Kungl. Maj.ts proposition nr 196-

Proposition 1953:196

Kungl. Maj.ts proposition nr 196-

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utformningen
av det tekniska systemet för stödet av den inhemska
smörproduktionen m. m.; given Stockholms slott den
20 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående reglering av införselni av fettråvaror och fettvaror
m. m.;

2) förordning om accis å fettemulsion m. m.; samt

3) förordning angående avgift för margarin som användes för framställning
av fettemulsion m. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att det nuvarande accis- och clearingsystemet för
stöd åt den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen skall ersättas
med ett nytt system, innebärande att importen av utländska fettvaror och
fettråvaror i princip skall släppas fri men beläggas med en särskild avgift.
Möjlighet till restitution skall införas i fråga om sådana importerade varor,
som användes till icke matnyttigt ändamål eller som återutföres. Regleringsbidrag,
motsvarande högst restitutionsbeloppet, skall utgå för oljor och fetter
av inhemskt ursprung, vilka exporteras eller användes för nyss angivna
ändamål.

Linfrö och härdad linolja föreslås skola falla utanför regleringssystemet.
Accis skall även i fortsättningen utgå i fråga om fettemulsion.

De på importen belöpande avgiftsmedlen avses skola direkt tillföras statskassan
över riksstatens inkomstsida. I fråga om inkomsterna av de inhemska
oljeväxtprodukterna föreslås däremot, att någon ändring icke skall ske tills
vidare.

Under en övergångstid avses importen skola handhas av en för ändamålet
särskilt bildad ekonomisk förening, i vilken oljefabriker, margarinfabriker,
raffinaderier och andra industriella fettkonsumenter skall vara representerade.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 196.

2

Kungi. \Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering.

1 §•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas
till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden
bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, nämligen

a) jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter,
dock ej linfrö;

b) fettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat garverifett,
icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk eller japansk träolja;

c) margarin, konstister, fettemulsion, andra till födoämnen avsedda ersättningsmedel
för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra
livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats
av fett.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2 §•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å
tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt
fall disponeras annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig
vara, skulle, om den varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt annan bestämmelse
i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6 eller
8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från eu till annan utrikes ort eller över
utlandet från en till annan ort inom riket.

3 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 12 § eller enligt lagen
om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de
föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller
annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom
föreskriven tid.

Regleringsavgift och regleringsbidrag.

4 §.

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas,
samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur i
samma paragraf under a) avsedda varor, skall, i den mån Kungl. Maj :t så
förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 §
under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering
vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd
vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller
för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

5 §•

Bestämmelserna i 4 § skola icke ha avseende å vara som i föreskriven
ordning utlämnas från provinanteringsfrilager för fartygs, buss eller luftfartygs
proviantering eller utrustning.

Beträffande vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den
varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen skall
skyldighet att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om
återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift
för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag,
varom nedan i 8 § förmäles.

6 §•

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i
den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor,
som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning
införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fettråvaror av
de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som
verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i
4 § andra stycket, svarar innehavaren av varulagret.

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill
nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

8 §■

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som
uppstår vid härdmng och raffinering, och för fettsyror, som framkomma
vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

För vara, som avses under 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan
vara som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning
för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts
ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan
sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsvarande
högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara
av samma slag.

I denna paragraf avsedd återbäring av regleringsavgift och utbetalning av
regleringsbidrag skall äga rum i den omfattning och på de villkor Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

9 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller
delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Envar, som bedriver verksamhet varmed följer skyldighet att erlägga här
avsedd regleringsavgift, är skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden
föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar jordbruksnämnden
meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras
för kontroll över att regleringsavgift behörigen erlägges eller att uppgifter,
som lämnas i ansökningar om återbäring eller regleringsbidrag, äro riktiga.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda
anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom
de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,
dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet
med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess
ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna
ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan
av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager.

11 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 10 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda
ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får
införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

5

tet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande
av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel
av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §
eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

14 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om
straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning
säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast
till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll
att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

15 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället
för sådant gods tillfalla kronan.

16 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 10 § första eller andra styckena
åligger honom, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt
innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare
straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 § tredje
stycket samt för brott mot den i 11 § stadgade tystnadsplikten stadgas i
strafflagen.

17 §.

Underlåter någon att på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller
dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 10 §, eller att i
föreskriven ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga
honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

18 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 16 § omförmäld förseelse, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att
förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

19 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

För fettemulsion, som inom riket tillverkas för försäljning såsom livsmedel
eller för framställning av livsmedel, skall där varan innehåller mindre
än 82 procent fett, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas accis enligt
vad nedan sägs.

Med fettemulsion förstås varje till människoföda avsedd grädd- eller mjölkliknande
vara, i vilken ingår annat fett än mjölkfett.

2 §■

Accisen utgår med det belopp, högst två kronor för kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Accisens belopp må bestämmas olika för varor med lägre och med högre
fetthalt.

3 §.

Tillverkning, som i 1 § första stycket avses, skall stå under statens kontroll.

Kontrollen över tillverkningen ävensom över accisens behöriga utgörande
utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda tjänstemän.

4 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av accis.

5 §•

7. mom. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde
till samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler.

2. mom. Tillverkare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga
prov å varan samt i förekommande fall beskrivning över densamma
ävensom ställa för kontrollen hos tillverkaren nödiga hjälpmedel till
förfogande och lämna behövlig handräckning.

3. mom. Tillverkare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att
den möjliggör kontroll över tillverkade och försålda kvantiteter accispliktig
vara, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

4. mom. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över
accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

7

5. mom. Återförsäljare av accispliktig vara är skyldig att på anfordran
lämna sådana upplysningar om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
finner erforderliga för acciskontrollen samt att, där kontrollstyrelsen
finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla
sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

6''. mom. Sådan uppgiftsskyldighet, som avses i 5 mom., åligger ock den,
som idkar handel med vara, vilken användes för framställning eller distribution
av accispliktig vara.

6 §•

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket
för försäljning tillverka vara, för vilken enligt förordnandet accis skall utgå,
därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet
eller där den är avsedd att taga sin början inom femton dagar
från nämnda tidpunkt, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall senast femton
dagar innan tillverkningen tager sin början.

7 §•

1. mom. Den som bedriver tillverkning, som i 1 § första stycket avses,
skall senast inom en månad efter varje kalendermånads utgång till kontrollstyrelsen
avlämna en på tro och heder avgiven deklaration angående
den myckenhet accispliktig vara, som under kalendermånaden eller den del
därav, varunder förordnandet gällt, av honom eller för hans räkning levererats
till köpare.

Om särskilda skäl därtill äro, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall
deklaration skall avlämnas inom en månad efter varje kvartals utgång.
Kontrollstyrelsen må ock, under förutsättning som nyss sagts, föreskriva
att deklaration skall avlämnas inom annan tid än i det föregående angivits,
dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången
av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2. mom. I deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för de kvantiteter
varor, som

a) levererats till annan tillverkare för tillverkning av accispliktig vara
under förutsättning dock att vid deklarationen fogas intyg av köparen, att
denne mottagit varan för sådant ändamål,

b) från återförsäljare återlevererats såsom till försäljning oduglig vara,
samt

c) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

3. mom. Deklaration skall vara undertecknad av behörig firmatecknare
och till riktigheten styrkt av två trovärdiga personer.

4. mom. Underlåter tillverkare att avlämna deklaration som avses i 1
mom. eller befinnes avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa
den accis, som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva
deklaration må kontrollstyrelsen i stället, om särskilda skäl därtill äro,
meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits, att
förfoga över accispliktig vara.

8 §•

1. mom. Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande genom
insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto erlägga det accisbelopp,
som enligt deklarationen skall utgå.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

I fall som avses i 7 § 4 mom. första punkten ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma den tid, inom vilken accisen skall erläggas.

*2. mom. Erlägges icke accisbelopp inom därför angiven tid, må kontrollstyrelsen
meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess accisen guldits,
att förfoga över accispliktig vara.

3. mom. Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,
hos styrelsen ställa säkerhet för accisens behöriga erläggande till belopp,
som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 2 mom. sägs äga motsvarande
tillämpning.

4. mom. Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter
verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §•

Den, som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som i 1 §
första stycket avses, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid mot förbud, varom i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs,
förfogar över vara, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter, högst trehundra kronor.

10 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga tillverkare att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

12 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,
straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen,
med dagsböter.

13 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva i denna förordning avsedd tillverkning.

14 §.

Förseelse, som avses i 9 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet, eller
vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

9

15 §.

Förseelse, som avses i 9 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 12 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa
andra fettvaror,

kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och tilläggsaccis
å margarin m. m.,

kungörelsen den 1 april 1949 (nr 102) angående ändring av accisen och
tilläggsaccisen å fettemulsion;

kungörelsen den 11 januari 1952 (nr 5) angående ändring av tilläggsaccisen
å kokosfett; samt

kungörelsen den 5 september 1952 (nr 631) angående ändring av accisen
å matolja m. m.

Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdandet
av denna förordning, och anmälan till kontrollstyrelsen av tillverkaren
gjorts enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) erfordras icke
särskild anmälan enligt 6 § denna förordning.

Visar tillverkare, att vara, för vilken accis skall utgå, försålts till pris,
som avtalats före ikraftträdandet av ett av Kungl. Maj :t med stöd av denna
förordning meddelat förordnande, och är tillverkaren icke på grund av särskilt
förbehåll eller eljest berättigad att hos köparen uttaga den å varan belöpande
accisen, äger Kungl. Maj :t bestämma, att accisen skall erläggas av
köparen, eller, då skäl därtill äro, utan sådant åläggande för köparen medgiva
befrielse från eller återbäring av accisen, dock att ansökan härom
skall till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordnandets ikraftträdande.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

förordning angående avgift för margarin som användes för framställning
av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för förbrukning i eget hushåll, av margarin
framställer vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för
grädde eller för beredning av sådant ersättningsmedel, skall enligt vad här
nedan stadgas erlägga särskild avgift. Vad nu sagts skall dock ej gälla, då
av margarin för försäljning framställes sådan vara, som avses i förordningen
den 1953 (nr ) om accis å fettemulsion m. m.

Den som använder margarin på sätt i första stycket sägs benämnes i
denna förordning tillverkare.

2 §.

Avgift för sådan tillverkning, som avses i 1 § utgår med det belopp, som
Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram margarin. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje
hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

3 §.

Den som ämnar bedriva tillverkning som avses i 1 § skall därom göra
skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där
sådan tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande,
fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen tager sin
början.

4 §.

Tillverkare är pliktig att över sin tillverkning föra tillverkningsbok enligt
anvisningar som meddelas av kontrollstyrelsen.

5 §•

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter kvartalets utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro
och heder avgiven deklaration angående den myckenhet margarin, som under
kalenderkvartalet av honom använts för ifrågavarande ändamål.

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
sådan deklaration för kortare tid än kalenderkvartal.

6 §.

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör sedan skriftlig
anmälan om tillverkningens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod,
under vilken tillverkningen upphört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

11

7 §•

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den
avgift, som skall utgå för den i deklarationen upptagna kvantiteten margarin.

Avgiften erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

8 §.

Erlägges icke avgift inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen meddela
tillverkaren förbud tills vidare, till dess avgiften guldits, att bedriva tillverkning,
som avses i 1 §.

Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för avgiftens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i första stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

Försummar tillverkare att inbetala avgift, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må avgiften på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.

9 §•

Överinseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av
kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst
han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda
lokaler, att meddela kontroll styrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda
upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av margarin samt
att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggande
meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte
att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för
kontrollt j änsteman.

10 §.

Den som tillverkar eller försäljer maskiner, som kunna användas vid sådan
tillverkning som avses i 1 §, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman
lämna denne uppgift om gjorda försäljningar av dylika maskiner.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna
skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav
erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan att
den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj :t uppdrager
utförandet av sådan bearbetning.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

12 §.

Den som utan anmälan varom sägs i 3 § eller i strid mot förbud enligt 8 §
första stycket bedriver tillverkning, som avses i 1 §, straffes med dagsböter.

13 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid avgiva deklaration, böte från
och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftsskyldige lämpligt vite.

14 §.

Om ansvar i vissa fall för den som i deklaration lämnat oriktig uppgift
stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 9 eller
10 § åligger, straffes med böter högst trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga vederbörande lämpligt vite.

16 §.

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna
förordning, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa
affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,
straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna
strafflagen, med dagsböter.

17 §.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att hålla bokföring som avses i 4 §
och är förseelsen ej straffbar enligt annat författningsrum, straffes tillverkaren
med dagsböter.

18 §.

Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

19 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

13

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om utformningen
av det tekniska systemet för stödet av den inhemska smörproduktionen
in. in. samt anför därvid följande.

I propositionen nr 236 till 1952 års riksdag angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område anmälde jag, att kontrollstyrelsen och
statens jordbruksnämnd framlagt förslag till omläggning av fettvaruregleringen.
Behandlingen av detta förslag hade emellertid då ännu icke hunnit
slutföras inom jordbruksdepartementet, varför jag förklarade mig icke vara
beredd att taga ställning till en i förslaget förordad omläggning av nämnda
reglering. De dittills gällande grunderna för fettvaruregleringen borde därför
tillämpas tills vidare under det kommande regleringsåret. Denna mening
biträddes av riksdagen.

Jag torde nu få återkomma till den berörda frågan. Jag får då till en början
erinra om att Kungl. Maj :t den 2 februari 1951, i anledning av en framställning
av kontrollstyrelsen och dåvarande statens livsmedelskommission,
uppdrog åt de båda myndigheterna att gemensamt verkställa utredning rörande
anordnandet av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror
samt angående utformningen av det tekniska system, som i fortsättningen
borde tillämpas för att stödja avsättningen av den inhemska smörproduktionen
och oljeväxtodlingen.

För att fullgöra utredningsarbetet tillsatte de båda myndigheterna en särskild
delegation, bestående av för kontrollstyrelsen överdirektören Harry
Älmeby och byrådirektören Allan Schultz samt för kommissionen — numera
statens jordbruksnämnd — generaldirektören Olof Söderström och
byråchefen Georg HuIting. Söderström och Älmeby har fungerat som delegationens
ordförande respektive vice ordförande. Såsom särskilda sakkunniga
har anlitats verkställande direktören för Sveriges kemiska industri -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

kontor, filosofie doktorn Peter Fitger, verkställande direktören för Kooperativa
förbundet Albin Johansson, vice verkställande direktören för Svenska
mejeriernas riksförening Waldemar Ljung, vice verkställande direktören för
Sveriges slakteriförbund Gunnar Lund samt verkställande direktören för
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag Kuno Möller.

De delegerade jämte de särskilt tillkallade sakkunniga har antagit benämningen
fettråvarukommittén.

Under utredningsarbetets gång har kommittén samrått med representanter
för av dess förslag berörda myndigheter och sammanslutningar såsom generaltullstyrelsen,
priskontrollnämnden, handels- och industrikommissionen
samt Tvättmedels-, tvål- och stearinindustriens råvaruförening u. p. a.

Med skrivelse den 22 april 1952 har kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden
till Kungl. Maj :t överlämnat en promemoria med förslag till tekniskt
system för stöd åt den svenska smörproduktionen och oljeväxtodlingen m. in.
Förslaget, vid vilket fogats utkast till författningar i ämnet, innefattar
nämndens och de särskilt tillkallade sakkunnigas sammanstämmande mening.
Kontrollstyrelsen har däremot haft annan mening såvitt angår prisregleringen
av inhemska oljeprodukter in. m. ävensom redovisningen och
uppbörden av vissa föreslagna avgifter.

över promemorian och ämbetsverkens skrivelse har yttranden avgivits
av kommerskollegium, efter hörande av handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping och Gävle, generaltullstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges industriförbund,
Kooperativa förbundet samt Sveriges grossistförbund.

Nuvarande regleringssystem.

I det nu tillämpade regleringssystemet rörande fettvaror ingår, bland annat,
upptagandet av accisavgifter, ävensom vissa speciella handels- och prisreglerande
åtgärder.

I. Accisavgifter.

Till följd av vissa statliga åtgärder i syfte att stödja mjölkpriserna inträdde
i början av 1930-talet en stegring av priset på smör. För att därigenom
icke skulle uppkomma förskjutning av efterfrågan på matfett från
smör till margarin, infördes accis å margarin genom beslut av 1933 års riksdag.
I september 1936 utsträcktes accisplikten till att gälla även konstister
samt annat ersättningsmedel för smör och flott. Från och med juli 1939
infördes vidare accis å fettemulsion. Slutligen tillkom i november 1940 accis
å bageri- och matolja samt i december samma år å kokosfett. I åtskilliga
fall har efter hand skett avsevärda ändringar i accisavgifternas storlek.

De grundläggande, nu gällande bestämmelserna om accis återfinnes i förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

15

fettvaror (ändrad genom förordningarna nr 474/1937 och 323/1943) ävensom
i vissa till denna knutna författningar.

Enligt förordningen skall, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas
accis för i författningsrummet uppräknade varor, som inom riket tillverkas
för försäljning, nämligen margarin, konstister, matolja, annat ersättningsmedel
för smör eller flott samt fettemulsion. Accis utgår med det belopp,
högst 60 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Maj:t
bestämmer. Sedan 1940 har tilläggsaccis utgått med växlande belopp. Bestämmelserna
härom har icke införts i ifrågavarande förordning utan har
meddelats i särskilda kungörelser. Det i förordningen angivna maximibeloppet
har på så sätt kommit att överskridas. Kontrollen över att accisen behörigen
utgöres handhas av kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om accis var länge tidsbegränsad
men utsträcktes successivt. Senast skedde detta genom förordningen nr
481/1943, genom vilken förlängning skedde utan tidsbegränsning.

Förutom nämnda förordningar gäller för närvarande följande kungörelser,
nämligen kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och
tilläggsaccis å margarin m. in., kungörelsen den 1 april 1949 (nr 102) angående
ändring av accisen och tilläggsaccisen å fettemulsion, kungörelsen
den 9 februari 1951 (nr 38) angående upphävande av accisen å margarin
samt kungörelsen den 16 februari 1951 (nr 88) innefattande ändring av
punkt 5 i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och tilläggsaccis
å margarin m. m.

Omfattningen av accisbeläggningen samt de tillämpade accisavgifterna
under senare år belyses av en å s. 16 intagen sammanställning.

Under 1940-talet ändrades accisen och tilläggsaccisen på margarin ett flertal
gånger. I och med krigsårens avspärrning och den därmed följande knappheten
på matfettförsörjningens område fick accisen i viss mån annan betydelse
än tidigare. Anledning att ur konkurrenssynpunkt skydda smörpriset
förelåg icke i samma grad som tidigare. Däremot ansågs det, anför kommittén,
vara av vikt att den inhemska produktionen av för margarinframställningen
nödvändiga råvaror stimulerades. I samband härmed sänktes
accisen på margarin för att göra det möjligt för margarintillverkarna att
betala ett högre pris för råvarorna. Accisbeläggningen har sålunda kommit
att påverkas även av det stöd och den prissättning, som gällt för de svenska
oljeväxtprodukterna. Såsom framgår av sammanställningen utgår sedan den
11 februari 1951 ingen accis å margarin.

II. Handels- och prisreglerande åtgärder.

Efter det andra världskrigets utbrott uppstod svårigheter för de enskilda
företagen att upprätthålla den import av fettvaror, vilken var erforderlig
för försörjningen. Svårigheterna bestod dels i minskade skeppningsmöjligheter,
dels ock betydande risker med hänsyn till prisutvecklingen. Världs -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Accisbelagd vara	Accissatser	Gällande under tiden	Förordning eller kungörelse
Grund- accis öre/kg	Till- läggs- accis öre/kg	Total accis öre/kg	Datum	Nr i SFS
Margarin ..............	23	_	23	6/3 1945—12/3 1947	2/3	1945	40
	38	—	38	13/3 1947—24/3 1949	28/2	1947	77
	8	_	8	25/3 1949—31/12 1949	24/3	1949	79
	0	_	0	l/l 1950—31/12 1950	2/12	1949	643
	30	_	SO	1/1 1951—10/2 1951	29/12	1950	676
	0	_	0	11/2 1951—	9/2	1951	38
Konstister..............	60	98	158	1/7 1943—	30/6	1943	482
Bageri- och matolja ....	60	40	100	1/7 1943— 8/9 1952	30/6	1943	482
	50	—	50	9/9 1952 —	5/9	1952	631
Fettemulsion, högst 15 %
fetthalt förpackad i
slutna glaskärl eller
bleckburkar rymmande	44	—	44	16/3 1945—10/4 1949	28/2	1945	39
högst V« liter ........	50	—	50	11/4 1949—	1/4	1949	102
Fettemulsion, högst 15 %
fetthalt (annan förpack-	60	—	60	16/3 1945—10/4 1949	23/2	1945	39
ning än ovan)........	60	20	80	11/4 1949—	1/4	1949	102
Fettemulsion högre än 15	60	65	125	16/3 1945-10/4 1949	23/2	1945	39
% fetthalt	60	65	125	11/4 1949—	1/4	1949	102
Vissa ersättningsmedel
(med vattenhalt minst
40 %) ................	60	10	70	1/7 1943-	30/6	1943	482
Vissa ersättningsmedel
(med vattenhalt under				1
40 %) ................	60	98	158	1/7 1943-	30/6	1943	482
	60	10	70	1/7 1943—12/1 1952	30/6	1943	482
	60	■40	100	1 13/1 1952-	11/1	1952	5

marknadspriserna hade stigit avsevärt, men det var ovisst hur prisnivån
skulle komma att ställa sig för framtiden.

För att få till stånd en bättre ordning enades dåvarande livsedelskommissionen
och industrikommissionen samt priskontrollnämnden i samråd
med berörda näringsorganisationer om att man borde koncentrera importen
till ett organ. Den enklaste vägen att nå detta mål ansågs vara, att importreglering
infördes i fråga om jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke
ätbara, oljehaltiga frukter och fröer samt fett och oljor av animaliskt eller
vegetabiliskt ursprung. I anslutning härtill skulle införas ett clearingsystem
för att utjämna skillnaden mellan importpriserna och de svenska marknadspriserna.
Systemet innebar, att om clearingpriset på en vara sattes högre än
den inhemska produktionskostnaden eller importkostnaden, så skulle överskottet
tillföras en särskild clearingkassa. Vid omvänt förhållande skulle
förlusten bestridas med kassans medel.

1 Tilläggsaccis dock oförändrad 10 öre/kg vid leverans till tillverkare av enligt förordningen
den 25 maj 1941 om varuskatt skattepliktiga choklad- och konfityrvaror.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

17

Den 10 januari 1941 utfärdade Kungl. Maj :t kungörelse angående reglering
av införseln av vissa fettvaror in. in. samt förordnade tillika, att det
inom dåvarande livsmedelskommissionen skulle inrättas en särskild clearingkassa
för reglering enligt Kungl. Maj :ts bestämmande av marknadspriserna
inom landet på fettvaror. Därjämte bemyndigades kommissionen
att träffa erforderliga avtal med berörda organisationer.

De nu angivna åtgärderna, vilka således tillkommit för att bemästra genom
världskriget uppkomna försörjnings- och prisproblem, har till följd
av den omfattning, som den inhemska oljeväxtodlingen tagit under senare
år, så småningom fått en annan innebörd och ingår nu som ett led i den av
statsmakterna beslutade jordbruksregleringen. Riktlinjerna för clearingpriserna
å fettvaror fastställes årligen av statsmakterna genom beslutet om
de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område. Som riktpunkt för
clearingpriserna tages nämligen de priser på fettvaror, som enligt Kungl.
Maj :ts och riksdagens beslut skall gälla för inhemska fetter.

Fettvaruclearingen omfattar numera svenskt oljeväxtfrö och olja av sådant
frö, importerade margarinråvaror — vare sig importen sker i form av
oljehaltiga fröer och frukter eller såsom olja — importerat linfrö och importerad
linolja ävensom margarin samt vissa importerade tvätt- och rengöringsmedel.

Efter en av 1951 års riksdag beslutad omläggning av den inhemska o 1 j eväxtodlingens
organisation försiggår reglerandet av denna odling
samt clearingförfarandet på i huvudsak följande sätt.

Jordbruksnämnden ingår årligen särskilda avtal med Sveriges oljeväxtodlares
centralförening u. p. a. angående odling in. in. av oljeväxter, med
Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., angående omhändertagandet
av årets skörd av svenskodlat oljeväxtfrö samt med Riksförbundet Lin och
hampa, producentförening u. p. a., angående inköp och försäljning av spånadslin.
Såsom medlemmar i oljeväxtintressenternas förening ingår odlarna,
Sveriges lantbruksförbund, oljefabrikerna och Svenska spannmålsaktiebolaget.
Fördelningen av andelarna samt representationen i styrelsen är så
ordnad, att fabrikerna och odlarna har lika stort inflytande. Lantbruksförbundet
och spannmålsbolaget har vardera en representant i styrelsen. Ordföranden
i denna utses av jordbruksnämnden. Genom ordföranden och
spannmålsbolagets representation har det allmänna utslagsröst i föreningen.

För fullgörande av clearingförfarandet har ingåtts vissa avtal med Aktiebolaget
Karlshamns oljefabriker, Margarinaktiebolaget Svea, Linoljeslageriernas
försälj ningsaktiebolag samt Svenska fettindustriernas råvaru- och
importförening u. p. a. Dessa avtal innebär, att av företagen verkställda inköp
av fröer och andra fettråvaror samt fettvaror sker för jordbruksnämndens
räkning och risk. Inköpen finansieras dock i princip av respektive företag.
I avtalen har reglerats den ersättning, som företagen äger åtnjuta för
lagring, bearbetning, härdning, raffinering, expedition av oljor och fodermedel,
ränta å utlagt kapital in. in.

Vid sina inköp av inhemska oljeväxtfröer betalar oljefabrikerna det av
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. AV 19ti.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Kungl. Maj :t och riksdagen fastställda s. k. inlösningspriset, d. v. s. garantipriset
till odlarna, med tillägg för torkningskostnader o. d. Vid import av
fettråvaror och fettvaror skall importpriset godkännas av jordbruksnämnden.
Det pris, som oljefabrikerna skall uttaga vid försäljning av framvunna
oljor och fettsyror, fastställes av nämnden. Likaså fastställer nämnden det
pris, som skall tillämpas vid försäljning på den svenska marknaden av importerade
fettvaror. Dessa s. k. clearingpriser har i regel avvägts med hänsyn
till å ena sidan produktionskostnaderna för olja av inhemskt frö och
å andra sidan priset på importerade fettråvaror och fettvaror. Clearingpriserna
avspeglar sålunda i stort sett medelpriset mellan den svenska prisnivån
och importprisnivån. De har i enlighet med direktiven för clearingkassans
verksamhet i princip anpassats så, att kassan varit självbärande. Som
bekant har dock på sistone ett tämligen betydande överskott uppkommit dels
genom försäljning av fettvaror på den svenska marknaden, dels vid export
av inhemska oljeväxtprodukter.

Det ekonomiska mellanhavandet mellan respektive oljefabriker och fettimportföreningen,
å ena, samt staten, representerad av jordbruksnämnden,
å andra sidan, regleras genom avräkningar över clearingkassan.

Beträffande clearingförfarandet i fråga om margarin anföres i promemorian,
att vid inköp av fettråvaror för margarinframstäilning betalas
av nämnden fastställda clearingpriser. Höjes clearingpriserna, har margarinindustrien
att till clearingkassan inbetala den prisstegringsvinst, som därvid
uppstår på inneliggande lager av råvaror och färdigställt margarin. Sänkes
clearingpriserna, erhåller margarinindustrien bidrag från clearingkassan
till att täcka prisfallsförlusten. Margarinindustrien gör sålunda varken
vinst eller förlust genom förändringar av clearingpriserna på fettvarorna.

I promemorian beskrives även tvättmedelsclearingen, den prisutjämning
som sker i fråga om fettvaror, vilka användes för tillverkning av exportvaror,
samt exporten av frö och olja av inhemsk oljeväxtodling.

Tvättmedelsclearingen tillämpas endast vid import av tvättoch
rengöringsmedel, som tillverkats av animaliska eller vegetabiliska fettämnen.
Clearingen har till syfte att utjämna skillnaden mellan den utländska
och svenska prisnivån. Systemet med clearingpriser på fettvarorna kan
nämligen leda till att priset på visst eller vissa slag av fettvaror kommer
att ligga över världsmarknadsnivån. För att skydda den inhemska tvättmedelsindustrien
från konkurrens av utländska tvättmedel, uttages en clearingavgift
av här avsett slag.

