Kungl. Maj-.ts proposition nr 19 (Proposition 1938:19)

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

Nr 19.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till
lag om understödsföreningar m. ra.; given Stockholms
slott den 23 december 1937.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1. Lag örn understödsföreningar; och

2. Lag angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) örn återförsäkringskassor.

GUSTAF.

Gustav Möller.

liihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

288 37 1

Kungl. Majus proposition nr 19.

Förslag

tili

Lag

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes
bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss
ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)
;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna
för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt
förmånstagare;

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.

2§-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

3§-

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen
allenast avser att bereda ålderspension, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband
med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar
för varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstillstånd eller att meddela understöd, utgående i kapital
en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än femhundra kronor
för en medlem, skall föreningen bestå av minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten
beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för
föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension, jämlikt
andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal; och skall
i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar, varav föreningen
minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten
att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse från tillämpningen

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19. 3

av den för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal
stadgas i 47 §.

I den mån rätten till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall
pensionen utgå med fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp
än fyratusen kronor för en medlem.

Där ej för visst slag av understödsförening är i lag eller författning annorlunda
särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av tillsynsmyndigheten
utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål, som
avses med föreningens understödsverksamhet.

4§.

För understödsförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna avgifter inräknade.

5 §•

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Handla ledamöter av föreningens styrelse eller medlemmar av föreningen
eller andra å föreningens vägnar, innan den blivit registrerad, svare de, som
i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom
för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om understödsförenings bildande.

6 §.

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava i enlighet
med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

. 7 §-

Ansökning örn understödsförenings registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras
fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet
och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar av föreningens stadgar;

2) avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller
annan handling, varav framgår att styrelse blivit utsedd;

Kungl. Majda proposition nr 19.

3) uppgift om medlemmarnas antal;

4) försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna
angivna avgifterna; dock att i fråga örn förening, som endast skall bereda
understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för högst nittio dagar
för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller
bägge dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för
bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade
enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid 1) och 2) angivna handlingar skola vara till riktigheten styrkta av
notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt
genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

8 §•

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
därav med angivande i fråga örn kapitalunderstöd av det högsta belopp, vartill
sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande av
understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande därav;

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den ordning, vari
beslut därom skall fattas, och de grunder, efter vilka beslutad uttaxering skall
verkställas;

8) påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller
uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola
göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till
fond eller vilka skola från fond undantagas;

12) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 13)

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

14) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen
hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

15) det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före
sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

16) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt
i 59 § sägs kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

9§-

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».
Avser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller
avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i
stället i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet,
ordet »arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som
betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,
att därav kari föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller
av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet
»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes
särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,
må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.

Om medlemsförteckning.

10 §.

Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår samt
tiden för inträdet i föreningen. För förening, som bereder pension, skall förteckningen
jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga
namn och födelseår.

Om medlems avgång ur understödsförening.

11 §■

Medlem av understödsförening åge att efter egenhändigt underskriven
uppsägning utträda ur föreningen, därest han icke på grund av viss anställning
är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna föreskrivas, att
namnunderskriften å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att medlem
under viss tid, högst ett år, efter uppsägningen skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening av annan grund än stadgarna angiva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem av understödsförening,
skall, därest icke annorlunda föreskrives i stadgarna, anses hava utträtt,
då pensionsfallet för honom inträffat.

12 §.

Har medlem utträtt ur understödsförening, därur uteslutits eller avlidit,
äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrivet, rätt
att utfå dels avgift, vilken enligt stadgarna skall erläggas för den tidsperiod,
varunder avgången ägt rum, dels, därest händelse, som enligt stadgarna
skall föranleda erläggandet av viss avgift, inträffat före avgången,
sådan avgift, dels ock vad å den avgångne belöper enligt beslut örn uttaxering,
som fattats före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Då medlem avgått ur förening, åge lian eller hans rättsinnehavare icke,
med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt att utfå någon del av
föreningens tillgångar.

Om avgifter.

13 §.

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta
medlemsavgifter. Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra
för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna
utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter
ävensom till föreskriven fondbildning. Avgifternas upptagande må icke
göras beroende av inträffade försäkringsfall. Ej heller må avgifterna utgå med
olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån än som
skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å försäkringsrisk
eller å understödsrätt, till den del densamma grundas å erlagda medlemsavgifter.
Vad i detta stycke stadgas skall, där föreningens verksamhet
är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, gälla varje sådan gren.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna
äga rum, ma sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens tillgångar
finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Om räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

14 §.

I avseende å förandet av understödsförenings räkenskaper må särskilda
föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem, som föreningen
jämlikt bokföringslagen har att iakttaga. Räkenskapsavslutning skall
ske för kalenderår.

Är föreningens verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda
räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och
med registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de
i 77 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att
sådan skyldighet icke åligger förening, som endast bereder understöd vid
arbetslöshet eller endast meddelar sjukpenning för högst nittio dagar för
ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge
dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening
att jämväl å annan tid än ovan sägs låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av
mindre omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning
såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten
för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta
kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Örn fondbildning.

16 §.

Angående skyldighet för erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa
att göra avsättning till fond gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Då bokslut är uppgjort för annan understödsförening än i första stycket
sägs, skall, där bestämmelserna i 17 och 18 §§ icke gälla för föreningen,
vad av föreningens inkomster ej åtgått för löpande utgifter under det år,
bokslutet avser, avsättas till fond. Få ansökan av föreningens styrelse
äger tillsynsmyndigheten medgiva, att avsättning till fond må för visst år
underlåtas eller att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden
undantagas, dock endast där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning
kunna undvaras eller sådant undantagande kunna ske utan äventyrande av
föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

17 §.

I försäkringsteknisk utredning, vilken jämlikt 15 § avgives av förening,
som icke är antagen till erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för
längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller
för tid utöver tre år för ett sammanhängande sjukliglietstillstånd, av förening,
som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra kronor för en
medlem, eller av förening, som bereder pension, skall såsom skuld upptagas
en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens
ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Är föreningens
verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skall särskild premiereserv
upptagas för varje verksamhetsgren.

Premiereserven skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande
utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter
kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade,
som försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga. I de återstående förvaltningskostnadstilläggen
skall härvid ej medräknas något belopp avseende
täckande av anskaffningskostnader. Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse
på grund av försäkring må avräknas belopp, som föreningen i enlighet
med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrevet
inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,
vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade
beloppet göra avsättning till premiereserv. Yad sist sagts skall
dock icke gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen
utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

Kungl. Majda proposition nr 19.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till
högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med
avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant
anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för
sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna;
dock att skillnaden ärligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd
undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under
sagda tid.

18 §.

Understödsförening, som avses i 17 §, skall jämväl bilda säkerhetsfond på
sätt här nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp, motsvarande en tjugonde!
av premiereserven, skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som
enligt den försäkringstekniska utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i
dess helhet. Då säkerhetsfonden uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning
till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall
avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av säkerhetsfond må icke utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten
äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust,
som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet
överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att
tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller
enligt nästkommande utredning så erfordras.

19 §.

De medel, vilka enligt bestämmelserna i denna lag blivit avsatta till fond
eller reserverats, skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i egendomen
må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd
bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

6) i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till
sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några
av de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av taxeringsvärdet;
skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd
för anställda vid visst företag, må ock fullgöra här ovan föreskriven
redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen
äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i första stycket under

1)—4) och 6).

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående av en eller
flera ledamöter.

Styrelsen åge, i enlighet med vad i denna lag är stadgat, förvalta föreningens
angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan, vare sig inom eller
utom styrelsen, att teckna föreningens firma (firmatecknare). Har i stadgarna
eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i styrelsens rätt att utse
firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,
att styrelsen eller ledamot därav skall på annat sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall
vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening
medgiver undantag.

Ledamot av styrelsen må ej utses för längre tid än fem år. Ändå att den
tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas
från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han
blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter,
såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående ledamöter eller
enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen
föranstalta örn val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten att teckna
föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan
för registrering.

21 §.

Styrelsen ävensom firmatecknare äge att själva eller genom ombud ej
mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar än även
inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen. Inskränkning
i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller firmatecknare, vare,
i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje
man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom örn inskränkningen.
Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde eller av styrelsen blivit
bestämt, att rätten till firmateckning må av firmatecknare utövas allenast
gemensamt med annan, lände det till efterrättelse.

22 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning av föreningens angelägenheter
ställa sig till efterrättelse i stadgarna givna föreskrifter, så ock
de föreskrifter, som av föreningssammanträde eller, såvitt rör firmatecknare,
av styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna lag eller föreningens
stadgar.

23 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, vare styrelsen beslutför, då
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gäde såsom styrelsens
beslut den mening, örn vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika
röstetal den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till
styrelsesammanträde skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot av styrelsen åge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av
fråga örn avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad sålunda
är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens
sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten
eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda
föreningen, ej föryttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens
fasta egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även
underskriva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och framgår ej
av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, vare de, som underskrivit
handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande
eller ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och
alla för en, såsom för egen skuld.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att för föreningen
mottaga stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i
sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall
delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde
för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses
delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

Kungl. May.ts proposition nr 19.

27 §.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i stadgarna,
före det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse skall framläggas,
avlämne styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven
förvaltningsberättelse.

28 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen
skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje man
stadgas i 82 §.

29 §.

Yad i denna lag finnes stadgat örn styrelseledamot åge motsvarande tilllämpning
å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan
mot envar, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under vilken suppleant äger utöva
styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av
minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre
tid än fyra år. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit
vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta örn val av ny revisor.

31 §■

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens
kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse
inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot föreningens stadgar.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,
som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,
skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i 36 § första
stycket nämnda föreningssammanträdet.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde
stadgas i 37 §.

32 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som
av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all
därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

33 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
utövas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna bestämmas,
att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas å föreningssammanträde,
må i annan ordning avgöras.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga
i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej
heller må han deltaga i behandling av fråga örn avtal mellan föreningen och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot föreningens. Vad sålunda stadgats åge motsvarande tillämpning
beträffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i
beslut örn ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

34 §.

Å föreningssammanträde må ärende, som ej blivit i kallelsen till sammanträdet
angivet, ej till avgörande företagas, där det ej enligt stadgarna skall
förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende, som där
skall avgöras; dock att ärende, vilket ej angår ämne som i 42 eller 43 § avses,
jämväl må till avgörande företagas, så framt tre fjärdedelar av de närvarande
därtill giva sitt samtycke.

Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,
blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträde,
som i stadgarna angivas, vare så gillt, som örn ärendena varit
upptagna å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra
följande föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet ej ske,
innan det första hållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Över beslut, som å föreningssammanträde eller annorledes av föreningen
fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor
från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

35 §.

Jämte vad i 33, 34, 42 och 43 §§ är stadgat örn utövande av rösträtt och
fattande av beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

att varje medlem äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter; att

varje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta
rösterna avgivas; och

att, vid lika röstetal, val avgöres genom lottning, men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av ordföranden.

36 §.

Före den 1 augusti varje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, berättelsen omfattar, företagas till avgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till avgörande
vid nytt sammanträde.

Konungen må i fråga örn viss förening medgiva, att sådant sammanträde,
som i första stycket sägs, hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och
meddela i anledning därav erforderliga bestämmelser örn avgivande av styrelsens
och revisorernas berättelser samt örn de i 77 § omförmälda handlingarnas
ingivande till tillsynsmyndigheten.

37 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar till
extra föreningssammanträde.

Kevisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande
av skälet påfordra, att styrelsen "skall utlysa extra föreningssammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan
ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen giva tillsynsmyndigheten
underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde. Aro ej
samtliga revisorer ense örn sammanträdets utlysande, gälle den mening, varom
de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra
sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för
uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

Kungl. Majit» proposition nr 19.

Då förslag om överlåtelse av förenings rörelse eller någon del därav på
ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag genom beslut å föreningssammanträde
slutligen antagits samt enligt lagen örn försäkringsrörelse
särskilt sammanträde skall hållas för val av styrelse och revisorer för
bolaget, åligger det föreningens styrelse att utlysa nämnda sammanträde i
den ordning, som skall gälla örn kallelse till ordinarie bolagsstämma.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar
till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, varom i 37 § tredje stycket är sagt, eller, i det fall,
varom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri nämnda beslut, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan av föreningsmedlem ofördröjligen
utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda styrelsen
att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen ej inom en
vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själv utlysa sammanträdet.

39 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde,
som av dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde
ansett; dock att dylik person ej äger överlåta sin rösträtt å sammmanträde
på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas berättelse
omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades å
föreningssammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit styrelsen
beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,
kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även
den handling.

Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, utan så är,
att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

41 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den
tid, berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom
att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 32 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,9.

Talan, som ovan i denna paragraf sägs, skall anliängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden
för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda
bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med
mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två
på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och
å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd
arbetslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,
å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det
ock gill t.

Skall sådan ändring av stadgarna, att däri upptages någon förut icke angiven
grund för medlems uteslutande ur föreningen, avse jämväl dem, som
vid frågans avgörande voro medlemmar av föreningen, vare beslutet ej giltigt
med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill.

För giltighet av beslut örn stadgeändring erfordras jämväl, utöver vad i
första eller andra stycket sägs, att beslutet varder gillat av tillsynsmyndigheten.
Vid dess prövning skall nämnda myndighet särskilt tillse, att icke
genom detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt
gynnas på övriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut örn stadgeändring något ytterligare villkor bestämt
i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, åge ej tilllämpning
i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken
pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen
fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,
innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

43 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i
andra fall, än i 47, 64 och 66 §§ sägs, gäde de i 42 § första stycket första
punkten samt tredje och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut om överlåtelse av understödsförenings
rörelse eller viss del därav på sätt i 59 och 66 §§ förmäles. I fråga örn
beslut örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där
överlåtelsen erfordi-as för bibehållande av erkännandet, vad i 42 § första
stycket andra punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut, varom ovan i denna paragraf förmäles, för att bliva giltigt
fattas å flera sammanträden, skall vad i 58, 59 eller 66 § sägs angående tiden
för beslutets fattande avse tiden för dess fattande å det sista sammanträdet.

Kungl. Majlis proposition nr 19.

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall av styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Yid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius
publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

Beslut, varom i 42 § eller 43 § första stycket förmäles, må icke för gillande
underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom beslutets anmälande
för registrering.

Beslut, varom i 43 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen anmälas
hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall göras, där beslutet
avser överlåtelse som i 59 § sägs, av likvidatorerna, och, där beslutet
avser överlåtelse som i 66 § sägs, av styrelsens ordförande. Yid densamma
skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas eller styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av såväl
protokoll, som förts i ärendet, som ock å föreningssammanträde i ärendet
framlagda handlingar.

Om klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att understödsförenings
beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å
föreningen inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt
till klandertalan mot beslutet förlorad.

Yill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 26 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, örn det där omförmälda
föreningssammanträdet blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid
utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade
beslutet ej må verkställas. Örn förordnandet skall, där klandrade beslutet
är av beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

Domstols utslag, varigenom understödsförenings beslut upphävts eller
ändrats, gällö jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse, vare
föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende
därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att

Kungl. Majus proposition nr 19.

föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse om ansökningen
med uppgift örn tiden, när densamma kommer att prövas av rätten,
skall av rätten eller domaren utfärdas oell minst tre månader före nämnda
tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller
domaren åge ock, där så äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid
taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten,
att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer
att verkställa densamma.

Örn förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

47 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation, då förhållande inträffat,
på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med
sin verksamhet.

Har medlemsantalet i annan understödsförening än erkänd sjukkassa eller
erkänd arbetslöshetskassa nedgått under det, vartill medlemmarna enligt 3 §
eller tillsynsmyndighetens med stöd därav meddelade beslut minst skola
uppgå, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten
.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter
prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,
huruvida det må vara föreningen medgivet att på särskilda villkor fortsätta
sin verksamhet med mindre antal medlemmar än tidigare varit bestämt. Såsom
sådant särskilt villkor skall angivas visst tal, under vilket föreningens
medlemsantal ej må nedgå.

Har tillsynsmyndigheten beslutat icke lämna medgivande, som i nästföregående
stycke sägs, eller har sådant medgivande lämnats samt föreningens
medlemsantal därefter nedgått under det nya talet och detta icke inom tre
månader åter uppnåtts, skall föreningen träda i likvidation.

48 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest
av anledning, som i 47, 64 eller 66 § sägs, likvidation verkställas, varde å
föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.
I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall, utom i det fall att
likvidation inträtt enligt 66 §, tillsynsmyndigheten förordna en god man, som
har dels att såsom likvidator med den eller de övriga likvidatorerna deltaga
i likvidationen och dels att, där så ske kan, åvägabringa förslag till överlåtelse
av föreningens rörelse på understödsförening eller försäkringsbolag, som
förut finnes eller som skall bildas för rörelsens övertagande. Finner tillsyns Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. 223 87 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

myndigheten på grund av likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek
eller av annan orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen,
och är det uppenbart, att skälig överlåtelse av föreningens rörelse ej kan
komma till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, örn förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande eller
återkallande av dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras. Gode
mannen äger att av likvidationsboet uppbära arvode till belopp, som bestämmes
av tillsynsmyndigheten.

49 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt 47 § fjärde stycket eller 64 § påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap örn förhållandet deltaga i beslut örn fortsättande av
föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 47, 64 eller
66 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt vad nedan sägs, anmält, att föreningen trätt i likvidation, förklare
rätten, på ansökan av medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten
och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och
förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en månad,
utse en eller flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande i sådant hänseende
eljest meddelas av rätten.

51 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende
därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning örn
utseende av likvidatorer; och skall i övrigt vad i 46 § är stadgat i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

52 §•

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej
Konungen för viss förening medgiver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit
avslutad, men må när som helst återkallas av den, som meddelat uppdraget.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej suppleant,
åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta örn utseende av
ny likvidator.

53 §•

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att föreningen
trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn
ävensom nationalitet och hemvist,

Kungl. Maj:t$ proposition nr 19.

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet, varde
uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet och
hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker ändring i
fråga örn rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom anmälan för
registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan av sådant beslut örn förenings trädande i likvidation, som i
43 § första stycket sägs, skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokoll,
som förts i ärendet.

54 §.

Då likvidatorer utsetts, skall, utom i det fall att likvidation inträtt enligt
64 §, styrelsen ofördröjligen göra redo för sin förvaltning under den tid, för
vilken densamma ej förut blivit granskad.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till
revisorerna, som hava att granska densamma och däröver inom fyra veckor
avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse framlägges
av likvidatorerna, så snart ske kan, å föreningssammanträde; och skall
å det sammanträde till behandling företagas frågan örn beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid, redovisningen omfattar. Örn behandling av
denna fråga samt örn rätt att tala å styrelsens förvaltning åge vad i 36, 40
och 41 §§ finnes stadgat motsvarande tillämpning.

55 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens okända
borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

56 §.

Likvidatorerna åge ej utan särskilt, av föreningen erhållet bemyndigande
avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.
Hava likvidatorerna förordnats enligt 78 §, må ej heller lös egendom
utan föreningens särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än
nu är sagt; och må, innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna
ej utan föreningens samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan
allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I övrigt skall örn likvidatorers befogenhet att företräda föreningen och örn
deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tillämpliga delar vad
angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är stadgat; dock att vad
i 22 § är stadgat ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt
78 §, eller å av tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana
likvidatorer deltaga i likvidation.

Kungl. Majus proposition nr 19.

God man äger att utlysa extra föreningssammanträde för behandling av
fråga rörande likvidationen samt att, utan hinder av beslut örn delning av
likvidationsboets förvaltning, deltaga i förvaltningens alla delar.

57 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation, bör
undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvidation».
Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne
i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt här ovan är
sagt och framgår ej av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å föreningens
vägnar som ock att föreningen är i likvidation, vare de, som underskrivit
handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande eller
ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla
för en, såsom för egen skuld.

58 §.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem eller lämnas
förskott å framtida understöd; och skall vad stadgarna må innehålla örn rätt
att vid medlems avgång ur föreningen utfå någon del av föreningens tillgångar
ej under nämnda tid äga tillämpning beträffande medlem, som avgått efter det
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller
meddelades av domstol.

Under likvidationstiden skola ej heller de fasta avgifter och uttaxerade
belopp utkrävas eller de understöd utgivas, som förfallit till betalning efter
det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfallit till betalning efter
nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pensionsfallet inträffat före samma
tidpunkt och utbetalningen kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer
borgenär, medlem eller annan understödsberättigad.

59 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan överlåtelse av föreningens
rörelse, som omförmäles i 48 §, eller fördelning av föreningens tillgångar icke
äga rum, förrän den i kallelsen å föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedag
är förbi och all veterlig gäld blivit betald, däri inbegripet understöd,
som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i
likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, ävensom
ogulden andel i föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer
före sistnämnda tidpunkt avgången medlem eller hans rättsinnehavare. Är
någon del av gälden tvistig eller icke förfallen och kan förty eller av annan
orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel
innehållas.

Därest förslag till överlåtelse av föreningens rörelse kan åvägabringas, skall
gode mannen utlysa föreningssammanträde för behandling av detsamma. Å

Kungl. Majus proposition nr 19.

det eller de sammanträden, varå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:
där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt
ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda
förening eller bolag avgivet anbud å rörelsens övertagande; där överlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål, förslag
till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där
överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för
detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt till bolagsordning och
bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet. Bereder föreningen
pension, skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med
avseende å överlåtelse av rörelsen iakttagas, att rätt till pension, därest
pensionsfallet inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
fattades av föreningen eller meddelades av domstol, skall äga företräde framför
övriga rättigheter till framtida understöd. Efter det beslut örn överlåtelsen
blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där överlåtelsen sker på en understödsförening
eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, som bildats för detta
ändamål, berörda förening eller bolag registrerats, skall den förening eller
det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava inträtt uti den i likvidation
varande föreningens rättigheter och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings
återstående tillgångar och handlingar överlämnas till den andra föreningen
eller bolaget.

Kan förslag till överlåtelse av föreningens rörelse ej åvägabringas eller
kommer av annan anledning överlåtelse icke till stånd, skola de bestämmelser,
stadgarna innehålla angående förfarandet med föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning, gå i verkställighet.

_ 60 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske kan, å
föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

61 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning för sin
förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet,
ävensom bevis örn dagen för utfärdandet av kallelsen å föreningens okända
borgenärer.

62 §.

Åtnöjes medlem eller annan understödsberättigad ej med likvidatorernas
redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol
inom ett år från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummas det, havé han förlorat sin talan.

63 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens
försorg avsändas för registrering.

Kungl. Majlis proposition nr 19.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, örn syssloman enligt 46 § eller likvidatorer varit utsedda, då
beslutet örn egendomsavträde meddelades, av dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, ävensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
skall, intill dess konkursen avslutats eller, där konkursen lämnat överskott,
föreningen enligt 64 § trätt i likvidation, vad i 58 § stadgas örn förening,
som är i likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande
därav, att vad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades
av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde samt
att bestämmelsen rörande utbetalning i visst fall av pensionsbelopp icke
må tillämpas före konkursens avslutande.

64 §.

Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses föreningen upplöst,
då konkursen avslutats. Det åligger dem, som under konkursen sist
företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att örn föreningens sålunda
skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i
likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 58 och 59 §§ sägs angående
den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet
örn egendomsavträde.

65 §.

Hava vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats
till någon, som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem,
utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits, eller befinnas innehållna
medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något
på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda bekommit.
Befinnes utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av därom
enligt 58 eller 63 § särskilt gällande bestämmelse, vara borgenär, medlem
eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring äga rum.

Om frivillig överlåtelse av understödsförenings rörelse.

66 §.

Yäckes i annat fall, än varom i 59 § förmäles, förslag att understödsförenings
rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas för detta ändamål,
skall å föreningssammanträde, som har att besluta angående förslaget,
framläggas: där överlåtelsen skall ske £>å en befintlig understödsförening, ett

23:

Kungl. Majus proposition nr 19.

befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda
förening eller bolag avgivet anbud å övertagande av den ifrågavarande
rörelsen; där överlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall
bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen och till stadgar
för föreningen; eller, där överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen
Hilm t till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets
verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,
rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet örn
överlåtelsen fattades, äga företräde framför övriga rättigheter till framtida
understöd.

Då beslut örn överlåtelsen blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där
överlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolag registrerats,
skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava
inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna
och andra understödsberättigade på grund av den överlåtna
rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda
i likvidation.

Varder, efter det beslut örn överlåtelse, varom i denna paragraf förmäles,
blivit gillat av tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs, skall, vid
tillämpning av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan örn
återgång av avtal, avtalet örn överlåtelsen anses ingånget den dag, då gillandet
skedde.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet
av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

68 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för inskrivning
av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för registrering
eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

69 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Avlämnas anmälan genom
ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara styrkt av
vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall varje styrelseledamot och
suppleant, så ock i övrigt envar, som, ensam eller gemensamt med annan, är
berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång egenhändigt inskriva
sin namnteckning i registret eller i särskilt bihang till detta, såframt ej namn -

Kungl. Maj:ts proposition nr J9.

teckningen förefinnes å anmälningsskriften och blivit av vittnen styrkt. På
enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot
eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller
gemensamt med annan, blivit berättigad att teckna firman.

7° §.

Registrering skall vägras

örn vid anmälan för registrering icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall meddelade;

örn understödsförenings stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,
icke tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller äro
till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering medlemsantalet
finnes understiga det jämlikt föreskrift i 3 § första eller andra stycket för
föreningen lägst tillåtna samt tillsynsmyndigheten icke med stöd av tredje
stycket samma paragraf medgiver föreningen undantag från tillämpningen av
sagda föreskrift;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering stadgarna finnas icke
vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller
eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning
lämpligt sätt; eller

örn tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 42 § eller 43 § första stycket
sägs, icke böra gillas.

71 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten i registret
införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam
eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens firma,
dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utövas allenast av styrelsen,
vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret av stadgarna skall förses med bevis örn registreringen
och återställas till sökanden.

72 §.

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall
den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret av det protokoll,
som innehåller beslutet örn ändringen, till sökanden återställas, försett
med bevis örn registreringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. 25

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret
göras.

73 §.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje
förening, förvaras såsom bilagor till registret.

74 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
understödsföreningsregister eller försäkringsregister tidigare införd
firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, åge
domstol på talan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda
förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas
skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning
länder honom till förfång, må talan örn registreringens upphävande
samt örn skadestånd föras vid domstol.

75 §.

Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret
gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett,
ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning därom göras
i registret.

Yarder, sedan i registret gjorts anteckning örn förenings konkurs, beslutet
örn egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord
ansökning avföras ur registret.

76 §.

Mot den, som inhämtat kännedom örn vad registret beträffande visst förhållande
innehåller å den tid, varom fråga är, kan ändring i samma förhållande
icke med laga verkan åberopas, med mindre han visas hava ägt
vetskap örn ändringen.

77 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde
till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av
protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda
berättelser fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställt formulär upprättad och av styrelsen underskriven
statistisk redogörelse rörande föreningen och dess verksamhet under
året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas av styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna
dem tillträde till föreningssammanträde.

78 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i
fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan
förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga
om åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten
att övervaka föreningens verksamhet samt tillhandagå föreningen
med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på
ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från lag eller författning eller
föreningens stadgar förekommer, eller visar det sig, att understödsförening
är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, eller
finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande för medlemmarna och
övriga understödsberättigade, skall tillsynsmyndigheten meddela föreningen
anvisning att inom viss tid hava vidtagit sådan åtgärd eller förändring av
föreningens verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening, som blivit registrerad enligt denna lag, driva rörelse,
vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten
anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga ändringar med
avseende å rörelsens art eller ock inom viss tid hava överlåtit rörelsen på
ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats av tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse,
äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande
för föreningen att träda i likvidation. Har sådan ansökning gjorts,
skall rörande kungörelse örn ansökningen och förordnande av sysslomän
samt angående underrättelse örn sådant förordnande för registrering gälla
vad i 46 § är föreskrivet. Styrker ej föreningen å den utsatta tiden, att
meddelad anvisning behörigen efterkommits, förklare rätten, att föreningen
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa
densamma.

79 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke avser registrering, så
ock örn beslut, varigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse
ofördröjligen överlämnas eller med posten försändas till någon, vilken äger
företräda föreningen. Innefattar beslutet anvisning enligt 78 §, eller har
genom beslutet av föreningen gjord ansökning avslagits eller gillande av
beslut, varom förmäles i 43 § andra stycket, eller registrering av anmält
förhållande vägrats, skola i underrättelsen örn beslutet skälen därför angivas.

Ar understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende angående
föreningen gjort framställning eller anmälan hos tillsynsmyndigheten, missnöjd

Kungl. Majus proposition nr 19.

med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär över beslutet
hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt säte å ort inom Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före klockan
tolv å fyrtiofemte dagen, och, där styrelsen har sitt säte å ort inom annan del
av riket, före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag.

80 §.

Närmare föreskrifter örn tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets
förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt
meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Fordran, som på grund av moderskaps- eller arbetslöshetsförsäkring innestår
hos understödsförening, må ej för gäld tagas i mät. Samma lag vare
örn fordran, som på grund av sjukförsäkring innestår hos erkänd sjukkassa.

Örn utmätningsfrihet för kapitalunderstöd stadgas i lagen örn försäkringsavtal.
Örn utmätningsfrihet för sjukhjälp i andra fall, än då sådan följer
av denna paragraf, ävensom för pension stadgas i nämnda lag och i utsökningslagen.

82 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla
för en.

Överträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna lag eller
föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de,
som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och
alla för en.

83 §.

Understödsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt stadgarna
har sitt säte.

84 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller annan
understödsberättigad skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,
äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och gäde
örn påkallande av förbehållets tillämpning vad örn stämning i 26 § finnes
stadgat.

Straffbestämmelser.

85 §.

Därest understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad,
straffes den, som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom,
med dagsböter.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd, samma
förseelse, skall, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas
till dagsböter.

86 §.

Med dagsböter straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering mot
bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i handling,
som framlägges å föreningssammanträde eller jämlikt bestämmelserna i 77 §
ingives till tillsynsmyndigheten, rörande föreningens angelägenheter meddelar
oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, där han uppsåtligen använder någon föreningens tillgång
för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillgång är avsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande
föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning
mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats;

5) där försäkringsteknisk utredning, som jämlikt 7 § fjärde stycket vid 4)
eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre
vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit
densamma.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgat, ådömas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

87 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 31 § första stycket, 34 § sista stycket, 44 § första eller tredje
stycket, 47 § andra stycket, 64 § första stycket eller 77 §, eller underlåter
förening, som erhållit föreläggande enligt 15 § andra stycket, att ställa sig
föreläggandet till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och
med fem till och med trehundra kronor.

Samma lag vare örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 53 §,
54 § andra stycket eller 61 § åligger.

Förseelse mot 31 § första stycket, 34 § sista stycket eller 54 § andra
stycket må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som varje medlem därav.

88 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

89 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för registrering
eller att göra anmälan, som är föreskriven i 47 § andra stycket, eller
att underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 43 § andra stycket sägs, eller

Kungl. Majlis proposition nr 19.

att till tillsynsmyndigheten ingiva någon av de i 15 § första och andra
styckena samt 77 § omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt
i den ort, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Om undantag från lagens tillämpligliotsområde.

90 §.

Yad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning

1) å anstalt, för vars utfästelser av understöd staten eller kommun är ansvarig,
eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer,
vilken av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning;

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande
av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd vid
arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, varom ovan vid 1) förm hies, vare dock pliktig
att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, och upphör lagen den 29 juni
1912 (nr 184) örn understödsföreningar vid samma tidpunkt att gälla. Därvid
skall emellertid iakttagas vad här nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är
registrerad enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Aldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse
med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för
medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Hava
föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,
skall vid ansökan örn dylik förklaring fogas försäkringsteknisk utredning
rörande beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där
föreningen endast skall bereda understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning
för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening, i stället må
vid ansökningen fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet
erforderliga uppgifter, avfattade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
formulär. Har vid sådan ansökan stju-elseledamot eller annan mot bättre
vetande meddelat oriktig uppgift eller har någon, där vid ansökningen fogad
försäkringsteknisk utredning är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen
eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit densamma, vare lag
som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som omförmiiles vid 1), må avgivas och föreningen må därefter
fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller
den enligt 3 § första stycket eller, i fråga om beredande av pension, enligt
3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal;
dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det

Kungl. Majda proposition nr 19.

antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet
under det sålunda bestämda, skall vad i 47 § andra, tredje oell fjärde
styckena, 48 § första stycket, 49 och 50 §§, 87 § första stycket och 89 §
föreskrives äga motsvarande tillämpning.

3) Därest för sådan förening, som avses i 17 §, yppar sig svårighet att för
äldre försäkringar vid tiden för ansökan örn förklaring, varom vid 1) sägs,
avsätta premiereserv till belopp, som i nämnda paragraf föreskrives, må tillsynsmyndigheten
med avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva
föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,
premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp, under
villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd
undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under sagda tid.

4) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret
anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i
understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt vad i 1 mom. vid 1) stadgas äldre lag skall beträffande
viss förening äga tillämpning efter den 30 juni 1938, skall dock vad nedan
sägs iakttagas.

1) Yarje före den 1 januari 1943 fattat beslut örn sådan ändring av stadgarna,
som erfordras för att föreningen skall kunna vinna förklaring enligt
1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav
å understödsförening, vilken vunnit sådan förklaring eller blivit registrerad
efter den 30 juni 1938, skall anses gillt, därest det å sammanträde biträtts
av minst tre fjärdedelar av de röstande samt varder gillat av tillsynsmyndigheten;
dock att, där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor
utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Därest föreningen icke på ansökan, som gjorts före den 1 januari 1943,
vunnit förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller
försatts i konkurs, förklara tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i
likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;
i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats
av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där
föreningen, sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra
stycket äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning
av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i
stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även
efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet
förseelsen blivit begången.

4 mom. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till äldre lagen,
skall, i den mån denna ej längre äger giltighet, hänvisningen avse nya lagen.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217)
om återförsäkringskassor.

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1926 om återförsäkringskassor
skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 september 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga angående dels
ny lagstiftning örn understödsföreningar i syfte att vinna ökad ekonomisk
säkerhet beträffande sådana sammanslutningars utfästelser, dels ock upphävande
av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor. Föredraganden
anför:

Ny lagstiftning om understödsföreningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt den i 1 § lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar
givna definitionen skola under begreppet understödsförening inbegripas
sådana föreningar för inbördes bistånd, vilka avse att utan affärsmässigt
drivande av försäkringsrörelse idka sådan verksamhet, som med avseende å
sitt föremål faller inom personförsäkringens område. Såsom exempel på
dylika understödsföreningar angivas i samma lagrum föreningar, som bereda
medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder eller
vid bestående förlust eller nedsättning i arbetsförmågan (invaliditet); vid
medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna för
hans begravning eller såsom understöd åt hans familj; meddela pension åt
avliden medlems änka eller barn; bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;
samt bereda understöd vid arbetslöshet.

Lagen äger dock enligt 98 § icke tillämpning å anstalt, för vars utfästelser
av understöd staten eller kommun är ansvarig, å sådan pensionskassa för i
offentlig tjänst anställda personer, vilken av Konungen förklarats undantagen
från lagens tillämpning, eller å fackförening, fackförbund eller annan
liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av anledning att densamma
meddelar understöd vid arbetslöshet.

Enligt lagen är pensionskassa, som består av minst 5 medlemmar, samt
annan understödsförening, som består av minst 50 medlemmar, underkastad
registreringsskyldighet (2 § 1 st.). För förening, som ej innefattas under
registreringstvånget, bereder lagen möjlighet att frivilligt låta registrera sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. 33

och ernå därmed förenade rättsliga fördelar; registrering kan dock icke
vinnas av förening, som räknar mindre än 5 medlemmar (2 § 2 st.).

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara (5 § 1 st.).

Flertalet av lagens bestämmelser avser att reglera de former, i vilka de
registrerade understödsföreningarna äga bedriva sin verksamhet eller vilka
skola iakttagas vid sådan förenings upplösning. Sålunda skall understödsförening
för att kunna vinna registrering hava antagit stadgar av viss i lagen
närmare angiven fullständighet (6 och 8 §§) samt hava utsett styrelse (6 §).
Utförliga föreskrifter meddelas örn styrelse och firmateckning (15—31 §§),
örn revision (32—34 §§), örn föreningssammanträde (35—40 §§), örn talan
mot styrelse eller revisorer (41—43 §§), örn ändring av stadgarna och vissa
andra fall, då särskilda bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut
(44—46 §§), örn klander av föreningsbeslut (47 §), örn likvidation och
upplösning (48—67 §§), örn frivillig överlåtelse av förenings rörelse (68 §)
samt örn registrering (69—78 §§).

Emellertid innehåller lagen även vissa bestämmelser av materiellträttslig
innebörd, vilka huvudsakligen avse att förhindra, att registrerad understödsförenings
verksamhet bedrives på ett med hänsyn till medlemmarnas och
övriga understödsberättigades intressen riskfyllt eller eljest olämpligt sätt,
låt vara att några av dessa bestämmelser gälla endast i den mån annat icke
finnes angivet i föreningens stadgar. Sålunda innehåller 3 § första stycket
förbud för förening att utan stöd av lag eller författning eller tillsynsmyndighetens
tillstånd utöva verksamhet, vilken är främmande för ändamålet
med föreningens understödsverksamhet, och i 3 § andra stycket förb judes
förening att utfästa eller utbetala understöd, utgående i kapital en gång för
alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än 4,000 kronor för en medlem
•eller att, därest föreningens stadgar icke godkänts av tillsynsmyndigheten
på sätt i 86 § sägs, utfästa eller utbetala kapitalunderstöd till högre belopp
.än 500 kronor för en medlem. I 11 § och 44 § tredje stycket meddelas bestämmelser
med syfte att skydda medlems rätt att utträda ur eller kvarstå i
förening. Enligt 14 § skall, såvida icke annorlunda bestämmes i stadgarna,
å rörelsen uppkommet överskott reserveras för framtida behov. Stadgeändring,
som avser inskränkning av rätt till understöd, äger jämlikt 44 §
sista stycket icke tillämpning i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med
avseende å vilken pensions- eller sjukdomsfallet inträffat innan slutgiltigt
beslut om ändringen fattades. Saknar understödsförening behörig styrelse,
kan domstol enligt 48 § förklara, att föreningen skall träda i likvidation.
Vidare skall understödsförening enligt 49 § träda i likvidation, då medlemsantalet
nedgått under fem eller det högre antal, vartill medlemmarna enligt
stadgarna minst skola uppgå, och tillräckligt antal medlemmar ej inträtt inom
tre månader, eller då förhållande inträffat, på grund varav enligt stadgarna
föreningen skall upphöra med sin verksamhet. Har pensionskassa trätt i
likvidation och överlåtes i anledning (lii''av dess rörelse, skall jämlikt
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. *23 37 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

61 § andra stycket, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, rätt
till pension, därest pensionsfallet inträffat före likvidationsbeslutet, äga företräde
framför övriga rättigheter till framtida understöd. Motsvarande bestämmelser
givas dels i 61 § sista stycket för det fall, att vid pensionskassas
likvidation överlåtelse icke kommer till stånd och i anledning därav kassans
tillgångar skola fördelas mellan medlemmarna och övriga understödsberättigade,
dels ock i 68 § andra stycket för det fall att pensionskassa frivilligt
överlåter sin rörelse.

Den i lagen föreskrivna registreringen och tillsynen å understödsföreningarna
handhaves jämlikt kungörelsen den 8 november 1912 (nr 304) av
socialstyrelsen. Erinras må emellertid, att enligt beslut av 1937 års riksdag
(riksdagens skrivelse nr 390) tillsynen över samtliga understödsföreningar med
undantag av arbetslöshetskassorna skall från och med den 1 januari 1938 övertagas
av pensionsstyrelsen. Hava icke vid anmälan för registrering iakttagits de
föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller prövas understödsförenings
stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, icke hava tillkommit
i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna
i understödsföreningslagen eller eljest strida mot lag eller författning
eller vara till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande,
skall jämlikt 72 § registrering vägras. Ävenledes skall enligt samma
lagrum registrering vägras, därest tillsynsmyndigheten finner visst beslut
rörande stadgeändring icke böra gillas. I 80 § ålägges understödsförening
att för varje räkenskapsår till tillsynsmyndigheten ingiva vissa handlingar,
ägnade att belysa skötseln och resultatet av föreningens verksamhet, samt
att jämväl i övrigt tillhandagå tillsynsmyndigheten med begärda upplysningar.
Pensionskassa, vars stadgar icke blivit godkända på sätt i 86 § sägs,
åligger det därjämte enligt 81 § att vart femte år låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva försäkringsteknisk utredning av kassans ställning
vid föregående års slut. Sådan utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten
fastställda grunder upprättas av person med i lagen närmare angiven kompetens.
Tillsynsmyndigheten må, om av pensionskassa ingiven utredning utvisar
brist, ålägga kassan att, så länge bristen fortfar, upprätta och ingiva utredning
oftare än vart femte år, dock högst årligen, men äger å andra sidan
helt eller delvis befria kassa från skyldigheten att upprätta utredning, därest
kassans rörelse är av mindre omfattning eller eljest skälig anledning till
sådan befrielse föreligger. Enligt 82 § tillkommer det tillsynsmyndigheten
att övervaka understödsförenings verksamhet samt tillhandagå föreningen
med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på
ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt. Förekommer avvikelse
från lagen eller föreningens stadgar, skall tillsynsmyndigheten anvisa
föreningen att inom viss tid hava vidtagit för rättelses vinnande erforderliga
åtgärder. Framgår av försäkringsteknisk utredning, som enligt 81 § avgivits
för pensionskassa, att kassan uppenbarligen är oförmögen att fullgöra sina
utfästelser, må tillsynsmyndigheten, där den finner fortsättande av kassans
verksamhet efter oförändrade grunder kunna medföra allvarliga missförhål -

Kungl. Majis proposition nr 19.

landen, meddela kassan anvisning att vidtaga erforderliga ändringar med avseende
å grunderna för verksamheten. Driver en enligt lagen registrerad
förening affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten anvisa
föreningen att antingen ändra rörelsens art eller överlåta rörelsen på ett försäkringsbolag.
Ställer sig föreningen icke till efterrättelse en av tillsynsmyndigheten
jämlikt 82 § meddelad anvisning, skall domstol efter ansökan
av tillsynsmyndigheten förklara, att föreningen skall träda i likvidation.

Förutom de särskilda bestämmelser, vilka enligt vad förut omnämnts gälla
för pensionskassa, innehåller lagen även skärpta bestämmelser beträffande
vissa andra understödsföreningar, nämligen sådana vilkas stadgar blivit godkända
av tillsynsmyndigheten. Enligt 86 § må nämligen i understödsförenings
stadgar intagas bestämmelse därom, att stadgarna skola vara godkända
av tillsynsmyndigheten. Vid prövning av ansökning örn registrering av
understödsförening, i vars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, skall
tillsynsmyndigheten tillse, att stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser
örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av
uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna
och övriga understödsberättigade. Finnes anledning till anmärkning,
skall registrering vägras. Beviljas registrering, skall i registret och beviset örn
registreringen anmärkas, att stadgarna blivit godkända. -—-1 detta sammanhang
må erinras, att enligt den tidigare omnämnda bestämmelsen i 3 § andra stycket
allenast förening med godkända stadgar äger utfästa eller utbetala kapitalunderstöd
till högre belopp än 500 kronor för en medlem. — Förening med godkända
stadgar skall varje år eller, örn tillsynsmyndigheten så medgiver, mindre
ofta, dock minst vart femte år, avgiva försäkringsteknisk utredning på sätt som
enligt 81 § gäller för pensionskassa. I utredningen skall såsom skuld upptagas
en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av alla
löpande utfästelser av understöd. Yisar det sig, att föreningens tillgångar
icke äro tillräckliga för täckande av föreningens gäld och redovisning av
premiereserven, eller befinnas stadgarna icke längre vara betryggande, skall
tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att inom viss tid hava vidtagit de åtgärder,
som prövas erforderliga för rättelses vinnande. Följer föreningen
icke anvisningen, skall domstol på ansökan av tillsynsmyndigheten förklara,
att föreningen skall träda i likvidation. För det fall, att förening med godkända
stadgar meddelar livförsäkring, skall enligt 87 § premiereserven för
livförsäkringar minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens
förbindelser på grund av löpande försäkringar och kapitalvärdet av de nettopremier,
försäkringstagarna må hava att ytterligare erlägga, varjämte i samma
paragraf meddelas bestämmelser huru tillgångar, motsvarande nämnda
premiereserv, skola redovisas. För nyss angivna fall stadgas vidare i 88 §
skyldighet för föreningen att jämväl bilda säkerhetsfond, motsvarande en
tjugondei av nämnda premiereserv, samt att, därest föreningen är befriad från
skyldigheten att värjo år avgiva försäkringsteknisk utredning, reservera uppkommet
överskott intill dess sådan utredning avgives.

Slutligen innehåller understödsföreningslagen i 93—97 §§ åtskilliga straffbestämmelser.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Sedan understödsföreningslagens tillkomst Ilar giltighetsområdet för lagen
blivit utvidgat. Ursprungligen föreskrev lagen registreringstvång för pensionskassa
med flera än 50 medlemmar samt för annan understödsförening, såframt
den antingen utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300
kronor för en medlem och bestod av flera än 100 medlemmar eller ock bestod
av flera än 500 medlemmar. Utfästes högre kapitalunderstöd än 300 kronor,
måste föreningen, såvida icke annat framgick av lagens övergångsbestämmelser,
vara registrerad med godkända stadgar. Någon skyldighet för
pensionskassa att hava godkända stadgar föreskrevs däremot icke i lagen och
har icke heller sedermera införts.

År 1926 blev registreringsskyldighet stadgad för varje pensionskassa med
minst 5 medlemmar samt för annan understödsförening, såframt medlemsantalet
utgjorde minst 50. Redan år 1921 hade beloppet av kapitalunderstöd, som
förening kunde meddela utan att ha godkända stadgar, höjts från 300 till
500 kronor.

Emellertid har lagens giltighetsområde också på annat sätt utvidgats, nämligen
därigenom att även föreningar, som meddela sjukhjälp och moderskapshjälp,
blivit underställda lagen. Detta skedde i samband med 1931 års sjukkasselagstiftning,
som härförutom innefattade utfärdande av förordningen den
26 juni 1931 om erkända sjukkassor ävensom upphävande av 1910 års lag örn
sjukkassor.

I detta sammanhang må även erinras örn att understödsföreningslagen
ändrades i vissa delar i samband med utfärdandet av förordningen den 15
juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor. Någon utvidgning av lagens tilllämplighetsområde
ägde emellertid därvid icke rum, enär lagen redan förut''
gällde även för föreningar, som meddelade arbetslöshetsunderstöd.

I fråga örn de erkända sjukkassorna, vilka äro statsunderstödda och för
vilka förordningen örn erkända sjukkassor gäller jämsides med understödsföreningslagen,
har nämnda förordning uppställt materiella föreskrifter i syfte
att reglera verksamhetens ändamålsenliga inrättande ävensom lämnat tillsynsmyndigheten
befogenhet att tekniskt övervaka och kontrollera verksamheten.
Med stöd av dessa föreskrifter har socialstyrelsen föreskrivit ekonomiska
grunder för verksamheten, vilka i viss utsträckning äro försäkringstekniskt
uppbyggda, i syfte att kassorna skola erhålla den trygghet och stabilitet, som
för verksamhetens sunda och jämna bedrivande är nödvändig. På motsvarande
sätt innehåller den för de statsunderstödda arbetslöshetskassorna jämsides
med understödsföreningslagen gällande särskilda förordningen bestämmelser
örn kontroll och ekonomisk övervakning av verksamheten.

Såsom framgår av det sakkunnigbetänkande, vilket ligger till grund för
understödsföreningslagen, åsyftar denna lag att för understödsföreningarna
meddela dels föreningsrättsliga bestämmelser, avsedda att ordna frågan örn
föreningarnas rättskapacitet, att giva stadga åt deras organisation, att inom
föreningarna skydda minoritetens rätt gent emot majoriteten och dylikt, dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

ock föreskrifter med ändamål att möjliggöra och reglera den tillsyn över föreningarnas
verksamhet i formellt avseende, som påkallas därav, att nämnda
verksamhet gränsar till eller är en art av försäkringsverksamhet. Däremot
lämnar lagen understödsföreningarnas verksamhet i det stora hela obunden
av materiella bestämmelser. Bortsett från de statsunderstödda understödsföreningarna
har endast beträffande pensionskassor och föreningar, som registrerats
med godkända stadgar, en försäkringsteknisk kontroll från statens sida
ansetts berättigad och behövlig.

Understödsföreningarnas nuvarande verksamhet.

Jag övergår nu till att giva en kortfattad redogörelse för arten och omfattningen
av den verksamhet, som understödsföreningarna bedriva. Redogörelsen,
som omfattar hela understödsföreningsväsendet med undantag av
erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor, grundar sig dels på de
för de olika föreningarna gällande stadgebestämmelserna, dels på de statistiska
berättelser rörande verksamheten, som det åligger föreningarna att
årligen upprätta och ingiva till tillsynsmyndigheten. De meddelade uppgifterna
avse förhållandena vid utgången av år 1935; dock har för ett antal föreningar
motsvarande siffror för år 1934 i stället kommit till användning.
Ett 50-tal föreningar, vilka antingen ännu ej trätt i verksamhet eller för vilka
erforderliga uppgifter rörande verksamheten icke kunnat erhållas, äro icke
medtagna i redogörelsen.

De understöd, som meddelas av de registrerade understödsföreningar,
varom här är fråga, äro väsentligen av tre slag, nämligen sjukhjälp, kapitalunderstöd
och pension. I enlighet härmed kunna föreningarna lämpligen
uppdelas i tre grupper, sjukkassor, kapitalförsäkringsföreningar och pensionskassor.
I redogörelsen hänföras till sjukkassorna även föreningar, som
meddela såväl sjukhjälp som kapitalunderstöd, och till pensionskassorna
även föreningar, som förutom pension meddela kapitalunderstöd eller sjukhjälp.

De registrerade understödsföreningarna voro vid 1935 års slut — örn erkända
sjukkassor och arbetslöshetskassor icke medräknas — till antalet 1,479
med ett sammanlagt medlemsantal av 1,022,346. Huru dessa antal fördelade
sig på olika slag av föreningar framgår av följande tablå:

Sjukkassor	Antal föreningar	Antal medlemmar
med godkända stadgar......................	............................... —	—
utan godkända stadgar	............................... 566	261,870
Kapitalförsäkringsföreningar
med godkända stadgar......................	............................... 38	295,453
utan godkända stadgar ...................	............................... 610	397,077
Pensionskassor
med godkända stadgar	............................... 7	2,776
utan godkända stadgar ...................	............................... 258	65,170
	Summa 1,479	1,022,346

Kungl. Majus proposition nr 19.

I det följande meddelas en kortfattad översikt av innehållet i de viktigaste
stadgebestämmelser, som reglera understödsföreningarnas verksamhet.

Föremål för verksamheten. Den sjukförsäkring, som meddelas, avser
i regel utgivande av kontant ersättning, sjukpenning, vid inträffande
sjukdomsfall. Härjämte förekommer emellertid sjukvårdsersättning i form
av ersättning för medlems utgifter för läkarvård, läkemedel samt andra sjukvårdande
åtgärder. Slutligen meddela ett antal sjukkassor även moderskapshjälp,
i regel i form av moderskapspenning under visst med barnsbörden
sammanhängande antal dagar. Av hela antalet 566 sjukkassor meddelade 480
med 227,918 medlemmar sjukhjälp endast i form av sjukpenning, 82 kassor
med 28,265 medlemmar sjukpenning i förening med sjukvårdsersättning
samt 4 kassor med 5,687 medlemmar enbart sjukvårdsersättning. Av sjukkassorna
meddelade 100 med 130,840 medlemmar jämväl moderskapshjälp.

Den kapitalförsäkring, som meddelas, avser utbetalande av dödsfallsersättning.
Av 24 föreningar, de flesta med godkända stadgar, lämnas
dock antingen enbart eller tillsammans med dödsfallsersättning understöd
i form av s. k. blandad liv- och kapitalförsäkring, därvid det utfästa kapitalbeloppet
utfaller vid viss angiven ålder eller vid dessförinnan timat dödsfall.
Ben livsfallsförsäkring förekommer även i något enstaka fall. En översikt
av stadgarnas innehåll i berörda avseende lämnas i denna tablå:

	Kapitalförsäkring meddelas i form av
	enbart dödsfallsersättning	dödsfallsersättning samt blandad liv- och kapital-försäkring
Sjukkassor utan godkända stadgar ..........	Antal föreningar	Antal medlemmar	Antal föreningar	Antal medlemmar
459	131,192 178,253 394,996 1,625 13,243 719,309
Kapitalförsäkringsföreningar med godkända stadgar ..........	21	17	117,200 2,081 1,127 26 120,434
utan godkända stadgar ..........	608	2
Pensionskassor med godkända stadgar ..........	2	4
utan godkända stadgar ..........	37	1
Summa	1,127	24

Pensioner! n g ens omfattning är bestämd på olika sätt, antingen
begränsad allenast till delägarna själva eller utsträckt till förutom delägarna
även överlevande — änkor och barn — eller slutligen begränsad till allenast
överlevande. En uppdelning av pensionskassorna efter stadgebestämmelserna
i detta hänseende ger följande översikt.

Kungl. Majus proposition nr 19.

I • Pension utgår till ■ •		Pension	s k a s s o r
med godkända stadgar	utan godkända stadgar
Antal kassor	Antal medlemmar	Antal kassor	Antal medlemmar
! Endast delägare....................	_	_	82	15,801
\ Delägare och. överlevande..........	6	1,237	127	38,038
1 Endast överlevande................	1	1,539	49	11,331
Summa	7	2,776	258	65,170

Beträffande delägarepensionen gäller i de flesta kassor, att densamma
börjar utgå vid uppnådd viss levnadsålder, ofta därjämte efter viss medlems-
eller tjänstetid. Inom 52 pensionskassor med 27,146 medlemmar utgår
emellertid pension därjämte till medlem, som före utgången av angiven tid
drabbats av invaliditet.

Villkor för inträde. Med avseende å rätten till inträde bar man att först
och främst skilja mellan öppna och slutna föreningar. I de förra kan som
regel envar vinna inträde, som uppfyller vissa allmänna föreskrifter i stadgarna
med avseende på ålder och hälsotillstånd. Sluten är åter föreningen,
då medlemskap kan vinnas exempelvis endast av dem, som tillhöra visst
yrke, äro anställda hos viss arbetsgivare eller tillhöra viss förening, ordenssällskap
eller dylikt. Bland sistnämnda föreningar tilldraga sig de, som äro
upprättade inom visst företag och begränsat inträdet att omfatta allenast
de där anställda, ett särskilt intresse, varför det synes lämpligt att här låta
dessa bilda en särskild grupp. Understödsföreningarna kunna därför uppdelas
i de tre grupperna: 1) föreningar, som äro öppna för allmänt inträde,

2) föreningar, avsedda för utövare av visst yrke, för personer tillhörande
viss förening, visst ordenssällskap eller dylikt samt 3) föreningar, avsedda
för anställda vid visst företag. I följande tablå ha föreningarna grupperats
med hänsyn till stadgarnas bestämmelser i berörda hänseende.

\|	Föreningar, som äro
i }	öppna för allmänt inträde	avsedda för utövare av visst yrke, medlem i viss förening eller dyl.	avsedda för anställda vid visst företag
j	Antal	Antal	Antal	Antal	Antal	Antal
	föreningar	medlemmar	föreningar	medlemmar	föreningar	medlemmar
\| Sjukkassor............ 1 Kapitalförsäkringsför-	324	183,467	91	36,666 99,035 29,070	151 123	41,737 59,698
	391	533,797	134
	21	3,428	172	72	35,448 136,883
Summa	736	720,692	397	164,771	346

De flesta understödsföreningars stadgar innehålla bestämmelser, avsedda
att i möjligaste mån åstadkomma ett för verksamheten betryggande

Kungl. Majus proposition nr 19.

medlemsurval. Ofta föreskrives sålunda, att den inträdessökande skall förklara
sig vara fullt frisk eller vitsordas såsom frisk av läkare, föreningsmedlemmar
eller andra omdömesgilla personer.

Understödens beskaffenhet och storlek. Den sjukhjälp, som utgives
av sjukkassorna, utgöres, som redan anförts, av sjukpenning och sjukvårdsersättning.
Samma kassa ger ofta möjlighet till försäkring till olika sjukpenningbelopp.
I följande tablå lämnas en översikt över det högsta belopp
per dag, vartill sjukpenningen kan uppgå inom respektive kassor.

		Belopp	Antal föreningar	Antal medlemmar
Till och med 1 krona ..............................	........................... 50	8,597
Utöver 1 till och med 2 kronor...............	........................... 164	45,543
2* 2 »	2>	» 3 » ...............	........................... 183	56,126
» 3 »	»	» 4 » ...............	........................... 114	123,012
» 4 »	»	» 5 » ...............	........................... 27	13,867
» 5 »		» 6 » ..............	........................... 17	6,945
» 6 »	»	» 7 » ..............	........................... 3	384
» 7 »	»	» 8 » ..............	......................... 3	1,308
Ej fixerat belopp		........................... 1	401
			Summa 562	256,183

De vanligast förekommande sjukvårdsprestationerna äro läkarvård och
läkemedel. Av följande tablå framgår i vilken utsträckning dessa prestationer
förekomma.

Sjukv&rdsprestationer

Endast läkarvård.............................

Läkarvård och läkemedel................

Endast läkemedel ............................

Antal Antal

kassor medlemmar

............ 42 11,934

............ 35 19,636

............ 9 2,382

Summa 86 33,952

Sjukvårdsprestationer av andra slag än läkarvård och läkemedel meddelas
av 9 kassor med 5,607 medlemmar.

Medan understödsförening med avseende å bestämmelser örn sjukhjälp
och pension icke är bunden av föreskrifter rörande verksamhetens omfattning,
stadgas däremot i fråga örn kapitalunderstöd begränsningar i
fråga örn kapitalbeloppets storlek. Understödsförening med godkända stadgar
får sålunda, som tidigare omnämnts, icke utfästa kapitalunderstöd överstigande
4,000 kronor, medan understödet i fråga örn förening utan godkända
stadgar får uppgå till högst 500 kronor. Den dödsfallsersättning, som sålunda
utgår, motsvarar understundom endast kostnaden för den avlidnes nödtorftiga
begravning och de oundgängligaste utgifterna i samband med dödsfallet. Ofta
är dock ersättningen större och utgår i ett ej obetydligt antal fall med högsta
i lagen medgivna belopp. Understöden utgå ofta inom samma förening med
olika belopp. En översikt över det högsta belopp, vartill kapitalunderstöd kan
uppgå inom respektive föreningar, gives i denna tablå:

Kungl. Majus proposition nr 19. 41

Belopp	Sj ukkassor	Kapitalförs.-föreningar	Pensionskassor
m.	g. s.	U. g. 8.	ra.	g- 8.	U. g. 8.
antal för- eningar	antal med- lemmar	antal för- eningar	antal med- lemmar	antal för- eningar	antal med- lemmar	antal för- eningar	antal med- lemmar	antal för- eningar	antal med- lemmar
Högst 100 kr.. .	189	37,636			103	22,455			7	1,860
101- 200 » ..	182	53,568	—	—	181	65,150	—	—	8	1,839
201- 300 »..	39	11,342	i	6,701	79	66,136	—	—	4	2.274
301- 500 » ..	49	28,646	—	—	223	223,749	—	—	18	7,288
501- 700 .	—	—	2	8,368	6	3,118	—	—	—	—
701-1,000 » ..	—	—	4	5,972	18	16,469	—	—	—	—
1,001-2,000 » ..	—	—	16	116,557	—	—	2	449	—	—
2,001-3,000 » ..	—	—	—	—	—	—	1	86	—	—
3,001-4,000 » ..	—	—	14	157,051	—	—	3	2,217	—	—
Ej fixerat belopp	—	—	1	804	—	—	—	—	1	8
Summa	459	131,192	38	295,453	610	397,077	6	2,752	38	13,269

Av tabellen inhämtas, att ett flertal föreningar, nämligen 25 med 19,595
medlemmar, utfästa kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor, fastän
de ej hava stadgarna godkända. Denna undantagsställning har medgivits föreningarna
i fråga i kraft av vissa övergångsbestämmelser i lagen (99 §). Där
stadgas nämligen, att förening, som vid tiden för lagens trädande i kraft beredde
och under minst två år därförut berett kapitalunderstöd till högre belopp
än 300 kronor, äger rätt att jämväl efter registreringen, oaktat stadgarna
icke blivit godkända, utfästa och utbetala sådant understöd till samma belopp,
dock ej högre än 1,000 kronor.

De pensionsförmåner, som erbjudas, äro enligt en del pensionskassors
stadgar fixerade; i andra åter angivas endast själva beräkningsgrunderna.
De fixa pensionerna äro i likhet med kapitalunderstöden mycket växlande
inom skilda kassor, såsom framgår av denna tablå:

			Pensi	o n 8 b	1 o p p
	Högst	101-	201—	401—	601—	1,001—	Mer an
	100	200	400	600	1,000	2,000	2,000
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Ålderspension.
Antal kassor ............	14	3	22	9	7	14	22
\| Antal medlemmar........	3,986	236	4,182	2,844	1,302	1,404	7,322
Ö verter ehepension.
Antal kassor ............	9	6	17	10	8	6	19
Antal medlemmar........	1,221	2,412	3,752	3,019	1,445	850	10,260
Invalidpension.
Antal kassor ............	—	1	6	2	3	2	4
Antal medlemmar........	—	66	2,308	100	947	200	3,857

Till den grupp av pensionskassor, där understödet utgår enligt stadgade
beräkningsgrunder, är främst att räkna sådana kassor, som göra pensionerna
beroende av s. k. pensionsunderlag, såsom regel utgörande den försäkrades

Kungl. Majus proposition nr 19.

avlöning under åren närmast före pensionsfallets inträffande. Undantagslöst
har man att söka dessa kassor bland sådana, som upprättats för pensionering
av i offentlig eller enskild tjänst anställda eller deras hustrur och
barn. De procenttal, enligt vilka pensionerna härvid beräknas, antaga högst
växlande värden inom olika kassor samt äro i allmänhet olika efter pensioneringens
natur. Berörda förhållande åskådliggöres genom följande tablå,
vilken anger de procentsatser, som tillämpas med lönen såsom pensionsunderlag.

	20 % och	21-30	31-40	41-50	51-60	61—70	Mer an
Ålderspension.	därunder	%	%	%	%	%	70 %

Antal kassor............	i	2	1	6	10	15	5
Antal medlemmar........	657	93	65	628	5,680	10,593	2,252
överlevelsepension.
Antal kassor............	4	3	13	8	2	3	1
Antal medlemmar........	133	118	12,736	4,682	590	393	169
Invalidpension.
Antal kassor............	—	—	—	6	7	10	2
Antal medlemmar........	—	—	—	1,577	5,398	10,198	2,072 I

Till den kategori pensionskassor, där understöden ej äro i stadgarna fixerade,
kunna vidare räknas sådana, som göra pensionsrättens värde obestämt,
antingen så, att pensionsbeloppet göres beroende av de tillgängliga medlens
storlek och pensionstagarnas antal, eller så, att ett visst antal pensionsrum
bestämmes och en i övrigt pensionsberättigad person kommer i åtnjutande
av understöd först då något av rummen blir ledigt. Av dessa anordningar,
som givetvis förläna utfästelserna en karaktär av osäkerhet, har den första
och därmed pensionsbeloppets föränderlighet tydligt understrukits i stadgarna
för 86 kassor. Ett bestämt antal pensionsrum och därmed föränderlig
pensionsålder stadgas åter i 19 kassor.

För att erhålla en föreställning örn storleken av de pensionsförmåner,
som nu berörda kassor kunna erbjuda, har med ledning av uppgifterna i
1935 års statistiska redogörelser gjorts en sammanställning av de pensionsbelopp,
som under året utgivits av dessa. Resultatet härav återgives i följande
tablå.

	1	Igenpension		Överlevel	sepensio	n
Pensionernas beräk-	Antal utgivna	Summa utgivna	Antal utgivna	Summa utgivna
värden	pensioner	pensionsunderstöd	pensioner	pensionsunderstöd
	Absolut	%	Absolut	%	Absolut	%	Absolut	%
— 50 kr. . .	1,296	30.e	25,201	3.2	760	45.7	16,316	10.4
51— 100 » ..	651	15.4	53,807	6.9	400	24.o	33,214	21.3
101- 200 » ..	707	16.7	98,869	12.6	357	21.5	52,595	33.7
201— 350 » ..	856	20.3	258,926	33.o	99	5.9	30,416	19.5
351— 500 » ...	651	15.4	267,271	34.i	44	2.6	18,585	11.9
501—1,000 » ..	39	0.9	36,754	4.7	5	0.3	5,000	3.2
1,001—2,000 » ..	29	0.7	42,956	5.5	—	—		—
Summa	4 229	100. o	783,784	100.O	1,665	100.O	156,126	100.0

Kungl. Majus proposition nr 19.

Det villkor, som uppställes för pensionsfallet, d. v. s. den tilldragelse,
genom vars inträffande pensionskassan blir prestationsskyldig, varierar alltefter
pensionens art. I fråga örn ålderspension gäller såsom regel, att denna
utfaller efter uppnådda vissa levnadsår. Härtill kommer dock ofta en bestämmelse
örn att medlemskapet i kassan måste hava sträckt sig över en viss
tidrymd. För att änka och barn skola kunna tillerkännas pension, fordras
i ett antal kassor, att ett visst antal årsavgifter, vanligen 10, skola vara till
kassan erlagda, och som villkor för pensionens bibehållande gäller som regel
för änka, att hon ej träder i nytt gifte. För barn upphör rätten till pensions
uppbärande vid viss bestämd ålder, vanligen 16 eller 18 år, stundom 20 eller
21 år.

Avgifter. De avgifter, understödsföreningarna upptaga av sina medlemmar,
kunna fördelas på tre huvudgrupper, nämligen inträdesavgifter, regelbundna
avgifter, som utgå med bestämda belopp och för viss tidsperiod,
samt uttaxeringsavgifter, som — likaledes till beloppen bestämda — vanligen
erläggas i förhållande till inom föreningen inträffande dödsfall.

Inträdesavgift förekommer i de flesta föreningar. I 191 föreningar
synes dylik avgift emellertid icke upptagas. Till storleken är inträdesavgiften
oftast bestämd till ett för alla åldrar lika belopp; i vissa fall graderas den
emellertid efter inträdesåldern enligt en tämligen godtyckligt vald proportion.
Inträdesavgiften är i regel närmast avsedd att täcka föreningens kostnader
i samband med inträdet (för medlemsbok etc.) och är följaktligen till
storleksordningen tämligen ringa, vanligen mellan 1 och 3 kronor, dock
merendels något högre för pensionskassor. Inom ett fåtal föreningar är inträdesavgiften
jämväl avsedd som försäkringsavgift och kan då uppgå till
mera avsevärt belopp.

De regelbundna avgifterna fastställas efter två särskilda
grundsatser. Enligt den ena låter man medlemmarna betala samma eller
ungefär samma avgifter utan noggrannare hänsyn till den större eller mindre
risk, som de särskilda medlemmarna kunna anses ådraga föreningen. Enligt
den andra åter har den försäkrade att erlägga en mot riskklassen så noga
som möjligt svarande premie. Inom föreningar med godkända stadgar, på
vilka lagen uppställer fordran att de skola erbjuda betryggande säkerhet
för förbindelsernas fullgörande, har den senare grundsatsen blivit genomförd.
Inom föreningar utan godkända stadgar äro åter avgifterna i regel mer
eller mindre genomsnittliga.

Att verksamheten helt eller delvis grundas på uttaxeringsavgifter
förekommer endast bland föreningar utan godkända stadgar. Bland
dessa användes denna avgiftsform praktiskt taget endast av föreningar, som
utfästa kapitalunderstöd vid dödsfall, antingen enbart eller i förening med
sjukhjälp. Uttaxering sker vid inom föreningen inträffande dödsfall, varvid
dödsfallsunderstödet bestrides av de därigenom inflytande medlen, stundom
med bidrag av fonderade medel. Ofta förekomma uttaxeringsavgifter vid
sidan av regelbundna avgifter. I vilken utsträckning uttaxering förekommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

inom understödsföreningarna framgår av följande tablå, som anger förekomsten
inom olika föreningar av fasta och uttaxerade avgifter.

	Sjukkassor	Kapitalfors.-föreningar	Pensionskassor
	antal	antal	antal	antal	antal	antal
	föreningar	medlemmar	föreningar	medlemmar	föreningar	medlemmar
Endast regelbunden avgift . .	497	245,560	493	622,833	262	67,598
Endast uttaxeringsavgift ....	—	—	87	39,212	—	—
Såväl regelbunden avgift som uttaxeringsavgift..........	69	16,310	68	30,485	3	348
Summa	566	261,870	648	692,530	265	67,946

Inom åtskilliga föreningar har uttaxeringssystemet något modifierats.
Dels förekommer sålunda någon fondbildning, i det att icke hela summan
av influtna dödsfallsavgifter utgår i understöd, dels har bidragsplikten i
någon mån lämpats efter risken, så att medlemmarna med avseende på avgiftens
storlek äro indelade efter ålder i flera eller färre riskklasser. Slutligen
finnes, såsom tablån giver vid handen, ett avsevärt antal föreningar,
som förutom dödsfallsavgifter även upptaga regelbundna avgifter.
Dessa senare avgifter äro visserligen som regel av endast ringa storlek och till
sin karaktär förvaltningsavgifter. I en del föreningar rör det sig dock örn så pass
betydande belopp, att deras uppgift kan anses vara att jämväl delvis täcka
själva försäkringsrisken.

Till skillnad från de föreningar, vilka lagt uttaxering såsom grundval,
helt eller delvis, för den ekonomiska verksamheten, tillämpa ett stort antal
föreningar bestämmelser, som möjliggöra upptagande av extra uttaxering,
därest föreningens tillgångar befinnas otillräckliga för sitt ändamål. Uttaxeringen
har sålunda här karaktären av en tillfällig nödfallsåtgärd.

Förutom ovan berörda avgifter tillkomma, särskilt i åtskilliga pensionskassor,
löneförhöjnings- och befordringsavgifter samt
retroaktivavgifter. Sådana avgifter påföras emellertid medlemmarna
endast i vissa särskilda fall, nämligen de två förstnämnda, då de
personliga försäkringsförmånerna ökas, och de sistnämnda, då inträdet äger
rum först efter viss ålder. I bägge fallen är dock deras ändamål detsamma,
nämligen att utgöra en fyllnad till de regelbundna avgifterna.

Slutligen anmärkes, att ett stort antal föreningar, särskilt pensionskassor,
åtnjuta arbetsgivarbidrag, medförande minskad avgiftsskyldighet för medlemmarna.

Tidigare behandling av frågan.

Även om, såsom förut framhållits, endast vissa slag av understödsföreningar
äro i sin verksamhet mer väsentligt bundna av materiella föreskrifter
och ställda under en tekniskt kontrollerande övervakning, hava dock strävanden
redan före tillkomsten av 1912 års lag gjort sig gällande att genom
lagstiftningsåtgärder ernå ekonomisk säkerhet beträffande samtliga dylika

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

föreningar. Då. försäkringsbolagen erhöllo rättslig reglering genom lagen
den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse, undantogs visserligen från lagens
tillämpningsområde sjuk- och begravningskassa ävensom annan dylik understödsförening,
vars verksamhet icke avsåg affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.
I sin till Kungl. Majit avlåtna skrivelse (nr 134) med anmälan
örn antagandet av nämnda lag framhöll emellertid 1903 års riksdag angående
berörda undantagande från lagens tillämpningsområde, att även dylika föreningar,
såsom pensionskassor, självhjälpsföreningar, hundra- och tusenmannaföreningar,
livförsäkringsföreningar och dylika borde, i den mån de
kunde anses driva försäkringsrörelse, vara underkastade den föreslagna
lagens bestämmelser och sålunda bliva nödgade att ombilda sig i enlighet
med de principer, efter vilka en solid försäkringsrörelse måste utövas. Då
ett sådant ombildande dock troligen komme att i många fall möta ganska
stora svårigheter, syntes särskilda bestämmelser vara erforderliga i syfte
att bereda lättnad vid föreningarnas ombildning eller avvecklande av verksamheten.
Riksdagen anhöll därför hos Kungl. Majit örn utredning rörande
ifrågavarande förhållanden ävensom förslag till lagbestämmelser i ämnet.

I anledning härav uppdrog Kungl. Majit år 1903 åt särskilda kommitterade
att inom civildepartementet verkställa den begärda utredningen. I sitt den
2 december 1905 avgivna betänkande framlade kommitterade förslag till lag
örn understödsföreningar. I förslaget upptogos i en särskild avdelning föreskrifter
av försäkringsteknisk innebörd i fråga örn förening, som meddelade
livförsäkring och vilken å en risk försäkrade högre kapital än 500 kronor eller
högre årlig livränta än 50 kronor. För dylik förening skulle sålunda stadgarna
innehålla bestämmelser angående grunderna för beräkning av försäkringspremier
och premiereserv ävensom reglerna för återköp av försäkring.
Tid prövning av ansökan örn sådan förenings registrering skulle tillses, bland
annat, att stadgarna vore för försäkringstagarna betryggande. Vidare gåvos i
denna avdelning utförliga bestämmelser angående fondbildning.

I övrigt avsåg förslaget att i formellt avseende reglera verksamheten för
såväl sjukkassor som övriga understödsföreningar. Vad beträffar sjukkassorna,
vilka i fråga örn utbredning och organisation kommit att intaga en
mera framskjuten ställning än övriga understödsföreningar och på grund av
sin sociala uppgift jämväl kommit i åtnjutande av ekonomiskt understöd
från statens sida, hade dessa visserligen redan tidigare gjorts till föremål
för lagstiftning genom lagen örn registrerade sjukkassor den 30 oktober 1891.
Denna lag hade dock under sjukkasseverksamhetens hastigt fortgående utveckling
visat sig otillfredsställande för sitt ändamål och i behov av reformering.
Då 1905 års förslag icke innehöll några särskilda bestämmelser för
reglerande av sjukkassornas verksamhet, gjordes från dessa kassors sida
gällande, att förslaget icke motsvarade deras behov och att för dem borde
utfärdas en särskild lag, som även skulle innehålla materiella bestämmelser
i syfte att giva sjukkasseverksamheten större enhetlighet och effektivitet.
Till följd av denna opinion från sjukkassornas sida kom sjukkasseverksamheten
att även i fortsättningen behålla s;n särställning i lagstiftningshän -

Kungl. Majus proposition nr 19.

seende, i det att efter särskild utredning en ny sjukkasselag bley antagen
vid 1910 års riksdag att gälla från och med den 1 januari 1911. Av genomförandet
av denna särlagstiftning följde i sin tur bland annat, att 1905 års
lagförslag rörande understödsföreningar aldrig blev föremål för proposition
till riksdagen. Frågan örn understödsföreningsväsendets rättsliga reglering
upptogs i stället till förnyad utredning genom år 1909 tillkallade sakkunniga,
vilken utredning resulterade i ett år 1910 avgivet förslag i ämnet. Förslaget
ledde sedermera till den vid 1912 års riksdag antagna lagen örn understödsföreningar.

Såsom torde framgå av den tidigare givna framställningen, innebära de
bestämmelser angående den statliga kontrollen över understödsföreningarnas
verksamhet, vilka innefattas i understödsföreningslagen, i förhållande till
1905 års nyssnämnda förslag i vissa punkter en avsevärd eftergift åt den tekniskt
ofullkomliga försäkringsverksamheten. Varför lagen kommit att få en
sådan läggning framgår av vad de sakkunniga vid framläggandet av 1910 års
förslag anförde. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle de bestämmelser
av försäkringsteknisk art, som i 1905 års lagförslag uppställts för vissa föreningar,
otvivelaktigt i åtskilliga fall innebära en onödig och skadlig stränghet
mot vissa av de föreningar, som folie under nämnda bestämmelser. Mest
i ögonen fallande vore detta i fråga örn de socialt synnerligen betydelsefulla
pensionskassorna för personer med viss anställning, vilka kassor oftast meddelade
pension till långt högre belopp än 50 kronor örn året. Att för varje
år avgiva försäkringsteknisk balansräkning skulle för många av dessa kassor
vara en stor, av det praktiska behovet icke påkallad tunga. Och att för dem
påbjuda individuell beräkning av försäkringsfond vore icke nödvändigt eller
lämpligt, liksom ej heller för alla kassor gemensamma detaljerade bestämmelser
rörande medelplaceringen vore önskvärda. Stränga krav i dessa avseenden
skulle antagligen i talrika fall på vederbörande arbetsgivare eller
arbetare verka avskräckande och komma nitet för dylika kassors bildande
och fortbestånd att svalna. Icke heller vore det lämpligt att genom lagbestämmelser
förhindra, att föreningar, som vände sig allenast till en trängre krets
av personer, utan försäkringsteknisk beräkning av premier och premiereserv
samlade fonder och utdelade räntan å desamma i form av ett visst antal pensioner,
även örn dessa skulle uppgå till mera än 50 kronor om året.

Emellertid voro de sakkunniga icke främmande för tanken, att den i stort
sett negativa inställning, som deras lagförslag intog beträffande det ändamålsenliga
inrättandet av understödsförenings verksamhet, kunde leda till
mindre gynnsamma konsekvenser. Detta framgår av följande uttalande, däri
de sakkunniga räknade med möjligheten av en senare övergång till rationellare
former: »De bestämmelser angående statsuppsikten, som sålunda föreslagits
av sakkunnige, innebära i förhållande till 1905 års förslag å vissa punkter en
avsevärd eftergift åt den tekniskt ofullkomliga försäkringsverksamheten,
vilken eftergift synts påkallad av förut omförmälda förhållande, men naturligtvis
kan medföra en del mindre gynnsamma följder. Mycket beror av det
sätt, varpå tillsynsmyndigheten kommer att utöva sin vidsträckta befogenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

God grund torde emellertid finnas för antagandet, att ifrågavarande verksamhet
under en på samma gång vidsynt och kraftfull tillsynsmyndighets
ledning småningom skall utföra den övergång till rationella former, som det
synts vanskligt att i ett slag påbjuda.»

Styrelsen för svenska sjukkasseförbundet påkallade i skrivelse den 25
oktober 1935 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande ett inom understödsföreningsväsendet
rådande missförhållande, bestående däri, att sjukkassor,
som icke antagits till erkända sjukkassor och i vilkas stadgar föreskreves avgifter,
som uppenbarligen vore för låga i förhållande till kassornas i stadgarna
gjorda utfästelser, kunde jämlikt understödsföreningslagen erhålla
registrering och därmed, åtminstone i menige mans ögon, offentlig bekräftelse
på att deras verksamhet bedreves under betryggande former. Förbundet
hemställde i skrivelsen örn sådan ändring i nämnda lag, att det påtalade missförhållandet
undanröjdes.

I utlåtande den 25 november 1935 över nämnda skrivelse anslöt sig socialstyrelsen
till kravet på en ändring av understödsföreningslagens bestämmelser
i ifrågavarande avseende men framhöll samtidigt, att ändringen icke borde
omfatta allenast de icke statsunderstödda sjukkassorna utan jämväl övriga
understödsföreningar, såsom begravningskassor och pensionskassor, vilka
icke vore registrerade med godkända stadgar jämlikt 86 § understödsföreningslagen.

Pen 20 december 1935 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att efter
samråd i erforderlig utsträckning med myndigheter och organisationer, som
berördes av frågan, inkomma med utredning angående vissa förhållanden med
avseende å icke statsunderstödda understödsföreningar med den omfattning,
som styrelsen förordat i sitt utlåtande den 25 november 1935, ävensom med de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Socialstyrelsens förslag jämte utredning.

Vid den sålunda anbefallda utredningen har socialstyrelsen tillkallat följande
representanter för olika organisationer att vid sammanträden inför styrelsen
framlägga sina åsikter och önskemål beträffande utredningen, nämligen
ledamoten i styrelsen för enskilda järnvägarnas pensionskassa, riksgäldsfullmäktigen
Anders Anderson, ordföranden i de fria sjukkassornas
förbund, ombudsmannen Karl Erik Andersson, ledamoten i styrelsen för
understödsföreningen Westa, expeditören Anders Johansson, ledamoten i
styrelsen för kvinnliga kontoristföreningens i Stockholm pensionskassa,
fröken Edith Lindblom, centralkassören i Framtidsförbundet, allmän sjukkassa,
Gunnar Lindström, ledamoten i styrelsen för Östergötlands begravningskassa,
f. d. folkskolläraren Oskar Albin Löwendahl, ledamoten i styrelsen
för svenska baptistsamfundets pensionskassa, direktören Olof Nilsson,
verkställande tjänstemannen i svenska folkets understödsförening, ledamoten
i styrelsen för svenska sjukkasseförbundet Olof Toresson samt ombudsmannen
i svenska sjukkasseförbundet, filosofie licentiaten Erik Olof Wiklund. Att

Kungl. Majus proposition nr 19.

såsom expert å det försäkringstekniska området biträda styrelsen vid utredningens
fullgörande har styrelsen tillkallat försäkringsdirektören filosofie
doktorn Filip Lundberg.

Sedermera har socialstyrelsen till fullgörande av sitt uppdrag avlämnat
en den 28 oktober 1936 dagtecknad skrivelse, innefattande utredning och förslag
rörande vissa ändringar i understödsföreningslagen. Vid skrivelsen
funnos fogade protokoll, hållna vid sammanträden den 12 maj, den 30 juni och
den 26 oktober 1936 med de av styrelsen tillkallade representanterna för olika
organisationer.

