Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b (Proposition 1964:198 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av delgivning sverksamheten efter förstatligandet av
polisväsendet m. m.; given Stockholms slott den 13
november 196b.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna
i Stockholm och Göteborg,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten övertar huvudmannaskapet för de
särskilda delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg den 1 januari
1965 och att delgivningscentralerna organisatoriskt inordnas i polismyndigheterna
i dessa städer. En särskild delgivningscentral föreslås inrättad
även inom polismyndigheten i Malmö. Förslag läggs vidare fram om
delgivningscentralernas organisation efter förstatligandet.

I överensstämmelse med vad som tidigare föreskrivits i samband med
förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet föreslås i propositionen
att Stockholms och Göteborgs städer skall vara skyldiga att
upplåta lokaler och överlåta inventarier in. m. samt att bidra till kostnaderna
för delgivningscentralerna under en övergångstid.

Det totala medelsbehovet för innevarande budgetår för reformen beräknas
till i runt tal 1,1 milj. kr.

1 —Bi han g till riksdagens protokoll 196b. t saml. Nr 198

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196i

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet
för delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m. föreskrives om skyldighet för kommun att upplåta lokaler, överlåta
inventarier m. m. och bidraga till statsverkets kostnader skall äga motsvarande
tillämpning i anslutning till statens övertagande den 1 januari
1965 av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna i Stockholm och
Göteborg. Bestämmelsen i 2 § nämnda lag att framställning om upplåtelse
av nyttjanderätt skall göras före viss tidpunkt skall dock icke gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 13 november 196b.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om organisationen
av delgivningsverksamheten efter förstatligandet av polisväsendet
m. m. samt anför.

Inlåning

Behov av att handling bevisligen delges den som berörs av handlingen
finns i stor utsträckning både inom offentlig verksamhet och i privata
rättsförhållanden. Delgivning kan ske på flera sätt, enklast genom att
den som skall delges skriftligen erkänner att han fått del av handlingen.
Stora grupper delgivningar på begäran av statliga myndigheter kan ske
genom posten. I många fall och särskilt i fråga om svårare delgivningar
måste delgivning emellertid verkställas genom stämningsman. Huvudparten
av stämningsmansdelgivningarna sker genom polismyndigheternas
försorg. Polismyndighet är enligt stadganden i åtskilliga författningar
skyldig att biträda andra myndigheter med delgivning. I samband med
polisväsendets förstatligande åläggs polisen skyldighet att biträda även
allmänheten i detta hänseende. Polisens delgivningar sker vanligen genom
polismän. I de två största städerna har emellertid inrättats delgivningscentraler
med icke polisutbildad delgivningspersonal. Delgivningscentralerna
har härvid övertagit polisens delgivningsskyldighet.

Frågan om delgivningsverksamheten och delgivningscentralemas ställning
efter förstatligandet av polisväsendet m. in. har inte lösts i samband
med övriga huvudmannaskaps- och organisationsspörsmål. Förslag i denna
fråga har nu lagts fram i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria
den 10 maj 1964 av rådmannen Härje Stenberg (Ju 1964: B 4). I
första hand syftar förslaget till att så långt möjligt befria polisutbildad per -

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b

sonal från bestyret med delgivningar. Promemorian upptar också förslag om
förstatligande av de kommunala delgivningscentralerna i Stockholm och
Göteborg, vilka f. n. lyder i Stockholm under rätts- och polisdirektionen och
i Göteborg under magistraten. Vidare föreslås i promemorian att en särskild
delgivningscentral inrättas i Malmö. I anslutning härtill har förslag upprättats
rörande centralernas verksamhet och organisation.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av justitiekanslersämbetet,
riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, generalpoststyrelsen,
statskontoret, rådhusrätterna, statsåklagare och polismästarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, exekutionsdirektören i
Stockholm, förste stadsfogdarna i Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus samt Norrbottens län, polisberedningen, Stockholms
stads rätts- och polisdirektion, Sveriges advokatsamfund, föreningarna
Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare, Sveriges stadsfiskaler,
Sveriges landsfiskaler, Sveriges polismästare och Sveriges stadsfogdar,
Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska stadsförbundet samt
Svenska exekutionsmännens riksförbund. Exekutionsdirektören i Stockholm
samt förste stadsfogdarna i Göteborg och Malmö har yttrat sig
endast beträffande delgivningscentralerna. Till remissorganens yttranden
har fogats utlåtanden från olika myndigheter och organisationer.

I personalfrågor, som berörs av förslagen, har överläggningar hållits
mellan företrädare för civildepartementet på ena sidan samt för Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion på andra sidan.
Överläggningarna har resulterat i en den 10 november 1964 dagtecknad
förhandligsöverenskommelse angående löneförmåner m. m. för delgivningscentralernas
personal.

Jag anhåller nu att få ta upp de i promemorian framlagda förslagen
till närmare behandling och i samband därmed anmäla de lagstiftningsoch
organisationsfrågor, kostnadsberäkningar och anslagsfrågor, som föranleds
av förstatligandet av och den nya organisationen för delgivningscentralerna.

Nuvarande förhållanden

Gällande bestämmelser om delgivning

De grundläggande bestämmelserna om delgivning finns i 33 kap. rättegångsbalken.
Huvudregeln för delgivning i rättegång är, att delgivningen
skall ske genom rättens försorg (4 §) och att delgivning skall ske genom
posten om inte rätten finner, att delgivningen bör verkställas på annat
sätt (5 §). Delgivningen skall ske genom att handlingen i huvudskrift

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

eller styrkt avskrift överlämnas till den som söks för delgivning (6 §). Från
denna regel finns dock vissa undantag, enligt vilka delgivning kan ske
genom att handlingen överlämnas till annan än den som söks för delgivning
(8 och 9 §§) eller genom att den anslås på en för allmänheten tillgänglig
plats i rättens kansli och meddelande därom införs i allmänna
tidningarna (12 §).

Reglerna om delgivning i rättegång grundar sig på principen om fri
bevisprövning när det gäller att avgöra om delgivning ägt rum. Sålunda
skall enligt 33 kap. 14 § rättegångsbalken delgivning anses ha skett om
handling, som skolat delgivas någon, kommit honom tillhanda, även om
han erhållit handlingen på annat sätt än som särskilt beskrivits i rättegångsbalken
i övrigt. För att underlätta bevisprövningen har emellertid
stadgats (25 §) att intyg av stämningsman gäller som fullt bevis om att
delgivningen verkställts på sätt som intyget innehåller och att samma
vitsord tillkommer intyg, som meddelats av nämndeman och vissa i lagrummet
uppräknade befattningshavare.

I kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 641) om delgivning i mål och ärenden
vid domstol (delgivningskungörelsen) ges närmare bestämmelser om de
olika delgivningssätten. Om erkännande av delgivning kan påräknas bör
handlingar som skall delges översändas genom tjänstebrev, s. k. brevdelgivning,
med begäran om skriftligt erkännande av mottagandet. Sådant
erkännande får, om det är fråga om domstolsdelgivning, avlämnas till
postbefordran utan att avsändaren är skyldig att förse försändelsen med
frimärke.

Används inte brevdelgivning och vistas den sökte på ort med adresspostanstalt,
som upptagits i en av generalpoststyrelsen upprättad förteckning,
bör delgivningen verkställas av postverket genom att posttjänsteman vid
ordinarie eller extra postutdelningstur överlämnar försändelsen till någon,
som enligt anvisningarna på delgivningsbeviset äger motta handlingen,
s. k. postdelgivning. I annat fall bör delgivning verkställas av stämningsman
eller annan vars intyg utgör fullt bevis om delgivning, s. k. stämningsmansdelgivning''.
Rätten att använda postdelgivning tillkommer domstolarna
och åklagarna samt vissa andra särskilt angivna myndigheter.

Jämlikt 33 kap. 24 § rättegångsbalken åligger det underrätt att förordna
erforderligt antal stämningsmän för att verkställa delgivning, när
de anlitas därför. Förordnande för stämningsman meddelas för viss tid
eller tills vidare men kan av rätten återkallas om skäl föreligger därtill.
F. n. gäller dessutom att »fjärdingsman», d. v. s. polisman anställd i polisdistrikt
som inte omfattar enbart stad, utan särskilt förordnande är stämningsman.
Genom lagändring den 29 maj 1904 (SFS 1964:330), vilken
träder i kraft den 1 januari 1965, har emellertid sistnämnda bestämmelse
angående »fjärdingsman» utgått.

Av bestämmelsen i 33 kap. 24 § rättegångsbalken anses följa, att den

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

som av rätten förordnats att vara stämningsman är skyldig att verkställa
delgivning på begäran av myndighet eller enskild. Behörighet att
utfärda intyg om delgivning tillkommer emellertid även de i 33 kap. 25 §
rättegångsbalken angivna befattningshavarna, fr. o. in. 1965 bl. a. polisman
och utmätningsman. De uppräknade befattningshavarnas skyldighet att
verkställa delgivningar regleras inte av rättegångsbalken, utan bestämmelser
härom har utfärdats i administrativ ordning. Sålunda stadgas i 9 § delgivningskungörelsen
att bl. a. polisman är pliktig att på tjänstens vägnar verkställa
domstolsdelgivning utan annan ersättning än som må tillkomma honom
enligt vissa angivna bestämmelser. Vidare åligger det som förut sagts
polismyndighet enligt ett stort antal författningar att ombesörja delgivning
av olika myndigheters beslut, förelägganden, kallelser m. in., och från och
med den 1 januari 1965 blir polismyndighet skyldig att gå också allmänheten
tillhanda med delgivningar-.