Under de senaste åren har förekommit en omfattande export av f ettha
11 i g a produkter. Ide fall clearingpriserna på fettvaror, som användes
för tillverkning av dessa exportvaror, är lägre än världsmarknadspriserna,
har exportörerna att till clearingkassan inbetala en utjämningsavgift,
motsvarande skillnaden mellan clearingpriset och världsmarknadspriset.
Om å andra sidan clearingpriserna på här avsedda fettvaror överstiger
världsmarknadsnivån, erhåller exportörerna ett mot prisskillnaden svarande
bidrag från clearingkassan. Genom detta system kommer de för expor -

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. 19

törerna gällande råvarupriserna att i stort sett motsvara den aktuella världsmarknadsnivån.

Den svenska exporten av inhemskt oljeväxtfrö och därur framvunnen
olja tog sin början år 1949 och har sedan dess fortsatt i ökad omfattning.
För de frökvantiteter, som exporteras, står odlarorganisationen (Sveriges
oljeväxtodlares centralförening) som säljare. Exporten av olja verkställes
av den oljefabrik, som framvunnit oljan.

All export av oljeväxtfrö och ur sådant frö framvunnen olja sker i nära
samråd med jordbruksnämnden. Nämnden bestämmer sålunda vilka kvantiteter,
som skall exporteras, samt godkänner exportpriserna. När en exportaffär
avslutats och likvid skett, verkställer den organisation eller det företag,
som sålt varan, avräkning med clearingkassan. Vinst eller förlust på
exporten tillföres respektive belastar clearingkassan.

Det har förut nämnts, att vissa fettvaror alltjämt är underkastade b eslag
och handelsreglering. De fettvaror, för vilka beslag fortfarande
kvarstår, är härdat animaliskt fett, jordnöts- eller arachidolja, bomullsfrö-
eller cottonolja, söjaolja, solrosolja, palmolja, kokosolja, palmkärnolja,
härdat vegetabiliskt fett, rov- och rapsolja, även blåsta samt liknande
blåsta oljor, flytande vegetabiliska feta oljor, ej särskilt nämnda, andra än
solrosolja och vallmoolja.

För samtliga dessa varuslag, utom palmolja, gäller bestämmelser om
handelsreglering. Denna innebär — förutom viss antecknings- och rapportskyldighet
— bland annat, att tillverkare är skyldig att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter angående proportionerna av i den färdiga varan ingående
fettämnen av olika slag, som jordbruksnämnden meddelar, ävensom
att handelsreglerad vara icke får överlåtas annorledes än mot särskild av
nämnden utfärdad inköpslicens och på de villkor, som föreskrives i licensen.

Kommittén framhåller, att det nyss angivna licensförfarandet numera
saknar praktisk betydelse ur försörjningssynpunkt och även torde vara av
föga värde för clearingen. Ur dessa synpunkter skulle därför förfarandet

	Raps- olja	Se- naps- olja	Kokos- olja	Val- och fisk- olja	Palm- olja	Slak- terifett	Övriga ol-jor och fetter samt fett-syror	Summa
Margarin tillverkning......	25 000		26 000	21200		3 800		76 000
Bageri-, matolja, choklad
samt direktkonsumtion	1 100	1000	2 400	100		2100	100	6 800
Tvål- och tvättmedel ....	400		2 500	600	1000	8 500	3 000	16 000
Annan teknisk industri ..	1000	100	500	2 000	1200	3 000	3 300	11 100
	27 500	1 100	31 400	23 900	2 200	17 400	6 400	109 900
Bakmassa (för export) ....	500						1 500	2 000
Summa ton	28000	1100	81 400	2390(1	2 200	17 400	7 900	111900

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

kunna slopas. En övergång till försäljning utan licens kan dock komma att
vålla olägenheter med hänsyn till gällande accisbestämmelser.

I det nu behandlade avsnittet av promemorian lämnas slutligen vissa uppgifter
om de större förbrukargruppernas ungefärliga årsförbrukning, räknad
i ton, av de viktigaste fettvarorna (exklusive linolja). Uppgifterna, vilka
sammanställdes i mars 1952, redovisas i förestående tabell.

Brister i det nuvarande regleringssystemet m. m.

I fråga om det för närvarande tillämpade regleringssystemet på fettvaruområdet
framhåller kommittén till en början, att det icke torde vara möjligt
att upprätthålla i vart fall clearingförfarandet utan stöd av beslag eller
liknande rättsgrund. Emellertid måste man räkna med att såväl beslagen
som övriga i det föregående angivna anordningar, som i huvudsak tillkommit
i helt andra syften, kommer att slopas. Med utgångspunkt från att det
avsättningsskydd, som för närvarande lämnas åt smör och andra fettvaror
av inhemskt ursprung, icke skall inskränkas, torde redan av nyssnämda
skäl en översyn av regleringssystemet vara påkallad. Härtill kommer,
att det nuvarande systemet är behäftat med väsentliga brister.

Vad först angår accissystemet framhåller kommittén, att detta är
förenat med betydande kontrollsvårigheter samt att avgifterna stundom
drabbar ojämnt. Kommittén anför härom i huvudsak följande.

Såsom förut framhållits kan en effektiv kontroll över accisens rätta utgörande
icke upprätthållas utan stöd av beslag och handelsreglering. Detta
är i synnerhet fallet, då fråga är om accis å fettvaror, som tillika utgör
råvaror. Vegetabiliska oljor får därför för närvarande icke importeras utan
licens av jordbruksnämnden. Det är i princip icke heller tillåtet att köpa
sådana oljor på den svenska marknaden utan särskild inköpslicens av
nämnden. Genom licensförfarandet kan man kontrollera, att varan belägges
med den accis, som skall utgå. Den omständigheten, att accisen utgår
efter råvarans användningsområde och icke efter dess beskaffenhet vållar
emellertid åtskilliga svårigheter. Till belysande härav kan nämnas, att raffinerad
flytande vegetabilisk olja är belagd med accis i de fall, då den kommer
till användning för matnyttigt ändamål. Accis utgår däremot icke om
varan skall begagnas för tillverkning av sådan matnyttig vara (margarin),
som utgör ett självständigt accisobjekt. Ej heller utgår accis i de fall,
då oljan skall användas för annat än matnyttigt ändamål. På samma sätt
förhåller det sig med kokosolja. Beträffande denna är för övrigt accisförfarandet
för närvarande ännu något mer komplicerat i det att accissatserna
är olika stora, beroende på för vilket ändamål oljan skall användas. En mot
kokosolja i betydande utsträckning utbytbar vara, nämligen palmkärnolja,
är däremot icke accisbelagd, oavsett användningsområdet. Detta i och för
sig inkonsekventa förhållande har man i praktiken i viss utsträckning rättat
till genom att icke medge licenser för palmkärnolja för vissa ändamål, där
accis skulle uttagas om i stället kokosolja kommit till användning. Andra
liknande exempel skulle kunna anföras. Vad här sagts torde emellertid till -

Kanyl. Maj.ts proposition nr 196.

21

räckligt tydligt belysa svårigheterna att utan stöd av ett licensförfarande
upprätthålla en tillfredsställande kontroll över upptagandet av de nuvarande
acciserna på fettvaruområdet.

Andra kontrollsvårigheter sammanhänger med det förhållandet, att accisen
är en tillverkningsavgift, varav följer att samtliga företag, som tillverkar
accisbelagd vara, borde l>li föremål för kontroll. Att i praktiken upprätthålla
en sådan i fråga om alla småföretag (t. ex. landets omkring 8 000 bageriföretag)
är ogörligt. Man har därför varit nödsakad att begränsa accisskyldigheten
till dem, som tillverkar varan för försäljning. Redan det förhållandet,
att accis drabbar den som tillverkar en viss vara för försäljning
men icke den som tillverkar samma vara för vidare bearbetning eller användning
i egen rörelse, måste anses stötande. I brist på verkliga kontrollmöjligheter
blir uttagandet av accisen i väsentlig utsträckning baserad på
förtroende. Förutom de olägenheter detta innebär med hänsyn till statens
intresse av en riktig accisuppbörd, riskeras därigenom att konkurrensförhållandena
mellan företagarna kan påverkas till följd av illojalt förfarande
från mindre nogräknade företagares sida. Ett accissystem utan möjlighet till
effektiv kontroll utgör med andra ord en fara för den lojala näringsidkaren.

Kommittén påpekar, att de angivna kontrollsvårigheterna gjorde sig märkbara
redan före det andra världskriget. Fördenskull uppdrog dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet år 1939 åt kontrollstyrelsen att utreda,
huruvida man kunde eliminera svårigheterna genom en utvidgning av accisbeläggningen
till att omfatta med de redan accisbelagda varorna konkurrerande
produkter. Med stöd av de regleringsåtgärder, som nödvändiggjordes
av knapphetsläget i samband med kriget, kunde emellertid den erforderliga
kontrollen tills vidare upprätthållas. Utredningen behövde därför icke slutföras.

Kommittén övergår härefter till att behandla det nuvarande clearingförfarandet
och den i anslutning därtill uppbyggda centraliseringen av
importen av fettråvaror. Kommittén anför härom följande.

Clearingförfarandet och den i samband därmed uppbyggda centraliseringen
av importen av margarinråvaror innebär i praktiken en rent statlig import
på detta område. Genom clearingprissättningen har man kunnat hålla
en så fast prisnivå på den svenska marknaden som man önskat. Av den
förut lämnade redogörelsen framgår, att clearingen numera omfattar endast
vissa vegetabiliska fetter samt valolja. Övriga animaliska fetter såsom slakterifett
o. d. är däremot icke föremål för prisclearing. Då dessa varor i stor
utsträckning är utbytbara med varandra, innebär angivna förhållande en
lucka i systemet. Clearingsystemet löser vidare i sin nuvarande utformning
icke vissa väsentliga frågor, t. ex. hur man i mån av behov skall kunna befria
den tekniska industrien från råvarufördyring.

Under hänvisning till det anförda framhåller kommittén som sin åsikt,
att man för att ernå nödig effekt samt undvika krångliga, splittrade och
delvis varandra motverkande bestämmelser måste konstruera ett helt nytt
regleringssystem.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Sveriges internationella åtaganden.

Vid övervägandena av införandet utav ett nytt regleringssystem på fettvaruområdet
måste hänsyn, bland annat, tagas till vårt lands internationella
åtaganden, vilka i viss mån begränsar möjligheterna för eu reform. Härvidlag
anför kommittén till en början följande.

Oljeväxtfrön samt fett och oljor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung
är från svensk sida avförda från frilistningsdiskussionerna inom organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) under hänvisning till
att dessa produkter är föremål för statlig handel såvitt angår importen. Undantag
har dock gjorts för ullfett och lanolin (stat. nr 246), degras och
annat garverifett (stat. nr 247), fisklevertran för medicinskt bruk och foderändamål
(ur stat. nr 251), ricinolja på andra kärl än glas- eller lerkärl (stat.
nr 268: i) samt kinesisk eller japansk träolja på andra kärl än glas- eller
lerkärl (stat. nr 268:2), vilka blivit frilistade, en del dock med bibehållet
licenstvång. Att man från svensk sida icke velat frilista flertalet hithörande
varuslag innebär, att man gentemot OEEC förbehållit sig möjligheterna att
kvantitativt reglera importen av desamma.

Kommittén anser det på grund av Sveriges anslutning till allmänna tulloch
handelsavtalet (Gatt) vara tveksamt, om det på längre sikt •— sedan de
nuvarande valutaförhållandena ändrats — kan vara möjligt att upprätthålla
en kvantitativ reglering av importen utav nu ifrågavarande varuslag.
Vidare anmärkes, att Gatt förbjuder, att man pålägger utländska produkter
inre avgifter eller skatter utöver dem, som direkt eller indirekt tillämpas
på samma slags produkter av inhemskt ursprung.

De medel Gatt anvisar såsom tillåtna till skydd för inhemsk produktion är
tullar (avgifter) samt i viss utsträckning även subventioner. Kommittén
framhåller emellertid, att ej heller dessa medel kan användas villkorslöst,
och anför därvid följande.

Gatt förutsätter, att förhandlingar skall föras mellan de anslutna länderna
för att nedbringa tullarna. Har sådana förhandlingar skett och lett till överenskommelse,
är de avtalsslutande parterna bundna därav och kan endast
i rena undantagsfall påkalla ändring. Sverige har vid hittills förda förhandlingar
i Annecy och Torquay icke bundit sig för tullfrihet eller för bibehållande
av gamla tullar beträffande nu ifrågavarande varuslag med undantag
för ett fåtal fettvaror. Detta innebär, att vi alltjämnt är oförhindrade
att till skydd för inhemsk produktion belägga importen av de flesta hithörande
varuslag med tullar eller avgifter. Att märka är emellertid att man
från svensk sida vid förhandlingarna i Torquay med Norge förklarade att,
därest härdat animaliskt fett hänförligt till statistiskt nr 255 i Sverige
belädes med tull eller införselavgift, så skulle den svenska regeringen icke
fastställa tullen eller avgiften till högre belopp än som utginge för motsvarande
ohärdade vara. Enligt överenskommelsen med Norge må dock animaliskt
fett påläggas en avgift utöver den, som utgår för ohärdat animaliskt
fett, av högst samma storlek som skillnaden vid varje särskild tidpunkt
mellan i Norge tillämpade tullsatser för ohärdad valolja, från, sillolja och
andra fiskoljor, hänförliga till position »oljor, lc» (tariffen 678 i den norska

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

tulltariffen för 1950/51) och härdade oljor av samma slag hänförliga till
position »fett etc., 2» (tariffnr. 204).

De fettvaror, för vilka tullarna bundits annorledes än genom temporära
åtaganden i bilaterala handelsavtal, angives i följande sammanställning.

Statistiskt nr

246

268: i

279: i—2
ur 538:2
ur 540: 10—29
ur 583
ur 592

593

595

ur 601

ur 602

ur 603

605—607:2

Varuslag

Ullfett och lanolin

Ricinolja på andra kärl än glas- eller lerkärl

Soja och såser

A-vitaminkoncentrat

Vissa kemiska preparat innehållande fett eller olja
Cellulosalacker innehållande fett eller olja (linolja)

Puder, smink och hudkräm
Kosmetiska medel in. in.

Rakkräm; ävensom raktvål, parfymerad
Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel,
ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja,
harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin
eller stärkelse; ävensom uppblötningsmedel:
icke flytande:

rengöringsmedel, även syntetiska, andra än tvättpulver flytande,

i kärl vägande brutto:
över V2 kg:

rengöringsmedel, även syntetiska 1/2 kg eller därunder Fettalkoholsulfonater Maskin-

och smörjoljor (även innehållande feta vegetabiliska
oljor).

Kommitténs förslag.

Vid kommitténs överväganden av olika möjligheter att organisera avgiftsbeläggningen
av fettråvaror och fettvaror har riktpunkten varit att söka
lämna största möjliga frihet åt handeln och att begränsa den administrativa
apparaten till den minsta möjliga. Mot dessa önskemål har kommittén
vägt kravet på funktionsduglighet och kontrollmöjligheter.

Kommittén framhåller, att det föreslagna restitutionsförfarandet i fråga
om fettvaror avsedda för tekniskt ändamål innebär en viss omständlighet
genom att avgifter först uppbäres och senare återställes. Man har därför
sökt finna en godtagbar väg för att undvika eller begränsa restitutionsförfarandet.
Härvid har kommittén bland annat diskuterat att införa en auktorisering
eller registrering av importörerna, kombinerad med skyldighet
att avgiva omsättnings- och förbrukningsrapporter. Kommittén har emellertid
funnit, att vissa anmärkningar kan göras mot ett sådant system. En
generell tillämpning av systemet skulle sålunda innebära, att antalet rapportpliktiga
företag blir mycket stort; en begränsning av rapportplikten till
vissa grupper företag skulle å andra sidan utgöra en väsentlig svaghet ur
kontrollsynpunkt.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Efter prövning av olika möjligheter att helt eller till huvudsaklig del undgå
ett restitutionsförfarande, har kommittén kommit till den slutsatsen, att
man icke kan anordna ett tillförlitligt och funktionsdugligt regleringssystem
med mindre man verkställer generell avgiftsbeläggning vid importen
och därefter lämnar restitution av erlagd avgift i de fall, där så skall ske.
Inflytande avgifter bör enligt kommitténs mening tillföras en särskild regleringskassa.

Kommittén har i elva punkter sammanfattat sin uppfattning om hur ett
system med fri import av fettråvaror och fettvaror, kombinerad med generell
avgiftsbeläggning vid importen, i huvudsak bör anordnas. Dessa punkter
är av i stort sett följande innehåll.

1) Statsmakterna skall fastställa den ram, inom vilken regleringsavgift
må uttagas. Kommittén förutsätter, att Kungl. Maj:t — i likhet med vad som
gäller beträffande andra importavgifter på jordbrukets område — skall
lämna bemyndigande åt jordbruksnämnden att inom denna ram fastställa
och uppbära avgiften. Avgiften skall beräknas på sådant sätt, att prisskillnaden
mellan smöret och margarinet begränsas på önskat sätt. Världsmarknadspriserna
på margarinråvarorna kommer givetvis därvid att bli en av
de avgörande faktorerna. För att icke påverka den tekniska utvecklingen
torde man rent principiellt böra gå in för en enhetlig avgift. Med olika höga
avgifter för skilda varuslag förändras nämligen prisspänningen mellan
dessa jämfört med världsmarknadspriserna. Av olika skäl får det under
stabila marknadsförhållanden antagas vara ett intresse både för det allmänna
och för näringslivet, att avgifterna hålles fasta under så långa perioder
som möjligt. Avgifterna har nämligen icke till uppgift att åvägabringa en
konstant prisskillnad mellan smör och margarin utan att åstadkomma en
genomsnittlig prisskillnad under ett regleringsår.

2) För vara, som importeras av annan än oljefabrik, skall avgiften erläggas
vid importen. För oljefabrik anknytes däremot avgiftsbeläggningen
till tidpunkten för leverans av olja eller annan fettvara till köpare.

3) I princip skall avgiftsbeläggningen omfatta fettråvaror och fettvaror
av animaliskt och vegetabiliskt ursprung. Undantag skall dock gälla för
varor, vilka icke kan tänkas vara ekonomiskt användbara som ingrediens i
matfett. Vid den gränsdragning, som föreslagits och som innebär att de
fasta fettsyrorna avgiftsbelägges, kan gruppen av restitutionsbehövande industrier
komma att i viss mån utökas.

4) Vid raffinering inom landet av råolja skall den del av avgiften restitueras,
som faller på raffinationssvinnet och på sådana fettsyror, som förutsättes
skola vara avgiftsfria. För att eliminera spekulationsmöjligheter i
samband med ansökan om restitution, bör restitution lämnas på grundval
av aritmetiska mediet av de avgifter, som gällt under en tillverkningsperiod
av fyra veckor.

5) Om man önskar full effekt av en avgiftsförändring, bör denna påverka
även inneliggande lager av avgiftsbelagda fettvaror hos samtliga lagerhållare
i landet. Genom att oljefabrikerna erlägger avgift först i samband med
leverans, blir avgiftsförändringarna automatiskt verksamma i fråga om
dessa fabrikers lager. Beträffande raffinaderier och margarinfabriker torde
det icke vara någon tvekan om att deras lager bör inbegripas i avgiftsändringar.
Dessa företag bör därför i samband med avgiftsändringar inge lagerdeklaration
till jordbruksnämnden. När det gäller den övriga livsmedelsindustrien
och den tekniska industrien, torde däremot vinsten av en full -

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ständig redovisning icke motsvara den därmed förenade administrativa apparaten.

6) Då importerad vara, för vilken avgift erlagts, kommer till användning
för tekniskt ändamål, som icke bör vara belastat med någon dylik råvarufördvring,
skall restitution av avgift kunna erhållas efter ansökan hos jordbruksnämnden.
För att avgiftsförändringar så litet som möjligt skall kunna
påverka restitutionsansökningarna, torde man i detta fall liksom vid
raffinationsrestitution böra föreskriva, att restitution skall sökas inom viss
kortare tid, förslagsvis 14 dagar, efter tillverkningsperiodens utgång, samt
att restitution lämnas på grundval av aritmetiska mediet av de avgifter, som
gällt under en förbrukningsperiod av fyra veckor.

Det är ur administrativ synpunkt angeläget, att icke antalet ansökningar
om sådan restitution, varom nu är fråga (i det följande benämnd teknisk
restitution), blir alltför stort. Man kan därför tänka sig att begränsa restitutionsrätten
till vissa branscher, där den är av mera väsentlig betydelse för
produktionskostnaderna. En annan möjlighet är att föreskriva, att restitution
skall lämnas endast i de fall, där fettavgiften utgör mer än en viss procent
av färdigvarans värde. Man torde också utan olägenhet kunna begränsa
restitutionsrätten till att avse vad som överstiger ett visst mindre belopp,
förslagsvis 50 kronor för varje fyraveckorsperiod.

7) Med de möjligheter för den tekniska industrien och raffinaderierna
att erhålla avgiftsrestitution, som nu angivits, får man tänka sig att förknippa
en viss skyldighet för vederbörande att avgiva regelbunden redovisning
till jordbruksnämnden.

8) Då importerad vara, för vilken avgift erlagts, exporteras i obearbetat
eller bearbetat skick, skall likaledes restitution av erlagd avgift kunna erhållas
efter ansökan hos jordbruksnämnden. Sådan export förekommer i
icke ringa omfattning. Export sker givetvis även av fettråvaror och fetter
av svenskt ursprung, och man kan i många fall, särskilt i fråga om färdigprodukterna,
ej skilja på utländsk och svensk råvara. Med hänsyn härtill
och då exporten av inhemska fettråvaror i verkligheten bör betraktas som
ett byte med för margarinframställning och andra" ändamål erforderliga utländska
fettråvaror och fettvaror, har det för kommittén framstått som nödvändigt,
att det vid export av svenska fettråvaror och fettvaror ges möjlighet
att lämna ett regleringsbidrag, motsvarande högst den restitution, som" enligt
vad nyss anförts bör utgå vid reexport av importerade varor. Ramen
för utbetalning av sådant bidrag bör fastställas av Kungl. Maj:t — under
hänsynstagande såväl till världsmarknadsprisnivån som till de inhemska
priserna på fettvaror — och bör icke sträckas längre än till en kvantitet,
som motsvarar importbehovet.

9) Eu motsvarighet till teknisk restitution skall lämnas för inom landet
framvunnet slakterifett, vilket kommer till användning för icke avgiftsbelagt
ändamål.

10) Tulltaxans rubriker anpassas i samband med att importavgiftssystemet
införes på sådant sätt, att de avgiftsbelagda varorna i tullväg är
klart åtskilda från andra.

11) I konsekvens med det här skisserade avgiftssystemet för fettråvaror
och fettvaror bör givetvis margarin och därmed närbesläktade produkter
beläggas med en mot råvaruavgiften svarande importavgift. Kungl. Maj :t
bör vidare äga befogenhet att i den mån avgiftssystemet kommer att leda till
en väsentligt ökad import av andra hel- eller halvfabrikat, vari ingår fettvaror
som i Sverige är belagda med importavgift, belägga sådana hel- och halvfabrikat
med motsvarande avgift eller tull.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

En fullständigt fri import av fettvaror, kombinerad med ett efter nu angivna
linjer konstruerat avgiftssystem, skulle enligt kommitténs mening
bereda näringslivet största möjliga frihet och utrymme till konkurrens.
Kommittén framhåller emellertid, att en dylik ordning är förenad med visra
risker, som för närvarande är särskilt aktuella. Dels kan nämligen den fria
importen tänkas medföra avsättningssvårigheter för produkter av den inhemska
oljeväxtodlingen, dels råder för närvarande synnerligen stor osäkerhet
i fråga om den politiska utvecklingen med starka kastningar i de
internationella råvarupriserna som följd.

Med hänsyn härtill och till vissa andra omständigheter, vilka beröres i
det följande, föreslår kommittén, att man under en övergångstid skall välja
en organisation, som närmast innebär en mellanform mellan den nuvarande
totala importregleringen och en helt fri import. En sådan organisation kan
enligt kommitténs mening åstadkommas genom att man ger ensamrätt till
fettimport åt en ekonomisk förening, bildad av enskilda intressegrupper,
men samtidigt lämnar föreningen möjlighet att i viss utsträckning delegera
sin importrätt till enskilda medlemmar. I första hand bör föreningen sålunda
ha rätt att överlämna åt de båda oljefabrikerna att självständigt handha
den del av importen, som sker i form av obearbetade råvaror. Enligt kommitténs
mening vinner man genom nu berörda system åtskilliga fördelar
i rådande läge. Vid centraliserad import är det sålunda lättare att genom
täta ändringar av regleringsavgiften möta variationer i världsmarknadspriser
och på så sätt upprätthålla en relativ stabilitet i råvarupriserna på den
svenska marknaden.

Kommittén anför vidare, att man vid behandlingen av frågan om centralisering
av importen måste hålla i minnet, att någon enskild import av fettvaror
knappast förekommit under de senaste tio åren. Det föreslagna systemet
innebär alltså vid jämförelse med nuvarande förhållanden icke en beskärning
av det enskilda initiativet utan i stället en utvidgning av området
därför. Enligt kommitténs åsikt bör man vid ställningstagandet i denna fråga
dessutom beakta, att en mycket hög grad av koncentration numera faktiskt
kommit till stånd även i andra hänseenden beträffande fettvaror.

Inom kommittén har man även övervägt andra organisationsformer för
importen än den nu föreslagna, nämligen att låta någon statlig myndighet
eller ett statligt bolag omhänderha importen. Båda dessa anordningar har
emellertid synts kommittén innebära en större inskränkning i den enskilda
handeln än som är nödvändig utan att samtidigt medföra några påtagliga
fördelar.

Rätt till medlemsskap i den föreslagna importföreningen bör enligt kommittén
stå öppen för en så vid krets av företagare som möjligt. Förutom
oljefabrikerna, margarinfabrikerna och raffinaderierna bör sålunda alla industriella
fettkonsumenter, som har intresse därav, kunna bli medlemmar.
Kommittén förutsätter, att föreningen själv anskaffar för verksamheten erforderligt
rörelsekapital. Detta innebär, att det ekonomiska ansvaret för

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

27

importen av fettvaror, som vid nuvarande ordning åvilar staten genom jordbruksnämndens
clearingkassa för fettvaror, övertages av föreningsmedlemmarna.
Ordförande i föreningens styrelse samt dennes ställföreträdare bör
utses av Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Vidare
föreslås, att förhållandet mellan föreningen och staten skall regleras genom
avtal. Föreningens prispolitik bör i princip utformas så, att endast
självkostnadstäckning erhålles. En skälig förräntning av insatskapitalet bör
dock ske.

Beträffande de närmare formerna för föreningens verksamhet anför kommittén
att — även om importen lämnas i föreningens hand — myndigheterna
under nuvarande förhållanden måste ha möjligheter att påverka utvecklingen.
Kommittén förutsätter därför, att jordbruksnämnden, i den mån så
erfordras för att skydda den inhemska oljeväxtodlingen, skall kunna begränsa
föreningens rätt att importera fettvaror och oljefabrikernas rätt att
inom landet använda eller till annan överlåta av importerade fettråvaror
framställda fettprodukter.

För att säkerställa beredskaps-, försörjnings- och prisregleringsintressena
förordar kommittén slutligen, att importrätten för föreningen och oljefabrikerna
skall kompletteras med skyldighet för dem att företaga import
efter åläggande av jordbruksnämnden. I de fall, där import sker efter sådant
åläggande, bör importören vara befriad från ekonomiskt ansvar.