Förslaget till ändringar i understödsföreningslagen, vilket förslag torde
få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, är
uppdelat i två avdelningar, A och B, av vilka den förra innehåller ändringar
i vissa av lagens nuvarande paragrafer och den senare upptager sex helt nya
paragrafer, betecknade 10—15 §§. Sistnämnda paragrafer vill jag i det följande
beteckna B 10—B 15 §§.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Registreringstvång införes för
samtliga understödsföreningar (2 §). Rörande medlemsantalet stadgas, att
pensionskassa skall bestå av minst 50 och annan understödsförening av minst
100 medlemmar; dock må tillsynsmyndigheten, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, medgiva undantag från denna föreskrift. För rätt att bedriva
verksamhet av viss angiven art eller omfattning erfordras högre medlemsantal
än nyss angivits. Sålunda skall sjukkassa, för att kunna meddela
sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett och samma sjukdomsfall, bestå
av minst 500 medlemmar. Pensionskassa skall, för att kunna jämte ålderspension
meddela invalid- eller överlevelsepension, bestå av minst 100 medlemmar,
och vill sådan kassa meddela invalid- eller överlevelsepension utan
samband med ålderspension, skall kassan bestå av minst 500 medlemmar.
Kapitalunderstöd överstigande 300 kronor för en medlem må ej utfästas av
förening, som har mindre än 500 medlemmar (3 §). Från nyss angivna bestämmelser
angående minsta medlemsantal för rätt att utöva viss verksamhet
kan dock tillsynsmyndigheten medgiva undantag i fråga örn förening, som,
då den började verksamheten, hade lagstadgat medlemsantal men vars medlemsantal
sedermera sjunkit. Medgives icke sådant undantag, skall föreningen
träda i likvidation (49 §). Pension, för vars erhållande medlem erlägger avgifter,
skall i stadgarna vara till storleken bestämd (3 § 6 st.). Till verksamhetens
bedrivande skall förening upptaga fasta avgifter, vilka skola utgå å
regelbundna tider och vara beräknade enligt grunder, som tillsynsmyndigheten
meddelat för varje särskilt slag av understödsverksamhet (B 10 §).
Vid ansökan örn registrering skola fogas handlingar, ägnade att ligga till
grund för bedömande av avgifternas bärighet (7 §). Uttaxering å medlemmarna
må förekomma endast för den händelse föreningens vanliga inkomster
icke räcka till för avsedda ändamål (B 10 § 5 st.). Vart femte år skall upprättas
och till tillsynsmyndigheten ingivas försäkringsteknisk utredning av
föreningens ställning vid föregående års slut. Tillsynsmyndigheten äger, om
den så finner erforderligt, ålägga förening att jämväl å annan tid upprätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

och ingiva dylik utredning. Sådan skyldighet åligger dock icke sjukkassa,
som meddelar antingen sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd
i förening, varjämte tillsynsmyndigheten äger från skyldigheten i fråga
befria även annan förening, företrädesvis sådan med föga omfattande rörelse
(Bll§). Beträffande fondbildning gäller, att varje förening som regel är skyldig
avsätta hela sitt överskott å rörelsen till fond. Tillsynsmyndigheten må dock
medgiva förening med god ekonomi befrielse från denna skyldighet. Sjukkassa,
som utfäster sjukpenning för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod
av 12 månader eller för tid utöver 3 år för en och samma sjukdom,
förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor,
samt pensionskassa åligger det att redovisa premiereserv och säkerhetsfond
(B 12 §). Premiereserven, som utgör en skuld och vari upptages värdet av
föreningens ansvarighet på grund av löpande försäkringar, skall motsvara det
belopp, varmed kapitalvärdet av gällande utfästelser och på dessa belöpande
framtida förvaltningskostnader överskjuter kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg
däri inräknade, som försäkringstagarna hava att
ytterligare erlägga (B 13 §). Säkerhetsfonden skall i regel utgöra V20 av
premiereserven (B 14 §). I förslaget har särskilt uppmärksammats, att grunderna
för beräkning av premiereserv kunna ändras och att sådan ändring
kan föranleda skyldighet att höja premiereserven även för äldre försäkringar.
För sådant fall äger tillsynsmyndigheten medgiva, att under högst 15 år
premiereserven för äldre försäkringar upptages till lägre belopp än efter de
nya grunderna, dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en
av tillsynsmyndigheten fastställd plan (B 13 § sista st.). Behållna tillgångar
skola redovisas i vissa slag av värdehandlingar eller i föreningen tillhörig
fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens medgivande,
intill2/3 av taxeringsvärdet (B 15 §). I stadgarna skall angivas, huru de medel
må användas, vilka icke skola avsättas till fond eller vilka skola från fond
undantagas, ävensom huru i händelse av föreningens upplösning med behållna
tillgångar skall förfaras (8 §). Är förenings verksamhet uppdelad å
flera verksamhetsgrenar, skola bestämmelserna örn fasta avgifter, uttaxering,
premiereserv och säkerhetsfond gälla samt särskilda räkenskaper hållas för
varje verksamhetsgren (B 10, B 13 och B 14 §§ samt 13 §). För en verksamhetsgren
bestämda avgifter eller uttaxerade medel må ej användas för annan gren
(B 10 §). De i 44 § sista stycket, 61 § andra och sista styckena samt 68 §
andra stycket gällande lag meddelade bestämmelserna, avseende skydd mot
sänkning av pension, som redan börjat utbetalas, skola ej gälla därest sådan
sänkning står i överensstämmelse med försäkringsteknisk utredning, som
upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten meddelade grunder. Registrering
skall vägras, därest stadgarna finnas icke vara betryggande eller eljest
icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning
lämpligt sätt (72 §). Börande tillsynen över understödsföreningarna stadgas,
att om tillsynsmyndigheten finner en förening vara oförmögen att efter oförändrade
grunder fullgöra sina utfästelser eller finner föreningens stadgar
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20. m 37 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

eljest icke längre vara betryggande, skall tillsynsmyndigheten fästa föreningens
uppmärksamhet å missförhållandet. Sker ej rättelse inom skälig av
tillsynsmyndigheten utsatt tid, äger tillsynsmyndigheten meddela föreningen
anvisning att inom viss tid hava vidtagit erforderlig åtgärd eller förändring
av föreningens verksamhet (82 §). Följande paragrafer i gällande lag skola
enligt förslaget upphävas, nämligen 81 § rörande pensionskassas skyldighet
att upprätta försäkringsteknisk utredning samt 86—88 §§ rörande särbestämmelser
för föreningar med godkända stadgar. Socialstyrelsens skrivelse innefattar
icke något utarbetat förslag till övergångsbestämmelser. I skrivelsen
förordas emellertid härutinnan stadganden av i huvudsak följande innebörd.
Föreningar, vilka registrerats enligt nu gällande lag, skola få fortbestå, oavsett
antalet medlemmar. Därest medlemsantalet understiger föreskrivet minimum,
skola dock de ekonomiska grunderna för verksamheten genom avgiftstillägg
eller särskild fondering förstärkas i den omfattning, som påkallas med
hänsyn till det lägre medlemsantalet. Bestämmelserna rörande visst medlemsantal
för rätt att driva verksamhet av särskild ant eller omfattning böra
däremot gälla även för redan vid bestämmelsernas ikraftträdande registrerade
föreningar, dock att sjukkassa skall enligt äldre bestämmelser slutreglera
då pågående sjukdomsfall. Under en övergångstid av fem år skola redan
registrerade föreningar beredas tillfälle att anpassa verksamheten enligt de
nya bestämmelserna.

över socialstyrelsens förslag hava efter remiss yttranden avgivits av försäkringsinspektionen,
kommittén angående pensionering av i enskild tjänst
anställda, svenska försäkringsföreningens sakkunnigenämnd, svenska sjukkasseförbundet,
de fria sjukkassornas förbund och understödsföreningarnas
riksförbund, varjämte svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
understödsförening, inkommit med yttrande över förslaget.

Med ledning av de inkomna yttrandena har socialstyrelsens förslag blivit
föremål för överväganden inom socialdepartementet. Därvid har med hänsyn
till de synnerligen omfattande ändringar i lagstiftningen på förevarande område,
som ansetts påkallade, befunnits lämpligt att utarbeta förslag till ny
lag örn understödsföreningar. Jag övergår nu närmast till en redogörelse för
det inom departementet upprättade förslaget och i samband därmed för innehållet
i avgivna yttranden.

Behovet av ändrad lagstiftning.

Under denna rubrik har socialstyrelsen i sin skrivelse anfört i huvudsak
följande.

För att belysa nödvändigheten av sådana ändringar i lagen örn understödsföreningar,
att behovet av ekonomisk säkerhet beträffande sådan förenings utfästelser
blir bättre tillgodosett än vad för närvarande är fallet, vill styrelsen
till en början erinra örn den betydande omfattning, understödsföreningsväsendet
numera nått. I särskild grad är denna utveckling en följd av utvidgningen
av lagens tillämplighetsområde till att omfatta även sjukkassor. Men också
den betydande omslutningen av föreningarnas ekonomiska verksamhet må här

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

framhållas. Understödsföreningarna ägde vid 1935 års utgång tillgångar till
ett belopp av i runt tal 427 miljoner kronor. Av detta belopp kom på föreningar
med godkända stadgar 44 miljoner kronor och på pensionskassor utan
godkända stadgar 356 miljoner kronor. De icke statsunderstödda sjukkassorna
uppvisade en sammanlagd förmögenhet av 10 miljoner kronor, medan motsvarande
siffra för begravningskassorna utgjorde 17 miljoner kronor.

Beträffande utvecklingen i övrigt under den tid understödsföreningslagen
varit gällande må framhållas, att bristen på teknisk övervakning och kontroll
av understödsföreningarnas verksamhet redan medfört och kan väntas ytterligare
medföra följder, ägnade att äventyra denna verksamhets sunda utveckling
och därmed möjligheterna för enskilda medborgare att genom delaktighet
i verksamheten trygga sig emot oförutsedda ekonomiska risker. Det torde
emellertid icke vara förenligt med nutida uppfattning av statsändamålet, att
den enskilde lämnas utan bistånd och skydd, då det gäller en verksamhet av
sådan betydelse för honom och av sådan omfattning som den av understödsföreningarna
bedrivna. Men dylikt bistånd och skydd torde icke kunna åstadkommas
på annan väg, än att staten fordrar, att understödsföreningsverksamheten
från början skall vara fotad på och bedrivas efter för soliditeten betryggande
grunder, ävensom övervakar, att så blir fallet.

Vad i detta hänseende först beträffar de icke statsunderstödda sjukkassorna,
synas förhållandena böra ses mot bakgrunden av den utveckling på lagstiftningens
område, som sjukkasseverksamheten genomgått. Före genomförandet
av 1931 ars sjukkasselagstiftning voro icke sjukkassorna underkastade registreringsplikt;
men sjukkassa, som lät registrera sig, kom i åtnjutande av statsbidrag.
För att kunna vinna registrering måste kassan underkasta sig vissa
materiella föreskrifter rörande verksamhetens anordnande, bland vilka må
nämnas, att sjukhjälpstiden skulle utgöra minst 90 dagar för år liksom för
en och samma sjukdom. För att tillgodose behovet av ekonomisk säkerhet
innehöll sjukkasselagen bestämmelser rörande medlemsnumerär, avgifter,
fondbildning samt övervakning från tillsynsmyndighetens sida.

Den nya sjukkasselagstiftningen av år 1931 innebär, att sjukkassorna blivit
underkastade lagen örn understödsföreningar, medan sjukkasselagen upphört
att gälla. Detta har i första hand medfört, att sjukkassorna numera omfattas
av den i understödsföreningslagen stadgade registreringsskyldigheten för
förening med minst 50 medlemmar. Med avseende å den tekniska kontrollen
av verksamheten har emellertid den förändringen inträtt, att tillsynsmyndigheten
beträffande alla sjukkassor, som icke antagits till erkända sjukkassor,
förlorat de befogenheter i kontrollavseende, som myndigheten enligt 1910
års sjukkasselag ägde, beroende därpå att understödsföreningslagen överhuvudtaget
icke ingriper reglerande i fråga örn det ekonomiska inrättandet
och bedrivandet av verksamheten.

I förordningen örn erkända sjukkassor upptagas däremot bestämmelser dels
rörande storleken av den medlemsnumerär, som ansetts erforderlig för ernående
av ett tillfredsställande försäkringsunderlag, och dels rörande avgifter
och fondbildning, varigenom tillsynsmyndigheten äger möjlighet att föreskriva
ekonomiska grunder, som äro försäkringstekniskt uppbyggda.

Så till vida står sålunda den nya lagstiftningen i överensstämmelse med den
förutvarande, att statens tekniska övervakning är begränsad till den statsunderstödda
sjukkasseverksamheten. Den väsentliga skillnaden mellan äldre och nuvarande
förhållanden ligger emellertid däri, att den icke statsunderstödda sjukkasse
verksamheten. tidigare representerades av oregistrerade sjukhjälpsföreningar,
medan de icke statsunderstödda sjukkassor, som nått viss omslutning,
numera åro registrerade och följaktligen bedriva sm verksamhet under lagens
hägn. Därtill kommer, att den icke statsunderstödda sjukkasseverksamheten nu -

Kungl. Majlis proposition nr 19.

mera — såsom en följd bland annat av att en del tidigare enligt sjukkasselagen
registrerade kassor icke inordnat sig i den statsunderstödda sjukkasserörelsen
— har nått en större omfattning än tidigare.

I svenska sjukkasseförbundets framställning den 25 oktober 1935 anfördes
bland annat, att det vore ägnat ingiva allvarliga betänkligheter, att sjukkassor
med uppenbart ohållbara avgifter — varmed förbundet åsyftade ifrågavarande
enligt understödsföreningslagen registrerade, icke statsunderstödda
sjukkassor -—- tillätes konkurrera med de erkända sjukkassorna och genom
en registreringsakt av socialstyrelsen finge, åtminstone i menige mans ögon,
så att säga offentlig sanktion på att verksamheten bedreves under betryggande
former. Förhållanden av den art, sjukkasseförbundet sålunda åsyftat, kunna
uppenbarligen befaras medföra svårartade missförhållanden på sjukkasseområdet.
Det är nämligen otvivelaktigt, att många av ifrågavarande sjukkassor
tillämpa avgifter, som icke förslå till infriande av gjorda utfästelser.
Man har också skäl befara, att sådana kassor komma, örn åtgärder icke vidtagas,
att bli allt talrikare. För den statsunderstödda sjukkasse verksamheten
kan konkurrensen från dylika kassor komma att vålla betydande avbräck,
varigenom ett av syftemålen med 1931 års sjukkassereform lomme att äventyras.

Vad som i detta sammanhang framförallt bör uppmärksammas är emellertid
de risker, för vilka de icke statsunderstödda sjukkassornas medlemmar
utsättas genom att grunderna för verksamheten icke äro betryggande. I och
med att en sjukkassas ekonomi alltmer försämras, ställes kassan inför nödtvånget
att antingen höja sina avgifter eller minska förmånerna, vilket för
den enskilde medlemmen kan få till följd, att han icke längre förmår upprätthålla
försäkringen i kassan oller i vart fall, att utbytet av försäkringen blir
mindre tillfredsställande. Skulle förhållandena utveckla sig därhän, att kassan
måste upphöra med sin verksamhet, kunna medlemmar, som äro överåriga
eller ha mindre gott hälsotillstånd, som regel icke vinna inträde i erkänd
eller annan sjukkassa, vilket ur såväl den enskilde medlemmens som ur samhällets
synpunkt måste vara otillfredsställande.

Att nyssnämnda förhållanden särskilt torde böra beaktas, sammanhänger
därmed, att det erbjuder stora svårigheter för en lekman att bedöma, huru det
förhåller sig med en sjukkassas ekonomiska ställning. Är fråga örn en kassa
med kortvarig ersättningstid och med även i övrigt obetydliga prestationer,
är det visserligen ej särskilt svårt att komma till en ungefär riktig uppfattning
rörande den ekonomiska ställningen. Men äro utfästelserna av längre varaktighet,
kräves en analys enligt försäkringstekniska metoder, för att man skall
kunna bilda sig en säker uppfattning örn rörelsens bärighet. Att dylika i försäkringstekniskt
hänseende mer svårbedömliga föreningar äro talrikt representerade
bland de icke statsunderstödda sjukkassorna utvisas av följande sammanställning
av samtliga 710 den 30 juni 1936 registrerade icke statsunderstödda
sjukkassor, däri kassorna fördelats efter sjukhjälpstidens längd för
tolvmånadersperiod (år) räknat med viss hänsyn jämväl till högsta medgivna
antalet dylika sjukhjälpsperioder (år) för en och samma sjukdom.

Sjukhjälpstid

Antal

kassor

1) Högst 90 dagar för samma sjukdom............................................. 239

2) Utöver 90 dagar för samma sjukdom men högst 180 dagar per 12-

månadersperiod och högst under 3 år för samma sjukdom ............ 152

3) Utöver 180 dagar per 12-månadersperiod eller utöver 3 år för

samma sjukdom ..................................................................... 319

Sammanställningen ger vid handen, att 471 av de 710 sjukkassorna eller
omkring två tredjedelar bereda sjukhjälp under längre tid än 90 dagar för

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

samma sjukdom och i följd härav torde vara att hänföra till den kategori
kassor, som kunna betecknas såsom svårbedömliga i avseende på den ekonomiska
ställningen.

Med avseende å begravningskassorna får styrelsen till en början något
närmare redogöra för tidigare och nu rådande förhållanden på området, varvid
styrelsen begränsar sig till kassor med icke godkända stadgar.

Begravningskassorna ha sedan understödsföreningslagens tillkomst varit
underkastade denna lag. Emellertid har det sedan lång tid tillbaka varit
mycket allmänt inom de svenska sjukkassorna att förutom sjukhjälp även utbetala
begravningshjälp vid medlems frånfälle. Ett sådant sammanförande
av sjukhjälps- och begravningshjälpsverksamhet tillstaddes också av 1910 års
sjukkasselag.

Då lagen om understödsföreningar sedermera år 1912 infördes, rubbades
icke de enligt sjukkasselagen registrerade sjukkassornas rätt att jämväl inordna
begravningshjälp bland sina prestationer. Under åren efter understödsföreningslagens
ikraftträdande och intill förverkligandet av 1931 års
sjukkasselagstiftning bedrevs sålunda begravningshjälpsverksamhet såväl av
enligt understödsföreningslagen registrerade begravningskassor som ock av
enligt sjukkasselagen registrerade sjukkassor. Anmärkningsvärt är, att medan
begravningskassorna såsom understödsföreningar icke voro underkastade vare
sig materiella föreskrifter rörande verksamhetens ändamålsenliga inrättande
eller teknisk övervakning och kontroll av verksamheten från tillsynsmyndighetens
sida, gällde de bestämmelser av rakt motsatt innebörd, som innehöllos
i 1910 års sjukkasselag, även den av sjukkassorna bedrivna begravningshjälpsverksamheten.

Enligt 1931 års sjukkasselagstiftning gäller beträffande de statsunderstödda
(erkända) sjukkassorna, att de icke få meddela begravningshjälp. I
fråga om sjukkassor, som registrerats enligt understödsföreningslagen men
icke antagits till erkända sjukkassor, gäller däremot icke någon motsvarande
bestämmelse. Begravningshjälp meddelas sålunda även inom den nuvarande
lagstiftningens ram icke blott av begravningskassor, d. v. s. kassor, som ha
denna prestation till uteslutande eller huvudsakligt ändamål, utan även av
sjukkassor. Genom att sjukkassorna äro underkastade understödsföreningslagen,
gäller emellertid till skillnad från tidigare förhållande, att all begravningshjälpsverksamhet
är underkastad nämnda lag, vare sig den sålunda bedrives
av begravningskassa eller sjukkassa.

Med avseende å den tekniska kontrollen av verksamheten har den nya lagstiftningen
i fråga örn den begravningshjälpsverksamhet, som tidigare bedrivits
av de enligt 1910 års sjukkasselag registrerade sjukkassorna, i övervägande
antalet fall medfört, att tillsynsmyndigheten förlorat sina tidigare
befogenheter i kontrollavseende. Där kassorna med sin sjukhjälps verksamhet
inordnat sig i den statsunderstödda sjukkasseorganisationen, bär begravningshjälpsverksamheten
visserligen i en del fall överlåtits på någon understödsförening
med godkända stadgar eller på försäkringsbolag. I flertalet fall har
verksamheten emellertid kommit att bedrivas av understödsföreningar utan
godkända stadgar. Vad beträffar de tidigare registrerade sjukkassor, som
ställt sig utanför det statsunderstödda sjukkasseväsendet, så Ira dessa i allmänhet
bibehållit begravningshjälpsverksamhetcn såsom en sidoprestation.

Redan nu anförda förhållande, att begravningshjälpsverksamheten i stort
sett numera intager en sämre ställning i säkerhetsavseende än tidigare, synes
ägnat att belysa behovet av teknisk övervakning och kontroll beträffande
denna verksamhet. Behovet i fråga framträder emellertid än ytterligare, örn
man tager i närmare betraktande de principer för avgiftsberäkning och fondbildning,
som äro betingade av denna verksamhets natur. Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

dessa principer torde vara uppenbart, att det icke gärna är möjligt för lekmannen
att vare sig uppskatta avgiftsbehovet inom en begravningskassa eller
bedöma, huruvida fondbildningen fortgår i det tempo, som erfordras för att
kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser icke skall äventyras. Med avseende
å de föreningar, som meddela både sjukhjälp och begravningshjälp,
kommer härtill, att de olikheter med avseende å avgiftssättning och fondbildning,
som betingas av de båda verksamhetsgrenarnas olika natur, kunna vara
ägnade att ingiva lekmannen en felaktig uppfattning av den ekonomiska utvecklingen.
Är sjukhjälpstiden kort, kräves för sjukhjälpsverksamhetens del
en tämligen ringa fondbildning, medan för begravningshjälpsverksamhetens
del avsättning till fond måste anses oundgängligen nödvändig. Då nu sjukhjälpsverksamheten
med hänsyn till den väsentligt större ekonomiska omsättning,
som betingas av denna verksamhetsgren, naturligen uppfattas som
föreningens huvudändamål, anses allting gott och väl så länge verksamheten
i dess helhet lämnar överskott. I själva verket kan emellertid det fondbehov,
som motsvarar begravningshjälpsutfästelserna, hava ökat i sådant tempo, att
den ekonomiska ställningen trots de skenbara överskotten år från år väsentligen
försämrats. På detta sätt kan föreningens soliditet efterhand undergrävas
och, då de ledande inom föreningen icke kunnat i tid bedöma utvecklingen,
denna slutligen leda till ekonomiskt sammanbrott.

Vad slutligen beträffar pensionskassorna vill styrelsen —- varvid styrelsen
liksom ovan i fråga om begravningskassorna begränsar sig till kassör utan
godkända stadgar — till en början erinra om, att en viss kontroll rörande den
ekonomiska verksamheten är införd genom föreskriften, att försäkringsteknisk
utredning av kassans ställning med vissa tidsmellanrum skall ingivas till
tillsynsmyndigheten, som i anledning av sådan utredning kan meddela kassan
anvisning att vidtaga ändringar i grunderna för verksamheten. Å andra sidan
är emellertid att märka, att i den nuvarande lagstiftningen icke blivit sörjt
för, att pensionskassas stadgar skola innehålla tillfredsställande bestämmelser
örn premier, fondavsättning, medelsförvaitning och användning av uppkommande
överskott, eller att stadgarna i övrigt skola vara betryggande för
medlemmarna och övriga understödsberättigade. överhuvudtaget saknas i
lagen föreskrifter örn verksamhetens ändamålsenliga inrättande, varav följer,
att registrering av pensionskassa icke kan vägras, oaktat de ekonomiska grunderna
äro uppenbart ohållbara. Vid bedömandet av behovet av en ändrad
lagstiftning i syfte att framskapa ökad trygghet för pensionskassornas medlemmar
förtjänar även att uppmärksammas den i ekonomiskt hänseende betydande
omfattning, ifrågavarande verksamhet numera nått, vilket framgår
av tidigare lämnad uppgift angående pensionskassornas förmögenhetsställning.
Vidare bör beaktas, att kostnaderna även för en tämligen ringa pension
ställa sig betydligt dyra, varigenom avgiftsbetalningen i väsentligt högre grad
än i fråga om annan understödsförenings verksamhet medför ekonomisk tunga
för de försäkrade, ett förhållande som synes i alldeles särskild grad motivera
ett lagstiftningsskydd, som syftar till att tillse, att försäkringstagarna också
komma i åtnjutande av de förmåner, som skäligen motsvara deras inbetalningar.
Härtill kommer slutligen, att den tendens i avtagande riktning, som
gjort sig gällande i fråga örn dödligheten i vårt land, ävensom den sedan några
år tillbaka sjunkande räntan — vilka bägge omständigheter samverka till fördyring
av kostnaderna för pension — ytterligare accentuerar och även kan
sägas lia aktualiserat behovet av ökad kontroll över pensionskassornas verksamhet.

Vad socialstyrelsen sålunda anfört har vid de sammanträden, som inför
styrelsen hållits med representanter för olika organisationer, föranlett erin -

Kungl. Majlis proposition nr 19. 55

ringar allenast av två representanter för de icke statsunderstödda sjukkassorna,
vilka ansett behov av skärpning av gällande lagstiftning icke förefinnas.

I samtliga yttranden över socialstyrelsens förslag med undantag av det
yttrande, som avgivits av de fria sjukkassornas förbund, har vitsordats angelägenheten
av lagändringar i syfte att skänka ökad garanti för ekonomisk
stabilitet hos understödsföreningarna. De fria sjukkassornas förbund däremot
har ansett socialstyrelsens utredning icke giva vid handen, att gällande lag
vore otillfredsställande eller medförde olägenheter för understödsföreningarna
eller deras medlemmar. Så länge ansvaret för skötseln av dessa föreningars
verksamhet närmast ålegat föreningarnas styrelser, hade sunda och för såväl
samhället som föreningsmedlemmarna gagnande principer tillämpats, varför
föreningarna i stort sett kunnat infria gent emot medlemmarna åtagna utfästelser.
De nu föreslagna åtgärderna hade därför icke sin grund i några
förefintliga missförhållanden, önskade emellertid statsmakterna skärpa fordringarna
på de för närvarande icke statsunderstödda sjukkassorna, kunde rimligen
fordras, att åtminstone ett mindre statsbidrag (förvaltningsbidrag) tillerkändes
dessa kassor.

För ett nutida betraktelsesätt framstår det såsom naturligt, att staten utövar
legal kontroll över sådana inrättningar, hos vilka allmänheten i ena eller
andra formen kan göra kapitalinsättningar för framtida behov. Sålunda givas
i lagstiftningen ingående regler örn, huru bankrörelse ävensom affärsmässig
försäkringsrörelse må bedrivas, och staten vakar genom särskilda kontrollorgan
över, att dessa regler i praktiken följas. Även den av understödsföreningarna
bedrivna, icke affärsmässiga försäkringsverksamheten har befunnits
böra underkastas en motsvarande lagstiftning och kontroll. Lagen örn
understödsföreningar ger dock, till skillnad från lagarna örn bankrörelse och
örn försäkringsrörelse, mycket ofullständiga regler rörande de ekonomiska
betingelserna för den av lagen omfattade verksamheten, och kontrollen över
denna är väsentligen av rent formell art. Åt understödsföreningarna själva
laar alltså i huvudsak överlämnats att efter eget gottfinnande planera och
bedriva verksamheten. Såsom skäl härför hava framhållits olägenheterna av
att binda denna i många skiftande former framträdande folkliga och socialt
värdefulla självhjälpsrörelse med föreskrifter, vilka kunde befaras utan motsvarande
nytta hindra'' utvecklingen av densamma. Denna synpunkt bör förvisso
alltjämt beaktas. Emellertid bidrager å andra sidan en dylik i och för
sig önskvärd utveckling till att framhäva behovet av offentlig garanti för att
rörelsen ifråga bedrives i ekonomiskt sunda former. Med den omfattning
understödsföreningsväsendet numera erhållit kan det allmänna knappast
underlåta att påtaga sig ett visst ansvar för att de talrika och i regel mindre
väl situerade föreningsmedlemmarna erhålla full valuta för sina till föreningarna
överlämnade besparingar, vilka, såsom utredningen i detta ärende
utvisar, sammanlagt uppgå till högst betydande belopp. Såsom stöd för
kravet på skärpt offentlig kontroll kan också med skäl åberopas de invecklade
kalkyler, varmed cn även i enkla former bedriven försäkringsverksamhet har

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

att arbeta, och vilka kalkyler man icke kan förvänta att föreningsmedlemmarna
och knappast heller föreningarnas funktionärer skola kunna till fullo behärska.
Att svårare faktiska missförhållanden hittills sällan kommit till synes kan
visserligen med glädje konstateras men utgör enligt min mening icke tillräcklig
anledning att underlåta eller uppskjuta en i och för sig motiverad
reform. Mot ett uppskov talar för övrigt även det förhållandet, att den sedan
några år sjunkande räntenivån ävensom den alltjämt fortgående höjningen av
medellivslängden kunna befaras för åtskilliga föreningar hava medfört hittills
icke fullt klarlagda ofördelaktiga konsekvenser.

En av mig sålunda förordad reform har uppenbarligen intet samband med
frågan örn statsbidrag till understödsföreningarna eller någon viss art av
sådana föreningar. Yad de fria sjukkassornas förbund härutinnan anfört
föranleder därför i detta sammanhang intet vidare yttrande från min sida.

Huvudgrunderna för en reform.

Allmänna synpunkter.

I den redogörelse socialstyrelsen lämnat för innebörden i sitt förslag har
styrelsen inledningsvis anfört i huvudsak följande.

Vid övervägandet av de åtgärder på lagstiftningens område, som kunna
ifrågakomma för ernående av större ekonomisk säkerhet beträffande understödsförenings
utfästelse än som för närvarande är till finnandes, måste utgångspunkten
för bedömandet vara, att ifrågavarande verksamhet är en art av
försäkringsrörelse.

I motsats till vad fallet är med ekonomiska företag i allmänhet gäller beträffande
försäkringsorgan, att den ekonomiska ställningen icke kan med tillräcklig
grad av säkerhet bedömas enbart med ledning av förhållandet mellan
inkomster och utgifter under ett år eller under en kortare följd av år. För ett
sådant bedömande är man i stället hänvisad att tillämpa vissa statistiska och
matematiska metoder, vilka gå under benämningen försäkringsteknik. I den
lagstiftning, som genomförts beträffande den affärsmässiga försäkringsverksamheten
— lagen örn försäkringsrörelse den 25 maj 1917 — har man helt och
hållet lagt det försäkringstekniska betraktelsesättet till grund för bedömandet
av den ekonomiska säkerheten beträffande livförsäkringsföretagens ekonomi,
varigenom denna verksamhet förlänats en mycket hög grad av soliditet. Vill
man söka åstadkomma, att understödsföreningarnas verksamhet blir i möjligaste
mån säkerställd, torde vara ofrånkomligt, att försäkringstekniska synpunkter
och metoder även här komma till tillämpning dels vid uppgörandet
av de ekonomiska grunderna för verksamheten och dels för bedömandet av
den ekonomiska utvecklingen under rörelsens gång. Några andra metoder för
bedömandet av den ekonomiska säkerheten hos föreningarna stå nämligen
icke till buds.

Att vid säkerhetsfrågans avgörande beträffande understödsföreningarna
låta sig helt ledas av försäkringstekniska synpunkter synes dock icke vara
påkallat eller lämpligt. Understödsföreningsväsendet har karaktären av en i
försäkringsform bedriven folklig självhjälpsrörelse, där samhörighetskänslan
och viljan till inbördes bistånd varit och är i hög grad bestämmande för verksamhetens
gestaltning. Ett strängt genomförande av försäkringstekniska
principer skulle därför säkerligen i många fall, särskilt där verksamheten är

Kungl. Majus proposition nr 19.

av mindre omfattning eller av jämförelsevis enkel beskaffenhet, vara för
rörelsen väsensfrämmande och sannolikt även få direkt skadliga verkningar.

Därtill kommer, att rättigheter och skyldigheter, som må finnas föreskrivna
i en understödsförenings stadgar, kunna ändras i ena eller andra riktningen
genom av föreningen i laga ordning fattade beslut. Det synes uppenbart, att
detta förhållande onödiggör så rigorösa fordringar i försäkringstekniskt avseende,
som måste uppställas för ett försäkringsbolag, där den enskilde försäkringstagarens
rätt gentemot bolaget är fastställd genom ett individuellt
försäkringsavtal, vilket i regel icke kan hävas eller ändras utan ömsesidig
överenskommelse.

Yad socialstyrelsen sålunda anfört har icke föranlett erinringar i något av
de avgivna yttrandena.

Den åtskillnad, som inom lagstiftningen gjorts mellan affärsmässigt och Departementsicke
affärsmässigt bedriven personförsäkringsverksamhet, är, såsom social- chefen.
styrelsen framhållit, förestavad av vissa historiska och praktiska hänsyn. I
den man dessa hänsyn anses böra vika för säkerhetskravet, vilket kan sägas
väsentligen behärska den för den affärsmässiga försäkringsverksamheten
gällande lagstiftningen, lära därför principerna för denna lagstiftning böra
införlivas även med lagstiftningen för understödsföreningarna. Såsom jag
tidigare framhållit, bör dock allt fortfarande tillbörlig hänsyn tagas därtill, att
alltför tyngande säkerhets- och kontrollföreskrifter kunna befaras menligt inverka
på fortbeståndet och den vidare utvecklingen av understödsföreningsväsendet.
Jag delar alltså till fullo den uppfattning, som kommit till uttryck
i inledningen till socialstyrelsens redogörelse för innebörden av styrelsens
reformförslag.

Begreppet understödsförening.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse även till behandling upptagit frågan örn
behovet av en klarare avgränsning av understödsföreningslagens tillämpningsområde
samt härutinnan anfört:

I ett föregående sammanhang har styrelsen försökt att i korthet angiva
karaktärsåtskillnaden mellan verksamheten i understödsföreningarna å ena
sidan och de affärsmässiga försäkringsföretagen å den andra. Denna skillnad
måste tillmätas grundläggande betydelse och kan i själva verket anses utgöra
huvudmotivet för att understödsföreningsväsendet underställes en särskild,
från lagen örn försäkringsrörelse skild lagstiftning. Men understödsföreningslagen
bör då också taga sikte på, att denna karaktärsåtskillnad upprätthålles.

I syfte, som här är i fråga, har i lagen inrymts en bestämmelse av innebörd,
att understödsförening icke må driva affärsmässig försäkringsrörelse. Därigenom
har det dock icke varit möjligt att hindra tillkomsten av föreningar,
där gemensamhetstanken skjutits i bakgrunden och verksamheten i anseende
till såväl omfattning som former i mer eller mindre utpräglad grad kommit
att få samma karaktär som den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Med den
utveckling den affärsmässigt drivna försäkringsrörelsen numera nått torde
emellertid en på detta sätt utövad verksamhet från understödsföreningarnas
sida icke hava någon egentlig uppgift att fylla. För att kunna hävda sig gentemot
försäkringsbolagens verksamhet måste en understödsförening av denna
karaktär härjämte bedriva sin verksamhet på ett sätt, som närmar sig eller
kanske rent av överskrider gränsen mot affärsmässigt utövad rörelse. Det

Departements chefen.

58 Kungl. Majits •proposition nr 19.

mäste anses direkt olämpligt, att dylika föreningar få driva verksamhet, allra
helst om de krav, som i försäkringstekniskt hänseende ställas på försäkringsbolagen,
bli eftersatta till förfång för den individuella säkerheten för medlemmarna.
Det kan ifrågasättas, örn föreningar av detta slag rätteligen höra
hemma inom understödsföreningsväsendet och örn icke deras verksamhet i
stället borde vara underkastad samma lagstiftning som den affärsmässiga försäkringsrörelsen.
I vart fall torde förtjäna att tagas under övervägande, örn
man icke i understödsföreningslagen såsom komplement till lagens förbud för
understödsförening att driva affärsmässig försäkringsrörelse borde införa en
bestämmelse, som ger möjlighet att förhindra uppkomsten av nya sådana
föreningar i framtiden, där det ej är uppenbart, att föreningarna hava en
social uppgift att fjdla. Styrelsen har i samband med utredningen funnit sig
böra upptaga denna fråga till dryftande och även övervägt införande av bestämmelse
i lagen, varigenom tillsynsmyndigheten skulle givas större möjligheter
än för närvarande att förhindra uppkomsten av föreningar, som icke
rätteligen böra inrymmas i understödsföreningsväsendet. Med hänsyn till
svårigheterna att på ett ändamålsenligt sätt tillämpa en sådan bestämmelse
har dock styrelsen för närvarande icke ansett sig böra föreslå ett införande
härav i lagen utan inskränkt sig till att göra ovannämnda påpekande i ämnet.

Försäkringsinspektionen har, med instämmande i väsentliga delar i vad
socialstyrelsen sålunda anfört, förklarat sig dock icke finna att, med den avfattning
1 § understödsföreningslagen erhållit, särskilda bestämmelser därutöver
vore erforderliga för att råda bot på de av styrelsen påtalade missförhållandena.

Svenska för säkrings föreningens sakkunnigenämnd däremot har — under
framhållande av svårigheten att bestämma begreppet »affärsmässighet» —
hemställt örn lagändring i syfte att erhålla en skarpare gränsdragning mellan
begreppen understödsförening och försäkringsbolag. På vissa anförda skäl
har nämnden ansett denna gränsdragning böra bygga på medlemsantalet och
utfästelsernas storlek samt att därvid avsevärt vidare gränser kunde tillåtas
i fråga örn slutna föreningar än i fråga örn öppna. Beträffande slutna föreningar
ville nämnden icke påyrka en snävare gränsdragning än den, som
återfunnes i gällande lag. Vad däremot anginsre de öppna föreningarna ville
nämnden föreslå, att medlemsantalet begränsades till 5,000 medlemmar samt
att utfästelsernas maximibelopp fastställdes till i fråga örn kapitalförsäkring
1,000 kronor och i fråga om pensionsförsäkring ett årligt belopp av 400 kronor.

Av förarbetena till understödsföreningslagen framgår, att frånvaron i lagen
av en definition på begreppet affärsmässig försäkringsrörelse har sin grund
i svårigheten att giva en allmängiltig formulering åt en dylik definition. En
bestämd gläns mellan understödsföreningarnas och försäkringsbolagens verksamhet
har ansetts icke kunna dragas. Därför har åt rättstillämpningen överlämnats
att i varje särskilt fall fastställa verksamhetens rätta karaktär. Svårigheten
att klart avgränsa lagens tillämpningsområde torde sedan lagens tillkomst
knappast hava minskats. Att, såsom svenska försäkringsföreningens
sakkunnigenämnd förordat, på grund därav frångå begreppet affärsmässighet
och i stället såsom gränsmärken uppställa vissa maximital för medlemsantalet
och utfästelsernas storlek, kan jag emellertid icke finna tillrådligt. Jag vill

Kungl. Majlis proposition nr 19.

härutinnan endast erinra, att en begränsning av medlemsantalet skulle stå i
uppenbar strid mot grundtankarna för den statsunderstödda verksamheten
på detta område. Det torde därför fortfarande böra överlämnas åt tillsynsmyndigheten
att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall
avgöra, huruvida en försäkringsrörelse kan anses vara affärsmässigt bedriven.

Avgiftsberäkning.

Beträffande avgiftsberäkningens betydelse inom försäkringsverksamheten
har socialstyrelsen anfört bland annat följande.

Utmärkande för en rationell försäkringsteknisk avgiftsberäkning, sådan
den tillämpas inom den affärsmässiga försäkringsverksamheten, är bland
annat — i fråga örn kapitalförsäkringen och sjukförsäkringen — att premierna
för varje i försäkringen nyinträdande årskontingent av försäkrade -—- med
hänsyn till att dessa med tiden bliva äldre och de på dem belöpande försäkringsutgifterna
följaktligen i mån därav större — till undvikande av eljest
efter hand påkallad förhöjning av premiebeloppen tilltagas högre än som
erfordras till täckande av utgifterna under tiden närmast efter inträdet.
Marginalen i premierna avväges därvid så, att det under den första försäkringstiden
uppkommande överskottet, tillvarataget och förräntat, jämnt förslår
att under den senare försäkringstiden jämte då inflytande premier täcka
de på grund av den större dödligheten eller sjukligheten uppkommande ökade
utgifterna. Premieberäkningen anpassas sålunda efter varje årskontingents
eget behov under försäkringstiden. Därigenom bliva inträffande fluktuationer
i nyrekryteringen av försäkrade utan betydelse för verksamhetens
ekonomiska utvecklingsförlopp. De för olika årskontingenter under den
första försäkringstiden uppstående premieöverskotten jämte räntor giva anledning
till uppkomsten av en fond, den s. k. premiereserven. Om förhållandena
utveckla sig på avsett sätt, bör tydligen premiereserven vid varje tid
uppgå till en viss bestämd storlek, något som kan och tid efter annan, särskilt
då försäkringen är förknippad med en starkare fondbildning av förevarande
slag och därigenom i samma mån spelar en större ekonomisk roll, även bör
kontrolleras genom försäkringsteknisk undersökning.

För understödsföreningarnas del äro, som redan anförts, vissa eftergifter
i fråga om försäkringstekniska metoder betingade av verksamhetens särkaraktär.
Dylika eftergifter kunna emellertid icke göras på måfå utan måste
grundas på ett analyserande ur försäkringsteknisk synvinkel av deras innebörd
och de konsekvenser de kunna medföra. Sker ej så och bestämmas avgifterna
-— som hittills ofta skett — väsentligen med hänsyn till behovet av
inkomster för täckande av endast de löpande utgifterna, kunna förhållandena
utveckla sig på följande sätt.

Så länge medlemmarna under föreningens första verksamhetsskede ännu
äro unga, bliva — örn förhållandena inom sjukförsäkringen och kapital försäkringen
närmast tagas i betraktande — de årliga utbetalningarna jämförelsevis
små. Allt eftersom medlemmarna bliva äldre, komma emellertid dessa
utbetalningar a.tt växa och därmed även avgiftsbehovet. I bästa fall, nämligen
under förutsättning av en jämn anslutning av nya medlemmar, inträder
då efterhand en stationär åldersfördelning. Den ständigt fortgående ökningen
av föreningens årliga utbetalningar under tiden tills dessa stationära förhållanden
i åldershänseende uppnås måste självfallet resultera i upprepade
förhöjningar av avgifterna. Härigenom kan förtroendet för föreningen lätt
nog undergrävas. Genom att avgifterna anpassats endast efter det löpande
avgiftsbehovet kommer dessutom någon fondbildning icke till stånd, med

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

den påföljd att, då det stationära tillståndet omsider inträtt, endast de inflytande
avgifterna finnas att tillgå för utgifternas täckande. Avgiftsbehovet
kommer följaktligen att i detta utvecklingsskede bliva större än örn fondbildning
ägt rum och i samband därmed inflytande räntor även kunnat tagas
i anspråk för utgifternas täckande. Avgifterna komma följaktligen att ställa
sig ogynnsammare än i andra försäkringsorgan, där avgiftsberäkningen skett
med tanke på fondbildning. Detta måste givetvis verka hämmande på anslutningen
av nya medlemmar. Avtager nyanslutningen, kunna medlemmarna
snart icke bära de växande utbetalningarna, varför föreningen nödgas upphöra
med sin verksamhet.

Det ännu inom ett flertal föreningar förekommande s. k. uttaxeringssystemet,
innebärande att de för fullgörande av föreningens utbetalningar
för dödsfall etc. erforderliga medlen uttagas av medlemmarna först i den
mån de förfalla till betalning, är tydligen i särskild grad ägnat att medföra
en sådan utveckling, som ovan återgivits. På grund härav har styrelsen
ansett, att de åtgärder på lagstiftningens område, som nu skola vidtagas, böra
innefatta en uttrycklig föreskrift, att understödsförening skall grunda sin
verksamhet på fasta avgifter.

Icke heller andra förekommande mera primitiva metoder för avgiftsbestämningen
böra enligt styrelsens mening tillåtas utan bör som allmän regel
gälla, att avgifterna skola beräknas efter en försäkringstekniskt grundad
metod, byggande på tillförlitliga antaganden rörande sjuklighet, dödlighet,
räntefot, förvaltningskostnader och övriga förhållanden, som äro av betydelse.
Härav följer, att de eftergifter i försäkringstekniskt avseende, som kunna
ifrågakomma, icke få gå längre än att avgifterna, då fråga är örn utfästelsér
av mindre omfattning, beräknas genomsnittligt för medlemmarna utan hänsyn
till inträdesålder eller med gradering på endast några få åldersgrupper.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av socialstyrelsens förslag i
fråga om avgifter och deras beräknande hänvisar jag till den föregående redogörelsen.

Vad socialstyrelsen i denna del anfört och föreslagit har i de avgivna
yttrandena föranlett erinringar av principiell innebörd endast från svenska
sjuksköterskornas allmänna pensionsförening, understödsförening, som anfört:

Enligt denna förenings stadgar vore delägare skyldig att före uppnådd pensionsålder
till föreningen inbetala minst 500 kronor, antingen på en gång
eller genom årliga insatser av minst 25 kronor, vilka finge fördelas på olika
poster under året. Mer än 2,000 kronor finge ej under loppet av ett kalenderår
för någons räkning i föreningen insättas och delägares innestående behållning
finge icke överstiga 10,000 kronor. Inom de gränser, som sålunda angivits,
kunde delägarens avgiftsbetalning godtyckligt varieras.

De ännu icke pensionerade delägarnas tillgodohavanden sammanfördes
till en särskild fond, besparingsfonden, och å tillgodohavandena gottgjordes
ränta, i huvudsak bestämd efter den för året beräknade medelräntefoten å
föreningens kapitalplaceringar, varjämte till desamma fördes arvsvinst efter
avlidna delägare i besparingsfonden.