Delgivning scentralerna

Stockholm. Delgivningscentralen i Stockholm började sin verksamhet
den 1 november 1954. Dessförinnan hade stämningsmansdelgivningar i
Stockholm huvudsakligen ombesörjts av bl. a. en delgivningsavdelning
vid poliskamrerarekontoret, en särskild delgivningsman, knuten till kriminalpolisavdelningen,
samt av stadstjänare vid rådhusrättens avdelningar.
De delgivningar, som enligt tidigare praxis verkställdes av dessa delgivningsorgan
eller befattningshavare, överfördes till den nya centralen. Dessutom
har emellertid åtskilliga tjänstemän vid olika statliga och kommunala
verk och nämnder stämningsmansförordnanden, t. ex. vid indrivningsverket,
barnavårds-, hälsovårds- och socialnämnderna, överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Stockholms län och generaltullstyrelsen. Delgivning
med personer som upptas i den hos polisen förda s. k. spärrlistan
verkställs genom polisens försorg.

Enligt arbetsordningen för delgivningscentralen handhas organisations-,
personal- och ekonomifrågor av Stockholms stads rätts- och polisdirektion,
medan överståthållarämbetet utövar inseendet över verksamheten.

Antalet till delgivningscentralen inkomna ärenden har varierat avsevärt
under de år delgivningscentralen funnits och nådde sitt maximum
1959 med 97 600 inkomna ärenden. Genom bl. a. tillkomsten av parkeringsbotsystemet
och ändrad praxis hos åklagarmyndigheten i Stockholm
vad det gäller användandet av brevdelgivning för strafförelägganden minskades
därefter antalet delgivningsärenden successivt. Det uppgick 1962
till 73 200 ärenden och 1963 till 69 600 ärenden. Antalet till centralen inkomna
ärenden under de tre första kvartalen 1964 uppgår till omkring
55 000 och beräknas för hela 1964 uppgå till cirka 80 000 ärenden. Utöver
dessa delgivningsärenden, som samtliga är delgivningar åt myndigheter,
s. k. tjänstedelgivningar, verkställer vissa av befattningshavarna vid cen -

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196A 7

trålen såsom privatuppdrag sammanlagt cirka 2 000 partsdelgivningar årligen.
Övriga partsdelgivningar, uppskattningsvis beräknade till 3 000—
4 000, verkställs av stadstjänare vid rådhusrätten.

De under 1963 inkomna tjänstedelgivningarna fördelade sig på olika
uppdragsgivare på följande sätt.

Stockholms rådhusrätt ...................................... 50 %

andra domstolar .................................... 12 %

åklagare i Stockholm.................................... 18%

andra åklagare.............................................. 5 %

övers t ä t h a 11 a rä m be te t ........................................ 6 %

andra myndigheter .......................................... 9 %

För den egentliga delgivningsverksamheten är staden fr. o. m. den 1 maj
1964 indelad i 27 distrikt med en delgivningsman för varje distrikt.

Till delgivningsmännen har sedan centralens tillkomst utgått prestationslön
(ackord). Fr. o. m. den 1 juli 1963 gäller ett nytt avtal, vilket
principiellt avviker från tidigare avtal främst därigenom att prestationslön
nu utgår även för ärenden redovisade med hindersbevis mot att tidigare
ersättning utgick endast för fullbordade delgivningar. Lönen utgår
i form av en fast del med 880 kronor för de första 70 delgivningarna
per kalendermånad och en rörlig del med 7 kronor för varje delgivning
utöver 70. Genomsnittslönen för delgivningsmännen uppgick under första
kvartalet 1964 till 2 024 kronor i månaden.

Av delgivningsmännen är f. n. 21 berättigade att använda egen bil i
tjänsten mot en ersättning av 2 kr. för varje redovisat delgivningsärende.
Övriga delgivningsmän har tilldelats tjänstekort vid spårvägen. Avtalet
innehåller dessutom vissa bestämmelser om garantilön, uppsägning, semester
och tjänstledighet samt pension.

De faktiska kostnaderna för delgivningscentralen 1963 uppgick till sammanlagt
989 069 kronor. Utslaget på antalet inkomna ärenden respektive
fullbordade delgivningar under samma år motsvarar detta 14: 21 kr. per
inkommet ärende och 19: 57 kr. per fullbordad delgivning. För 1964 har
enligt uppgift endast en preliminär utgiftsstat upprättats, eftersom delgivningscentralen
vid tiden för fastställandet av statförslagen var föremål
för viss omorganisation. För 1965 har delgivningscentralen till rättsoch
polisdirektionen inkommit med anslagsäskanden på sammanlagt
1 126 000 kr.

Göteborg. Delgivningsverksamheten i Göteborg är i huvudsak koncentrerad
till en under magistraten lydande delgivningscentral. Den började
sin verksamhet den 1 oktober 1957 och övertog då alla tjänstedelgivningar,
som dittills ankommit på en under magistraten lydande delgivningsbyrå,
stadstjänarna vid rådhusrättens avdelningar, en under ordonnanspolisen
lydande delgivningssektion samt en särskilt förordnad
stämningsman knuten till åklagarmyndigheten. Liksom fallet var i Stock -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

holm lämnades dock vissa delgivningar utanför delgivningscentralens
verksamhetsområde, främst delgivningar inom exekutionsverket och polisen
(de s. k. spärrlistefallen) men även vid länsstyrelsen och tullverket
genom att befattningshavare vid dessa verk behöll sina förordnanden som
stämningsmän. Partsdelgivningar ombesörjs helt genom delgivningscentralens
försorg.

Antalet till delgivningscentralen inkomna ärenden har varit relativt
konstant. Det uppgick 1962 till 33 400 ärenden och 1963 till 36 000 ärenden.
Antalet under de tre första kvartalen 1964 inkomna ärenden uppgick
till omkring 29 000 och under hela 1964 beräknas cirka 38 000 ärenden
komma in till centralen, partsdelgivningar inräknade.

De under 1963 inkomna delgivningsärendena fördelade sig på olika
uppdragsgivare på följande sätt.

domstolar .......................................	......... 62,0	%
åklagare .........................................	......... 16,7	%
exekutiva myndigheter.............................	......... 9,1	%
andra myndigheter ...............................	......... 6,1	%
partsdelgivningar .................................	......... 6,1	%
Göteborg är indelat i 14 delgivningsdistrikt med en	delgivningsman i

varje distrikt. Prestationslön (ackord) utgår till delgivningsmännen enligt
förhandlingsöverenskommelse. Denna är beräknad efter andra grunder
än i Stockholm. Bl. a. utgår ersättning endast för fullbordade delgivningar.
Prestationslönen baseras på en beräknad normal arbetsprestation
per månad av 169 fullbordade delgivningar, för vilka en ackordsriktpunkt
satts motsvarande lönen i löneklass 15, f. n. 1 706 kr. i månaden. Genomsnittslönen
för delgivningsmännen i Göteborg uppgick under första kvartalet
1964 till 1 824 kr. i månaden. 13 av delgivningsmännen är berättigade
att mot ersättning använda egen bil i tjänsten. Ersättningen utgår
efter antalet körda kilometer. En delgivningsman har årskort vid spårvägen.
Förhandlingsöverenskommelsen innehåller dessutom bestämmelser
om lönegradsplacering, garantilön, semesterlön och semesterersättning
samt lön under tjänstledighet och vikariatslön.

Lönekostnaderna för delgivningscentralen i Göteborg uppgick 1963 till
384 000 kr., vartill kommer resekostnader och kontorskostnader beräknade
till 60 000 kr. Utslaget på antalet inkomna ärenden resp. fullbordade
delgivningar motsvarar detta 12: 33 kr. per inkommet ärende och 15: 08 kr.
per fullbordad delgivning. För 1964 har lönekostnaden för delgivningscentralen
upptagits till 400 000 kr., varjämte resekostnaderna och kontorskostnaderna
beräknats till 62 000 kronor.

Malmö. Stämningsmansdelgivningarna i Malmö fördelas mellan stadstjänarna
vid rådhusrätten samt en under ordonnanspolisen lydande delgivningsavdelning.
Stadstjänarna verkställer alla delgivningar i civilmål,
betalningsförelägganden och mål angående lagsökning samt partsdelgiv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

ningar medan delgivningsavdelningen vid polisen handlägger huvuddelen
av övriga delgivningar.

Stadstjänarna är sju och uppbär lön enligt lönegrad A 9, dock att
några av de äldre stadstjänarna erhåller personlig lön, beräknad enligt
lönegrad All. Stadstjänarnas huvudsakliga uppgift är att tjänstgöra
vid rådhusrättens sessioner, varför delgivningsarbetet till största delen
utförs på fritid. För de första 175 redovisade delgivningsärendena under
kalenderåret utgår inte någon ersättning. Därefter är ersättningen 5: 25
kr. per delgivning. Sex av stadstjänarna har rätt att använda egen bil
i tjänsten. Ersättning för bilkostnaderna utgår liksom i Göteborg efter
antalet körda kilometer. En av stadstjänarna har årskort vid spårvägen.