Beträffande den i promemorian föreslagna redovisningen av avgiftsmedel
har kontrollstyrelsen i skrivelsen den 22 april 1952 anmält avvikande mening.
Styrelsen anser för sin del, att dessa medel icke bör inlevereras till en
särskild regleringskassa utan i stället direkt tillföras statskassan. Till stöd
för sin åsikt anför kontrollstyrelsen, att den avgift, varom här är fråga,
torde böra betraktas som en indirekt skatt, i sak av samma karaktär som
margarinaccisen. Styrelsen åberopar även, att 1942 års jordbrukskommitté
uttalat i huvudsak samma uppfattning härom. Vidare framhåller styrelsen,
att ifrågavarande avgifter torde kunna uppgå till sammanlagt omkring 100
miljoner kronor per år. Om inkomstbelopp av denna storleksordning icke
synligt skulle redovisas i riksstaten, erhåller man enligt styrelsen icke samma
möjligheter att följa utvecklingen på området. Samtidigt som inflytande
avgiftsmedel tillföres statskassan, bör enligt styrelsens mening eventuella
utgifter för angivna verksamhet bestridas genom anslag å riksstaten. Styrelsen
förordar dock, att vissa utgifter direkt får belasta inkomsttiteln för avgifterna.
Så anses böra vara fallet i fråga om restitution av avgift för fett,
som använts för tekniskt ändamål eller, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar,
vid tillverkning av exportvara, ävensom i fråga om s. k. regleringsbidrag
för svenskt slakterifett, vilket använts för icke avgiftspliktigt ändamål.

Jordbruksnämnden anför i samma skrivelse, att den för sin del icke kan
tillstyrka kontrollstyrelsens förslag. Nämnden, som förklarar sig ej ha annan
mening än styrelsen såvitt angår regleringsavgifternas karaktär av indirekt
skatt, anser det nämligen icke ändamålsenligt att bestrida löpande

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

utgifter för avsättningen av de svenska oljeväxtprodukterna genom särskilda
å statsbudgeten anvisade anslag. Det av styrelsen åberopade uttalandet
av 1942 års jordbrukskommitté är enligt nämndens uppfattning icke tilllämpligt
i förevarande sammanhang. Förslaget att för varje vinstgivande
exportaffär exportvinsten skulle direkt inlevereras till statskassan och att
förlusten på varje förlustbringande sådan affär skulle bestridas genom särskilt
budgetanslag anser nämnden knappast genomförbart. Enligt nämndens
mening är det alldeles naturligt, att vinster och förluster, som uppkommer
på kort sikt, får jämna ut varandra och att resultatet av affärsverksamheten
bedömes efter det genomsnittliga utbytet. Vidare framhåller nämnden, att
det av kontrollstyrelsen förordade systemet avsevärt skulle försvåra ett direkt
eller indirekt byte av svensk rapsolja mot utländska fettråvaror. Nämnden
förmodar, att huvudsyftet med styrelsens förslag är, att användningen
av de medel, som inflyter genom avgiftsbeläggningen, bör prövas i samma
ordning som när det gäller att bevilja anslag å riksstaten. Enligt nämndens
mening kan en sådan tanke förverkligas endast på så sätt, att nämnden vid
utgången av varje regleringsår eller budgetår inlevererar den behållning, som
kvarstår i regleringskassan efter avdrag av restitutioner och andra löpande
utgifter. Nämnden anser för sin del, att det skulle vara en praktisk anordning
att lämna redovisning för medlen i samband med anslagsäskanden till
jordbruksregleringen varje år.

I anslutning till sitt yttrande över kontrollstyrelsens förslag uttalar jordbruksnämnden
slutligen, att regleringsverksamheten i vad avser uppbörd
och restitution m. m. torde böra handhas av nämnden.

Accis- och tullfrågor.

Under åberopande av att behovet av accis på fettemulsion till stöd för
grädden icke elimineras genom det föreslagna regleringssystemet föreslår
kommittén, att den nu gällande förordningen om accis å margarin och vissa
andra fettvaror omarbetas i vad avser bestämningen av det accispliktiga
varuområdets omfattning. Möjlighet att uttaga accis bör sålunda föreligga
allenast beträffande fettemulsioner av alla slag, avsedda att användas såsom
livsmedel eller för tillverkning eller beredning av livsmedel, där fetthalten
i emulsionerna understiger 82 procent.

Accisens storlek bör enligt kommittén i likhet med vad tidigare varit fallet
kunna fastställas av Kungl. Maj :t inom ramen för ett av riksdagen lämnat
bemyndigande. I accisförordningen behöver därför endast införas uppgift
om att fettemulsion skall vara underkastad accisplikt jämte definition å
detta varuslag. Med stöd av riksdagsbemyndigandet synes Kungl. Maj :t i
särskild kungörelse kunna närmare angiva de varutyper, som skall vara belagda
med accis, ävensom de accissatser, som skall gälla för dessa.

Kommittén har ansett att, med hänsyn till nu rådande förhållanden på
varuområdet, accisbeläggningen lämpligen bör avse följande varutyper.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 196

I. Steriliserad fettemulsion, högst 15 % fetthalt, förpackad
i slutna glaskärl eller bleckburkar rymmande högst Vi
liter ° Avgiftsbelopp A

II. Annan vara innehållande högst 15 % fett (»tunn» fettemulsion)
Avgiftsbelopp B

III. Vara innehållande mer än 15 % men icke över 40 % fett

(»tjock» fettemulsion m. m.) Avgiftsbelopp C

Kommittén föreslår vidare, att Kungl. Maj:t skall äga befogenhet att om
så erfordras lägga avgift jämväl på margarin, som användes för framställning
av ersättningsmedel för grädde. I denna fråga anför kommittén.

Enligt 1 § förordningen den 30 juni 1944 (nr 459) skall den, som för annat
ändamål än för förbrukning i eget hushåll av smör framställer grädde
eller vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för grädde, eller vara,
som kan användas för beredning av grädde, eller ersättningsmedel för
grädde, erlägga särskild avgift. Dock skall sådan avgift icke erläggas, då av
smör för försäljning framställes sådan vara, som avses i förordningen den
7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror. Ifrågavarande
avgift kan enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 475) av Kungl.
Maj :t bestämmas till högst fem kronor för varje vid nu angiven tillverkning
använt kilogram smör och uttages för närvarande enligt kungörelsen den
15 september 1950 (nr 503) med nämnda belopp.

Under senare år har förekommit, att till tillverkare av bakverk utbjudits
en metod att i rörelsen framställa ersättningsmedel för grädde med användande
av osaltat margarin. Hittills torde ett sådant förfarande icke ha
tagit någon nämnvärd omfattning. I dagens läge synes sålunda någon särskild
åtgärd i syfte att förhindra ett sådant förfarande icke vara påkallad.

I framtiden kan dock i händelse av en ändrad prisrelation mellan margarin
och margarinråvaror, å ena, samt smör och grädde, å andra sidan, inträffa
att det här nämnda förfarandet blir lönsammare och därför tager en större
omfattning. Om så sker skulle effekten av den särskilda accisen på fettemulsion
såsom skydd åt grädde kunna äventyras. I ett dylikt läge bör
Kungl. Maj :t enligt kommitténs mening äga befogenhet att lägga avgift jämväl
på margarin, som användes för framställning av ersättningsmedel för
grädde.

I konsekvens med att accis uttages på fettemulsion bör enligt kommittén
en mot accisen svarande förhöjd tull kunna uttagas för fettemulsion. Kungl.
Maj :t bör sålunda genom särskild kungörelse kunna förordna, att sådan tull
skall utgå. Kommittén har under hand samrått med representanter för generaltullstyrelsen
om möjlighet att pålägga tull i nu avsedda fall. Härvid
framhölls från tullverkets sida, att fettemulsioner för närvarande kan bli
hänförliga till flera olika tullstatistiska nummer även om dylik vara i regel
hänföres till statistiskt nummer 292. Samtidigt påpekades dock, att praktiska
skäl talar för att dessa emulsioner nu sammanföres till ett särskilt statistiskt
nummer, eventuellt med olika tullsatser beroende på varutyp. Denna
anordning uppgavs vara tekniskt genomförbar.

I samråd med representanter för generaltullstyrelsen har kommittén jämväl
behandlat frågan om tullverkets framtida uppgifter i samband med en
avgiftsbeläggning enligt det av kommittén förordade systemet. Därvid klargjordes,
all tullverket icke bör uppbära i förslaget avsedda regleringsavgifter

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

utan att dess bestyr bör inskränka sig till att periodiskt lämna uppgifter
till jordbruksnämnden om verkställd införsel av fettråvaror och fettvaror.
Kommittén upplyser, att tullverkets representanter ur tullteknisk synpunkt
granskat kommitténs förslag till förordning angående regleringsavgift m. m.
och därvid förklarat, att detsamma ur tullverkets synpunkter torde kunna
genomföras.

Såsom förut framhållits har kommittén förutsatt, att det framdeles kan
bli nödvändigt att inom avgiftssystemet inrymma även vissa hel- och halvfabrikat,
innehållande avgiftsbelagda fettvaror. Med hänsyn till svårigheterna
att i detalj förutse vilka varor som framdeles måste innefattas i regleringssystemet,
bör enligt kommittén ifrågavarande författning ge Kungl.
Maj :t möjlighet att vidtaga sådana ändringar i regleringens omfattning,
som kan komma att erfordras.

Prisregleringen i fråga om inhemska oljeväxtprodukter m. m.

I sin promemoria behandlar kommittén slutligen frågan om prisregleringen
beträffande svenska oljeväxtprodukter. Kommittén har i detta avseende
övervägt, om man bör slopa det nuvarande systemet för avsättning av nämnda
produkter och i stället utvidga det föreslagna avgiftssystemet för importerade
fettvaror till att omfatta även den inhemska oljeväxtodlingen. Detta
skulle innebära, att oljefabrikerna får köpa de inhemska oljeväxtfröerna till
världsmarknadspris samt erlägga regleringsavgift för de vid bearbetningen
utvunna oljorna. Enligt kommitténs mening kan en sådan anordning under
normala tider tänkas innebära vissa fördelar. Kommittén anser emellertid,
att den icke kan genomföras vid nuvarande labila prisläge. Med hänsyn härtill
och då frågan om organisationen av oljeväxtprodukternas omhändertagande
och avsättning varit föremål för prövning av 1951 års riksdag, har
kommittén icke ansett sig nu böra föreslå någon ändring på förevarande
område.

För att man ej skall behöva bibehålla en särskild kassa — den s. k. clearingkassan
för fettråvaror —• uteslutande för avräkningar beträffande svenska
oljeväxtprodukter, bör enligt kommitténs mening redovisningen av inkomster
och utgifter även för dessa produkter ske över den av kommittén
förordade nya regleringskassan. Då det emellertid är av intresse att kunna
redovisa resultatet av statsmakternas verksamhet beträffande de inhemska
oljeväxterna, anser kommittén likväl, att inom regleringskassan inkomster
och utgifter, avseende de svenska produkterna, bör särskiljas från redovisningen
rörande de importerade varorna.

Kommittén påpekar vidare, att det vid tidpunkten för införandet av det
föreslagna systemet kommer att finnas vissa osålda kvantiteter av fettråvaror
och fettvaror, vilka inköpts för statens räkning med nuvarande clearingkassa
som garanti. Då dessa varupartier försäljes på den svenska marknaden
i skyrdd av den nya regleringsavgiften, kommer avvecklingen av lagren
att medföra vissa inkomster. Kommittén anser, att dessa inkomster, liksom

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

även den behållning som kvarstår i clearingkassan vid dennas avveckling,
bör tillföras den nya regleringskassan.

Kontrollstijrelsen har i skrivelsen den 22 april 1952 förklarat sig anse, att
kommitténs promemoria i fråga om oljeväxtregleringen bort kompletteras
med ett avsnitt av i huvudsak följande lydelse.

Organisationen av oljeväxtodlingen och därmed förbundna problem angående
oljeväxtprodukternas omhändertagande och avsättning har underställts
1951 års riksdag. Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig ha
anledning att nu taga upp dessa frågor till behandling, utan kommittén har
förutsatt att den nuvarande ordningen — vilken inledningsvis beskrivits i
promemorian — tills vidare skall bestå.

Jordbruksnämnden bör såsom hittills fastställa priserna på de vid bearbetningen
av oljeväxtfröerna framvunna fodermedlen. Pris för framvunnen olja
bör vid förbrukning inom landet däremot avvägas efter priserna på importerade
fetter och oljor, avgift inräknad, genom uttagande av en från den vanliga
importavgiften avvikande, av jordbruksnämnden fastställd särskild avgift
utöver garantipris för fröerna med tillägg för utvinnings- och andra
kostnader. Ojämnheter i fröernas oljehalt är icke något hinder härför, då
grundpriset på oljan vid leveranser från oljefabrikerna bör kunna bestämmas
på basis av genomsnittlig utvinning vid oljefabrikerna, vilket icke torde
erbjuda några svårigheter, då växlingarna i denna från år till annat i regel
understiger en procent.

Med det av kommittén föreslagna avgiftssystemet avses, som förut nämnts,
den nuvarande margarinaccisen komma att avvecklas. Detta innebär, att
man i stället genom avgiften på importerade fettråvaror kommer att bestämma
det margarinpris, som ur smörskyddssynpunkt anses önskvärt.

Nu gällande accissystem innebär, att beskattningen är likformig oberoende
av om i margarin m. m. ingår råvaror av svenskt eller utländskt ursprung.
Anledning torde saknas att i samband med den nu förordade omläggningen
vidtaga någon ändring på denna punkt. Med hänsyn härtill synes det
följaktligen vara erforderligt att på sätt nu skisserats påföra svenska vegetabiliska
fetter och oljor, som förbrukas inom landet, särskild avgift för
ernående av prisjämvikt i förhållande till importerade fettråvaror. Denna
avgift bör i likhet med vad som i det följande förordas beträffande importavgiften
på importerade oljor eller oljeråvaror uttagas vid leveranser från
oljefabrikerna och inlevereras direkt till statskassan.

Förekommande export av oljeväxtfrö eller olja bör som hittills ske genom
vederbörande odlareorganisationer respektive oljefabriker. Med hänsyn till
statens åtagande gentemot odlarna genom garantiprissystemet bör försäljningarna
godkännas av jordbruksnämnden. Vid export uppkommande vinster
av den inhemska oljeväxtodlingen bör inflyta till statskassan, lämpligen
under särskild titel. Eventuella förluster bör täckas med statsmedel som
ställes til] förfogande efter beslut av Kungl. Maj :t.