Under det kalenderår, då delägaren uppnådde 50 års ålder, ägde hon avgöra,
om pensionen skulle börja utgå från påföljande års ingång eller om
den skulle lyftas först vid en senare tidpunkt, som finge bestämmas senast
till ingången av kalenderåret efter uppnåendet av 60 års ålder. Pensionen
bestämdes på sådant sätt, att delägarens vid inträdet i pensionsklassen förefintliga
tillgodohavande förvandlades till en livränta, som beräknades med
tillämpning av ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell samt den

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

räntefot, som styrelsen med hänsyn till påräknad ränta och övriga på förhållandena
inverkande omständigheter bestämde, varjämte till denna s. k.
avgiftspension lades viss tilläggspension. För utgående pensioner och tillläggspensioner
avsattes försäkringstekniskt beräknad premiereserv; det tillskott
till delägarnas behållning, som vore erforderligt, för att man skulle
kunna avsätta premiereserv jämväl för tilläggspensionerna, erhölles ur avkastningen
på vissa särskilda fonder, bildade genom donationsmedel m. m.

Såsom av det sagda torde framgå företedde föreningens pensionering stora
likheter med pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring, i
det pensionsbeloppet icke behövde från början fixeras utan bleve efter försäkringstekniska
grunder bestämt med hänsyn till dels den ålder, från vilken
delägaren sedermera önskade lyfta pensionen, och dels de insatser inom
vissa gränser valfria — som blivit gjorda.

Föreningen hade emellertid nu bemärkt, att socialstyrelsens förslag till
ny lydelse av understödsföreningslagen innehölle dels en bestämmelse (3 §)
örn att pension, för vars erhållande medlem erlade avgift, skulle i stadgarna
vara till storleken bestämd, och dels en bestämmelse (B 10 §) örn att understödsförening
skulle till verksamhetens bedrivande upptaga fasta å regelbundna
tider utgående avgifter. En strängt formell tolkning av dessa bestämmelser
syntes kunna lägga hinder i vägen för ett fortsatt, uppehållande
av föreningens verksamhet efter i huvudsak oförändrade riktlinjer, men ett
uppställande av sådana hinder torde väl ej få anses befogat,. då verksamheten
i stort sett bedreves efter mönster av den statliga frivilliga pensionsförsäkringen.

Yärdet och betydelsen av en rationell avgiftsberäkning inom understödsföreningsväsendet
framgår klart av socialstyrelsens nyss återgivna framställning.
-Tåg är också i det väsentliga ense med styrelsen angående syftet med
de lagbestämmelser, som härutinnan böra meddelas. Till vissa skiljaktigheter
i fråga örn detaljer mellan styrelsens förslag och departementsförslaget ämnar
jag återkomma vid redogörelsen för departementsförslagets särskilda bestämmelser.
Redan här vill jag emellertid upptaga till behandling en fråga av mer
allmän betydelse. I likhet med styrelsen anser jag det s. k. uttaxeringssystemet
icke längre böra få förekomma. Styrelsen har i sådant syfte föreslagit ett
stadgande, enligt vilket understödsverksamheten skall grundas å fasta, å
regelbundna tider utgående avgifter. Redan gällande lag synes utgå från, att
en understödsförening alltid skall upptaga fasta medlemsavgifter. Jag hänvisar
härutinnan till 8 § vid 6). Att en förening upptar fasta medlemsavgifter
torde enligt lagens mening innebära, att varje medlem är skyldig att till föreningen
erlägga visst eller vissa till sitt belopp på förhand bestämda eller
beräkueliga avgifter. Enligt denna tolkning lärer en förening sådan som
svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening upptaga fasta medlemsavgifter.
Enbart en bestämmelse därom, att understödsförening skall upptaga
fasta avgifter, torde icke innebära förbud mot tillämpning av uttaxeringssystemet
i den formen, att en förenings inkomst uteslutande består av en
fix avgift, som varje medlem har att erlägga för vart dödsfall inom föreningen.
I 8 § vid 6) gällande lag nämnas ju dödsfallsavgifter såsom exempel på fasta
avgifter. Det kan även ifrågasättas, huruvida den av socialstyrelsen föreslagna
ytterligare bestämmelsen, att de fasta avgifterna skola utgå å regelbundna
tider, skulle omöjliggöra ett dylikt uttaxeringssystem. En avgifts -

Departemcnts chefen.

Kungl. Majus proposition nr 19.

skyldighet, som infaller vid varje dödsfall inom en förening, kan onekligen
sägas vara i fråga örn betalningsterminerna bunden av en viss regel. Inlägger
man däremot i begreppet regelbundenhet den fordran, att avgifter skola erläggas
å vissa på förhand utsatta eller beräkneliga tider, synes den av socialstyrelsen
föreslagna bestämmelsen stå i strid mot stadgandet i 26 § första
stycket förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, enligt vilket stadgande
dylik kassa skall upptaga fasta medlemsavgifter endast för tid, då medlem
för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes
än i medlemmens hem. Det torde icke böra ifrågakomma att ändra
sistnämnda stadgande. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att i stället för
bestämmelse därom, att avgifterna skola utgå å regelbundna tider, i lagen
dels stadgas förbud mot att upptaga avgifter för inträffande försäkringsfall,
dels ock införes en motsvarighet till stadgandena i 33 § andra stycket andra
punkten förordningen örn erkända sjukkassor och 26 § andra stycket andra
punkten förordningen örn erkända arbetslöshetskassor, enligt vilka författningsrum
avgifterna icke må göras olika för olika grupper av en kassas medlemmar
i vidare män än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna
emellan i avseende å understödsrätt eller försäkringsrisk. Vidare synes efter
förebild av 33 § sista stycket sjukkasseförordningen böra föreskrivas, att
uttaxering må äga rum allenast därest föreningens tillgångar finnas otillräckliga
för verksamhetens behöriga utövande.

Fondbildning och försäkringsteknisk

utredning.

Socialstyrelsen har rörande dessa frågor anfört i huvudsak följande.

Även örn avgifterna bestämmas med rigorös tillämpning av gängse försäkringstekniska
beräkningsmetoder, är det dock icke säkert, att därigenom ernås
ett stabilt jämviktsförhållande mellan avgifter och utfästelser. Detta har
sin grund bland annat i den omständigheten, att den stränga lagbundenhet,
som av praktiska skäl vid beräkningen måste förutsättas med avseende å
förekomsten av dödsfall eller sjukdom, icke i verkligheten existerar. En
sådan lagbundenhet visar sig visserligen rådande i stort sett, särskilt örn
man betraktar förhållandena antingen inom ett mycket stort försäkringsbestånd,
oavsett om under längre eller kortare tid, eller inom ett mindre bestånd
under en längre tid. Ett bestånd av ringa omfattning uppvisar däremot
ofta under förloppet av en kortare tid en från det normala avvikande
dödlighet eller sjuklighet.

Örn förhållandena i en förening med avseende å dödlighet och sjukdom
gestaltade sig i överensstämmelse med den vid avgiftsberäkningen antagna
lagbundenheten, skulle föreningens ekonomi tydligen uppvisa en regelbundet
fortlöpande utveckling. De förekommande avvikelserna från det normala utöva
emellertid en störande inverkan pa det ekonomiska förloppet under verksamhetens
fortgång, vilket därigenom allt emellanåt förskjutes än i gynnsam
än i ogynnsam riktning. Förskjutningarna göra sig starkare gällande i fall,
då verksamheten är av ringa omfattning, samt bliva givetvis större, ju större
de utfästelser äro, som föreningen meddelar.

Vöre det så, att nämnda avvikelser och förskjutningar följde på varandra
i sådan ordning, att en oregelmässighet i gynnsam riktning alltid föreginge
en dylik i ogynnsam riktning, bleve det tydligen möjligt att med det i förra

Kungl. Majus proposition nr 19.

fallet uppkommande överskottet täcka den i senare fallet framträdande förlusten.
Den första åtgärden för mötande av inträffande fluktuationer i ogynnsam
riktning måste därför alltid vara, att behållningen av de vinstgivande
förskjutningarna tillvaratagas för att efter hand på angivet sätt utnyttjas.
För den skull bör i lagen påbjudas, att uppkommet överskott å verksamheten
skall fonderas samt att denna fondavsättning icke må avbrytas och ej heller
sålunda fonderade medel för annat ändamål tagas i anspråk, med mindre tillsynsmyndigheten
lämnat sitt medgivande därtill.

Emellertid är det ur trygghetssynpunkt icke tillräckligt med en fondering
sådan som den nu ifrågasatta Då det i verkligheten icke lärer inträffa, att
fluktuationerna i gynnsam och ogynnsam riktning ske i den förut nämnda
ordningen, måste föreningen även på annat sätt utrustas för denna eventualitet.
Man är därvid hänvisad till att vid beräkningen av avgifterna i dem inlägga
ett särskilt s. k. risktillägg, vilket tillföres förenämnda fond. Dessa
tillägg liksom den däremot svarande fonden (riskfonden) äro att betrakta
såsom oundgängliga redskap i en understödsförenings ekonomiska utrustning.
En noggrannare bestämning av dessa risktillägg lärer dock av praktiska
skäl icke kunna ifrågakomma beträffande understödsföreningarna, utan torde
man få nöja sig med ungefärliga värden på desamma, valda med ledning av
allmän erfarenhet. Närmare föreskrifter rörande den erforderliga storleken
av riskfonden torde icke heller lämpligen kunna uppställas för föreningarna.

_ Av det föregående torde jämväl ha framgått, att ju mindre medlemsanslutningen
är i en förening, desto större måste risktilläggen och riskfonden vara.
Detta får till följd, att i föreningar med ringa medlemsantal men jämförelsevis
stora utfästelser fordringarna i dessa avseenden måste ställas så höga,
att, vad särskilt risktilläggen beträffar, dessa bliva av den storlek, att verksamheten
hindras eller omöjliggöres. Det synes därför vara riktigast, att
man såsom princip fastslår, att en förening, som vill utfästa vissa förmåner,
alltid skall vara i stånd att uppvisa viss medlemsnumerär. Huru styrelsen
tänkt sig genomförandet av denna princip framgår av det följande. Här må
endast framhållas, att det saknas fullt objektiva grunder för uppdragande av
en skarpare gränsskillnad i här ifrågavarande avseende. Denna uppdelning
bär därför måst ske till en viss grad efter godtycke med anläggande av lämplighetshänsyn.
Så till vida äro de föreslagna gränserna dock icke godtyckliga,
som ett visst samband finnes mellan det medlemsminimum, vilket bör
uppställas för den ena eller andra gruppen, och storleken av de risktillägg,
som ifrågakomma vid avgiftsbestämningen för gruppen. Genom modifikationer
av risktilläggen inom en marginal av rimlig utsträckning äger man
möjlighet att i viss grad förlägga gränserna på sätt som ur praktiska eller
liknande synpunkter kan befinnas lämpligt. Styrelsen har därför vid efterföljande
förslag till medlemsgränser förutsatt, att risktilläggen i medlemsavgifterna
för respektive grupper skola bestämmas med vederbörlig hänsyn
tagen till det för gruppen ifrågakommande medlemsminimum.

Det sålunda anlagda betraktelsesättet leder uppenbarligen även till fastställandet
av ett lägsta medlemsantal, som måste fordras, för att en understödsförening
över huvud taget skall få driva verksamhet. Det är emellertid
också tydligt, att man i enskilda fall bör kunna medgiva undantag från en
sålunda fastställd undre gräns för medlemsantalet, för så vitt föreningen på
annat sätt säkerställts i (let hänseende, som här är i fråga. Med hänsyn till
de försäkringsmöjligheter, som erbjudas av redan bestående understödsföreningar
och försäkringsbolag, torde emellertid sådant undantag icke böra
medgivas annat än i yttersta undantagsfall, såsom då fråga är örn förening,
avsedd för de anställda vid något företag och med obligatoriskt inträde för
dessa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Inom understödsföreningar med godkända stadgar avsättes i enlighet med
föreskrifter i understödsföreningslagen för väsentligen samma ändamål som
en riskfond ehuru efter andra grunder en fond benämnd säkerhetsfonden.
Denna avsättning tillkommer örn också icke formellt så dock i realiteten i
samma ordning som riskfonden, alltså genom att försäkringspremierna tilltagas
av sådan storlek, att de medföra överskott. Denna fondbildning, som
anknytes till premiereservbildningen, växer sålunda med denna. Säkerhetsfonden
skall nämligen uppgå till 5 procent av premiereservens storlek och
får, sedan den uppnått detta belopp, icke utan särskilt medgivande minskas.
I bokslutet upptages säkerhetsfonden vid sidan av premiereserven. En anordning
av detta slag bör enligt styrelsens mening i framtiden komma till
stånd även i fråga örn andra föreningar under vissa omständigheter, särskilt
i sådana fall, då regelbunden premiereservberäkning i samband med bokslutet
äger rum. Där så sker, erfordras ingen särskild riskfondbildning vid
sidan av säkerhetsfonden.

Såsom i det föregående anförts gör sig i stort sett en bestämd lagbundenhet
gällande i fråga örn förloppet av dödlighet och sjuklighet inom ett försäkringsbestånd.
Enahanda förhållande äger i viss mån rum även beträffande
ränteavkastningen å uppsamlat kapital. Det har även redan antytts, hurusom
man vid en rationell beräkning av försäkringsavgifterna måste bygga
på bestämda antaganden rörande den närmare beskaffenheten av denna lagbundenhet.
Dessa antaganden vidlådas emellertid alltid av en viss osäkerhet.
På grund härav uppstå svårigheter att åstadkomma och vidmakthålla
den erforderliga ekonomiska jämvikten. Rubbas denna på ett stadigvarande
sätt i ogynnsam riktning, undergräves småningom föreningens soliditet. Det
är då av vikt att tid efter annan kontrollera, huru härmed förhåller sig —
något som i fråga örn försäkringsverksamhet i allmänhet icke är möjligt att
omedelbart konstatera med tillhjälp av den löpande räkenskapsföringen -—
för att i god tid kunna förebygga fortskridandet av en utveckling i felaktig
riktning. I sådant syfte har inom den affärsmässiga livförsäkringsrörelsen
i lag påbjudits ett förfarande, den årligen förekommande s. k. premiereservberäkningen,
som är ett räknemässigt konstaterande av, huruvida förefintliga
tillgångar i förening med därå i framtiden uppkommande ränteavkastning
jämte framdeles inflytande på gällande utfästelser belöpande premier förslå
till täckande av nyssnämnda utfästelser. Det må framhållas att härvid liksom
vid beräkningen av avgiften en tillförlitlig uppskattning av framtida ränteinkomsterna
utgör ett moment av synnerligen stor betydelse. Med en årlig
premiereservberäkning följer automatiskt skyldighet att vid bokslutet redovisa
tillgångar motsvarande premiereservens belopp.

I gällande understödsföreningslag föreskrives beräkning av premiereserven
endast i fråga örn föreningar med godkända stadgar, beträffande vilka gäller,
att de årligen skola avsätta premiereserv till beloppet motsvarande skillnaden
mellan kapitalvärdet av å ena sidan föreningens utfästelser av understöd och
å den andra de i framtiden inflytande nettopremierna. I mera indirekt form
påbjudes premiereservavsättning och beräkning även för pensionskassornas
vidkommande, nämligen genom en bestämmelse örn regelbundet (vart örte
år) återkommande försäkringsteknisk utredning av pensionskassas ställning.
Beträffande lagens föreskrift angående sättet för premiereservens beräknande
må emellertid framhållas, att denna är så till vida mindre tillfredsställande,
som i händelse avgiftsbetalningen enligt stadgarna fortgår endast under en
del av försäkringstiden, den icke förbrukade delen av avgiften överföres till
premiereserv endast vad själva nettoavgiften beträffar, däremot icke med den
del, som inlagts för bestridande av omkostnaderna. För de fall, då fordran
på en fullt rationell premiereservberäkning måste göras gällande, synes en
ändring i bestämmelsen därför påkallad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

För ernående av betryggande former för understödsföreningarnas verksamhet
synes ofrånkomligt, att beräkning av premiereserv kommer till användning
inom understödsföreningsväsendet i sin helhet. Eftergifter i detta
avseende torde dock vara motiverade med hänsyn till de förhållanden, varunder
understödsföreningarna arbeta, allt efter omfattningen, arten och beskaffenheten
av deras verksamhet. Bland annat får tagas hänsyn till att den
sakkunskap och de arbetskrafter, som för en premiereservberäkning erfordras,
i regel icke stå till understödsföreningarnas förfogande. Vidare får tagas i
betraktande att till följd av de med en ringa medlemsomslutning sammanhängande,
inom en understödsförening jämförelsevis ofta inträffande och
starkt framträdande kastningarna i det ekonomiska utvecklingsförloppet, som
ofta skymma de allmänna dragen av utvecklingen, en premiereservberäkning
icke kan väntas bliva säkert utslagsgivande. I de fall vidare, då en fullständigt
rationell avgiftsberäkning icke kommit till användning, försvåras en tillförlitlig
premiereservberäkning. Med hänsyn till dessa olika förhållanden
torde man för understödsföreningarnas del kunna nöja sig med att premiereservberäkning
verkställes endast vart femte år, där ej särskilda förhållanden
påkalla att sådan fondräkning verkställes oftare. I de fall, såsom i fråga
örn en sjukkassa med kort sjukhjälpstid, där för verksamheten icke erfordras
fondbildning i större utsträckning och en felbedömning av fondbehovet följaktligen
är av mindre betydelse, torde premiereservberäkning helt kunna
undvaras. En sådan anordning innebär lindring av nuvarande bestämmelser,
i vad gäller föreningar med godkända stadgar.

Tidigare har jag lämnat en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i
socialstyrelsens förslag, bland annat i vad det avser fondbildning och försäkringsteknisk
utredning, och vill jag nu hänvisa till denna redogörelse.

Svenska sjuksköterskornas allmänna pensions!örening, understödsförening,
har ■— efter förut återgiven redogörelse för de grunder, som gälla för
denna förenings verksamhet — sagt sig befara, att de av socialstyrelsen
föreslagna bestämmelserna om premiereserv kunde försvåra ett fortsättande
av föreningens verksamhet efter nuvarande grunder, särskilt vad
beträffade besparingsfonden, vilken med sin efter konjunkturerna varierande
räntegottgörelse och valfrihet med avseende å insättningarnas belopp starkt
påminde örn en sparkassa.

Någon erinran av mer väsentlig betydelse har icke i övriga yttranden gjorts
gent emot vad socialstyrelsen i nu behandlade frågor anfört och föreslagit.
Försäkringsinspéktionen har emellertid beträffande ett par i styrelsens framställning
särskilt behandlade detaljspörsmål anfört följande.

Styrelsens förslag avsåge för understödsföreningarna ett utbytande av den
nu tillämpade nettometoden för premiereservens beräkning mot en bruttometod.
För livförsäkringsbolagen, i fråga örn vilka en bruttometod redan
funnes föreskriven i 213 § lagen örn försäkringsrörelse, innebure metoden ett
hänsynstagande till förvaltningskostnadernas fördelning på anskaffningskostnader
och andra slag av kostnader på det sätt, att ett avdrag vid reservberäkningen
(s. k. zillmering) gjordes för icke amorterade anskaffningskostnader.
Vad beträffade understödsföreningar syntes det böra förutsättas, att anskaffningsprovisioner
icke förekomme och ej heller anskaffningskostnader i övrigt
annat än till obetydliga belopp. Enligt inspektionens mening borde zillmering
därför oj förekomma vid försäkring lies understödsföreningar, något som
direkt torde böra utsägas i lagtexten. Till den av socialstyrelsen föreslagna
bestämmelsen, att premiereserven skulle motsvara det belopp, varmed kapi Bihant)

lill riksdagen.1; protokoll BIUS. 1 sand. Kr 19—20. 22:1 :n 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

talvärdet av gällande utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader
översköte kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg
däri inräknade, som försäkringstagarna hade att ytterligare erlägga,
kunde sålunda exempelvis fogas ett så lydande tillägg: »I de återstående förvaltningskostnadstilläggen
skall härvid ej medräknas något belopp avseende
täckande av anskaffningskostnader.» Socialstyrelsens förslag, att försäkringsteknisk
utredning i regel skulle avgivas vart femte år, innebure ur tillsynssynpunkt
en försämring vid jämförelse med nuvarande förhållanden så till
vida, som understödsförening med godkända stadgar enligt nu gällande 86 §
vore skyldig att varje år avgiva sådan utredning. Visserligen skulle tillsynsmyndigheten
enligt förslaget, då den så funne erforderligt, äga ålägga förening
att jämväl å annan tid låta upprätta dylik utredning, men lämpligheten
av den föreslagna huvudregeln syntes i nuvarande tidsläge nied dess snabba
förändringar på räntemarknaden och därav följande krav i fråga örn ökat
aktpågivande å försäkringsinrättningars möjlighet att fullgöra sina utfästelser
kunna starkt ifrågasättas. Den möjlighet, som enligt förslaget jämväl
skulle beredas tillsynsmyndigheten att helt eller delvis befria förening av
mindre omfattning från skyldigheten att verkställa försäkringsteknisk utredning,
torde, därest som regel föreskreves årligt upprättande av sådan utredning,
kunna bereda erforderlig lättnad för smärre föreningar.

Till ett par andra i yttrandena framförda detaljanmärkningar vill jag återkomma
vid redogörelsen för departementsförslagets särskilda bestämmelser.

Departements- I gällande lag stadgas ingen allmän skyldighet för understödsföreningarna
chefen. göra avsättningar till fond. Detta är uppenbarligen en av lagens ur säker hetssynpunkt

allvarligaste brister, vilken därför vid den nu ifrågasatta reformen
bör botas. Därvid bör emellertid uppmärksammas, att behovet av
fondbildning icke är lika stort inom samtliga understödsföreningar utan i
regel växer med omfattningen av utfästelserna. Till undvikande av onödigt
tyngande föreskrifter bör man därför med hänsyn till behovets olika storlek
meddela skilda bestämmelser för olika föreningar. Å andra sidan måste
givetvis av praktiska skäl en dylik differentiering hållas inom snäva gränser.
Socialstyrelsen har härutinnan föreslagit en uppdelning av föreningarna i
två olika grupper, en för vilken blott helt allmänt stadgas, att tillgängligt
överskott i regel skall fonderas, samt en för vilken mer utförliga bestämmelser
meddelas rörande avsättningar till premiereserv och säkerhetsfond.
Styrelsens förslag i denna del föranleder allenast den erinran från min sida,
att särskilda bestämmelser rörande fondbildning redan gälla för de statsunderstödda
sjuk- och arbetslöshetskassorna, samt att anledning icke torde
föreligga att nu upphäva dessa bestämmelser. En hänvisning till desamma
synes därför böra upptagas i lagen.

Yad angår de av försäkringsinspektionen i detta sammanhang behandlade
detalj spörsmålen är jag med inspektionen ense därom, att vid beräkningen
av premiereserven hänsyn icke lämpligen bör tagas till sådan del av ännu ej
förfallna avgifter, som eventuellt belöper på anskaffningskostnader. Vad inspektionen
anfört till stöd för sitt förordande av en bestämmelse därom,
att försäkringsteknisk utredning skulle i regel avgivas varje år, föranleder
mig däremot icke att frångå socialstyrelsens förslag i denna del. Visserligen
skulle en dylik bestämmelse vid jämförelse med socialstyrelsens förslag örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

sådan utrednings avgivande i regel endast vart femte år framstå såsom ett
icke obetydligt tillskott till lagens säkerhetsföreskrifter. Emellertid innebär
skyldigheten att avgiva försäkringsteknisk utredning den för understödsföreningarna
måhända mest tyngande av de ifrågasatta nya eller utvidgade förpliktelserna.
De hänsyn, som enligt vad jag tidigare anfört måste i detta
avseende tagas till understödsföreningsväsendets karaktär av folklig självhjälpsverksamhet,
böra därför föranleda till iakttagande av största försiktighet
särskilt på denna punkt. Vid de sammanträden, som inför socialstyrelsen
hållits med representanter för understödsföreningarna, har det också konstaterats
vara ett allmänt önskemål, att försäkringsteknisk utredning i fråga örn
alla understödsföreningar skulle verkställas allenast vart femte år. I förhållande
till detta önskemål innebär socialstyrelsens förslag så till vida en
skärpning, som enligt förslaget tillsynsmyndigheten skall kunna på given anledning
ålägga viss förening att oftare än vart femte år avgiva sådan utredning.
Därmed torde vid avvägningen av de skilda intressen, som här stå
emot varandra, säkerhetskravet hava blivit tillbörligen tillgodosett.

Till några andra fondbildningen och den försäkringstekniska utredningen
berörande detaljspörsmål torde jag få anledning återkomma vid behandlingen
av frågan om gruppindelning och i samband med redogörelsen för departementsförslagets
särskilda bestämmelser.

Gruppindelning.

I sin utredning har socialstyrelsen närmast efter behandlingen av spörsmålen
om avgiftsberäkning och fondbildning anfört i huvudsak följande.

Ett praktiskt hänsynstagande till de olika förhållanden, som ovan berörts,
leder till en uppdelning av understödsföreningarna i olika grupper. Normerande
för denna gruppindelning blir å ena sidan de olika modifikationer med
avseende å avgifter, fondbildning och redovisning av premiereserv, som
kunna ifrågakomma alltefter verksamhetens omfattning och karaktär, och
å andra sidan de krav, som i de olika fallen skola ställas i fråga örn medlemsomslutning
och dylikt. Men utformandet av denna gruppindelning måste
lämna spelrum för ett visst godtycke. Detta gör det möjligt att taga rent
praktiska hänsyn och sålunda bland annat genomföra en tämligen långt
driven standardisering.

Yad särskilt medlemsomslutningen beträffar synes man lämpligen kunna
nöja sig med, förutom den undre medlemsgränsen för att föreningen överhuvudtaget
skall få driva verksamhet, en enda ytterligare medlemsgräns att
gälla för det fall, då verksamheten nått viss större omfattning eller eljest
är ur risksynpunkt i särskild grad utsatt. Först berörda gräns torde oberoende
av verksamhetens art kunna .bestämmas till etthundra medlemmar.
Sjunker medlemsantalet under denna gräns, kan man nämligen knappast
längre påräkna sådan utjämning i riskhänseende, som överhuvudtaget är en
förutsättning för försäkringsverksamhet. Ett undantag bör dock gälla beträffande
pensionskassa, som har uteslutande till ändamål att bereda ålderspension.
Såsom i det följande skall närmare utvecklas, är nämligen en sådan
verksamhet mindre utsatt för ekonomiska rubbningar till följd av tillfälliga
fluktuationer än annan försäkringsrörelse. Man synes därför kunna nöja sig
med en lägre medlemsgräns, i vilket hänseende styrelsen föreslår femtio
medlemmar. Det minsta medlemsantalet för en förening, som vill driva en

Kungl. Majus proposition nr 19.

verksamhet, för vilken på grund av utfästelsernas större omfattning mera
stränga bestämmelser böra gälla i försäkringstekniskt hänseende, vill styrelsen
åter föreslå till femhundra.

Genomförandet av ovanberörda gruppindelning samt uppdragandet av
gränserna mellan grupperna med avseende på de olika förmåner, som föreningarna
meddela, kan i viss utsträckning ske parallellt för de tre huvudtyperna
av understödsföreningar, sjukkassor, begravningskassor och pensionskassor.
Emellertid äro de tre verksamhetsarterna i mångt och mycket
så egenartade, att den närmare utredningen i hithörande avseenden synts
böra genomföras särskilt för varje verksamhetsart.

Yad då först sjukkassorna beträffar är för dem utmärkande, att understödet
utgöres av ett kontant till storleken jämförelsevis obetydligt dagligt
belopp (sjukpenningen), utgående under en längre eller kortare men i regel
begränsad tid, sjukhjälpstiden.

Vid bedömandet av avgiftsbehovet i en sjukkassa använder man såsom
mått på sjuklighetens storlek de s. k. sjuktalen, angivande det genomsnittliga
antalet sjukdagar exempelvis per 100 medlemmar under loppet av ett
år, då därvid endast sådana dagar inräknas, som falla inom den stipulerade
sjukhjälpstiden. Till belysande av sjuklighetens beroende av levnadsåldern
må hänvisas till de siffror, som äro meddelade i efterföljande tablå, och vilka
angiva sjuktalens storlek inom olika åldrar vid olika längd på sjukhjälpstiden.
Siffrorna äro hämtade ur 1928 års pensionsförsäkringskommittés be -

Sj liktal.

Ålder	Ersättningstid	vid varje	sjukdomsfall
90 dagar	180 dagar	1 år	2 år	Obegränsad
Män 15—20........	9.66	10.75	11.85	12.90	17.46
20—25 ........	8.86	9.94	11.00	12.04	16.58
25—30 ........	8.27	9.32	10.37	11.38	15.85
30-35 ........	7.87	8.90	9.93	10.92	15.25
35-40 ........	7.63	8.64	9.65	10.62	14.81
40—45 ........	7.70	8.79	9.89	10.94	15.34
45—50 ........	8.16	9.51	10.85	12.14	17.35
50—55 ........	8.94	10.65	12.35	13.99	20.29
55—30........	10.10	12.36	14.66	16.90	25.02
60-65 ........	11.72	14.83	18.13	21.40	32.5 2
65-70 ........	13.95	18.84	23.18	28.11	43.40
70—75 ........	16.94	23.21	30.50	38.il	59.22
75-80 ........	20.91	30.02	41.17	53.25	82.9 8
80-85 ........	26.13	39.50	56.88	76.56	120.05
Kvinnor 15—20........	8.89	10.37	11.86	13.2 9	19.93
20-25 ........	8.5 6	10.05	11.53	12.96	19.7 3
25-30 ........	8.32	9.81	11.29	12.7 2	19.52
30—35 ........	8.17	9.65	11.14	12.57	19.32
35—40 ........	8.12	9.61	11.10	12.53	19.17
40—45 ........	8.25	9.78	11.31	12.79	19.43
45-50 ........	8.61	10.26	11-92	13.51	20.40
50—55 ........	9.23	11.08	12.93	14.71	22.05
55-60 ........	10.17	12.38	14.63	16.82	25.27
60—65 ........	11.56	14.40	17.41	20.39	31.03
65-70 ........	13.56	17.46	21.78	26.17	40.li
70 -75 ........	16.40	22.09	28.69	35.60	54.96
75-80 ........	20.86	29.io	39.80	51.40	80.34
80—85 ........	25.79	39.7 7	57.93	78.51	125.26

Kungl. Majus proposition nr 19.

tänkande, del II (Statens offentliga utredningar 1932: 36) och grunda sig på
omfattande undersökningar rörande sjukligheten inom de svenska sjukkassorna.
Av sammanställningen utläses, att sjuktalen öka avsevärt med
stigande levnadsålder. Men härjämte kan iakttagas, att denna ökning går i
snabbare tempo ju längre sjukhjäipstiden är. Såsom exempel härpå må anföras,
att medan vid en sjukhjälpstid av 90 dagar sjuktalet från åldern 35—-40 år till åldern 65—70 år ökar med cirka 80 procent för män, motsvarande
ökning vid en sjukhjälpstid av 180 dagar uppgår till 110 procent, vid en
sjukhjälpstid av 1 år till 140 procent, av 2 år till 165 procent samt slutligen
vid obegränsad sjukhjälpstid till cirka 200 procent.

Vid en indelning av sjukkassorna i grupper i anslutning till vad ovan anförts
har man framförallt att taga hänsyn till det betydligt större värde för
individ och samhälle, som en långfristig sjukhjälpstid har i jämförelse med
en kortvarig. Härtill kommer, att den hänsyn till försäkringsriskens ökning
med stigande levnadsålder, som vid avgiftsberäkningen måste komma i betraktande,
kräver större hänsynstagande då sjukhjäipstiden är lång, varför i
sådant fall de eftergifter beträffande beräkningsmetodernas noggrannhet,
som ur förut anförda synpunkter må kunna medgivas beträffande sjukkassor,
måste tillämpas med större varsamhet.

På grund av anförda förhållanden bör tydligen sjukhjälpstidens längd
vara normerande vid genomförandet av den gruppindelning för sjukkassornas
del, varom här är fråga. Då en sjukhjälpstid av 90 dagar för varje sjukdomsfall
vunnit burskap inom sjukkasseverksamheten såsom ett nöjaktigt prestationsminimum,
och en så begränsad understödsverksamhet icke erbjuder
större svårigheter att bemästra och överblicka i ekonomiskt avseende, har
styrelsen funnit denna gräns böra godtagas att gälla såsom ett maximum
för de sjukhjälpsprestationer, beträffande vilka en avgiftsbestämning enligt
mera enkla metoder må kunna komma till användning. Inom denna gräns
bör avgiftsbestämningen kunna ske utan hänsyn till inträdesålder eller med
gradering efter några få åldersgrupper med ledning huvudsakligen av det
löpande utgiftsbehovet. I hithörande fall torde därför någon premiereservberäkning
icke behöva ifrågakomma.

I detta sammanhang må erinras, att sjukkassor finnas, vilka meddela sjukhjälp
— enbart eller vid sidan av ett kontant understöd — i form av ersättning,
helt eller delvis, för den kostnad, medlem fått vidkännas för sjukvård
av ett eller annat slag, såsom läkarvård och läkemedel. Av den erfarenhet,
som vunnits på ifrågavarande område, vill det synas som örn större fordringar
icke behövde ställas på de ekonomiska grunderna för ifrågavarande
verksamhet än som ovan ansetts påkallade beträffande sjukkassor, som meddela
kontant sjukhjälp under högst 90 dagar för varje sjukdomsfall.

Utsträckes sjukhjälpen i tiden längre än till 90 dagar, måste emellertid
fordringarna ställas högre. Sålunda kan här exempelvis en viss gradering av
avgiften efter inträdesålder vara på sin plats. Men framförallt måste avgifterna
tilltagas så att de förslå till mötande av de stegrade sjukhjälpskrav,
som efterhand inträda med medlemsbeståndets naturliga åldrande. För detta
ändamål erfordras en försäkringstekniskt grundad fondbildning, vilken även
bör innefatta den särskilda fondering, som erfordras för regleringen av de
vid värjo tidpunkt pågående sjukdomsfallen. Flir en betryggande utveckling
av verksamheten är vidare ofrånkomligt, att föreningen erbjuder den stabilitet,
som endast kan vinnas genom en större medlemsomslut.ning. Till det
nu anförda kommer, att sjukkassor med den omfattning av understöden, varom
här kan vara fråga, ofta komma att sträcka sin verksamhet in över det område,
som underlagts den statsunderstödda sjukkasseverksamheten, och därigenom
komma att stå med den i en för dess utveckling hinderlig konkurrens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Någon egentlig anledning till särskilda eftergifter i fråga om fordringarna
på en rationellt ordnad ekonomi förefinnes därför knappast, detta så mycket
mindre som här ifrågavarande sjukkassor i avsaknad av det till de erkända
sjukkassorna utgående statsunderstödet äro i behov av en större ekonomisk
bärkraft. Man bör därför i vart fall kunna kräva, att dessa kassor i fråga örn
avgiftsberäkning och fondbildning uppfylla minst samma fordringar som de
erkända sjukkassorna.

Då sjukhjälpstiden utsträckes i mera betydande grad, göra sig vissa förhållanden
gällande, som påkalla särskild uppmärksamhet och varsamhet. I
detta hänseende bör i första hand beaktas, att ett under längre tid fortgående
sjukdomstillstånd vanligen övergår i bestående arbetsoförmåga eller
invaliditet. Ett understöd, ägnat att motsvara den sjukes behov, kommer
under sådana förhållanden att utgå under avsevärd tid, merendels under den
återstående livstiden, och sålunda i väsentlig grad att få karaktären av pension.
Meddelande av dylikt understöd hör därför mera hemma inom pensionsförsäkringen.
Skall en sjukkassa emellertid meddela understöd, varom
här är fråga, måste verksamheten i varje fall vara anordnad efter fullt ut lika
betryggande grunder, som enligt vad i det följande närmare utvecklas skall
gälla i fråga om pensionskassa, som meddelar invalidpension. Detta innebär,
att ovan angivna regler i fråga örn avgiftssättning och fondbildning icke
längre fylla måttet. Fastmer erfordras en fullt försäkringsmässig anordning
i huvudsaklig överensstämmelse med de föreskrifter, som nu gälla beträffande
understödsföreningar med godkända stadgar. Var gränsen sedan skall dragas
för den högsta sjukhjälpstid, som bör medgivas utan att verksamheten
anordnas efter sådana strängare grunder, måste i viss grad bli en lämplighetsfråga.
Då för de erkända sjukkassorna av delvis samma skäl som de nyss
anförda sjukhjälpstiden i praktiken är begränsad till högst 3 år för ett sammanhängande
sjukdomstillstånd, torde emellertid icke heller för fall, varom
här är fråga, ett större maximum böra medgivas. Enligt styrelsens mening
påkallas samtidigt en begränsning av den tiel, under vilken sjukhjälp må utgå
under loppet av ett år till en och samma medlem. I sådant hänseende
vill styrelsen föreslå ett maximum av 180 dagar, vilket dagantal redan nu
utgör högsta gränsen i förevarande hänseende för huvudparten av de icke
statsunderstödda sjukkassorna.

Till vad nu anförts må anmärkas, att i händelse sjukkassa även meddelar
begravningshjälp, vilket ofta förekommer, sjukhjälps- respektive begravningshjälpsverksamheten
bör med hänsyn till dess omfattning i det särskilda
fallet var för sig vara anordnad enligt de fordringar, som skola gälla för
verksamheten i fråga.

För kapitalförsäkring sverksamhetens vidkommande göra sig vid övervägandet
av säkerhetsfrågan i viss mån andra synpunkter gällande än i fråga
örn sjukkassorna.

Vid övervägandet av de bestämmelser, som i säkerhetsavseende böra
gälla i fråga örn kapitalförsäkringsföreningar, har styrelsen funnit lämpligt
att göra åtskillnad mellan å ena sidan de kassor, där understödet är så begränsat,
att det kan anses utgöra begravningshjälp i egentlig mening, och
å andra sidan de föreningar, där understödet är större och sålunda må kunna
anses avsett att jämväl täcka andra behov, som uppkomma för de efterlevande
på grund av dödsfallet. Det synes lämpligt att införa särskilda beteckningar
på dessa bägge slag av föreningar, och vill styrelsen i sådant hänseende föreslå
benämningen begravningskassor för de förra och livförsäkringskassor för
de senare.

Att angiva den gräns för understödets storlek, som skall vara bestämmande
för, huruvida föreningen skall vara att anse såsom begravningskassa eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

icke, är givetvis förenat med svårighet. Med ledning av förhållandena på
detta område, bland annat rörande den s. k. eldbegängelseförsäkringen, vilken
under senaste tid vunnit stor utbredning och där man ansett ett försäkringsbelopp
av 300 kronor tillfyllest, torde emellertid sistnämnda belopp kunna
fastställas såsom en lämplig gräns i förevarande avseende.

Vad då först begravningshjälpsförsäkringen beträffar, så är det uppenbart,
att då denna är i allo jämförlig med den egentliga livförsäkringen, den
även bör i princip ordnas enligt samma grunder, som inom den affärsmässiga
livförsäkringsrörelsen tillämpas för säkerställande av försäkringens ekonomi.
Med avseende på avgifter och fondbildning gäller i fråga om all hithörande
verksamhet till följd av den snabba ökning dödsfallsrisken undergår med
stigande levnadsålder, att avsättning av premiereserv är en livsbetingelse.
Den omständigheten, att de ekonomiska risker, som äro anknutna till begravningshjälpsförsäkringen,
äro obetydliga, motiverar å andra sidan eftergifter i
avseende på försäkringstekniska metoder, i vilket hänseende en genomsnittlig
avgiftsbestämning närmast kommer i fråga. I princip bör emellertid
försäkringsteknisk beräkningsmetod tillämpas vid bestämmandet av medlemsavgifterna,
varjämte beräkning av premiereserv enligt försäkringstekniska
grunder bör äga rum.

Där kapitalunderstödet utgår med högre belopp än 300 kronor men icke
överstiger 500 kronor och fråga sålunda är örn en livförsäkringskassa, erhåller
verksamheten visserligen en karaktär, som är delvis väsensskild från
den egentliga begravningshjälpsverksamheten, men torde med hänsyn till det
försäkringsmässiga anordnandet dock i det stora hela samma krav kunna
uppställas som för begravningskassornas del. Avgiftsberäkningen kräver
dock i detta fall större försiktighet, bland annat en mera noggrann gradering
efter inträdesålder. Yad angår medlemsanslutningen så bör med hänsyn
till den större försäkringsrisken kravet i detta hänseende däremot ställas
högre än beträffande begravningskassorna. Såsom tidigare anförts bör såsom
minimum gälla en medlemssiffra av 500.

Utfästes kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, skola enligt nuvarande
lagbestämmelser föreningens stadgar vara av tillsynsmyndigheten godkända.
Genom denna föreskrift är för närvarande en mycket bestämd gränsskillnad
fastslagen mellan hithörande föreningar och övriga livförsäkringsföreningar.
Så har uppenbarligen skett med hänsyn till såväl den större
betydelse, understödet i detta fall har för medlemmarna, som också, och måhända
i främsta rummet, till de större krav som ur försäkringsmässiga synpunkter
böra uppställas för verksamhetens tryggande. Dessa krav böra utan
tvivel alltjämt vidhållas och till och med i visst avseende skärpas på sätt
tidigare angivits. Det absoluta understödsmaximum, som föreskrivits i lagen,
bör även bibehållas, i varje fall icke höjas.

Jämförelsevis mest egenartad är den understödsföreningsverksamhet, som
utövas av pensionskassorna. Utmärkande för denna verksamhet och ägnat
att motivera en i särskild grad betryggande försäkringsmässig anordning är
understödens storlek och betydelse för de försäkrade. En pension eller livränta
representerar i allmänhet även vid ett förhållandevis litet årligt belopp
ett ganska betydande värde och avser oftast att utgöra ett väsentligt bidrag
till vederbörandes åldersförsörjning eller försörjningen av de efterlevande
vid hans död. Då medlen till understödet skola åstadkommas huvudsakligen
eller till avsevärd del genom avgifter under den medlemstid, som föregår
ponsionsfallet, erfordras uppenbarligen, att dessa avgifter omsorgsfullt
avvägas samt lika sorgfälligt genom fondering tillvaratagas och förvaltas.

Under anförda förhållanden böra fordringarna i säkerhetsavseende med
avseende på pensionskassorna vara strängare än i allmänhet ansetts erforder

Kungl. Majus proposition nr 19.

ligt i fråga örn sjukkassor och begravningskassor. Sålunda bör i princip
envar pensionskassa vara underkastad lika betryggande bestämmelser rörande
avgifter och fondbildning, som nu gäller för understödsföreningar med godkända
stadgar. Emellertid torde å andra sidan vissa jämkningar med avseende
å de fordringar i försäkringstekniskt hänseende, som detta innebär,
kunna företagas med hänsyn till de förhållanden, under vilka pensionskassorna
i regel utöva sin verksamhet. I det övervägande antalet fall är pensionskasseverisamheten
nämligen anknuten till visst företag och avsedd sålunda
att förmedla en pensionering av företagets personal eller personalens
efterlevande, med eller utan bidrag eller annat ekonomiskt stöd av företagaren.
Merendels är därvid anslutningen till pensionskassan obligatorisk
för personalen på grund av avtal. Där så är förhållandet garanteras en fortgående
rekrytering av medlemmar — i regel unga och hänförliga till en
ganska begränsad åldersgrupp — vilket oftast medgiver en enhetlig avgiftsbestämning
enligt försäkringstekniska grunder i övrigt.

Men även i fråga örn medlemsomslutningen böra fordringarna kunna jämkas
med hänsyn till pensionskassornas anförda uppgift att förmedla pensioneringen
av de anställda vid något företag. Vid bedömandet av frågan
örn medlemsomslutning bör beaktas i första hand, att förhållandena med avseende
å faran för mera tillfälliga störningar i verksamhetens förlojip
gestalta sig olika alltefter verksamhetens art, i vilket hänseende pensionskassorna
kunna på ett naturligt sätt uppdelas i trenne väsentligen olika
grupper, nämligen dels kassor, som endast meddela ålderspensioner åt medlemmarna
då de uppnått stadgad pensionsålder, dels kassor, som bereda
ålderspensioner i förening med pensioner åt medlemmarnas efterlevande och
dels slutligen kassor, som utfästa pensioner åt de efterlevande utan samband
med ålderspensioner.

Inom de förstnämnda kassorna göra sig de tillfälliga fluktuationerna i
verksamhetsförloppet i jämförelsevis ringa grad gällande, åtminstone till den
del de gå i ogynnsam riktning. Fluktuationer av det ogynnsamma slaget
betingas nämligen till väsentlig del av tillfällig minskning i dödligheten
bland de försäkrade, som dock enligt sakens natur näppeligen kan tänkas
få större dimensioner. En mera katastrofartad tillfällig dödlighetsminskning
är sålunda överhuvudtaget knappast tänkbar. Ett motsatt förhållande
äger rum med avseende å den pensionsförsäkring, som avser att bereda pensioner
till efterlevande utan samband med ålderspension. Vid tätare dödsfall,
föranledda exempelvis genom olyckshändelse av större omfattning eller
av pågående farsot, kan kassans ekonomi drabbas av en påkänning av mer
eller mindre katastrofartad styrka. I det fall slutligen, då pensionskassa
meddelar ålderspension i förening med pensioner till efterlevande, är visserligen
en anhopning av dödsfall i och för sig ägnad att åsamka kassan en
större förlust, men därigenom att kassan samtidigt undslipper att utbetala
de ålderspensioner, som blivit utfästa till de genom dödsfallen avgångna
medlemmarna, uppväges förlusten i förra fallet av den vinst, som kassan gör
i det senare fallet.

Då det gäller att med största möjliga beaktande av de förhållanden, varunder
pensionskassorna i regel utöva sin verksamhet, säkerställa en pensionskassa
med hänsyn till de tillfälliga riskerna, böra tydligen på grund
av nyss anförda omständigheter dessa krav ställas olika beträffande de olika
slagen kassor. I anslutning härtill torde man i fråga om de kassor, som meddela
allenast ålderspension, kunna åtnöja sig med att fordra ett medlemsantal
av allenast femtio, medan de kassor, som meddela ålderspension i förening
med överlevelsepension, böra ha minst etthundra medlemmar. Där
efterlevandepensioner meddelas utan samband med ålderspension, torde det

Kungl. Majus proposition nr 10.

däremot vara ofrånkomligt, att fordringarna i fråga om medlemsomslutning
ställas väsentligt högre. I detta fall bliva förhållandena i riskhänseende
jämförliga med förhållandena inom en förening, som utfäster kapitalunderstöd
vid dödsfall till mer avsevärt belopp. Liksom för livförsäkringskassorna
bör man därför för ifrågavarande kategori pensionskassor fordra ett medlemsantal
av minst femhundra.

Ett särskilt slag av pensionsförsäkringsverksamhet uppkommer, då pension
eller därmed jämförligt understöd meddelas i händelse den försäkrade
före uppnådd pensionsålder drabbas av arbetsoförmåga eller invaliditet eller
ett sjukdomsfall av långvarig beskaffenhet. Sistnämnda fall har redan berörts
i det föregående på tal örn sjukkasseverksamheten. Skall pensionen eller
understödet därvid utgå med belopp jämförligt med vad som vid en efter
uppnådd normal pensionsålder utgående egenpension förekommer, blir tydligen
verksamheten förknippad med en väsentligen mera riskbetonad utbetalningsskyldighet
än den vanliga ålderspensionsförsäkringen. En närmare
utredning i detta sammanhang rörande hithörande förhållanden skulle föra
för långt. Det torde vara tillfyllest att anföra, att bland försäkringsmän
ifrågavarande riskmoment anses ägnat att ställa försäkringen i ett rum, där
anordningar i betryggande syfte krävas i ungefär samma omfattning och av
likartad beskaffenhet som beträffande efterlevandepensionsförsäkring. Enligt
styrelsens mening kunna därför samma fordringar i berörda hänseenden
uppställas beträffande de nu angivna båda slagen av pensionskasseverksamhet.

I de fall, då en pensionskassa upprättas för allmän anslutning och sålunda
icke direkt syftar till att förmedla pensioneringen för personalen vid visst
företag eller för sådan personals efterlevande anhöriga, måste större försiktighet
iakttagas.

Av den tidigare redogörelsen för det huvudsakliga innehållet i socialstyrelsens
förslag framgår, att styrelsen i fråga örn medlemsantal, försäkringsteknisk
utredning och fondbildning föreslagit särskilda bestämmelser
för olika grupper av understödsföreningar. Till denna redogörelse ber jag
nu att få hänvisa.

Under förut omförmälda sammanträden inför socialstyrelsen hava från
styrelsens utlåtande i denna del avvikande meningar kommit till uttryck i
följande hänseenden. Yad först angår sjukkassorna, har en representant
för de erkända sjukkassorna ansett den längsta sjukhjälpstid av 90 dagar för
ett sjukdomsfall, vid vilken de i säkerhetshänseende lindrigaste föreskrifterna
skulle gälla, vara för lång. Endast därest sjukpenning finge utgivas med högst
1 krona för dag, borde en så lång sjukhjälpstid tillstädjas utan större krav i
säkerhetsavseende. Men även för övriga fall borde begränsning av sjukpenningens
belopp föreskrivas. I fråga örn de kassor, som skulle omfattas av de
lindrigaste bestämmelserna, borde tillsynsmyndigheten äga att, om så i ett
enskilt fall befunnes lämpligt, påfordra verkställande av försäkringsteknisk
utredning. Liksom i fråga örn de erkända sjukkassorna borde beträffande
övriga sjukkassor, vilka meddelade sjukpenning under längre tid än 90 dagar
för ett sjukdomsfall, föreskrivas en högsta inträdesålder av 40 år. Ett par representanter
för de icke erkända sjukkassorna hava ansett, att den längsta sjukhjälpstid,
vid vilken de lindrigaste bestämmelserna skulle gälla, borde fastställas
till 100 dagar ävensom att strängt försäkringsteknisk beräkning av avgif -

Kungl. Majus proposition nr 19.

terna samt bildande av premiereserv oell säkerhetsfond borde föreskrivas
allenast för sjukkassor, som meddelade sjukpenning under längre tid än 4 år för
ett sjukdomsfall. Beträffande kapitalförsäkringsfö reningarna
hava tre representanter ifrågasatt, att benämningen »begravningskassa» finge
användas för föreningar, som meddelade dödsfallsunderstöd å belopp upp till
500 kronor. Yad slutligen angår pensionskassorna har representanten
för en av dessa kassor ansett den föreslagna undre gränsen för medlemsantalet
vara för låg.

Försäkringsinspektionen har beträffande nu föreliggande frågor framhållit
följande.

De föreslagna minimiantalen medlemmar i olika slag av understödsföreningar
innebure avsevärda ändringar till det bättre, särskilt i fråga om pensionskassor,
för vilka minimiantalet ökats från 5 till 50. Med hänsyn till de
försäkringstekniska principer, som borde tillämpas vid de grundläggande beräkningarna
för samtliga under lagen sorterande föreningar, måste emellertid
de föreslagna minimiantalen alltjämt anses otillfredsställande såsom underlag
för ernående av önskvärd stabilitet i försäkringsrörelsens förlopp. Det för
pensionskassor föreslagna minsta medlemsantalet, 50, kunde endast med stor
tvekan godtagas och givetvis blott under förutsättning att de av socialstyrelsen
vid behandlingen av frågan örn fondbildning anförda synpunkterna i fråga örn
erforderligheten av risktillägg och motsvarande riskfond tillämpades. Med
denna låga gräns ansåge inspektionen, att det föreslagna medgivandet att antalet
skulle kunna understiga 50, borde utgå. Kätt för tillsynsmyndigheten
att medgiva lägre medlemsantal än 100 borde endast få gälla i fråga örn sjukkassor.
Det för pensionskassor, som meddelade ålderspension i förening med
invalid- eller överlevelsepension, ifrågasatta minimiantalet, 100, syntes vid
jämförelse med det för pensionskassor, som meddelade invalid- eller överlevelsepension
utan samband med ålderspension, föreslagna, 500, knappast
motiverat, utan borde fastställas till ett större antal, ej understigande 250.
Även örn ett avsevärt antal understödsföreningar för närvarande meddelade
kapitalunderstöd å belopp mellan 300 och 500 kronor, kunde inspektionen icke
finna något bärande motiv för att dylika föreningar skulle beträffande avgifternas
beräkning samt avsättandet av premiereserv och säkerhetsfond erhålla
lindrigare villkor än föreningar, vilka meddelade kapitalunderstöd överstigande
500 kronor.

Be fria sjukkassornas förbund har anfört följande.

Den av socialstyrelsen föreslagna allmänna bestämmelsen örn ett minimiantal
av 100 medlemmar kunde medföra, att ett jämförelsevis stort antal »småkassor»,
av vilka många hade karaktären av verkstadskassör, tvingades nedlägga
sin verksamhet. Dessa »småkassors» sociala verksamhet kunde emellertid
vara förhållandevis lika gagnande som de större föreningarnas. Förbundet
hemställde örn bestämmelser därom, att endast understödsförening, som meddelade
kapitalunderstöd, skulle bestå av minst 100 medlemmar, medan annan
understödsförening skulle bestå av minst 50 medlemmar. Socialstyrelsen hade
föreslagit, att strängare bestämmelser i fråga örn medlemsantal och skyldighet
att upprätta försäkringsteknisk utredning skulle gälla för sjukkassor, vilka
meddelade sjukpenning för längre tid än 90 dagar för en och samma sjukdom,
än för övriga sjukkassor. Lämpligare syntes dock vara att i stället fastställa
denna gräns till 100 dagar. Den av socialstyrelsen föreslagna uppdelningen
av föreningar, som meddelade kapitalförsäkring, i begravningskassor och livförsäkringskassor
vore ej nödvändig. Ansåges likväl en sådan uppdelning

Kungl. Majlis proposition nr 19.

böra ske, borde avgränsningen mellan dessa olika kassors prestationer sättas
vid 500 kronor i stället för vid föreslagna 300 kronor. Med nuvarande penningvärde
svarade nämligen ett belopp av 500 kronor bättre mot det vanliga behovet
av begravningshjälp. Verkliga livförsäkringar tecknades alltid till belopp
överstigande 500 kronor, varför sistnämnda belopp också kunde anses utgöra
en naturlig gräns mellan begravnings- och livförsäkringskassor.

Erinras må jämväl, att svenska för säkrings för eningens sakkunnigenämnd,
dock väsentligen ur annan synpunkt än behovet av ökad säkerhet för utfästelsernas
fullgörande, förordat bestämmelser därom, att beträffande de öppna
understödsföreningarna medlemsantalet skulle begränsas till högst 5,000 samt
utfästelsernas maximibelopp fastställas till i fråga örn kapitalförsäkring 1,000
kronor och i fråga örn pensionsförsäkring ett årligt belopp av 400 kronor.

En försäkringsrörelse måste, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet Dep^‘rf™ents''
och hasard, vara baserad på en något så när omfattande försäkringsstock. Såsom
socialstyrelsen framhållit, kan dock kravet i detta hänseende ställas
väsentligt olika för rörelser av olika art och omfattning. Vad särskilt understödsföreningsväsendet
angår, böra emellertid fordringarna på medlemsnumerären
såvitt möjligt hållas inom sådana gränser, att denna socialt värdefulla
folkrörelse icke hindras i sin utveckling. Dessa fordringar äro också enligt
gällande lag synnerligen moderata, i det lagen tillstädjer registrering av en
förening med allenast 5 medlemmar. Uppenbarligen måste ur rent försäkringsmässig
synpunkt ett dylikt medlemsantal sägas vara alltför lågt. Med
hänsyn till nutida folktäthet, kommunikationsmöjligheter och intensitet i förbindelserna
samhällsmedlemmarna emellan bör icke heller ur andra synpunkter
en även ganska avsevärd höjning av fordringarna på medlemsantalet
möta allvarliga betänkligheter. Var gränsen sedan i olika fall lämpligen bör
dragas är givetvis en fråga, som kan bliva föremål för skiljaktigt bedömande.
Socialstyrelsens förslag i denna del har också föranlett erinringar i olika hänseenden
både vid de inför styrelsen hållna sammanträdena med representanter
för understödsföreningarna och i de avgivna yttrandena.

Vad då först angår frågan örn det minsta medlemsantal, som en understödsförening
måste uppvisa för att över huvud taget kunna få driva verksamhet,
har socialstyrelsen föreslagit att detta medlemsantal sättes till 50 för pensionskassor
och 100 för övriga understödsföreningar, dock med rätt för tillsynsmyndigheten
att medgiva undantag i särskilda fall. Ehuru erinringar
icke saknats mot förslaget i denna del, har jag dock ansett mig böra biträda
detsamma. Sålunda har jag icke funnit tillrådligt vare sig att höja det föreslagna
medlemsantalet för pensionskassa eller att betaga tillsynsmyndigheten
möjligheten att i särskilt fall tillåta ett underskridande av detta antal. En
pensionskassa är av naturliga skäl ofta hänvisad till att söka sina medlemmar
uteslutande bland de i ett visst företag anställda. Fordringarna på medlemsantalet
böra därför beträffande pensionskassorna sättas så lågt som möjligt.

Icke heller har jag i fråga om övriga understödsföreningar funnit skäl att, på
sätt de fria sjukkassornas förbund förordat, sänka de föreslagna fordringarna
på medlemsantalet inom dessa föreningar med undantag av kapitalförsäkrings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

föreningarna, eller att, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, låta möjligheten
för tillsynsmyndigheten att medgiva ett lägre medlemsantal än 100 gälla
blott i fråga örn sjukkassorna. Yad sjukkassorna beträffar synas, vid det förhållandet
att behovet av sjukförsäkring bör kunna väsentligen fyllas av de
statsunderstödda kassorna, särskilda lättnader i fråga örn fordringarna på
försäkringsmässighet icke behöva beredas övriga kassor. Vidkommande samtliga
understödsföreningar kunna säkerligen i vissa fall sådana omständigheter
föreligga, som berättiga ett frångående av de allmänna fordringarna på medlemsantalet.

Såsom socialstyrelsen framhållit, böra dessa fordringar skärpas för föreningar,
som meddela understöd av viss art eller omfattning. Ehuru erinringar
i olika riktningar framställts mot styrelsens förslag även i denna del, anser
jag mig icke heller härutinnan böra, på ett par undantag när, tillråda någon saklig
ändring av detsamma. Utan att närmare ingå på ett bemötande av dessa
erinringar, vilka i regel icke åtföljts av någon utförligare motivering, vill jag
sålunda föreslå, att endast sjukkassa med minst 500 medlemmar skall äga meddela
sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
samt att pensionskassa bör, för att kunna jämte ålderspension
meddela invalid- eller överlevelsepension, bestå av minst 100 medlemmar,
och för att kunna meddela invalid- eller överlevelsepension utan samband med
ålderspension bestå av minst 500 medlemmar. I fråga örn kapitalförsäkringsföreningar
däremot synes på skäl, som anförts av de fria sjukkassornas förbund,
fordran på ett medlemsantal av minst 500 böra gälla allenast för sådana
föreningar, som meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för en
medlem. Vidare vill jag förorda, att möjlighet beredes tillsynsmyndigheten
att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva undantag jämväl
från de för vissa pensionskassor sålunda föreslagna skärpta bestämmelserna
örn minsta medlemsantal.

Jämväl i andra hänseenden än i fråga örn medlemsantalet torde, såsom
socialstyrelsen framhållit, olika bestämmelser böra meddelas för olika slags
föreningar. I likhet med styrelsen finner jag sålunda sjukkassa, som endast
meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening,
icke böra åläggas skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning. I
fråga örn de olika kraven på fondbildning har jag heller ingen erinran att
göra emot styrelsens förslag till gruppindelning, enligt vilket förslag de
strängare bestämmelserna skulle gälla för sjukkassa, som utfäster sjukpenning
för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller
för tid utöver 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, ävensom för
förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor,
samt för pensionskassa.

Slutligen vill jag i detta sammanhang även beröra frågan, huruvida ur
säkerhetssynpunkt föreligger behov av att i visst eller vissa hänseenden generellt
begränsa rätten att utfästa understöd. En dylik begränsning är stadgad
redan i gällande lag, i det absolut förbud gäller mot meddelande av kapital -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

understöd överstigande 4,000 kronor. Härutinnan har socialstyrelsen icke
föreslagit någon ändring, och departementsförslaget följer i denna del styrelsens
förslag. Vid sammanträde inför styrelsen har från ett håll förordats,
att i lagen därjämte måtte fastställas det högsta belopp, varmed sjukpenning
kunde utgå, ävensom viss maximiålder för inträde i sjukkassa, som meddelade
sjukpenning under längre tid än 90 dagar för ett och samma sjukdomsfall.
Liknande bestämmelser gälla redan för de erkända sjukkassorna. Ehuru
dylika bestämmelser ur säkerhetssynpunkt äro värdefulla, har jag dock i likhet
med socialstyrelsen funnit dem kunna undvaras i en ur denna synpunkt genom
nu föreliggande förslag i andra hänseenden förbättrad understödsföreningslag.
Jag vill för övrigt erinra, att, därest frågan örn maximering av understöd
och inträdesålder skulle upptagas till närmare prövning, densamma näppeligen
borde begränsas att avse enbart sjukförsäkringen utan även övriga av
lagen omfattade försäkringsformer.

Vissa särskilda spörsmål beträffande

pensionskassor.

I sin utredning har socialstyrelsen särskilt berört vissa förhållanden i fråga
örn pensionskassorna samt härutinnan anfört i huvudsak följande.

Statistiken visar, att åtskilliga pensionskassor utfästa pensioner med i stadgarna
icke fixerade belopp. Verksamheten är då i allmänhet så ordnad, att
de pensioner, som skola utgå under ett år, vilket som helst, till beloppen bestämmas
endast för det året, på så sätt, att för årets pensionering tillgängliga
medel fördelas lika eller efter fastställda proportioner mellan pensionstagarna.
Utgörande en kvarleva från en föregående tid kunna dessa kassor numera
icke anses fylla de krav, som måste ställas på en rationellt ordnad pensionsförsäkring.
Särskilt gäller detta i det avseendet, att garantier i allmänhet icke
finnas för att medlemmarna erhålla skälig valuta för sina avgifter, i den mån
dessa, såsom vanligen sker, omedelbart tågås i anspråk för den löpande pensionsutbetalningen
i stället för att, såsom rätteligen bör ske, tillika med räntor
helt eller delvis uppsamlas i en premiereserv tills pensionsfallen inträffat för
att först då tagas i anspråk för den rätte vederbörandes pensionering. Vid
inträdet räknar medlemmen nied att hans pension kommer att bliva av ungefär
samma storlek som då utgående pensioner. Icke desto mindre inträffar alltför
ofta, att pensionerna efter hand väsentligen minskas. Enligt styrelsens
mening bör ett sådant system icke tillåtas, utan bör i lagen uppställas såsom
villkor för pensionskassas registrering, att dess utfästelser skola vara till
storleken fixerade. Undantag bör därvid medgivas endast i händelse pensionerna
i mera avsevärd utsträckning bestridas med tillhjälp av medel, som
i särskild ordning ställts till kassans förfogande på villkor, som icke medgiva
en anordning av antytt slag. Men även i sådant fall synes böra fordras, att
pensioneringen skall vara på angivet sätt ordnad, i den mån kassan därför
upptager fasta avgifter av medlemmarna.

Till en viss grad jämförliga med de pensionskassor, som icke meddela
pension till bestämda belopp, äro do numera visserligen tämligen fåtaliga
kassor, inom vilka väl pensionens storlek är fixerad men antalet samtidigt
utgående pensioner blivit genom stadgebestämmelse begränsat (s; k. pensionsruin).
Vid en dylik anordning kan inträffa, att medlem, som i övrigt uppfyller
villkoren för att komma i åtnjutande av pension, likväl icke erhåller
sådan, enär pensioner redan utgå till föreskrivet maximiantal. Medlemmen

Kungl. Majus proposition nr 19.

blir då hänvisad att vänta, tills något pensionsrum blivit ledigt Under vissa
förutsättningar kan en anordning av nu antytt slag väl försvaras. Är sålunda
pensionernas antal på lämpligt sätt avvägt och väntan på ledigt pensionsrum
därigenom icke kan befaras komma att bliva alltför långvarig, är därom
mindre att säga, särskilt i sådant fall, då vederbörande under väntetiden är
tillförsäkrad sin skäliga utkomst på annat sätt — såsom understundom är
fallet, exempelvis i fråga örn anställda, vilka av vederbörande företag medgivas
under sagda tid kvarstå i tjänsten samt uppbära avlöning. Där detta
icke sker, särskilt där pensionsrummens antal är så knappt tilltaget, att de
till pension i övrigt berättigade i större utsträckning under avsevärd tid få
vänta på sin pension, måste detta betecknas såsom ett missförhållande, som
bör genom lagstadgande undanröjas. För sådant ändamål bör det tillkomma
tillsynsmyndigheten att, då ansökan örn registrering av en sådan förening
föreligger, ingå på en prövning av de allmänna förutsättningarna för kassans
tillblivelse och verksamhet samt alltefter omständigheterna bevilja eller
vägra registrering. I fråga örn redan bestående kassa, vars verksamhet i förevarande
avseende måste anses otillfredsställande ordnad, bör tillsynsmyndigheten
på samma sätt äga befogenhet anvisa kassan att vidtaga nödiga ändringar
i grunderna för verksamheten.

Slutligen vill styrelsen med avseende på pensionskassorna även upptaga
till behandling en fråga, som, ehuruväl anknytningspunkter icke saknas, ej
mera direkt hör samman med de spörsmål, vilka närmast givit anledning till
förevarande utredningsuppdrag. Den berör emellertid ett ämne av jämförelsevis
aktuell betydelse i närvarande tid, då de sedan rätt länge alltjämt vikande
räntorna och en fortgående minskning av den allmänna dödligheten för åtskilliga
kassor medfört, att gällande grunder för verksamheten icke kunnat
upprätthållas. Styrelsen åsyftar härvid den nuvarande lydelsen av understödsföreningslagens
44 §, i vad den avser förfarandet, då en pensionskassa
på grund av iråkade ekonomiska svårigheter blir nödsakad att vidtaga åtgärder
av extraordinär natur för återställande av jämvikt i sin ekonomi. Berörda
föreskrifter kunna sägas gå ut på, att i en situation av anförda slag de pensioner,
som redan börjat utgå, skola i främsta rummet säkerställas. Dessa
pensioner få sålunda icke sänkas, även örn de pensioner, som blivit utfästa
till kassans icke pensionerade medlemmar eller deras efterlevande
på grund av den föreliggande ekonomiska situationen måste nedsättas
eller medlemmarnas avgifter höjas. Även örn ett sådant förfaringssätt
måste anses principiellt försvarligt och riktigt, synes det dock icke
längre kunna upprätthållas, därest den ekonomiska situation, som gör
en nedsättning av pensionerna nödvändig, vållats av omständigheter, varöver
kassan icke själv kunnat råda. Hava sålunda kassans medel icke lämnat den
beräknade avkastningen på grund av en varaktig nedgång i det allmänna
ränteläget, eller hava utgifterna för pensioneringen genom en likaså varaktig
nedgång i den allmänna dödligheten blivit väsentligen större än man från
början haft anledning räkna med, synes rättvisa och billighet fordra, att de
nödvändiga inskränkningarna i pensionsrätten gå ut över både pensionerade
och icke pensionerade. Varken den ena eller den andra parten bör i sådant
fall erhålla större pension än som med hänsyn till ränte- och dödlighetsförhållandena
kan anses motsvara de för pensioneringen gjorda insatserna.

Styrelsen får därför föreslå en uppmjukning av ifrågavarande lagbestämmelser
av den innebörd, som nyss anförts. Vid en sådan ändring bör en motsvarande
ändring även av 61 och 68 §§ komma till stånd.

Till belysande, av innebörden i den sålunda ifrågasatta nya bestämmelsen
i 44 § meddelas i det följande, huru bestämmelsen bör tillämpas på en pensionskassa,
som måste vidtaga nedsättning av pensionerna. Därest den ekono -

Kungl. Majus proposition nr 19.

miska jämvikten i kassan blivit rubbad såsom en följd av att man icke längre
kan bygga på hittillsvarande antaganden rörande dödlighet och räntefot och
en skärpning av beräkningsgrunderna sålunda måste äga rum, skall i första
hand verkställas en försäkringsteknisk utredning enligt berörda, ditintills tilllämpade
beräkningsantaganden och, örn redan denna utredning utvisar brist,
företagas en därav påkallad sänkning av framtida pensioner eller förhöjning
av avgifterna utan rubbande av de redan utgående pensionerna. Från detta
utgångsläge verkställes sedan en försäkringsteknisk utredning enligt de nya,
strängare beräkningsgrunderna, varvid samtliga pensioner, såväl redan utgående
som framtida, minskas så mycket som erfordras för balans mellan tillgångar
och skulder. ■— Utvisar den utredning, som verkställes, enligt de tidigare
beräkningsantagandena, i stället överskott, skall man vid utredningen
enligt de nya grunderna till en början bortse från detta överskott och sänka
samtliga pensioner så mycket, som alltså direkt föranledes av ändringarna i
beräkningsantagandena. Berörda överskott användes sedan till att åter höja
de sålunda nedsatta pensionerna och därvid i första hand de redan utgående
pensionerna. Först örn man på detta sätt kan uppväga hela sänkningen av
sistnämnda pensioner — d. v. s. helt kan undvika nedsättningen av de redan
utgående pensionerna — må återstående belopp användas för övriga pensioner.

Av den tidigare redogörelsen för den huvudsakliga innebörden av socialstyrelsens
förslag framgår, att enligt förslaget pension, för vars erhållande
medlem erlägger avgifter, skall i stadgarna vara till storleken bestämd, att
registrering skall vägras, därest stadgarna finnas icke vara betryggande eller
eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning
lämpligt sätt, samt att lagens nuvarande bestämmelser rörande skydd
mot sänkning av pension, som redan börjat utbetalas, ej skola gälla, därest
sådan sänkning står i överensstämmelse med försäkringsteknisk utredning,
som upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten meddelade grunder.

Yid de inför socialstyrelsen hållna sammanträdena har en pensionskasserepresentant
erinrat, att flera pensionskassor anordnat försäkringen sålunda,
att avgifter och pensionsbelopp utgjorde vissa procenttal av utgående avlöningsförmåner.
Inom dessa kassor vore nu utgående pensioner, vilka grundade
sig på avlöningar längre tillbaka i tiden, ofta så små att de ej tålde någon reducering.
Då därtill komme, att en nedsättning av redan utgående pensioner
skulle i hög grad rubba förtroendet för verksamheten, borde dylik nedsättning
icke få äga rum. Örn en konsolidering av verksamheten visade sig nödvändig,
borde denna i stället komma till stånd genom avgiftsförhöjning.

Försäkringsinspelctionen har ansett den föreslagna bestämmelsen, enligt
vilken pension skulle i stadgarna vara till storleken bestämd, möjligen kunna
vålla tvekan vid tolkningen, då fråga exempelvis vore örn en pensionskassa,
vars stadgar innehölle tillfredsställande försäkringstekniska grunder för avgifternas
beräkning m. m., samt har på grund härav förordat en omformulering
av bestämmelsen i fråga.

Försäkringsinspektionen har vidare erinrat följande.

Genom det sodan några år tillbaka pågående räntefallet torde åtskilliga
pensionskassor fått sin ekonomiska ställning så undergrävd, att den uppkomna
bristen icke ens genom amorteringar under en längre tid kunde täckas.
För dylika kassor måste ett avvecklingsförfarande av en eller annan art

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

(eventuellt nedsättning av förmånerna) komma till användning. Det vore
synnerligen önskvärt, att de lagbestämmelser, som vore avsedda att reglera
hithörande förhållanden, gåves en sådan avfattning, att de tilläte en avveckling
under beaktande av förhållanden, som ur sociala och ekonomiska synpunkter
måste anses önskvärda. Detta kunde knappast sägas vara fallet med
nuvarande bestämmelser. Socialstyrelsen hade med hänsyn därtill föreslagit
viss ändring av de i förevarande avseende gällande bestämmelserna (44 §)
och även antytt hur de nya bestämmelserna enligt styrelsens mening skulle
komma att tillämpas. Därav framginge emellertid icke, huruvida vid eventuell
reduktion av förmånerna hänsyn komme att tagas exempelvis till medlemmarnas
ålder och till den tid, under vilken avgift i respektive fall erlagts.
Enligt inspektionens mening vore samtliga hithörande spörsmål under nuvarande
förhållanden av mycket stor betydelse, och inspektionen måste därför
förorda, att de gjordes till föremål för ingående prövning. Icke minst ur
tillsynsmyndighetens synpunkt vore det betydelsefullt och måhända rent av
nödvändigt, att den vid handläggningen av hithörande ofta mycket ömtåliga
frågor erhölle stöd av klara och väl avvägda lagbestämmelser. Frånvaron av
dylika bestämmelser syntes dock knappast böra föranleda uppskov med
genomförande av socialstyrelsens förslag i övrigt, då detsamma torde få anses
innebära ett minimum av vad som vore oundgängligen nödvändigt för en tillfredsställande
tillsynslagstiftning på föreliggande område. I detta sammanhang
kunde nämnas, att inspektionen ansett sig böra hos chefen för handelsdepartementet
anhålla, att hithörande frågor, i vad de avsåge inspektionens
tillsynsområde, måtte göras till föremål för en ingående utredning.

Jag vill beträffande nu behandlade frågor även hänvisa till det förut återgivna
yttrandet av svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
understödsförening, i vilket yttrande på anförda skäl avstyrkes den av socialstyrelsen
föreslagna bestämmelsen, att pension, för vars erhållande medlem
erlägger avgifter, i stadgarna skall vara till storleken bestämd.

För ett närmare belysande av styrelsens förslag därom, att förening under
vissa betingelser skall kunna besluta sådan stadgeändring, enligt vilken nedsättning
skall ske även av redan löpande pensioner, må en utförligare redogörelse
för vissa bestämmelser i gällande lag här meddelas. Där ej annat föreskrives i
en pensionskassas stadgar, skall enligt 11 § den, som allenast för egen pensionering
är medlem av kassan, anses hava utträtt, då pensionsfallet för honom
inträffat. Enligt 44 § erfordras för giltighet av beslut om stadgeändring, att
antingen samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller att det fattats
å två på varandra följande sammanträden, därav minst ett ordinarie, och å
det sista sammanträdet biträtts av minst 2/s av de röstande. Där stadgeändringen
angår rätt till understöd eller till andel i behållna tillgångar vid föreningens
upplösning och skall avse även dem, som vid frågans avgörande voro
medlemmar eller eljest understödsberättigade, erfordras därjämte för beslutets
giltighet, att det varder gillat av tillsynsmyndigheten. Vid prövningen
av sådan fråga skall myndigheten särskilt tillse, att icke genom beslutet vissa
medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övriga
medlemmars eller understödsberättigades bekostnad. Stadgeändring, som avser
inskränkning av rätt till understöd, äger ej tillämpning i fråga örn rätt
till pension, med avseende å vilken pensionsfallet inträffat innan beslutet örn

Kungl. Majus proposition nr 19. 81

ändringen fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera
sammanträden, innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

Såsom motivering för stadgandena i 44 § hava de år 1909 tillkallade sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Det kunde givetvis understundom inträffa, att en förening för konsoliderande
av sin verksamhet funne sig nödsakad att höja medlemmarnas bidragsplikt
eller minska understöden. Om en aldrig så liten minoritet av medlemmarna
ägde makt att hindra en sådan åtgärd under åberopande av sin formella
rätt enligt de gällande stadgarna, skulle detta ofta kunna vara till stor
skada för flertalet medlemmar och medföra materiell orättvisa. Å andra sidan
vore det naturligen av största vikt, att minoriteten så vitt möjligt skyddades
mot de övergrepp, vartill majoriteten skulle kunna göra sig skyldig i och med
dylika stadgeändringar. Då den enskilde medlemmen ofta vore ur stånd att
bedöma, huruvida en sådan stadgeändring vore för honom fördelaktig eller
ej, kunde erforderlig trygghet i detta hänseende icke ernås endast genom bestämmelser
örn kvalificerad majoritet. Härtill komme, att en stadgeändring
av ifrågavarande art kunde beröra understödsberättigade, som ej vore medlemmar.
Den utan all jämförelse viktigaste gruppen av dessa understödsberättigade,
nämligen pensionstagarna, vore visserligen skyddad, men det
kunde finnas andra, vilkas intressen vore i fara, t. ex. sådana som vid förtida
avgång ur en pensionskassa erhållit fribrev å viss, framdeles utfallande pension.
Men om avgörandet i sista hand lades hos den sakkunniga och opartiska
tillsynsmyndigheten, torde det erforderliga skyddet för minoriteten och de
icke röstberättigade kunna vinnas utan att majoritetens berättigade intressen
behövde bliva lidande. Det kunde stundom vara lämpligt och rättvist, att en
höjning av bidragen eller sänkning av understöden icke skedde proportionellt,
utan på sådant sätt, att ändringen tedde sig gynnsammare för vissa grupper
av medlemmar än för andra. En sådan olikhet finge dock icke förekomma
utan goda skäl: detta vore innebörden av bestämmelsen därom att tillsynsmyndigheten
skulle tillse, att icke vissa medlemmar otillbörligt gynnades på
andra medlemmars bekostnad.

Särbestämmelsen rörande pensionstagarna hade tillkommit på den grund,
att deras ställning vanligen vöre särdeles ömmande och att deras rätt till
framdeles förfallande belopp av pensioner, av vilka de redan kommit i åtnjutande,
måste anses så närbesläktad med vanliga tredje mans fordringar,
att den icke skäligen borde kunna inskränkas genom föreningsbeslut. Nämnda
bestämmelse uteslöte naturligtvis icke möjligheten därav att ifrågavarande
pensionstagare, därest de så funne lämpligt t. ex. för att avvärja föreningens
upplösning, var för sig på ett bindande sätt medgåve viss inskränkning av sin
rätt gent emot föreningen.

I skrivelse den 21 december 1936 har för säkring sinspektionen, under förmälan
att vissa omständigheter starkt aktualiserat behovet av en utredning
angående försäkringsvcrksamheten, hemställt örn en dylik utredning samt
därvid anfört bland annat följande.

Räntenivåns sänkning aktualiserade bland annat spörsmålet huruvida
inom livförsäkringen vinsttilldelningen till de försäkrade inom en viss generation
borde bestämmas under särskilt hänsynstagande till avkastningen på
de placeringar, som härrörde från just denna generations premieinbetalningar,
eller om en utjämning mellan olika generationer av försäkringstagare borde
ske, och i så fall i vilken utsträckning. Ett annat synnerligen betydelsefullt
spörsmål av i viss män likartad beskaffenhet uppkommc, då fråga vore om
vinstfördelningen mellan olika grupper (årgångar) av försäkringstagare, för

Hill(unj till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 19 — 20. 22337 (i

Departementschefen.

82 Kungl. Majlis proposition nr 19.

den händelse olika premienivåer tillämpats för dessa skilda grupper. Ehuru
vägande skäl kunde anföras till förmån för att de överskott, som uppkommit
på grund av en högre premienivå, tilldelades den grupp av försäkringstagare,
som haft att erlägga dessa högre premier, kunde en sådan anordning enligt
gällande lagstiftning ej genomföras, om samtidigt försäkringssummorna inom
en annan grupp måste reduceras. Vidare skulle enligt nuvarande lag, örn till
följd av utvecklingen på räntemarknaden ett ömsesidigt livförsäkringsbolag
ej kunde redovisa full försäkringsfond, försäkringssummorna nedsättas efter
vissa i lagen angivna regler, som emellertid vore av den art att de exempelvis
vid nuvarande starka och relativt snabba förskjutningar av de faktorer,
som läge till grund för beräkning av premier och premiereserv, icke medgåve
en tillfredsställande lösning av frågan om en rationell och ur ekonomiska
rättvisesynpunkter avpassad reduktion av försäkringsbeloppen. Det vore angeläget,
att berörda förhållanden upptoges till omprövning och att därvid gällande
bestämmelser rörande såväl de ömsesidiga bolagen som aktiebolagen
omformades i sådan riktning, att de i olika avseenden möjliggjorde en rationell
anpassning av livförsäkringsverksamheten efter växlande ekonomiska förhållanden.

Vid anmälan av denna skrivelse i statsrådet den 22 januari innevarande
år har chefen för handelsdepartementet förordat en utredning rörande det
enskilda försäkringsväsendet samt förklarat sig biträda försäkringsinspektionens
förslag i fråga örn de spörsmål, som vid utredningen borde upptagas
till prövning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för handelsdepartementet
därefter samma dag tillkallat tre personer att såsom utredningsmän inom departementet
verkställa utredning och avgiva förslag angående försäkringsverksamheten.

I ärendet synes enighet råda därom, att, i den mån pension är grundad å
medlems egna avgifter, densamma bör beräknas med hänsyn till avgifternas
storlek och tiden för deras erläggande samt sålunda icke med hänsyn till
kassans vid varje särskild tidpunkt för utbetalningar tillgängliga medel,
ävensom att rätten till pension i allmänhet icke bör göras beroende av antalet
förut utgående pensioner. I förstnämnda hänseende har socialstyrelsen
föreslagit införande i lagen av föreskrift därom, att pension, för vars erhållande
medlem erlägger avgifter, skall i stadgarna vara till storleken bestämd.
Denna föreskrift kan dock måhända givas en strängare innebörd än
styrelsen torde hava avsett. Motsvarande bestämmelse i departementsförslaget
(3 § fjärde stycket) utsäger allenast, att i den mån rätten till pension
grundar sig å erlagda medlemsavgifter pensionen skall utgå med fasta belopp.
Att beloppen skola vara fasta innebär, att de skola vara på förhand bestämda
eller beräkneliga. Något uttryckligt förbud i lagen mot en begränsning av
antalet samtidigt utgående pensioner har icke föreslagits av socialstyrelsen,
som funnit en dylik begränsning kunna väl försvaras, därest pensionsrummens
antal vore lämpligt avvägt. Enligt styrelsens förslag skall emellertid registrering
vägras en förening, vars stadgar finnas icke vara betryggande eller eljest
icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning
lämpligt sätt, och styrelsen har ansett denna bestämmelse böra tillämpas i

Kungl. Majus proposition nr 19. 83

fråga om en kassa, som befinnes bereda alltför få pensionsrum. Emot detta
styrelsens uttalande har jag ingen erinran att framställa.

Yad angår styrelsens förslag till möjliggörande av sänkning av redan
löpande pensioner torde den föregående redogörelsen utvisa, att här möter
ett komplex av frågor, vilka ännu icke äro mogna för sin lösning. Förutom
vad av försäkringsinspektionen framhållits såväl i yttrandet över styrelsens
förslag som i skrivelsen den 21 december 1936 vill jag sålunda erinra, att en
lagändring i den riktning styrelsen föreslagit synes böra medföra en prövning
av frågan, huruvida och i vilken form de icke medlemsberättigade pensionstagarna
böra beredas medbestämmanderätt, då det gäller fattandet av
beslut örn sänkning av deras pensioner. Då resultatet av den på hemställan
av chefen för handelsdepartementet den 22 januari 1937 igångsatta utredningen
angående försäkringsverksamheten torde böra avvaktas, innan slutlig
ståndpunkt tages till det av styrelsen i förevarande fråga väckta förslaget,
anser jag mig icke böra för närvarande förorda detsammas genomförande.

Placering av tillgångar.

Körande denna fråga har socialstyrelsen erinrat, att, medan gällande lag
innehölle bestämmelser om huru förening med godkända stadgar skulle redovisa
tillgångar för täckning av premiereserven, annan förening hade full frihet
att placera tillgångarna på vilket sätt som helst, blott sättet funnes angivet
i stadgarna. Det syntes styrelsen uppenbart, att denna frihet, vilken varit betingad
av friheten för föreningarna att själva bestämma angående de ekonomiska
grunderna för verksamheten, icke stöde i överensstämmelse med de
principer i detta hänseende, som enligt styrelsens förslag skulle gälla i framtiden.
Därför borde nu de omnämnda särbestämmelserna för föreningar med
godkända stadgar givas en utsträckt giltighet, så att de bomme att gälla för
samtliga understödsföreningar, i vad det rörde placeringen av sådana medel,
som erfordrades för täckande av det till försäkringsverksamheten hänförliga
fondbehovet.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, innebär socialstyrelsens förslag
i denna del, att behållna tillgångar skola redovisas i vissa slag av värdehandlingar
eller i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens
medgivande, intill ~h av taxeringsvärdet.

Mot huvudgrunderna i detta styrelsens förslag har i de i ärendet avgivna
yttrandena icke framställts någon erinran.

I likhet med socialstyrelsen anser jag i lagen böra införas för samtliga Departementsunderstödsföreningar
gällande bestämmelser rörande medelsplaceringen. Yad chefen.
angår den närmare utformningen av dessa bestämmelser återkommer jag
härtill i samband med specialmotiveringen.

Itegistrcring och tillsyn.

Socialstyrelsen har i dessa frågor anfört bland annat följande.

I nuvarande understödsföreningslag föreskrives registreringsskyldighet
för pensionskassa, som består av minst fem medlemmar, samt för annan

Kungl. Majus proposition nr 19.

understödsförening, som består av minst femtio medlemmar. Förening med
lägre medlemsantal kan, försåvitt medlemsantalet uppgår till minst fern,
vinna registrering men äger också bedriva verksamhet utan att vara registrerad.
Till följd härav torde för närvarande finnas ett betydande antal oregistrerade
understödsföreningar. Det har också ibland kunnat konstateras, att förening,
som på grund av sin medlemsomslutning varit registreringsskyldig,
kringgått denna skyldighet genom att begränsa medlemsantalet.

Då syftet med de föreslagna anordningarna i säkerhetsavseende till en del
skulle förfelas, därest understödsföreningsverksamhet finge bedrivas utan
att vara underkastad lagens föreskrifter, synes konsekvensen fordra, att
registreringsskyldighet föreskrives för varje understödsförening. Som följd
härav får då en förening, som icke kan anpassa sig efter lagens föreskrifter,
överhuvudtaget icke möjlighet att driva verksamhet.

I detta sammanhang må anmärkas, att tillräcklig anledning icke finnes att
för framtiden i lagen behålla begreppet »förening vars stadgar äro av tillsynsmyndigheten
godkända». Ett på materiell, försäkringsteknisk prövning
av stadgarna grundat »godkännande» av desamma skall ju nu enligt styrelsens
förslag gälla för varje förening.

Förverkligandet av de anordningar i säkerhetsavseende, för vilka ovan
redogjorts, medföra uppenbarligen en väsentlig utvidgning av den statliga tillsynen
över understödsföreningarna. Tillsynsmyndigheten skall sålunda vid
registrering av understödsförening ävensom vid registrering av ändring av
understödsförenings stadgar i första hand tillse, att stadgarnas bestämmelser
örn avgifter och förmåner äro tillfredsställande. Understiger medlemsantalet
det tal, som erfordras för registrering, skall myndigheten pröva, huruvida
sådana omständigheter äro för handen, att föreningen ändock bör tillåtas
driva verksamhet.

I fråga örn de föreningar, som skola låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva försäkringsteknisk utredning, skall myndigheten vidare fastställa
de grunder, enligt vilka sådan utredning skall upprättas, ävensom genom att
taga del av dessa utredningar bilda sig en uppfattning rörande verksamhetens
förlopp. Men även beträffande övriga föreningar måste myndigheten tillse,
att verksamheten förlöper på ett tillfredsställande sätt, I tillsynen bör jämväl
i fråga om alla föreningar inbegripas övervakning av att de bestämmelser
rörande medelplacering, som lag och stadgar föreskriva, iakttagas, ävensom
att tillgångarna lämna den avkastning, som förutsatts vid avgifternas beräknande.
Befinnas grunderna för verksamheten icke längre vara betryggande,
skall myndigheten hava att anvisa föreningen att inom viss tid ha vidtagit de
åtgärder, som prövas erforderliga för rättelses vinnande. Slutligen skall tillsynsmyndigheten
pröva och avgöra ansökningar örn undantag från avsättning
till fond eller användning av viss del av understödsförenings fond förandra
ändamål än att säkerställa föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår, innebär socialstyrelsens
ändringsförslag, bland annat, att registreringstvång införes för samtliga
understödsföreningar, att registrering skall vägras, därest föreningens stadgar
finnas icke vara betryggande eller eljest icke upprättade på ett med hänsyn
till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt, att. tillsynsmyndighetens
befogenhet att med i lagen stadgad verkan meddela anvisningar till
betryggande av utfästa understöd utsträckes att gälla beträffande samtliga
understödsföreningar, samt att 86—88 §§, innehållande särskilda bestämmelser
rörande föreningar med godkända stadgar, skola upphöra att gälla.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Vid sammanträde inför socialstyrelsen har en representant för de erkända
sjukkassorna uttalat betänkligheter beträffande den diskretionära prövningsrätt,
som styrelsen ansett böra tillkomma tillsynsmyndigheten i ärende rörande
medgivande för förening att meddela utfästelser av mer betydande omfattning.
I anslutning till förslaget örn borttagande av benämningen »förening, vars
stadgar äro av tillsynsmyndigheten godkända» har denne representant ifrågasatt,
att något annat beteckningssätt infördes, varigenom de olika graderna i
säkerhetsavseende markerades.

Enligt föreliggande lagförslag skola samtliga understödsföreningar driva
sin verksamhet enligt försäkrings tekniska grunder. Härav lärer följa, att
understödsföreningslagen, i likhet med lagen örn försäkringsrörelse, bör
stadga ett allmänt koncessions- och registreringstvång. Emot den huvudsakliga
innebörden av socialstyrelsens förslag i fråga örn registrering och
tillsyn har jag ingen erinran att framställa. Till frågan örn lämpligheten av
vissa detaljändringar i förslaget återkommer jag vid redogörelsen för departementsförslagets
särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser.

För översiktlighetens skull har socialstyrelsen i en vid utredningen fogad
tablå gjort en sammanställning av de förslag i olika avseenden, som framkommit
såsom resultat av utredningen. Denna tablå torde, vederbörligen
jämkad i överensstämmelse med departementsförslaget, få såsom bilaga
(Bilaga C) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Vidare har socialstyrelsen till belysande av de nuvarande föreningarnas
möjligheter att inordna sig under de föreslagna nya bestämmelserna i tre
tablåer sammanställt de i detta hänseende viktigaste uppgifterna rörande
verksamheten inom samtliga den 30 juni 1936 registrerade understödsföreningar
med undantag av erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor.
Även nämnda tre tablåer torde, den första vederbörligen jämkad med
hänsyn till departementsförslaget, få såsom bilagor (Bilagor D—F) fogas till
protokollet i detta ärende.

Socialstyrelsen har anfört:

Av tablåerna framgår, att de nu registrerade understödsföreningarna i
stor utsträckning icke uppfylla de bestämmelser med avseende å medlemsomslutning
m. m., som föreslagits skola gälla vid utfästelser av olika art och
omfattning. I första hand uppmärksammas sålunda, att ett betydande antal
föreningar icke kunna uppvisa det medlemsantal av etthundra, som i princip
skall fordras för registrering. I vad mån dessa föreningar socialt sett fylla
ett sådant behov, som enligt ovan skall utgöra villkor för registrering vid
lägre medlemsantal, låter sig icke bedöma utan särskild mera ingående prövning.
Styrelsen håller emellertid före, att dessa föreningar, vilka registrerats,
medan lagen ännu tillstadde och till och med påbjöd registrering vid lägre
medlemsantal än etthundra, alltjämt må äga fortbestånd, oavsett örn de kunna
anses fylla en sådan social uppgift eller icke. Med avseende å föreskrifterna
rörande de ekonomiska betingelserna för verksamheten synas däremot några
eftergifter icke kunna ifrågasättas beträffande berörda föreningar. Därest
medlemsantalet understiger det föreskrivna minimum, bör förty gälla, att de

Departements chefen.

Departements

chefen.

86 Kungl. Majus proposition nr 19.

ekonomiska grunderna för sådan förenings verksamhet skola — genom avgiftstillägg
eller särskild fondering — förstärkas i den omfattning, som må
vara påkallad med hänsyn till det lägre medlemsantalet.

Med avseende å redan registrerade föreningar, vilka uppvisa tillräcklig
medlemsomslutning för att vinna registrering men däremot icke i medlemsavseende
uppfylla fordringarna för att i framtiden få utfästa understöd i hittillsvarande
omfattning, synas däremot tillräckliga skäl icke kunna förebäras
för särbestämmelser. Dessa föreningar böra därför, för att få fortsätta
verksamheten, nedsätta sina utfästelser i erforderlig grad. I sådant fall bör
dock givetvis i fråga örn sjukkassa gälla, att kassan skall enligt de äldre bestämmelserna
slutreglera de sjukdomsfall, som pågå då beslutet om nedsättningen
träder i kraft.

Undantagsbestämmelser böra icke heller stadgas i fråga örn nu registrerade
pensionskassor, vilkas verksamhet icke är anordnad enligt de grunder,
som principiellt skola gälla i fortsättningen. Även dessa kassor måste sålunda
verkställa erforderlig omläggning av grunderna för verksamheten.

Det är givetvis ofrånkomligt, att de redan registrerade föreningarna medgivas
viss tid för att anpassa sig efter de nya bestämmelserna, övergångstiden
synes lämpligen böra bestämmas till fem år. Denna tidrymd torde
vara fullt tillräcklig för att föreningarna därunder skola hinna vidtaga de åtgärder,
som erfordras för anpassning efter den nya lagstiftningen. Att bestämma
övergångstiden kortare synes med hänsyn till understödsföreningsväsendets
stora omfattning och det merarbete, som omorganisationen kommer
att medföra för tillsynsmyndigheten, icke vara tillrådligt.

Såsom förut omnämnts, innefattar socialstyrelsens skrivelse icke något utarbetat
förslag till övergångsbestämmelser.

Vad socialstyrelsen anfört rörande övergångsbestämmelserna har icke
föranlett erinringar vare sig vid de inför styrelsen hållna sammanträdena
eller i de avgivna yttrandena.

Till grund för avfattningen av departementsförslagets övergångsbestämmelser
har jag ansett böra läggas vad socialstyrelsen anfört rörande dylika
bestämmelsers reella innebörd. Då flertalet bestämmelser i den nya lagen
alltså skulle bliva tillämpliga å tidigare registrerade föreningar och tillsynsmyndigheten
därför finge att pröva, huruvida dessa föreningar uppfyllde lagstiftningens
nya fordringar i olika hänseenden, synes varje äldre registrerad
förening, som önskar fortsätta verksamheten, böra hos tillsynsmyndigheten
göra ansökan örn förklaring, att föreningens stadgar överensstämma med föreskrifterna
i den nya lagen samt att stadgarna äro betryggande och i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.
Dylik ansökan kommer väl i regel att göras i samband med ansökan örn
registrering av sådan stadgeändring, som erfordras för att förklaring av nyss
angivet innehåll skall kunna meddelas.

Beslut örn stadgeändring är enligt 44 § gällande lag ej giltigt, med mindre
samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på
varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å
det sista sammanträdet biträtts av minst 2Is av de röstande. Är för beslutets
giltighet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, skall även
det lända till efterrättelse. För giltigheten av vissa beslut örn stadgeänd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

ring erfordras jämväl, att beslutet gillas av tillsynsmyndigheten. Vad nu
sagts rörande beslut örn stadgeändring gäller enligt 45 § även angående beslut
örn överlåtelse av understödsförenings rörelse eller viss del därav på sätt
i 61 och 68 §§ förmäles. Till underlättande av de äldre föreningarnas anpassning
till den nya lagen torde lämpligen, i nära överensstämmelse med
vad som 1931 skedde vid sjukkassornas införande under lagen örn understödsföreningar,
under övergångstiden böra beträffande villkoren för giltigheten
av beslut örn sådan stadgeändring, som erfordras för förenings anpassning
till den nya lagen, eller örn överlåtelse av rörelsen eller viss del därav
å förening, vilken redan så anpassat sig, medgivas en sådan mildring av
dessa villkor, att beslutet även må anses giltigt, örn det å ett sammanträde
biträtts av 3/i av de röstande samt därefter varder gillat av tillsynsmyndigheten.
Där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor utöver vad
enligt gällande lag är bestämt, synes dock sådant villkor böra lända till efterrättelse.

Enligt gällande lag registrerad förening, som även efter övergångstidens
utgång önskar fortsätta verksamheten, torde dessförinnan böra söka förklaring,
varom nyss nämnts. Vinnes ej sådan förklaring, bör genast en avveckling av
rörelsen äga rum. I departementsförslaget hava för sådant ändamål upptagits
bestämmelser örn meddelande av förordnande, att föreningen skall träda i
likvidation, och örn tillsättande av likvidatorer.

Speciell motivering.

Gällande lag är indelad i fem kapitel. Huvudparten av lagens bestämmelser
återfinnes under andra kapitlet, som handlar om registrerade understödsföreningar.
Detta kapitel är vidare, till skillnad från de övriga, indelat i ett
flertal avdelningar med särskilda underrubriker. Då enligt föreliggande förslag
samtliga understödsföreningar skola registreras, har den nuvarande
kapitelindelningen icke kunnat bibehållas. Det har då ansetts lämpligt att
helt slopa densamma och i stället indela lagen i avdelningar, var och en med
särskild underrubrik. Av första kapitlet i gällande lag har sålunda bildats
en dylik avdelning, därvid kapitelrubriken med i övrigt bibehållen lydelse
förändrats till underrubrik.

Inledande bestämmelser.

1 §•

I enlighet med socialstyrelsens förslag har i denna paragraf införts en erinran
därom, att kapitalförsäkring må tagas jämväl till förmån för annan än
medlem av försäkringstagarens familj. Någon nyhet torde detta icke innebära,
då enligt gällande lag understödsförening äger bedriva jämväl annan
till personförsäkring hänförlig verksamhet än sådan, som särskilt omnämnes
i 1 §.

Ej sällan förekommer, att en understödsförening meddelar olika slag av
försäkring, såsom pensions-, kapital- och sjukförsäkring. Med hänsyn härtill
har jag icke ansett lämpligt att, såsom socialstyrelsen föreslagit, i lagen införa

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

olika beteckningar för understödsföreningarna alltefter arten av deras verksamhet.
Vid tillämpningen av lagen kunde nämligen en viss osäkerhet uppstå,
därest en och samma förening i olika sammanhang vore att anse exempelvis
såsom omväxlande pensions-, begravnings- och sjukkassa. Slopandet av 1 §
andra stycket i styrelsens förslag har föranlett vissa jämkningar i departementsförslaget
i övrigt.

2 §•

I enlighet med vad jag tidigare anfört föreslås registreringstvång för samtliga
understödsföreningar. Därest understödsförening driver verksamhet utan
att vara registrerad, skall enligt 85 § straff inträda för den, som deltager i
åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom. Särskild föreskrift torde
icke, på sätt socialstyrelsen föreslagit, behöva i 2 § införas därom, att understödsförening,
innan den blivit registrerad, icke må upptaga avgifter eller
eljest utöva verksamhet.

3 §•

Denna paragraf innehåller de viktiga bestämmelserna rörande medlemsantal.
Såsom förut omnämnts, skiljer sig departementsförslaget härutinnan
i sakligt hänseende från socialstyrelsens förslag allenast så till vida, som
enligt departementsförslaget förening med mindre än 500 medlemmar får bereda
kapitalunderstöd jämväl till belopp mellan 300 och 500 kronor samt möjlighet
beretts tillsynsmyndigheten att, där särskilda omständigheter därtill
föranleda, medgiva undantag jämväl från de för vissa pensionskassor föreslagna
skärpta bestämmelserna örn medlemsantal. För det fall, att tillsynsmyndigheten
medgiver undantag från bestämmelse örn medlemsantal, har
också befunnits erforderligt föreskriva, att myndigheten skall bestämma det
antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Vidare har en särskild
erinran gjorts därom, att enligt 47 § undantag från bestämmelserna angående
minsta medlemsantal även kan medgivas i vissa andra fall.

I paragrafen har jämväl intagits den av mig i den allmänna motiveringen
förordade bestämmelsen, att, i den mån rätten till pension grundar sig å
erlagda medlemsavgifter, pensionen skall utgå med fasta belopp.

Även i formellt hänseende har omredigering skett av styrelsens förslag.

4§-

Då samtliga understödsföreningar hädanefter skola registreras, har ordet
»registrerad» i 4 § gällande lag fått utgå.

5§-

Denna paragraf är likalydande med 5 § gällande lag.

Om understödsförenings bildande.

Av de båda i gällande lag förekommande rubrikerna framför 6 § har i departementsförslaget
kapitelrubriken utgått men underrubriken bibehållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

6§-

I 6 § gällande lag stadgas, att understödsförening skall för att kunna vinna
registrering hava »i enlighet med denna lag» antagit stadgar och utsett styrelse.
Då genom de citerade orden icke utsäges mer än vad som senare i
departementsförslaget stadgas i 70 §, hava, på sätt socialstyrelsen föreslagit,
de citerade orden ansetts kunna undvaras.

7 §■

I den allmänna motiveringen har jag, i likhet med socialstyrelsen, understrukit
värdet för understödsföreningarna av en noga avvägd avgiftsberäkning
men tillika framhållit, att kravet i detta hänseende bör ställas olika för
olika slag av föreningar. Redan vid en förenings ansökan örn registrering bör
tillsynsmyndigheten undersöka, huruvida avgiftsberäkningen håller måttet.
För att bereda myndigheten möjlighet härtill hava i 7 § departementsförslaget,
jämte gällande lags stadganden i motsvarande paragraf, införts vissa bestämmelser
därom, att vid ansökan örn registrering jämväl skola fogas handlingar,
ägnade att ligga till grund för bedömande av avgifternas tillräcklighet. En fullt
rationell avgiftsberäkning torde endast kunna ske på grundvalen av en försäkringsteknisk
utredning. Lika med styrelsen har jag funnit skyldighet att
upprätta sådan utredning icke böra åläggas sjukkassa, som endast meddelar
sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening. En sådan
sjukkassa torde därför endast böra vara skyldig att vid ansökningen foga
vissa uppgifter, med ledning av vilka avgifternas tillräcklighet kan approximativt
bedömas, medan annan understödsförening bör vid ansökningen foga försäkringsteknisk
utredning. Departementsförslaget är i detta hänseende beträffande
vissa föreningar mera fordrande än styrelsens förslag men synes
därutinnan stå i nära överensstämmelse med 15 § departementsförslaget och
motsvarande stadgande i styrelsens förslag.

8 §•

Enligt 8 § under 6) gällande lag skola understödsförenings stadgar angiva
beloppen av de fasta avgifter (premier, dödsfallsavgifter, förvaltningsavgifter
eller liknande), som skola erläggas till föreningen, eller grunderna för beräknande
därav. Tidigare har jag uttalat den uppfattningen, att det s. k. uttaxeringssystemet
icke längre bör få förekomma. En understödsförening bör
alltså icke vidare få grunda sin verksamhet på s. k. dödsfallsavgifter. Med
hänsyn härtill har i departementsförslaget, liksom i socialstyrelsens förslag,
parentesen fått utgå.

Den av socialstyrelsen föreslagna nya bestämmelsen, att stadgarna jämväl
skola angiva, huru de medel må användas, vilka icke skola avsättas till fond
eller från fond undantagas, har i departementsförslaget något förtydligats,
bland annat med hänsyn därtill, att premiereserven, såsom framgår av 17 §,
är en skuld- och icke en tillgångsfond.

Slutligen har den av styrelsen under 16) föreslagna bestämmelsen, att

Kungl. Majus proposition nr 19.

stadgarna tillika skola angiva, huru i händelse av föreningens upplösning
med behållna tillgångar skall förfaras, jämkats av den anledningen, att bestämmelse
härom gives i departementsförslaget för det fall, då förening, som
trätt i likvidation, jämlikt 59 § andra stycket och 61 § upplöses genom överlåtelse
av föreningens rörelse. Försäkringsinspektionen har ansett den under
16) föreslagna bestämmelsen icke vara erforderlig, enär jämlikt 44 § andra
stycket gällande lag tillsynsmyndighetens gillande krävdes för beslut örn förfarandet
med behållna tillgångar vid förenings upplösning samt risken för
olämpliga åtgöranden i berörda avseende följaktligen torde vara utesluten.
Häremot kan dock erinras, att 44 § gällande lag och motsvarande stadgande
(42 §) i departementsförslaget endast avse ändring av redan antagna stadgar.
Lämpligt synes vara, att stadgarna redan från början innehålla bestämmelser
i nu förevarande ämne.

9 §■

Enligt 9 § första stycket gällande lag skall understödsförenings firma
innehålla ordet »understödsförening». Avser föreningen uteslutande eller
huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller avser den att bereda understöd vid
arbetslöshet, må dock föreningen i stället i firman hava, i förra fallet, ordet
»sjukkassa» och, i senare fallet, ordet »arbetslöshetskassa». Styrelsen har
nu föreslagit, att understödsförening skall beredas möjlighet att i firman utbyta
ordet »understödsförening» jämväl mot något eller några av orden »pensionskassa»,
»livförsäkringskassa» och »begravningskassa». Svenska försäkringsföreningens
sakkunnigenämnd har häremot erinrat, att ett nu verksamt
livförsäkringsbolags firma innehölle ordet »pensionskassa». Jämlikt föreskrifterna
i 122 § lagen örn försäkringsrörelse innehölle firman även orden
»ömsesidig försäkringsförening». Den av socialstyrelsen föreslagna lagändringen
skulle bidraga till att för allmänheten utplåna skillnaden mellan försäkringsbolag
och understödsföreningar och kunde medföra förväxlingar.
Med beaktande av vad sålunda anförts hava bestämmelserna i 9 § gällande lag
ansetts böra i oförändrat skick föras in under motsvarande paragrafnummer
i den nya lagen.

Om medlemsförteckning.

10 §.

Denna paragraf är likalydande med 10 § gällande lag, dock att, i enlighet
med vad jag tidigare anfört, beteckningen »pensionskassa» icke längre kommit
till användning.

Om medlems avgång ur understödsförening.

11 §■

Denna paragraf är likalydande med 11 § gällande lag, dock har ordet »pensionskassa»
utbytts mot »understödsförening».

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

12 §.

Med hänsyn till vad förut anförts under 8 § hava de i 12 § gällande lag
inom parentes förekommande orden »dödsfallsavgift eller liknande» ansetts
böra utgå. Möjlighet skulle fortfarande finnas för en förening att låta viss
händelse föranleda erläggandet av särskild avgift. Jag syftar härmed närmast
på de inom åtskilliga pensionskassor förekommande löneförhöjnings- och
befordringsavgifterna.

Om avgifter oell uttaxering.

Denna underrubrik är ny. Dess införande framför 13 § motiveras därmed,
att sagda paragraf innehåller bestämmelser, vilka sakna motsvarighet i
gällande lag och därför tarva särskild rubricering.

13 §.

Denna paragraf motsvarar B 10 § i socialstyrelsens förslag.

Såsom förut erinrats, har jag ansett den av styrelsen i första stycket föreslagna
bestämmelsen om att de fasta avgifterna skola utgå å regelbundna tider
böra ersättas dels med ett förbud mot att upptaga avgifter för inträffande försäkringsfall,
dels ock med en föreskrift därom, att medlemsavgifter icke må
upptagas med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare
mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende
å understödsrätt eller försäkringsrisk.

De i andra och femte styckena i styrelsens förslag upptagna bestämmelserna,
att för en verksamhetsgren bestämda avgifter ej må användas för
annan verksamhetsgren samt att genom uttaxering erhållna medel må användas
allenast för samma ändamål som de inkomster, vilkas otillräcklighet
föranlett uttaxeringen, har jag ansett böra utgå. Att på angivet sätt särskilja
ett rättssubjekts olika tillgångar har visserligen tidigare både föreslagits och
blivit bestämt i lag. Jag hänvisar härutinnan till 1910 års lag örn sjukkassor,
20 § 2 och 3 mom. samt 117 § 2 morn., ävensom till det vid 1926 års riksdag
genom propositionen nr 113 framlagda men av riksdagen icke antagna förslaget
till lag angående ändring i vissa delar av sjukkasselagen, 20 § 2 och 3
mom. Huvudmotivet för ett dylikt särskiljande har emellertid då varit att
förhindra, att en statsunderstödd verksamhetsgren (sjukhjälpsverksamheten)
skulle kunna ekonomiskt stödja en icke statsunderstödd gren (begravningshjälpsverksamheten).
Såsom framgår av 20 § 5 mom. samt 23 och 26 §§ i
1926 års lagändringsförslag, torde emellertid ett rättsligt särskiljande av tillgångarna
erfordra vissa ytterligare tillämpningsbestämmelser, och även örn
dylika bestämmelser meddelas lära komplicerade förhållanden kunna uppstå.
Sålunda har försäkringsinspelctionen framhållit, att ett distinkt särskiljande
mellan de ekonomiska resultaten av exempelvis sådana försäkringsgrenar som
överlevelsepensionering och egenpensionering knappast vore möjligt att
genomföra. Jag vill jämväl erinra, att en understödsförenings motståndskraft
mot tillfälliga ekonomiska påfrestningar skulle försvagas genom en rättslig
uppdelning av dess tillgångar. Att bokföring och kalkylering lämpligen böra
ske särskilt för varje verksamhetsgren synes däremot vara självfallet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Vad socialstyrelsen i tredje och fjärde styckena föreslagit därom, att stadgarna
skulle innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter m. m. och
jämväl i övrigt vara betryggande samt att tillsynsmyndigheten ägde att för
varje särskild grupp av understödsföreningar meddela lämpliga grunder för
avgifternas beräknande och övriga anvisningar till ernående av ekonomisk
trygghet, har i departementsförslaget utbytts mot en med 33 § andra stycket
sjukkasseförordningen och 26 § andra stycket arbetslöshetskasseförordningen
såsom förebilder avfattad bestämmelse, enligt vilken avgifterna skola vara så
avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må
antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader
och övriga föreningen åliggande utgifter ävensom till föreskriven fondbildning
och täckning av premiereserv. Erinras må, att enligt 8 § stadgarna skola
angiva grunderna för avgiftsberäkningen, att jämlikt 7 § vid ansökan örn
registrering skola fogas handlingar, ägnade att ligga till grund för bedömande
av avgifternas tillräcklighet, att enligt 70 § registrering skall vägras, därest
stadgarna finnas icke vara betryggande, samt att det enligt 78 § tillkommer
tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i fråga örn det lämpliga
inrättandet av understödsförenings verksamhet ävensom att, där stadgarna
finnas icke längre vara betryggande, meddela förening anvisning att vidtaga
erforderlig åtgärd eller ändring av föreningens verksamhet. Med stöd av 78 §
torde tillsynsmyndigheten kunna för olika slag av understödsföreningar meddela
lämpliga grunder för avgiftsberäkningen.

Andra stycket i departementsförslaget motsvarar med någon jämkning
femte stycket första punkten i styrelsens förslag.

Bestämmelserna i de båda sista styckena i styrelsens förslag hava, med hänsyn
till de kontrollföreskrifter, som i övrigt föreslås, ansetts kunna undvaras.

Örn räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

I gällande lag hava bestämmelserna örn räkenskapers förande och om
reserverande av medel sammanförts under en underrubrik. Gällande lag
saknar allmänna bestämmelser örn försäkringsteknisk utredning. Då dylika
bestämmelser nu föreslås till införande, hava de ansetts lämpligen böra under
gemensam underrubrik sammanföras med bestämmelserna örn räkenskapers
förande. De i gällande lag givna stadgandena örn reserverande av medel hava
i förslaget ersatts med utförliga bestämmelser örn fondbildning, vilka bestämmelser
sammanförts under särskild underrubrik.

14 §.

Denna paragraf är avfattad i överensstämmelse med styrelsens förslag till
ändrad lydelse av 13 § gällande lag, dock att sådan jämkning däri vidtagits,
som föranledes av utfärdandet av bokföringslagen den 31 maj 1929.

15 §.

Förevarande paragraf motsvarar B 11 § i styrelsens förslag, vari endast ett
par smärre formella jämkningar vidtagits.

Kungl. Majus proposition nr 19.

Vid sammanträde inför socialstyrelsen har ifrågasatts, från ett håll, huruvida
icke de i denna paragraf föreskrivna försäkringstekniska utredningarna
borde verkställas av tillsynsmyndigheten utan kostnader för föreningarna,
samt från ett annat håll, huruvida det vore principiellt riktigt att tillsynsmyndigheten,
som hade att granska verkställda utredningar, också upprättade
desamma. De vid sammanträdet närvarande hava därefter enat sig
örn ett uttalande, att det borde övervägas, örn icke utredningarna, åtminstone
beträffande sjukkassor, borde verkställas av tillsynsmyndigheten, men att
myndigheten däremot icke borde verkställa utredningar för övriga föreningar.
De fria sjukkassornas förbund har ansett, att utredningen, då den upprättades
av tillsynsmyndigheten, icke borde medföra någon kostnad för föreningen.

Enligt 81 § andra stycket och 86 § fjärde stycket gällande lag må pensionskassa
och förening med godkända stadgar anlita tillsynsmyndigheten
för upprättande av försäkringsteknisk utredning samt skall i sådant fall ersätta
kostnaden härför med belopp, som bestämmes av myndigheten. Samma
bestämmelse gäller enligt 39 § sista stycket sjukkasseförordningen för centralsjukkassa.
Anledning har icke synts mig föreligga att frångå den sålunda
redan gällande ordningen.

Om fondbildning.

Beträffande denna underrubrik, vilken saknar motsvarighet i gällande lag,
hänvisar jag till vad jag nyss anförde i fråga örn underrubriken framför 14 §.

16 §.

Paragrafen motsvarar B 12 § i styrelsens förslag.

Första stycket innehåller den av mig i den allmänna motiveringen förordade
hänvisningen till de särskilda bestämmelser rörande fondbildning,
som gälla för de statsunderstödda föreningarna.

I andra stycket, som motsvarar första och andra styckena i styrelsens förslag,
hava vissa huvudsakligen formella jämkningar vidtagits.

Tredje och fjärde styckena i styrelsens förslag synas icke utsäga mer än
som redan följer av 8 § under 11), varför de ansetts böra utgå.

17 §.

Denna paragraf motsvarar den av styrelsen föreslagna B 13 §, vars bestämmelser
väsentligen äro hämtade från 86 § fjärde stycket samt 87 § första och
andra styckena gällande lag.

Såsom framgår av det förut anförda skall försäkringsteknisk utredning
upprättas i regel endast vart femte år. Med ledning av denna utredning skall
premiereserven beräknas. Balansräkning däremot skall givetvis upprättas årligen.
Då balansräkningen följaktligen i flertalet fall avser annan tidpunkt
än premiereservberäkningen, låter det sig uppenbarligen icke göra att, såsom
styrelsen föreslagit, stadga skyldighet för en förening att i enlighet med upprättad
försäkringsteknisk utredning i balansräkningen under benämningen
premiereserv såsom skuld upptaga det för den tidpunkt, som balansräkningen

Kungl. Majus proposition nr 19.

avser, beräknade värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande försäkringar.
I gällande lag har, med hänsyn till att däri föreskriven försäkringsteknisk
utredning icke alltid skall upprättas årligen, utredningen hållits skild
från föreningens bokföring. Under lagärendets behandling ifrågasatte visserligen
lagrådet, huruvida man icke, vad föreningar med godkända stadgar
anginge, kunde för de år, i fråga örn vilka befrielse från skyldighet att avgiva
försäkringsteknisk utredning ägde rum, antingen låta det vid senaste utredning
funna värdet av försäkringsstocken oförändrat kvarstå i bokföringen
eller ock upptaga försäkringsstockens värde approximativt efter av tillsynsmyndigheten
anvisade eller eljest uppgjorda beräkningsgrunder. Föredragande
departementschefen, statsrådet Schotte, erinrade emellertid häremot,
bland annat, att balansräkningen i så fall skulle få helt olika betydelse de år,
då försäkringsteknisk beräkning ägt rum, och de år, då sådan ej skett, ett
förhållande som syntes mindre tillfredsställande. På det sålunda anförda
skälet har jag ansett 17 § första stycket departementsförslaget böra i nu förevarande
hänseende överensstämma med gällande lag. I sagda stycke har
vidare med någon ändring av ordalagen införts andra stycket i styrelsens
förslag.

Premiereserven är en skuld, som jämlikt 19 § skall täckas av tillgångar till
motsvarande värde. Då emellertid det skuldbelopp, som skall framgå av
premiereservberäkningen, kan komma att stiga under de år, då sådan beräkning
ej äger rum, har i 18 § sista stycket föreslagits ett stadgande av bland annat
den innebörden, att överskott, som uppkommer under år, då försäkringsteknisk
utredning icke upprättas, skall reserveras för att, örn efter nästkommande
utredning så erfordras, användas till täckning av premiereserven
och avsättning till den i visst förhållande till premiereserven stående säkerhetsfonden.

Andra stycket första punkten är likalydande med tredje stycket i styrelsens
förslag. Härtill har emellertid, i enlighet med vad jag i den allmänna motiveringen
förordat, såsom andra punkt i detta stycke fogats ett tillägg, avfattat
på sätt försäkringsinspektionen föreslagit.

Bestämmelsen i fjärde stycket i styrelsens förslag, att från kapitalvärdet
av föreningens förbindelse på grund av försäkring må avräknas belopp, som
föreningen förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev, har svenska försäkringsföreningens
sakkunnigenämnd ansett vara ur bokföringssynpunkt mindre
lämplig. Nämnden har föreslagit, att detta stycke måtte utgå, och att i stället
i den av styrelsen föreslagna B 15 § (motsvarande 19 § i departementsförslaget)
måtte inryckas en bestämmelse, att tillgångarna finge redovisas även
i skuldförbindelser av här avsett slag. Därigenom skulle överensstämmelse
uppnås med motsvarande föreskrifter i lagen örn försäkringsrörelse. Med
hänsyn till att enligt departementsförslaget premiereservberäkningen hålles
helt skild från bokföringen har jag icke ansett mig böra biträda vad nämnden
sålunda föreslagit. Den av socialstyrelsen föreslagna bestämmelsen återfinnes i
andra stycket tredje punkten i departementsförslaget.

I femte stycket i sitt förslag har styrelsen upptagit den i 87 § första stycket

Kungl. Maj.is proposition nr 19.

sista punkten gällande lag givna bestämmelsen, enligt vilken förening, som
tagit återförsäkring hos svenskt försäkringsbolag eller återförsäkringskassa,
är fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet göra avsättning
till premiereserv. Försäkringsinspektionen har erinrat, att bestämmelsen
i fråga syntes giva vid handen, att understödsförening, så snart något belopp
återförsäkrats, skulle erhålla lättnad beträffande avsättningen till premiereserv.
Inom livförsäkringen plägade emellertid numera återförsäkring ordnas
även på så sätt, att den endast avsåge den s. k. risksumman eller skillnaden
mellan försäkringsbeloppet och den för försäkringen bildade premiereserven.
Tillämpades en dylik risksummeåterförsäkring, borde understödsföreningen
själv alltjämt avsätta full premiereserv, i varje fall där premieberäkningen
skedde per räkenskapsår. Inspektionen ville därför förorda en sådan utformning
av ifrågavarande stycke, att tillräcklig premiereserv komme att krävas,
även om risksummeåterförsäkring tillämpades. Även svenska försäkringsföreningens
sakkunnigenämnd har beträffande förevarande bestämmelse påpekat,
att återförsäkring jämväl kunde ske på sådant sätt, att hela premiereserven
avsattes hos direktförsäkraren. Bestämmelsen borde därför endast
avse det fall, då enligt återförsäkringsavtalet premiereserven skulle förvaltas
av återförsäkringsgivaren. För övrigt kunde ifrågasättas, örn icke även denna
bestämmelse borde få sin plats i B 15 § i styrelsens förslag. — Med hänsyn till
att jag i det följande ämnar förorda upphävande av lagen örn återförsäkringskassor
hava i departementsförslaget orden »eller återförsäkringskassa» strukits
ur bestämmelsen i fråga. Därjämte har vad under remissbehandlingen anförts
föranlett, att till bestämmelsen fogats ett tillägg, enligt vilket bestämmelsen
icke skall gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen
utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

Tredje stycket första punkten i departementsförslaget är likalydande med
sjätte stycket i styrelsens förslag och motsvarar helt det i 87 § andra stycket
gällande lag meddelade stadgandet rörande premiereserv för livförsäkringar.
Såsom en andra punkt har i förevarande stycke, i anslutning till ett av försäkringsinspektionen
framställt önskemål, upptagits bestämmelse om att
anstånd, varom i första punkten är fråga, icke må medgivas, där det enligt
verkställd undersökning icke kan förväntas, att bristen i premiereserven skall
kunna täckas under den stadgade perioden av högst 15 år.

18 §.

Denna paragraf överensstämmer nära med B 14 § i styrelsens förslag och
88 § gällande lag. Försäkringsinspektionen har beträffande fjärde stycket i
styrelsens förslag erinrat, att bestämmelsen i detta stycke borde erhålla sådan
lydelse, att för visst år uppkommet överskott ej spärrades utan kunde nyttjas
för täckande, helt eller delvis, av följande år eventuellt uppstående underskott.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har stycket i fråga omformulerats
i departementsförslaget.

19 §.

Paragrafen motsvarar B 15 § i styrelsens förslag. Såsom förebild har
tjänat 87 § sista stycket gällande lag. Den av socialstyrelsen föreslagna ut -

Kungl. Majus proposition nr 19.

ökningen av lagrummets placeringsmöjligheter till att även avse rätt för förening,
som är upprättad för anställda vid visst företag, att få placera sina
medel hos företaget, har av styrelsen motiverats därmed, att placering av
detta slag förekomme i stor utsträckning och icke heller under de nya förhållandena
behövde möta några betänkligheter, förutsatt att säkerheten utgjordes
av sådana värdehandlingar, som omnämndes vid 1), 2), 4) och 6) i
berörda lagrum. Styrelsen har tillika framhållit, att de föreslagna bestämmelserna
endast gällde de tillgångar, vilka erfordrades för redovisning av den
fond, som bildats för säkerställande av förbindelserna, alltså icke medel tillhörande
övriga s. k. fria fonder. Beträffande placeringen av sistnämnda medel
funne styrelsen icke anledning föreslå någon ändring i nuvarande förhållanden.

Vid de sammanträden, som i ärendet hållits inför socialstyrelsen, har från
ett håll framhållits, att det med hänsyn till rådande ränteläge innebure för
stor stränghet att förbjuda understödsföreningarna att placera sina tillgångar
i egen fastighet utöver två tredjedelar av taxeringsvärdet. Från ett annat håll
har ifrågasatts en sådan ändring i förslaget, att en förening genom registrering
av stadgebestämmelse därom kunde lämnas generellt medgivande
att få placera sina tillgångar i inteckningar utöver hälften men inom två
tredjedelar av taxeringsvärdet i stället för att, såsom enligt förslaget, medgivande
därom skulle lämnas av tillsynsmyndigheten endast från fall till fall.

I departementsförslaget har ingressen till första stycket omformulerats.
Bestämmelserna om medelredovisning böra nämligen, såsom även styrelsen
framhållit, gälla sådana medel, vilka enligt stadgande i lagen avsatts till fond
eller reserverats eller vilka erfordras för täckning av premiereserv, men däremot
icke övriga för verksamheten tillgängliga medel. Vidare har möjligheten
att placera tillgångar i fastighetsinteckningar eller i egen fastighet ansetts böra
utökas till närmare överensstämmelse med vad därutinnan stadgas i lagen örn
försäkringsrörelse. Enligt 215 § nämnda lag må försäkringsbolag utan särskilt
tillstånd placera sina tillgångar i fastighetsinteckningar inom 2h av
taxeringsvärdet. En motsvarande frihet har synts mig utan fara för säkerheten
kunna medgivas understödsföreningarna, och detta även för det fall
att förening såsom tillgång redovisar egen fastighet. Enligt 215 § lagen örn
försäkringsrörelse må vidare med försäkringsinspektionens medgivande redovisning
ske i inteckning intill fulla taxeringsvärdet i egen fastighet, som är avsedd
för inrymmande av lokal för rörelsen. Då emellertid understödsföreningarna
i allmänhet icke torde hava behov av några större dylika lokaler,
har något > motsvarande stadgande icke intagits i departementsförslaget.

I andra stycket hava vissa jämkningar vidtagits. Sålunda har det ansetts
böra medgivas förening att till företaget utlåna medel mot säkerhet även i
fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank.

Om styrelse och firmateckning''.

20 §.

I denna paragraf hava, efter förebild av 20 § lagen den 22 juni 1911 örn
ekonomiska föreningar, sammanförts bestämmelserna i 15—19 och 25 §§ gällande
lag örn understödsföreningar.

Kungl. Majda proposition nr 19.

Enligt 16 § gällande lag skall styrelseledamot vara här i riket bosatt svensk
medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver undantag, varemot
binder icke möter för styrelsen att jämlikt 19 § bemyndiga utlänning att
teckna föreningens firma. Då konsekvensen synes fordra, att i förevarande
hänseende samma kvalifikationer uppställas för firmatecknare som för styrelseledamot,
bar departementsförslaget härutinnan avfattats i överensstämmelse
med den lydelse, 20 § lagen örn ekonomiska föreningar erhållit genom
lag den 30 maj 1916.

21 §.

Denna paragraf upptager bestämmelserna i 20 och 21 §§ gällande lag.

22 §.

Paragrafen är likalydande med 22 § gällande lag.

23 §.

I denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna i 23 och 24 §§ gällande
lag.

24-29 §§.

Dessa paragrafer äro likalydande med 26—31 §§ gällande lag, dock att den
i 30 § andra stycket gällande lag förekommande hänvisningen i 28 § departementsförslaget
ändrats till överensstämmelse med förslaget i övrigt.

Om revision.

30 §.

Paragrafen motsvarar 32 § gällande lag. Ändringarna i fjärde stycket hava
av socialstyrelsen motiverats därmed, att styckets nuvarande formulering lett
till feltolkning och missförstånd.

31 och 32 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande
med 33 och 34 §§ gällande lag.

Om föreningssammanträde.

33 och 34 §§.

Bestämmelserna i 35 § gällande lag hava, efter förebild av 34 och 35 §§
lagen örn ekonomiska föreningar, uppdelats på två paragrafer.

35—39 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande
med 36—40 §§ gällande lag.

Örn talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

I denna paragraf hava sammanförts bestämmelserna i 41 och 42 §§ gällande
lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

228 37 7

Kungl. Majus proposition nr 19.

41 §.

Denna paragraf motsvarar, med vissa av den nya konkurslagstiftningen
föranledda jämkningar, 43 § gällande lag.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda
bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Paragrafen motsvarar 44 § gällande lag. Enligt andra stycket i sistnämnda
paragraf fordras endast beträffande vissa beslut örn stadgeändring att de för
att vinna giltighet även skola gillas av tillsynsmyndigheten. Emellertid synes
överensstämma med departementsförslaget i övrigt och särskilt med 70 §,
att samtliga beslut örn stadgeändring hädanefter skola i sakligt hänseende
prövas av tillsynsmyndigheten. Bestämmelse härom har införts i 42 § tredje
stycket i departementsförslaget, vilket stycke därjämte innehåller det från
44 § andra stycket gällande lag hämtade stadgandet, att myndigheten vid sin
prövning särskilt skall tillse, att icke genom beslutet örn stadgeändring vissa
medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt gynnas på övriga
medlemmars eller understödsberättigades bekostnad. Första, andra, fjärde
och femte styckena äro, bortsett från en formell jämkning i fjärde stycket,
likalydande med 44 § första, tredje, fjärde och femte styckena gällande lag.
Av skäl, som jag i den allmänna motiveringen anfört, har jag icke ansett mig
böra biträda styrelsens förslag till ändring av sistnämnda stycke.

43 och 44 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningarna till andra lagrum, likalydande
med 45 och 46 §§ gällande lag.

Om klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Paragrafen är, bortsett från hänvisningen till annat lagrum, likalydande
med 47 § gällande lag.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Paragrafen är likalydande med 48 § gällande lag.

47 §.

Denna paragraf motsvarar socialstyrelsens förslag till ändrad lydelse av
49 § gällande lag.

I första stycket i styrelsens förslag har allenast en mindre formell jämkning
vidtagits.

I andra stycket har beaktats, att i nu förevarande hänseende särskilda
bestämmelser äro meddelade beträffande erkända sjukkassor i 41 § sjukkasseförordningen
och vad angår erkända arbetslöshetskassor i 33 § arbetslöshets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. _ 99

kasseförordningen. Vidare har beaktats det fall, då medlemsantalet enligt
medgivande av tillsynsmyndigheten är mindre än det i 3 § angivna.

