Kungl. Maj.ts proposition nr 210 (Proposition 1947:210)

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantmäteripersonalens
organisation och avlöningsförhållanden m. m.;
given Stockholms slott den 28 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Zetterberg, Vougt, Sträng,
Nilsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler statsrådet Sträng frågor angående vissa anslag till lantmäteriväsendet
för budgetåret 1947/48 m. m. samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 214—221) har Kungl. Maj:t på
min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition rörande
lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden beräkna
dels till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 347 400 kronor,
dels till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 74 000
kronor, dels till Lantmäteristyrelsen: Kartlagningsarbeten ett reservationsanslag
av 25 000 kronor, dels till Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1 284 900 kronor, dels till Lantmäterikontoren i länen: OmBitas
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210.

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

kostnader ett förslagsanslag av 209 000 kronor, dels till Distriktslantmätare
och extra lantmätare m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 716 000 kronor,
dels till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Reseersättningar
ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor, dels ock till Distriktslantmätare och
extra lantmätare m. fl.: Ersättning för publik renovation ett förslagsanslag
av 30 000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Jämlikt Kungl. Maj ds bemyndigande den 6 april 1945 tillkallade statsrådet
Rubbestad sakkunniga att enligt angivna riktlinjer verkställa utredning
rörande lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden. De
sakkunniga, som antagit benämningen 1945 års lantmäteriutredning, ha utgjorts
av ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. statssekreteraren B.
Näsgård, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen
J. A. Andersson, Tungelsta, byråchefen i riksräkenskapsverket
K. A. V. Arvidsson, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören E.
A. Lindblom, Falun, ledamoten av riksdagens andra kammare, civilingenjören
M. S. Ljungberg, Norrköping, samt f. d. byråchefen i lantmäteristyrelsen
A. G. N. Sandberg.

Utredningen, som vid fullgörandet av sitt uppdrag biträtts av bland andra
f. d. kanslirådet A. Carlsson, har den 19 december 1946 avgivit betänkande
med förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden
m. m. (SOU 1947: 7).

Över utredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
allmänna lönenämnden, rikets länsstyrelser, statens priskontrollnämnd, 1944
års personalutredning, Sveriges lantbruksförbund, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening, Statsverkens
ingenjörsförbund, Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening,
Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten samt Föreningen
kvinnor i statens tjänst. Vid lantmäteristyrelsens utlåtande ha fogats
yttranden från samtliga överlantmätare samt ett flertal distriktslantmätare och
extra lantmätare.

I det följande kommer jag att under de olika punkterna i regel endast lämna
en sammanfattning av vad utredningen anfört och föreslagit. I övrigt
får jag hänvisa till utredningens betänkande.

I. Principerna för löneregleringen och lantmäteridistriktens

omorganisation.

Utredningen.

I sitt förslag har lantmäteriutredningen förordat en revision beträffande
lönesystemet för distriktslantmätarna och övriga lantmätare som syssla med
lantmäteriförrättningar innebärande, att lantmätarna skola avlönas efter samma
grunder, som gälla för statens befattningshavare i allmänhet. Sådana ersättningar
enligt taxa för utförda förrättningar och uppdrag, som lantmätarna

Kanyl. Maj.ts proposition nr 210.

hittills fått uppbära vid sidan av viss kontant statslön, ha föreslagits skola
ingå till statsverket. I anslutning härtill har förordats statsanställning och
statsavlöning av lantmätarnas biträdespersonal samt statens övertagande av
alla med lantmäteriverksamheten förenade omkostnader för tjänstelokaler
och instrument m. m. I samband med löneregleringen har utredningen företagit
eu översyn av lantmäteriets distriktsorganisation och distriktsindelning
och därvid förordat en betydande utvidgning av distriktens omfattning för att
åstadkomma ur arbetsorganisatoriska synpunkter lämpliga tjänstgöringsområden.
Utredningens förslag innebär vidare att vissa av de arbetsuppgifter
som hittills åvilat den lantmäteriutbildade personalen överföras å biträdespersonalen.
Med hänsyn härtill har en betydande utökning av biträdespersonalen
föreslagits.

Enligt en av utredningen gjord överslagsberäkning skulle kostnadsökningen
till följd av den föreslagna löneregleringen och omorganisationen för ett budgetår
efter förslagets genomförande uppgå till omkring 4 100 000 kronor utom
vissa engångskostnader för distriktens utrustning in. in. Statens taxeinkomster
för lantmäteriverksamheten ha samtidigt beräknats till 2 000 000 kronor, varför
nettoökningen skulle komma att utgöra omkring 2 100 000 kronor. Vid
dessa beräkningar har hänSyn icke tagits till den kostnadsökning, som kommer
att föranledas av den från den 1 juli 1947 ikraftträdande allmänna löneregleringen
för statens tjänstemän.

Utredningen har upptagit till behandling jämväl vissa andra med löneregleringen
och omorganisationen sammanhängande frågor såsom biträdespersonalens
utbildning, lantmäteritaxan m. m.

Yttrandena.

De av utredningen föreslagna allmänna principerna för löneregleringen och
omorganisationen ha i stort sett tillstyrkts i de remissyttranden som avgivits
över utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen har såsom sin uppfattning uttalat, att en omorganisation
vore ofrånkomlig för att lantmäteriet skulle vara i stånd att fullgöra
sina uppgifter. Till närmare utveckling av sin mening har styrelsen
anfört hl. a. följande.

Av för styrelsen tillgängligt utredningsmaterial framgår att antalet avslutade
förrättningar under år 1946 stigit till cirka 31 100, eller ungefär
13 procent mer än närmast föregående år och ungefär 39 procent mer än
år 1944. Det oaktat har antalet balanserade förrättningar år från år blivit
allt större. Vid 1946 års utgång utgjorde sålunda arbetsbalansen beträffande
dels påbörjade men icke avslutade och dels icke påbörjade förrättningar
som upptagas i diariema över lantmäteriförrättningar cirka 23 000. Härtill
komma balanserade förrättningar inom städer och samhällen med fastighetsregister
såsom för stad samt en mängd uppdrag, som icke upptagas i
diarierna utan i särskilda liggare. Eftersom lantmätarna under trycket av
den ökade arbetsbördan alltmer nödgats inrikta verksamheten på enkla,
föga tidskrävande förrättningar, främst bostadsavstyckningar, under det att
större och mera komplicerade arbeten i ökad utsträckning måst ställas på
framtiden, är arbetsbalansen i verkligheten dock större än vad av utred -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Före draganden.

ningsmaterialet siffermässigt framgår. Många distrikt ha balanserade förrättningar
tili sådant antai och av sådan beskaffenhet att det med den tillgängliga
personalen skulle taga 1—2 år eller däröver att utföra dem. Detta
innebär att inom ett dylikt distrikt allmänheten kan få vänta mer än två
år på utförandet av lantmäteriförrättningar, åminstone om dessa icke äro
av särskilt brådskande natur och därför ej kunna behandlas med förtur.

Styrelsen nödgas med stöd härav konstatera, att lantmäteriet sedan flera
år tillbaka icke varit och i nuvarande läge uppenbarligen icke är i stånd att
fullgöra sina åligganden på ett sådant sätt, som den förrättningssökande allmänheten
har rätt att förvänta. Dröjsmålen med förrättningarnas handläggning
medför uppenbar skada för allmänheten och äventyrar det allmännas
intressen.

Det är utan vidare klart att den nuvarande personalen är för liten. En
viss personalökning har visserligen skett, särskilt beträffande de icke högskoleutbildade
arbetskrafterna, eller sålunda tekniska biträden och kontorspersonal.
Avlönings- och befordringsförliållandena ha emellertid icke varit
sådana att personalen kunnat känna sig till freds i sitt svåra och stundom
otacksamma arbete. Dessa förhållanden ha i sin tur lett till att den högskoleutbildade
personalen lämnat lantmäteriet i eu utsträckning som är
särskilt anmärkningsvärd, eftersom det tidigare endast mycket sällan brukat
inträffa att den som komrnit in på lantmätarbanan avgått därifrån för
att ägna sig åt annan verksamhet. Avgången har varit särskilt märkbar under
år 1946, då ej mindre än 20 personer med lantmäteriexamen sökt sig
anställning utanför det statliga lantmäteriet. Då sammanlagda antalet från
tekniska högskolan utexaminerade personer med lantmäteriexamen år 1946
utgjorde 16, har sålunda avgången till annan verksamhet detta år överstigit
hela tillskottet från högskolan. Liknande avgång har skett även bland lantmätarnas
tekniska biträden och kontorsbiträden.

Delvis bero de nuvarande otillfredsställande förhållandena på det rådande
avlöningssystemet. Alt lantmäteripersonalens inkomster i väsentlig mån
äro beroende av avgifter som utgå enligt taxa har i hög grad försvårat möjligheterna
att giva särskilt biträdespersonalen ordnade och goda anställningsförhållanden.
Även andra olägenheter ha blivit följden av detta inom
nästan alla andra förvaltningsgrenar övergivna system.

För att lantmäteriet skall bli i stånd att fullgöra sina uppgifter är en
omorganisation sålunda ofrånkomlig. Denna bör syfta till att med undanröjande
av nuvarande missförhållanden tillskapa lantmäteriorgan, som kunna
fungera snabbt, säkert och med erforderlig auktoritet men också med
öppen blick och förståelse för statsmakternas ställningstagande i fråga om
jordpolitiken och fastighetsbildningen.

För att uppnå det angivna syftet är det särskilt två förhållanden som
måste uppmärksammas. Det ena är att en lämplig avvägning bör ske mellan
högskoleutbildad och annan personal, så att icke som nu är fallet den
kvalificerade personalen måste utnyttjas för rutinarbeten. Det andra är att
personalens anställnings- och avlöningsförhållanden ordnas på ett sätt, som
motsvarar deras viktiga uppgifter.

Det torde allmänt erkännas att nu gällande ordning i fråga om lantmäteripersonalens
organisation och avlöningsförhållanden är föga tillfredsställande
och knappast längre svarar mot tidens krav. Det nu tillämpade avlöningssystemet,
vilket bland annat innebär att lantmätarna uppbära en större eller
mindre del av sin lön i form av ersättningar för utförda förrättningar med

Kungl. Alaj.ts proposition nr 210.

belopp som utgå enligt fastställd taxa eller i vissa fall efter överenskommelse,
är sålunda förenat med avsevärda olägenheter. Mot bibehållande av nuvarande
avlöningssystem talar onekligen den omständigheten att detsamma
medför olikheter i lönehänseende som icke betingas av skillnader i tjänsteförhållanden.
Allvarligare synes dock vara att systemet kan medföra en risk
att i vissa fall förtjänstintresset hos förrättningsmannen i första hand och
icke jordpolitiska synpunkter bliva avgörande vid bedömningen av huruvida
en begärd förrättning bör vidtagas eller ej. Icke heller lämnar den nuvarande
ordningen någon garanti för att vid den arbetsbalans, som föreligger inom
lantmäteriet, de förrättningar givas företräde som ur samhällets och det allmännas
synpunkt framstå som mest angelägna och brådskande. Såsom också
av utredningen framhållits har sportelsystemet numera övergivits på de flesta
områden av statsförvaltningen, där denna avlöningsform tidigare tillämpats.

Aven den nuvarande distriktsindelningen torde inbjuda till kritik såsom
otidsenlig och föga ägnad att underlätta en ändamålsenlig arbetsfördelning.
Den omfattning, som vissa distrikt för närvarande ha, giver ej tillräckligt
underlag för en ur arbetssynpunkt lämplig personalstyrka. Detta medför understundom
att den lantmäteriutbildade personalen tvingas ägna en orimligt
stor del av arbetstiden åt mera rutinmässiga arbeten vilket har en menlig
inverkan på lantmätarnas möjligheter att snabbt och på ett fullt tillfredsställande
sätt lösa de mera krävande och ansvarsfyllda uppgifter, som åvila
lantmäteriet. Den betydande arbetsbalans som på vissa håll föreligger är ett
tecken härpå.

Med hänsyn till dessa missförhållanden har en omorganisation av lantmäteriväsendet
sedan länge varit aktuell. Jag torde i detta sammanhang få erinra
att, såsom närmare utvecklas i proposition nr 75 till årets riksdag angående
riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, en ökning av takten i rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket torde vara att emotse i framtiden.
Till följd härav kommer lantmäteriet att ställas inför mera omfattande
och delvis nya arbetsuppgifter bland annat i anslutning till planläggningen
av jordbrukets yttre rationalisering. I vilken utsträckning rationaliseringsverksamheten
skall nå det åsyftade resultatet torde därför i hög grad
komma att bliva beroende av arbetstakten och effektiviteten inom lantmäteriet.
På grund härav synes mig ställningstagande till frågan om lantmäteriväsendets
organisation och lantmäteripersonalens avlöningsförhållanden icke
längre kunna uppskjutas.

Det av 1945 års lantmäteriutredning framlagda förslaget till lösning av förevarande
spörsmål innebär i huvudsak att personalen vid lantmäteriets
distriktsorgan inordnas under de avlöningsbestämmelser, som i allmänhet
gälla för .statens befattningshavare, att staten övertager omkostnaderna för
verksamheten samt att erlagda förrättningsavgifter inlevereras såsom uppbörd
till statsverket. I samband med löneregleringen skall distriktsindelningen
ändras för att möjliggöra en rationell arbetsorganisation och ett effektivt utnyttjande
av den lantmäteriutbildade personalen. Dessa principer för omorganisationen,
som i stort sett tillstyrkts i remissyttrandena, har jag funnit

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ändamålsenliga och jag anser mig därför kunna biträda desamma. Eftersom
nu berörda förslag, därest de godtagas av riksdagen, skulle få vissa omedelbara
konsekvenser beträffande personal- och avlöningsförhållanden vid lantmäteristyrelsen
och lantmäterikontoren i länen, torde jag få underställa
Kungl. Maj:t vissa hithörande frågor. Däremot har jag icke ansett det
möjligt att i förevarande sammanhang taga ställning till personalorganisationen
i hela dess vidd vid lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren. I stället
har jag med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 14 mars 1947 tillkallat
sakkunniga för närmare utredning av denna fråga. Sedan nämnda utredning
verkställts torde jag ånyo få anmäla ärendet för slutligt avgörande.

II. Organisationsfrågor.

1. Distriktsindelningen och distriktspcrsonalens sammansättning m. in.

Nuvarande förhållanden.

Antalet lantmäteridistrikt i riket utgöres för närvarande av 210. För varje
distrikt finnes en distriktslantmätare, som i princip har att svara för förrättningsverksamheten
inom distriktet. Distriktslantmätaren kan biträdas av extra
lantmätare såsom tjänstemedhjälpare, lantmäteriutbildad aspirant, tekniskt
biträde samt kartriterska eller kontorsbiträde. Den egentliga distriktspersonalen
kompletteras av ett antal — för närvarande 17 — självständigt
verksamma extra lantmätare, som ställts till överlantmätares och länsstyrelses
förfogande för erhållande av förordnanden. Även dessa kunna ha tjänstemedhjälpare
och biträdespersonal. Vid sidan av distriktsorganisationen finnes
vidare en särskild skiftesorganisation för Kopparbergs län under ledning
av en distriktslantmätare, som under ledighet från honom eljest åvilande göromål
tjänstgör som styresman för organisationen. Vid berörda organisation
äro vidare anställda såväl lantmäteriutbildad personal som teknisk biträdespersonal
och kontorspersonal.

Utredningen.

Vid den översyn beträffande lantmäteriets distriktsorganisation som lantmäteriutredningen
företagit har utredningen särskilt beaktat önskvärdheten
av att lantmäteridistrikten göras så stora, att de kunna bilda underlag för ett
personalbestånd, som möjliggör en rationell fördelning av arbetet mellan högskoleutbildad
personal och biträdespersonal av olika slag. Ur angivna synpunkter
har utredningen funnit sig böra föreslå en sådan indelning av riket i
lantmäteridistrikt, att inom varje distrikt i regel skulle komma att erfordras
två lantmätare, två mätningstekniska biträden och två kontorsbiträden. Beträffande
den närmare motiveringen för den föreslagna normala distriktstypen
hänvisas till betänkandet s. 29—31.

Utredningen har beräknat, att utöver de två lantmätarna i varje distrikt
skulle erfordras ett trettiotal lantmätare för personalförstärkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Med hänsyn till att inom vissa delar av landet — särskilt de inre delarna av
Norrland — den del av året, som lämpar sig för fältarbeten av större omfattning,
är avsevärt kortare än inom riket i övrigt, har utredningen ansett det
vara lämpligt att inom vissa lantmäteridistrikt giva biträdespersonalen en
något ändrad sammansättning. För att erforderliga fältarbeten skola medhinnas
borde inom dessa distrikt — ett trettiotal — antalet mätningstekniker
ökas till tre. A andra sidan kunde kontorspersonalen minskas till ett biträde.

Vid beräknandet av antalet erforderliga distrikt har utredningen funnit sig
böra ntgå från att en betydande ökning av distriktens sammanlagda arbetskapacitet
måste åvägabringas på grund av lantmäteriverksamhetens alltmer
tilltagande omfattning. Hänsyn bar jämväl tagits till att man vid övergång
till fasta löner från ett avlöningssystem, till stor del byggt på taxeinkomster,
skäligen icke syntes kunna räkna med en så onormalt lång arbetstid som för
lantmätarnas del hittills i regel tillämpats.

Vid distriktens utformning har en naturlig avgränsning med hänsyn till
kommunikationer och andra lokala förhållanden samt anslutning till sockenindelning
och i möjligaste mån domsagoindelning eftersträvats. I några fall
har det därvid befunnits lämpligt att göra avvikelse från den normala distriktstypen
och tillskapa distrikt med annan personalsammansättning än den förut
angivna.

Utredningens förslag till distriktsindelning innebär en minskning av distriktens
antal från nuvarande 210 till 148 distrikt. Av sistnämnda antal ha
141 utformats för förut angivna normala personalsammansättning. Sammanlagt
sex av de föreslagna distrikten ha givits en sådan omfattning, att de beräknas
kräva en förstärkt personalorganisation, bestående av en distriktslantmätare,
två andra lantmätare, tre mätningstekniker och tre kartriterskor.
Slutligen har för ett distrikt beräknats en reducerad personaluppsättning, bestående
av en lantmätare, en mätningstekniker och en kartriterska.

Med hänsyn till den betydande balans av icke utförda förrättningar, som
finnes å distrikten, har utredningen ansett det oundgängligen nödvändigt, att
ett antal lantmätarbefattningar tillskapas utom den egentliga distriktsorganisationen
för utförande av förrättningar enligt överlantmätares eller länsstyrelses
förordnanden. Detta antal borde icke beräknas lägre än 12. Innehavarna
av ifrågavarande befattningar borde av lantmäteristyrelsen, alltefter
förefintligt behov av lantmäteripersonal utom distriktsorganisationen, fördelas
å olika län och lämpligen knytas till ett visst distrikt inom länet med
huvudort i residensstaden. Det har härvid förutsatts, att erforderliga tekniska
biträden och annan biträdespersonal skulle ställas till dessa tjänstemäns förfogande
av vederbörande distrikt.

Utöver de 148 nyorganiserade distrikten kommer vidare skiftesorganisationen
i Kopparbergs län, som avselts böra bibehållas med ett personalbestånd
avpassat efter verksamhetens växlande omfattning.

Beträffande utformningen av de olika distrikten hänvisas till distriktsindelningsförslaget
i betänkandet, s. 84—53, vari även de stationeringsorter angivits,
som utredningen funnit lämpligast med hänsyn till läge, kommunikationer
in. in.

Kungl. J\Ia[:ts proposition nr 210.

Vid full utbyggnad av en efter angivna riktlinjer uppbyggd organisation
av förrättningsverksamheten har antalet lantmätare beräknats komma att
uppgå till omkring 340 och antalet aspiranter till omkring 20, medan den
mätningstekniska biträdespcrsonalen komme att omfatta omkring 320 och
kontorspersonalen omkring 280 befattningshavare.

Förslaget bygger i stort sett på det antal lantmätare, som för närvarande
har sin verksamhet förlagd till distrikten, men innebär en betydande förstärkning
i fråga om biträdespersonalen.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen har icke funnit något att erinra mot att distriktsorganisationen
uppbygges med utgångspunkt från de av utredningen föreslagna
principerna. Vad beträffar personalbehovet har styrelsen emellertid ansett,
att det skulle komma att framdeles visa sig erforderligt att utöka distriktspersonalen,
såväl den högskoleutbildade som övriga kategorier, mer än utredningen
förutsatt.

Lantmäteristyrelsen har vidare framhållit önskvärdheten av att den föreslagna
organisationen, ehuru den grundades på en distriktsindelning, icke
bundes i snäva former, utan att lantmäteristyrelsen och överlantmätarna
måtte få möjlighet att efter behov fördela personalen till tjänstgöring på
de orter och vid de arbeten, där den bäst behövdes. 1 anslutning härtill har
styrelsen förordat, att det antal lantmätare, som utredningen föreslagit skola
stå till länsstyrelses och överlantmätares förfogande för mottagande av förordnanden,
måtte höjas från av utredningen föreslagna 12 till 24. Styrelsen
har ansett denna ökning motiverad av den stora arbetsbalans, som förelåge
särskilt på vissa distrikt, samt av behovet av arbetskrafter, som kunde biträda
de planerade nya organen lör jordbrukets rationalisering eller som eljest
kunde åtaga sig särskilda uppgifter-. Styrelsen har vidare ansett, att till
ifrågavarande lantmätares hjälp måste anställas erforderliga tekniska biträden
och kontorsbiträden, varför det enligt styrelsens mening vore nödvändigt
att mer eller mindre tillfälligt förstärka biträdespersonalen å de distrikt, som
skulle ha att tillhandahålla biträdena. I fråga om tantmäteridistriktens antal
har lantmäteristyrelsen icke framställt någon erinran mot utredningens förslag.
I åtskilliga yttranden till styrelsen hade jämkningar förordats i fråga
om den föreslagna gränsdragningen mellan distrikten. Ställning därtill borde
emellertid enligt styrelsens mening icke tagas i detta sammanhang. I
stället syntes styrelsen böra beredas tillfälle att, med beaktande av inkomna
yttranden i ämnet, snarast möjligt uppgöra detaljerat förslag till ny distriktsindelning,
avseende jämväl förläggningen av stationeringsorterna. I anslutning
härtill har styrelsen slutligen anmärkt, att den blivande distriktsindelningen
måhända behövde jämkas något i samband med förestående ändring
av kommunindelningen.

Statskontoret, lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen ha i stort sett anslutit
sig till utredningens organisationsförslag. Lantbruksstyrelsen har dock,

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

i betraktande av arbetsbalansen å lantmäteridistrikten och med tanke på
de krav på biträde av lantmäteripersonal som den tilltänkta yttre rationaliseringen
inom jordbruket kunde komma att ställa, ifrågasatt, huruvida
icke en ökning av den lantmäteriutbildade personalen vore påkallad. En sådan
ökning har lantbruksstyrelsen tänkt sig kunna ske genom utökande av
det antal lantmätarbefattningar som föreslagits skola stå till överlantmätares
och länsstyrelses förfogande utanför den egentliga distriktsorganisationen.

Länsstyrelserna i riket ha icke haft något att erinra mot de grundläggande
principerna för organisationsförslaget. Vad beträffar den närmare utformningen
av lantmäteridistrikten ha flera länsstyrelser förordat huvudsakligen
av lokala förhållanden betingade ändringar. Därvid har även sambandet
med förestående omreglering av kommunindelningen framhållits. Länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Hallands, Västmanlands och Jämtlands
län ha föreslagit en ökning av lantmäteridistriktens antal inom respektive
län. Länsstyrelsen i Kalmar län har uttalat sig för en ökning av distriktens
antal eller inrättande av eu särskild skiftesorganisation i länet. Flera länsstyrelser
ha vidare ansett behov föreligga av ytterligare personalförstärkningar
inom ramen för den föx-eslagna dislriklsindelningen.

Överlantmätarna i riket ha i stort sett icke haft något att erinra mot principerna
för utredningens organisationsförslag. Vad beträffar antalet lantmäteridistrikt
ha överlantmätarna i Stockholms, Södermanlands, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län förordat viss utökning av antalet
distrikt inom respektive län. Överlantmätaren i Jönköpings län har å
andra sidan förordat en minskning av distriktens antal i länet, varvid han
dock förutsatt att de av honom föreslagna distrikten skulle erhålla förstärkt
personal. Ett icke obetydligt antal överlantmätare har ansett en ökning av
lantmäteripersonalen utöver vad utredningen föreslagit erforderlig. Därvid
har bland annat hänvisats till de arbetsuppgifter som i samband med genomförandet
av eu ny byggnadslagstiftning och föreslagna åtgärder för
jordbrukets rationalisering kunde för\äntas komma att åvila lantmäteriet.

Yad beträffar utredningens förslag om inrättande av 12 befattningar för
lantmätare som skola ställas till överlantmätares och länsstyrelses förfogande
utöver den egentliga distriktsorganisationen ha några överlantmätare
ifrågasatt, huruvida icke motsvarande tjänster i stället borde inordnas i
distriktsorganisationen. överlantmätaren i Vämlands län har ansett, att lantmätare
till överlantmätares och länsstyrelses förfogande erfordrades i varje
län. Ett antal överlantmätare har särskilt framhållit, att s. k. förfogandelantmätare
borde tilldelas eget tekniskt biträde och egen kontorspersonal.

De distriktslantmätare och extra lantmätare som yttrat sig över utredningens
förslag ha i regel framhållit behovet av ytterligare utökning av
lantmäteridistriktens personal. Vad beträffar de föreslagna befattningarna
som s. k. förfogandelantmätare ha några ansett anordningen sakna berättigande,
medan andra föreslagit utökning av befattningarnas antal. Även
distriktslantmätarna och extra lantmätarna ha framhållit, att förfogandelantmätarna
borde tilldelas egna biträden.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Sveriges lantbruks förbund har i princip anslutit sig till utredningens organisationsförslag.

Sveriges lantmätareförening har icke haft något att erinra mot principerna
i utredningens förslag beträffande lantmäteriets distriktsorganisation och
distriktsindelning.

2. Distriktspersonalens tjänsteåligganden.

Nuvarande förhållanden.

Bestämmelser om vilka förrättningar och uppdrag, som det åligger distriktslantmätare
att verkställa, återfinnas i 52 § 1 mom. lantmäteriinstruktionen
den 11 november 1927.

En närmare redogörelse för arten av den förrättningsverksamhet, som enligt
nu gällande ordning ankommer på distriktslantmätama, lämnas i betänkandet,
s. 54—60. Därav framgår bland annat, att lantmätarnas verksamhet
i regel även omfattar vissa uppdrag, som ej direkt åligga dem enligt
lantmäteriinstruktionen.

Vad beträffar den nuvarande arbetsfördelningen mellan befattningshavarna
å distrikten hänvisas till redogörelsen i betänkandet å s. 62—65.

U tre d ningen.

I fråga om den framtida avgränsningen av distriktsorganisations tjänsteåligganden
har lantmäteriutredningen indelat åliggandena i två grupper,
nämligen en grupp omfattande förrättningar och uppdrag, som distriktsorganisation
borde ha obetingad skyldighet att verkställa, samt en andra
grupp omfattande uppdrag, som distriktsorganisation skulle ha att utföra i
den mån övriga tjänsteåligganden så medgåve.

Till den förra gruppen, obligatoriska tjänsteåligganden, ha hänförts i stort
sett de förrättningar och uppdrag, som falla under bestämmelserna i 52 §
1 mom. lantmäteriinstruktionen. Till gruppen ha ytterligare hänförts uppdrag
att upprätta förslag till avstyckningsplan. Beträffande städernas möjlighet
att få anlita distriktsorganisation för förrättningar enligt 2 och 5
kap. fastighetsbildningslagen och för upprättande av tomtindelningsförslag
samt för uppdrag, som hänförts till icke-obligatoriska tjänsteåligganden, har
föreslagits krav på överlantmätares medgivande.

Vad beträffar lantmäteriverksamheten i städer och samhällen har utredningen
vidare anfört bland annat följande.

Lantmätarnas förrättningsverksamhet inom samhällen och städer är för
närvarande så omfattande, att densamma ej torde kunna avvecklas utan att
allvarliga svårigheter skulle uppstå. Samhällena och de mindre städerna torde
i flera fall ej heller ha sådana ekonomiska resurser, att de kunna anställa
kvalificerade mätningsmän. Det torde därför vara önskvärt, att samhällen
och mindre städer bibehållas vid möjligheten att för förrättningsverksamheten
kunna anlita den å distrikt verksamma lantmäteripersonalen. Distriktsorganisationerna
böra vara obetingat skyldiga att verkställa förrättningar
enligt 2 och 5 kap. fastighetsbildningslagen samt att upprätta förslag till

Kungl. Moj.ts proposition nr 210.

tomtindelningar inom samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas. Därest stad önskar för «amma ändamål
anlita distriktsorganisation, bör sådan fråga prövas av överlantmätaren, som
vid avgörandet bör taga hänsyn dels till stadens behov att få anlita lantmäteripersonalen,
dels ock till distriktsorganisationernas möjlighet att med hänsyn
till omfattningen av andra tjänsteuppdrag åtaga sig även den avsedda verksamheten
inom staden. Lantmäteripersonalens verksamhet av här avsett slag
synes böra utföras i den formen, att den avsedde förrättningsmannen av länsstyrelsen
förordnas som förrättningsman för tomtmätning och avstyckning
inom samhället eller staden.

Vad i övrigt beträffar icke-obligatoriska tjänsteåligganden, vilka exemplifierats
i betänkandet, har utredningen förutsatt, att disfriktslantmätare skall
vägra mottaga till denna grupp hänförligt uppdrag, om det ej kan medhinnas
inom avsedd tid eller icke kan verkställas utan att mera avsevärt fördröja
de obligatoriska tjänsteärendena. Uppdragsgivaren skulle dock ha möjlighet
att få frågan prövad av överlantmätaren.

Om överlantmätaren skulle finna att verksamhet eller uppdrag bör utföras
av distriktsorganisation men att denna icke kan medhinna en sådan utökning
av arbetet utan förstärkning av arbetskrafterna, har utredningen ansett,
att överlantmätaren bör hänskjuta frågan till iantmäteristyrelsens avgörande.

Utredningen har föreslagit, att i lantmäteriinstruktionen måtte intagas förbud
för distriktspersonal att mot ersättning åtaga sig sådana uppdrag, som
kunna hänföras till distriktsorganisations tjänsteåligganden.