Med det nu förordade systemet synes den nuvarande clearingkassan efter
viss kortare övergångstid kunna helt avvecklas. För sådana varupartier, som
enligt nu gällande ordning genom fettimportföreningens och oljefabrikernas
försorg inköpts för statens räkning med clearingkassan som garant och som
vid tidpunkten för det nya systemets införande ännu icke försålts, torde
dock, främst av praktiska skäl, avräkning i en eller annan form böra ske
över clearingkassan. I samband med clearingkassans slutliga avveckling
överblivande medel torde böra överföras till statskassan om och i den män
ej annat särskilt föreskrivits.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Jordbruksnämnden avstyrker i skrivelsen den 22 april 1952 det av kontrollstyrelsen
sålunda framlagda förslaget. Till stöd härför uttalar nämnden,
att det nuvarande regleringssystemet beträffande de inhemska oljeväxtprodukterna
prövats under åtskilliga år och därvid fungerat tillfredsställande.
Vidare anför nämnden, att någon större principiell skillnad icke föreligger
mellan de i promemorian framlagda riktlinjerna för prisregleringen och styrelsens
förlag i ämnet. Nämnden anser, att skillnaden huvudsakligen består
däri, att enligt kontrollstyrelsens förslag differensen mellan garantipriset och
försäljningspriset uttages genom en konventionellt bestämd avgift, vilken
inlevereras direkt till statskassan, medan enligt promemorian den verkliga
differensen via regleringskassan tillföres staten. Nämnden understryker i
anslutning härtill, att valet av det system, som bör tillämpas i nu berörda
hänseenden, icke på något sätt kan inverka på bedömandet av frågan om
den inhemska odlingens omfattning eller om de betingelser, under vilka
en inhemsk oljeväxtodling bör förekomma.

Jordbruksnämnden anser sig emellertid kunna konstatera, att den av kontrollstyrelsen
förordade avgiftsbeläggningen av inhemska oljeprodukter, i
vart fall för närvarande, icke är praktiskt genomförbar. Upptagandet av
regleringsavgift på den svenska oljan förutsätter nämligen, att garantipriset
på frövaror regleras efter oljehalten. Så sker icke under nuvarande
förhållanden och enligt nämndens åsikt ligger det i vida fältet, när en
sådan ordning kan komma till stånd. Betalning efter oljehalt förutsätter,
att oljehalten i varje individuellt parti analyseras och att betalning sker
med ledning härav. Möjligheter att i praktiken använda ett sådant tillvägagångssätt
saknas emellertid ännu. Enligt nämndens mening är det icke heller
möjligt att såsom kontrollstyrelsen avsett bestämma grundpriset på oljan
vid leveransen från oljefabrik på hasis av genomsnittlig utvinning. Oljehalten
i enskilda fröpartier kan nämligen variera högst väsentligt. Slutligen
framhåller nämnden, att även det nuvarande labila läget på världsmarknaden
försvårar införandet av ett avgiftssystem för de svenska oljorna.

Kommittén har vid framläggandet av sina förslag förutsatt, att jordbruksnämnden
i den årligen återkommande skrivelsen till Kungl. Maj :t
med förslag angående prisregleringsåtgärder på jordbrukets område kommer
att lämna en redovisning för verksamheten på fettvaruregleringens område
såvitt angår dels uppkommande inkomster efter avdrag för restitutioner
och regleringsbidrag för den gångna delen av löpande budgetår ävensom beräkning
av dessa inkomster under återstående del av budgetåret dels ock
en uppskattning av det ekonomiska resultatet av det närmast kommande
budgetårets verksamhet. Om så skulle vara önskvärt av budgettekniska
skäl, torde jordbruksnämnden dessutom redan på hösten varje år kunna
lämna en preliminär beräkning såväl för löpande som nästkommande budgetårs
verksamhet.

Vid undertecknandet av kommitténs promemoria har en av de sakkunniga,
direktören Albin Johansson, avgivit en vid promemorian fogad sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

33

skild förklaring. iDäri framhåller han, att kommittén vid sitt utredningsarbete
varit bunden av gällande jordbrukspolitik, enligt vilken jordbrukarna
skall garanteras ett visst pris på matfett och smör. Med hänsyn härtill har
Johansson icke kunnat föreslå någon annan lösning av föreliggande problem
än att med hjälp av margarinpriset reglera smörkonsumtionen i förhållande
till margarinkonsumtionen. Vidare anför Johansson, hland annat,
att han — om kommittén varit obunden av givna direktiv — icke skulle ha
godtagit ett förslag, som innebär att margarinpriset hålles avsevärt högre
än vad som betingas av råvaru- och produktionskostnader. Enligt hans mening
kan det av samhällsekonomiska skäl vara motiverat, att jordbruket erhåller
ett stöd. Han ifrågasätter dock lämpligheten av att margarinkonsumenterna
skall bära bördan av smörprisregleringen. Kostnaderna för en avsättningsgaranti
för smör till av myndigheterna fastställt pris bör i stället
täckas skattevägen. Kontrollstyrelsens önskemål om sättet för redovisning
av regleringsavgifterna kan enligt Johanssons mening utan svårighet uppfyllas,
om skattemedel tages i anspråk för ekonomiskt stöd åt landets fettvaruproducenter.
Härigenom skulle även den fördelen vinnas, att den invecklade
och vid sin tillämpning svårbemästrade fettvaruregleringen kunde
slopas.

Remissyttrandena.

I några av de yttranden, som avgivits över fettråvarukommitténs förslag,
framföres vissa allmänna synpunkter på frågan om fettvaruregleringen.
Sålunda uttalar kommerskollegium, att det med hänsyn till den
betydelsefulla utvecklingen på fettvaruförsörjningens område under senare
år skulle ha varit motiverat att ompröva fettvaruregleringens grunder. Sveriges
industriförbund anför, att en omprövning av de allmänna riktlinjerna
för jordbrukspolitiken på fettvaruområdet enligt dess mening varit påkallad
i samband med omläggningen av regleringssystemet på området. Även Kooperativa
förbundet ger uttryck för samma tankegångar genom att hänvisa
till den av direktören Albin Johansson avgivna, vid kommittépromemorian
fogade förklaringen. Båda förbunden, liksom vissa andra remissinstanser,
framhåller i detta sammanhang, att de begränsat sina yttranden till att avse
det tekniska systemet för fettvaruregleringen.

Så gott som samtliga remissinstanser har i huvudsakliga delar tillstyrkt
kommitténs förslag. Endast handelskammaren i Göteborg har sålunda direkt
avstyrkt ett genomförande av förslaget. I åtskilliga gttranden framföres
emellertid erinringar beträffande olika detaljspörsmål.

Beträffande regleringens omfattning anför Sveriges lantbruksförbund,
att förbundet icke vill motsätta sig att linoljan lämnas utanför
regleringen. Förbundet understryker dock samtidigt vikten av att den
svenska produktionen av linolja vidmakthålles i erforderlig utsträckning och
i mån av behov erhåller stöd i annan ordning. Skånes handelskammare hem3
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 196.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ställer, att frågan om undantagande från regleringen av lågvärdig talg, benfett
och destruktionsfett blir föremål för prövning. Dessa varor torde nämligen
icke kunna användas för matfettsändamål.

Mot den föreslagna centraliseringen av fett varuimporten
har kritik riktats av ett flertal remissinstanser. Sålunda framhåller kommerskollegium,
att det ur allmänna handelspolitiska synpunkter är angeläget
att ha en såvitt möjligt fri utrikeshandel. Kollegiet anför härutöver följande.

Strävandena till liberalisering av handeln länderna emellan har fått en
alltmer ökad omfattning, och vårt land har också på olika sätt givit sin
anslutning till dessa strävanden. Ur denna synpunkt synes det angeläget att
man icke utan starka skäl bibehåller en central inriktning av utrikeshandeln.
Även när det gäller inrikeshandeln är det av vikt att icke från det allmännas
sida åtgärder vidtages, som kan verka hindrande på den kommersiella
samfärdseln. Det är uppenbart, att en sådan monopolställning, som ifrågavarande
förening skulle erhålla, konune att medföra en stark konkurrensbegränsande
effekt. Kollegium vill erinra om strävandena att eliminera konkurrensbegränsande
företeelser inom näringslivet. Även med hänsyn härtill
är det av vikt att man prövar, om förhållandena verkligen kräver en fortsatt
central inriktning av handeln på detta område.

Då det av kommittén förordade systemet med en för ifrågavarande
import bildad ekonomisk förening enligt kollegiets mening måste anses
väsentligt fördelaktigare än det nuvarande systemet, har kollegiet dock icke
velat motsätta sig kommitténs förslag i berörda del.

Däremot avstyrker samtliga handelskammare den föreslagna centraliseringen
av fettvaruimporten.

Sveriges industriförbund anser, att förslaget om importcentralisering icke
är på ett övertygande sätt motiverat. Enligt förbundets mening är en fullt
fri import synnerligen önskvärd på ifrågavarande område. Under förutsättning
att det anses nödvändigt att i vissa situationer företaga en begränsning
av importen och detta icke kan ske genom en lämplig avvägning
av regleringsavgiften, har förbundet dock icke något att erinra mot att importen
under en övergångstid förbehålles en för ändamålet bildad förening.
Förbundet anför i detta avseende följande.

Den kvantitativa begränsningen av importen bör emellertid utövas med
den allra största varsamhet, så att olägenheter därav för de berörda
företagen i möjlig mån undvikes. Inom den totala ram för importen, som
myndigheterna föreskriver, bör det ankomma på föreningen att i fall av
behov fördela det tillgängliga importutrymmet på olika företag och därvid
även att, såsom föreslagits i utredningen, delegera importrätt till föreningens
medlemmar. Importen får vidare icke inskränkas på sådant sätt,
att rätten för den tekniska industrien att åtnjuta världsmarknadspriser för
1''ettråvaror blir illusorisk.

Jämväl Sveriges grossistförbund finner det tveksamt, huruvida de av kommittén
anförda argumenten för en centraliserad import kan anses tillräckligt
bärande. Enligt förbundets mening torde världsmarknadspriserna även
under normala tider uppvisa ganska stora och snabba variationer. Förbundet
ifrågasätter om icke fri import — med därav följande möjligheter

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

för importörerna att själva bedöma prisfallsrisker på olika inköpsmarknader
och att individuellt bestämma tidpunkten för importen — är särskilt
betydelsefull när det gäller att uppnå ett gott inköpsresultat i såväl prissom
kvalitetshänseende. För den händelse icke några oöverstigliga hinder
av teknisk natur föreligger, bör därför enligt förbundets åsikt importen lämnas
helt fri. Förbundet anför vidare följande.

Skulle det visa sig ofrånkomligt att i enlighet med kommitténs förslag i
fortsättningen centralisera importen till en för ändamålet bildad ekonomisk
förening, måste denna göras öppen, så att alla företagare, som har
intresse därav, kan bli medlemmar. Detta gäller icke endast oljefabriker,
margarinfabriker och andra industriella fettkonsumenter utan även de handelsföretag,
som importerar av regleringen berörda varor.

Kooperativa förbundet förklarar sig icke ha något att erinra mot att importen
under en övergångstid centraliseras på det sätt kommittén föreslagit.
I motsats till nyss angivna organisationer delar förbundet nämligen
kommitténs uppfattning om svårigheterna att med hänsyn till de labila förhållandena
på världsmarknaden nu övergå till en fullt fri import. En sådan
frihet på importområdet anser förbundet icke nu praktiskt möjlig, då
hinder av valutamässig och handelspolitisk art föreligger för exporten till
andra länder. En fri import måste sålunda enligt förbundets mening ovillkorligen
förutsätta en motsvarande frihet för exporten av ifrågavarande råvaror
och produkter.

Det av kommittén förordade restitutionsförfarandet beträffande
avgifter, uttagna på fettvaror avsedda för tekniskt ändamål, behandlas
i några yttranden. Kommerskollegium uttalar betänkligheter mot
förslaget i denna del med hänsyn till restitutionsförfarandets omständliga
karaktär. Kollegiet motsätter sig dock icke förslaget, under förutsättning att
restitutionen blir ovillkorlig utom i den mån importavgiften är helt oväsentlig
för produktionskostnaderna. Sveriges industriförbund anser, att restitutionsrätten
rent principiellt bör tillkomma envar förbrukare av fettvaror
inom den tekniska industrien. Förbundet kan således icke acceptera kommitténs
tanke, att regleringsbidrag skall få utgå endast där bidraget är av
mera väsentlig betydelse för produktionskostnaderna eller där regleringsavgiften
utgör mer än en viss procent av den färdiga varans värde. Däremot
tillstyrker förbundet, att restitutionsrätten av praktiska skäl begränsas så,
att den avser vad som överstiger ett viss minsta belopp för varje fyraveckorsperiod.
Även Sveriges grossistförbund önskar en ovillkorlig restitutionsrätt
med möjlighet till sådan begränsning som förordas av industriförbundet.

Vad beträffar frågan om redovisningen av influtna avgiftsmedel
tillstyrkes kommitténs förslag i så gott som samtliga de gttrandcn,
vari denna fråga berörts. Handelskammaren i Norrköping anser dock i likhet
med kontrollstyrelsen, att avgiftsmedlen bör redovisas å budgeten eller
på liknande sätt.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Beträffande stödet åt olje växtodlingen i dess nuvarande utformning
framhåller Sveriges industriförbund, att den tillämpade ordningen
med lönebearbetning är otillfredsställande såtillvida, att lönen gjorts oberoende
av den kvantitet olja, som utvinnes vid bearbetningen. Denna och övriga
hithörande frågor bör enligt förbundet ytterligare övervägas. Även vissa
av handelskamrarna har framfört anmärkningar mot lönebearbetningen.
Med hänsyn till de erfarenheter, som under senare tid vunnits beträffande
bland annat exportförsäljningen av inhemska oljeväxtfröer och oljor, anser
Sveriges Lantbruksförbund det vara önskvärt, att en mera tillfredsställande
ordning kommer till stånd på ifrågavarande område. Då hithörande
frågor enligt förbundets mening icke står i sådant samband med kommitténs
förslag i övrigt att de måste behandlas gemensamt med dessa, har förbundet
för avsikt att i annat sammanhang återkomma till frågan om handeln
med svenska oljeväxtprodukter.

Beträffande den tulltekniska redovisningen understryker
Sveriges grossistförbund vikten av att denna avpassas så, att de varor,
som är avgiftsbelagda, redovisas under separata statistiska nummer. Det
är sålunda enligt förbundet önskvärt, att den svenska tulltaxans rubriker
i samband med att importavgiftssystemet införes omarbetas i syfte att klart
åtskilja de avgiftsbelagda varorna från andra varor.