I tredje stycket har ansetts böra föreskrivas, att tillsynsmyndigheten i sitt
medgivande skall bestämma ett visst minimiantal medlemmar. Dylik föreskrift
återfinnes i 41 § andra stycket sjukkasseförordningen och 33 § andra
stycket arbetslöshetskasseförordningen.

Såsom förebilder till fjärde stycket i departementsförslaget hava tjänat
41 § tredje stycket sjukkasseförordningen och 33 § tredje stycket arbetslöshetskasseförordningen.
Vid förslagets avfattande har beaktats, att då medgivande
att fortsätta verksamheten icke lämnas, vid tillämpning av 49 eller
50 § behov föreligger av en noga fixerad tidpunkt, då föreningen blir skyldig
att träda i likvidation. Denna skyldighet inträder i och med att tillsynsmyndighetens
beslut vinner laga kraft.

48-65 §§.

Dessa paragrafer motsvara 50—67 §§ gällande lag. De ändringar, som vidtagits,
äro huvudsakligen av formell natur. Beträffande den i 59 § departementsförslaget,
jämförd med 61 § gällande lag, ändrade lydelsen av tredje
stycket må erinras, att enligt 8 § under 16) stadgarna alltid skola angiva, huru
i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt i 59 § sägs
kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras. Särskilda regler för
det fall att stadgarna sakna bestämmelser i detta hänseende skulle således icke
vidare erfordras. De av socialstyrelsen beträffande gällande lag föreslagna
ändringarna i 61 § sammanhänga nära med den av styrelsen föreslagna ändringen
i 44 §. Då jag icke ansett mig kunna förorda styrelsens förslag i sistnämnda
del, följer därav, att 59 § departementsförslaget avfattats utan
beaktande av de av styrelsen föreslagna ändringarna i 61 § gällande lag.

Har en förening utan föregående likvidation försatts i konkurs, och finnes
efter konkursens avslutande överskott, äger föreningen enligt 66 § andra
stycket gällande lag besluta, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet
eller träda i likvidation. Den möjlighet, som sålunda erbjudes en i
konkurs försatt förening att fortsätta sin verksamhet, synes icke vara förenlig
med de krav på ekonomisk vederhäftighet, vilka departementsförslaget
avser att tillgodose. I överensstämmelse med stadgandena i 108 § första
stycket och 203 § första stycket lagen örn försäkringsrörelse har därför i 64 §
andra stycket departementsförslaget föreskrivits, att i nu angivet fall likvidation
alltid skall verkställas. Med anledning härav hava vissa jämkningar vidtagits
i 43 § första och sista styckena, 48 § första stycket, 49 och 50 §§, 54 §
första stycket och 63 § sista stycket departementsförslaget, jämförda med 45 §
första och sista styckena, 50 § första stycket, 51 och 52 §§, 56 § första stycket
och 65 § sista stycket gällande lag.

Örn frivillig överlåtelse av understödsförenings rörelse.

66 §.

Paragrafen motsvarar med en formell jämkning i sista stycket 68 § gällande
lag. Även den i sistnämnda paragraf av socialstyrelsen föreslagna ändringen

100

Kungl. Maj:ts proposition nr li).

sammanhänger nära med styrelsens förslag till ändrad lydelse av 44 § gällande
lag. Den ståndpunkt jag intagit till sistnämnda förslag har föranlett
mig att icke heller biträda styrelsens förstnämnda förslag.

Om registrering oell om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

Paragrafen är likalydande med 69 § gällande lag i dess lydelse enligt lagen
den 11 juni 1937, nr 322.

68 och 69 §§.

Dessa paragrafer äro likalydande med 70 och 71 §§ gällande lag.

70 §.

Såsom framgår av 72 § gällande lag inskränker sig tillsynsmyndighetens
prövning av registreringsanmälningar till att utgöra en granskning,
huruvida vissa — låt vara nog så betydelsefulla — formaliteter
iakttagits. Härutinnan föreslås nu den genomgripande förändringen, att tillsynsmyndigheten
även skall tillse, att stadgarna äro betryggande för medlemmarna
och övriga understödsberättigade samt jämväl i övrigt upprättade på
ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Befinnes
så icke vara fallet, skall registrering vägras. Vad sålunda föreskrives gäller
i första hand den prövning av stadgarna, som tillsynsmyndigheten skall företaga
vid en förenings ansökan örn att bliva registrerad. Samma bedömningsregler
har emellertid myndigheten givetvis även att följa, då jämlikt 42 §
och 44 § andra stycket ett beslut örn stadgeändring, samtidigt som det anmäles
för registrering, underställes myndigheten för gillande. I departementsförslaget
har såsom ytterligare grund att vägra en förenings registrering angivits,
att medlemsantalet understiger det för föreningen lägst tillåtna och
dispens icke erhålles.

71-77 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från vissa formella skiljaktigheter i 74 §
första stycket och 75 § sista stycket, likalydande med 73—78 och 80 §§ gällande
lag. 79 § gällande lag har genom lag den 1 mars 1929 (nr 23) upphört
att gälla. Motsvarighet till 81 § gällande lag återfinnes ej i departementsförslaget.

78 §.

Första stycket i denna paragraf är likalydande med motsvarande stycke i
82 § i styrelsens förslag. Andra stycket har genom vissa jämkningar i styrelsens
förslag bragts till nära överensstämmelse med 82 § första stycket gällande
lag. Jämväl sedan en förening börjat sin verksamhet bör tillsynsmyndigheten
tillhandagå densamma med råd och upplysningar. Vissa jämkningar hava även
-vidtagits i tredje stycket i styrelsens förslag, vilket stycke innehåller bestämmelser
likartade med dem, som förekomma i 82 § andra och tredje styckena samt
86 § sista stycket gällande lag. Styrelsen har såsom en nyhet föreslagit, att tillsynsmyndigheten
skulle, innan anvisning meddelades, fästa föreningens upp -

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

märksamhet å förekommande missförhållande och därvid utsätta skälig tid för
rättelse. Departementsförslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse.
Det har nämligen synts mig kunna medföra icke blott alltför stor omgång
utan även minskning av tillsynsmyndighetens auktoritet, därest myndigheten
på grund av tvingande bestämmelser skulle nödgas upprepade gånger giva en
tredskande förening föreläggande, innan myndigheten kunde hos domstol ansöka
örn tvångsåtgärder mot den tredskande. Givetvis bör det utan uttryckligt
lagstadgande därom stå myndigheten fritt att, innan föreläggande i form av
anvisning meddelas, i annan ordning fästa föreningens uppmärksamhet å förekommande
missförhållande.

79 och 80 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer äro, med vissa jämkningar, hämtade från
83 och 84 §§ gällande lag. I 79 § andra stycket har genom införandet av orden
»eller anmälan» angivits, att klagan även kan föras över beslut enligt 47 §.

Departementsförslaget saknar motsvarighet till 85—88 §§ gällande lag. 85 §
skall enligt lagen den 11 juni 1937, nr 322, upphöra att gälla den 1 januari 1938.
Yad beträffar 86—88 §§, vilka innehålla särbestämmelser rörande föreningar
med godkända stadgar, vill jag erinra, att enligt departementsförslaget samtliga
understödsföreningar hädanefter skola hava av tillsynsmyndigheten godkända
stadgar.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

I 89 § gällande lag behandlas frågan örn utmätningsfrihet för understöd,
som meddelas av understödsförening. Bestämmelser om utmätningsfrihet för
rätt på grund av försäkring äro emellertid numera meddelade såväl i lagen örn
försäkringsavtal som i utsökningslagen. Härutinnan gälla i fråga örn kapitalförsäkring
stadgandena i 116 och 117 §§ lagen örn försäkringsavtal samt i
fråga örn livränte- eller pensionsförsäkring stadgandena i 118 §, jämförd med
116 §, samma lag och i 67 § utsökningslagen. Dessa bestämmelser äga tilllämpning
i fråga örn försäkring, som meddelas av understödsförening. Beträffande
rätt på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring stadgas utmätningsskydd
i 123 § lagen om försäkringsavtal och, såvitt sjukhjälp utgår i form av
livränta, i 67 § utsökningslagen. Lagen örn försäkringsavtal äger enligt 1 § i
lagen icke tillämpning å försäkring, som meddelas av erkänd sjukkassa.
Skäligt synes emellertid vara att i förevarande hänseende bereda rätt på
grund av sådan försäkring samma skydd som enligt sistnämnda lag tillkommer
rätt på grund av annan sjukförsäkring.

Bortsett från 89 § gällande lag om understödsföreningar saknas i lag eller
författning bestämmelser örn utmätningsfrihet för moderskapshjälp eller
arbetslöshetsunderstöd, som meddelas av understödsförening. I en ny lag
örn understödsföreningar torde bestämmelsen härom böra avfattas efter förebild
av stadgandet i 123 § lagen om försäkringsavtal rörande utmätningsfrihet
för fordran på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring. Sistnämnda stadgande
innebär utmätningsskydd icke endast för rätt på grund av försäkring,

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

innan något försäkringsfall inträffat, utan även för fordran på grund av inträffat
försäkringsfall, så länge fordringen är innestående hos försäkringsgivaren.

81 § departementsförslaget har avfattats i överensstämmelse med det nu
anförda.

82-84 §§.

Dessa paragrafer äro, bortsett från hänvisningen i 84 § till annat lagrum,
likalydande med 90—92 §§ gällande lag.

Straffbestämmelser.

Straffbestämmelserna i gällande lag äro sammanförda i ett särskilt kapitel.
Efter kapitelindelningens slopande hava dessa bestämmelser ansetts böra
bilda en avdelning med särskild underrubrik.

85-89 §§.

Dessa paragrafer motsvara 93—97 §§ gällande lag men skilja sig i åtskilliga
hänseenden från dessa. Då skiljaktighetema äro av väsentligen formell
natur, torde desamma icke tarva någon närmare motivering. Allenast må beträffande
85 § erinras, att av denna paragraf, jämförd med 1 och 2 §§, framgår,
att hädanefter ingen förening må, utan att hava vunnit registrering enligt
denna lag, idka i 1 § omförmäld verksamhet.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

Den i gällande lag förekommande kapitelrubriken av denna lydelse har
i förslaget förändrats till underrubrik.

90 §.

Paragrafen är likalydande med 98 § gällande lag. Förklaring, att pensionskassa
för i offentlig tjänst anställda personer skall vara undantagen från
lagens tillämpning, bör givetvis icke meddelas utan att i annan ordning garantier
skapas för ekonomisk säkerhet beträffande kassans utfästelser och kontroll
över dess verksamhet.

Övergångsbestämmelser.

Lämpligt torde vara, att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1938 samt
att den övergångstid, under vilken redan registrerade föreningar skola beredas
tillfälle att anpassa sig efter lagen, sättes att utlöpa den 1 januari 1943.
Utöver vad jag i den allmänna motiveringen anfört rörande grunderna för de
föreslagna övergångsbestämmelserna vill jag framhålla följande.

Vid införandet av gällande lag gjordes beträffande understödsförening, som
då redan ägde bestånd, i 99 § tredje stycket vid 1) bland annat det undantaget
från lagens bestämmelser, att den i 3 § andra stycket stadgade begränsningen
i fråga örn rätten att utfästa och utbetala kapitalunderstöd icke skulle,
vad anginge utbetalning, äga tillämpning med avseende å understöd, som
blivit utfäst före föreningens registrering. Uppenbarligen ansågs det icke

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

lämpligt att genom lag delvis befria en förening från tidigare gjorda utfästelser.
Departementsförslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse.
Har, då den nya lagen blir tillämplig å en förening, av föreningen utfäst understöd
redan förfallit till betalning, är rätten till understödet att likställa med
en vanlig fordringsrätt och torde därför, jämlikt allmänna rättsgrundsatser,
icke utan uttryckligt stadgande därom röna inverkan av senare lagstiftning.
Rätten till icke förfallet understöd är däremot icke en vanlig fordringsrätt
utan har en utpräglad föreningsrättslig karaktär. Detta framgår bland annat
därav, att enligt 44 § andra stycket gällande lag föreningen kan besluta minskning
av redan utfästa understöd samt att i vissa fall tillsynsmyndigheten äger
jämlikt 82 § tredje och sista styckena eller 86 § sista stycket tvinga en förening
att antingen vidtaga sådan minskning eller träda i likvidation. Den
befogenhet, som lagstiftaren sålunda förlänat tillsynsmyndigheten, tillkommer
givetvis även lagstiftaren själv. Frågan, örn och i vad mån rätten eller skyldigheten
att utbetala redan utfästa men ej till betalning förfallna understöd
bör genom den nya lagen inskränkas, är alltså allenast en lämplighetsfråga.
Härutinnan är det min övertygelse, att en konsolidering av understödsföreningsväsendet
skulle i betänklig grad äventyras, därest den nya lagen icke
gjordes tillämplig å tidigare utfästelser örn understöd. Dylika utfästelser
kunna ju förbliva gällande åtskilliga decennier framåt i tiden. Departementsförslaget
överensstämmer härutinnan med vad socialstyrelsen rörande övergångsbestämmelserna
anfört. Styrelsen har emellertid i detta sammanhang
särskilt berört det fall, att en sjukkassa med mindre än 500 medlemmar för
att kunna fortsätta verksamheten skulle nödgas nedsätta sjukhjälpstiden till
högst 90 dagar, samt har ansett för sådant fall böra gälla, att kassan skulle
enligt äldre bestämmelser slutreglera de sjukdomsfall, som påginge, då beslutet
om nedsättningen trädde i kraft. Den fråga styrelsen sålunda upptagit
till behandling synes emellertid redan vara reglerad i 42 § sista stycket
departementsförslaget, varför någon ytterligare bestämmelse härom icke torde
vara erforderlig.

De undantagsbestämmelser, som i 99 § gällande lag i övrigt meddelats beträffande
äldre föreningar, sakna jämväl motsvarighet i departementsförslaget.
Yad angår bestämmelsen i tredje stycket vid 2) berörda paragraf synes med
den befogenhet, som enligt 42 och 70 §§ i förslaget tilldelats tillsynsmyndigheten,
icke vara förenligt, att lämpligheten av stadgeändring prövas även av
annan myndighet. Man torde därför kunna förutsätta att, där enligt en äldre
förenings stadgar för giltighet av beslut örn stadgeändring fordras fastställelse
av Konungen eller viss myndighet, bestämmelsen därom vid föreningens anpassning
under den nya lagen strykes ur stadgarna. Enligt vad jag inhämtat
Ilar sådant medgivande, varom förmäles i 99 § tredje stycket vid 4) gällande
lag, icke lämnats.

Beträffande äldre föreningar med godkända stadgar gäller, att tillsynsmyndigheten
redan funnit stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser
örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande
överskott samt jämväl i övrigt vara betryggande. Den förnyade

104

Kungl. Majus proposition nr 19.

prövning av stadgarna, som enligt övergångsbestämmelserna skall ske, torde
därför, vad dessa föreningar angår, i huvudsak endast komma att avse frågan,
huruvida stadgarna stå i överensstämmelse med den nya lagen. Beträffande
övriga enligt äldre lag registrerade föreningar åter måste tillsynsmyndigheten
ingå på ett noggrant bedömande även av de ekonomiska grunderna för
verksamheten. Med hänsyn härtill torde en dylik förening, som efter övergångstidens
slut vill fortsätta verksamheten, böra till tillsynsmyndigheten ingiva
sådana uppgifter eller sådan utredning, varom förmäles i 7 § fjärde
stycket vid 4).

Tidigare har jag vid behandlingen av 3 § förordat, att, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, tillsynsmyndigheten må medgiva undantag
från de i första och, vad angår beredande av pension, i andra styckena i
nämnda paragraf upptagna bestämmelserna om minsta medlemsantal. Så
mycken hänsyn synes mig nu böra visas de äldre registrerade föreningarna,
att beträffande dem dylika särskilda omständigheter skola anses i regel föreligga.
Särskild bestämmelse med sådant syfte har införts i 1 mom. vid 2).
Såsom socialstyrelsen framhållit, bör emellertid här liksom i övriga motsvarande
fall gälla, att den minskade fordran i fråga om medlemsantalet uppväges
av skärpta krav i fråga örn de ekonomiska grunderna för verksamheten.

Av hänsyn till de äldre föreningarna hava i 1 mom. vid 3) införts för dem
avsedda bestämmelser, motsvarande do i 17 § sista stycket föreslagna. Erinras
må, att vid tillkomsten av gällande lag en liknande lindring bereddes de äldre
livförsäkringsföreningar, vilka önskade bliva registrerade med godkända
stadgar. Jag hänvisar härutinnan till 99 § tredje stycket vid 4) gällande lag.

2 mom. vid 2) innehåller de i den allmänna motiveringen förordade bestämmelserna
rörande avveckling av rörelsen, då en äldre förening icke på ansökan,
som gjorts före övergångstidens utgång, vinner förklaring enligt 1 mom. vid
1). Där icke för sådant fall en avveckling redan påbörjats i form av likvidation
eller konkurs, skall enligt departementsförslaget tillsynsmyndigheten förklara
föreningen i likvidation samt förordna en eller flera likvidatorer. Med
hänsyn ej mindre till 60, 61 och 65 §§ än även -— då några likvidationsåtgärder
icke torde böra vidtagas förrän förordnandet vunnit laga kraft — till 58 §
gällande lag skall enligt departementsförslaget förklaringen och förordnandet
anses hava meddelats av domstol jämlikt 82 § gällande lag. En understödsförening,
som utan föregående likvidation försatts i konkurs, kan jämlikt 66 §
andra stycket gällande lag, om efter konkursens avslutande finnes överskott,
besluta fortsätta sin verksamhet. Där sådant beslut fattas efter den 30 juni
1938 har det emellertid synts lämpligt att, i överensstämmelse med 64 § andra
stycket departementsförslaget, tvinga föreningen att avveckla verksamheten.

Sådan hänvisning, som avses i 4 morn., förekommer i 12 och 17 §§ lagen den
18 juni 1937 (nr 521) örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
samt i § 15 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen.

Upphävande av lagen om återförsäkringskassor.

I lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor förstås med återförsäkringskassa
sådan förening av sjukkassor eller understödsföreningar eller

105

Kungl. Majlis proposition nr 19.

av både sjukkassor och understödsföreningar, som bär till uteslutande ändamål
att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda delägarna
återförsäkring av meddelade utfästelser (1§). Vad i lagen örn understödsföreningar
och i övrigt finnes stadgat angående understödsförening skall äga
motsvarande tillämpning beträffande återförsäkringskassa, dock med iakttagande
av vad i lagen örn återförsäkringskassor finnes särskilt föreskrivet (2 §
1 st.). Av dylika särskilda föreskrifter må följande här återgivas. Delägare i
återförsäkringskassa äro de försäkringstagande sjukkassorna och understödsföreningarna,
och skall beträffande dem vad för medlemmar i understödsföreningar
stadgas äga motsvarande tillämpning (2 § 2 st.). Återförsäkringskassa
skall såsom sådan registreras oavsett antalet delägare (2 § 3 st.). Ändå
att i återförsäkringskassas stadgar icke intagits bestämmelse därom, att stadgarna
skola vara godkända av tillsynsmyndigheten, skall vad i 86 § i lagen örn
understödsföreningar finnes föreskrivet för understödsförening, i vars stadgar
intagits dylik bestämmelse, äga motsvarande giltighet beträffande återförsäkringskassa.
Meddelar återförsäkringskassa återförsäkring av begravningshjälps-
eller andra livförsäkringsutfästelser, skall jämväl vad i 87 och 88 §§
i samma lag sägs gälla för kassan (3 §). Återförsäkringskassa må ej meddela
återförsäkring av kapitalunderstöd på samma risk till högre belopp än fyratusen
kronor. Tillsynsmyndigheten må dock medgiva, att i nämnda belopp ej
skall inräknas återförsäkring av begravningshjälpsutfästelse som meddelats
av sjukkassa. Vad i 3 § andra stycket i lagen örn understödsföreningar sägs
skall icke gälla för återförsäkringskassa (4 §). Jämväl i åtskilliga andra paragrafer
i lagen örn återförsäkringskassor meddelas hänvisning till eller stadgas
undantag från vissa särskilt angivna bestämmelser i understödsföreningslagen.

Såsom torde framgå av denna redogörelse, skulle de genomgripande ändringar
i lagstiftningen örn understödsföreningar, vilka jag nyss förordat, påkalla
en motsvarande revidering av lagstiftningen örn återförsäkringskassor.
Emellertid har denna lagstiftning under den tid av över tio år, varunder den
varit gällande, icke i något fall kommit i tillämpning. Med hänsyn härtill har
under departementsbehandlingen av detta lagärende ifrågasatts ändamålsenligheten
av att nu vidtaga en omfattande ändring av lagstiftningen rörande dylika
kassor. Denna fråga har hänskjutits till socialstyrelsen för yttrande.

Med anledning härav har socialstyrelsen, efter det styrelsen inledningsvis
redogjort för tillkomsten av lagen örn återförsäkringskassor, anfört följande.

Ifrågavarande lag har under den tid av över tio år, varunder den varit
gällande, icke i något fall kommit i tillämpning, ett förhållande, vartill förklaringen
otvivelaktigt måste sökas däri, att något verkligt behov av återförsäkring
genom återförsäkringskassa — emot förmodan vid lagens antagande
— icke gjort sig gällande. Några omständigheter, som för närvarande skulle
tänkas framkalla ett sådant behov, synas, såvitt styrelsen kan finna, icke heller
vara tillfinnandes.

För de erkända sjukkassorna synes sålunda redan deras organisationsform
göra en återförsäkring av deras sjukhjälpsutfästelser överflödig. Detta framgår
särskilt dels av den anordning med riskfördelning, som skall gälla mellan
centralsjukkassa å ena sidan och de till denna anslutna lokalsjukkassorna å
den andra, och dels därav, att erkänd sjukkassa icke får meddela begravningshjälp.

Departements chefen.

106 Kungl. Majus proposition nr 19.

Vidkommande åter de icke statsunderstödda sjukkassorna, så lämnar redan
nu gällande understödsföreningslag möjlighet att för dem ernå en riskutjämning
beträffande utfäst sjukhjälp i nära överensstämmelse med den för de
erkända sjukkassorna gällande. Flera icke statsunderstödda kassor kunna sålunda
enas örn att ansluta medlemmarna till en för kassorna gemensam fortsättningskassa,
vars uppgift skall vara att ansvara för viss del av den utfästa
sjukhjälpen, i vilket fall fortsättningskassan är att anse såsom en understödsförening.

Vad därefter begravningshjälp och annat kapitalunderstöd beträffar, så
synes utvecklingen allmänt ha gått i den riktningen, att föreningarna i förekommande
fall återförsäkrat dylika prestationer i försäkringsbolag. Därest
pensionskassa finner anledning säkerställa sina pensionsutfästelser genom
återförsäkring, torde även detta lämpligen kunna ske genom anlitande av
bolag.

Till dessa förhållanden kommer, att ett genomförande av den ifrågasatta
revisionen av understödsföreningslagen med därav följande strängare
fordringar i försäkringstekniskt hänseende givetvis är ägnat att i hög grad
minska behovet för understödsföreningarna att återförsäkra sina prestationer.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen tillstyrkt, att åtgärder vidtoges
för upphävande av lagen örn återförsäkringskassor.

Då den verkställda utredningen får anses ha givit vid handen, att något
behov av återförsäkringskassor icke förefinnes, tillstyrker jag att gällande lag
i ämnet upphäves.

Förordningarna den 26 juni 1931 örn erkända sjukkassor och den 15 juni
1934 örn erkända arbetslöshetskassor innehålla bestämmelser, vilka, på få
undantag när, sakna motsvarighet i lagen örn understödsföreningar. Detta
är helt naturligt, då förordningarna endast äro avsedda att för respektive
kassor meddela föreskrifter utöver de i lagen givna. Några från förordningarna
hämtade stadganden hava emellertid införts i det tidigare i dag av
mig behandlade lagförslaget och skulle således vid ett genomförande av detta
komma att enligt två särskilda författningar bliva gällande för de erkända
sjukkassorna, respektive de erkända arbetslöshetskassorna. Jag erinrar sålunda,
att motsvarigheter till vissa bestämmelser i 6, 33 och 39 §§ sjukkasseförordningen
samt 5 och 26 §§ arbetslöshetskasseförordningen återfinnas i
lagförslaget. Åtskilliga i förordningarna givna hänvisningar till gällande lag
böra även jämkas till överensstämmelse med den föreslagna nya lagen. Förslag
härom ämnar jag senare anmäla.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag
till lag orri understödsföreningar och till lag angående upphävande av lagen
den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor, av den lydelse bilaga
(Bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Alce Nordwall.

Kungl. Majus proposition nr 19.

107

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes
bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda

medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss
ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)
;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna
för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt
förmånstagare;

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.

2 §-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

3 §-

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen
allenast avser att bereda ålderspension, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband
med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar för
varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande
sjuklighets tillstånd eller att meddela understöd, utgående i kapital en gång
för alla (learit alander stöd), till högre belopp än femhundra kronor för en
medlem, skall föreningen bestå av minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten
beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för
föreningen jämlikt första eller, i fråga om beredande av pension, jämlikt
andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal; och skall
i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar, varav föreningen
minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten
att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse från tillämpningen

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

av den för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal
stadgas i 47 §.

I den mån rätten till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall
pensionen utgå med fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp än
fyratusen kronor för en medlem.

Där ej för visst slag av understödsförening är i lag eller författning annorlunda
särskilt stadgat, åge sådan förening icke utan tillstånd av tillsynsmyndigheten
utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål, som
avses med föreningens understödsverksamhet.

4§-

För understödsförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna avgifter inräknade.

5§-

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Om understödsförenings bildande.

6 §. .

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava antagit
stadgar och utsett styrelse.

7 §■

Ansökning örn understödsförenings registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras
fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet
och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar av föreningens stadgar;

109

Kungl. Marits proposition nr 19.

3) uppgift om medlemmarnas antal;

4) försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna
angivna avgifterna; dock att i fråga örn förening, som endast skall meddela
sjukpenning för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening, i
stället må vid ansökningen fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet
erforderliga uppgifter, avfattade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
formulär.

8 §••

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
därav med angivande i fråga om kapitalunderstöd av det högsta belopp, vartill
sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande av
understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande därav;

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den ordning, vari
beslut därom skall fattas, och de grunder, efter vilka beslutad uttaxering skall
verkställas;

8) påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller
uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras
fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till
fond eller till täckning av premiereserv eller vilka skola från fond undantagas; 12)

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;

13) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

14) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen
hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

16) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt
i 59 § sägs kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».
Avser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller
avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i stället
i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet, ordet
»arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som
betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,
att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller
av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet
»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes
särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,
må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.

Orri medlemsföinteckning.

10 §.

över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår samt
tiden för inträdet i föreningen. För förening, som bereder pension, skall förteckningen
jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga
namn och födelseår.

Orri medlems avgång nr understödsförening.

11 §•

Medlem av understödsförening äge att efter egenhändigt underskriven uppsägning
utträda ur föreningen, därest han icke på grund av viss anställning
är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna föreskrivas, att namnunderskriften
å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att medlem under
viss tid, högst ett år, efter uppsägningen skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening av annan grund än stadgarna angiva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem av understödsförening,
skall, därest icke annorlunda föreskrives i stadgarna, anses hava utträtt, då
pensionsfallet för honom inträffat.

12 §.

Har medlem utträtt ur understödsförening, därur uteslutits eller avlidit,
äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrivet, rätt
att utfå dels avgift, vilken enligt stadgarna skall erläggas för den tidsperiod,
varunder avgången ägt rum, dels, därest händelse, som enligt stadgarna skall
föranleda erläggandet av viss avgift, inträffat före avgången, sådan avgift,
dels ock vad å den avgångne belöper enligt beslut örn uttaxering, som fattats
före utträdet, beslutet om uteslutningen eller dödsfallet.

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Då medlem avgått ur förening, åge han eller hans rättsinnehavare icke,
med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt att utfå någon del av
föreningens tillgångar.

Om avgifter och uttaxering.

13 §.

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta medlemsavgifter.
Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra
för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna
utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter
ävensom till föreskriven fondbildning och täckning av premiereserv.
Avgifterna må icke bestämmas att utgå för inträffande försäkringsfall och
ej heller upptagas med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar
i vidare mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna
emellan i avseende å försäkringsrisk eller å understödsrätt, som grundas å
erlagda avgifter. Yad i detta stycke stadgas skall, där föreningens verksamhet
är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, gälla varje sådan gren.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna
äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens tillgångar
finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Om räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

14 §.

Är föreningens verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda
räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och med
registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de i 77 §
omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att sådan
skyldighet icke åligger förening, som endast meddelar sjukpenning för högst
nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning
eller bägge dessa understöd i förening.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre
omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

Om fondbildning.

16 §.

Angående skyldighet för erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa
att göra avsättning till fond gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Då bokslut är uppgjort för annan understödsförening än i första stycket
sägs, skall, där föreningen icke enligt 17 § är skyldig att redovisa premiereserv,
vad av föreningens inkomster ej åtgått för löpande utgifter under det
år, bokslutet avser, avsättas till fond. På ansökan av föreningens styrelse
äger tillsynsmyndigheten medgiva, att avsättning till fond må för visst år
underlåtas eller att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden
undantagas, dock endast där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning
kunna undvaras eller sådant undantagande kunna ske utan äventyrande av
föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

17 §.

I försäkringsteknisk utredning, vilken jämlikt 15 § avgives av förening,
som icke är antagen till erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för
längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller
för tid utöver tre år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, av förening,
som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra kronor för en
medlem, eller av förening, som bereder pension, skall såsom skuld upptagas
en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet
på grund av löpande utfästelser av understöd. Är föreningens verksamhet
uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skall särskild premiereserv upptagas
för varje verksamhetsgren.

Premiereserven skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande
utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter
kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade,
som försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga. I de återstående
förvaltningskostnadstilläggen skall härvid ej medräknas något belopp avseende
täckande av anskaffningskostnader. Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse
på grund av försäkring må avräknas belopp, som föreningen i enlighet
med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrevet
inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,
vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade
beloppet göra avsättning till premiereserv. Yad sist sagts skall
dock icke gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen
utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till
högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med
avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant
anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för
sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna;
dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd
undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under
sagda tid.

18 §.

Understödsförening, som avses i 17 §, skall även bilda säkerhetsfond på
sätt nedan sägs.

Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet
överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att framdeles
tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår
eller enligt nästkommande utredning så erfordras.

19 §.

De medel, vilka enligt bestämmelserna i denna lag blivit avsatta till fond
eller reserverats, ävensom tillgångar, motsvarande i lagen föreskriven premiereserv,
skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

223 SI 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr W.

7) i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av taxeringsvärdet;
skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Örn styrelse och firmateckning.

20 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående av en eller
flera ledamöter.

Styrelsen äge, i enlighet med vad i denna lag är stadgat, förvalta föreningens
angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan, vare sig inom eller
utom styrelsen, att teckna föreningens firma (firmatecknare). Har i stadgarna
eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i styrelsens rätt att utse
firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,
att styrelsen eller ledamot därav skall på annat sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall vara
här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver
undantag.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga örn rätten att teckna
föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan
för registrering.

21 §.

Styrelsen ävensom firmatecknare äge att själva eller genom ombud ej
mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar än även
inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen. Inskränkning
i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller firmatecknare, vare,
i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje
man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom örn inskränkningen. Bestämmelse,
innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

115

Kungl. Majus proposition nr 1,9.

22 §.

23 §.

Här ej annorlunda är bestämt i stadgarna, vare styrelsen beslutför, då
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gälle såsom styrelsens beslut
den mening, örn vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika röstetal
den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde
skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av
fråga örn avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad sålunda
är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens
sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten
eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda
föreningen, ej föryttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens
fasta egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även
underskriva sina namn.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att för föreningen
mottaga stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant
avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall delgivas
föreningen.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

27 §.

28 §.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje man
stadgas i 82 §.

29 §.

Yad i denna lag finnes stadgat örn styrelseledamot äge motsvarande tilllämpning
å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan mot envar,
som ej visas hava ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under vilken suppleant äger utöva
styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av
minst två revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit vald,
gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta örn val av ny revisor.

31 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens
kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående
förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

117

Kungl. Majus proposition nr 19.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av deni underskriven berättelse,
sorn, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,
skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i 36 § första
stycket nämnda foreningssammanträdet.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde
stadgas i 37 §.

32 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av
dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare
de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all därav
uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

33 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga
i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej
heller må han deltaga i behandling av fråga örn avtal mellan föreningen och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot föreningens. Yad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning
beräffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i
beslut örn ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

34 §.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra följande
föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet ej ske,
innan det första hållits.

118

Kungl. Majds proposition nr 19.

över beslut, som å föreningssammanträde eller annorledes av föreningen
fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor
från beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

35 §.

Jämte vad i 33, 34, 42 och 43 §§ är stadgat örn utövande av rösträtt och
fattande av beslut, gälle, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

att varje medlem äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter; att

varje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta
rösterna avgivas; och

att, vid lika röstetal, val avgöres genom lottning, men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av ordföranden.

36 §.

Före den 1 augusti varje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

Å detta sammanträde skall frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, berättelsen omfattar, företagas till avgörande.

Frågan örn ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till avgörande
vid nytt sammanträde.

37 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar till
extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande
av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan
ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen giva tillsynsmyndigheten
underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
revisorernas påfordran, äge de själva utlysa föreningssammanträde. Äro ej
samtliga revisorer ense örn sammanträdets utlysande, gälle den mening, varom
de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra sammanträde
ej böra hållas.

119

Kungl. Maj-.ts proposition nr 19.

38 §.

39 §.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Yarder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas berättelse
omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades å
föreningssammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit styrelsen
beviljad.

41 §.

120

Kungl. Majds proposition nr 19.

Talan, som ovan i denna paragraf sägs, skall ankängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden
för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda
bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §.

Skall sådan ändring av stadgarna, att däri upptages någon förut icke angiven
grund för medlems uteslutande ur föreningen, avse jämväl dem, söm
vid frågans avgörande voro medlemmar av föreningen, vare beslutet ej giltigt
med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill.

År för giltighet av beslut örn stadgeändring något ytterligare villkor bestämt
i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tilllämpning
i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken
pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen
fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,
innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

43 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i
andra fall, än i 47, 64 och 66 §§ sägs, gälle de i 42 § första stycket första
punkten samt tredje och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut örn överlåtelse av understödsförenings
rörelse eller viss del därav på sätt i 59 och 66 §§ förmäles. I fråga örn beslut
örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där överlåtelsen
erfordras för bibehållande av erkännandet, vad i 42 § första stycket andra
punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Majus proposition nr 19.

121

44 §.

Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall av styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius
publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

Beslut, varom i 42 § eller 43 § första stycket förmäles, må icke för gillande
underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom beslutets anmälande
för registrering.

Beslut, varom i 43 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen anmälas
hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall göras, där beslutet
avser överlåtelse som i 59 § sägs, av likvidatorerna, och, där beslutet
avser överlåtelse som i 66 § sägs, av styrelsens ordförande. Vid densamma
skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas eller styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av såväl
protokoll, som förts i ärendet, som ock å föreningssammanträde i ärendet
framlagda handlingar.

Örn klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att understödsförenings
beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen
inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till
klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 26 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, örn det där omförmälda
föreningssammanträdet blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid
utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att klandrade beslutet
ej må verkställas. Örn förordnandet skall, där klandrade beslutet är
av beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

Domstols utslag, varigenom understödsförenings beslut upphävts eller
ändrats, gälle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Örn likvidation och upplösning.

46 §.

122

Kungl. Majlis proposition nr 19.

föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse örn ansökningen
med uppgift örn tiden, när densamma kommer att prövas av rätten,
skall av rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda
tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller
domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera sysslomän att emellertid
taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten,
att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer
att verkställa densamma.

Örn förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

47 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation, då förhållande inträffat,
på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med
sin verksamhet.

48 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest
av anledning, som i 47, 64 eller 66 § sägs, likvidation verkställas, varde å föreningssammanträde
en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.
I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen.

123

Kungl. Majus proposition nr 19.

myndigheten på grund av likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek
eller av annan orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen,
och är det uppenbart, att skälig överlåtelse av föreningens rörelse ej kan
komma till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, örn förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande eller
återkallande av dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras. Gode mannen
äger att av likvidationsboet uppbära arvode till belopp, som bestämmes
av tillsynsmyndigheten.

49 §.

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt 47 § fjärde stycket eller 64 § påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap örn förhållandet deltaga i beslut örn fortsättande av föreningens
verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 47, 64 eller 66 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret, enligt
vad nedan sägs, anmält, att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på
ansökan av medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten och efter
föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge
rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en månad, utse en eller
flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande i sådant hänseende eljest meddelas
av rätten.

51 §.

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare medlem
eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende därav, att
någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten berättigad
att hos rätten eller domaren göra ansökning örn utseende av likvidatorer;
och skall i övrigt vad i 46 § är stadgat i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

52 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej
Konungen för viss förening medgiver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad,
men må när som helst återkallas av den, som meddelat uppdraget.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej suppleant,
åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta örn utseende av
ny likvidator.

53 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att föreningen
trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn
ävensom nationalitet och hemvist,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet, varde
uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet och
hemvist.

54 §.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till
revisorerna, som hava att granska densamma och däröver inom fyra veckor
avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse framlägges
av likvidatorerna, så snart ske kan, å föreningssammanträde; och skall
å det sammanträde till behandling företagas frågan örn beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid, redovisningen omfattar. Örn behandling av
denna fråga samt örn rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 36, 40 och
41 §§ finnes stadgat motsvarande tillämpning.

55 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens okända
borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

56 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskilt, av föreningen erhållet bemyndigande
avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.
Hava likvidatorerna förordnats enligt 78 §, må ej heller lös egendom
utan föreningens särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än
nu är sagt; och må, innan beslutet örn förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna
ej utan föreningens samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan
allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I övrigt skall örn likvidatorers befogenhet att företräda föreningen och om
deras rättigheter, så ock örn deras skyldigheter gälla i tillämpliga delar vad
angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är stadgat; dock att vad
i 22 § är stadgat ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt
78 §, eller å av tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana
likvidatorer deltaga i likvidation.

125

Kungl. Majus proposition nr IS.

57 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation,
bör undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvidation».
Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne
i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

58 §.

59 §.

Därest förslag till överlåtelse av föreningens rörelse kan åvägabringas, skall
gode mannen utlysa föreningssammanträde för behandling av detsamma. Å

126

Kungl. Majus proposition nr 10.

det eller de sammanträden, varå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:
där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt
ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda
förening eller bolag avgivet anbud å rörelsens övertagande; där överlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål, förslag
till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där överlåtelsen
skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för detta
ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt till bolagsordning och bestämmelser
angående grunderna för bolagets verksamhet. Bereder föreningen
pension, skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med avseende
å överlåtelse av rörelsen iakttagas, att rätt till pension, därest pensionsfallet
inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades
av föreningen eller meddelades av domstol, skall äga företräde framför övriga
rättigheter till framtida understöd. Efter det beslut örn överlåtelsen blivit gillat
av tillsynsmyndigheten samt, där överlåtelsen sker på en understödsförening
eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, som bildats för detta ändamål, berörda
förening eller bolag registrerats, skall den förening eller det bolag, varpå
överlåtelsen sker, anses hava inträtt uti den i likvidation varande föreningens
rättigheter och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings återstående tillgångar
och handlingar överlämnas till den andra föreningen eller bolaget.

60 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart sk£ kan, å
föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

61 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning för sin
förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, sorn förts i ärendet,
ävensom bevis örn dagen för utfärdandet av kallelsen å föreningens okända
borgenärer.

62 §.

63 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse örn
konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkurs domarens försorg
avsändas för registrering.

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, örn sysslomän enligt 46 § eller likvidatorer varit utsedda, då beslutet
örn egendomsavträde meddelades, av dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän, som
förordnats enligt nämnda paragraf, ävensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

Yar föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
skall, intill dess konkursen avslutats eller, där konkursen lämnat överskott, föreningen
enligt 64 § trätt i likvidation, vad i 58 § stadgas örn förening, som är i
likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande därav, att vad
i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle
träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, i
stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde samt att bestämmelsen
rörande utbetalning i visst fall av pensionsbelopp icke må tillämpas
före konkursens avslutande.

64 §.

Yar föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i
likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 58 och 59 §§ sägs angående den
tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

65 §.

Hava vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats
till någon, som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem, utan
att betalning för gälden erlagts eller innehållits, eller befinnas innehållna
medel ej lämna tillgång till gälds betalning, Amre i händelse av föreningens
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något på borgenärs
bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda bekommit. Befinnes utbetalning
av pensionsbelopp, vilken skett på grund av därom enligt 58 eller
63 § särskilt gällande bestämmelse, vara borgenär, medlem eller annan understödsberättigad
till förfång, skall ock återbäring äga rum.

Om frivillig överlåtelse siv understödsförenings rörelse.

66 §.

Väckes i annat fall, än varom i 59 § förmäles, förslag att understödsförenings
rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas för detta ändamål,
skall å föreningssammanträde, som har att besluta angående förslaget,
framläggas: där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av
nämnda förening eller bolag avgivet anbud å övertagande av den ifrågavarande
rörelsen; där överlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall bildas
för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen;
eller, där överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt
till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,
rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet örn överlåtelsen
fattades, äga företräde framför övriga rättigheter till framtida understöd.

Då beslut örn överlåtelsen blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där
överlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolag registrerats,
skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses
hava inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot
medlemmarna och andra understödsberättigade på grund av den överlåtna
rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda
i likvidation.

Varder, efter det beslut örn överlåtelse, varom i denna paragraf förmäles,
blivit gillat av tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs, skall, vid
tillämpning av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan örn återgång
av avtal, avtalet örn överlåtelsen anses ingånget den dag, då gillandet
skedde.

Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet
av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

68 §.

69 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Avlämnas anmälan genom
ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara styrkt av
vittnen.

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

70 §.

Registrering skall vägras

örn vid anmälan för registrering icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall meddelade;

om understödsförenings stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,
icke tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller äro
till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande;

örn tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 42 § eller 43 § första stycket
sägs, icke böra gillas.

71 §.

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten i registret
införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam
eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens firma,
dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utövas allenast av styrelsen,
vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret av stadgarna skall förses med bevis örn registreringen
och återställas till sökanden.

72 §.

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall
den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret av det protokoll,
som innehåller beslutet örn ändringen, till sökanden återställas, försett
med bevis örn registreringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 19—20.

223 37 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret
göras.

73 §.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje
förening, förvaras såsom bilagor till registret.

74 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
understödsföreningsregister eller försäkringsregister tidigare införd
firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång,
äge domstol på talan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda
förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas
skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning
länder honom till förfång, må talan örn registreringens upphävande
samt örn skadestånd föras vid domstol.

75 §.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning örn förenings konkurs, beslutet
örn egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord
ansökning avföras ur registret.

76 §.

77 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde
till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokoll,
upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda berättelser
fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställt formulär upprättad och av styrelsen underskriven
statistisk redogörelse rörande föreningen och dess verksamhet under
året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas av styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att

Kungl. Majus proposition nr 19. 131

granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna
dem tillträde till föreningssammanträde.

78 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i
fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan
förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga
örn åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten
att övervaka föreningens verksamhet samt tillhandagå föreningen med
råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på ett med
hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

Befinnes förening, som blivit registrerad enligt denna lag, driva rörelse,
vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten
anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga ändringar med avseende
å rörelsens art eller ock inom viss tid hava överlåtit rörelsen på ett
försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats av tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse,
äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande
för föreningen att träda i likvidation. Har sådan ansökning gjorts,
skall rörande kungörelse örn ansökningen och förordnande av sysslomän samt
angående underrättelse örn sådant förordnande för registrering gälla vad i
46 § är föreskrivet. Styrker ej föreningen å den utsatta tiden, att meddelad
anvisning behörigen efterkommits, förklare rätten, att föreningen skall träda
i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma.

79 §.

Örn tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke avser registrering, så
ock örn beslut, varigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse
ofördröjligen överlämnas eller med allmänna posten försändas till någon,
vilken äger företräda föreningen. Innefattar beslutet anvisning enligt 78 §,
eller har genom beslutet av föreningen gjord ansökning avslagits eller gillande
av beslut, varom förmäles i 43 § andra stycket, eller registrering av anmält
förhållande vägrats, skola i underrättelsen om beslutet skälen därför angivas.

Är understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende angående
föreningen gjort framställning eller anmälan hos tillsynsmyndigheten, missnöjd

132

Kungl, Maj:ts proposition nr 19.

80 §.

Närmare föreskrifter om tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets
förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt
meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Fordran, som på grund av moderskaps- eller arbetslöshetsförsäkring innestår
hos understödsförening, må ej för gäld tagas i mät. Samma lag vare örn
fordran, som på grund av sjukförsäkring innestår hos erkänd sjukkassa.

Örn utmätningsfrihet för kapitalunderstöd stadgas i lagen örn försäkringsavtal.
Örn utmätningsfrihet för sjukhjälp i andra fall, än då sådan följer av
denna paragraf, ävensom för pension stadgas i nämnda lag och i utsökningslagen.

82 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla
för en.

överträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna lag eller
föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de,
som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och alla
för en.

83 §.

Understödsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt stadgarna
har sitt säte.

84 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller annan
understödsberättigad skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,
äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och gälle
örn påkallande av förbehållets tillämpning vad örn stämning i 26 § finnes
stadgat.

Straffbestämmelser.

85 §.

Därest understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad,
straffes den, som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom,
med dagsböter.

133

Kungl. Majus proposition nr 19.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd, samma
förseelse, skall, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas
till dagsböter.

86 §.

Med dagsböter straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering mot
bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, där han uppsåtligen använder någon föreningens tillgång
för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillgång är avsedd;

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgat, ådömas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

87 §.

Åsidosättes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 31 § första stycket, 34 § sista stycket, 44 § första eller tredje stycket,
47 § andra stycket, 64 § första stycket eller 77 §, eller underlåter förening,
som erhållit föreläggande enligt 15 § andra stycket, att ställa sig föreläggandet
till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och med fem till och
med trehundra kronor.

Samma lag vare örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 53 §, 54 §
andra stycket eller 61 § åligger.

Förseelse mot 31 § första stycket, 34 § sista stycket eller 54 § andra stycket
må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande anses
såväl föreningen som varje medlem därav.

88 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

89 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för registrering
eller att göra anmälan, som är föreskriven i 47 § andra stycket, eller att
underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 43 § andra stycket sägs, eller

134

Kungl. Majus proposition nr 19.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

90 §.

Yad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande
av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd vid
arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, varom ovan vid 1) förmäles, vare dock pliktig
att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, och upphör lagen den 29 juni 1912
(nr 184) örn understödsföreningar vid samma tidpunkt att gälla. Därvid skall
emellertid iakttagas vad här nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är registrerad
enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Äldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse
med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för medlemmarna
och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade på
ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Hava
föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,
skall vid ansökan örn dylik förklaring fogas försäkringsteknisk utredning
rörande beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där
föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst nittio dagar för
ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge
dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för bedömande
av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade enligt av
tillsynsmyndigheten fastställda formulär. Har vid sådan ansökan styrelseledamot
eller annan mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift eller har
någon, där vid ansökningen fogad försäkringsteknisk utredning är oriktig,
mot bättre vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet
ingivit densamma, vare lag som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som omförmäles vid 1), må avgivas och föreningen må därefter
fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller
den enligt 3 § första stycket eller, i fråga örn beredande av pension, enligt
3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal;
dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det antal

135

Kungl. Majus proposition nr 19.

medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet under
det sålunda bestämda, skall vad i 47 § andra—fjärde styckena, 48 § första
stycket, 49 och 50 §§, 87 § första stycket och 89 § föreskrives äga motsvarande
tillämpning.

3) Därest för sådan förening, som avses i 17 §, yppar sig svårighet att för
äldre försäkringar vid tiden för ansökan örn förklaring, varom vid 1) sägs,
avsätta premiereserv till belopp, som i nämnda paragraf föreskrives, må tillsynsmyndigheten
med avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva
föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,
premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp, under
villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd undersökning
icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under sagda tid.

4) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret
anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i
understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt vad i 1 mom. vid 1) stadgas äldre lag skall beträffande
viss förening äga tillämpning efter den 30 juni 1938, skall dock vad nedan sägs
iakttagas.

1) Yarje före den 1 januari 1943 fattat beslut örn sådan ändring av stadgarna,
som erfordras för att föreningen skall kunna vinna förklaring enligt
1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav
å understödsförening, vilken vunnit sådan förklaring eller blivit registrerad
efter den 30 juni 1938, skall anses gilh, därest det å sammanträde biträtts
av minst tre fjärdedelar av de röstande samt varder gillat av tillsynsmyndigheten;
dock att, där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor
utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Därest föreningen icke på ansökan, som gjorts före den 1 januari 1943,
vunnit förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller
försatts i konkurs, förklara tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i
likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;
i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats
av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där
föreningen, sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra
stycket äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning
av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då beslutet
att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i stället
skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även efter
det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet förseelsen
blivit begången.

4 mom. Där hänvisning till äldre lag förekommer i lag eller författning,
skall hänvisningen avse nya lagen.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217)
örn återförsäkringskassor.

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1926 om återförsäkringskassor
skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddeladuppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

137

Bilaga B.

Socialstyrelsens förslag till ändringar i lagen om
understödsföreningar.

Nuvarande 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9, 12, 13, 32, 44, 49, 61, 68, 72, 82 och 93 §§
erhålla helt eller delvis ny lydelse på sätt nedan under A) angives. Nuvarande
81 § samt 86—88 §§ upphävas.

Sex nya paragrafer tillkomma, angivna nedan under B), vilka lämpligen
synas böra erhålla ordningsnummer 10, 11, 12, 13, 14 och 15, därvid efterföljande
paragrafer givas motsvarande högre ordningsnummer.

A) Ändringar i nuvarande paragrafer.

1 §•

Med understödsförening förstås---arbetsförmågan (invaliditet);

vid medlems död meddela ett kapitalunderstöd till hans familj eller särskilt
insatt förmånstagare eller till bestridande av kostnaderna för hans begravning; meddela

pension —--jämförlig verksamhet.

Understödsförening, som avser att bereda sjukhjälp, kallas i denna lag
sjukkassa. Understödsförening, som avser att bereda pension, kallas i denna
lag pensionskassa. Understödsförening, som har till uteslutande uppgift att
meddela understöd, utgående i kapital en gång för alla, kapitalunderstöd,
kallas i denna lag, där understödet för en medlem uppgår till högst 300
kronor, begravningskassa, och där understödet för en medlem överstiger 300
kronor, livförsäkringskassa. Understödsförening, som avser att bereda understöd
vid arbetslöshet, kallas i denna lag arbetslöshetskassa.

2§-

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

Innan understödsförening blivit registrerad, må den icke upptaga avgifter
eller eljest utöva verksamhet.

3 §■

Sjukkassa skall bestå av minst 100 medlemmar.

Sjukkassa må ej, med mindre kassan består av minst 500 medlemmar,
meddela sjukhjälp i form av understöd i penningar, sjukpenning, för längre
tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd.

Pensionskassa skall bestå av minst 50 medlemmar.

Pensionskassa må ej, med mindre kassan består av minst 100 medlemmar,
meddela ålderspension jämte invalid- eller överlevelsepension.

Ej heller må pensionskassa, med mindre kassan består av minst 500 medlemmar,
meddela invalid- eller överlevelsepension utan samband med ålderspension.

Pension, för vars erhållande medlem erlägger avgift, skall i stadgarna vara
till storleken bestämd.

Understödsförening, som meddelar kapitalunderstöd, skall bestå av minst
100 medlemmar.

Förening må ej, med mindre föreningen består av minst 500 medlemmar,
meddela kapitalunderstöd överstigande 300 kronor för en medlem.

138

Kungl. Majus proposition nr 19.

Understödsförening må ej meddela kapitalunderstöd till högre belopp än
4,000 kronor för en medlem.

I denna paragraf icke särskilt nämnd understödsförening skall bestå av
minst 100 medlemmar.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, med tillsynsmyndighetens begivande pensionskassa bildas
och registreras med mindre än 50 medlemmar och annan understödsförening
med mindre än 100 medlemmar.

Där ej för visst slag av registrerad understödsförening är i lag eller författning
annorlunda särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av
tillsynsmyndigheten utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål,
som avses med föreningens understödsverksamhet.

6§-

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava antagit
stadgar och utsett styrelse.

7 §•

Ansökning---blivit utsedd;

3) uppgift örn medlemmarnas antal.

Vid ansökningen skall fogas enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär
avfattade uppgifter, som erfordras för bedömande av avgifternas
bärighet.

Förening, som avses i 12 § första stycket andra punkten skall i stället för
i nästföregående stycke angivna uppgifter vid ansökningen foga försäkringsteknisk
utredning rörande beräkningen av de i stadgarna upptagna avgifterna.

De vid---namnunderskrifter.

8§''

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens---av understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande därav;

7) därest---uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel---vara vidtagna;

15) huru de medel må användas, vilka icke skola avsättas till fond eller
från fond undantagas;

16) huru i händelse av föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

9§-

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».
Dock må föreningen i överensstämmelse med den verksamhet föreningen uteslutande
eller huvudsakligen har att utöva i stället i firman hava ordet »pensionskassa»
eller ordet »sjukkassa» eller ordet »livförsäkringskassa» eller
ordet »begravningskassa» eller en sammanställning av två eller flera av
dessa ord.

I understödsförenings--— firma.

12 .§•

Har medlem---viss avgift, inträffat före avgången —--för eningens

tillgångar.

139

Kungl. Majus proposition nr 19

13 §.

I avseende---för kalenderåret.

Är förenings verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda
räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

32 §.

Styrelsens---tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre
tid än fyra år. Revisor må---ny revisor.

44 §.

Beslut---efterrättelse.

Stadgeändring, som — — — sista sammanträdet. Denna bestämmelse
gäller dock icke, där inskränkning i pensionsrätt beslutats med hänsyn till
försäkringsteknisk utredning, som upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten
utfärdade grunder och andra anvisningar, som i 10 § sägs.

49 §•

Understödsförening skall träda i likvidation, då förhållande inträffat, på
grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med
sin verksamhet.

Har medlemsantalet i understödsförening nedgått under det minsta antal,
varav föreningen enligt 3 § skall bestå, eller har medlemsantalet nedgått
under det antal, som i samma paragraf är föreskrivet för rätt att meddela
understöd till visst slag eller viss omfattning, åligger det styrelsen för föreningen
att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter
prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,
huruvida och på vilka villkor det må vara föreningen medgivet att fortsätta
sin verksamhet med mindre antal medlemmar än sålunda i sagda paragraf
föreskrivits.

Lämnas föreningen icke sådant medgivande, skall föreningen träda i likvidation.

61 §.

Vid understödsförenings---innehållas.

Därest förslag---bolagets verksamhet.

Med avseende å överlåtelse av pensionskassas rörelse skall, såvida icke
annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med pension förfaras enligt grunder,
som angivas i 44 § sista stycket. Efter det beslut---eller bolaget.

Kan förslag--— tillsynsmyndigheten; dock att vid pensionskassas

likvidation skola med iakttagande av i 44 § sista stycket angivna grunder
förenämnda fördelning — — — pensionernas belopp.

68 §.

Väckes — — — bolagets verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,
med iakttagande av i 44 § sista stycket angivna grunder, rätt till pension,
därest — — — framtida understöd.

Då beslut---gillandet skedde.

72 §\

Hava icke vid anmälan för registrering iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall meddelade, eller prövas understödsförenings stadgar

140

Kungl. Majus proposition nr 19.

eller beslut, som anmälts för registrering, icke hava tillkommit i föreskriven
ordning, eller ej stå i överensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller
eljest strida mot lag eller författning eller vara till sin avfattning i något viktigare
hänseende otydliga eller vilseledande eller finnas stadgarna icke vara betryggande
eller eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art
och omfattning lämpligt sätt, skall registrering vägras. Lag samma vare, därest
tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 44 § andra stycket eller 45 § första
stycket sägs, icke böra gillas.

82 §.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten
att övervaka att föreningens verksamhet står i överensstämmelse med
gällande lag och författning samt föreningens stadgar.

Finner tillsynsmyndigheten, att understödsförening i visst eller vissa fall
icke följt lag eller författning eller föreningens stadgar eller visar det sig, att
understödsförening är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina
utfästelser eller finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande, skall
tillsynsmyndigheten fästa föreningens uppmärksamhet å missförhållandet.
Sker ej rättelse inom skälig av tillsynsmyndigheten utsatt tid, äger tillsynsmyndigheten
meddela föreningen anvisning att inom viss tid hava vidtagit
åtgärd eller förändring av föreningens verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening ----försäkringsbolag.

Har anvisning ----verkställa densamma.

93 §•

Därest understödsförening driver verksamhet utan att — — — sådan
förseelse.

B) Helt nya paragrafer.

Avgifter, uttaxering m. m.

10 §•

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta å
regelbundna tider utgående avgifter.

Är förenings verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola avgifter
upptagas särskilt för varje gren. För en verksamhetsgren bestämda
avgifter må ej användas för annan verksamhetsgren.

Stadgarna skola innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter,
fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande överskott
samt jämväl i övrigt vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att för varje särskild i 3 § omförmäld
grupp av understödsföreningar meddela de grunder för avgifternas beräknande
och i övrigt de anvisningar till ernående av ekonomisk trygghet, vilka för den
särskilda gruppen prövas erforderliga och lämpliga.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna
äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens för dess
verksamhet bestämda inkomster finnas otillräckliga för ändamål, vartill de
skola användas. Genom uttaxering erhållna medel må användas allenast för
samma ändamål som de inkomster, vilkas otillräcklighet föranlett uttaxeringen.

141

Kungl. Majus proposition nr 19.

Finnas understödsförenings för dess verksamhet bestämda tillgångar icke
förslå för ändamål, vartill de skola användas, skall styrelsen utan uppskov
hos tillsynsmyndigheten göra anmälan örn förhållandet med tillkännagivande,
huruvida i anledning därav viss åtgärd vidtagits eller kommer att inom angiven
tid vidtagas.

I anledning av dylik anmälan ankomme på tillsynsmyndigheten att efter
omständigheterna anvisa, vilka åtgärder, som böra av föreningen vidtagas.

Försäkringsteknisk utredning.

11 §•

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och med
registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de i 80 §
omförmälda handlingarna till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att sådan
skyldighet icke åligger sjukkassa, som meddelar antingen sjukpenning för
högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning
eller bägge dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening
att jämväl å annan tid än ovan sägs, låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva sådan utredning.

Från skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre
omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Försäkringsteknisk utredning, som ovan sägs, skall enligt av tillsynsmyndigheten
fastställda grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet
att utöva befattning såsom aktuarie vid livsförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen
äger att anlita tillsynsmyndigheten för utredningens upprättande och skall i
sådant fall ersätta kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda
myndighet.

Fondavsättning.

12 §.

Då bokslut är uppgjort för understödsförening, skall vad av föreningens
för dess understödsverksamhet bestämda inkomster ej åtgått för det år, bokslutet
avser, avsättas till fond. Därvid åligger det sjukkassa, som utfäster
sjukpenning för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader
eller för tid utöver 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd ävensom
understödsförening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500
kronor samt pensionskassa, att i bokslutet redovisa premiereserv och säkerhetsfond,
varom talas i 13 och 14 §§.

På ansökan av understödsförenings styrelse äger tillsynsmyndigheten, då
fråga icke är örn förening, som har att avsätta premiereserv och säkerhetsfond,
medgiva, att avsättning till fond må för visst år icke verkställas eller
att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden undantagas,
där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning kunna undvaras eller sådant
undantagande kunna ske utan äventyrande av föreningens förmåga att fullgöra
sina förbindelser.

Medel, som enligt vad i nästföregående stycke sägs, icke avsättas till fond
eller som från fonden undantagas, må allenast användas för ändamål, som i
stadgarna för dylikt fall angives.

Angående användning inom förening, som har att avsätta premiereserv och

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

säkerhetsfond, av uppkommet överskott, sedan sådan avsättning skett, gäller
vad därom föreskrives i stadgarna för föreningen.

Premiereserv.

13 §.

Understödsförening, varom talas i 12 § första stycket andra punkten, skall
i enlighet med upprättad försäkringsteknisk utredning i balansräkningen
under benämningen premiereserv såsom skuld upptaga det för den tidpunkt,
som balansräkningen avser, beräknade värdet av föreningens ansvarighet på
grund av löpande försäkringar.

Omfattar föreningens verksamhet olika försäkringsgrenar, skall för varje
försäkringsgren särskild premiereserv upptagas.

Premiereserv skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande
utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter
kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade, som
försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga.

Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse på grund av försäkring må
avräknas belopp, som föreningen i enlighet med bestämmelse i stadgarna förskjutit
mot säkerhet i försäkringsbrevet inom dettas återköpsvärde.

Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag eller återförsäkringskassa,
vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade
beloppet göra avsättning till premiereserv.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till
högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med
avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant anstånd,
att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för sådana
försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna, dock
att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan.

Säkerhetsfond.

14 §.

Understödsförening, som, på sätt i 13 § föreskrives, i sin balansräkning
redovisar premiereserv, skall även bilda säkerhetsfond på sätt nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp motsvarande en tjugondei
av den vid senaste försäkringstekniska utredningen beräknade premiereserven,
skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som enligt den försäkringstekniska
utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet. Då säkerhetsfonden
uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning till fonden ej erforderlig,
nedgår fonden under samma belopp, skall avsättning därtill ånyo
vidtaga.

Under år försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet
överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras i och för
fördelning på de olika fonderna vid nästkommande utredning.

Kungl. Majus proposition nr 19.

143

Medelsredovisning.

15 §. _

Understödsförenings för dess försäkringsverksamhet behållna tillgångar
skola redovisas:

i följande slag av värdehandlingar, nämligen

1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) Sveriges allmänna hjpoteksbanks eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av
svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;

5) skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom hälften av senast fastställda taxeringsvärde, så ock, med
tillsynsmyndighetens medgivande, i skuldförbindelser med säkerhet av inteckning
inom två tredjedelar av taxeringsvärdet; dock att i varje fall åbyggnad
å egendom skall, för att inteckning i egendomen må godkännas, vara
brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett
brandförsäkringsbolag inom riket;

6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till
sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av
de vid 1)—5) nämnda;

i föreningen tillhörig fastighet intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens
medgivande, intill två tredjedelar av taxeringsvärdet; skolande i fråga
örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Är fråga om förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen
avsedd för anställda vid visst företag, må i stadgarna föreskrivas,
att föreningen tillhörande medel må utlånas till företaget mot fullgod säkerhet
i värdehandlingar, varom talas ovan vid 1), 2), 4) och 6).

144

Kungl. Majus proposition nr 19.

Sammanfattning aT förslag till föreskrifter i

Bilaga C.

säkerlietsavseende.

	Undre			Skyldighet
	gräns för	Regler för avgifternas beräknande	Fondbildning m. m.	att låta upp-rätta försäk-
	medlems-		ringsteknisk
I. Sjukkassor.	antalet			utredning

Sjukhj älpsprestationer:
a) Sjukpenning under en
sjukhj älpstid av högst
90 dagar för ett sjukdomsfall
eller enbart
sjukvårdsersättning

b) Sjukpenning under en
sjukhj älpstid av mer
än 90 dagar för ett
sjukdomsfall dock
högst 180 dagar för
varje period av 12 må
nador och under högst
3 år för ett och samma
sjukdomsfall

c) Sjukpenning under
längre tid än som angivits
vid b)

II. Kapitalförsäkrings
föreningar (begravningskassor,
livförsäkringskassor).

Kapitalunderstödets belopp: a)

högst 500 kronor. .. .

b) mer än 500 kronor. .

lil. Pensionskassor.

Föremål för verksamheten: a)

Uteslutande ålderspension b)

Ålderspension i förening
med invalid- el
ler överlevelsepension

c) Invalid- eller överle
velsepension utan
samband med ålderspension -

100

500

100

500

501

100

500

Avgifterna beräknas genomsnittligt,
utan noggrannare
hänsynstagande till individuella
risker, tillräckliga tor
löpande utgifter till sjukhjälp
och förvaltning, men
utan mer ingående hänsynstagande
till den fortgående
utgiftsökningen, som föranledes
av förändringar i
medlemsbeståndets ålders
sammansättning
Avgifterna beräknas genomsnittligt,
utan noggrannare
hänsynstagande till individuella
risker, men avvägas
icke endast efter de löpande
utgifterna utan även med
hänsyn till den fortgående
utgiftsökning, som föranledes
av medlemsbeståndets
naturliga åldrande
Avgifterna beräknas strängt
försäkringstekniskt

Avgifterna beräknas genomsnittligt,
utan noggrannare
hänsynstagande till individuella
risker, tillräckliga
för löpande utgifter till begravningshjälp
och förvalt
ning samt till avsättning
av premiereserv

Avgifterna beräknas strängt
försäkringstekniskt

Uppkommande överskott
avsättes till
fond, vars kapital
och avkastning, där
ej tillsynsmyndigheten
medgiver undantag,
må tagas i
anspråk allenast i
den mån inkomsterna
ej förslå till
täckande av utgifterna
för verksamheten
D:o

Bildande av premiereserv
och säkerhetsfond -

Uppkommande överskott
avsättes till
fond, vars kapital
och avkastning, där
ej tillsyn smyndig
heten medgiver un
dantag, må tågås
anspråk allenast
den mån inkomsterna
ej förslå till
täckande av utgifterna
för verksamheten
Bildande av premiereserv
och säkerhetsfond -

Bildande av premiereserv
och säkerhetsfond -

Ingen

skyldighet

Vart 5:te år

Kungl. Maj.is proposition nr 19. 145

Bilaga D.

Understödsföreningarnas fördelning efter medlemsanslutning m. m.

	Kassor öppna för inträde	allmänt	Yrkeskassor, kassor avsedda för medlemmar i viss förening, visst ordenssällskap el. dyl.	Kassor, avsedda för anställda vid visst företag
	Antal kassor	med	Antal kassor med medlems-	Antal kassor med medlems-
	medlemsantal		antal			antal
I. Föreningar, som	mindre än 100	minst 100 men mindre än	minst 500	mindre än 100	minst 100 men mindre än 500	minst 500	mindre än 100	minst 100 men mindre än 500	minst 500
meddela sjukhjälp.*)		500
1) Enbart sjukvårds-
försäkring...... 2) Sjukpenning un-	—	1	4(1»)	i	—	i	—	i	2
der högst 90dagar i en följd för sam-ma sjukdom ....	48 (38*)	82 (73*)	7	12 (5»)	21 (12»)	i	19 (1», 1»)	37 (21»)	2
3) Sjukpenning un-
der mer än 90 da-
gar i en följd för samma sjukdom men högst 180 da-gar per 12-måna-dersperiod och högst under 3 år för samma sjuk-dom ............	22 (IV)	62 (54*)	6(5»)	2(1»)	15 (10»)	5(4»)	5(3»)	28 (24»)	7 (4*)
4) Sjukpenning un-
der högst 180 da-
gar per 12-måna-dersperiod men
utöver 3 år för samma sjukdom	38 (27*)	79 (68'')	14 (9*)	10 (8*)	25 (22»)	4(4»)	31 (26»)	45 (39»)	9(7»)
B) Sjukpenning un-
der mer är 180 da-
gar per 12-måna-dersperiod men högst 3 år för
samma sjukdom 6) Sjukpenning un-	1	16 (12»)	7(6»)	1	5(5»)	4 (3»)	2	8(1»)	3(2»)
der mer än 180 da-gar per 12-måna-dersperiod och ut-över 3 år för sam-ma sjukdom ....	2(2*)		2	2(2»)	1 (1»)		1 (1»)	6(6»)	3(3»)
II. Föreningar, som meddela kapital-understöd.*) Dödsfallsunderstöd
högst BOO kr..... Dödsfallsunderstöd	124 (841)	450(207'')	145(21'')	59 (16'', 3»)	151(50'', 5»)	62(11'',2»)	68(31'', 10»)	152 (90'', 2»)	44 (17'')
mer är BOO kr. eller
kapitalunderstöd av annat slag än dödsfallsunder-stöd ............	2	7	5		2	4			6(4,2»)

*) Kassa, som meddelar exempelvis både sjukhjälp oell begravningshjälp, har upptagits bilde bland sjukkassorna
och begravningskassorna etc. För utmärkande av de kassor, som sålunda meddela understöd av
även annan art än vederbörande rubrik angiver, har antalet sådana kassor angivits inom parentes med beteckningen
1 örn den andra understödsformen utgör sjukhjälp, med * örn den utgör begravningshjälp och
med * örn den utgör pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 19—20.

223 87 1 0

146

Kungl. Majus proposition nr 19.

Bilaga E.

Understödsföreningarnas fördelning efter medlemsanslutning m. m.

		Antal yrkeskassor,
	Antal kassor	kassor avsedda för
	öppna för	medlemmar i viss
	allmänt	förening, visst
	inträde	ordenssällskap el. dyl.	företag
lil. Pensionskassor (som meddela bestämda
understöd). Föremål för verksamheten: a) Endast ålderspension:			15
mindre än 50 medlemmar ............	i	6 (l2)
	2	8 (3a)	23
b) Ålderspension i förening med invalid-
eller överlevelsepension:	2	12 (1*) 13 (2s)	29 (4a)
	1	22 (2 *)
c) Invalid- eller överlevelsepension utan
samband med ålderspension:	2	7	14 (1 *)
minst 500 medlemmar................		2	6 (2s)

2 Se Bilaga F.

Bilaga F.

Pensionskassor utan bestämda understöd.

	Antal kassor med medlemsantal
	mindre än 50	minst 50 men mindre än 100	minst 100 men mindre än 500	minst 500
1. Pensionskassor, där viss del av inkoms-
terna fördelas till pensioner. Föremål
för verksamneten:
a) endast ålderspension ................ b) ålderspension i förening med invalid-	5 16	5 10	4 20	3 1
eller överlevelsepension............
c) invalid- eller överlevelsepension utan	8
samband med ålderspension........	6	4	—
2. Pensionskassor, där pensionsrätten är be-
gränsad till visst antal pensionsrum.
Föremål för verksamheten:
a) endast ålderspension ................	1	5	2	—
b) ålderspension i förening med invalid-
eller överlevelsepension............	2	2	4	1
c) invalid- eller överlevelsepension utan
samband med ålderspension........	—	1	—	■ -

Kungl. Majlis proposition nr 19.

147

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
15 december 1937.

Närvarande:
justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 11 oktober 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 24
september 1937, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till

1) lag om understödsföreningar; och

2) lag angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringskassor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Enar Eckerberg.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag örn understödsföreningar har formen av en helt ny lag,
men återger i väsentliga delar oförändrat innehållet av nuvarande lag i
ämnet. Detta är i stor utsträckning fallet med de talrika bestämmelser,
vilka äro gemensamma för denna lag och annan lagstiftning på det föreningsrättsliga
området. I fråga örn den särskilda verksamhet, som utövas
av understödsföreningarna, företer förslaget åtskilliga viktiga nyheter, såsom
registreringsskvldighetens utvidgning till att gälla samtliga föreningar, skärpt
kontroll, nya regler örn fondbildning och avgiftsberäkning m. m. I sammanhang
härmed avses ock, att lagen örn återförsäkringskassor skall upphävas.
Emot vad sålunda föreslås har lagrådet i sak intet att erinra och har ej
heller i övrigt funnit anledning till andra än efterföljande uttalanden vid
några särskilda paragrafer i förslaget till lag örn understödsföreningar.

6 §■

I 6 § av gällande lag utsäges att understödsförening skall för att kunna
vinna registrering hava »i enlighet med denna lag» antagit stadgar och
utsett styrelse. Då i förevarande paragraf dessa ord uteslutits, har därmed
icke åsyftats någon saklig ändring, utan har denna bestämning ansetts med
hänsyn till stadgandet i 70 § kunna undvaras. Emellertid synes lagen på
ifrågavarande punkt böra redan i sitt huvudstadgande vara fullt klar och
tydlig. Detta kan ej sägas vara fallet, örn de anförda orden saknas, och
lagrådet hemställer därför att de måtte återinsättas i texten.

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

S §■

Enligt punkten 11), vilken saknar motsvarighet i gällande lag om understödsföreningar,
skola sådan förenings stadgar innehålla föreskrift örn användningen
av de behållna medel, »vilka icke skola avsättas till fond eller
till täckning av premiereserv». Med denna formulering komma »fond» och
»premiereserv» att framstå såsom till arten skilda. I 17 §, som närmare
bestämmer vad som enligt förevarande lag är att förstå med premiereserv,
betecknas emellertid denna uttryckligen såsom fond. Jämväl enligt lagen
örn försäkringsrörelse (212 §) anses premiereserven hava natur av fond, i det
att den tillsammans med ersättningsreserven bildar försäkringsfonden. Därest
icke det föreslagna stadgandet anses kunna inskränkas till avsättning av
fond, synas ordalagen lämpligen böra på det sätt jämkas, att bestämmelsen
kommer att hänföra sig till medel, vilka icke skola avsättas till täckning
av premiereserv eller eljest till fond.

13 §.

Av skäl, som anförts vid 8 §, torde uttrycket »föreskriven fondbildning
och täckning av premiereserv» böra ändras till »föreskriven fondbildning»
eller ock »täckning av premiereserv och eljest föreskriven fondbildning».

I tredje punkten av första stycket stadgas, att avgifterna icke må bestämmas
att utgå »för» inträffande försäkringsfall. För att tydligare framhålla
den åsyftade innebörden synes böra väljas annat uttryckssätt, exempelvis
»i den mån försäkringsfallen inträffa».

Med det i samma punkt förekommande uttrycket »understödsrätt som
grundas å erlagda avgifter» lärer vara avsett, att understödsrätt i den mån
den grundas å annat än medlemmarnas egna avgifter, såsom bidrag till föreningens
verksamhet från staten eller från arbetsgivare, donationer eller
dylikt, icke i det angivna sammanhanget skall komma i betraktande. Önskvärt
förtydligande synes kunna ernås på det sätt, att i stället för »avgifter»
sättes »medlemsavgifter» (jfr 3 § fjärde stycket).

15 §.

Enligt förslaget skall försäkringsteknisk utredning upprättas i avsevärt
större omfattning än som för närvarande gäller. Med hänsyn till att skyldigheten
regelmässigt skall fullgöras vart femte år kan ock antagas, att åtminstone
för en längre tid framåt dessa utredningar i ett stort antal föreningar
komma att verkställas samtidigt med jämnt återkommande mellanrum. Vid
dessa förhållanden måste det synas tvivelaktigt, om tillsynsmyndigheten
städse i den utsträckning, som följer av stadgandet i andra punkten av
fjärde stycket, skall kunna tillhandagå föreningarna med biträde för utredningens
verkställande. Anses stadgandet icke äga vidsträcktare innebörd än
att myndigheten kan inskränka sig till att lämna anvisning å kompetent
person, har en sådan tolkning dock knappast stöd i stadgandets ordalydelse.
På grund härav och då jämväl med fog anmärkts att utredningens utförande
av myndigheten understundom kan vara olämpligt, synes böra övervägas,
huruvida ej anledning föreligger till sådan jämkning av den från nuvarande

Kung1. Maj:ts proposition nr 19.

149

lagtext överflyttade bestämmelsen, att på framställning av föreningen utredningen
må, där tillsynsmyndigheten finner sådant lämpligen kunna ske,
upprättas genom myndighetens försorg. Motsvarande ändring torde då böra
göras i 39 § sjukkasseförordningen.

16 §.

Enär, på sätt anmärkts vid 8 §, premiereserv är att anse såsom fond,
torde ordalagen i första punkten av andra stycket böra undergå någon jämkning,
exempelvis så, att ifrågavarande avsättning till fond förklaras skola
ske »med iakttagande av vad i 17 § är stadgat örn redovisning av premiereserv».

19 §.

Vidtages i 8 § den där ifrågasatta jämkningen, torde de inledande orden
i förevarande paragraf böra på motsvarande sätt omformuleras.

20 §.

I samband med 1916 års lagstiftning angående vissa inskränkningar i utlännings
rätt att förvärva fast egendom m. m. infördes i lagarna örn aktiebolag
och örn ekonomiska föreningar sådana tillägg, att ej blott såsom dittills
styrelseledamot utan jämväl annan än styrelseledamot, som bemyndigades att
teckna bolagets eller föreningens firma, skulle vara här i riket bosatt svensk
medborgare, där ej Konungen för särskilt fall medgåve undantag. Motsvarande
tillägg gjordes ej i 1912 års lag örn understödsföreningar, och anledningen
härtill lärer vara den, att med hänsyn till dessa föreningars ändamål
och verksamhet en dylik ändring måste betraktas såsom onödig; redan
villkoret örn styrelseledamöternas svenska nationalitet torde i detta sammanhang
vara förestavat huvudsakligen av formella skäl och knappast hava
något gemensamt med de förhållanden, vilka för näringslivets skyddande
mot utländskt inflytande funnits påkalla dylika stadgan den i aktiebolags- och
föreningslagarna. På grund av den skärpta kontroll, som understödsföreningarna
enligt det remitterade lagförslaget bliva underkastade, kunna ännu
mindre än förut sakliga skäl anses föreligga för att uppställa en regel att
firmatecknare i allmänhet skall vara svensk medborgare. Då någon anledning
att nu vidtaga en ändring, som underläts vid 1916 års lagstiftning, således
icke kan vara för handen, synes bibehållande av det gällande stadgandet i
ämnet vara att förorda.

Övergångsbestämmelserna.

Med hänsyn till att nuvarande lag örn understödsföreningar kommer att
beträffande åtskilliga föreningar äga giltighet under avsevärd tid efter nya
lagens ikraftträdande synes åt 4 mom. böra givas ungefär den avfattning,
att där i lag eller författning förekommer hänvisning till äldre lagen, skall
i den mån denna ej längre äger giltighet hänvisningen avse nya lagen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

150

Kungl. Majds proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 december 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 15 december
1937 avgivna utlåtande över de den 24 september 1937 till lagrådet remitterade
förslagen till lag om understödsföreningar och lag angående upphävande av
lagen den 18 juni 1926 (nr 217) om återförsäkringsfcassor.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredragande departementschefen
beträffande förslaget till lag örn understödsföreningar följande:

I anledning av lagrådets vid 6 § gjorda uttalande förordar jag, att de i 6 §
gällande lag förekommande orden »i enlighet med denna lag» återinsättas i
texten.

Yad lagrådet vid 8 § anfört torde lämpligen böra på så sätt beaktas, att i
punkt 11) orden »eller till täckning av premiereserv» uteslutas samt att motsvarande
jämkningar vidtagas i 13 och 19 §§. Yad angår den av lagrådet i
detta sammanhang jämväl behandlade bestämmelsen i 16 § andra stycket
första punkten, enligt vilken hela överskottet av en förenings rörelse i regel
skall fonderas, är denna bestämmelse icke avsedd att gälla för föreningar,
vilka jämlikt 17 § äro skyldiga att redovisa premiereserv, utan skall en sådan
förening äga att obunden av föreskrifter i lagen disponera över det överskott,
som kan visas hava uppkommit sedan föreningen fullgjort sina skyldigheter
enligt 17 och 18 §§. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att den jämkning av
ordalagen i 16 § andra stycket första punkten, som lagrådet funnit önskvärd
till förhindrande av att »premiereserv» och »fond» komma att framstå såsom
till arten skilda, vidtages allenast på det sättet, att uttrycket »där föreningen
icke enligt 17 § är skyldig att redovisa premiereserv» ändras till »där bestämmelserna
i 17 och 18 §§ icke gälla för föreningen».

Till förhindrande av en fortsatt tillämpning av det inom några föreningar
ännu förekommande s. k. uttaxeringssystemet har i 13 § första stycket
stadgats, att avgifterna icke må bestämmas att utgå »för inträffande försäkringsfall».
Lagrådet har ansett, att den åsyftade innebörden skulle tydligare
framhållas genom uttryckssättet »i den mån försäkringsfallen inträffa». Då
emellertid enligt min mening intetdera uttryckssättet kan i avseende å tydlighet
givas företräde framför det andra men en jämkning av förslaget i denna
del synes befogad, torde stadgandet ifråga kunna erhålla den ändrade formuleringen,
att avgifternas upptagande icke må göras beroende av inträffade

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

försäkringsfall. Vidare är jag med lagrådet ense därom, att det i samma
stycke i förslaget förekommande uttrycket »understödsrätt, som grundas å
erlagda avgifter» icke med all önskvärd tydlighet angiver vad därmed åsyftas.
Jag förordar därför, att i stället väljes uttrycket »understödsrätt, till den del
densamma grundas å erlagda medlemsavgifter».

Då jämlikt 81 eller 86 § gällande lag örn understödsföreningar eller 39 §
sjukkasseförordningen skyldighet föreligger för en pensionskassa, en förening
med godkända stadgar eller en centralsjukkassa att upprätta försäkringsteknisk
utredning, äger föreningen anlita tillsynsmyndigheten för utredningens
upprättande och skall i sådant fall ersätta kostnaden härför med
belopp, som bestämmes av nämnda myndighet. Enligt vad jag inhämtat har
denna bestämmelse av tillsynsmyndigheten vanligen tillämpats så, att myndigheten,
då dess medverkan påkallats, förordnat någon sakkunnig person att
verkställa utredningen. En dylik tillämpning av stadgandet torde icke kunna
sägas stå i strid med dess ordalydelse. Vid sådant förhållande lärer icke,
såsom lagrådet befarat, skyldigheten enligt motsvarande bestämmelse i 15 §
fjärde stycket andra punkten i det remitterade förslaget behöva bereda tillsynsmyndigheten
några större svårigheter. Då jag icke heller kan finna det
i något fall olämpligt, att den myndighet, som har att utöva tillsyn över en
förening, på föreningens egen begäran föranstaltar örn utredning rörande föreningens
ekonomiska ställning, anser jag mig icke böra biträda lagrådets förslag
till jämkning av nu ifrågavarande bestämmelse.

Däremot finner jag 15 § i det remitterade förslaget böra i ett annat hänseende
ändras. Enligt första stycket skola från skyldigheten att låta upprätta
försäkringsteknisk utredning fritagas allenast vissa sjukkassor. Den särskilda
kontroll, som upprättandet och ingivandet till tillsynsmyndigheten av försäkringsteknisk
utredning innebär, torde emellertid för arbetslöshetskassornas
vidkommande vara av föga värde. Arbetslösheten är nämligen en så variabel
och oberäknelig företeelse, att dessa kassors försäkringsrisker knappast å försäkringsmatematisk
väg låta sig objektivt fastställas. Detta har också föranlett,
att de erkända arbetslöshetskassorna icke enligt gällande bestämmelser äro
skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, utan har sådan kassa i
stället, jämlikt kungörelsen den 23 november 1934 (nr 554) angående övervakandet
av erkända arbetslöshetskassor, att för varje månad till tillsynsmyndigheten
insända uppgifter angående bland annat medlemsantalet, arbetslöshetens
omfattning bland medlemmarna, antalet understödda dagar samt
kassans ekonomiska rörelse och ställning. På grund av vad sålunda framhållits
torde jämväl understödsförening, som endast bereder understöd vid
arbetslöshet, böra i 15 § första stycket fritagas från där stadgad skyldighet
att låta upprätta försäkringsteknisk utredning. Yad nu anförts torde föranleda,
att dylik förening även i 7 § fjärde stycket vid 4) och i övergångsbestämmelserna
1 mom. vid 1) likställes med förening, som endast skall meddela sjukpenning
för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening. Vid genom -

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

förandet av de sålunda föreslagna jämkningarna lärer hänsyn icke behöva
tagas till att en understödsförening, teoretiskt sett, kan tänkas samtidigt
meddela såväl sjuk- som arbetslöshetsförsäkring.

Vid behandlingen av bestämmelsen i 20 § fjärde stycket att styrelseledamot,
så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall vara här i riket bosatt
svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening medgiver undantag,
har lagrådet förordat bibehållande av gällande stadgande i ämnet, vilket
stadgande icke lägger hinder i vägen för att till firmatecknare utom styrelsen
utses utländsk medborgare. Frågan är givetvis för understödsföreningarnas vidkommande
utan nämnvärd praktisk betydelse, i all synnerhet som enligt förslaget
möjlighet lämnas öppen till dispens. Då det icke ifrågasatts att ändra
gällande bestämmelse örn att styrelseledamot i regel skall vara svensk medborgare,
och då, såsom i remissprotokollet vid 20 § framhållits, konsekvensen
synes bjuda, att den i förevarande hänseende för styrelseledamot stadgade
kvalifikationen även skall gälla för firmatecknare, vars ställning såväl inåt
som utåt ju i det närmaste sammanfaller med styrelsens, har jag emellertid
icke funnit anledning frångå den ståndpunkt, som intages i det remitterade
förslaget.

Den av lagrådet vid behandlingen av övergångsbestämmelserna gjorda
erinringen torde föranleda jämkning i avfattningen av 4 mom.

Utöver vad i det föregående angivits hava vissa formella jämkningar vidtagits
i förslaget. Sålunda har, bland annat, underrubriken framför 13 §
ändrats med hänsyn till att även uttaxerade belopp äro att anse såsom avgifter.

Föredraganden hemställer härefter, att de båda lagförslagen — förslaget
till lag örn understödsföreningar jämkat i enlighet med föredragandens
anförande — måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.