Antalet till stadstjänarna inkomna tjänstedelgivningar under 1963 uppgick
till 3 440. Antalet partsdelgivningar har beräknats inte öveTstiga
600 om året.

Delgivningsavdelningen vid ordonnanspolisen förestas av en förste
polisassistent. Dessutom tjänstgör vid avdelningen såsom delgivningsmän
fyra förste poliskonstaplar och två yngre poliskonstaplar samt såsom kontorspersonal
två kontorsbiträden, vilka båda har stämningsmansförordnande.
Poliskonstaplarna verkställer utöver delgivningarna i viss utsträckning
även förpassningsresor och andra handräckningsuppdrag.

För den fältmässiga delgivningsverksamheten är staden uppdelad i
sex distrikt. Av poliskonstaplarna har två tjänstebil och övriga frikort
vid spårvägen.

Under 1963 inkom till polisens delgivningsavdelning från

domstolar..........

åklagare ..........

militära myndigheter
andra myndigheter . .

Av de ärenden som inkom från åklagarna avsåg 8 394 delgivning av
strafförelägganden. Den stora mängden dylika delgivningsärenden hänger
samman med att åklagarna i Malmö 1963 översände samtliga strafförelägganden
till polisen för stämningsmansdelgivning. Detta förfarande har
nu lagts om så att åklagarna sänder över strafföreläggandena i första
hand med posten. Detta kan väntas medföra en minskning av antalet
stämningsmansdelgivningar med cirka 6 500 ärenden om året. Om hänsyn
tas till detta förhållande skulle stämningsmansdelgivningarna i
Malmö kunna beräknas till omkring 16 000 vid polisens delgivningsavdelning
och 4 000 hos stadstjänarna eller sammanlagt omkring 20 000 om
året.

5 551 ärenden
11 947 »

375 *

2 950 >

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Promemorian

Allmänna synpunkter

I promemorian erinras om att gällande bestämmelser om domstolsdelgivning
utgår från att delgivning i första hand skall ske genom posten.
Posten sägs också utan tvekan vara det organ som bäst lämpar sig för
denna verksamhet. Dess vittutgrenade organisation ger mycket goda förutsättningar
för att den sökte skall nås av försändelsen. Från den eftersöktes
synpunkt är det också önskvärt att posten anlitas, eftersom delgivning
genom posten utsätter den sökte för betydligt mindre uppmärksamhet
från omgivningens sida än om delgivningen sker genom polisen eller
stämningsman.

Skillnaden i kostnad för en brevdelgivning och en stämningsmansdelgivning
varierar på olika orter. I städerna är det inte ovanligt, framhålles
i promemorian, att merkostnader för stämningsmansdelgivningarna kan
beräknas till 10—15 kr. per delgivning och i enstaka fall till ännu högre
belopp. Den högre genomsnittskostnaden innebär inte i och för sig, att
fel behöver föreligga ifråga om utnyttjandet av stämningsmansinstitutet.
Tvärtom kan en förhållandevis hög kostnad per stämningsmansdelgivning
hänga samman med att en långt gående brev- eller postdelgivning tillämpas
och att endast de mycket svåra delgivningsärendena överlämnas till polisen
eller stämningsman. De organ som huvudsakligen anlitas för stämningsmansdelgivning,
d. v. s. polisen och delgivningscentralerna, är emellertid
anpassade för de svåra, mycket brådskande eller tidskrävande delgivningarna.
Genomsnittskostnaden för stämningsmansdelgivningar är därför
hög även om lättare delgivningar i ganska stor utsträckning överlämnas
för sådan delgivning. I den mån delgivning kan ske genom posten
talar därför starka ekonomiska skäl för att så bör ske.

Stämningsmansdelgivningarna verkställs huvudsakligen genom polisen
eller delgivningscentraler. I promemorian uttalas att delgivningsarbetet
för polisen ofta innebär ganska betydande störningar genom att polismännen
rycks från sina uppgifter i den planlagda polisverksamheten för
att i stället fullgöra brådskande delgivningsuppdrag. Från polisiär synpunkt
är det därför önskvärt att stämningsmansdelgivningarna för polisens
del nedbringas till ett minimum.

I syfte att söka minska antalet stämningsmansdelgivningar föreslås i
promemorian ändrade bestämmelser rörande förfarandet vid postdelgivning.
Antalet postdelgivningar har ökat starkt sedan detta delgivningssätt
infördes 1948 och uppgick 1963 till över 500 000. Emellertid påvisas i
promemorian att en förhållandevis hög procent av postdelgivningsförsändelserna
redovisas med hinder. En starkt bidragande orsak till det relativt
stora antalet hindersbevis vid postdelgivning bedöms vara att flera av de
eftersökta inte är antraffbara i bostaden vid postens utlämningsturer på

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

grund av att de befinner sig på arbetsplatsen eller av annan anledning tillfälligtvis
inte vistas i bostaden. I promemorian föreslås, att avisering skall
få äga rum vid postdelgivning så att adressaten, om han inte anträffas
vid postutdelningstur, själv skall kunna hämta ut delgivningsförsändelsen
vid postanstalten. Kravet på utlämningsförsök direkt i bostaden bör
emellertid kvarstå. Överlämnandet av försändelsen i bostaden skall alltså
utgöra det normala delgivningsförfarandet.

Under utredningen har framkommit, att användningen av de olika delgivningssätten
varierar högst avsevärt inte endast mellan olika slag av
myndigheter utan även mellan myndigheter inom samma verksamhetsområde.
Särskilt synes ett flertal myndigheter inte använda brevdelgivning
i den utsträckning statsmakterna avsett. Förfarandet att använda
stämningsman (polisman) vid delgivning med personer intagna på anstalt
påtalas vidare och det framhålls att sådana delgivningar som regel
bör ske genom befattningshavare på anstalten. Vidare förordas att personal
vid olika kommunala nämnder samt tullpersonal och kontorspersonal
hos vissa myndigheter i större utsträckning än vad som nu sker
erhåller stämningsmansförordnanden för handläggning av nämndens eller
myndighetens egna delgivningsärenden. I fråga om delgivning av straffförelägganden
förordas ett förfarande, som påminner om brevdelgivning.
Även beträffande de administrativa delgivningarna föreslås vissa förenklingar.
För att åstadkomma större enhetlighet i fråga om användandet av
de olika delgivningssätten och därmed också minska antalet stämningsmansdelgivningar
anses det lämpligt att Kungl. Maj :t i varje fall vad det
gäller domstolar och åklagare i cirkulärskrivelser lämnar anvisningar
om när de olika delgivningssätten lämpligen bör användas.

I vissa polisdistrikt har vid distriktet anställd kontorspersonal förordnats
till stämningsmän för att verkställa mindre brådskande delgivningar
med personer, som efter kallelse inställer sig på poliskontoren. Detta system
har enligt vad som uttalas i promemorian fungerat mycket väl och
bör kunna införas i betydligt fler distrikt än vad som nu är fallet. Över
huvud taget torde en aktiv kontorsdelgivning genom utsändande av meddelanden
till de efterspanade personerna med anmodan att inom viss
kortare tid inställa sig på delgivningskontoret för att utkvittera försändelsen
kunna i inte ringa utsträckning avlasta polismännen från att syssla
med delgivningsärenden. Vidare kan i polisdistrikt, där särskild vaktmästare
finns anställd, denne ofta förordnas att som stämningsman verkställa
delgivningar inom själva stationeringsorten. 1 den mån delgivningsbestyren
har sådan omfattning att de beräknas ge full sysselsättning åt en
eller flera befattningshavare i polisdistriktet bör överflyttning av delgivningsgöromålen
på icke polisutbildad personal ske. I promemorian föreslås
att sådana icke polisutbildade delgivningsmän anställs i vissa av de större
polisdistrikten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b
Delgivning scentralernas ställning

I promemorian framhålls att delgivningsbestyren vid vissa polismyndigheter
har förts samman till särskilda avdelningar, som ofta fått benämningen
delgivningscentraler. Så har skett i Malmö, Norrköping, Gävle,
Eskilstuna in. fl. platser. Dessa delgivningscentraler avviker från delgivningscentralerna
i Stockholm och Göteborg bl. a. därigenom, att de är
direkt underställda polisen och att föreståndaren är polisbefäl, som också
har andra arbetsuppgifter än att leda och övervaka delgivningsverksamheten.
Begreppet delgivningscentral bör emellertid enligt utredningen användas
endast när delgivningsverksamheten på en ort nått sådan omfattning,
att särskild föreståndare bör avdelas för att enbart ägna sig åt ledningen
av delgivningsverksamheten och när en distriktsindelning för delgivningsmännen
är påkallad. Underlag för delgivningscentral i denna bemärkelse
kan beräknas föreligga vid minst 15 000 inkomna delgivningsärenden
om året. Sådant underlag finns f. n. endast i Stockholm, Göteborg
och Malmö.

Om med delgivningscentral förstås delgivningsorgan av denna omfattning,
uppkommer enligt promemorian frågan om sådan central bör vara
underställd polismyndigheten på orten eller annan myndighet. Genom
att all personal, föreståndaren inberäknad, kan bestå av icke polisutbildade
befattningshavare, föreligger i och för sig inte hinder mot att ge delgivningscentralen
en i förhållande till polisen fristående ställning.

Delgivningsverksamheten är inte någon egentlig polisverksamhet påpekas
vidare i promemorian. Från rent polisiär synpunkt är det därför
önskvärt, att delgivningsverksamheten där det kan ske avlyfts från polisen.
De skäl som i polisdistrikt med stor geografisk utbredning kan åberopas
för att knyta delgivningsverksamheten till polisen, nämligen polisens väl
utbyggda organisation, stora rörlighet och kännedom om det klientel
som det här är fråga om, kan inte åberopas med samma styrka i städer,
i vilka delgivningscentraler kan tänkas bli inrättade. Å andra sidan har den
uppfattningen framförts, att delgivningspersonal som är underställd polisen
kan väntas ha större respekt hos allmänheten än personal som lyder
under annan myndighet.

Om delgivningscentralerna skulle underställas annan myndighet än polisen
anses i promemorian bl. a. den nya kronofogdemyndigheten kunna
komma i fråga. Inom exekutionsväsendet förekommer stämningsmansdelgivningar,
främst i s. k. enskilda mål. Dessa delgivningar är närmast
att betrakta som ett led i det exekutiva förfarandet och bör lämpligen omhänderhas
av den, som skall tjänstgöra som vittne vid förrättningen.
Inom de olika kronofogdedistrikten kommer alltså att finnas personal
för att verkställa ett förhållandevis stort antal stämningsmansdelgivningar.
Enligt promemorian är det i påfallande stor utsträckning samma
personer, som söks för delgivning i olika slag av ärenden. Det finns där -

Knngl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

för anledning anta, att relativt inånga av de personer, som eftersöks för
delgivning av polis eller stämningsman, samtidigt är eller nyligen varit
föremål för åtgärd från exekutionsmyndighets sida. I promemorian ifrågasätts
vidare om inte delgivningsmännen skulle kunna utgöra en naturlig
rekryteringsbas och vikariatsreserv för vissa av de exekutiva tjänsterna.

En tredje möjlighet är enligt promemorian att låta rådhusrätterna i de
större städerna fungera som chefsmyndighet för delgivningscentralerna.
Som skäl härför kan åberopas, att cirka hälften av de delgivningsärenden
som överlämnas till delgivningscentralerna i dessa städer kommer från
rådhusrätterna och att huvuddelen av de brådskande ärendena utgörs av
domstolsdelgivningar. Enligt promemorian skulle en sådan underställning
emellertid för rådhusrätternas vidkommande innebära en ganska
avsevärd administrativ belastning. 1 promemorian förordas därför, att
rådhusrätterna inte blir chefsmyndighet för delgivningscentralerna. Inte
heller anses skäl föreligga att, som f. n. är fallet i Stockholm, inordna delgivningscentralerna
under överståthållarämbetet respektive vederbörande
länsstyrelse, övervägande skäl anses tala för att delgivningscentralerna i
stället underställs kronofogdemyndigheten i respektive städer.

Organisationsfrågor

För att bedöma personalbehovet vid de tre delgivningscentralerna är tillströmningen
av ärenden av avgörande betydelse. För 1964 beräknas i
promemorian antalet inkomna ärenden — partsdelgivningar inräknade —
komma att uppgå i Stockholm till cirka 80 000, i Göteborg cirka 38 000
och i Malmö cirka 20 000. En minskning av antalet inkomna ärenden anses
kunna åstadkommas genom att bättre utnyttja framför allt brevoch
postdelgivning. Hur stor denna minskning kan bli anses svårt att bedöma
men nedgången i antalet ärenden uppskattas till omkring 10 %.

I Stockholm och Göteborg, där delgivningsmännen åtnjuter prestationslön,
förekommer kontorsdelgivning endast i ringa omfattning, medan i
Malmö, för såvitt inte delgivningstiden är alltför kort, meddelande i så
gott som samtliga fall utsänds till de eftersökta med uppmaning att utkvittera
delgivningsförsändelsen på poliskontoret. Av de kallade inställer
sig i Malmö enligt beräkningar ända upp till 85—90 %. En avlastning av
delgivningsmännens arbetsuppgifter bör enligt promemorian kunna ske i
Stockholm och Göteborg genom utökad och förbättrad kontorsdelgivning och
spaningsverksamhet. En översyn av blankettformulären och kontorsrutinen,
något som inte hunnits med under utredningsarbetet, bedöms också kunna
medföra vissa rationaliseringsvinster.

De i Stockholm och Göteborg tillämpade prestations- eller ackordssystemen
kritiseras i promemorian. Enligt vad som framhålls har dessa
avlöningssystem i vissa avseenden direkt motverkat rationaliseringssträVanden.
Erfarenheterna från Stockholm och Göteborg synes vidare tyda på

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

att delgivningsmän, avlönade enligt ett prestationslönesystem, blir en
ganska orolig personalgrupp. Trots att lönerna för delgivningsmännen stigit
avsevärt jämfört med tiden före delgivningscentralernas inrättande har
irritation och missnöjesyttringar förekommit i ganska stor utsträckning.
En starkt bidragande orsak härtill kan, sägs i promemorian, ha varit att
arbetstakten drivits upp väl högt. Men även andra orsaker anses ha medverkat.
Sålunda är avlöningssystemet ytterst känsligt för ojämnheter i
tillströmningen av ärenden. Vidare kan systemet knappast sägas verka
rättvist mellan delgivningsmännen inbördes. Befolkningsstrukturen i skilda
stadsdelar är mycket olika med påföljd att vissa distrikt är lättarbetade
medan andra kräver avsevärt mycket större arbetsinsats för att ge
samma resultat. I promemorian föreslås därför att prestations- eller
ackordslön inte längre skall utgå, utan att delgivningsmännen skall uppbära
lön enligt viss lönegrad, som fastställs vid förhandlingar. Vidare
föreslås att samtliga fältarbetande delgivningsmän skall vara berättigade
till resekostnadsersättning. Denna ersättning bör vara så avpassad, att den
täcker driftskostnaderna och normal avskrivning för bil. Från huvudsakligen
redovisnings- och kontrollsynpunkt anses ersättningen böra utgå
enligt schablon, förslagsvis två kr. för varje redovisat ärende.

övergång från prestationslön till fast lön för delgivningsmännen beräknas
medföra sänkning av arbetsprestationerna. F. n. föreligger en avsevärd
övertidstjänstgöring bland delgivningsmännen i Stockholm och Göteborg.
Till följd av de föreslagna åtgärderna anses någon utökning av personalen
vid delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg dock inte erforderlig.
Emellertid föreslås viss omfördelning av befattningshavarna från
delgivningsmän till kontorspersonal. Med hänsyn till de ovissa faktorer
som föreligger bör delgivningscentralernas organisation till en början få
provisorisk karaktär och vissa av tjänsterna tills vidare inrättas endast
som extra.

De i promemorian framlagda förslagen till personalplaner framgår av
följande sammanställningar.

Delgivningscentralen i Stockholm

Nuvarande organisation

Arbetsledning
Föreståndare
Bitr. föreståndare

Arbetsledning
1 Föreståndare
1

Förslag

Expedition
1 :e kontorsskrivare
kontors skrivare
kanslibiträde
kontorsbiträde

1 Kontorspersonal i 9 :e el. högre lgr 3
1 Kontorspersonal under 9:e lgr 5

Expedition

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1964

Fältdelgivning

Delgivningsmän

Spaningsavdelning
Spanare (delgivningsmän)
Arvodister .............

Fältdelgivning
31 1 :e delgivningsmän

Delgivningsmän

Spaningsavdelning
2 Bitr. föreståndare
2 Delgivningsmän
Kontorsbiträden

Summa 43

Delgwningscentralen i Göteborg

Nuvarande organisation

Arbetsledning

Föreståndare 1

Expedition

Kanslibiträde 1

Kontor sbiträde 2

Fältdelgivning

Delgivningsmän 14

Spaningsavdelning

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde 1

Summa 20

Förslag

Arbetsledning

Föreståndare ................ 1

Expedition

Kontorspersonal i 9:e eller högre

Igr ........................ 1

Kontorspersonal under 9:e lgr 3

Fältdelgivning

1 :e delgivningsmän 4

Delgivningsmän 8

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare ............ 1

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde .............. 1

Summa 20

Delgivningscentralen i Malmö

Nuvarande organisation

Delgivningsverksamheten i Malmö
utföres i kombination med andra
arbetsuppgifter.

Vid polisen

1 :e polisassistent 1

1 :e poliskonstaplar 4

Poliskonstaplar 2

Kontorsbiträden 2

Vid rådhusrätten

Stadstjänare 7

Summa 16

Förslag

Arbetsledning

Föreståndare ................ 1

Expedition

Kontorspersonal i 9:e eller högre

lgr 1

Kontorspersonal under 9:e lgr 1

Fältdelgivning

1 :e delgivningsmän 2

Delgivningsmän .............. 4

Spaningsavdelning

Delgivningsmän .............. 1

Kontorsbiträde ............. 1

Summa 11

Wto M

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

Vad beträffar den nuvarande personalens ställning i samband med att
staten övertar delgivningscentralerna anmärks i promemorian att delgivningspersonalen
i Malmö troligen till större delen kommer att knytas till
polisen resp. rådhusrätten för andra arbetsuppgifter än delgivningsverksamhet.
I Stockholm och Göteborg torde emellertid frågan att överföra personalen
till staten för fortsatt delgivningsverksamhet bli aktuell.

