Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 (Proposition 1956:193 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Nr 193

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen
den 26 februari 195b (nr 72) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker och
vin; given Stockholms slott den 26 oktober 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
samt 5 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker och vin.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 193

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen
den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. samt 5 §'' förordningen den 26 februari
1954 angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och
vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

1 mom. Omsättningsskatt upptages---2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om alkoholhalten
är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt
7 kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin, — —• — av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres —--varornas utminutering.

5 §

För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp, motsvarande för spritdrycker 33 procent
och för starkvin 30 procent av varornas utminuteringspris.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 5 november
1956. Därvid skall tillika iakttagas följande.

1. Det åligger detaljhandelsbolaget att erlägga skatt för sitt lager av spritdrycker
klockan 12 natten mellan den 4 och 5 november 1956 med belopp
motsvarande skillnaden mellan den omsättningsskatt bolaget erlagt och den
omsättningsskatt som skulle hava utgått enligt denna förordning. Beloppet
skall senast den 31 december 1956 insättas å kontrollstyrelsens postgirokonto
eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens
räkning. Detaljhandelsbolaget skall vidare senast samma dag till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift angående nämnda lager.

2. Den, till vilken detalj handelsbolaget överlåtit rätt till årsutskänkning
av spritdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker
vid tiden för utskänkningens avslutande den 5 november 1956 med belopp
motsvarande skillnaden mellan det pris som till detalj handelsbolaget erlagts
för lagret och det pris som skulle hava utgått vid tillämpning av bestämmelserna
i denna förordning.

Det åligger utskänkningsinnehavaren att dels senast den 12 november
1956 till kontrollstvrelsen inkomma med en till riktigheten bestyrkt, specificerad
uppgift angående nämnda lager, dels ock inom två månader från 1

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se 1955:114.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

förordningens ikraftträdande till detaljhandelsbolaget erlägga å lagret belöpande
skatt. Bolaget har att senast den femtonde dagen i nästföljande
månad inleverera beloppet till statsverket i den ordning som angives i första
punkten.

Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, som avses i andra stycket,
mindre myckenhet än han innehaft vid den i första stycket angivna tidpunkten,
gälle vad i skattestrafflagen är för motsvarande fall stadgat.

Underlåter någon att inom stadgad tid avlämna uppgift, som avses i
andra stycket, äger kontrollstyrelsen vid lämpligt vite förelägga den försumlige
att fullgöra sin skyldighet. Erlägges ej här avsedd lagerskatt för
spritdrycker inom föreskriven tid, må skatten utmätas hos utskänkningsinnehavaren
med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning
fastställer densamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kegenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 26 oktober 1956.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder mot
spritmissbruket samt anför därvid följande.

I. Inledning

När statsmakterna år 1954 antog nya riktlinjer för nykterhetspolitiken,
innebärande bl. a. att motbokssystemet skulle avskaffas, stod det klart att
man hade att räkna med en övergångstid med stegrad spritkonsumtion och
ökat missbruk. Åtgärder av olika slag beslöts också i syfte att mildra
dessa svårigheter. Jag vill här erinra om att avsevärda resurser redan
fr. o. m. den 1 juli 1954 ställdes till förfogande för uppbyggnad av de positiva
åtgärder, på vilka tyngdpunkten i den nya nykterhetspolitiken skulle
vila, i form av ökade bidrag till nykterhetsorganisationernas upplysningsverksamhet,
anslag till ungdomssociala åtgärder samt betydligt höjda anslag
till nykterhetsvården. Vidare har en omfattande kampanj för ansvar
och nykterhet genomförts under den första övergångstiden med stark anslutning
från organisationer och folkrörelser.

Den friare försäljningen av rusdrycker tog sin början den 1 oktober 1955
och har således pågått omkring ett år. Det kan nu konstateras, att de första
månaderna inte företedde anmärkningsvärda drag. Den från många håll
motsedda branta stegringen i konsumtionen inträdde inte. Men konsumtionsstegringen
var likväl betydande, omkring en tredjedel jämfört med
motsvarande tid under 1954, och redan från början framträdde tecken på
en avsevärd stegring av missbruket. Denna har blivit så stor att de nykterhetsvårdande
myndigheterna ställts inför allvarliga problem. Utvecklingen
har under det gångna året förlöpt i stort sett i samma banor. Den höga konsumtionen
kvarstår, och skadeverkningarna av det ökade missbruket har
allteftersom tiden gått framträtt med ökad skärpa. Några tecken till åter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

gång kan ännu inte skönjas. Häri ligger det mest oroande draget i utvecklingen.
En fortsatt konsumtion och ett kvarblivande missbruk under längre
tid på nuvarande höga nivå kan medföra allvarliga bestående skadeverkningar.
Under dessa förhållanden anser jag, även om det kan sägas att vi
alltjämt befinner oss i den förutsedda övergångsperioden, inte försvarligt
att underlåta att vidta åtgärder för att hejda spritmissbruket och påskynda
den avsedda nedgången av konsumtion och alkoholskador.

Jag kommer till en början att lämna en närmare redogörelse för utvecklingen
efter den 1 oktober 1955 och vissa andra förhållanden som kan ge
underlag för en bedömning av den föreliggande frågan. Såsom framgår av
det följande synes den enda tillräckligt snabbt verkande åtgärden vara att
böja spritskatterna. Därför skall även en redogörelse lämnas för gällande
bestämmelser rörande dessa skatter.

II. Spritkonsumtionen efter den 1 oktober 1955, m. m.

Under den tid då motbokssystemet tillämpades i Sverige var försäljningen
av spritdrycker jämförelsevis hög och visade endast smärre variationer från
år till år, se tab. 1. Under efterkrigsåren visade konsumtionen tendenser att
öka men denna ökning motverkades av skattehöjningar åren 1948, 1950
och 1954. Sistnämnda år uppgick sålunda den totala konsumtionen till 6,67
liter per invånare mot 5,14 liter år 1945 och 5,57 liter år 1938.

Tab. 1. Total försäljning av spritdrycker och viner åren 1949—1955

År	Spritdrycker milj. 1.	Starkviner milj. 1.	Lätta viner milj. 1.
1949 ..................	42,04	5,76	2,12
1950 ..................	43,06	5,58	2,49
1951..................	42,03	5,71	3,09
1952 ..................	43,71	6,88	4,13
1953 ..................	45,29	7,29	5,14
1954 ..................	43,59	7,55	6,42
1955 ..................	48,32	7,86	7,80
4 kv. 1954 ............	11,97	2,81	2,10
4 kv. 1955 ............	15,90	2,02	2,09

Sedan ransoneringen upphävts den 1 oktober 1955, har spritinköpen, såsom
redan antytts, stegrats med ungefär en tredjedel.

Hur den totala försäljningen av spritdrycker utvecklats under det senaste
året belyses närmare i tab. 2. Försäljningen under olika månader åren 1955
och 1956 har här jämförts med motsvarande månad dels året före, dels tre
år tidigare. Under år 1954 och början av år 1955 var nämligen, som framgår
av tabellen, efterfrågan märkbart påverkad av skattehöjningen den
1 april 1954. Denna skattehöjning föranledde bl. a. eu stark ökning av inköpen
i mars samma år, vilket är anledningen till att mars och april samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

Tab. 2. Spritförsäljningen månadsvis 1952—1956

Månad	Total försäljning i milj. liter	av spritdrycker		ökning eller minskning i % från
1952	1953	1954	1955	1956	1952— 1955	1953— 1956	1954— 1955	1955— 1956
januari ....	3,04	3,25	3,17	2,98	4,17	— 2	+ 28	— 6	+ 40
februari ....	3,25	3,18	3,26	3,06	4,14	— 6	+ 30	— 6	+ 35
mars.......	3,50	3,79	5,76	3,41	5,60	— 3	1+31	1—i2	\ +33
april.......	3,97	3,87	2,85	4,15	4,43	+ 5	i	i	1
maj.......	3,67	3,59	2,65	3,44	4,61	— 6	+ 28	+ 30	+ 34
juni.......	3,61	3,78	3,62	3,82	5,40	+ 6	+ 43	+ 6	+ 41
juli........	3,78	4,07	3,82	3,98	5,32	+ 5	+ 31	+ 4	+ 34
augusti ....	3,71	3,73	3,32	3,65	5,09	— 2	+ 36	+ 10	+ 39
september ..	3,32	3,46	3,17	4,00		+ 20		+ 26
oktober ....	3,56	3,85	3,46	4,46		+ 25		+ 29
november . .	3,36	3,42	3,22	4,52		+ 35		+ 40
december...	4,95	5,30	5,29	6,92		+ 40		+ 31
jan—aug. ..	2 8,53	29,26	28,45	28,49	38,76	± 0	+ 32	± 0	+ 36

slagits vid jämförelse mellan åren 1954 och 1955. Vidare inföll påskförsäljningen
år 1956 redan i mars, varför mars och april sammanslagits även vid
jämförelse mellan år 1956 å ena sidan och åren 1953 och 1955 å den andra.

Av tabellen framgår, att en betydande ökning av försäljningen inträffade
redan i september 1955, vilken ytterligare accentuerades under de närmast
följande månaderna. Trots att julinköpen redan förut plägade vara av stor
omfattning, blev den procentuella ökningen betydande även under december.
För tiden januari—augusti 1956 föreligger en ökning från motsvarande
tid 1955 med icke mindre än 36 %. Därav torde icke mer än ca 2V2 % vara
att hänföra till normal årlig ökning — jfr ökningen från år 1952 till år 1953.

Att ökningen under den första fria månaden, oktober, icke blev större
torde delvis sammanhänga med att under denna månad inköptes jämförelsevis
stora kvantiteter starköl, en vara som sedan dess gått starkt tillbaka, se
tab. 3.

Tab. 3. Total konsumtion av alkoholhaltiga drycker i milj. liter

Tid	Sprit- drycker	därav	Stark- viner	Lätta viner	Starköl	Öl
egentligt brännvin	andra spritdr.
1954 1 kv.............	12,19	8,56	3,63	1,68	1,38	0,03	38,44
2 kv.............	9,12	7,21	1,91	1,47	1,55	0,05	56,32
3 kv.............	10,31	8,20	2,11	1,59	1,38	0,05	55,41
4 kv.............	11,97	9,23	2,74	2,81	2,10	0,12	50,08
19551 kv.............	9,45	7,37	2,08	1,73	1,73	0,05	41,30
2 kv.............	11,41	8,92	2,49	2,04	2,10	0,06	56,37
3 kv.............	11,62	9,20	2,42	2,07	1,88	0,09	70,19
4 kv.............	15,90	12,22	3,68	2,02	2,09	8,10	46,81
1956"1 kv.............	13,91	10,92	2,99	1,16	1,92	2,69	46,80
2 kv.............	14,45	11,55	2,90	1,02	2,24	2,50	54,34

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Ökningen i spritdrycksförsäljningen efter den 1 oktober 1955 åtföljdes
även av en märkbar nedgång i vinförsäljningen. Minskningen gällde dock
endast starkvinerna, vilka under motbokssystemets tid i viss utsträckning
torde ha använts som ersättningsmedel för spritdrycker. För lättvinernas
del blev det ingen egentlig minskning, men å andra sidan hade försäljningen
av lätta viner under de närmast föregående åren visat mycket stark ökning.
Under innevarande år har även de lätta vinerna åter ökat något, medan
starkvinerna gått ytterligare tillbaka. Försäljningen av vanligt Öl har
icke märkbart påverkats av rusdrycksförsäljningsreformen.

Av de under första halvåret 1956 försålda spritdryckerna utgjordes icke
mindre än 79 % av egentligt brännvin och endast 21 % av andra spritdrycker.
I jämförelse med samma tid 1955 har det egentliga brännvinet ökat
med 38 % och andra spritdrycker med endast 29 %. Av olika varuslag dominerar
det 40-procentiga okryddade brännvinet, vilket under första halvåret
1956 svarade för 67 % av hela spritdrycksförsäljningen.

Ökningen i spritdrycksförsäljningen efter den 1 oktober 1955 faller helt
på utminuteringen. Under fjärde kvartalet 1955 såldes i utminuteringen
14,98 milj. liter mot 10,57 milj. liter under samma tid 1954, vilket innebär
en ökning med 42 %. Under tiden januari—augusti 1956 förekom en ökning
från 25,07 till 36,51 milj. liter eller med 46 %.

Utskänkningen av spritdrycker, som under några år visat en svagt vikande
tendens, gick starkt tillbaka efter den 1 oktober 1955. Denna minskning
drabbade särskilt de egentliga folkrestaurangerna, vilka i ett flertal fall
blivit nödsakade att slå igen. Folkrestauranger med flera avdelningar i
olika prisklasser har i många fall stängt en av avdelningarna. För Sveriges
centrala restaurangbolag i dess helhet har spritdrycksutskänkningen minskat
med ca 40 % mot ca 30 % för de privata restaurangerna. Av dessa
senare synes restauranger i högre prisklasser i stort sett ha blivit minst berörda
av nedgången.

Förskjutningen från utskänkning till utminutering kan belysas även därav,
att numera endast 6 % av den försålda kvantiteten spritdrycker går till
restaurangerna mot tidigare 12 %.

Som mätare på alkoholmissbrukets utveckling har man i vårt land i
första hand brukat lita till den av kontrollstyrelsen utarbetade statistiken
över personer som sakfällts för fylleri. Ifrågavarande statistik, som numera
till större delen bygger på av åklagarna utfärdade strafförelägganden, har
dock under senare år visat en betydande eftersläpning. Då det kunde förutses,
att en väntad ökning av antalet förseelser skulle medföra ännu längre
väntetider vid handläggningen av fyllerimål, har kontrollstyrelsen, för att
bättre kunna följa alkoholmissbrukets aktuella utveckling, från polismyndigheterna
i städerna införskaffat månatliga rapporter om antalet för fylleri
omhändertagna personer. Till skillnad från den ordinarie fylleristatistiken,
som endast innefattar fylleri på allmän plats, har därvid även uppgifter
om antalet på enskilt område omhändertagna kunnat erhållas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

Tnb. 4. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna

Tidsperiod	På	På	S:a	därav	Stock- holm	Göte- borg	Mal- mö
	plats	område		kvin- nor	personer under 21 år
Antal
4 kv. 1955 ............	19 268	1837	21105	391	1 167	4175	4 002	749
1954 ............	9 948	794	10 742	265	526%	2 202	1550	543
1 kv. 1956 ............	18 691	1909	20 600	347	1085	4 647	4 069	665
1955 ............	9 338	796	10 134	219	536	2112	1885	437
2 kv. 1956 ............	26 066	1797	27 863	525	1235	6 844	5 876	938
1955 ............	11981	841	12 822	292	555	2171	2177	617
april 1956 ............	7 890	614	8 504	145	402	2 070	1 797	278
1955 ............	3 844	301	4145	70	176	726	745	191
maj 1956 ............	8 442	553	8 995	157	387	2 272	1854	277
1955 ............	4 015	299	4 314	113	201	768	738	205
juni 1956 ............	9 734	630	10 364	223	446	2 502	2 225	383
1955 ............	4122	241	4 363	109	178	677	694	221
juli'' 1956 ............	9 963	527	10 490	252	419	2 535	2172	404
1955 ............	4 332	248	4 580	130	190	816	741	262
aug.2 1956 ............	9 425	589	10 014	248	358	2 606	2 351	317
1955 ............	4100	221	4 321	116	189	788	844	199
ökning i procent
4 kv. 55/54 ............	94	131	%	48	122	90	158	38
1 kv. 56/55 ............	100	140	103	58	102	120	116	52
2 kv. 56/55 ............	118	114	117	80	123	215	170	52
april 56/55 ............	105	104	105	107	128	185	141	46
maj 56/55 ............	no	85	109	39	93	196	151	35
juni 56/55 ............	136	151	138	105	151	270	221	73
juli 56/55 ............	130	113	129	94	121	211	193	54
aug. 56/55 ............	130	167	132	114	89	231	179	59

1 Preliminära siffror avseende 124 städer.

2 Preliminära siffror avseende 116 städer.

En sammanställning av det sålunda redovisade materialet lämnas i tab. 4.
Det må anmärkas, att uppgifterna för juli och augusti ej innefattar samtliga
städer. Detta gäller dock både 1955 och 1956 varför ökningstalen även
för dessa båda månader torde vara tämligen rättvisande.

Av tabellen framgår, att antalet omhändertaganden mer än fördubblats
sedan spriten blev fri och att ökningen blivit något större för varje kvartal.
För juli och augusti är ökningen ännu större än för andra kvartalet i dess
helhet, men då redan september 1955 torde ha visat en icke obetydlig ökning
jämfört med föregående år (jfr förutnämnda uppgifter om försäljningen
av spritdrycker under denna månad), är det ovisst om tredje kvartalet
1956 kommer att visa ännu större ökning än andra kvartalet.

Utvecklingen sedan den 1 oktober 1955 har varit särskilt ogynnsam i
Stockholm, där antalet fyllerianhållanden under den gångna sommaren varit
mer än tre gånger så stort som föregående år. Även Göteborg, som redan

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

tidigare haft betydligt högre fyllerifrekvens än Stockholm, visar större ökning
än städerna i allmänhet.

Jämväl ungdomsfylleriet har mer än fördubblats sedan föregående år. För
kvinnofylleriets del var ökningen till en början måttlig (omkring 50 %)
men sedan dess har en oavbruten försämring ägt rum och siffrorna för de
senaste månaderna visar en ökning med omkring 100 % jämfört med 1955.
Totalt är dock kvinnofylleriet alltjämt av relativt liten omfattning (mindre
än 5 % av samtliga). Antalet på enskilt område omhändertagna visar slutligen
i allmänhet något större ökning än totalfylleriet.

En inom kontrollstyrelsen företagen preliminär bearbetning av uppgifterna
om personer, som blivit dömda för efter den 1 oktober 1955 begånget
fylleri, visar att ökningen varit störst i åldrarna över 50 och under 18 år
och minst i åldrarna 25—30 år. I vilken grad ökningen är att hänföra till
redan förut kända missbrukare har ännu icke med bestämdhet kunnat fastställas,
men det synes sannolikt att sådana personer svarar för den största
ökningen och att återfall i fylleri blivit vanligare än tidigare, ökningen av
antalet för fylleri dömda resp. omhändertagna personer torde alltså vara
mindre än ökningen av antalet domar resp. omhändertaganden.

Följden av det grova missbrukets stegring har bl. a. blivit att de nykterhetsvårdande
organen utsatts för övermäktiga påfrestningar. Enligt vad jag
inhämtat var antalet beslut om tvångsintagning av alkoholmissbrukare
nästan dubbelt så stort under andra kvartalet 1956 som motsvarande tid
1955. Det råder brist på vårdplatser, vilket bl. a. medfört att åtskilliga försökspermitterade,
som misskött sig, inte kunnat återföras till anstalterna.
Liknande svårigheter föreligger inom sinnessjukvården, som fått omhänderta
ett alltmer ökat antal svårt sjuka alkoholmissbrukare. Vid Beckomberga
sjukhus i Stockholm har bland inskrivna manliga patienter under
tiden den 1 oktober 1955—den 30 juni 1956 alkoholfallen ökat med 50 %,
jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Antalet dödsfall på grund
av akut alkoholförgiftning eller olika psykiska och kroppsliga sjukdomstillstånd,
som uppstått genom alkoholmissbruk, uppges ha ökat efter den
1 oktober 1955.

Utvecklingen av nykterhetstillståndet får även ses i belysning av prisnivån
för spriten. Som bekant bär spritpriserna höjts vid olika tillfällen
genom skatteskärpningar. Sådana höjningar har efter andra världskriget
företagits åren 1948, 1950 och 1954. Höjningarna har emellertid kompenserats
av förändringar i den allmänna prisnivån.

Realpriset för brännvin har därför sedan år 1949 undergått endast smärre
förändringar. Skattehöjningen år 1950 kompenserades nästan helt av den
allmänna prisstegringen i början av år 1951. Under de närmaste två åren
fortsatte levnadskostnaderna att stiga, med resultat att realpriset på brännvin
sjönk något under 1949 års nivå. Skattehöjningen år 1954 stegrade åter
realpriset på brännvin. Detta pris kom att för någon tid ligga 9 % över
nivån år 1949. Från och med andra kvartalet 1955 har realpriset åter fallit.
Det ligger nu endast ett par procent högre än år 1949.

10 Kunyl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Jämför man spritpriserna med köpkraftens stegring, blir bilden en annan.
Ökningen i köpkraft har varit större än som motsvaras av höjningarna
av spritpriserna. Man brukar vid sådana jämförelser jämföra brännvinspriset
med industriarbetarnas genomsnittliga löneinkomst. På grund av
lönernas relativt snabba uppgång under de senaste åren motsvaras priset för
en liter brännvin numera av en betydligt mindre arbetsinsats mätt i timmar
än tidigare. Beräkningarna utfaller något olika, beroende på om de direkta
skatterna fråndrages arbetslönen eller ej. Om man beräknar löneinkomsten
utan avdrag för skatter, finner man att priset för en liter brännvin
för närvarande endast motsvarar inkomsten för 3,6 arbetstimmar mot 4,8
timmar år 1949. Frånräknas de direkta skatterna blir motsvarigheten i arbetstimmar
4,3 nu och 5,6 år 1949.

Beträffande hithörande förhållanden kan i övrigt hänvisas till tab. 5.

Tab. 5. Brännvinspris och industriarbetarlön

Tid	Utminu- terings- pris1 kr./l	Levnads-kostnads-index exkl. dir. skatter	Realpris Index 1949 = 100	Timlön* kr.	Arbetstimmar per liter
Före skatt”	Efter skatt”	Före skatt	Efter skatt
1949 ................	12,65	100	100	2,62	2,25	4,8	5,6
1950 ................	12,85	101	101	2,73	2,34	4,7	5,5
1951................	15,03	117	102	3,30	2,81	4,6	5,3
1952 ................	15,30	126	96	3,92	3,30	3,9	4,6
1953 ................	15,30	128	94	4,11	3,46	3,7	4,4
1954 ................	17,14	129	105	4,29	3,60	4,0	4,8
1955 ................	17,81	133	106	4,64	3,87	3,8	4,6
1954 1 kv............	15,30	129	94	4,20	3,53	3,6	4,3
2 »> ...........	17,75	130	108	4,31	3,62	4,1	4,9
3 » ...........	17,75	129	109	4,31	3,62	4,1	4,9
4 » ...........	17,75	129	109	4,36	3,65	4,1	4,9
1955 1 kv............	17,75	129	109	4,46	3,73	4,0	4,8
2 » ...........	17,75	131	107	4,67	3,89	3,8	4,6
3 * ...........	17,75	133	106	4,65	3,88	3,8	4,6
4 » ...........	18,00	136	105	4,74	3,95	3,8	4,6
1956 1 kv............	18,00	137	104	4,75	3,96	3,8	4,5
2 » ...........	18,00	139	102	5,03	4,17	3,6	4,3

1 Okryddat 40-procentigt brännvin.

2 Genomsnittlig timlön för vuxna manliga industriarbetare.

3 Exkl. pensionsavgift och sjukförsäkring.

I de nordiska grannländerna har utvecklingen under de senaste åren förlöpt
i betydligt lugnare banor än i Sverige. I Danmark, Norge och Finland
har sålunda konsumtionen sedan många år tillbaka legat avsevärt lägre än
i Sverige, se tab. 6, och några större förändringar har icke ägt rum i dessa
tre länder i fråga om försäljning och beskattning av alkoholhaltiga drycker.

Konsumtionsläget år 1955 och förändringarna sedan år 1949 belyses i följande
sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956 11

Tab. 6. Total alkoholkonsumtion i de nordiska länderna i liter ren alkohol
per invånare åren 1949—1955

		Sverige	Danmark	Norge	Finland
Spritdrycker	1955 .....................	2,73	0,39	1,12	1,31
Vin	1955 .....................	0,32	0,42	0,19	0,34
Öl	1955 .....................	1,04	12,34	0,99	0,32
Summa	1955 .....................	4,09	13,25	2,30	1,97
»	1954 .....................	3,73	3,25	2,14	1,86
»	1953 .....................	3,83	3,20	2,05	1,84
»	1952 .....................	3,71	3,02	2,12	1,87
»	1951.....................	3,49	2,99	2,08	1,79
»	1950 .....................	3,60	3,32	2,17	1,73
»	1949 .....................	3,53	3,31	2,29	1,48

1 År 1954.

I Norge har spritpriserna legat oförändrade sedan år 1950, och någon höjning
är icke planerad. I samband med sockerransoneringens slopande hösten
1952 ansåg sig Vinmonopolet kunna konstatera en betydande ökning av
hembränningen och föreslog en prissänkning på de billigaste brännvinsmärkena
i syfte att motverka den olaga hanteringen. Förslaget vann emellertid
icke statsmakternas bifall. Under de senaste åren har brännvinskonsumtionen
visat en svagt stigande tendens, vilken torde vara en naturlig
följd av välståndsutvecklingen. Under tiden januari—augusti 1956 registrerades
i hela landet 21 972 fylleriförseelser, vilket innebär en ökning med
2,2 procent sedan motsvarande tid 1955.

Alkoholpolitiken i Finland har under de senaste åren främst inriktat sig
på att leda över konsumtionen från starkare till svagare drycker. Alkoholbolaget
har därför i möjligaste mån sökt undvika allmänna prishöjningar
för att i stället genom reglering av de olika dryckernas inbördes prisrelationer
söka påverka konsumtionen i önskad riktning.

Under år 1955 företogs sålunda en höjning av priset på inhemskt brännvin
med i medeltal 9 % och prisen på inhemska starka viner och svaga aperitifs
med ca 7 %. Den vanliga förskurna konjaken, det s. k. ädelbrännvinet
med en stjärna, blev 6 % och ädelbrännvinet med 3 stjärnor ca 3 % dyrare.
Svaga viner, utländska starka viner, vermouth, punsch, likörer, rom, whisky,
konjak och utländskt brännvin stannade i huvudsak utanför prisregleringen.
Inom dessa grupper justerades endast vissa mindre använda dryckers pris,
vilka för det mesta sänktes. Sålunda sänktes t. ex. priset på s. k. Long Drinks
med 5 %. I en översikt över utvecklingen under år 1955 konstaterar alkoholbolaget
att konsumtionen visserligen på längre sikt tenderar att öka,
men detta anses vara en följd av den strukturella förändring, som pågår
inom landet och som består däri, att skillnaden mellan livsformerna i städerna
och på landsbygden utjämnas, ökningen av den lagliga konsumtionen
anses även till icke ringa del härröra från en i statistiken osynlig övergång
från olaglig till laglig konsumtion. År 1955 var för Finland ett ur ekonomisk

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

synpunkt synnerligen gott år. Nationalproduktens nettovärde ökade med ca
11 % och löntagarnas inkomster med ca 12 %. Värdet av de försålda alkoholdryckerna
ökade samtidigt med 14 % men omräknat till liter ren alkohol
stannade försäljningens ökning vid 6 %.

Den 25 april 1956 företogs emellertid i Finland en allmän prishöjning
med 10—15 %. Höjningen motiverades med både statsfinansiella och nykterhetspolitiska
skäl. Tidpunkten för prishöjningarna valdes med tanke på
att storstrejken nyss hade avblåsts och att 1-majfirandet stod för dörren.
Som en följd av prishöjningarna har den totala alkoholkonsumtionen nedgått
med 10 %, medan statens inkomster ökat med 7 % jämfört med året
före. Fyllerisiffrorna är på nedåtgående och situationen betraktas på det
hela taget som tillfredsställande.

I Danmark har spritdrycksbeskattningen höjts vid upprepade tillfällen
t. o. m. år 1954. Förhållandet belyses i följande sammanställning, som visar
hur utminuteringspriset för en helbutelj (72 cl) Aalborg Taffel Akvavit
ändrats sedan år 1946.

Tidpunkt för skattehöjning	Utminute- ringspris dkr	därav skatt dkr
4. 5. 1946 ...............	16,20	12,26
14. 8. 1946 ...............	19,85	15,29
20. 11. 1950 ...............	22,20	16,61
22. 3. 1951 ...............	23,55	17,96
2. 10. 1954 ...............	25,90	20,06
25. 11. 1954 ...............	26,50	20,27

För de destillerade dryckernas vidkommande inträffade under år 1955
en minskning i den sammanlagda sprit- och omsättningsavgiften med 6—7
milj. dkr, varav 3 milj. dkr belöper på minskningen i brännvinsförsäljningen.
Den höjning av beskattningen, som ägde rum år 1954, har alltså medfört
en sådan nedgång i försäljningen av dessa varor, att statens inkomster blivit
mindre än före höjningen. Samma förhållande gjorde sig gällande efter de
höjningar som företogs åren 1950 och 1951. Denna minskning i statsinkomsterna
torde ha varit anledningen till den mindre nedjustering av skatten
som genomfördes den 9 juni 1956, då utminuteringspriset för Aalborg Taffel
Akvavit sänktes till 24,65 dkr per helbutelj.

Till belysning av nivån för spritpriserna i de olika nordiska länderna kan
nämnas, att medan den svenska Skåne akvavit kostar 20 kronor 75 öre per
liter, priset för motsvarande sorter är i Danmark (Aalborg Taffel) 25 kronor
70 öre, i Finland (Rajamäki Akvavit) 21 kronor 10 öre samt i Norge
(L0itens***) 19 kronor 10 öre, allt per liter och omräknat i svenskt mynt.
Vid en jämförelse av dessa priser får självfallet beaktas att den allmänna
lönenivån i Sverige är betydligt högre än i övriga nordiska länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193 år 1956

III. Gällande bestämmelser rörande beskattning av rusdrycker, m. m.

På spritdrycker och vin upptas omsättningsskatt och utskänkningsskatt.
Den förstnämnda skatten uttas för all sprit och allt vin som säljes till allmänheten
för konsumtion. I fråga om sprit och starkviner, som serveras på
restaurang, tillkommer utskänkningsskatten. Utöver dessa skatter upptages
tull på importerade varor, vilken utgår med varierande belopp och i intet
fall överstiger 2 kronor per liter. Mot tullen svarar i fråga om inhemska
viner en låg tillverkningsavgift.

Rörande omsättnings- och utskänkningsskatterna stadgas i förordningen
den 26 februari 1954 (nr 12) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker och vin (ändrad genom förordning den 11 mars 1955, nr 114).

Omsättningsskatten uttas enligt 2 § vid Nya systemaktiebolagets
inköp hos Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

För spritdrycker utgår skatten dels i form av en fast avgift dels såsom
en procentavgift. Den fasta avgiften är graderad med hänsyn till dryckernas
alkoholhalt. För de alkoholsvagaste spritsorterna — under 35 volymprocent,
bl. a. Brännvin Special, punsch och vissa likörer — utgör den fasta
avgiften 6 kronor per liter. Spritdrycker från 35 t. o. m. 40 volymprocent,
däribland de okryddade brännvinssorterna Renat och Taffel, har en fast
avgift av 7 kronor per liter. För drycker med mer än 40 volymprocent är den
fasta avgiften 8 kronor per liter. Denna avgift utgår t. ex. för akvaviter samt
för alla konjak- och ett flertal likörsorter. Procentavgiften utgör för alla
spritsorter 47 procent av utminuteringspriset. Såsom ett exempel på hur skatten
beräknas kan nämnas att utminuteringspriset för en liter renat brännvin
är 18 kronor. Härav utgör 1 krona 28 öre spritcentralens partipris, 7 kronor
grundavgift, 8 kronor 46 öre procentavgift samt 1 krona 26 öre Nya systemaktiebolagets
handelsvinst, som utgör 7 procent av utminuteringspriset.

För starkviner, d. v. s. viner med en alkoholhalt av mer än 14 volymprocent,
utgår omsättningsskatt i form av en fast avgift om 2 kronor per
liter och en procentavgift motsvarande 25 procent av utminuteringspriset.

Beträffande lätta viner uttages endast procentavgift, vilken utgår med
33 procent av utminuteringspriset.

U tskänkningsskatten utgör enligt 5 § för spritdrycker 40 procent
av varans utminuteringspris samt för starkvin 30 procent av detta pris.
Skatten uttas vid restauratörernas inköp hos Nya systemaktiebolaget. Lätta
viner drabbas icke av utskänkningsskatt. Varornas pris på restaurangerna
påverkas icke blott av omsättnings- och utskänkningsskatterna utan även
av den s. k. utskänkningsvinsten av vilken dock — såvitt angår sprit och
starkvin — större delen numera är indragen till staten och uppbäres av
Nya systemaktiebolaget. För renat brännvin utgör exempelvis utskänkningspriset
30 kronor per liter eller 1 krona 20 öre för ett glas om 4 centiliter.

För svensktillverkat starköl uttages skatt i form av maltdrycksskatt.
Härom stadgas i 13 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angåen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

de tillverkning och beskattning av maltdrgckcr, sådant detta författningsrum
lyder enligt förordning den 26 maj 1954 (nr 525). Skatten utgår med
1 krona 35 öre per liter. På importerat starköl utgår i stället tull, vilken är
1 krona 86 öre per liter. Någon utskänkningsskatt finnes ej för starköl. Det
kan i detta sammanhang även nämnas, att skatten på vanligt Öl är 42 öre
per liter.

Nuvarande skattesatser för spritdrycker och vin har tillkommit genom
beslut av 1954 års riksdag på grundval av propositionen nr 28; de har tilllämpats
sedan den 1 april 1954. Beslutet innebar en genomsnittlig höjning
av omsättningsskatten på sprit — vilken varit oförändrad sedan den 1 december
1950 — med ca 3 kronor per liter samt däremot svarande höjning
av utskänkningsskatten. Samtidigt företogs emellertid en ändring i beskattningens
utformning för att erhålla en såväl ur nykterhetssynpunkt som ur
teknisk synpunkt lämpligare avvägning. Omsättningsskatten på sprit differentierades
sålunda efter dryckernas alkoholstyrka. Skatterna på viner
avvägdes på motsvarande sätt efter alkoholstyrkan. Någon generell höjning
av vinskatterna företogs emellertid inte. I stället borttogs en tidigare utgående
utskänkningsskatt på lätta viner. När skatten på starköl sedermera
bestämdes vid samma riksdag i samband med beslutet om nya riktlinjer
för nykterhetspolitiken, avvägdes denna skatt med utgångspunkt från omsättningsskatten
på prisbilligare viner. Samtidigt beslöts att skatten på vanligt
Öl skulle lämnas oförändrad, medan en då ännu utgående skatt på lagrat
lättöl slopades.

Genom den avvägning av skatterna på olika drycker som sålunda skedde
avsåg man att främja en inriktning av konsumtionen på alkoholsvaga och
alkoholfria drycker. Vad alkoholdryckerna beträffar innebär denna avvägning
i stort sett, att samma mängd alkohol blir lindrigare beskattad och för
konsumenterna billigare om den innehålles i en svagare dryck än i en starkare.
Priset för två flaskor vanligt Öl är sålunda ungefär detsamma som
för en flaska starköl, oaktat de förstnämnda sammanlagt innehåller mer
alkohol än starkölet. På samma sätt kan samma alkoholmängd erhållas billigare
i form av vin än i form av sprit.

I detta sammanhang torde även få återges följande principuttalande angående
alkoholbeskattningen i propositionen nr 150/1954 angående riktlinjerna
för den framtida nykterhetspolitiken.

En kraftig höjning av spritpriserna är utan tvivel den enda åtgärd, varigenom
den alltför höga konsumtionen i vårt land skulle kunna snabbt nedbringas.
De goda erfarenheterna från Danmark och Storbritannien kan synas
tala för lämpligheten av en sådan åtgärd.

Det må emellertid framhållas, att man icke utan vidare kan jämföra de
nuvarande förhållandena i vårt land med dem som rådde i dessa länder
när de höga skatterna genomfördes. En avgörande skillnad ligger redan
däri, att de engelska och danska skatterna icke infördes av nykterhetspolitiska
skäl utan motiverades av det rådande försörjningsläget. Åtgärderna
kunde därför accepteras av allmänheten på ett helt annat sätt än om de

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

skett i uttryckligt syfte att påverka nykterhetstillståndet. Man torde vidare
kunna utgå ifrån att ungdomar och missbrukare icke hade tillnärmelsevis
den goda tillgång på pengar som är vanlig i dagens Sverige. I dessa huvudsakligen
tättbefolkade länder torde även möjligheterna att beivra illegal
hantering ha varit tämligen goda. Det är under sådana förhållanden endast
naturligt att verkningarna på såväl konsumtion som missbruk blev avsevärda.

Om priserna nu höjes i vårt land till exempelvis dansk eller engelsk nivå,
skulle säkerligen konsumtionen minska i ej obetydlig omfattning. Minskningen
torde komma att omfatta det stora flertalet konsumenter, vilket givetvis
i och för sig vore önskvärt. De missbrukare som nu är beredda att
på den illegala marknaden betala 30—40 kronor för en liter brännvin skulle
likväl knappast låta avskräcka sig av en sådan höjning. Detsamma gäller
de ungdomar med goda inkomster och utan försörjningsplikt som vid sidan
av missbrukarna utgör den illegala marknadens förnämsta kundkrets. De
eftersträvade verkningarna på missbrukare och i nykterhetsavseende mindre
skötsamma ungdomar skulle alltså icke nås. Däremot skulle åtgärden
verka djupt ingripande på de övriga konsumenterna, som av den vuxna
manliga befolkningen torde utgöra drygt SO procent. Det säger sig självt att
man skulle få svårt att vinna förståelse hos allmänheten för en åtgärd med
denna innebörd.

Om man önskar påverka konsumtionen även hos missbrukare och förut
nämnda ungdomar, torde ännu högre priser få tillgripas. Man finge emellertid
då räkna med en ännu häftigare reaktion hos allmänheten. Man torde
riskera att betydande folklager skulle ställa sig fientliga till samhällets nykterhetspolitiska
strävanden. Effekten av de positiva åtgärderna skulle härigenom
minskas. Ännu allvarligare torde emellertid vara, att en illegal hantering
av verkligt elakartad karaktär skulle kunna uppstå i form av smuggling
och hembränning i större skala. Med hänsyn till den väntade inställningen
hos allmänheten skulle det bli synnerligen svårt att beivra den illegala
hanteringen. Avsevärda risker för illegal hantering skulle utan tvivel
finnas även vid en sådan mera måttlig prishöjning, varom nyss varit tal.

Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att nu i vårt
land införa ett system med väsentligt höjda spritskatter. De relativt höga
spritskatter som av andra skäl införts torde emellertid vara av betydelse
för konsumtionens storlek och inriktning. De ger otvivelaktigt ett visst stöd
åt de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna. Såsom jag framhållit redan
i den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 28 är det därför
ur nykterhetspolitisk synpunkt betänkligt om en mera märkbar reducering
av priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar i penningvärdet.

I propositionen avvisades framförda förslag om tillfälliga prishöjningar
i syfte att bemästra svårigheterna under övergången till det friare försäljningssystemet.
Härom anfördes följande.

Förslagen förutsätter att priserna efter någon lid åter sänkes. Dessa prissänkningar
skulle bli en direkt stimulans till ökad konsumtion. Ytterligare
en period med övergångssvårigheter skulle komma med väl så stora risker
som den nu aktuella. Man finge även räkna med alt det onormala intresse
kring alkoholen som sammanhänger med dylika förändringar skulle kvarstå
under längre tid än eljest skulle bli fallet. Det synes vara av största
vikt att delta intresse försvinner snarast möjligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

Dessa uttalanden i propositionen godtogs i särskilda utskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 1.

Slutligen torde få erinras om den utredning rörande utskänkningsskatten
som verkställes av 1953 års utskänkningsvinstkommitté. Nämnda kommitté
fick ursprungligen i uppdrag att utreda frågorna om restauratörernas vinst
på utskänkta rusdrycker samt om serveringspersonalens drickspengar på
sådana drycker. Genom beslut den 13 januari 1956 uppdrogs även åt kommittén
att göra en ny och förutsättningslös utredning rörande utskänkningsskatten.
I direktiven för denna utredning framhöll jag bl. a., att utvecklingen
efter den 1 oktober 1955 innebär, att utskänkningsskatten, såvitt
då kunde bedömas, kan antagas få mindre betydelse från nykterhetspolitiska
synpunkter än tidigare. Jag pekade även på att den från restauranghåll
åberopade konkurrensen från innehavare av festvåningar och liknande
lokaler kan innebära en anledning till omprövning av utskänkningsskatten.
Enligt vad som vidare anfördes ligger det i sakens natur, att om
utskänkningsskatten nedsättes eller avskaffas, intresset för och därmed
omfattningen av den spritförtäring på de avsedda lokalerna, som äger rum
i strid med gällande bestämmelser, kommer att minska. — Utredningens
betänkande torde vara att vänta under innevarande höst.

IV. Departementschefen

De nya riktlinjerna för nykterhetspolitiken innebär, att tyngdpunkten
flyttats från restriktionslagstiftning till positiva nykterhetsfrämjande åtgärder,
såsom forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan, ungdomssociala
åtgärder samt vård av alkoholskadade. I den nya nykterhetspolitiken
har försäljningslagstiftningen getts en stödjande funktion. För
att den på bästa sätt skall kunna fullgöra denna har det ansetts att den
bör vara jämförelsevis fri. I den nu gällande lagstiftningen är motbokssystemet
avskaffat, och även åtskilliga andra restriktioner har borttagits
eller mildrats. Beträffande alkoholbeskattningen intogs år 1954 en liknande
ståndpunkt. Framförda förslag att efter dansk och engelsk förebild införa
ett system med mycket höga spritskatter avvisades. Det ansågs emellertid
att de dåvarande — tidigare vid samma riksdag beslutade —- tämligen höga
spritskatterna gav ett värdefullt stöd åt de positiva åtgärderna.

Som jag redan antytt räknade man med att i samband med motbokens
avskaffande få en övergångstid med stegrad konsumtion och ökat missbruk.
Detta skulle bli en given följd av de särskilda psykologiska faktorer som
kunde förutses verka vid spritens frisläppande. Men det sammanhängde
också därmed, att den spärrverkan som motbokssystemet hade haft, i varje
fall för vissa konsumenter, skulle bortfalla på en gång den 1 oktober 1955,
medan de suggeslionsverkningar som följde med systemet skulle kvarstå
under en längre tid. Och de positiva åtgärder, på vilka den nya nykterhets -

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

politiken skulle vila, kunde enligt sakens natur verka först på längre sikt.
Särskilda motåtgärder beslöts också, som jag inledningsvis nämnde, för att
mildra svårigheterna under övergångstiden.

I det föregående har lämnats en redogörelse för nykterhetstillståndets utveckling
efter den 1 oktober 1955. Det måste understrykas starkt, att det
ännu är för tidigt att bilda sig en uppfattning om värdet av de 1954 beslutade
reformerna. Först sedan de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna kunnat
bära frukt, blir det möjligt att få underlag för en sådan bedömning.
Framhållas bör även, att det föreliggande materialet ännu inte möjliggjort
en närmare analys. Med dessa reservationer torde emellertid följande kunna
konstateras.

Den ökning av spritkonsumtionen som inträdde i oktober 1955 var i och
för sig inte anmärkningsvärd. Konsumtionsökningen blev ungefär V3» jämfört
med motsvarande månad ett år tidigare. Någon minskning har emellertid
sedan inte inträtt, och under juni och augusti 1956 var spritförsäljningen
särskilt hög. Ökningen faller helt på utminuteringen, medan utskänkningen
visat en stark tillbakagång. Vad övriga drycker angår kan noteras en tillbakagång
för starkvinerna, medan de lätta vinerna närmast visat en mindre
stegring. Starkölet såldes i betydande mängder under oktober 1955 men har
sedan gått tillbaka. Försäljningen motsvarar nu mindre än 1/5 av vad som
köptes under nämnda månad. Det vanliga ölet har hållit sig vid ungefär
oförändrad nivå.

Fylleriet visade en häftig stegring redan den första veckan i oktober 1955,
då ökningen var 185 procent. Under de närmast följande veckorna skedde
en viss återgång, och ökningen blev för hela kvartalet något mindre än 100
procent. Under 1956 har emellertid inte inträtt någon förbättring. Tvärtom
synes en fortgående ökning av fylleriet ha ägt rum. ökningen var under
sommarmånaderna 1956 omkring 130 procent jämfört med 1955. I Stockholm
och Göteborg har utvecklingen varit särskilt ogynnsam, ökningssiffran
i huvudstaden låg t. ex. under andra kvartalet 1956 vid 215 procent.
Däremot har ökningen i Malmö stannat vid omkring 50 procent. Ehuru
iylleristatistiken i och för sig är en tämligen bristfällig mätare på missbruket,
är materialet likväl så entydigt att det inte ger utrymme för tvivelsmål.
En allvarlig ökning av missbruket måste konstateras. Denna ökning
avspeglar sig även i svårigheter för de nykterhetsvårdande organen att fullgöra
sina uppgifter.

Ungdomsfylleriet har stegrats i ungefär samma takt som det totala fylleriet.
Ökningssiffrorna har växlat mellan 100 och 123 procent. Den tendens
till fortgående försämring, som kan konstateras beträffande det totala fylleriet,
synes dock inte föreligga beträffande ungdomsfylleriet.

Den bild av utvecklingen som sålunda framträder ger anledning till oro.
Spritkonsumtionen var hög redan under molbokssystemets dagar. Likväl
har den stegrats med ungefär 1/s och kvarstår på denna höga nivå. Den avsedda
inriktningen av konsumtionen på svagare drycker har hittills icke uppnåtts.
ökningen av missbruket är ännu allvarligare. Särskilt oroande är, som

2 Iiihanrj till rikadagens protokoll 1056. 1 samt. Nr 193

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

jag redan framhållit, att någon tendens till återgång ännu inte kan skönjas
i fråga om vare sig konsumtionen eller missbruket. Tvärtom visar missbruket
en tendens att ytterligare öka.

Positiva drag saknas dock inte. Av den förut lämnade redogörelsen framgår,
att ökningen i fylleriet främst synes falla på förut kända missbrukare
och att antalet nya missbrukare inte torde stå i proportion till ökningen av
det totala fylleriet. Vissa tecken tyder också på att de gamla missbrukarna
står för en avsevärd del av konsumtionsökningen. Det starkt ökade antalet
fylleriförseelser av dessa personer motsvaras helt naturligt av betydande
mängder förtärd sprit. Den efterfrågan på illegal sprit som alltjämt förekommer
under kvällar och helger härrör sannolikt huvudsakligen från
avancerade missbrukare. Nämnas kan vidare att de höga försäljningssiffror,
som tidvis uppnåddes under motboksransoneringen, främst torde ha föranletts
av inköp från sådana skötsamma motboksinnehavare som haft möjlighet
till efterhandsinköp. På samma sätt torde de skötsamma konsumenterna
ha bidragit till den höga försäljningen under december 1955. Under
övriga månader av den fria försäljningen har försäljningssiffrorna i absoluta
tal visserligen hållit sig betydligt lägre, men den procentuella ökningen i förhållande
till motsvarande månader ett år tidigare har — bortsett från oktober
1955 — varit högre. Härmed kan sammanställas det kända förhållandet, att
de grova missbrukarnas efterfrågan är tämligen konstant. Vad här anförts
kan tyda på att de skötsamma, vilka utgör befolkningens stora flertal, inte
ökat sin konsumtion i någon större utsträckning.

Beträffande ungdomsfylleriet kan anmärkas, att det, trots den stora procentuella
ökningen, rör sig om jämförelsevis små absoluta tal, ca 4 500 fall
under den fria försäljningens första år mot ca 2 500 ett år tidigare. Då åtskilliga
ungdomar omhändertagits flera gånger under samma år, är antalet
ungdomliga fyllerister lägre. De anförda siffrorna motsäger inte den från
många håll gjorda iakttagelsen att ungdomen i stort sett skött sig ganska
väl.

Även om sålunda vissa positiva drag finnes, är läget enligt min mening
så allvarligt att statsmakterna måste vidta motåtgärder. En självklar plikt
blir härvid att fullfölja den utbyggnad av samhällets positiva nykterhetsfrämjande
åtgärder som beslöts av 1954 års riksdag. Det mest angelägna
området blir härvid nykterhetsvården. Jag får i detta sammanhang erinra
om att en särskild kommitté tillsatts för ett halvt år sedan med uppgift att
framlägga förslag om en utvidgad anstaltsorganisation. Vissa resultat torde
även kunna nås genom att i ljuset av vunna erfarenheter företaga vissa
jämkningar i rusdryckslagstiftningen. Jag har nyligen utverkat Kungl.
Maj:ts bemyndigande att igångsätta en utredning härom.

Åtgärder av denna art torde emellertid kunna verka först på längre sikt.
Om den nuvarande höga konsumtionen och det starkt stegrade missbruket
får fortsätta, kan allvarliga skadeverkningar befaras. Det är angeläget att
snabbt söka åstadkomma en återgång till normalare förhållanden och att påskynda
den avsedda nedgången i konsumtion och missbruk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

Som jag förut nämnt avvisade man år 1954 tanken att efter dansk och
engelsk förebild införa ett system med mycket höga spritskatter. Skälen för
denna ståndpunkt finner jag alltjämt bärande. Såsom då framhölls kan
man inte räkna med att vinna förståelse för en sådan politik hos allmänheten.
Man riskerar att avoghet uppstår mot de nykterhetspolitiska strävandena
och att en svårbemästrad illegal hantering uppkommer. Men de
tämligen höga skatter på spritdrycker som införts av andra skäl ansågs utgöra
ett värdefullt stöd för de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna.

De nu utgående spritskatterna har tillämpats sedan den 1 april 1954. Därvid
skedde en höjning av beskattningen, vilken dock blev något mindre än
som i och för sig kunnat motiveras med hänsyn till inträdda förändringar
i penningvärdet och den allmänna inkomstnivån. Den fortsatta utvecklingen,
innebärande ökad köpkraft för de breda folklagren men i stort
sett oförändrade spritpriser, har till sina verkningar varit likartad med en
fortgående sänkning av spritpriserna vid oförändrad köpkraft. Mätt i arbetstimmar
har brännvinet i själva verket efter andra världskriget inte varit
billigare än nu. Att denna utveckling starkt bidragit till den ökade konsumtionen
och det stegrade missbruket efter den 1 oktober 1955 står utom allt
tvivel.

Läget är sålunda det, att de nuvarande spritskatterna inte kan fylla den
uPPgift i nykterhetspolitiken som tilldelats dem. En höjning bör därför nu
göras; den står helt i överensstämmelse med de 1954 antagna riktlinjerna
för nykterhetspolitiken. Höjningen är i själva verket en oundgänglig
förutsättning för att 1954 års reform skall kunna verka på sätt som avsetts.

Vid ett ställningstagande till storleken av skattehöjningen synes såsom
en utgångspunkt kunna tagas, att spritpriserna bör återföras ungefär till
den nivå i förhållande till de stora konsumentgruppernas köpkraft som
de hade 1949. Av den föregående redogörelsen torde framgå att stegringen
från nämnda år i den allmänna lönenivån, sedan direkta skatter och
sociala avgifter frånräknats, är omkring 85 procent. Med ledning härav synes
— sedan hänsyn tagits till de höjningar i spritpriserna som företagits
1950 och 1954 — den nu erforderliga höjningen av spritpriserna kunna beräknas
till något under 30 procent, motsvarande för renat brännvin drygt
5 kronor per liter.

Då skattehöjningen är förestavad av nykterhetspolitiska skäl, synes man
höra eftersträva en sådan utformning av bestämmelserna att höjningen i
stort sett blir lika i kronor räknat för alla spritsorter. Vissa variationer
bör dock göras för att upprätthålla den år 1954 beslutade skillnaden i
skattebelastning mellan spritdrycker av olika alkoholstyrka. Vidare synes
det bl. a. av tekniska skäl erforderligt att låta prishöjningen bli något större
i kronor räknat för dyrare spritsorler.

I enlighet härmed har jag funnit mig höra förorda, att omsättningsskatten
— f. n. en fast avgift om 6, 7 resp. 8 kronor per liter, beroende på alkoholstyrkan,
och en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuterings -

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

priset — höjes så, att den fasta avgiften blir 7 kronor 50 öre, 9 kronor resp.
10 kronor samt procentavgiften 50 procent av utminuteringspriset. Jag har
under hand inhämtat, att Nya systemaktiebolaget vid en höjning av omsättningsskatten
enligt här förordade riktlinjer kommer att sänka sin handelsmarginal
från 7 till 0 procent av utminuteringspriset. Skattehöjningen skulle
under denna förutsättning innebära att priset på renat brännvin stiger med
ca 5 kronor 40 öre till ca 23 kronor 40 öre. För det 34-procentiga Brännvin
Special och för punsch skulle höjningen per liter bli ca 4 kronor resp. 4 kronor
50 öre, för Eau-de-vie Ordinaire ca 5 kronor 50 öre, för Grönstedts***
ca 6 kronor och för skotsk whisky ca 6 kronor 35 öre. För de dyraste konjaksorterna
slutligen skulle prishöjningen bli 7 å 8 kronor per liter. Här
angivna priser kan givetvis komma att höjas eller sänkas något på grund av
ändringar i partipriserna.

Den nu förordade höjningen av omsättningsskatten bör självfallet även
slå igenom i utskänkningspriserna. Emellertid är utskänkningsskatten så
konstruerad — den utgår med 40 procent på utminuteringspriset — att den
automatiskt skärpes vid en höjning av sistnämnda pris. Utskänkningspriserna
skulle sålunda stiga avsevärt mer än utminuteringspriserna. En sådan
konsekvens av den nu förordade åtgärden synes varken påkallad eller
önskvärd. På utskänkningens område har försäljningen efter den 1 oktober
1955 procentuellt minskat ungefär lika mycket som utminuteringen ökat.
Denna erfarenhet har, såsom tidigare nämnts, föranlett att 1953 års
utskänkningsvinstkommitté fått i uppdrag att verkställa en omprövning
av utskänkningsskatten. 1 direktiven för utredningen gav jag uttryck åt
den uppfattningen alt utskänkningsskatten kan antagas få mindre betydelse
från nykterhetspolitiska synpunkter än tidigare. Kommitténs förslag
är att vänta i sådan tid, att ett ställningstagande till frågan om utskänkningsskatten
kan bli möjligt redan vid 1957 års riksdag. Med tanke härpå
finner jag icke lämpligt att det nu fattade beslutet får till följd att utskänkningsskatten
skärpes. Den bör i stället utgå med ungefär samma belopp i
kronor räknat som hittills. Ett sådant resultat synes enklast kunna uppnås
genom att sänka procentsatsen för utskänkningsskatten. I enlighet härmed
förordar jag att skatten, i avbidan på frågans prövning vid 1957 års riksdag,
bestämmes till 33 procent av utminuteringspriset.

Såsom framgår av det föregående har ett viktigt syfte med 1954 års omreglering
av alkoholskatterna varit att främja en övergång inom konsumtionen
från spritdrycker till svagare drycker, ett syfte som under trycket
av andra faktorer hittills dock inte uppnåtts. Genom den av mig förordade
höjningen av spritbeskattningen skapas ökade förutsättningar för en
sådan övergång. Då det är angeläget att denna kommer till stånd, bör
höjningen av spritbeskattningen inte föranleda till att skatterna för de svagare
alkoholdryckerna uppräknas. Denna ståndpunkt innebär att man för
dessa dryckers vidkommande godtar den i förhållande till köpkraften sänkta
prisnivå som den ekonomiska utvecklingen medfört efter den 1 april 1954.

Den förhöjda spritbeskattningen bör uppenbarligen träda i kraft snarast

Kungl. Maj. ts proposition nr 193 år 1956

möjligt. Nvkterhetstillståndets utveckling är sådan, att ett omedelbart ingripande
är påkallat.

I detta sammanhang anmäler sig emellertid ett särskilt problem som sammanhänger
med att motboksransoneringen hävts. Ett tillkännagivande av
att mera betydande höjningar av spritbeskattningen planeras skulle säkerligen
komma att utlösa omfattande, måhända panikartade hamstringsköp.
Vilka risker detta skulle kunna innebära från nykterhets- och ordningssynpunkter
torde inte behöva närmare utvecklas. För att undvika sådana
hamstringsköp torde det vara erforderligt att de ändrade bestämmelserna
såtillvida får retroaktiv verkan, att de skall tillämpas fr. o. m. den första
helgfria dagen efter det propositionen i ämnet avlämnats. Vad jag i enlighet
härmed förordar innebär följande. Propositionen avlämnas fredagen den 2
november 1956 efter utminuteringstidens slut, och de nya bestämmelserna
angives skola äga tillämpning fr. o. m. den 5 november. Då riksdagen inte
torde hinna slutbehandla propositionen före sistnämnda dag och de nya priserna
självfallet inte kan tillämpas innan riksdagens beslut föreligger, följer
härav att Nya systemaktiebolaget inte kan bedriva försäljning den 5 november.
Utminuteringsbutikerna skulle alltså då hållas stängda. Restaurangerna
blir oförhindrade att intill dess utminuteringsaffärerna åter öppnar
använda sitt lager av spritdrycker för utslcänkning till förut gällande
priser. Att restauratörerna härvid bör iakttaga sitt i rusdrycksförsäljningsförordningen
stadgade ansvar för ordning och nykterhet på restaurangerna
torde inte behöva särskilt framhållas.

Vid tidigare ändringar i fråga om rusdrycksbeskattningen har det inte ansetts
erforderligt att ålägga systembolagen att erlägga särskild skatt för
sina lager av rusdrycker. Skillnaden mellan den skatt som förut erlagts för
lagret och den skatt som skolat utgå enligt de ändrade bestämmelserna har
i stället tillgodoförts staten i form av vinstmedel från bolagen. Dessas ombildning
till ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag skulle i och
för sig inte behöva påkalla någon ändrad ståndpunkt i frågan. Det tidigare
tillämpade förfarandet har emellertid väckt kritik från riksdagens revisorer,
och 1956 års riksdag har på hemställan av statsutskottet uttalat sig för
att höjningar i rusdrycksbeskattningen även bör föranleda att Nya systemaktiebolagets
lager beskattas. I enlighet med vad sålunda uttalats från riksdagens
sida förordar jag, att lagerskatt uttas hos bolaget i samband med
den nu avsedda skattehöjningen.

Vidare bör restauratörerna i likhet med vad som skett redan vid tidigare
skattehöjningar åläggas att erlägga skatt för sina lager av spritdrycker.
Skattskyldigheten bör avse det lager som finnes efter utskänkningstidens
slut dagen innan utminuteringsaffärerna åter öppnar, och skatten bör utgå
med skillnaden mellan det pris som restauratörerna erlagt för samma lager
till systembolaget och det pris som skulle ha utgått vid tillämpning av de
ändrade skattesatserna.

Den av nykterhetspolitiska skäl motiverade höjning av spritskatterna som
här förordas får till följd att statens inkomster av dessa skatter ökar. In -

Kungl. Maj.ts proposition nr 193 år 1956

komstökningen blir emellertid begränsad i den mån man uppnår den avsedda
minskningen av konsumtionen. Enligt tidigare gjorda beräkningar
skulle priselasticiteten vid höjningar av spritpriserna i vårt land vid motboksransonering
vara omkring 0,3, d. v. s. en prishöjning med 30 procent
skulle medföra att konsumtionen minskas med 9 procent. Beträffande priselasticiteten
vid fri försäljning saknas erfarenhet i vårt land. Den är säkerligen
högre, sannolikt omkring 0,5. Med ledning av erfarenheter från tidigare
skattehöjningar synes vidare kunna antas att de inköpsdämpande verkningarna
blir störst under den första tiden efter det skattehöjningen trätt i
kraft. Med starkt understrykande av osäkerheten i en bedömning av den
väntade utvecklingen torde man på grundval av det anförda kunna beräkna
inkomstökningen under innevarande budgetår till omkring 80 miljoner kronor.
Beträffande budgetåret 1957/58 torde man kunna antaga att statens inkomster
av spritbeskattningen blir omkring 150 miljoner kronor högre än
som kunnat påräknas med hittills gällande bestämmelser.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag
till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. samt 5 § förordningen
den 26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker och vin.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Lennart Skoglund

561544 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag