetarpensionsrätt, en ändamålsenlig lösning vore, att arbetaren
i här avsedda fall, fastän anställd som extra tjänsteman, finge redovisas
såsom arbetare med de rättigheter och skyldigheter, som därav skulle följa.
Ämbetsverket har ock ifrågasatt, örn ej begynnelselönen för extra tjänsteman
borde närmare anslutas till vad som gäller för extra ordinarie tjänsteman
inom samma lönegrad genom att förstnämnda lön sattes allenast en
löneklass i stället för nu två Iöneklasser lägre än den sistnämnda. Marinförvaltningen
finner det angeläget, att de i promemorian föreslagna åtgärderna
vidtagas. Flygförvaltningen meddelar, att vid flygvapnets verkstäder
antagande av kollektivavtalsanställd personal såsom extra tjänstemän hittills
förekommit huvudsakligen endast i samband med provtjänstgöring för
extra ordinarie befattning eller i avvaktan på inrättande av extra ordinarie
befattningar och att anställningstiden därför varit av förhållandevis kort
varaktighet. Ämbetsverket har uttalat sig för att provtjänstgöring eller annan
övergångsvis innehavd anställning såsom extra tjänsteman icke skulle
utgöra hinder för att efter sedermera skedd befordran till extra ordinarie
för löneklassplacering tillgodoräkna kollektivavtalsanställningen. Försvarets
avtalsnämnd, med vilken arméförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse
och krig smaterielverket instämt, har betonat, alt de nu gällande reglerna
för övergång från arbetaranställning till befattning såsom extra tjänsteman
i flera avseenden visat sig synnerligen otillfredsställande. Det hade ofta varit
förenat med stora svårigheter att kunna erbjuda de för ändamålet mest
skickade arbetarna sådana förmåner, att de kunde förmås att acceptera en

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

arbelsledarbefattning, som kunde förväntas fortlöpa allenast ett fåtal år. Ett
genomförande i huvudsak av de av lönenämnden föreslagna bestämmelserna
syntes kunna neutralisera ifrågavarande svårigheter. Avtalsnämnden balock
framhållit angelägenheten av att arbetare, som övergår till extra t.jänstemannaanställning,
får behålla sin pensionsrätt som arbetare. Generalpoststyrelsen
och vattenfallsstyrelsen hava anfört, att lönenämndens förslag saknade
betydelse för postverkets och statens vattenfallsverks del. Telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava förklarat,
att lönenämndens förslag i nu förevarande delar icke föranledde till
något uttalande.

I likhet med allmänna lönenämnden och vissa av de i ärendet hörda myn - Departementsdigheterna
anser jag mig icke kunna tillstyrka att, på sätt telegraf- och te- Mejeri.
lefonmannaförbundet påyrkat och telegrafstyrelsen förordat, i fråga om
kollektivavtalsavlönad arbetares placering i löneklass vid befordran till
extra ordinarie eller ordinarie befattning en återgång, vare sig generellt eller
enbart för telegrafverkets vidkommande, nu sker till det tillgodoräkningsförfarande,
som tillämpades före de nu gällande avlöningsreglementenas
ikraftträdande. Enligt min mening skulle en dylik återgång innebära ett betänkligt
avsteg från de principer, varpå det nuvarande lönesystemet vilar.

För vissa fall, då arbetare först efter jämförelsevis lång tids statlig arbetaranställning
vinner befordran till tjänstemannabefattning, synes det emellertid
önskvärt, att en något förmånligare löneklassplacering må kunna beredas
än den, som följer enbart av de nu gällande reglerna för arbetares
inplacering i löneklass vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

Det synes dock för närvarande icke lämpligt att i vederbörande avlöningsreglementen
införa särskilda bestämmelser om löneklassplacering i här
ifrågavarande befordringsfall. Beslut härutinnan synes i stället tills vidare
lämpligen böra på framställning få meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga örn
arbetare, som erhåller befordran till ordinarie tjänst, torde riksdagens bemyndigande
för Kungl. Majit att meddela beslut i ämnet bliva erforderligt.

Vidkommande härefter spörsmålet örn kollektivavtalsavlönad arbetares
placering i löneklass vid befordran till extra befattning framgår av vad i
ärendet anförts, att en dylik befordringsgång huvudsakligen förekommer
vid försvarsväsendet, där särskilt under nuvarande förhållanden extra befattningar
inrättats i stor omfattning. Erinras må, att jämlikt Kungl. Maj:ts
den 15 juni 1944 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats att
biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare
inom försvarsväsendet och att i de sakkunnigas uppdrag ingår afl
utreda frågan örn överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning
och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen
till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande
spörsmål. I avvaktan på resultatet av sagda utredning finner jag
skäl icke föreligga att, såsom i promemorian ifrågasatts, utbygga de i ickcordinariereglementena
intagna löneplanerna för extra tjänstemän och i samband
därmed i vederbörande reglementen införa särskilda lönebestämmelser
för arbetare, som övergå till anställning såsom extra tjänsteman. Där

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

vederbörande befordrats till extra ordinarie eller ordinarie befattning och
genom mellankommande anställning i extra tjänst gått miste örn den lönetursrätt,
som enligt redan gällande bestämmelser skulle hava förelegat vid
direkt befordran till sådan tjänst från arbetaranställningen, torde en reglering
av löneklassplaceringen få ske från fall till fall. Förutsättning för en
sådan reglering torde dock böra vara, att den extra anställningen närmast haft
karaktären av en prövnings- eller övergångstid i avvaktan på befordran till
den extra ordinarie eller ordinarie befattningen samt att den föregående arbetaranställningen
icke varit av allenast tillfällig art eller eljest av kortare
varaktighet. För de fall, att nyss omförmäld reglering erfordras vid tillträdande
av ordinarie befattning, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens
medgivande att meddela beslut härutinnan.

Det bemyndigande av riksdagen, som jag i enlighet med det anförda
ifrågasätter, torde även böra avse befordringsrätt som hittills förekommit.

Vid anmälan senare i dag av vissa pensionsfrågor torde jag få upptaga
frågan örn inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att
medgiva, att arbetare, som övergår till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning,
må bibehållas vid den pensionsrätt, som han innehaft i
arbetaranställningen.

6. Upphävande av viss bestämmelse i civila avlöningsreglementet
i fråga om statens lantbruksingenjörer.

Enligt förslag, som kommer att anmälas senare denna dag, skola statens
lantbruksingenjörer, vilka nu enligt civila avlöningsreglementet äro hänförda
till lönegraden A 21 och äga åtnjuta arvode enligt taxa, för framtiden
göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden A 28. Samtidigt
därmed skola lantbruksingenjörernas tjänstebiträden erhålla statsanställning,
i den mån de ej redan nu inneha sådan. Förändringarna äro .avsedda
att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46.

56 § 2 mom. civila avlöningsreglementet innehåller en bestämmelse, enligt
vilken lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är
skyldig att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsen beprövande
utan större svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarien
nödig expeditionslokal ävensom att till vikarien avstå det arvode enligt
lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.

I enlighet med vad som förutsatts i det av 1942 års torrläggningssakkunniga
den 28 november 1944 avgivna betänkandet med förslag angående den
statsunderstödda torrläggningsverksamheten (SOU 1944:56) bör 56 § 2 mom.
civila avlöningsreglementet upphävas i samband med löneregleringen. Stadgandet
bör således upphöra att gälla den 1 juli 1945.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7. Vissa ändringar i gällande bestämmelser om fyrskeppstillägg.

Enligt stadganden i 57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet äga
vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fyrskepp åtnjuta
fyrskeppstillägg med dagbelopp, differentierade efter särskilda stationsgrupper
och de förhållanden, under vilka tjänstgöringen fullgöres. Dagbeloppen
äro olika för följande särskilda befattningshavarkategorier, nämligen a)

fyrbiträden;

b) fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp;

c) fyrvaktare å Ira klass fyrskepp;

d) fyrmästare å 3:e klass fyrskepp;

e) fyrmästare å 2:a klass fyrskepp; samt

f) distriktsfyrmästare och fyrmästare å Ira klass fyrskepp.

I innevarande års statsverksproposition (X h. t., s. 110, 115) har i enlighet
med en av lotsstyrelsen gjord hemställan framlagts förslag örn ändrade
tjänstebenämningar för viss fyrpersonal. Innebörden av förslaget, i vad detsamma
avser nyss angivna befattningshavargrupper, framgår av följande
sammanställning. I

Nuvarande	Föreslagna
tjänstebenämningar	löne- grader	tjänstebenämningar	löne- grader
	A 5 A 6 A 6 A 8 A 8 A 10 A 12	Fyrvaktare...................	A 5 A 6 A 8 A 8 A 10 A 12 \|
Fyrbiträde............................ Fyrvaktare å 2:a och 8:e klass fyrskepp Fyrvaktare å lia klass fyrskepp........ \| Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp........ j Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp........ \| Fyrmästare å lia klass fyrskepp........	jFyrvaktare................... Förste fyrvaktare ............. Fyrmästare................... Fyrmästare................... Fyrmästare...................

I skrivelse den 31 augusti 1944 har lotsstyrelsen anfört, att ändringar i
57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet påkallades, därest de
avsedda tjänstebenämningarna bomme att införas. Styrelsen har därvid föreslagit,
att de belopp, med vilka fyrskeppstillägg nu utgå till de sex i författningsrummet
angivna befattningshavargrupperna, skulle bliva gällande
för respektive

a) fyrvaktare i lönegraden A 5;

b) fyrvaktare i lönegraden A 6;

c) förste fyrvaktare;

d) fyrmästare i lönegraden A 8;

e) fyrmästare i lönegraden A 10; samt

f) distriktsfyrmästare och fyrmästare i lönegraden A 12.

Av lotsstyrelsens förslag följer, att nuvarande fyrbiträden i lönegraden
A 6 i avseende å fyrskeppstilläggens belopp .skulle komma alt sammanföras

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. ■

Departements chefen.

och likställas nied nuvarande fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp, vilka
sistnämnda befattningshavare jämväl tillhöra lönegraden A 6. Till stöd för
förslaget i nämnda del har lotsstyrelsen anfört följande.

Den åtskillnad, som enligt lotsstyrelsen® förslag skulle beträffande fyrbiträdespersonalen
komma att göras mellan befattningshavare i 5 och 6 lönegraderna,
måste anses befogad med hänsyn till den olika lönegradsplaceringen
och den olikhet i fråga om kvalifikationer, som ligger till grund för
denna. Styrelsen vill härvid tillika erinra om att fyrbiträdesbefattningarna
i lönegraden A 6 tillkommit först efter ikraftträdandet av nu gällande bestämmelser
om fyrskeppstillägg. Den årliga kostnaden för uppfattning i
högre ersättningsgrupp av innehavarna av sistnämnda befattningar torde
komma att uppgå till omkring 1 800 kronor.

Allmänna lönenämnden har avgivit infordrat utlåtande i ärendet samt
därvid anfört, att lotsstyrelsens förslag skulle medföra en höjning av fyrskeppstilläggens
normalbelopp med 20 öre för de befattningshavare, vilka
under den nuvarande tjänstebenämningen fyrbiträde vore placerade i lönegraden
A 6, samt att lönenämnden icke funnit skäl till erinran mot förslaget.

De av lotsstyrelsen förordade ändringarna i civila avlöningsreglementets
bestämmelser om fyrskeppstillägg torde böra vidtagas. Vad särskilt angår
höjningen av fyrskeppstilläggen för de i lönegraden A 6 placerade befattningar,
vilkas innehavare nu benämnas fyrbiträden, synes det befogat, att
tilläggen vid dessa befattningar få utgå med samma belopp som tilläggen
vid de i nämnda lönegrad placerade befattningarna såsom fyrvaktare å 2:a
och 3:e klass fyrskepp.

8. Vissa tjänstemäns vid affärsdrivande verk återgång till förut
innehavd befattning, m. m. I

I 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten, 3 mom. 4 punkten, 4 mom.
3 punkten och 5 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet meddelas vissa
bestämmelser i fråga örn olika medelst förordnande för viss tid tillsatta
tjänstemäns vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk
och domänverket återgång till förut innehavd befattning. Enligt
ifrågavarande bestämmelser äger Kungl. Maj:t befogenhet att, örn där avsedd
tjänstemans förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande,
medgiva, att tjänstemannen må återgå till ordinarie befattning
inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande
lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så
anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie
befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt
tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta
därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Enligt 58 § 4 inom. 4 punkten äger i Porjus stationerad driftchef åtnjuta
avlöningsförstärkning med 1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma,
huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen
åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

I en förut denna dag på chefens för kommunikationsdepartementet föredragning
beslutad proposition skola från och med nästa budgetår till tjänster,
som tillsättas med förordnande för viss tid och hänföras till löneplan
C civila avlöningsreglementet, ombildas befattningarna vid postverket såsom
postdirektör, två byrådirektörsbefattningar vid telegrafverket — för vilka
tjänstebenämningen vid omregleringen skall ändras till avdelningsdirektör —
samt driftchefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk. Efter omregleringen
skall i Porjus stationerad driftchef icke vidare erhålla avlöningsförstärkning.

Med hänsyn till den karaktär, de nämnda befattningarna vid bifall till
Kungl. Maj :ts förslag skola erhålla, bör under angivna förutsättning den
Kungl. Maj:t enligt nyssnämnda författningsrum tillkommande befogenheten
utsträckas att omfatta dessa förordnandetjänster. Vidare bör föreskriften
om avlöningsförstärkning till driftchefen i Porjus upphävas. De ändrade
bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1945.

9. Löneklassplacering vid tillträdande av lägsta underofficers beställning.

12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet innehåller en särskild lönetursregel,
vilken är tillämplig å den, som från beställning tillhörande löneplanen
Ma i manskapsavlöningsreglementet befordras till underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1. Lönetursregeln, vilken allenast tilllämpas
i den mån den för beställningshavaren medför en förmånligare
löneklassplacering än den, som följer av eljest tillämpliga bestämmelser,
är av följande innebörd.

Vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning
må så anses, som om underofficersbeställningen tillträtts vid den
tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt nio år innehaft fast
anställning vid krigsmakten. Med tid för fast anställning får sådan tid likställas,
som vederbörande enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 mom.
manskapsavlöningsreglementet, ägt för löneklassplacering i beställning tillhörande
löneplan Ma tillgodoräkna sig på samma sätt som örn han därunder
innehaft fast anställning; härigenom kan i vissa fall värnpliktstjänstgöring,
som fullgjorts före tillträdandet av fast anställning, medräknas i
förevarande tid av nio år. Löneturen i underofficersbeställningen skall dock
ej räknas från tidigare tidpunkt än den, då vederbörande uppnått 27 års
ålder.

Nu nämnda bestämmelser äro tillämpliga allenast om beställningshavaren
från den angivna tidpunkten varit i en följd anställd vid krigsmaklen
utan andra avbrott mellan olika anställningsperioder än som tillsammans

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

omfatta högst tre månader; ha sådana mera kortvariga avbrott förekommit,
må tiden för dem icke inräknas i anställningstiden. Har i den fasta anställningstiden
förekommit avbrott av längre varaktighet än tre månader, ankommer
på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må placeras
i högre löneklass än den, till vilken han enligt vanliga löneklassplaceringsbestämmelser
skolat hänföras.

Ifrågavarande författningsrum har erhållit sin nuvarande lydelse genom
kungörelse den 15 juni 1944, nr 378. I övergångsbestämmelserna till kungörelsen
föreskrives, att där beställning såsom underofficer av 2. graden vid
marinen eller såsom musiksergeant vid flygvapnet under tiden 1 juli 1942
—30 juni 1944 tillträtts av den, som omedelbart dessförinnan innehaft beställning
tillhörande löneplan Ma, med avseende å löneklassplacering från
och med den 1 juli 1944 skall så anses, som om 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet
varit i sin nya lydelse gällande redan vid tidpunkten för
underofficersbeställningens tillträdande.

Med yttrande den 15 december 1944 har försvarets civilförvaltning överlämnat
en till Kungl. Maj:t ställd ansökning av musiksergeanten vid
flygvapnet Gunnar Nyström örn förbättrad löneklassplacering. Nyström -—
som är född den 7 oktober 1907, innehaft manskapsanställning vid Dalregementet
under tiden 1 januari 1922—30 september 1942 och därefter
under tiden 1 oktober 1942—31 mars 1943 innehaft befattning som förrådsvaktmästare
i lönegraden Ca 7 vid samma regemente — har den 1 april
1943 konstituerats till musiksergeant vid flygvapnet, varvid han placerats
i lägsta löneklassen i lönegraden UO 1. I ansökningen har Nyström anhållit
att bliva placerad i den löneklass, som skulle kommit i fråga, därest
han kvarstått i manskapsbeställning vid den tidpunkt, då han tillträtt musiksergeantbeställningen.

Försvarets civilförvaltning anför i sitt yttrande över ansökningen bl. a.
följande.

Därest sökanden omedelbart efter avskedet från manskapsanställningen
tillträtt musiksergeantbeställningen, skulle det med avseende å hans löneklassplacering
från och med den 1 juli 1944 så ansetts, som om han tillträtt
underofficersbeställning den 7 oktober 1934, och han skulle från och
med den 1 juli 1944 ha ägt uppbära lön enligt 4 löneklassen i löneplanen
UO med rätt till löneklassuppflyttning från och med den 1 januari 1947.
Då med hänsyn härtill den löneställning sökanden erhållit knappast kan
anses skälig, hemställer civilförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte förordna,
att sökanden i innehavande musiksergeantbeställning skall anses vara placerad
i 4 löneklassen i löneplanen UO från och med den 1 januari 1944.
Lön enligt denna löneklass synes dock böra utgå först från och med den 1
januari 1945.

över ansökningen har försvarsväsendets lönenämnd avgivit infordrat utlåtande
och därvid anfört följande.

I utlåtande den 1 december 1943 över vissa framställningar om förbättrad
löneklassplacering förklarade sig lönenämnden finna skäligt, att Nyström
— ehuru det mellan hans anställning såsom manskap och befordran
till sergeantbeställning förflutit sex månader, under vilka han innehaft

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

en ordinarie befattning i lönegrad Ca 7 •— skulle tillgodoräknas den tidigare
fasta anställningen och placeras i 3 löneklassen av lönegrad UO 1 från
och med den 1 april 1943. Genom beslut den 25 augusti 1944 har emellertid
Kungl. Maj:t förklarat Nyströms ansökning icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Anledningen härtill torde ha varit, att Kungl. Ma.j:t ansett
sig icke äga befogenhet att med stöd av 12 § 2 mom. sista stycket militära
avlöningsreglementet medgiva en förbättrad löneklassplacering i sådana fall,
då vederbörande icke innehaft manskapsbeställning omedelbart före tillträdandet
av underofficersbeställningen. Vid sådant förhållande torde icke
heller nu föreliggande framställning kunna vinna Kungl. Maj:ts bifall, med
mindre frågan underställes riksdagens prövning.

Då Nyström kommit i en jämförelsevis ogynnsam löneställning får lönenämnden
föreslå, att riksdagens samtycke inhämtas till att sökanden hänföres
till 3 löneklassen av lönegrad UO 1 från och med den 1 april 1943.

Lön efter nämnda löneklass synes dock icke böra utgå förrän från och med
den 1 juli 1944 eller den dag, då kungörelsen 1944: 378 om ändrad lydelse
av bland annat 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet trädde i kraft.

I samband härmed har lönenämnden anfört, att förslag till sådan ändring
av 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet syntes böra föreläggas
riksdagen, att Kungl. Maj:t erhölle möjlighet att medgiva en gynnsammare
löneklassplacering i underofficersbeställning även i de fall, då vederbörande
icke tillträtt beställningen omedelbart efter manskapsanställningens
upphörande.

De särskilda löneklassplaceringsbestämmelser, som innefattas i 12 § mili- Departementstära
avlöningsreglementet, äro tillämpliga allenast där lägsta underofficers- chelenbeställning
erhålles genom befordran, och vad angår de bestämmelser, örn
vilka i detta sammanhang är fråga — bestämmelserna i 2 mom. — förutsättes
för deras tillämplighet, att befordran sker från den i manskapsavlöningsreglementet
omförmälda löneplanen Ma. Försvarsväsendels lönenämnd
har nu, närmast med anledning av det aktuella fall, för vilket i det
föregående redogjorts, förordat sådan ändring i reglementet, att bestämmelserna
i 2 mom. kunde tillämpas även då lägsta underofficersbeställning
tillträddes under andra omständigheter än i samband med befordran från
anställning på Ma-planen. Jag har ansett mig böra biträda förslaget härom.

Ifrågavarande ändring torde böra genomföras från och med den 1 juli
1945. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1 utan samband med befordran
från beställning tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet,
bör med avseende å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945
så anses, som örn 12 § 2 mom. varit i den nu avsedda lydelsen gällande
vid tidpunkten för underofficersbeställningens tillträdande. En övergångsbestämmelse
av denna innebörd torde böra meddelas i anslutning till reglementsändringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

10. Visst tillägg till gällande bestämmelser örn förmåner
under flygtjänstgöring.

Enligt 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet äger beställningshavare,
sorn är kommenderad till flygtjänstgöring i angiven befattning, uppbära flygtillägg
med visst belopp för månad räknat, under förutsättning att sådan
tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet.

Vid vissa militära skolor, där flygutbildning bedrives, utgå för närvarande
lärararvoden å 45 kronor för månad till flyglärama. 1 sitt betänkande den 19
mars 1943 med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet (SOU
1943: 21) har militära arvodesutredningen anfört, att dessa arvoden icke vore
att anse som lärararvoden i egentlig mening utan som ersättning för särskilt
riskfylld och påfrestande tjänstgöring och att de därför borde i systematiskt
hänseende sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring; de
borde därvid höjas till 50 kronor för månad. Ett förslag av enahanda innebörd
har framställts av 1943 års arvodessakkunniga i den 31 augusti 1944
avgiven utredning med förslag till arvodesreglering vid försvaret. Mot förslagen
har icke framställts erinran vid remissbehandlingen av de båda betänkandena.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits till behandling i den proposition rörande
vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för
budgetåret 1945/46, som förut denna dag beslutats på chefens för försvarsdepartementet
föredragning. I propositionen har, med biträdande i princip
av förut nämnda förslag, förordats, att flygförare, som tillika är flyglärare
vid grundläggande flygutbildning, enligt de närmare föreskrifter, som utfärdas
av Kungl. Majit, skall — utöver flygtillägg såsom flygförare — äga åtnjuta
särskilt flyglärartillägg med 50 kronor för månad.

Härav betingad ändring i 27 § militära avlöningsreglementet bör nu vidtagas.
Ändringen bör träda i kraft samtidigt med den i nämnda proposition
förordade arvodesregleringen eller således den 1 juli 1945. Vid sammanträffande
mellan flyglärartillägg och egentligt lärararvode har i sagda proposition
förutsatts, att lärararvodet skall reduceras eller bortfalla, varemot flyglärartillägget
skall utgå. Någon bestämmelse örn reglering av sådant sammanträffande
torde därför icke vara påkallad i detta sammanhang.

11. Avskedspremie och övergångsersättning till avgående fast
anställt manskap vid försvaret.

I proposition den 16 februari 1945, nr 154, har Kungl. Majit på chefens för
försvarsdepartementet föredragning framlagt förslag angående ordnande av
civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Propositionen
är grundad på en av 1942 års civilanställningssakkunniga verkställd
utredning i ämnet (SOU 1944: 38). I propositionen har bland annat förordats,

Kungl. Majlis proposition nr 218.

att de i 2 § 2 inom. andra stycket och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet
meddelade bestämmelserna om avlöning å civilanställningsstat
och avskedspremie lör manskap tillhörande löneplan Ma skola ersättas med
nya föreskrifter om avskedspremie och övergångsersättning av det innehåll,
som framgår av propositionen.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till härav betingade ändringar
i manskapsavlöningsreglementet. Ändringarna böra underställas riksdagen
för godkännande. Det bör ankomma på Kungl. Majit att meddela
erforderliga tilläggsbestämmelser örn förmånernas utbetalning m. m.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1945. I nyssnämnda
författningsförslag ha intagits särskilda övergångsbestämmelser utarbetade
i väsentlig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Det i 14 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet förekommande stadgandet
örn rätt för Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser angående
avlöning till beställningshavare, som beviljas tjänstledighet för förvärvande
av kompetens till vinnande av civilanställning, förutsättes skola
bibehållas oförändrat.

12. Löneklassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning

tillhörande löneplan Ma. I

I 7 § 1 och 2 moni. manskapsavlöningsreglementet finnas bestämmelser angående
löneklassplacering i vissa särskilda fall för den, som tillträder beställning
tillhörande löneplan Ma. Bestämmelser angående placering i löneklass
av den, som första gången tillträder beställning tillhörande löneplan
Ma, äro sammanförda i 1 inom. 1 andra stycket av detta moment stadgas beträffande
den, som tjänstgjort såsom värnpliktig omedelbart före tillträdandet
av manskapsbeställning, att i fråga om löneklassplacering må efter prövning
i viss ordning anses, som om beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens
början eller vid den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring,
som finnes skälig. Vad sålunda stadgats må äga tillämpning jämväl i de
fall, där tillträdandet av fast anställning sker inom en tid av högst sex månader
efter värnpliktstjänstgöringens avslutande, dock att vid bestämmandet
av den tidpunkt, då beställningen skall anses hava tillträtts, hänsyn ej må
tagas till tid, som förflutit efter tjänstgöringens avslutande. I 2 mom. finnas
införda vissa bestämmelser angående löneklassplacering för den, som efter
avgång från tidigare innehavd fast anställning vid försvarsväsendet ånyo tillträder
beställning tillhörande löneplan Ma. Sådan beställningshavare må
— med vissa begränsningar — placeras högst i den löneklass och förklaras
berättigad högst lill den vidare löneklassuppflyttning, vartill han med tilllämpning
av reglementets föreskrifter skulle lia varit berättigad, örn föregående
anställningstid omedelbart och i en följd föregått tillträdandet av
den senast vunna beställningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Enligt O § 4 punkten kungörelsen den 26 maj 1944 (nr 223) angående
manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten må värnpliktig under
pågående lörsta tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd jämlikt 27 §
1 morn. A värnpliktslagen och under ett år efter avslutandet av sådan
tjänstgöring vinna fast anställning såsom manskap. Chefen för marinen
har i en den 22 november 1944 dagtecknad framställning under erinran
om denna bestämmelse ifrågasatt utsträckning till ett år av den tid av sex
månader, som enligt 7 § 1 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet
högst må lia förflutit mellan avslutande av värnpliktstjänstgöring
och tillträdandet av manskapsbeställning för att värnpliktstjänstgöringen
skall kunna tagas i betraktande vid bestämmande av löneställningen såsom
manskap. Såsom motiv för utsträckningen har marincliefen framhållit, att
rekryteringen härigenom skulle underlättas och stimuleras. Försvarets civilförvaltning
har i ett den 26 januari 1945 dagtecknat utlåtande tillstyrkt förslaget
under framhållande, att bestämmelsen tillkommit i syfte att underlätta
rekryteringen av fast anställt manskap ur de värnpliktigas led. Försvarsväsendets
lönenämnd har lämnat förslaget utan erinran.

Vidare har försvarsväsendets underbefälsförbund i enden 15november 1944
dagtecknad framställning hemställt, alt den, som omedelbart före tillträdandet
av manskapsbeställning innehaft anställning såsom musikelev, för bestämmande
av löneställning i manskapsbeställningen måtte få taga i beräkning
anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år. I framställningen
anföres i huvudsak följande.

Befordringsförhållandena för musikpersonalen hava under år 1943 underkastats
granskning av inom försvarsdepartementet särskilt tillkallade utredningsmän
— 1943 års militärmusikutredningskommitté. I en till chefen för
försvarsdepartementet den 25 maj 1944 avgiven slutrapport framhöll kommittén
bland annat, att musikpersonalen i befordringsavseende intoge en synnerligen
ogynnsam ställning. En undersökning hade sålunda givit till resultat,
att beställning tillhörande lönegraden Ma 2 av musikpersonalen tillträddes
vid en levnadsålder av 22 år och efter en anställningstid av 61/2 år. Beställning
tillhörande lönegraden Ma 3 tillträddes vid en levnadsålder av 25
år och efter en anställningstid av 9V2 år. Det fast anställda manskapet i allmänhet
torde tillträda beställning i lönegraden Ma 2 efter genomsnittligt 2
3 år och beställning i lönegraden Ma 3 efter genomsnittligt 3—4 år. En avsevärd
eftersläpning i löneavseende förekommer alltså för musikpersonalens
del.

1943 års militärmusikutredningskommitté berörde icke närmare frågan
om den genomsnittliga anställningstiden såsom musikelev. Förbundet har
för sin del icke haft tillgång till uppgifter härom, som kunnat statistiskt
bearbetas. Det förefaller emellertid sannolikt, att den genomsnittliga anställningstiden
här skulle uppgå till över två år. Det finnes exempel på att musikelever
innehaft sina anställningar upp till fem år, innan de kunnat vinna anställning
såsom manskap i lönegraden Ma 1. Antalet fall, där anställningstiden
såsom musikelev kan förväntas komma att avsevärt överstiga två år,
torde framdeles bliva förhållandevis stort.

Anställning som musikelev kan enligt gällande bestämmelser vinnas under
det kalenderår, då sökanden uppnår 14 års ålder, medan anställning såsom
manskap i allmänhet kan vinnas det kalenderår, under vilket sökanden upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

når 16 års ålder. Det synes nied hänsyn härtill och till vad i det föregående
anförts skäligt, att tid för anställning såsom musikelev utöver två år på ett
eller annat sätt kan få »tillgodoräknas» vid den tidpunkt, då musikeleven
erhåller anställning såsom manskap med lön enligt lönegraden Ma 1, Den
eftersläpning i löneavseende, som eljest uppstår i sådana fall, där anställningstiden
såsom musikelev är onormalt lång, skulle härigenom kunna elimineras.
En sådan ordning skulle enligt förbundets uppfattning lättast kunna
åvägabringas genom intagandet av ett nytt andra stycke i manskapsåvlöningsreglementets
7 g 1 mom. av förslagsvis följande lydelse: För den, som
omedelbart löre tillträdandet av beställning tillhörande löneplan Ma innehaft
anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för heställningsliavaren
förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna
i 5 § 1 inom., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning
så anses, som om beställningen tillträtts vid ingången av
kalendermånaden näst efter den, då beställningshavaren kan räkna två års
anställning såsom musikelev.

För undvikande av ojämnheter vid genomförandet av den föreslagna bestämmelsen
har underbefälsförbundet hemställt, att för musikmanskap i
lönegraden Ma 1 från och med dagen för bestämmelsens ikraftträdande skall
med avseende å löneklassplacering så anses, som örn den nya bestämmelsen
varit gällande vid tidpunkten för tillträdandet av beställningen i lönegraden
Ma 1.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 26 januari 1945 tillstyrkt bifall
till framställningen.

Försvarsväsendets lönenämnd har i ett den 24 februari 1945 dagtecknat
utlåtande över framställningen anfört.

Genom att, på sätt i framställningen angivits, första manskapsbeställning
på grund av rådande befordringsförhållanden som regel kan erhållas först
efter relativt långvarig anställning såsom musikelev — enligt uppgift i genomsnitt
sannolikt efter mer än två år — kommer tillträdandet av beställning
såsom musikmanskap i allmänhet att ske vid högre levnadsålder än
den, vid vilken första manskapsbeställning eljest tillträdes. Försvarsväsendets
lönenämnd vill med hänsyn till dessa förhållanden icke framställa
erinran mot alt viss del av musikelevtiden tages i betraktande för bestämmande
av löneklass vid tillträdandet av manskapsbeställning. Härvid bör
emellertid eftersträvas sådana bestämmelser, att löneklassplaceringen för
musikmanskapet så nära sorn möjligt kommer att överensstämma med löneklassplaceringen
för övrigt manskap i motsvarande åldersgrupper. Med denna
utgångspunkt och då, vad angår övrigt manskap, volontäranställning över
stat kan tillträdas den l oktober del år, under vilket vederbörande uppnått
16 års ålder, får lönenämnden för sin del föreslå, alt författningsbestämmelsen
erhåller följande lydelse:

För den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande löneplan
Ma innehaft anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för
beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med
föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt
för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tilli rä 11 s
den 1 oktober det år, under vilket beställningshavaren uppnått 16 års ålder,
dock ali härvid icke må lagas i betraktande längre lid än sorn svarar mot
tjänstetiden såsom musikelev.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 218.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har ytterligare i en den 6 december
1944 dagtecknad skrivelse hemställt, att vid placering i löneklass å linplanen
jämväl tungjord tjänstgöring i reserven finge tagas i betraktande.
Förbundet har härutinnan anfört i huvudsak följande.

I samband med den under de senare åren pågående utbyggnaden av försvarsanstalterna
lia beställningshavare på övergångsstat, på reservstat och i
reserven i betydande utsträckning tagits i anspråk för fyllande av behovet av
befäl på aktiv stat.

Frågan örn löneställningen för sådan reaktiverad personal har, när det
gällt officerare, underofficerare och flaggkorpraler, varit föremål för särskild
uppmärksamhet. I proposition nr 33 till 1941 års riksdag hegärde
Kungl. Majit bemyndigande, att, i enlighet med vissa i propositionen närmare
angivna grunder, utfärda bestämmelser om placering i löneklass och
beräknande av tid för uppflyttning till högre löneklass för personal av officers
eller underofficers tjänstegrad, sorn i anslutning till 1940 års lagtima
riksdags beslut om befälskadems utökning hade överförts från övergångsstat,
reservstat eller reserv till officers- eller underofficersbeställningar på
aktiv stat. Förslaget, vilket vann riksdagens gillande, innebar, att sålunda
överflyttad beställningshavare — där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen
bland lönegraden tillhörande beställningshavare vid samma förband,
personalkår etc. — i fråga om placering i löneklass och beräknande av
tid för uppflyttning i högre löneklass skulle likställas med närmast efter
honom i tjänsteställning stående, förut aktiv stat tillhörande beställningshavare
inom lönegraden.

Även örn antalet på aktiv stat återanställda reservunderbefäl är mindre
än antalet reaktiverade officerare och underofficerare och därför icke utgjort
ett lika betydelsefullt tillskott vid genomförandet av de kaderökningar,
som genom de senaste årens utbyggnad av försvarsorganisationen blivit påkallade,
synes det ändock finnas grundad anledning alt också för det på
aktiv stat återanställda reservunderbefälet skapa förutsättningar för en gynnsammare
löneklassplacering än som följer av tillämpandet av de vanliga
reglerna.

Man torde icke kunna bortse från att här avsedd personal huvudsakligen
utgöres av sådana beställningshavare, vilka haft för avsikt att lämna den
militära tjänsten för att söka sig sin fortsatta utkomst i det civila förvärvslivet.
Genom att de tagits i anspråk för militärtjänstgöring under lång tid
lia deras möjligheter att vinna fast fot på den civila arbetsmarknaden avsevärt
försvårats, och det torde i många fall lia förhållit sig så, att de genom
inkallelsen gått förlustiga goda civilanställningar. I fall, då vederbörande
efter viss tids anställning i reserven och därunder fullgjord beredskapstjänstgöring
beslutat sig för att ånyo taga fast anställning, synes det billigt och
rättvist, att han därvid medgives tillgodoräkna i reserven fullgjord tjänstgöring
för löneklassplacering.

Här berörda särskilda föreskrifter för löneklassplacering för på aktiv stat
överförda officerare och underofficerare i reserven torde i realiteten innebära,
att vederbörande vid löneklassplacering i beställning på aktiv stat få
räkna sig tillgodo hela sin anställningstid i reserven med undantag av ett år.
En motsvarande ordning torde för det återanställda underbefälet knappast
kunna eller ens böra komma i fråga, då nämligen generella bestämmelser
saknas angående tjänsteställningen för de återanställda i förhållande till den
personal, som i oavbruten följd innehaft anställning på aktiv stat.

Lämpligast synes enligt förbundets uppfattning härvid vara, att manskaps -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

avlöningsreglementets 7 § 2 mom. gives förslagsvis följande ändrade lydelse:
Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning vid försvarsväsendet,
ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, må efter prövning
av vederbörande regements- (likställd) chef placeras högst i den löneklass
och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppflyttning,
vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit
berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått
tillträdandet av den senast vunna beställningen. Vid sådan prövning må
jämväl tagas i betraktande den tid helt eller delvis, varunder beställningshavaren
fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl i reserven. Härvid skall iakttagas,
dels i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den senast
tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering
ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till
vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd.

Av här föreslagen ändring av manskapsavlöningsreglementet föranledd omräkning
av löneluren för berörda beställningshavare synes förbundet böra
ske fr. o. m. den 1 juli 1945.

Försvarets civilförvaltning har i anledning av underbefälsförbundets framställning
anfört.

De skäl, som av underbefälsförbundet anförts till stöd för framställningen,
finner civilförvaltningen beaktansvärda. Framhållas må emellertid, att
reservanställning av underbefäl enligt 1943 års reservbefälskungörelse icke
avses skola äga rum annat än beträffande sådana furirer, vilka ämna ingå
såsom underofficerare i reserven, men som icke kunna befordras till underofficerare
av den anledningen, alt deras äldre kamrater på aktiv stat ännu
icke befordrats. Den i framställningen föreslagna åtgärden kommer sålunda
att vara av betydelse endast övergångsvis. Med hänsyn emellertid till angelägenheten
av att vidtaga alla de åtgärder, som kunna främja rekryteringen
av manskapskadern, anser civilförvaltningen sig kunna tillstyrka den av underbefälsförbundet
föreslagna ändringen i manskapsavlöningsreglementet.

Civilförvaltningen har i anslutning till underbefälsförbundets förslag tillstyrkt,
att jämväl värnpliktstjänstgöring må tagas i betraktande för löneklassplacering
vid återanställning å Ma-planen. Civilförvaltningen har härom
anfört följande.

Enligt civilförvaltningens mening kunna enahanda skäl, som av underbefälsförbundet
anförts till stöd för den föreliggande framställningen, åberopas
för att jämväl sådan värnpliktstjänstgöring, varom här är fråga, må tagas i
betraktande vid löneklassplacering. En åtgärd i sådan riktning synes också
väl stå i samklang med de allmänna strävanden, som göra sig gällande att
söka i möjligaste mån tillgodose den, sorn under nuvarande beredskap tagits
i anspråk för tjänstgöring vid försvarsväsendet. Ämbetsverket får därför
föreslå, alt i 7 § 2 mom. vidtages sådan jämkning, att regementschef (motsvarande)
skall äga vid prövning av löneställningen för återanställt manskap
taga hänsyn lill den tid belt eller delvis, varunder beställningshavaren fullgjort
tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig. I analogi
med nu gällande stadgande i nämnda moment synas några regler örn sådan
begränsning, som omförmäles i 7 § 1 mom. andra stycket reglementet icke
behöva uppställas.

Försvarsväsendets lönenämnd har i förenämnda utlåtande tillstyrkt underbefälsförbundets
framställning ävensom det av civilförvaltningen fram -

Departements chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.18.

lagda förslaget samt uttalat, att nämnden förutsatte, att värnpliktstjänstgöring
härvid skulle jämställas med tjänstgöring i reserven i motsvarande
tjänsteställning. Lönenämnden ville emellertid tillägga, att den föreslagna
bestämmelsen syntes medföra vissa konsekvenser jämväl i avseende å andra
bestämmelser i avlöningsreglementet, såsom 18 § andra stycket och 22 § 2
mom.

De i 7 § 1 och 2 mom. manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelsenia
angående löneklassplacering i särskilda fall vid tillträdande av manskapsbeställning
å löneplan Ma innebära i huvudsak, att värnpliktstjänstgöring,
som avslutats tidigast sex månader före tillträdandet av första manskapsbeställning,
helt eller delvis kan tillgodoräknas för löneklassplacering i
denna (1 mom. andra stycket) samt att den, som efter avgång från manskapsbeställning
ånyo tillträder sådan, med vissa begränsningar kan placeras
i löneklass, såsom örn han utan avbrott övergått från den tidigare innehavda
till den nya beställningen (2 morn.).

Chefen för marinen har nu föreslagit, att vid löneklassplacering i första
manskapsbeställning skall kunna tagas i beräkning värnpliktstjänstgöring,
som i tiden ligger högst ett år före tillträdandet av manskapsbeställningen.
Förslaget, som icke föranlett någon erinran från remissmyndigheternas sida,
finner jag mig kunna tillstyrka.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har hemställt, alt den, som med
frånträdande av anställning såsom musikelev tillträder första manskapsbeställning,
måtte medgivas att för löneklassplacering i manskapsbeställningen
taga i beräkning anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år. Med
den föreslagna bestämmelsen avses, att musikelevema vid tillträdande av
manskapsbeställning i stort sett skola komma i samma lönetur som övrigt
manskap i samma åldersklasser. Förslaget har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning.
Försvarsväsendets lönenämnd har biträtt framställningen men
med den jämkningen, att för löneklassplacering borde tagas i beräkning musikelevtid,
som ligger efter cfen 1 oktober det år, under vilket vederbörande
uppnått 16 års ålder, vid vilken tid manskap tidigast tillträder volontäranställning
över stat.

Med hänsyn till vad som anförts i fråga örn befordringsförhållandena vill
jag i princip tillstyrka bifall till framställningen. Då tillträdande av manskapsbeställning,
å vilken manskapsavlöningsreglementet äger tillämpning,
skei- tidigast den 1 april det år, under vilket vederbörande uppnår 17 års
ålder, får jag emellertid förorda, att allenast musikelevtid, som infaller efter
tidpunkt, motsvarande den sistnämnda, tages i beräkning för löneklassplacering
i manskapsbeställning. Den i ärendet föreslagna omräkningen för

('' '' * 111 • • ''»!••> {•''•ti* : ■ , ... . , ...... - •> t . < t. • < i

samtliga beställningshavare i lönegrad Ma 1 finner jag mig böra tillstyrka.
Enligt vad jag inhämtat torde det röra sig örn cirka 100 beställningshavare.

Underbefälsförbundet har vidare hemlställt, att för placering i löneklass vid
förnyat tillträdande av manskapsbeställning å lönenlan Ma måtte tågås i be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

räkning tjänstgöringstid såsom anställningshavare i reserven. För i tjänst varande
underbefäl har föreslagits omräkning av löneställningen enligt de föreslagna
nya bestämmelserna räknat från bestämmelsernas ikraftträdande. Försvarets
civilförvaltning har tillstyrkt framställningen och därjämte föreslagit,
att under samma omständigheter även värnpliktstjänstgöring skall kunna
tagas i betraktande. Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt förslagen.

Jag tillstyrker bifall till de av underbefälsförbundet och försvarets civilförvaltning
sålunda framlagda förslagen. Vid genomförande därav böra vissa
i manskapsavlöningsreglementet meddelade hänvisningar till 7 § 1 mom.
ändras till att även avse 2 mom. i samma paragraf. De berörda författningsrummen
äro 7 § 3 mom. samt 18, 22 och 23 §§. Anledning torde däremot
icke föreligga att vidtaga ändring av den i 31 § förekommande bestämmelsen
örn förbud mot besvär över beslut i frågor, som omförmälas i 7 §
1 mom.

13. Begränsning av antalet semesterdagar i vissa fall för fast

anställt manskap.

I 9 § 3 mlom. mlanskapsavlöningsreglementet stadgas, att därest beställningshavare
tillträder eller av annan anledning än anställningskontraktets
utlöpande eller, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, avgång
med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än vid
årsskifte, hans semester skall beräknas i förhållande till den del av året, under
vilken beställningen innehaves. Beställningshavare, vilken avgår i samband
med utlöpande av anställningskontrakt, äger sålunda komma i åtnjutande
av full semester för det år, under vilket avgången sker.

Försvarets civilförvaltning har i förenämnda utlåtande den 26 januari
1945 ifrågasatt viss begränsning av semesterrätten i fall, då beställningshavare
under det år, då anställningskontrakt utlöper, innehar anställning allenast
kortare tid. Civilförvaltningen har anfört.

Någon invändning har väl knappast kunnat göras mot att full semester tillkommit
vederbörande för det sista anställningsåret, så lange detta normalt
utlöpte den 1 november, detta så mycket mindre som vederbörandé på grund
av bestämmelserna i 9 § 2 mom. reglementet — enligt vilka rätt till semester
inträder först efter det beställningshavaren i manskapsbeställning fullgjort
tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar — icke ägt åtnjuta någon semester
för tiden november—december under första anställningsåret.

Efter den numera genomförda omläggningen av anställningstiden för det
fast anställda manskapet utgår emellertid anställningsåret vid armén och
kustartilleriet och vissa yrkesavdelningar vid flottan med utgången av mars
månad (jämför kungörelsen 1944: 223). Därest icke någon ändring vidtages
i 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, kommer sålunda den vid nämnda
försvarsgrenar ö. s. v. fast anställde att vara berättigad till full semester
det år kontraktet utlöper, trots att vederbörande under detta kalenderår endast
kommer att innehava sin anställning under tre månader. Då det måhända
kan ifrågasättas om anledning föreligger att bereda nu avsett fast an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departements

chefen.

ställt manskap en så förmånlig ställning i semesterhänseende, har civilförvaltningen
ansett sig böra i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på
förhållandet.

Försvarsväsendets lönenumnd har tillstyrkt, att semesterrätten under sista
kalenderåret av anställningen begränsas i förhållande till tjänstgöringstiden.

Med hänsyn till vad civilförvaltningen anfört tillstyrker jag sådan ändring
av 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, att semester under det år, då
anställningskontraktet utlöper, beräknas i förhållande till den del av året,
under vilken beställningen innehaves. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli
1945 men icke gälla i fall då kontraktsperioden börjat löpa före ikraftträdandet.

14. Ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser

om begravningshjälp.

Civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet
innehålla bestämmelser, enligt vilka till dödsbo efter avliden beställningshavare
må såsom begravningshjälp utbetalas visst belopp. Detta belopp
utgör i regel enligt civila och militära avlöningsreglementena 400 kronor samt
enligt manskapsavlöningsreglementet 300 kronor. Efterlämnar tjänsteman,
som avses i civila eller militära avlöningsreglementet, eller beställningshavare
tillhörande löneplan Mb manskapsavlöningsreglementet familjepensionsberättigade
anhöriga och överstiger hans lön för månad jämte därå belöpande
rörligt tillägg familjepensionen för månad, skall dock begravningshjälpen
enligt vissa närmare föreskrifter förhöjas med ett belopp, som i princip motsvarar
skillnaden. Härjämte innehålla reglementena bestämmelser av innebörd
att, om anställningshavare avlidit under tjänstgöring å annan ort än
stationerings- eller förläggningsorten, efter vederbörande myndighets prövning
må utöver begravningshjälp av statsmedel bestridas kostnaderna för
transport av den avlidne till stationerings- respektive förläggningsorten eller
till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med ett belopp motsvarande kostnaderna
för transport till stationerings- respektive förläggningsorten.

I skrivelse den 6 april 1943 anhöll flygförvaltningen, att av statsmedel
matte fa bestridas kostnaden för transport av stoftet av en under tjänstgöring
avliden korpral vid flygvapnet till ort, å vilken hans fader vore bosatt.
Flygförvaltningen anförde därvid, att de närmaste anhöriga till beställningshavare
av det fast anställda manskapet vid flygvapnet i regel vore bosatta
annorstädes än å vederbörande förläggningsort. Med hänsyn härtill och med
beaktande av innehållet i de för värnpliktiga gällande bestämmelserna i ämnet,
syntes det skäligt, att kostnad för transport till hemorten av avliden beställningshavare
av det fast anställda manskapet alltid i sin helhet bestredes
av statsmedel.

över flygförvaltningens framställning har infordrat utlåtande avgivits av
försvarsväsendets lönenämnd, vilken i ärendet inhämtat yttranden från ar -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

méförvaltningens civila departement och marinförvaltningen. Av sistnämnda
båda myndigheter har marinförvaltningen förordat, att de nuvarande bestämmelserna
om transport av stoftet av avliden beställningshavare tillhörande
fast anställt manskap ändrades i enlighet med av flygförvaltningen
angivna riktlinjer, medan arméförvaltningens civila departement icke ansett
tillräckliga skäl för ändring föreligga. Försvarsväsendets lönenämnd har förklarat
sig för sin del vara närmast böjd för att i likhet med civila departementet
avstyrka, att en utvidgning av rätten till ersättning för kostnader för
liktransport komme till stånd, såvitt anginge det fast anställda manskapet.
Manskapsavlöningsreglementets föreskrifter hade i enlighet med personalens
egna önskemål i tillämpliga delar anpassats efter militära avlöningsreglementet,
och en jämkning av manskapsavlöningsreglementet på förevarande
punkt skulle vara ägnad att bryta enhetligheten i avlöningshänseende de
olika reglementena emellan. Det syntes vidare vara att befara, att tillskapandet
av här avsedd förmån, såvitt anginge det fast anställda manskapet, kunde
komma att föranleda krav på motsvarande förändring i avlöningsvillkoren
jämväl för andra kategorier av statsanställda. Emellertid ansåge sig lönenämnden
böra påpeka, att enligt gällande bestämmelser begravningshjälpen
till dödsbo efter avliden beställningshavare tillhörande det fast anställda
manskapet utginge med 300 kronor, under det att begravningshjälpens belopp
för övriga befattningshavaregrupper med avlöning enligt de statliga
avlöningsreglementena bestämts till 400 kronor. För en höjning av begravningshjälpen
för det fast anställda manskapet till sist angivna belopp syntes
lönenämnden vägande skäl tala.

En ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser om ersätt-Departementsning
av statsmedel för transport av avliden beställningshavare vore — såsom
försvarsväsendets lönenämnd framhållit — ägnad att bryta enhetligheten
mellan de olika statliga avlöningsreglementena. Jag kan icke förorda
vidtagandet av en sådan ändring. Däremot synas vissa skäl tala för den av
lönenämnden ifrågasatta höjningen till 400 kronor av begravningshjälpens
fasta belopp, varigenom överensstämmelse skulle erhållas mellan manskapsavlöningsreglementets
samt civila och militära avlöningsreglementenas bestämmelser
i ämnet. Det må även framhållas, att begravningshjälpen enligt
militärersättningsförordningen numera utgör 400 kronor. Jag förordar, att
angivna höjning, vilken förutsätter ändring av 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet,
genomföres från och med den 1 juli 1945.

15. Avlöningsförhållandena för lärare, som varit anställda vid
mindre folkskolor eller såsom biträdande lärare, m. fl.

Enligt 6 § folkskolans avlöningsreglemente hänföras småskollärare, lärare
vid mindre folkskolor och biträdande lärare till samma lönegrad, nämligen
de ordinarie till 9 lönegraden och de extra ordinarie till 7 lönegraden. En viss
differentiering i fråga örn löneställningen förekommer emellertid dels genom
att lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare enligt 8 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

samma avlöningsreglemente åtnjuta lön enligt en löneklass, som är en klass
högre ån den, i vilken de äro placerade, dels ock genom att manlig lärare
vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande manlig lärare enligt 8
punkten övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet erhålla ett lönetillägg
av 510 kronor för år räknat. Enligt 2 § avlöningsreglementet för nomadlärare
skall lärare vid visteskola, som tjänstgör vid byskola, i avlöningshänseende
jämställas med biträdande lärare.

I pensionshänseende äro lärare vid mindre folkskolor, biträdande lärare
och de nomadlärare vid visteskolor, som tjänstgöra vid byskolor, placerade,
de manliga tre lönegrader och de kvinnliga en lönegrad över den, som gäller
för manliga respektive kvinnliga småskollärare.

Att hänföra lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare till högre
lönegrad än den, som tillämpas för småskolans lärare, har övervägts vid
1937 och 1942 års löneregleringar för folkskolans lärare, men tanken härpå
har avvisats, framför allt med hänsyn till att de mindre folkskolorna och
de biträdande lärarbefatlningarna äro under avveckling. Vid frågans behandling
i samband med 1942 års lönereglering uttalade 1941 års lärarlönesakkunniga
härom bland annat följande (SOU 1942:9, s. 75—76).

Under de senaste åren har avvecklingen av ifrågavarande befattningar fortgått
i ökat tempo. Under det att vid slutet av vårterminen 1937 funnos 2 107
tjänster av det slag, varom här är fråga, därav 1 653 vid mindre folkskolor
och 454 för biträdande lärare, utgjorde antalet sådana tjänster vid samma
tidpunkt 1941 1 074 respektive 397 eller sammanlagt 1 471 tjänster. Under
fyra år minskades sålunda till följd av indragningar tjänsternas antal med
636. Denna nedgång väntas fortgå, och vid slutet av läsåret 1945/46 beräknas
tjänsternas antal uppgå lill endast omkring 1 000, Tjänsteindragningarna äga
rum icke blott vid lärares avgång från befattningen utan även i betydande
omfattning genom att lärare, särskilt sådana vid mindre folkskolor, förflyttas
till småskollärartjänster. Ett icke ringa antal lärare, som under längre eller
kortare tid tjänstgjort som lärare vid mindre folkskolor eller som biträdande
lärare vid folkskola, komma alltså till följd av sådan förflyttning under
senare delen av sin tjänstetid att inneha anställning som småskollärarinnor
samt avgå med pension från sistnämnda anställning.

Centralstyrelserna för Sveriges småskollärarinneförbund och Sveriges allmänna
folkskollärarförening lia i särskilda framställningar hemställt örn
.sådan ändring av folkskolans avlönings- och pensionsreglementen, att ordinarie
lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid av skolorganisatoriska
skäl betingad förflyttning till ordinarie småskollärar tjänst skulle bibehållas
vid sina löneförmåner och sin rätt till pension under förutsättning
av viss minsta anställningstid före förflyttningen. Den förra personalorganisationen,
som ansett, att denna tid borde bestämmas till feni år. har till
stöd för sin framställning anfört bland annat följande.

Enligt styrelsens mening måste det te sig som en uppenbar orättvisa, att
ifrågavarande lärare vid förflyttning till småskollärartjänster icke få bibehålla
vare sig sin löneställning eller rätt till pension, även örn förflyttningen
sker mot deras egen vilja. I många fall lia lärare vid exempelvis mindre
folkskola, som uppehållit tjänsten över trettio ar, strax innan uppnådd pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sionsålder — i ett aktuellt fall endast tre terminer före nämnda tidpunkt —
på grund av den mindre folkskolans nedläggande förflyttats till småskola
och därigenom förlorat sin under lång tjänstetid förvärvade rätt till lön och
pension. Centralstyrelsen finner det vara en både enkel och rättvis lösning
örn löne- och pensionsbestämmelserna för ifrågavarande lärare ändrades
så, att dessa lärare i alla hänseenden bleve likställda nied befattningshavare i
lönegrad LO 10. Åtminstone borde det vara möjligt att tillförsäkra lärare,
som under viss tid uppehållit tjänst som lärare vid mindre folkskola eller
biträdande lärare vid folkskola, rätt att bibehålla sin lön och pensionsrätt,
då de på grund av skolväsendets omorganisation förflyttas till småskola.
Centralstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till att i de fall, då ordinarie
folkskollärartjänst på grund av minskning av den årliga undervisningstiden
nedflyttas från lönegraden LO 17 till LO 16, Kungl. Maj:t med stöd av
föreskrift i avlöningsreglementet kan medgiva, att beträffande lärare, som då
innehar tjänsten, örn han tillhört den högre lönegraden minst fern år, skall
i fråga om hans löneklassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde
denna lönegrad. Enligt centralstyrelsens mening skulle de mest betydande
orättvisorna mot lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare
undanröjas, örn de efter viss tjänstetid, som i analogi med nyssnämnda
stadgande borde sättas till fem år, erhölle garanti för att de finge bibehålla
.sina löne- och pensionsförmåner. Denna bestämmelse borde dock givas en
generell innebörd, så att icke varje särskilt fall behöver komma under omprövning.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har vidare
hemställt, att lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare måtte berättigas
åtnjuta lön enligt en löneklass, som är två klasser högre än den, i
vilken de äro placerade.

Över framställningarna lia infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
och allmänna löne nämn den.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt sådan ändring av gällande bestämmelser,
att ordinarie lärare vid mindre folkskola och ordinarie biträdande lärare,
sorn efter femton års tjänstgöring på grund av tjänstindragning förflyttades
till småskollärartjänst, icke försattes i sämre ställning i löne- och pensionshänseende
än om han lill uppnådd pensionsålder fortsatt sin anställning i
den tidigare tjänsten. Till motivering härav har överstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Överstyrelsen har icke kunnat undgå att finna, att det nuvarande systemet
kan få obilliga verkningar. Då en lärarinna under praktiskt taget hela
sin tjänstetid tjänstgjort vid exempelvis mindre folkskola men på grund av
skolväsendets omorganisation strax före uppnåendet av pensionsåldern lörflyttas
till tjänst vid småskola, vore det enligt överstyrelsens mening rättvist,
att hon icke behövde vidkännas löne- eller pensionsminskning. överstyrelsen
vill därför tillstyrka sådan ändring av nu gällande bestämmelser, att lärare
vid mindre folkskola och biträdande lärare, som efter tjänstgöring av mera
avsevärd längd på grund av skolväsendets omorganisation förflyttas till småskollärartjänst,
icke försättes i sämre ställning i lone- och pensionshänseende
än örn han till uppnådd pensionsålder fortsatt sin anställning å den tidigare
tjänsten.

1 delta sammanhang vill överstyrelsen framhålla, att de nuvarande bestämmelserna
i vissa fall synas försvåra sådan omorganisation inom folk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departementschefen.

skoleväsendet, som skulle medföra indragning av tjänster vid mindre folkskola
eller biträdande lärartjänster. Det händer icke sällan, att den omständigheten,
alt en lärarinna till följd av indragning skulle komma i ekonomiskt
sämre ställning, gör vederbörande mindre benägna att medverka till behövlig
och önskvärd omorganisation. Givetvis kan delta icke i längden hindra indragningen
av här berörda tjänster, men det verkar dock i någon mån försvårande.
Det förefaller överstyrelsen som örn bestämmelser av i sak samma
innehåll som gäller då folkskollärartjänst nedflyttas till lägre lönegrad på
grund av ändrad årlig lästid borde införas beträffande lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare, som på grund av tjänstindragning måste förflyttas
till småskollärartjäst. Överstyrelsen anser dock, att kraven på föregående
tjänstgöring här måste sättas avsevärt högre. En ändring borde nämligen,
som redan sagts, allenast syfta till att mot löne- och pensionsminskning skydda
den lärare, som under lång tid innehaft ordinarie tjänst. Överstyrelsen anser
därför befogat, att i detta fall kräves femton års tjänstgöring. Örn en lärare
tjänstgör så lång tid å den högre avlönade befattningen, har han därmed
fullgjort minst hälften av det antal tjänstår, som fordras för hel pension.
Det förefaller då icke orimligt, att han vid en ändring av tjänstgöringsförhållandena,
tillkommen utan hans eget förvållande, får bibehålla lön och
pensionsrätt.

Lönenämnden har anfört i huvudsak följande.

Lönenämnden anser, att särskilda åtgärder böra vidtagas med avseende å
löne- och pensionsförhållandena för de lärare vid mindre folkskolor samt
biträdande lärare, vilka av organisatoriska skäl förflyttas till tjänst vid småskola.
Det framstår nämligen enligt lönenämndens förmenande såsom önskvärt,
att icke avlönings- och pensionsbestämmelserna för sådana lärare utformas
på det sätt, att den fortgående avvecklingen onödigt fördröjes. Av
skolöverstyrelsens yttrande i ärendet framgår, att det icke sällan inträffar,
att den omständigheten, att en lärare till följd av indragning av tjänst skulle
komma i ekonomiskt sämre ställning, gör vederbörande skolmyndighet mindre
benägen att medverka till en eljest behövlig och önskvärd omorganisation.

Lönenämnden vill ansluta sig till det av centralstyrelsen för Sveriges småskollärarinneförbund
framförda förslaget, att ordinarie lärare vid mindre
folkskola samt biträdande lärare, vilken innehaft sin tjänst viss tid och av
skolorganisatoriska skäl förflyttas till ordinarie småskollärartjänst, medgives
bibehålla såväl sina tidigare löneförmåner som sin tidigare rätt till pension.
Även med avseende å den föregående tjänstetid såsom lärare vid mindre
folkskola eller såsom biträdande lärare, vilken borde krävas för ifrågavarande
förmåns åtnjutande, finner sig lönenämnden böra ansluta sig till småskollärarinneförbundets
förslag, att densamma bestämmes till 5 år. Det föreligger
nämligen enligt lönenämndens förmenande icke tillräcklig anledning
att beträffande ifrågavarande kategori uppställa strängare krav på föregående
tjänstetid än som föreskrivas i 13 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente
för det fall, att folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid
nedflyttas till lägre lönegrad.

Förslaget att höja löneställningen för ifrågavarande lärargrupper har avstyrkts
av såväl skolöverstyrelsen som allmänna lönenämnden.

I likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden anser jag vissa
skäl tala för alt ordinarie lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare,
som efter längre tids tjänstgöring av skolorganisatoriska skäl förflyttas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

småskollärartjänst, därvid bibehållas vid sin tidigare löneställning. Jag förordar
därför, att åtgärder för vinnande av ett sådant resultat vidtagas. Vad
angår längden av den tid, varunder anställning skall lia innehafts för att
den här avsedda förmånen skall medgivas, ha delade meningar yppats. Allmänna
lönenämnden har ansett, att tiden borde bestämmas till fem år, och
därvid erinrat örn bestämmelsen i 13 § 2 moni. folkskolans avlöningsreglemente,
enligt vilken vid folkskollärartjänsts nedflyttning till lägre lönegrad
Kungl. Maj:t må, under förutsättning att innehavaren av tjänsten tillhört
högre lönegrad minst fem år, medgiva, att beträffande honom skall i fråga
örn löneklassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre
lönegraden. Skolöverstyrelsen har ansett, att kravet på föregående tjänstgöring
borde sättas avsevärt högre i förevarande sammanhang. För egen
del har jag ansett mig kunna föreslå, att ifrågavarande förmån medgives
den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som lärare
vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Med utgångspunkt härifrån
anser jag icke nödvändigt, att frågan om förmånens tillgodonjutande göres
beroende på Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall. Bestämmelse i ämnet
torde böra införas i 14 § folkskolans avlöningsreglemente; den erhåller därvid
tillämplighet även på lärare vid visteskola, vilken tjänstgör vid byskola.
I samband med författningsändringen, som bör träda i kraft den 1 juli
1945, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse av den innebörden, att
den, som före nämnda dag men efter ikraftträdandet den 1 juli 1942 av folkskolans
avlöningsreglemente förflyttats från ordinarie tjänst som lärare vid
mindre folkskola eller som biträdande lärare till småskollärartjänst, skall

_ under förutsättning att villkoret i fråga örn anställningstiden uppfylles

— äga från och med den 1 juli 1945 åtnjuta den här avsedda särskilda

löneförmånen.

Den med ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågan om pensionsförhållandena
för vissa f. d. lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare
anmäler jag i annat sammanhang.

Vad slutligen angår det från personalhåll uttalade önskemålet om en förhöjning
av löneställningen för lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare, vill jag erinra örn att den nuvarande löneställningen fastställdes vid
1942 års lönereglering för folkskoleväsendets lärargrupper. Att nu vidtaga
en höjning av denna löneställning anser jag i likhet med remissmyndighelerna
icke böra ifrågakomma.

16. Förlängt bemyndigande för Kungl. Majjrt att meddela särskilda
avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t
på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda löncspörsmål.
Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet
upprättad promemoria i ärendet — bl. a. örn riksdagens bemyndigande
att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som samman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

hängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt
jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär
krisindragningsstat och besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva
vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles
i tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning
av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde
med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen
insåge nödvändigheten av att Kungl. Maj:t lämnades vittgående befogenheter
i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,
att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa
omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här
vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten
till att gälla ett budgetår i sänder.

I propositionen nr 161 till 1941 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t örn
fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration. Denna hemställan
bifölls av riksdagen (skr. nr 286). Sedermera har riksdagen lämnat
Kungl. Majit enahanda bemyndiganden för ettvart av budgetåren 1942/43—
—1944/45 (prop. nr 154/1942, 168/1943 och 216/1944; r. skr. nr 149/1942,
331/1943 och 341/1944).

Enär de förhållanden, som de fem föregående åren föranlett Kungl. Majit
att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro för handen,
vill jag förorda, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkar bemyndigandets
förlängning även för budgetåret 1945/46.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser om ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),
om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939
(nr 275), om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21
juni 1940 (nr 652) samt om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente
den 30 juni 1942 (nr 619). Förslagen innefatta de ändringar i
avlöningsreglementena, som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden
anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats

a) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning å civil befattning
under tjänstledighet för militär tjänstgöring,

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

b) meddela föreskrifter i fråga om avlöning under tjänstgöring
vid verkshemvärn,

c) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering av
vissa personalgrupper vid statens järnvägar,

d) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering för
befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,
samt

e) för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Åmark.