Någon skyldighet för personalen att övergå i statlig tjänst i samband
med ett förstatligande av delgivningscentralerna föreligger enligt promemorian
inte. Man torde emellertid kunna räkna med att befattningshavarna
är villiga att övergå. I den mån befattningshavare önskar övergå i statlig
tjänst föreslås i promemorian att staten övertar dessa befattningshavare
på tjänster inom delgivningsväsendet vilka motsvarar de kommunala befattningar
de innehade före förstatligandet.

Remissyttrandena

Remissinstanserna är genomgående av den uppfattningen att en mins kning
av antalet stämningsmansdelgivningar bör komma
till stånd. De förslag som i detta avseende framlagts i promemorian
har så gott som enhälligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sålunda
framhåller justitiekanslersämbetet att det från flera synpunkter är motiverat
att söka minska antalet stämningsmansdelgivningar. De åtgärder, som
föreslagits i detta syfte, kan enligt ämbetets mening antas få god verkan
och torde även i övrigt vara i stort sett lämpliga. Sveriges advokatsamfund
anser de föreslagna åtgärderna väl ägnade att främja en snabb och rationell
delgivningsverksamhet med tillbörligt hänsynstagande till den
enskildes krav på sekretess och diskretion, och generalpoststyrelsen förklarar
sig inte ha något att erinra mot de allmänna synpunkter som
utredningen föreslagit angående postverkets roll när det gäller delgivningsverksamheten.

Polisberedningen understryker för sin del starkt den i promemorian
framförda kritiken mot den f. n. flitiga användningen av stämningsmansdelgivningar.
Särskilt angeläget är det enligt beredningen att redan förefintliga
möjligheter att använda andra delgivningsmetoder verkligen utnyttjas.
Redan härigenom torde man nå väsentliga arbetslättnader för de
organ som har att gå myndigheterna tillhanda med stämningsmansdelgivningar.
Beredningen delar vidare uppfattningen att stämningsmansdelgivning
hör till sådana uppgifter som kan anförtros icke polisutbildad personal.
I första hand bör den s. k. kontorsdelgivningen ombesörjas av kontorspersonal,
vilket bör kunna genomföras generellt i alla polisdistrikt.
Vidare bör annan personal inom polisen än polismännen — efter vederbörligt
stämningsmansförordnande — utnyttjas för delgivningar på fältet.
Främst konnner här i fråga vaktmästarpersonal, bilförare och annan per -

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196b

sonal, som kan utföra delgivningsuppdrag vid sidan av sin normala tjänst.
Härigenom torde eu stor del av delgivningsuppdragen i vart fall i vederbörande
personals stationeringorter kunna avlastas polismännen. Ytterligare
pekar beredningen på möjligheten att anställa särskild icke polisutbildad
personal med uppgift att dels verkställa delgivning, dels utföra
förpassningsuppdrag och bevakning av arrester. Även i de fall när en eller
flera personer behövs enbart för delgivningsverksamhet torde en kombination
av delgivningsuppdrag och andra arbetsuppgifter visa sig ändamålsenlig,
inte minst för att lösa de många gånger svårbemästrade problemen
att verkställa förpassningar utan att ta i anspråk den reguljära polisstyrkan.
Hur delgivningsverksamheten för sådan personal skall samordnas
med annan verksamhet blir beroende av de organisatoriska förutsättningarna
inom de polisdistrikt, i vilka det blir aktuellt att anställa särskild delgivningspersonal.
De närmare undersökningarna härom torde enligt beredningen
böra ske genom rikspolisstyrelsens försorg.

Förslaget att inrätta särskilda statliga delgivning scentraler
i Stockholm, Göteborg och Malmö har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga remissinstanser. Däremot går meningarna
starkt isär beträffande vilken myndighet delgivningscentralerna bör underställas.

Statskontoret, statsåklagarna i Stockholm och Malmö, Sveriges advokatsamfund
samt föreningen Sveriges polismästare tillstyrker förslaget på i
huvudsak de i promemorian åberopade skälen. Överståthållarämbetet ansluter
sig med viss tvekan till förslaget. Ämbetet framhåller att, med undantag
för de tre storstäderna, polisen avses liksom hittills skola vara den
myndighet på vilken delgivningsbestyren skall vila. Med hänsyn härtill
framstår det enligt ämbetet som i och för sig naturligt med polismyndigheten
som chefsmyndighet. Det synes inte möjligt att på grundval av den
förebragta utredningen säkert bedöma omfattningen av de rationaliseringsvinster,
som skulle komma fram genom att delgivnings- och exekutionsverksamheten
samordnas, överståthållarämbetet antar dock att kronofogdemyndigheten
bör ges företräde framför polismyndigheten som tillsyns- och
chefsmyndighet.

Riksåklagarämbetet, hovrätten för Övre Norrland, länsstyrelsen i Malmöhus
län, statsåklagaren i Göteborg och stadsdomareföreningen är likaledes
tveksamma men lutar närmast åt att polisen hör ges företräde framför
kronofogdemyndigheten som chefsmyndighet för delgivningscentralerna.
Stadsdomareföreningen framhåller samtidigt att tillräckliga skäl inte synes
föreligga att låta rådhusrätterna vara huvudmän för delgivningscentralerna
och att domstolarna i princip bör avlastas all annan verksamhet än den
direkt dömande.

Justitiekanslcrsämbctet anser, att de skäl som anförts i promemorian för
att knyta delgivningsverksamheten till kronofogdemyndigheten i de största
2 — R i han g till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 196i

städerna knappast är övertygande. Det intresse som från polisiär synpunkt
kan föreligga för att avlyfta delgivningsverksamheten från polisen torde
inte göra sig så starkt gällande på orter där delgivningscentral finns, eftersom
det inte är avsett att egentlig polispersonal skall engageras i delgivningsarbetet
där. Ämbetet anser det vidare tveksamt om så mycket står att
vinna genom en samordning mellan exekutionsmyndighetens och delgivningscentralens
delgivningar. Gentemot det framförda förslaget framhålls
att det i och för sig synes vara en fördel om delgivningsverksamheten i de
största städerna är, liksom i landet i övrigt, organisatoriskt knuten till
polismyndigheten. Någon formell skillnad mellan storstädernas delgivningscentraler
och de delgivningscentraler som finns i andra stora polisdistrikt
behöver då inte heller upprätthållas. Polismyndighetens skyldighet
att ombesörja delgivning kommer med en sådan ordning att gälla utan
inskränkning och någon särskild författningsmässig grund för delgivningscentralernas
delgivningsskyldighet behöver ej skapas. Liknande synpunkter
anförs av polisberedningen, som anser att övervägande skäl talar för att
delgivningscentralerna administrativt knyts till polismyndigheterna så
länge dessa behålls vid sin generella skyldighet att lämna biträde åt andra
myndigheter med delgivningar. Även polismästaren i Malmö och kommunaltjänstemannaförbundet
anser att delgivningscentralerna bör underställas
polismyndigheten.

Stockholms rådhusrätt framhåller angelägenheten av att delgivningscentralen
får så självständig ställning som möjligt och att alltför nära
anslutning till exempelvis kronofogdemyndigheten skulle kunna medföra
anpassning av centralens verksamhet för denna myndighets behov till men
för andra uppdragsgivare. Rådhusrätten anser därför att överståthållarämbetet
bör kvarstå som chefsmyndighet för delgivningscentralen i Stockholm.
Göteborgs rådhusrätt å sin sida anser att delgivningscentralerna bör
knytas till rådhusrätterna i resp. städer. Rådhusrätten anser inte att
den administrativa belastning, som en anknytning av delgivningscentralerna
till de största rådhusrätterna skulle medföra, kommer att bli nämnvärt
betungande. Särskilt för de stora rådhusrätterna är det angeläget, att
delgivningsarbetet blir så effektivt som möjligt. Stockholms stads rättsoch
polisdirektion anför liknande synpunkter och anser att i varje fall
delgivningscentralen i Stockholm bör underställas rådhusrätten.

Exekutionsdirektören i Stockholm föreslår, att frågan om huvudmannaskapet
för delgivningscentralerna närmare utreds och att i avbidan härpå
delgivningscentralen i Stockholm provisoriskt underställs rådhusrätten.
Alternativt bör övervägas att behålla centralen i oförändrad form som ett
självständigt organ under överståthållarämbetet. Förste stadsfogdarna i
Göteborg och Malmö samt Svenska exekutionsmännens riksförbund avstyrker
att delgivningscentralerna underställs kronofogdemyndigheten, medan
rådhusrätten i Malmö och föreningen Sveriges stadsfogdar anser att delgiv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961

ningsverksamheten så långt möjligt bör koncentreras till posten och att
delgivningscentralerna därför bör placeras där. Rådhusrätten framhåller
dock med hänsyn till postverkets kända svårigheter, när det gäller rekryteringen
av personal av lägre grader, att rådhusrättens förslag förutsätter att
delgivningscentralerna bemannas med lika kompetent personal som skulle
ha kunnat erhållas om centralerna underställts annan myndighet.

Mot förslaget om avveckling av ackords- och prestationslönesystemen
har erinringar framförts endast såtillvida att
Stockholms stads rätts- och polisdirektion förklarat, att man där ansett
visst prestationstillägg vara till gagn för verksamheten och att man med
hänsyn till att man måste räkna med att delgivningsmännen måste vara
beredda att utföra sitt arbete på obekväm arbetstid anser ett obekvämlighetstillägg
vara motiverat för denna personalkategori. Kommunaltjänstemannaförbundet
finner kritiken av prestationslönesystemet vara i allt väsentligt
befogad och instämmer i förslaget, att dessa lönesystem slopas. Ersättningen
för användande av egen bil i tjänsten anser förbundet dock böra
regleras efter den för statligt anställda gällande kilometertaxan.

De i promemorian uppdragna allmänna riktlinjerna för delgivningscentralernas
verksamhet och organisation
har i allmänhet inte föranlett några erinringar. Sålunda redovisar statskontoret
ingen avvikande mening i dessa hänseenden, och justitiekanslersämbetet
anser att de framlagda synpunkterna i huvudsak synes kunna tjäna
till ledning för delgivningsverksamheten i de större städerna. Ett flertal
remissinstanser, bland dem polisberedningen och Göteborgs rådhusrätt, säger
sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag i denna del. Däremot
anmäler Svea hovrätt avvikande uppfattning vad beträffar utsändande
av kallelse med posten till den eftersökte med anmaning att inställa sig
på delgivningscentralen för att utfå delgivningshandlingen. Om domstolen
begagnar postdelgivning i den omfattning som förordats av utredningen
torde enligt hovrätten de delgivningsärenden, som överlämnas till centralen,
oftast vara av sådan beskaffenhet att förhandsavisering inte är lämplig. I
dessa fall torde det enligt hovrättens mening vara fråga om ärenden, i vilka
den uppdragsgivande myndigheten bedömt risk för undanhållande från den
eftersöktes sida föreligga, eller om ärenden, som är särskilt brådskande.
Liknande synpunkter framförs av Stockholms rådhusrätt.

Riksåklagarämbetet framhåller att det, oavsett vilken myndighet som
väljs till chefsmyndighet, framstår som angeläget att en rättsbildad befattningshavare
inom vederbörande myndighet tilldelas uppdraget att ha tillsynen
över delgivningsverksamheten.

Även de framlagda personalplanerna godtas av flertalet remissorgan,
bl. a. statskontoret.

I en del yttranden reses invändningar i vissa hänseenden. Sålunda anser
Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbetet, kommunaltjänstemannaför -

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1964

bundet, föreståndaren för delgivningscentralen i Stockholm samt styrelsen
för Stämningsmännens förening vid delgivningscentralen i Stockholm att
personalplanen för delgivningscentralen i Stockholm blivit för knappt tilltagen.
Överståthållaråmbetet varnar för reducering av fältpersonalen, eftersom
minskning av denna personal snabbt kan komma att medföra betydande
balanser med bl. a. risk för brottspreskription. Stockholms rådhusrätt
understryker att det särskilt i Stockholm finns en mycket stor grupp personer,
som av olika skäl håller myndigheterna okunniga om sin adress, ofta
byter adress eller inte har någon adress alls. Det är angeläget att dessa personer,
som oftare än andra förekommer i brottmål, inte lyckas i sin avsikt
att undandra sig delgivning och därigenom lagföring och straff. Det är
därför av största betydelse att delgivningscentralen utrustas med slagkraftigare
spaningsavdelning än den föreslagna. Även kommunaltjänstemannaförbundet
anser att spaningsavdelningen tilldelats för liten personalstyrka
och reserverar sig för att bibehålla fyra delgivningsmän, vilka sedan den
1 april i år tjänstgör på denna avdelning, jämte ett kontorsbiträde.

Beträffande personalplanerna för delgivningscentralerna i Göteborg och
Malmö har några erinringar inte förts fram. Rådhusrätten i Malmö framhåller
dock, att det är ogörligt att på förhand bilda sig någon säker uppfattning
om personalbehovet och att man därför måste vara beredd att vidta de
förstärkningar, som kan visa sig erforderliga när delgivningscentralen varit
i arbete någon tid. Statsåklagaren i Malmö utgår från att delgivningscentralen
i Malmö skall verkställa delgivningar även i de landskommuner som
ingår i Malmö kronofogdedistrikt (polisdistrikt) och att man därför måste
räkna med att en inte oväsentlig del av arbetstiden kan komma att gå åt
för resor. Med hänsyn härtill anser statsåklagaren det tveksamt om den
föreslagna personalstyrkan vid delgivningscentralen i Malmö är tillräcklig.

Frågan om delgivningscentralernas verksamhet bör omfatta även de
landskommuner, som ingår i kronofogdedistriktet (polisdistriktet), har tagits
upp även av polismästaren i Göteborg och statsåklagaren i samma stad.
Polismästaren anser det angeläget, att delgivningscentralen övertar delgivningsskyldigheten
inom hela polisdistriktet, och statsåklagaren ifrågasätter
för sin del om inte begränsning av delgivningsskyldigheten enbart till själva
stadsområdet kan vålla vissa svårigheter.

Departementschefen

Som framgår av den föregående redogörelsen är polisen skyldig att biträda
en rad andra myndigheter med delgivningar av olika slags handlingar.
Också allmänheten skall kunna vända sig till polisen för att få delgivningshjälp.
Det är naturligtvis rationellt och från servicesynpunkt lämpligt
att delgivningsskyldigheten sålunda vilar på ett enda organ, och polisen
är med hänsyn till sin vittförgrenade organisation lämplig för ändamålet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Delgivningsverksamheten är emellertid ingen egentlig polisverksamhet och
inte heller kvalitetsmässigt av den art att den hör ombesörjas av personal
med utbildning för annan verksamhet än delgivningar. Det är därför önskvärt
att polisen inte belastas med delgivningar i större omfattning än som
är ofrånkomligt. Mot denna bakgrund har i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria undersökts bl. a. vad som kan göras för att begränsa
omfattningen av polisens delgivningsbestyr.

Till en början bör i detta sammanhang uppmärksammas att polisens
skyldighet att biträda andra myndigheter med delgivning endast är subsidiär.
Andra delgivningssätt som är enklare och billigare skall användas i
första hand. Hit hör främst s. k. brevdelgivning samt postdelgivning. I promemorian
förordas att sådana delgivningsmetoder utnyttjas i betydligt
större utsträckning än vad som är fallet f. n. och att åtgärder vidtas för att
göra postdelgivningen mer effektiv än nu. Vid remissbehandlingen av promemorian
har dessa synpunkter betonats särskilt. Vad som föreslagits i promemorian
i dessa avseenden finner jag vara ytterst betydelsefullt. Förslagen
övervägs f. n. inom berörda departement. Vidare påpekas i promemorian att
en stor del av övriga delgivningar, de s. k. stämningsmansdelgivningarna,
lämpligen kan ombesörjas av vederbörande myndigheters egen personal i
samband med andra tjänsteuppgifter. Så sker i stor utsträckning redan nu
och är enligt min mening oftast en mer rationell ordning än att delgivningsuppdragen
lämnas till polisen.

Även om man på dessa vägar kan avlasta polisen en hel del delgivningsarbete
kommer polisen att få ta hand om ett betydande antal stämningsmansdelgivningar.
Om möjligt bör dessa delgivningar ombesörjas av icke
polisutbildad personal. Som framhållits i promemorian och i många remissyttranden
står här flera möjligheter till buds. Sålunda kan bl. a. kontorspersonal
och annan inom polisen anställd personal utan polisutbildning,
som fått stämningsmansförordnande av domstol, verkställa delgivningsuppdrag
i samband med andra tjänsteåligganden. Särskild icke polisutbildad
personal för ändamålet kan behöva anställas i större distrikt, i vilka
delgivningsuppgifterna ger arbetsunderlag för minst en man. Hinder att
anställa sådan personal för vissa polisuppgifter föreligger inte (se prop.
1964: 100 s. 414;.

Särskilda arbetsenheter för att ombesörja de delgivningsuppgifter som vilar
på polisen finns redan nu på flera håll. Oftast är det fråga om arbetsenheter
inom polisen inom vilka delgivningar verkställs av polismän eller
annan personal. Det är fallet i alla städer utom de tre största. Även i Malmö
finns eu särskild polisiär arbetsenhet för delgivningar. Delgivningarna verkställs
av polismän. Dessutom fullgörs åtskilliga delgivningar i Malmö av
vaktmästarpersonal vid rådhusrätten. Den nu nämnda verksamheten och
personalen omfattas av statsmakternas beslut om polisväsendets förstatligande
eller, när det gäller vaktmästarna vid rådhusrätten i Malmö, av det

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196k

förslag angående huvudmannaskapet för rådhusrätterna som lagts fram i
prop. 1964: 156, vilken f. n. behandlas av riksdagen.

I Stockholm och Göteborg har polisens skyldighet att biträda med delgivningar
övertagits av särskilda kommunala delgivningscentraler, vilkas personal
saknar polisutbildning. Delgivningscentralen i Stockholm lyder i organisations-,
personal- och ekonomifrågor under stadens rätts- och polisdirektion.
Inseende över verksamheten utövas av överståthållarämbetet. I
Göteborg lyder delgivningscentralen under magistraten. I den förut nämnda
promemorian föreslås att staten den 1 januari 1965 övertar huvudmannaskapet
för dessa båda delgivningscentraler. Med hänsyn till att delgivningscentralerna
fullgör uppgifter som ankommer på polisen anser jag i likhet
med samtliga remissorgan att det är naturligt att delgivningscentralerna
förstatligas samtidigt med att staten övertar ansvaret för polisverksamheten
i övrigt. Jag ansluter mig därför till förslaget.

Beträffande organisationen av delgivningsverksamheten efter polisväsendets
förstatligande föreslås i promemorian att särskilda organisatoriska arbetsenheter,
delgivningscentraler, inrättas när delgivningsverksamheten på
en ort fått sådan omfattning att verksamheten ger heltidssysselsättning åt
särskilda delgivningsmän jämte särskild föreståndare för ledning av verksamheten
samt distriktsindelning för verksamheten är påkallad. För delgivningscentraler
i denna bemärkelse finns enligt promemorian arbetsunderlag
endast i Stockholm, Göteborg och Malmö. I övriga orter skall delgivningsverksamheten
enligt förslaget bedrivas under ledning av polisbefäl,
vare sig själva delgivningarna verkställs av polisutbildad personal
eller inte. Mot dessa ställningstaganden, som fått anslutning av remissmyndigheterna,
har jag för min del ingen erinran.

I och med att delgivningsverksamheten helt sköts av icke polisutbildad
personal blir det en praktisk avvägningsfråga till vilken myndighet delgivningscentralerna
skall knytas administrativt. Enligt promemorieförslaget
skall centralerna underställas de nya kronofogdemyndigheterna. Som skäl
härför har främst åberopats att delgivningsverksamheten har likheter med
exekutionsverksamheten och ofta är ett led i den exekutiva verksamheten.
Enligt min mening är det självfallet att de delgivningar som ingår som led
i ett exekutivt förfarande skall ombesörjas av kronofogdemyndigheternas
personal. I likhet med justitiekanslersämbetet och polisberedningen anser
jag emellertid att några fördelar knappast kan vinnas genom att knyta delgivningscentralerna
till kronofogdemyndigheterna. Det torde inte heller
vara lämpligt att, som föreslagits i något remissyttrande, göra rådhusrätterna
till administrativa ledningsorgan för delgivningscentralerna. Övervägande
skäl talar enligt min uppfattning för att delgivningscentralerna administreras
av polismyndigheterna, så mycket hellre som delgivningsskyldigheten åvilar
dessa myndigheter och någon reell skillnad inte föreligger mellan en delgivningscentral
och annan arbetsenhet inom polisen för delgivningsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1964

I fråga om delgivningscentralernas organisation bygger promemorieförslaget
på att delgivningsarbetet delas upp i fyra huvudgrupper. Ledningen,
övervakningen och fördelningen av arbetet skall åligga en föreståndare, som
också skall svara för redovisningen av delgivningsuppdragen och för statistik.
På en expedition skall erforderligt kontorsarbete utföras, innefattande
bl. a. kontorsdelgivning, dvs. utsändning av meddelanden till dem som skall
delges att inställa sig på expeditionen för att kvittera ut delgivningsförsändelserna
samt delgivning med dem som inställer sig med anledning av sådana
meddelanden. Det vanliga delgivningsarbetet på fältet skall utföras av delgivningsmän,
som var och en skall ha sitt distrikt. Distrikten skall föras samman
till grupper, inom vilka arbetsutjämning skall kunna ske bl. a. vid sjukdom
eller annan ledighet för någon delgivningsman. Inom en spaningsavdelning
skall de ärenden handläggas som avser personer utan fast bostad
eller känd adress och liknande ärenden. Den sålunda skisserade organisationen
har godtagits av så gott som alla remissorgan. Den synes även enligt min
mening i allt väsentligt vara ändamålsenlig.

Personalbehovet inom de nya delgivningscentralerna har i promemorian
beräknats motsvara personalbehovet inom de nuvarande delgivningscentralerna.
I flera remissvar har häremot invänts att den nuvarande personalen
är hårt belastad och att personalförstärkningar är nödvändiga. För egen del
anser jag det vanskligt att f. n. beräkna personalbehovet på annat sätt än
som skett i promemorian. De i promemorian gjorda beräkningarna torde
därför i huvudsak böra godtas. Frågan om personalbehovet torde få omprövas
när resultatet av de förut berörda rationaliseringsåtgärderna kan överblickas
och erfarenheter vunnits av den nya organisationen av verksamheten.

I likhet med vad som gäller för personalen inom polisväsendet bör staten
ikläda sig skyldighet att överta den personal vid de nuvarande delgivningscentralerna
som är villig att gå över på motsvarande befattningar inom de
nya delgivningscentralerna.

På grundval av inom inrikesdepartementet utarbetade riktlinjer för organisationen,
i huvudsak överensstämmande med det i promemorian framlagda
organisationsförslaget, har förhandlingar förts med Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion angående löneförmåner in. m.
för personalen vid delgivningscentralerna. Förhandlingarna har resulterat
i en den 10 november 1964 — under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens
godkännande — träffad överenskommelse. Denna torde få fogas som
Bilaga A till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Överenskommelsen innebär bl. a. att för fältdelgivning avsedda befattningshavare
får arvodesanställning och övrig personal lönegradsplacerade
tjänster.

Tjänster bör enligt överenskommelsen inrättas enligt följande, nämligen i
Stockholm en föreståndare i A 21, en biträdande föreståndare i A 15, en

Kungl. Mnj.ts proposition nr 198 år 1!)6£

kontorsskrivare i A 13, 2 kansliskrivare i A 11, 4 kontorister i A 9, 2 kanslibiträden
i A 7 och 3 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång, i Göteborg
en föreståndare i A 19, en biträdande föreståndare i A 15, en kontorsskrivare
i A 13, en kansliskrivare i A 11, 2 kontorister i A 9, ett kanslibiträde
i A 7 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång samt i Malmö en
föreståndare i A 15, 2 kansliskrivare i A 11, en kontorist i A 9 och ett kanslibiträde
i A 7. Följande arvodesanställda befattningshavare förutsättes enligt
överenskommelsen finnas, nämligen i Stockholm 9 förste delgivningsmän
och 20 delgivningsmän, i Göteborg 4 förste delgivningsmän och 8 delgivningsmän
samt i Malmö 2 förste delgivningsmän och 4 delgivningsmän.

Enligt överenskommelsen skall till förste delgivningsmän och delgivningsman
utgå ackordsarvode med ett belopp motsvarande lönen i löneklass 9
resp. 7 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80
för kalendermånad. Med delgivning förstås fullbordad delgivning eller delgivningsärende,
som redovisas med hindersbevis från sådan grupp som bildats
genom sammanslagning av flera distrikt. För varje delgivning skall
utgå särskild ersättning med 2 kronor såsom kompensation för reseutgifter
in. fl. kostnader. F. n. skall den som begärt delgivningen betala de verkliga
kostnaderna för bl. a. resa och traktamente. Jag vill erinra om att denna
ersättningsform skall utbytas mot en fast avgift för delgivnings- eller hindersbevis
enligt den expeditionskungörelse som Kungl. Maj :t den 29 oktober
1964 beslutat utfärda. Vidare finns i överenskommelsen bestämmelser om
semester, tjänstledighet och pension för arvodesanställd befattningshavare
samt en bestämmelse att i fråga om anställnings- och avlöningsvillkor i övrigt
skall gälla vad som föreskrivs för extra ordinarie tjänsteman. Överenskommelsen
innehåller dessutom vissa övergångsbestämmelser.

För egen del tillstyrker jag — efter samråd med chefen för civildepartementet
— att den träffade överenskommelsen godkännes. Enligt min mening
bör samtliga lönegradsplacerade tjänster inrättas som extra ordinarie. I
huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för personalen inom
polisväsendet vid dettas förstatligande bör för befattningshavare inom den
nuvarande delgivningsorganisationen, som erhåller tjänst i den nya organisationen
och för vilken tillämpas sådan kommunal anställningsform, som
företer likheter med ordinarie statlig anställning, inrättas personlig ordinarie
tjänst i lönegrad motsvarande den kommunala tjänsten. Jag föreslår
därför, att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att i dylika fall
inrätta särskilda personliga ordinarie tjänster, vilka bör uppföras på övergångsstat
i personalförteckningen för den lokala polisorganisationen. Det
torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser om
förutsättningarna för sådana personliga tjänster.

De kostnader som föranleds av de framlagda förslagen under innevarande
budgetår uppskattar jag till 1,1 milj. kr., varav cirka 950 000 kr. för
lönekostnader och omkring 150 000 kr. för reseutgifter, expenser och andra

Kungl. Mnj:ts proposition nr 198 år 196b 25

omkostnader. Kostnaderna torde vara av beskaffenhet att böra bestridas
från avlönings- och omkostnadsanslagen för den lokala polisorganisationen.
Med hänsyn till att nämnda anslag för innevarande budgetår uppförts med
betydande belopp, 164 resp. 20 milj. kr., och då bakomliggande beräkningar
i brist på erfarenhet av den statliga organisationen är i hög grad osäkra förutsätter
jag, om riksdagen inte gör någon erinran häremot, att kostnaderna
för delgivningscentralerna för innevarande budgetår får bestridas från
ifrågavarande anslag utan att särskilda medel härför anvisas på tilläggsstat.

För förstatligandet av delgivningsverksamheten i Stockholm och Göteborg
bör gälla samma regler som statsmakterna föreskrivit beträffande statens
övertagande av ansvaret för polisverksamheten i övrigt. Sålunda bör dessa
städer vara skyldiga att med nyttjanderätt upplåta de lokaler som nu står
till delgivningscentralemas förfogande till staten och att i samband därmed
utan vederlag överlämna inventarier och annan utrustning. Skyldighet för
nämnda städer att bidra till statens kostnader för delgivningsverksamheten
under en femårsperiod bör också föreligga i motsvarande omfattning som
föreskrives beträffande bidrag till polisverksamheten. I enlighet med det anförda
har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag till lag med vissa bestämmelser
i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för
delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg. Enligt lagförslaget skall vad
i lagen den 29 maj 1964 (nr 322) med vissa bestämmelser i anledning av statens
övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. är stadgat
om skyldighet för kommun att upplåta lokaler, överlåta inventarier in. in.
och bidra till statsverkets kostnader äga motsvarande tillämpning i anslutning
till statens övertagande den 1 januari 1965 av huvudmannaskapet
för delgivningscentralerna i Stockholm och Göteborg. Bestämmelsen i 2 §
nämnda lag att framställning om upplåtelse av nyttjanderätt skall göras
före viss tidpunkt skall dock inte gälla. Bidragen från de båda städerna torde
tillföras den under Uppbörd i statens verksamhet upptagna särskilda inkomsttiteln
Bidrag till kostnader för polisväsendet in. m.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

dels besluta att staten skall övertaga huvudmannaskapet för delgivningscentralerna
i Stockholm och Göteborg den 1 januari 1965 samt att eu delgivningscentral
från och med samma dag skall inrättas i Malmö,

godkänna de riktlinjer för ifrågavarande delgivningscentralers organisation
som angivits i det föregående,

godkänna den i det föregående redovisade överenskommelsen den It) november
1964 angående avlöningsförmåner in. in. för personal vid förenämnda
delgivningscentraler,

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196i

bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för den lokala polisorganisationen som jag förordat i det föregående och
bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder
i övrigt som erfordras för genomförande av de framlagda förslagen,
dels antaga förenämnda förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för delgivningscentralerna
i Stockholm och Göteborg.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Weibo

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 196b

Bilaga A

Förslag till avlöningsförmåner för befattningshavare vid delgivningscentralerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö

1. Till l:e delgivningsman utgår ackordsarvode motsvarande lönen i löneklass
9 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80
st. för kalendermånad. Alternativt, beroende på individuellt val, utgår lön
såsom till tjänsteman i lönegrad A 11. Det ankommer härvid på Kungl. Maj :t
att avgöra tjänstemannens löneklassplacering med hänsyn till tidigare kommunal
anställning.

Till delgivningsman utgår ackordsarvode motsvarande lönen i löneklass
7 i tillämplig ortsgrupp jämte 7 kronor för varje delgivning utöver 80 st. för
kalendermånad. Alternativt, beroende på individuellt val, utgår lön såsom
till tjänsteman i lönegrad A 9. Det ankommer härvid på Kungl. Maj :t att
avgöra tjänstemannens löneklassplacering med hänsyn till tidigare kommunal
anställning.

Med delgivning förstås fullbordad delgivning eller delgivningsärende, som
redovisas med hindersbevis från sådan grupp, som bildats genom sammanslagning
av flera distrikt.

2. I punkt 1 avsett individuellt val skall enligt närmare föreskrifter därom
träffas före viss dag. Träffat val gäller t. o. m. 1965.

3. Under semester och tjänstledighet utgår arvode till ackordsavlönad 1 :e
delgivningsman och delgivningsman med belopp motsvarande den lön, som
vid motsvarande ledighet utgår till extra ordinarie tjänsteman i löneklass 9
resp. 7.

Semestern skall bestämmas med tillämpning av semesterbestämmelserna
i Saar. Årssemestern skall för 1 :e delgivningsman utgöra det antal semesterdagar
som gäller för tjänsteman i Ae 11 och för delgivningsman det antal
semesterdagar som gäller för tjänsteman i Ae 9.

Den särskilda ersättningen av 7 kronor för delgivning till ackordsavlönad
skall medräknas vid bestämmande av underlagssumman för semester- och
tjänstledighetstillägg.

4. För varje delgivning utgår särskild ersättning med 2 kronor såsom
kompensation för reseutgifter m. fl. omkostnader.

5. Pension utgår med tillämpning av bestämmelserna i SPR. Därvid skall
l:e delgivningsman anses tillhöra lönegrad Ae 11 och delgivningsman lönegrad
Ae 9.

6. I fråga om anställnings- och avlöningsvillkor i övrigt skall gälla vad
som föreskrives för extra ordinarie tjänsteman.

övergångsbestämmelser

1. Tjänsteman, som omedelbart före reformens ikraftträdande är anställd
inom den nuvarande delgivningsorganisationen och som erhåller tjänst i
den nya organisationen, äger -— därest detta är till fördel för honom — behålla
sin lönegradsplacering.

2. För den som från kommunalt reglerad anställning inom delgivningsorganisationen
övergår till lönegradsplacerad tjänst i den nya organisationen
skall löneklassplacering i denna tjänst ske med utgångspunkt i den löneklassplacering,
som gällt för vederbörande i hans kommunala anställ -

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 196i

ning. Tiden i den närmast före övergången gällande löneklassen skall tillgodoräknas
för uppflyttning i löneklass efter övergången med tillämpning
av bestämmelserna om löneklassplacering i Saar och i anslutning därtill
utfärdade bestämmelser. Vid lönetursberäkningen skall så anses som om
högsta löneklassen inom den närmast före övergången innehavda tjänsten
omfattat två lönerum.

3. Vid tjänstledighet under 1965 med helt C-avdrag skall tjänsteman under
det antal dagar, som motsvarar under 1964 ej uttagen semester, i löneoch
pensionshänseende anses ha åtnjutit tjänstledighet för offentligt uppdrag.

4. Uppbär tjänsteman, som den 31 december 1964 innehar kommunal
tjänst, livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller däremot svarande
äldre lag på grund av yrkesskada, ådragen före den 1 januari 1965 i
kommunal tjänst, skall lönen i därefter innehavd statlig anställning nedsättas
med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj :t
på särskild framställning annat medgiver. Det åligger den som uppbär dylik
livränta att därom göra anmälan till vederbörande myndighet.

5. Vid tillämpning av bestämmelserna i 28 § I, punkt 7, Saar om lön vid
tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd åt tjänsteman, som åtnjuter
sådan ledighet vid 1965 års ingång, skall från den i nämnda bestämmelse
angivna tiden av högst 180 dagar avräknas tid, varunder tjänsteman omedelbart
före den 1 januari 1965 åtnjutit lön vid motsvarande tjänstledighet
i kommunalt reglerad tjänst.

6. I fall då av kommun antagna pensionsbestämmelser varit tillämpliga i
december 1964 på ordinarie tjänsteman inom delgivningsorganisationen
och tjänstemannen vid ingången av år 1965 erhållit statstjänst inom detta
verksamhetsområde må han, under förutsättning att han före viss dag
skriftligen anmält sin önskan härom och att han i oavbruten följd från ingången
av år 1965 innehaft tjänst inom den statliga delgivningsorganisationen
kvarstå på de kommunala pensionsbestämmelserna i deras lydelse den
31 december 1964.

7. För sådan tjänsteman på kommunala pensionsbestämmelser, som vid
utgången av år 1964 skulle kunnat förtidspensioneras, om SPR gällt, skall
den omständigheten att SPR icke gällde ej utgöra hinder mot en förtidspensionering
vid nämnda tidpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 196b 29

Förslag till lönegrads placering av vissa tjänster

Stockholm

Föreståndare .................................... 1 A 21

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 2 A9

Kanslibiträde .................................... 2 A7

Kontorsbiträde .................................. 3 r.b.

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare 1 A 15

Kontorsskrivare 1 A 13

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 2 A9

Göteborg

Föreståndare 1 A 19

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kontorist ........................................ 1 A9

Kanslibiträde 1 A 7

Kontorsbiträde 1 r-l>-

Spaningsavdelning

Bitr. föreståndare 1 A 15

Kontorsskrivare .................................. 1 A 13

Kontorist ........................................ 1 A9

Malmö

Föreståndare .................................... 1 A 15

Expedition

Kansliskrivare 1 All

Kanslibiträde 1 A 7

Spaningsavdelning

Kansliskrivare 1 All

Kontorist 1 A9