Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965 (Proposition 1965:20)

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

Nr 20

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den
30 juni 1958 (nr 572); given Stockholms slott den 29
januari 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära
rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i militära rättegångslagen att mål
om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål i vissa fall kan flyttas
från underrätt, som upptagit klagan, till annan underrätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 20

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

(nr 472)

Härigenom förordnas, att 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Klagan över------

77 §.

Om synnerliga skäl föreligga, må
domstol, som upptagit klagan, på
framställning av åklagaren förord-na, att målet skall flyttas till annan
domstol som ägt upptaga ansökan
om stämning i saken. Beslut eller
annan åtgärd av den förra domstolen
skall gälla till dess den domstol, dit
målet flyttats, förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 15 januari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i militära
rättegångslagen samt anför följande.

I skrivelse den 11 mars 1963 har riksdagens militieombndsman hemställt,
att Kungl. Maj :t ville överväga frågan om införande av möjlighet
för domstol att till annan domstol flytta mål om klagan över beslut i
disciplinmål och ersättningsmål (MO:s ämbetsberättelse 1964 s. 218—232).

MO har i skrivelsen redovisat yttranden av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna,
föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,
Sveriges landsfiskaler, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges auditörer
samt Sveriges advokatsamfund.

Över MO:s hemställan har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagaren,
Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland och domstolskommittén.
Riksåklagaren har vid sitt yttrande fogat yttranden av statsåklagarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö, stadsfiskalerna i Linköping, Karlskrona,
Kristianstad och Skövde samt landsfiskalen i Bodens distrikt.

Jag anhåller nu att få upptaga den av MO behandlade frågan.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om militära mål är samlade i militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472).

Målen är i lagen uppdelade i två huvudgrupper, nämligen militära brottmål
och militära tvistemål. Såsom militära brottmål anses mål, som angår
vissa i lagen angivna brott av krigsman eller av någon som ej är krigsman
men innehar tjänst vid krigsmakten (3 och 4 §§). Till militära tvistemål
hänföres mål, som enbart rör enskilt anspråk på grund av vissa brott,
eller mål om ersättning i annat fall för förlust av eller skada på viss egendom
inom krigsmakten (5 §).

4 Kungl. Majrts proposition nr 20 år 1965

Militära mål skall som regel handläggas vid allmän domstol. I vissa fall
kan de emellertid handläggas av militär chef som disciplinmål eller ersättningsmål.
Under krig, beredskapstillstånd eller beredskapsövning gäller
särskilda bestämmelser. (1 §.)

I regel skall den allmänna underrätten i den ordinarie förläggningsorten
för avdelning vid krigsmakten vara domstol för avdelningen. Kungl. Maj :t
kan dock förordna att annan allmän underrätt skall vara domstol för
viss avdelning, om ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen kräver
det. (70 §.) Sådana förordnanden har meddelats genom kungörelsen den
25 september 1959 (nr 454) med vissa särskilda bestämmelser om laga
domstol i militära mål m. m. (senast ändrad 1964: 763).

Åtal för brott, som förövats under tjänstgöring vid krigsmakten, skall
upptagas av domstolen för den avdelning till vilken den misstänkte bör
eller där han tjänstgjorde vid tiden för brottet (71 § första stycket). Om
den misstänkte tjänstgör vid annan avdelning när åtal skall väckas, kan
även domstolen för denna avdelning upptaga åtalet, om rätten finner det
lämpligt med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter
(71 § andra stycket). Tjänstgjorde den misstänkte ej vid krigsmakten
när brottet begicks, skall åtalet upptagas av den underrätt som Kungl.
Maj :t föreskriver för olika fall eller, om sådan föreskrift ej meddelats, avdomstolen
för den avdelning till vilken den misstänkte hör eller av den
underrätt som är belägen närmast gärningsorten och är domstol för avdelning
vid krigsmakten (71 § tredje stycket).

Åtal i militärt brottmål kan också upptagas av rätten i den ort där brottet
forövades, den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet
eller rätten i den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller
sig. Som förutsättning härför gäller att rätten finner synnerliga skäl föreligga
med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter
(73 g.)

For militära tvistemål äger forumreglerna för åtal i militära brottmål
motsvarande tillämpning (76 §).

Brottmål som handlägges av militär chef benämnes disciplinmål (7 g).

I sådant mål kan dömas till disciplinstraff, bestående av arrest i högst femton
dagar eller disciplinbot (8 §). Egendom som tagits i beslag i målet kan
förklaras förverkad, om värdet av egendomen ej överstiger 200 kronor
(11 §).

Militär chef som har bestraffningsrätt kan också ålägga befattningshavare
vid krigsmakten att ersätta kronan för egendom som gått förlorad eller
blivit skadad, om värdet av förlusten eller skadan ej överstiger 500 kronor
(58 och 59 §§). Prövas ansvarsfrågan i disciplinmål, kan ersättningsskyldighet
åläggas i samma mål. I annat fall handlägges ersättningsfrågan som
ett militärt tvistemål, vilket benämnes ersättningsmål (60 §).

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1965

Den som ålagts disciplinstraff eller ersättningsskyldighet i disciplin- eller
ersättningsmål äger fullfölja talan mot beslutet. Detsamma gäller den
för vilken egendom förklarats förverkad i disciplinmål. (43 § forsta stycket
och 64 § första stycket.) Klagan över beslutet upptages av domstolen
för den avdelning vid vilken disciplin- eller ersättningsmålet avgjorts
(77 §). Är fråga om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott
av den som bestrider tjänst såsom regementschef eller darmed likställd
eller högre tjänst eller av annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken atal
för ämbetsbrott skall väckas i hovrätt, upptages klagan direkt i hovratt
(78 §). Den som vill klaga skall ingiva fullföljdsinlaga till den som meddelat
beslutet (43 § andra stycket). Inlagan och Övriga handlingar i malet
sändes som regel till åklagaren, som har att komplettera utredningen i erforderliga
delar och därefter sända samtliga handlingar till domstolen (47—

49 §§).

Mot beslut i disciplinmål äger åklagare fullfölja talan i ansvarsfrågan
genom ansökan om stämning till samma domstol som är fullföljdsinstans
för enskild part enligt vad som sagts förut. Åklagaren kan på samma satt
fullfölja talan i fråga om förverkande av egendom. (52 §.) överklagas beslut
i ersättningsmål, föres kronans talan av åklagare (64 § andra stycket).

Laga domstol i allmänna brottmål är rätten i den ort, dar brottet forövades.
Åtal för brott kan också upptagas av den rätt dar den misstankte
skall svara i tvistemål i allmänhet eller rätten i den ort där den misstankte
mera varaktigt uppehåller sig, om rätten finner det lämpligt med hansyn
till utredningen, kostnader och andra omständigheter. Bestämmelserna
härom finnes i 19 kap. 1 § rättegångsbalken.

Enligt 19 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken äger domstol, som
upptagit allmänt åtal, förordna att målet skall flyttas till annan behörig
domstol, om synnerliga skäl föreligger. En förutsättning for sadant förordnande
är att åklagaren begärt överflyttningen. Beslut eller annan åtgärd
av domstolen gäller till dess den domstol, dit målet flyttats, förordnar annat.
Dessa bestämmelser i rättegångsbalken är tillämpliga även i de militära
brottmål vari underrätt utgör första instans (6 § militära rättegångslagen).
De gäller däremot ej i mål om klagan över beslut i disciplinmål ellei

i militära tvistemål.

Militieombudsmannens skrivelse

Vid MO:s inspektion av handläggningen av militära mål vid en undeirätt
gjorde en domare vid underrätten MO uppmärksam på att mål om
klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål icke lagligen kan flyttas
till annan domstol. Domaren uttalade samtidigt att detta innebar eu

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

påtaglig olägenhet. På hemställan av MO sammanfattade domaren därefter
sina synpunkter i en skrift till MO. Denna skrift utmynnade i förslag om
sådan ändring i militära rättegångslagen att dessa mål på framställning avåklagaren
kan flyttas från den underrätt som är behörig att upptaga klagan
till annan allmän underrätt som skulle ha kunnat upptaga omedelbart väckt
talan i saken.

I samtliga av MO infordrade yttranden över skriften till MO tillstyrktes
att mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål bör kunna
flyttas till annan domstol. Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser att sådant
mål icke bor kunna flyttas till annan domstol än den som är domstol
for avdelning vid krigsmakten. Föreningen betonar därvid behovet av erfarenhet
av handläggningen av militära mål. Föreningen Sveriges häradshövdingar
framhåller att frågan, huruvida handläggningen av klagomål i
ett disciplin- eller ersättningsmål bör flyttas, torde få bedömas bl. a. med
hansyn till om vittnesförhör påfordras med personer på förläggningsorten
eller om annan muntlig utredning än förhör med parterna icke avses skola
förebringas vid rätten. Beslut om överflyttning synes böra meddelas först
sedan åklagaren avslutat sin utredning. Snabbheten och smidigheten i förfarandet^
skulle bast främjas av att åklagaren ålägges att taga ställning till
forumfrågan i samband med utredningen. Föreningen Sveriges stadsdomare
finner att överflyttning bör ske med stor återhållsamhet, eftersom det är
av betydelse att eu enhetlig praxis bibehålies i bedömningen inom bestraffningsområdet.

Forslaget att det skall ankomma på åklagare att göra framställning om
målets överflyttande godtages i flertalet yttranden. Eu annan ståndpunkt
intages endast av överbefälhavaren, som anser att det bör ankomma på domstolen
att besluta om överflyttning av mål efter omständigheterna utan
formell framställning av part.

MO erinrar i sin skrivelse om att processlagberedningen i motiven till 19
kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken uttalade att det någon gång kan
befinnas lämpligare med hänsyn till utredningen och andra omständigheter
att mål om allmänt åtal behandlas av annan domstol än den som upptagit
åtalet. Det kan t. ex. visa sig att även annan än den först tilltalade
tagit del i brottet eller att den tilltalade begått brott även i annan ort. För
sådana fall konstaterade beredningen att rätten har ansetts böra kunna
förordna att målet skall flyttas till annan behörig domstol. (SOU 1938:44
s. 251.) MO erinrar i anslutning härtill om att den grundläggande forumregeln
i 19 kap. 1 § rättegångsbalken har kompletterats så att åtal numera
kan anhängiggöras, förutom vid rätten i den ort där brottet förövades, även
vid den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet eller
rätten i den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig. I praxis
förekommer nu därför överflyttning av mål även i andra fall än sådana
som närmast avsetts enligt processlagberedningens exemplifiering (jfr
Gärde in. fl.: Nya rättegångsbalken s. 230).

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år W65 7

Möjligheten att flytta militärinålen torde främst utnyttjas, framhåller
MO, när åtal mot eu värnpliktig icke hinner slutbehandlas innan han hemförlovas.
I regel är den värnpliktige ej bosatt i orten för militärtjänstgöringen.
Särskilt om den värnpliktige kommer att uppehålla sig på långt avstånd
därifrån efter hemförlovningen, skulle han onödigtvis åsamkas ansenliga
kostnader och andra olägenheter, om målet måste bli kvar vid domstolen
i den militära förläggningsorten. Visserligen får vissa brottmål avgöras
utan hinder av att den tilltalade kommit tillstädes endast genom ombud
eller uteblivit. En förutsättning härför är att saken kan utredas nöjaktigt.
I militära mål är emellertid utredningen förhållandevis ofta beroende
av den tilltalades egna uppgifter. Även om målet kan avgöras i den
tilltalades frånvaro, har han otvivelaktigt ett berättigat intresse av att sjäh
få framföra sin svn på saken. Det är icke tillfredsställande att svårigheter
möter som ytterst orsakas av eu tvångsvis ålagd tjänstgöring. Med hänsyn
till att de militära målen behandlas med förtursrätt inträffar det väl ej
alltför ofta att ett mål är oavgjort, när hemförlovning sker. Den militära
disciplinens krav på skyndsam handläggning kan emellertid medföra att
åtal måste anställas även när endast kort tid av tjänstgöringen återstår. Det
händer då lätt att domstolen ej hinner hålla förhandling fore hemforlovningen.
Andra vanliga fall av överflyttning av militära mål sammanhänger
med att en värnpliktig kan bli omplacerad till annat förband under pågående
tjänstgöring. Från flottans fartyg avpolletteras exempelvis värnpliktiga
då och då på grund av bristande anpassning till tjänsten ombord och
tilldelas tjänstgöring i land i stället. Om de förseelser, som måhända är
uttryck för den bristande anpassningen, åtalats vid t. ex. rådhusrätten i
Karlskrona och den nya tjänstgöringen förlägges till Stockholm eller Göteborg,
medför en handläggning av målet i Karlskrona givetvis olagenheter i
skilda hänseenden. Bland annat måste en inställelse vid domstolen leda till
avbrott i tjänstgöringen under väsentligt längre tid än som åtgår för själva
domstolsförhandlingen.

Av det som nu anförts framgår, enligt vad MO tramhåller, att överflyttningsinstitutet
är av stor betydelse i de militära målen, överflyttning kan
emellertid endast ske mellan domstolar som är behöriga i och för sig och
endast brottmål kan flyttas. Möjlighet att använda institutet saknas därför
i vissa slag av mål.

För klagan över beslut i disciplinmål finns endast en behörig domstol.
Med hänsyn till instansordningen finner MO det ej kunna komma i fråga
att ändra detta förhållande. Däremot behöver det enligt MO:s mening icke
möta avgörande betänkligheter att låta domstol, som rätteligen upptagit
målet, förordna om överflyttning till annan domstol. Den militära chet
som har bestraffningsrätt intager ej i alla hänseenden samma ställning
som en domstol i första instans. Dessutom kan påpekas att åklagare, som
vill klaga över beslut i disciplinmål, skall göra det genom ansökan om
stämning. Uppenbarligen föreligger emellertid ej något behov av over -

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

flyttningsmöjlighet, när klagan över beslut i disciplinmål upptagits omedelbart
av hovrätt. Beträffande Övriga mål, vari sådan klagan föres, anser
MO att vad han framhållit om betydelsen av överflyttningsinstitutet i de
militära målen gäller i full utsträckning. Antalet mål om klagan över beslut
i disciplinmål torde utgöra endast en ringa del av samtliga militära brottmål
vid domstolarna; i rättsstatistiken för år 1960 redovisas 2 481 slutligt
avgjorda militära brottmål vid underrätterna, därav 262 fullföljda disciplinmål.
Det övervägande flertalet förseelser av krigsmän bestraffas dock
i disciplinmål och MO finner det ej uteslutet att ändrade proportioner kan
inträda, åtminstone tillfälligtvis. Även enstaka fall av olägenheter bör naturligtvis
i möjligaste mån undvikas.

MO erinrar härefter om att talan mot beslut i ersättningsmål som regel
upptages av samma domstol som har att pröva talan mot beslut i disciplinmål.
Även i övrigt gäller vad som föreskrives om klagan över beslut i disciplinmål.
Mål om klagan i ersättningsmål är visserligen afl hänföra till
tvistemålens kategori. Detta innebär dock icke att målen till sin karaktär
väsentligt skiljer sig från mål om klagan i disciplinmål. Ersättningsmål
kan endast avse fråga om förlust av eller skada på egendom som tillhör
eller nyttjas av krigsmakten. Den ersättningsgrundande handlingen utgöres
i allmänhet av underlåtenhet att iakttaga normal aktsamhet. Ofta medföi
handlingen därför även straffansvar och ersättningsskyldigheten kan
da provas tillsammans med ansvarsfrågan i disciplinmål. Med hänsyn härtill
anser MO en vidgad möjlighet att förordna om överflyttning till annan
domstol aven böra gälla mål om klagan över beslut i ersättningsmål. Att
mål om sådan klagan torde vara betydligt fåtaligare än mål, som avser klagan
i disciplinmål, bör inte hindra en sådan lösning enligt MO:s uppfattning.

Övriga militära tvistemål, d. v. s. de som ej är ersättningsmål eller avser
klagan över beslut i sådant mål, är i princip likartade med ersättningsmålen
med avseende på processföremålet enligt vad MO framhåller. För dem
gäller också motsvarande forumregler som för militära brottmål. I övrigt
följer emellertid rättegången i dessa tvistemål, vilka anhängiggöres av enskild
person eller kronan genom central förvaltningsmyndighet, vad som
är föreskrivet för tvistemål i allmänhet. På grund härav finner MO ej tillräckliga
skal föreligga att ägna vidare uppmärksamhet åt överflyttningsfrågan
för dessa militära tvistemål i detta sammanhang.

Den bestämmelse som fordras för att möjliggöra överflyttning av mål
om klagan over beslut i disciplin- eller ersättningsmål anser MO lämpligen
bora utformas i nära anslutning till gällande stadgande i 19 kap 7 §
andra stycket rättegångsbalken. MO föreslår att den nya bestämmelsen inores
i ett nytt andra stycke i 77 § militära rättegångslagen. Enligt den
av MO föreslagna bestämmelsen må domstol, som upptagit klagan, för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1965

ordna att målet skall flyttas till annan domstol, som kunnat upptaga omedelbart
väckt talan i saken. Sådant förordnande föreslås kunna meddelas
på framställning av åklagaren, om synnerliga skäl föreligger. Beslut eller
annan åtgärd av domstolen skall gälla till dess den domstol, dit målet flyttats,
förordnar annat.

Genom en sådan bestämmelse, anför MO vidare, kommer målen att
kunna flyttas även till domstol som icke regelmässigt har att handlägga
militära mål. Fornmregeln i 73 § militära rättegångslagen blir därvid indirekt
tillämplig och som förutsättning för måls upptagande kommer att
gälla att rätten finner synnerliga skäl föreligga med hänsyn till utredningen,
kostnader och andra omständigheter (jfr MO:s ämbetsberättelse 1964
s. 87). Prövningen om denna förutsättning är för handen torde ankomma
på den domstol som förordnar om överflyttningen av mål. Samma förhållande
föreligger redan för närvarande, när domstol meddelar förordnande
om överflyttning enligt 19 kap. 7 § rättegångsbalken (SOU 1938: 44 s. 251).
Någon olägenhet därav synes ej ha uppkommit i praxis.

Yttranden över militieombudsmannens skrivelse

MO:s förslag att mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål
skall kunna flyttas till annan domstol och att initiativrätten skall ankomma
på åklagaren har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
remissyttranden. Svea hovrätt framhåller vikten av att de militära målen
behandlas skyndsamt så att överflyttningsinstitutet kommer till användning
i minsta möjliga utsträckning. Statsåklagaren i Stockholm uttalar att
det får anses ligga i sakens natur att åklagaren, innan överflyttning begäres,
tager kontakt med militär chef och gör sig underrättad om den tilltalade
beräknas tjänstgöra på annan ort så länge att det finnes anledning att
flytta målet. Statsåklagaren i Malmö finner det naturligt att åklagaren undersöker,
om målet bör flyttas, i samband med den utredning han skall
företaga med anledning av klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål.
I sin förklaring över fullföljdsinlagan bör åklagaren kunna göra framställning
att målet flyttas till annan domstol.

Förslaget att målet skall kunna flyttas även till domstol, som icke regelmässigt
handlägger militära mål, har mött gensaga endast från stadsfiskalerna
i Kristianstad och Skövde. De har därvid anslutit sig till den ståndpunkt
som Föreningen Sveriges stadsfiskaler intagit i dess yttrande till
MO. I detta sammanhang säger sig statsåklagaren i Stockholm kunna förvänta
att överflyttning till annan domstol icke begäres, när det finnes anledning
att kräva erfarenhet om militära förhållanden hos domstol eller
åklagare. Statsåklagaren i Malmö anser att man bör vara återhållsam med

Kungl. Maj. ts proposition nr 20 år 1905

att flytta mål till domstolar med ringa erfarenhet av sådana mål. Detta bör
kunna beaktas vid bedömningen om synnerliga skäl föreligger för ett överflyttande.
Statsåklagaren i Göteborg betonar att det är särskilt angeläget
med samråd mellan åklagarna, innan överflyttning begäres, när den åklagare
som skall övertaga målet ej regelmässigt handlägger militära mål. För
sådana fall ifrågasätter stadsfiskalen i Karlskrona, om icke åklagare som
överlämnar målet bör uttala sin mening i påföljdsfrågan.

Departementschefen

Militära mål handlägges som regel av allmän domstol. I åtskilliga fall
kan militär chef i stället döma till vissa disciplinstraff. I brottmål som
handlägges av militär chef, disciplinmål, kan även fråga om förverkande
av egendom prövas. Militär chef kan därjämte i begränsad utsträckning
ålägga befattningshavare vid krigsmakten att ersätta kronan för förlust av
eller skada på egendom. Ersättningsskyldighet kan åläggas i disciplinmål.
Om ersättningsfråga ej prövas i sådant mål, kan den handläggas av den
militäre chefen i ersättningsmål.

För varje avdelning vid krigsmakten finnes en domstol. Som regel är det
den allmänna underrätten i avdelningens ordinarie förläggningsort.

Militära mål anhängiggöres i allmänhet vid domstol på samma sätt som
allmänna mål. Militärt brottmål anhängiggöres således genom att åklagaren
väcker åtal. Sådant åtal skall enligt huvudregeln upptagas av domstolen
för den avdelning vid krigsmakten till vilken den misstänkte hör eller
där han tjänstgjorde vid tiden för brottet. Tjänstgör den misstänkte vid
annan avdelning när åtal skall väckas, kan även domstolen för denna avdelning
upptaga åtalet, om rätten finner det lämpligt med hänsyn till utredningen,
kostnader och andra omständigheter. Åtalet får också upptagas
av rätten i den ort där brottet förövats eller av den rätt där den misstänkte
skall svara i tvistemål i allmänhet eller av rätten i den ort där han mera
varaktigt uppehåller sig. Förutsättningen härför är att rätten finner synnerliga
skäl föreligga med hänsyn till utredningen, kostnader och andra
omständigheter. Vad som sagts om rätten där den misstänkte skall svara
i tvistemål i allmänhet innebär att domstolen i mantalsskrivningsorten
blir behörig att handlägga målet. Har åtal väckts vid en domstol, kan målet
flyttas till annan behörig domstol på framställning av åklagaren.

Militära tvistemål anhängiggöres som regel genom ansökan om stämning
till domstolen. I fråga om var talan skall väckas äger reglerna om åtal i militära
mål motsvarande tillämpning. Anhängiggjort mål kan ej flyttas
till annan domstol.

Mot beslut i disciplin- eller ersättningsmål föres talan hos domstolen för
den avdelning vid vilken målet avgjorts. Angår beslutet ämbetsbrott, föres

Knngl. Maj. ts proposition nr 20 år 1965

talan i vissa fall hos hovrätt, Talan får föras av den som ålagts disciplinstraff
eller ersättningsskyldighet eller av den för vilken egendom förklarats
förverkad. Klaganden har att upprätta en fullföljdsinlaga, som efter
utredning av åklagaren ingives till domstolen. I fråga om ansvar eller förverkande
äger även åklagare föra talan. Han skall göra det genom ansökan
om stämning.

För klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål finnes endast en
behörig domstol i varje särskilt fall i enlighet med vad som nu sagts. Mål,
som fullföljts hos domstolen, kan ej flyttas till annan domstol enligt gällande
bestämmelser. MO:s förslag till lagändring innebär bl. a. att möjlighet
skall öppnas för domstolen att förordna om överflyttning av målet till
annan domstol som kunnat upptaga omedelbart väckt talan i saken.

I fråga om åtal i militärt brottmål är syftet med alternativt behöriga
domstolar och med möjligheten att flytta mål främst att underlätta för den
misstänkte att inställa sig personligen inför rätten. Hans närvaro är ofta
nödvändig för att rättegången skall kunna genomföras. Detta gäller särskilt
de fall då förhör med honom utgör den enda utredning som står till buds,
vilket ej är ovanligt i mål av detta slag. Det har visat sig vara av särskild
praktisk betydelse att kunna flytta mål till annan domstol i samband med
att den misstänktes tjänstgöring förlägges till annat förband eller att han
hemförlovas. Långa och tidsödande resor, som skulle bli kostsamma för den
misstänkte, kan undvikas.

Mål om klagan över beslut i disciplinmål skiljer sig till sin karaktär
icke nämnvärt från militära brottmål som angår åtal. Med hänsyn till de
enskilda klagandenas intressen och till processekonomiska synpunkter över
huvud synes det motiverat att också mjuka upp reglerna om domstol i mål
om klagan i disciplinmål. Detsamma gäller mål om klagan i ersättningsmål.
Såsom MO uttalat torde gällande ordning om fullföljd av talan ej
böra ändras. Har talan fullföljts hos behörig allmän underrätt, bör domstolen
emellertid kunna förordna att målet flyttas till annan domstol. Jag
biträder alltså i denna fråga MO:s uppfattning, vilken vunnit allmän anslutning
under remissbehandlingen.

I överensstämmelse med vad som gäller för militära brottmål som anhängiggjorts
genom åtal torde fullföljda disciplin- eller ersättningsmål böra
flyttas endast om synnerliga skäl föreligger. Vid rättens prövning kan
beaktas bl. a. om domstol, till vilken överflyttning aktualiseras, regelmässigt
handlägger militära mål. Om omständigheterna talar mot att målet
flyttas till domstol där militära mål sällan förekommer, kan alltså flyttning
underlåtas. Detta torde dock förekomma endast i undantagsfall och någon
anledning att, som förordats i vissa remissyttranden, begränsa möjligheterna
att flytta mål till att avse domstol, som är domstol för avdelning vid
krigsmakten, föreligger därför ej enligt min uppfattning. Lagbestämmelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1965

i ämnet bör utformas så, att det blir möjligt att flytta mål till annan domstol
som ägt upptaga ansökan om stämning i saken. Bestämmelsen kommer
härigenom att avse domstol som är behörig att handlägga åtal eller
omedelbart väckt talan om ersättningsanspråk.

Det är naturligt att, som MO föreslagit, initiativrätten till överflyttning av
mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål tillkommer åklagaren
på samma sätt som gäller för militära brottmål som avser åtal. I
allmänhet torde frågan om överflyttning kunna väckas samtidigt som
åklagaren avgiver förklaring till rätten över fullföljdsinlagan, En överflyttning
förutsätter kontakt med den militära myndigheten. Givet är också
att erforderligt samråd och utbyte av synpunkter skall äga rum mellan berörda
åklagare, innan framställning göres om överflyttning.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att ett andra stycke av
det sakliga innehåll MO föreslagit upptages i 77 § militära rättegångslagen.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1965.

I enlighet härmed har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till
lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948
(nr 472), vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende såsom
bilaga’.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:
Stig Granqvist

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

Kangl. Maj:ts proposition nr 20 år 1065

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 januari
1965.

Nä x-vara n de:

justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 21 januari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet den 15 januari 1965, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 77 § militära
rättcgångslagen den 30 juni 1948 (nr 472).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
assessorn Ulf Ankarloo.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1905

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 29 januari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 22 januari
1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 januari 1965 remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen den
30 juni 1948 (nr 472).

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,
att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650057