Vad beträffar fördelningen av arbetsuppgifterna mellan förrättningspersonalen
har utredningen avsett, att distriktslantmätare skulle äga överlåta å
annan lantmätare i samma distrikt att inom av lantmäteristyrelsen föreskriven
ram självständigt verkställa sådana uppdrag och förrättningar beträffande
vilka förordnanden ej utfärdats. Vad beträffar förrättningar, för vilka
förordnanden utfärdats, har utredningen förordat, att såsom hittills det förfaringssättet
skulle tillämpas, att lantmäteristyrelsen beviljade distriktslantmätare
ledighet under viss tid från handläggningen av vissa förrättningar
och förordnade annan lantmätare å distriktet att beträffande dem fullgöra
distriktslantmätarens tjänsteåligganden. Sådant förordnande borde, enligt utredningens
mening, ej föranleda rätt till vikariatsersättning.

Yttranden a.

Lantmäteristyrelsen har i fråga om städers och samhällens möjligheter att
anlita lantmäteripersonalen anfört, hland annat, att i de fall då lämpliga
geografiska förutsättningar funnes, kunde de mindre städernas samt samhällenas
mätningsväsen ordnas genom bildande av kommunalförbund. Intill
dess denna organisationsform vunnit allmännare tillämpning och i vart
fall där lokala förutsättningar för kommunalförbund icke förelåge, syntes
det erforderligt, att samhällen och mindre städer alltjämt bereddes möjlighet
att anlita lantmäteridistriktens personal. För erhållande av fullt effektiv
skötsel av mätningsväsendet borde till distriktspersonalens åligganden hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föras ej blott uppdrag att verkställa vissa förrättningar samt tomtindelningar
i städer och samhällen utan även — efter prövning av överlantmätaren i
varje särskilt fall — att där verkställa sådana åtgärder för skötseln av mätningsväsendet
som avsåge underhåll av stomnät, vården av mätningsarkiv
m. m.

Lantmäteristyrelsen har vidare påpekat, att den av utredningen föreslagna
obligatoriska skyldigheten att upprätta förslag till avstyckningsplaner efter
ett genomförande av det föreliggande förslaget om ny byggnadslagstiftning,
varigenom avstyckningsplaneinstitutet skulle upphävas, i stället borde avse
enklare byggnadsplaner.

I fråga om skyldigheten att upprätta vissa grundkartor har lantmäteristyrelsen
framhållit, att det både för det allmännas och för allmänhetens vidkommande
vore ett betydelsefullt önskemål, att planläggningsverksamheten
icke måtte hindras genom brist på sådana kartor. Lantmäteriet skulle, enligt
lantmäteristyrelsens uppfattning, icke fullgöra sina primära skyldigheter med
avseende å planläggningsarbetet, om det icke påtoge sig arbetet med upprättande
av grundkarta till byggnadsplan. Även upprättandet av grundkarta för
generalplan på landet och i jordregistersamhällen borde enligt styrelsens mening
åvila distriktsorganisation såsom ovillkorlig skyldighet.

Lantmäteristyrelsen har vidare ansett, att överflyttning av förrättning, beträffande
vilken förordnande meddelats, från distriktslantmätare till biträdande
lantmätare inom distrikt borde beslutas av överlantmätaren.

Länsstyrelserna ha i regel icke haft något att erinra mot utredningens förslag
beträffande avgränsningen av lantmätarpersonalens tjänsteåligganden.
I de fall då erinringar framställts ha dessa i allmänhet rört förhållanden i
städer, samhällen och tätorter. Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda
föreslagit, att uppdrag, som avse upprättande av grundkartor för samhällen
eller områden, för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan skall uppgöras,
måtte hänföras till gruppen obligatoriska åligganden. Länsstyrelsen i Västmanlands
län har gjort ett uttalande i samma riktning. Länsstyrelsen i Örebro
län har ansett, att i första hand länsarkitektkontoren borde organiseras
för planläggningsverksamheten, medan lantmäteripersonalen framförallt borde
inriktas på att tillhandahålla erforderligt kartmaterial.

Överlantmätarna ha i huvudsak givit sin anslutning till de principer som
utredningen förordat beträffande avgränsningen av distriktslantmätarnas
tjänsteåligganden och uppdelningen av dessa i obligatoriska och icke-obligatoriska
förrättningar och uppdrag. Vissa överlantmätare ha dock ansett, att
mindre städers och samhällens behov av förrättningsmän bort tillgodoses i
något högre grad än utredningen föreslagit, överlantmätarna i Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län ha
särskilt framhållit att uppdrag att upprätta grundkartor för samhällen eller
områden, för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan föreskrivits, borde
hänföras till gruppen obligatoriska tjänsteåligganden. Några över lantmätare
ha velat i vissa avseenden inskränka området för distriktsorganisations tjänsteåligganden.
Detta har bland annat gällt uppdrag att verkställa vissa fastighets-
och äganderättsutredningar.

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

De distriktslantmätare och extra tantmätare som yttrat sig i förevarande
avseenden ha i allmänhet förordat, att upprättandet av grundkartor för
samhällen eller områden för vilka byggnadsplan eller avstyckningsplan föreskrivits
måtte hänföras till de obligatoriska tjänsteåliggandena. Liknande
synpunkter ha framförts av Sueriges lantmätareförening. Lantmätareföreningen
har vidare ifrågasatt, huruvida icke från de obligatoriska tjänsteåliggandena
borde undantagas vissa vägtekniska uppgifter, som lämpligen
borde omhänderliavas av vägförvaltningarna. Föreningen har även ifrågasatt,
att vissa uppdrag såsom fastighetsulredningar m. m. borde uteslutas
från tjänsteåliggandena.

I fråga om arbetsfördelningen mellan lantmätarpersonalen i distrikten
har lantmätareföreningen föreslagit, att distriktslantmätare skulle äga att
utan lantmäteristyrelsens hörande överflytta på honom utfärdat förordnande
till annan lantmätare i distriktet i enlighet med därom av lantmäteristyrelsen
utfärdade allmänna föreskrifter.

Svenska kommunal-tekniska föreningen har ansett, att lantmäteripersonalen
borde få anlitas av mindre städer och samhällen även för sådana uppgifter
som skötseln av stomnät och mätningsarkiv, viss byggnadskontroll
eller överhuvud för de mätningstekniska eller rättsliga utredningsåtgärder,
som krävde lantmäteriteknisk utbildning och som normalt ankomme på mätningsman
i stad eller stadsliknande samhälle.

Svenska stadsförbundet har anfört, att utredningens förslag skulle innebära
en väsentlig försämring för städernas del i fråga om möjligheten att
anlita distriktsorganisation med hänsyn till att skyldigheten för distriktslantmätare
att verkställa tomtmätning och avstyckning inom stad samt upprätta
förslag till tomtindelning framdeles skulle bliva beroende av överlantmätares
medgivande. Förbundet har ansett, att det föreslagna prövningssystemet
icke utgjorde någon betryggande garanti för att städernas intressen i
detta avseende bleve fullt tillgodosedda Frågan vore särskilt betydelsefull
för de mindre städerna. Styrelsen har föreslagit, att distriktsorganisation
skulle vara obetingat skyldig att inom mindre städer, förslagsvis sådana, vilkas
invånarantal ej överstege 5 000, utföra nämnda förrättningar och uppdrag.

Såsom jag i det föregående understrukit framstår det som ytterst angeläget,
icke minst med hänsyn till den förestående intensifieringen av rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket, att sörja för en sådan organisation av
arbetet inom lantmäteridistrikten, att de uppgifter och ärenden som här
skola handläggas behandlas utan tidsutdräkt och på ett för det allmänna så
rationellt sätt som möjligt. Härför erfordras att personaluppsättningen inom
distrikten blir sådan att den tillåter en effektiv arbetsfördelning. De av lantmäteriutredningen
i detta syfte föreslagna ändringarna i distriktsorganisationen,
vilka i stort sett lämnats utan erinran av hörda myndigheter, befattningshavare
och organisationer, anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka.

Genom eu omreglering av de nuvarande lantmäteridistrikten skulle i stort

Före draganden.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

sett enhetliga distrikt skapas av sådan omfattning att de kunna bilda underlag
för en personal av i regel två lantmätare, varav en distriktslantmätare
och en tjänstemedhjälpare, två lantmäteritekniska biträden eller mätningstekniker
och två kontorsbiträden eller kartriterskor i varje distrikt. Förslaget
innebär bland annat en icke oväsentlig utökning av biträdespersonalen.
Härigenom kan en del rutinarbeten som nu i viss utsträckning upptager
lantmätarnas tid överflyttas å biträdespersonalen. Sålunda böra mätningsarbetena
i huvudsak kunna anförtros mätningstekniker samt kartritning ävensom
i viss utsträckning arealberäkning och kartkonstruktion ombesörjas av
kontorspersonalen. För närvarande torde emellertid sistnämnda grupper av
befattningshavare ej alltid besitta härför nödvändig utbildning eller erforderliga
kvalifikationer. I samband med omorganisationen torde med hänsyn
härtill vissa anordningar böra vidtagas i syfte att få till stånd en ändamålsenlig
utbildning och rekrytering av lantmäteriets biträdespersonal. Till
dessa frågor skall jag i det följande återkomma.

I huvudsak kan jag även förorda den med utgångspunkt från de av utredningen
angivna normerna utformade distriktsindelningen. Vad beträffar
antalet lantmäteridistrikt ha ett antal länsstyrelser och överlantmätare föreslagit
viss ökning inom respektive län. Dessa förslag synas närmast syfta till
en förstärkning av lantmäteripersonalen i länen. En sådan personalförstärkning
synes mig emellertid, om den visar isig erforderlig, kunna ske inom
ramen av de föreslagna distrikten och sålunda ej påkalla någon ökning av
dessas antal. Det av utredningen föreslagna antalet lantmäteridistrikt, som
jämväl förordats av lantmäteristyrelsen, synes lämpligt avpassat och jag tillstyrker
därför, att antalet nya distrikt i anslutning till utredningens förslag
bestämmes till 148.

Såsom utredningen föreslagit synes skiftesorganisationen i Kopparbergs län
böra bibehållas utöver de nyorganiserade lantmäteridistrikten.

Beträffande gränsdragningen mellan distrikten och stationeringsorter har
jag för avsikt att, sedan riksdagen fattat beslut om lantmäteriväsendets omorganisation,
efter lantmäteristyrelsens hörande förelägga Kungl. Maj:t förslag
i ämnet.

För att möjliggöra en avlastning av arbetsbalansen i mer eller mindre tillfälligt
arbetstyngda distrikt och för andra särskilda uppgifter har utredningen
föreslagit att 12 lantmätare ställas till överlantmätares och länsstyrelses
förfogande. Ifrågavarande befattningar synas mig utgöra ett lämpligt komplement
till distriktsorganisationen ägnat att giva en ökad smidighet åt dess
verksamhet. Särskilt med tanke på de nya uppgifter som lantmäteri^ kan
förväntas ställas inför, bland annat i anslutning till föreslagna åtgärder för
jordbrukets rationalisering, synes antalet sådana befattningar ej böra tilltagas
alltför lågt. Jag anser mig därför böra förorda den av lantmäteristyrelsen
föreslagna ökningen av antalet berörda lantmätarebefattningar till 24.
Såsom lantmäteristyrelsen med flera framhållit torde det bliva nödvändigt
att förstärka biträdespersonalen i de distrikt, som skola tillhandahålla dylik
personal åt dessa lantmätare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Beträffande omfattningen av distriktspersonalens tjänsteåligganden har utredningen
föreslagit vissa riktlinjer med avseende dels å den yttre avgränsningen
mot andra verksamhetsområden och dels å en uppdelning av åliggandena
i obligatoriska och icke-obligatoriska förrättningar eller uppdrag.
Den av lantmäteristyrelsen föreslagna utvidgningen av tjänsteåliggandena
till att avse vissa åtgärder för skötseln av städers och samhällens stomnät
m. in. synes mig förtjäna beaktande. Vad beträffar gränsen mellan de obligatoriska
och icke-obligatoriska förrättningarna och uppdragen synas vissa
grundkartearbeten i enlighet med vad lantmäteristyrelsen föreslagit böra hänföras
till de obligatoriska tjänsteåliggandena- I övrigt synas utredningens
förslag i ifrågavarande hänseenden i huvudsak lämpliga- Jag finner mig
även böra förorda vad utredningen föreslagit om prövningsrätt för vederbörande
överlantmätare i fråga om städers möjlighet att anlita distriktsorganisation
för vissa förrättningar och uppdrag. Det torde ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser angående distriktsorganisations
tjänsteåligganden.

Utredningen har även angivit vissa grunder i fråga om arbetsfördelningen
mellan distriktens befattningshavare, särskilt med avseende å lantmätarpersonalen.
I remissyttrandena har därvid särskilt uppmärksammats frågan
i vilken utsträckning och i vilken form biträdande lantmätare i distrikt
skulle kunna anförtros att självständigt handlägga sådana förrättningar beträffande
vilka förordnanden utfärdats. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, lantmäteristyrelsen att meddela
erforderliga föreskrifter i angivna hänseenden.

III. Kompetenskrav och utbildningsanordningar beträffande
distriktslantmätarnas biträdespersonal.

1. Den mätningstekniska biträdespersonalen.

Nuvarande förhållanden.

Enligt 56 § gällande lantmäteriinstruktion må det uppdragas åt tekniskt
biträde hos lantmätare att verkställa mätnings-, utstaknings- och andra därmed
jämförliga göromål i enlighet med de närmare föreskrifter som lantmäteristyrelsen
äger utfärda. Enligt 73 § lantmäteriinstruktionen tillkommer
det lantmäteristyrelsen att meddela föreskrifter om vilka kompetensfordringar,
som skola gälla för dem som erhålla anställning som tekniskt biträde.
För de tekniska biträdenas nuvarande utbildning lämnas en redogörelse i betänkandet
(s. 69—71).

I detta sammanhang må även erinras att vissa åtgärder under senare tid
provisoriskt vidtagits för utbildning av blivande lantmäteritekniska biträden
genom av lantmäteristyrelsen anordnade kurser. Sålunda har 1946 års riksdag
å tilläggsstat I (prop. nr 311, bil. 7, p. 7; r. skr. nr 515) anvisat medel
till eu sådan kurs under tiden 2 december 1946—31 juli 1947 avsedd för 40

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

elever, som ämna söka anställning som tekniskt biträde hos lantmätare. I
1947 års statsverksproposition har under punkt 232 ytterligare medel upptagits
till kurser för lantmäteritekniska biträden för budgetåret 1947/48, nämligen
för en fortbildningskurs för tekniska biträden under tiden 1 augusti
1947—31 oktober 1947 samt för ytterligare en utbildningskurs för blivande
tekniska biträden under tiden 1 november 1947—30 juni 1948.

Utredningen.

Utredningen har i sitt förslag till ändrad distriktsorganisation för lantmäteriet
räknat med största möjliga avlastning av arbete från lantmätare till
biträdespersonal. Med hänsyn härtill måste, enligt utredningens mening, av
den tekniska biträdespersonalen fordras sådan kompetens att den kunde under
lantmätarens ledning genomföra en mycket stor del av de mätningstekniska
uppgifterna. (Se betänkandet s. 71 o. f.).

En förutsättning för att den tekniska biträdeskåren skulle kunna fylla
den funktion, som avsetts, vore enligt utredningens mening att en ändamålsenlig
utbildning av biträdena åvägabringades.

Efter att ha erinrat om den nu pågående provisoriska utbildningskurs för
tekniska biträden, som anordnats av lanlmäteristyrelsen, har utredningen
framhållit, att de inträdesfordringar som uppställts för denna kurs — 5 månaders
praktik och realexamen eller jämförliga kunskaper i de för utbildningen
viktigaste ämnena eller godkänd utbildning till fältmätare vid arméns
centrala fältmätskola — syntes i stort sett lämpliga även för en fortsatt utbildningsverksamhet.
Vad däremot beträffade kursernas omfattning och
längd borde så småningom vissa förändringar ske. Den pågående provisoriska
kursen hade givits en synnerligen koncentrerad utformning beroende
på att det varit nödvändigt att med minsta möjliga tidsutdräkt väsentligt
utöka biträdespersonalen. För att trygga ett fullgott utbildningsresultat borde
undervisningstiden förlängas, så snart det mest omedelbara behovet av
biträden fyllts. Vissa skäl talade även för att i utbildningstiden borde inläggas
en tids praktik, på liknande sätt som föreslagits i en av Sveriges lantmätareförening
år 1945 till Kungl. Maj:t ingiven framställning om anordnande
av kursundervisning för tekniska biträden.

Utredningen har angivit vissa riktlinjer för en fortsatt utbildning av tekniska
biträden men har icke framlagt något utformat förslag i detta hänseende.
Utredningen har nämligen ansett den definitiva utformningen av biträdesutbildningen
böra anstå tills erfarenhet vunnits från den nu påbörjade
kursverksamheten. Det borde ankomma på lantmäteristyrelsen att i sinom
tid avgiva förslag till de ändringar beträffande kursplaner och utbildningstid
m. m., vartill vunna erfarenheter kunde giva anledning.

Så länge särskilda kurser avsedda för den tekniska biträdeskåren hos lantmätarna
anordnades borde enligt utredningens mening för anställning av
ifrågavarande biträden uppställas krav på genomgång av sådan kurs. Möjlighet
syntes dock böra föreligga för lantmäteristyrelsen att, när särskilda
skäl därtill föranledde, anställa biträde med annan utbildning, som kunde
anses tillräcklig för befattningen i fråga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen har framhållit angelägenheten av att utbyggnaden av
biträdeskåren måtte ske snarast möjligt. Det borde därvid tillses ej blott att
nya tekniska biträden utbildades i erforderligt antal utan även att fortbildningskurser
anordnades för de redan anställda biträdena. Utöver den kompletteringskurs
för 40 tekniska biträden, som avsetts skola anordnas under
hösten 1947, vore det enligt lantmäteristyrelsens mening önskvärt, att kompletterande
utbildning anordnades för ytterligare minst 80 av de i tjänst varande
biträdena. Denna utbildning syntes styrelsen böra ordnas genom att
två nya fortbildningskurser för vardera 40 biträden anordnades under budgetåret
1948/49. Utbildningen av nya tekniska biträden borde forceras på så
sätt, att den redan föreslagna utbildningskursen under tiden 1 november
1947—30 juni 1948 utökades att omfatta 80 nya tekniska biträden i stället
för tidigare föreslagna 40 och att en utbildningskurs för 40 tekniska biträden
anordnades under budgetåret 1948/49. Den tekniska biträdeskåren
skulle på detta sätt kunna vara fullt utbyggd redan den 1 juli 1949. Lantmäteristyrelsen
har i detta sammanhang föreslagit, att de praktikanter, som
fullgjorde sådan tjänstgöring som föreskrivits som villkor för inträde vid utbildningskurs
för blivande tekniska biträden borde få komma i åtnjutande
av rese- och traktamentsersättning.

Lantmäteristyrelsen har hemställt, att den definitiva utformningen av den
tekniska biträdespersonalens utbildning gjordes till föremål för särskild utredning.

överlantmätarna ha i allmänhet icke framställt några erinringar mot vad
utredningen anfört i fråga om de tekniska biträdenas kompetens och utbildning.
överlantmätaren i Blekinge län har dock påpekat att fotogrammetrins
betydelse inom lantmäteriet icke uppmärksammats vid behandlingen av biträdenas
arbetsuppgifter, överlantmätaren i Malmöhus län har framhållit
vikten av att åtminstone något av biträdena å ett distrikt hade speciell underbyggnad
i väg- eller skogsfrågor.

Sveriges lantmätareförening har ansett de nuvarande tillfälliga kurserna
för utbildning av tekniska biträden otillräckliga för att kunna lösa utbildningsfrågan
på längre sikt. En avsevärt utvidgad och fördjupad utbildning i mätningsteknik
m. m. borde anordnas såsom en specialavdelning vid tekniskt
läroverk eller teknisk fackskola. En sådan undervisning syntes enligt föreningens
mening även erfordras för andra verksamhetsgrenar t. ex. städernas
mätningsväsende. Om detta förslag ej omedelbart kunde realiseras, borde
motsvarande utbildning tills vidare ske vid kurser, anordnade genom lantmäteristyrelsens
försorg.

Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening har ansett att utbildningen
av lantmäteritekniker för framtiden normalt borde ske vid mätningsteknisk
fackavdelning vid statligt tekniskt läroverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210.

18 Iiungl. Maj:ts proposition nr 210.

2. Kontorspersonalen.

Nuvarande förhållanden.

I fråga om den nuvarande kontorspersonalens arbetsuppgifter, kompetens
och utbildning har en redogörelse lämnats i betänkandet s. 73 o. f.

U tredningen.

Som kompetenskrav för kontorspersonalen hos distriktslantmätarna har
utredningen ansett böra uppställas fordran på dels realexamen eller normalskolekompetens
eller motsvarande kunskaper, dels godkänt betyg från godtagbar
specialutbildningskurs och dels erforderliga färdigheter i maskinskrivning.

Utredningen har ansett, att erforderliga specialutbildningskurser borde anordnas
genom statens försorg. Beträffande dylika kurser har utredningen uttalat,
att det vore önskvärt om kurserna kunde ordnas som heldagsundervisning.
Emellertid torde heldagskurser kräva att särskilda undervisningslokaler
måste anskaffas. Man finge vidare räkna med större svårigheter att
tillhandahålla kompetenta lärarkrafter vid heldagsundervisning än vid kvällsundervisning.
Med hänsyn härtill har utredningen räknat med att undervisningen
måste ordnas genom kvällskurser.

Det lämpligaste och för såväl det allmänna som för kursdeltagarna billigaste
sättet att provisoriskt ordna den nu närmast aktuella utbildningsfrågan
syntes enligt utredningens mening vara, att lantmäteristyrelsen anordnade
utbildningskurser med förläggning till några av rikets lantmäterikontor.
Kurstidens längd borde sättas till 4 å 4’^ månader och antalet deltagare i
varje kurs till i medeltal 15. Om utbildning anordnades vid 4 lantmäterikontor
och på varje ställe 3 kurser anordnades, skulle alltså 3 X 4 X 15 =
180 biträden kunna utbildas. Man finge visserligen räkna med dels att ett
antal av kursdeltagarna icke skulle vara lämpliga att vinna anställning som
kontorsbiträden, dels ock att en del komme att omedelbart övergå till annan
verksamhet. I stort sett skulle dock lantmäteriets omedelbara behov av kontorspersonal
kunna tillgodoses genom det ifrågasatta antalet kurser. Kurserna
borde hållas under hösten 1947 samt våren och hösten 1948 och kunde förslagsvis
förläggas till Stockholm, Östersund, Gävle och Örebro.

Frågorna om undervisningens omfattning och organisation borde avgöras
av lantmäteristyrelsen. Utredningen har dock ansett, att kurserna borde anordnas
efter samma riktlinjer som av Föreningen kvinnliga befattningshavare
inom lantmäteristaten anordnad kursverksamhet, för vilken sammanfattningsvis
en redogörelse lämnats i betänkandet (s. 129).

Utredningen har ansett att det framdeles skulle bliva nödvändigt ordna årligen
återkommande utbildningskurser. Beträffande dessa kursers organisation
och förläggning, undervisningens omfattning m. m. borde man bygga på
de erfarenheter, som komme att vinnas vid den förut skisserade provisoriska
kursverksamheten. Lämpligast syntes därför vara, att lantmäteristyrelsen, sedan
sådan erfarenhet vunnits, finge framlägga förslag till utbildningens framtida
ordnande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Y t t ra nd e na.

Lantmäteristyrelsen liar tillstyrkt, att särskilda utbildningskurser skulle
anordnas för att tillgodose distriktsorganisationens behov av kontorspersonal.
Härvid borde emellertid enligt lantmäteristvrelsens mening även beaktas,
att rekryteringen av den kvinnliga kontorspersonalen till lantmäterikontoren
och lantmäteristyrelsen brukat ske från personalen å distrikten,
varför även denna rekrytering måste tillgodoses genom kurserna. För att tillgodose
det mest trängande behovet av kontorspersonal för lantmäteriet har
lantmäteristyrelsen funnit sig böra föreslå att utbildningen forcerades på så
sätt att antalet deltagare i de kurser som skulle anordnas i Stockholm utökades
från av utredningen föreslagna 15 till 30 elever. Därigenom skulle under
hösten 1947 kunna utbildas 75 biträden, under våren 1948 likaledes 75
biträden och under hösten 1948 ytterligare 75 biträden eller sammanlagt 225
biträden. Skulle det visa sig att lantmäteriets behov av kontorsbiträden
kunde bliva fyllt genom en kursverksamhet i något mindre omfattning, kunde
några av de föreslagna kurserna under hösten 1948 inställas.

Vad beträffar kursplanerna har lantmäteristyrelsen i motsats till utredningen
föreslagit att även undervisning i maskinskrivning skulle ingå i kurserna.
Lantmäteristyrelsen har föreslagit, att kurserna skulle omfatta följande
läroämnen med därvid angivna antal lektions- och övningstimmar:

kartritning ...................... 180 timmar

kartografi ...................... 240 »

lantmäterikunskap ............... 160 »

maskinskrivning ................. 160 »

bokbinderi och kartlagning ...... 20 »

Summa 760 timmar.

Liksom de av lantmäteriutredningen föreslagna kurserna ha de av lantmäteristyrelsen
förordade beräknats pågå omkring 4 72 månader. Då antalet
undervisningstimmar per vecka enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle
uppgå till 40 timmar har styrelsen ansett, att kurserna i största möjliga omfattning
borde anordnas som dagkurser.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit att kurserna måtte förläggas förutom
till Stockholm, till Göteborg, Malmö och Östersund. Kurserna ha avsetts
att hållas under tiden augusti 1947 till december 1948.

Beträffande den definitiva utformningen av kontorspersonalens utbildning
bär lantmäteristyrelsen hänvisat till en särskild framställning till Kungl.
Maj:t, vari styrelsen hemställt att utbildningsfrågan måtte bliva föremål för
särskild utredning.

överlantmätarna ha i allmänhet icke haft något att erinra mot de av utredningen
föreslagna utbildningsanordningarna för kontorspersonalen, överlantmätaren
i Kronobergs län har dock ifrågasatt, huruvida icke kurserna,
sedan det mest trängande behovet av personal tillgodosetts, borde förlängas
till åtminstone ett halvt ar. Ilan bär vidare i likhet med överlantmätaren i

Kungl. Mcij.ts proposition nr 210.

Före draganden.

Malmöhus län och Kristianstads län anmärkt på att ingen av kurserna föreslagits
bliva förlagd till södra Sverige. Överlantmätaren i Västerbottens län har
ifrågasatt, huruvida icke någon av kurserna borde förläggas till något av
lantmäterikontoren i Övre Norrland.

Sveriges lantmätareförening har föreslagit kurser lör kontorspersonalen av
motsvarande omfattning som de av lantmäteristyrelsen förordade.

Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten har ansett
de av lantmäteriutredningen föreslagna provisoriska kurserna utgöra ett steg
i rätt riktning, då därigenom skulle kunna uppnås den enhetliga utbildning,
som föreningen själv med sin kursverksamhet åsyftat.

Den väsentliga utökning av antalet mätningstekniska biträden och kontorsbiträden
vid lantmäteriets distriktsorganisation, som det av mig förordade
organisationsförslaget innebär, förutsätter såsom förut framhållits en överflyttning
i största möjliga utsträckning av arbetsuppgifter från den högskoleutbildade
lantmätarepersonalen till biträdespersonalen. De förhållandevis
stora krav som därför för framtiden maste ställas pa biträdespersonalens
kvalifikationer föranleda, att särskild uppmärksamhet måste ägnas de frågor
som röra biträdespersonalens utbildning och kompetens.

Såväl den mätningstekniska biträdespersonalen som kontorspersonalen
hos distriktslantmätarna synes för närvarande vara sammansatt av personer
med mycket varierande utbildning. I betydande utsträckning har den egentliga
fackutbildningen av biträdena meddelats av de lantmätare hos vilka biträdena
varit anställda. Att under sådana förhållanden biträdenas utbildning
och kompetens blivit oenhetlig och präglad av de lokala arbetsförhållandena
är naturligt.

1 och med att enhetliga anställningsförhållanden ordnas för distriktsorganisationens
biträden synes beträffande de biträden som nyanställas krav
på en enhetlig utbildning och kompetens böra uppställas.

Då mätningstekniskt utbildade biträden och kartriterskor torde erfordras
ej blott inom det statliga lantmäleriet utan även i annan såväl statlig som
kommunal och enskild verksamhet har förslag väckts om inordnande av utbildningen
av ifrågavarande biträden i den allmänna yrkesundervisningen.
Frågan härom torde emellertid böra göras till föremål för ytterligare överväganden
och bör därför icke upptagas till behandling i detta sammanhang.

Intill dess definitiva utbildningsformer tillskapats för lantmäteriets biträdespersonal
måste med hänsyn till angelägenheten av snabbast möjliga utbyggnad
av biträdeskårerna utbildningen ske under mera provisoriska former.

Vad först beträffar den mätningstekniska biträdespersonalen har, såsom
jag förut i min redogörelse för de nuvarande utbildningsförhållandena erinrat,
en provisorisk utbildning redan påbörjats genom av lantmäteristyrelsen
anordnad kursverksamhet. Det synes lämpligt, att utbildningen av blivande
tekniska biträden även i fortsättningen intill dess det omedelbara behovet av
biträden blivit fyllt bedrives efter i huvudsak samma linjer som de hittills
planerade kurserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

För att ytterligare forcera utbildningen av blivande tekniska biträden har
lantmäteristyrelsen föreslagit, alt den redan planerade ulbildningskursen under
tiden 1 november 1947—30 juni 1948 måtte utökas att omfatta 80 elever
i stället för 40 elever. Denna intensifiering av utbildningsverksamheten
för att påskynda distriktspersonalens utökande till avsedd storlek synes väl
motiverad, varför jag förordar styrelsens förslag härom.

Vad beträffar förslagen om utbildningsverksamheten under budgetåret
1948/49 torde ställning därtill icke böra tagas i detta sammanhang utan
först i anslutning till prövningen av lantmäteriets anslagsbehov för sagda
budgetår.

Vidkommande väckt förslag om gottgörelse vid fullgörande under år 1947
av föreskriven praktikanttjänstgöring före inträde i kurs för utbildning till
tekniskt biträde i form av rese- och traktamentsersättning finner jag icke
skäl förorda detta förslag. Anledning synes mig nämligen icke föreligga att
giva dem som fullgöra praktikanttjänstgöring under år 1947 bättre ställning
än dem som fullgjort sådan tjänstgöring under föregående år.

Någon provisorisk utbildning motsvarande kurserna för tekniska biträden
ha hittills icke anordnats för lantmätarnas kontorspersonal. För denna biträdesgrupp
ha emellertid funnits vissa på enskilt initiativ anordnade kurser.
Sålunda har t. ex. Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten
under de senaste åren anordnat kurser närmast avsedda för kontorspersonal
inom lantmäteristaten. Dessa kurser, som omfattat undervisning i
kartritning och textning, matematik, kartkonstruktion, arealuträkning, viss
författningskunskap m. m. om tillhopa cirka 420 timmar, ha anordnats genom
eftermiddags- och kvällslektioner under omkring 4 månader. I betraktande
bland annat av den betydande nyrekrytering som erfordras för besättande
av det utökade antalet kontorsbiträdesbefattningar vid distriktsorganisationen
motsvara de hittillsvarande utbildningsanordningarna, vilka
måhända ur kvalitativ synpunkt skulle kunna godtagas såsom ett provisorium,
på långt när ej behovet. Särskilda provisoriska kurser bliva därför
ofrånkomliga även med avseende å kontorspersonalen.

Lantmäteriutredningens förslag om anordnande av sådana kurser i anslutning
till fyra av rikets lantmäterikontor synes mig utgöra en lämplig provisorisk
lösning av kontorsbiträdenas utbildningsfrågor. Undervisningen vid
dessa kurser synes, som utredningen föreslagit, böra i stort sett ha samma
omfattning som vid de kurser som anordnats av Föreningen kvinnliga befattningshavare
inom lantmäteristaten. Huruvida kurserna lämpligen böra
anordnas såsom dagkurser eller genom eftermiddags- och kvällsundervisning
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra under beaktande av föreliggande
omständigheter och lokala förhållanden. Lantmäteristyrelsens förslag
att i undervisningsplanerna även skulle ingå undervisning i maskinskrivning,
finner jag mig icke kunna tillstyrka. Kunskaper i maskinskrivning torde få
inhämtas för lantmäteriets kontorspersonal på samma sätt som för övrig
kontorspersonal.

Vad beträffar förläggningen av kurserna finner jag de av lantmäteristy -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

relsen föreslagna platserna, Stockholm, Göteborg, Malmö och Östersund lämpliga.
Möjlighet bör dock hållas öppen att förlägga någon av kurserna till
annan ort, om därigenom anskaffande av lämpliga undervisningslokaler och
lärarkrafter skulle underlättas. Ä varje plats synes under budgetåret 1947/48
två kurser böra anordnas.

Med hänsyn till angelägenheten av snabbast möjliga utbildning av de för
distriktsorganisationen erforderliga biträdena vill jag förorda att antalet
elever vid kurserna i Stockholm utökas till 30 i varje kurs. Vid de övriga kurserna
synes antalet elever böra beräknas till 15. Under budgetåret 1947/48
skulle sålunda sammanlagt 150 biträden kunna utbildas.

Undervisningen vid kurserna bör vara kostnadsfri, varjämte, som utredningen
föreslagit, stipendiemöjligheter torde böra beredas eleverna.

Närmare bestämmelser om kursernas anordnande torde böra meddelas av
Kungl. Maj:t.

Till kostnadsberäkningarna för ifrågavarande kurser återkommer jag i
samband med behandlingen av övriga av omorganisationen föranledda kostnader.

IV. Distriktslantmätarnas och deras tjänstebiträdens anställnings och

avlöningsförhållanden.

1. Disiriktslantmätarna.

Nuvarande förhållanden.

Förutom arvode enligt fastställd taxa uppbära distriktslantmätarna för
närvarande från statsverket en fast lön av 3 000 kronor för år, vartill komma
tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Distriktslantmätare,
stationerad i Stockholm, äger därjämte uppbära ortstillägg med 400
kronor för år. Å lön, ålderstillägg och ortstillägg utgå dyrtidstillägg och kristillägg
enligt för oreglerade verk gällande grunder, vartill kommer tillskott
till dyrtidstillägg för extra inkomster i tjänsten. Från och med den 1 juli
1946 åtnjuta distriktslantmätarna jämväl provisoriskt lönetillägg. De sammanlagda
löneförmånerna från statsverket utgöra — ulan pensionsavdrag —
för distriktslantmätare i allmänhet utan ålderstillägg 8 160: kronor och för
distriktslantmätare med samtliga ålderstillägg intjänade 9 800 kronor samt
för distriktslantmätare med stationeringsort i Stockholm respektive 8 700 kronor
och 10 200 kronor, allt med viss mindre avrundning av inkomstbeloppen.
Härtill kommer i förekommande fall förhöjning av dyrtidstillägg på grund
av försörjningsplikt mot barn.

Utredningen.

För bedömandet av frågan vilken löneställning för framtiden skäligen bör
tillkomma distriktslantmätarna har utredningen till en början ansett det
vara av betydelse att erfara storleken av de inkomster av tjänsten, som med

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

det hittillsvarande lönesystemet tillkommit dem. Utredningen har därför införskaffat
uppgifter från nuvarande distriktslantmätare beträffande taxeinkomster
och utgifter i tjänsten för åren 1936—1945. Beträffande 72 ordinarie
distriktslantmätare, som lämnat uppgifter för hela perioden, har den
genomsnittliga nettoinkomsten av förrättningar för år och befattningshavare
under perioden beräknats till omkring 4 700 kronor. Medelnettoinkomsten av
taxa under förenämnda tioårsperiod för samtliga uppgiftslämnande distriktslantmätare,
oavsett om de tjänstgjort i sådan egenskap hela perioden eller
endast en del av densamma, har utredningen uppskattat till omkring 5 000
kronor för år och befattningshavare.

Med utgångspunkt från en medelinkomst i sportler av 5 000 kronor för år
bär utredningen beräknat den sammanlagda inkomsten av avlöning från statsverket
och nettoinkomst av förrättningar för en distriktslantmätare med stationeringsort
utom Stockholm till elt genomsnittsbelopp av 13 160 kronor
eller, efter intjänande av samtliga ålderstillägg, av 14 800 kronor. Nyssnämnda
genomsnittsbelopp motsvarar för en distriktslantmätare placerad å medeldyrort
(E-ort) ungefär en löneställning liggande mellan 26 och 27 lönegraden
enligt nu gällande löneplan A i civila avlöningsreglementet, samtliga nu utgående
tillägg inräknade.

Utredningen har ansett distriktslantmätarnas hittillsvarande inkomster av
tjänsten icke i och för sig vara utslagsgivande för den blivande lönegradsplaceringen,
även om de kunde vara ägnade att lämna viss vägledning. De allmänna
grunder för löneavvägningen, som tillämpats i fråga om andra statens
befattningshavare, borde följas jämväl i fråga om distriktslantmätarna. Med
utgångspunkt härifrån har utredningen föreslagit, att distriktslantmätarna
skulle placeras i lönegrad A 28. Härom har utredningen hland annat anfört.

De ingenjörer med högre teknisk utbildning inom statsförvaltningen, med
vilka distriktslantmätarna enligt utredningens mening kunna i avseende å
arbetsuppgifter och tjänsteansvar jämföras, äro befattningar såsom yrkesinspektör
(A 28), statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar (A 28),
lantbruksingenjör (A 29), länsarkitekt (C 5) in. fl. Det kan visserligen invändas,
att innehavare av nu nämnda tjänster ha större områden än distriktslantmätarna
till sitt arbetsfält. Utredningen vill emellertid framhålla, att
genom den av utredningen föreslagna distriktsregleringen lantmäteridistrikten
skulle komma att i de flesta fall avsevärt utökas. De betydande krav, som
redan nu måste ställas på ledaren av lantmäteriverksamheten i ett lantmäteridistrikt
och som oförtydbart komma att ökas dels på grund av nämnda reglering
dels ock vid ett genomförande av föreliggande förslag till ändring av
.jorddelningslagen och till rationalisering av jordbruksnäringen, föranleda
utredningen föreslå, alt befattningen såsom distriktslantmätare hänföres till
lönegrad A 28.

Vad beträffar anställnings- och avlöningsförhållandena för styresmannen
för den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län har utredningen
anfört följande.

Enligt utredningens mening hör — i stället för alt en ordinarie distriktslantmätare
i distrikt avdelas för ändamålet — inrättas en särskild ordinarie
befattning avsedd för styresmannen, varigenom långvariga successionsvika -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

riat kunna undvikas. Med hänsyn till svårighetsgraden i de arbetsuppgifter,
som ankomma på ifrågavarande skiftesorganisation, och de kvalifikationer,
som måste ställas på styresmannen, skulle enligt utredningens uppfattning
en placering av styresmannen i högre löneställning än distriktslantmätares
kunna anses väl motiverad. På grund av önskvärdheten av att vid uppkommande
behov kunna förflytta styresmannen till ledigbliven distriktslantmätarbefattning
eller eljest underlätta övergång till sådan befattning, finner
emellertid utredningen lämpligast, att den nya befattningen under benämningen
distriktslantmätare placeras i samma lönegrad som övriga distriktslantmätare
samt att innehavaren i egenskap av styresman för skiftesorganisationen
tillerkännes ett lämpligt avvägt arvode utöver distriktslantmätarlönen.
I sistnämnda hänseende får utredningen föreslå ett belopp av 2 000
kronor.

Då antalet lantmäteridistrikt enligt utredningens förslag skulle utgöra 148,
skulle sålunda det erforderliga antalet nyorganiserade distriktslantmätarbefattningar
vid den nya lantmäteriorganisationens ikraftträdande bliva 149.

Utredningen har förordat, att de nyorganiserade distriktslantmätarbefattningarna
skulle placeras tills vidare i visst distrikt.

Yttrandena.

Statskontoret har förklarat, att enligt ämbetsverkets mening en högre
löneställning än 26 lönegraden icke vore sakligt grundad. Ett sådant löneläge
skulle ligga något över distriktslantmätamas nuvarande medelinkomster,
om vederbörlig hänsyn toges till den reglering av arbetsgöromålen och
den avsevärda förbättring av pensionsförmånerna, som skulle följa med
den föreslagna reformen.

Allmänna lönenämnden bar framhållit, att ett godtagande av utredningens
förslag komme att få till följd svårbedömbara konsekvenser beträffande
löneställningen för andra tjänstemannagrupper. Bland annat
komme det att påverka löneläget för ingenjörspersonal i allmänhet inom
statsförvaltningen. I betraktande av den löneställning som medgivits för
lantbruksingenjörerna syntes det emellertid icke omotiverat, att distriktslantmätarna
uppfördes i A 28. Lönenämnden ville därför icke motsätta sig
bifall till utredningens förslag.

Lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Malmöhus och Hallands län ha förordat, att distriktslantmätarna
skulle placeras i lönegrad A 29. Vidare ha samtliga överlantmätare
med undantag för överlantmätaren i Stockholms län, vilken icke
framställt någon erinran mot distriktslantmätamas placering i lönegrad A 28,
uttalat, att distriktslantmätama borde erhålla en högre löneställning än den
av utredningen föreslagna.

Lantmäteristyrelsen har såsom motivering för sin ståndpunkt anfört i
huvudsak följande.

Distriktslantmätama äro i fråga om utbildning, arbetsuppgifter samt
den underställda personalens antal och kvalifikationer närmast jämförbara
med lantbruksingenjörerna, vilka placerats i lönegrad A 29. Den omständigheten
att lantbruksingenjörernas arbetsområden omfatta hela län sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nar reell betydelse. Icke heller kan enligt styrelsens mening mot ett jämställande
av distriktslantmätare och lantbruksingenjör invändas, alt den
förre äger avsevärt större befordringsmöjligheter än den senare. Lantmäteristyrelsen
har vidare funnit distriktslantmätarna i fråga om arbetsuppgifter
kunna jämföras med de i lönegrad C 5 placerade länsarkitekterna.

Den av utredningen gjorda jämförelsen mellan dislriktslantmätamas
sammanlagda inkomst av avlöning från statsverket är 1946, ökad med medeltalet
av taxeinkomster åren 1936—1945, samt avlöning enligt löneplan
A i nu gällande avlöningsreglemente jämte samtliga i slutet av år 1946
utgående tillägg, varigenom utredningen kommit fram till att distriktslantmätarnas
inkomst motsvarade en löneställning mellan 26 och 27 lönegraden,
är icke riktig. Jämförelse borde i stället ha gjorts för varje särskilt år
mellan lantmätarnas faktiska inkomst av lön och taxa samt för detta år
enligt löneplanen utgående avlöningsförmåner. Även i andra avseenden är
enligt styrelsens mening den av utredningen gjorda jämförelsen oriktig.
Sålunda har full hänsyn icke tagits till att höjning av lantmäteritaxan icke
skett och att lantmätarna sålunda icke i samma mån som andra tjänstemän
erhållit kompensation för penningvärdets fall. Vidare måste det anses
oriktigt att i statistiken över lantmätarnas taxeinkomster överhuvud räkna
med de senaste krigsåren. Den väsentliga sänkning av taxeinkomsterna,
som inträdde under denna tid, ej minst genom alt lantmätenpersonalen
i stor utsträckning låg inkallad i beredskapstjänst, bör rättvisligen icke på
något sätt medföra minskning av deras blivande avlöningsförmåner. Härtill
kommer att enligt förslaget lantmäteridistrikten komma att öka i storlek
med i genomsnitt cirka 40 procent. Kraven på distriktslantmätaren såsom
ledare av underställd personal komma härigenom att ökas, samtidigt
som lantmätarnas verksamhet får ökad betydelse bl. a. genom den föreslagna
strängare jordpolitiska kontrollen och de väntade åtgärderna för
jordbrukets yttre rationalisering. Minskningen av distriktens antal medför
tillika, att de yngre lantmätarna icke såsom hittills regelmässigt kunna
vänta befordran till distriktslantmätartjänst. Utnämningen till distriktslantmätartjänst
måste ske efter urval, varvid endast de bästa kunna komma i
fråga. Löneuppflyttningen synes erforderlig för att motverka flykten från
lantmäteriet och säkerställa en fullgod nyrekrytering.

Sveriges lantmätareförening, som uttalat att distriktslantmätarna icke
horde hänföras till en lägre lönegrad än A 29, varemot starka skäl funnes
för en inplacering av dem i A 30, har till närmare utveckling av sin mening
andragit bland annat följande.

Likhet i arbetsuppgifter föreligger mellan distriktslantmätarna och länsarkitekterna
samt framför allt lanthruksingenjörerna. Föreningsstyrelsen finner
det därför uppenbart, att eu liigre lönesättning för distriktslantmätarna
än för lanthruksingenjörerna rimligen icke bör ifrågakonnna med mindre det
visas, att de senares arbetsuppgifter äro mera maktpåliggande och deras utbildning
mera omfattande än distriktslantmätarnas.

Handläggningen av ett flertal av de förrättningar, som enligt utredningens
förslag skola hänföras till distriktslantmätarnas tjänsteåligganden ställer så
stora krav på ansvar, omdöme och skicklighet hos förrättningslantmätaren
och fordrar så ingående kunskaper om en synnerligen omfattande speciallagstiftning
och om gällande rättspraxis, alt eu jämförelse med motsvarande
uppgifter inom lantbruksingenjörsorganisationen ulläller bil lantmäleriets
förmån. Lantmätarna äro sålunda verksamma inom ett betydligt vidsträcktare
rättsområde än lanthruksingenjörerna. Vad de ekonomiskt-tekniska ar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

betsuppgifterna beträffar synes det föreningsstyrelsen uppenbart, att en
större jorddelningsförrättning, exempelvis ett laga iskifte, kräver minst lika
höga kvalifikationer som ett komplicerat torrläggningsföretag. Som regel
synas lantmäteriets arbetsuppgifter ha större ekonomisk räckvidd än torrläggningsverksamhetens.
I sammanhanget bör observeras, att lantmäteriets
arbetsuppgifter omspänna såväl landsbygd som tätorter, medan lantbruksingenjörernas
i stort sett äro begränsade till landsbygdens jordbruksjord.
Uppgifterna såsom personalchefer torde icke bliva mindre omfattande för
distriktslantmätarna inom den nya organisationen än för lantbruksingenjörerna.
Att lantbruksingenjörerna i regel ha länet som verksamhetsfält innebär
icke, att de inneha någon från distriktslantmätarna artskild chefsställning
utan endast att länet med hänsyn till omfattningen av förekommande
arbetsuppgifter och ur andra synpunker befunnits vara en lämplig disiriktsenhet.

Utbildningen av distriktslantmätare är förlagd till tekniska högskolan och
är fyraårig. För att bli lantbruksingenjör fordras — förutom viss praktisk
tjänstgöring — att ha genomgått treårig kurs vid teknisk högskola och ettårig
kurs vid lantbrukshögskolan. Sistnämnda kurs genomgås efter det vederbörande
antagits till ingenjörsaspirant. Under viss del av sin utbildningstid
åtnjuter sålunda lantbruksingenjör lön av staten. Lantmäteriutbildningen
är, såsom av det anförda framgår, beträffande studietid och studiekostnader
snarast av större omfattning än lantbruksingenjörsutbildningen.

Mot denna bakgrund förefaller det ofattbart, att utredningen funnit sig
böra förorda, att distriktslantmätarna skulle hänföras till en lägre lönegrad
än lantbruksingenjörerna.

Föreningsstyrelsen kan icke finna det motiverat, att distriktslantmätamas
inkomster på de gamla distrikten skola tillmätas någon betydelse vid bedömandet
av lönegradsplaceringsfrågan. Redan före kriget var lantmäteritaxan
mycket låg i förhållande till det allmänna prisläget. Den fortgående
försämringen av penningvärdet har icke medfört någon förhöjning av taxan
och liar endast i mycket obetydlig mån kompenserats genom tillskott till
dyrtidstillägg å taxeinkomsterna. Däremot ha omkostnaderna i tjänsten avsevärt
ökat. Samtidigt ha kraven på noggrannhet och omsorg i förrättningsarbetet
undan för undan skärpts. Dessa förhållanden ha ställt lantmätarna
i ett ur inkomstsynpunkt exceptionellt ogynnsamt läge. Även bortsett härifrån
är det emellertid enligt föreningsstyrelsens mening oriktigt att låta medelinkomsterna
från de nuvarande distrikten influera på lönesättningen för
befattningshavarna i de nya, i genomsnitt 40 procent större distrikten. Lönegradsplaceringen
för dessa befattningshavare bör bedömas uteslutande med
hänsyn till deras arbetsuppgifter och utbildning.

Utredningen har emellertid uppenbarligen tillmätt den i betänkandet redovisade
inkomststatistiken en icke oväsentlig betydelse. Föreningsstyrelsen
har med utgångspunkt från denna inkomststatistik verkställt en undersökning
år från år rörande mot vilka lönegrader enligt A-planen distriktslantmätamas
medelinkomster svara. Denna undersökning utvisar, att under de
normala åren 1936—1939 distriktslantmätamas inkomster ungefärligen motsvarade
29 lönegraden i löneplan A, att under krigsåren 1940—1944 inkomsterna
sjönko synnerligen kraftigt, samt att de år 1945, då normala arbetsförhållanden
återinträtt, omedelbart stego till förkrigsnivån, 29 lönegraden.
De låga taxeinkomsterna under krigsåren äro mycket lätta att förklara. De
berodde helt enkelt på att de täta inkallelserna särskilt av de extra lantmätarna
och den tekniska personalen medförde oupphörliga avbrott i verksamheten
på distrikten. Omkostnaderna blevo i stort sett oförändrade medan
bruttoinkomsterna sjönko. Relationen mellan brutto- och nettoinkomst för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

ändrades härigenom i ogynnsam riktning. Distriktslantmätamas låga inkomster
under åren 1940—1944 äro sålunda beroende på sådana hinder för
det normala arbetet på distrikten, som förorsakats uteslutande av kriget.
Den av lantmäteriutredningen förebringade statistiken över distriktslantmätarnas
tidigare inkomster pekar således vid en objektiv bedömning klart och
tydligt på en medelinkomst liggande vid 29 lönegraden enligt nu gällande
löneplan A. Skulle den nuvarande distriktsorganisationen bibehållas med den
enda skillnaden, att de 210 distriktslantmätama bleve helt statsavlönade,
vore det alltså naturligt att inplacera dem i lönegrad A 29, och detta även
om icke berättigade hänsyn toges till att taxan som en konsekvens av penningvärdets
fall borde ha undergått en icke oväsentlig höjning. Nu gäller det
emellertid icke 210 utan knappt 150 befattningshavare — ett eliturval av de
i tur till befordran stående lantmätarna — med mera omfattande arbetsuppgifter
och en väsentligt utökad personalorganisation. Därest lönestatistiken
överhuvud skall tillmätas någon betydelse, borde lönegraden för dessa
befattningshavare på de nya distrikten rimligen sättas högre än A 29.

Statsverkens ingenjörsförbund har hemställt, att distriktslantmätama måtte
placeras i lönegrad A 30.

I fråga om anställningsförhållandena för styresmannen för skiftesorganisationen
i Kopparbergs län har överlantmätaren i
länet ansett, att befattningen icke borde ledigförklaras till ansökan utan på
anmälan av lantmäteristyrelsen tillsättas på förordnande av Kungl. Maj:t
Lantmäteristyrelsen, som däremot förklarat, att olägenhet icke syntes uppstå
om befattningen som styresman efter ledigförklarande i vanlig ordning tillsattes
genom fullmakt, har icke haft något att erinra mot att styresmannens
avlöningsförhållanden, åtminstone tills vidare, ordnades på det sätt utredningen
föreslagit.

Utredningens förslag att distriktslantmätare, som utnämnas å nyorganiserad
distriktslantmätarbefattning, skulle placeras tills vidare i
visst distrikt har mött gensagor från lantmäteristyrelsen och Sveriges
lantmätareförening. Lantmäteristyrelsen har sålunda icke funnit nödvändigt
att underkasta distriktslantmätare vidsträcktare skyldighet att vidkännas
reglering av tjänstgöringsområde än som enligt avlöningsreglementet gäller
för annan civil statspersonal.

2. Övrig högskoleutbildad lantniätcripcrsonal.

Nuvarande förhållanden.

Ifrågavarande personal utgöres för närvarande av extra lantmätare och
aspiranter.

De extra lantmätarna uppbära fasta arvoden av statsmedel enligt tre olika
arvodesgrupper, i arvodesgrupp I med 1 000 kronor, i arvodesgrupp II med
1 500 kronor samt i arvodesgrupp III med 2 000 kronor, allt för år räknat.
Å arvodet utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder
jämte kristillägg, vartill kommer tillskott till dyrtidstillägg samt från och med
den 1 juli 1946 provisoriskt lönetillägg.

Aspirant erhåller arvode m. in. såsom om han vore extra lantmätare i arvodesgrupp
I.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 210.

De sammanlagda löneförmånerna från statsverket belöpa sig för närvarande
för år räknat i avrundade belopp: i arvodesgrupp I till 3 845 kronor,
i arvodesgrupp It till 4 675 kronor samt i arvodesgrupp III till 6 005 kronor.
Härtill kommer i förekommande fall förhöjning av dyrtidslillägg för barn.
Utöver de fasta löneförmånerna uppbära de extra lantmätarna ersättning enligt
taxa för utförda förrättningar.

Utredningen.

För fyllande av behovet av fasta lantmätarbefattningar i annan ställning
än distriktslantmätares har utredningen med utgångspunkt från den föreslagna
distriktsorganisationen beräknat att 153 lantmätare skulle erfordras.

Dä i vissa mindre arbetskrävande distrikt distriktslantmätama åtminstone
tills vidare skulle kunna åtnöja sig med tjänstemedhjälpare i icke-ordinarie
rekryteringsgrader, har utredningen, i betraktande jämväl av nu förefintlig
brist på kvalificerade extra lantmätare, beräknat att antalet fasta tjänster i
distrikten under den första tiden efter omorganisationen kunde begränsas
till 90 befattningar. Av dessa syntes 50 befattningar böra under tjänstebenämningen
lantmätare uppföras å ordinarie stat och återstoden under benämningen
extra ordinarie lantmätare upptagas å extra ordinarie stat. Det borde
få ankomma på lantmäteristyrelsen att bestämma i vilka distrikt ifrågavarande
befattningar skola vara placerade.

I fråga om lönegradsplaceringen har utredningen erinrat, hurusom vid den
år 1945 genomförda löneregleringen för lantbruksingenjörerna de extra ordinarie
lantbruksingenjörstjänsterna hänfördes till lönegrad Eo 24. Med
hänsyn till de arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila innehavarna av lantmätarbeiättningarna
i distrikten, och för vinnande av en god rekrytering har
utredningen ansett en lägre lönegradsplacering icke böra ifrågakomma för
ifrågavarande tjänster än i nyssnämnda lönegrad. Utredningen har därför
förordat, att lantmätarbefattning i distrikt hänfördes till 24 lönegraden enligt
nuvarande löneplan A respektive löneplan Eo.

Emellertid har utredningen beträffande de sex distrikt, i vilka förutom
distriktslantmätare enligt organisationsförslaget skulle finnas två lantmätare,
ansett, att den ene av dessa, som förutsattes skola vara ordinarie, gåves en
något högre löneställning än för i distrikt tjänstgörande biträdande lantmätare
i allmänhet, och därför föreslagit, att sex tjänster placerades i lönegrad
A 26. Samma löneställning har utredningen förordat för de 12 ordinarie
lantmätarbefattningar, som utredningen beräknat erforderliga utom den
egentliga distriktsorganisationen för utförande av förrättningar enligt länsstyrelsers
och överlantmätares förordnanden.

Vad beträffar skiftesorganisationen i Kopparbergs län har utredningen föreslagit,
att ett antal, förslagsvis sex, kvalificerade lantmätare avdelades med
ställning såsom extra ordinarie lantmätare. Med hänsyn till de invecklade
skiftesmål, varmed nämnda organisation hade att taga befattning, har utredningen
ansett, att jämväl nu ifrågavarande lantmätare borde hänföras
till samma lönegrad, som förordats beträffande vissa lantmätare i distrikt
med förstärkt personalorganisation och således placeras i lönegrad Eo 26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Beträffande härefter frågan om anställnings- och avlöningsförhållanden för
annan i distrikten erforderlig högskoleutbildad lantmäteripersonal — rekryterinyspersonal
— har utredningen erinrat, att spörsmålet om tillskapande av
eu ordnad befordringsgång för ingenjörspersonal inom statsförvaltningen enligt
av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag för närvarande vore föremål för behandling
inom 1944 års personalutredning. Lantmäteriutredningen har förutsatt,
att personalutredningen jämväl komme att behandla frågan om anställningsförhållanden
och befordringsgång för sådan aspirantpersonal, som
efter avlagd lantmäteriexamen vid tekniska högskolan i Stockholm söker
sig in på lantmätarbanan. Utredningen har därför icke ansett sig annat
än såsom ett provisorium böra framlägga förslag till avlöningsförmåner för
lantmätarpersonal på rekryteringsstadiet. I sådant avseende har utredningen
föreslagit följande.

Aspirant till lantmätarbefattning antages av lantmäteristyrelsen till lantmätaraspirant
och anställes tills vidare för ett år med placering i lönegrad
Ex 18 för tjänstgöring hos distriktslantmätare. Efter ett års förlopp antages
aspiranten, under förutsättning av gott vitsord från vederbörande distriktslantmätare,
till extra ordinarie lantmätare med placering i lönegrad Eo 20.
Efter ytterligare två års väl vitsordad tjänstgöring uppflyttas han till lönegrad
Eo 22. Därefter sker befordran till högre tjänst i mån av tillgäng på
befattningar. Innan extra ordinarie lantmätare erhåller befattning i 24 lönegraden,
bör han ha fullgjort praktisk tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller
ä lantmäterikontor under minst ett år samt i övrigt vara fullt skickad att
utföra på en distriktslantmätare ankommande göromål.

Enligt utredningens beräkningar skulle med hänsyn till intjänade anställningsår
omedelbart vid omorganisationens genomförande omkring 65 extra
lantmätare kunna förordnas till extra ordinarie lantmätare i lönegrad Eo 22
och ett 30-tal extra lantmätare eller aspiranter till extra ordinarie lantmätare
i lönegrad Eo 20 för tjänstgöring såsom tjänstemedhjälpare i distrikt eller för
tjänstgöring å lantmäterikontor eller i lantmäteristyrelsen.

Yttrandena. , _

Statskontoret har i överensstämmelse med vad ämbetsverket anfört rörande
distriktslantmätama funnit löneställningen för här ifrågavarande personal
böra jämkas nedåt. Statskontoret har sålunda föreslagit, att de lantmätare,
för vilka utredningen föreslagit 26 lönegraden, skulle erhålla samma
löneställning som förste assistenterna vid lantmäterikontoren eller 24 lönegraden,
samt att de övriga skulle jämställas med assistenterna och sålunda
placeras i 21 lönegraden. Beträffande befordringsgången har statskontoret
framhållit, att 1944 års personalutredning kunde förväntas framlägga resultaten
av sina överväganden i frågan om normerad befordringsgång för ingenjörs-
och teknisk biträdespersonal under senare hälften av innevarande år.
Statskontoret har med hänsyn härtill ansett det ligga närmast till hands alt
låta anstå med ett ställningstagande till befordringsgången för rekryteringspersonalen
inom lantmäteriet. Därest provisoriska bestämmelser ansåges böra
utformas redan nu, borde i vart fall iakttagas viss försiktighet, så att icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

personalutredningens resultat föregrepes. Då personalutredningen väl knappast
komme att föreslå en gynnsammare befordringsgång för de högskoleutbildade
ingenjörerna än för juristerna, syntes befordringsgången för de
obefordrade lantmätarna tills vidare böra anpassas efter de normer, som av
innevarande års riksdag fastställts för universitetsutbildad administrativ
personal.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot inrättande
av de av utredningen föreslagna lantmätarbefattningama i 24 och 26
lönegraderna.

Den föreslagna provisoriska befordringsgången har av 19-H års personalutredning
lämnats utan annan erinran, än att utredningen funnit tjänstetiden
på Ex-stadiet böra jämkas till 1 V2 år, motsvarande den av personalutredningen
tidigare föreslagna väntetiden till extra ordinarie tjänst för icke
tingsmeriterade jurister samt biträdespersonal med kontorsarbete. Utredningen
har i detta sammanhang uttalat, att utredningens arbete med frågan om
anställnings- och befordringsförhållandena för ingenjörspersonal i statens
tjänst förväntades kunna avslutas i så god tid, att därav föranledda normer
för reglerad befordringsgång för viss personal med teknisk utbildning skulle
kunna tillämpas från och med den 1 juli 1948.

Lantmäteristyrelsen har hemställt om en viss utökning av antalet tjänster
i 26 lönegraden med hänsyn till att den föreslagna organisationen medförde
en minskning av möjligheterna för lantmätarna att erhålla distriktslantmätartjänst.

I anledning av utredningens förslag om krav på att lantmätare skall ha fullgjort
praktisk tjänstgöring i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor under
minst ett år, innan han utnämnes eller förordnas till befattning i 24 lönegraden
har lantmäteristyrelsen uttalat, att en stel föreskrift med sådan innebörd
skulle i åtskilliga fall kunna medföra icke önskvärda avbrott i verksamheten
och förorsaka onödiga ombyten av förrättningsmän vid pågående
förrättningar. Styrelsen har därför funnit erforderligt, att möjlighet öppnades
att dispensera från detta krav.

I avvaktan på definitiva förslag beträffande befordringsgången för högskoleutbildad
ingenjörspersonal har styrelsen icke haft något att erinra mot
utredningens förslag tHl provisoriska bestämmelser om avlöningsförmånerna
till lantmätarpersonal på rekryteringsstadiet.

Styrelsen har till stöd för sitt förslag om utökat antal tjänster i 26 lönegraden
anfört i huvudsak följande.

För att undvika en avsevärd stegring av åldern för befordran till distriktslantmätartjänst
och för att höja den nya distriktslantmätarkårens kvalitet
synes urvalet vid tillsättande av ledigblivande distriktslantmätartjänster böra
ske så, att skicklighet och ledaregenskaper tillmätas det största avseende.
Följden blir då att ett antal lantmätare, som i och för sig äro goda yrkesmän
men som i den skärpta konkurrensen icke kunnat hävda sig i förhållande
till yngre kollegor, icke erhålla distriktslantmätartjänst utan måste såsom
sluttjänst acceptera någon befattning därunder. De föreslagna förfogandetjänsterna
lämpa sig på grund av sin natur icke som sluttjänster för lant -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

mätare av denna kategori. Tjänsterna i 26 lönegraden inom den särskilda
skiftesorganisationen föreslås icke ens som ordinarie befattningar och bliva
även i övrigt mindre lämpliga som sluttjänster. De enda sluttjänster i 26 lönegraden,
som i realiteten stå öppna för lantmätare i lägre lönegrad, äro därför
de föreslagna sex andra lantmätarbefattningama i personalförstärkta distrikt.
Dessa befattningar finnas icke i tillräckligt antal för att motsvara behovet. Om
förslaget genomfördes synes följden alltså kunna bli, att ett antal lantmätare
med väl vitsordad tjänstgöring måste räkna med att såsom sluttjänst erhålla
befattning i 24 lönegraden.

En sådan utveckling kan icke te sig lockande för de yngre lantmätarna
eller för dem som ämna ägna sig åt lantmäteriyrket. En högskoleutbildad
ingenjör torde för närvarande icke reflektera på varaktig anställning i en
verksamhet, där han trots välmeriterad tjänstgöring kanske icke kan påräkna
sluttjänst i högre lönegrad än A 24. Minst ett par lönegrader högre
torde vara ett minimikrav. Inom städernas mätningsväsen och fastighetsförvaltning
samt i det privata näringslivet finnes för närvarande stort behov av
lantmäteriutbildad arbetskraft. Även vissa statliga verk ha stort behov av
lantmätare för särskilda uppgifter. Svårighet föreligger därför i regel icke
för yngre lantmätare, som finna lönevillkoren inom det statliga lantmäteriet
otillfredsställande, att vinna välavlönad anställning på annat håll. Lantmäteristyrelsen
befarar, att det ifrågavarande förslagets genomförande i oförändrat
skick skulle medföra fortsatt och alltmer accentuerad flykt från lantmäteriet
av kvalificerade yngre lantmätare samt ökade rekryteringssvårigheter. För
att motverka sådana tendenser synes det styrelsen nödvändigt att det inrättas
ytterligare ett antal, förslagsvis minst 15, ordinarie befattningar som andre
lantmätare i 26 lönegraden. Det kan förutsättas att lantmätarna av den
kategori varom här är fråga skola mer än andra utnyttjas för självständig
och kvalificerad verksamhet.

Styrelsen föreslår därför, att antalet ordinarie lantmätarbefattningar i lönegraden
A 26, utökas från av utredningen föreslagna 18 befattningar till 45.
Någon minskning av antalet befattningar i den 24 lönegraden synes styrelsen
icke böra föranledas genom sådan utökning av 26-gradstjänsterna. Bibehållandet
av de förra befattningarna synes erforderligt för att förebygga att tjänst
i 24 lönegraden uppnås alltför sent.

Sd gott som samtliga överlantmätare ha framhållit, att den föreslagna
minskningen av antalet distriktslantmätartjänster komme att medföra en väsentligt
försenad befordran till distriktslantmätare. Såsom kompensation härför
bär ett i förhållande till utredningens förslag betydligt utökat antal befattningar
i 26 lönegraden ansetts böra inrättas. Såsom ett ytterligare skäl för inrättande
av flera dylika befattningar har angivits, att dessa i stor utsträckning
komme att bliva sluttjänster. Några överlantmätare ha uttalat, att antalet
ifrågavarande tjänster borde höjas så, att de tillsammans med de nya distriktslantmätartjänsterna
skulle komma att uppgå till 210, eller samma antal som
distriktslantmätartjänsterna i den nuvarande organisationen. Vidare har från
några håll yrkats, alt förevarande tjänster borde hänföras till 27 lönegraden
Eu överlantmätare har uttalat, all 26 lönegraden borde tillämpas för första
ordinarie lantmätarf jänst och all de av utredningen i 26 lönegraden föreslagna
befattningarna borde placeras i 27 lönegraden.

Jämväl länsstgrclsrrna i Gotlands och Ilallands lön ha förordat, all annan
ordinarie lantmätarbefallning i distriktet än dislriklslantmätare hänfördes till
26 lönegraden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Länsstyrelsen i Kronobergs lön har ur rekryteringssynpunkt funnit antalet
befattningar i lönegraden A 26 böra ökas.

Den av utredningen föreslagna löneställningen för den högskoleutbildade
lantmäteripersonalen bar av länsstyrelsen i Kalmar län ansetts väl låg för att
kunna locka lämplig arbetskraft till lantmäteribanan.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ur samma synpunkt funnit det påkallat,
att frågan om antalet tjänster i A 26 och om befordringsgången åtminstone
övergångsvis till 24 lönegraden bleve föremål för omprövning.

Sveriges lantmätareförening har uttalat, att antalet tjänster mellan lönegrad
Eo 24 och distriktslantmätartjänst borde bestämmas ur synpunkten, att
en någorlunda jämn och efter tjänsteåldern avpassad befordringsgång åstadkommes.
Styrelsen, som funnit utredningens förslag i denna del ingiva de allvarligaste
farhågorna, bar hemställt, att såsom motvikt mot de försämrade
befordringsutsikterna 60 tjänster, i lönehänseende placerade högst två lönegrader
under distriktslantmätartjänst, måtte inrättas. Styrelsen har härvid
framhållit, att den föreslagna minskningen av antalet distrikt skulle — under
antagande att befordran till distriktslantmätartjänst skedde efter tjänsteålder
— medföra en höjning av befordringsåldern för de äldre extra lantmätarna
med fem år och för de yngre med tio år. Skulle distriktslantmätartjänsterna
i framtiden rekryteras genom ett eliturval, skulle visserligen befordringsåldern
till denna tjänst sänkas, men i stället uppstode ett behov
av sluttjänster för dem, som på grund av den skärpta konkurrensen icke kunde
erhålla distriktslantmätartjänst. Styrelsen bar uttalat, att ett genomförande
av utredningens förslag utan tvivel skulle medföra, att den under senare år
alltmer stegrade avgången bland yngre lantmätare till kommunal och enskild
tjänst snart skulle nå en omfattning, som med hänsyn till den redan
alltför ringa arbetskrafttiilgången skulle kunna bliva katastrofal. Samtidigt
skulle rekryteringssvårigheterna växa.

I fråga om den föreslagna provisoriska befordringsgången har styrelsen förklarat,
att denna kunde godtagas endast under villkor att lantmätare, som i
två år tjänstgjort i lönegrad Eo 22, automatiskt befordrades till lantmätare
i lönegrad Eo 24.

Statsverkens ingenjörsförbund har hemställt, att löneregleringen genomfördes
så, att vid fullt utbyggd organisation funnes inrättade 90 ordinarie befattningar
under distriktslantmätartjänsterna, därav 60 i A 28 och 30 i A 26.
Förbundet har vidare föreslagit, att följande befordringsgång skulle tillämpas,
nämligen att lantmätare, som under första anställningsåret borde erhålla
lön motsvarande Ex 20, efter ett år placerades i Eo 20, efter ytterligare två år
uppflyttades till Eo 22 och efter ytterligare två år till Eo 24.

Sektionen för lantmäteri inom tekniska högskolans studentkår har gjort
framställning om inrättande av ett antal tjänster i rimlig slutlönegrad, som
minst svarade mot den föreslagna minskningen av antalet lantmäteridistrikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

3. Målningsteknisk biträdespersonal.

Nuvarande förhållanden.

De tekniska biträdena avlönas för närvarande av vederbörande lantmätare,
vartill komina bidrag av statsmedel till löneinkomsten i form av avlöningsförbättring
(ålderstillägg) samt från och med den 1 januari 1946 av provisorisk
avlöningsförbättring. Ålderstilläggen äro fem till antalet och utgå
efter 3, 6, 9, 12 och 15 anställningsår omfattande minst åtta effektiva tjänstgöringsmånader.
Varje tillägg utgör 270 kronor. Den provisoriska avlöningsförbättringen
uppgår i regel till 600 kronor per år.

Utredningen.

I avvaktan på det inom 1944 års personalutredning pågående arbetet angående
befordringsgång m. m. för teknisk personal inom statsförvaltningen har
lantmäteriutredningen ansett sig icke kunna taga någon definitiv ståndpunkt
till de lantmäteritekniska biträdenas anställnings- och avlöningsfrågor. Såsom
ett provisorium har emellertid utredningen förordat, att nyanställt tekniskt
biträde, som genomgått lantmäteriteknisk kurs eller eljest styrkt sig besitta
för anställningen erforderliga kunskaper, erhölle en mot nuvarande lönegrad
Ex 10 svarande löneställning. Efter viss tids — förslagsvis två års —•
väl vitsordad tjänstgöring borde uppflyttning ske till lönegrad Eo 12 och därefter
till lönegrad Eo 15 samt för ett mindre antal till lönegrad Eo 17 enligt
nu gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän.

Utredningen har räknat med att flertalet nuvarande tekniska biträden
skulle med hänsyn till sin tjänstålder den 1 januari 1948 kunna erhålla extra
ordinarie anställning med placering: 15 biträden i lönegrad Eo 17, 60 biträden
i lönegrad Eo 15 och 80 biträden i lönegrad Eo 12. Övriga tekniska
biträden syntes böra anställas såsom extra tjänstemän (aspiranter). Såsom
tjänstebeteckning för tekniskt biträde i lönegrad Eo 17 har föreslagits benämningen
förste assistent och för tekniskt biträde i lönegrad Eo 15 benämningen
assistent. För övriga tekniska biträden har icke ifrågasatts någon ändring i
tjänstebeteckningen.

V 11 r and e na.

Statskontoret har såsom förut nämnts funnit med ett ställningstagande till
befordringsgången böra anstå i avvaktan på resultaten av 1944 års personalutrednings
arbete. Ämbetsverket har anfört, att därest provisoriska bestämmelser
ansåges böra utformas redan nu, dessa syntes för de tekniska biträdenas
del böra anknytas till den för motsvarande personal vid rikets allmänna
kartverk gällande, eller nyanställning som extra tjänsteman i 7 lönegraden,
befordran eller två år till 12 lönegraden och, sedan ytterligare ett
år förflutit, extra ordinarie anställning i denna lönegrad. Högre befattningar
för ifrågavarande personalgrupp bar statskontoret i avbidan på personalutredningens
resultat ansett icke böra inrättas.

Bihang till riksdagens protokoll /.9i7. 1 samt. Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningens förslag beträffande provisorisk befordringsgång för den tekniska
biträdespersonalen har av 1944 års personalutredning lämnats utan
annan erinran än att personalutredningen funnit tjänstetiden på Ex-stadiet
böra jämkas till IV2 år.

Lantmäteristyrelsen har med hänsyn till betydelsen av den arbetsinsats,
som för framtiden komme att fordras av den tekniska biträdespersonalen,
understrukit angelägenheten av att en slutgiltig prövning av denna personals
anställnings- och avlöningsförhållanden snarast möjligt komme till stånd. Vid
bedömandet av lönegradsplaceringen har styrelsen funnit en jämförelse med
motsvarande personal inom lantbruksingenjörsorganisationen ligga närmast
till hands. Den föreslagna provisoriska lönesättningen föregrepe enligt styrelsens
mening icke den slutliga prövningen av berörda personals anställnings-
och avlöningsfrågor. För att i lantmäteriet kunna kvarhålla de mest
dugande och initierade krafterna har styrelsen ansett det nödvändigt att hänföra
ett något större antal biträden till de högre av de föreslagna lönegraderna.
Lantmäteristyrelsen har därför föreslagit, att antalet extra ordinarie
tjänster i vardera 17 och 15 lönegraderna utökades med 10 till 25 respektive
70 tjänster. Vid bifall härtill skulle för budgetåret 1947/48 antalet tjänster
i 12 lönegraden minskas från 80 till 60.

Jämväl sju överlantmätare ha framhållit, att antalet befattningar i den
högsta eller de högre av de föreslagna lönegraderna borde utökas. Lika
många överlantmätare ha förklarat, att ifrågavarande personal borde erhålla
samma löneställning som lantbruksingenjörernas tekniska biträdespersonal.
Två överlantmätare ha anmärkt på att inga ordinarie tjänster föreslagits
inrättade.

Sveriges lantmätareförening, som ansett lantmäteriets mätningstekniker
närmast kunna jämföras med motsvarande personal inom städernas mätningsväsende
samt vid lantbruksingenjörsorganisationen, har föreslagit följade
befordringsgång, nämligen minst två års aspiranttjänstgöring i Ex 15 och
därefter ordinarie eller extra ordinarie tjänst i 16 lönegraden samt sluttjänsl
i 20 lönegraden för särskilt dugande biträden efter minst fem års tjänstgöring
i 16 lönegraden.

Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening har framhållit, att oavsett
om de tekniska biträdena placerades i lönegrader, som mera överensstämde
med av föreningen föreslagna, Ex 15—Eo 16—A 16—A 19 alternativt
A 20, föreningen vore av den bestämda meningen, att antalet biträden i
de båda högsta lönegraderna vore för lågt. Föreningen förordade i stället för
den av utredningen föreslagna grupperingen av 15—60—80 biträden en fördelning
av 25—70—60 biträden i motsvarande grupper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

4. Biträden i kontorstjänst.

Nuvarande förhållanden.

För närvarande finnas i lantmäteridistrikten anställda omkring 115 kontors-
och ritbiträden, vilka avlönas av vederbörande lantmätare. Av dessa
äro 98 biträden förordnade av lantmäteristyrelsen och åtnjuta från och med
den 1 januari 1946 — förutom avlöning från vederbörande lantmätare —
provisorisk avlöningsförbättring av statsmedel med 300 kronor för år.

U fred ningen.

Utredningen har i avvaktan på slutresultatet av 1944 års personalutrednings
arbete förutsatt, att biträdesbefattningarna i lantmäteridistrikten vid
omorganisationen tills vidare skulle hänföras till de för biträdespersonal inom
statsförvaltningen normalt gällande lönegraderna 7 och 4 enligt nuvarande
löneplaner, varvid å innehavare av befattning i förstnämnda lönegrad skulle
åvila de mera kvalificerade biträdesgöromålen.

Enligt utredningens beräkning skulle omedelbart vid omorganisationens
genomförande erfordras sammanlagt omkring 220 biträden. Då i betraktande
härav nyanställning av biträdespersonal i tämligen stor omfattning måste ske
och då lantmäteriutredningen förutsatt, att personalutredningen komme att
upptaga till behandling jämväl frågan om befordringsgång för här ifrågavarande
biträdespersonal, har utredningen i nuvarande läge icke ansett sig
ha anledning att ingå på denna fråga för den rekryteringspersonal, som måste
nyanställas. Beträffande de nu i distrikten tjänstgörande biträdena har utredningen
funnit skäligt, att dessa finge möjlighet att redan vid tidpunkten
för omorganisationens genomförande tillträda fasta och med pensionsrätt
förenade biträdesbefattningar i de förutnämnda lönegraderna. Utredningen
bär med hänsyn härtill förordat, att från och med den 1 januari 1948 å ordinarie
stat uppfördes 50 kanslibiträdestjänster i 7 lönegraden och att medel
beräknades för inrättande samtidigt av 100 extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningar
i 4 lönegraden.

Yttrandena.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot utredningens
förslag om inrättande av kontors- och kanslibiträdesbefaltningar.

Det föreslagna antalet ordinarie befattningar har av lantmäteristyrelsen
befunnits lämpligt avvägt med hänsyn till det antal befattningshavare, som
omedelbart borde beredas fast anställning. Styrelsen har emellertid ansett, att
redan för budgetåret 1947/48 erfordrades medel för inrättande jämväl av
minst 20 extra ordinarie befattningar i 7 lönegraden såväl för att hindra fortsatt
flykt från verksamheten som för att återföra kvalificerad personal, som
tidigare lämnat sin anställning inom lantmäteriet. Styrelsen har förutsatt,
att med hänsyn till kraven på speciell utbildning och särskilt goda kvalifikationer
befordringsgången för rekryteringspersonalen utformades något gynn -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 210.

Föredragande}i.

sammare än i verk i allmänhet. Nyanställning syntes sålunda böra ske i
lönegrad Ex 4 och uppflyttning till Eo 4 äga rum efter 1 V2 års tjänstgöring.

Ett antal överlantmätare har förklarat, att antalet kanslibiträdesbefattningar
vore för lågt beräknat. Vidare ha ett par överlantmätare ansett, att
den föreslagna löneställningen icke vore tillfredsställande.

Sveriges lantmätareförening har uttalat, att föreningen hyste den uppfattningen,
att å distriktskontoren borde finnas två befattningar för biträden i
kontorstjänst. Ä den ena befattningen, som borde vara placerad i 7 lönegraden,
skulle komma inre expedition, kartritning in. m., och å den andra,
vilken borde hänföras till 11 lönegraden, skulle vila de mera kvalificerade
uppgifterna såsom beskrivningar, koordinat- och polygonräkningar m. m.
Styrelsen har funnit den av utredningen föreslagna löneställningen även som
ett provisorium för låg.

Föreningen kvinnliga befattningshavare inom lantmäteristaten har med instämmande
av Föreningen kvinnor i statens tjänst framhållit, att varken de
föreslagna lönevillkoren eller utsikten till framtida förbättring enligt föreningens
mening verkade tillräckligt konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.
Om kompetenskraven måste eftersättas för att fylla behovet av arbetskraft,
innebure detta en standardsänkning av lantmäteristatens kvinnliga biträdespersonal
för lång tid framåt. Föreningen har såsom önskemål uttalat,
att befattningarna för ifrågavarande personal placerades i 7 och It lönegraderna
och att den första anställningen skedde i Ex 7, varefter befordran till
Eo 7 borde vinnas efter IV2—2 år.

Av skäl som jag tidigare utvecklat har jag ansett mig böra förorda lantmäteriutredningens
förslag, att de i distrikten tjänstgörande lantmätarna inordnas
under de avlöningsbestämmelser, som gälla för statens befattningshavare
i allmänhet och sålunda helt avlönas av statsmedel. Såsom utredningen
framhållit synes icke heller en tillfredsställande lösning av biträdespersonalens
lönefrågor kunna uppnås med mindre än att jämväl denna personal erhåller
statsanställning.

Det av utredningen framlagda förslaget till löneställning m. in. för de särskilda
personalgrupperna vid lantmäteridistrikten finner jag med vissa jämkningar
kunna godtagas.

Vad först distriktslantmätarna beträffar ha jämförelser gjorts i fråga om
tjänsteställning mellan dessa och vissa andra befattningshavare. I ett flertal
yttranden har sålunda gjorts gällande att stora likheter föreligga mellan å
ena sidan distriktslantmätarnas och å andra sidan lantbruksingenjörernas
tjänsteåligganden och ansvar. Med utgångspunkt härifrån ha lantmäteristyrelsen,
vissa länsstyrelser och lantmätarnas personalorganisation med flera
ansett, att distriktslantmätarna i löneliänseende böra jämställas med lantbruksingenjörerna
och sålunda hänföras till lönegrad A 29. Jag kan emellertid
icke dela denna uppfattning. Mellan nämnda befattningshavare föreligger
nämligen enligt mitt förmenande skillnad bland annat i det avseendet,
att distriktslantmätarna stå under överinseende av en myndighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

inom länet, vilket icke är fallet med lantbruksingenjörerna. Att lantbruksnämndernas
chefstjänstemän, som i hög grad komma att få bära ansvai-et
lör rationaliseringsverksamheten inom länen, enligt den förut åberopade propositionen
angående riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken (prop. nr
75/1947) föreslagits skola erhålla eu lön motsvarande lönen i lönegrad A 29
eller därmed jämförlig lön å C-plan synes kunna anföras som ytterligare
skäl för att denna lönegrad torde få anses för hög för distriktslantmätarna.
Ä andra sidan finner jag den av statskontoret förordade placeringen i 26 lönegraden
för låg. Enligt min mening skulle vissa skäl kunna åberopas för en
placering av distriktslantmätarbefattningarna i lönegrad A 27. Med hänsyn
till dels utvidgningen av distrikten och de i samband härmed ökade arbetsuppgifterna,
dels önskvärdheten att sörja för en fullgod rekrytering har jag
emellertid om än med viss tvekan stannat för att förorda utredningens förslag
om tjänsternas placering i lönegrad A 28.

Utredningens förslag att styresmannen för den särskilda skiftesorganisationen
i Kopparbergs län under benämningen dislriktslantmätare placeras i
samma lönegrad som övriga distriktslantmätare samt tillerkännes ett särskilt
arvode av 2 000 kronor har icke föranlett någon erinran från min sida.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag, att distriktslantmätare icke bör
underkastas vidsträcktare förflyttningsskyldighet än som gäller för övriga
statstjänstemän. Fullmakt för distriktslantmätare synes sålunda även i fortsättningen
böra gälla befattning i visst distrikt.

Beträffande fasta lantmätarbefattningar i annan ställning än distriktslantmätares
innebär utredningens förslag, att vid omorganisationen skulle inrättas
18 befattningar i lönegrad A 26, varav 12 utom den egentliga distriktsorganisationen
för utförande av förrättningar enligt länsstyrelses eller överlantmätares
förordnande —- s. k. förfogandelantmätare -— samt sex med
placering i förstärkta distrikt. Vidare ha för den särskilda skiftesorganisationen
i Kopparbergs län avsetts sex befattningar i lönegrad Eo 26. Jag torde i
detta sammanhang få erinra att jag i likhet med lantmäteristyrelsen förordat
utökning av antalet förfogandelantmätare med 12 till 24. Däremot finner
jag mig icke för närvarande innan erfarenheter vunnits av den nya distriktsorganisationen
kunna biträda styrelsens förslag om ytterligare ökning av
antalet tjänster i 26 lönegraden. Vad jag sålunda i förevarande hänseende
förordat innebär, att antalet tjänster i lönegrad A 26 fastställes till 30.

I övrigt ha för distrikten beräknats 90 fasta lantmätarbefattningar med
placering i 24 lönegraden. Av dessa befattningar ha 50 föreslagits uppförda
på ordinarie och 40 på extra ordinarie stat. Den av mig nyss förordade ökningen
av antalet befattningar i 26 lönegraden torde icke böra föranleda
någon begränsning av det av utredningen föreslagna antalet tjänster i 24
lönegraden. Härigenom skulle eu förkortning av väntetiden för yngre lantmätare
för erhållande av befattning i sistnämnda lönegrad kunna uppnås,
vilket i sin lur kan komma alt bidraga till att öka möjligheterna att kvarhålla
lantmätarna i lantmäteriorganisationen. För befordran till befattning
i 24 lönegraden bör uppställas krav på att vederbörande fullgjort viss tids

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller å länskontor. Från detta krav
torde dock såsom lantmäteristyrelsen framhållit dispens i vissa fall böra
lämnas.

I fråga om anställnings- och avlöningsförhållandena för övriga personalgrupper
torde definitiv ståndpunkt först kunna tagas i samband med ställningstagandet
till de förslag rörande reglerad befordringsgång för viss teknisk
personal, som 1944 års personalutredning väntas framlägga. Såsom lantmäteriutredningen
framhållit torde nu endast provisoriska regler böra fastställas.

Den definitiva lösningen av frågan om den högskoleutbildade rekryteringspersonalens
befordringsgång anser jag böra uppskjutas i avbidan på bestämmelser
om normerad befordringsgång för civilingenjörer. Då resultatet av
nämnda utredning sålunda icke torde böra föregripas synes sasom ett provisorium
tills vidare böra tillämpas de normer, som av innevarande års
riksdag fastställts för tingsmeriterade amanuenser. Lantmätaraspirant bör
sålunda placeras i lönegrad Ex 17 och efter ett år kunna antagas till extra
ordinarie lantmätare i Eo 18. Sedan han tjänstgjort tva ar i denna lönegrad,
bör han uppflyttas i lönegrad Eo 20 för att efter ytterligare två års tjänstgöring
erhålla befattning i lönegrad Eo 21. Den nuvarande personalen bör
från och med omorganisationens ikraftträdande inplaceras i de lönegrader,
som enligt befordringsschemat skulle motsvara den då intjänade anställningstiden.
Frågan om placering i löneklass torde fa avgöras enligt de riktlinjei,
som komma att fastställas för den administrativa amanuenspersonalen.

Vad den tekniska biträdespersonalen beträffar torde denna i motsats till
vad som från vissa håll har gjorts gällande icke för närvarande med hänsyn
till kompetenskrav eller utbildning kunna jämställas med motsvai ande
befattningshavare hos lantbruksingenjörerna. Med hänsyn bland annat
härtill synes i avvaktan på 1944 års personalutrednings förslag de av lantmäteriutredningen
såsom provisorium föreslagna 12 och lo lönegraderna föi
ifrågavarande personal kunna godtagas. Härvid torde givetvis den högre
lönegraden böra förbehållas de mera kvalificerade befattningshavarna. Sasom
tjänstebeteckning för ifrågavarande biträdespersonal vill jag föreslå mätningstekniker.
Därjämte torde såsom utredningen förordat ett mindre antal
tjänster i 17 lönegraden böra inrättas. Dessa tjänster, som torde böra erhålla
benämningen förste mätningstekniker, böra avses för sådana tjänstemän som
besitta större kvalifikationer än som motsvarar föreskrivna normala kompetenskrav
för mätningstekniker i allmänhet. Detta torde kunna motiveras in
den synpunkten att förste mätningstekniker böra kunna anförtros mera komplicerade
och ansvarsfyllda uppgifter än övriga hithörande befattningshavare.
Vidkommande antalet befattningar i de föreslagna lönegraderna vill jag i anslutning
till vad lantmäteristyrelsen hemställt förorda ett något större antal
tjänster i de högre lönegraderna. Sålunda torde böra upptagas 20 befattningar
såsom förste mätningstekniker i lönegrad Eo 17. Antalet tjänster såsom mätningstekniker
i lönegrad Eo 15 torde böra lastställas till / 5. Härvid skulle antalet
befattningar i lönegrad Eo 12 i förhallande till vad utredningen föreslagit
komma att minska med 20 till 60. Befordringsgången för den mätningstek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

niska personalen torde böra ordnas på sätt 1944 års personalutredning förordat,
nämligen att anställning först erhålles i lönegrad Ex 10 varefter sedan
1 V2 år förflutit befordran sker till lönegrad Eo 12.

Mot utredningens förslag att å distrikten inrättas 50 ordinarie kanslibiträdestjänster
i 7 lönegraden samt att medel beräknas för anställande av 100
extra ordinarie kontorsbiträdesbefaltningar i 4 lönegraden har jag icke något
att erinra. Däremot kan jag icke tillstyrka att såsom lantmäteristyrelsen föreslagit
redan för nästa budgetår 20 extra ordinarie kanslibiträdestjänster inrättas.
Jag är icke heller beredd att nu förorda styrelsens förslag att nyanställning
av kontorsbiträde skall ske i lönegrad Ex 4, utan samma befordringsgång
torde tills vidare böra tillämpas för här avsedd personal som av
innevarande års riksdag fastställts för biträdespersonal i allmänhet inom
statsförvaltningen.

V. Övergångsanordningar och övergångsersattningar m. m.

1. övergångsanordningar.

Utredningen.

Beträffande tillsättandet av de nya distriktslantmätartjänsterna har utredningen
uttalat, att de borde ställas öppna för ansökan för nuvarande distriktslantmätare.
Utredningen har emellertid förutsatt, att förflyttning av
befattningshavare i möjligaste mån skulle undvikas och att därför Kungl.
Maj:t skulle äga att efter förslag av lantmäteristyrelsen bestämma, att distriktslantmätare
skall bibehålla sin placering vid visst distrikt eller viss
tjänst.

I fråga om distriktslantmätares löneklassplacering och utbetalning av s. k.
övergångslön har utredningen anfört följande.

Ordinarie distriktslantmätare å nuvarande lönestat, som erhåller nyorganiserad
distriktslantmätartjänst, synes för placering i löneklass i denna befattning
böra få tillgodoräkna hela den tid han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst
å lönestat, som varit gällande före 1948. Uppkommer fråga om
tillgodoräknande av annan tid för sagda ändamål, torde sådan fråga böra
bänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Vidare bör till ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder
nyorganiserad distriktslantmätartjänst, vid nämnda tidpunkt utbetalas,
utöver i övrigt inljänta löneförmåner, s. k. övergångslön, till beloppet
motsvarande vad han skulle erhålla i förskott för januari månad 1948, därest
de nuvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande vore å honom tilllämpliga.

övergår distriktslantmätare å nuvarande lönestat efter ansökan frivilligt
Ii 11 annan nyorganiserad tjänst än nyreglerad distriktslantmätartjänst, bör
han givetvis även i detta fall för placering i löneklass i den nya befattningen
få tillgodoräkna den tid han före övergången innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst
ävensom vid övergången uppbära s. k. övergångslön.

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

Då till följd av den föreslagna distriktsomregleringen icke alla nuvarande
distriktslantmätare kunna beräknas erhålla nyorganiserad distriktslantmätartjänst
har utredningen föreslagit inrättande av ett antal, förslagsvis 35,
tjänster å övergångsstat för övertaliga distriktslantmätare. Utredningen har
därvid anfört, att på grund av innehållet i kungörelsen den 22 oktober 1909
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för distriktslantmätare
upptagna avlöningsförmåner de övertaliga distriktslantmätarna
icke mot sitt bestridande kunde förflyttas till de nya ordinarie befattningarna
såsom lantmätare i 26 eller 24 lönegraden.

I syfte att vid rådande brist på utbildad lantmäteripersonal kunna förvärva
dessa övertaliga befattningshavare för den nya organisationen har utredningen
förordat, att å övergångsstat inom den nya organisationen uppfördes
ett antal ordinarie lantmätarbefattningar i lönegrad A 26. Övertalig ordinarie
distriktslantmätare, som ansåges lämpad för tjänstgöring inom den nya
distriktsorganisationen och förklarade sig villig övergå till nyssnämnd befattning,
skulle utan ansökan genom fullmakt utnämnas till innehavare av
befattningen. Sådan befattningshavare skulle ock för löneklassplacering i befattningen
få tillgodoräkna hela den tid han varit ordinarie distriktslantmätare
ävensom i samband med övergången få uppbära s. k. övergångslön. Vid
sedermera inträffande befordran eller förflyttning till annan tjänst inom den
nya organisationen skulle befattningen å övergångsstat givetvis indragas. Så
länge befattningshavare å övergångsstat funnes, skulle motsvarande antal
nyorganiserade ordinarie lantmätarbefattningar i 24 lönegraden icke tillsättas.
Slutligen skulle med innehav av befattning å övergångsstat följa samma
rätt i fråga om pension, som skulle tillkomma vederbörande, därest han
den 1 januari 1948 tillträdde nyorganiserad distriktslantmätarbefattning.

Beträffande övertaliga distriktslantmätare, som förklarat sig icke vilja
övergå till nyreglerad ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen
eller som eljest icke erhållit ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen,
har utredningen föreslagit befattningshavarnas uppförande å
indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med åtnjutande av enligt nu
gällande stat utgående löneförmåner. Det borde därvid ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma den särskilda ersättning, som borde tillkomma sådan
befattningshavare för förlorad inkomst av tjänsten enligt lantmäteritaxan.

I fråga om ordinarie distriktslantmätares rätt till barntillägg har utredningen
anfört, att ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder
ordinarie befattning eller befattning å övergångsstat inom den nyorganiserade
lantmäteriorganisationen, borde berättigas uppbära barntillägg
med nio kronor för månad för varje på grund av försörjningsplikt underhållet
barn, för vilket han omedelbart före nämnda dag ägt åtnjuta förhöjning
av dyrtidstillägg enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 juni 1923
(nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst. Därvid borde bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1939,
nr 428, i tillämpliga delar gälla.

Vad angår den nuvarande icke-ordinarie personalen i lantmäteridistrikten

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

har utredningen räknat med att såväl extra lantmätare och aspiranter som
tekniska biträden och övrig biträdespersonal hos de nuvarande distriktslantmätarna
i allmänhet skola kunna beredas befattningar inom den nya
organisationen. Samtliga nya tjänster borde i vanlig ordning ledigförklaras.
Därest vederbörande befunnes på grund av tidigare tjänstgöring inom lantmäteriväsendet
eller eljest böra placeras i högre löneklass än begynnelselöneklassen
inom vederbörande lönegrad, borde frågan i varje särskilt fall underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Därvid syntes särskild hänsyn böra tagas
till längden av den föregående tjänstgöringen inom lantmäteriväsendet.

I den mån befattningshavare på grund av omorganisationen måste företaga
flyttning från en stationeringsort till en annan, har utredningen funnit
det skäligt, att han får åtnjuta flyttningsersättning jämväl i det fall, att han
icke skulle vara därtill berättigad enligt gällande bestämmelser (SFS 1944/
382).

Beträffande fördelningen mellan statsverket och förrättningsman av arvode
för vid omorganisationens ikraftträdande påbörjade men icke avslutade
förrättningar har utredningen ansett lämpligt, att överlantmätaren eller
annan särskilt förordnad lantmätare verkställde inventeringsförrättningar i
samtliga distrikt inom länet i syfte att fastställa denna arvodesfördelning.
Därest förrättningsmannen icke vore nöjd med inventeringsförrättarens avgöranden,
borde han äga möjlighet att få desamma prövade av lantmäteristyrelsen.
Den vid inventeringsförrättningen gjorda fördelningen skulle vara
preliminär. Det definitiva avgörandet skulle ankomma å lantmäteristyrelsen
och träffas sedan förrättningen avslutats och gottgörelsen inbetalats till statsverket.
Först då skulle förrättningsmannens andel i arvodet utbetalas till
honom.

Utredningen har föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle utverka generellt bemyndigande
av riksdagen alt utfärda de övergångsbestämmelser, som kunde
bliva erforderliga i samband med omorganisationen och löneregleringen.

Yttrande n a.

Beträffande tillsättandet av de nya distriktslantmätartjänsterna
ha i anledning av utredningens uttalande att tjänsterna
borde ställas öppna för ansökan för nuvarande distriktslantmätare lantmåteristyrclsen,
ett flertcd överlantmätare, distriktslantmätare och extra lantmätare
samt Sveriges lantmätareförening framhållit, att även andra befattningshavare
inom lantmäteristaten borde kunna befordras till dessa tjänster. Lantmäteristyrelsen
har understrukit att det av kostnadsskäl och med hänsyn till
den väsentliga betydelse, lokalkännedom hade för en distriktslantmätare,
vore av vikt att förflyttning av dessa tjänstemän i görligaste mån undvekes.

I fråga om tjänsterna å övergångsstat bar lantmäteristyrelsen
framhållit betydelsen av att alla arbetsföra distriktslantmätare, som vore
villiga att gå på övergångsstat, kunde beredas dylika tjänster. Därest antalet
övergångstjänster måste fixeras, borde detsamma böjas till 45. Styrelsen bar

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

föreslagit vissa anordningar i syfte att göra dessa tjänster mera lockande.
Distriktslantmätare, som fördes på övergångsstat, borde sålunda om möjligt
placeras för tjänstgöring inom den ort, där han tidigare haft sin verksamhet
förlagd. Beträffande vissa äldre lantmätare borde ordnas så, att de kunde
bedriva sin verksamhet under i stort sett samma former som tidigare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat, att distriktslantmätare, som
icke kunnat beredas ordinarie distriktslantmätarbefattning inom den nya
organisationen, skulle förordnas att såsom extra distriktslantmätare med ordinarie
distriktslantmätares löneförmåner tjänstgöra helst i distrikt, som vore
honom välbekant, och att under tiden för sådan tjänstgöring den ordinarie
andre lantmätarbefattningen i distriktet skulle vakantsättas.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ansett, att äldre oförvitliga distriktslantmätare,
som fördes å övergångsstat, skulle placeras i samma lönegrad som
de nya distriktslantmätarna.

Ett antal överlantmätare har uttalat, att tjänsterna å övergångsstat borde
vara förenade med samma löneförmåner som distriktslantmätartjänstema.

Statskontoret har beträffande förslaget att uppföra övertaliga distriktslantmätare
å indragningsstat anfört, att statskontoret icke kunde tillstyrka
en sådan anordning. I den mån dessa lantmätare icke kunde utnyttjas
inom den nya organisationen, borde i första hand åtgärder vidtagas för
att möjliggöra deras pensionering. I överensstämmelse med de anordningar,
som träffades vid genomförandet av 1941 års landsfiskalsreform, syntes här
avsedda lantmätare, för vilka högst fem år återstode till pensionsåldern,
böra givas möjlighet att erhålla förtidspension som om vederbörande vore
innehavare av nyreglerad lantmätartjänst i 24 lönegraden och uppnått pensionsåldern.

Sveriges lantmätareförening har anfört, att grunderna för beräkningen av
löneförmånerna för befattningshavare, som uppfördes å indragningsstat,
borde klarläggas, så att varje tjänsteinnehavare med säkerhet kunde avgöra
vad indragningsstaten skulle innebära för honom, innan han beslöte sig för
att övergå på den nya staten.

Lantmäteristyrelsen, ett antal överlantmätare och Sveriges lantmätareförening
ha anfört, att generella regler borde uppställas i fråga om den ickeordinarie
personalens löneklassplacering. Lantmäteristyrelsen
har framhållit, att extra lantmätare syntes böra för inplacering i löneklass
och för kommande löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig hela den
tjänstetid, som han skulle fått åberopa, om för honom hade tillämpats den
av utredningen föreslagna befordringsgången från första anställningen fram
till anställning i lönegrad Eo 22. Även om vissa svårigheter kunde föreligga att
utforma en liknande generell regel för mätningstekniska biträden och kontorspersonal
på grund av dessas skiftande utbildning och tjänstgöring, borde
i princip även för denna personal föregående tjänstgöring eller därmed jämförlig
verksamhet få tagas fullt i beräkning vid löneklassplaceringen.

I fråga om fördelningen av arvoden för vid omorganisationens
ikraftträdande påbörjade men icke avslutade förrättningar har lantmäteri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

styrelsen föreslagit, att de vid inventeringsförrättningarna träffade avgörandena
skulle vara definitiva. Endast om särskilda skäl gjorde det svårt ellei
olämpligt att omedelbart träffa slutlig uppgörelse, borde avgörandet ha provisorisk
karaktär. En dylik anordning skulle förenkla bokföringen hos styrelsen
och på distriktskontoren, medan om utredningens förslag följdes uppgörelsen
mellan statsverket och förrättningsmännen skulle utsträckas under
lång tid, i vart fall flera år. Lantmäteristyrelsen har vidare förordat, att sådan
del av förrättningsmännen tillkommande arvode, som icke kunde tagas
ut av sakägarna genom försko Vräkning, utan dröjsmål borde erläggas av
statsmedel.

Samma ståndpunkt har intagits av ett antal överlantmätare och av Sveriges
lantmätareförening.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha i infordrade yttranden över
lantmäteristyrelsens sistberörda förslag icke framställt någon erinran häremot.

2. övergångsersättningar.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att en övergång till den nya lönestaten för
vissa nuvarande innehavare av distriktslantmätarbefattning skulle komma
att medföra minskning i de inkomster av tjänsten, som de för närvarande
åtnjöte och även i fortsättningen kunde beräknas komma att uppbära, därest
det nuvarande lönesystemet med fast lön av statsverket jämte inkomster av
taxa för utförda förrättningar skulle äga fortsatt tillämpning.

I anslutning till vad som medgivits vid tidigare löneregleringar har utredningen
förordat, att distriktslantmätare, som vid övergång till nyorganiserad
distriktslantmätartjänst finge vidkännas inkomstminskning, skulle beredas
viss kompensation för minskningen. Utredningen har ansett, att kompensationen
borde beräknas i anslutning till de grunder som tidigare tillämpats
beträffande lantbruksingenjörema.

I fråga om de befattningshavare, som under hela tioårsperioden 1936—1945
innehaft ordinarie distriktslantmätartjänst, har utredningen föreslagit följande.

På grundval av de från vederbörande distriktslantmätare inkomna uppgifterna
rörande inkomst av taxa för en var befattningshavare uträknas den
genomsnittliga årliga nettoinkomsten av taxa under perioden i fråga. Denna
medelinkomst lägges till den för vederbörande beräknade årsavlöningen av
statsmedel den 1 juli 1946 med pensionsavdrag. Den summa, som härvid
erhålles, jämföres med den avlöning för år räknat, som befattningshavaren
skulle åtnjuta, därest han den 1 januari 1948 tillträdde distriktslantmätarbefattning
i lönegrad A 28 och därvid inplacerades i löneklass med tillgodoräknande
av hela den tjänstetid, varunder han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst.
Avlöningen i lönegrad A 28 beräknas — med pensionsavdrag
— enligt nu gällande avlöningsreglemente och efter den ortsgrupp, där
befattningshavaren den 1 juli 1946 hade sin stationeringsort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Överstiger summan av avlöning enligt nu gällande lönestat och nettoinkomst
av taxa avlöningen i lönegrad A 28, utgår övergångsersättning med
skillnaden. Vid motsatt förhållande utgår givetvis icke någon övergångsersättning.

Beträffande distriktslantmätare, som icke innehaft distriktslantmätartjänst
under hela tidsperioden 1936—1945, har utredningen anfört, att enligt utredningens
uppfattning en strikt tillämpning av de anförda grunderna å nu
ifrågavarande befattningshavare skulle leda till att åtskilliga distriktslantmätare,
vilka endast några få år under uppgiftsperiodens sista skede innehaft
sina befattningar, bleve gynnade i jämförelse med andra distriktslantmätare.
Till undvikande härav har utredningen föreslagit att för dessa yngre
distriktslantmätare skulle tillämpas en i viss mån avvikande beräkningsmetod.
Härom har utredningen anfört följande.

Som utgångspunkt för de felande åren torde böra väljas ett för ett vart
av dem framräknat medeltal av nettoinkomst av taxa för samtliga de
distriktslantmätare, som under hela tidsperioden innehaft sina befattningar
och lämnat uppgifter rörande sina inkomster under hela perioden. Genom att
insätta de sist avsedda distriktslanlmätarnas medeltalssiffror av nettoinkomst
under de felande åren erhålles en grund för beräkning av den genomsnittliga
årsmedelinkomsten jämväl för de yngre distriktslantmätarna. Beräkningen av
övergångsersättningen i övrigt kan därefter ske i enlighet med de förut angivna
allmänna grunderna. I de fall, då vederbörandes inkomst härigenom
skulle bliva högre än hans verkliga medelinkomst, beräknad enbart för de
år han innehaft fullmakt å distriktslantmätartjänst, torde dock den sistnämnda
medelinkomsten böra läggas till grund för beräknande av övergångsersättningen.

I anslutning till vad som bestämdes beträffande lantbruksingenjörema har
utredningen föreslagit, att övergångsersättningen skulle maximeras till 6 000
kronor för år och att densamma i de fall, då den skulle komma att ligga
mellan 6 000 och 5 000 kronor, beräknades efter ett belopp av 5 000 kronor.
Övergångsersättningen har föreslagits utgå med halva årsbeloppet för första
halvåret 1948 samt från ingången av budgetåret 1948/49 skola avskrivas med
en tiondel under vart och ett av de följande åren.

Övergångsersättning enligt angivna grunder har förordats skola tillkomma
även distriktslantmätare, som övergår till annan nyorganiserad lantmätarbefattning,
liksom även distriktslantmätare, som erhåller nyreglerad befattning
å övergångsstat.

Övergångsersättning har däremot icke avsetts skola tillkomma extra lantmätare,
som erhåller tjänst å den nya lönestaten. Utredningen har i stället
förordat, att, därest för sådan tjänsteman uppkomme mera avsevärd löneminskning
genom övergången, kompensation skulle av Kungl. Maj:t beredas
honom genom att han placerades i högre löneklass inom den för hans tjänst
gällande lönegraden.

liungl. Maj:ts proposition nr 210

Yttrande n a.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att det synts lönenämnden mindre
tillfredsställande att såsom utredningen föreslagit, med bortseende från det
vid tidpunkten för omorganisationens genomförande gällande avlöningsreglementet,
låta övergångsersättningen bestämmas på grundval av tidigare gällande
avlöningsförfattningar. I betraktande av alt spörsmålet om lönereglering
för distriktslantmätarna sedan länge varit aktuellt och då möjlighet icke
syntes förefinnas att genomföra löneregleringen från tidigare tidpunkt än
från och med den 1 januari 1948, har lönenämnden emellertid icke ansett
sig böra motsätta sig utredningens förslag på denna punkt.

Ett antal överlantmätare och distriktslantmätare har anfört, att taxeinkomsterna
under åren 1946 och 1947 borde medtagas vid beräkningen av övergångsersättningarna.
Vidare har av några överlantmätare och distriktslantmätare
riktats kritik mot utredningens förslag rörande beräkningen av övergångsersättningarna
åt distriktslantmätare, som icke innehaft ordinarie
distriktslantmätartjänst under hela tioårsperioden 1936—1945. Två överlantmätare
och ett antal extra lantmätare ha uttalat, att även vissa äldre extra
lantmätare borde erhålla övergångsersättning.

Sveriges lantmätareförening har anfört i huvudsak följande.

Övergångsersättningarna skola enligt förslaget grundas på den beräknade
medelnettoinkomsten av taxan under tioårsperioden 1936—1945. Inkomsterna
exempelvis 1939 och 1945 äro ej jämförbara på grund av penningvärdets
fall. De gamla årsinkomsterna maste framräknas till nuvarande penningvärde,
om ett rimligt resultat skall vinnas. De d is t r i k t s i nne ha v a re, som kunna
visa att inkomsterna under krigsåren på grund av militärinkallelser eller
andra på grund av krisen inträffade omständigheter nedgått avsevärt, böra
givetvis kompenseras härför. Taxeinkomsterna aren närmast före omorganisationen,
1946 och 1947, böra medtagas, då det rimligen bör vara den aktuella
inkomstminskningen som skall läggas till grund för beräknandet av
övergångsersättningarna. Till jämförelse må nämnas, att för såväl häradshövdingarna
som häradsskrivarna övergångsersättningarna beräknats med hänsyn
till inkomsterna till och med året närmast före ikraftträdandet av respektive
omorganisationer.

Enligt förslaget skall den beräknade medelinkomsten jämföras med den
avlöning, som befattningshavaren skulle åtnjuta, därest han den 1 januari
1948 tillträdde nyreglerad distriktslantmätartjänst. Om vederbörande tillträder
befattning i annan lönegrad, t. ex. på övergångsstat, bör emellertid rättvisligen
jämförelsen göras med lönen i sistnämnda lönegrad. Därest vederbörande
sedermera erhåller befordran till högre lönegrad bör ersättningen
fortsättningsvis utgöras av de belopp, som skulle ha utgått vid omedelbar
inplacering i den högre lönegraden.

Den föreslagna beräkningen av taxeinkomsterna för de distriktslantmätare,
som icke under hela tioårsperioden innehaft distriktslantmätartjänst, är
helt godtycklig och skulle verka orättvist mot dessa befattningshavare. Verkan
skulle kunna bli, att distriktslantmätare, som endast innehaft sin befallning
under några få år, icke koinme att fä någon som helst övergångsersätlning
även om omorganisationen skulle komma alt medföra eu avsevärd
minskning av de nuvarande inkomsterna liksom av dem, som i fortsättningen
kunnat påräknas. Någon motsvarighet till utredningens förslag i denna del

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Före draganden.

har icke förekommit vid omorganisationen av övriga i betänkandet omnämnda
personalkategorier.

Enligt utredningens förslag skulle övergångsersättningar utgå under endast
9 V2 år varav med högsta ersättning endast V2 år. Något skäl varför
distriktslantmätarna skulle behandlas sämre än övriga personalkategorier,
som vid tidigare verkställda omorganisationer tillerkänts ersättning under
10 år med full ersättning under hela första året, finnes icke, och utredningen
har heller icke anfört något motiv härför.

3. Statens övertagande av omkostnaderna för distriktsorganisationen m. m.

Utredningen.

Utredningen har anfört, att vid genomförande av omorganisationen och
löneregleringen beträffande lantmäteridistriktens personal staten borde
övertaga ansvaret för samtliga med verksamheten förenade kostnader. De
inventarier, instrument m. m., som vid övergången innehades av lantmätarna,
borde inlösas av statsverket i den mån utrustningen vore användbar
och i fortsättningen behövlig. Inlösning borde även ske från lantmätare,
som vid omorganisationens genomförande tjänstgjorde i lantmäteristyrelsen
eller å lantmäterikontoren.

Utredningen har framhållit, att gemensamt kontor borde anordnas för all
personal som tjänstgjorde å ett distrikt. I de fall där flera distrikt hade samma
stationsort borde undersökas möjligheterna av att ordna gemensamma
kontorslokaler för dessa. Utredningen har funnit böra övervägas, huruvida
icke borde uppdragas åt lantmäteristyrelsen att anskaffa för distrikten behövliga
tjänstelokaler.

Yttrandena.

Utredningens förevarande förslag ha i yttrandena lämnats utan huvudsakliga
erinringar. Lantmäteristyrelsen har framhållit, att ansvaret för lokalanskaffningen
i första hand borde åvila byggnadsstyrelsen och dess tjänstemän,
vilka på helt annat sätt än lantmäteristyrelsen ägde erforderlig överblick
över möjligheterna att anskaffa nya tjänstelokaler och vilka i andra liknande
fall hade anskaffningen av lokaler för statliga ändamål om hand. Lantmäteristyrelsen
ansåge alltså, att förhyrningen av distriktskontorens tjänstelokaler
borde ske genom byggnadsstyrelsens försorg men att lantmäteristyrelsen
vid lokalanskaffningen skulle biträda byggnadsstyrelsen. Jämväl riksräkenskapsverket
har uttalat, att förhyrningen av distriktens tjänstelokaler
borde ske genom byggnadsstyrelsens försorg med biträde av lantmäteristyrelsen.

Den av mig förordade omorganisationen torde böra genomföras från och
med den 1 januari 1948.

De nya distriktslantmätarbefattningarna böra ledigförklaras i vanlig ordning
och sålunda stå öppna för ansökan för varje kompetent lantmätare. Så -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

som utredningen och lantmäteristyrelsen framhållit, bör emellertid vid tillsättandet
av de nya tjänsterna förflyttning av nuvarande distriktslantmätare
i möjligaste mån undvikas. Jag erinrar i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t
äger möjlighet att oberoende av ansökan bestämma att distriktslantmätare
skall placeras i visst distrikt.

Vad utredningen anfört angående s. k. övergångslön åt ordinarie distriktslantmätare,
som övergår å den nya lönestaten, och om tillgodoräknande av
tjänstetid för placering i löneklass av sådan befattningshavare föranleder
icke erinran från min sida.

I likhet med utredningen förordar jag, att å övergångsstat inom den nya
organisationen uppföres ett antal lantmätarbefattningar i lönegrad A 26 avsedda
för övertaliga ordinarie distriktslantmätare, vilka anses lämpade för
tjänstgöring inom den nya distriktsorganisationen och äro villiga att övergå
till dylik befattning. För att göra tjänsterna mera lockande och med hänsyn
till önskemålet att kvarhålla ett så stort antal lantmätare som möjligt i
distriktsorganisationen bör med innehav av sådan befattning såsom utredningen
föreslagit följa samma rätt i fråga om pension, som skulle tillkomma
vederbörande, därest han vid omorganisationens genomförande tillträtt nyorganiserad
distriktslantmätarbefattning. Jag har icke något att erinra mot
att tjänstgöringsförhållandena för äldre distriktslantmätare, som erhålla befattning
å övergångsstat, ordnas på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit. I anslutning
till vad lantmäteristyrelsen framhållit förordar jag, att antalet befattningar
å övergångsstat i personalförteckningen fastställes till 45. Så länge
befattningar å övergångsstat uppehållas, bör motsvarande antal ordinarie
lantmätarbefattningar i 24 lönegraden hållas vakanta.

Taxeinkomsterna för de förrättningar, som icke avslutats vid tiden för
löneregleringens genomförande, böra beträffande åtgärder som vidtagits före
nämnda tidpunkt tillkomma förrättningsmännen och för senare utförda arbetsuppgifter
staten. Jag vill icke motsätta mig lantmäteristyrelsens förslag,
att de avgöranden, som träffas vid inventeringsförrättningarna för fördelningen
av dessa taxeinkomster, såvitt möjligt göras definitiva och att sådan
del av förrättningsmännen tillkommande arvode, som icke kan uttagas av
sakägare, förskotteras av statsmedel.

Såsom utredningen framhållit bör ordinarie distriktslantmätare, som icke
erhåller ordinarie befattning inom den nya distriktsorganisationen, uppföras
å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Härvid bör sådan befattningshavare
komma i åtnjutande av lön, ålderstillägg samt halvt dyrtids- och kristillägg
ävensom viss ersättning för mistade sportelinkomster. I princip synes
denna ersättning kunna bestämmas till hälften av det belopp, som nettoinkomsten
av taxa i medeltal under tioårsperioden 1958—1947 utgjort för eu
distriktslantmätare. Med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen
torde Kungl. Maj:t böra äga jämka ersättningsbeloppets storlek.

Även om ordinarie distriktslantmätare, som anses lämplig att bestrida nyorganiserad
distriktslantmätartjänst, önskar kvarstanna å hittills gällande

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

lönestat, torde förstatligande av förvaltningen i distriktet böra ske. Dylik befattningshavare
bör föras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet, därvid
Kungl. Maj:t för honom bör äga föreskriva begränsning av ersättning
för taxeinkomst. Sålunda böra de sammanlagda inkomsterna av lön jämte
stadgade tillägg samt ersättning enligt taxa icke få av honom uppbäras till
högre belopp än som skulle i löneförmåner tillkomma honom om han övergår
på den nya lönestaten. Överskjutande taxeinkomster böra behållas av
statsverket såsom ersättning för dess utgifter för distriktsorganisationen.

Till ordinarie distriktslantmätare, som den 1 januari 1948 tillträder ordinarie
befattning eller befattning å övergångsstat inom den nya organisationen,
bör övergångsvis utgå barntillägg enligt samma grunder, som komma
att gälla för övriga befattningshavare i statens tjänst.

Samtliga lantmätarbelattningar i 24 och 26 lönegraderna liksom befattningarna
för den mätningstekniska biträdespersonalen och biträden i kontorst
jänst torde böra i vanlig ordning ledigförklaras. Frågan om rätt för
befattningshavare att för placering i högre löneklass än begynnelselöneklassen
få tillgodoräkna tidigare tjänstgöring inom lantmäteriväsendet synes i
varje särskilt fall böra underställas Kungl. Maj ds prövning.

Vad utredningen anfört rörande flyttningsersättning till befattningshavare,
som på grund av omorganisation måste företaga flyttning från en stationeringsort
till en annan, kan jag biträda.

För vissa av de nuvarande distriktslantmätarna föranleder en övergång till
den nya lönestaten minskning i deras inkomster av tjänsten. I överensstämmelse
med de grundsatser, som tillämpats vid löneregleringar för andra personalgrupper,
torde det vara skäligt, att sålunda uppkommande inkomstminskningar
i viss mån kompenseras genom övergångsersättningar. De av
utredningen föreslagna grunderna för dessa ersättningars beräkning, vilka
ansluta sig till vad som tillämpats beträffande lantbruksingenjörerna, torde
med vissa avvikelser böra följas. Jag vill sålunda icke motsätta mig i vissa
remissyttranden gjorda framställningar att taxeinkomsterna under åren 1946
och 1947 skola medtagas vid beräkningen av övergångsersättningama. Att
såsom utredningen föreslagit till grund för övergångsersättnings beräknande
lägga nu gällande avlöningsreglemente finner jag i likhet med allmänna
lönenämnden mindre tillfredsställande. Vad utredningen anfört till stöd härför
får mindre betydelse, då jag i det följande kommer att föreslå en väsentlig
höjning av det nu utgående provisoriska lönetillägget till distriktslantmätarna
för tiden 1 juli—31 december 1947. Jag finner mig därför böra förorda,
att den genomsnittliga årliga nettoinkomsten av taxa under tioårsperioden
1938—1947 lägges till den för vederbörande beräknade årsavlöningen av
statsmedel den 31 december 1947 med pensionsavdrag och att denna summa
jämföres med avlöningsförmånerna för år räknat å nyorganiserad distriktslantmätartjänst
med befattningshavarens placering i löneklass med
tillgodoräknande av hela den tjänstetid, varunder han innehaft fullmakt å
distriktslantmätartjänst. Beräkningen av nettoinkomst av taxa beträffande
distriktslantmätare, som icke under hela tidsperioden 1938—1947 innehaft

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 49

distriktslantmätartjänst, torde böra ske enligt de av utredningen förslagna
principerna.

Därest det framkomna ersättningsbeloppet skulle överstiga 6 000 kronor
för år bör övergångsersättningen utgå med nämnda belopp och, därest ersättningsbeloppet
skulle ligga mellan 6 000 och 5 000 kronor, bestämmas till
ett belopp av 5 000 kronor. I de fall då ersättningsbeloppet understiger 5 000
kronor bör detta avrundas till närmast lägre hela hundratal kronor. Övergångsersättning
torde böra utgå med oavkortat belopp under kalenderåret
1948, varefter avskrivning bör ske med en tiondel för varje år.

Övergångsersättning enligt angivna grunder bör jämväl tillkomma distriktslantmätare,
som övergår till annan nyorganiserad lantmätarbefattning eller
erhåller nyreglerad befattning å övergångsstat.

Såsom utredningen föreslagit torde, därest löneregleringen skulle för någon
av de nuvarande extra lantmätarna på grund av hittills åtnjuten inkomst av
taxa medföra nämnvärd inkomstminskning, Kungl. Maj:t äga bereda honom
kompensation genom placering i lämplig löneklass.

Ett genomförande av löneregleringen för personalen inom lantmäteridistrikten
påkallar vissa ändringar i avlöningsförfattningama. Dessa frågor jämte
spörsmålet rörande befattningshavarnas pensionsförhållanden anmälas i annat
sammanhang för Kungl. Maj:t.

Statsverket bör såsom utredningen förutsatt efter löneregleringen övertaga
ansvaret för de omkostnader för distriktsorganisationen, som befattningshavarna
hittills haft att själva bestrida. Möbler och kontorsmaskiner, rit- och
skrivmateriel samt instrument och annan fältutrustning, som förrättningsmännen
vid övergången innehava, böra i den mån så befinnes ändamålsenligt
inlösas av statsverket. Lösesummans storlek torde för varje befattningshavare
bestämmas av lantmäteristyrelsen efter värdering av en eller flera av
styrelsen utsedda värderingsmän jämte ägarna. Närmare föreskrifter rörande
förfarandet vid inlösningsförrättningen torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t torde böra äga utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna
visa sig erforderliga i anledning av omorganisationen och löneregleringen.

I enlighet med vad lantmäteristyrelsen framhållit torde anskaffningen av
distriktens tjänstelokaler böra i första hand åvila byggnadsstyrelsen.

VI. Frågor rörande lantmäteritaxan m. m.

Nuvarande förhållanden.

Gällande bestämmelser rörande gottgörelse, som lantmätare äger uppbära
av sakägare, finnas i lantmäteritaxan den 25 november 1927 (nr 416/1927)
med däri genom kungörelserna nr 504/1932, 60/1936, 914/1939 och 667/1940
gjorda ändringar.

1927 års lantmäteritaxa, som ersatle eu den 22 juni 1920 utfärdad taxa,
var närmast föranledd av det genom 1926 års jorddelningslag införda av B

i han f/ till riksdagens protokoll 19i 7. i samt. Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

styckningsinstitutet och innebar en omarbetning av den äldre taxan i syfte
att åstadkomma överskådligare uppställning, enklare bestämmelser och jämnare
inbördes avvägning mellan de olika taxesatsema. Omarbetningen avsågs
däremot ej medföra någon ändring i fråga om allmänhetens totala kostnader
för jorddelningsförrättningar.

Såväl 1920 års som 1927 års läxor ha utfärdats efter riksdagens hörande.

Ersättning till lantmätare enligt lantmäteritaxans bestämmelser kan utgå
efter detaljarvode (2 kap.), efter dagarvode (3 kap.), eller efter överenskommelse
(5 kap.). Principen är den, att särskild ersättning utgår för varje
moment av en förrättning efter grunder och med belopp, som kunna växla
alltefter de arbetsmetoder, som kommit till användning. Dagarvodet utgör
12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt biträde varit sysselsatt
med förrättning eller åtgärd.

Beträffande en grupp åtgärder — vissa slag av mätningar och beräkningar
in. m. — är lantmätare ej ovillkorligt bunden av taxans ersättningssatser
utan äger att, om han så önskar, med sakägare träffa överenskommelse om
ersättningen. För en annan grupp av förrättningar och uppdrag, för vilka
några taxebelopp ej finnas angivna i taxan, skall ersättningen alltid bestämmas
efter överenskommelse. Till denna grupp höra bland annat vissa förrättningar
i städer och samhällen. För ett stort antal städer samt några samhällen
gälla av Kungl. Maj:t fastställda taxeföreskrifter, s. k. lokala taxor.

Utredningen.

Rörande förhållandena efter genomförandet av den föreslagna omorganisationen
och löneregleringen har utredningen framhållit, att en genomgripande
omarbetning och komplettering av lantmäteritaxan bör ske. Lämpligen
borde det uppdragas åt lantmäteristyrelsen att verkställa utredning och inkomma
med förslag till Kungl. Maj:t om ny eller ändrad taxa.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för en omarbetning av lantmäteritaxan
har utredningen framhållit vissa synpunkter i huvudsak innebärande,
att taxan borde innehålla bestämmelser om beräkningsgrunder för alla slag
av förrättningar och uppdrag, som kunde såsom tjänsteuppdrag verkställas
av distriktsorganisation, samt att taxan borde förenklas och grundas på genomsnittligt
något högre ersättningssatser än den nuvarande taxan.

Då ny lantmäteritaxa ej beräknats kunna föreligga vederbörligen fastställd
vid den tidpunkt då omorganisationen avses träda i kraft, har utredningen
förordat, att lantmäteristyrelsen erhåller i uppdrag att föreslå erforderliga
provisoriska taxebestämmelser att tillämpas intill dess fastställd ny taxa
föreligger.

Vad beträffar de provisoriska taxebestämmelsema har lantmäteriutredningen
anfört i huvudsak följande.

Provisoriska bestämmelser påkallas främst beträffande de uppdrag och
åtgärder för vilka ersättning nu utgår efter överenskommelse. Bestämmelserna
om ersättning för berörda uppdrag och åtgärder torde böra utformas
så, att allmänhetens kostnader under övergångstiden förbli i stort sett oförändrade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Då den nu gällande lantmäteritaxan är grundad på mycket låga arvodessatser,
har utredningen funnit sig böra framhålla lämpligheten av att ersättningarna
i genomsnitt höjas. Utredningen vill därför förorda en provisorisk
procentuell förhöjning av alla i taxan angivna ersättningssatser med
förslagsvis 25 %>. En sådan höjning torde icke föregripa den definitiva taxerevisionen.
Med utgångspunkt från 1945 års taxeinkomster — frånräknat
vad som därav beräknats belöpa på arvoden enligt överenskommelse —
skulle en sådan förhöjning medföra en inkomstökning på omkring 370 000
kronor för år. .De ifrågasatta provisoriska taxebestämmelsema böra träda
i tillämpning vid samma tidpunkt, som omorganisationen genomföres. Beträffande
förrättningar och uppdrag, som vid ikraftträdandet äro påbörjade
menicke avslutade, torde de provisoriska taxebestämmelsema böra tillämpas
på sådana åtgärder, som helt falla på tiden efter ikraftträdandet. Beträffande
sadana åtgärder däremot, som vid nämnda tidpunkt äro påbörjade men
ej avslutade, torde gottgörelsen böra utgå efter den nuvarande lantmäteritaxan.

Lantmäteriutredningen har i detta sammanhang påpekat, att resekostnadsoch
ti aktamentsersättning till distriktslantmätare och viss förrättningspersonal
i en del fall icke gäldas av statsmedel utan av vederbörande sakägare.
Bestämmelser härom ha meddelats i förordningen den 31 december
1920 (nr 909) angaende distriktslantmätare m. fl. tillkommande resekostnads-
och traktamentsersättning (resereglemente för lantmätare) med däri
genom kungörelserna nr 375/1925, 356/1926, 476/1927, 220/1929, 205/1931,
469/1932 och 599/1942 gjorda ändringar. En omorganisation av lantmäteriväsendet,
innebärande att lantmäteripersonalen på distrikten helt statsavlönas,
borde enligt utredningens mening medföra, att personalen finge resekostnads-
och traktamentsersättning av staten oavsett tjänsteuppdragets
natur.

Utredningen har därför föreslagit att vid den omarbetning av lantmäteritaxan,
som utredningen förordat, resekostnads- och trakt amen tser sättningar,
för vilka staten ej borde svara måtte inarbetas i arvodessatsema. Under den
tid då provisoriska taxebestämmelser skulle tillämpas borde — beträffande
sistberörda förrättningar och uppdrag — sakägarna debiteras förutom arvode
enligt taxan jämväl resekostnads- och traktamentsersättning. Denna ersättning
borde debiteras i anslutning till taxeersättningen och inbetalas till statsverket.

I fråga om debiteringen och uppbörden av taxeersättningar m. m. har lantmäteriutredningen
föreslagit i huvudsak följande. Sedan förrättning eller
uppdrag avslutats, skulle förrättningsmannen upprätta räkning å utgående
ersättningar. Av räkningen skulle ett exemplar tillställas sakägarna och ett
lantmäteristyrelsen, som därefter skulle ombesörja uppbörden av ersättningarna.
Dessa borde inbetalas till lantmäteristyrelsen genom insättning å tjänstepostgirokonlo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Yttrandena.

Lantmäteristyrelsen liar föreslagit, att det skulle uppdragas åt styrelsen
att i samråd med särskilda sakkunniga snarast möjligt utarbeta förslag till
ny taxa samt att, om detta arbete icke kunde slutföras inom sådan tid, att
taxan kunde liinna fastställas före omorganisationens genomförande, framlägga
förslag till provisoriska taxebestämmelser.

Vad angår de provisoriska taxebestämmelserna bär lantmäteristyrelsen ifrågasatt
vissa jämkningar i de av utredningen föreslagna grunderna. Härom har
styrelsen anfört följande.

Av de uppdrag, för vilka ersättning nu utgår efter överenskommelse, utgöres
det övervägande antalet av avstyckningar inom städer och samhällen samt
byggnadsplane- och utomplansområden. Arvode för en normal bostadsavstyckning
inom sådana områden torde i vanliga fall uttagas med ca 55 70

kronor. För avstyckning i allmänhet på landsbygden utgör enligt 35 § 1 mom.
första stycket lantmäteritaxan arvodet, om arealen ej överstiger 1,5 har,
35 kronor. Sistnämnda arvode är såsom i olika sammanhang påtalats uppenbarligen
för lågt. Det synes utan olägenhet kunna höjas till 60 kronor men
bör då också kunna tillämpas inom städer och samhällen, där särskild av
Kungl. Maj :t fastställd taxa icke finnes, samt inom byggnadsplane- och utomplansområden.
Man skulle på detta sätt få en enhetlig taxa för mindre avstyckningar,
vilket synes önskvärt. Även arvodesbestämmelserna i 35 § 1
mom andra stycket beträffande avstyckning genom samma förrättning av
flera smärre områden borde i så fall undergå motsvarande jämkning samt
gälla generellt. Det må anmärkas att möjlighet linnes att, om behov därav
anses föreligga, erhålla statsbidrag till kostnad för lantmäteriförrättnmgar.
Sådant bidrag kan beviljas beträffande avstyckning intill 75 procent och i
fråga om vissa andra jorddelningsförrättningar intill 60 procent av förrätt ningsmannens

arvode. .

Den av utredningen föreslagna procentuella höjningen av taxans ersättningsbelopp
med 25 procent skulle som regel gälla i övriga fall. Vad angar dagarvode
kan emellertid ifrågasättas om det icke i samband med en i och tor
sig önskvärd differentiering av arvodesbeloppen med hänsyn till olika personalgrupper
borde höjas så att det motsvarade vad som enligt 9 § lantbruksingenjörstaxan
(SFS 353/1945) utgår i där avsedda fall. Dagarvode skulle da
utgå till lantmätare med 20 kronor, till aspirant eller mätnmgstekniskt biträde
med 15 kronor och till kontorspersonal med 12 kronor per dag. För de fall,
då arvode för närvarande bestämmes enligt överenskommelse, fransett torut
omförmälda avstyckningsfall, skulle dessa dagarvodesbelopp lörslagsvis kum
na höjas till respektive 60, 40 och 20 kronor (jfr 6 § lantbruksingenjorstaxan),
varvid dock lantmäteristyrelsen skulle aga rätt att i särskilda tall
efter skälighetsprövning nedsätta arvodessatserna eller överenskomma med
vederbörande sakägare om andra ersättningsgrunder Vid denna provning
bör särskild vikt tillmätas den begärda åtgärdens betydelse ur allmännyttig
synpunkt. Nyss angivna dagarvodesbelopp äro avsedda att inbegripa eventuell
resekostnads- och traktamentsersättning.

Den av lantmäteristyrelsen föreslagna jämkningen av taxebestämmelserna
har styrelsen beräknat kunna medföra en ökning av inkomstbeloppen enligt
taxan, som syntes kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor för helt år,
under förutsättning att verksamheten vore i full gång. Under den korta tid
provisoriet avsetts gälla, kunde dock ökningen ej beräknas uppgå tillnär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

melsevis till detta belopp. Därtill komme att ökningen även innefattade sådan
resekostnads- och traktamentsersättning som utredningen tänkt sig skola debiteras
vid sidan av taxeavgifterna.

Vad beträffar uppbörden av laxeersältningarna har lantmäteristyrelsen
funnit det lämpligast, att densamma förlägges till styrelsen, varigenom bland
annat skulle vinnas att statsbidragsärenden i fråga om jorddelningsförrättningar
och taxeuppbörden komme att handläggas av samma myndighet.

Riksräkenskapsverket har tillstyrkt, att taxeuppbörden skulle omhänderhavas
av lantmäteristyrelsen.

Överlantmätarna ha i huvudsak lämnat utan erinran vad utredningen anfört
i fråga om ny lantmäteritaxa och därmed sammanhängande spörsmål.
Med avseende å uppbörden av laxeinkomster har överlantmätaren i Göteborgs
och Bohus län ifrågasatt, huruvida icke uppbörden borde anförtros distriktsorganisationen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har, särskilt med hänsyn till den skärpning
av restriktionerna vid jorddelning som torde komma att genomföras, ifrågasatt
huruvida icke jordägarna borde befrias åtminstone från särskilda ersättningar
för legala jorddelningsförrättningar.

Statens priskontrollnämnd har i avgivet yttrande över utredningens och lantmäteristyrelsens
förslag till provisoriska taxebestämmelser ifrågasatt, huruvida
icke en höjning av nu utgående taxeersättningar kunde undvikas intill
dess definitiv taxa fastställts. Därest en höjning likväl vore nödvändig, borde
den lämpligen begränsas i enlighet med de riktlinjer, som angivits i betänkandet.

Sveriges lantbruksförbund har ansett, att en ny lantmäteritaxa borde grundas
på ersättningssaiser som differentierats efter förrättningens ändamål och
värdet av den mark som vore föremål för förrättningen.

Svenska kommunal-tekniska föreningen har för sådana fall då lokal taxa
funnes fastställd för stad eller samhälle ansett att den allmänna taxan ej
borde tillämpas.

Efter löneregleringen för lantmäteriets distriktspersonal avses de särskilda
ersättningar, som sakägare ha att gälda för lantmäteriförrätlningar, skola
erläggas till statsverket. Med hänsyn härtill torde det icke längre bliva erforderligt,
att ersättningarna i den utsträckning som hittills varit fallet avpassas
efter de i varje särskild förrättning ingående detaljåtgärderna. En
betydande förenkling av lantmäteritaxans bestämmelser blir härmed möjlig.
En översyn beträffande storleken av ersättningssatserna, som i huvudsak
varit oförändrade sedan år 1920, synes vidare motiverad. En fullständig omarbetning
av gällande taxebestämmelser synes mig därför böra komma till
stånd. Det torde böra uppdragas åt lantmäteristyrelsen att verkställa utredning
och inkomma med förslag till Kungl. Maj:t om ny lantmäteritaxa. Då
nu gällande taxa utfärdats efter riksdagens hörande, lärer jämväl den nya
taxan böra underställas riksdagen. Förslag i ärendet torde kunna föreläggas
1948 års riksdag.

Före draganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

För tiden intill dess ny lantmäteritaxa kan träda i tillämpning synas provisoriska
taxebestämmelser erforderliga. Dylika bestämmelser påkallas bland
annat med hänsyn till att den hittills för vissa fall tillämpade formen av ersättnings
bestämmande genom överenskommelse mellan förrättningsman och
sakägare icke kan användas efter omorganisationen. Särskilda ersättningsgrunder
för sådana fall måste därför bestämmas. Vidare synes redan under
tiden för provisoriet en höjning av ersättningarna böra ske. En sådan höjning
synes motiverad bland annat med hänsyn till den betydande kostnadsökning
som ett genomförande av den nya organisationen av lantmäteriet
kommer att medföra.

I fråga om de provisoriska taxebestämmelsernas ersättningsnormer ha i
viss mån skiljaktiga förslag framställts av utredningen och lantmäteristyrelsen.
Utredningen har förordat en generell höjning av den nuvarande taxans
ersättningssatser med 25 procent. Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt sådan höjning
av ersättningssatserna i allmänhet men beträffande avstyckningsförrättningar
och dagarvoden förordat andra beräkningsgrunder, som innebära en
större höjning av taxeersättningarna än den utredningen föreslagit. Med avseende
å sådana uppdrag och åtgärder, för vilka ersättning nu utgår efter
överenskommelse, har utredningen föreslagit, att ersättningsbestämmelserna
måtte utformas så, att kostnaderna under övergångstiden skulle bliva i stort
sett oförändrade. Beträffande motsvarande fall har lantmäteristyrelsen föreslagit
att ersättning i regel skulle utgå i form av särskilda dagarvoden.

De av utredningen föreslagna ersättningsnormema synas mig med de däri
av lantmäteristyrelsen föreslagna avvikelserna kunna läggas till grund för
utformningen av de provisoriska taxebestämmelsema.

Sålunda torde böra övervägas att fastställa dagarvodena för förrättningar
i allmänhet till 20 kronor för lantmätare, 15 kronor för tekniskt biträde och
12 kronor för kartriterska. Härigenom skulle dessa arvoden bringas i överensstämmelse
med de lägsta dagarvodena för närmast motsvarande befattningshavare
inom lantbruksingenjörsorganisationen. Vidare synas ersättningar
för avstyckningsförrättningar i de fall då arealen ej överstiger 1,5 har kunna
bestämmas till ett enhetligt belopp av 60 kronor för avstyckningar såväl å
den egentliga landsbygden som i städer och samhällen, där särskild av Kungl.
Maj:t fastställd taxa icke gäller. Även övriga taxebestämmelser, som röra avstyckningar,
torde böra jämkas i motsvarande mån. För vissa förrättningar
och uppdrag, som hittills ersatts efter överenskommelse, anser jag ersättningarna
— utom beträffande avstyckningar och vissa andra legala förrättningar
— böra utgå efter dagarvoden, som i anslutning till vad som gäller för
vissa uppdrag enligt lantbruksingenjörstaxan synas kunna bestämmas till
respektive 60, 40 och 20 kronor för lantmätare, tekniskt biträde och kontorsbiträde,
dock med rätt för lantmäteristyrelsen att efter skälighetsprövning
nedsätta ersättningarna eller överenskomma med vederbörande sakägare
om andra ersät tningsgrunder. Sist angivna dagarvodesbelopp torde även
få innefatta gottgörelse för resekostnads- och traktamentsersättning, vid
vilket förhållande några särskilda ersättningar i detta avseende ej skulle be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

höva debiteras sakägarna. Beträffande den nuvarande lantmäteritaxans övriga
ersättningssatser förordar jag såsom i det föregående antytts den av
utredningen föreslagna generella höjningen av 25 procent.

I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit torde de provisoriska
bestämmelserna böra tillämpas endast på sådana åtgärder, som påbörjas
efter omorganisationens genomförande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med nu angivna grunder efter av lantmäteristyrelsen verkställd ytterligare
utredning fastställa provisoriska taxebestämmelser att gälla intill dess definitiv
taxa trätt i tillämpning.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke en ändring av grunderna för lantmäteritaxans
ersättningssatser kan motivera en omprövning av de bestämmelser,
som nu gälla om statsbidrag till jorddelningsförrättningar. Frågan
härom torde emellertid lämpligen böra upptagas till övervägande i samband
med den i proposition nr 75 till årets riksdag angående riktlinjer för den
framtida jordbrukspolitiken (s. 278) förordade översynen av grunderna för
statsbidrag till lantmäteriförrättningar.

Vad beträffar uppbörden av taxeer sättningar na torde densamma, på sätt
lantmäteriutredningen föreslagit och lantmäteristyrelsen m. fl. tillstyrkt, böra
omhänderhavas av lantmäteristyrelsen.

VII. Vissa frågor rörande lantmäteristyrelsen och länens

lantm äterikontor.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att dess förslag till lönereglering för lantmäteridistriktens
personal och ändringar i distriktsorganisationen medförde i
vissa avseenden direkta följdverkningar å förhållandena vid lantmäteristyrelsen
och länens lantmäterikontor, som kunde motivera en provisorisk lösning
av vissa löne- och organisationsfrågor intill dess en på en fullständig
utredning grundad lösning därav kunde ske. Såsom exempel på frågor som i
detta sammanhang påkallade särskild uppmärksamhet har utredningen
nämnt beträffande lantmäteristyrelsen organisationen av taxeuppbörden, löneställningen
för byrådirektörerna och befordringsgången för byråingenjörer
och amanuenser samt beträffande länskontoren överlantmätarnas, förste assistenternas
och de extra ordinarie assistenternas löneställning, behovet av
biträdande överlantmätare och dessas avlöningsförhållanden ävensom behovet
av cn allmän personalförstärkning.

I fråga om amanuenserna bos lantmäteristyrelsen och de extra assistenterna
å lantmäterikontoren, vilka för närvarande utöver extra lantmätararvode
uppbära arvode, amanuens högst 3 200 kronor för år och extra assistent
högst 2 700 kronor för år jämte vissa tillägg, har utredningen anfört, att
utredningen i det antal extra lantmätare, som beräknats vid omorganisationens
genomförande kunna förordnas å extra ordinarie lantmätarbefattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

i 20 och 22 lönegraderna, medtagit det antal befattningshavare, som erfordrades
för tillfällig tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen och å lantmäterikontoren
i stället för de nuvarande amanuenserna respektive extra assistenterna.
Utredningen hade nämligen förutsatt att extra ordinarie lantmätare, som beordrades
till tillfällig tjänstgöring hos lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor,
skulle bibehålla sin löneställning och sin tjänstebenämning under sådan
tjänstgöring.

Y 11 r and e na.

Vikten av att en utredning rörande lantmäteristyrelsens och lantmäterikontorens
organisations- och lönefrågor komme till stånd och fullföljdes så
skyndsamt som möjligt har understrukits av lantmäteristyrelsen och flertalet
överlantmätare ävensom av länsstyrelsen i Värmlands län. Lantmäteristyrelsen
har i anslutning härtill framhållit, att vissa frågor icke kunde
uppskjutas i avvaktan på omorganisationen i övrigt beträffande styrelsen
och lantmäterikontoren. Hit hörde spörsmålet rörande omorganisationen av
styrelsens kassakontor och byrådirektörernas löneställning. Mot utredningens
förslag rörande avlöningsförhållandena för amanuenserna hos styrelsen och
de extra assistenterna å lantmäterikontoren har styrelsen icke framställt någon
erinran.

Beträffande omorganisationen av kassakontoret har styrelsen
framhållit, att kassakontoret genom den nya distriktsorganisationen
skulle erhålla avsevärt utökade och delvis nya arbetsuppgifter. Styrelsen
hade sålunda föreslagit, att uppbörden av taxeersättningar skulle förläggas
till styrelsen. Detta beräknades medföra omkring 60 000 inbetalningsposter
om tillhopa 3 000 000 å 4 000 000 kronor samt omkring 5 000 påminnelser
och 1 000 indrivningsärenden per år. Enligt styrelsens mening borde prövningen
och utbetalningen av distriktspersonalens reseersättningar överflyttas
från länsstyrelserna till styrelsen, som enligt utredningens förslag skulle
disponera distriktens omkostnadsanslag. Antalet reseräkningar för distriktspersonalen,
vilka i så fall skulle granskas och betalas av kassakontoret,
uppskattades till omkring 4 000 per år och antalet flyttningsräkningar till
omkring 100. Antalet expensposter beträffande lantmäteridistrikten beräknades
uppgå till omkring 10 000 årligen. Kassakontoret borde jämväl omhänderhava
inköp och rekvisition av möbler, instrument och förbrukningsartiklar
m. m. Lantmäteristyrelsen har med hänsyn till dessa utökade och delvis
nya arbetsuppgifter funnit att kassakontoret, vars personal nu utgjordes av
en kassör i lönegrad A 14, ett ordinarie kanslibiträde och ett extra ordinarie
kontorsbiträde, erfordrade en betydande förstärkning i fråga om personal,
lokaler och kontorsutrustning. Styrelsen har sålunda föreslagit inrättande av
följande nya tjänster, nämligen en kamrerarbefattning i 24 lönegraden, en
befattning i 21 lönegraden samt en kanslibiträdes- och två kontorsbiträdestjänster.
Till stöd härför har styrelsen bland annat anfört.

Föreståndaren för kassakontoret bör besitta sådana kvalifikationer att
han i första hand kan påläggas ansvaret för kontorets verksamhet, tjänstgöra
som chef för den underställda personalen samt i närvaro av chefen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

administrativa byrån vara föredragande inom styrelsen i frågor, som äga
sammanhang med kassakontorets verksamhet.

Genom en sådan anordning skulle åstadkommas en mycket önskvärd avlastning
av arbetsbördan för chefen för administrativa byrån. Detta skulle
möjliggöra att denne finge tillfälle att i ökad omfattning ägna sig åt lantmäteriet
berörande lagstiftningsfrågor samt frågor om lantmäteriverksamhetens
rationalisering. En sådan avlastning har sedan länge varit av behovet
påkallad och har varit ett starkt önskemål inom styrelsen. Den föreslagna
anordningen kan enligt styrelsens mening ej heller på något sätt föregripa
det slutliga ställningstagandet till styrelsens organisationsfråga.

Bland de åligganden, som komma att åvila föreståndaren för kassakontoret,
må särskilt framhållas den ömtåliga och omdömeskrävande uppgiften
att förbereda och föredraga frågor om indrivning av förrättningsavgifter. Det
måste anses synnerligen angeläget, att denna uppgift skötes på ett omdömesgillt
sätt och med förståelse för de betalningsskyldigas eventuella svårigheter,
så att några berättigade erinringar från allmänhetens sida mot lantmäteristyrelsens
sätt att fullgöra denna uppgift icke behöva befaras.

Med hänsyn till det anförda finner styrelsen, att föreståndaren för kassakontoret
måste givas tjänsteställningen kamrer i 24 lönegraden enligt nu gällande
löneplan A.

Beträffande personaluppsättningen i övrigt å kassakontoret har styrelsen
övervägt två olika alternativ. Det första av dessa upptager följande befattningshavare
förutom föreståndaren:

1 tjänsteman i nuvarande lönegraden A 21

1 kassör ■» » i> A 14

2 kanslibiträden » » » A 7

3 kontorsbiträden » » 4 lönegraden.

Tjänstemannen i 21 lönegraden skulle få tjänsteställningen byråsekreterare
eller eventuellt amanuens. Styrelsens nuvarande kassör och bokhållare är
placerad i lönegraden A 14. Vid den nuvarande befattningshavarens avgång
förutsättes en prövning om nämnda tjänst bör nedflyttas till en tjänst i nuvarande
11 lönegraden. Förutom denna fasta personal får man räkna med
viss arbetskraftsförstärkning för skrivgöromål och dylikt.

Den årliga lönekostnaden för kassakontorets fasta personal skulle enligt
detta alternativ bliva cirka 64 300 kronor, varvid lönerna beräknats enligt den
nya löneplanen 1 inklusive 6 procent rörligt tillägg och med samtliga befattningshavare
hänförda till näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader.

Det andra alternativet upptager följande befattningshavare förutom föreståndaren: 1

kassör i nuvarande lönegraden A 14

2 kontorister » » »A 9

2 kanslibitäden » » » A 7

2 kontorsbitxdiden » » 4 lönegraden.

Även enligt detta alternativ tillkommer viss arbetskraftsförstärkning för
skrivgöromål och dylikt

Den årliga lönekostnaden för kassakontorets fasta personal enligt detta alternativ
kan beräknas till cirka 60 700 kronor.

Av de båda alternativen har det första den stora fördelen, att det inrymmer
en befattningshavare i nuvarande 21 lönegraden, åt vilken skulle kunna överlåtas
mera kvalificerat granskningsarbete, varjämte denne tjänsteman skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

kunna dels vara föreståndaren behjälplig med dennes mera krävande arbetsuppgifter,
dels ock vid semester eller ledighet uppehålla föreståndarens t jänst.

Vid övervägande av de båda alternativen har styrelsen funnit sig böra förorda,
alt kassakontoret erhåller en personalsammansättning enligt det första
alternativet. I avvaktan på resultatet av den utredning rörande lantmäteristyrelsens
och lantmäterikontorens organisationsfrågor, som styrelsen förutsatt
skola komma till stånd, torde de ifrågasatta nya tjänsterna tills vidare böra
uppföras å extra ordinarie stat.

Kassakontorets utbyggnad medför ett ökat behov av kontorsmaskiner,
möbler m. m. och lokaler. Engångskostnaderna för utrustningen ha uppskattats
till 16 000 kronor, varav It 000 kronor avse kontorsmaskiner och 5 000
kronor möbler in. m.

Riksräkenskapsverket har vitsordat, att de för lantmäteristyrelsens vidkommande
betydligt utökade och delvis nya uppgifterna krävde en förstärkning
av styrelsens kamerala avdelning. Det syntes därför nödvändigt, att styrelsen
tillfördes en kamerarbefattning i lönegrad A 24. Riksräkenskapsverket har
ansett sig böra biträda det av styrelsen förordade alternativet till omorganisation
av kassakontoret. Det vore enligt riksräkenskapsverkets mening ofrånkomligt,
att kamreraren till sitt förfogande hade en kvalificerad tjänsteman
i revisors eller amanuens’ tjänsteställning. I likhet med lantmäteristyrelsen
har riksräkenskapsverket förutsatt, att lönegradsplaceringen av bokhållartjänsten
toges under omprövning vid den nuvarande befattningshavarens avgång.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket icke funnit anledning till erinran
mot det av lantmäteristyrelsen framlagda förslaget till provisorisk omorganisation
av styrelsens kassakontor från och med tidpunkten för lantmäterireformens
genomförande. Statskontoret förutsatte därvid, att den tjänsteman,
som i förslaget angivits som byråsekreterare eller eventuellt amanuens,
anställdes såsom amanuens.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att nämnden ansåge en personaluppsättning
i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteristyrelsens första alternativ
utgöra den bästa lösningen av kassakontorets organisation. Det
kunde dock enligt nämndens mening sättas i fråga, om icke den ena av de
två förordade kanslibiträdestjänsterna borde ersättas med en kontoristbefattning
samt en kontorsbiträdesbefattning utbytas mot kanslibiträdestjänst.
I avbidan på den förestående allmänna översynen av lantmäteristyrelsens organisation
hölle nämnden vidare före, att den föreslagna befattningen i 21
lönegraden borde uppföras som omanuenstjänst.

I fråga om byrådirektörerna har lantmäteristyrelsen hemställt
om en uppflyttning i 28 lönegraden. Styrelsen har i frågan anfört bland annat
följande.

I yttrande den 7 juli till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framhöll
lantmäteristyrelsen på anförda skäl, att såväl i fråga om arbetsuppgifter som
med hänsyn till fordringarna å tjänsteinnehavarnas teoretiska och icke minst
praktiska utbildning byrådirektörsbefattningarna icke vore att hänföra till
inom statsförvaltningen vanligen förekommande sekreterartjänster utan motsvarade
de inom andra verk förefintliga, i 28 lönegraden placerade tjänsterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210-

Lantmäteristyrelsen ansåg alltså, att av lantmäteristyrelsens dåvarande
fem byrådirektörer fyra borde upptagas i lönegraden A 28 och en i lönegraden
Eo 28.

Emellertid äro byrådirektörstjänsterna alltjämt upptagna i lönegraden A 26,
och annan förändring har icke skett än att ytterligare en byrådirektörstjänst
i Eo 26 tillkommit.

En uppflyttning i lönehänseende är alltså i och för sig berättigad och kommer
att tillgodose ett länge känt behov. Samtidigt med att distriktslantmätartjänsterna
upptagas å reglerad stat, böra byrådirektörernas löneställning regleras.
I motsatt fall bliva byrådirektörstjänsterna mindre lockande, varigenom
svårighet kan uppstå ej endast att behålla nuvarande byrådirektörer utan
även att kunna förvärva nya sådana, vilka besitta erforderliga kvalifikationer.
I detta sammanhang bör jämväl omnämnas den konkurrens från bland
annat städernas sida, som föreligger beträffande tjänstemän av här ifrågavarande
slag. Styrelsen vill framhålla, att den föreslagna uppflvttningen av
byrådirektörerna i lönehänseende icke torde kunna på något sätt föregripa det
slutliga ställningstagandet till styrelsens organisationsfråga.

I remissutlåtande har statskontoret förklarat, att en omprövning av byrådirektörernas
löneställning icke syntes motiverad, om distriktslantmätarna,
som statskontoret förordat, placerades i 26 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har i yttrande över lantmäteristyrelsens framställning
hänvisat till att lönenämnden i utlåtande över utredningens betänkande
funnit ett uppförande av distriktslantmätarna i 28 lönegraden aktualisera
en omprövning av lönegradsplaceringen för byrådirektörerna hos lantmäteristyrelsen.
Lönenämnden har emellertid ansett, att denna fråga borde ses i
samband med den översyn av löneställningen för lantmätarpersonalen å lantmäterikontoren,
som syntes vara att emotse. Nämnden har i detta sammanhang
jämväl erinrat, att enligt utredningens förslag inom distriktsorganisationen
skulle inrättas lantmätarbefattningar i 24 och 26 lönegraderna. Nämnden
har därför i nuvarande läge icke ansett sig heredd tillstyrka en generell
uppflyttning av byrådirektörstjänsterna till 28 lönegraden. Däremot ville
nämnden icke framställa erinran mot att de nuvarande ordinarie byrådirektörsbefattningarna
hänfördes till den av styrelsen föreslagna lönegraden.

Såsom jag i det föregående förordat bör uppbörden av taxeinkomster förläggas
till lantmäteristyrelsen, vilket medför att styrelsen erhåller nya omfattande
arbetsuppgifter. Då lantmäteristyrelsen även synes böra ha hand om utbetalningen
av reseersättningarna till personalen i lantmäteridistrikten, kommer
det kamerala arbetet inom styrelsen alt ytterligare öka i betydande grad.
Med hänsyn härtill lärer det vara nödvändigt, att styrelsens kassakontor redan
vid den nya distriktsorganisationens genomförande väsentligt förstärkes.
Vad lantmäteristyrelsen föreslagit i detta avseende anser jag mig därför böra
i huvudsak biträda. Sålunda torde i betraktande av de kvalifikationer, som
komma att erfordras av föreståndaren för kontoret, böra inrättas eu kamrerarbefattning
i 24 lönegraden. Föreståndaren bör såsom biträde erhålla eu
amanuens, varjämte personalen bör utökas med ett kanslibiträde och två
kontorsbiträden. Vid anställande av de nya befattningshavarna bör tillämpas
den av årets riksdag fastställda befordringsgången för amanuens- och biträ -

Föredragande?i.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

despersonal. Vid den nuvarande kassörens avgång bör övervägas att nedflytta
dennes tjänst till 11 lönegraden.

Utvidgningen av kassakontorets personalorganisation föranleder ett behov
av kontorsmaskiner och möbler m. m. Till denna fråga torde jag få återkomma
i samband med anslagsberäkningarna.

Därest distriktslantmätarna i enlighet med mitt förslag placeras i 28 lönegraden,
synes en omprövning av löneläget för byrådirektörerna i lantmäteristyrelsen
böra ske. De ordinarie byrådirektörerna synas med hänsyn till
ställning och arbetsuppgifter kunna jämställas med distriktslantmätare. Jag
anser därför, att resultaten av utredningen rörande lantmäteristyrelsens och
länskontorens organisation icke behöva avvaktas för bedömande av de ordinarie
byrådirektörernas lönefråga utan tillstyrker att de från och med den
1 januari 1948 uppflyttas i 28 lönegraden. Beträffande de extra ordinarie
byrådirektörerna, som å två av styrelsens byråer tjänstgöra vid sidan om
den ordinarie byrådirektören, kan det synas mera tveksamt om dessa utan
vidare böra i lönehänseende jämställas med distriktslantmätarna. Jag anser
därför i likhet med allmänna lönenämnden att lönegradsplaceringen av de
extra ordinarie byrådirektörerna bör prövas i samband med nyssnämnda utredning.
I avvaktan härpå torde sålunda ingen ändring i löneställningen för
dessa befattningshavare vidtagas.

Vad lantmäteriutredningen föreslagit rörande avlöningsförhållandena för
amanuenserna hos lantmäteristyrelsen och de extra assistenterna å lantmäterikontoren
i länen kan jag biträda.

VIII. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

1. Lantmäteristyrelsen.

Å riksstaten för innevarande budgetår ha uppförts tre anslag till lantmäteristyrelsen,
nämligen ett förslagsanslag av 347 400 kronor till avlöningar,
ett förslagsanslag av 74 000 kronor till omkostnader och ett reservationsanslag
av 25 000 kronor till kartlagningsarbeten. Kungl. Maj:t har den 31 maj
1946 för lantmäteristyrelsen fastställt dels personalförteckning (statsliggaren
s. 843), dels ock följande stater:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.......kronor 212 500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal................ » 95 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... » 39 900

Summa kronor 347 400;

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 10 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. »■ 52 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................... » 8 000

5. Övriga utgifter: Kostnader vid inspektioner, förslagsvis » 500

Summa kronor 74 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att styrelsens
avlöningsans lag måtte för nästa budgetår uppföras med
355 509 kronor. Höjningen å 8 100 kronor, som föi-delar sig med 7 000 kronor
å icke-ordinarieposten och med 1 100 kronor å posten rörligt tillägg,
sammanhänger med att styrelsen beräknat medel för vissa utredningar i
syfte att rätta felaktigheter i jordregistret. Styrelsen har härom anfört bland
annat följande.

Jordregistret, vilket avser att vara en förteckning över alla fastigheter på
landet och står under lantmäteristyrelsens inseende, har i visst avseende
visat sig vara behäftat med felaktigheter, bestående i att registret redovisar
dels obefintliga fastigheter och dels fastigheter, vilkas motsvarighet på marken
icke är känd. Detta förhållande har uppkommit i samband med jordregistrets
uppläggande, vilket skedde efter de gamla, mycket föråldrade
jordeböckerna. Då jordregistret ligger till grund för fastighetsböckema, medför
förhållandet besvärligheter i lagfarts- och inteckningshänseende, i det att
det kan förleda till inskrivningsåtgärder beträffande icke existerande fastigheter.
Genom det nåskyndade utgivandet av den ekonomiska kartan ha
omnämnda felaktigheter fått särskild aktualitet och det synes önskvärt, att
desamma avhjälpas i god tid före kartarbetet för ernående av fullständig
överensstämmelse med kartverket, å ena, samt jordregistret och fastighetsböckerna,
å andra sidan. Arbetena därmed böra bedrivas länsvis i den ordning
kartarbetet fortskrider. Någon utökning av styrelsens examinerade personal
synes ej nödvändig för arbetenas bedrivande. Kostnaderna för erforderlig
kvinnlig biträdeshjälp vid ifrågavarande särskilda verksamhet har av
styrelsen för nästkommande budgetår beräknats till omkring 8 100 kronor,
närmast motsvarande två extra ordinarie befattningshavare i 7 lönegraden.

Lantmäteriutredningen har uttalat, att avlöningarna till de extra ordinarie
lantmätare, som enligt utredningens förslag skulle erhålla tillfälliga förordnanden
att tjänstgöra hos lantmäteristyrelsen eller å länskontoren i stället
för de nuvarande amanuenserna och extra assistenterna, vilkas avlöningar
delvis bestridas från anslaget till distriktsorganisationen, i sin helhet borde
belasta styrelsens respektive länskontorens avlöningsanslag.

I sitt utlåtande över lantmäteriutredningens betänkande har lantmäteristyrelsen
anfört, att omorganisationen av verksamheten i distrikten medförde
att styrelsens avlöningsanslag skulle behöva höjas med 61 800 kronor. Av
detta belopp hänföra sig 1 800 kronor till ordinarieposten, 53 900 kronor till
icke-ordinarieposten och 6 100 kronor till rörligt tillägg. Ökningen under
ordinarieposten och 900 kronor av ökningen under icke-ordinarieposten ha
föranletts av den begärda uppflyttningen i lönegrad av byrådirektörerna.
Omorganisationen av kassakontoret har beräknats öka medelsbehovet under
icke-ordinarieposten med 13 000 kronor. Vidare har med anledning av utredningens
förslag alt avlöningarna till de extra ordinarie lantmätare, som
skulle motsvara de nuvarande amanuenserna, i sin helhet skulle belasta styrelsens
avlöningsanslag icke-ordinarieposten ansetts böra uppräknas med
11 000 kronor. Slutligen har styrelsen hemställt, att icke-ordinarieposten
måtte höjas med 29 000 kronor för att möjliggöra en förstärkning av styrelsens
personal med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komme

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att åvila styrelsen i samband med genomförandet av omorganisationen. Styrelsen
har räknat med att för biträde vid dessa arbeten erfordrades, att minst
två erfarna extra lantmätare förordnades hos styrelsen. Härutöver behövde
styrelsen vid behandling av speciella frågor, särskilt vid omarbetningen av
taxebestämmelsema, för kortare tidsperioder såsom särskilda sakkunniga
tillkalla åtminstone en överlantmätare, en distriktslantmätare och en extra
lantmätare.

I sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen
hemställt, att omkostnadsanslaget måtte höjas med 2 000 kronor
till 76 000 kronor. Ökningen hänför sig till posten övriga expenser, vilken för
innevarande budgetår upptagits till 40 000 kronor. Såsom skäl för den begärda
höjningen av posten har styrelsen angivit, att sedan styrelsens arkivalier,
som under krigsåren varit förflyttade till en särskild skyddstunnel,
under hösten 1945 återförts till styrelsens lokaler, vissa under krigsåren uppskjutna
åtgärder för vård av arkivet nu måste vidtagas. Vidare uppkomme behov
av medel för anskaffning av kontorsmaskiner på grund av viss personalökning.

I sitt utlåtande över lantmäteriutredningens betänkande har lantmäteristyrelsen
förklarat, att omorganisaionen av verksamheten å lantmäteridistrikten
skulle medföra, att posten övriga expenser i styrelsens omkostnadsstat behövde
höjas med 17 000 kronor. Härav avsåges 16 000 kronor för anskaffande
av kontorsmaskiner och möbler till kassakontoret och 1 000 kronor för
utgifter i samband med den tillfälliga förstärkningen av styrelsens personal
för förberedelsearbetena till omorganisationens genomförande.

Lantmäteristyrelsen bär den 10 mars 1947 gjort framställning om en ökning
av posten till publikationstryck med 7 000 kronor till 15 000 kronor.
Härvid har styrelsen anfört bland annat följande.

Den väntade reformen av lantmäteriets distriktsorganisation förutsätter att
en betydande utbyggnad kommer till stånd av den icke högskoleutbildade
personalen. För att denna personal, som främst sysselsättes med göromål av
teknisk natur, skall kunna fullgöra sina åligganden, fordras att personalen
äger tillgång till gällande verkställighetsföreskrifter till mätningsförordningen.
Dessa verkställighetsföreskrifter äro tryckta i tre delar, av vilka den
första delen är utgången. Av de övriga delarna återstår endast en begränsad
upplaga. Nytryckning av den första delen är i första hand nödvändig och
torde draga en kostnad av cirka 3 000 kronor.

För att erhålla en tillfredsställande och enhetlig tillämpning av de nya
jordpolitiska regler för avstyckning, vilka väntas bliva framlagda för årets
riksdag, synes vidare erforderligt att en kommentar utarbetas, som ställes
till lantmätares och andra myndigheters förfogande. Kostnaden för tryckningen
därav kan beräknas till cirka 2 500 kronor.

Slutligen torde genomförandet av den förutnämnda omorganisationen av
lantmäteriets distriktsorganisation föra med sig behov av tryckning av vissa
nya instruktionsbestämmelser. Kostnaden härför kan beräknas till cirka
1 500 kronor.

I skrivelsen den 30 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att till
kartlagningsarbeten måtte för nästa budgetår anvisas ett 10 000 kro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nor högre belopp än för innevarande budgetår,''eller 35 000 kronor. Styrelsen
har därvid yttrat i huvudsak följande.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget avsåg att bestrida kostnaderna
för en i avvaktan på lämpliga lokaler endast i begränsad omfattning
bedriven kartlagningsverksamhet. Styrelsen räknade med att för verksamheten
lämpliga lokaler skulle erhållas i den beslutade nybyggnaden för statens
reproduktionsanstalt samt att denna nybyggnad kunde tagas i anspråk
redan den 1 oktober 1947, från vilken tidpunkt en rationell kartlagningsverksamhet
skulle kunnat bedrivas i full utsträckning. På grund av att nämnda
nybyggnad ej lärer bliva färdigställd till den angivna tidpunkten, kommer
verksamheten emellertid ej att redan då kunna utökas i erforderlig
omfattning. Genom strängt utnyttjande av till buds stående utrymmen inom
reproduktionsanstaltens nuvarande lokaler är dessförinnan en viss utökning
av verksamheten dock möjlig. Med hänsyn till att en sådan möjlighet på grund
av frågans brådskande art ej kan få lämnas outnyttjad, har styrelsen funnit
en höjning av anslaget erforderlig. Enligt verkställda beräkningar torde kostnaderna
för en fortfarande i begränsad omfattning bedriven men dock i görligaste
mån utökad kartlagning inklusive materialkostnader m. in. komma
att för nästkommande budgetår belöpa sig till omkring 35 000 kronor.

Jag torde få erinra, att i årets statsverksproposition viss uppflyttning i lönehänseende
föreslagits beträffande flertalet verkschef sbefattningar å löneplan
B. I fråga om löneställningen för bland andra lantmäteristyrelsens chef framlades
icke något förslag i nämnda hänseende med hänsyn till pågående organisationsutredningar.
Emellertid anser jag icke det förhållandet att lantmäteristyrelsens
organisation är föremål för utredning böra hindra alt frågan
om löneställningen för styrelsens chef nu upptages till behandling. Jag förordar
sålunda, att dennes befattning i likhet med vad som i årets statsverksproposition
föreslagits för flertalet motsvarande tjänster inom andra verk med
bibehållen egenskap av fullmaktstjänst placeras i lönegrad med samma årslön
som tillkommer förordnandetjänsteman i nuvarande lönegrad C 12.

Jordregistret företer såsom av det föregående framgår vissa felaktigheter i
fråga om fastighetsredovisningen. Särskilt med tanke på önskvärdheten av
att det skall råda fullständig överensstämmelse mellan fastighetsböckerna,
för vilka jordregistret ligger till grund, och det ekonomiska kartverket, å vilket
arbetet forceras, synas åtgärder böra vidtagas för att avhjälpa ifrågavarande
felaktigheter. Jag tillstyrker därför alt i enlighet med vad lantmäteristyrelsen
föreslagit medel härför beräknas under styrelsens avlöningsanslag
för nästa budgetår.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komma att åvila lantmäteristyrelsen
i samband med den nya distriktsorganisationens genomförande,
synes styrelsen böra beredas möjlighet att förordna lantmätare att biträda
styrelsen med ifrågavarande uppgifter. För bestridande av kostnaderna för
denna personalförstärkning torde såsom styrelsen begärt böra avses ett belopp
av 29 000 kronor.

Utredningens förslag alt efter löneregleringens genomförande avlöningarna
till de extra ordinarie lantmätare, som erhålla tillfälliga förordnanden att

Före draganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

tjänstgöra hos styrelsen, helt skola belasta styrelsens avlöningsanslag föranleder
icke någon erinran från min sida.

Vid bifall till vad jag nu förordat och till mina i det föregående framlagda
förslag om uppflyttning i lönegrad av de ordinarie byrådirektörerna samt
om omorganisation av kassakontoret skulle lantmäteristyrelsens avlöningsstat
för nästa budgetår komma att erhålla följande utseende.

Ordinarieposten bör på grund av mina förslag om löneställningen för generaldirektören
och om uppflyttningen från och med den 1 januari 1948 av
de ordinarie byrådirektörerna höjas med 3 800 kronor till 216 300 kronor.
Utökningen från och med samma tidpunkt av personalen å kassakontoret
med en kamrer i 24 lönegraden, ett kanslibiträde i 7 lönegraden, en amanuens
i Ex 15 och två skrivbiträden i Ex 2 medför, att icke-ordinarieposten
bör uppräknas med 10 400 kronor. Förslaget rörande avlöningarna till de
extra ordinarie lantmätarna, som skola tjänstgöra i stället för de nuvarande
amanuenserna, föranleder ett med omkring 10 000 kronor ökat medelsbehov
under sistnämnda post. Slutligen bör under posten beräknas ett belopp av
36 000 kronor för bestridande av avlöningarna till tillfällig personal dels
för arbeten i samband med genomförandet av den nya distriktsorganisationen,
dels ock för utredningar rörande felaktigheter i jordregistret. Icke-ordinarieposten
torde sålunda böra uppföras med (95 000 + 10 400 + 10 000 + 36 000
—) 151 400 kronor. För rörligt tillägg bör slutligen beräknas ett belopp av
(39 900 + 6 200 =) 46 100 kronor.

Genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare i
statens tjänst föranleder, att ordinarieposten bör höjas med 95 100 kronor
till 311 400 kronor och icke-ordinarieposten med 59 600 kronor till 211 000
kronor. För rörligt tillägg bör beräknas ett belopp av 28 600 kronor. Anslaget
torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med 551 000 kronor.

Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att i personalförteckningen för
lantmäteristyrelsen vidtaga de ändringar, som föranledas av de av mig i det
föregående förordade förslagen.

Den nya distriktsorganisationen påverkar jämväl medelsbehovet under
lantmäteristyrelsens omkostnadsanslag. Av de av styrelsen begärda anslagsökningarna
å tillhopa 26 000 kronor äga 21 500 kronor samband med omorganisationen
av verksamheten å distrikten. Av sistnämnda summa har huvudparten,
eller 16 000 kronor, föranletts av att vid den föreslagna utvidgningen
av kassakontoret ett engångsbelopp av 16 000 kronor ansetts erforderligt
för kontorets utrustning med kontorsmaskiner och möbler. Då kassakontorets
arbetsuppgifter komma att få en mycket betydande omfattning, särskilt
i vad gäller uppbörden av taxeinkomster, synes det nödvändigt, att kontoret
förses med en ändamålsenlig maskinutrustning. Jag tillstyrker därför,
att för ändamålet beräknas det av styrelsen föreslagna beloppet. Jämväl den
av styrelsen i övrigt begärda uppräkningen av expensposten med 3 000 kronor
kan jag biträda. De av styrelsen anmälda, av den nya distriktsorganisationen
föranledda behoven av nytryckning av vissa verkställighetsföreskrifter
till mätningsförordningen och av tryckning av nya instruktionsbestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ävensom behovet av en kommentar till nya jordpolitiska regler för avstyckning
synas böra tillgodoses. Posten publikationstryck torde i anledning härav
böra uppräknas med 7 000 kronor. Då jag jämväl i övrigt kan godtaga lantmäteristyrelsens
anslagsberäkning, synes ifrågavarande omkostnadsanslag för
nästa budgetår böra upptagas med (74 000 + 19 000 + 7 000 =) 100 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa stat för
anslagets användning.

Enär jag finner det angeläget, att lantmäteristyrelsens och lantmäterikontorens
värdefulla kartmaterial, vars underhåll under krigsåren blivit eftersatt,
sättes i bättre stånd, vill jag förorda, att till kartlagningsarbeten för nästa
budgetår anvisas ett med 10 000 kronor till 35 000 kronor höjt anslag.

2. Lantmäterikontoren i länen.

För innevarande budgetår ha till Lantmäterikontoren i länen: Avlöningar
och Omkostnader uppförts två förslagsanslag å 1 284 900 respektive 209 000
kronor. Kungl. Maj:t har för lantmäterikontoren i länen fastställt dels den
27 mars 1942 personalförteckning (statsliggaren s. 846), dels ock följande
stater:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis. . kronor 474 900

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis. . » . 12 200

Lön	Tjänst- görings- penningar	Orts* rp • • i tniägg Tltel	Antal	Kronor
2 200	1500	150 1 Assistent i Västernorr-
		lands län.........	1	3 850
1 2 200	1 500	— Annan assistent.....	1	3 700
		Summa kronor	7 550

Anm. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor

efter resp. 5, 10 och 15 år.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis.... » 641 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... »_lb6 000

Summa kronor 1 284 900;

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård in. in., förslagsvis......................... kronor 9 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 20 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 180 000

Summa kronor 209 000.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lanlmäteristgrelsen hemställt, att till
avlöningar vid lantmäterikontoren i länen måtte för budgetåret 1947/48
anvisas ett anslag av 1 313 100 kronor eller ett 28 200 kronor högre belopp
än det för innevarande budgetår anvisade anslaget. Styrelsen har funnit anRihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 210. 5

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

slagsökningen, som helt avser icke-ordinareposten, erforderlig för att möjliggöra
en med hänsyn Sill den ökade arbetsmängden å kontoren nödvändig förstärkning
av hiträdespersonalen. Styrelsen har sålunda räknat med att antalet
biträden i lönegrad Ex 4 behövde ökas med sju samt att för anställande
av tillfällig personal skulle avses 25 000 kronor mot 15 000 kronor för innevarande
budgetår.

Med hänsyn till utredningens förslag att avlöningarna till de extra ordinarie
lantmätare, som skulle motsvara de extra assistenterna å lantmäterikontoren,
efter löneregleringens genomförande helt skulle åvila lantmäterikontorens
avlöningsanslag har lantmäteristyrelsen i sitt utlåtande över utredningens
betänkande funnit anslaget för budgetåret 1947/48 böra höjas med ytterligare
24 900 kronor, därav 19 000 kronor under icke-ordinarieposten och
5 900 kronor under posten rörligt tillägg.

I skrivelsen den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt, att o mkostnadsanslaget
för budgetåret 1947/48 måtte uppföras med 277 500
kronor, vilket i förhållande till medelsanvisningen för innevarande budgetår
innebär en ökning med 68 500 kronor, ökningen avser posten övriga expenser,
vilken för budgetåret 1946/47 bestämts till 130 000 kronor. Styrelsen har
räknat med att för löpande utgifter och för viss nyanskaffning av maskiner
under nästa budgetår skulle erfordras 140 000 kronor. Därtill komme, enligt
vad styrelsen anfört, att för beställda arkivskåp ett belopp av 31 000 kronor
skulle erläggas vid slutleveransen, som beräknades ske i juli 1947. I detta
belopp inginge icke kostnaderna för arkivskåpens uppmontering och transporter
från järnväg, vilka kostnader kunde uppskattas till 1 000 kronor. Slutligen
beräknades för nyanskaffning av möbler och armatur m. m. till lantmäterikontoret
i Kalmar, vilket under eftersommaren 1947 väntades inflytta i
nya lokaler, åtgå 26 500 kronor.

Före- Den under de två senaste åren starkt ökade verksamheten i lantmäteri draganden.

distrikten har som en naturlig följd medfört en kraftig stegring av arbetet å
länskontoren. Jag vill därför tillstyrka, att en förstärkning av biträdespersonalen
äger rum. De av styrelsen begärda sju nya biträdena synas i anslutning
till den av innevarande års riksdag beslutade befordringsgången för
biträdespersonal böra anställas i lönegrad Ex 2. Mot den begärda ökningen
av det för tillfällig personal avsedda beloppet från 15 000 kronor till 25 000
kronor har jag icke något att erinra.

I enlighet med vad lantmäteriutredningen föreslagit torde avlöningarna till
de extra ordinarie lantmätarna, som erhålla tillfälliga förordnanden att tjänstgöra
å länskontoren i stället för de nuvarande extra assistenterna, efter genomförandet
av löneregleringen för distriktspersonalen i sin helhet böra belasta
länskontorens avlöningsanslag.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle icke-ordinarieposten för nästa
budgetår behöva uppräknas med (16 800 + 10 000 + 17 000 =) 43 800 kronor
till 685 600 kronor. Posten rörligt tillägg skulle behöva uppräknas med
5 000 kronor till 161 000 kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 210.

I samband med genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare
i statens tjänst torde de två å övergångsstat uppförda assistenterna
böra tillerkänras ett provisoriskt lönetillägg. Jag vill föreslå, att
detta tillägg bestämmes till 1 200 kronor för år och att detsamma bestrides
från anslagsposten avlöningar till tjänstemän å övergångsstat. Under denna
post torde vidare böra beräknas medel för dyrtidstillägg och kristillägg åt
förenämnda befattningshavare med 8 000 kronor. Posten bör sålunda höjas
med 10 400 kronor till 22 600 kronor. Den allmänna löneregleringen medför,
att ordinarieposten bör uppräknas med 270 700 kronor till 745 600 kronor
och icke-ordinarieposten med 424 000 kronor till 1 109 600 kronor. För
rörligt tillägg torde böra beräknas 106 500 kronor. Anslaget torde sålunda
för nästa budgetår böra uppföras med 1 984 300 kronor.

Av den av lantmäteristyrelsen under omkostnadsanslaget äskade anslagshöjningen
å 68 500 kronor hänföra sig 58 500 kronor till engångskostnader.
Av sistnämnda belopp ha 32 000 kronor avsetts för betalning jämte uppmontering
m. m. av redan beställda arkivskåp samt 26 500 kronor för nyanskaffning
av möbler och armatur till lantmäterikontoret i Kalmar i samband med
kontorets inflyttning i nya lokaler. Då dessa utgifter torde vara nödvändiga,
har jag icke något att erinra mot att av styrelsen föreslagna belopp beräknas
härför. Med hänsyn till den starka stegringen av arbetet å kontoren synes
posten övriga expenser böra höjas med ytterligare 10 000 kronor för att möjliggöra
ersättningsanskaffningar av kontorsmaskiner. Vid bifall till vad jag
sålunda tillstyrkt skulle ifrågavarande anslag för budgetåret 1947/48 behöva
upptagas med 277 500 kronor.

3. Lantmäteriets disfriktsorganisation.

Till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Avlöningar, Reseersättningar
och Ersättning för publik renovation äro för innevarande budgetår
upptagna tre förslagsanslag å respektive 1 716 000, 1 000 000 och 30 000
kronor. Kungl. Maj:t har den 31 maj 1946 fastställt följande avlöningsstat
för distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 828 000

Lön	Orts- tillägg	Titel	Antal	Kronor
3 000	400	Distriktslantmätare, stationerad
		i Stockholm................	7	23 800
3 000		Annan distriktslantmätare.....	203	609 000 i
		Summa	kronor	032 800

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500
kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t:

a. Arvoden till extra lantmätare och

aspiranter m. m., förslagsvis .... kronor 238 000

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

b. Avlöningsförbättring åt tekniska
biträden, förslagsvis ..........

kronor 130 000

c. Provisorisk avlöningsförbättring
till viss biträdespersonal, förslagsvis
..........................

* 120 000 kronor 488 000

3. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa

400 000

lantmätare, förslagsvis

Summa kronor 1 716 000.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen hemställt om ett
med 91 500 kronor till 1 807 500 kronor förhöjt avlöningsanslag för
nästa budgetår. Beträffande styrelsens beräkning av de olika anslagsposterna
må nämnas följande.

Ordinarieposten har med hänsyn till att avgången bland äldre distriktslantmätare
beräknats bliva förhållandevis stor och antalet ålderstillägg härigenom
komme att minska föreslagits sänkt med 14 000 kronor till 814 000
kronor.

Arvodesposten har föreslagits höjd med 55 500 kronor till 543 500 kronor.
Höjningen avser delposten provisorisk avlöningsförbättring till viss biträdespersonal
och sammanhänger med att styrelsen räknat med att den 1 juli
1947 ett 40-tal elever beräknats ha genomgått en av styrelsen anordnad kurs
för tekniska biträden. Härigenom skulle från ifrågavarande delpost komma
att bestridas provisorisk avlöningsförbättring till omkring 230 tekniska biträden
i stället för hittills åt omkring 190 tekniska biträden ävensom till ett
beräknat antal av 125 kontorsbiträden och kartriterskor.

Anslagsposten tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare har med hänsyn
till, bland annat, att aspiranter, som uppbära arvode, från och med den
1 januari 1946 blivit berättigade att uppbära tillskott till dyrtidstillägg föreslagits
skola uppräknas med 50 000 kronor till 450 000 kronor.

Med utgångspunkt från lantmäteristyrelsens anslagsäskande i vad avser
tiden den 1 juli—31 december 1947 har lantmäteriutredningen beräknat, att
avlöningsanslaget för nästa budgetår skulle behöva uppföras med 4 742 000
kronor. Beträffande utredningens anslagsberäkningar må följande anföras.

För distriktslantmätarnas vidkommande har räknats med lönekostnaden
i näst högsta löneklassen inom lönegrad A 28. Jämväl i fråga om de distriktslantmätare,
som erhålla lantmätarbefattning å öveigångsstat (A 26) inom
den nya organisationen, har näst sista löneklassen lagts till grund för anslagsberäkningen.
I övrigt har utredningen ansett skäl icke föreligga att
grunda lönekostnadsberäkningarna på högre löneklass inom vederbörande
lönegrad än begynnelselöneklassen. För samtliga befattningshavare med
undantag av distriktslantmätarna, vilkas stationeringsorter framgå av utredningens
förslag till distriktsorganisation — har räknats med lön å medeldyrort
(E-ort). Med dessa utgångspunkter har utredningen uppskattat lönekostnaderna
under tiden 1 januari—30 juni 1948 till 1 179 000 kronor för ordinarie
personal, däri inräknat övergångsersättningar till ordinarie distriktslantmätare,
samt för icke-ordinarie personal till 1 055 300 kronor. I enlighet med de
principer som följts vid anslagsberäkningarna i årets statsverksproposition
har ordinarieposten, efter avdrag för däri ingående belopp för övergångsersättningar,
uppräknats med 57 procent till 1 826 000 kronor och icke-ordinarieposten
med 70 procent till 1 794 000 kronor. Såsom särskilt årsarvode till

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

styresmannen för skiftesorganisationen i Kopparbergs län ha upptagits 1 000
kronor. Rörligt tillägg har beräknats till 217 000 kronor.

Då med utgångspunkt från lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för tiden
1 juli—31 december 1947 skulle erfordras 904 000 kronor har anslaget för
hela budgetåret 1947/48 ansetts behöva uppföras med (904 000 + 1 826 000
+ 1 000 + 1 794 000 + 217 000 =) 4 742 000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt-utlåtande över utredningens betänkande anfört,
att vid bifall till av styrelsen framförda förslag avlöningsanslaget skulle
behöva höjas med sammanlagt omkring 122 000 kronor i förhållande till
utredningens beräkningar.

I sin skrivelse den 31 augusti 1946 bär lantmäteristyrelsen hemställt, att
anslaget till reseersättningar för budgetåret 1947/48 måtte upptagas
med ett till 1 080 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen har därvid bland annat
anfört.

Enligt preliminära uppgifter uppgingo utgifterna å anslaget, vilka under
budgetåren 1942/43—1944/45 utgjort respektive 934 488, 991 812 och 983 955
kronor, under budgetåret 1945/46 till 1 066 923 kronor. De under de senaste
åren ökade utgifterna bero på en stegring av verksamheten å lantmäteridistrikten
samt beträffande det senaste budgetåret därtill på det förhållandet,
att jämväl tekniska biträden hos vissa enligt lagen om enskilda vägar förordnade
förrättningsmän från och med den 1 januari 1946 äga uppbära resekostnads-
och traktamentsersättning av statsmedel från anslaget i enlighet
med de grunder, som gälla för lantmätares tekniska biträden.

Genom beslut den 31 maj 1946 har Kungl. Maj:t bemyndigat lantmäteristyrelsen
att för tiden från och med den 1 juli 1946 antaga och hos dislriktslantmätare
anställa tekniska biträden med en sammanlagd anställningstid
av högst 25 000 dygn för år med rätt för dylikt biträde att av statsmedel åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt resereglementet för lantmätare.
Ifrågavarande begränsning beträffande sammanlagd anställningstid
har kvarstått oförändrad under en lång följd av år. Med den omfattning
lantmäteriverksamheten på distrikten numera fått och den ökning av antalet
tekniska biträden, som måste åstadkommas, blir det emellertid ofrånkomligt
att utöka den sammanlagda anställningstiden. Lantmäteristyrelsen, som
för innevarande budgetår avser att i särskild framställning anhålla om utökning
av anställningstiden med 5 000 dygn, räknar för budgetåret 1947/48
med ett behov av en sammanlagd anställningstid av lägsl 35 000 dygn.

Utredningen, som uttalat att anslaget till reseersättningar borde ersättas
med ett omkostnadsanslag, har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår
under sistnämnda anslag till 1 304 000 kronor. Utredningen har därvid i
anslutning till anslagsanvisningen för innevarande budgetår beräknat medelsbehovet
för reseersättningar för tiden 1 juli—31 december 1947 till 500 000
kronor. Omkostnaderna för tiden 1 januari—30 juni 1948 ha av utredningen
uppskattats till 804 000 kronor, därav till reseersättningar 600 000 kronor, till
sjukvård in. in. 10 000 kronor och bil expenser 194 000 kronor. Av sistnämnda
anslagspost ha avsetts för bränsle, lyse och vatten 20 000 kronor, för städning
25 000 kronor, för underhåll och reparation av instrument- och kontorsutrustning
10 000 kronor, för papper, skriv- och ritmateriel na. in. 54 000
kronor, för inbindning av förrättningsakler in. in. 6 000 kronor, för kartre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

produktion 25 000 kronor, för telefonkostnader 40 000 kronor, för facklitteratur
4 000 kronor samt slutligen för expenskostnader in. in. vid den särskilda
skiftesorganisationen i Kopparbergs län 10 000 kronor. Utredningen
har framhållit vanskligheten att beräkna storleken av omkostnaderna, innan
organisationen blivit fullt utbyggd och innan någon erfarenhet hunnit inhämtas
rörande distriktens utgifter i olika hänseenden. Särskilt gällde detta
kostnaderna för reseersättningar, vilka komme att påverkas av omarbetning
av gällande resereglemente för lantmätare, av distriktens utvidgning och av
stationeringsortemas belägenhet m. m. De kostnadsbelopp, som utredningen
kommit fram till, vore därför synnerligen approximativa.

För hyra av tjänstelokaler jämte centraluppvärmning för tiden 1 januari
—30 juni 1948 har utredningen beräknat ett belopp av 150 000 kronor. Utredningen
har ansett, att denna kostnad borde bestridas från vederbörlig
anslagspost å statens allmänna fastighetsfond i likhet med vad som skett
beträffande lantbruksingenjörema.

Utredningen har framhållit, att då arvodeskostnaderna till personalen
ävensom expenskostnaderna inom den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs
län, vilka kostnader för närvarande bestredes från förslagsanslaget
Understöd åt jorddelningsväsendet in. in.: Bidrag till jorddelningsförrättningar,
enligt utredningens förslag skulle belasta de för distriktsorganisationen
avsedda anslagen, förstnämnda anslag med hänsyn jämväl tagen till
övrig belastning av anslaget syntes kunna för budgetåret 1947/48 minskas med
50 000 kronor.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande över utredningens betänkande icke
framställt någon erinran mot utredningens beräkningar av omkostnaderna.

Riksräkenskapsverket bär i sitt remissutlåtande biträtt förslaget, att kostnaderna
för hyror av tjänstelokaler och uppvärmning skulle bestridas från
vederbörlig anslagspost i statens allmänna fastighetsfond.

I sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1946 har lantmäteristyrelsen
förordat, att anslaget till ersättning för publik renovation för
budgetåret 1947/48 måtte upptagas med ett oförändrat belopp av 30 000
kronor.

Utredningen har uttalat, att, då distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare
efter löneregleringens genomförande icke skulle äga uppbära särskilda
ersättningar för åtgärder i tjänsten, förevarande anslag, från vilket
utginge ersättningar till distriktslantmätare och extra lantmätare för renovering
av kartor, som insändas till lantmäteristyrelsen, framdeles kunde avföras
från riksstaten.

Utredningen har beräknat det totala medelsbehovet för engångsanskaffning
av instrument och möbler för distrikten —
däri även inräknat den särskilda skiftesorganisationen i Kopparbergs län —
till 2 590 000 kronor, vilket belopp utredningen förordat skola anvisas i form
av ett reservationsanslag å riksstaten för budgetåret 1947/48. Beträffande utredningens
kostnadsberäkningar må anföras följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Utgifterna för att utrusta ett normaldistrikt med insUument ha uppskattats
till omkring 13 000 kronor. För hela distriktsorganisationen har ansetts
höra räknas med en instrumentutrustning till 150 normaldistrikt. Hela kostnaden
skulle sålunda uppgå till (150 X 13 000 =) 1 950 000 kronor.

Härvid har icke räknats med kostnaden för anskaffning av vissa dyrbarare
instrument, som ej behöva dagligen användas i distrikten. Utredningen
har i syfte att nedbringa totalkostnaden för instrumentutrustningen ansett
att de dyrbarare instrumenten böra anskaffas och förvaras centralt hos lantmäteristyrelsen
eller i vissa fall på länskontoren för att vid förekommande
l>ehov efter rekvisition ställas till distriktens förfogande. Kostnaden för inköp
av instrumentutrustning till central förvaring har uppskattats till 300 000
kronor.

Den totala engångskostnaden för instrumentutrustning skulle alltså utgöra
(1 950 000 + 300 000 =) 2 250 000 kronor.

Enär det förutsatts att i samband med omorganisationen lantmätarnas nuvarande
instrumentinnehav, i den mån instrumenten äro brukbara och kunna
få användning i fortsättningen, skall inlösas av statsverket och instrument
genom sådan inlösning borde kunna ske till lägre priser än som anskaffning
av ny materiel betingade, har inlösningen beräknats medföra eu kostnadsbesparing.
Denna besparing har uppskattats till cirka 500 000 kronor. De för
engångsanskaffning erforderliga medlen ha därför ansetts kunna begränsas
till (2 250 000 — 500 000 =) 1 750 000 kronor.

Ett normaldistrikts lokalbehov har beräknats till fyra rum jämte utrymmen
för arkiv och instrumentförråd m. m. Kostnaden för möbelutrustning
för ett normaldistrikt har uppskattats till 6 000 kronor och totalkostnaden
för samtliga distrikt till (150 X 6 000 =) 900 000 kronor. Utredningen har
räknat med en besparing genom inlösen av den för närvarande i distrikten i
bruk varande möbelutrustningen av 60 000 kronor. Hela kostnaden för möbelutrustningen
har därför upptagits med 840 000 kronor.

Utredningen har förutsatt, att från förevarande anslag skulle bestridas
kostnaderna för värderingen vid inlösningen av lantmätarnas inventarier
och instrument m. in.

I sitt utlåtande över betänkandet har lantmäteristyrelsen med hänsyn bland
annat till prisutvecklingen ifrågasatt, om det av utredningen för engångskostnader
för distriktens utrustning beräknade anslaget komme att visa sig
tillräckligt. Då det för närvarande icke vore möjligt att beräkna storleken av
de för inköp av instrument m. in. erforderliga kostnaderna ansåge emellertid
styrelsen sig icke nu böra föreslå ändrat belopp för anslaget.

I anslutning till sitt förslag att de taxeersättningar, som avsågos vid omorganisationens
ikraftträdande påbörjade men icke avslutade förrättningar och
icke kunde uttagas av sakägarna genom förskottsräkningar, skulle förskotteras
förrättningsmännen av statsmedel, har styrelsen ifrågasatt ett särskilt
anslag för ändamålet. Styrelsen har uttalat, att storleken av detta anslag icke
kunde beräknas med någon grad av säkerhet men borde upptagas med lägst
250 000 kronor.

Vad först beträffar medclsbehovet för lanlmäteridistriktens lönekostnader
för tiden från ocli med den 1 juli 1947 (ill omorganisationens ikraftträdande
den 1 januari 1948 torde de i lanlmäteristyrelsens skrivelse den 31 augusti

Förr draga

ndm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1946 beräknade anslagsändringarna, vilka ha mer eller mindre automatisk
karaktär, böra beaktas. I förhållande till de i avlöningsstaten för innevarande
budgetår uppförda posternas halva belopp skulle följande ändringar behöva
vidtagas. Ordinarieposten bör med hänsyn till beräknad medelsåtgång sänkas
med 7 000 kronor till 407 000 kronor. Delposten provisorisk avlöningsförbättring
till viss biträdespersonal synes på grund av beräknad ökning av
antalet biträden böra böjas med 28 000 kronor till 88 000 kronor. Enär lantmätaraspiranter,
som uppbära arvode, från och med den 1 januari 1946
tillerkänts tillskott till dyrtidstillägg å beräknad taxeinkomst, synes posten
tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare böra uppräknas med 25 000
kronor till 225 000 kronor.

I anslutning till genomförandet av den allmänna löneregleringen för befattningshavare
i statens tjänst synas lantmätarna böra tillerkännas höjda
provisoriska lönetillägg. Dessa torde med ledning av den löneförbättring den
nya löneregleringen medför för befattningshavare i motsvarande löneläge böra
bestämmas för distriktslantmätare till 1 500 kronor samt för extra lantmätare
och aspirant till 1 060 kronor för år räknat. Enär de provisoriska lönetillläggen
böra bestridas från förevarande anslag, torde i avlöningsstaten böra
upptagas en förslagsvis betecknad anslagspost till provisoriskt lönetillägg
å 240 000 kronor. Jämväl en viss höjning av de provisoriska avlöningsförbättringarna
åt tekniska biträden, kontorsbiträden och kartriterskor torde
böra vidtagas. Avlöningsförbättringen till tekniskt biträde torde sålunda böra
höjas från nuvarande 600 kronor till 900 kronor och till kontorsbiträde och
kartriterska från 300 kronor till 450 kronor, allt för år räknat. Delposten
provisorisk avlöningsförbättring åt viss biträdespersonal skulle i anledning
härav behöva uppföras med 132 000 kronor. Under anslaget torde vidare böra
beräknas medel för dyrtidstillägg och kristillägg åt lantmätarpersonalen med
265 000 respektive 215 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt skulle anslagsposterna i distriktsorganisationens
avlöningsslat för tiden 1 juli—31 december 1947 komma
att uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t

a) Arvoden till extra lantmätare och

aspiranter m. in., förslagsvis . . kronor 119 000

b) Avlöningsförbättring åt tekniska

biträden, förslagsvis .......... » 65 000

c) Provisorisk avlöningsförbättring
till viss biträdespersonal, förslags v''s

.......................... * 132 000 kronor

3. Dyrtidstillägg, förslagsvis .......................... »

4. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare, för slagsvis

................................... »

5. Kristillägg, förslagsvis ............................ »

6. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis ................ »

407 000

316 000
265 000

225 000
215 000
240 000

Summa kronor 1 668 000.

Kungl. Moj:ts proposition nr 210.

Utredningen har uppskattat lönekostnaderna för distriktspersonalen för
tiden den 1 januari—30 juni 1948 till 3 838 000 kronor. Med utgångspunkt
från nu gällande löneplaner har utredningen verkställt en procentuell uppräkning
enligt de grunder, som tillämpats vid anslagsberäkningarna i årets
statsverksproposition. Utredningens anslagsberäkningar anser jag i huvudsak
kunna godtagas. De av mig i det föregående framlagda förslagen föranleda
emellertid vissa ändringar av de olika anslagsposterna.

Den av mig förordade utökningen av antalet förfogandelantmätare i lönegrad
A 26 med 12 medför, att ordinarieposten bör uppräknas med 74 000
kronor. Under förutsättning att ytterligare fem övertaliga distriktslantmätare
skulle erhålla befattning på övergångsstat i 26 lönegraden skulle posten därutöver
behöva höjas med 4 000 kronor. Vad jag föreslagit rörande grunderna
för beräkning av övergångsersättningar kan medföra en viss ökning av ersättningsbeloppen.
Någon höjning av anslagsposten i anledning härav torde
emellertid icke böra ske. Ordinarieposten skulle sålunda behöva uppföras med
(1 826 000 + 74 000 + 4 000 =) 1 904 000 kronor.

Ökningen av antalet ordinarie lantmätartjänster i 26 lönegraden torde
böra föranleda en motsvarande minskning av antalet extra ordinarie lantrnätarbefattningar
med lägre placeringar än i 24 lönegraden. Med hänsyn härtill
och till den av mig förordade provisoriska befordringsgången för lantmätarpersonalen
synes icke-ordinarieposten kunna sänkas med omkring 83 000
kronor. På grund av mitt förslag att öka antalet befattningar som förste
mätningstekniker i lönegrad Eo 17 med fem och antalet befattningar som
mätningstekniker i lönegrad Eo 15 med 15 ökar å andra sidan medelsbehovet
under posten med omkring 10 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle
sålunda uppföras med (1 794 000 — 83 000 + 10 000 —) 1 721 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle anslagsposterna i distriktsorganisationens
avlöningsstat för tiden 1 januari—30 juni 1948 komma att
uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 1 904 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t ......................................... » 1000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .... » 1 721 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 217 000

Summa kronor 3 843 000.

För hela budgetåret 1947/48 skulle sålunda ifrågavarande avlöningsanslag,
som torde böra benämnas Lantmäteriets distriktsorganisation: Avlöningar,
behöva uppföras med (1 668 000 + 3 843 000=) 5 511 000 kronor.

Riksdagens medgivande torde böra inhämtas att fastställa personalförteckning
för lantmäteriets distriktsorganisation, upptagande de tjänster jag
i det föregående förordat.

Med hänsyn till att statsverket efter omorganisationens ikraftträdande den
1 januari 1948 skall svara för alla omkostnader i lantmäteridistrikten bör i

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

stället för det nuvarande anslaget till reseersättningar anvisas ett omkostnadsanslag.
Utredningen har uppskattat medelsbehovet för reseersättningar
under hela budgetåret 1947/48 till 1 100 000 kronor och för sjukvård m. m.
samt expenser under tiden 1 januari—30 juni 1948 till 10 000 respektive
194 000 kronor. Såsom utredningen framhållit ha svårigheter förelegat att
verkställa några mera exakta beräkningar, varför de belopp utredningen kommit
fram till äro mycket osäkra. Särskilt torde detta vara fallet i fråga om
anslagsposten till reseersättningar. Bland annat i betraktande av de höjningar
av ersättningsbeloppen i allmänna resereglementet och resereglementet för
lantmätare, som vidtagits från och med den den 1 januari i år, är det möjligt,
att denna post är för lågt upptagen. I avvaktan på närmare erfarenhet
om medelsåtgången har jag emellertid icke ansett mig böra föreslå någon
höjning av det av utredningen beräknade beloppet. Mot att den anställningstid
för tekniska biträden, under vilken dessa skola äga uppbära resekostnads-
och traktamentsersättning, under halvåret 1 juli—31 december
1947 utökas i anslutning till lantmäteristyrelsens förslag har jag icke något
att erinra. I fråga om medelsbehovet för sjukvård m. m. och expenser kan
jag godtaga de av utredningen föreslagna beloppen. Kostnaderna för hyra av
tjänstelokaler jämte uppvärmning torde som utredningen förutsatt böra bestridas
från anslagspost å statens allmänna fastighetsfond.

Vid bifall till vad jag sålunda anfört skulle förevarande anslag, som torde
böra benämnas Lantmäteriets distriktsorganisation: Omkostnader, behöva
uppföras med 1 304 000 kronor.

Under distriktsorganisationens avlönings- och omkostnadsanslag ha inräknats
avlöningskostnadema och vissa expenskostnader för tiden efter den 1
januari 1948 för skiftesorganisationen i Kopparbergs län. Då dessa kostnader
för närvarande bestridas från anslaget Understöd åt jorddelningsväsendet
in. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar kommer för nästa budgetår
en besparing å sistnämnda anslag att uppstå.

Enär distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare efter löneregleringens
genomförande icke skola äga uppbära särskilda ersättningar för åtgärder
i tjänsten, kan såsom utredningen anfört anslaget till ersättning för
publik renovation framdeles utgå. Med hänsyn till att utbetalningarna från
anslaget ske med viss eftersläpning förordar jag emellertid, att anslaget för
budgetåret 1947/48 uppföres med oförändrat belopp av 30 000 kronor.

Utredningen har uppskattat engångskostnaderna för distriktens förseende
med instrument och möbler till 2 590 000 kronor. Därvid har utredningen
räknat att för ett normaldistrikt skulle för anskaffning av instrument och
möbler erfordras 13 000 respektive 6 000 kronor. Vidare har utredningen föreslagit
att vissa dyrbarare instrument, för vilka inköpskostnaderna uppskattats
till 300 000 kronor, skulle anskaffas och förvaras centralt hos lantmäteristyrelsen
eller länskontoren. Hänsyn har slutligen tagits till att vid inlösen
av de instrument, som nu innehavas av lantmätarna, samt av den i
distrikten i bruk varande möbelutrustningen vissa besparingar kunna vinnas.
Jag har icke något att erinra mot utredningens beräkningsgrunder och

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

med hänsyn till svårigheten att bedöma ifrågavarande medelsbehov har jag
ansett mig böra godtaga utredningens uppskattning härav. Jag förordar därför,
att till Lantmäteriets distriktsorganisation: Utrustning för nästa budgetår
anvisas ett reservationsanslag av 2 590 000 kronor.

Därest såsom jag föreslagit staten skall förskottera de taxeersättningar
som avse vid omorganisationens genomförande påbörjade men icke avslutade
förrättningar och som icke kunna genom förskottsräkning uttagas av sakägarna,
bör för ändamålet anvisas ett särskilt anslag. Med hänsyn till svårigheten
att beräkna medelsbehovet har jag icke något att erinra mot att
anslaget i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag uppföres med 250 000
kronor och gives förslagsanslags karaktär.

4. Kostnader för utbildningskurser för distriktslantinätarnas
biträdespersonal.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln, punkt 232, uppförts
ett reservationsanslag av 180 000 kronor till Kostnader för kurser för
lantmäteritekniska biträden under budgetåret 1947/48. Av anslaget ha 70 000
kronor beräknats för en fortbildningskurs för tekniska biträden under tiden
1 augusti—31 oktober 1947 samt 110 000 kronor för en utbildningskurs för
blivande tekniska biträden under tiden 1 november 1947—30 juni 1948.

Som i det föregående angivits har lantmäteristyrelsen föreslagit en utvidgning
av utbildningen av blivande tekniska biträden under budgetåret
1947/48 till att avse 80 i stället för förut beräknade 40 elever. Beträffande
den därav föranledda kostnadsökningen har lantmäteristyrelsen gjort följande
beräkningar.

För att vinna erforderlig utökning av lärosalarna måste ytterligare ett rum
inredas i de för kursverksamheten disponerade lokalerna inom förutvarande
Svea livgardes kaserner vid Linnégatan i Stockholm till en beräknad kost
nåd av 600 kronor. En förstärkning av lärarkrafterna i ämnena matematik
och mätningsteknik samt lantmäterikunskap blir nödvändig och denna bör
ske genom att två av assistenterna tidvis tjänstgöra såsom biträdande lärare
och genom att assistenterna utökas från 3 till 5. I övriga ämnen torde lärarna
kunna medhinna dubblering av undervisningen. De av utvidgningen av
undervisningen föranledda kostnaderna för arvoden till lärare synas kunna
beräknas till sammanlagt 18 650 kronor. Vidare bör räknas med följande
kostnadsökningar nämligen för transporter 200 kronor, för undervisningsmaterial
2 000 kronor, för kursarvoden 64 000 kronor, för reseersättningar
till kursdeltagare 4 000 kronor och för oförutsedda utgifter 550 kronor. Medel
för instrument och möbelutrustning har lantmäteristyrelsen förutsatt
kunna disponera från det engångsanslag, som föreslagits för motsvarande
behov vid distriktsorganisationen.

Kostnadsökningen för utvidgningen av undervisningen skulle sålunda uppgå
till 90 000 kronor.

Å andra sidan har lantmäteristyrelsen räknat med att eu viss besparing å
anslagen till ifrågavarande kursverksamhet under budgetåret 1947/48 skulle
uppkomma genom omreglering av arvodena till lärare och assistenter i anslut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Före draganden.

ning till löneregleringen för lantmäteripersonalen. Denna besparing har av
styrelsen beräknats till 20 000 kronor.

Vad härefter angår distriktslantmätamas kontorspersonal har, som framgår
av den föregående redogörelsen, förslag till kurser under nästa budgetår
avgivits av både lantmäteriutredningen och lantmäteristyrelsen. Det av utredningen
framlagda förslaget, avseende utbildning av 120 elever genom sammanlagt
åtta kurser anordnade i anslutning till ett antal lantmäterikontor,
har beräknats medföra en kostnad av 57 000 kronor, därav för engångskostnader
inklusive kompendier 7 000 kronor, lärararvoden efter 4 000 kronor
för varje kurs 32 000 kronor, förbrukningsmaterial 8 000 kronor samt stipendier
10 000 kronor. Lantmäteristyrelsen har uppskattat kostnaderna för genomförande
av sitt förslag, avseende samma antal kurser, varav dock två utökade,
till 85 000 kronor. Beträffande den närmare beräkningen av dessa
kostnader har styrelsen anfört följande.

Kostnaderna för lärararvoden för envar av kurserna i Göteborg, Malmö
och Östersund beräknas till 4 000 kronor och i Stockholm till 8 000 kronor.

För kurserna i Göteborg och Malmö måste särskilda lokaler förhyras till
en beräknad kostnad för budgetåret 1947/48 av sammanlagt 4 000 kronor.
Vad angår kurserna i Stockholm beräknar styrelsen att lokal skall kunna
erhållas inom Svea livgardes kaserner i Stockholm i anslutning till de lokaler
som disponeras för utbildningen av tekniska biträden. För iståndsättande
av denna lokal bör avses ett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna för värme,
lyse och städning och dylikt kunna för budgetåret 1947/48 uppskattas till
sammanlagt 2 000 kronor. För kompendier och viss undervisningsmateriel
synes för budgetåret böra upptagas 7 000 kronor och för maskinskrivningsundervisningen
7 500 kronor.

Kostnaderna för anskaffning av erforderliga möbler m. m. förutsättas kunna
bestridas från det av utredningen föreslagna anslaget till engångskostnader
för instrument- och möbelutrustning för lantmäteridistrikten. De av utredningen
ifrågasatta anslagsposterna till förbrukningsmateriel och stipendier
synas på grund av den föreslagna utökningen av antalet elever vid de
två kurserna i Stockholm böra uppräknas till 11 000 respektive 12 500
kronor.

Beträffande utbildningen av blivande tekniska biträden har jag i det föregående
förordat en dubblering av den kurs som avsetts taga sin början den
1 november 1947. Den av lantmäteristyrelsen beräknade kostnaden för dubbleringen,
90 000 kronor, föranleder ingen erinran från min sida.

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag, alt en omreglering av arvodena
till lärare och assistenter vid ifrågavarande kurser bör ske i anslutning till
löneregleringen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av
lantmäteristyrelsen meddela erforderliga bestämmelser härom. Såsom lantmäteristyrelsen
beräknat torde anslagsbehovet genom nämnda arvodesreglering
kunna minskas med 20 000 kronor.

Vad angår de av mig förordade kurserna för kontorsbiträden hos lantmätare
synas kostnaderna med utgångspunkt från utredningens beräkningar
men med hänsyn tagen till eventuella hyreskostnader samt ökade kostnader
på grund av större elevantal vid kurserna i Stockholm kunna beräknas till
78 000 kronor.

Kungl. Muj.ts proposition nr 210. 77

Kostnaderna för ifrågavarande kurser torde sålunda böra beräknas till
sammanlagt 148 000 kronor. Medel härför synes böra anvisas såsom reservationsanslag.
Jag förordar sålunda, att till Ytterligare kostnader för kurser
för lantmäteritekniska biträden m. fl. för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag
av 148 000 kronor.

5. Uppbördsmedel.

Utredningen har föreslagit, att redovisningen av de inkomster av taxa,
som i och med att distriktslantmätarna och deras tjänstemedhjälpare bliva
helt statsavlönade, skola inbetalas till statsverket, skulle ske å driftbudgeten
under A. Egentliga statsinkomster. II Uppbörd i statens verksamhet, och att
för ändamålet skulle inrättas en särskild inkomsttitel, benämnd Inkomster
vid lantmäteriorganisationen i länen. Såsom i det föregående angivits har
utredningen beräknat, alt med tillämpning av de av utredningen uppdragna
riktlinjerna för provisoriska taxebestämmelser de lokala inkomsterna av
verksamheten i de nyorganiserade lantmäteridistrikten skulle uppgå till omkring
3 700 000 kronor för helt år. Med hänsyn till att inflytande ersättningar
för åtgärder, som utförts före omorganisationens ikraftträdande, skulle tillfalla
vederbörande lantmätare och att ersättningar för förrättningar, som utfördes
under första halvåret 1948, icke kunde beräknas i sin helhet bliva erlagda
före den 1 juli 1948, har utredningen ansett sig icke kunna beräkna
inkomstbeloppet för tiden 1 januari—30 juni 1948 till högre belopp än
500 000 kronor.

Lantmäteristgrelsen har anfört, att om bestämmelserna jämkades på sätt
styrelsen föreslagit detta skulle medföra en viss ökning av inkomstbeloppen.
Storleken av denna ökning kunde icke beräknas med någon grad av säkerhet,
men den syntes kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor för helt
år under förutsättning att verksamheten vore i full gång. Under den korta tid
provisoriet vore avsett alt gälla kunde ökningen dock icke beräknas komma
att uppgå tillnärmelsevis till detta belopp. I ökningen innefattades vissa resekostnads-
och traktamentsersättningar, som enligt utredningens förslag skulle
debiteras utöver taxeavgifterna.

Riksräkenskapsverket har biträtt utredningens förslag rörande redovisningar
av taxeinkomsterna och förordat att ifrågavarande inkomsttitel uppfördes
med 500 000 kronor för budgetåret 1947/48. De taxeinkomster, som av statsmedel
förskotterats förrättningsmännen, borde, då de inflöte från sakägarna,
uppdebiteras å förevarande titel.

Den inkomst i form av förrättningsavgifter som efter löneregleringens genomförande
skall tillkomma statsverket synes efter det förordade ändringar
i lantmäteritaxan vidtagits normalt kunna beräknas till omkring 4 200 000
kronor för helt år. Utredningen har, särskilt på grund av att ersättningar för
förrättningar, som utföras under första halvåret 1948, icke kunna förväntas
i sin helhet bliva erlagda före den 1 juli 1948, icke ansett sig kunna beräkna

Före draganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

inkomstbeloppet för tiden 1 januari—30 juni 1948 till högre belopp än
500 000 kronor. Med hänsyn bland annat till att de medel, som statsverket
skulle förskottera förrätlningsmännen, kunna beräknas till någon del inflyta
från sakägarna under första halvåret 1948, anser jag statsverkets inkomst av
lantmäteriverksamheten under nämnda tid kunna uppskattas till något högre
belopp eller 600 000 kronor. Beloppet synes böra redovisas såsom inkomst å
driftbudgeten under A. Egentliga statsinkomster. II Uppbörd i statens verksamhet
och under för ändamålet särskilt inrättad inkomsttitel, benämnd Inkomster
vid lantmäteriets distriktsorganisation.

IX. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i lantmäteristyrelsens
personalförteckning, som påkallas av vad
jag i det föregående förordat;

2) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteristyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 311400

2. Avlöningar till icke-ordinarie perso nal

............................ » 211000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 28 600

Summa kronor 551 000;

3) å riksstalen för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Lantmäteristyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av .................. kronor 551 000

b) till Lantmäteristyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av .............. » 100 000

c) till Lantmäteristyrelsen: Kartlagnings arbeten

ett reservationsanslag av ... . » 35 000;

4) godkänna följande avlöningsstat för lantmäterikontoren
i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................. kronor 745 600

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångs stat,

förslagsvis .................. s 22 600

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 79

Lön	Tjänst- görings- penningar	Orts- tiUägg	Titel	Antal	Kronor
2 200	1500	150	Assistent i Västernorr-
			lands län.........	1	3 850 !
2 200	1500	—	Annan assistent.....	1	3 700
			Summa	kronor	7 550

Anm. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter
resp. 5, 10 och 15 år.

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ..................... kronor 1 109 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ i ■ 106 500

Summa kronor 1 984 300;

5) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde hu
vudtiteln anvisa

a) till Lantmäterikontoren i länen: Avlö -

ningar ett förslagsanslag av ........ kronor 1 984 300

b) till Lantmäterikontoren i lånen: Omkostnader
ett förslagsanslag av ...... » 277 500;

6) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning
för lantmäteriets distriktsorganisation i enlighet med
vad jag i det föregående förordat;

7) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteriets distriktsorganisation,
att tillämpas under tiden den 1 juli—-31 december 1947:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 407 000

Lön	Orts- tillägg	Titel	Antal	Kronor
1 500	200	Distriktslantmätare, stationerad
		i Stockholm................	7	11 900
1500	—	Annan distriktslantmätare.....	203	304 500
,		Summa	210	310400

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500
kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

2. Arvoden och .särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t
a) Arvoden till extra lantmätare
och aspiranter
m. ni., förslagsvis . .. kronor 119 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

b) Avlöningsförbältring åt

tekniska biträden, förslagsvis
..........kronor 65 000

c) Provisorisk avlönings förbättring

till viss biträdespersonal,
förslagsvis
............ » 132 000 kronor 316 000

3. Dyrtidstillägg, förslagsvis ............ » 265 000

4. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa

lantmätare, förslagsvis ............ » 225 000

5. Kristillägg, förslagsvis .............. » 215 000

6. Provisoriskt lönetillägg, förslagsvis.... » 240 000

Summa kronor 1 668 000;

8) godkänna följande avlöningsstat för lantmäteriets
distriktsorganisation, att tillämpas under tiden den 1 januari

—30 juni 1948:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........v.............. kronor 1 904 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t .......... » 1000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 1721 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 217 000

Summa kronor 3 843 000;

9) å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln
anvisa:

till Lantmäteriets distriktsorganisation:
Avlöningar ett förslagsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:
Omkostnader ett förslagsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:
Ersättning för publik renovation

ett förslagsanslag av...............

till Lantmäteriets distriktsorganisation:
Utrustning ett reservationsanslag

av ..............................

till Lantmäteriets distriktsorganisation:
Förskott av vissa taxeersättningar
ett förslagsanslag av................

kronor 5 511 000

» 1 304 000

» 30 000

» 2 590 000

» 250 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 210. 81

f) till Ytterligare kostnader för kurser för
lantmäteritekniska biträden m. fl. ett
reservationsanslag av .............. kronor 148 000;

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 januari
1948, i den utsträckning Kungl. Maj:t prövar erforderligt,
överföra ordinarie distriktslantmätare å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet;

11) bemyndiga Kungl. Maj:t att å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet
överföra ordinarie distriktslantmätare, som
efter den 31 december 1947 kvarstår å hittills för honom gällande
lönestat;

12) medgiva att ordinarie distriktslantmätare, som erhåller
lantmätarbefattning å övergångsstat i nuvarande lönegrad
A 26, i pensionshänseende jämställes med innehavare av nyreglerad
distriktslantmätarbefattning;

13) medgiva att Kungl. Maj:t må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av den föreslagna
organisationen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet;
Malte Olsson.

Bihärif) till rtkudagciis protokoll t!)?i7. 1 samt. AV 210.