Kungl. Maj.ts proposition nr 215 (Proposition 1953:215)

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsrätt i
statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare;
given Stockholms slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att anslutning till pensioneringen genom statens
pensionsanstalt skall medges för personalen vid de statsunderstödda
stadsteatrarna i Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping-Linköping och
Uppsala samt vid Göteborgs lyriska teater ävensom för personal med musikalisk
verksamhet vid de statsunderstödda symfoniorkestrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Vidare förordas
dylik anslutning för viss personal vid kungl. hovstaten och för vissa
befattningshavare vid Göteborgs handelshögskola, Oceanografiska institutet
i Göteborg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet, Hushållningssällskapens förbund, Svenska jägareförbundet,
Eugeniahemmet och Sveriges civilförsvarsförbund.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars
1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om pensionsrätt i
statens pensionsanstalt (SPA) för vissa befattningshavare samt anför därvid
följande.

I skrivelse den 15 december 1952 har 1951 års pensionsutredning1 framlagt
förslag om viss utvidgning av området för pensioneringen genom statens
pensionsanstalt av befattningshavare inom statsunderstödd verksamhet.
över utredningens förslag har utlåtanden avgivits av statskontoret, musikaliska
akademien, medicinalstyrelsen, statens pensionsanstalt, styrelsen
för Svenska stadsförbundet, stadsfullmäktige i Stockholm, Norrköping,
Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Gävle, teaterrådet, styrelsen för Göteborgs
handelshögskola, styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet, styrelserna
för stadsteatrarna i Uppsala, Norrköping-Linköping, Malmö och Hälsingborg
samt för Göteborgs lyriska teater, styrelserna för Konsertföreningen i
Stockholm, stiftelsen Malmö konserthus, Nordvästra Skånes orkesterförening
och Göteborgs orkesterförening ävensom Tjänstemännens centralorganisation.
Teaterrådet har överlämnat yttranden av Teatrarnas riksförbund
och Svenska teaterförbundet.

Jag torde i detta sammanhang också få anmäla framställningar av Svenska
jägareförbundet och Sveriges civilförsvarsförbund om anslutning av
viss personal till SPA-pensioneringen. över dessa båda framställningar har
statens pensionsanstalt avgivit utlåtanden.

Vidare har stadsfullmäktige i Göteborg i skrivelse den 23 december 1952
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte godkänna visst avtal rörande pensionering
av förutvarande befattningshavare vid Styrsö kustsanatorium. Yttranden
över framställningen har avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, statens
pensionsanstalt och 1951 års pensionsutredning.

1 Expeditionschefen F. C. AV. Ericson, tillika ordförande, samt statskommissarien K.

E. Jerdenius, ledamoten av riksdagens andra kammare N. I. Johansson, direktören i statens
pensionsanstalt T. B. Kjellén, grosshandlaren E. Nordkvist, sekreteraren S. O. Schärman,
ledamoten av riksdagens andra kammare S. P. Svensson och förbundsordföranden

F. Söderman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I. 1951 års pensionsutrednings förslag och däröver avgivna

utlåtanden.

Inledning.

1951 års pensionsutredning har i sin skrivelse inledningsvis erinrat, att
frågan om avgränsningen av pensioneringsverksamheten genom statens pensionsanstalt
vid tillkomsten av 1950 års SPA-reglemente endast lösts provisoriskt
och att det ankommer på utredningen att undersöka både i vilken
utsträckning staten bör åtaga sig att, med eller utan statsbidrag, omhänderha
pensioneringen av icke-statsanställd personal och i vilken utsträckning
och under vilka former staten bör lämna huvudmännen ekonomiskt
bistånd för pensioneringsändamål. I anslutning härtill har utredningen
uttalat, att den ännu icke är beredd att taga ställning till dessa principfrågor
och framlägga förslag beträffande systemet för SPA-pensioneringen. I
fråga om vissa fall av ifrågasatt nyanslutning till SPA-pensioneringen har
utredningen emellertid ansett förutsättningarna uppfyllda för en anslutning
till denna pensionering i dess nuvarande tekniska utformning. På
grund härav och då en sådan anslutning ej synts behöva föregripa det slutliga
ställningstagandet till frågan om den framtida SPA-pensioneringens
ordnande har utredningen funnit sig kunna framlägga förslag om nyanslutning
i dessa fall; det är här väsentligen fråga om fall likartade med
dem, i vilka nyanslutning skett under tiden efter SPA-reglementets tillkomst.

Vid sin prövning av nämnda fråga om SPA-anslutning har utredningen
funnit sig böra tills vidare förutsätta samma allmänna villkor i fråga om
verksamhetens beskaffenhet som 1944 års pensionsutredning uppställt i
sitt till grund för 1950 års SPA-reglering liggande förslag. I enlighet härmed
har SPA-anslutning ansetts böra komma i fråga endast för verksamhet
eller gren av verksamhet, som står staten nära och som genom statsmakternas
åtgärder av ena eller andra slaget särskilt utmärkts såsom en
på staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhaves av icke-statligt
förvaltningsorgan.

Utredningen har dessutom uttalat sig för att nyanslutning till SPA-pensioneringen
i avvaktan på utredningens slutliga förslag icke skall medges
annat än för befattningshavare inom verksamhet, som åtnjuter direkt statsbidrag.
Detta direkta statsbidrag bör dessutom utgöra det huvudsakliga
stödet till verksamheten och -— i varje fall reellt sett — vara forinelbundet.
Utredningen betonar, att ett inordnande av en verksamhet i SPA-pensioneringsområdet
skulle — om icke dessa krav är uppfyllda — innebära, att
man med anlitande av SPA-reglementet genomförde en indirekt statsbidragsgivning
av mera kvalificerat slag än den som åstadkommits efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

prövning i den ordning, som är vedertagen vid behandling av statsbidragsärenden
i allmänhet.

De personalgrupper, för vilka utredningen förordat, att SPA-anslutning
skall medges, är följande, nämligen befattningshavare vid Oceanografiska
institutet i Göteborg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet (administrationspersonalen), Göteborgs handelshögskola,
Hushållningssällskapens förbund, Eugeniahemmet, Göteborgs
stadsteater, Göteborgs lyriska teater, Malmö stadsteater, Hälsingborgs
stadsteater och stadsteatern Norrköping-Linköping samt befattningshavare
med musikalisk verksamhet vid Konsertföreningen i Stockholm.
Göteborgs orkesterförening, stiftelsen Malmö konserthus, Norrköpings orkesterförening,
Nordvästra Skånes orkesterförening och Gävleborgs läns
orkesterförening.

Vissa institutioner.

1951 års pensionsutrednings förslag.

Pensionsutredningen har i sin skrivelse uttalat, att den anser, att de i
det föregående angivna huvudkriterierna för SPA-anslutning beträffande
verksamhetens art och det direkta statsbidragets beskaffenhet är för handen
i fråga om följande institutioner, vilkas befattningshavare för närvarande
icke kan anslutas till SPA, nämligen Oceanografiska institutet i Göteborg,
Svenskt biografiskt lexikon och Svenska institutet för kulturellt utbyte
med utlandet (administrationspersonalen). Rörande dessa institutioner
har utredningen i sin skrivelse lämnat följande upplysningar.

Oceanografiska institutet i Göteborg. Institutet, som har till syfte att bedriva
vetenskaplig havsforskning och verka för dennas nyttiggörande för
svenskt näringsliv, tillkom år 1939. Ägare är Göteborgs Kungl. Vetenskapsoch
Vitterhets-Samhälle, som fastställer stadgar och utser styrelse för institutet.
Medel till institutet donerades från Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse, som också i huvudsak bekostade driften intill den 1/10 1948. För
tiden därefter har statsanslag anvisats under åttonde huvudtiteln. Anslaget,
som för innevarande budgetår utgör 81.300 kronor, är så beräknat, att bl. a.
kostnaderna för löner åt de vid institutet anställda befattningshavarna —
med undantag av institutets prefekt, som åtnjuter lön från Göteborgs högskola
i egenskap av professor i oceanografi — täckes. Utöver statsbidraget
har institutet endast smärre inkomster.

Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade i propositionen
1946:273 (s. 435), att staten borde ikläda sig ekonomisk garanti för institutets
fortbestånd och att staten i vart fall borde påtaga sig det ekonomiska
ansvaret för att två angivna vetenskapsmän vid institutet skulle erhålla en
i avlönings- och pensionshänseende tryggad anställning. Riksdagen lämnade
detta uttalande utan erinran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Utom prefektbefattningen finnes vid institutet sex befattningar, varav
två avses för vetenskapliga uppgifter.

Institutets styrelse begärde för 1950/51, att vissa statliga tjänster skulle
inrättas vid institutet. Föredragande departementschefen framhöll häremot,
att även andra möjligheter för beredande av tryggad anställning åt befattningshavarna
stode till buds, såsom pensionering genom SPA. Fn sedermera
gjord framställning om SPA-anslutning har av SPA tillstyrkts under
förutsättning att avlöningsbestämmelserna för institutets befattningshavare
reglerades i anslutning till det statliga löneplanssystemet. Sådan reglering
har sedermera ägt rum.

Svenskt biografiskt lexikon. Lexikonet är ett personhistoriskt arbete, som
utges av Samfundet för Svenskt Biografiskt Lexikons utgivande. Samfundets
verksamhet står under inseende av Kungl. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien. Stadgar antages av samfundet, som också väljer
visst antal styrelseledamöter. Akademien har dessutom visst inflytande vid
tillsättningen av styrelsen. Lexikonredaktionen är ett personhistoriskt institut,
som i denna egenskap går forskare till handa med begärda upplysningar,
i den mån arbetet på lexikonet tillåter.

Arbetet med lexikonet upptogs i nuvarande regi 1937/38, sedan samfundet
bildats. (En tidigare följd utgavs av ett privat bokförlag.) Finansieringen
har skett praktiskt taget helt med statsbidrag (anslag från åttonde
huvudtiteln och bidrag från humanistiska fonden). Numera, från
1950/51, utgår statsbidraget helt i form av anslag under åttonde huvudtiteln.
Anslaget utgör för innevarande budgetår 100.000 kronor.

Fyra befattningar finnes f. n. vid lexikonredaktionen. Statliga löneplansnormer
tillämpas.

Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet. Institutet, vars
syfte är att genom upplysningsarbete, kulturutbyte och på annat sätt verka
för Sveriges kulturella, sociala och ekonomiska förbindelser med utlandet,
började sin verksamhet 1945. Institutets medlemmar utgöres av organisationer,
bolag och andra företag samt enskilda personer. Institutets högsta
organ, rådet, utgöres av 100 personer, av vilka halva antalet förordnas av
Kungl. Maj :t och de övriga utses av medlemmarna. I styrelsen förordnas
tre (av elva) ledamöter av Kungl. Maj :t.

Institutet övertog då det började sin verksamhet en del av sina arbetsuppgifter
från den till utrikesdepartementet knutna upplysningsnämnden,
som i samband därmed upphörde. Till institutet överfördes även en rad
uppgifter, som tidigare åvilat utrikesdepartementets pressbyrå, i första
hand dess upplysningsverksamhet av mera allmän karaktär, nämligen
framställning och distribution av dokumentärfilmer om Sverige, utsändande
av artikel- och bildmaterial, grammofonskivor etc. Vidare har institutet
fått övertaga uppgiften alt utge skrifter, motsvarande de av utrikesdepartementet
tidigare publicerade s. k. årsböckerna. Institutet handhar
även bl. a. administrationen av de svenska utlandslektoraten samt ombesörjer
utdelandet av alla stipendier, som av statsmakterna anvisas för utländska
studerande.

Verksamheten bekostas med statsbidrag och bidrag från enskilda. Under
liden t. o. in. 1946/47 utgick statsbidraget enligt en paritetsregel, d. v. s.
under förutsättning, att minst lika stort belopp tillsköts från privat håli.
1946 års sakkunniga för upplysningsverksamheten i utlandet uttalade i yttrande
över institutets statsbidragsframställning för 1947/48, alt det syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

tes rimligt, att staten åtager sig att bestrida de grundläggande kostnaderna
för verksamheten utan att göra sitt bidrag villkorligt. Fr. o. m. 1947/48
har statsbidraget utgått utan angivna villkor. En avsevärd förskjutning i
relationen mellan statsbidrag och enskilda bidrag har efter frångåendet
av paritetsregeln ägt rum. Sålunda utgör statsanslaget för innevarande budgetår
545.000 kronor, under det att de enskilda bidragen för samma år
beräknas till omkring 200.000 kronor.

I institutets administration är f. n. anställda omkring 30 befattningshavare
med löner enligt statliga löneplansnormer. SPP-försäkring tecknades
under andra verksamhetsåret för ett fåtal befattningshavare.

Utredningen förordar också, att möjlighet till SPA-anslutning öppnas för
befattningshavare hos Hushållningssällskapens förbund. Förbundet erhåller
visserligen icke direkt statsbidrag, men då verksamheten finansieras
genom bidrag från hushållningssällskapen, vilka åtnjuter statsbidrag, som
väl fyller de uppställda kraven, och förbundet handhar uppgifter som
eljest ankommit på de skilda sällskapen, har utredningen funnit, att de
av utredningen angivna villkoren för medgivande av SPA-anslutning i realiteten
föreligger även i fråga om förbundet.

Vidare har förordats, att Göteborgs handelshögskola under viss förutsättning
får rätt att SPA-ansluta sin personal. Utredningen har hänvisat till
att förhandlingar förts mellan representanter för staten, Göteborgs stad
och högskolan angående grunden för finansieringen av högskolans verksamhet
fr. o. m. nästa budgetår, varvid preliminärt samförstånd nåtts angående
en finansieringsplan, innebärande ett statligt engagemang av motsvarande
slag som i fråga om Stockholms och Göteborgs högskolor. Eftersom
dessa högskolor är inordnade i SPA-systemet, har utredningen funnit
det vara naturligt, att även Göteborgs handelshögskola kommer i åtnjutande
av motsvarande förmån, under förutsättning att finansieringsavtal
av nyss angiven innebörd kommer till stånd.

I fråga om Eugeniahernmet, där för närvarande endast vissa personalgrupper,
såsom sjuksköterskor och lärare, pensioneras genom SPA, har
utredningen föreslagit utvidgad SPA-anslutningsmöjlighet. Utredningen
har konstaterat, att denna anstalt för vanförevård vad beträffar vissa avdelningar
— sjukavdelningen samt folk- och småskolavdelningarna — i
statsbidragshänseende och i fråga om uppgifter kan jämställas med de
egentliga vanföreanstalterna. Härom har utredningen anfört följande.

Staten lämnar bidrag bl. a. till täckande av driftunderskottet för hemmet
i vad underskottet beräknas belöpa på de nämnda avdelningarna. Den del
av underskottet på driften av hela hemmet, som på detta sätt täckes av
staten, uppgår till omkring 70 %. Med hänsyn till angivna förhållanden
anser utredningen, att beträffande personal hänförlig till de nämnda avdelningarna
starka skäl finnes att bereda möjlighet till SPA-anslutning i
samma utsträckning som vid de egentliga vanföreanstalterna, d. v. s. att utvidga
pensioneringen till att omfatta jämväl ekonomi- och administrations -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

personalen. Utredningen kan emellertid inte förorda, att pensioneringen
vid hemmet ordnas efter olika regler för personal inom skilda avdelningar.
I valet mellan att förorda utsträckande av pensioneringen till att gälla
personal vid hemmet i dess helhet eller att låta frågan anstå, har utredningen,
med hänsyn till sjuk- och skolavdelningarnas storlek i förhållande
till de övriga avdelningarna (främst den s. k. asylen, där de svårast vanföra
vårdas för livstiden) samt hemmets uppgifter, stannat för det förstnämnda
alternativet.

Utredningen förordar således, att SPA-reglementet göres tillämpligt på
personalen vid Eugeniahemmct i samma utsträckning som på motsvarande
grupper vid de egentliga vanföreanstalterna. Härvid förutsätter emellertid
utredningen, att statsverket beträffande andra avdelningar än sjuk- och
skolavdelningarna i princip icke belastas med pensioneringsutgifter för
personer tillhörande de nyanslutna grupperna. I enlighet härmed bör statsbidrag
ej utgå för täckande av pensionsavgifter för dessa personer, och
vidare bör statsbidraget till hemmet nedräknas med hänsyn till det indirekta
statsbidrag, som SPA-anslutningen medför. I förevarande speciella fall
bör man enligt utredningens mening vid angivna nedräkning av statsbidraget
tills vidare kunna utgå från att det indirekta statsbidraget är lika stort
som de motsvarande enligt SPA-reglementet utgående avgifterna.

Utlåtandena.

Utredningens förslag om SPA-anslutning beträffande befattningshavare
vid Oceanografiska institutet i Göteborg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenska
institutet för kulturellt utbyte med utlandet (administrationspersonalen),
Hushållningssällskapens förbund, Eugeniaheinmet och Göteborgs handelshögskola
har icke mött några invändningar vid remissbehandlingen.

Beträffande Göteborgs handelshögskola har statskontoret och statens
pensionsanstalt i likhet med utredningen uttalat, att förutsättning för SPAanslutning
bör vara, att det av utredningen omnämnda finansieringsavtalet
kommer till stånd. Båda myndigheterna har dessutom förklarat sig anse.
att såsom villkor för SPA-anslutning beträffande befattningshavarna vid
Göteborgs handelshögskola bör gälla, att befattningshavarna blir underkastade
statens allmänna avlöningsregleinente, varjämte statens pensionsanstalt
uttalat, att förutsättning för SPA-anslutning beträffande samtliga
de nämnda institutionerna bör vara, att nuvarande pensionsanordningar
avvecklas på visst sätt. Pensionsanstalten har också anfört, att det ökade
behov av statsanslag, som en pensionsreglering för de av pensionsutredningen
angivna befattningshavargrupperna medför, bör göras till föremål
för prövning i den ordning, som gäller för prövning av statsanslag till övriga
driftsutgifter. I fråga om verksamhet, vars kostnader hestrides med
både statliga och icke-statliga medel, förutsätter pensionsanstalten, att mel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

San staten och dess medintressenter i verksamheten överenskommelse träffas
angående pensionsutgifternas fördelning på staten och övriga bidragsgivare.

Medicinalstyrelsen har beträffande Eugeniahemmet uttalat, att ämbetsverket
finner utredningens förslag i fråga om den personal, som tjänstgör
vid avdelning till vars drift statsbidrag icke utgår, i princip riktig. Då
emellertid en minskning av statsbidraget till verksamheten på sätt utredningen
förordat skulle medföra, att motsvarande belopp måste täckas genom
anlitande av hemmets kapitaltillgångar, ifrågasätter medicinalstyrelsen,
om icke med vidtagande av en sådan minskning kan anstå till dess
frågan om hemmets framtida användning och finansiering klarlagts. Även
styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet har ansett, att SPA-anslutningen
för ifrågavarande personal bör ske utan minskning av det till verksamheten
vid hemmet utgående statsbidraget.

Statsunderstödda teatrar och orkesterföreningar.

Nuvarande förhållanden.

För närvarande omfattas två teatrar av pensioneringen genom SPA, nämligen
Kung!, teatern (Operan) och Kungl. dramatiska teatern. Dessa teatrar
finansieras till övervägande del med bidrag från den statliga lotterimedelsfonden.
Understöd lämnas också i viss utsträckning av Stockholms stad.
Teatrarna drives i aktiebolagsform och staten är representerad i styrelserna
och vid revisionen av räkenskaper och förvaltning.

Förutom de kungl. teatrarna understödjes även sedan längre tid tillbaka
vissa landsortsteatrar genom betydande regelbundna bidrag av lotterimedel.
Så är fallet beträffande Göteborgs stadsteater, Göteborgs lyriska teater,
Malmö stadsteater, Hälsingborgs stadsteater och stadsteatern NorrköpingLinköping.
Beträffande dessa teatrars finansiella m. fl. förhållanden har
av pensionsutredningen lämnats följande uppgifter.

Göteborgs stadsteater. Teatern, som började sin verksamhet spelåret
1919/20, drives i aktiebolagsform. Bortsett från de rena driftsinkomsterna
baserar sig teaterns ekonomi huvudsakligen på följande förmåner, nämligen
dels av Göteborgs stad upplåten nyttjanderätt till teaterbyggnaden, dels
avkastningen av en av donationsmedel bildad teaterfond, dels statsbidrag,
dels ock anslag från Göteborgs stad.

Av de sammanlagda kontanthidragen från stat och kommun har staten
under femårsperioden 1947/48—1951/52 svarat för omkring 85 % eller i
genomsnitt ca 370 000 kronor årligen. Statsbidraget har utgått under villkor
bl. a., att Göteborgs stad bidragit till verksamheten med visst angivet
minimibelopp (för 1951/52 statsbidrag omkring 380 000 kronor och kommunalt
bidrag omkring 88 000 kronor). Bidraget från teaterfonden har
under senare år merendels uppgått till omkring 60 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Antalet mera fast anställda befattningshavare vid teatern uppgår till omkring
80. Spelsäsongen omfattar 9 månader, vartill kommer en månads
repetitionstid före säsongen.

Vissa befattningshavare är SPP-försäkrade. Försäkringen omfattar i flertalet
fall endast egenpension och gäller förhållandevis låga belopp — för
skådespelare högst 3 000 kronor för år.

Göteborgs lyriska teater. Teatern började sin verksamhet 1920/21 och
drives i aktiebolagsform. Bortsett från de rena driftsinkomsterna baserar
sig teaterns ekonomi huvudsakligen på — förutom förmånen av fri teaterlokal,
som ställts till förfogande av Göteborgs stad — statsbidrag och kommunala
bidrag.

Av de sammanlagda kontantbidragen från stat och kommun under femårsperioden
1947/48—1951/52 har staten svarat för drygt 90 % eller i genomsnitt
omkring 530 000 kronor för år. Statsbidraget har utgått under
villkor bl. a., att Göteborgs stad bidragit till verksamheten med visst angivet
minimibelopp (för 1951/52 statsbidrag 700 000 kronor och kommunalt
bidrag 100 000 kronor).

Antalet mera fast anställda befattningshavare vid teatern utgör i allt omkring
110. Artistpersonalen är bunden vid teatern för ett spelår (8 månader)
i sänder.

Vissa pensionsförsäkringar förekommer — i regel dock avseende mycket
låga belopp (300—500 kronor för år; i enstaka fall 1 500 kronor för år).
I ett par fall utbetalas, i den mån teaterns ekonomi tillåter, av driftmedel
understöd om 2 000 kronor för år.

Malmö stadsteater. Verksamheten vid teatern började 1944/45 och bedrives
av föreningen Malmö stadsteater u. p. a.

Bortsett från de rena driftsinkomsterna baserar sig teaterns ekonomi
på — förutom förmånen av fri teaterlokal, som ställts till förfogande av
Malmö stad — statsbidrag och kommunala bidrag.

Av de sammanlagda kontantbidragen från stat och kommun under femårsperioden
1947/48—1951/52 har staten svarat för omkring 70 % eller
i genomsnitt ca 430 000 kronor för år. Statsbidraget har utgått under villkor
bl. a., att Malmö stad bidragit till verksamheten med visst angivet
minimibelopp (för 1951/52 statsbidrag omkring 690 000 kronor och kommunalt
bidrag omkring 215 000 kronor).

Antalet mera fast anställda befattningshavare vid teatern uppgår till omkring
ett par hundra. Artistpersonalen har tidigare merendels varit anställd
för spelår om 8—9 månader men övergång till helårsanställning sker successivt
och beräknas vara genomförd under nästkommande spelår.

Pensionering är inte ordnad för vid teatern anställd personal.

Hälsingborgs stadsteater. Verksamheten vid denna teater, som tillkom
år 1921, bedrives av Föreningen Hälsingborgs stadsteater u. p. a.

Bortsett från de rena driftsinkomsterna baserar sig teaterns ekonomi huvudsakligen
på statsbidrag och kommunala bidrag. Teaterlokal ställes till
förfogande av Hälsingborgs stad mot att föreningen erlägger en årlig hyra
av 6 000 kronor.

Av de sammanlagda kontantbidragen från stat och kommun under femårsperioden
1947/48—1951/52 har staten svarat för omkring BO % eller i genomsnitt
omkring 85 000 kronor för år. Statsbidraget har utgått under villkor
bl. a. att Hälsingborgs stad bidragit till verksamheten med visst mini -

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

mibelopp (för 1951/52 bidrog staten med 110 000 kronor och staden med
55 000 kronor).

Antalet skådespelare och andra anställda uppgår till omkring 30. Helårsanställning
tillämpas för flertalet.

Pensioneringsanordningar finnes ej för personalen.

Stadsteatern Norrköping-Linköping. Verksamheten, som började år
1947/48, bedrives av Stadsteatern Norrköping-Linköping. kretsteater för
Östergötland, förening u. p. a.

Bortsett från de rena driftsinkomsterna baserar sig teaterns ekonomi på
statsbidrag och bidrag från Norrköpings stad, Linköpings stad samt Östergötlands
läns landsting. Fri teaterlokal har ställts till förfogande av Norrköpings
stad under det att Linköpings stad ställer lokal till disposition mot
en avgift av 100 kronor per föreställning.

Av de sammanlagda kontantbidragen från stat, kommuner och landsting
under femårsperioden 1947/48—1951/52 svarade staten för omkring
70 % eller i genomsnitt ca 180 000 kronor för år. Statsbidraget har utgått
under villkor bl. a. att Norrköpings stad och Linköpings stad bidragit till
verksamheten med vissa angivna minimibelopp (för 1951/52 statsbidrag
214 000 kronor samt bidrag från städerna och landstinget 97 000 kronor).

Antalet mera fast anställda befattningshavare uppgår till ett 30-tal. övergång
till helårsanställning har nyligen ägt rum. Spelåret omfattar för närvarande
9 månader, men förlängning har ifrågasatts.

Inga pensionsanordningar finnes.

1944 års pensionsutredning uttalade i sitt betänkande (SOU 1948:47),
att anslutningen av de kungl. teatrarnas personal till SPA ej behövde föranleda
att även andra med lotterimedel understödda teatrar skulle inordnas
i pensioneringssystemet. De kungl. teatrarna kunde nämligen, enligt utredningens
mening, sägas intaga en officiell ställning på ett annat sätt än de
övriga teatrarna.

Föredragande departementschefen godtog i propositionen 1949:200 1944
års pensionsutrednings förslag beträffande de kungl. teatrarna samt uttalade,
att frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till att omfatta
jämväl andra med lotterimedel understödda teatrar samt på sådant sätt
understödd orkesterverksamhet syntes väl förtjänt att övervägas vid den
fortsatta utredningen om SPA:s framtida pensioneringsverksamhet.

Statsunderstödda orkestrar finnes för närvarande i Stockholm, Göteborg.
Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Huvudmän för verksamheten
är, utom beträffande Malmö-orkestern, ideella föreningar, vilkas medlemmar
i regel utgöres av konsertabonnenter. Styrelser väljes i allmänhet av
föreningarna. I Stockholm, Göteborg och Hälsingborg tillsättes dock några
styrelseposter av stadsfullmäktige. Huvudman för orkestern i Malmö är
Stiftelsen Malmö konserthus. Kungl. Maj :t fastställer reglemente för stiftelsen
och tillsätter ordförande och två styrelseledamöter. Övriga fyra styrelseledamöter
väljes av stadsfullmäktige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21ö.

Statsbidrag utgår till angivna orkestrar från lotterimedelsfonden. Som
statsbidragsvillkor bar i allmänhet föreskrivits, att från annat håll, i regel
vederbörande kommun, lämnas minst lika stort bidrag som det statliga.
Kommunerna å sin sida har vanligen uppställt motsvarande bidragsvillkor.

Under år 1951 beviljades lotterimedelsbidrag till angivna orkestrar med
sammanlagt 1 118 000 kronor (Stockholm 261 000 kr., Göteborg 259 000
kr., Malmö 142 000 kr., Hälsingborg 154 000 kr., Norrköping 148 000 kr. och
Gävle 154 000 kr.).

Förutom de fasta orkestrarna finnes ett stort antal, inom vilka amatörer
och yrkesmän samarbetar. Dessa orkestrar är sammanslutna till Sveriges
orkesterföreningars riksförbund (S.O.R.), som erhåller lotterimedelsbidrag
för fördelning mellan S.O.R.-orkestrarna. Det årliga bidraget till S.O.R. har
för de senare åren uppgått till 125 000 kronor.

1947 års musikutredning, som enligt sina direktiv bl. a. haft att utreda
frågan om förbättring av löne- och pensionsförhållandena för de hos vissa
större orkesterföreningar anställda musikerna, avgav den 25 juli 1951 ett
betänkande rörande konsertväsendet med förslag angående offentligt understödda
symfoniorkestrar och orkestermusikernas pensionering. Musikutredningens
förslag går ut på dels genomgripande förändringar i organisatoriskt
och finansiellt hänseende beträffande konsertväsendet dels ock
lönereglering enligt statliga löneplansnormer och pensionsreglering genom
SPA-anslutning för de anställda vid yrkesorkestrarna. Rörande den närmare
innebörden av förslagen torde jag få hänvisa till betänkandet.

I fråga om de nuvarande pensioneringsanordningarna vid ifrågavarande
orkestrar har pensionsutredningen lämnat följande redogörelse.

Konsertföreningens i Stockholm pensionsanstalt (understödsförening)
grundades år 1932. Samtliga i Konsertföreningen fast anställda musiker är
— om inte av någon särskild anledning annorlunda föreskrives i anställningskontrakt
— skyldiga alt tillhöra pensionsanstalten. Den nuvarande
ordinarie dirigenten liksom orkestervaktmästaren är likaledes medlemmar
av pensionsanstalten. Pensionsåldern är 62 år. Någon möjlighet till förtidspensionering
föreligger inte. För närvarande finnes 25 pensionsrum. Den
totala årspensionen är 2 700 kronor. Familjepensionen uppgår för änka
utan barn till 900 kronor per år, för änka med ett barn till 1 170 kronor,
för änka med två barn till 1 350 kronor etc. De anställdas pensionsavgifter
är för närvarande för egenpension 25 kronor per månad samt för familjepension
10 kronor. Konsertföreningen tillskjuter för varje medlem i pensionsanstalten
20 kronor per månad till egenpension och avsätter, när föreningen
så kan, årligen 10 000 kronor till familjepensioneringsändamål. Under
tiden 1938 t. o. m. 1947 har pensionsanstalten åtnjutit årligt anslag till anstaltens
fonder från staten och staden med från vardera 25 000 kronor,
d. v. s. sammanlagt 500 000 kronor. Vid slutet av ar 1950 uppgick av pensionsanstalten
disponerade fonder till i runt tal 1 600 000 kronor. På grund
av att särskilda anslag lämnats från Stockholms stad har det under de
senaste åren blivit möjligt för pensionsanstalten att till var och en av pensionärerna
(ej änkor eller barn) utanordna ett tillfälligt pensionsbidrag

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

med 100 kronor per månad. Vid slutet av år 1950 var 75 personer anslutna
till pensionsanstalten förutom pensionärerna, vilkas antal vid samma tid
uppgick till 29 (19 tjänstepensionstagare och 10 familjepensionstagare).
Det kan beräknas, att — om inte antalet pensionsrum kan ökas utöver de
25 — samtliga dessa rum redan år 1953 kommer att vara besatta, för den
händelse inga dödsfall bland pensionärerna inträffar. Under åren 1954—56
tillkommer ytterligare 10 pensionärer, vilka f. n. inte kan garanteras pensionsrum.
Enligt styrelsebeslut har Konsertföreningen åtagit sig att i de
fall, där orkestermedlem skulle komma att lämna tjänsten utan att omedelbart
erhålla pension, sörja för att vederbörande under väntetiden erhåller
ekonomiska förmåner motsvarande dem han som pensionär skulle åtnjuta.
Denna utfästelse skulle emellertid gälla endast under förutsättning
att Konsertföreningen för sin verksamhet erhåller tillräckliga anslag.

Göteborgs symfoniorkesters pensionskassa (understödsförening) bildades
år 1912. Kassan har f. n. ett 25-tal pensionärer, vilka var och en i pension
erhåller 1 470 kronor årligen. År 1945 vidtogs en omorganisation av
kassan. Genom en höjning av pensionsåldern från 58 till 62 år ävensom eu
höjning av avgifterna kunde den årliga pensionen för nytillträdande pensionärer
fastställas till 3 000 kronor. För dylik pension finnes 16 pensionsrum.
Pensionsavgiften uppgår till 300 kronor per år. Orkesterföreningen
tillskjuter för varje orkestermedlem enahanda belopp. Enligt kassans stadgar
är medlemsantalet maximerat till 57. På grund därav har inte alla orkestermusiker
beretts plats i anstalten. Pensionskassan disponerade vid
slutet av år 1950 ett kapital av ca 760 000 kronor.

Stiftelsen Malmö konserthus’ pensionskassa (understödsförening) bildades
år 1945. Skyldighet att tillhöra kassan föreligger för den, som anställes som
ordinarie orkestermusiker före 45 års ålder. Musiker under 45 år, som innehade
sådan anställning vid kassans bildande, har rättighet men inte skyldighet
att inträda i kassan. Vid slutet av år 1950 utgjorde antalet medlemmar
i pensionskassan 43. Pensionsåldern är 60 år, och pensionen utgår med
belopp, som varierar från 250 till 100 kronor per år beroende på vederbörandes
ålder vid inträdet i kassan. Pensionsavgifterna varierar mellan 40
och 70 kronor per år. Till pensionerna kan dock under vissa förutsättningar
läggas s. k. fyllnadspensioner. Pensionskassan förfogade vid utgången av år
1950 över ett belopp av något mer än 128 000 kronor.

Vid Norrköpings orkesterförening är pensionsförhållandena helt oreglerade.
Genom varulotteri, tombola m. in. har föreningen tillförts ett belopp
av omkring 40 000 kronor. Detta kapital har tills vidare fonderats.

Nordvästra Skånes (Hälsingborgs) symfoniorkesters pensionskassa (understödsförening)
registrerades år 1941. Pensionsåldern är 60 år. Ålderspension
utgår med 250 kronor per år och änkepension med 150 kronor
per år. Enligt år 1946 utarbetade nya stadgar har pensionsåldern höjts
till 62 år och ålderspension respektive änkepension ökats till 1 200 kronor
respektive 720 kronor per år. De nya bestämmelserna har emellertid ännu
inte kunnat registreras. Vissa av orkestermusikerna har på grund av för
hög levnadsålder inte kunnat inträda i kassan. Pensionsfonden uppgick
vid början av år 1951 till ca 135 000 kronor.

Gävle borgs läns symfoniorkesters pensionskassa (understödsförening)
stiftades år 1942. Enligt stadgarna är pensionsåldern 60 år. Ålderspensionen
utgör 250 kronor per år och änkepensionen 150 kronor per år. Ännu vid
slutet av år 1950 var emellertid det disponibla kapitalet så ringa, att det

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

medgav en ålderspension av endast 150 kronor årligen. Med hänsyn därtill
har fattats beslut om kassans upplösande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att musikerna vid orkestrarna
i Norrköping och Gävle icke har någon pensionsrätt. Vid orkestrarna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg finnes visserligen pensionskassor,
men de pensioner, som kan utbetalas, är mycket obetydliga och pensioneringen
omfattar icke alla orkestermusikerna.

1951 års pensionsutrednings förslag.

Vad till en början beträffar teatrarna har pensionsutredningen vid granskning
av SPA-anslutningsfrågan funnit de inledningsvis angivna förutsättningarna
beträffande verksamhetens art och statsbidragets beskaffenhet
icke vara fullt klart för handen. Utredningen har dock fäst vikt vid att de
statliga bidragen under lång tid utgjort det väsentliga stödet till verksamheten.
Vidare har utredningen beaktat bl. a. angelägenheten av en snar
pensionsreglering inom berörda område och önskvärdheten av att därvid
få till stånd ett enhetligt pensionssystem, som underlättar cirkulation mellan
teatrarna och förbättrar möjligheterna för landsortsteatrarna att vid
anställande av artistpersonal hävda sig i konkurrensen med de i SPA-systemet
redan inordnade Stockholms-teatrarna. Utredningen har med utgångspunkt
från angivna förhållanden kommit till den uppfattningen, att i och
för sig övervägande skäl talar för att angivna teatrars pensionsfråga nu
löses genom SPA-anslutning av befattningshavarna.

I fråga om orkesterföreningarna har utredningen konstaterat, att statsbidragen,
som utgör en mindre del av den totala bidragssumman än beträffande
teatrarna, väger jämnt emot bidragen från kommunalt håll. Även
i fråga om orkestrarna finnes dock speciella skäl, som enligt utredningen
måste beaktas i sammanhanget. Sålunda har pensionsfrågan inom detta
verksamhetsområde på grund av åldersfördelningen bland de aktiva musikerna
en särskilt brännande aktualitet. Vidare är antalet redan avgångna
musiker, för vilka pensionsförhållandena inte är tillfredsställande ordnade,
relativt stort (omkring 100). Även för denna sistnämnda grupp, för vilken
icke ifrågasatts något statligt engagemang, torde det vara av betydelse, att
pensionsfrågan för de aktiva blir löst utan dröjsmål, då i annat fall ingen
säker utgångspunkt finnes för förbättring av de avgångnas villkor. Vid
bedömningen av pensionsfrågan för orkesterpersonalen har pensionsutredningen
vidare ansett, att densamma bör lösas samtidigt med att pensionsförhållandena
regleras för teaterpersonalen.

Efter övervägande av de olika på spörsmålet inverkande omständigheterna
har pensionsutredningen — som utgått från att det statliga engagemanget
på förevarande områden icke kommer att minskas under den när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

maste framtiden — funnit sig kunna förorda att SPA-anslutning under viss
förutsättning medges för personal vid de i det föregående angivna teatrarna
i Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping-Linköping samt orkestrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle.
Utredningen har härvid förutsatt att pensionsregleringen får ske på basis
av gällande lönesystem. Den av utredningen avsedda förutsättningen för att
SPA-anslutning skall medges beträffande personal vid nämnda teatrar och
orkesterföreningar är, att villkoren för erhållande av lotterimedelsbidrag
till verksamheten regleras på sådant sätt, att dylika bidrag framdeles lämnas
endast om vederbörande kommun åtager sig att svara för att fortlöpande
pensionsavgifter enligt SPA-reglementet inbetalas. Härvid har utredningen
förutsatt, att statsbidrag icke skall lämnas till täckande av vare
sig fortlöpande avgifter eller engångsavgifter.

Utredningen har meddelat, att den även övervägt SPA-anslutning för personal
vid Uppsala stadsteater. Denna teater åtnjuter sedan spelåret 1951/52
lotterimedelsbidrag efter samma grunder som de nyssnämnda teatrarna.
Pensiönsutredningen har emellertid förklarat sig med hänsyn till den korta
tid, varunder Uppsala stadsteater åtnjutit statsbidrag, icke ha kunnat finna
tillräckliga hållpunkter för att bedöma fastheten i statens ekonomiska engagemang
beträffande denna teater. Utredningen har därför ansett sig icke
kunna framlägga förslag om att denna teater nu inordnas i SPA-området.
Utredningen har dock förutsatt, att denna fråga närmare överväges vid
behandlingen av utredningens förslag.

Utredningen har i sammanhanget betonat, att frågan om statsbidrag till
pensioneringskostnader för angivna grupper endast provisoriskt löses genom
den förordade SPA-anslutningen. Vid ett eventuellt införande för personal
i statsunderstödd verksamhet av ett pensioneringssystem, som ej
automatiskt medför statsbidrag, torde enligt utredningen prövningen av
statsbidragsfrågor beträffande pensioneringsutgifter och rörande andra utgifter
kunna komma att samordnas, vilket kan medföra förändringar.

Vad beträffar pensioneringens närmare omfattning förutsätter pensionsutredningen,
att vid teatrarna — liksom vid de redan SPA-anslutna teatrarna
— i princip samtliga fast anställda befattningshavare, för vilka anställningen
ej utgör bisyssla, inbegripes. I fråga om orkesterpersonalen anser
däremot utredningen — som härvid åberopat de principer, som i förevarande
avseende ligger till grund för SPA-reglementet — att SPA-anslutning
för närvarande bör ifrågakomma endast för befattningshavare med
musikalisk verksamhet.

Utlåtandena.

Pensionsutredningens förslag att befattningshavare vid vissa med lotterimedel
understödda teatrar och orkestrar skall anslutas til! SPA har av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

styrkts av statskontoret och statens pensionsanstalt, medan övriga remissinstanser,
som uttalat sig i denna fråga, bl. a. styrelsen för Svenska stadsförbundet,
stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
musikaliska akademien och teaterrådet, i princip tillstyrkt förslaget i denna
del.

Statskontoret gör invändningar ur allmänt ekonomiska, principiella och
administrativa synpunkter. Ämbetsverket anför i huvudsak följande.

Antalet befattningshavare vid teatrarna och orkestrarna uppgår till 734,
varav 450 vid teatrarna och 284 vid orkesterföreningarna, medan pensionsutredningens
hela förslag omfattar 868 befattningshavare. Enligt beräkningar
av statens pensionsanstalt skulle ett bifall till utredningsförslaget i
sin helhet medföra engångskostnader betydligt överstigande 10 miljoner
kronor, samt, under förutsättning att nuvarande procenttal, 53, för beräkning
av rörligt tillägg å utgående pension förblir oförändrat, en årlig kostnad
av 1 å 1,5 miljoner kronor. Av kostnaderna, som alltså till största delen
hänför sig till teatrarna och orkesterföreningarna, skulle beträffande dessa
hälften falla på vederbörande kommun och hälften på statsverket. Redan
ur allmänt ekonomiska synpunkter måste enligt statskontorets mening
starka betänkligheter möta mot att nu genomföra en pensionsreglering av
den storleksordning, varom här är fråga, för teatrarna och orkesterföreningarna,
i all synnerhet som utredningen betonat, att frågan om statsbidrag
till pensioneringskostnaderna för angivna grupper endast provisoriskt
löses genom den förordade SPA-anslutningen och att förändringar
härutinnan kan komma att uppstå, sedan utredningen tagit slutlig ställning
till frågan om SPA-pensioneringen. I detta sammanhang bör beaktas, att
angivna dryga engångskostnader uppstår vid anslutningen i samband med
då ifrågakommande retroaktiv tjänstårsberäkning.

Men även principiella invändningar kan riktas mot den ifrågasatta SPAanslutningen
av här avsedd teater- och orkesterpersonal. Vederbörande teatrar
och orkesterföreningar åtnjuter statsbidrag från lotterimedelsfonden.
För huvudmannaskapet svarar i flertalet fall ideella föreningar, i övriga fall
aktiebolag eller stiftelser. I väsentliga delar råder i fråga om verksamheten
överensstämmelse med de kungl. teatrarna, vilkas personal är ansluten till
SPA-reglementet. Statskontoret har i utlåtande den 3 februari 1949 över
1944 års pensionsutrednings betänkande framhållit, att de kungl. teatrarna
i pensionshänseende rätteligen borde jämställas med de statliga bolagen
och följaktligen hänföras till en icke-statsunderstödd pensionering. Med
hänsyn emellertid till att staten vid ordnandet av denna personals pensionering
även övertagit de fonder, som uppsamlats inom de för detta ändamål
tidigare verksamma pensionsinrätlningarna ville ämbetsverket icke
motsätta sig, att den statsunderstödda pensioneringen i SPA fortfarande
hölles öppen för denna teaterpersonal. Vederbörande departementschef anslöt
sig till den uppfattning, åt vilken statskontoret sålunda givit uttryck,
och framhöll, såsom 1951 års pensionsutredning jämväl erinrat, att det torde
böra övervägas, huruvida icke vid en framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen
befattningshavarna vid de kungl. teatrarna skulle överföras
till den icke-statsundcrstödda pensioneringen. Att under sådana förhållanden
i den statsunderstödda pensioneringen inordna nu ifrågavarade stora
personalgrupper, beträffande vilka olt sådant övervägande i lika hög grad

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

måste anses befogat, innan slutlig ställning tagits till utformningen av
den statliga pensioneringsverksamheten för ieke-statlig personal, måste
statskontoret finna synnerligen betänkligt.

Även om statskontoret icke vill förneka, att de nuvarande pensionsförhållandena
vid teatrarna och orkesterföreningarna kan betraktas såsom
otillfredsställande, föreligger enligt ämbetsverkets mening icke tillräckliga
motiv för att under förhandenvarande omständigheter nu medgiva SPAreglementets
tillämpning på dessa personalkategorier. För ett uppskjutande
av pensionsfrågan i dessa fall talar också den omständigheten, att löneoch
anställningsförhållandena framför allt beträffande orkesterföreningarna
icke är tillfredsställande ordnade. För pensionsanstaltens del skulle ett
inordnande av befattningshavarna i fråga under SPA-reglementet på basis
av nu gällande löneförhållanden med säkerhet medföra betydande svårigheter.
Det torde i första hand få anses påkallat, att löne- och anställningsvillkoren
för personalen regleras på sådant sätt att en SPA-anslutning underlättas.

Statskontoret har framhållit, att en lönereglering för orkesterföreningarnas
del dock under inga förhållanden bör ske enligt 1947 års musikutrednings
förslag, som innebar tillämpning av det statliga lönesystemet. Den naturliga
anställningsformen för musikerna synes statskontoret vara anställning
enligt kontrakt, vilkas innebörd fastställes i kollektivavtal.

För det fall att pensionsutredningens förslag skulle vinna bifall också
i fråga om teatrarna och orkesterföreningarna har statskontoret -— både i
fråga om dessa och övriga till SPA-anslutning avsedda institutioner — framhållit
angelägenheten av att beslut angående dispositionen av befintliga
pensionsfonder och pensionsförsäkringar fattas i samband med att anslutning
beviljas. Erfarenheten har nämligen, enligt ämbetsverket, visat, att
oförutsedda svårigheter kan uppkomma, om tidigare befintliga pensioneringsanordningar
skall avvecklas först sedan pensionsrätt och därmed följande
retroaktiv tjänstårsberäkning medgivits.

Statens pensionsanstalt har under hänvisning till att pensionsrätt i regel
tillkommer de anställda inom statlig och kommunal verksamhet och
till att det får anses uteslutet, att de av förslaget omfattade institutionerna
i längden kan bestå om icke pensionsfrågan ordnas, förklarat sig icke ha
något att erinra mot att med statens medverkan pensionering av något
slag kommer till stånd för ifrågavarande befattningshavare. Däremot motsätter
sig pensionsanstalten bestämt, att pensionsreglering sker genom
SPA-anslutning, innan anställnings- och lönevillkoren för teater- och orkesterpersonalen
reglerats på ett ur pensioneringssynpunkt godtagbart sätt.
Hittillsvarande erfarenheter beträffande de kungl. teatrarna talar enligt anstalten
med styrka för ett uppskov med SPA-anslutning för nu ifrågavarande
grupper.

Av de remissinstanser, som tillstyrkt pensionsreglering genom SPA-anslutning,
har å andra sidan bl. a. stadsfullmäktige i Stockholm och Göte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

borg, styrelsen för Malmö stadsteater, musikaliska akademien, styrelsen för
Konseriföreningen i Stockholm och Tjänstemännens centralorganisation
särskilt understrukit vikten av ett snabbt genomförande av pensionsregleringen
för de ifrågavarande personalgrupperna.

Ur finansiella synpunkter har invändningar riktats mot utredningens
förslag om SPA-anslutning för teater- och orkesterpersonal -— förutom av
statskontoret, som enligt vad som framgår av föregående redogörelse ansett
kostnaderna ägnade att inge betänkligheter ur statens synpunkt — av
stadsfullmäktige i Norrköping och Gävle, som med hänsyn till kostnaderna
för städerna ansett sig inte kunna biträda förslaget.

Pensionsutredningens förslag angående fördelningen av kostnaderna för
pensionsregleringen för teater- och orkesterpersonalen — innebärande att
städerna skall svara för att fortlöpande SPA-avgifter inbetalas och att statsbidrag
icke skall utgå till vare sig fortlöpande avgifter eller engångsavgifter
— har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av styrelsen för Svenska stadsförbundet
och stadsfullmäktige i Stockholm, Malmö och Hälsingborg. Stadsfullmäktige
i Göteborg har förklarat sig förutsätta, att frågan om fördelningen
av kostnaderna blir föremål för särskilda överläggningar, varvid bör
tillses, att nuvarande proportioner mellan bidragen från stat och kommun
bibehålies. Statens pensionsanstalt har förutsatt, att mellan staten och dess
medintressenter i verksamheten skall träffas överenskommelse angående
fördelningen av pensionsutgifterna. I kostnadsfrågan har teaterrådet beträffande
teaterverksamheten framhållit, att denna visserligen är att betrakta
som en allmänt kulturell uppgift, men att densamma också i betydande
utsträckning tillgodoser lokala behov, varför det synes teaterrådet
rimligt, att även kommunerna lämnar sin medverkan till den föreslagna
pensioneringen.

Den av pensionsutredningen föreslagna omregleringen av statsbidragsvillkoren
för teatrarna och orkestrarna •— som innebär att statsbidrag till
verksamheten framdeles skall lämnas endast om vederbörande stad svarar
för att fortlöpande SPA-avgifter inbetalas — har föranlett särskild erinran
endast från stadsfullmäktige i Norrköping samt styrelserna för Göteborgs
lyriska teater, Göteborgs orkesterförening och stadsteatern Norrköping-Linköping.
Sistnämnda styrelse har uttalat, att det ifrågavarande villkoret bör
införas först i och med att SPA-anslutning sker.

I anslutning till pensionsutredningens uttalande, att frågan om SPA-anslutning
av befattningshavare vid Uppsala stadsteater bör övervägas i samband
med behandlingen av utredningsförslaget, har yrkande om att pensionsreglering
hör genomföras även vid nämnda teater gjorts av teaterrådet,
styrelsen för Uppsala stadsteater och Tjänstemännens centralorganisation.
Enahanda yrkande har — i yttranden till teaterrådet — gjorts av Teatrar -

‘2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

nas riksförbund och Svenska teaterförbundet. Tealerrådet har i frågan anfört,
att Uppsala stadsteater, som upprättats med statligt stöd och åtnjuter
årligt bidrag ur lotterimedelsfonden till sin verksamhet, redan ingår som
ett fast led i landets stadsteaterverksamhet. Bärande skäl kan därför enligt
rådets mening icke åberopas för att ställa denna teater vid sidan av en
genom statens medverkan ordnad pensionering. En dylik åtgärd skulle enligt
teaterrådets uppfattning sannolikt få till följd, att Uppsala stadsteater
icke skulle kunna hävda sig i konkurrensen med de övriga stadsteatrarna i
fråga om skådespelarkrafter och härigenom komma att ställas i ett särskilt
ogynnsamt läge, till förfång för teaterns ekonomiska drift och konstnärliga
verksamhet.

I utlåtandena från teaterrådet och Tjänstemännens centralorganisation
har hemställts, att pensionsfrågan för den statsunderstödda ambulerande
teaterverksamheten, främst riksteatern, framdeles undersökes. Pensionsfrågan
för nämnda teaterverksamhet har upptagits också i yttrandena till
teaterrådet från Teatrarnas riksförbund och Svenska teaterförbundet.

Pensionsutredningens förslag innebär, såsom förut nämnts, bl. a., att
beträffande orkestrarna endast befattningshavare med musikaliska uppgifter
skall omfattas av den med statligt stöd ordnade pensioneringen. Att
administrationspersonalen ställes utanför denna har föranlett erinringar
från stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg samt styrelserna
för Konsertföreningen i Stockholm, Göteborgs orkesterförening och
stiftelsen Malmö konserthus. Musikaliska akademien har anfört, att uteslutandet
av den fåtaliga administrationspersonalen knappast kan anses helt
tillfredsställande. Akademien har förklarat, att då pensionsutredningen uttalat,
att SPA-anslutning för närvarande bör ifrågakomma endast för befattningshavare
med musikalisk verksamhet, akademien i varje fall har utgått
från att pensionsutredningen under sitt fortsatta arbete kommer att
underkasta ståndpunktstagandet förnyad prövning.

Den av utredningen förordade begränsningen av pensionsregleringen till
att omfatta endast de i tjänst varande befattningshavarna men däremot
inte de avgångna har berörts i en del yttranden. Ä ena sidan har statskontoret,
statens pensionsanstalt, musikaliska akademien och teaterrådet i
denna fråga anfört betänkligheter mot ett statligt engagemang eller förklarat
sig anse kommunalt stöd för förbättring av de avgångnas pensionsvillkor
vara rimligt. Å andra sidan har yrkande om statlig medverkan till
pensioneringen av de avgångna gjorts av styrelsen för Göteborgs orkesterförening,
varjämte stadsfullmäktige i Stockholm och styrelsen för Konsertföreningen
i Stockholm uttalat, att förhandlingar bör upptagas med
staten angående fördelningen av kostnaderna för pensioneringen av de avgångna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215. 19

Särskilda frågor.

1951 års pensionsutrednings förslag.

Den föreslagna pensionsregleringen bör enligt pensionsutredningens mening
genomföras fr. o. m. den 1 juli 1953, eller beträffande teatrar och orkesterföreningar,
vilkas verksamhetsår börjar vid annan tidpunkt, fr. o. m.
ingången av det verksamhetsår, som börjar näst efter den 1 juli 1953.

Beträffande detaljregleringen föreslås i sak samma anordningar som i
fråga om jämförliga redan SPA-anslutna grupper. I fråga om den närmare
utformningen av pensioneringssystemet för teater- och orkesterpersonalen
förordar emellertid utredningen i enlighet med vad i det följande anföres
vissa särbestämmelser.

Befattningarna hänföres till pensionsgrupp B enligt SPA-reglementet,
vilket innebär, att anslutning sker efter särskild registrering, varvid pensionsanstalten
bl. a. har att pröva, huruvida befattningarna är av stadigvarande
art och avsedda för tjänstgöring under så stor del av året och i
sådan omfattning, som kan anses normal för verksamheten. Förslaget innebär,
att förordnandepensionsgrunderna icke blir tillämpliga i fråga om teaterchefsbefattningarna.
Förordnandepensionsformen bör enligt utredningens
mening icke komma i fråga med hänsyn till finansieringsförhållandena.

Befattningshavare, som under viss tid av kalenderåret icke är anställd,
kommer under sådan tid att sakna pensionsskydd. Detta kan i vissa fall
medföra obilliga konsekvenser. Härav påkallas emellertid enligt utredningens
mening icke någon ändring i pensionsbestämmelserna, då reglering av
anställningsförhållandena synes kunna ske i de fall detta anses önskvärt.

SPA-reglementet är så utformat, att det medför principiellt avsedd relation
mellan pension och lön under förutsättning att det statliga lönesystemet
tillämpas. I andra fall, då lönens beroende av ändring av den ortsgrupp
till vilken befattningshavarens stationeringsort är hänförd eller av
variationer i den allmänna levnadskostnadsnivån icke är känt och fastslaget
genom att detta lönesystem följes, skall man enligt SPA-reglementet förutsätta,
att fråga är om löner, som bestämts av dyrorts- och levnadskostnadsfaktorerna
i så hög grad som maximalt kan ifrågakomma enligt det statliga
lönesystemet. I enlighet härmed betraktas lönerna som 5-ortslöner, oavsett
till vilken ortsgrupp befattningshavaren är hänförd. Härav följer regelmässigt
för befattningshavare på 4-ort sänkning i pensionsklass med ett
steg och för befattningshavare på 3-ort sänkning med två steg i förhållande
till den inplacering som skulle ha gjorts om lönejämförelse hade skett icke
med den statliga 5-ortsskalan utan med den statliga löneskala, som gäller
för respektive ortsgrupp. Vad beträffar hänsynstagandet till levnadskostnadsfaktorn
bygger SPA-reglementet på en motsvarande anordning. En
lön som bestämmes annorledes än enligt det statliga lönesystemet skall så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

lunda enligt reglementet anses inkludera »rörligt tillägg» beräknat efter det
högsta procenttal, som kan ifrågakomma enligt det statliga lönesystemet.
Denna sistnämnda anordning var av vikt så länge förhöjningen av de statliga
lönerna avsågs skola ske efter en i statens löneplansförordning angiven
formel och det i denna formel fastställda »taket» (18 %) icke uppnåtts.
Numera, då de statliga lönerna bestämmes årsvis efter förhandlingar, får
bestämmelsen däremot icke den ursprungligen avsedda effekten.

Vid antagandet av SPA-reglementet förutsattes, att de olägenheter, som
kan uppstå till följd av de nyss angivna föreskrifterna om pensionsklassbestämning
i fall, då det statliga lönesystemet icke tillämpas, i regel kan
efter hand elimineras genom övergång till detta lönesystem. Beträffande de
kungl. teatrarna förutsattes emellertid denna möjlighet icke föreligga och
med hänsyn härtill ansågs en särbestämmelse böra meddelas för dessa teatrar.
Emligt denna särbestämmelse skulle tills vidare för befattningshavare
vid de kungl. teatrarna pensionsklassen bestämmas med ledning av
den lön enligt statlig löneplan, som med inräknande av procentuell förhöjning
(vid inordnandet i pensioneringen 12 %) motsvarade vederbörandes
grundlön jämte kristillägg (vid inordnandet 25,7 %). Den förut berörda
föreskriften angående hänsynstagande till dyrortsfaktorn var i sammanhanget
utan betydelse, eftersom de kungl. teatrarna är belägna på 5-ort.

Vid en eventuell pensionsreglering för personal vid teatrar och orkesterföreningar
är, såsom framgår av det föregående, föreskriften i SPA-reglementet
om att lön, som ej utgår enligt det statliga lönesystemet, skall betraktas
som 5-ortslön alltjämt aktuell, medan föreskriften om hänsynstagande
till levnadskostnadsfaktorn numera icke har den ursprungliga betydelsen.
Beträffande den av nu ifrågasatt pensionsreglering berörda teater-
och orkesterpersonalen — för vilken man enligt pensionsutredningen i
allmänhet icke synes kunna räkna med övergång till det statliga lönesystemet
— medför en tillämpning av gällande SPA-bestämmelser, i enlighet
med vad nyss sagts, rent automatiskt en dyrortsgradering av pensionerna
i den mån dyrortsförhållandena inverkat vid löneavvägningen. I betraktande
av att man vid utformningen av pensionsreglementena för statstjänstemän
och principiellt även av SPA-reglementet direkt åsyftat enhetliga
pensionsbelopp oavsett dyrortsförhållandena har pensionsutredningen
funnit ett sådant resultat otillfredsställande. Med hänsyn härtill och
till önskvärdheten att förbättra cirkulationsmöjligheterna för nämnda personalgrupper
anser utredningen, att en dyrortsgradering av pensionerna
för ifrågavarande befattningshavare — som finnes på 3-, 4- och 5-ort — bör
undvikas. Vad beträffar sättet att undvika dyrortsgraderingen har inom
utredningen närmare övervägts två alternativ, nämligen antingen upphävande
för teater- och orkesterpersonalen av SPA-reglementets föreskrift
om att lön, bestämd annorledes än enligt det statliga lönesystemet, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

betraktas som 5-ortslön eller tillämpning av nyssnämnda föreskrift i SPAreglementet
kompletterad med en specialregel så att vid pensionsklassbestämningen
skulle åstadkommas sänkning med sammanlagt lika många
steg för befattningshavare på 4-ort och 5-ort, som skulle följa enbart på
grund av redan gällande föreskrift för befattningshavare på 3-ort. Resultatet
blir enligt det sist angivna alternativet, att pensionsklassen i samtliga
fall kommer att ligga två steg lägre än enligt det förstnämnda systemet:
på 5-ort sänkning med två steg på grund av den ifrågasatta specialregeln, på
4-ort sänkning med ett steg enligt specialregeln och ett steg enligt den redan
befintliga föreskriften samt slutligen på 3-ort sänkning med två steg på
grund av den redan befintliga föreskriften.

Vid bedömningen av ifrågavarande spörsmål har utredningen funnit
övervägande skäl tala för den anordning, som innebär genomgående sänkning
med två steg. Utredningen har därför förordat, att för av förslaget omfattad
teater- och orkesterpersonal, för vilken tillämpas annat lönesystem
än det statliga, skall införas en specialbestämmelse, enligt vilken — såframt
icke Kungl. Maj :t av särskilda skäl medger undantag — för sådana befattningshavare
på 5-ort och på 4-ort skall tillämpas de pensionsklasser,
vilkas nummer med två enheter respektive en enhet understiger de eljest
enligt SPA-reglementet ifrågakommande pensionsklasserna.

Utredningen har vid sitt ställningstagande fäst avgörande vikt vid dels
att — i avbidan på en närmare översyn av SPA-reglementet —- de i reglementet
intagna allmänna bestämmelserna såvitt möjligt icke sättes ur kraft
för särskilda grupper befattningshavare och dels att pensionsregleringen
för ifrågavarande grupper — vid det förhållandet att pensionsklasserna
skulle bestämmas med utgångspunkt från löner, som i viss utsträckning
inkluderar ersättning för befattningshavarnas kostnader i tjänsten och vid
vilkas avvägning staten icke haft något närmare inflytande — under provisorietiden
utformas på sådant sätt att risker ej uppstår för att det fortsatta
utredningsarbetet föregripes.

1947 års musikutredning föreslog för symfonimusikerna 62 års pensionsålder
och en tjänstålder av 25 år. SPA förordade i sitt yttrande över musikutredningens
förslag 63 års pensionsålder, som är den av de i SPA-reglementet
redan förekommande pensionsåldrarna, som närmast överensstämmer
med den av musikutredningen föreslagna. Tjänståldern horde enligt
SPA:s förslag vara 30 år för symfonimusikerna. Pensionsutredningen, som
ansluter sig till SPA:s förslag, anser att 63 års pensionsålder och en tjänstålder
av 30 år bör gälla även för av pensionsregleringen omfattade teaterinusiker.
Pensionsutredningen har i detta sammanhang erinrat om att översyn
pågår rörande avgångsåldrarna för de SPA-anslutna befattningshavargrupperna.
Vad beträffar den närmare tidpunkten för pensionsålderns in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

träde har utredningen förordat, att åldersavgång skall äga rum vid utgången
av verksamhetsåret.

Beträffande frågan om tjänståldrarna för teaterpersonalen har utredningen
fäst uppmärksamheten på att 1941 års teaterpensionsutredning i sitt
betänkande år 1942 angående pensionsreglering för de kungl. teatrarnas
personal förutsatte, att därest ordnad pensionering mera allmänt skulle genomföras
för enskilda teatrar, antalet för hel pension erforderliga tjänstår
för skådespelare och skådespelerskor vid dramatiska teatern komme att
höjas. 1951 års pensionsutredning har uttalat att — därest pensionsreglering
nu genomföres vid teatrarna i enlighet med utredningens förslag —
tjänståldersfrågan vid de SPA-anslutna teatrarna bör omprövas med hänsyn
till de förändrade förutsättningarna.

I de fall ej annat följer av det redan anförda bör enligt pensionsutredningen
för teater- och orkesterpersonalen tillämpas samma eller motsvarande
särbestämmelser, som gäller för jämförliga befattningshavare vid
de kungl. teatrarna. Utredningen har härom anfört följande.

För solister och skådespelare bör med hänsyn till de speciella inkomstförhållandena
bl. a. gälla specialregler angående bestämmande av pensionsunderlag.
I enlighet härmed skall för dem såsom begynnelseunderlag i princip
tillämpas medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som gällt under
de tio före pensionsålderns inträde förflutna tolvmånadersperioder, då underlagen
varit högst, eller under det mindre antal perioder, för vilka tjänstepensionsunderlag
varit gällande; där fråga är om invalid- eller sjukpension
dock lägst medeltalet av tjänstepensionsunderlagen under de tre perioder,
som infallit närmast före den period, varunder avgången sker.

För annan befattningshavare än solist eller skådespelare bör vidare gälla
bl. a. en viss garantiregel i pensionsklasshänseende. Enligt denna skall befattningshavare,
som under minst tio år i oavbruten följd innehaft här avsedd
befattning och — utan någon hans därom uttryckta önskan eller eljest
utan något hans förvållande — fått sin löneställning sänkt på grund av
ändring i tjänstgöringsförhållandena, hänföras till den för honom närmast
före sänkningen gällande pensionsklassen, dock icke till högre pensionsklass
än den lägsta som under de senast förflutna tio åren gällt för honom.

Utlåtandena.

Pensionsutredningens förslag angående regler för bestämmande av pensionsklass
har föranlett erinringar från teaterrådet, musikaliska akademien,
styrelserna för Konsertföreningen i Stockholm och Göteborgs orkesterförening
samt Tjänstemännens centralorganisation. Teaterrådet och musikaliska
akademien har därvid förutsatt, att reglerna endast blir provisoriska.
Tjänstemännens centralorganisation har hemställt om sådan utformning
av bestämmelserna att den omständigheten att lön utgår annorledes än enligt
det statliga lönesystemet icke föranleder försämrad relation mellan
pension och lön. Styrelsen för Göteborgs orkesterförening har framställt

Kangl. Maj.ts proposition nr 215.

motsvarande yrkande och hemställt att i varje fall inga nya begränsande
regler måtte införas i SPA-reglementet.

Förslaget om 63 års pensionsålder för musiker har i allmänhet tillstyrkts.
Styrelsen för Konsertföreningen i Stockholm, som i yttrande över 1947 års
musikutrednings förslag förordat 62 års pensionsålder, har förklarat sig
kunna ehuru med viss tvekan biträda pensionsutredningens förslag. Styrelsen
har därvid fäst vikt vid att SPA-reglementet erbjuder möjligheter till
förtidspensionering vid invaliditet el. dyl. Styrelsen för Nordvästra Skånes
orkesterförening har förordat lägre pensionsålder för vissa musikergrupper.
Musikaliska akademien har likaledes funnit pensionsåldern 63 år vara i
högsta laget för åtminstone utövarna av vissa funktioner i orkestrarna.
Akademien har emellertid beaktat, att otjänstbarhet på grund av nedsatt
arbetsförmåga utgör sjukpensioneringsanledning och har därför icke velat
motsätta sig att man åtminstone försöksvis tillämpar den av pensionsutredningen
förordade pensionsåldern.

Förslaget om en tjänstålder av 30 år för musiker har föranlett erinran
endast från styrelserna för Göteborgs orkesterförening och Nordvästra Skånes
orkesterförening, som ansett, att tjänståldern bör vara 25 år. Sistnämnda
styrelse har härvid hänvisat till musikernas långa utbildningstid och till
svårigheterna för dem att få fast anställning före 35 å 40 års ålder.

Majoriteten i teaterrådet har förklarat sig icke vara övertygad om att de
vid kungl. dramatiska teatern gällande pensionsåldrarna för skådespelare
och skådespelerska, 60 resp. 55 år — vilka av pensionsutredningen förutsatts
skola i avbidan på översyn av 1948 års pensionsålderskommitté tilllämpas
även vid de nu ifrågavarande teatrarna — är lämpligt avvägda.
Rådet har ansett sig böra ifrågasätta en viss höjning av pensionsåldern
men dock erinrat om att de enligt SPA-reglementet gällande pensionsåldrarna
är föremål för omprövning.

I anledning av pensionsutredningens uttalande rörande omprövning av
tjänståldersfrågan vid en på föreslaget sätt utökad SPA-pensionering för
teaterpersonal har Tjänstemännens centralorganisation samt — i yttrande
till teaterrådet — Svenska teaterförbundet hemställt, att ändring av nu gällande
bestämmelser om tjänstålder icke skall göras.

Övergångsfrågor.

1951 års pcnsionsutrednings förslag.

Vid den pensionsreglering, som genomfördes vid ikraftträdandet den 1
januari 1950 av SPA-reglementet, och vid senare pensionsregleringar, som
inneburit inordnande av nya befattningshavargrupper i SPA-systemet, har
reglementet erhållit tillämpning jämväl beträffande den, som närmast före

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

nyanslutningen var innehavare av respektive befattning (alltså var fast
anställd) och då visserligen överskridit den levnadsålder, som utgör pensionsålder
enligt reglementet men ännu ej uppnått den ålder, till vilken
enligt reglementet anstånd med avgång från befattningen längst kan medgivas.
Förutsättningen härför har beträffande befattning, som skall vara
förenad med pensionsrätt allenast efter registrering hos statens pensionsanstalt,
varit att befattningen förenats med pensionsrätt från den tidigaste
tidpunkt detta varit medgivet. Inom pensionsutredningen har förelegat viss
tvekan, huruvida ifrågavarande anordning bör erhålla motsvarighet vid
den nu förordade pensionsregleringen. Utredningen har emellertid stannat
vid att föreslå, att en övergångsbestämmelse av angivna innebörd jämväl
nu meddelas.

Såsom framgår av det föregående innebär SPA-pensioneringen i ekonomiskt
hänseende, att staten — under förutsättning av stabil nominell löneoch
pensionsnivå —• svarar för i stort sett halva kostnaderna. Pensionens
storlek i det särskilda fallet är beroende av bl. a. pensionsunderlag och
tjänstårsberäkning, och angivna resultat åstadkommes genom avvägningen
av de fortlöpande avgifter och engångsavgifter, som vederbörande huvudmän
är skyldiga respektive har valfrihet att erlägga och som i princip är
avgörande för tjänstårsberäkningen. På grund av denna konstruktion blir
statens bidragsgivning villkorlig, eftersom den beror av viss prestation —
avgiftsinbetalningen — från huvudmannen.

SPA-reglementet ger möjlighet till tillgodoräkning såsom tjänstår icke
endast av tid, då en befattningshavare haft pensionsrätt enligt reglementet
eller som tillgodoräknats honom enligt andra av Kungl. Maj :t utfärdade
tjänstepensionsbestämmelser. I den mån tid, som tillgodoräknats enligt
nyssnämnda bestämmelser, tillsammans med för befattningshavaren återstående
tid till pensionsåldern understiger den tid, som erfordras för hel
ålderspension, kan sålunda pensionsanstalten medge, att tillgodoräkning
får äga rum av sådan tid före inordnandet under reglementet, varunder
befattningshavaren haft anställning inom verksamhetsområde, som numera
omfattas av SPA-reglementet. Såsom framgår av vad nyss nämnts
förutsättes härför i princip, att huvudmannen med avseende å den sålunda
tillgodoräkningsbara tiden inbetalar en engångsavgift, vilken beräknas i
stort sett täcka halva värdet av den pensionsökning, som uppkommer genom
tillgodoräkningen.

I motsats till vad som är fallet enligt t. ex. pensionsreglementena för
statstjänstemän är enligt SPA-reglementet ett tjänstår icke någon konstant
storhet, utan det gäller oreducerat endast för pension beräknad med utgångspunkt
från ett visst högsta pensionsunderlag. Om för en befattningshavare
under ett givet år gäller ett pensionsunderlag av 5 000 kronor, intjänar
han — om inga på beräkningen inverkande ledigheter förekommer

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

•—- ett tjänstår för 5 000 kronors pension. Om därefter pensionsunderlaget
höjes till 6 000 kronor, gäller det redan intjänta tjänståret inte såsom helt
tjänstår för 6 000 kronors pension utan endast som 5/6 tjänstår. Detta
sammanhänger med att den fortlöpande avgift, som inbetalats för det år, då
pensionsunderlaget var 5 000 kronor, utgör i princip 5/6 av avgiften för ett
tjänstår med 6 000 kronors underlag, och för att inte statens bidrag till
täckande av pensioneringskostnaderna skall bli relativt sett större på grund
av höjningen av pensionsunderlaget måste då den angivna tjänstårsreduktionen
vidtagas. Reduktionen kan emellertid undvikas under förutsättning
att huvudmannen inbetalar en engångsavgift, vilken — liksom i nyss angivna
fall av retroaktiv tillgodoräkning — skall i stort sett motsvara hälften
av förhöjningen av pensionsrättens värde.

I fråga om den retroaktiva tjänstårstillgodoräkningen och den uppräkning
av på grund av pensionsklasshöjning reducerad tid, som må medges
av pensionsanstalten, har bl. a. i samband med ikraftträdandet av SPAreglementet
den 1 januari 1950 och vid senare tillfällen, då nya personalgrupper
inordnats i SPA-systemet, genom övergångsbestämmelse gjorts
avsteg från principen att det statliga bidraget skall bero av att huvudmannen
inbetalar avgift för ifrågavarande förhöjning av pensionsrättens
värde. Storleken av statens bidrag till pensioneringskostnaderna påverkas
dock principiellt icke av denna övergångsbestämmelse, vars innebörd huvudsakligen
är, att möjligheten att utnyttja det statsbidrag, som enligt
SPA-reglementet kan ifrågakomma beträffande tid före SPA-anslutningen
göres oberoende av huvudmannens förmåga att erlägga engångsavgift för
sådan tid.

Enligt den angivna övergångsbestämmelsen tillgodoräknas hälften av
tid före den 1 januari 1950, som kan komma i fråga för tjänstårsberäkning.
Förmånen lämnas emellertid i praktiken icke helt utan villkor. Det
kräves sålunda bl. a. för den, vars befattning SPA-anslutits först efter
den 1 januari 1950, att huvudmannen erlägger engångsavgift för tiden från
den 1 januari 1950 till anslutningstidpunkten. Erlägges icke engångsavgift
för tillgodoräkning av nyssnämnda tid, tillgodoräknas ej heller någon tid
före år 1950. Beträffande fall då SPA-anslutning skett efter reglementets
ikraftträdande har sålunda införts ett villkor för tillgodoräkningen av
gången tid, vilket fått större betydelse i samma mån som den ifrågavarande
tiden efter den 1 januari 1950 blivit längre.

övergångsbestämmelsen är emellertid, såsom förut angivits, tillämplig
icke endast beträffande viss i samband med inordnandet av vederbörande
befattningshavare under SPA-reglementet tillgodoräkningsbar tid utan även
vid uppräkning av tid, som reducerats vid pensionsklasshöjning. Dessutom
griper bestämmelsen in vid åtskilliga andra tillfällen efter SPA-ansIutningen.
Bestämmelsen nödvändiggör på grund härav särredovisning i SPA:s

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

personregister beträffande tid, som omfattas av densamma, och föranleder
ofta tidsödande utredningar vid vissa förändringar, vilka berör de av bestämmelsen
omfattade befattningshavarna.

Vad beträffar övergångsfrågan för de av pensionsutredningens förslag
omfattade grupperna anser utredningen — med hänsyn till vad som medgivits
vid de tidigare tillfällen, då inordnande under SPA-reglementet ägt
rum — att även dessa grupper bör komma i åtnjutande av en övergångsförmån
i form av medgivande om tillgodoräkning av viss anställningstid
före SPA-anslutningen utan villkor om inbetalning av engångsavgift för
denna tid.

I fråga om den närmare utformningen av en sådan övergångsreglering
för nu ifrågavarande grupper har inom utredningen diskuterats, huruvida
vissa avsteg från hittills regelmässigt tillämpade riktlinjer bör göras. Härom
har utredningen anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att det vid fall av SPA-anslutning efter den 1 januari
1950 tidigare upprätthållna villkoret för erhållande av ifrågavarande övergångsförmån
— nämligen att engångsavgift inbetalas för tiden mellan den
1 januari 1950 och tidpunkten för SPA-anslutningen — för åtminstone vissa
av förevarande förslag omfattade grupper skulle kunna medföra svårigheter
att utnyttja förmånen, har utredningen i och för sig hyst sympatier
för att övergångsregleringen för de av förslaget omfattade grupperna skulle
ordnas med sådan avvikelse från hittills tillämpade regler att övergångsförmånen
kan tagas i anspråk oberoende av huvudmannens förmåga att inbetala
engångsavgifter för tid före anslutningstillfället. Två olika sätt att nå
detta syfte har närmare övervägts inom utredningen. Enligt det ena skulle
tillgodoräkningen utan engångsavgift liksom hittills avse tid före den 1
januari 1950 och villkoret om engångsavgift för tiden 1950—1953 efterges.
Enligt det andra sättet, som ifrågasatts närmast med hänsyn till de arbetstekniska
förhållandena hos SPA, skulle tillgodoräkning utan engångsavgift
medges inte bara i fråga om tid före den 1 januari 1950 utan också för tid
mellan denna tidpunkt och anslutningstillfället.

Vid dessa överväganden inom utredningen har emellertid förutsatts, att
de ifrågasatta utvidgningarna i övergångsregleringen i förhållande till vad
hittills gällt skulle motsvaras av begränsningar i andra hänseenden, nämligen
så att övergångsförmånen lämnades endast vid den tjänstårsberäkning,
som ägde rum i samband med SPA-anslutningen och inte i senare
sammanhang. Utredningen har nämligen ur principiella synpunkter hyst
vissa betänkligheter mot övergångsregleringens hittillsvarande utformning.
Bestämmelsen har direkt motiverats endast med önskvärdheten att underlätta
för ekonomiskt svagare huvudmän att vid pensionsregleringstillfället
utnyttja SPA-reglementets möjligheter i fråga om tillgodoräkning av tid
före regleringstillfället. Det kan emellertid enligt utredningens mening ifrågasättas
om en övergångsbestämmelse avsedd att tillgodose detta syfte bör
vara så utformad, att den leder till att av bestämmelsen följande tjänstårstillgodoräkning
i många fall inte kan slutgiltigt fixeras förrän vid befattningshavarens
pensionsålder och till att av bestämmelsen berörd tid vid
alla ifrågakommande förändringar för befattningshavaren prioriteras i jämförelse
med andra tidsperioder. Nu angivna omständigheter medför även i

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

vissa situationer mera omfattande administrativt arbete än som skulle erfordras
vid en sådan begränsad övergångsreglering, som nyss angivits.

Även om såsom nu framhållits vissa skäl talar för ändringar i fråga om
hittills tillämpade grunder för övergångsregleringen, finnes också omständigheter,
som kan åberopas emot de ifrågasatta nya anordningarna.

Vad angår utvidgningarna av övergångsbestämmelsens räckvidd medför
också dessa ur administrativ synpunkt svårigheter. Även vid den anordning,
som arbetstekniskt sett torde vara minst oförmånlig — tillgodoräkning
utan engångsavgift både av tid före den 1 januari 1950 och mellan denna
tidpunkt och regleringstillfället — har man att räkna med betydande komplikation
av pensionsanstaltens arbete. Sålunda skulle man i fråga om
befattningshavare tillhörande de berörda grupperna i många fall ända fram
till vederbörandes pensionsålder vara nödsakad att uppmärksamma de
avvikande reglerna. Så länge grupperna är enhetliga skulle problemen
kanske kunna bemästras utan alltför stora svårigheter, men efter någon
tid, då flyttningar till och från de av förevarande förslag omfattade institutionerna
ägt rum, skulle pensionsanstaltens arbete kunna komma att
tyngas avsevärt på grund av särregleringen.

Vad angår den ifrågasatta begränsningen av övergångsregleringens räckvidd
har, såsom redan framhållits, denna begränsning bedömts i och för
sig medföra arbetstekniska lättnader i vissa hänseenden. Sålunda skulle
den av övergångsregleringen berörda kalendertiden kunna slutgiltigt fixeras
och automatiska ändringar undvikas vid bl. a. utvidgning av SPA:s
pensioneringsområde och efter på tjänstårsberäkningen inverkande tjänstledighet
för befattningshavarna. I andra hänseenden är det däremot tveksamt
om administrativa fördelar skulle vinnas genom den ifrågasatta begränsningen,
och vissa arbetsmoment skulle otvivelaktigt rent av försvåras.
Detta gäller bl. a. beräkningarna av engångsavgifter. Vid dessa beräkningar
ifrågakommer för närvarande beträffande tid före 1950, i den mån ej tillgodoräkning
sker utan avgift, genomgående full (dubbel) engångsavgift.
Efter ett genomförande av den ifrågasatta begränsade övergångsanordningen
skulle man också få räkna med reguljär avgift för tillgodoräkning av
viss del av sådan tid.

Utredningen framhåller, att frågan om en eventuell ändring i de hittills
följda grunderna för övergångsregleringen måste bedömas icke endast med
hänsyn till de verkningar ett nytt system i och för sig skulle medföra utan
övervägas också med beaktande av huru systemet ställer sig vid det förhållandet
att det måste tillämpas parallellt med andra anordningar, som gäller
för redan SPA-anslutna grupper.

Vad beträffar frågorna om utvidgning av övergångsbestämmelsen är enligt
utredningen härvid att märka, att en ändring i sådan riktning icke
lämpligen kan ifrågakomma för de redan SPA-anslutna grupperna. Man
måste därför räkna med att man vid en utvidgning av övergångsregleringen
åstadkommer nya regler vid sidan av de äldre, vilka senare dock kommer
att sträcka sina verkningar långt framåt i tiden. Då härvid kan uppnås
mycket olika resultat i fall, som i sak är likartade, kan svårigheter befaras

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

uppstå genom att anspråk reses från av äldre bestämmelser omfattade personalgrupper
angående retroaktiv omreglering av deras förhållanden.

Spörsmålet om en sådan eventuell begränsning av övergångsregleringen,
som nyss angivits, ligger enligt utredningen annorlunda till i så måtto, att
en dylik begränsning skulle kunna göras för de av förslaget omfattade
grupperna samtidigt med att man på motsvarande sätt begränsade den nu
gällande övergångsbestämmelsens räckvidd för de redan SPA-anslutna grupperna.
Även om så skedde, skulle likväl vissa verkningar av den nu gällande
övergångsbestämmelsen komma att kvarstå under lång tid framåt.

Ehuru enligt pensionsutredningens mening invändningar kan göras både
ur principiella och administrativa synpunkter emot den hittills tillämpade
övergångsanordningens utformning, har utredningen funnit starkt övervägande
skäl föreligga emot att man — i avbidan på utredningens slutliga
resultat — genom nya varianter i bestämmelserna ytterligare ökar den förbistring,
som råder inom SPA-området bl. a. på grund av mångfalden av
övergångsbestämmelser. Utredningen har sålunda nu icke varit beredd
vare sig att föreslå, att övergångsregleringen för de av förslaget om SPAanslutning
omfattade grupperna ordnas efter grunder, som medför avvikelser
från vad som hittills regelmässigt förekommit, eller att förorda ändring
i den för redan SPA-anslutna grupper gällande övergångsbestämmelsen.
Utredningen har i sammanhanget erinrat om att den nu föreslagna
pensionsregleringen är av provisorisk karaktär och att under SPA-reglementet
inordnade befattningshavare är skyldiga att underkasta sig ändrade
bestämmelser i de hänseenden om vilka i reglementet förmäles — en skyldighet
som givetvis motsvaras av enahanda förpliktelse i fråga om övergångsbestämmelserna.

Vid ett genomförande av den förordade övergångsregleringen kan, som
framgår av det föregående, uppkomma svårigheter att uppfylla villkoret
för åtnjutande av avgiftsfri tjänstårsberäkning för tid före 1950, nämligen
att engångsavgift inbetalas för tid mellan den 1 januari 1950 och tidpunkten
för SPA-anslutningen. Av utredningens förslag angående övergångsreglering
följer, att dessa svårigheter i den mån så är möjligt får lösas på
annat sätt än med anlitande av pensionsbestämmelserna. Vad beträffar
de av förevarande förslag omfattade teatrarna och orkestrarna har utredningen
erinrat om att utredningen förordat SPA-anslutning för dessa institutioner
under den förutsättningen, att villkoren för erhållande av lotterimedelsbidrag
till verksamheten regleras på sådant sätt, att dylika bidrag
lämnas endast om vederbörande kommun åtager sig att garantera inbetalningen
av fortlöpande pensionsavgifter. Utredningen har icke ansett
sig kunna ifrågasätta, att statsbidraget till verksamheten göres beroende av
om engångsavgifter erlägges, men har utgått ifrån att de lokala intressenterna
vid sin bidragsgivning beaktar den speciella betydelsen av att en -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

gångsavgifter kan erläggas för tiden från den 1 januari 1950 intill tidpunkten
för SPA-anslutningen beträffande vederbörande teater eller orkester.

Av de institutioner, som omfattas av utredningens förevarande förslag,
intar Eugeniahemmet en särställning såtillvida, att anslutningen till SPApensioneringen
av befattningshavare tillhörande nya personalgrupper vid
andra avdelningar än sjuk- och skolavdelningarna avses skola i sak innebära
en icke-statsunderstödd pensionering. Utredningen förklarar, att övergångsbestämmelsen
om tillgodoräkning utan engångsavgift i enlighet härmed
icke bör gälla för dessa befattningshavare.

Under hänvisning till vad som föreslagits rörande den allmänna utformningen
av övergångsregleringen och med beaktande av att SPA-reglementet
erbjuder möjligheter till reducering av pensionsförmåner, som sammanträffar
med tilläggspension av sådan storlek, att de sammanlagda förmånerna
överstiger den högsta förmån, som kan beredas vederbörande enligt
SPA-reglementet, har pensionsutredningen ansett sig icke böra göra något
uttalande i fråga om dispositionen av befintliga pensionsfonder.

Utlåtandena.

Stadsfullmäktige i Malmö och i Hälsingborg, orkesterstyrelserna i Göteborg
och Hälsingborg samt teaterstyrelsen i Hälsingborg har hemställt om
förmånligare regler för lillgodoräkning av tjänstetid före pensionsregleringen
så att avgiftsbetalning för tiden mellan den 1 januari 1950 och regleringstillfället
icke skulle komma att utgöra något villkor för den retroaktiva
tillgodoräkningen.

I fråga om dispositionen av befintliga pensionsfonder har statskontoret
framhållit angelägenheten av att uppgörelse om fonderna träffas i samband
med SPA-anslutningen, och statens pensionsanstalt har betonat önskvärdheten
av att äldre pensionsanordningar i största möjliga utsträckning
avvecklas samt att för pensioneringsändamål tillgängliga medel i samband
därmed överföres till statsverket. Pensionsanstalten har i detta sammanhang
hemställt, att frågorna om samordningen av äldre pensionsanordningar
och SPA-pensioncringen hänskjutes till utredningen för ny prövning. I
samband härmed bör enligt pensionsanstaltens mening även utredas i vilken
utsträckning retroaktiv tjänstårsbcräkning enligt 18 § 3 mom. SPAreglementet
må medges.

II. SPA-anslutning för befattningshavare hos Svenska jägareförbundet
och Sveriges civilförsvarsförbund.

Såsom jag tidigare nämnt har Svenska jägareförbundet och Sveriges civilförsvarsförbund
i särskilda till Kungl. Maj:t ställda framställningar hem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ställt om pensionsrätt enligt SPA-reglementet för befattningshavare hos
förbunden.

Svenska jägareförbundet utövar den centrala ledningen av jaktvården i
riket och utgör en sammanslutning av inom landet bildade länsjaktvårdsföreningar
till främjande av viltvård och jaktkultur. I enlighet härmed har
förbundet att fullgöra bl. a. följande uppgifter, nämligen

att uppmärksamt följa jakten och viltbeståndets utveckling och i anslutning
därtill hos Kungl. Maj :t och andra myndigheter göra de framställningar,
som är påkallade;

att avge yttranden och verkställa utredningar i ärenden, som av Kungl.
Maj :t eller andra myndigheter för sådant ändamål överlämnas till förbundet;
, . , ,..

att medelst upplysningsverksamhet öka kännedomen om lagar och lorfattningar
på jaktens och naturskyddets områden, verka för dessa lagars
och författningars efterlevnad, sprida kunskap om olika djurslags levnadsbetingelser
och behov av vård och skydd samt om en god viltvård och ett
ändamålsenligt utövande av jakten samt motarbeta användandet av förödande
eller plågsamma jaktmetoder;

att understödja och själv anordna vetenskapliga och andra undersökningar
i syfte att vinna nya rön och erfarenheter, som gagnar jakt och
viltvård;

att upprätta viltstatistik; samt

att verka för höjande av den jägarmässiga skjutskickligheten.

Kungl. Maj :t utser ordförande samt en ledamot jämte suppleanter för dem
i förbundets överstyrelse. Ordföranden i överstyrelsen är också självskriven
ordförande i förbundsstyrelsen, som består av 7 personer. Förbundet
är för sin verksamhet väsentligen beroende av bidrag av allmänna medel.
Detta utgår i form av anslag från den av statskontoret förvaltade jaktvårdsfonden,
vilken bildas av jaktvårdsavgifter, uttagna enligt lagen om
rätt till jakt. För granskning av förbundets räkenskaper och förvaltning
utser Kungl. Maj :t en revisor och en suppleant för denne.

Enligt framställningen finnes ett 30-tal heltidsanställda befattningshavare.
För dessa gäller ett av Kungl. Maj :t fastställt tjänstereglemente innehållande
i enlighet med det statliga lönesystemet avvägda bestämmelser om
lönegrader och övriga avlöningsvillkor. Viss pensionering är ordnad genom
SPP-försäkringar.

Sveriges civilförsvarsförbund, som utgör civilförsvarets frivilliga hjälporganisation,
har till uppgift att genom upplysning främja civilförsvaret och
det frivilliga arbetet för detta samt att bedriva frivillig utbildning och medverka
i annan verksamhet inom civilförsvaret. Vid fullgörandet av sina
uppgifter skall förbundet i erforderlig utsträckning samverka med myndigheter
och organisationer för det civila och militära försvaret och därvid
ställa sig vederbörande myndigheters anvisningar till efterrättelse.

Stadgar för förbundet fastställes av Kungl. Maj:t, som också utser en

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ledamot och en suppleant för denne i förbundets centralstyrelse. Denna består
i övrigt av en representant för varje länsförbund. Den av Kungl. Maj :t
utsedde ledamoten i centralstyrelsen ävensom en representant för civilförsvarsstyrelsen
kallas till arbetsutskottets sammanträden, där de har yttrande-
och förslagsrätt.

Statsbidrag utgår från anslag under elfte huvudtiteln (Bidrag till vissa
frivilliga organisationer). För innevarande budgetår uppgår anslaget till
289 000 kronor. Förbundets egna inkomster har för samma tid beräknats
till omkring 120 000 kronor; häri ingår bl. a. behållningen av det s. k. luftskyddslotteriet
och avkastningen av vissa donationer. För revision av räkenskaper
och förvaltning finnes en av Kungl. Maj :t utsedd revisor.

Förbundet har sex heltidsanställda befattningshavare. Statliga lönenormer
tillämpas. Viss pensionering är ordnad genom SPP-försäkringar.

Statens pensionsanstatt har i yttranden den 5 december 1952 resp. den 9
januari 1953 tillstyrkt bifall till framställningarna under framhållande, att
goda förutsättningar för SPA-anslutning finnes beträffande ifrågavarande
institutioner. Vad angår civilförsvarsförbundet har pensionsanstalten bl. a.
erinrat om att vissa liknande organisationer såsom Skytteförbundens överstyrelse
och Centralförbundet för befälsutbildning SPA-anslutits efter SPAreglementets
tillkomst.

III. Pensionsförhållandena för viss vid Styrsö kustsanatorium
tidigare anställd personal.

I samband med att föreningen Styrsö kustsanatorium år 1951 nedlade sin
till föreningens fastigheter på Styrsö knutna verksamhet träffades den 14
september 1951 ett avtal mellan föreningen och styrelsen för skol- och vårdhemmet
Stretered angående upplåtelse av förut nämnda fastigheter till skoloch
vårdhemmet, som även skulle övertaga viss personal från föreningen.

Avtalet förutsatte godkännande av Kungl. Maj :t, Göteborgs och Bohus
läns landsting och stadsfullmäktige i Göteborg.

Styrsö kustsanatorium tillhörde den grupp av institutioner, som har rätt
att ansluta i princip alla befattningar till SPA-reglementet. Beträffande befattningshavare
hos skol- och vårdhemmet Stretered finnes däremot icke
SPA-anslutningsmöjlighet i fråga om ekonomi- och administrationspersonal.
I avtalet förutsattes emellertid, att sådan personal även efter övergången
till skol- och vårdhemmet skulle vara ansluten till SPA. Avtalet
godkändes av Göteborgs och Bohus läns landsting och av stadsfullmäktige
i Göteborg. I samband med Kungl. Maj:ts prövning av avtalet anmäldes
bl. a. den uppkomna pensionsfrågan för riksdagen. I enlighet med Kungl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Maj :ts förslag beslutades härvid ingen ändring av SPA-anslutningsmöjligheten
för skol- och vårdhemmet. På grund härav uppdrog Kungl. Maj :t åt
medicinalstyrelsen att med föreningen Styrsö kustsanatorium upptaga frågan
om jämkning av avtalet den 14 september 1951.

Pensionsfrågan har därefter varit föremål för ingående överläggningar,
varvid den 3 november 1952 träffats ett tilläggsavtal till nyssnämnda avtal.
Tilläggsavtalet går ut på att den berörda ekonomi- och administrationspersonalen,
så länge den kvarstår i tjänst hos skol- och vårdhemmet,
skall vara underkastad SPA-reglementet enligt i tillämpliga delar de bestämmelser,
som gäller enligt kungörelsen 1950:361 beträffande polispersonal,
vilken i samband med ändring i rikets kommunala indelning övergått
till tjänst hos polisdistrikt, som utgöres av stad eller köping. Enligt
dessa bestämmelser utgår bl. a. pensionsavgifter, som motsvarar de enligt
försäkringstekniska grunder beräkneliga pensionskostnaderna. I tilläggsavtalet
anges, att detsamma skall kunna omprövas, då resultatet av 1951
års pensionsutrednings arbete föreligger. Tilläggsavtalet kräver godkännande
av landstingets i Göteborgs och Bohus län sjukvårdsberedning, stadsfullmäktige
i Göteborg och Kungl. Maj :t.

Sedan landstingets sjukvårdsberedning och stadsfullmäktige i Göteborg
för sin del godkänt tilläggsavtalet, har stadsfullmäktige i skrivelse den 23
december 1952 hemställt om Kungl. Maj :ts godkännande av detsamma. För
genomförande av den i tilläggsavtalet avsedda pensionsregleringen erfordras
riksdagens medgivande.

Yttranden i ärendet har avgivits av statskontoret, statens pensionsanstalt
och 1951 års pensionsutredning samt medicinalstyrelsen, vilka samtliga tillstyrkt,
att den överenskomna anordningen genomföres eller förklarat sig
icke vilja rikta erinran häremot. De tre förstnämnda har därvid förutsatt,
att en klausul i tilläggsavtalet, enligt vilken på tiden före den 1 november
1951 belöpande pensionsavgifter skall bestridas av föreningen Styrsö kustsanatorium
— och därmed i sista hand av staten — icke skall gälla sådana
på nämnda tid belöpande avgifter, som uppkommer till följd av senare inträffade
förändringar.

Departementschefen.

Frågan om avgränsningen av pensioneringsverksamheten genom statens
pensionsanstalt beträffande icke-statliga befattningshavare har sedan länge
stått på dagordningen. Svårigheterna med avgränsningen sammanhänger
med att SPA-pensioneringen i sin hittillsvarande utformning medfört betydande
statsbidrag till de i pensioneringen inordnade institutionerna och
att denna statsbidragsgivning av pensionstekniska skäl fått en sådan uppbyggnad
att t. ex. möjligheterna till anpassning av statsbidraget efter skif -

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

tande behov och angelägenhetsgrad är relativt begränsade. Den omständigheten
att pensionering i statlig regi nödvändigt inneburit statsunderstöd —
och därtill ett sådant av nyss angivna beskaffenhet — har i flera fall förhindrat
en rationell lösning av pensionsfrågan för personal i tjänst hos
kommun eller inom verksamhet, som står det allmänna nära. Så är fallet
t. ex. inom den icke-statliga anstaltssjukvården. Behovet av att skilja administrationen
av pensioneringen från finansieringen av densamma har
därför efter hand kommit att bli framträdande.

Den omfattande genomgång av frågan om avgränsningen av denna pensioneringsverksamhet,
som gjordes inom 1944 års pensionsutredning, ledde
icke till några större förändringar beträffande verksamhetsområdet utan
snarast till ett fastslående av de tidigare gällande gränserna. I reservationer
till utredningsförslaget underströks emellertid de möjligheter till en ändamålsenligare
avgränsning av SPA-området, som skulle vinnas om en ur
statsbidragssynpunkt neutral pensionering anordnades i statens pensionsanstalt.

Frågorna om inrättande av en sådan »icke-statsunderstödd» pensioneringslinje
i pensionsanstalten och om en mera definitiv avgränsning av
anstaltens pensioneringsverksamhet tillhör de spörsmål, som 1951 års pensionsutredning
fått i uppdrag att undersöka. Pensionsutredningen, som enligt
direktiven skall såvitt möjligt redovisa resultaten av sitt arbete etappvis,
har i den nu föreliggande skrivelsen med förslag angående viss utvidgning
av området för SPA-pensioneringen meddelat, att utredningen ännu
icke är beredd att taga ställning till frågorna rörande en icke-statsunderstödd
pensioneringslinje i statens pensionsanstalt. Utredningen har dock
efter en inventering av föreliggande frågor om nyanslutning till SPA-pensioneringen
funnit det möjligt att redan på nuvarande stadium av utredningsarbetet
taga ställning till vissa av anslutningsfrågorna. Då några ändringar
i pensioneringssystemet nu ej ifrågasättes, har utredningen haft att
utgå från att SPA-anslutningen medför statsbidragsgivning. På grund härav
har förslaget begränsats till att avse sådana institutioner, som redan på
direkt väg tillerkänts statsbidrag av i stort sett samma karaktär, som det
indirekta statsbidrag, som uppkommer på grund av SPA-reglementet. Utredningen
har avsett, att man härigenom skulle undvika att genom SPAanslutningen
införa något i princip nytt i statsbidragshänseende för ifrågavarande
institutioner. Den nu ifrågasatta SPA-anslutningen förutsättes närmast
innebära en sådan komplettering av 1950 års SPA-reglering, som kan
vara motiverad med hänsyn till utvecklingen från år 1950 och möjlig på
grundval av den överblick över förhållandena, som nu erbjudes.

Pensionsutredningens förslag omfattar dels vissa inrättningar, som i ekonomiskt
hänseende är starkt beroende av staten och vilkas uppgifter helt
eller i övervägande grad iir av rikskaraktär — Oceanografiska institutet i

:l Hihiinit Ull riksdagens protokoll 11)53. 1 samt. Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition nr 215.

Göteborg. Svenskt biografiskt lexikon, Svenska institutet för kulturellt utbyte
med utlandet, Göteborgs handelshögskola, Hushållningssällskapens
förbund och Eugeniahemmet — och dels vissa institutioner med i förhållande
till de nyssnämnda i allmänhet något mindre statligt bidrag och
med uppgifter, som är av mera lokalt intresse, nämligen vissa med lotterimedel
understödda teatrar — Göteborgs lyriska teater samt stadsteatrarna
i Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Norrköping-Linköping — och vissa på
samma sätt understödda symfoniorkestrar, nämligen orkestrarna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Beträffande
de institutioner, som hänförts till den första gruppen, är att märka,
dels att förslaget ej är ovillkorligt i fråga om Göteborgs handelshögskola
utan gjorts beroende av att ett planerat finansieringsavtal mellan staten,
Göteborgs stad och högskolan kommer till stånd, dels att förslaget
omfattar Hushållningssällskapens förbund, som icke åtnjuter direkt statsbidrag
men finansieras av de i betydande utsträckning statsunderstödda
hushållningssällskapen, och dels att förslaget beträffande Eugeniahemmet
går ut på utsträckande under viss förutsättning av SPA-anslutningsmöjligheten
till att gälla nya personalkategorier.

Förslaget om SPA-anslutning beträffande Oceanografiska institutet i Göteborg,
Svenskt biografiskt lexikon, Svenska institutet för kulturellt utbyte
med utlandet, Hushållningssällskapens förbund och Göteborgs handelshögskola
har genomgående tillstyrkts. Beträffande Göteborgs handelshögskola
har dock härvid förutsatts, att nyssnämnda finansieringsavtal kommer till
stånd i enlighet med vad som preliminärt övrenskommits. Statskontoret och
statens pensionsanstalt har ansett, att som ytterligare villkor för SPA-anslutning
bör gälla, att befattningshavarna vid handelshögskolan blir underkastade
statens allmänna avlöningsreglemente. För egen del biträder jag utredningens
förslag beträffande angivna institutioner. I fråga om Göteborgs
handelshögskola vill jag härvid erinra, att proposition angående godkännande
av avtal rörande handelshögskolans i Göteborg framtida ställning in. in.
nu avlåtits till riksdagen (1953: 90). Såsom av propositionen framgår, har
ställning icke tagits till frågan om ett formellt inordnande under statens
allmänna avlöningsreglemente av högskolans personal, för vilken lönevillkoren
redan för närvarande är i huvudsak reglerade i överensstämmelse
med bestämmelserna i nämnda reglemente. Då jag i fråga om handelshögskolan
biträder pensionsutredningens förslag, innebär detta, att jag förordar
SPA-anslutning för högskolans befattningshavare, ehuru statens allmänna
avlöningsreglemente formellt icke är tillämpligt på dem.

Utredningsförslaget angående vidgad SPA-anslutningsmöjlighet för befattningshavare
vid Eugeniahemmet går i ekonomiskt hänseende bl. a. ut
på att en sådan reglering av statsbidragsvillkoren skall ske, att hemmet
kommer att få betala dubbla SPA-avgifter — alltså i princip hela pensioneringskostnaderna
— för befattningshavare tillhörande de nyanslutna grup -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

perna (ekonomi- och administrationspersonal) vid sådan avdelning inom
hemmet, vars driftsunderskott icke täckes av statsmedel. Förslaget härom
har i princip tillstyrkts av medicinalstyrelsen, som dock ifrågasatt ett uppskov
med genomförandet av den av utredningen förordade minskningen av
det direkta statsbidraget till Eugeniahemmet till dess frågan om hemmets
framtida användning och finansiering — som nu är under utredning — klarlagts.
Då starka skäl synes tala för en utvidgad SPA-pensionering vid Eugeniahemmet
på sätt pensionsutredningen föreslagit, och då principiella erinringar
icke framkommit häremot under remissbehandlingen, vill jag ej motsätta
mig den ifrågasatta vidgade SPA-anslutningen för hemmet. Vad beträffar
den därmed sammanhängande frågan om regleringen av statsbidraget till
hemmet anser jag, att pensionsregleringen i och för sig ej utgör anledning
att i statsbidragshänseende behandla hemmet på annat sätt än för
närvarande. Pensionsutredningens förslag innebär, att hemmet för den nyanslutna
personalen vid avdelning, som icke är understödd genom statligt
fyllnadsbidrag, i princip får bära pensioneringskostnaderna i samma utsträckning
som andra administrationsutgifter för sådan avdelning. Jag ansluter
mig därför till utredningens förslag även i denna del. En eventuell
framtida omläggning av statsbidragsgivningen beträffande hemmet kan
givetvis komma att medföra ändring i den nu förordade regleringen.

Pensionsutredningens förslag om SPA-anslutning av vissa med lotterimedel
understödda teatrar och symfoniorkestrar är av betydande räckvidd
både ekonomiskt och administrativt. Antalet av förslaget omfattade befattningshavare
vid ifrågavarande teatrar och orkestrar kan uppskattas till omkring
730, medan utredningens hela förslag avser ca 870 befattningshavare.
Detta innebär, att omkring 85 procent av samtliga av förslaget till
pensionsreglering omfattade personer är anställda vid teatrarna eller orkestrarna.

Pensionsutredningen har själv ansett, att förutsättningarna för SPAanslutning
beträffande teatrarna och orkestrarna icke är fullt klart för
handen. Utredningen har dock funnit övervägande skäl tala för eu sådan
reglering, varvid utredningen bl. a. fäst vikt vid att de statliga bidragen
under lång tid utgjort det väsentliga stödet till verksamheten och vid att ett
enhetligt pensioneringssystem är ägnat att underlätta cirkulationen mellan
de olika teatrarna respektive orkestrarna.

Utredningens förslag bygger i ekonomiskt hänseende på en medverkan
från vederbörande kommuners sida på så sätt, att dessa skulle stå som
garanter för att fortlöpande SPA-avgifter inbetalas; det föreslagna villkoret
härom torde få ses mot bakgrunden av att såsom huvudmän för teater- och
orkesterverksamheten står aktiebolag, ideella föreningar och stiftelser, vilkas
fortbestånd på längre sikt kan vara något oviss. Pensionsutredningen
har också tänkt sig, att villkoren för erhållande av lotterimcdelsbidrag vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ett införande av den föreslagna SPA-anslutningsmöjligheten skulle omregleras
så att dylikt bidrag i fortsättningen över huvud icke skulle utgå till
verksamheten om icke den nyssnämnda garantien lämnades. En förutsättning
för SPA-anslutning beträffande teatrarna och orkestrarna skulle också
vara, att — med hänsyn till storleken av det indirekta statsbidrag, som
SP A-pensioneringen medför — varken fortlöpande avgifter eller engångsavgifter
till SPA skulle få föranleda ökade statsbidrag. Utredningen har
vidare betonat, att frågan om statsbidragsrelationen endast skulle bli provisoriskt
löst genom den förordade SP A-anslutningen och att en eventuell
framtida övergång till ett pensioneringssystem, som i motsats till det nuvarande
icke automatiskt innebär statsbidrag, skulle kunna medföra att därvid
utgående direkt statsbidrag avvägdes enligt nya normer. Utredningens förslag
beträffande teatrarna och orkestrarna är — liksom i övriga avseenden
— enhälligt.

Statens pensionsanstalt har förklarat sig icke ha något att erinra mot
att pensionering i någon form genom statens medverkan ordnas vid teatrarna
och orkestrarna. Däremot har pensionsanstalten bestämt avstyrkt, att
pensionsreglering sker genom tillämpning av SPA-reglementet, innan löneoch
anställningsvillkoren för de berörda befattningshavarna reglerats på
ett ur pensioneringssynpunkt godtagbart sätt. Anstalten har härvid åberopat
bl. a. erfarenheterna i fråga om de kungl. teatrarna. Även statskontoret
har avstyrkt SP A-reglering i nuvarande läge för teatrarna och orkestrarna.
Ämbetsverket har anfört såväl allmänt ekonomiska och principiella
som administrativa skäl mot en sådan reglering. Vad beträffar kostnaderna
för pensionsregleringen har statskontoret hänvisat till en inom statens pensionsanstalt
gjord överslagsberäkning, enligt vilken ett genomförande avhela
utredningsförslaget — vilket såsom förut nämnts till övervägande
delen gäller teatrarna och orkestrarna — skulle medföra årliga kostnader
på 1 å 1,5 miljoner kronor samt engångskostnader betydligt
överstigande 10 miljoner kronor. Av dessa belopp skulle i stort sett
hälften falla på staten. Av principiella skäl har statskontoret vänt sig emot
att en SPA-anslutning skulle ske, innan slutlig ställning tagits till frågan
om den framtida utformningen av pensioneringsverksamheten och om inrättande
av en pensioneringslinje, som icke automatiskt medför statsbidrag,
eftersom bl. a. de kungl. teatrarna förutsatts kunna komma att bli
överförda till en sådan pensioneringslinje. Statskontoret har också ansett
det vara principiellt betänkligt att genomföra SPA-anslutning för institutioner,
vilkas statsbidrag utgöres av anslag ur lotterimedelsfonden.

Å andra sidan har förslaget om SPA-anslutning beträffande teatrar och
orkestrar tillstyrkts — i varje fall i princip — av samtliga de övriga hörda
myndigheterna och sammanslutningarna, bl. a. Svenska stadsförbundets
styrelse — som allmänt funnit förslagen välgrundade — teaterrådet och

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

musikaliska akademien, varvid i flera fall vikten av ett snabbt genomförande
av förslaget särskilt understrukits. Stadsfullmäktige i Norrköping och
Gävle har dock förklarat sig icke ha finansiella resurser för de vidgade
åtaganden från städerna, som förslaget skulle innebära.

Vad beträffar kostnadsfördelningsfrågan har vidare stadsfullmäktige i
Göteborg förutsatt särskilda förhandlingar mellan staten och staden för
åvägabringande av att nuvarande förhållande mellan de statliga och de
kommunala bidragen skulle bibehållas. Statens pensionsanstalt har förordat,
att överenskommelse träffas mellan staten och vederbörande medintressent
angående fördelning av pensionsutgifterna, varmed anstalten synes
avse kostnaderna för utgående pensioner. Förslaget har i angivna del tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av bl. a. Svenska stadsförbundets styrelse
samt stadsfullmäktige i Stockholm, Malmö och Hälsingborg. Teaterrådet
har understrukit det lokala intresset av teaterverksamheten och under
anslutning till pensionsutredningens förslag uttalat, att medverkan från
kommunerna till den föreslagna pensioneringens utförande är rimlig. Ett
liknande uttalande har musikaliska akademien gjort beträffande orkesterverksamheten.

För egen del vill jag beträffande teater- och orkesterpersonalens pensionsfråga
framhålla följande. Vad först angår kostnaderna torde böra beaktas,
att de angivna siffrorna — som gäller utredningens hela förslag — icke
anger den vid ett genomförande av pensionsregleringen uppkommande belastningen
på pensionsanslaget m. m., utan är baserade på försäkringstekniska
beräkningar enligt premiereservsystemet. Under en övergångsperiod
skulle den på grund av pensionsregleringen uppkommande anslagsbelastningen
bli relativt ringa, om ens någon; först efter flera år skulle några
mera betydande kostnader inträda för staten. Vidare bör i detta sammanhang
observeras, att statens beräknade kostnader för framtiden skulle uppgå till
endast omkring hälften av de angivna totalkostnaderna, om här bortses från
inverkan av höjning av det rörliga tillägget. Kostnaderna kommer också att
gå ned till följd av den omläggning beträffande samordningen av tjänstepension
och folkpension, varom överenskommelse nyligen träffats med personalorganisationerna.
Slutligen bör beaktas, att engångskostnaderna med
hänsyn till de övergångsanordningar, som jag i det följande förordar, högst
väsentligt blir beroende av vederbörande huvudmäns förmåga att inbetala
engångsavgifter för tiden mellan den 1 januari 1950 och anslutningstillfället.
På grund av angivna förhållanden anser jag, att kostnaderna i och
för sig icke utgör skäl att ytterligare uppskjuta pensionsfrågans lösning.

I anledning av de utav statskontoret gjorda principiella invändningarna
mot ett inordnande av teatrar och orkestrar i SPA-pensioneringen i dess
nuvarande utformning vill jag erinra, att ett sådant inordnande enligt förslaget
skulle gälla provisoriskt och att ett överförande till eu framtida i och

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

för sig icke-statsunderstödd pensioneringslinje förutsatts skola kunna ske
utan hinder av den provisoriska regleringen. Den omständigheten att statsbidrag
till verksamheten utgår av lotterimedel anser jag icke böra i och
för sig utgöra hinder för pensionsregleringen.

Förslaget om pensionsreglering vid teatrarna och orkestrarna torde få
bedömas också med hänsyn till att förslaget väsentligen innebär, att ökat
statligt stöd skall lämnas till sådan ute i landet bedriven kulturell verksamhet,
vars motsvarighet i Stockholm sedan länge åtnjutit sådan förmån. Enligt
vad som framgår av bl. a. yttrandena från teaterrådet och musikaliska
akademien utgör frånvaron av ordnade pensionsförhållanden ett svårt hinder
för upprätthållandet av verksamhetens konstnärliga standard; på
grund härav är en snar lösning nödvändig. Invändningarna mot förslaget
angående teatrarna och orkestrarna gäller till övervägande del icke frågan
om det statliga engagemanget över huvud utan snarast de organisatoriska
och administrativa förutsättningarna.

Med hänsyn till det anförda och till den omständigheten att frågan redan
har uppskjutits under mycket lång tid vill jag icke motsätta mig, att
SPA-anslutningsmöjlighet nu öppnas för de avsedda institutionerna. På
grund av vissa av de berörda städernas ställningstaganden torde det emellertid
icke kunna förutsättas, att pensionsregleringen nu kommer att omfatta
samtliga de av pensionsutredningen föreslagna teatrarna och orkestrarna.
Bestämmelserna i ämnet synes dock böra utformas så, att var och en av de
angivna teatrarna och orkestrarna kan efter beslut av Kungl. Maj :t anslutas
under de närmare förutsättningar, som kan komma att bli beslutade i
anledning av förevarande förslag. Med beaktande av vad som i samband
med remissbehandlingen framkommit rörande angelägenheten av att Uppsala
stadsteater icke lämnas utanför pensionsregleringen vill jag även förorda,
att möjlighet till SPA-anslutning öppnas för denna teater på enahanda
villkor som i fråga om de övriga teatrarna.

Vad beträffar fördelningen av kostnaderna för pensioneringen anser jag
mig kunna som ett provisorium godtaga utredningens förslag, som innebär,
att kommunernas åtagande begränsas till att gälla garanti för inbetalning
av fortlöpande avgifter. Till frågan om den av utredningen föreslagna omregleringen
av statsbidragsvillkoren så att garantiåtagande beträffande de
fortlöpande avgifterna skulle utgöra förutsättning för erhållande av statsbidrag
över huvud till verksamheten är jag för närvarande icke beredd att
taga ställning.

I överensstämmelse med hittills tillämpade principer för SPA-anslutning
av olika personalgrupper bör pensionsregleringen i enlighet med utredningens
förslag vid orkestrarna begränsas till att omfatta befattningshavare
med musikalisk verksamhet. Pensionering av den administrativa personalen
vid orkestrarna får alltså i varje fall tills vidare ske utan statens inedver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

kan. SPA-anslutningen kommer redan på grund av tekniska skäl också att
begränsas till att omfatta befattningshavare, som kvarstår i tjänst vid regleringstillfället.

De föreslagna pensionsåldrarna och tjänståldrarna synes mig kunna godtagas
i avbidan på den omprövning beträffande hela SPA-området, som
pågår inom 1948 års pensionsålderskommitté. Denna kommitté torde komma
att i samband med sitt arbete undersöka den av 1951 års pensionsutredning
väckta frågan om eventuell ändring av tjänståldern för teaterpersonal
med hänsyn till de ändrade förutsättningar, som ett genomförande
av förevarande SPA-anslutningsförslag skulle innebära.

De av utredningen föreslagna reglerna om bestämmande av pensionsklass
för teater- och orkesterpersonal, som sammanhänger med att beträffande
dessa grupper lön icke utgår enligt det statliga lönesystemet och som i
princip medför nedsättning av pensionsklassen med två steg i förhållande
till det resultat som ernås, då det statliga lönesystemet tillämpas, har i
vissa av yttrandena kritiserats såsom alltför ogynnsamt. För min del vill
jag i detta sammanhang understryka, att, såsom utredningen framhållit,
pensionsklasserna skall bestämmas med utgångspunkt från löner, som i
viss utsträckning inkluderar ersättning för befattningshavarnas kostnader
i tjänsten och vid vilkas avvägning staten icke haft något närmare inflytande.
Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu förorda annan reglering
av pensionsklassfrågan än den, som utredningen angivit.

Frågan om mera definitiva regler för pensionsklassbestämningen beträffande
ifrågavarande grupper torde komma att prövas under pensionsutredningcns
fortsatta arbete.

Beträffande de i det föregående icke särskilt nämnda detaljfrågorna
bör för de av pensionsutredningens förslag berörda befattningarna gälla
samma regler som för motsvarande redan SPA-anslutna befattningar.

Vad beträffar övergångsfrågorna torde endast spörsmålet om tillgodoräkning
av tjänstetid före pensionsregleringen påkalla ställningstagande av
riksdagen. I denna fråga biträder jag för egen del pensionsutredningens
förslag, som i princip går ut på att tid före år 1950 må liksom vid förut genomförda
regleringar tillgodoräknas till hälften utan att engångsavgift erlägges
och helt om full (dubbel) avgift erlägges för halva tiden, allt under
förutsättning att reguljär SPA-avgift erlägges för tiden mellan den 1 januari
1950 och anslutningstillfället.

I anslutning till de i det föregående anmälda SPA-ärcndcna torde jag
även få upptaga frågan om reglering av pensionsförhållandena beträffande
vissa befattningar, som tillhör den under första huvudtiteln upptagna kungl.
hovstaten, nämligen befattningarna såsom hovintendent, hovkamrer, kans -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

list, korrespondent, hovmästare, kammarvaktmästare, chaufför, städerska,
strykerska m. fl. Antalet sådana befattningar utgör för närvarande omkring
60.

Jag förordar, att pensioneringen beträffande innehavare av dessa befattningar
fr. o. in. den 1 juli 1953 regleras genom SPA-anslutning. Härvid
hör de enligt SPA-reglementet allmänt gällande bestämmelserna angående
avgifter, pensionsunderlag och pensionsåldrar in. in. tillämpas. De enligt
SPA-reglementet gällande pensionsåldrarna är visserligen lägre än de avgångsåldrar,
som för närvarande vanligen tillämpas för nu ifrågavarande
befattningshavare, men detta utgör i och för sig icke något formellt hinder
för att befattningshavarna även efter en SPA-reglering kvarstår vid sina
uppgifter intill nu gängse avgångsålder.

Såsom huvudman för befattningshavarna bör angivas kungl. hovstaten,
vilket innebär, att pensionsrätten för befattningshavarna icke blir beroende
av att anställning innehaves hos Eders Majestät personligen.

Befattningarna bör hänföras till grupp B enligt SPA-reglementet, varav
följer, att anslutning av befattningarna sker efter särskild registrering, vid
vilken pensionsanstalten bl. a. har att pröva, huruvida befattningarna är
av stadigvarande art och avsedda för tjänstgöring under så stor del av året
och i sådan omfattning, som kan anses normal för motsvarande befattningar.

Den ifrågasatta pensionsregleringen är icke avsedd att omfatta den vid
kungl. husgerådskammaren anställda personalen, vilken redovisas under
det i riksstaten uppförda anslaget till Underhåll och vård av möbler samt
andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten. Jag förutsätter, att
denna personals pensionsförhållanden kommer att regleras i den ordning
som tillämpas för den personal, som tillhör kungl. slottsstaten.

För genomförande av SP A-anslutningen erfordras riksdagens medgivande.
Vad beträffar övergångsbestämmelserna bör det ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela sådana angående bl. a. retroaktiv tjänstårstillgodoräkning
i enlighet med vad som skett vid tidigare SPA-regleringar.

I det föregående har redovisats även fråga om SPA-anslutning beträffande
befattningshavare hos Svenska jägareförbundet och Sveriges civilförsvarsförbund.
Då dessa båda sammanslutningar åtnjuter betydande bidrag
av allmänna medel och utövar verksamhet, som är av påtagligt statligt intresse,
anser jag mig kunna förorda, att förslag om SPA-anslutning även för
deras personal underställes riksdagen i förevarande sammanhang.

De förordade SPA-anslutningarna torde böra medges i princip fr. o. m.
den 1 juli 1953. Med hänsyn till omfattningen av regleringen vill jag emellertid
understryka, att anspråk icke får ställas på att pensionsanstaltens

Kangl. Maj.ts proposition nr 215. 41

administrativa arbete med regleringen skall vara genomfört vid angivna
tidpunkt.

Vad slutligen angår pensionsförhållandena för viss vid Styrsö kustsanatorium
tidigare anställd personal anser jag mig i förevarande läge — med
biträdande av remissinstansernas ståndpunkt — kunna godtaga den lösning
av pensionsfrågan, som anges i ifrågavarande tilläggsavtal.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag förordat utfärda bestämmelser om
ändring i SPA-reglementet ävensom i övrigt erforderliga
bestämmelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ingvar Rörs.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 215.