I sitt yttrande anför generaltullstyrelsen, att det ur tullverkets synpunkt
icke finns några principiella erinringar mot kommittéförslaget. Styrelsen
behandlar därefter huvudsakligen den av grossistförbundet berörda frågan
och liknande spörsmål samt anför härvidlag bland annat följande.

Det är ur tillämpningssynpunkt angeläget att i Kungl. Maj :ts förordnanden
angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror de avsedda
produkterna såvitt möjligt blir angivna på ett så tydligt sätt, att någon tvekan
ej behöver uppstå, huruvida en till tulltaxering föreliggande vara är
införselreglerad eller ej. För samtliga varuslag bör därför i författningen
angivas statistiskt nummer jämte varubenämning och varubeskrivning i erforderlig
omfattning. Vidare bör införselregleringen omfatta samtliga till
ett och samma statistiska nummer hänförliga varor, därest det skulle möta
avsevärda svårigheter att särskilja olika under samma nummer fallande
varor. V &;

Generaltullstyrelsen framför vidare vissa synpunkter på sådana detaljfrågor,
som sammanhänger med varuangivningen samt utformningen i
övrigt av de författningar som förutsättes skola utfärdas i samband med
att det nya regleringssystemet genomföres. Då dessa synpunkter i huvudsak
beaktats vid utarbetandet av vissa författningsförslag, som torde få underställas
riksdagen, synes det icke vara behövligt att här redogöra för vad
generaltullstyrelsen anfört i förevarande hänseenden.

I detta sammanhang torde slutligen böra nämnas, att det gemensamma
nordiska utskottet för ekonomiskt samarbete i skrivelse den 7 oktober 1952
hemställt, att fettråvarukommitténs förslag skall genomföras. Till stöd för

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

37

sin framställning anför utskottet, att det vid sammanträde bland annat diskuterat
frågan om en gemensam nordisk marknad för produkter från den
kemiska industrien. Därvid konstaterades, att den olika prissättningen å
linolja och vissa andra tekniska fetter i de nordiska länderna utgör ett
hinder när det gäller att åstadkomma ett samarbete på området. Ett förverkligande
av kommitténs förslag — som syftar till att skapa en från den
allmänna fettvaruregleringen obunden marknad för linolja samt i övrigt
sådana förhållanden, att animaliska och vegetabiliska fetter för tekniska
ändamål kommer att prissättas efter världsmarknadsnivån — skulle därför
enligt utskottets mening starkt underlätta det nordiska samarbetet inom
den kemiska industrien.

Departementschefen.

Enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken skall från statsmakternas sida eftersträvas, bland annat,
att genom prispolitiska medel för jordbruksbefolkningen åstadkomma en
med andra befolkningsgrupper likvärdig inkomststandard. En av de viktigare
förutsättningarna för att nå detta mål angavs vara, att jordbrukets inkomster
av smörproduktionen blev tillfredsställande. I den mån godtagbara
förutsättningar för en export icke förelåg, skulle därför avsättningen av
smör inom landet till skäligt pris skyddas.

Det är uppenbart, att ett stöd åt smörproduktionen icke kan upprätthållas,
om man icke samtidigt vidtager åtgärder för att efter marknadsläget anpassa
prisrelationen mellan å ena sidan smör samt å andra sidan margarin
och övriga varor, som kan ersätta smör. Såsom framgår av den förut lämnade
redogörelsen har i sådant syfte införts ett accissystem, som för närvarande
omfattar konstister, matolja och annat ersättningsmedel för smör
eller flott. Till skydd för avsättningen av grädde har vidare accis införts
å fettemulsion. Å margarin utgår däremot numera icke någon accis. Vid sidan
av detta system regleras priserna på vissa fettvaror, däribland sådana,
som är grundläggande vid margarintillverkningen, genom ett särskilt clearingförfarande
i förening med en viss centralisering av importen av sådana
varor ävensom beslag därå samt reglering av handeln på området. Såsom
fettråvarukonunittén framhållit tillkom dessa åtgärder ursprungligen i syfte
att bemästra de försörjnings- och prisproblcm, som uppstod i samband med
det senaste världskriget. Sedermera har de emellertid kommit att ingå som
ett led i den statliga jordbruksregleringcn, i det att som riktlinjer för clearingpriserna
tages de priser, som genom statsmakternas beslut i fråga om
de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område skall gälla för inhemska
fetter. Clearingen avser numera svenskt oljeväxtfrö och olja av sådant frö
ävensom margarin samt följande importerade varor, nämligen margarinråvaror
vare sig importen sker i form av oljehaltiga fröer och frukter eller
såsom olja, linfrö och linolja samt vissa tvätt- och rengöringsmedel. Clearingförfarandet
omfattar även vissa fettsyror.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Det nuvarande regleringssystemet är emellertid behäftat med betydande
svagheter, framför allt såvitt angår möjligheterna till kontroll. I fråga om
accisförfarandet sammanhänger olägenheterna till stor del med den omständigheten,
att accis utgår efter varans användningsområde och icke efter dess
beskaffenhet. Till belysande härav har kommittén framhållit, att raffinerad,
flytande vegetabilisk olja är belagd med accis i fall, då den användes
till matnyttigt ändamål, men är fri från accis, därest den begagnas för tillverkning
av matnyttig vara, som utgör ett självständigt föremål för accis.
Sådan olja är icke heller belagd med accis, då den användes till annat än
matnyttigt ändamål. På liknande sätt förhåller det sig i fråga om kokosolja,
medan palmkärnolja, som i stor utsträckning kan ersätta denna, över
huvud icke är belagd med accis.

Andra svårigheter beror därpå, att accisen fungerar såsom en tillverkningsavgift
med påföljd, att alla företag, som tillverkar accisbelagd vara,
bör bli föremål för kontroll. Som kommittén anfört är det emellertid omöjligt
att utöva en effektiv tillsyn, då det gäller en mängd små företag, varför
accisskyldigheten måst begränsas till att avse dem, som tillverkar varan för
försäljning. Jag delar kommitténs uppfattning, att det är stötande, att accisplikten
därigenom kommer att drabba den, som tillverkar viss vara för försäljning,
men icke den, som tillverkar samma vara för vidare bearbetning
eller användning i egen rörelse.

Svårigheterna att kontrollera utgörandet av accisen har gjort sig gällande
långt tidigare och föranledde redan år 1939 Kungl. Maj :t att uppdraga åt
kontrollstyrelsen att utreda frågan om accisbeläggning av sådana ersättningsmedel
för smör eller flott, vilka icke var accisbelagda enligt då gällande bestämmelser.
Emellertid medförde den statliga reglering av import samt tillverkning
och förbrukning av fettvaror, vilken genomfördes under det andra
världskriget, att kontrollsvårigheterna i stort sett undanröjdes. Till följd därav
behövde utredningen icke fullföljas. Sedan numera handeln på fettvaruområdet
i viss utsträckning erhållit lättnader, har svårigheterna åter aktualiserats.

Även clearingförfarandet lider av vissa svagheter. Detta förfarande omfattar
sålunda såsom framgår av det förut anförda endast vissa vegetabiliska
fetter samt härdad valolja. Andra animaliska fetter än sistnämnda olja —
t. ex. slakterifett — faller däremot icke därunder, trots att de i stor utsträckning
är utbytbara mot de nyssnämnda fetterna. Såsom en väsentlig brist
framhåller kommittén vidare, att förfarandet icke löser ett så väsentligt
spörsmål som hur den tekniska industrien i mån av behov skall kunna befrias
från råvarufördyring. Härtill kommer, att förfarandet icke torde kunna
upprätthållas utan stöd av beslag eller liknande. De krisförfattningar, som
reglerar dylika ingripanden, har emellertid i huvudsak tillkommit i helt
andra syften och torde därför komma att upphöra att gälla efter hand som
dessa syften blir inaktuella. Vid nu angivna förhållanden synes icke heller
clearingförfarandet utgöra någon lämplig anordning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén funnit, att det nuva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

39

rande regleringssystemet icke längre bör tillämpas. Jag delar denna uppfattning.
Det är emellertid uppenbart, att ett regleringsförfarande behövs även
för framtiden. Olika möjligheter är tänkbara beträffande utformningen av
det nya systemet men valet mellan dem är av skilda anledningar ganska
beskuret. Efter överväganden har kommittén stannat för att föreslå, att
smörskyddet i fortsättningen skall anordnas på så sätt, att importen av
utländska fettråvaror och fettvaror släppes i princip fri men belägges med
en särskild avgift.

Enligt det framlagda förslaget skall regleringssystemet utformas så, att
viss avgift får uttagas inom en av statsmakterna fastställd ram. Det förutsättes,
att jordbruksnämnden — i likhet med vad som gäller dylika avgifter
i övrigt på jordbrukets område — bemyndigas att fastställa avgifternas storlek
ävensom att uppbära dessa. Med hänsyn till att fettvaror för beredning
av matfett är i stor utsträckning utbytbara mot varandra, skall enligt förslaget
i princip alla fettråvaror och fettvaror av animaliskt och vegetabiliskt
ursprung omfattas av avgiftsbeläggningen. Undantag avses endast skola göras
för sådana varor, som icke alls eller i vart fall icke ekonomiskt är användbara
för matnyttigt ändamål.

Som regel skall avgiften erläggas i samband med importen av varan. Vid
import av oljehaltiga fröer och frukter, som skall bearbetas inom landet, avses
dock avgiftsskyldighet skola inträda först vid leverans från oljefabrik
till köpare av den framvunna oljan. Ett restitutionsförfarande avses vidare
skola införas i fråga om importerade varor, vilka användes för sådant tekniskt
ändamål, som icke omfattas av avgiftsbeläggningen. En motsvarighet
till restitutionsbeloppet skall lämnas för inhemskt slakterifett, om detta användes
för icke avgiftsbelagt ändamål. Restitution skall även kunna äga rum
vid reexport. Därjämte skall möjlighet finnas att vid export av vegetabiliska
oljor och andra fetter av inhemskt ursprung lämna regleringsbidrag, uppgående
högst till motsvarande restitutionsbelopp. Slutligen må framhållas,
att enligt förslaget raffinaderier och margarinfabriker skall för inneliggande
lager vid höjning av importavgifter inbetala det belopp, som motsvarar höjningen,
samt vid sänkning av avgiften erhålla motsvarande restitution.

Det nu angivna systemet synes medge en lämplig lösning av uppgiften
att å ena sidan i enlighet med 1947 års riksdagsbeslut skydda avsättningen
av den inhemska smörproduktionen och å andra sidan bereda näringslivet
största möjliga frihet och utrymme för konkurrens. Såsom framgår av den
lidigare lämnade redogörelsen erhåller man vidare genom den föreslagna
anordningen möjlighet att skydda den inhemska oljeväxtodlingen i den utsträckning,
som årligen fastställes i samband med prövningen av oljeväxtpriserna.
De kontrollsvårigheter, som enligt vad förut anförts vidlåder det
nuvarande regleringssystemet, skulle i huvudsak försvinna; endast i fråga
om restitutionsförfarandet torde sådana komma att kvarstå i någon anmärkningsvärd
omfattning. Jag vill därför förorda, att det nu tillämpade
accis- och clearingförfarandet skall ersättas med ett system, innefattande
eu särskild avgiftsbeläggning av fetter och oljor. Beträffande den närmare
utformningen av systemet får jag framhålla följande.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Vad först angår regleringens omfattning har framhållits, att
det i allmänhet icke är möjligt att draga en klar gräns mellan de fettämnen,
som är avsedda för tillverkning av livsmedel, och de, som skall användas
för tekniskt bruk. Bland annat på grund härav synes det även enligt min
mening vara påkallat att i enlighet med kommitténs förslag belägga samtliga
animaliska och vegetabiliska fetter med avgift och utforma avgiftssystemet
så, att möjlighet finnes att helt eller delvis befria fetterna för tekniskt
bruk från den fördyring, avgifterna innebär. I likhet med kommittén
anser jag vidare, att linfrö och icke härdad linolja, som för närvarande är
föremål för prisclearing, skall lämnas utanför regleringen med hänsyn till
de komplikationer, som eljest skulle uppstå. Frågan om stöd åt den inhemska
produktionen av linolja torde få upptagas i annat sammanhang. Därjämte
torde höra undantagas sådana varor, som icke är ekonomiskt användbara
som ingrediens i matfett, t. ex. degras och annat garverifett samt
kinesisk och japansk träolja. Likaledes synes ullfett, lanolin och ricinolja
böra falla utanför regleringen.

Att närmare än vad jag nu angivit bestämma regleringssystemets omfattning
synes för närvarande icke lämpligt. För att möjliggöra en smidig anpassning
efter växlande behov torde det emellertid vara behövligt, att Kungl.
Maj :t erhåller bemyndigande att förordna, att fettvaror, som icke längre
bör omfattas av regleringen, skall undantagas därifrån liksom även att
ytterligare sådana varor skall införas därunder.

Vad härefter angår avgiftsbeläggningen delar jag kommitténs
uppfattning, att riktpunkten bör vara att största möjliga frihet lämnas handeln
samt att den administrativa apparaten begränsas så mycket som möjligt.
Mot dessa önskemål måste emellertid vägas kravet på att systemet skall
vara funktionsdugligt och erbjuda nöjaktiga kontrollmöjligheter. Den största
svårigheten erbjuder härvid frågan om utformandet av lämpliga anordningar,
som möjliggör befrielse från avgift på varor för tekniskt ändamål. Kommittén
har härvidlag föreslagit ett restitutionsförfarande. I och för sig är det
givetvis icke tillfredsställande med ett dylikt förfarandet, vilket ju innebär,
att avgifter uppbäres för att senare återställas. Emellertid är det enligt min
mening än mer otillfredsställande, om man för att undvika eller begränsa
restitutionsförfarandet skulle införa ett system med auktorisering eller
registrering av importörerna. Jag har därför kommit till samma uppfattning
som kommittén, nämligen att det lämpligaste systemet är, att en
generell avgiftsbeläggning äger rum vid importen och restitution av den erlagda
avgiften lämnas i de fall, där avgift ej skall utgå.

Det föreslagna regleringssystemet innebär, att statsmakterna skall fastställa
den ram, inom vilken regleringsavgift må uttagas. Det synes lämpligt,
att Kungl. Maj :t i likhet med vad som gäller beträffande andra importavgifter
på jordbrukets område skall äga bemyndiga jordbruksnämnden att
inom denna ram bestämma och uppbära avgifterna. Jag delar även kommitténs
uppfattning, att det är önskvärt att söka upprätthålla en för skilda
varuslag enhetlig avgift, eftersom man därigenom undviker att med regle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

41

ringen påverka den tekniska utvecklingen. Speciella förhållanden torde dock
kunna föranleda avvikelser från denna princip. Jag är också av den meningen,
att avgifterna under stabila marknadsförhållanden bör hållas oförändrade
under så långa perioder som möjligt. Det hör sålunda vara tillfyllest,
om man genom avgifterna åstadkommer den önskade prisskillnaden
mellan smör och margarin genomsnittligt under ett regleringsår.

Vad förslaget innehåller beträffande tidpunkten för erläggandet
av avgift har jag intet att erinra mot. Jag kan även ansluta mig till
vad kommittén anfört i fråga om verkningarna av förändringar
i avgifterna. Även enligt min mening synes det lämpligt att nöja sig
med att låta dylika medföra värdereglering av de större lagren. Raffinaderiernas
och margarinfabrikernas lager bör sålunda utan tvekan röna
inverkan därav. Den övriga livsmedelsindustriens och den tekniska industriens
lager synes däremot i stor utsträckning kunna undantagas därifrån.
En dylik inskränkning torde stå i överensstämmelse med den ordning, som
gäller vid nuvarande system med clearingpriser. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
att utfärda generella bestämmelser om i vilken omfattning efterreglering
skall ske.

Den föreslagna restitutionsrätten har icke mött några principiella
erinringar från remissinstansernas sida. Däremot har kommitténs uttalanden
om tänkbara begränsningar däri för att nedbringa antalet restitutionsansökningar
mött invändningar. Ur principiell synpunkt är det givetvis
önskvärt, att restitutionsrätten skall komma samtliga företagare inom tillverkningsområdet
till godo. Ä andra sidan kan man enligt min mening icke
bortse från vad kommittén framhållit, nämligen att det ur administrativ
synpunkt är angeläget, att antalet ansökningar icke blir alltför stort. En
avvägning mellan dessa synpunkter måste därför komma till stånd. Det
synes därvid enligt min uppfattning nödvändigt, att rätten till restitution
icke inskränkes på sådant sätt, att vissa branscher eller företagare får
grundad anledning att känna sig vara föremål för administrativt godtycke.
Ifrågavarande avvägning bör med beaktande härav verkställas av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Av
praktiska skäl torde restitutionsrätten böra begränsas till att avse vad som
överstiger ett visst belopp, exempelvis 50 kronor per fyraveckorsperiod. I
samband därmed bör även uppmärksammas, att möjligheterna att erhålla
restitution måste förknippas med viss skyldighet att avgiva regelbunden redovisning
till jordbruksnämnden. För att försvåra möjligheterna till spekulation
torde såsom kommittén framhållit restitution böra lämnas på grundval
av medeltalet av de avgifter, som gällt under en tillverkningsperiod av fyra
veckor.

Med hänsyn till syftet med avgiftsbeläggningen bör restitution förekomma
i fråga om avgift för fettvara, som i bearbetat eller obearbetat skick
reexporteras. Även oljor och fettcr av inhemskt ursprung exporteras emellertid.
Då man i många fall icke kan skilja på om utländsk eller inhemsk rå -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

vara kommit till användning vid tillverkningen av viss exportvara, synes det
vara nödvändigt, att det ges möjlighet att vid export av dessa varor lämna ett
regleringsbidrag, motsvarande högst den restitution, som utgår vid reexport
av importerade varor. Av liknande skäl bör även regleringsbidrag lämnas
för inom landet framvunna fetter och fettråvaror, som kommer till användning
för annat än matnyttigt ändamål.

Tullverkets befattning med regleringen kommer att inskränka sig till att
periodiskt lämna uppgift till jordbruksnämnden om verkställd införsel av
fettråvaror och fettvaror. Som tullverket framhållit i sitt yttrande över förslaget
är det givetvis av vikt, att tvekan ej behöver uppstå, huruvida en till
tulltaxering föreliggande vara är införselreglerad eller ej. Tulltaxans rubriker
bör därför anpassas så, att de avgiftsbelagda varorna blir klart avskilda
från andra varor. Vid meddelande av förordnande om införselreglering
eller uttagande av regleringsavgift för viss vara eller varugrupp bör
statistiskt nummer alltid utsättas.

Innan jag övergår till redovisningen av avgiftsmedlen, torde jag något
1a uppehålla mig vid frågan om den inhemska oljeväxtproduktionen.
Denna produktion är för närvarande organiserad som en
kontraktsodling med av statsmakterna för varje produktionsår fastställda
garantipriser till odlarna. Den år 1951 bildade föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
har till uppgift att köpa allt oljeväxtfrö till garantipris,
ombesörja torkning av fröet och till självkostnadspris sälja till oljefabrikerna
den del av skörden, som icke disponeras för utsäde och export. Priserna
på de vid bearbetningen framvunna produkterna fastställes av jordbruksnämnden.
Export av oljeväxtfrö och olja sker genom vederbörande odlareorganisationer
eller oljefabriker. Jordbruksnämnden måste dock godkänna
exportpriserna på grund av statens åtagande gentemot odlarna genom garantiprissystemet.
Av samma skäl måste vinster och förluster å odlingen
avräknas över den inom nämnden inrättade clearingkassan för fettvaror.
Det skulle enligt min uppfattning i och för sig te sig tilltalande, om det nuvarande
systemet för avsättningen av de inhemska oljeväxtprodukterna
kunde slopas och det föreslagna avgiftssystemet för importerade fettvaror
utvidgas till att omfatta även de ur inhemsk odling framvunna oljorna.
Jag delar emellertid kommitténs åsikt, att denna ordning icke torde kunna
genomföras i nuvarande labila prisläge. Därtill kommer att frågan om organisationen
av oljeväxtodlingens omhänderhavande och avsättning varit
föremål för prövning så sent som vid 1951 års riksdag. Det synes mig icke
lämpligt att i vart fall för närvarande göra några ändringar i ett så nyligen
antaget system. Såsom en del remissorgan påpekat, torde emellertid det nuvarande
systemet icke vara helt tillfredsställande i alla avseenden. Såsom
exempel härpå kan angivas formen för exportförsäljningen samt lönebearbetningen
av fröerna. Emellertid har jag kommit till den slutsatsen, att
dessa frågor icke står i sådant samband med kommitténs förslag, afl ett
ställningstagande till detta behöver uppskjutas för deras skull. Jag föreslår
fördenskull, att den nuvarande ordningen skall bibehållas i förevarande
dei.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

43

Vad härefter angår redovisningen av avgiftsmedlen har
det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkt förslaget, att dessa medel
skall inlevereras till en särskild clearingkassa. Över denna föreslås även
redovisningen av inkomster av och utgifter för de inhemska
olj eväxtprodukterna skola ske, därvid dessa dock
bör särskiljas från avgiftsmedlen i samband med importen med hänsyn till
intresset av att kunna redovisa resultatet för statsverkets del av den inhemska
oljeväxtregleringen.

En på detta sätt organiserad redovisning innefattar åtskilliga fördelar.
Det oaktat delar jag kontrollstyrelsens uppfattning i den del den innebär,
att de på importen belöpande avgiftsmedlen bör direkt tillföres statskassan
över riksstatens inkomstsida. Av budgettekniska skäl synes nämligen en
dylik anordning vara att föredraga. Vid sådant förhållande bör med regleringen
sammanhängande utgifter bestridas från ett därför anvisat riksstatsanslag.
Dock torde vissa utgifter böra direkt belasta inkomsttiteln för
avgifterna, nämligen restitutioner av avgifter för fett, som använts för tekniskt
ändamål eller — i den mån Kungl. Maj:t så förordnar — vid tillverkning
av exportvaror, ävensom s. k. regleringsbidrag för inhemska fettvaror,
som använts för icke avgiftspliktigt ändamål. Jag förordar sålunda,
att kontrollstyrelsens förslag genomföres i denna del. Däremot har jag icke
någon erinran mot att inkomsterna av de inhemska olj eväxtprodukterna
tills vidare skall inlevereras till clearingkassan för fettvaror. Under budgetåret
1953/54 bör dessa inkomster få användas till att täcka förluster på den
statliga garantien för 1953 års oljeväxtodling. Jag torde få återkomma till
dessa frågor i samband med det förslag, jag ämnar framlägga till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret 1953/54.

Kommitténs förslag att man icke omedelbart skall övergå till en fullständigt
fri import av fettråvaror och fettvaror utan under en öve rgångstid
ge ensamrätt till import åt en för ändamålet särskilt
bildad ekonomisk förening har kritiserats av flera remissinstanser.
Denna inställning till bibehållandet av en centraliserad importhandel
på ifrågavarande område synes i och för sig vara förståelig. Onekligen
skulle en sådan förening få en monopolställning, som skulle kunna medföra
en icke önskvärd konkurrensbegränsande effekt. Emellertid måste föreningen,
vilket framgår av kommitténs förslag, driva sin verksamhet i nära samförstånd
med jordbruksnämnden. Genom denna nära förbindelse med en
statlig myndighet, som på området i fråga har att tillvarataga de samhälleliga
intressena, torde förhindras, att (monopolställningen utnyttjas på ett
skadligt sätt. Därtill kommer, att konkurrensviljan bör kunna komma till
uttryck inom föreningen, då medlemskap i denna lämpligen bör stå öppet
för en så vid krets som möjligt av industriella fettkonsumenter och föreningen
bör kunna delegera sin importrätt till dessa. Olägenheterna av en
centraliserad import torde därför enligt imin uppfattning icke bli alltför

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

allvarliga. För bildandet av en dylik förening talar bland annat, att möjligheten
att upprätthålla relativt stabila råvarupriser på den svenska marknaden
måste betecknas som betydligt större vid en på angivet sätt ordnad
import än om densamma lämnas helt fri. Eftersom någon enskild import
av fettråvaror knappast förekommit under de sistförflutna tio åren, måste
därtill en omedelbar övergång till helt fri import komma att medföra vissa
omställningsproblem, som torde bli svåra att bemästra. För min del vill
jag därför biträda kommitténs förslag. Jag vill emellertid framhålla, att
frågan bör upptagas till förnyad prövning, sedan föreningen verkat under
någon tid och möjlighet finnes att säkrare bedöma på vad sätt och i vilken
ordning ett ytterligare frigörande av importen utav fettvaror kan komma
till stånd.

Vad angår föreningens närmare gestaltning har Sveriges grossistförbund
icke funnit sig tillfredsställt med att kommittén som medlemmar i föreningen
endast räknat med oljefabrikerna, margarinfabrikerna, raffinaderierna
och andra industriella fettkonsumenter. Förbundet har ansett, att föreningen
bör göras öppen, så att alla företagare som kan ha intresse därav får
bli medlemmar. Utöver de av kommittén nämnda kategorierna bör sålunda
enligt förbundet även handelsföretag, som importerar av regleringen berörda
varor, kunna bli medlemmar. För min del finner jag det dock knappast
påkallat att nu medge medlemskap utöver de kategorier, kommittén
tänkt sig. Skulle behov därav uppkomma, bör givetvis frågan upptagas till
ny prövning. Det torde därvid få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de
åtgärder, som kan anses påkallade.

I övrigt synes de av kommittén angivna riktlinjerna för föreningens verksamhet
väl ägnade att tjäna föreningens syfte. Sålunda bör jordbruksnämnden
— i den mån så erfordras för att skydda den inhemska oljeväxtodlingen
— få möjlighet såväl att begränsa rätten för föreningen att importera
fettvaror och för oljefabrikerna att inom landet använda eller till annan
överlåta av importerade fettråvaror framställda fettprodukter som att ålägga
föreningen att verkställa import, som befinnes nödvändig för att säkerställa
försörjnings- och prisregleringsintressen.

Det föreslagna regleringssystemet innebär, att accisförfarandet kan slopas
för margarin och konstister samt bageri- och matolja. Det smörskydd,
som skapas, är emellertid icke tillfyllest för att skydda avsättningen av
grädde. På grund av att utjämningsavgift uttages är nämligen priset på
grädde i förhållande till däri ingående mjölkfett betydligt högre än priset på
smör. I likhet med kommittén finner jag det därför även i fortsättningen
nödvändigt med en särskild accis på flytande fettemulsioner.
Däremot synes icke bakhjälpmedel och andra ersättningsmedel böra beläggas
med någon särskild accis. Den totala accisen för fettemulsion, som håller
mer än 15 procent fetthalt, utgör för närvarande en krona 25 öre per
kilogram. Någon mera avsevärd förhöjning härav torde ej behöva komma

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

45

i fråga. Det högsta belopp, vartill accisen av Kungl. Maj:t må bestämmas,
torde därför lämpligen böra fastställas till två kronor per kilogram.

Jag finner sålunda, att den nu gällande förordningen om accis å margarin
och vissa andra fettråvaror bör upphävas och på sätt kommittén föreslagit
ersättas av en förordning om accis å fettemulsion. I konsekvens härmed
bör Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande att dels lägga avgift jämväl på margarin,
som användes för framställning av ersättningsmedel för grädde, dels
ock förordna att en mot accisen svarande förhöjd tull för fettemulsion skall
uttagas. Jag delar även kommitténs åsikt, att det framdeles kan bli nödvändigt
att inom det förut angivna avgiftssystemet inrymma vissa hel- och
halvfabrikat, som innehåller avgiftsbelagda fettvaror och att Kungl. Maj :t
— med hänsyn till svårigheterna att i förväg i detalj förutse vilka dessa
fabrikat kan bli -— bör ha möjlighet att vidtaga sådana ändringar i regleringens
omfattning, som kan visa sig nödvändiga.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till dels förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m., dels förordning om accis å fettemulsion m. m., dels ock
förordning angående avgift för margarin som användes för framställning av
fettemulsion m. m. Förslagen torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förut omförmälda förslag till

1) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.;

2) förordning om accis å fettemulsion m. m.;

3) förordning angående avgift för margarin som användes
för framställning av fettemulsion in. m.; samt

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för genomförande av ett tekniskt system för stödet av den
inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit i det
föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Bertil Persson.

537334. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag