Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Proposition 1955:190

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

1

Nr 190

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1955/56, m. m.;
given Stockholms slott den 29 april 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Per Edvin Sköld

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 29 april 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, frågan om komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1955/56 och vissa därmed sammanhängande
spörsmål. Föredraganden anför därvid följande.

I. Inledning

I två särskilda skrivelser den 24 mars 1955 har riksräkenskapsverket
framlagt dels förslag till slutlig beräkning av statsverkets inkomster under
budgetåret 1955/56 och dels redogörelse för approximativ beräkning rörande
utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1954/55.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

I det följande redogöres först för utfallet av driftbudgeten för budgetåret
1954/55.

Härefter kommer jag att anmäla den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet
för budgetåret 1955/56 beträffande nya kapitalinvesteringar.

I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1955/56 redovisas till en början
förändringarna av utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen.
Härefter anmäles den nya beräkningen av inkomsterna för nästkommande
budgetår. I anslutning härtill lämnas en redogörelse för det ekonomiska
läget och den ekonomiska politiken. Vidare framlägges i samband
därmed förslag rörande den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten
som bör tillämpas under nästa budgetår.

Beträffande kapitalbudgeten framlägges definitivt förslag till investeringsplan
för budgetåret 1955/56 jämte därtill fogade investeringsstater.

II. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1954/55

I sin förenämnda skrivelse den 24 mars 1955 har riksräkenskapsverket
beräknat, att inkomstutfallet i förhållande till den för löpande budgetår
fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 8 598,6 miljoner
kronor, kommer att visa en ökning med 318,52 miljoner kronor och
således uppgå till 8 917,1 miljoner kronor.

Inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsattes
komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med
(netto) 70,03 miljoner kronor, vilket praktiskt taget helt motsvarar ett överskott
å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna.
Härav utgör 50 miljoner kronor beräknade inkomster av den särskilda
investeringsavgiften för motorfordon samt 15 respektive 5 miljoner kronor
förutsedda merinkomster av fordons- respektive bensinskatten.

För de inkomsttitlar, som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden,
redovisas i riksräkenskapsverkets beräkning en nettomerinkomst å 248,49
miljoner kronor. Inkomsterna å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet
m. m. beräknas komma att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet med
100 miljoner kronor, medan övriga mot budgetutjämningsfonden reglerade
inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa ett nettoöverskott på 148,49 miljoner
kronor. Merinkomster redovisas sålunda för vissa bevillningar, bland
vilka märkes omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. med 12 miljoner
kronor, tullmedel med 70 miljoner kronor samt införselavgift och accis å
fettvaror m. m. med 4 miljoner kronor. Under titeln diverse inkomster upptages
merinkomster till ett belopp av 6 miljoner kronor. Å andra sidan räknas
med en minskning för titlarna tobaksskatt med 15 miljoner kronor, omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker med 10 miljoner kronor
samt skatt å läskedrycker och statlig nöjesskatt med vardera 5 miljoner
kronor. Statens kapitalfonder beräknas av riksräkenskapsverket utvisa en
nettomerinkomst av sammanlagt 90 miljoner kronor i förhållande till riks -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

statens beräkningar. Sålunda har för postverket, televerket, statens järnvägar,
statens vattenfallsverk och domänverket, under förutsättning av oförändrade
löner och taxor, räknats med ökningar om respektive 10, 40, 9,1, 10
och 30 miljoner kronor. Inkomsterna från fonden för statens aktier åter har
beräknats understiga de i riksstaten upptagna med 10 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna
å driftbudgeten ifråga om de mot budgetutjämningsfonden
reglerade anslagen komma att utvisa en nettobesparing å i runt tal
85 miljoner kronor, varvid ämbetsverket bortsett från uppkommande besparingar
å reservationsanslag. De belopp, som för de olika huvudtitlarnas
vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från respektive överföras
till budgetutjämningsfonden, anges i efterföljande sammanställning.

Merutgifter Besparingar
Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna................ — —

II. Justitiedepartementet........................ 0,86 —

III. Utrikesdepartementet......................... — 1(94

IV. Försvarsdepartementet....................... 14,63 —

V. Socialdepartementet.......................... 15,15 —

VI. Kommunikationsdepartementet................ — 71,65

VII. Finansdepartementet......................... — 1.19

VIII. Ecklesiastikdepartementet..................... 5,29 —

IX. Jordbruksdepartementet...................... — 20,95

X. Handelsdepartementet........................ ■— 4,99

XI. Inrikesdepartementet......................... 4,57 —

XII. Civildepartementet........................... 1,00 —

XIII. Oförutsedda utgifter......................... 0,83 —

XIV. Riksdagen och dess verk m. m........... —_0,10

Säger 42,33 100,88

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden.............................. — 1,50

II. Riksgäldsfonden............................. — 25,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster_—_—

Säger — 26,50

Summa 42,33 127,38

Nettobesparing 85,05

I fråga om utfallsberäkningen å utgiftssidan anför riksräkenskapsverket
följande.

Såsom framgår av sammanställningen utgöras de största avvikelserna av
dels beräknade nettomerutgifter å försvarsdepartementets och socialdepartementets
huvudtitlar om respektive 14,63 miljoner kronor och 15,15 miljoner
kronor, dels beräknade nettobesparingar å kommunikationsdepartemen -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

tets och jordbruksdepartementets huvudtitlar om respektive 71,65 miljoner
kronor och 20,95 miljoner kronor och dels beräknad besparing å anslaget till
räntor å statsskulden om 25 miljoner kronor. Den för försvarsdepartementets
huvudtitel redovisade nettomerutgiften sammanhänger främst med att
arméns anslag till avlöningar till aktiv personal in. fl., till avlöningar m. in.
till värnpliktiga och till familjebidrag beräknas komma att överskridas med
respektive 2,66 miljoner kronor, 3,14 miljoner kronor och 7,86 miljoner kronor.
Beträffande den nettomerutgift, som beräknas uppkomma å socialdepartementets
huvudtitel, må framhållas, att anslagen till bidrag till erkända
arbetslöshetskassor samt till indextillägg å folkpensioner beräknas uppvisa
nettomerutgifter om respektive 5 miljoner kronor och 33,40 miljoner kronor,
medan nettobesparingar beräknas uppkomma å anslagen till bostadsrabatter
samt till bidrag till folkpensioner in. m. om respektive 5,85 miljoner
kronor och 18,68 miljoner kronor. Till förklaring av den för kommunikationsdepartementets
huvudtitel redovisade nettobesparingen må framhållas,
att budgetutjämningsfonden förutsättes på grund av uppkommande merinkomster
å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna
komma att via anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond
tillföras 71,27 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten
beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbudget, 3^65
miljoner kronor, beräknas sålunda vid realiserandet av budgeten komma att
stiga till 74,92 miljoner kronor. Den nettobesparing, som beräknas för jordbruksdepartementets
huvudtitel, sammanhänger främst med att å anslagen
till producenlbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk och till omkostnader
för statlig inköps- och försäljningsverksamhet förutsättas uppkomma
besparingar å 12,54 miljoner kronor respektive 7,66 miljoner kronor.

För handelsdepartementets huvudtitel redovisas en nettobesparing å 4,99
miljoner kronor, som i huvudsak beror på att å anslaget till omkostnader
för statlig lagerhållning in. in. uppkommit en besparing å 5,16 miljoner
kronor. Bland avvikelser, som i stort sett uppväga varandra, må nämnas
dels å ecklesiastikdepartementets huvudtitel besparingar å anslagen till avlöningar
vid allmänna läroverken och till bidrag till'' anordnande av skolmåltider
om respektive 7,68 miljoner kronor och 8,97 miljoner kronor samt
merutgifter å anslagen till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor, till
bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn samt till bidrag
till avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor om respektive 17,30 miljoner
kronor, 2,44 miljoner kronor och 2,53 miljoner kronor och dels å civildepartementets
huvudtitel merutgift å anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt om 6,09 miljoner kronor samt
besparing å anslaget till täckning av beräknade kostnader för ändrad lönegradsplacering
in. in. om 5 miljoner kronor.

I fråga om utfallet av driftbudgetens utgiftssida i vad avser de mot
budgetutjämningsfonden reglerade anslagen har riksräkenskapsverket slutligen
framhållit, alt budgetutjämningsfonden beräknas komma att tillföras
besparingar å reservationsanslag å i runt tal 10 miljoner kronor. Då övriga
mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag enligt vad förut framhållits
beräknas komma att utvisa en nettobesparing å 85,05 miljoner kronor,
skulle budgetutjämningsfonden alltså genom utfallet av driftbudgetens utgiftssida
tillföras 95,05 miljoner kronor.

Med ledning av de i det föregående redovisade beräkningarna över utfallet
av driftbudgetens inkomster och utgifter samt med hänsyn till de
ytterligare utgifter, för vilka medel anvisats eller äskats å tilläggsstat, har

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 ur 1955

riksräkenskapsverket beräknat överskottet å driftbudgeten
att tillföras budgetutjämningsfonden för löpande budgetår till 269 miljoner
kronor, vilket belopp av ämbetsverket avrundats till 250 miljoner kronor.
Ämbetsverket har därvid utgått från det i riksstaten beräknade underskottet
å 4,68 miljoner kronor. Härtill har lagts den till 70,16 miljoner kronor
uppgående summan av de anslag, som anvisats eller äskats å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår. Om sistnämnda två belopp fråndrages
de beräknade merinkomsterna å inkomsttitlar, 248,49 miljoner kronor, samt
de beräknade besparingarna å anslag, 95,05 miljoner kronor, framkommer
ett överskott att tillföras budgetutjämningsfonden å 269 (268,70) miljoner
kronor. För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetalningarna
å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet korrigeras
med hänsyn till inträffande förändringar i behållningen av reservationer å
driftbudgeten. Riksräkenskapsverkets beräkningar ger vid handen att under
löpande budgetår kan motses en ökning å 55 miljoner kronor av de reserverade
medlen. Fördelningen av denna summa framgår av följande sammanställning.

Ökning (+) resp,
Minskning (—)
Milj. kr.

Reservationer som beräknas komma att överföras till budgetutjäm -

ningsfonden ............................................... —10,00

Beräknad förändring i övrigt i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag:

IV. Försvarsdepartementet................................. — 30,00

V. Socialdepartementet.................................... — 10,00

VI. Kommunikationsdepartementet.......................... 4- 90,00

IX. Jordbruksdepartementet................................ -+- 20,00

Övriga huvudtitlar.................................... — 5,00

Summa + 55,00

Till det förut framräknade budgetöverskottet å cirka 269 miljoner kronor
skall således läggas angivna reservationsökning å 55 miljoner kronor,
varefter erhålles ett överskott å 324 miljoner kronor. Sistnämnda summa
skulle motsvara det belopp, varmed de sammanlagda inkomsterna för innevarande
budgetår kan beräknas komma att överstiga de totala utgifterna.

Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning av budgetutfallet kan också,
om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstal
och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat
har utgifterna upptagits till sammanlagt (8 603,26 -f- 70,16 =) 8 673,42 miljoner
kronor. De faktiska utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket
understiga detta belopp med 80,02 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarar
den frånsett indragningen av reservationer beräknade ökningen av
beloppet av utestående reservationer, 65 miljoner kronor, med tillägg av
besparingar å anslag å 15,02 miljoner kronor. Samtliga utgifter kan sålunda

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

beräknas till 8 593 miljoner kronor. Eftersom inkomsterna beräknas till
8 917 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga överskottet beräknas till
324 miljoner kronor.

Efter det att riksräkenskapsverket avgivit sin beräkning av budgetutfallet
har Kungl. Maj:t i propositionen nr 191 framlagt förslag om höjning av
statstjänstemännens löne- och pensionsförmåner. Vid bifall till förslaget kommer
utgifterna å nu löpande driftbudget att öka med 82,5 miljoner kronor
till cirka 8 676 miljoner kronor. Vad inkomsterna beträffar uppkommer till
följd av löne- och pensionsförhöjningarna en minskning av överskotten från
vissa av affärsverken. Enligt av riksräkenskapsverket numera lämnade uppgifter
beräknas inkomsterna av postverket och televerket nedgå med 10
respektive 15 miljoner kronor. För statens järnvägar, statens vattenfallsverk
och domänverket har riksräkenskapsverket däremot icke funnit anledning
ändra tidigare beräkningar. Beträffande statens järnvägar avser sålunda det
för innevarande budgetår upptagna inkomstöverskottet vinstmedel från budgetåret
1953/54. I fråga om vattenfalls- och domänverken beräknas utgiftsökningarna
för budgetåret 1954/55 icke bli av sådan storleksordning att någon
ändring av tidigare, med avrundade belopp upptagna överskott påkallas.
Jämfört med riksräkenskapsverkets tidigare, i det föregående redovisade
beräkning skulle statsinkomsterna för budgetåret 1954/55 följaktligen
minska med 25 miljoner kronor till cirka 8 892 miljoner kronor. Budgetöverskottet
kan sålunda beräknas till (8 892 — 8 676 =) 216 miljoner kronor.

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1955/56

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med allenast beräknade belopp, beroende på att motsvarande
investeringsanslag icke äskades definitivt. Jag hemställer nu att
få anmäla de förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena
samt av förslag om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen
beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har i årets statsverksproposition
preliminärt äskats medel om sammanlagt 5 022 000 kronor
för vissa byggnadsarbeten vid fångvården under sex skilda anslagsrubriker.
I propositionen nr 140 till årets riksdag har i syfte att åstadkomma en bättre
överblick än hittills över investeringsverksamhetens omfattning vid fångvården
föreslagits, att medelsbehovet för ifrågavarande investeringsändamål
— bortsett från ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter — skall
sammanföras under ett gemensamt anslag, benämnt Vissa byggnadsarbeten
för fångvården. I enlighet härmed har för budgetåret 1955/56 under nämnda
rubrik äskats ett anslag å 4 565 000 kronor. Anslaget torde enligt gällande
grunder böra avskrivas med 50 procent. Avskrivningsanslaget upptages alltså
med 2 282 500 kronor. I anslutning till denna omläggning bör vid ut -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

gången av innevarande budgetår förefintliga behållningar å de i gällande
riksstat under huvudtiteln Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar uppförda
reservationsanslagen till om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid
fångvårdsanstalter m. m., till nybyggnad av arbetslokaler vid fång\årdsanstalter
m. in., till nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter
in. m. samt till utbyggnad av fångvårdsanstalten på Hall överföras till
det nya anslaget. Något anslag till ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter,
vartill i statsverkspropositionen beräknades ett preliminärt belopp
av 500 000 kronor, har icke upptagits för budgetåret 1955/56. Under
statens allmänna fastighetsfond har vidare investeringsanslag äskats till
vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan i Malmö å 50 000 kronor,
till om- och tillbyggnad av lärarhögskolan i Stockholm å 975 000 kronor, till
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus in. in. å 28 482 000 kronor,
till statens anstalt för fallandesjuka: om- och utbyggnadsarbeten å 60 000
kronor samt till utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala å 375 000
kronor. Ifrågavarande anslag bör enligt gällande regler avskrivas med 50
procent. Investeringsanslagen till nybyggnad för medicinska fakulteten vid
universitetet i Göteborg, till nybyggnader för Chalmers tekniska högskola,
till byggnadsarbeten för försöksgård vid Röbäcksdalen, till säkerhetsanstalter
för sjöfarten samt till utbyggande av karolinska sjukhuset har definitivt
äskats med de i statsverkspropositionen beräknade beloppen. Motsvarande
avskrivningsanslag upptages alltså med de tidigare, preliminärt äskade beloppen.

Under fonden för låneunderstöd har äskats anslag till ytterligare
lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa byggnadsarbeten
m. in. å 110 000 kronor. Då lånet avses skola vara ränte- och amorteringsfritt
bör anslaget avskrivas i sin helhet.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

ökning (+)

Minskning (—)

Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Ombyggnadsarbeten vid äldre fångvårdsanstalter (prop. nr 140)
Om- och tillbyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter

m. m. (prop. nr 140)...................................

Nybyggnad av arbetslokaler vid fångvårdsanstalter m. m. (prop.

nr 140)................................................

Nybyggnad av personalbostäder vid fångvårdsanstalter m. m.

(prop. nr 140)..........................................

Utbyggnad av fångvårdsanstalten på Hall (prop. nr 140)......

Nybyggnad av fångvårdsanstalter m. m. (prop. nr 140)......

Vissa byggnadsarbeten för fångvården (prop. nr 140)........

Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan i Malmö
(prop. nr 138)..........................................

— 500 000

— 206 000

— 305 000

— 400 000

— 600 000
— 750 000
+2 282 500

+ 25 000

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Ökning (+)
Minskning (—)
Kronor

Om- och tillbyggnad av lärarhögskolan i Stockholm (prop. nr 119) — 12 500
Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. (prop. nr

123)................................................... — 9 000

Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och utbyggnadsarbeten

(prop. nr 123).......................................... + 30 000

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala (prop. nr 133) — 175 000

Fonden för låneunderstöd:

Ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa
byggnadsarbeten m. m. (prop. nr 94)..................... _|_ 110 000

Summa — 510 000

På riksdagen torde få ankomma att vidtaga de kompletteringar och justeringar
av de under förevarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning
av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1955/56 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen

Statens allmänna fastighetsfond:

Kronor

Justitiedepartementet:

Vissa byggnadsarbeten för fångvården............ 2 282 500

Ecklesiastikdepartementet:

Nybyggnad för medicinska fakulteten vid universitetet

i Göteborg.................................. 675 000

Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan i

Malmö..................................... 25 000

Nybyggnader för Chalmers tekniska högskola...... 175 000

Om- och tillbyggnad av lärarhögskolan i Stockholm . . 487 500

J ordbruksdepartementet:

Byggnadsarbeten för försöksgård vid Röbäcksdalen .. 146 500

Handelsdepartementet:

Säkerhetsanstalter för sjöfarten.................. 310 000

Inrikesdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. 14 241 000
Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och utbyggnads -

arbeten ..................................... 30 000

Utbyggande av karolinska sjukhuset............. 2 195 000

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala... 187 500

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

9

Fonden för låneunderstöd:

Inrikesdepartementet:

Ytterligare län till föreningen Röingegärden u. p. a.
för vissa byggnadsarbeten m. m................ 110 000

IV. Driftbudgeten för budgetåret 1955/56
Förändringar av utgifterna

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret
1955/56 upptogs utgifter å sammanlagt 9 106 miljoner kronor. Härav
föll 8 193 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 913 miljoner kronor
på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har Kungl. Maj :t framlagt förslag till ett flertal
ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida.

I fråga om Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden
har riksdagen i åtskilliga fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen
har emellertid totalt icke medfört någon större förändring av siffrorna.

Andra huvudtiteln utvisar en ökning med 0,4 miljon kronor på anslagen
till fångvården. — Tredje huvudtiteln företer en minskning med 0,4 miljon
kronor, vilket belopp huvudsakligen hänför sig till anslaget till Förenta
Nationerna. — Anslagssumman under fjärde huvudtiteln minskar i jämförelse
med statsverkspropositionen med 1,1 miljoner kronor. Bland minskningarna
må nämnas 0,5 miljon kronor å fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag
och 1,7 miljoner kronor å anslaget till avlöningar till aktiv personal
vid marinen. Vidare utvisar anslagen till sjökarteverket en minskning
med 0,8 miljon kronor. Sistnämnda anslagsminskning föranleds av det
i proposition nr 124 framlagda förslaget om inrättande av ett sjöfartsverk.
Ä andra sidan ökar anslagen till avlöningar till aktiv personal med 0,7 miljon
kronor för armén samt med 1 miljon kronor för flygvapnet. -— För femte
huvudtiteln beräknas en nettoökning med 4,6 miljoner kronor. Sålunda
ökar anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
med 5 miljoner kronor. Anslagen till statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete
in. in. samt till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
in. in. har uppräknats med respektive 0,5 och 0,4 miljon kronor. Å andra
sidan föreligger en minskning med 1,3 miljoner kronor å anslaget till vissa
tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete in. in. — Sjätte huvudtiteln
företer en nettoökning med 2,3 miljoner kronor, vilket i huvudsak
sammanhänger å ena sidan med ett nytt anslag å 2,55 miljoner kronor
till statlig upplysningsverksamhet vid 1955 års folkomröstning rörande frågan
om högertrafik och å andra sidan med de minskningar om närmare

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

0,4 miljon kronor av anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och till
vägförvaltningarna som innefattas i förslaget angående inrättande av ett
sjöfartsverk. — Under åttonde huvudtiteln uppstår en nettoökning med 0,8
miljon kronor, vilken fördelar sig på ett flertal poster. Till ökad utbildning
av läkare har upptagits ett anslag å 0,2 miljon kronor och för utbyggnad av
tandläkarutbildningen har äskats medel till ett sammanlagt belopp av 0,4
miljon kronor. Anslagen till bidrag till vissa privatläroverk samt till lärarhögskolan
i Stockholm: bidrag till Stockholms stad för nybyggnad av småskola
m. in. ökar med vardera 0,3 miljon kronor. Det slutliga förslaget angående
utbyggnaden av yrkesundervisningen innebär vissa förändringar i
jämförelse med de i statsverkspropositionen preliminärt äskade anslagen.
Sålunda har omräkningen av anslaget till bidrag till driften av centrala yrkesskolor
medfört en ökning med 1,6 miljoner kronor, medan bidragen till
driften av lokala yrkesskolor till följd av ändrade statsbidragsgrunder minskar
med 2 miljoner kronor. — Nionde huvudtiteln utvisar en minskning
med 49,1 miljoner kronor, främst beroende på att anslagen till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område och till statlig lagerhållning: omkostnader
för statlig inköps- och försäljningsverksamhet minskar med respektive
31 och 18,5 miljoner kronor. — Anslagen under tionde huvudtiteln ökar
med närmare 4,1 miljoner kronor. Till ett belopp av 1,2 miljoner kronor
sammanhänger denna ökning med att, såsom tidigare nämnts, vissa kostnader
överförts från fjärde och sjätte huvudtitlarna till följd av förslaget
om inrättande av ett sjöfartsverk. Vidare har tillkommit ett anslag å 2,5
miljoner kronor för anskaffning av en ny statsisbrytare och ett anslag å 0,3
miljon kronor för undersökningar m. in. beträffande åtgärder till främjande
av varutrafiken över Trondheimsområdet. — Elfte huvudtiteln ökar med
närmare 2 miljoner kronor. Bland ökningarna märkes 0,2 miljon kronor å
anslaget till utrustning av nya sinnessjukhus och 0,3 miljon kronor å avlöningsanslaget
till häradsskrivarna. Vidare har tillkommit anslag för administration
av 1955 års folkomröstning rörande frågan om högertrafik med
1 miljon kronor, för inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier i Norrland
med 0,3 miljon kronor, för utrustningskostnader vid statens anstalt
för fallandesjuka med 0,2 miljon kronor, för ombyggnad och utrustning av
Eugeniahemmet med 0,4 miljon kronor samt till bidrag till främjande av
rekryteringen i vissa polisdistrikt med 0,4 miljon kronor. Minskningar föreligger
bland annat beträffande bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund in. m. med 0,7 miljon kronor samt
med smärre belopp för ytterligare några anslag. — Tolfte huvudtiteln ökar
med 165 miljoner kronor till följd av föreslagna höjningar av de statsanställdas
löne- och pensionsförmåner. Ifrågavarande utgifter kommer i huvudsak
att belasta vederbörande anslag under de olika huvudtitlarna. — För
huvudtiteln avskrivning av nija kapitalinvesteringar beräknas ett minskat
medelsbehov av 0,4 miljon kronor.

Den totala nettoökningen i förhållande till statsverkspropositionen uppgår
till 128 miljoner kronor.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar

1 statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa
av 9 505,7 miljoner kronor, varav 8 905,8 miljoner kronor hänförde sig till
egentliga statsinkomster och 599,9 miljoner kronor till inkomster av statens
kapitalfonder.

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades
i statsverkspropositionen inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet
m. m. ge 4 840 miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, skogsvårdsavgift,
arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt
samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. in. upptogs till 6, 7,8, 70, 48
respektive 68 miljoner kronor. I automobilskattemedel beräknades inflyta
865 miljoner kronor. Tullar och acciser beräknades ge sammanlagt 2 586
miljoner kronor, varav i tullmedel 500 miljoner kronor, varuskatt 210 miljoner
kronor, införselavgift och accis å fettvaror m. in. 54 miljoner kronor,
skatt å kaffe 18 miljoner kronor, tobaksskatt 650 miljoner kronor,
skatter å alkoholhaltiga drycker och läskedrycker sammanlagt 1 059 miljoner
kronor, nöjesskatt 59 miljoner kronor samt skatt å elektrisk kraft
36 miljoner kronor. Uppbörden i statens verksamhet upptogs med 170 miljoner
kronor. Under diverse inkomster inflytande medel beräknades till
sammanlagt 242 miljoner kronor, varav 90 respektive 105 miljoner kronor
i tips- och lotterimedel.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen,
under förutsättning av oförändrade löner och taxor, till sammanlagt
290 miljoner kronor, varav för postverket 20 miljoner kronor, televerket
85 miljoner kronor, statens järnvägar 10 miljoner kronor, statens vattenfallsverk
120 miljoner kronor och för domänverket 55 miljoner kronor.

I sin förut nämnda skrivelse den 24 mars 1955 har riksräkenskapsverket
jämlikt gällande instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av
statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1955/
56. Vid beräkningens verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare
år från vederbörande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de
större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar. Beträffande de olika inkomsttitlarna har riksräkenskapsverket
i huvudsak anfört följande.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Beräkningen av denna titel står
till följd av källskattesystemet i nära samband med de antaganden som
göras beträffande utvecklingen av skatteunderlaget under hela den tid som
beräkningen omfattar. I fråga om fysiska personer gäller detta särskilt den
sammanlagda löneinkomsten, enär variationer i densamma giva direkt utslat*
i avseende på den inflytande preliminärskattens storlek. Bestämmelserna
om ränta å kvarstående skatt medföra även, att samma förhållande
i betydande utsträckning kan väntas gälla även i fråga om svenska aktiebolag.
Under budgetåret 1953/54 kompletterades sålunda inbetalningarna
av preliminärskatt under de ordinarie uppbördsterminerna med omfattande
fyllnadsinbetalningar under våren 1954, sammanlagt uppgående till
cirka 575 miljoner kronor, varav huvudparten från bolag. Härigenom har

12

Kiingl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

den enligt taxeringen 1954 påförda kvarstående skatten för aktiebolagen
nedbiingats till cirka 90 miljoner kronor. Detta belopp överstiger endast
med ett tiotal miljoner kronor den enligt samma taxering beräknade överskjutande
skatten för bolag.

Svårigheterna att i förväg bedöma fysiska personers och företags inkomster
är normalt den främsta orsaken till de ibland betydande differenser,
som kunna uppstå mellan förhandsberäkningar av titelns nettoinkomst
och det slutliga utfallet. Till denna osäkerhet bidrar emellertid även
sattet för skatteuppbörden. Ingen helt fix relation kan förutsättas mellan
inflytande skatteinkomster och den samtidiga utvecklingen av skatteunderlaget.
Uppbörden av löntagarnas preliminärskatt är i viss utsträckning
beroende av frivilliga höjningar av löneavdragen med hänsyn till extrainkomster
in. in. Likaså är omfattningen av fyllnadsinbetalningarna helt
beroende av de skattskyldigas egna överväganden. I vilken mån de skattskyldigas
skatteförpliktelser komma att fullgöras genom erläggande av
preliminärskatt, inklusive fyllnadsinbetalningar, under ett budgetår eller
kvarstående skatt under det påföljande kan icke med större säkerhet bedömas.
Ej minst med hänsyn härtill synes det lämpligt, att utfallet av
skattetiteln för innevarande budgetår och beräkningen av titeln för nästkommande
budgetår bedömas i ett sammanhang.

I sin senaste inkomstberäkning angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar
för beräkningen av löneinkomsternas utveckling under år 1955,
\ilka
uppåt av lönenivån syntes ha inträffat under år 1954, varigenom denna
vid ingången till år 195o något översteg den för år 1954 genomsnittliga.
En viss sysselsättningsökning liksom icke oväsentliga överflyttningar av
arbetskraft från låglöneyrken till bältre betalda yrken och näringsgrenar
syntes likaså ha bidragit till en stegring av den totala lönesumman under
ar 1954, vilken beräknades överstiga 1953 års lönesumma med 5 å 6 procent.
Även för år 1955 ansågs, med hänsyn till antagandena beträffande
den allmänna konjunkturutvecklingen, en viss sysselsättningsökning och
löneglidning uppåt kunna förutsättas. Den ökning av lönesumman, som därutöver
kunde komma att bli en följd av årets avtalsrörelse, lät sig givetvis
icke överblickas. Det antogs emellertid, att denna skulle komma att
leda till genomsnittligt större lönehöjningar än under de två närmast föregående
åren och att lönesummans sammanlagda stegring år 1955 skulle
bli större än under år 1954. I kalkylerna räknades med en stegring av den
sammanlagda lönesumman från 1954 till 1955 med närmare 9 procent.
Även om det slutliga resultatet av avtalsrörelsen ännu icke kan säkert bedömas,
synes det enligt riksräkenskapsverkets mening rimligt att även nu
räkna med en stegring av den angivna storleksordningen. I de fortsättningsvis
redovisade beräkningarna har riksräkenskapsverket räknat med
en stegring av inkomst av tjänst från 1954 till 1955 med cirka 9 procent
och en viss ytterligare uppgång för våren 1956.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst
synes ingen anledning föreligga att i detta sammanhang utgå från annat
antagande än som redovisades i inkomstberäkningen i december 1954 och
som innebar en viss stegring under år 1955.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen en uppgång
av den sammanlagda taxerade inkomsten av storleksordningen 12 procent
för verksamhetsåret 1954 i jämförelse med år 1953. Riksräkenskapsverket
bär icke funnit anledning att nu justera detta antagande. För verksamhetsai
et 1955 räknades med en ytterligare stegring. Härvid förutsattes,
i avvaktan på beslut om företagsbeskattningens framtida utformning, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

13

vid 1956 års taxering skulle gälla samma regler för begränsning av rätten
till fri avskrivning som vid 1955 års taxering. I proposition nr 100 har årets
riksdag förelagts förslag till ändrade regler för företagsbeskattningen, vilka,
om de antagas av riksdagen, få tillämpning på 1956 års taxering.
Även den av riksdagen beslutade investeringsavgiften för år 1955 får betydelse
för utfallet av 1956 års inkomsttaxering. Under hänsynstagande till
nämnda förhållanden samt med utgångspunkt från en bedömning av de
allmänekonomiska betingelserna under verksamhetsåret 1955 har riksräkenskapsverket
funnit en uppgång av bolagens taxerade inkomster vid
1956 års taxering av storleksordningen 10 procent sannolik, vilket är något
mera än vad som antogs i december.

Vid beräkningen av inkomstskattetitelns behållna inkomster för budgetåret
1955/56 får vidare hänsyn tagas till att investeringsavgiften för år
1955 torde komma att tillföra titeln inkomster av storleksordningen 75
miljoner kronor. Å andra sidan komma de i anslutning till förslaget om
förenklat deklarations- och taxeringsförfarande föreslagna ändringarna i
uppbördsförordningen att föranleda minskade preliminärskatteinkomster
från och med år 1956. Härtill togs provisoriskt hänsyn i det framlagda
riksstatsförslaget. Minskningen kan till den del den faller inom ramen för
budgetåret 1955/56 nu uppskattas till närmare 100 miljoner kronor.

Beträffande beräkningarna kan vidare nämnas, att det liksom vid decemberberäkningen
fortfarande räknas med en uttagningsprocent av 110
för den statliga inkomstskatten för fysiska personer under såväl år 1955
som 1956 och med en genomsnittlig kommunal utdebitering för år 1956
av samma höjd som gällde för år 1954 (12,40).

I decemberberäkningen gjordes det antagandet, att bestämmelserna om
ränta å kvarstående skatt skulle, liksom under de närmast föregående
åren, föranleda aktiebolagen att i avsevärd utsträckning erlägga fyllnadsinbetalningar
till den preliminärskatt, som i vanlig ordning erlagts under
uppbördsåret. Riksräkenskapsverket har vid denna beräkning utgått från
samma antagande. Bland utgifterna beräknas med ledning av nu föreliggande
uppgifter utbetalningarna av kommunalskattemedel komma att ligga
35 miljoner kronor högre under båda budgetåren.

Beträffande de till sjuk- och moderskapsförsäkringen hänförliga transaktionerna
har icke funnits underlag för några justeringar. Det bör emellertid
understrykas, att utfallet av ifrågavarande inkomst- och utgiftsposter
allt fortfarande är svårt att överblicka. Det synes vidare motiverat
att erinra om osäkerheten i de gjorda antagandena om storleken av preliminärbetalningarna
av garantiskatt och över huvud taget omfattningen
av fyllnadsinbetalningarna.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som givetvis även
vid denna tidpunkt föreligga vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket
den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet
in. in. för budgetåret 1954/55 till 4 400 miljoner kronor och förordar, att
samma titel i det slutliga riksstatsförslaget för budgetåret 1955/56 uppföres
med 5 000 miljoner kronor.

Beträffande de eftersläpningar i utbetalningarna av kommunalskattemedel,
som nämnda inkomstbelopp innefatta, finnes för budgetåret 1954/
55 inget skäl till ändring av det i december 1954 angivna avrundade beloppet,
250 miljoner kronor. För budgetåret 1955/56 kan eftersläpningen
uppskattas till cirka 400 miljoner kronor, mot 350 miljoner kronor enligt
decemberberäkningen. Om dessa 400 miljoner kronor avsättas för reglering
av senare kommunalskatleulbelalningar, böra de återföras med 125
miljoner kronor under budgetåret 1956/57, 200 miljoner kronor under
budgetåret 1957/58 och 75 miljoner kronor under budgetåret 1958/59.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Kupongskatten har i statsverkspropositionen beräknats till 6 miljoner
kronor. Riksräkenskapsverket, som nu uppskattar uppbörden under löpande
budgetår till 4,5 miljoner kronor, anser att en nedräkning med 1
miljon kronor bör ske för nästföljande budgetår. Ämbetsverket föreslår
alltså, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 5 miljoner
kronor.

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. 1 statsverkspropositionen
är denna inkomsttitel upptagen till 70 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen
har i skrivelse den 7 mars 1955 förordat, att ifrågavarande inkomster i
den definitiva riksstaten uppföras med oförändrat beiopp. Riksräkenskapsverket,
som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till
likaledes 70 miljoner kronor, föreslår, att det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet för budgetåret 1955/56 får kvarstå oförändrat.

Lotterivinstskatten har i statsverkspropositionen beräknats till 48 miljoner
kronor. Generalpoststyrelsen, som i november 1954 beräknade inkomsterna
på denna titel till 47 miljoner kronor, har i sin ovan nämnda
skrivelse efter förnyad beräkning anfört, att ifrågavarande inkomster för
budgetåret 1955/56 synas böra beräknas till 48 miljoner kronor. För löpande
budgetår uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna till 46 miljoner
kronor. Ämbetsverket förordar, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
upptages till oförändrat 48 miljoner kronor.

Omsättnings- och expcditionsstämplar m. in. Denna titel har i statsverkspropositionen
uppförts med 68 miljoner kronor. Generajpoststyrelsen,
som i november 1954 uppskattade inkomsterna till 65 miljoner kronor,
anser efter förnyad beräkning, att uppbörden under titeln bör beräknas
till högst 70 miljoner kronor. Styrelsen uppskattar visserligen inkomstutfallet
för löpande budgetår till 74 miljoner kronor, men den anser
att stämpelavgifterna för aktie- och obligationsemissioner samt lagfarter,
vilka under löpande budgetår visat kraftig stegring, sannolikt icke
komma att lämna lika hög avkastning under nästa budgetår. Riksräkenskapsverket
anser en uppräkning av det i statsverkspropositionen upptagna
beloppet med 2 miljoner kronor vara befogad och föreslår, att titeln i det
slutliga riksstatsförslaget beräknas till 70 miljoner kronor.

Fordonsskatt. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upptagen
till 280 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december
1954. Inkomsterna på titeln under löpande budgetår beräknades
samtidigt till 260 miljoner kronor. Enligt inhämtade uppgifter översteg den
debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsstämman i februari
1955 förra årets debiterade skatt med 28 procent. Detta innebär ett större
fordonsbestånd vid ingången av år 1955 än vad som tidigare antagits och
skulle även innebära en ökning av inkomsterna på titeln med närmare 10
miljoner i jämförelse med decemberberäkningen. Till följd av bestämmelserna
i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt
för år 1955 (SFS nr 778/1954) kommer emellertid ett belopp på
mellan 7 och 8 miljoner kronor att inflyta först under budgetåret 1955/56.
Trots det större fordonsbeståndet räknar riksräkenskapsverket därför titelns
inkomster för löpande budgetår fortfarande till 260 miljoner kronor.
Vid beräkning av titeln för nästföljande budgetår har riksräkenskapsverket
förutsatt, att även för år 1956 skall komma att gälla likartade anståndsbestämmelser
som under år 1955. Ämbetsverket har vidare i jämförelse
med decemberberäkningen nu räknat med en något lägre tillväxt -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

hastighet hos fordonsbeståndet under år 1955 som en följd av den särskilda
investeringsavgiften. Med utgångspunkt härifrån föreslår riksräkenskapsverket,
att ifrågavarande titel i det slutliga riksstatsförslaget upptages
till 285 miljoner kronor eller 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Bensinskatten beräknades av riksräkenskapsverket i december 1954 för
nästföljande budgetår till 585 miljoner kronor, vilket belopp även upptagits
i statsverkspropositionen. Med hänsyn till vad som ovan anförts om
investeringsavgiftens sannolika effekt pa fordonsbestandets utveckling,
torde i jämförelse med decemberberäkningen böra antagas en något långsammare
ökning av drivmedelskonsumtionen. Då emellertid nu verkställda
beräkningar av skatteinkomsterna för löpande budgetår tyda på en
något högre uppbörd än vad som antogs i december 1954, eller SOU miljoner
kronor, saknas enligt riksräkenskapsverkets mening skäl att ändra
statsverkspropositionens belopp för nästföljande budgetår. Riksräkenskapsverket
föreslår därför, att inkomsttiteln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget
beräknas till oförändrat 585 miljoner kronor.

Särskild investeringsavgift för motorfordon. Den av innevarande års
riksdag beslutade särskilda investeringsavgiften för motorfordon för år
1955, vilken icke är upptagen i statsverkspropositionen, har ännu varit i
kraft alltför kort tid för att ge mera säkra hållpunkter för en bedömning
av hur stora inkomster, som avgiften kommer att tillföra statsverket. Riksräkenskapsverket
har uppskattat inkomsterna under löpande budgetår till
50 miljoner kronor. Då enligt förordningen investeringsavgiften endast
skall utgå under halva budgetåret, har riksräkenskapsverket för budgetåret
1955/56 beräknat titeln till likaså 50 miljoner kronor.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksräkenskapsverket i december
1954 till 500 miljoner kronor, vilket belopp även uppfördes i statsverkspropositionen.
I skrivelse den 8 mars 1955 har generaltullstyrelsen, som i november
1954 upptagit tullmedlen till 450 miljoner kronor, anfört, att styrelsen
icke ansett sig ha tillräckligt skäl att för budgetåret 1955/56 beräkna
nettouppbörden av tullmedel lägre än till det i riksstatsförslaget upptagna
beloppet. Generaltullstyrelsen har dock härvid understrukit, att importen av
transportmedel, som under år 1954 motsvarade en debiterad tullmedelsuppbörd
av inemot 110 miljoner kronor, kan komma att i negativ riktning påverkas
av den nyligen införda avgiften vid investering i motorfordon år 1955
och att en sålunda uppkommen mera avsevärd minskning av de relativt högt
tullbeskattade transportmedlens andel i importen skulle kunna medföra en
minskning av tullmedelsuppbörden. Enligt styrelsen ger emellertid den hittills
under mycket begränsad tid vunna erfarenheten av verkningarna av
nämnda särskilda investeringsavgift icke någon möjlighet till en säker bedömning
av den kommande utvecklingen. Tullinkomsterna ha av riksräkenskapsverket
beräknats till 490 miljoner kronor under innevarande budgetår,
vilket är 10 miljoner kronor mera än vad som antogs i december 1954
och 70 miljoner kronor mera än vad som upptagits i riksstaten. Riksräkenskapsverket
anser en mindre nedgång av de på motorfordon belöpande tullinkomsterna
sannolik som en följd av den särskilda investeringsavgiften
för motorfordon. Denna nedgång torde emellertid komma att mer än kompenseras
av en uppgång av den övriga tulluppbörden. Riksräkenskapsverket
har i nuvarande svårbedömda läge ansett sig sakna skäl att ändra det i
statsverkspropositionen upptagna beloppet och föreslår därför, att titeln
tulhnedel under förutsättning av i huvudsak oförändrade tulltaxor uppföres
med oförändrat 500 miljoner kronor i det slutliga riksstatsförslaget.

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits
210 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade
beräkningar ge tillsammans ett“belopp av 199 miljoner kronor. För innevarande
budgetår beräknar riksräkenskapsverket, att titeln skall lämna en
inkomst av cirka 200 miljoner kronor. Den nuvarande tendensen pekar beträffande
samtliga under titeln redovisade skatteslag på en stabil eller stigande
uppbörd. Med hänsyn härtill anser riksräkenskapsverket, att titeln
varuskatt i det slutliga riksstatsförslaget bör uppföras med 210 miljoner
kronor eller samma belopp som i statsverkspropositionen.

Införselavgift och accis å fettvaror m. m. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen
upptagits med 54 miljoner kronor, vilket belopp byggde
på av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen verkställda beräkningar.
Dessa myndigheter ha vid förnyade beräkningar bibehållit tidigare belopp.
Uppskattningen av titelns inkomster är förenad med betydande svårigheter,
främst till följd av att införselavgiften är beroende av den internationella
fettråvaruprisnivåns utveckling. Enligt riksräkenskapsverkets mening
synes titelns inkomster böra beräknas till samma belopp som i statsverkspropositionen
eller 54 miljoner kronor.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1954 denna titel
till 650 miljoner kronor, vilket belopp uppförts i statsverkspropositionen.
Tobaksmonopolet har vid förnyad beräkning den 9 mars 1955 föreslagit
samma belopp, 640 miljoner kronor, som vid dess beräkning i oktober 1954.
Riksräkenskapsverket, som uppskattar inkomstutfallet för löpande budgetår
till 645 miljoner kronor, föreslår, att titeln tobaksskatt i det slutliga riksstatsförslaget
upptages till 650 miljoner kronor eller i förhållande till statsverkspropositionen
oförändrat belopp.

Rusdrycksmedel av partihandelsbolag och rusdrycksmedel av detaljhandelsbolag.
Ifrågavarande titlar ha i statsverkspropositionen uppförts med
12 respektive 35 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 9
mars 1955 förordat, att dessa belopp bibehållas. Enligt riksräkenskapsverkets
mening saknas anledning att i det slutliga riksstatsförslaget frångå
statsverkspropositionens beräkning.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker. Denna titel angavs
i anslutning till kontrollstyrelsens beräkning av riksräkenskapsverket i december
1954 till 820 miljoner kronor, vilket belopp upptagits i statsverkspropositionen.
Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning den 9 mars 1955
bibehållit statsverkspropositionens belopp. För löpande budgetår uppskattar
riksräkenskapsverket nu inkomstutfallet till 790 miljoner kronor mot
775 miljoner kronor vid decemberberäkningen. Ehuru det förutsedda inkomstutfallet
för löpande budgetår kan tyda på att inkomsterna under nästföljande
budgetår kunna komma att överstiga de i statsverkspropositionen
beräknade, har riksräkenskapsverket, med hänvisning till osäkerheten i bedömningen
av konsumtionsutvecklingen efter det nuvarande restriktionssystemets
slopande under budgetåret, ändock icke ansett sig böra föreslå någon
ändring av den tidigare beräknade inkomsten. Riksräkenskapsverket föreslår
därför, att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med 820 miljoner kronor.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Inkomsterna under denna titel
beräknades i december 1954 i anslutning till kontrollstyrelsens förslag
av riksräkenskapsverket till 50 miljoner kronor, och samma belopp har upptagits
i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräk -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

ning bibehållit detta belopp. Nedgången i förhållande till löpande budgetår,
som beräknas inbringa 55 miljoner kronor, är en följd av förutsedda förskjutningar
i konsumtionen efter motbokssystemets avskaffande. Riksräkenskapsverket
föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres
med oförändrat 50 miljoner kronor.

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 100 miljoner
kronor, vilket belopp föreslagits av riksräkenskapsverket i anslutning till
kontrollstyrelsens beräkning. Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse den 9 mars
1955 bibehållit sin tidigare beräkning. Inkomstökningen i förhållande till
löpande budgetår, då 85 miljoner kronor beräknas inflyta, har motiverats
av den ökade konsumtion av starköl som antages inträda under det nya
budgetåret. Riksräkenskapsverket finner icke skäl att föreslå förändring av
det i statsverkspropositionen beräknade inkomstbeloppet, 100 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker bar i statsverkspropositionen upptagits till 42 miljoner
kronor. Kontrollstyrelsen, som i november 1954 beräknade titeln till
40 miljoner kronor, har efter förnyad beräkning föreslagit oförändrat belopp.
Riksräkenskapsverket, som för löpande budgetår uppskattar inkomsterna
till 40 miljoner kronor, föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat 42 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen beräknats
till 59 miljoner kronor. Uppbörden synes under det senaste budgetåret
ha stagnerat och beräknas för innevarande budgetår komma att uppgå
till 55 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förordar därför, att det i
statsverkspropositionen upptagna beloppet nedräknas med 2 miljoner kronor
till 57 miljoner kronor.

Skatt å elektrisk kraft har i statsverkspropositionen uppförts med 36 miljoner
kronor. Titeln beräknas under innevarande budgetår komma att inbringa
34 miljoner kronor. I enlighet med kontrollstyrelsens förnyade beräkning
förordar riksräkenskapsverket, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
beräknas till 37 miljoner kronor eller 1 miljon kronor mera än i statsverkspropositionen.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen
i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag upptagits till
35 miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket, som i september 1954 uppskattade
ifrågavarande inkomster till 32,5 miljoner kronor, har vid förnyad
beräkning den 4 mars 1955 sänkt detta belopp till 30,2 miljoner kronor. Nedräkningen
motiveras av minskad vinst på myntpräglingen av valörerna 2
kronor — 1 öre. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med oförändrat belopp, 35 miljoner kronor.

Fyr- och båkmedel samt lotspenningar äro i statsverkspropositionen upptagna
till 10 respektive 9 miljoner kronor. Med hänsyn till att inkomstutfallet
för löpande budgetår synes bli högre än vad som tidigare förutsatts,
är det enligt riksräkenskapsverkets uppfattning befogat med en uppräkning
även för nästföljande budgetår. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att
titlarna fyr- och båkmedel och lotspenningar i det slutliga riksstatsförslaget
uppföres med It respektive 10 miljoner kronor.

Totalisatormedlen ha i statsverkspropositionen beräknats till 20 miljoner
kronor. Inkomsterna på denna titel ha under flera år visat eu kontinu 2

Ilihang till riksdagens protokoll 1:955. t samt. Nr 190

18

Ilungl. Maj.ts proposition nr 190 är 1955

erlig och snabb stegring. Med hänvisning till att inkomsterna under löpande
budgetår, som i december 1954 uppskattades till 19 miljoner kronor, nu
beräknas komma att stiga till 20 miljoner kronor anser riksräkenskapsverket
en uppräkning motiverad för nästa budgetår. Ämbetsverket föreslår, att
ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med ett
till 22 miljoner kronor förhöjt belopp.

Tipsmedel. I statsverkspropositionen ha inkomsterna på denna titel beräknats
till 90 miljoner kronor. Titelns inkomster ha under senare år visat
en kraftig stegring och de uppskattas för löpande budgetår till 80 miljoner
kronor mot 71 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket
föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget beräknas till oförändrat
90 miljoner kronor.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen till 105 miljoner kronor.
Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, som i oktober 1954 uppskattade ifrågavarande
inkomster till 92,5 miljoner kronor, bar i skrivelse den 2 mars
1955 ansett sig böra höja sin tidigare beräkning till 94 miljoner kronor. För
innevarande budgetår ha inkomsterna av riksräkenskapsverket antagits
komma att stiga till 98 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår,
att det i statsverkspropositionen för budgetåret 1955/56 beräknade beloppet,
105 miljoner kronor, får kvarstå oförändrat.

Övriga diverse inkomster. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen
beräknats till 12 miljoner kronor. I proposition nr 28 till årets riksdag
bär framlagts förslag till disposition av kolclearingkassans överskottsmedel,
vilket bland annat innebär att ett belopp på 18,2 miljoner kronor skall
tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster. Riksdagen har fattat
beslut i enlighet härmed. Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, torde
beloppet komma att inlevereras under budgetåret 1955/56. Riksräkenskapsverket
föreslår i anledning härav, att titeln övriga diverse inkomster i det
slutliga riksstatsförslaget uppföres med 30 miljoner kronor.

För inkomsttiteln postverket föreslog riksräkenskapsverket i december
1954 i anslutning till generalpoststyrelsens beräkning ett belopp av 20 miljoner
kronor, vilket även upptagits i statsverkspropositionen. I skrivelse
den 4 mars 1955 har generalpoststyrelsen avgivit förnyad beräkning av inkomsterna
på titeln i fråga. Den nya beräkningen visar i jämförelse med
motsvarande kalkyl i november 1954 relativt små förskjutningar av postverkets
inkomster och utgifter och resulterar i ett inkomstöverskott på cirka
21 miljoner kronor. Härvid är att märka, att generalpoststyrelsen vid båda
beräkningstfllfällena antagit, att lönerna till postverkets personal komma
att utgå efter oförändrade grunder. Då inverkan på postverkets driftkostnader
av resultatet av pågående förhandlingar angående de statsanställdas
löner nu icke kan bedömas, har även riksräkenskapsverket utgått från nu
gällande lönenivå vid beräknandet av överskotten från postverket liksom
från övriga affärsdrivande verk. Riksräkenskapsverket har givetvis icke heller
kunnat bedöma, huruvida resultatet av nämnda förhandlingar kan komma
att påverka nuvarande av post- och televerket samt statens järnvägar
tillämpade taxor. Från dessa utgångspunkter föreslår riksräkenskapsverket
i anslutning till generalpoststyrelsens beräkning, att som inkomst av postverket
preliminärt beräknas 21 miljoner kronor eller 1 miljon kronor mera
än i riksstatsförslaget.

Televerket. Inkomsterna på denna titel ha i statsverkspropositionen upptagits
till 85 miljoner kronor. Televerket beräknade i november överskottet
till 82 miljoner kronor men föreslog samtidigt, att viss del av inträdesav -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

gifterna för telefonabonnemang skulle betraktas såsom bidrag till anläggningskostnaderna
samt att i anledning därav överskottet skulle nedräknas
med 18 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket ansåg emellertid, att en sådan
ändrad redovisningsprincip icke borde komma till stånd och beräknade
överskottet till 85 miljoner kronor baserat på en beräkning av något högre
intäkter, än vad telestyrelsen ansett sig kunna förutse. I skrivelse den 16
mars 1955 har telestyrelsen med hänsyn till utvecklingen av överskottet på
rörelsen under innevarande budgetår ansett, att beloppet kan höjas till 90
miljoner kronor. Härvid har hänsyn tagits till den ökning av driftkostnaderna,
som inträtt genom nya bestämmelser om ersättning för arbete på obekväm
tid, men i övrigt har beräkningen baserats på oförändrade löner och
taxor. Beträffande den ovan nämnda ifrågasatta ändrade bokföringen av
viss del av inträdesavgifterna för telefonabonnemang anför telestyrelsen,
att den har för avsikt att återkomma till denna fråga i samband med styrelsens
sedvanliga skrivelse rörande televerkets driftkostnadsstat för budgetåret
1955/56. I stället för redovisningsomläggningen skulle därvid föreslås
en extra avsättning till värdeminskningskonto med lämpligt belopp. Eftersom
frågan om eventuella lönehöjningar till personalen ännu icke blivit avgjord
och man därför icke heller kan bedöma, hur pass stort belopp som skulle
kunna disponeras för sådan extra avsättning, kan styrelsen icke nu framlägga
något definitivt förslag rörande storleken av en sådan avsättning. För
att hålla möjligheten öppen till en sådan extra avsättning föreslår emellertid
telestyrelsen, att överskottet — före avdrag för lönehöjningar — nu i
varje fall icke sättes högre än det i statsverkspropositionen upptagna beloppet
85 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket förutsätter i likhet med
telestyrelsen, att frågan om extra avsättning till värdeminskningskonto prövas
i samband med korrigering av överskottsberäkningen med hänsyn till
eventuella förändringar av lönenivån. I nuvarande läge beräknar riksräkenskapsverket
preliminärt utifrån de förutsättningar, som ovan angivits vid
beräkning av postverkets överskott, inkomsttiteln till 90 miljoner kronor eller
5 miljoner mera än i statsverkspropositionen.

Statens järnvägar. I statsverkspropositionen har denna inkomsttitel uppförts
med 10 miljoner kronor. Järnvägsstyrelsen beräknade i december 1954,
att balans skulle föreligga mellan driftsöverskott och avskrivningsbeliov vid
bokslutet för budgetåret 1955/56 och föreslog, att för titeln endast skulle
upptagas ett formellt belopp av 1 miljon kronor. I skrivelse den 18 mars
1955 har järnvägsstyrelsen meddelat, att sedan december 1954 ännu intet inträffat
på löne- och taxeområdet, som i vad gäller överskottet synes kunna
motivera en ändring av det då lämnade förslaget. Riksräkenskapsverket beräknar
för sin del icke heller att några vinstmedel för budgetåret 1955/56
komma att inlevereras under nämnda budgetår. Däremot skulle enligt decemberberäkningen
ett överskott på It) miljoner kronor för budgetåret 1954/
55 komma att inlevereras under nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket
föreslår därför med de ovan anförda reservationerna beträffande ändrade
löner och läxor, att titeln preliminärt beräknas till ett i förhållande till
statsverkspropositionen oförändrat belopp av 10 miljoner kronor.

Statens vatlenfallsverk. I statsverkspropositionen har denna inkomsttitel
i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag uppförts med 120 miljoner
kronor. Vattenfallsstyrelsen som i november 1954 beräknade överskottet till
110 miljoner kronor har i skrivelse den 7 mars 1955 meddelat, alt styrelsen
anser, alt det i riksstatsförslaget upptagna beloppet för statens vattenfallsverks
inlevcrerbara överskott kan bibehållas. I anslutning härtill beräknar
riksräkenskapsverket preliminärt utifrån ovan angivna antaganden beträf -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

fande löner och taxor ifrågavarande inkomsttitel till samma belopp som i
statsverkspropositionen eller 120 miljoner kronor.

Domänverket. Riksräkenskapsverket föreslog i december 1954 i anslutning
till domänstyrelsens beräkning, att ifrågavarande inkomsttitel skulle
uppföras med 55 miljoner kronor, vilket belopp också godtagits i statsverkspropositionen.
Domänstyrelsen har i skrivelse den 9 mars 1955 erinrat om att
det alltjämt möter svårigheter att bedöma utfallet av 1955 års rörelse. Styrelsen
anser sig för närvarande icke ha anledning att jämka det av styrelsen
tidigare angivna beloppet för överskottet under nästa år. Enligt riksräkenskapsverkets
beräkningar komma inkomsterna på titeln för "innevarande
budgetår att uppgå till 75 miljoner kronor mot i december 1954 antagna 50
miljoner kronor. Med hänsyn bland annat till det väntade utfallet för innevarande
budgetår föreslår riksräkenskapsverket, att inkomsttiteln i det slutliga
riksstatsförslaget uppföres med 70 miljoner kronor eller 15 miljoner
mera än i statsverkspropositionen.

Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna
liksom den tidigare inkomstberäkningen är grundade på förutsättningarna,
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett detsamma
som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes
genom mera omfattande arbetskonflikter.

Såsom redan tidigare nämnts har Kungl. Maj :t, efter det att riksräkenskapsverket
avgivit sin inkomstberäkning, underställt riksdagens godkännande
ett förslag om höjning av statstjänstemännens löner och pensioner.
Enligt av riksräkenskapsverket numera lämnade uppgifter beräknas inkomsterna
från statens affärsdrivande verk i anledning av löne- och pensionsförändringarna
minska med sammanlagt 50 miljoner kronor jämfört
med de i det föregående redovisade uppskattningarna. För budgetåret 1955/
56 upptages sålunda överskottet från postverket till 6 mot tidigare angivna
21 miljoner kronor, från televerket till 60 mot 90 miljoner kronor och från
statens vattenfallsverk till 115 mot 120 miljoner kronor. Beträffande statens
järnvägar och domänverket har riksräkenskapsverket icke ansett någon
ändring av tidigare angivna överskott påkallad.

Jag vill slutligen nämna att televerket i en den 15 april 1955 dagtecknad
skrivelse — på skäl som i det föregående redovisats i samband med redogörelsen
för riksräkenskapsverkets beräkning av inkomsterna från televerket
— hemställt om en extra avsättning till värdeminskningskonto av 18
miljoner kronor.

Departementschefen

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen. I konjunkturinstitutets
rapport, Konjunkturläget våren 1955 (bihang C), analyseras den ekonomiska
utvecklingen i utlandet. Av den redogörelse som där lämnas framgår att
läget under år 1954 för Västeuropas del karakteriserades av ett allmänt konjunkturuppsving
med stigande produktion, sjunkande arbetslöshet, relativt

21

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 är 1955

stabila priser och ökad utrikeshandel med flertalet länderområden. Lägges
härtill att de västeuropeiska ländernas guld- och dollarreserv stigit trots
fortsatt dollarliberalisering, framstår fjolåret som sällsynt gynnsamt. Bakgrunden
till detta uppsving i Västeuropa har varit expansionen i såväl den
utländska som den inhemska efterfrågan. Med hänsyn till den livliga investeringsverksamheten
och de ökade konsumtionsutgifterna — främst för varaktiga
konsumtionsvaror — samt en betydande stegring i exporten av verkstadsprodukter,
bland annat till de transoceana råvaruländerna, är det naturligt,
att det främst varit kapitalvaruindustrin som svarat för produktionsökningen.
De traditionella konsumtionsvaruindustrierna har däremot haft
svårare att hävda sig, speciellt mot slutet av året. En svaghet i Västeuropas
ekonomiska utveckling har handeln med Nordamerika utgjort. Den västeuropeiska
konjunkturuppgången och den samtidiga avmattningen i Förenta
staterna har nämligen lett till ett ökat överskott i Förenta staternas utrikeshandel.
De ofördelaktiga verkningarna härav på de västeuropeiska ländernas
valutareserver har dock neutraliserats, främst genom de stora amerikanska
rustningsutgifterna i Europa.

I Förenta staterna har konjunkturutvecklingen sedan mitten av 1954
präglats av en påtaglig återhämtning efter den tidigare avmattningen, vilken
främst var en följd av minskningen av rustningsutgifterna och nedgången i
efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror. Sedan mitten av 1954 har emellertid
efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror åter varit stigande, samtidigt
som nedgången i rustningsutgifterna upphört. En återhämtning har
också skett inom bilindustrin samt järn- och stålindustrin. Arbetslösheten i
Förenta staterna är dock alltjämt betydande. Produktionen har visserligen
ökat sedan mitten av 1954, men fortfarande saknas tillräckligt många gynnsamma
faktorer på efterfrågesidan för att det skulle vara berättigat att
förutspå en högkonjunktur med fullt kapacitetsutnyttjande.

En svaghet i det eljest gynnsamma ekonomiska läget i Västeuropa är den
försämring av bytesrelationerna i utrikeshandeln, som uppkommit för vissa
länder såsom Danmark och Storbritannien. Försämringen i relationerna
mellan export- och importpriserna sammanhänger bland annat med råvaruprisernas
utveckling. Under det kommande året synes på vissa varuområden
en stigande prisnivå vara att vänta till följd av den stegrade efterfrågan på
industriråvaror. Ett uttryck härför är de höjda järn- och stålpriserna. Ä
andra sidan verkar svaghetstendensen inom konsumtionsvaruindustrin och
prisutvecklingen på kaffe, te och kakao i motsatt riktning. Förskjutningen
i den genomsnittliga råvaruprisnivån torde därför inte bli alltför stor.

Den efterfrågeexpansion, som uppkommit i Västeuropa, har givit upphov
till farhågor för en mer utpräglad överkonjunktur med ytterligare påfrestningar
på bytesbalansen till följd av att en del av efterfrågeökningen vänder
sig mot importen. Detta gäller särskilt i de länder där utvecklingen lett
till fullt kapacitetsutnyttjande. I Storbritannien och de skandinaviska länderna
har därför också balansstörningar inträffat tidigare än på andra håll
och en skärpning av den ekonomiska politiken genomförts i olika etapper.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr i90 år 1955

I andra västeuropeiska länder föreligger däremot ännu ett outnyttjat utrymme
för fortsatt uppgång. Arbetskraftsreserver finns ännu i länder som Belgien,
Italien och Västtyskland, även om upprustningen och det ekonomiska
uppsvinget i Västtyskland kan väntas medföra en viss press på landets resurser.
De förskjutningar i konjunkturförhållandena, som uppkommit mellan
olika länder, kan lätt ge upphov till rubbningar i betalningsläget, vilket
i sin tur kan föranleda störningar i handelsutbytet. Speciellt gäller detta i
länder med otillfredsställande valutareserv.

Beträffande utsikterna för den närmaste tiden framhålles sammanfattningsvis
i konjunkturinstitutets rapport, att uppsvinget i Västeuropa torde
komma att fortsätta ännu någon tid, men att man har anledning vänta en
avsaktande takt i produktionsökningen, i den mån näringslivet närmar sig
fullt kapacitetsutnyttjande i olika länder. I dämpande riktning verkar även
den restriktivare ekonomiska politik som genomförts på flera håll samt en
försvagning av faktorer som på efterfrågesidan spelat en aktiv roll för
konjunkturuppgången. På utrikeshandelns område föreligger sålunda risker
för störningar. Framför allt synes varken de transoceana sterlingländerna
eller Latinamerika av valutaskäl komma att erbjuda samma möjlighet till
exportökning för Västeuropa under 1955 som under 1954. Den enhetlighet i
konjunktursvängningarna i de olika västeuropeiska länderna, som kännetecknat
tiden efter Koreakrigets utbrott och speciellt 1954, väntas bli förbytt
i en mer splittrad bild. Ett fortsatt snabbt uppsving i Västtyskland och
en långsammare takt i uppsvinget i Storbritannien är närmast att vänta.
Till följd av det tidigare uppsvinget kan vidare vissa pris- och lönerörelser
komma att inträffa under året i flertalet västeuropeiska länder. Hittills inträffade
prisstegringar framgår av följande sammanställning över konsumtionsprisernas
procentuella förändring i olika länder från slutet av 1953
till början av 1955.

Belgien............	....... +0,9	Norge ...............	...... +3,8
Danmark ...........	....... +3,4	Storbritannien......	...... +4,1
Frankrike ..........	....... +2,0	Västtyskland ........	...... +2,8
Italien .............	....... +3,6	Förenta staterna......	.... —0,5
Nederländerna ......	....... +8,0	Sverige ..............	...... +0,8

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Innan jag i det följande
övergår till de inhemska konjunkturutsikterna vill jag i korthet beröra utvecklingen
under år 195k. Under fjolåret gick den ekonomiska utvecklingen
i Sverige, framhålles i konjunkturrapporten, i tydligt expansiv riktning utan
allvarligare jämviktsstörningar. Tendenser till balansrubbningar uppträdde
endast på utrikeshandelns område. Sålunda uppkom ett mindre underskott
i bytesbalansen. Däremot var priserna i stort sett stabila och lagerminskningen
obetydlig. Såväl efterfrågan från utlandet som från hemmamarknaden
växte kraftigt. De privata investeringarna ökade sålunda med tio procent
och de offentliga investeringarna med sju procent. Både den privata
och den offentliga konsumtionen steg med mellan fyra och fem procent. Den

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

inhemska efterfrågeökningen samt den med åtta procent ökade exporten
motsvarades på tillgångssidan av en femprocentig uppgång i den totala produktionsvolymen
samt en ökning av importen med tretton procent.

För belysande av konjunkturutvecklingen under 1954 och konjunkturläget
vid årsskiftet 1954/55 presenteras i konjunkturinstitutets rapport vissa
statistiska serier över den aktuella konjunkturutvecklingen. Nästan samtliga
dessa konjunkturindikatorer pekade vid årsskiftet 1954/55 på en fortsatt
obruten konjunkturuppgång.

I den nu framlagda reviderade nationalbudgeten för år 1955 (bihang D)
analyseras utsikterna för den ekonomiska utvecklingen inom landet under
återstoden av året.

Som utgångspunkt för beräkningarna i den nationalbudget för år 1955,
som framlades i anslutning till statsverkspropositionen, gjordes i avvaktan
på resultatet av de förestående avtalsförhandlingarna det antagandet, att det
genomsnittliga löneläget vid 1954 års utgång skulle bestå under hela 1955.
Sedan numera resultatet av årets avtalsrörelse i huvudsak kan överblickas,
föreligger möjlighet att säkrare bedöma efterfrågeutvecklingen innevarande
år.

I nationalbudgeten framhölls, att den stigande tendensen hos efterfrågan
sannolikt skulle komma att vara det utmärkande draget i den ekonomiska
utvecklingen i vårt land också för det kommande aret. Detta äger alltjämt
sin riktighet. Sålunda väntas de stegrade nominella inkomsterna medföra
en betydande ökning av den privata konsumtionsefterfrågan. Investeringsviljan
synes närmast ha ökat ytterligare jämfört med antagandena vid årsskiftet.
Den samlade efterfrågan är därför större än tidigare beräknats. Men
även på tillgångssidan föreligger ökningar. Uppgången i produktionen kan
väntas fortsätta i nära nog samma takt under innevarande år som under
1954. Både exporten och importen befinner sig i snabb tillväxt. Förbättrade
bytesförhållanden gentemot utlandet väntas ge ett i förhållande till tidigare
beräkningar ökat utrymme för konsumtion och investeringar. Till följd av
att efterfrågeexpansionen likväl sker i en snabbare takt än vad våra resurser
tillåter, har dock uppkommit en betydande risk för rubbningar av den samhällsekonomiska
balansen.

Den kraftigaste expansionen på efterfrågesidan uppvisar den privata konsumtionen.
Denna bestäms av inkounstutvecklingen, beskattningen, sparandet
och prisutvecklingen. Resultatet av de träffade avtalsuppgörelserna
i förening med löneglidning, sysselsättningsökning och förskjutning mot
höglönegrupper beräknas innebära en ökning av den totala lönesumman med
8—10 procent. Under förutsättning av en något mindre ökning av inkomsterna
för andra grupper än löntagare skulle den totala inkomstsumman för
fysiska personer komma att öka med drygt 2 500 miljoner kronor. Inberäknat
eu uppskattad uppgång i inkomstöverföringar, d. v. s. folkpensioner

o. dyl., skulle fysiska personers köpkraft under 1955 bli cirka 2 800 miljoner
kronor större än under föregående år. Med hänsyn till effekten av å ena sidan

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 ur 1955

marginalskatten och ökade preliminärskattebetalningar till följd av sjukförsäkringsavgiften
samt å andra sidan statens utbetalningar till sjukkassorna
av förskott på sjukförsäkringsavgifterna och lägre kvarskattebetalningar än
föregående år kan den angivna inkomstökningen väntas nedgå med 500
miljoner kronor till 2 300 miljoner kronor.

De två faktorer, som härutöver bestämmer i vilken utsträcknnig ökningen
av de disponibla, nominella inkomsterna resulterar i en ökning av den reala
privata konsumtionen, är sparandet och prisutvecklingen. Dessa är mer svårbestämbara.
I båda fallen föreligger ett intimt samband med förskjutningarna
i den samhällsekonomiska balansen. Beträffande det privata sparandet
synes inte orimligt att räkna med en ökning mellan 1954 och 1955.
Vid denna bedömning har beaktats effekten såväl av föreslagna åtgärder
i syfte att stimulera det frivilliga sparandet som av den skärpta penningpolitiken.
De vidtagna åtgärderna torde i och för sig skapa psykologiska förutsättningar
för att åtminstone en oförändrad andel av de ökade inkomsterna
skall sparas. Mot denna bakgrund torde man för 1955 kunna räkna inte
endast med en oförändrad utan även en något högre sparkvot än under 1954.
Ett antagande om att sparandet ökar mellan dessa år med 300 miljoner kronor
framstår snarast som försiktigt.

Det reala värdet av inkomstökningen reduceras slutligen genom den förskjutning
av konsumtionsprisnivån som beräknas uppkomma mellan 1954
och 1955. Med utgångspunkt från redan nu kända omständigheter antages
den genomsnittliga prisnivån mellan 1954 och 1955 stiga med 2 procent till
följd av avtalade prishöjningar på jordbrukets produkter samt kostnadsstegringar
inom handel, transportverksamhet och vissa hemmamarknadsindustrier.
Den angivna prisuppgången motsvarar en köpkraftsreduktion om
cirka 500 miljoner kronor. I ökad real konsumtionsefterfrågan skulle följaktligen
utifrån nu angivna förutsättningar återstå (2 300 — 300 — 500 =)

1 500 miljoner kronor. Detta motsvarar en ökning av den reala konsumtionen
med knappt 6 procent.

I fråga om den offentliga konsumtionen har någon revidering av den tidigare
kalkylen inte skett. Ökningen beräknas sålunda oförändrat till 4 procent
eller 220 miljoner kronor.

På investeringsområdet väntas den skärpta kreditpolitiken, den höjda företagsbeskattningen
ävensom restriktivare byggnadstillståndsgivning medföra,
att ökningen av de totala privata investeringarna skall kunna hållas inom
den ram som angavs i den hypotetiska nationalbudgeten. ökningen jämfört
med föregående år skulle alltså begränsas till 300 miljoner kronor eller omkring
4 procent. Vad industrin beträffar belyses den planerade investeringsverksamheten
av en enkät som i mars utförts av kommerskollegium.
Denna tyder närmast på att investeringsplanerna i vad avser industrins
maskinanskaffningar justerats uppåt i jämförelse med hösten 1954, trots
den skärpning av de investeringsdämpande åtgärderna som sedan dess vidtagits.
Med hänsyn till de nyss angivna åtgärderna har det dock ansetts

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

motiverat att utgå från att de totala privata investeringarnas ökning inte
blir större än vad som antogs i den tidigare kalkylen. — För de offentliga
investeringarna räknas med samma ökning som i tidigare kalkyl, nämligen
200 miljoner kronor. Med hänsyn till att igångsättningen av tillståndsberoende
kommunala byggnadsarbeten under sista kvartalet 1954 varit större än man
tidigare beräknat, har det dock ansetts befogat att göra vissa uppjusteringar
för de kommunala investeringarna. Å andra sidan kan man med ledning av
nya uppskattningar av den statliga investeringsverksamheten, vilka företagits
i mars detta år, räkna med en något mindre ökning på detta område
än som tidigare antagits.

Om slutligen hänsyn tas till en beräknad volymmässig exportökning på
4 procent eller 360 miljoner kronor skulle den samlade efterfrågeökningen
uppgå till 2 580 miljoner kronor.

Även på tillgångssidan föreligger dock ökningar i förhållande till de tidigare
beräkningarna. Detta gäller främst produktionen. Mot en tidigare uppskattad
ökning på 1 500 miljoner kronor eller 3 1/3 procent kan numera ökningen
beräknas bli 2 000 miljoner kronor eller 4 1/2 procent. Den främsta
anledningen till förändringen är att den ökade efterfrågan kan beräknas möjliggöra
ytterligare produktivitetsstegringar och sysselsättningsökningar. Speciellt
gynnsamma kan produktionsförutsättningarna väntas bli om efterfrågan
riktar sig mot områden med outnyttjade produktionsresurser. Beträffande
de olika produktionsområdena präglas industrin av en fortsatt
expansion inom flertalet branscher till följd av den ökade efterfrågan från
såväl export- som hemmamarknaden. Mot tidigare 3 1/2 procent räknas därför
nu med en ökning på 4 y2 procent. Vidare medför de väntade ökningarna
i produktionen och omsättningen av varor, att handeln och samfärdselns
produktionsresultat kan uppskattas stiga inte oväsentligt mer än tidigare
antagits. Detsamma gäller även för produktionsbidraget från konsumenttjänsterna.
För övriga produktionsområden har endast smärre justeringar
vidtagits.

Tillgångssidan påverkas också av en uppgång i importen. Denna beräknas
nu stiga med 6 procent eller ungefär dubbelt så mycket som i den tidigare
kalkylen.

överväganden i samband med revideringen av nationalbudgeten har, som
framgår av den tidigare redogörelsen, på utrikeshandelns område medfört
uppjusteringar i fråga om både exporten och importen. Den ytterligare uppgången
i exporten sammanhänger med den gynnsamma utvecklingen av exportutsikterna
för främst järnmalm, maskiner och transportmedel. För importens
del beror uppräkningen på att utgångspunkten varit en större efterfrågan
inom landet än tidigare antagits. Till följd av att exportpriserna —
främst på vissa skogsindustriprodukter — i år väntas visa en något större
uppgång än vad fallet är med importpriserna kommer bytesförhållandena
gentemot utlandet att förbättras med 2 procent eller med nära 200 miljoner
kronor. Värdemässigt innebär de nya beräkningarna, att exporten och importen
jämfört med tidigare kalkyl böjts med 450 respektive 500 miljoner

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Valutareserven

Miljoner kronor

	31/12	31/3	31/3	30/6	30/9	31/12	31/3
	1952	1953	1954	1954	1954	1954	1955
1. Den centrala valutareser-
ven:
Guld och dollar utom EPU-
överenskommelsen.......	+ 872	+ 1147	+ 1226	+ 1389	+ 1597	+ 1760	+ 1834
Guld och dollar under EPU-
överenskommelsen ......	+ 391	+ 419	+ 375	+ 294	+ 334	+ 249	+ in
EPU-valutor ............	+ 973	+ 970	+ 793	+ 761	+ 564	+ 422	+ 322
Övriga valutor ..........	+ 68	+ 85	+ 62	+ 43	+ 74	+ 43	+ 26
Summa	+ 2304	+ 2621	+ 2466	+ 2 487	+ 2 569	+ 2 474	+ 2293
2. Affärsbankernas valutabe-
hållning..................	- 20	+ 3	- 54	- 126	+ 18	+ 39	+ 137
Summa totalt	+ 2284	4 2624	+ 2 402	4 2 361	+ 2587	+ 2 513	+ 2 430

kronor till 8 850 respektive 9 900 miljoner kronor. Om hänsyn också tages
till Övriga poster i betalningsbalansen skulle man för närvarande kunna
motse en minskning av valutareserven på mellan 150 och 200 miljoner kronor
mot tidigare beräknat 100 miljoner kronor.

Slutligen får beaktas eventuella förändringar i lagerhållningen. Denna
borde »normalt» med hänsyn till bland annat den starka fortsatta ökningen
av produktion och omsättning komma att öka under innevarande år. En
hårdare kreditpolitik bör dock effektivt kunna motverka en ökning av de
totala lagren och kanske i stället medföra en viss total lagerminskning. Med
utgångspunkt härifrån har räknats med en minskning av de totala lagren
med omkring 200 miljoner kronor.

Förskjutningarna på de olika områdena redovisas i tabellen över nationalbudgeten
för år 1955.

Nationalbudget för år 1955

Miljoner kronor i 1954 års priser

	1954	1955	Förändring 1954—1955
			Absolut	Procent
Tillgång
Bruttonationalprodukt till marknadspris .... Import ............................	45 360 9 200 160	47 360 9750 190	+ 2 000 + 550 + 30	+ 47»
Lagerminskning .....................	t o
Summa tillgång	54 720	57 300	+ 2580
Användning
Privat inhemsk bruttoinvestering .......... Offentlig inhemsk bruttoinvestering ........ Export av varor och tjänster.............. Privat konsumtion...................... Offentlig konsumtion......................	7990 5 930 9 050 26 360 5 390	8 290 6130 9 410 27 860 5 610	+ 300 + 200 + 360 + 1500 + 220	+ 4 + 3 + 4 + 6 + 4
Summa användning	54 720	57 300	+ 2580

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Som framgår av tabellen skulle man komma fram till en formell balans
mellan tillgång och efterfrågan enligt gjorda, i flera avseenden osäkra beräkningar.
Det må framhållas, att kalkylen innefattar ett hänsynstagande
till de nyligen företagna ekonomiska åtgärderna. Av diskussionen i nationalbudgeten
framgår, att man utan dessa åtgärder hade att räkna med riskei
för ett efterfrågeöverskott av storleksordningen en miljard kronor. Ett hänsynstagande
till verkningarna av dessa åtgärder gör dock att — som nyss
angivits — en formell balans mellan tillgång och efterfrågan erhålles.

Över huvud representerar den framlagda kalkylen en balans på en mycket
hög nivå av sysselsättning och ett hårt utnyttjande av alla våra resurser.
Det må understrykas, att en balans under dessa förutsättningar alltid
innebär risker för rubbningar av olika slag.

3. Den ekonomiska politiken. Den föregående redogörelsen bör ha ådagalagt,
att det för närvarande råder en stark spänning i det ekonomiska livet.
Ett inflationsdrivande efterfrågeöverskott hotar att utveckla sig, om inte motåtgärder
med kraft insättes. Denna situation är pa intet sätt unik. En ateibliek
visar, att den ekonomiska utvecklingen ända sedan kriget till övervägande
delen präglats av stark expansion, varunder den totala efterfrågan
i samhället tenderat att växa snabbare än vad de produktiva krafterna medgivit.
Begränsade avmattningsperioder har visserligen förekommit, och
bransch vis eller lokalt har stundtals konjunkturen varit mera påtagligt vikande,
men i det stora hela har högkonjunktur eller rentav överkonjunktur
karakteriserat tiden under och efter kriget.

Den långvariga högkonjunkturen är ingen oberäknelig tillfällighet, utan
ett typiskt drag i den fulla sysselsättningens ekonomi. I och med att strävandena
i hela världen blivit inriktade på att skapa och vidmakthalla full
sysselsättning, uppkommer så goda avsättningsmöjligheter och arbetstillfällen,
att jordmånen blir gynnsam för inkomststegringar för både löntagare
och företagare. I sin tur leder detta till att företagarnas planer inriktas
på betydande produktionsutvidgningar och investeringar, samtidigt som konsumtionsefterfrågan
får en benägenhet att oupphörligen stiga i snabb takt.
Tillgången på varor och tjänster kan däremot i ett samhälle med full sysselsättning
och i övrigt fullt utnyttjad produktionskapacitet inte öka mera än
som svarar mot förutsättningarna att förbättra produktionsresultatet genom
en höjning av den tekniska och personella effektiviteten. Även om produktionen
och därmed de disponibla tillgångarna för konsumtion och investeringar
växer mycket snabbt, vill därför gärna efterfrågan tilltaga ännu
hastigare, med inflationistiska balansrubbningar och produktionsstörande
snedvridningar beträffande prisnivån, arbetsmarknaden, betalningsbalansen
och valutareserven etc. som följd. Den omständigheten att anspråken växer
snabbare än resurserna är förklaringen till den känsla av brist som varit
ett inslag i de senaste årens utveckling, trots det starkt stigande välstånd
som utmärkt dessa år.

Tendenserna hos anspråken att öka i snabbare takt än resurserna har

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

under hela efterkrigstiden ställt statsmakterna inför uppgiften att hålla tillbaka
efterfrågan. Den ekonomiska politiken har genomgående varit restriktiv,
låt vara att vissa jämkningar och uppmjukningar i denna företagits, när
förhållandena det påkallat. Meningsbrytningarna har varit starka i fråga
om vilka medel som borde komma till användning vid en sådan återhållande
politik, men beträffande behovet av restriktivitet har i princip enighet rått.
Det har dock icke kunnat undvikas, att uppträdande avsättningssvårigheter
för olika näringsgrenar och branscher tämligen omedelbart tagits till intäkt
för krav på lindringar i de åtgärder som tillkommit i stabiliseringssyfte,
fastän utvecklingen endast inneburit en för ekonomin i dess helhet hälsosam
sänkning av temperaturen.

Pressen på regeringen att lätta på den restriktiva politiken var särskilt
markerad från slutet av år 1952 och fram till våren 1954. Inom näringslivet
bedömdes då den internationella konjunkturnedgången innebära inledningen
till en depressiv utveckling. En omläggning av den ekonomiska politiken
efterlystes i anledning härav. Regeringen höll dock fast vid den återhållsamma
linjen. Investeringsavgiften och bilaccisen avvecklades visserligen i
slutet av år 1953, men i övrigt ansågs de expansiva krafterna överväga och
erfordra en fortsatt politik i återhållsamhetens tecken. Jag framhöll sålunda
vid anmälan av fjolårets finansplan, gentemot dem som då förordade ett
övergivande av den hittills förda politiken, att bedömningen av det aktuella
läget närmast tydde på att den omedelbara uppgiften var att sörja för att den
totala efterfrågan i samhället inte översteg de tillgängliga resurserna. Det
förelåg därför vid förra årsskiftet enligt min mening ett behov av att dämpa
expansionen i ekonomin. Jag fann följaktligen alltjämt en åtstramning nödvändig.

Längre fram i fjol våras, då de förutvarande avmattningstendenserna
utomlands började upphöra och avlösas av en stabiliserad, respektive uppåtriktad
konjunktur, syntes det mig vara anledning att med större eftertryck
än tidigare fästa uppmärksamheten på den tilltagande aktiviteten i näringslivet
och de växande anspråken på varor och tjänster. I enlighet härmed
inskärptes i propositionen nr 215 till förra årets riksdag angående komplettering
av riksstatsförslaget för 1954/55 ytterligare den restriktiva linjen i statsmakternas
ekonomiska politik. Utan att beredskapen mot en depression
eftersattes, grundades sålunda både de förslag som förelädes 1954 års riksdag
och regeringens övriga åtgärder av ekonomisk innebörd under året genomgående
på en konjunkturbedömning där de uppåtriktade krafterna i
det ekonomiska livet tillmättes ett dominerande inflytande på kortare sikt.

Förutom de signaler, som sålunda gavs i förra årets kompletteringsproposition,
gjordes under våren och försommaren 1954 flera tydliga deklarationer
från regeringshåll, att läget motiverade en allmän återhållsamhet och
att den ekonomiska politiken måste skärpas. Därefter har sedan föregående
sommar och fram till nu åtgärder i denna riktning gradvis vidtagits, allt
eftersom tendenserna till överkonjunktur tilltagit och trycket på resurserna
ökat. Under loppet av hösten genomfördes en vidsträckt liberalisering av

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

dollarimporten i syfte att ernå en prissänkande och vinstnedpressande
konkurrens på den svenska marknaden. Priskontrollnämnden inledde en råd
prissänkningsaktioner. Från riksbankens sida underströks vid överläggningarna
med bankerna det ökade behovet av försiktighet vid kreditgivningen.
Det klargjordes från regeringens sida, att sträng restriktivitet komme att
iakttagas vid den kommande prövningen av tullskyddet för det svenska näringslivet.
I ett offentligt anförande tillät jag mig vidare, med anledning
av de spekulationer om blivande vinstdispositioner, varom utvecklingen på
aktiebörsen gav anvisning, att varna för de konsekvenser sådana yttringar
i vinstkonjunkturen kunde få beträffande kravet på lönehöjningar vid de
stundande avtalsförhandlingarna.

I höstas emitterades, såsom ett led i den aktiviserade stabiliseringspolitiken,
ett stort statslån till förhöjd ränta. Härigenom uppsögs och bands
betydande belopp av likvida medel, vilket innebar en motsvarande begränsning
av underlaget för bankernas kreditgivning. För att möjliggöra en effektiv
kreditåtstramning ökades ränterörligheten. Den långa räntan fick
glida uppåt, och vissa stegringar av inteckningslåneräntorna tilläts äga rum.
På af färskrediternas områden släpptes räntorna helt fria, och avsevärda höjningar
genomfördes.

Mot slutet av året tillkännagavs riktlinjerna för byggnadsregleringen under
1955. De innebar oförändrad ram för tillståndsgivningen, vilket i en ekonomi
med stark tillväxt på de flesta övriga områden är liktydigt med en skärpt
återhållsamhet för byggnads- och anläggningsverksamheten. Härutöver tillkom
en kraftig beskärning av tillståndsgivningen för första halvåret 1955,
i det att endast 25 procent av kvoterna skulle få utnyttjas för igångsättning
under denna period. I vilken mån resten av kvoterna kunde frisläppas, förutsattes
bli beroende av det ekonomiska lägets fortsatta utveckling. För bostadsbyggandets
vidkommande fastställdes oförändrad ram för flerfamiljshus,
samtidigt som det uppdrogs en fast ram för det statsbelånade egnahemsbyggandet,
vilket icke varit underkastat några särskilda begränsningar under
år 1954.

I statsverkspropositionen redovisades sedan, hur den skärpta ekonomiska
politiken kom till uttryck i den statliga sektorn. Budgetförslaget för 1955/
56 präglades av en rigorös prövning i fråga om både löpande utgifter och
utgifter av investeringsnatur. Särskild stränghet hade iakttagits beträffande
den senare kategorin utgifter. Affärsverkens investeringar och försvarsväsendets
beställningsbemyndiganden hade nedskurits. Som ett led i den investeringsbegränsande
politiken på det statliga området har förutsatts, att de
stigande inkomsterna av automobilskattemedlen inte skulle föranleda eu
motsvarande ökning av vägbyggandet utan att de i stället finge fonderas.
Resultatet av den hårda budgetpolitiken framträdde i en nedgång av det beräknade
totala kassamässiga utgiftsöverskottet för budgetåret 1955/56 från
ca 1 750 miljoner kronor till 550 miljoner kronor, d. v. s. med ca 1 200 miljoner
kronor i förhållande till innevarande budgetår.

För att den skärpta restriktiviteten på det statliga budgetområdet skulle

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

kunna slå igenom så snart som möjligt, infördes strax före årsskiftet ett
omedelbart beställningsstopp för statliga myndigheter. Tack vare detta har,
som närmare redovisas i det följande, köp och beställningar till ett värde
av över 500 miljoner kronor skjutits framåt i tiden. I hög grad avser denna
tidsförskjutning beställningar som inte skulle ha föranlett utbetalningar
under det nu löpande budgetåret. Minskningen av den kassamässiga belastningen
för innevarande budgetår beräknas till 100—150 miljoner kronor,
såsom framgår av den följande redogörelsen.

I detta sammanhang vill jag erinra om att jag i statsverkspropositionen
gav uttryck åt kravet på återhållsamhet även i den kommunala verksamheten
vid den allmänna skärpningen av den ekonomiska politiken. Restriktivitet
från de penningvårdande myndigheternas sida rekommenderades i
fråga om kommunernas anlitande av kreditmarknaden.

I nära anslutning till statsverkspropositionen infördes i början av detta
år en investeringsavgift och en särskild avgift för anskaffning av motorfordon.
Vidare framlades förslag till en effektiviserad företagsbeskattning,
så att denna bättre än dittills kunde anpassas till stabiliseringspolitikens
krav genom en åtstramning av framförallt avskrivnings- och värderingsreglerna.
På kreditpolitikens område utfärdade riksbanken i januari efter
överläggningar med kreditinstituten rekommendationer om ökad återhållsamhet
vid utlåningen och förlängda åtaganden från affärsbankernas sida
om frivilligt förhöjda kassareserver. I ett uttalande från svenska bankföreningen
framhölls nödvändigheten av begränsningar icke blott beträffande
näringslivets löpande utgifter utan även i fråga om de privata företagens investeringar.
De privata kreditinstituten förklarade sig beredda till fortsatt
samverkan med de penningvårdande myndigheterna i deras strävan att
skapa förutsättningar för ökad återhållsamhet i det ekonomiska livet.

Av den återblick jag nu gjort på den ekonomiska politiken fram t. o. m.
början av året har framgått, att regeringen — ofta i motsättning till yrkanden
från andra håll — fullföljt en fast stabiliseringspolitik med en successiv
förstärkning av de efterfrågebegränsande åtgärderna på olika punkter i
ekonomin. Riktpunkten har varit att förhindra ett för starkt tryck på de
tillgängliga resurserna. I takt med att tendenserna till övertryck tilltagit,
har den konjunkturdämpande politiken aktiviserats. De insatta medlens
styrka och inriktning har avvägts med hänsyn till vad som under den
för ögonblicket överblickbara perioden bedömts erforderligt. Samtidigt har
det klargjorts, att ytterligare medel skulle tillgripas, därest detta senare
visade sig nödvändigt för att förhindra balansrubbningar.

När jag i finansplanen till årets statsverksproposition lämnade en utförlig
redogörelse för vad som dittills åtgjorts i syfte att förstärka skyddet för
den samhällsekonomiska balansen uttalade jag sålunda, att jag icke kunde
bedöma, huruvida de stabiliseringsåtgärder som vidtagits var tillräckliga
garantier mot uppkomsten av ett efterfrågeöverskott och tillräckliga för att
vidmakthålla den inre och yttre jämvikten samt prisstabiliteten. Läget krävde
enligt min uppfattning fortlöpande överväganden rörande den ekono -

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

miska politikens utformning. Jag framhöll särskilt, att om löneförhöjningarna
gick utöver den mycket begränsade ram som förelåg, måste den
ekonomiska politiken inriktas på att neutralisera den efterfrågestegring som
de ökade inkomsterna skulle ge upphov till. Investeringarna fick i så fall
minskas och konsumtionsefterfrågan trängas tillbaka, så att de totala anspråken
inte kom att överstiga den totala tillgången på varor och tjänster.

Det är alltså i full konsekvens med vad som i otvetydiga ordalag förutskickades
i finansplanen —- och kan inte ha kommit som en överraskning
— att ytterligare åtstramningar nu måste aktualiseras, när den fortsatta
utvecklingen i samband med löneuppgörelserna givit vid handen, att en
inflationistisk spänning alltjämt råder i samhällsekonomin. Vid nationalbudgetarbetet
har framkommit, att risker föreligger för ett efterfrågeöverskott
av — lågt räknat — storleksordningen en miljard kronor, därest
icke nya motåtgärder vidtages såsom komplement till den tidigare genomförda
skärpningen av den ekonomiska politiken.

Skulle i detta läge ingenting göras från statsmakternas sida, kommer
efterfrågeöverskottet att utjämnas genom inflationistiska prishöjningar,
lagrade ovanpå de kostnadsmässigt betingade konsekvensprisstegringarna
på grund av de ökade lönerna, och genom en förbrukning av valutareserven.
En sådan utveckling är icke förenlig med de mål som uppställts för
den ekonomiska politiken. Uppgiften för denna måste därför nu vara att
på ett eller annat sätt neutralisera efterfrågeöverskottet. Då vid uppskattningen
av efterfrågeöverskottet de disponibla resurserna antagits undergå
en stark stegring tack vare en synnerligen kraftig uppgång av produktionen
inom landet, torde det vara orealistiskt att hysa förhoppningen att
överskottet skulle kunna bemästras medelst ytterligare förbättringar på tillgångssidan.

De balanserande åtgärderna måste därför koncentreras till efterfrågesidan.
Man ställs här inför valet att reducera konsumtionshöjningen eller
investeringsökningen. Under efterkrigstiden har statsmakterna skapat förutsättningar
för en utveckling som lett till att investeringarna ökat i snabbare
takt än konsumtionen. Med tanke på de omfattande investeringsbehov
på fundamentala områden, som avtecknar sig i framtidsperspektivet, framstår
en fortsatt utveckling längs denna linje såsom i och för sig angelägen.

Den lättaste vägen att bereda betingelser för en fortsatt kraftig ökning
av investeringarna är en spontan höjning av sparandet. Detta har också
företett en gynnsam kurva i Sverige efter kriget och ligger för närvarande
på en historiskt och internationellt sett hög nivå. En fortsatt uppgång är
dock i hög grad eftersträvansvärd. Den väsentligaste förutsättningen härför
torde vara ett fast penningvärde och samhällsekonomisk balans. Det
är möjligt att vid sidan härav särskilda åtgöranden kan stimulera sparandet.
I syfte alt tillvarataga sådana möjligheter har Kungl. Maj:t nyligen i
propositionen nr 193 framlagt förslag om en premiering av det frivilliga
sparandet. I sammanhanget vill jag nämna, att på mitt initiativ överläggningar
för närvarande pågår angående en särskild sparkampanj i kreditin -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

stitutens regi med sikte på att hos allmänheten ernå en allmän uppslutning
kring tanken på ett regelbundet sparande.

Även om genom nu nämnda föranstaltningar och på grund av andra
gynnsamma omständigheter sparandet skulle visa en påtaglig ökning, torde
man inte kunna våga lita på att hela efterfrågeöverskottet för innevarande
år skulle elimineras på denna väg. Det är måhända möjligt att sparandet på
längre sikt kan visa en sådan utveckling, att trycket på våra resurser lättas
och kravet på en restriktiv ekonomisk politik därigenom kan mildras, men
den aktuella politiken på kort sikt kan inte bygga härpå. Jag har därför
som ett led i planläggningen för den fortsatta ekonomiska politiken låtit
utreda frågan om ett obligatoriskt sparande för andra halvåret 1955 och
hela kalenderåret 1956. Utredningarna har ådagalagt, att ett obligatoriskt
sparande enligt en progressivt stigande skala, innebärande 1 å 2 procents
sparande ur lägre och medelstora inkomster, skulle ge till resultat en indragning
av köpkraft med sammanlagt 1 300 miljoner kronor för den avsedda
perioden.

Även om nettoeffekten skulle ha blivit mindre än detta belopp, står det
utan tvekan klart, att åtgärden i fråga skulle ha inneburit ett ytterst väsentligt
bidrag till stabiliseringssträvandena och medgivit den samhällsekonomiskt
sett bästa balanseringen av de olika efterfrågebegränsande ingripanden
som måste göras för att stabilisera utvecklingen. Inom ramen
för den erforderliga dämpningen av den allmänna efterfrågan hade härvid
ett avsevärt utrymme kunnat bevaras för en fortsatt snabb stegring av
investeringarna och en behövlig utbyggnad av lagren på olika punkter av
produktionskedj an.

En neutralisering av en väsentlig del av efterfrågeöverskottet genom konsumtionsbegränsande
åtgärder av den art, jag här antytt, framstår som motiverad,
då det aktuella överskottet främst riktar sig mot konsumtionen och
härrör från de genomförda höjningarna av de personella inkomsterna. Det
bör också hållas i minnet, att den gradvisa skärpningen av den ekonomiska
politiken alltsedan i somras huvudsakligen träffat företagarsektorn och investeringsverksamheten.
En sådan dämpning av aktiviteten i företagarvärlden
är nödvändig i rådande konjunkturläge, men den bör inte drivas hur
långt som helst. Direkta åtgärder mot en för hastig stegring av konsumtionen
skulle därför vara ändamålsenliga i den situation som uppstått, när de
starka spänningarna i ekonomin utkristalliserat sig i betydande inkomsthöj
ningar.

önskvärd anslutning har emellertid inte kunnat erhållas till ett genomförande
av tanken på ett obligatoriskt sparande. Under frågans remissbehandling
har alternativa konsumtionsbegränsande åtgärder föreslagits.
Bland annat har en allmän omsättningsskatt och ökade punktskatter förordats.
Bortsett från de komplikationer sådana lösningar skulle medföra
på prisområdet och beträffande den totala skattebördans fördelning mellan
olika samhällsgrupper, har jag emellertid inte ansett mig kunna ta dessa
förslag under övervägande, innan kommittén för den indirekta beskatt -

Kungl. Maj:Is proposition nr 190 år 1955

33

ningen avslutat sina undersökningar. Hithörande spörsmål reser alltför
djupgående problem för att kunna prövas utan ingående och grundliga
förarbeten. Enligt vad jag nu inhämtat, kommer kommittén för den indirekta
beskattningen att i början av hösten inlämna sitt betänkande. Detta
kommer därefter att göras till föremål för sedvanlig remissbehandling. I det
sammanhanget finns det givetvis anledning till förnyad prövning av möjligheterna
att finna former för direkt efterfrågebegränsande åtgärder över huvud
taget på konsumtionens område i situationer då detta anses behövligt.

I det läge, som sålunda för närvarande föreligger, får de betydande inkomsthöjningar
för allmänheten, som blivit resultatet av jordbruksuppgörelsen,
avtalsförhandlingarna och vinstkonjunkturen, och vilka närmare
redovisas i nationalbudgeten, ta sig uttryck i en kraftig höjning av den
privata konsumtionen, i den mån inkomsternas ansvällning inte kompenseras
genom sparandets tillväxt. Konsumtionsuppgången får i stället uppvägas
genom ett minskat utrymme för en ökning av investeringarna och en
nedskärning av lagren. För att åstadkomma detta måste kreditåtstramningen
skärpas och vinstbeskattningen höjas. På detta sätt kan den totala
efterfrågan i samhället hållas inom de gränser som de produktiva resurserna
anvisar och en inflationistisk prisbildning och valutauttömning undvikas.

Alternativet med kreditåtstramning och skärpt vinstbeskattning ger visserligen
inte samma omedelbara verkan som de lconsumtionsbegränsande
åtgärderna. De senare sätter in på den punkt, där den största ökningen av
anspråken på resurserna för dagen gör sig gällande. De aktuella åtgärderna
i form av kreditåtstramning och utvidgad vinstbeskattning verkar däremot
huvudsakligen indirekt på konsumtionen och i allmänhet på längre
sikt. Häri kan ligga risker för icke önskvärda utvecklingstendenser på konsumtionsområdet
under den närmaste tiden, vilka risker kunnat bemästras
vid ett direkt ingripande. En allmän dämpning av expansionstendenserna
i näringslivet bör å andra sidan i viss mån öva ett stabiliserande inflytande
också på konsumtionsområdet. I övrigt torde vid det nu valda alternativet
spänningarna i konsumtionsledet komma att mötas genom en minskning av
lagren, en stegring av importen av konsumtionsvaror och en viss ökning av
det frivilliga sparandet. Försämringen av handelsbalansen kommer emellertid
att motverkas genom att den avsedda nedtoningen av expansionstendenserna
i företagarsektorn hör leda till en mindre import av råvaror och halvfabrikat
än vad som eljest skulle ha blivit fallet.

Realekonomiskt sett blir alltså innebörden av de efterfrågebegränsande
åtgärdernas inriktning, att de senaste lönerörelsernas konsekvens med avseende
på konsumtionsutvecklingen under året i huvudsak accepteras, medan
tyngdpunkten i stabiliseringspolitiken förlägges till strävandena att
åstadkomma en dämpning av vinstkonjunkturen och expansionstendenserna
i företagarvärlden. Genom detta lägges, såsom jag närmare utvecklade i finansplanen
till årets statsverksproposition, grunden till en lugn utveckling
på längre sikt och till återhållsamhet vid avtalsförhandlingarna för nästa år.

J) Bihang till riksdagens protokoll 19~)~>. 1 samt. Nr 190

34

Kungl. Maj:is proposition nr 190 år 1955

Statsmakternas ansträngningar i denna riktning torde i fortsättningen komma
att stödjas av den åskådningsundervisning om de samhällsekonomiska
komplikationerna av överdrivna inkomstförbättringar som det senaste händelseförloppet
givit. Vid det här laget bör insikten ha vuxit sig stark, att en
köpkrafts- och konsumtionsökning av årets omfattning i längden inte kan
vara förenlig med ett jämnt och optimalt framåtskridande. Denna insikt,
i förening med vetskapen om statsmakternas beslutsamhet att fullfölja en
hård och aktiv stabiliseringspolitik, utgör ett viktigt element vid bedömningen
av utsikterna för den följande utvecklingen i vårt land.

Den fortsatta ekonomiska politik med tonvikt på åtstramning i företagarsektorn
och med sikte på inkomstbildningen under den framförliggande
tiden, som jag i enlighet med det anförda vill förorda, innebär ingen principiell
nyhet. Det primära i all stabiliseringspolitik måste vara att så långt
möjligt i förväg förhindra uppkomsten av en efterfrågeökning i konsumtionsledet.
Hörnstenarna härvidlag måste vara kreditpolitik och finanspolitik.

Det väsentliga hos kreditpolitiken ligger i dess möjligheter att öva inflytande
på omfattningen av företagens tillgång på likvida resurser för olika
projekt. Det gäller med andra ord huvudsakligen att påverka underlaget
för bankernas och övriga kreditinstituts utlåning. Räntan är härvidlag endast
ett hjälpmedel. Bankofullmäktiges beslut den 18 april 1955 att höja diskontot
med en procent och riksgäldsfullmäktiges samtidiga tillkännagivande
angående emitteringen av ett långt statslån till fyra och en halv procents
räntefot, jämte den därav föranledda allmänna uppjusteringen av räntenivån,
skapar den erforderliga rörelsefriheten för den ökade skärpning av
kreditpolitiken som ansetts nödvändigt i rådande läge. Åtgärderna i fråga
är inget självändamål. Först i den mån de vidtagna åtgärderna resulterar i
en sammanpressning av kreditvolymen, är syftet uppfyllt. Riksbankens uttalade
avsikt att rigoröst kontrollera efterlevnaden av bankernas åtaganden
att hålla ökade kassareserver får ses såsom ett uttryck för denna inställning.
I anslutning härtill har bankofullmäktige anmält sig konnna
att hemställa hos Kungl. Maj :t, att den särskilda beredskapslagstiftningen
i ämnet efter en övergångstid måtte träda i kraft därest de frivilligt åtagna
kassareservförpliktelserna icke uppfylles. Jag kommer att vid ett senare
tillfälle anmäla denna fråga.

Till den nu inledda ytterligare åtstramningen av kreditpolitiken vill jagfoga
följande reflexioner. Fn skärpning av kreditpolitiken har sedan flera
år successivt företagits såsom ett led i den allmänna efterfrågebegränsningen.

I den mån så befunnits tekniskt nödvändigt, har man härvid inte väjt för
de åtföljande räntekonsekvenserna. Jag vill erinra om de räntehöjningar
som genomfördes år 1950 och i höstas. Sedan i höstas har räntesystemel i
fråga om bankernas affärskrediter utmärkts av rörlighet inom breda marginaler.

För min del har jag aldrig ifrågasatt behovet av ränterörlighet såsom tekniskt
hjälpmedel vid en effektiv kreditåtstramning. Däremot har jag hyst,

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

och hyser alltjämt, den uppfattningen, att ränteinstrumentet inte fyller någon
funktion såsom en isolerad åtgärd. De som kritiserat den förda ekonomiska
politiken har velat betrakta räntan såsom ett universalmedel, vilken
kan ersätta alla andra stabiliseringsåtgärder. En sådan syn på räntepolitiken
kan jag ej ansluta mig till. Med hänsyn till räntans blinda och onyanserade
verkningar skulle dess användning som den ekonomiska politikens
enda vapen få icke önskvärda återverkningar på många områden, särskilt
med hänsyn till att en räntehöjning skulle behöva drivas mycket långt för
att få avsedd effekt, om den inte stödes av andra åtgärder. En annan sak
är, när i dagens läge en räntehöjning kommer till stånd som en komplettering
av en likviditetsbegränsande politik och såsom påbyggnad på en rad
andra kraftigt verkande stabiliseringsåtgärder på olika punkter i ekonomin.

Med det senast anförda har jag velat understryka räntevapnets oförmånliga
verkningar på viktiga områden och varna för en överbetoning av dess
roll i den nu förda politiken.

För att kreditpolitiken skall ses i sitt rätta perspektiv, måste den sammanställas
med förändringarna på det finanspolitiska planet. Här har
sedan tidpunkten för statsverkspropositionens framläggande, som jag redan
nämnt, införts en allmän investcringsavgift och en särskild avgift för motorfordon.
Dessa åtgärder torde nu behöva utbyggas med eu skärpt vinstbeskattning
av bolag och ekonomiska föreningar. Jag kommer senare denna
dag att anmäla frågan härom. Det ligger i linje med vad jag tidigare anfört
om behovet av en ytterligare dämpning av expansionstendenserna i
näringslivet, att i den nuvarande situationen en konjunkturpolitiskt betingad
skärpning av företagsbeskattningen kommer till stånd såsom ett provisorium.

I och för sig skulle andra former av ökad vinstbeskattning än en höjning
av skattesatsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar kunna övervägas.
Innan jag närmare ingår härpå, vill jag erinra om det förslag till ändrade
regler för företagsbeskattningen som sedan en tid ligger på riksdagens
bord. Detta förslag går ut på en viss åtstramning i avskrivnings- och värderingsreglerna
samt ökade möjligheter till skattefria avsättningar till konjunkturinvesteringsfonder.
Genomföres detta förslag, minskas företagens möjligheter
att i högkonjunktur genom anstånd med beskattningen av den faktiska
årsvinsten vinna likviditctsförstärkningar. De föreslagna reglerna är vidare
till sin konstruktion sådana, att de tillskapar vissa förutsättningar för
eu av konjunkturläget betingad variation i utrymmet för vinstreglerande
dispositioner eller med andra ord för ett system varigenom underlaget för
skatteberäkningen kan i viss omfattning varieras.

Före tagsbeska t tningskommittén, vars betänkande ligger till grund för propositionen,
framhöll, alt det kunde befinnas erforderligt i vissa lägen med
ytterligare åtstramningar. Kommittén pekade bland annat på att tillfälliga
modifikationer i avskrivningsreglerna kunde göras samt på möjligheten
att motverka lagerökningar genom ett tillfälligt avsteg från rätten att nedskriva
sådana. Åtgärder av nu antytt slag, ensamma eller i kombination

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

med tillfälliga jämkningar av skattesatsen, kan utgöra grundvalen för ett
system innefattande en av konjunkturväxlingarna betingad rörlig vinstbeskattning.
Med ett sådant system låter sig väl förena det i företagsbeskattningspropositionen
framlagda förslaget till investeringsfonder, vilket
förslag bland annat bygger på viss insättningsskyldighet i riksbanken. I den
mån företagen vid skärpta skatteregler vill i viss omfattning undgå de direkta
verkningarna härav genom skattefria avsättningar till investeringsfond,
innebär detta endast en ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärd utveckling.
Det skulle för övrigt även kunna övervägas att i stället för skärpta
skatteregler i vissa lägen välja ett alternativ innebärande skyldighet att
verkställa avsättning till investeringsfond.

Hela detta frågekomplex erfordrair emellertid närmare överväganden.
Dessa bör även ta sikle på att mera konkret angiva konstruktionen av tänkbara
system samt pröva möjligheterna att i lagstiftningsväg fastlägga principerna
härför. Min avsikt är att snarast låta undersöka dessa spörsmål.
Det synes mig önskvärt, att undersökningsresultatet — om så finnes motiverat
— kan föreläggas riksdagen redan instundande höst. Det är möjligt
att, när inan då närmare kan bedöma olika alternativa lösningar, andra åtgärder
på vinstbeskattningens område än den, som för dagen måste väljas,
framstår som mera ändamålsenliga för den då överblickbara framtiden.

Jag vill tillägga, att frågan om konjunkturpolitiska åtgärder på vinstbeskattningens
område — liksom övriga tänkbara stabiliseringspolitiska medel
— självklart bör kunna komma under bedömande av den i finansplanen
förutskickade kommittén för bearbetning av arbetsresultaten från 1951
års penningvärdeundersökning. Det måste emellertid förutses, att denna
utredning kommer att ta avsevärd tid i anspråk. Den nyss angivna översynen
kan därför inte anstå i avbidan på resultatet av den planerade kommitténs
mera långsiktiga arbete.

Den omedelbara höjning av vinstbeskattningen på grundval av det nu
gällande systemet på företagsbeskattningens område, som jag senare i dag
kommer att förorda, och de tidigare genomförda investeringsavgifterna medför
ökade inkomster i statsbudgeten. Bortsett från intäkterna av den särskilda
investeringsavgiften för motorfordon, vilka redovisas å automobilskattemedelsfonden,
uppskattas de tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade
inkomsterna å 1955/56 års budget belöpa sig till 275 miljoner kronor. Jag
kommer i det följande att föreslå, att dessa inkomster steriliseras genom
insättning å särskilt konto i riksbanken.

Genom tillkomsten av de nyssnämnda tillfälliga inkomsterna och genom
att intäkterna i övrigt beräknas bli större än som antagits i statsverkspropositionen,
kommer det totala utgiftsöverskottet å den samlade drift- och
kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56 att bli lägre än vad som kunde förutses
vid årsskiftet, trots de utgiftsstegringar som förorsakats av de höjda
lönerna för statsanställda. Det totala utgiftsöverskottet beräknas nu till 279
miljoner kronor mot 1 460 miljoner kronor för innevarande budgetår. Utgiftsöverskottets
nedgång i förhållande till det löpande året är en indikation
på budgetpolitikens starka stabiliseringseffekt under nästa budgetår.

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

För en närmare bedömning av den realekonomiska innebörden av den
statliga budgetpolitiken torde emellertid få hänvisas till nationalbudgeten.
Av denna framgår, att den statliga konsumtionsvolymen mellan kalenderåren
1954 och 1955 väntas öka med omkring två procent och den statliga
investeringsvolymen med cirka tre procent i förhållande till år 1954. I övrigt
påverkar budgetpolitiken så gott som samtliga poster i nationalbudgeten i
återhållande riktning. Med den restriktivitel som präglar nästa års budget,
och som även får förutsättas bli riktpunkten för höstens arbete på budgeten
för år 1956/57, bör statsfinansernas konjunkturdämpande inflytande bli
ännu mer accentuerat under kalenderåret 1956. Jag vill i samband härmed
nämna att i de riktlinjer för det kommande budgetarbetet, som nyligen under
hand meddelats fackdepartementen, dessa ombetts att för investeringsanslag
och liknande anslag uppgöra alternativa planer som medger antingen
en oförändrad investeringsvolym eller en nedskärning med 10, respektive
20 procent. Lägets framtida gestaltning får bli avgörande för vilket av
dessa alternativ som kommer att bli utgångspunkten för budgetarbetet.

I min redogörelse för de åtgärder, som under den senaste tiden aktualiserats
inom den ekonomiska politiken, vill jag slutligen också nämna, att priskontrollens
övervakningsuppgifter i den föreliggande situationen självklart
får ökad vikt.

Med de skärpningar av den ekonomiska politiken jag här angivit bör statsmakterna
och riksbanken få det erforderliga greppet över den fortsatta utvecklingen.
Så långt läget för närvarande kan överblickas, torde de olika
åtgärderna i efterfrågedämpande syfte vara tillräckliga för att hålla anspråken
i samhället inom ramen för de disponibla resurserna och för att förhindra
en inflationistisk prisglidning ovanpå de ofrånkomliga konsekvensprisstegringarna
efter löneuppgörelserna. Detta förutsätter, att den hårda
ekonomiska politiken målmedvetet fullföljes, även om på en del punkter
i ekonomin vissa avmattningstendenser framträder. Sådana avmattningar
bör mötas genom en smidig och vaksam arbetsförmedlingspolitik och inte
genom en uppluckring av åtstramningsåtgärderna. Å andra sidan är det
självfallet icke meningen att driva den återhållande politiken så långt att
fara för depression och arbetslöshet uppstår. Full sysselsättning utgör alltjämt
den grundläggande målsättningen för regeringens politik.

I nationalbudgeten har uppskattningar gjorts beträffande effekten av den
senaste etappen i konjunkturåtstramningen. Beräkningarna tyder på att
man genom den hårdare kreditpolitiken, den särskilda stimuleringen av
sparandet och den höjda företagsbeskattningen har utsikter att undanröja
efterfrågeöverskottet och således trygga balansen mellan tillgång och efterfrågan
i landet. Detta sker genom att investeringsökningen begränsas, genom
att en viss minskning av lagren frampressas och genom att konsumtionen
blir mindre på grund av ökat sparande. Trots dessa begränsningar
kommer den ekonomiska aktiviteten att befinna sig på en synnerligen hög
nivå och framstegstakten att vara stark över hela samhällsekonomin. Produktionsvolymen
steg sålunda i fjol med drygt fem procent och förutses i år

38

Kungl. Maj. ts proposition nr i90 år 1955

komma att växa med nästan samma procenttal. Den privata konsumtionen
antages stiga med sex procent och de privata investeringarna med fyra procent.
Det bör också framhållas, att de senaste årens prisstabilitet i vårt land,
trots de nu väntade konsekvensprisstegringarna, väl hävdar en jämförelse
med förhållandena i utlandet, där under det gångna året flertalet länder,
som framgår av det föregående, inregistrerat icke obetydligt större prishöjningar
än Sverige.

Det bör emellertid klart sägas ifrån, alt risker för balansrubbningar
och prisrörelser alltid existerar i en ekonomi med full sysselsättning och
fullt utnyttjad produktionskapacitet. Med hänsyn härtill påkallar situationen
ständig uppmärksamhet och hög beredskap på den ekonomiska politikens
alla områden, så att uppträdande störningstendenser snabbt kan motverkas,
vare sig de innebär risker för inflation och överkonjunktur eller
för depression och arbetslöshet. Allt efter lägets växlingar kan därför i fortsättningen
uppmjukningar eller skärpningar av stabiliseringspolitiken bli
nödvändiga. Detta innebär icke ryckighet utan rörlighet — en rörlighet soin
är en oundgänglig förutsättning för jämviktens och prisstabilitetens bibehållande
under full sysselsättning.

4. Budgetläget. I riksstaten för budgetåret 1954/55 har inkomsterna upptagits
med 8 599 miljoner kronor och utgifterna med 8 603 miljoner kronor.
Driftbudgeten var alltså enligt riksstaten praktiskt taget balanserad.
Såsom jag konstaterade i finansplanen till årets statsverksproposition, hade
emellertid den skärpning av högkonjunkturen, som inträdde under senare
delen av år 1954, medfört förskjutningar i den statsfinansiella utvecklingen.
Enligt beräkningarna vid årsskiftet skulle sålunda på driftbudgeten för
det löpande budgetåret uppkomma ett formellt överskott av 170 miljoner
kronor. Hänsyn hade därvid ej tagits till de utgiftsstegringar som kunde
väntas till följd av löne- och pensionsregleringar för de statsanställda.

De budgetberäkningar som nu framlägges innebär ytterligare förändringar
på inkomst- och utgiftssidorna gentemot uppskattningarna i statsverkspropositionen,
resulterande i ett överskott på 136 miljoner kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets nya beräkningar, vari hänsyn även tagits
till nyssnämnda löneuppgörelser, skulle inkomsterna bli närmare 90
miljoner kronor högre än vad som förutsattes i statsverkspropositionen,
d. v. s. cirka 300 miljoner mer än vad riksstaten utvisar. Inkomsterna å
driftbudgeten för 1954/55 upptages följaktligen med sammanlagt (8 599 -f293
=) 8 892 miljoner kronor. Den ytterligare inkomstökningen förklaras
till drygt halva beloppet av tillkomsten av den särskilda investeringsavgiften
för motorfordon. Intäkterna härav beräknas för 1954/55 till 50 miljoner
kronor.

Vad utgifterna beträffar bar å tilläggsstat II sedan statsverkspropositionen
framlades tillkommit anslag på driftbudgeten om sammanlagt
121 miljoner kronor. Merparten härav, 82,5 miljoner kronor, hänför sig till
löne- och pensionsökningar för de statsanställda. Jag vill framhålla, att sist -

39

Kungl. Maj:Is proposition nr 190 år 19i>ö

nämnda siffra icke innefattar de ökade lönekostnaderna vid affärsverken.
Hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av inkomsterna. I övrigt avser
ökningarna huvudsakligen avskrivningar, framför allt av investeringar på
bostadsområdet. I förhållande till riksstaten uppgår utgiftsstegringen till
153 miljoner kronor. Med utgångspunkt härifrån uppskattas utgifterna för
1954/55 till (8 603 + 153 = ) 8 756 miljoner kronor.

Förändringarna på inkomst- och utgiftssidorna av driftbudgeten för löpande
budgetår ger alltså till resultat ett formellt överskott av (8 892
8 756 =) 136 miljoner kronor jämfört med 170 miljoner kronor enligt beräkningarna
i statsverkspropositionen. Detta överskott skall emellertid korrigeras
med hänsyn dels till utvecklingen av behållningarna på reservationsanslagen
och dels till den beräknade belastningen på övriga anslag. Enligt
av riksräkenskapsverket gjorda undersökningar skulle för 1954/55 uppkomma
en reservationsmedelsökning av 65 miljoner kronor och på övriga anslag
besparingar om 15 miljoner kronor. Budgetöverskottet skulle alltså, så
vitt nu kan överblickas, komma att uppgå till (136 + 65 + 15 =) 216 miljoner
kronor. Motsvarande beräkningar i statsverkspropositionen ledde till
balans mellan inkomster och utgifter. Jag räknade nämligen i finansplanen
med att behållningarna på reservationsanslagen skulle minska med omkring
170 miljoner kronor. Till grund för denna siflra låg uppskattningar
som verkställts av vederbörande myndigheter under hösten 1954. Jag framhöll
emellertid samtidigt, att en viss minskning av statsutgifterna vore att
räkna med till följd av det i december införda beställningsstoppet.

Det är icke möjligt att närmare precisera hur stor del av den nu konstaterade
differensen på (170 + 65 =) 235 miljoner kronor i uppskattningarna
av reservationsmedelsförändringarna som beror på beställningsstoppet
respektive förskjutningar i medelsförbrukningen av andra skäl. Gjorda
överslagsberäkningar tyder emellertid på, att skillnaden till ett belopp av
mellan 100 och 150 miljoner kronor förklaras av beställningsstoppet. Den
återstående differensen torde i huvudsak sammanhänga med av andra skäl
företagna jämkningar i anskaffningsplanerna ävensom vissa förskjutningar
av betalningsperioderna. Jag vill i delta sammanhang även nämna, att
fram till mitten av mars 1955 beställningar till ett värde av i runt tal 500
miljoner kronor skjutits framåt i tiden. Det bör observeras, att ifrågavarande
siffra avser anskaffningar som icke endast hänför sig till driftbudgeten
utan även till kapitalbudgeten och driftkostnadsstaterna för affärsverken.
Vidare är det till icke oväsentliga delar fråga om beställningar som enligt
de ursprungliga planerna skulle ha skett med stöd av beställningsbemyndiganden
och som alltså icke skulle ha förorsakat utgifter förrän om ett
eller annat år.

Jag vill i detta sammanhang vidare nämna, att 74 miljoner kronor av
överskottet är att hänföra till eu överbalansering av automobilskattemedlens
specialbudget. Denna överbalansering sammanhänger främst med att inkomsterna
av den särskilda investeringsavgiften för motorfordon i sin helhet
tillföres automobilskattemedelsfonden för all salunda pa längre sikt
komma vägväsendet till godo.

40

Kiingl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Jag skall slutligen något beröra frågan om eftersläpningarna i utbetalningarna
av kommunalskattemedel. Dessa har av riksräkenskapsverket beräknats
till 250 miljoner kronor för innevarande budgetår, medan verkets
antaganden i mars 1954 rörande skatteunderlagets utveckling innebar en
eftersläpning av storleksordningen 100 miljoner kronor. Jag vill även erinra
om att utfallet av inkomstskattetiteln för 1953/54 visade sig innebära en
eftersläpning med omkring 300 miljoner kronor. Några avsättningar till
kommunregleringsfonden för ifrågavarande båda budgetår har varken föreslagits
av riksräkenskapsverket eller förutsatts i vederbörande riksstatsförslag.
Jag anser mig ej heller nu mot slutet av budgetåret böra framföra förslag
härom. Däremot bör, såsom jag framhållit i finansplanen till årets statsverksproposition,
från och med 1955/56 vissa av riksräkenskapsverket föreslagna
åtgärder genomföras i syfte att åstadkomma en för den statsfinansiella
utvecklingen mer rättvisande redovisning än som varit möjligt med den
nuvarande ordningen.

Jag övergår härefter till att behandla det statsfinansiella läget för budgetåret
1955/56. I statsverkspropositionen upptogs inkomsterna å driftbudgeten
till 9 506 miljoner kronor och utgifterna till 9 106 miljoner kronor,
innebärande ett budgetöverskott av 400 miljoner kronor. Av förenämnda inkomstsumma
beräknades emellertid ett belopp av 350 miljoner kronor utgöra
kommunalskattemedel, som inflyter under budgetåret 1955/56, men som
till följd av gällande system för avräkning mellan staten och kommunerna
utbetalas först under budgetåren 1956/57—1958/59. Ur statsfinansiell synvinkel
uppgick därför överskottet till ett väsentligt lägre belopp, nämligen
50 miljoner kronor.

Sedan kalenderårsskiftet har bilden av den statsfinansiella utvecklingen
i hög grad skiftat beroende på förändringar i fråga om såväl inkomsterna
som utgifterna. I förhållande till statsverkspropositionen redovisas sålunda
på inkomstsidan en nettoökning med 403 miljoner kronor till 9 909 miljoner
kronor och på utgiftssidan, inklusive avsättningen till kommunregleringsfonden,
en nettoökning om 178 miljoner kronor till 9 634 miljoner kronor.
Resultatet blir ett formellt överskott på driftbudgeten av 275 miljoner kronor
jämfört med 50 miljoner kronor enligt statsverkspropositionen.

Vad inkomsterna närmare beträffar vill jag till en början framhålla,
att riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar — inkluderande de
törändiingar som uppkommit till följd av de höjda lönerna och pensionerna
för statsanställda — utvisar en nettoökning med 208 miljoner kronor
jämfört med statsverkspropositionen. Sålunda har inkomstskattetiteln uppräknats
med 160 miljoner kronor. Vidare beräknas investeringsavgiften för
motorfordon tillföra statsverket 50 miljoner kronor för budgetåret 1955/56.
Till följd av lönehöjningarna för de statsanställda har inkomsterna från
post-, tele- och vattenfallsverken nedräknats med 44 miljoner kronor.

Såsom framgår av min tidigare redogörelse har jag för avsikt att senare
denna dag hos Kungl. Maj:t hemställa om att förslag förelägges riksdagen

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

om en höjning av den statliga inkomstskatten för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Höjningen, som i uppbördshänseende avses få verkan från och
med hösten innevarande år, kan beräknas tillföra staten ytterligare inkomster
under budgetåret 1955/56 av i runt tal 200 miljoner kronor. Med utgångspunkt
härifrån föreslår jag, att inkomstskattetiteln uppräknas från
av riksräkenskapsverket angivna 5 000 miljoner kronor till 5 200 miljoner
kronor.

De beräkningar av inkomsterna och ulgifterna m. m. på inkomstskattetiteln,
som leder fram till beloppet 5 200 miljoner kronor, kan med ledning
av riksräkenskapsverkets uppgifter sammanfattas på följande sätt. Som
jämförelse har därvid medtagits såväl utfallet för budgetåret 1953/54 och
beräkningarna för innevarande budgetår som de i finansplanen till årets
slalsverksproposition redovisade uppskattningarna. Beloppen anges i miljoner
kronor.

	1953/54 Utfall	1954/55 Enl. stv.	Ny ber.	1955/56 Enl. stv.	Ny bei
Inkomster Preliminärskatt inklusive fyll-nadsbetalningar ............	6 965	prop. 1955 7 620	7 630	prop. 1955 1 8 255	8 425
Preliminärskatt avseende sjuk-försäkringsavgifter ..........	—	no	no	380	380
Preliminärskatt avseende garan-tiskatt .....................		0	0	200	200
Kvarstående skatt............	833	615	615	615	610
Fastighetsskatt...............	350	300	300	—	—
Avgifter och bidrag från större arbetsgivare: Yrkesskade- (olycksfalls-) för-säkringen ................		40	40	35	35
Sjuk- och moderskapsförsäk-ringen ..................	_	65	65	190	190
Tillkommande skatt..........	30	40	40	45	45
Restantier m. m..............	147	160	160	160	160
Summa inkomster	8 325	8 950	8 960	9 880	10 045
Utgifter Kommunalskattemedel........	3 743	3 850	3 885	3 730	3 765
Överskjutande skatt..........	431	590	590	600	600
Restitutioner.................	46	50	50	50	50
Avgifter och bidrag från större arbetsgivare: Yrkesskade- (olycksfalls-) för-säkringen...............		40	40	35	35

'' Inklusive beriiknat bortfall av preliminärskatt om 75 mkr genom skatteförenklingen.

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1955

Sjuk- och moderskapsförsäk-	1953/54 Utfall	1954/55 Enl. stv. prop. 1955	Ny ber.	1955/56 Enl. stv. prop. 1955	Ny ber.
ringen..................	—	65	65	190	190
Förskott till sjukkassorna .... Omföring av folkpensionsav-	—	225	225	395	395
gifter......................	222	—	_	__	_
Övriga omföringar..........	33	35	35	40	40
Summa utgifter	4 475	4 855	4 890	5 040	5 075
Inkomster utöver utgifter..... Äterföring från fonden för reg-lering av utbetalningarna av	3 850	4 095	4 070	4 840	4 970
kommunalskattemedel...... Höjd statsskatt för bolag och	450	300	300	—	—
ekonomiska föreningar.....	—	—	—	—	200
Nettoinkomst på titeln Avrundat	4 300	4 395 4 400	4 370 4 400	4 840	5 170 5 200

Bortsett från den berörda höjningen av statsskatten för bolag och ekonomiska
föreningar visar en jämförelse med motsvarande beräkning i statsverkspropositionen
endast smärre förändringar. Preliminärskatteuppbörden
för 1955/56, inklusive fyllnadsbetalningar, anlages nu bli 170 miljoner
kronor högre. Detta sammanhänger å ena sidan med tillkomsten av investeringsavgiften
för år 1955, beräknad till 75 miljoner kronor, och vidare
med en mindre uppjustering av inkomstantagandena beträffande bolag
och löntagare. Å andra sidan kan förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet
numera beräknas leda till ett bortfall av preliminärskatt
om närmare 100 miljoner kronor. Bland utgifterna uppskattas med ledning
av nu föreliggande uppgifter utbetalningarna av kommunalskattemedel komma
att bli 35 miljoner kronor större. Totalresultatet av nu föreliggande uppgifter
blir en nettointäkt på inkomstskattetiteln av 5 170 miljoner kronor,
vilket belopp torde avrundas uppåt till 5 200 miljoner kronor.

Vad beträffar de eftersläpningar i utbetalningarna av kominunalskattemedel,
som innefattas i nämnda inkomstsumma, har riksräkenskapsverket
nu uppskattat dessa till 400 miljoner kronor, d. v. s. 50 miljoner kronor
mer än som antagits tidigare. Jag vill erinra om att ifrågavarande belopp,
såsom föreslagits i statsverkspropositionen, bör uppföras som en särskild
avsättningspost på riksstatens utgiftssida och alltså icke såsom under tidigare
år frånräknas inkomstskattetiteln.

I fråga om vissa andra inkomsttitlar kommer i det följande smärre jämkningar
att föreslås. Jag återkommer senare härtill.

I enlighet med vad jag här anfört skulle inkomsterna, som förut nämnts,
komma att uppgå till 9 909 miljoner kronor. Det bör framhållas, att detta
inkomstbelopp kommer att uppnås endast under de samhällsekonomiska för -

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

utsättningar som antagits gälla under budgetåret. Jag vill i likhet med riksräkenskapsverket
likaså understryka de osäkerhetsmoment i övrigt som
givetvis även vid denna tidpunkt föreligger vid beräkningen.

Beträffande utgifterna å driftbudgeten, vilka i statsverkspropositionen
upptagits till 9 106 miljoner kronor, underströk jag i finansplanen att
ökade utgifter var att emotse bland annat som resultat av förestående löneuppgörelser
med de statsanställda. Ett förslag till överenskommelse i denna
fråga har numera framlagts för riksdagen. Innebörden härav är en ökad anslagsbelastning
på driftbudgeten om 165 miljoner kronor. Detta belopp får
dock ej tolkas som ett uttryck för de totala kostnaderna av årets löne- och
pensionsregleringar. Nyssnämnda siffra innefattar nämligen icke kostnadsökningen
för affärsverken, vilken kan uppskattas till i runt tal 110 miljoner
kronor. Sammanlagt uppgår de ökade kostnaderna för tjänstemannalöner och
pensioner till cirka 280 miljoner kronor. Därutöver kan förutses ytterligare
utgiftsökningar genom bland annat höjda kollektivavtalslö ner. I vad mån
detta kommer att påkalla anslagsöverskridanden eller anslag på tilläggsstat
kan för närvarande icke överblickas, då definitiva uppgörelser ännu icke träffats
på ett flertal områden.

Nettoresultatet av övriga utgiftsföräridringar på driftbudgeten innebär en
minskning med 37 miljoner kronor, främst sammanhängande med ett lägre
medelsbehov på jordbruksregleringens område än som tidigare antagits.

Av vad nu sagts framgår att driftbudgeten för budgetåret 1955/56 kan
beräknas lämna ett överskott av (9 909 — 9 634 =) 275 miljoner kronor
efter avsättning med 400 miljoner kronor till kommunregleringsfonden, vilket
belopp motsvarar eftersläpningen i utbetalningarna till kommunerna av
under 1955/56 preliminärt inflytande kommunalskattemedel.

Vid bedömningen av budgetutfallet bör även förändringarna i reservationsmedelsbehållningarna
beaktas. I statsverkspropositionen beräknades
dessa komma att minska med endast omkring 25 miljoner kronor. Någon
ny undersökning har icke företagits sedan dess. Då emellertid beställningsstoppet,
såsom jag tidigare nämnt, medfört en icke oväsentlig minskning av
anslagsbelastningen för innevarande budgetår och då avsikten är att efter
band avveckla de nuvarande inskränkningarna, torde man kunna förutse en
ökad reservationsmedelsförbrukning under nästa budgetår. Närmare hållpunkter
för en revidering av den i finansplanen angivna siffran saknas dock,
varför denna här upptages oförändrad. Under dessa förutsättningar skulle
alltså på driftbudgeten uppkomma ett överskott av 250 miljoner kronor.

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1955/56, sådant det under här
angivna förhållanden skulle komma att gestalta sig i jämförelse med tidigare
gjorda beräkningar, framgår av följande sammanställning.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Driftbudgeten

Miljoner kronor

Budgetår	In-	Utgif-	Över-	Reserva-	Över-	eller un-
	koms-	ter	eller	tionsme-	derskott inkl.
	ter		under-	delsför-	reservationsme-
			skott	ändringar	delsförändringar
1950/51 ............................	5 821	5 449 6 423	1 +	372 1084 161 405 4	(-175) ( + 138) (- 21) ( + 175) - 60		372 1084 161 405 64
1351/52 .......................	7 507	t +
1952/53 ............................	7 808	7 647 8 130 8 603	l
1953/54 ............................	8 535	l +
1954/55 enl. riksstaten ..............	8 599
> stv. prop. 1955..........	8 805	8 635		170	-170		0
ny beräkning ..............	8 892	s8 756	3 +	136	8 + 65	4 +	216
1955/56 enl. stv. prop. 1955..........	9 506	9106	+	400	- 25	4*	375
efter avsättning (350 mkr) till
fonden för reglering av utbe-talningarna av kommunal-
skattemedel ..............			+	50	- 25	+	25
ny beräkning .............. efter avsättning (400 mkr) till	9 909	9 234	+	675	- 25	+	650
fonden för reglering av utbe-talningarna av kommunal-
skattemedel .............. efter avsättning (275 mkr) till			+	275	- 25	+	250
särskilt konto i riksbanken
av tillfälliga, konjunkturpo-litiskt betingade inkomster				—	- 25	-	25

1 Reservationsmedelsföränd ringar inräknade.

2 Avser å riksstat och tilläggsstater upptagna anslag om 8 603 resp. 153 mkr.
8 Exkl. indragna reservationsmedel.

4 Inkl. besparingar å anslag om 15 mkr.

Jag vill understryka att något budgetöverskott ej skulle ha uppkommit,
om icke vissa tillfälliga, av stabiliseringspolitiska åtgärder betingade inkomster
förelegat. Resultatet skulle under sådana förhållanden i stället ha
blivit en jämnt balanserad budget. Såsom tidigare nämnts beräknas nämligen
den allmänna investeringsavgiften och den bebådade höjningen av bolagsskatten
under nästa budgetår tillföra statsverket inkomster om 75 respektive
200 miljoner kronor, eller tillhopa 275 miljoner kronor, d. v. s. samma
belopp vartill budgetöverskottet antagits uppgå. Jag har härvid bland de
tillfälliga inkomsterna icke medräknat den särskilda investeringsavgiften för
motorfordon, vilken ju i sin helhet skall tillgodoföras automobilskattemedelsfonden.
Jag återkommer till denna fråga i det följande.

De tillfälliga inkomsterna härleder sig, som nyss nämnts, från skattepolitiska
åtgärder som vidtagits icke av statsfinansiella skäl utan för att dämpa
efterfrågan och därmed även överkonjunkturen i näringslivet. Jag finner
det motiverat, att de medel som på detta sätt beräknas bli indragna till
statsverket tillsvidare steriliseras. Härigenom bortfaller den invändningen
mot budgetöverskottet som konjunkturutjämnande medel, att överskott på
driftbudgeten endast leder till ökade statsutgifter. Genom steriliseringen uppnås
även en förstärkning av de åtgärder som nyligen vidtagits i kreditåt -

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

stramande syfte. Jag förordar för den skull att ett belopp av 275 miljoner
kronor avsättes till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas samt
att motsvarande belopp får av statskontoret överföras till ett särskilt konto
i riksbanken. Jag kommer i det följande att göra hemställan härom. Ifrågavarande
överföring bör med utgångspunkt från nämnda belopp jämnt fördelas
över budgetåret. De medel som vid utgången av budgetåret 1955/56
kommer att innestå på det särskilda kontot bör, med beaktande av statsfinansiella
och kreditmarknadsmässiga synpunkter, användas till att nedbringa
riksgäldskontorets skulder, i första hand kontorets skuld till riksbanken.
Det torde få ankomma på riksdagen att senare, efter förslag av Kungl.
Maj: t, meddela närmare beslut om tidpunkten för medlens disposition.

Jag har i det föregående framhållit, att det beräknade överskottet på driftbudgeten
är sammansatt av inkomster, som i sin helhet hänför sig till den
allmänna investeringsavgiften och den höjda bolagsskatten. Bortses från
dessa tillfälliga, av konjunkturpolitiska skäl motiverade inkomster, är budgeten
balanserad. Jag vill i detta sammanhang å andra sidan nämna, att
automobilskattemedlens specialbudget, vilken utgör en del av driftbudgeten,
för nästa budgetår beräknas lämna ett överskott av inkomster utöver utgifter
på 131 miljoner kronor. Bland inkomsterna har därvid inräknats den
särskilda investeringsavgiften för motorfordon. Då ifrågavarande inkomstöverskott
enligt gällande grunder skall särredovisas i bokföringen och alltså
kommer att reserveras för vägväsendets behov, skulle utifrån nu angivna
förutsättningar den allmänna delen av driftbudgeten vara underbalanserad
med samma belopp.

Det finns ingen anledning att av vad nu sagts draga några andra slutsatser
i fråga om den framtida skattepolitiken än dem som skisserades i finansplanen.
Jag har vid upprepade tillfällen tidigare hatt anledning framhålla
som min mening, att tillfälliga statsinkomster icke bör användas för finansiering
av en allmän skattesänkning; i all synnerhet icke om de tillfälliga
inkomsterna härleder sig från åtgärder som vidtagits för att dämpa efterfrågan.
Med denna utgångspunkt anser jag att en skattereform med verkan
redan under nästa budgetår icke kan komma i fråga. Å andra sidan bör de
statsfinansiella förhållandena under budgetåren 1956/57 och 1957/58 —
även sedan de tillfälliga inkomsterna bortfallit — alltjämt ge utrymme för en
allmän skattesänkning med verkan från och med år 1957. Från samhällsekonomiska
synpunkter är de ytterligare stabiliseringsåtgärder som nyligen
vidtagits eller, beträffande höjningen av bolagsskatten, som i dag kommer
att föreslås, ägnade att medverka till en lugn konjunkturutveckling med
balans i ekonomin, vilket är förutsättningen för ett realiserande av skattesänkningsprogrammet.

Jag har med det anförda än en gång velat understryka min avsikt att
i sinom tid hemställa att förslag till en allmän skattesänkning med tyngdpunkten
lagd på de mindre inkomsttagarna förelägges nästa års riksdag.
Särskilda sakkunniga har i detta syfte tillkallats för att verkställa erforderliga
utredningar.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 ur 1955

I fråga om kapitalbudgeten har, såsom framgår av följande tablå, efter
statsverkspropositionens avlämnande icke inträffat några nämnvärda förändringar.
Förbrukningen av äldre anslagsmedel har för nästa budgetår
upptagits med samma belopp som i finansplanen, medan för innevarande
budgetår räknats med en från 150 till 100 miljoner kronor minskad förbrukning
till följd av beställningsstoppet.

Kapitalbudgeten

Miljoner kronor

Budgetår	Investe- rings- anslag	Avskriv- nings- medel och övriga likvida medel	Rörliga krediter	Föränd-ring av anslags-behåll-ningarna	Lånemedelsbehov
enl. riks-staten	inkl. rörl. kred. och be-räknad för-ändring av anslagsbe-hållningarna
1950/51...................	998	430	127	(- 522)	‘568	695
1951/52...................	1408	632	374	(- 6)	''776	1150
1952/53...................	1838	818	137	(- 57)	‘1020	1157
1953/54...................	1947	914	20	(+ 103)	‘1033	1053
1954/55 enl. riksstaten.....	1879	803	100	- 150	1076	1326
> stv.prop. 1955	1990	803	100	- 150	1187	1437
ny beräkning.....	2 2 020	3 859	100	- 100	1161	1361
1955/56 enl. stv.prop.......	1778	1000	—	- 150	778	928
ny beräkning.....	1 779	1009	—	- 150	770	920

1 Förbrukning av äldre anslagsmedel inräknad.

2 Därav 141 mkr å tilläggsstater I och II.

3 Därav 56 mkr å tilläggsstat II.

Liksom skedde i finansplanen vill jag slutligen lämna en översikt av det
totala utgiftsöverskottet på statsbudgeten. Såsom framgår av följande tablå
beräknas detta för budgetåret 1955/56 till 270 miljoner kronor mot 1 460
miljoner kronor för innevarande budgetår, d. v. s. en nedgång med cirka 1 200
miljoner kronor. Samhällsekonomiskt sett innebär detta att statsbudgeten för
nästa budgetår kommer att få en betydande verkan som stabiliseringsfaktor.
Egentligen utgör det kassamässiga utgiftsöverskottet även ett mått på det
statliga upplåningsbehovet. Jag har emellertid i det föregående föreslagit,
att ett belopp av 275 miljoner kronor, motsvarande tillfälliga, av stabiliseringspolitiska
åtgärder betingade inkomster, skall steriliseras genom insättning
på ett särskilt konto i riksbanken. Det statliga lånemedelsbehovet kommer
följaktligen att uppgå till (270 -j- 275 —) 545 miljoner kronor, d. v. s.
till ungefär samma belopp som angavs i statsverkspropositionen. I

I anslutning till vad jag i det föregående nämnt torde å riksstatens inkomstsida
för budgetåret 1955/56 under rubriken automobilskattemedel böra
uppföras en ny titel såsom bevillning, benämnd Särskild investeringsavgift
för motorfordon. Jag kommer i det följande att göra hemställan om att
en motsvarande redovisning för innevarande budgetår skall tillämpas be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 dr 1955

47

Kassamässigt utgiftsöverskott

Miljoner kronor

	1954/55 enl. stv.	ny ber.	1955/56 enl. stv.	ny ber.
Driftbudgeten: över- (—) eller underskott ( + )........	prop. 1955 - 170	- 136	prop. 1955 - 50
Reservationsmedelsförbrukning (+) eller ökning (-) ..................	170	- 65	25	25
Återföring ( + ) eller avsättning (-) av kommunmedel ....................	300	300	- 350	- 400
Avsättning (-) till särskilt konto i riks-banken av tillfälliga, konjunkturpoli-tiskt betingade inkomster...........				- 275
	300	99	- 375	- 650
Kapitalbudgeten: Investeringsbemyndiganden............	1 187	1 161	778	770
Förbrukning av äldre anslag..........	150	100	150	150
Rörliga krediter......................	100	100	—	—
	1437	1 361	928	920
Summa	1737	1460	553	270

träffande de inkomster av den särskilda investeringsavgiften som inflyter
under 1954/55. I enlighet med förslag i proposition nr 180 bör vidare den
i riksstaten för budgetåret 1955/56 uppförda bevillningen Införselavgift
och accis å fettvaror m. m. uppräknas med 2 000 000 kronor till 56 000 000
kronor samt inkomsttiteln Övriga diverse kapitalfonder med 2 200 000 kronor
till 10 500 000 kronor. Inkomsttiteln Inkomster vid karolinska sjukhuset
torde böra upptagas med ett från 20 000 000 kronor till 21 000 000 kronor
förhöjt belopp till följd av höjda bidrag från Stockholms stad och Stockholms
läns landsting vid vård av patienter från staden och länet på garnisonssjukhuset
i Stockholm. Vad därefter beträffar televerkets i det föregående
berörda framställning rörande en extra avsättning till värdeminskningskonto
på 18 000 000 kronor anser jag mig till viss del böra tillmötesgå
densamma. Jag föreslår sålunda att överskottet för televerket upptages till
50 000 000 kronor, vilket möjliggör en extra avsättning om 10 000 000 kronor.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör vidare ett belopp av 400 miljoner
kronor avsättas till fonden för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel
samt ett belopp av 275 miljoner kronor — motsvarande tillfälliga,
konjunkturpolitiskt betingade inkomster — överföras till ett särskilt
konto i riksbanken.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår, som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen,
torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Jag torde härefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta
procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt
för innevarande budgetårs senare hälft d. v. s. till 110. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft, för vilken tid procenttalet icke är i förvägbundet,
förordar jag, att för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser
den statliga inkomstskatt, som skall ingå i den preliminära skatten
för budgetåret 1955/56, likaledes uttages med 110 procent av grundbeloppet.
Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av 1955 års taxering
vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen
om statlig inkomstskatt — automatiskt utgår efter enahanda
procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande preliminära
skatt för kalenderåret 1954.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att under budgetåret 1954/55 inflytande inkomster
av den särskilda investeringsavgiften för motorfordon
skall redovisas å en under rubriken Automobilskattemedel
såsom bevillning uppförd titel, benämnd Särskild investeringsavgift
för motorfordon;

b) medgiva, att i enlighet med de grunder som av mig i
det föregående förordats ett belopp av 275 miljoner kronor
må avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas
samt att motsvarande belopp må av statskontoret
överföras till ett särskilt konto i riksbanken;

c) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i.preliminär skatt för hela budgetåret 1955/56
med 110 procent av grundbeloppet; samt

d) upptaga inkomsterna å driftbudgeten förbudgetåret 1955/
56 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade
specifikationen. V.

V. Kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1955/56 jämte
därvid fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas
riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,

49

Kungl. Maj:ls proposition nr 190 år 1955

samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner.
En omräkning av hittills äskade resp. i förekommande fall av riksdagen
anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning
framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på
1 779 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida har i de
följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar under
huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänför sig
till i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag
under samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare under
riksdagen framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte har de
i investeringsstaterna uppförda posterna Avskrivningsmedel inom fonderna
och Övriga kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under
olika kapitalfonder ger följande resultat.

I.

II.

III.

IV.

V.

VI.

VII.

VIII.

Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ......................... 11895 000

B. Televerkets fond......................... 220 350 000

C. Statens järnvägars fond .................. 266 700 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 306 500 000

E. Domänverkets fond...................... 2 018 200

Luftf artsfonden.........................................

Statens allmänna fastighetsfond..........................

Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond ................. 110 450 000

B. Försvarets fabriksfond ................... 7 800 000

Statens utlåningsfonder...
Fonden för låneunderstöd

Fonden för förlag till statsverket........................

Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 35 050 000

B. Jordfonden ............................. 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond......... 232 000

Summa kronor 1

807 463 200
6 745 000
68 094 500

118 250 000
517 500 000
222 237 400
1 920 000

37 282 000
779 492 100

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ........................ 5 201 000

B. Televerkets fond......................... 179 200 000

C. Statens järnvägars fond.................. 173 200 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 75 500 000

E. Domänverkets fond...................... 701 000 433 802 000

4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

II. Luftfartsfonden..............

in. Statens allmänna fastighetsfond

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................... 87 230 000

B. Försvarets fabriksfond..................... 2 801000

V. Statens utlåningsfonder..................................

VI. Fonden för låneunderstöd ..............................

VII. Fonden för förlag till statsverket........................

VIII. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.. 18 757 500
CL Statens reproduktionsanstalts fond.......... 232 000

Summa kronor

1 016 000
40 618 400

90 031 000
136 900 000
27 871 000
1 000 000

18 989 500
W227900

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena beräknas
till de belopp som framgår av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1955/56

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond......................... 6 694 000

B. Televerkets fond......................... 41 150 000

C. Statens järnvägars fond.................. 93 500 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 231000 000

E. Domänverkets fond...................... 1 317 200 373 661 200

II. Luftfartsfonden......................................... 5 729 000

III. Statens allmänna fastighetsfond ......................... 27 476 100

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................. 23 220 000

B. Försvarets fabriksfond.................... 4 999 000 28 219 000

V. Statens utlåningsfonder................................. 380 600 000

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 194 366 400

VII. Fonden för förlag till statsverket........................ 920000

VTII. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 16 292 500

B. Jordfonden.............................. 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ........ — 18 292 500

Säger 1 029 264 200

Avgår kapitalåterbetalning:

O reglerade kapitalmedelsförluster................. 228 500 000

Övrig kapitalåterbetalning....................... 30 840 000 259 340 000

Summa kronor 769 924 200

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1955/56 jämte därtill fogade stater i enlighet med här
framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda budgetår
å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen svarande
inkomsttitel sålunda

Lånemedel ......................... kronor 769 924 200.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Rydén

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Bihang A

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1955/56

A. Egentliga statsinkomster

I. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet

och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning . , .

b) Kupongskatt, bevillning ....

c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt,
bevillning.......

d) Fondskatt, bevillning.......

e) Skogsvårdsavgifter, bevillning

f) Bevillningsavgifter för sär skilda

förmåner och rättigheter,
bevillning.............

g) Arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt, bevillning
.....................

h) Lotterivinstskatt, bevillning.

i) Omsättnings- och expedi tionsstämplar

m. m., bevillning
......................

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning ....

b) Bensinskatt, bevillning.....

c) Särskild investeringsavgift för

motorfordon, bevillning.....

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning.......

b) Varuskatt, bevillning.......

c) Införselavgift och accis å fettvaror
m. m., bevillning ....

d) Skatt å kaffe, bevillning . . .

e) Tobaksskatt, bevillning.....

f) Rusdrycksförsäljningsmedel

av partihandelsbolag, bevillning
.....................

g) Rusdrycksförsäljningsmedel

av detaljhandelsbolag, bevillning
.....................

h) Omsättnings- och utskänk ningsskatt

å spritdrycker, bevillning
...................

i) Omsättnings- och utskänkningsskatt
å vin, bevillning ..

j) Maltdrycksskatt, bevillning .

k) Skatt å läskedrycker, bevillning
.....................

l) Statlig nöjesskatt, bevillning

m) Skatt å elektrisk kraft, bevillning
...................

5 200 000 000
5 000 000

1 000 000
1 000 000
7 800 000

750 000

70 000 000
48 000 000

70 000 000 5 403 550 000

285 000 000
585 000 000

50 000 000 920 000 000

500 000 000
210 000 000

56 000 000
18 000 000
650 000 000

12 000 000

35 000 000

820 000 000

50 000 000
100 000 000

42 000 000
57 000 000

37 000 000 2 587 000 000 8 910 550 000

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter....................

2. Inkomster vid fångvården.................

3. Inkomster vid sjökarteverket..............

4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk ringsrådet.

...............................

5. Bidrag till pensionsstyrelsen...............

6. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna och

ungdomsvården.......................

7. Inkomster vid statens geotekniska institut ..

8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion .

9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket

10. Avgifter för registrering av motorfordon----

11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hyd rologiska

institut.........................

12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet
..................................

13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen . . .

14. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri

sprit m. m...............................

15. Inkomst av myntning och justering........

16. Kontrollstämpelmedel.....................

17. Bidrag till bank- och fondinspektionen.....

18. Bidrag till sparbanksinspektionen...........

19. Bidrag för tillsyn över sparbankerna.......

20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna........

21. Avgifter för granskning av biografbilder ....

22. Inkomster vid lantbruksnämnderna.........

23. Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt
.....................................

24. Inkomster vid statens centrala frökontrollan stalt.

....................................

25. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
...............................

26. Inkomster vid lantmäteriväsendet..........

27. Inkomster vid rikets allmänna kartverk ....

28. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltill verkningcn.

..............................

29. Skeppsmätningsavgifter....................

30. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning

31. Inkomster vid statens provningsanstalt.....

32. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten .

33. Fyr- och båkmedel.......................

34. Lotspenningar............................

35. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt.

36. Patent- och varumärkes- samt registreringsav gifter.

...................................

37. Avgifter för registrering i förenings- in. fl. register
....................................

38. Bidrag till försäkringsinspektionen..........

39. Inkomster vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter
............................

10. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium
...................................

500 000

1 900 000
400 000

4 800 000
120 000

425 000
800 000

2 900 000

1 300 000

5 000 000

2 600 000

37 000

1 750 000

41 000
35 000 000
800 000
425 000
260 000
300 000
40 000
220 000

2 000 000

800 000

1 500 000

300 000
8 100 000

1 300 000

28 000
400 000
150 000

2 100 000

3 100 000
11 000 000
10 000 000

550 000

7 000 000

450 000
750 000

365 000

2 000 000

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

41. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
.................................... 500 000

42. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
................................... 375 000

43. Inkomster vid statens sinnessjukhus........ 32 000 000

44. Inkomster vid statens skol- och yrkeshem på

Salbohed och i Vänersborg................ 90 000

45. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka 350 000

46. Inkomster vid statens institut för folkhälsan . 450 000

47. Inkomster vid karolinska sjukhuset........ 21 000 000

48. Inkomster vid serafimerlasarettet........... 7 000 000

111. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel............................... 15 000 000

2. Totalisatormedel.......................... 22 000 000

3. Tipsmedel................................ 90 000 000

4. Lotterimedel............................. 105 000 000

5. Övriga diverse inkomster.................. 30 000 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverksf onder:

1. Postverket, bevillning...................... 6 000 000

2. Televerket............................... 50 000 000

3. Statens järnvägar......................... 10 000 000

4. Statens vattenfallsverk.................... 115 000 000

5. Domänverket............................. 70 000 000

II. Riksbanks fonden..............................

III. Statens allmänna faslighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond........... 1 000

2. Fångvårdsstyrelsens » 550 000

3. Beskickningsfastigheternas * 685 000

4. Byggnadsstyrelsens * ........... 11 470 000

5. Generaltullstyrelsens » 175 000

6. Uppsala universitets » 295 000

7. Lunds universitets » 425 000

8. Lotsstyrelsens » 85 000

9. Medicinalstyrelsens » ........... 3 410 000

10. Karolinska sjukhusets » ........... 440 000

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond.................. 23 270 000

2. Försvarets fabriksfond.................... 2 550 000

V. Statens utlånings fonder:

1. Värnpliktslånefonden...................... 100

2. Statens bostadslånefond................... 10 000

3. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby................................... 26 000

4. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer............... 5 800 000

173 276 000

262 000 000
9 345 826 000

251 000 000
15 000 000

17 536 000

25 820 000

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 ur 1955

5. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen...................

6. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ...........................

7. Lånefonden för bostadsbyggande...........

8. Lånefonden för lantarbetarbostäder.........

9. Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin
.............................

10. Statens bosättningslånefond................

11. Vattenkraftslånefonden....................

12. Luf tf artslånefonden........................

13. Tullverkets båtlånefond...................

14. Statens lånefond för universitetsstudier.....

15. Allmänna studielånefonden................

16. Statens lånefond för hästavelns befrämjande .

17. Statens kaninavelslånefond.................

18. Gödselvårdslånefonden....................

19. Statens kalkbrukslånefond.................

20. Jordbrukets lagerhusfond..................

21. Statens mejerilånefond....................

22. Jordbrukets maskinlånefond...............

23. Spannmålskreditfonden....................

24. Statens sekundärlånefond för jordbrukare ...

25. Statens slakterilånefond...................

26. Kraftledningslånefonden...................

27. Elektrifieringslånefonden...................

28. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift
..................................

29. Egnahemslånefonden......................

30. Arrendelånefonden........................

31. Arbetarsmåbrukslånefonden................

32. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond................

33. Kronotorparnas inventarielånefond..........

34. Statens avdikningslånefond................

35. Täckdikningslånefonden...................

36. Bevattningslånefonden.....................

37. Fiskerilånefonden.........................

38. Statens fiskredskapslånefond...............

39. Virkesmätningslånefonden..................

40. Skogsväglånefonden.......................

41. Statens skogslånefond.....................

42. Lånefonden för insamling av skogsfrö......

43. Hemslöjdslånefonden......................

44. Industrilånefonden........................

15. Statens hantverkslånefond.................

46. Fonden för hantverks- och småindustrikredit

47. Rederilånefonden.........................

48. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

49. Statens sekundärlånefond för rederinäringen .

50. Lotsverkets båtlånefond...................

51. Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. .

98 000

850 000
60 000 000
500

260 000
2 000 000
220 000
180 000

1 500
70 000

115 000
100
100
6 000

2 000
385 000

2 000
925 000
100
150 000
2 000
86 000
100

100
6 500 000
100
100

1 000
100
1 490 000
40 000
2 000
190 000
100
100
1 000
100
100
60 000
46 000
62 000
20 000
100
305 000
80 000
155 000
425 000

80 567 400

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond.................. 21 200 000

2. Statskontorets » 1 370 000

3. Lantbruksstyrelsens » .................. 8 000

4. Riksbankens » 1 450 000

5. Riksgäldskontorets » .................. 4 000 24 032 000

VII. Fonden för statens aktier...................... 60 000 000

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden................... 27 000 000

2. Civila tjänstepensionsfonden............... 1 260 000

3. Militära tjänstepensionsfonden............. 150 000

4. Allmänna familj epensionsfonden............ 3 550 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond....... 7 400 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk .... 23 000 39 383 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet...... 39 200 000

2. Övriga diverse kapitalfonder............... 10 500 000 49 700 000

_563 038 400

Summa kronor 9 908 864 400

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1955/56

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel inom fon -

den ................... 5 200 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 6 694 000

11 895 000

Summa investeringsanslag .

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 2 700 000

inom fonden.......... 173 000 000

Övriga kapitalmedel...... 3 500 000

Investeringsbemyndigande. 41 150 000

220 850 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 100 000

inom fonden........... 170 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 93 500 000

266 700 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 000 000

inom fonden........... 72 400 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 231 000 000

306 500 000

E. Domänverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 700 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 1 317 200

Bihang B

. 11 895 000

11 895 000

220 350 000

220 350 000

266 700 000

266 700 000

306 500 000

306 500 000

. . 2 018 200

2 018 200

2 018 200

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 145 000

inom fonden............ 870 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 5 729 000

6 745 000

III. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 32 300 400

inom fonden............ 8 317 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 27 476 100

68 094 500

IV. Försvarets fonder

A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 76 200 000

inom fonden............ 11 029 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 23 220 000

110 450 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 2 800 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande. . 4 999 000

7 800 000

V. Statens utlåningsfonder

Utrikesförvaltningens lånefond

Investeringsbemyndigande.. 200 000 Investeringsanslag

V ämpliktslånefonden

.. 6 745 000

6 745 000

. 68 094 500

68 094 500

no 450 000

no 450 000

.. 7 800 000

7 800 000

200 000

Avskrivningsmedel
från riksstaten .

100 000 Investeringsanslag

100 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 är 1955

59

Lånefonden för bostadsbyggande

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........ 490 000 000

från riksstaten......... 122 500 000

Investeringsbemyndigande. 367 500 000 _

480 000 000 490 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin

Investeringsbemyndigande. 1 000 000 Investeringsanslag........

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 3 000 000 Investeringsanslag........

Statens lånefond för universitetsstudier

Avskrivningsmedel

från riksstaten......... 5 000 000 Investeringsanslag........

Allmänna studielånefonden

Avskrivningsmedel

från riksstaten......... 8 500 000 Investeringsanslag.......

Jordbrukets maskinlånefond

Investeringsbemyndigande. 1 000 000 Investeringsanslag.......

Statens avdikningslånefond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag.......

från riksstaten......... 500 000

Investeringsbemyndigande. 2 000 000

2 500 000

Fiskerilånefonden

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........ 1 200 000

från riksstaten......... 300 000

Investeringsbemyndigande. 900 000 _

1 200 000 1 200 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyndigande. 2 000 000 Investeringsanslag........ 2 000 000

Lotsverkets båtlånefond

Investeringsbemyndigande. 500 000 Investeringsanslag........ 500 000

1 000 000

3 000 000

5 000 000

8 500 000

1 000 000

2 500 000

2 500 000

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Fonden för lån till företagareföreningar m. fl.

Investeringsbemyndigande. 2 500 000 Investeringsanslag........ 2 500 000

Summa investeringsbemyndiganden
för statens utlå -

ningsfonder............ 380 600 000

VI. Fonden för låneunderstöd

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 222 237 400

från riksstaten......... 7 384 000

Övriga kapitalmedel...... 20 487 000

Investeringsbemyndigande. 194 366 400

222 237 400 222 237 400

VII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel....... 1 000 000 Summa investeringsanslag ... 1 920 000

Investeringsbemyndigande.. 920 000

1 920 000 1 920 000

VIII. Diverse kapitalfonder

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .. 35 050 000

från riksstaten.......... 3 657 500

inom fonden............ 15 000 000

Övriga kapitalmedel....... 100 000

Investeringsbemyndigande.. 16 292 500

35 050 000 35 050 000

B. Jordfonden

Investeringsbemyndigande.. 2 000 000 Investeringsanslag.......... 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........... 232 000

inom fonden............. 231 000

Övriga kapitalmedel....... l 000

Investeringsbemyndigande .. —

282 000 232 000
Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag 1 779 492 100

från riksstaten....... 265 386 900

inom fonden......... 459 547 000

Övriga kapitalmedel____ 25 294 000

Investeringsbemyndigande 1 029 264 200

1 779 492 100

1 779 492 100

Bihang C

KONJUNKTURLÄGET
VÅREN 1955

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

3

Förord

Med hänsyn till att arbetet med denna rapport ägt rum samtidigt med den
inom finansdepartementet pågående revideringen av nationalbudgeten för
år 1955 har, för att undvika dubbelarbete, tyngdpunkten i institutets rapport
förlagts till analysen av den internationella ekonomiska utvecklingen i rapportens
första avdelning. Efter ett inledande avsnitt om konjunkturläget i
Förenta staterna behandlas där världshandeln och de internationella betalningarna
samt konjunkturuppsvinget i Västeuropa. Med hänsyn till den roll
som den västeuropeiska marknaden spelar för Sveriges export ägnas konjunkturrörelserna
i Västeuropa under senare år en förhållandevis ingående
analys. Den internationella avdelningen avslutas med en specialöversikt
över kapitalvaruindustrierna i Västeuropa, eftersom dessa spelat
en central roll i de senaste årens konjunkturutveckling. Detta avsnitt omfattar
också en diskussion av de aktuella utvecklingstendenserna inom den
svenska kapitalvaruindustrin.

Utöver den diskussion av den svenska utvecklingen som ingår i avdelning
I följer i avdelning II en mera utförlig analys av denna med utgångspunkt
från institutets reviderade beräkningar över försörjningsbalansen 1950—
1954.

I rapportens tredje avdelning ges en sammanfattande översikt över det
aktuella konjunkturläget och framtidsutsikterna. Därvid behandlas såväl
det internationella som det inhemska uppsvingets balansproblem.

Vid utarbetandet av avsnitten om läget inom den svenska verkstadsindustrin
samt textil- och beklädnadsindustrin har institutet bl. a. kunnat bygga
på resultaten av de konjunkturbarometrar, som numera regelbundet utföres
för dessa branscher. Framställningen i avsnittet om den svenska järn- och
stålindustrin bygger delvis på uppgifter vilka för institutets räkning sammanställts
av fil. dr Erik Ruist (Jernkontoret). I övrigt har institutet i sedvanlig
omfattning haft tillgång till statistiskt material sammanställt inom
olika statliga myndigheter.

Rapporten har utarbetats under ledning av docent Ingvar Ohlsson, vilken
även författat avsnittet om konjunkturuppsvinget i Västeuropa samt avdelning
III. I övrigt svarar följande av institutets tjänstemän för de olika avsnitten
i avdelning I och II: fil. lic. Krister Wickman (konjunkturläget i
Förenta staterna, kreditmarknaden samt, under medverkan av fil. kand.
Ursula Wallberg, den internationella prisutvecklingen), fil. kand. Margareia
Blohm (världshandeln och de internationella betalningarna), fil. kand.
Lennart Fastbom (kapitalvaruindustrin i Västeuropa), fil. kand. Olof Lindahl
(inledning till avdelning II, inhemska bruttoutgifter, inkomster och spa -

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

rande), fil. stud. Bengt Pettersson (utrikeshandeln), pol. mag. Thora Nils
son (produktion och lager). Sammanställning och komplettering av natio
nalräkenskapstabellerna i bilaga S har utförts av fil. kand. Bo Thomé.

Avd. I. Den internationella ekonomiska utvecklingen

1:1. Konjunkturläget i Förenta staterna

Den konjunkturavmattning som inträdde i Förenta staterna under 1953,
fick sitt mest påtagliga uttryck i en nedgång av industriproduktionen. Denna
sjönk från juni 1953 till mars 1954 med 10 procent (enligt säsongrensade
indextal). Den återhämtning som sedan dess har ägt rum avspeglar sig i en
stegring av industriproduktionen som i januari 1955 hade inhämtat inemot
2/3 av den tidigare minskningen. Nedskärningen av industriproduktionen
föregicks av en minskning i efterfrågan — från privata konsumenter, förelag
och det offentliga — som medförde en övergång från lageruppbyggnad
till lageravveckling. Nedgången i efterfrågan på industrins slutprodukter för
konsumtions- och investeringsändamål och för export uppskattas för perioden
juni 1953—mars 1954 till 3 1/2 procent. Minskningen i industrins totala
försäljningar var större eller ca 7 procent under samma tid, vilket delvis
återspeglar lagerförändringar i handeln men också beror på att den senare
uppskattningen avser försäljningar även av halvfabrikat. Det är alltså denna

Tabell 1:1. Industriproduktionen i Förenta staterna 1953—1955

Säsongutjämnad uppskattning, förändringar i procent

	Juni 1953/	Mars 1954/	Juli 1954/
	mars 1954	juli 1954	januari 1955
Total industriproduktion ..........................	- 9,6	± o	+ 6,5
Därav: Varaktiga varor, totalt....................	-12,3	-0,7	+ 8,2
Järn och metaller.......................	—24,8	± o	+23,3
Halvfabrikat av järn och metaller........	-13,7	+ 1,7	+ 2,5
Maskiner................................	-14,3	+2,2	+ 2,8
Transportmedel..........................	- 8,0	-1,7	+12,9
Instrument..............................	- 8,3	-5,6	H- 2,9
Ler-, glas- och trävaror..................	- 0,8	-8,1	+16,8
övrigt..................................	-11,9	+0,8	+ 1,7
Icke varaktiga varor, totalt................	- 5,8	± 0	+ 5,3
Textil- och konfektion...................	-12,4	-1,0	+ 5,1
Gummi- och lädervaror...................	- 8,8	-3,9	+24,2
Papper och tryck ........................	- 1,6	+ 1,6	+ 2,4
Kemikalier..............................	- 4,1	+ 1,4	+ 5,7
Livsmedel...............................	± o	-0,9	+ 1,0
Mineraler...............................	— 5,9	±0	+ 5,4

Källa: Federal Rcservc Bulletin.

q Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. AV 190

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

försäljningsminskning på 7 procent som skall jämföras med den 10-procentiga
produktionsnedskärningen när det gäller att bedöma vilken betydelse
förändringarna i industrins egen lagerhållning haft för produktionsutvecklingen.
Denna utveckling skall något närmare beröras för varaktiga respektive
icke-varaktiga varor. Vilka varugrupper som avses med denna indelning
framgår närmare av tabell 1.

Industrins produktion av varaktiga varor hade uppvisat en snabb stegring
efter halvårsskiftet 1952 sedan stålstrejken bilagts. Denna hade startat
samtidigt som en ny expansion hade tagit vid efter konjunkturdämpningen
1951/52, och den lagernedgång som ägde rum under strejken, utgjorde en
ytterligare stimulans till ökad produktion. Från november 1952 var produktionen
större än leveranserna och industrins lager ökade därför både absolut
och i relation till försäljningsvärdena (se tabell 2). Takten i ökningen av
industrins leveranser saktade emellertid av i början av 1953 och i maj samma
år inträffade ett stort fall i värdet av inkommande order. Minskningen
av orderingången till industrin synes i första hand sammanhänga med revisionen
av rustningsprogrammet och värdet av order som placerades under
detta program uppgick under 1953 till endast en tredjedel av värdet under
1952. Men också order från privata köpare minskade, bl. a. till följd avkortare
leveranstider. Efter halvårsskiftet började också värdet av industrins
leveranser sjunka: från juni till december var minskningen 12 procent. Den

Tabell I: 2. Lagren inom industrin och detaljhandeln i Förenta staterna 1951—1954

Säsongrensade serier

			1953		1954
	1951	1952
	juni	dec.	mars	juni''	sept.	dec.
Bokfört lagervärde, miljarder dollar
Industrin, totalt...................	42,9	44,2	46,2	46,7	45,8	44,5	43,7	43,8
Varaktiga varor.................	22,7	24,4	26,0	26,8	25,9	24,7	24,1	24,5
Icke varaktiga varor.............	20,2	19,8	20,1	19,9	19,9	19,8	19,5	19,4
Detaljhandeln, totalt..............	21,2	21,6	22,3	22,6	22,6	22,6	22,4	22,2
Varaktiga varor............	9,7	9,9	10,5	10,6	10,5	10,4	10,2	10,2
Icke varaktiga varor..........	11,5	11,7	11,8	12,0	12,1	12,2	12,2	12,0
Lagervärde enligt ovan i förhållande till försäljningen Industrin, totalt...................	1,99	1,79	i,78	1,94	1,90	1,84	1,85	1.76
Varaktiga varor.................	2,25	1,95	1,98	2,32	2,27	2,17	2,21	2,03
Icke varaktiga varor.............	1,76	1,63	1,58	1,59	1,57	1,54	1,54	1,50
Detaljhandeln, totalt...............	1,63	1,50	1,55	1,63	1,62	1,57	1,58	1,46
Varaktiga varor.................	2,29	2,03	2,05	2,27	2,16	2,07	2,13	1,89
Icke varaktiga varor.............	1,31	1,23	1,27	i,30	1,34	1,30	1,29	1,22 !

Källa: Survey of Currcnt Business.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

7

härav föranledda nedskärningen av produktionen var först inte större än
nedgången i leveranserna och industrins lager fortsatte därför att växa ända
fram till början av 1954.

Utvecklingen inom detaljhandelsledet var likartad. Från tredje kvartalet

1952 till och med tredje kvartalet 1953 var detaljhandelns inköp från industrin
av varaktiga varor större än den samtidiga försäljningen med åtföljande
lagerökning. När omsättningen i februari 1953 började sjunka, reducerade
visserligen handeln sina inköp men först under sista kvartalet kom
dessa ned under de löpande försäljningarna och den följande lageravvecklingen
var av begränsad omfattning.

Minskningen i efterfrågan på varaktiga varor tycks alltså först ha inträtt
från de privata konsumenternas sida eftersom detaljhandelns omsättning
och samtidigt dess inköp från industrin började sjunka redan i februari

1953 medan nedgången i industrins totala leveranser inte började förrän vid
halvårsskiftet, vilket innebär att efterfrågan från andra köpare än detaljhandeln
måste ha fortsatt att något stiga. Detta bestyrkes också av att de
faktiska rustningsutgifterna inte nådde sin kulmen förrän i juni 1953 och
detsamma gäller näringslivets investeringar.

Från och med mars 1954 inträdde en stabilisering av industrins både produktion
och leveranser av varaktiga varor men med produktionen på en
lägre nivå, varför industrins lager successivt minskade. I augusti började
orderingången förbättras och i september inträffade en markant stegring
(-]- 17 procent). Den ökning av industrins produktion som i samband härmed
startade, hade till och med januari 1955 uppgått till något över 8 procent
att jämföras med nedgången från juni 1953 till mars 1954 på 12 procent.
Produktionen började stiga först i stålverken, som mötte ökad efterfrågan
sedan lagren hos förbrukarna reducerats. Efterfrågan härrörde både
från den expanderande byggnadsindustrin och från producenterna av varaktiga
konsumtionsvaror, speciellt bilindustrin som vid denna tidpunkt hade
behov att bygga upp lagren inför produktionsomläggningen i september—oktober
i samband med de nya årsmodellerna. Från och med november har
bilproduktionen befunnit sig i en mycket snabb expansion och i januari
uppgick månadsproduktionen till 700 000 personbilar, motsvarande en årsproduktion
av över 8 miljoner bilar att jämföras med 5,5 miljoner 1954 och
6,7 miljoner rekordåret 1950. Produktionen har varit större än den samtidiga
försäljningen till konsumenterna och lagren, både inom industrin
men speciellt inom handeln, har därmed stigit. Bilhandlarnas lager hade
emellertid sjunkit under hela 1954 och särskilt under produktionsstoppet i
oktober. Vid årsskiftet uppgick lagren till ungefär samma nivå som under
andra kvartalet 1953, d. v. s. innan den lagerökning som ägde rum under
avmattningens inledande skede, hade börjat.

Att detaljhandelns försäljning av bilar steg under hösten 1954 har nämnts
och en mindre ökning ägde rum också i försäljningen av andra varaktiga
konsumtionsvaror. Från augusti till december steg omsättningen totalt med
12 procent (säsongutjämnad uppskattning), och under årets två sista må -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 är 1955

nåder började också en viss uppbyggnad av lagren. Denna utveckling är
så gott som helt betingad av den ökade bilhandeln. Bilförsäljningens andel
av den totala försäljningsökningen uppgår sålunda till nära 9/10 och lagerökningen
är till mer än 9/10 koncentrerad till bilhandeln.

Utvecklingen av produktion och försäljning av icke varaktiga varor var
lugnare än för varaktiga varor. De variationer som för de varaktiga varornas
del orsakats av stålstrejken 1952, hade inte någon motsvarighet för icke
varaktiga varor. Industrins produktion och leveranser steg ungefär parallellt
under 1952 och fram till april 1953 och lagerförändringarna var obetydliga.
Minskade leveranser medförde i maj och juni en viss lagerökning och under
hösten 1953 skars produktionen ned speciellt inom textil- och beklädnadsindustrin
men också inom gummi- och läderindustrierna. Konsumenternas
efterfrågan, som mellan juni och september 1953 sjunkit med inemot 1 procent,
stabiliserades redan mot slutet av året och började stiga i mars 1954.
Detta fick inte någon omedelbar effekt på industrins produktion, utan
lageravvecklingen fortsatte. Först i augusti 1954 började produktionen öka
men låg fortfarande under leveranserna ända fram till det senaste årsskiftet
— ett reaktionsschema som f. ö. motsvarar utvecklingen under avmattningen
1948/49.

En sammanfattning av variationerna i industriproduktionen under olika
perioder mellan juni 1953 och januari 1955 ger tabell 1. Både under nedgången
och uppgången har de varaktiga varorna dominerat och redan den
grova indelningen i tabellen av de olika produktionsgrenarna visar speciellt
bilproduktionens betydelse för uppsvinget under hösten 1954. En överslagskalkyl
ger vid handen, att mer än hälften av den totala produktionsökningen
på 6,5 procent mellan juli 1954 och januari 1955 direkt och indirekt kan
hänföras till bilproduktionen. Men det är inte bara detta förhållande att produktionsökningen
i stor utsträckning är koncentrerad till en viss bransch
som är ett viktigt inslag i bedömningen av expansionen. Samtidigt har en
förskjutning i säsongen inträffat genom att produktionen av de nya bilmodellerna
startat två månader tidigare än vanligt och eftersom säsongutjämningen
i beräkningen av produktionsindex utgår från den vanliga säsongfördelningen,
överskattar produktionsindex den faktiska produktionsökningen.
En del av den registrerade produktionsökningen är sålunda också
rent statistiskt »lånad» från de efterföljande kvartalen. En orsak att forcera
produktionen är också riskerna för de arbetskonflikter som ganska allmänt
väntas senare i år.

Den ovan skisserade utvecklingen av industriproduktionen liksom en bedömning
av utsikterna under den närmaste framtiden bör ses mot bakgrunden
av variationerna i efterfrågan. Fördelningen av efterfrågan på sedvanliga
huvudgrupper återges i tabell 3 över bruttonationalproduktens förändringar.
Såsom framgår av tabellen har rustningsutgifterna fortsatt att sjunka
ända sedan andra kvartalet 1953. Fram till sista kvartalet i fjol motsvarade
minskningen ett bortfall av efterfrågan på 14 miljarder dollar i årstal.
Minskningen i det offentligas totala efterfrågan på varor och tjänster är

Tabell I: 3. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1951—1954

Gross national product and its use in the United States, 1951—1954

Miljarder dollar, löpande priser — 1 000 Millions of dollar, current prices

						1953			1954
	1951	1952	1953	1954
					1	II	III	IV	I	II	III	IV
Bruttonationalprodukt Gross national product.....	328,2	346,1	364,9	357,2	361,8	369,9	367,2	360,5	355,8	356,0	355,5	362,0
Privat bruttoinvestering — Gross private domestic in-
veslment.......................................	56,9	50,7	51,4	46,1	51,9	55,9	52,4	45,5	44,5	45,6	45,3	49,5
därav: — of which:
Företagens investeringar (exkl. lager) —• Business
inuestmenls (excl. invenlories)...................	25,6	26,5	28,4	26,7	27,8	28,5	28,9	28,6	27,5	27,2	27,0	26,6
Bostadsbyggande (tätorter) — New nonfarm resi-
dential construction............................	11,0	11,1	11,9	13,3	11,7	12,2	12,1	11,7	11,7	12,8	14,0	14,8
Lagerförändring — Change in business invenlories . .	10,4	3,6	1,5	-3,7	2,8	5,4	2,0	-4,2	-4,2	-3,8	-4,8	-1,3
Privat konsumtion — Private corisumplion cxpenditures	208,3	218,4	230,1	234,0	228,6	230,8	231,2	229,7	230,5	233,1	234,8	237,7
därav: — of which:
Varaktiga varor — Durable yoods................	27,1	26,8	29,7	28,9	30,4	30,3	30,3	28,0	28,0	28,8	28,9	29,9
Icke varaktiga varor — Nondurable yoods.........	111,1	116,0	118,9	120,5	118,8	119,6	118,6	118,7	118,8	120,0	121,1	122,1
Tjänster — Services............................	70,1	75,6	81,4	84,6	79,4	80,9	82,3	83,0	83,6	84,3	84,8	85,7
Nettokapitalexport — Ket foreign investments.......	0,2	-0,2	-1,9	-0,4	-1,8	-3,3	-1,8	-0,6	-1,1	-1,0	-0,2	+0,8
Offentliga utgifter för varor och tjänster — Govern-
ment purchases of goods and services.............	62,8	77,2	85,2	77,5	83,0	86,6	85,4	86,0	81,9	78,3	75,6	74,1
därav: — of which:
Säkerhetsprogrammet — National security.........	37,3	48,5	52,0	43,6	51,0	54,3	52,3	50,6	46,9	44,7	42,1	40,5

Anm. Kvartalssiffrorna säsongutjämnade och uppmultiplicerade till att motsvara årstal. — Quarterly figures seasonally adjusted åt annual

rales.

Källa: Survey of Current Business.

so

Kungl. Maj:ts. proposition nr 190 år 1955

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

mindre eller 12,5 miljarder under samma tid. Den kompenserade ökningen
härrör huvudsakligen från delstaterna och kommunerna. Minskningstakten
var något lägre under andra halvåret i fjol och de federala utgifterna
både för militära ändamål och andra torde kvarstå ungefär på den nu rådande
nivån under 1955. Med hänsyn till delstaterna och kommunerna kan
därför en mindre ökning i den totala offentliga efterfrågan väntas under
året.

Konsumenternas efterfrågan har under hela avmattningsperioden varit ett
stabiliserande element. Den minskning i konsumenternas totala utgifter som
ägde rum mellan tredje och fjärde kvartalen 1953, var ganska begränsad
(0,6 procent) och under 1954 har efterfrågan successivt stigit och låg mot
slutet av aret inemot 3 procent över tredje kvartalet 1953. Denna utveckling
innebär en retardation i ökningstakten — volymmässigt uppgick ökningen
mellan 1953 och 1954 av den privata konsumtionen till mindre än 1/2 procent
att jämföras med 3 och 4 procent under de två föregående åren. Variationerna
i konsumenternas totala inköp är naturligt nog beroende av variationerna
i den mest konjunkturkänsliga delposten, de varaktiga konsumtionsvarorna.
En ganska jämn utveckling uppvisar nämligen — såsom framgår
av tabell 3 — både de icke varaktiga varorna och tjänsterna. Den nedgång
i konsumtionen av icke varaktiga varor av inemot 1 procent som ägde
rum under andra halvåret 1953, gällde också typiskt nog i första hand
textil- och beklädnadsvaror. De stegrade utgifterna för tjänster återspeglar
främst en ökning av bostadsposten och beror i ungefär lika delar på ökat
bostadsnyttjande och höjda hyror. Nedgången i efterfrågan på varaktiga varor
däremot uppgick till 8 procent mellan september och december 1953
varpå följde en stegring under 1954 med 7 procent. Dessa variationer är en
fortsättning av de cykliska svängningarna i konsumenternas efterfrågan

Diagram 1:1. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror i Förenta staterna 1950—1954

Säsongutjämnade kvartalsuppgifter på årsnivå

J_I_I_1 i i

1 i l

J—I-1_I_I_L

Källa: Survey of Gurrent Business.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

som inträdde efter köphaussen under Koreakrigets första skede och som
illustreras i diagram 1. Den första —- och högsta — toppen nåddes undei
tredje kvartalet 1950 varefter inköpen minskade först ganska långsamt och
sedan — under andra kvartalet 1951 —• mycket snabbt. Under första kvartalet
1952 började de återigen stiga för att i början av 1953 nå en ny kulmen
fastän på lägre nivå än 1950. Jacket i kurvan under hösten 1952 sammanhänger
med stålstrejken. Efter nedgången under 1953 börjar återhämtningen
andra kvartalet i fjol men ännu mot slutet av året var inköpen mindre
än första kvartalet 1953.

Stegringen i konsumenternas efterfrågan har skett i ungefär samma takt
under första soin andra halvåret 1954, d. v. s. med mellan 1 1/2 och 2 procent
per halvår. Detta är avsevärt mindre än den ökning som ägde rum under
andra halvåret 1952 efter uppbromsningen av Koreakonjunkturen 1951/
52 och också mindre än den stegring som inträffade under motsvarande
period efter avmattningen 1948/49. Huruvida denna begränsade stegringstakt
kommer att bestå, beror huvudsakligen på utvecklingen av de personliga
inkomsterna. Efterfrågeökningen under 1954 har nämligen varit procentuellt
större än ökningen i de disponibla inkomsterna, varför sparkvoten
successivt sjunkit och nu är nere i 7,1 procent av inkomsten, vilket —
med undantag för andra kvartalet 1952 — är det lägsta värdet efter Koreahaussen.
Sysselsättningsökningen i förening med en mindre höjning av timförtjänsterna
höjde den totala lönesumman med 1 procent under andra halvåret
1954. Krav på löneökningar har visserligen framställts men de förefaller
avse inte så mycket höjningar av själva lönesatserna som mera garantier
mot inkomstbortfall. Härtill kommer att några skattesänkningar
inte aviserats för 1955 i motsats till 1954. Bedömt utifrån nuläget är därför
en mer betydande ökning av den rådande stegringstakten i konsumenternas
efterfrågan inte särskilt sannolik.

Byggnadsverksamhetens omfattning har varit stigande ända sedan tredje
kvartalet 1953. Huvudparten av stegringen härrör från det ökade bostadsbyggandet
och att döma av antalet påbörjade byggen kommer den höga aktiviteten
att kvarstå i varje fall under det närmaste halvåret. Eftersom bostadsbyggandet
expanderar snabbare än hushållsbildningen och en — låt
vara mindre och övergående — reduktion av bostadsbyggandet inträffade
under andra halvåret 1953, har tveksamhet yppats huruvida byggnadskonjunkturen
skall bestå på längre sikt. Även om byggnadsverksamheten f. n.
ligger på en hög nivå med en produktion vid årsslutet motsvarande ca 1,5
miljoner lägenheter per år, är den dock i jämförelse med förhållandena under
20-talets högkonjunktur inte av någon exceptionellt stor omfattning om
den sättes i relation till bruttonationalprodukten. Vid slutet av 1954 utgjorde
bostadsbyggandet nämligen 4,1 procent av bruttonationalprodukten mot
7,1 procent under perioden 1925—29. Bland de faktorer som burit upp bostadsefterfrågan
brukar framhållas de stigande inkomsterna med åtföljande
krav på högre standard, utflyttningen till förorter och den höga nativiteten.
Bostadsbyggandet har också gynnats av förbättrade kreditvillkor un -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

der 1954. Uppmjukningen av penningpolitiken (räntesänkningar och sänkta
kassareservskrav) samt förmånligare lånevillkor vid de statsgaranterade
bostadslånen (längre amorteringstider och höjda lånegränser) gav sålunda
en impuls till ökat byggande. Betydelsen av de statliga kreditgarantierna
har ökat starkt: 1953 finansierades 40 procent av bostadsbyggandet med avstaten
garanterade lån och mot slutet av 1954 hade andelen stigit till 60
procent. En mindre stegring av byggnadskostnaderna har ägt rum under
andra halvåret 1954,1 men skillnaden från prisutvecklingen i övrigt är för
liten för att vara signifikativ7. Att ökningstakten i bostadsbyggandet skulle
bestå förefaller dock osannolikt med hänsyn dels till att de förbättrade kreditvillkoren
så småningom förlorar sin expansiva effekt och dels till att
uppgången i antalet påbörjade lägenheter mellan april och december 1954
varit så stor som 34 procent (enligt säsongrensad uppskattning). Helt allmänt
kan dessutom sägas att när produktionen av nya lägenheter är dubbelt
så hög som hushållsbildningen bör efterfrågan naturligen vara mer konjunkturkänslig
än när den som under tidigare år baserades på ett direkt
demografiskt tryck.

Företagens investeringar var fallande under 1954 och låg vid slutet av året
8 procent under nivån vid avmattningens början. Minskningarna har varit
störst inom den egentliga industrin och för järnvägarna, medan övrig samiärdsel
och »public Utilities» endast visade obetydliga förändringar. Investeringarna
inom handeln slutligen steg något. Tendensen till minskade totala
investeringar består att döma av enkäter rörande företagens investeringsplaner
för första kvartalet 1955, även om vissa förskjutningar mellan olika
produktionsgrenar inträtt. Nedgången i stål- och metallverkens investeringar
har sålunda avsaktat, medan bilindustrin som mötte avmattningen
i efterfrågan på bilar med eu investeringsökning under 1954 på ca 30 procent,
och därmed bidrog att dämpa nedgången i industrins totala investeringar,
för första kvartalet i år redovisar minskade utgifter för investeringsändamål.

Planerna för andra kvartalet tyder på eu mindre uppgång i de totala investeringsutgifterna.
Ökningen faller helt på grupperna »public Utilities»
(gas- och elektricitetsverk in. m.) och handeln, vilket sammanhänger med
expansionen av bostadsbyggandet och förskjutningen till förortsbebyggelse.
Minskningen i industrins investeringar fortsätter däremot.

Lageravvecklingen som under andra halvåret 1953 motsvarade ett bortfall i
efterfrågan på 9,6 miljarder dollar, pågick i ungefär oförändrad takt under
de tre första kvartalen 1954 men avtog starkt under sista kvartalet (se tabell
3). Som berörts tidigare synes lagerminskningen i industrin och handeln
under årets sista månader ha upphört, och av en del varor — främst
bilar, stål och metaller — ägde en viss lageruppbyggnad rum. Bedömes
lagrens storlek efter deras relation till försäljningssummorna, var de inom
industrin alltjämt större än 1952 och första delen av 1953 vad beträffar var 1

Stegringen varierar i olika indextal men ligger mellan 1 och 2 procent (medan partiprisindex
för icke jordbruksprodukter steg med 0,6 procent).

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 ur 1955

aktiga varor, medan de för icke varaktiga varor var relativt mindre än under
perioden 1951—1953. Det senare gäller också för detaljhandeln.

Svårigheterna att göra en prognos för lagervariationerna är speciellt stora.
Detta beror inte bara på att lagren är ytterst konjunkturkänsliga utan också
på den viktiga men svårkonstaterbara skillnaden mellan avsedda och
icke-avsedda lagerförändringar. En del faktorer som kan antas påverka
företagens strävan att förändra sin lagerhållning kan dock framhållas. De
varor som i detta sammanhang är viktigast är de varaktiga varorna. Det
har då redan nämnts att en i den amerikanska diskussionen av hithörande
problem ofta anförd indikator, nämligen lagervärdets relation till försäljningsvärdet,
inte tyder på att någon större frivillig lagerökning vore sannolik.
Vad vidare angår industrins orderingång var denna under de senaste
rapportmånaderna, december 1954 och januari 1955, större än leveranserna
men skillnaden var mindre än under återhämtningens inledande skede (september
och oktober). Om dessutom hänsyn tages till att industrins efterfrågan
för investeringsändamål alltjämt är i sjunkande, till att en minskning
i konsumenternas efterfrågan på bilar allmänt väntas senare i år och till att
rustningsutgifterna i varje fall ej kommer att stiga, har man angett en del
skäl för att den avsiktliga lagerökningen torde komma att bli av ganska begränsad
omfattning. Däremot kan naturligtvis den faktiska lagerökningen
bli större även om den ovan angivna bedömningen av efterfrågan vore riktig,
nämligen i det fall att företagarna räknade med en större efterfrågeökning
och planerade produktionen därefter.

En sammanfattning av det kortsiktiga konjunkturperspektivet för Förenta
staterna tyder därför på att expansionstakten i den amerikanska ekonomien
knappast kommer att fortsätta att öka utan snarare bromsas upp.
De två områden som utgjort det främsta underlaget för uppsvinget, nämligen
bostadsbyggandet och bilproduktionen, kan inte väntas utöva samma
expansiva inflytande under resten av året och några nya starkt expansiva
faktorer har inte framträtt. Å andra sidan upphör visserligen nedgången i
det offentligas efterfrågan liksom också — sannolikt — lageravvecklingen.
Eu minskning i nedgångstakten på dessa områden förelåg emellertid redan
under andra halvåret i fjol och innebar därmed under denna period en
ökning i efterfrågan i jämförelse med första halvåret 1954 på 3,8 miljarder
dollar (årstal). Den efterfrågeökning som under 1955 kan ske på dessa områden,
torde knappast bli av eu större storleksordning. Beträffande konsumenternas
efterfrågan har slutligen ovan anförts skäl, hl. a. att eu fortsatt
sänkning av sparkvoten inte kan väntas under 1955, som — under förutsättning
atl några större inkomstökningar inte inträffar — gör en ökad slcgringstakt
för den privata konsumtionen osannolik.

1 den offentliga diskussionen om det ekonomiska läget i Förenta staterna
framföres från regeringssidan farhågor för alt expansionen sker i
för snabb takt för alt kunna bestå. Vid sidan av bostadsbyggandet är det
framför allt haussen på aktiemarknaden som gett upphov till sådana farhågor.
Under loppet av 1954 steg aktiekurserna i genomsnitt med närmare

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

40 procent. Utdelningarna har samtidigt stigit — ehuru någon motsvarande
ökning av vinsterna inte ägt rum — och den effektiva aktieavkastningen
uppgick vid årsslutet till 4,2 procent mot 5,3 procent vid årets början. Också
obligationsräntorna har sjunkit under året till följd av den uppmjukade
penningpolitiken, men inte i samma grad (från 3,3 till 3,1 procent). De risker
som anses följa av kursstegringen, är inte så mycket dess direkta inflatoriska
effekter utan snarare fruktar man att ett kursfall skall inträda eftersom
vinst- och produktionsutvecklingen inte i och för sig motiverar den
nuvarande höjden på kurserna. De finansiella följderna av ett kursfall skulle
visserligen inte bli av 1929 års typ men det eventuella kursfallet befaras
psykologiskt kunna verka alltför starkt i depressiv riktning. För att i någon
mån begränsa aktieefterfrågan har därför kraven på kontantbetalning
skärpts i början av detta år.

Den produktionsökning som ägde rum efter augusti 1954, har medfört
en stegring av sysselsättningen men arbetslösheten har trots detta förblivit
betydande och uppgick i januari och februari till nära 3x/2 miljoner
man motsvarande 5,3 procent av totala arbetskraften, d. v. s. samma nivå
som vid samma tid i fjol. Produktionsökningen har alltså inte varit tillräckligt
stor för att vid den stegrade produktiviteten absorbera arbetskraften.
Produktivitetshöj ningens betydelse framgår bl. a. av att industrins
produktion under sista kvartalet 1954 var lika hög som under sista kvartalet
1953 men sysselsättningen var drygt 4 procent lägre. Om ökningen av
den amerikanska bruttonationalprodukten vid full sysselsättning med hänsyn
till produktivitetshöj ning och ökningen i de arbetsföra åldrarna uppskattas
till 4,5 procent per år, skulle skillnaden mellan den faktiska produktionen
och den potentiella »full-sysselsättningsproduktionen» uppgå till
30 miljarder dollar under sista kvartalet i fjol om expansionen inte hade
brutits i mitten av 1953. Bedömt utifrån de tendenser som förelåg vid början
av 1955 och den budget som framlagts kommer full sysselsättning inte att
uppnås heller under detta år. Innebörden av den bindning för den ekonomiska
politiken i Förenta staterna som budgetbalanseringen medför, är —
förenklat uttryckt —- att de privata investeringarna måste stiga till den nivå
som motsvarar det privata sparande som framkommer vid den inkomst som
motsvarar full sysselsättning. Sannolikheten av en så snabb expansion av
investeringarna har emellertid satts i fråga. De problem som detta förhållande
på längre sikt kan aktualisera, skall dock inte diskuteras i detta sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

15

I: 2. Konjunkturuppsvinget i Västeuropa

A. Allmän överblick

Det allmänna konjunkturuppsvinget i Västeuropa1 fortsatte under hela
år 1954. Det kan avläsas i stigande industriproduktion och utrikeshandel
samt i minskad arbetslöshet. Det har i olika länder även avspeglats i kraftigt
stigande aktiekurser och ökad investeringsbenägenhet inom det privata
näringslivet. Uppsvinget har i flertalet länder försiggått utan några allvarligare
prisstegringar. Denna relativa prisstabilitet kan delvis förklaras
med att den ökande efterfrågan på varor och tjänster kunnat mötas med
ökad produktion som till en del möjliggjorts av tidigare outnyttjad produktionskapacitet.
Såsom påpekats i tidigare konjunkturrapporter, utgör
den ringa inverkan som avmattningen i USA 1953/1954 haft på de Västeuropeiska
ländernas ekonomiska utveckling ett nytt anmärkningsvärt inslag i
de två senaste årens konjunkturutveckling. Den amerikanska ekonomiska
hjälpen som möjliggjort en fortsatt uppbyggnad av Västeuropas guld- och
dollarreserver och sålunda bidragit till att förhindra valutasvårigheter i de
olika länderna, är ett av skälen till detta. Ett andra skäl kan sökas i utvecklingen
av råvarupriserna. Avmattningen i USA inträffade vid en tidpunkt,
då råvarupriserna varit fallande under en längre tid och råvarulags
ren i anslutning härtill sjunkit i Västeuropa. Efterfrågan från de västeuropeiska
länderna bidrog därför till att förhindra prisfall på råvarumarknaderna.
Man skulle kanske därför i stället beskriva utvecklingen på så sätt,
att avmattningen i USA bidragit till att större råvaruprisstegringar uteblivit
under det västeuropeiska konjunkturuppsvinget 1953—1954.

Mot slutet av år 1954 var det påtagligt att konjunkturuppsvinget i vissa
västeuropeiska länder nått ett läge med tendenser till ökad press på den
inhemska prisnivån. I och med att kapacitetsgränser nås för anläggningar
och arbetskraft, följer en tendens till minskning av takten i produktionsökningen.
Om samtidigt efterfrågan fortsätter att öka, innebär ett sådant
läge icke bara en press på priserna. Utrikeshandeln tenderar också att ge
utslag mot försämrad bytesbalans. Lönekrav som ofta i genomsnitt är
större än produktivitetsstegringen hör också till bilden. Även om man icke
får överdriva innebörden av de symptom på en sådan överkonjunktur som
mot slutet av år 1954 visade sig i vissa västeuropeiska länder, har de varit
tillräckligt starka för att föranleda regeringarna i de berörda länderna
att vidtaga ekonomiskt politiska åtgärder som syftat till en dämpning av
takten i konjunkturuppgången. Det gäller Storbritannien och även de skan 1

Begreppet »Västeuropa» kommer att skifta något i de olika statistiska material som framläggs
i detta kapitel. I statistik som sammanställts inom OEEC i Paris täcker Västeuropa endast
OEEC-länderna. I ekonomisk statistik från ECE i Genéve ingår även Finland, Jugoslavien och
Spanien. De för svensk export viktigaste länderna — Storbritannien, Västtyskland, Norge,
Nederländerna, Danmark, Frankrike, Belgien och Italien — ingår alltid i begreppet Västeuropa,
och dessa länder specialredovisas i en del av de statistiska sammanställningarna i detta avsnitt.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1:90 ur 1955

dinaviska länderna. Ännu finns emellertid inga klara statistiska belägg
för resultaten av löneuppgörelserna för 1955 på arbetsmarknaden i olika
länder och icke heller för verkningarna av kursförändringen i den ekonomiska
politiken.

Däremot är det nu möjligt att i något perspektiv överblicka innebörden
av de konjunktursvängningar som inleddes med prishaussen efter Koreakrigets
utbrott och som bildar bakgrunden till senaste års konjunkturuppsving.
Med en grov generalisering kan man tala om en stagnation eller —
om man så vill — en andhämtningspaus i den ekonomiska utvecklingen i
Västeuropa år 1952 efter den spekulativt betonade högkonjunkturen 1950/
1951 och före uppsvinget 1953—1954. Ett sådant generellt omdöme måste
dock som alltid ge en mycket förenklad bild av verkligheten. Där bakom döljer
sig olikheter i konjunktursvängningarnas styrka och tidslokalisering för
olika länder och för olika branscher. Konjunktursvängningarna i olika branscher
har berörts i tidigare rapporter från institutet. Här skall de bli föremål
för en kort, sammanfattande återblick men därvid inpassas i den allmänna
ekonomiska utvecklingen i Västeuropa sådan den kan beskrivas i utvecklingen
av total efterfrågan för export, investering och konsumtion.

Utbrottet av kriget i Korea i juni 1950 ledde till att efterfrågan på varor
steg. Det gällde främst varor för vilka priserna väntades stiga eller på vilka
tillgången väntades bli knapp, bl. a. med hänsyn till upprustningen i olika
länder. Del synes mera ha varit spekulationer i prisuppgången och i väntad
varubrist med åtföljande lagringspsykos än rustningsutgifterna i sig själva
som styrde Koreainflationen med de rekordartat höga råvaruprisnoteringarna
som karakteristiskt drag. Den strategiska lagringen i USA av krigsviktiga
råvaror spelade givetvis en viktig roll. Haussen på råvarumarknaderna
gynnade de råvaruexporterande länderna som fick se sin valutareserv öka
snabbt. Redan i februari 1951 nådde emellertid råvarupriserna en topp. Bortsett
från den nya haussen på kaffe, te och kakao i slutet av 1953, som berodde
på speciella faktorer på tillgångs- och eflerfrågesidan just för dessa
varor, kan den allmänna tendensen på råvarumarknaderna därefter sägas
ha varit nedåtgående ända fram emot årsskiftet 1953/54.

Mot slutet av år 1951 började bilden av en ny pundkris få konturer. När
råvarupriserna gick ner och lagerökningen i avnämarländerna upphörde
sjönk valutaintäkterna för de råvaruexporterande länderna i det »yttre sterlingområdet».
Deras import fortsatte emellertid att stiga, vilket ledde till
underskott i deras bytesbalans, bl. a. med länderna i den europeiska betalningsunionen
(EPU). Storbritanniens bytesbalans försämrades också starkt
från 1950 till 1951. Resultatet blev en stark försämring av sterlingområdets
ställning i EPU och i dess guld- och dollarreserver. Från halvårsskiftet 1951
till slutet av juni 1952 sjönk Storbritanniens (sterlingsområdets) guld- och
dollarreserv med 2 205 miljoner dollar till 1 662 miljoner. Inför de sjunkande
valutareserverna införde sterlingländerna kring årsskiftet 1951/52
strängare importkontroll för att komma till rätta med sitt internationella be -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 är 1955

talningsläge. Även Frankrike skärpte importkontrollen 1952. Dessa importrestriktioner
är en viktig anledning till att de västeuropeiska ländernas export
sjönk från 1951 till 1952 och därmed även en viktig förklaring till 1952
års stagnation i de västeuropeiska länderna.

Under 1951 hade även ett visst »köpmotstånd» mot konsumtionsvaror utbildats
i de västeuropeiska länderna. Stigande konsumtionsvarupriser och eu
viss eftersläpning i löntagarnas inkomster kan antagas ha hört till orsakerna
för detta. Tidigare uppköp under år 1950 inför prisstegringstendenserna
kan även de ha spelat eu viss roll för stagnationen i konsumtionsvaruefterfrågan.
Minskade konsumtionsvaruköp och överdimensionerade lager medförde
en sjunkande produktion för konsumtionsvaruindustrierna från mitten
av år 1951 till mitten av år 1952. Mest utpräglad var denna utveckling
för textilindustrin, där starkt ökade lager verkade pressande. En liknande
utveckling ägde också rum inom skogsindustrierna. På hösten 1951 nådde
massapriserna sin toppnivå, och i början av 1952 följde ett kraftigt bakslag
i den högkonjunktur för skogsprodukter som år 1951 gynnat de skandinaviska
länderna. Detta var delvis en följd av svängningar i importörernas lagerpolitik,
men även den ovan omnämnda skärpningen i importkontrollen
i Storbritannien och Frankrike spelade en väsentlig roll.

Stagnationen i Västeuropas ekonomi år 1952 kan sålunda på efterfrågesidan
föras tillbaka på vikande konsumtion, export och kanske främst en omsvängning
i lagerförändringarna. Den drabbade först och främst konsumtionsvaruindustrin
och vissa exportindustrier. Däremot rådde till en början
fortsatta goda konjunkturer för kapitalvaruindustrierna, där bl. a. ökande
rustningsutgifter fortfarande gav en stimulans. Någon större nedgång i bruttonationalprodukten
ägde icke rum i olika länder från 1951 till 1952, men
stagnationen vållade en viss oro för framtiden. Den framstod som ett allvarligt
problem för Västeuropa ännu vid ingången av år 1953.

Så småningom torde råvaruprisfallet, den stagnerande konsuintionsvaruproduktionen,
den vikande exportkonjunkturen samt eu restriktivare ekonomisk
politik under hela eller delar av perioden 1950—1952 ha påverkat
de privata investeringarna, främst inom industrin, i dämpande riktning.
Detta ledde till en avmattning inom verkstadsindustrin i en del västeuropeiska
länder 1952/1953. Västtysklands definitiva återinträde på världsmarknaden
bidrog även till att verkstadsindustrin i andra västeuropeiska
länder råkade in i en svagare konjunktur.

Det konjunkturuppsving, som började år 1953 bars upp av en ökad export,
bl. a. till USA och främst till de transoceana råvaruproducerande länder, där
importkontrollen åler lättats, ökad privat konsumtion, upphörandet av depressiva
verkningar från lagerområdet, högt bostadsbyggande samt begynnande
konjunkturstimulans via den ekonomiska politiken hör också till de
faktorer som förorsakade eu vändning uppåt av konjunkturen år 1953. Eu
fortsatt förbättring av Västeuropas bytesförhållande och amerikansk ekonomiskt
bistånd bidrog i flera länder till att förbättra valutaläget och möjliggjorde
ökad liberalisering av utrikeshandeln.

18

Kungl Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Mot slutet av 1953 spred sig konjunkturuppgången även till verkstadsindustrin.
Ökade utgifter för bilar och hushållsmaskiner, ökat bostadsbyggande,
ökad export och så småningom stigande privata investeringar, som
torde ha stimulerats ytterligare när verkningarna av konjunkturavmattningen
i USA uteblev, medförde ökad orderingång till verkstadsindustrin.

Den avmattning som inträffade inom järn- och stålindustrin 1953/1954,
hindrade i allmänhet icke en uppgång i den totala industriproduktionen och
en expansion av näringslivet i olika länder. Den får ses mot bakgrunden dels
av den tidigare avmattningen i verkstadsindustrin, dels vissa spekulationer
i samband med att Montanunionen öppnade gemensam marknad för järn
och stål.

Under 1954 fick även järn- och stålindustrin del av de bättre konjunkturerna.
År 1954 avtecknar sig därför som ett år med allmänt uppsving på de
flesta områden av de västeuropeiska ländernas näringsliv. Den stigande
världshandeln har även medfört gynnsammare sjöfartskonjunktur.

Den framställning som nu givits har icke närmare berört styrkan i de
»konjunktursvängningar» som förekommit under perioden 1950—1954.
Frånsett vissa näringsgrenar, såsom textilindustrin, har det i stort sett endast
varit fråga om olika takt i produktionsökningen. Även om man sålunda
icke för perioden 1950—1954 kan tala om allmänna konjunktursvängningar
i Västeuropa av mellankrigstidens typ och styrka, ger dock utvecklingen
under perioden en provkarta på ekonomiska faktorer, som kan ge upphov
till åtminstone tillfälliga svängningar i de västeuropeiska ländernas ekonomiska
utveckling.

I en översiktlig framställning av det slag som givits ovan för hela Västeuropa,
riskerar lätt olikheter i utvecklingen mellan de individuella länderna,
att i generaliseringens tecken utjämnas till mer intuitivt formade »genomsnitt».
Vissa länder har dock drabbats mindre än andra av konjunktursvängningarna.
Det gäller främst Västtyskland. Andra länder har varit mera
utsatta för de ekonomiska växlingarna, främst då Storbritannien. Frankrike
och Belgien har i viss mån haft en särpräglad utveckling.

Även om exemplifieringen från olika länder i fortsättningen skall göras
fylligare än i denna allmänna återblick, är det först i sista avsnittet om nuläget
som den generella framställningsmetoden med hela Västeuropa i blickfånget
skall frångås till förmån för några skisser över det ekonomiska läget
i speciella länder, där oron för en »överkonjunktur» varit mest påtaglig.
Dessförinnan skall konjunkturuppsvinget i Västeuropa granskas något mela
ingående. Den fortsatta framställningen skall först ägnas åt produktionsutvecklingen
och därefter åt en mer detaljerad granskning av konjunkturuppsvingets
orsaker än som givits ovan.

B. Uppsvingets styrka och länderfördelning

Trots det avbrott i produktionsutvecklingen år 1952 som berörts i föregående
avsnitt, har den västeuropeiska produktionen stigit starkt från 1950
till 1954. Den statistik över bruttonationalproduktens utveckling som sam -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

manställs inom OEEC i Paris, visar — med reservation för materialets bristfällighet
— att den samlade bruttonationalprodukten för OEEC-länderna
(mätt i 1951 års priser) år 1954 låg närmare 20 procent högre än år 1950
efter följande utveckling under perioden (index 1950 = 100):

1950 1951 1952 1953 1954

100 106 108 113 118

Under samma period steg den samlade industriproduktionen med ca 25
procent, medan den samlade jordbruksproduktionen skördeåret 1953/54 beräknas
ha legat ca 20 procent över produktionen skördeåret 1949/50.

Vill man söka beskriva konjunkturuppsvingets styrka med produktionsstatistiska
data, är det framför allt siffror över industriproduktionen som
kan tjäna som utgångspunkt. Det är i allmänhet dessa som tas som viktigaste
indicium på den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa. För andra näringsgrenar
saknas detaljerad produktionsstatistik, i varje fall på månadseller
kvartalsbas. I tabellerna 4 och 5 presenteras den västeuropeiska industriproduktionens
utveckling med fördelning på länder respektive på näringsgrenar.
Med hänsyn till den vikt som olika länder har i generalindex
i tabell 4, avspeglar denna i stor utsträckning industriproduktionens utveckling
i de tre största länderna: Storbritannien, Västtyskland och Frankrike.
Dessa svarar tillsammans för drygt 70 procent av vikterna i industriproduktionsindex
för Västeuropa.

Såsom framgår av tabell 4, har utvecklingen varit ganska olikartad i olika
länder både vad beträffar produktionens ökningstakt och den förut omnämnda
stagnationens tidslokalisering. Nedan skall göras ett försök att beskriva
dessa olikheter. Någon mer djupgående or saksanalys kan icke ges i
detta sammanhang. Det skulle föra alltför långt. Mot bakgrunden av den
beskrivning som tidigare givits av utvecklingen i Västeuropa, med den successiva
avmattningen inom olika industrigrenar, är det givet, att sammansättningen
av industrin i olika länder spelat en väsentlig roll för utvecklingens
takt och stagnationens tidslokalisering.

I det följande diskuteras produktionsutvecklingen med de siffror ur tabell
4 som återger den procentuella produktionsökningen för varje kvartal
gentemot samma kvartal föregående år. Eftersom det inte finns några genomgående
serier med kontinuerliga, säsongkorrigerade kvartalssiffror, synes
det lämpligast att begagna dessa relativa ökningstal för att söka åskådliggöra
industriproduktionens utvecklingstakt, även om detta icke möjliggör
något pålitligt omdöme om stagnationens och uppsvingets exakta tidslokalisering.

Industriproduktionen i Västtyskland har expanderat starkt under hela
perioden 1950—1954. Andra kvartalet 1952 visar med sina 4 procent periodens
lägsta ökningstal för den västtyska industriproduktionen ett kvartal i
förhållande till samma kvartal föregående år. Den expansiva industriproduktionen
i Västtyskland, med ökningstal på 9 och 12 procent för utvecklingen
1952- 1953 respektive 1953—1954, får ses mot bakgrunden av att

Tabell I: 4. Generalindex för industriproduktionen i olika länder 1950 1954

General index of indastrial produclion in different countries, 1950—1954
Index: 1950 = 100

					OEEC-ländcr	Förenta staterna
Samt- liga	Belgien	Dan- mark	Frank- rike	Väst- tysk- land	Italien	Neder- län- derna	Norge	Sverige	Stor- britan- nien
1951					no	115	102	in	120	113	104	107	105	104	107
1952					in	112	98	114	128	116	106	108	103	101	in
1953					116	112	102	112	139	127	117	115	104	106	120
1954					126	120	108	119	155	139	127	122	108	113	112
Förändring från motsvarande	period
föregående år (%) —	Changes	from the
corresponding quarter	one year	before.
1952	1	kv............			+	4	—	1	-7	+10	+ 5	± o	- 4	+8	±o	+2	- 1
	2	kv............			—	1	—	6	-5	+ 3	+ 4	± o	- 3	-5	-1	-7	- 3
	3	kv............			—	1	—	5	-3	+ 3	+ 9	+ 1	+ 4	-3	-4	-8	+ 4
	4	kv............			+	3	—	1	+1	+ 2	+10	+ 6	+ 7	+5	±0	-1	+ 11
1953	1	kv............			+	1	—	4	+2	- 4	+ 7	+ 5	+ 9	+3	— i	±0	+11
	2	kv............			+	5	+	1	+2	- 2	+10	+ 7	+14	+6	+1	+6	+14
	3	kv............			+	7	+	4	+4	- 6	+10	+12	+12	+8	-1	+9	+10
	4	kv............			+	7	±	0	+4	± o	+ 8	+13	+10	. +6	+5	+9	- 3
1954	1	kv............			+	8	+	6	+5	+ 3	+11	+12	+ 7	+7	+5	+7	- 7
	2	kv............			+	9	+	6	+8	+ 8	+12	+10	+ 9	+5	+5	+7	- 8
	3	kv............			4*	9	+	7	+5	+14	+12	+10	+ 8	+6	+6	+7	- 9
	4	kv............			+	8	+10	+8	+14	+13	+ 5	+ 8	+6	+3	+5	- 1
1955	januari ........			+10			+7	+12	+17	••		+4	+5	+5	+ 5

t>s

o

Källa: OEEC Statistical Bulletins, General Statistics.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955 21

Tabell Is 5. Industriproduktionen inom olika näringsgrenar I OEEC-länderna 1950—1954

Index: 1950 = 100

Förändring från motsvarande kvartal föregående år (%)

1953

1954

1951

1952

1953

1954

I kv.

II kv.

III kv.

IV kv.

I kv.

II kv.

III kv.

IV kv.

Generalindex......... därav:

no

in

116

126

+1

+ 5

+ 7

+ 7

+ 8

+ 9

+ 9

+8

Gruvindustri.........

108

113

113

116

+2

+ 2

- 4

+ 1

+ 2

+ 1

+ 5

+3

Järn- och metallverk .

116

123

119

-2

- 4

- 4

+ 2

+ 4

+ 9

+15

Verkstäder...........

113

120

121

±0

± o

+ 1

+ 3

+ 7

+10

+11

Livsmedelsindustri ...

102

104

112

+4

+ 7

+ 8

+13

+ 4

+ 4

+ 3

Kemisk-teknisk industri

117

113

130

+4

+17

+21

+19

+16

+16

+15

Textilindustri........

104

93

102

+3

+16

+ 14

+ 6

+ 7

+ 5

+ 3

Källa: OEEC Statistical Bulletins, General Statistics.

återhämtningen efter kriget började senare i Västtyskland än i andra västeuropeiska
länder (se diagram 2). Något liknande gäller Italien, där en
accelererad ökningstakt i industriproduktionen i förhållande till föregående
år började fr. o. in. fjärde kvartalet 1952 efter tre kvartals stagnation i ökningstalen.
Den snabba produktionsutvecklingen i Västtyskland och Italien
belyses av att industriproduktionen år 1954 låg 55 respektive 39 procent
högre än år 1950. Även i Nederländerna har industriproduktionen stigit relativt
starkt under perioden 1950—1954 (27 procent), och även där kom
stagnationen i industriproduktionen relativt tidigt.

I Storbritannien och de skandinaviska länderna har industriproduktionen
haft en relativt likartad utveckling. Den hade redan tidigare återhämtat sig
efter kriget, och ökningen från 1950 till 1954 ligger för dessa länder på en
mer blygsam nivå än för de tidigare berörda tre länderna (se diagram 2).
I Danmark och Sverige stannade den preliminärt vid 8 procent. I Storbritannien,
Danmark och Norge började industriproduktionen synbarligen stiga
tidigare än i Sverige, där 1953 års produktionsvolym för industrin endast
med en procent översteg 1952 års nivå.

Ännu senare började industriproduktionen stiga på allvar i Frankrike och
Belgien. Detta återspeglar främst »stockningskrisen» i järn-, stål- och gruvindustrin.

Tabell 5 visar den västeuropeiska produktionens utveckling fördelad på
olika näringsgrenar. Den visar några av de olika faser i utvecklingen som
beskrivits i den allmänna överblicken över konjunkturutvecklingen i Västeuropa.
Under 1953 var det framför allt konsumtionsvaruindustrierna och
den kemiska industrin som expanderade medan kapitalvaruindustrierna befann
sig i en svagare utvecklingsfas. År 1954 tyder ökningstalen på att ökningstakten
för konsumtionsvaruindustrins produktion successivt försvagats,
medan kapitalvaruindustriernas produktion successivt ökat och mot
slutet av året visat tecken på ett mycket kraftigt uppsving.

<i Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram Is 2. Produktionsutvecklingen i olika länder 1938—1954

Index: 1938 = 100

Frank rike -

I9H8 1950 1952 195919J8

I9HS 1950 1952 1959
Källa: OEEG Statistical Bulletins, General Statistics.

Textilindustrin i Västeuropa synes i början av år 1955 vara inne i en ny
avmattning. Orsaken synes vara ökad konkurrens på världsmarknaden från
de asiatiska länderna och svängningar i lagerpolitiken.

Den kemiska industrins produktion visade under 1954 inga svaghetstecken
utan fortsatte den år 1953 påbörjade expansionen. Den beräknas 1954 ha
nått näimare 50 procent över 1950 ars nivå. Det kan vara av intresse att
något utförligare beröra den kraftiga utvecklingen av denna heterogena industrigren.

Den kemiska industrins produktion har både under perioden 1948_1950

och 1950—1954 växt betydligt snabbare i Västeuropa än i Förenta staterna.
Å andra sidan hade denna industri i Förenta staterna år 1948 mer än för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955 23

Tabell 1:6. Produktionsutvecklingen inom OEEC-ländernas kemiska industri 1950—1953

Ungefärlig procentuell
förändring 1950—1953
i de viktigare producentländerna -

Produktionen har minskat eller ökat mindre än totalproduktionen i
i den kemiska industrin av:

Tvåltvättmedel..........................................

Soda....................................................

Färgningsmedel..........................................

Färger, fernissor etc......................................

Kalciumkarbid...........................................

Naftalin.................................................

Svavelsyra...............................................

Ättiksyra................................................

+ 5
+10

+15

+15

+20

+20

Produktionen har ökat ungefär lika mycket som totalproduktionen i
den kemiska industrin av:

Bensol..................................................

Kaustik soda............................................

Träsprit.................................................

+25

+25

+30

Produktionen har ökat mer än totalproduktionen i den kemiska
industrin av:

Ammoniak..............................................

Fenol...................................................

Klor....................................................

+35

+40

+40

Medicinska och farmaceutiska produkter

Industrisprängämnen.................

Aceton..............................

Syntetiska tvättmedel................

Plastiska material....................

Källa: Siffrorna i tabellen sammanställda ur The Chemical Industry in Europé (OEEC, 1954)

dubblat sin produktionsvolym i jämförelse med 1938 mot i stort sett oförändrad
produktion i OEEC-länderna. Parallellt med ökningen i Västeuropas
produktion av kemiska produkter har skett en ökning av exporten.1

1 Följande sammanställning ger en uppdelning av OEEC-ländernas export av kemiska produkter
1953 uppdelad på 10 undergrupper (Källa: The Chemical Industry in Europé, OEEC,
1954):

Vissa oorganiska produkter...................................................... 18 %

Vissa organiska produkter....................................................... 14 %,

Gödningsämnen................................................................. 16 %

Medicinska och farmaceutiska produkter.......................................... 13 %.

Parfymer, rengöringsmedel, oljeextrakter etc....................................... 8 %

Färgningsmedel................................................................. 6 %,

Färger, fernissor etc............................................................. 5 %

Mineralisk tjära, oarbetade kolprodukter etc....................................... 2 %

Sprängämnen................................................................... 2 %

Diverse kemiska produkter (plastprodukter, insektsmedel, desinfektionsmedel etc.) .... 16 %.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Den kemiska industrin ingår i generalindex för OEEC-ländernas industriproduktion
med en vikt på ca 10 procent. Den kan knappast betraktas som
en enhetlig industri utan snarare som ett komplex av olika mindre industrigrupper.
Tabell 6 ger en översikt över produktionsutvecklingen för olika
varor 1950—1953 i jämförelse med genomsnittet för den kemiska industrin.
De områden där produktionen av kemiska produkter ökat mest, gäller sådana
varor som användes för framställning av syntetiska textilämnen, av
plaster och av medicin samt för rustningsindustri. Sålunda användes exempelvis
aceton vid beredning av syntetiska textilier och klor i plastindustrin.

Vid sidan av industriproduktionen kan även siffror över arbetslösheten
ge en viss uppfattning om styrkan i konjunkturuppsvinget 1952—1954. I
tabell 7 har sammanfattats vissa indextal över arbetslösheten i olika länder.
Även om de icke är jämförbara de olika länderna emellan, torde de dock ge
en viss ledning vid bedömandet av utvecklingen i respektive länder. Av tabellen
framgår, att arbetslösheten i de skandinaviska länderna och Storbritannien
genomsnittligt var mycket låg år 1954. I Västtyskland har det skett
en successiv minskning av arbetslösheten, även om det fortfarande synes
föreligga vissa arbetskraftsreserver. I Italien med dess strukturella arbetslöshetsproblem
har produktionsökningen icke följts av någon minskning av
arbetslösheten, sådan den registreras i den i tabellen återgivna sifferserien.
Inte heller i Frankrike synes någon nedgång i arbetslösheten ha ägt rum.
I Nederländerna är däremot nedgången i arbetslösheten från 1952 till 1954
mycket påtaglig.

Ovanstående framställning över industriproduktionen (och arbetslösheten)
torde motivera en indelning av de västeuropeiska länderna i vissa karakteristiska
grupper. I en första grupp har uppsvinget varit kraftigt. Det

Tabell I: 7. Arbetslösheten i olika västeuropeiska länder

	Antalet arbetslösa 1950	Index: 1950=100
	1 000-tal	%	1951	1952	1953	1954
Belgien1...............	170	8,3	90	102	108	98
Danmark3.............	29		in	148	no	92
Frankrike3.............	153		79	86	118	120
Italien1................	1615		107	115	121	121
Nederländerna4.........	58		118	181	145	104
Norge4................	9	0,9	123	129	160
Storbritannien4.........	332	1,6	80	in	107	91
Sverige3...............	22	2,2	82	112	118	112
Västtyskland4..........	1585	10,3	90	87	79	76

Källa: OEEC Statistical Bulletins, General Statistics.
1 Arbetslöshetsförsäkringsstatistik.

3 Arbetslöshet inom tackförbunden.

3 Antalet arbetssökande.

1 Registrerade arbetslösa.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

har inneburit en återhämtning av tidigare eftersläpning i industriproduktionen
sedan förkrigstiden, och arbetslösheten har icke nedbringats till den
nivå som råder i vissa andra länder. Gruppen består av (de ur andra synpunkter
så olika länderna) Italien och Västtyskland. I en andra grupp länder
återfinns Storbritannien och de skandinaviska länderna. Där hade industriproduktionen
redan tidigare stigit i förhållande till förkrigstiden. Under
perioden 1950—1954 var stegringen av dessa länders industriproduktion
måttlig, samtidigt som arbetslösheten legat relativt lågt. Det är också i
dessa länder man först har känt oro inför den fortsatta ekonomiska utvecklingen
med hänsyn till de inflationsrisker som denna inneburit. Frankrike,
Belgien och Nederländerna har intagit en mellanställning mellan dessa båda
grupper av sinsemellan relativt olikartad karaktär.

€. Uppsvingets komponenter på efterfrågesidan

Vill man belysa nuläget i Västeuropa ur samhällsekonomisk synpunkt,
kan det vara av intresse att något närmare än som här skett beskriva de
faktorer på efterfrågesidan som har spelat sin roll i konjunkturuppsvinget
1952—1954. En sådan framställning kan dra nytta av det statistiska material
som sammanställs och publiceras regelbundet av ECE i Geneve och
OEEC i Paris. Det skulle emellertid behövas en betydligt rikhaltigare kvartalsstatistik
för olika områden, helst säsongrensad, om man skulle genomföra
en mer detaljerad konjunkturanalys för Västeuropa. Utgångspunkt för
följande diskussion av efterfrågekomponenterna har sökts i försörjningsbalansen
för de olika länderna, även om detta är en i många avseenden osäker
statistisk utgångspunkt. I tur och ordning behandlas exporten, den privata
konsumtionen, lagerförändringarna, rustningsutgiflerna samt investeringarna
i bostäder och inom industrin.

Exportökningen har varit ett karakteristiskt drag i de olika ländernas
konjunkturuppsving. Med hänsyn till de västeuropeiska ländernas stora utrikeshandel,
där exporten till stor del består av industriprodukter, är det naturligt,
att ett intimt samband råder mellan export och industriproduktion.
I den mån uppsvinget till relativt stor del bygger på ökning i exporten av
industriprodukter, bör förändringarna i exporten varit starkare än förändringarna
i produktionen. Existensen av ett påtagligt samband mellan export
och produktion i Västeuropa framgår av tabell 8, där eu sammanställning
har gjorts av produktionens och exportens volymförändringar år från år
för viktiga västeuropeiska länder.1 Utslagen i exporten är betydligt starkare
än i produktionen.

1 Även kvartalstal över exportvolymens förändringar ger belägg för en samvariation mellan
produktions- och exportförändringar. I stort sett har uppgången och nedgången i förhållande
till samma kvartal föregående år varit korrelerade för export och produktion, även om det funnits
flera avvikelser, som bl. a. kan bero på lagerförskjutningar. Sålunda kunde den ökade exporten
av svenska skogsprodukter 1953 i förhållande till 1952 till en icke oväsentlig del ske från lager
som lagts upp under 1952.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 8. Förändringar i produktions- och exportvolym i OEEC-länderna 1950—1954

Procentuell avvikelse i förhållande till föregående år

	1951	1952	1953	1954
	Produk-	Ex-	Produk-	Ex-	Produk-	Ex-	Produk-	Ex-
	tion	port	tion	port	tion	port	tion	port
Samtliga OEEC-länder......	10	14	1	- 4	5	10	9	11
därav: Belgien...............	15	21	-3	- 7	±0	10	7	10
Danmark..............	2	13	-4	- 4	4	10	6	9
Frankrike.............	11	18	3	-12	-2	6	6	14
Västtyskland..........	20	43	7	8	9	17	12	24
Italien................	13	14	3	-10	9	6	9
Nederländerna.........	4	19	2	5	10	14	9
Norge.................	7	11	1	- 8	6	3	6	14
Sverige................	5	4	-2	-11	1	9	4	8
Storbritannien.........	4	1	-3	- 6	5	3	7	6
Förenta staterna...........	7	28	4	2	8	5	-7

Källa: OEEC Statistical Bulletins, General Statistics.

Även om det sålunda synes föreligga ett påtagligt samband mellan produktion
och export för de västeuropeiska länderna sedda som en enhet,
förekommer vissa olikheter länderna emellan. För Storbritannien, för att
ta ett viktigt exempel, har sålunda icke exporten genomgående stigit mer
eller lika mycket som produktionen. Detta torde sammanhänga med att uppsvinget
i Storbritannien till en icke oväsentlig del har berott på ökad efterfrågan
från hemmamarknaden på den inhemska industrins produkter.

Västeuropas export till olika länderområden behandlas i ett följande avsnitt
(se s. 46—49). Som ett komplement redovisas här i tabell 9 förändringarna
halvårsvis för exporten från vissa västeuropeiska länder till tre
olika länderområden: Västeuropa, dollarområdet och övriga länder. I övriggruppen
spelar sterlingområdet och Latinamerika en väsentlig roll. Siffrorna
i tabell 9 är beräknade i löpande priser. Någon volymberäkning av
exporten till olika länderområden har icke kunnat göras. Exportprisfallet
under perioden 1952—1954 har i många fall varit betydande. Det innebär,
att värdesiffrorna i tabell 9 underskattar utvecklingen — speciellt 1951-1953 — om de tas som indicium på exportvolymens förändringar.

Första kolumnen i tabell 9 visar sammansättningen av exporten till de
tre länderområdena som ett årsgenomsnitt för perioden 1952—1954 i miljoner
dollar. Storbritanniens och Frankrikes export går till större del till de
transoceana länderna än övriga västeuropeiska länders, för vilka den intereuropeiska
handeln spelar den väsentligaste rollen.

Värdet av exporten till dollarområdet steg, såsom framgår av tabell 9,
under år 1953 i förhållande till 1952 allmänt i de olika västeuropeiska länderna
för att åter falla till år 1954. Konjunkturutvecklingen i USA har så -

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 9. Exportvärdets förändringar för vissa västeuropeiska länders handel med olika länderområden
halvårsvis 1952—1954 i förhållande till samma halvår föregående år

Miljoner dollar i löpande priser och procenttal

V = Västeuropa; D = Dollarländerna; ö = Övriga; S = Summa

Ge-nom-snitt 1952— 1954, års-värde

1952»

1953

1954

l:a halvåret, ökning

2:a halvåret, ökning

l:a halvåret, ökning

2:a halvåret, ökning

l:a halvåret, ökning

2:a halvåret, ökning

värde

%

värde

%

värde

%

värde

%

värde

%

värde

%

Storbritan-

V

2 260

+ 24

+ 2

+ 27

+ 3

+ 20

+ 2

+ 88

+ 8

+ 82

+ 7

+ 37

+ 3

nien

D

978

>- 39

>-10

+ 33

‘+ 9

+102

+24

+ 37

+ 8

- 49

- 9

- 32

- 6

ö

3 995

+314

+16

-443

-19

-381

-17

+215

+12

+215

+12

± o

± 0

S

7 233

+299

+ 9

-383

-10

-259

- 7

+340

+10

+248

+ 7

+ 5

± o

Västtyskland V

3 027

+301

+29

+181

+14

+ 30

+ 2

+ 95

+ 7

+199

+15

+304

+20

D

486

»- 2

1- 2

+ 13

‘+10

+ 55

+32

+ 32

+14

+ 24

+10

+ 57

+22

Ö

1043

+ 71

+18

- 1

± o

+ 10

+ 3

+139

+32

+164

+38

+ 85

+15

S

4 556

+370

+24

+193

+10

+ 95

+ 5

+266

+13

+387

+19

+446

+19

Frankrike

V

1520

+ 70

+11

- 4

- 1

+ 97

+13

+182

+25

D

264

+ 41

+35

+ 17

+14

- 35

-22

+ 5

+ 3

ö

2136

-136

-12

- 27

- 3

+ 60

+ 6

+ 98

+10

S

3914

- 25

- 1

- 14

- 1

+122

+ 6

+285

+15

Italien

V

816

- 38

- 9

-115

-24

- 16

- 4

+ 61

+17

+ 70

+19

+ 48

+11

D

199

‘+ 7

‘+12

+ 20

»+30

+ 10

+12

± o

± o

- 3

- 3

- 1

— 1

Ö

465

- 30

-11

- 98

-30

- 13

- 6

+ 48

+25

+ 20

+ 9

+ 11

+ 5

s

1480

- 61

- 8

-193

-22

- 19

- 3

+109

+16

+ 87

+13

+ 58

+ 7

Nederlän-

V

1426

+103

+17

- 51

- 7

- 60

- 8

+ 42

+ 6

+ 64

+10

+134

+19

derna

D

218

''+ 11

»+18

+ 16

»+25

+ 25

+29

+ 28

+29

+ 4

+ 3

- 7

- 6

Ö

541

+ 65

+29

+ 12

+ 5

- 41

-15

+ 21

+ 8

+ 53

+23

+ 11

+ 4

S

2185

+179

+20

- 23

- 2

- 76

- 7

+ 91

+ 9

+121

+12

+138

+12

Belgien

V

1509

+ 34

+ 4

-120

-14

-135

-16

- 20

- 3

± o

± o

+ 59

+ 8

D

297

>- 34

''-25

+ 4

''+ 3

+ 42

+31

+ 2

+ 2

- 40

-23

+ 3

+ 2

Ö

517

+ 18

+ 5

-103

-28

-101

-31

+ 23

+10

+ 40

+18

- 17

- 6

S

2 323

+ 18

+ 1

-219

-16

-194

-15

+ 5

± o

± o

± o

+ 45

+ 4

Danmark

V

703

+ 1

± 0

- 4

- 1

+ 18

+ 5

± o

± 0

- 10

- 3

+ 23

+ 6

D

58

''+ 3

»+36

+ 6

l+52

+ 8

+44

+ 6

+27

+ 12

+47

+ 11

+35

ö

129

+ 8

+16

- 1

- 3

- 5

- 9

+ 17

+31

+ 28

+53

+ 2

+ 4

S

890

+ 12

+ 1

+ 1

± 0

+ 21

+ 5

+ 23

+ 5

+ 30

+ 7

+ 36

+ 8

Norge

V

363

+ 23

+12

- 51

-22

- 36

-18

- 7

- 4

+ 18

+11

+ 34

+20

D

66

>- 3

*- 9

+ 2

l+12

+ 3

+10

+ 4

+ 12

- 3

- 7

- 5

-14

ö

123

+ 5

+ 6

- 30

-33

- 23

-34

+ 2

+ 3

+ 22

+48

+ 8

+ 13

S

552

+ 25

+ 9

- 79

-23

- 56

-18

- 1

- 1

+ 37

+15

+ 37

+14

Sverige

V

1087

+ 47

+10

-131

-19

- 62

-12

+ 27

+ 5

+ 58

+12

+ 61

+11

D

133

»- 15

*-25

+ 7

‘+17

+ 11

+17

+ 13

+21

- 11

-15

- 14

-18

Ö

322

+ 19

+ 9

-143

-49

- 98

-44

+ 23

+ 16

+ 18

+14

- 1

± o

S

1542

+ 51

+ 7

-267

-26

-149

-18

+ 63

+ 8

+ 65

+10

+ 46

+ 6

Källa: Europakommissionen. _ 1 Endast Kanada och Förenta staterna. — s Siffrorna för 1952 i

förhållande till 1951 stöder sig på en icke fullt komplett länderfördclning, varför resultaten för detta
år är behäftade med större fel än de för 1952 och 1953.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

lunda med ett halvårs eftersläpning gett tydliga utslag i de västeuropeiska
ländernas export. Handeln med dollarområdet är dock av relativt underordnad
betydelse för den västeuropeiska utrikeshandeln (så länge guld- och
dollarreserverna ger tillräcklig valutamässig rörelsefrihet). Nederländernas
speciellt stora exportökning till dollarområdet från 1952 till 1953 berodde
bl. a. på ökad efterfrågan på järn och stål i USA. Den västtyska exporten,
som är under expansion, har även under 1954 fortsatt att öka till
dollarområdet.

Både Storbritannien och Västtyskland har successivt kunnat öka värdet

av sin export till de västeuropeiska länderna under hela perioden 1951_

1954, medan alla övriga länder i Västeuropa fick vidkännas en markerad
nedgång i exportvärdet till andra västeuropeiska länder de två halvåren
kring årsskiftet 1952/1953 och i vissa fall även andra halvåret 1953. Detta
sammanhänger med de förut berörda importrestriktionerna i Storbritannien
och Frankrike, som båda är viktiga avsättningsländer för övriga Västeuropa.
Det beror även till en icke oväsentlig del på ''sänkta exportpriser. Därefter
skedde i vissa länder en stark ökning av handeln mellan de västeuropeiska
länderna andra halvåret 1953 och denna har sedan fortsatt att öka. Den fortsatta
liberaliseringen av handeln inom Västeuropa torde ha spelat en väsentlig
roll i denna utveckling. Från början av 1953 till slutet av 1954 har
nedanstående västeuropeiska länder inom OEEC liberaliserat sin import
från andra medlemsstater på följande sätt (mätt i procent av 1948 års utrikeshandel;
för Västtyskland 1949):

Beneluxländerna

Frankrike......

Storbritannien ..

Sverige........

Västtyskland ...

från	till
75	87 V,
0	1641/1
44	83
86	91
81	90

Värdet av exporten till andra transoceana länder än dollarländerna1 2 sjönk
eller stabiliserades under en period som begränsas av första halvåret 1952
och första halvåret 1953. Icke förrän andra halvåret 1953, och då närmast
det fjärde kvartalet, skedde en stark värdemässig uppgång i exporten till
transoceana länder. Dessa hade då liberaliserat sin import. En viss stagnation
i exporten till transoceana länder (exkl. dollarländer) kunde förmärkas
sista kvartalet 1954. Utsikterna inför år 1955 ter sig på dessa avsättningsområden
ganska ovissa, med hänsyn till valutasvårigheter bl. a. i
Australien och en del sydamerikanska länder.

Tabell 9 visar sålunda allmänt sett, att ökningen i exporten från de västeuropeiska
länderna var speciellt markerad andra halvåret 1953 och första
halvåret 1954 i förhållande till motsvarande halvår föregående år och att
den bör ha spelat en väsentlig roll för konjunkturuppsvinget. Någon mar 1

Frankrike införde samtidigt med liberaliseringen vissa importavgifter.

2 Tabellens »övriga länder», vari dock även ingår Östeuropa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

29

Tabell 1:10. Förändringen i den privata konsumtionens volym i vissa västeuropeiska

länder 1950-1954

Förändring i procent från föregående år

	1951	1952	1953	1954
Danmark...........................	-2	-1	5	5
Italien..............................	4	7	6
Nederländerna.......................	-2	3	3	(6?)
Norge..............................	0	4	3	3
Storbritannien.......................	-1	-1	4	(4)
Sverige.............................	-1	3	3	5
Västtyskland........................	8	8	10	(9)

Källor: Danmark: 0konomisk Årsoversigt, Marts 1955, Italien, Nederlän derna,

Storbritannien och Västtyskland: OEEC Statistical Bulletins, General
Statistics, Norge: 0konomisk utsyn over året 1954 och Sverige: Konjunkturinstitutets
försörjningsbalans.

kerad tidsförskjutning mellan exportökningen till transoceana länder och
till Västeuropa kan inte fastställas genom det material som här framlagts.
Dock synes exportökningen andra halvåret 1953 av värdesiffrorna att döma
vara allmännare och kraftigare till »övriga länder» än till västeuropeiska
länder.

Den privata konsumtionen i Västeuropa har stigit väsentligt 1952—1954.
Det framgår av tabell 10, som visar den procentuella förändringen i den privata
konsumtionsvolymen 1950—1954 i vissa västeuropeiska länder år från
år. En viss likhet förefinnes med de här tidigare presenterade ekonomiska
serier som uppdelats på olika västeuropeiska länder. Sålunda har konsumtionsutvecklingen
i Tyskland och Italien under perioden 1950—1954 varit
starkt expansiv i jämförelse med utvecklingen i andra länder. Efter avmattningen
1951 i konsumtionsvaruefterfrågan i övriga länder steg denna åter
i en del mindre västeuropeiska länder från 1951 till 1952, medan den fortfarande
visade nedgångstendenser i Storbritannien. Inte förrän år 1953 kan
man säga att en allmän ökning av den privata konsumtionen åter kom till
stånd. Bakom ökningen ligger en ökning i konsumenternas disponibla inkomster.

Eu ny fas i konsumtionsutvecklingen, som ger nya konjunkturaspekter
åt de västeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling, synes ha inletts under
perioden 1952—1954 i och med bilismens expansion, televisionens framträngande
och den tilltagande mekaniseringen av hushållsarbetet. Variationen
i inköp av varaktiga konsumtionsvaror (inkl. personbilar) kan komma
att spela en viktig roll i konjunkturutvecklingen även i Västeuropa, liksom
den sedan länge utgjort ett viktigt konjunkturinslag i Förenta staternas ekonomi.
ökningen i inköpen av varaktiga konsumtionsvaror har också utgjort
och kan för verkstadsindustrin i de olika länderna i framtiden komma att
utgöra en bas för vidgad produktion och export. I den mån konsumtionen

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:11. Produktion och export av personbilar och motorcyklar i fyra
västeuropeiska länder 1950—1954

1 000-tal

		1350	1951	1952	1953	1954
Personbilar
Frankrike..........	Produktion	257	314	370	368	437
	Export	89	93	83	81	102
Västtyskland.......	Produktion	216	267	301	369	518
	Export	67	92	100	141	244
Italien.............	Produktion	100	118	114	143	181
	Export	18	23	19	27	37
Storbritannien......	Produktion	522	476	448	595	769
	Export	398	369	310	302	366
Motorcyklar och scooters
Frankrike..........	Produktion	120	185	232	265	307
	Export	6	8	14	13	14
Västtyskland.......	Produktion	258	325	427	429	389
	Export	16	27	43	59	79
Italien.............	Produktion		285	318	369
	Export	15	31	43	53	45
Storbritannien......	Produktion	171	172	158	154	180
	Export	74	92	70	63	70

Källa: Europakommissionen.

på detta sätt genomgår en strukturell förskjutning mot varaktiga varor och
avbetalningsköpen samtidigt ökar i relativ betydelse, kan detta ha en betydande
konjunkturstimulerande effekt, samtidigt som konsumtionen på längre
sikt blir mera konjunkturkänslig.

Styrkan i bilköpens utveckling kan belysas med uppgifter i ECE:s senaste
ekonomiska årsrapport. Försäljningen av nya personbilar i de västeuropeiska
länderna steg enligt dessa med ca 15 procent i antal såväl från 1950 till 1951
som från 1951 till 1952. Nästa år var ökningen drygt 30 procent och nästan
samma ökning registreras för de tre första kvartalen 1954 gentemot försäljningarna
samma period 1953. Denna utveckling återspeglas även i bilproduktionens
utveckling, sådan den framgår av tabell 11, som gäller de fyra
största bilexporterande länderna i Västeuropa. Den största bilexportören
bland de västeuropeiska länderna är alltjämt Storbritannien. Från 1951
till 1954 har successivt skett en markerad relativ förskjutning av försäljningen
av personbilar i Storbritannien från export till hemmamarknad. Exporten
av personbilar från Västtyskland har ökat med närmare 150 procent
från 1952 till 1954.

Såsom antyddes i den allmänna överblicken över konjunkturutvecklingen
i Västeuropa 1950—1954, spelade sannolikt lagren en väsentlig roll i stagnationen
1952. Nedan ges tal för att belysa den totala lagerförändringen
år från år i OEEC-länderna sammantagna (med all reservation för materia -

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

lets bräcklighet1), där siffrorna avser miljarder dollars i 1951 års priser och
ges (A) inklusive och (B) exklusive lagerförändringarna i Västtyskland:

1950 1951 1952 1953

A.............. 1,6 5,0 1,4 1,3

B.............. 1,2 3,6 0,3 0,3

Både 1952 och 1953 förekom en lagerökning, som till största delen kan
hänföras till Västtyskland. För hela Västeuropa sedd som en enhet var dock
lagerutvecklingen »neutral» från 1952 till 1953 i det hänseendet, att lagren
varken tog ökade eller minskade resurser i anspråk. Lagerutvecklingen 1952
—1953 står i detta hänseende i kontrast till utvecklingen 1950—1951 och

1951—1952. De ökade respektive minskade anspråk lagren ställde på resurserna
av varor under dessa två perioder, svarade mot drygt 2 procent av
bruttonationalprodukten för berörda länder. Det gör 4 å 5 procent av bruttonationalprodukten
i förändring mellan de två sistnämnda periodernas utveckling.

Det har möjligen skett en viss uppbyggnad av konsumtionsvarulagren i
Västeuropa under 1953 samtidigt med en lagernedgång för bl. a. järn och
stål och kanske en viss uppbyggnad av produktionsvarulagren år 1954. Det
är dock icke möjligt att närmare fixera riktningen, sammansättningen och
styrkan av lagersvängningarna i nuvarande konjunkturuppsving. Någon
större roll synes i varje fall icke lagerspekulationer till sina sammanlagda
verkningar ha spelat. Icke ens tillförlitlig statistik över lagersvängningarnas
storlek skulle emellertid ge möjlighet till en klar bedömning av deras roll,
så länge man icke vet om de konstaterade lagerförändringarna är frivilliga
eller ofrivilliga från lagerhållarnas sida.

Den ökade världspolitiska spänningen i samband med Koreakriget, medförde
stora ökningar i rustningsutgifterna mellan 1950 och 1951 och kanske
framför allt mellan 1951 och 1952. Till 1953 sjönk ökningstakten i rustningarna
väsentligt, och de torde ha förblivit relativt oförändrade i storlek
1954. Nedan ges några siffror för försvarsutgifternas procentuella ökning i
1951 års priser för fyra Atlantpaktsländer:2

	1951	1952	1953
Danmark...........	____ 50	12	18
Nederländerna.......	____ 6	13	8
Norge..............	..... 35	31	17
Storbritannien.......	..... 20	23	4

1 Tyvärr är lagerstatistiken mycket ofullständig för de västeuropeiska länderna. Detta är
en av de största bristerna i den ekonomiska statistiken, bedömd med hänsyn till dess användbarhet
för konjunkturanalys.

2 För Danmark har använts siffror i Dkonomisk årsoversigt, Marts 1955; då inga fastprisberäkningar
funnits tillgängliga har prisindextal för hela den offentliga konsumtionen använts
för att prisomräkna de militära utgifterna. För övriga länder har använts uppgifter i OEEC:s
General Statistics.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

De ökade rustningarna verkade sålunda efterfrågeökande under stagnationsåret
1952 och torde ha bidragit till kapitalvaruindustriernas goda läge
under förra delen av 1952. I samband med rustningsutgifternas betydelse för
verkstadsindustrins konjunktur bör även omnämnas de sista två årens »offshore
purchases» av västeuropeiska verkstadsprodukter med amerikanska
medel.

Byggnadsverksamheten har varit livlig under hela perioden 1952—1954. Genom
att det funnits en otillfredsställd efterfrågan på bostäder i olika länder,
har bostadsbyggandet kunnat försiggå så långt tillgängliga resurser gett
utrymme och i den mån finansieringsmöjligheter förefunnits. Byggnadsverksamheten
har i allmänhet varit mer eller mindre statligt reglerad och
därför i många fall varit ett av medlen för den ekonomiska politik som syftat
till konjunkturutjämning. Bostadsbyggandet steg kraftigt i olika länder
från 1952 till 1953, medan ökningstakten synes ha minskat till 1954. Belysande
är utvecklingen i Storbritannien och Västtyskland, för vilka länder
följande indexserier över bostadsbyggandets volym kan redovisas (1952 =

	1952	1953	1954
Storbritannien..........	......... 100	127	129
Västtyskland...........		127	144

En viss indikation om bostadsbyggandets storlek i olika länder ger uppgifter
om antalet färdigställda bostäder, sådana de redovisas i tabell 12, även
om dessa uppgifter icke ger jämförbara siffror för bostadsbyggandet år
från år.

Tillgänglig statistik pekar på en mycket markerad vändning i »investeringsviljan»
inom den privata industrin i Västeuropa mot slutet av år 1953.
Ansökningar om byggnadstillstånd för industrin har sedan slutet av 1953
stigit mycket kraftigt i länder för vilka sådan statistik finns tillgänglig. Det
gäller exempelvis Storbritannien, där också en viss ökning av investering -

Tabell 1:12. Antalet färdigställda bostäder i olika länder

1 000-tal

	1950	1951	1952	1953	1954
Belgien................	47	37	37	46
Danmark..............	20	22	19	21	23
Frankrike..............	71	77	84	115	170
Västtyskland...........	291	373	411	487	505
Italien................		159	161	182
Nederländerna..........	55	65	57	63	71
Norge.................	22	21	33	35	35
Sverige................	45	41	46	53	58
Storbritannien..........	207	202	246	322	351

Källa: Europakommissionen.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram I: 3. Diskontot i olika västeuropeiska länder 1950—mars 1955

i.

b
H

1

o

b

X
0
b
9
X
0
b
H
X
0
b
H

2
0

Källa: OEEG Statistical Bulletins, General Statistics.

Frankrike

Italien

erläm

1950 1951 19521953 I95H 1950 1951 1952 1953 I95H

arna inom det privata näringslivet kom till stånd 1954. Även i Västtyskland
synes investeringsverksamheten inom industrin ha ökat något mera
från 1953 till 1954 än från 1952 till 1953, men i detta land har liksom på så
många andra områden utvecklingstakten varit snabb ända sedan 1950.

De privata investeringarna inom industrin torde icke ha spelat en lika
aktiv roll som annan efterfrågan i förändringen mot uppsving i början av
1953 men har senare blivit ytterligare en konjunkturstimulerande faktor
på efterfrågesidan. Det i stort sett allmänna råvaruprisfallet från 1951 fram
till slutet av 1953 bör ha verkat dämpande på investeringslusten, liksom
även stagnationen i export- och konsumtionsvaruindustrier under 1952. Så
länge man icke säkert visste hur djup avinattningen i USA skulle bli och
vilken inverkan den skulle ha på världens ekonomi i övrigt, bör även detta
ha varit en faktor som dämpat investeringslusten inom det privata näringslivet
i Västeuropa. När man bedömer investeringsutvecklingen i det privata
näringslivet, bör även den ekonomiska politiken i olika länder nämnas. I
början av 1950-talet blev i allmänhet den ekonomiska politiken mer restrik -

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

tiv. Detta får ses mot bakgrunden av en önskan dels att motverka inflationen

1950—1951, dels att motverka valutakrisen 1951—1952 genom en dämpning
av konjunkturen inom berörda länder. Diagram 3 återger som ett exempel
diskontoförändringar i olika länder under perioden 1950—1954. Flertalet
länder höjde diskontot någon eller några gånger under perioden 1950—1952.
Därefter följde en konjunkturstimulerande politik med räntesänkningar
under perioden fram till mitten av 1954.

Även andra ekonomisk-politiska medel har använts i konjunktur utjämnande
syfte i olika länder under denna period. Bland dessa kan nämnas investeringsavgifter,
variationer i avskrivningsbestämmelser och förändringar
i den direkta beskattningen. Oron över en otillräcklig efterfrågan i samband
med 1952 års stagnation ledde till en mer konjunkturstimulerande ekonomisk
politik som fortsatte in på år 1954. Sålunda frisläpptes avbetalningsköpen
av konsumtionsvaror helt i Storbritannien mot mitten av år 1954. I
den ekonomiska politikens arsenal har även ingått vissa direkta regleringar.
Under uppsvingsperioden 1952—1954 har, som tidigare nämnts, skett en
liberalisering av utrikeshandeln efter de importrestriktioner som infördes

1952. Under 1954 har även dollarhandeln dragits in i liberaliseringssträvandena,
bl. a. i Västtyskland, Nederländerna och Sverige. Dessutom har det
skett en viss avveckling av andra regleringar. Som exempel kan nämnas, att
i Storbritannien de sista ransoneringarna på konsumtionsområdet upphävdes
under 1954. Ett annat exempel är egnahemsbyggandet i Sverige, som
undantogs från byggnadsregleringen i början av 1954. Det är givetvis icke
möjligt att precisera de verkningar som lättnaderna i den ekonomiska politiken
har haft under perioden 1952—1954. Den är dock en av de faktorer
som stimulerat inhemsk efterfrågan i de västeuropeiska länderna.

D. Nuläget

Den bild av den ekonomiska utvecklingen i de västeuropeiska länderna
som givits ovan, visar ett ganska allmänt ekonomiskt uppsving under perioden
1953—1954. Export, privat konsumtion och bostadsbyggande synes alla
ba spelat en viktig roll i uppsvingets första fas, medan de privata investeringarna,
främst inom industrin, och möjligen konsumtionen av varaktiga
konsumtionsvaror spelade en relativt sett större roll på ett senare stadium.
Det mest anmärkningsvärda i uppsvinget har måhända varit, att det kunnat
försiggå under en avmattning i USA. Man får dock icke i detta sammanhang
helt förbise den försämring i handelsbalansen med USA som ägde rum i
flera västeuropeiska länder år 1954.

I stort sett har sålunda ett med hänsyn till komponenterna ganska »normalt»
konjunkturuppsving varit under utbildning i Västeuropa. I de länder
där man tidigare icke hade tillgång till större reserver av outnyttjade produktionsresurser,
har emellertid utvecklingen, såsom förut inledningsvis
nämnts, nått ett stadium som föranlett vederbörande regeringar att skärpa
den ekonomiska politiken. Detta gäller de länder som under hela efterkrigs -

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

tiden haft mycket låg arbetslöshet och redan tidigt stigande industriproduktion,
nämligen Storbritannien och de skandinaviska länderna. Även i Västtyskland
har man emellertid känt en viss oro över utvecklingen. Storbritannien
och Västtyskland är givetvis av speciellt intresse, därför att de spelar
sådan väsentlig roll för de västeuropeiska ländernas ekonomi. I Storbritannien,
där man är lyhörd för valutakriser, är det svaghetstecken på valutasidan
som främst givit upphov till »varningssignaler» i form av skärpt ekonomisk
politik. I Västtyskland med dess dyrköpta erfarenheter av prisstegringar
ger prisstegringstendenser redan av mycket måttlig omfattning upphov
till viss oro. Men även Norge och Danmark erbjuder ett ur svensk synpunkt
intressant åskådningsmaterial, icke bara därför att svensk utrikeshandel
där har relativt viktiga marknader, utan även därför att dessa länders
ekonomiska läge ger ett typexempel på de risker som de olika länderna
löper i en konjunkturutveckling av nuvarande typ.

Storbritannien. En blick på årsstatistiken över den ekonomiska utvecklingen
i Storbritannien 1953—1954 ger ingen klarhet i de problemställningar
som legat bakom den engelska regeringens skärpta ekonomiska politik i början
av år 1955. Industriproduktionen fortsatte att stiga 1954 och nådde genomsnittligt
för året 7 procent över 1953 års nivå. Antalet arbetslösa låg
enligt statistiken över arbetslöshetsförsäkringen i genomsnitt på 1,5 procent
1954 mot 1,8 procent 1953. Exporten, importen, investeringarna och konsumtionen
steg i volym med 6, 2, 5, respektive 4 procent 1953—1954. Handelsbalansen
förbättrades samtidigt. Sterlingområdets guld- och dollarreserver steg
med närmare 90 miljoner pund, från 899 till 986 miljoner vid slutet av
respektive år. Så långt uppvisar engelsk ekonomi ett gott bokslut för år
1954. Det är främst på prissidan som årsgenomsnitten visar resultat som antyder
de nuvarande problemen. Sett i genomsnitt för år 1954 låg levnadskostnader
och partipriser 4 respektive 3 procent över 1953 års nivå, medan bytesförhållandet
försämrades med två procent. Denna försämring i bytesförhållandet
är samtidigt en försämring av betalningsläget mot utlandet. Storbritanniens
problem av i dag är också eller — kanske man hellre bör säga
— kan bli ett betalningsproblem mot utlandet, och det är mot bakgrunden
av detta problem man i Storbritannien diskuterar andra faktorer i den ekonomiska
utvecklingen. Betalningsbalansen har blivit »värderingsnormen».

Storbritanniens betalningsbalans och pundet började visa svaghetstendenser
mot slutet av år 1954. Detta förhållande berörs i ett senare avsnitt över
världshandeln (se s. 53 f.). I stort sett återspeglas kärnan av problemet i
tabell 13. Där framgår, att Storbritanniens handelsbalans visade tydliga tecken
till försämring mot slutet av år 1954 och att denna försämring främst
gäller i handeln med dollarländerna.1 Därtill kommer att »terms of trade» i
januari var 6 procent sämre än ett år tidigare. Guld- och dollarreserverna för
sterlingområdct, som nådde en lopp i slutet av juni 1954 med 1 078 miljoner
pund, sjönk till 958 miljoner i slutet av februari 1955. Man måste dock

1 I detta sammanhang bär påpekas, att den engelska dockstrejken hösten 1954 försvårar
slutsatser ur jämförelser där siffror över sista kvartalets utrikeshandel ingår.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:13. Storbritanniens handel oktober—januari 1953—1954

Miljoner £, månadsgenomsnitt

	Okt. 1953—jan. 1954.	Okt. 1954—jan.	1955
	Import	Export	Saldo	Import	Export	Saldo
Sterlingområdet........	127	116	-11	127	113	-14
Övriga områden........	150	122	-28	173	124	-49
Dollar...............	50	33	-17	63	34	-30
OEEC etc...........	65	65	± o	73	66	- 7
Andra...............	35	24	-11	37	24	-12
Summa	277	238	-39	300	237	-63

Källa: Board of Trade Journal, 26 febr. 1955.

vara ytterst försiktig med att dra slutsatser om förändringen i dessa reserver.
De avspeglar icke bara förändringar i handeln utan även kapitalrörelser
av olika slag. Även vid bedömning av terms of trade bör försiktighet
iakttagas. I den mån den speglar ökning i fraktsatserna, som ingår i import-
men ej i exportpriserna, blir resultatet i ett land som Storbritannien
med stor handelsflotta en kompenserande förbättring av fraktnettot i bytesbalansen.

I den utsträckning försvagningen av dollarreserven beror på en försämring
i bytesbalansen, avspeglar den bl. a. ett kombinerat resultatet av avmattningen
i USA och uppsvinget i Storbritannien. Det är resultatet av en
förskjutning i konjunkturläget mellan dessa två (och kanske andra) länder
kombinerat med stigande råvarupriser relativt färdigvarupriser. Huruvida
det nuvarande ekonomiska läget i USA kommer att förskjuta relationen i
för Storbritannien gynnsam riktning, är ännu för tidigt att yttra sig om.

Den ekonomiska politiken i Storbritannien har inriktat sig på att dämpa
den inhemska efterfrågan. Bakgrunden till detta är följande bild av nuläget.
Hög inhemsk efterfrågan och stigande industriproduktion medför behov av
ökad import. En icke oväsentlig kolimport från USA till Storbritannien har
sålunda förekommit på senaste tiden och väntas fortsätta under det kommande
året. Inte heller järn- och stålproduktionen beräknas 1955 kunna
fylla de inhemska behoven på detta område, ökad efterfrågan på varaktiga
konsumtionsvaror och ökad investeringsverksamhet inom industrin anses
dra resurser från verkstadsexporten, som annars skulle kunna bilda basen
för ett förbättrat betalningsläge. Särskilt de brittiska privata investeringarna
har tenderat att öka mycket kraftigt under 1954, att döma av ansökningarna
om byggnadstillstånd från industrin. Därtill kommer att produktionsutvecklingen,
så vitt kan utläsas ur den säsongrensade serien över
industriproduktionen, tenderade att avta i styrka mot slutet av år 1954. En
avsaktad ökningstakt i industriproduktionen är sannolik för den närmaste
framtiden med hänsyn till att arbetslösheten bringats ned till låga tal. Även

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 ur 1955

detta hämmar exportexpansionen. Vad slutligen löner och priser beträffar,
har senaste årets höjningar medfört oro för konkurrensmöjligheterna på
världsmarknaden, där Västtyskland och, på textilområdet, de asiatiska länderna
befinner sig i stark expansion.

Inför dollarreservernas nedgång har även de s. k. »shunting operations»
ingett betänkligheter. Dessa beskrivs på annat håll (s. 54) och innebär närmast
en risk för att vissa möjliga dollarinkomster går sterlingområdet förbi.
En kursdifferens på 3 procent mellan officiell sterling och sådana transferabla
pund anses nödvändig för att göra »shunting operations» lönande. Under
slutet av 1954 hade de transferabla punden en sådan underkurs.

Regeringen i Storbritannien försökte först komma till rätta med det problem
vars stora drag nu skisserats, genom att i januari i år höja diskontot
med en halv procent till 3 1/2 procent. Detta betraktades allmänt som en
varningssignal som »påbjöd» långsammare takt i expansionen. Dess verkningar
synes dock ha varit relativt begränsade. Den fortsatta utvecklingen
ledde också till starkare varningssignaler från den engelska regeringens sida
den 24 februari. Då 1) höjdes diskontot till 4 1/2 procent, 2) bestämdes
stödoperationer för det transferabla pundet och 3) infördes restriktioner i
avbetalningsköp av varaktiga konsumtionsvaror.

Höjningen av diskontot till den högsta nivån sedan början av 30-talet synes
vara den viktigaste av de åtgärder den brittiska regeringen vidtagit.
Eu relativt differentierad målsättning torde ligga bakom höjningen. Om man
nämner effekterna att locka utländskt kapital till Storbritannien, att dämpa
eventuella lagerökningstendenser inom näringslivet och att få till stånd
en ändring av den allmänna inställningen inom näringslivet i konjunkturdämpande
riktning, torde några av de viktigaste målen för åtgärden ha
nämnts. Det är dock ännu för tidigt att fälla något omdöme om de realekonomiska
verkningarna av räntehöjningen.

Kostnaderna för stödoperationer på marknaderna för transferabla pund
genom inköp av sådana pund belastar guld- och dollarreserven. Nettoresultatet
för guld- och dollarreserven kan knappast överblickas. I varje fall ledde
den brittiska regeringens åtgärder till att noteringarna för transferabla
pund raskt steg till en nivå, där »shunting operations» ej längre torde vara
lönande.

Sommaren 1954 borttogs de restriktioner på köp av varaktiga konsumtionsvaror
som infördes i februari 1952. De nya restriktionerna är icke hårda.
De innebär femton procents kontant betalning och maximum två års
avbetalningstid. Som jämförelse kan nämnas, att de år 1954 borttagna, tidigare
restriktionerna innebar 33’ 1/3 procent kontantbetalning och ett och
ett halvt år som högsta avbetalningstid. Att den nu vidtagna åtgärden riktas
mot ett expansivt område, framgår tydligt av tillgänglig produktionsstatistik.
Det är dock knappast troligt, att de kan ha någon större effekt på
köpen av varaktiga varor.

Det synes icke ha varit någon »katastrofsituation» som dikterat den brittiska
regeringens skärpta ekonomiska politik. Vad som snarast är märk 7

Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 ur 1955

ligt är den snabbhet med vilken regeringen, vis av erfarenhet sedan tidigare
valutakriser, vid första tecken till försvagning av pundet vidtagit motåtgärder.
Man har snarast fått en praktisk illustration till ordspråket »bättre
stämma i bäcken än i ån». Vare sig de nu företagna åtgärderna får avsedd
verkan eller icke är målsättningen för den brittiska regeringens åtgärder viktiga
ur andra länders synpunkt. Den pekar mot ökade brittiska exportansträngningar
och försök att minska importen.

Norge. Bruttoinvesteringarna i Norge har legat högt i förhållande till bruttonationalprodukten
under hela efterkrigstiden. Denna realkapitalbildning,
till icke oväsentlig del i handelsfartyg, har delvis finansierats genom tillskott
av kapital från utlandet. Det åskådliggöres av följande serie över underskottet
i den norska bytesbalansen (exkl. gåvor och ekonomisk hjälp) i
miljoner norska kronor och i procent av bruttonationalprodukten:

	1948	1949	1950	1951	1952	1953
Milj. kr.......	...... 804	1 245	867	— 181	76	1 039
0/ /O............	...... 5,7	8,3	5,2	— 0,9	0,3	4,5

Detta underskott har dels motsvarats av ekonomisk hjälp och gåvor utifrån,
dels finansierats med lån i utlandet. Storleken av de förra (netto) framgår
av följande serie (i miljoner kronor):

1948 1949 1950 1951 1952 1953

234 660 1 062 387 104 109

År 1954 har den ökade ekonomiska aktiviteten inom Norge medfört en
press såväl på löne- och prisnivån som på betalningsbalansen. Norge har
sålunda liksom Storbritannien haft typiska symptom på en överkonjunktur.
Även i Norge har den ekonomiska politiken skärpts i början av år 1955 för
att man genom en dämpning av efterfrågetrycket inom landet skall förhindra
att utvecklingen leder fram till allvarligare likviditetssvårigheter för
norsk utrikeshandel.

I tabell 14 sammanfattas vissa poster i den norska betalnings- och kapitalbalansen
för åren 1952—1954. Dessutom redovisas de siffror som ingår i
den norska regeringens nationalbudget för år 1955. Underskottet på bytesbalansen
(post 5) låg år 1954 något över 1953 års redan mycket höga nivå.
Målsättningen för år 1955 är att bringa ned underskottet i bytesbalansen
med närmare 500 miljoner norska kronor.

Underskottet på bytesbalansen finansierades 1953 och 1954, till en del
genom belåning i utlandet av norska handelsfartyg, och denna belåning väntas
fortsätta 1955. Dessutom har Norge kunnat draga på sin kvot i EPU samt
upptaga lån i återuppbyggnadsbanken och på andra håll i utlandet. Nedgången
i valutabehållningen blev relativt blygsam såväl 1953 som 1954 (ca
70 respektive ca 120 miljoner norska kronor). Beloppet för 1955 års valutaförtäring
på 350 miljoner kronor beräknas kunna minskas genom lån i utlandet
och dragning på kreditkvoten i EPU.

Den målsättning som återspeglas i den norska nationalbudgeten, kräver

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955 39

Tabell 1:14. Norges bytesbalans 1952 1955

Miljoner norska kronor

			1954	1955
	1952	1953	preliminär beräkning	national- budget
1. Export av varor och tjänster............	8 967	8181	8 900	9560
a) Därav handelsflottans bruttointäkter. . .	4105	3 650	3 760	4150
2. Import av varor och tjänster............	8 985	9161	10 000	10 no
b) Därav handelsflottans driftsutgifter ....	2 003	1928	2 010	2 200
3. Ekonomisk hjälp.......................	+ 85	+ 79	+ 60	+ 9
4. Nettot av räntor och andra gåvor m. m. ..	- 39	- 29	- 31	- 80
5. Saldo	+ 28	-930	-1071	-621
6. Lån (netto) på fartyg...................	-113	+224	+ 450	+420
7. Dragning på kvoten i EPU.............	49	453	247	—
8. Diverse kapitalposter (netto).............	+243	+185	+ 254	-149
9. ökning ( + ), minskning (—) i nettovaluta-
behållning	+207	- 08	1 — 120	-350

Källa: Nasjonalbudsjettet 1955.
i Den definitiva siffran blev —215.

en ekonomisk politik som dämpar efterfrågan på importvaror. Den 14 februari
1955 framlade regeringen Gerhardsen sitt ekonomisk-politiska program
för förverklingande av den målsättning som tidigare hade presenterats i
den norska nationalbudgeten. Flera olika medel skall komma till användning.
Diskontot förändrades i Norge för första gången sedan 1946 genom
en höjning med en procent till 3 1/2. En tioprocentig investeringsavgift på
viss byggnads- och anläggningsverksamhet, på kontraktering av fartyg över
2 500 bruttoton samt på motorfordon och traktorer, en kraftig ökning av motorfordonsskatten
och en nedskärning av den reglerade importen ingår även
i den skärpta ekonomiska politiken. Programmet innehåller därutöver en
mängd andra åtgärder, bl. a. för att penning- och kreditpolitiken under 1955
skall kunna lösa sin huvuduppgift: att förhindra en fortsatt expansion av
lånefinansierad investering och import.

På kort sikt gällde det för den norska regeringen att omedelbart hejda
prisstegringen, så att priserna icke nådde till »indextaket» 146 den 15 mars,
i vilket fall en automatisk lönestegring skulle inträda. Redan 1954, då en
stor del av priskontrollen upphävdes, steg löner och priser så att de låg ca
5 respektive ca 4 procent i genomsnitt över 1953 års nivå. Med hänsyn till
de betalningsproblem som Norge har gentemot utlandet, är det av vikt att
konkurrenskraften för exporten icke försvagas genom en fortsatt löne-prisspiral.

Den realekonomiska utveckling inom landet, som förutsättes i den norska
nationalbudgeten för år 1955, kan åskådliggöras i följande siffror (i procentuell
ökning från föregående år) över volymförändringar:

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1954 1955

Bruttoinvesteringar (exkl. lagerförändring)... 7 — 2

Privat konsumtion....................... 3 2

Civil offentlig konsumtion................ 3 3

Militära utgifter......................... 11 g

Dessa procenttal visar den stramare hushållning med varor och tjänster som
Norge står inför år 1955 och där tonvikten är lagd på återhållsamhet i
investeringar och försvarsutgifter.

Danmark. Stigande underskott i bytesbalansen och krympande valutareserver
föranledde den danska regeringen att redan i september 1954 vidtaga
åtgärder för att dämpa hemmakonjunkturen. Någon avgörande förbättring
inträffade emellertid icke under resten av året, och i mars månad 1955
följde nästa skärpning av den ekonomiska politiken. Utvecklingen av användningssidans
olika poster i den danska försörjningsbalansen framgår av
följande procenttal, som avser förändringar (i 1949 års priser) från föregående
år:

Privat bruttoinvestering........................ -j. 2

Offentlig bruttoinvestering.....................

Privat konsumtion............................

Offentlig konsumtion........................... -[-5

Export av varor och tjänster .................

Bostadsbyggande.............................

1 års	priser)	från före-
1952	1953	1954
+ 2	+ 3	+ 4
— 1	+10	+ 4
— 1	+ 5	+ 5
+ 5	+ 6	+ 3
— 2	+ 9	+ 10
+ 4	+ 18	+ 7

Man lägger främst märke till bostadsbyggandets ökning 1952—1953, den
starkt stigande konsumtionsvolymen och den minskade takten i de offentliga
utgifternas ökning från 1953 till 1954.

Tabell 15 innehåller statistiska data som avser att visa innebörden av
den danska ekonomins svårigheter just nu. Valutareserven sjönk successivt
under 1954 och blev i augusti negativ. Någon likviditetskris i betalningarna
mot utlandet var och är det dock icke fråga om för den danska ekonomin.
Dollarreserven och den outnyttjade kreditkvoten i EPU ger internationell
rörelsefrihet. Bakom denna utveckling av valutareserven ligger en försämring
av den danska bytesbalansen, till följd av starkt ökad import. Handelsbalansens
underskott steg från 774 miljoner danska kronor 195a till 1 475 miljoner
1954 och faller huvudsakligen på de tre sista kvartalen av de båda jämförelseåren.
Den importvolymökning på 20 procent, som ägt rum från 1953
till 1954, har gällt råvaror för både jordbruk och industri. Importen av råvaror
till jordbruket steg sålunda med 550 miljoner kronor från 1953 till
1954 (mätt i 1953 års priser). För industrins och byggnadsverksamhetens
råvaror är motsvarande tal 400 miljoner.

Diskontot i Danmark höjdes i juni 1954 från 4 1/2 till 51/2 procent. I
september framlade den danska regeringen ett program med skärpt ekonomisk
politik. Efter behandlingen i den danska riksdagen höjdes den indirekta
skatten på sprit och tobak samt järnvägstaxorna. Dessa höjningar skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:15. Statistik över det aktnella ekonomiska läget i Danmark

41

	Indu-stri-produk-tion (1949 = 100)	Arbets- löshet %	Import-över-skott Milj. kr.	Ut-ländsk valuta1 Milj. kr.	Parti-priser (1935 = 100)	Detalj-priser (Juli 1914 = 100)	Effek- tiv ränta* 0/ /o	Aktie-index (1935 = 100)	Bytes-förh. note-ringar (1935 = 100)
1952 genomsnitt	108	12,5	66,4	144,2	364	376	5,75	115	76
1953 »	112	9,2	65,0	322,9	341	376	5,72	118	80
1954	118	8,0	122,9	29,9	341	380	5,81	127	77
1954
Januari ........	108	16,7	98,5	319,4	337	376	5,41	121	79
Februari.......	115	18,4	77,2	311,9	340		5,41	124	78
Mars..........	119	8,8	62,2	274,2	339		5,38	124	76
April..........	121	5,8	163,2	195,0	341	378	5,35	127	76
Maj...........	124	3,3	94,0	141,8	342		5,44	130	75
Juni...........	126	3,1	174,0	23,2	342		5,79	131	76
Juli...........	82	4,3	209,1	4,7	342	379	6,00	130	78
Augusti........	122	3,5	95,0	- 85,8	342		6,02	130	78
September.....	129	3,7	116,5	-164,4	340		6,05	130	78
Oktober........	125	4,5	188,1	-256,6	339	382	6,24	129	81
November .....	126	7,3	76,6	-231,9	345		6,33	126	77
December......	117	16,9	120,3	-172,2	346		6,29	127	77
1955
Januari........	114	16,3	28,9	-158,5	348	388	6,30	130	73
Februari.......	121	17,1	157,3	-252,6	346		6,32	132	72

1 Danmarks nationalbank, nettosiffror.

2 Statslån, 4 procent, löptid 1944—1994.

ej få påverka det prisindex som reglerade lönerna. Vissa ytterligare inskränkningar
i försvarsutgifterna utöver de som beslutats tidigare under
året samt vissa ändringar i lagbestämmelserna för stödet till byggnadsverksamheten
ingick i den genomförda skärpningen av den ekonomiska politiken.
Sammanlagt skulle budgetöverskottet öka med 65 miljoner danska kronor
1954/55 och med 250 miljoner budgetåret 1955/56, vilket för budgetåret
1954/55 var mindre än som avsågs i det av regeringen ursprungligen framlagda
programmet. Avbetalningsköp skulle motverkas genom fixering av en
stadgad kontantinsats på 25 procent — vid köp av bilar, motorcyklar och
mopeder på 40 procent.

I början av år 1955 stod det klart, att det danska betalningsprobleiuet
mot utlandet alltjämt var långt från sin lösning. Importen var fortfarande
hög. Med hänsyn till den sämre skörden 1954 fordrade ett upprätthållande
av animalieproduktionen en väsentligt högre foderimport skördeåret 1954/55
än skördeåret 1953/54. Noteringarna över danska export- och importpriser
visar dessutom en icke oväsentlig förskjutning av relationen mellan export -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

och import noteringar till dansk nackdel från oktober 1954 till februari 1955.

I mars vidtogs nya åtgärder för att dämpa konjunkturen inom landet och
på så sätt komma till rätta med betalningsproblem och prisstegringstendenser.
De föreslagna åtgärderna gick ut på en begränsning av konsumtionsutgifter
och statliga utgifter men icke någon ytterligare begränsning av
investeringarna. De nya konsumtionsskatter som infördes gäller en mängd
olika konsumtionsvaror, såsom beklädnad (utom skor), leksaker, juvelerarartiklar,
ur, grammofoner samt radio- och TV-apparater. Den nya skatten
bestämdes till 10 procent för ytterkläder, 25 procent för mattor och 15 procent
för övriga varor. Med andra höjda indirekta skatter och tullar beräknas
dessa konsumtionsskatter under de två år de skall utgå, ge ett belopp av
400—450 miljoner danska kronor årligen. Däremot står statsutgifter för
kompensation till löntagare genom utdelning av sparobligationer till inkomsttagare
med mer än 4 000 kronor i inkomst samt av kontantbidrag till
dem med lägre inkomst än 4 000 kronor. Sparobligationerna, som ej får
omsättas och som inlöses 1962—1971, utdelas till belopp som beror på varje
persons inkomst.

I april företogs nya åtgärder, denna gång på bostadsområdet. Hyrorna i
gamla hus skall höjas och statliga krediter till bostadsbyggandet sänkas.

Danmark har sålunda ett konjunkturläge som i mångt och mycket påminner
om det norska och det brittiska. En inhemsk konjunktur har medfört
press på priser och löner samt ogynnsam vändning i betalningsbalansen.
I vissa avseenden är det danska problemet särpräglat. Landet är i större
utsträckning än flertalet andra västeuropeiska länder ett jordbruksland med
ringa tillgång på råvaror. Det medför ett starkt behov av råvaruimport och
ett starkt beroende av export av jordbruksprodukter, för vilka inhemska
regleringar i olika avnämarländer ger osäkra avsättningsförhållanden. I viss
mån kan det danska problemet därför kanske sägas kombinera ett aktuellt
konjunkturproblem med ett mer långsiktigt strukturellt betonat problem.

Västtyskland. De olika komponenterna i den västtyska expansionen framgår
av tabell 16. På efterfrågesidan har en stark ökning av konsumtion och
export bidragit till uppsvinget. Konsumtionsökningen faller främst på dyrare
livsmedel och varaktiga konsumtionsvaror, medan textil- och skokonsumtionen
har varit närmast oförändrad.

Takten i den västtyska exportens ökning i förhållande till föregående år
försvagades något mot slutet av år 1954. Samtidigt tenderade importökningen
att växa. De under första delen av år 1954 ökade överskotten i den
västtyska utrikeshandeln förbyttes mot slutet av året i minskande överskott.
Dessa får även ses mot bakgrunden av den vändning som under 1954 skedde
i det västtyska bytesförhållandet gentemot utlandet från en svag förbättring
under början av året till en svag försämring mot slutet av detsamma. Tendensen
till minskade överskott i utrikeshandeln framgår av efterföljande
månadsgenomsnitt för exportöverskottet (exklusive införsel på basis av utlandshjälp)
i miljoner DM:

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1953 1954 1955

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. jan.-Iebr.

71 252 248 355 318 226 284 173 82

Den västtyska valutareserven har fortsatt att öka kraftigt, eller med 2,7
miljarder mark från slutet av 1953 till slutet av 1954, då den sammanlagda
centrala valutareserven var i runt tal 11 miljarder.

Tabell 1:16. Den tyska försörjningsbalansen 1953—1954

Indextal: motsvarande kvartal föregående år = 100
Baskvartalets priser

	1953	1954
	I	II	in	IV	I	II	III	IV
Bruttonationalprodukt...........	104,5	107,5	107	106,5	105,5	107	108,5	109,5
Import.......................	108	128,5	118,5	in	125	124	125,5	125,5
Totalt	105	109	108	107	108	109	110,5	111,5
Privat konsumtion...............	110,5	109,5	no	no	no	108,0	108	107,5
Offentlig konsumtion.............	114	118	102	95,5	94	106	106,5	110,5
Bruttoinvesteringar..............	107	111,5	110,5	114	103,5	110,5	113,5	115,5
Lagerförändring.................	50	30	55	-20	65	38	90
Export.........................	no	115	112,5	120	136	122	122	117,5
Totalt	105	109	108	107	108	109	110,5	111,5

Källa: Vierteljahrshefte zur Wirtschaftsforschung. Alla tabellens siffror är preliminära.

Om konjunkturstimulansen från bytesbalansens överskott tenderade att
minska under 1954, tilltog i stället den privata investeringsökningen från
mitten av året. Den allmänna optimismen inom det västtyska näringslivet,
som också återspeglas i de stigande aktiekurserna, torde bl. a. kunna föras
tillbaka på stigande vinster och spekulationer i en kommande upprustning.
Ökningen i den totala investeringsverksamheten var emellertid hög redan
från 1952 till 1953. Mellan 1953 och 1954 torde dock en viss förskjutning ha
skett från byggnads- och anläggningsverksamhet mot maskiner och utrustning.
En tidigare stark ökning i byggnads- och anläggningsverksamheten på
det offentligas och på transportväsendets område från 1952 till 1953 synes
icke ha fortsatt under 1954, att döma av följande indextal för byggnadsoch
anläggningsarbeten i 1950 års priser (1952 = 100) t1

	1952	1953	1954
Bostadsbyggande..............	100	127	144
Industribyggnader.............	100	in	115
Offentligt och transportväsen. . . .	. . 100	115	115
Total byggnadsverksamhet......	100	119	127

1 Kulla: Wochenbericht, Dcutsches Institut fur Wirtschaftsforschung.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

För övrigt bör nämnas, att den nedgång som registeras i tabell 16 för den
offentliga konsumtionen kring årsskiftet 1953/1954, hänger samman med en
tillfällig nedgång i ockupationskostnaderna. Lagerbildningen synes icke,
åtminstone av siffror ex post att döma, ha spelat någon aktiv roll i konjunkturuppsvinget
i Västtyskland. En måttlig lagerökning — för övrigt
i avsaktande takt under den studerade perioden —- torde vara en normal
företeelse för ett näringsliv i stark expansion såsom det västtyska.

Kring årsskiftet 1954/55 synes i stort sett de nu antydda tendenserna
ha fortsatt. Orderingången för kapitalvaruindustrin stiger, medan konsumtionsvaruindustrin
snarast visat svaghetstendenser. För industrin i dess
helhet var orderingången under början av året alltjämt högre än produklion
och leveranser. Även export- och importökningen har fortsatt, fortfarande
med lägre exportöverskott i utrikeshandeln än ett år tidigare. Arbetslösheten
uppgick i januari 1955 till 1 790 tusen personer mot 1 990 tusen ett
år tidigare. Den säsongmässiga avmattningen under vintermånaderna inom
det västtyska näringslivet och då främst byggnadsverksamheten bedöms i
allmänhet vara något svagare än normalt. Säsonguppgången i byggnadsverksamheten
under våren har däremot försenats av otjänlig väderlek.

Även i Västtyskland har uppsvinget vållat viss oro för en överkonjunktur.
På vissa punkter har brist uppstått på yrkesutbildad arbetskraft. På vissa
varor har prisstegringar förekommit. Prisstegringstendenserna är dock
mycket måttliga, och det torde få tillskrivas tidigare tyska erfarenheter
av prisstegringar, att del ekonomiska läget i Västtyskland gett anledning
till oro för en icke önskvärd överkonjunktur. Västtysklands valutareserv
är stor och andra västeuropeiska länders valutaproblem saknas helt i dagens
ekonomiska läge i Västtyskland. Snarast torde man i Västtyskland
vara inne på tanken på att med ökad liberalisering av importen söka låta
valutareserven i stället för priserna ta stöten av en eventuellt fortsatt
växande inhemsk efterfrågan. Om ett balanserat uppsving skall kunna fortsätta
i Östeuropa, torde en ytterligare stegrad efterfrågan med åtföljande
importökning i Västtyskland vara önskvärd i syfte att sprida den västtyska
likviditeten i betalningsmedel gentemot utlandet till länder med betalningsproblem.
Några tecken till stagnation speciellt i det västtyska uppsvinget
synes för närvarande knappast vara för handen. Verkningarna i form av
en starkare efterfrågeökning som följd av en tysk upprustning, om vars
storlek och innebörd meningarna i Västtyskland är delade, synes dock vara
en fråga på något längre sikt.

Nuläget i de västeuropeiska länderna har flera intressanta aspekter, vilka
skall tagas upp i den allmänna sammanfattningen i avdelning III av rapporten.
En av aspekterna är problemet om balansen mellan olika länder i ett konjunkturuppsving
av nuvarande typ, d. v. s. samma problem som fanns under
den första efterkrigstiden. Likviditeten mot utlandet blir ett första rangens
problem, och detta ställer utrikeshandel och priser i centrum när det gäller
samhällsekonomins utveckling på kort sikt. Därför ges i följande av -

45

Kiingl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

snitt en särskild analys av världshandeln och de internationella betalningarna
och i nästa avsnitt en sammanfattning av prisutvecklingen. Rapportens
internationella avdelning avslutas med en analys av den västeuropeiska
kapitalvaruindustrin, som just nu dominerar konjunkturuppsvinget.

I: 3. Världshandeln och de internationella betalningarna

A. Handeln

De senaste årens internationella ekonomiska utveckling har för handelns
del inneburit en avsevärd expansion. Den totala världshandeln (exkl. östblockets)
ökade från 1950 till 1953 med sammanlagt 17 procent, såsom framgår
av följande indextal över världsexportens volym:

1950 1951 1952 1953

100 111 109 117

Ökningen av världshandeln har av allt att döma fortsatt även 1954. Under
de tre första kvartalen beräknas dess volym ha varit ungefär 7 procent
större än under samma tid 1953.

Under åren 1950—1953 ökade Förenta staternas exportvolym betydligt
mer än genomsnittet för världshandeln, nämligen med 36 procent, medan
ökningen för resten av världen stannade vid 13 procent. Samtidigt steg
Förenta staternas importvolym med närmare 8 procent. Expansionen i
världshandeln under 1954 skedde däremot trots en sammankrympning av
Förenta staternas utrikeshandel. Den amerikanska varuimporten var under
1954 volymmässigt omkring 8 procent mindre än under 1953. Varuexportens
volym minskade samtidigt med ca 3 procent om man inkluderar militära
hjälpleveranser. Den kommersiella varuexportens värde ökade i stället mellan
de berörda perioderna med ett par procent.

Till stor del förklaras denna utveckling i Förenta staternas utrikeshandel
av konjunkturavmattningen inom landet. Importminskningen är en
naturlig följd av nedgången i den inhemska aktiviteten. Den har också varit
starkast för vissa råvaror som används i de industrier som särskilt
drabbats av avmattningen. På exportsidan är det mera osäkert om och i
vilken utsträckning utvecklingen inom landet har bidragit till ökningen i
den kommersiella exporten. Det är i och för sig naturligt om resurser som
friställts genom konjunkturavmattningen i stället använts för exportproduktion,
som inneburit ökad konkurrens från Förenta staterna på världsmarknaderna.
Samtidigt har emellertid efterfrågan från de europeiska länderna
varit stark i samband med deras goda konjunkturläge och i flera
länder har restriktionerna mot dollarimporten lättats under 1954.

Den totala världshandelns ökning från 1953 till 1954 föll till stor del på
de västeuropeiska länderna, vilkas sammanlagda exportvolym steg med något
sådant som 11—12 procent från 1953 till 1954. Exportökningen för de

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:17. Förenta staternas handel med olika länderområden 1952 1954

Miljoner dollar, löpande priser

	1952	1953	1954	Förändring i procent
1952—1953	1953-1954
Import, fob
Västeuropa................	1997	2 272	2 043	+14	-10
Latinamerikanska rep ubliker	3 457	3 420	3 288	- 1	- 4
Yttre sterlingområdet......	1388	1104	1016	-20	- 8
Andra till Västeuropa an-
knutna valutaområden____	403	400	452	- 1	+13
Resten av världen.........	3 500	3 583	3 427	+ 2	- 4
Total import	10 745	10 779	10 226	± 0	- 5
Export, fob 1
Västeuropa................	3 303	2 814	3 303	-15	+ 17
Latinamerikanska republiker	3343	2 916	3186	-13	+ 9
Yttre sterlingområdet......	1127	844	899	-25	+ 7
Andra till Västeuropa an-
knutna valutaområden ....	334	295	294	-12	± o
Resten av världen.........	4 320	4 607	4 363	+ 7	- 5
Total export	12427	11476	12 045	- 8	+ 5

Källa: Europakommissionen.

1 Exkl. s. k. »special category goods».

olika •västeuropeiska länderna har behandlats närmare i avsnitt 1:2 (s. 26
—29). Här skall endast konstateras, att den för Västeuropa taget som en
enhet omfattade alla viktigare varuområden men var störst beträffande fordon
och kemikalier.

Förenta staternas och Västeuropas handel med olika länderområden 1952
—1954 belyses närmare i tabellerna 17 och 18. Siffrorna gäller där värden
i löpande priser, varvid man bör hålla i minnet, att den internationella
pristendensen i stort sett var fallande under denna period, särskilt mellan
1952 och 1953. Det framgår av tabell 17, att den största minskningen i
Förenta staternas import 1954 gällde importen från Västeuropa, som var
10 procent mindre under 1954 än under 1953. Att Västeuropas totala export
ändå ökade väsentligt mellan dessa år beror dels på ökad export till de
transoceana råvaruländerna, dels på att de västeuropeiska ländernas handel
med varandra expanderade. Dessutom skedde en betydande utvidgning
av handeln med Östeuropa. De östeuropeiska länderna har nämligen sedan
hösten 1953 kraftigt ökat sin handel med övriga länder, efter att under en
följd av år ha koncentrerat sig på att utvidga handeln inom östblocket. Importen
från Västeuropa var under 1954 omkring en fjärdedel större än under
1953. Särskilt stor var ökningen under första halvåret. Den synes fram -

47

Kungl. Maj:ts proposition, nr 190 år 1955

Tabell I; 18. Nitton västeuropeiska länders handel med olika länderområden 19S2 1954

Miljoner dollar, löpande priser

	1952	1953	1954	Förändring i procent
	1952—1953	1953—1954
Import, eif
Förenta staterna.............	4192	3 200	3570	-24	+12
Latinamerikanska republiker ..	1987	2 206	2 440	+11	+11
Yttre sterlingområdet........	6 079	6 286	6 430	+ 3	+ 2
Andra anknutna valutaområden	2 241	2153	2 320	- 4	+ 8
Övriga transoceana områden ..	3135	2 857	2 780	- 9	- 3
Östeuropa...................	990	908	1020	- 8	+12
Summa	18 624	17 610	18560	- 5	+ 5
Export, fob
Förenta staterna.............	1875	2173	1900	+16	-13
Latinamerikanska republiker ..	1794	1625	1940	- 9	+19
Yttre sterlingområdet........	4 325	4 368	4 760	+ 1	+ 9
Andra anknutna valutaområden	2 439	2 212	2 350	- 9	+ 6
Övriga transoceana områden ..	1948	2162	2140	+11	- 1
Östeuropa...................	738	789	970	+ 7	+23
Summa	13119	13 329	14060	+ 2	+ 5
Västeuropa..................	14 652	14 772	16 440	+ 1	+11

Källa: Europakommissionen.

för allt ha gällt livsmedel och råvaror för de lätta industrierna, vilket kan
sättas i samband med den mera konsumtionsvänliga politik som fördes i de
östeuropeiska länderna under 1954. Exporten till Västeuropa ökade också
(med 12 procent), och bestod liksom tidigare mest av livsmedel och råvaror.
De förr viktigaste exportvarorna från Östeuropa, spannmål och kol,
fortsatte dock att minska i betydelse, medan i stället exporten av andra
stapelvaror såsom timmer och mineraloljor ökade kraftigt.

Ur tabellerna 17 och 18 framgår också indirekt, att handelsbalanserna för
de transoceana råvaruländerna (d. v. s. främst yttre sterlingområdet och
Latinamerika) sammanlagt försämrades från 1953 till 1954. Västeuropas
import från dessa länder ökade visserligen, men inte alls i samma grad som
exporten dit. Förenta staternas import från dessa länder minskade — vilket
f. ö. var en fortsättning på tendenserna från 1953 — och samtidigt ökade
exporten dit. Försämringen i handelsbalansen från 1953 till 1954 gällde
särskilt yttre sterlingområdet, som bl. a. hade en betydligt mindre exportökning
till Västeuropa än de övriga råvaruländerna. Försämringens omfattning
och fördelning illustreras närmare i tabell 19, som visar yttre
sterlingområdets handel under de tre första kvartalen 1953 respektive 1954.

Yttre sterlingområdets import och export har under åren efter Koreakri -

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell It 19. Yttre sterlingområdets handel 1953—1954

Miljoner pund, löpande priser

	Import	Export	Handels- balansens saldo
Handel med
Storbritannien...................... 1 3 k v. 1953	923	926	+ 3
1—3 kv. 1954	1014	928	- 86
Dollarområdet...................... 1 3 kv. 1953	375	323	— 52
1—3 kv. 1954	350	301	- 49
Övriga länder utom sterlingområdet . . 1—3 kv. 1953	807	802	- 5
1—3 kv. 1954	871	778	- 93
Totalt 1—3 kv. 1953	2105	2 051	— 54
1—3 kv. 1954	2 235	2 007	-228

Källa: Board of Trade Journal.

gets utbrott visat karakteristiska svängningar med starka variationer i handelsbalansens
saldo. De under Koreaboomen kraftigt stegrade exportinkomsterna
föranledde, såsom nämnts i föregående avsnitt, en ökning av importen,
som fortsatte även sedan exportkonjunkturen brutits och som medförde en
allvarlig avtappning av valutareserverna. Under 1952 införde därför flera
länder hårda importrestriktioner, och importen minskade kraftigt. Då exportinkomsterna
samtidigt åter ökade steg valutatillgångarna och under
1953 släpptes en stor del av importrestriktionerna. Detta medförde en ny
importstegring och en ny försämring av valutaställningen under 1954.
Svängningarna har varit särskilt tydliga för Australien, det enskilda land
inom området, som har den största utrikeshandeln. Här har också den senaste
tidens valutautströmning vållat allvarlig oro. Under de åtta månaderna
juli 1954—februari 1955 hade Australien ett importöverskott på 40 miljoner
australiska pund, medan handeln samma månader året före gav ett
exportöverskott på 135 miljoner pund.1 Skärpta importrestriktioner infördes
i oktober men synes inte ha givit några större utslag ännu i handeln
för februari månad. Från 1 april i år skärptes importkontrollen ytterligare,
vilket bl. a. innebar, att importkvoterna för »mindre viktiga varor» skars ned
till ca 40 procent av 1950—1951 års importnivå. Verkan av de nya restriktionerna
beräknas dock inte komma att göra sig gällande förrän under andra
halvåret.

Latinamerikas utrikeshandel har under de senaste åren följt ett mönster
liknande yttre sterlingområdets med förbättring av handelsbalansen under
1950—1951 och 1953 och med försämring under förra delen av 1952 och
senare delen av 1954. I Argentina gav veteexportens kraftiga nedgång 1952

1 I Australiens handelsstatistik räknas både exporten och importen fob.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

upphov till skärpta importrestriktioner, som medförde eu kraftig minskning
i importen 1953. Denna nedgång drabbade både Förenta staterna och
de flesta västeuropeiska länderna. Importen från Västtyskland utgjorde
ett undantag — den steg från 1952 till 1953, bl. a. på grund av liberala exportkrediter
från tysk sida. Särskilt var det den tyska exporten av maskiner
och transportmedel som ökade. Med friare import även från andra länder
1954 blev Argentinas betalningsläge åter ansträngt mot slutet av året. Detsamma
gäller Brasilien, där svängningarna i utrikeshandeln under de båda
senaste åren framför allt hängt samman med kaffeprisets fluktuationer.

B. Betalningarna

Den internationella handeln är viktigast av de transaktioner som ger
upphov till betalningar länderna emellan, varför dess storlek och inriktning
starkt påverkar och påverkas av den internationella betalnings- och likviditetssituationen.
Under efterkrigstiden har denna dominerats av det världsomfattande
dollarproblemet. Som en utgångspunkt för behandlingen av de
internationella betalningarna återges därför i tabell 20 Förenta staternas
betalningsbalans för de senaste åren. Det framgår där, att överskottet i den
amerikanska bytesbalansen, som sjönk med över 3 miljarder dollar från
1951 till 1953, åter steg med drygt 1 miljard från 1953 till 1954. De direkta
militära hjälpleveranserna är då inte inräknade i exporten, eftersom de
inte kräver betalning och alltså inte påverkar det mottagande landets dollarställning.
Ökningen av exportöverskottet beror både på ökning av exporten
och minskning av importen. Den kommersiella exporten av varor och
tjänster steg från 1953 till 1954 med ca 630 miljoner dollar eller nära 4
procent, medan importen sjönk med 610 miljoner dollar (nära 4 procent).
De militära utgifterna utomlands var under 1954 av ungefär samma storleksordning
som 1953, medan utgifterna för privata tjänster, bl. a. turismen,
steg något från 1953 till 1954.

Förenta staternas exportöverskott uppvägdes även under 1954 (liksom
under åren 1950—1953) dels av privata kapitalrörelser, dels av ekonomisk
hjälp. Den ekonomiska hjälpen uppgick dock till betydligt mindre belopp
än under tidigare år (jfr tabell 20). Samtidigt försiggår en kraftig förskjutning
av hjälpen från att gälla Västeuropa till att i allt större utsträckning
gå till andra länder, framför allt i Fjäryan Östern. Även om den totala
amerikanska hjälpen fortsätter i oförminskad omfattning under 1955, kommer
sålunda Västeuropas dollartillskott från detta håll med all sannolikhet
att sjunka ytterligare.

Den privata amerikanska kapitalexporten var ovanligt stor 1954, och
Förenta staternas sammanlagda betalningslransaktioner resulterade i en
fortsatt ökning totalt sett av andra länders guld- och dollar,reserver. Ökningen
var dock mindre än under 1953. Liksom då var den i hög grad koncentrerad
till de västeuropeiska länderna, medan förändringarna i guldoch
dollarreserverna var tämligen små för övriga områden (jfr tabell 20).

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 20. Förenta staternas betalningsbalans

Miljarder dollar

	1950	1951	1952	1953	1954
Export: Totalt...........................	14,4	20,3	20,7	21,3	20,8
därav: Militära hjälpleveranser...........	0,5	1,5	2,6	4,3	3,1
Kommersiell export...............	13,9	18,8	18,1	17,0	17,6
Import: Totalt........................	12,1	15,1	15,7	16,4	15,8
därav: Militära utgifter..................	0,6	1,3	2,0	2,5	2,5
Kommersiell import...............	11,5	13,8	13,7	13,9	13,3
Bytesbalansens saldo (exkl. militärhjälp) . .	+1,8	+2,71	+2,4	+0,6	+ 1,8
Kapitalrörelser, netto....................	-1,7	-1,3	-1,5	-0,6	-1,8
Fel och uteslutningar....................	±0,0	+0,4	+0,5	+0,2	±0,0
Bytes- o. kapitalbalansens saldo..........	+0,1	+2,9	+1,4	+0,1	+0,1
Ekonomisk hjälp.....................	-3,7	-3,3	-2,5	-2,2	-1,6
Ökning ( +) el. minskn. (—) i andra länders
guld- och dollarreserver genom transaktioner
med Förenta staterna...................	+3,6	+0,3	+1,1	+2,1	+ 1,5
därav: Västeuropa..................	+2,0	-0,3	+0,5	+1,9	+1,3
Västeuropas besittningar..........	+0,1	±0,0	+0,1	±0,0	-0,1
Kanada.....................	+0,6	±0,0	+0,3	-0,2	+0,1
Latinamerikanska republiker.......	+0,4	±0,0	+0,1	+0,2	+0,1
Övriga länder.................	+0,5	+0,6	+0,1	+0,1	+0,1
Sterlingområdet................	+1,0	-0,5	-0,2	+0,4	-0,1

Källa: Survey of Current Business, juli 1954 o. mars 1955.

För några västeuropeiska länder redovisas i tabell 21 guld- och dollarbehållningen
samt EPU-ställningen1 vid olika tidpunkter under de senaste åren.

Storbritanniens guld- och dollarreserver steg från betalningskrisen på
varen 1952 fram till juni 1954 med 1 300 miljoner dollar eller ca 80 procent,
men sjönk sedan fram till slutet av februari 1955 med 336 miljoner
dollar (11 procent). Denna nedgång har huvudsakligen betingats av återbetalningar
på lån o. d., men en viss oro har uppstått för att avtappningen
skall fortsätta av mera »naturliga» orsaker. Under de senaste månaderna
har nämligen bytesbalansen utvecklats avsevärt mera ogynnsamt än tidigare.
Storbritanniens importöverskott ökade från första till andra halvåret
1954 med 55 miljoner pund eller 20 procent (mot en nedgång på nära
30 procent från första till andra halvåret 1953). Under de fyra månaderna
oktober 1954—januari 1955 var, såsom nämnts i ett tidigare avsnitt, import 1

De siffror över EPU-ställningen som återges i tabell 21 avser den avräkningsmässiga krediten
till eller från EPU sedan hänsyn tagits till olika justeringar, bl. a. de amorteringar som skett i
anslutning till förlängningen av EPU från 1 juli 1954. De visar alltså EPU-ställningens betydelse
som valutatillgång för de olika länderna. I tabell 22 redovisas däremot de kumulativa över- eller
underskott som uppstått under EPU:s verksamhetstid som ett omedelbart resultat av de löpande
betalningstransaktionerna mellan EPU-länderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

51

Tabell I: 21. Vissa västeuropeiska länders guld- och dollarbehållning samt
EPU-ställning vid olika tidpunkter

Miljoner dollar

	31/12 1951	31/12 1952	31/12 1953	30/6 1954	31/12 1954
Storbritannien
Guld och dollar......	2 335	1846	2 518	3 017	2 762
EPU-ställning........	-465	-614	-555	-490	-335
Västtyskland
Guld................	28	140	326	418	626
Dollar...............	403	548	895	1082	1368
EPU-ställning........	—	+253	+424	+586	+489
Frankrike
Guld................	548	573	575	575	575
Dollar...............	218	283	372	388	659
EPU-ställning........	-113	-312	-312	-312	-243
Italien
Guld................	333	346	346	346	i346
Dollar...............	266	274	435	425	549
EPU-ställning........	+134	+103	- 67	-119	-no
Belgien
Guld................	635	704	776	765	778
Dollar...............	68	62	76	63	46
EPU-ställning........	+304	+249	+229	+215	+174
Nederländerna
Guld................	316	544	737	777	796
Dollar...............	127	182	217	245	231
EPU-ställning........	- 66	+ 181	+221	+207	+168
Österrike
Dollar...............	56	90	190	237	271
EPU-ställning........	—	+ 10	+ Öl	+ 68	+ 52
Sverige
Guld................	152	184	219	219	265
Dollar...............	66	84	no	116	133
EPU-ställning........	+ 84	+ 128	+ 133	+109	+ 48
Norge
Guld................	50	50	52	47	44
Dollar...............	76	88	91	104	79
EPU-ställning........	- 2	- 9	- 71	- 89	- 94
Danmark
Guld................	31	31	31	31	31
Dollar...............	38	61	87	82	62
EPU-ställning........	- 46	- 29	- 58	- 87	-101

Anm. Dollarbehållningen enligt uppgifter från amerikanska banker, utoni i fråga om Storbritannien,
där siffrorna avser officiella uppgifter.

Källa: International Financial Statistics.

> »/„ 1954.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

överskottet 63 miljoner pund per månad, jämfört med 39 miljoner ett år
tidigare. En väsentlig del av försämringen hänger samman med prisförskjutningar
i utrikeshandeln. Storbritanniens terms of trade, d. v. s. förhållandet
mellan export- och importpriserna, försämrades från januari 1954
till januari 1955 med 6 procent, huvudsakligen på grund av stigande importpriser.
Ökningen i importöverskottet har mest gällt dollarområdet och
i viss mån EPU-länderna, men däremot inte sterlingområdet. Eftersom ett
importöverskott från dollarområdet medför betalning till 100 procent i guld
eller dollar och från EPU-länderna till 50 procent, innebär en sådan fördelning
av importöverskottet särskilt stora påfrestningar på guld- och dollarreserverna.

Storbritanniens reserv av guld och dollar påverkas inte bara av landets
egen betalningsbalans utan även i hög grad av det övriga sterlingområdets,
eftersom Storbritannien fungerar som bankir även åt dessa länder. Som
framgick av tabell 19 gällde dock försämringen i yttre sterlingområdets handelsbalans,
åtminstone under de tre första kvartalen i fjol, huvudsakligen
handeln med Storbritannien, medan ställningen gentemot dollarområdet
var ungefär oförändrad. På grundval av nu tillgänglig statistik finns det
därför inte anledning att förmoda, att yttre sterlingområdets transaktioner
har påverkat Storbritanniens guld- och dollarreserv i särskilt hög grad. Däremot
har områdets tillgodohavanden i London givetvis sjunkit på grund
av den senaste tidens utveckling. Exempelvis gick Australiens behållning
under andra halvåret 1954 ned med i runt tal 100 miljoner australiska
pund, eller med omkring en femtedel.

Storbritanniens försämrade betalningsställning återspeglades mot slutet
av fjolåret och början av detta år även i en försvagning av pundnoteringarna
på de fria marknaderna. Viktigast av dessa är »transferable account sterling».
Pundtillgodohavanden på »transferable account» kan numera innehas
av så gott som alla länder utanför dollarområdet och sterlingområdet och
kan användas fritt mellan dessa länder för både löpande transaktioner och
kapitaltransaktioner. Dollarnoteringen för sådana pund har fluktuerat en
del under fjolåret och låg mot slutet av året omkring 3 procent under den
officiella dollarkursen i London. Detta öppnade möjligheter för s. k. »commodity
shunting», vilket innebär att en affärsman köper transferable eller
»cheap» sterling mot dollar och för dessa inköper sterlingvaror, som han sedan
kan sälja på en dollarmarknad till normala priser och därigenom göra
sig en vinst på hela transaktionen. Hur tillgången på »cheap sterling» uppkommer
är ovisst, men dessa affärer har oroat de brittiska myndigheterna
och bland annat föranlett dem att uppträda på marknaderna som köpare
av transferable sterling för att stödja kursen. Sedan denna åtgärd igångsattes
i slutet av februari steg också kursen avsevärt, så att skillnaden från
den officiella kursen i mitten på mars bara var omkring 1 procent. En så
liten differens anses göra att affärer av ovannämnda slag inte lönar sig
och att alltså inte en del av dollarhandeln på detta sätt undandras sterlingområdet.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

För de flesta andra västeuropeiska länderna förbättrades guld- och dollarställningen
i stort sett under år 1954. I och med att vissa debitorländer
i EPU (förutom Storbritannien t. ex. Frankrike och Italien) i samband med
unionsavtalets förlängning från 1 juli 1954 betalade av en del av sina gamla
EPU-skulder med guld eller dollar under andra halvåret, skedde dock eu
motsvarande försämring i deras guld- och dollarinnehav och en förbättring
i deras EPU-ställning. Andra sidan av dessa transaktioner var ökning av
guld- och dollarreserverna och minskning av EPU-fordringarna för kreditorländerna,
däribland Sverige (jfr tabell 21). Utvecklingen av EPU-ländernas
löpande betalningar gentemot varandra kan därför bättre studeras i tabell
22. Den visar bland annat Västtysklands alltjämt stigande överskott och
Frankrikes stora underskott, ehuru detta under de sista månaderna har
minskat något. I båda dessa länder har handelsbalansen för 1954 varit
gynnsam, vilket för Västtysklands del är en fortsättning på tendensen sedan
några år tillbaka, men för Frankrike är en ny erfarenhet. Att döma av den
franska handelsstatistiken för de två första månaderna i år hade också då
importen minskat och exporten ökat gentemot samma tid förra året. Förbättringen
var dock ej så stor beträffande handeln med de västeuropeiska
länderna utan gällde främst balansen med yttre sterlingområdet. En
sådan förbättring är ett eftersträvat mål, eftersom stora underskott i handeln
med sterlingområdet under de senaste åren har inneburit en svår
belastning på de franska valutatillgångarna. Tack vare ett rikligt dollartillflöde
genom amerikansk hjälp har dock den totala valutareserven kunnat
öka under det senaste året, men detta tillflöde av dollar kan för 1955
beräknas bli högst avsevärt nedskuret.

Även för Italien var betalningsbalansen år 1954 ovanligt gynnsam. Balansen
i hårdvaluta gav t. o. m. ett överskott (även exkl. den amerikanska
hjälpen) tack vare nedgång i dollarimporten och relativt omfattande arbitragetransaktioner.
Den liberalisering av dollarimporten som skett kan dock
komma att betyda en ny påfrestning på dollarbalansen. Detsamma gäller
även en del andra länder som liberaliserat sin dollarimport under 1954,
exempelvis Nederländerna. Där steg sålunda redan under 1954 importen från
Förenta staterna till nära 400 miljoner dollar från ca 250 miljoner dollar år

1953. För 1955 beräknas eu ytterligare ökning. För första gången på många
år sjönk också exporten till Förenta staterna från 192 miljoner dollar år
1953 till ca 165 miljoner dollar 1954. Den totala nederländska valutareserven
steg visserligen för hela år 1954 räknat, men ökningen låg mest på första
halvåret och under fjärde kvartalet skedde en kraftig nedgång.

I Norge och Danmark försämrades valutaställningen under 1954 både i
fråga om dollar och övriga valutor. Läget har allvarligt skärpts under de
senaste månaderna och kraftiga motåtgärder har satts in från myndigheternas
sida. För dessa har redogjorts utförligt i föregående avsnitt (s. 38—42).

Vid behandlingen av de latinamerikanska ländernas bctalningsställning
är det lämpligt att särskilja de smärre länder, som på grund av sammansättningen
av sin export eller av andra skäl kommit att tillhöra dollarområdet.

8 Uiliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 22. EPU-ländernas kumulativa nettoöverskott (+) resp.
nettounderskott (—) vid olika tidpunkter

Miljoner dollar

	Efter avräkningen för
	dec.	juni	dec.	juni	dec.	febr.
	1952	1953	1953	1954	1954	1955
Österrike..............	-109	-101	- 30	+ 5	- 19	- 45
Belgien................	+751	+713	+709	+658	+701	+728
Danmark..............	- 26	- 39	- 70	-132	-173	-183
Frankrike..............	-621	-825	-921	-973	-973	-950
Västtyskland...........	+367	+563	+802	+1081	+ 1240	+1290
Grekland..............	-229	-251	-257	-291	-324	-328
Island.................	- 13	- 17	- 19	- 22	- 23	- 23
Italien................	+102	- 58	-158	-268	-348	-394
Nederländerna.........	+267	+346	+335	+304	+358	+400
Norge.................	- 76	-119	-165	-179	-233	-244
Portugal...............	+ 65	+ 64	+ 53	+ 45	+ 24	+ 17
Sverige................	+206	+181	+210	+144	+ 95	+ 67
Schweiz...............	+183	+254	+308	+326	+402	+391
Storbritannien.........	-650	-501	-551	-394	-414	-396
Turkiet................	-216	-209	-247	-303	-312	-328

Där har betalningsutvecklingen ej vållat några allvarliga problem, vilket
däremot vid flera tillfällen under efterkrigstiden har varit fallet med de övriga
länderna, av vilka de viktigaste är Argentina och Brasilien. Dollarländerna
har i allmänhet haft underskott i betalningarna gentemot Förenta staterna
och dessa underskott bär finansierats med dollarinkomster från resten
av världen. För icke-dollarländerna har förhållandet mest varit det motsatta:
avsevärda dollarutgifter gentemot resten av världen har måst kompenseras
av överskott mot Förenta staterna. En viktig orsak till den betalningskris
som träffade dessa länder 1951/1952 var just frånvaron av ett
sådant överskott under senare delen av 1951 och förra delen av 1952. Områdets
reserver av guld och valutor sjönk därför kraftigt under denna period,
trots att större delen av betalningsunderskottet täcktes av kortfristiga krediter
av olika slag, särskilt till Brasilien. På grund av att dessa länders betalningar
i allmänhet regleras i bilaterala avtal med olika länder har de ofta
haft möjligheter att få sådana korta krediter genom att utnyttja swingfonder
o. d.

Nedgången i valutareserverna för Latinamerika år 1952 var särskilt markerad
i fråga om pund sterling som praktiskt taget helt tog slut. Kraftiga
skärpningar i importrestriktionerna under 1953 — jämte en viss nedgång
i det genomgående negativa saldot på tjänstebalansen — ledde emellertid till
att behållningen åter steg, både i fråga om pund och andra valutor. Under
1954 tilläts importen åter att stiga avsevärt. Detta illustreras delvis av uppgifterna
i tabell 17 och 18, som visar en ökning från 1953 till 1954 på bortåt

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

10 procent för Förenta staternas och 19 procent för Västeuropas export till
Latinamerika. Nya betalningssvårigheter uppstod därigenom i flera länder
mot slutet av 1954 och början av 1955. I Brasilien föll de olika valutakurserna
kraftigt;1 i mitten på mars var noteringen på den fria marknaden, som
mest används för kapitaltransaktioner, 80 cruzeiros per dollar, medan den
officiella pariteten är 18,82. På auktionsmarknaderna hade samtidigt t. ex.
noteringen för lyximport sjunkit till nästan 400 cruzeiros per dollar. I slutet
på mars förra året var den omkring 130. Kaffeprisets fall har varit en
viktig orsak till valutakrisen. Detsamma gäller Columbia, som fått införa nya
drastiska importrestriktioner. För Argentina medförde år 1954, trots stigande
import en ökning av valutareserverna, som dock under sista kvartalet
förbyttes i en minskning.

Japans betalningssituation förbättrades totalt sett under 1954. Importen
från sterlingområdet hade ökat under 1953 på grund av den höga efterfrågan
inom landet och på grund av en förskjutning från dollar- till sterlingområdet
för att lätta dollarbristen. Då samtidigt exporten till sterlingområdet
sjönk, främst på grund av importrestriktioner mot japanska textilier,
uppkom en sterlingbrist som nådde sin kulmen i början på 1954. Genom importrestriktioner
och exportfrämjande åtgärder har dock denna brist åter
kunnat hävas, och dollarproblemet har i stället på nytt blivit aktuellt. Det
har sin grund i Japans stora beroende av amerikanska militärutgifter och
ekonomisk hjälp. Den minskning som inträtt i sådana inkomster kan svårligen
ersättas med intäkter av reguljär export till Förenta staterna för finansiering
av dollarimporten. Denna är av stor betydelse för Japan, bl. a.
på grund av att många varor som förr kunde importeras från Kina nu måste
tas från dollarområdet.

Sammanfattande kan alltså sägas, att de internationella betalningarna
under 1954 medförde en ytterligare förstärkning av Västeuropas valutatillgångar,
delvis på bekostnad av de transoceana råvaruländernas tillgodohavanden,
delvis genom det fortsatta dollartillskottet från amerikanska »extraordinära»
utgifter. Båda dessa faktorer kan beräknas komma att minska i
betydelse, i den mån råvaruländerna blivit tvungna att införa eller förstärka
importhämmande åtgärder för att hejda valutautflödet, och eftersom den
amerikanska hjälpen till stor del kommer att förskjutas från Västeuropa
till andra länder. Det är därför inte omöjligt att de västeuropeiska länderna
kan komma att ställas inför vissa betalningsproblem i en tämligen nära
framtid.

1 Ett komplicerat system av valutaauktioner för olika kategorier av export-och importvaror
infördes i Brasilien är 1953. För de mest gynnade exportvarorna blev den effektiva cruzeriokursen
omkring dubbelt så hög som den officiella, och för de mest umbärliga importvarorna bortåt tio.
gånger den officiella.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

1:4. Den internationella prisutvecklingen

Fram till 1953 stöd råvaruprisutvecklingen under starkt inflytande av
Koreakonjunkturen och dess efterverkningar. I stora drag var prisutvecklingen
likartad för de flesta råvaror även om vissa tidsförskjutningar förekom
mellan olika varugrupper och variationsvidden inte var helt densamma.
Koreahaussen var i hög grad en spekulativ lagerkonjunktur. Den löpande
förbrukningen av råvaror förefaller nämligen inte, genomsnittligt sett, ha
fallit ur takt med den löpande produktionen. Den akuta bristsituationen och
de våldsamt stegrade priserna kan därför föras tillbaka på stegrad lagerefterfrågan,
inte minst för militära ändamål. För att under sådana förhållanden
tillgodose den civila förbrukningen infördes en råd internationella
regleringar av råvarutilldelningen som sedermera efter Koreahaussens sammanbrott
successivt kunnat avvecklas under 1952—1953.

Diagram 4 visar när vändpunkterna inföll för olika varugrupper. Bakslaget
träffade först textilråvarorna medan metallpriserna började falla både
senare och i långsammare takt, vilket sammanhänger med de konjunkturvariationer
inom textil- respektive kapitalvaruindustrierna, som skildrats i
ett tidigare kapitel. Utvecklingen påverkades också av omläggningar i regeringarnas,
framför allt Förenta staternas, lagringspolitik; de uppställda målen
för den strategiska lagringen jämkades under 1951 nedåt och lagringsköpen
upphörde att vara en prisuppdrivande faktor. Efter hand stegrades
också produktionen på många områden och verkade pristryckande, vilket
framför allt gäller flera jordbruksprodukter, kol, järn och stål. Under 1952
och 1953 fortsatte prisfallet ganska allmänt men efter hand i långsammare
takt. Prisutvecklingen gav sålunda under dessa år bilden av en tilltagande
normalisering.

Prisutvecklingen på råvarumarknaderna under senare delen av 1953 och
under 1954 kännetecknas av den balans som hållits mellan dämpningen i
efterfrågan från Förenta staterna (och Kanada) och uppsvinget i de västeuropeiska
industriländerna. Ett annat betydelsefullt inslag i prisutvecklingen
har varit de starkt skiljaktiga tendenserna för olika varugrupper.

Det har ibland betecknats som ett paradoxalt inslag i den ekonomiska
utvecklingen under 1953/54, att råvarupriserna i stort sett var stabila
trots avmattningen i den amerikanska konjunkturen. Flera faktorer har
bidragit till denna utveckling. Den primära effekten av den amerikanska
konjunkturnedgången i form av minskad import från de råvaruproducerande
länderna var för det första ganska begränsad och uppgick under januari
—september 1954 jämfört med samma månader 1953 till inte mer än 4
procent eller 140 miljoner dollar. Denna minskning mer än kompenserades
av ökningen i Västeuropas import från samma länder på något över 5 procent
eller 425 miljoner dollar. Stabiliteten i priserna förklaras för en del
råvaror, speciellt bomull och vete, av amerikanska stödåtgärder. För vissa
metaller, bl. a. bly och zink, har utvidgningen av den amerikanska regering -

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Diagram ls4. Prisutvecklingen för vissa råvarugrupper jan. 1951—mars 1955

Index: juni 1950 = 100

Metaller

\_____

Bomull, ull

ens program för strategisk lagring under -våren 1954 varit av betydelse. Den
lagerminskning som under intryck av sjunkande priser och avspänningen
i Fjärran östern ägt rum i de västeuropeiska länderna under första halvåret
1953, minskade dessutom utrymmet för fortsatt lageravveckling i spekulativt
syfte inför den amerikanska konjunkturavmattningen på hösten
samma år.

Den begränsade omfattningen av konjunkturnedgången i Förenta staterna
och det starka uppsvinget i Västeuropa gör att det snarare är frånvaron av
en allmän prisstegring än det uteblivna prisfallet som behöver en särskild
förklaring och som medförde att produktionsökningen i Västeuropa kunde
äga rum utan någon försämring i Västeuropas »terms of trade». Utifrån
denna synpunkt kan avmattningen i Förenta staterna sägas ha skapat utrymme
för en ökad råvaruexport till Västeuropa utan prisstegring. Ovissheten
om den amerikanska konjunkturutvecklingen verkade samtidigt återhållande
på strävan till lageruppbyggnad. Med hänsyn till att industriproduktionen
i de västeuropeiska länderna mellan första halvåren 1953 och
1954 steg med i genomsnitt 8 procent framstår den samtidiga ökningen
i råvaruimporten till samma länder på 4 procent som ganska begränsad.
Eftersom det inte förefaller sannolikt att råvarulagren sjunkit, kan den relativt
låga råvaruimporten bero på att produktionsökningen framför allt
gäller varor med låg importkvot. De största ökningarna har, såsom tidigare
skildrats, ägt rum inom verkstads- och kemiska industrierna, medan expansionen
varit långsammare inom textilindustrin, vars produkter är förhållandevis
mer importkrävande.1

1 Jfr den ekonomiska europakommissionens rapport Economic Survey o/ Europé in 19S4,
sid. 88 f.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Hur olikartad prisutvecklingen under 1954 varit för olika råvarugrupper
framgår mycket tydligt av digram 4 och tabell 23. Den största prisstegringen
och också det största prisfallet har inträffat för kaffe och kakao och
sammanhänger främst med förändringar på utbudssidan såsom felslagna
skördar i de viktigaste produktionsområdena. För övriga livsmedel har priserna
varit i stort sett fallande eller stabila, medan tillgången successivt förbättrats
under 1953 och 1954. För Västeuropas del uppgick t. ex. ökningen
av jordbruksproduktionen mellan skördeåren 1952/53 och 1953/54 till 6 procent.
Textilråvarorna har hållit sig på ungefär oförändrad nivå sedan prisfallet
efter Koreakonjunkturens vändpunkt 1951 hade upphört. Bomullsprisernas
stabilitet är i hög grad beroende på att de stora amerikanska
överskottslagren inte tillåts utöva någon pristryckande effekt. Ullpriserna
däremot sjönk hösten 1954; förbrukningen av råull var betydligt lägre under
1954 än under 1953 och medan lagren hos förbrukarna steg 1953, sjönk de
eller var oförändrade under 1954. I början av innevarande år har det dock
skett en återhämtning av ullpriserna.

Det allmänna konjunkturuppsvinget har tydligast återverkat på metallerna.
Samtliga metaller uppvisar stigande priser under större delen av 1954.

Tabell I: 23. Utvecklingen av vissa råvarupriser januari 1952—mars 1955

Index: Noteringen den 15 juni 1950 = 100

	1952		1953			1954			1955
	15/1	15/1	15/4	15/7	15/10	15/1	15/4	15/7	15/10	14/1	16/2	16/3
Bomull, New York, loco	125	96	98	100	97	99	102	103	102	101	102	100
> Sao Paulo, loco
Nr 5 ................	159	128	109	104	120	122	146	145	196	212	199	196
Bomull, Alexandria,
Ashmouni............	86	47	44	46	48	48	52	51	54	53	53	52
Ull 64''s ................	88	100	104	—	99	90	92	—	87	—	79	80
» 58''s ................	91	97	97	—	103	97	99	—	97	85	90	91
Ulltops, 64''s, Bradford ..	86	98	104	100	98	91	91	93	81	77	79	80
Jute, Calcutta, loco......	165	68	50	75	70	83	88	68	—	101	116	108
Kautschuk, London, loco	172	104	87	83	72	72	76	89	102	121	130	112
Hudar, New York ......	—	75	87	87	81	75	76	69	57	59	64	62
Koppar, London ........	122	163	163	153	133	135	149	148	162	180	213	211
Tenn, London ..........	160	159	119	97	101	109	126	127	122	114	118	118
Bly, New York ........	181	117	104	113	113	113	117	117	125	125	125	125
Zink, New York........	159— 166	76	66	66	62	62	66	72	67	69	72	72
Tackjärn, engelskt, fob Cont	277- 285	185— 200	177— 185	177— 185	162— 177	154	150	142	142	142	142	142
Vete, Chicago ..........	124	in	105	93	93	101	102	100	104	in	107	104
Majs, Chicago ..........	131	115	in	106	102	106	107	in	109	108	106	101
Socker, New York ......	no	85	87	87	77	79	82	74	78	—	76	78
Kaffe, New York, loco ..	113	in	116	121	120	145	182	180	141	137	no	119
Kakao, New York, loco..	113	106	115	128	135	176	207	232	153	163	158	135

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Exceptionellt stor har prisstegringen varit på koppar, vilket emellertid
i likhet med kaffeprisstegringen under 1953/54 — beror på störningar på
produktionssidan. De ytterligare prisstegringar på metallerna, som förekom
i början av 1955, hade samband med Formosakrisen och utvecklingen blev
också senare lugnare, alltjämt med undantag för koppar, ökningen av de
västeuropeiska ländernas import av metaller var under första halvåret 1954
obetydlig men synes ha stegrats under andra halvåret. Däremot hade den
amerikanska konjunktur förbättringen ännu vid slutet av året inte återspeglat
sig i ökad råvaruimport. Den internationella högkonjunkturen inom
kapitalvaruindustrin har i början av innevarande år medfört väsentliga prisstegringar
också på järn och stål. Inflytandet från den amerikanska återhämtningen
kommer på denna marknad tillsynes främst i höjda priser på
stålskrot till följd av nedgången i den tidigare under 1954 stora amerikanska
skrotexporten.

Vad slutligen angår massa- och trävarupriserna, hade det prisfall på massa,
som inträdde efter vändpunkten i slutet av 1951, upphört under början
av 1953, för att följas av en tämligen jämn återhämtning från sommaren
samma år. Vid slutet av 1954 hade prisstegringen uppgått till omkring 15
procent. För trävarornas del var variationerna mindre och inträffade senare
än för massan. Från andra halvåret 1953 har trävarupriserna sålunda varit
ungefär konstanta men med en viss dragning uppåt mot slutet av fjolåret.

Det aktuella läget på råvarumarknaderna kännetecknas sålunda av olikartade
tendenser för olika varor och tecken till någon allmän råvaruprisstegring
föreligger icke. Mot stabila eller sjunkande priser på agrara råvaror
står de stigande priserna på metaller. Den efterfrågan som svarar
mot den löpande förbrukningen av råvaror för kapitalvaruproduktionen
torde allmänt taget inte behöva verka prisuppdrivande utan prisutvecklingen
blir beroende av eventuella förändringar i lagerhållningen. Någon
minskning i lagren synes emellertid inte ha ägt rum under 1954 och den
i flera länder förda restriktiva penningpolitiken bör också verka återhållande
på försök till lageruppbyggnad under 1955. Av väsentlig betydelse
blir i detta sammanhang konjunkturutvecklingen i Förenta staterna. Den
bedömning av de amerikanska konjunkturutsikterna som redovisats i ett
tidigare avsnitt, tyder snarast på att impulserna till ytterligare prisstegringar
är begränsade.

Den ovan skisserade utvecklingen beröres nedan mera detaljerat för vissa
av de viktigare råvarorna.

Den produktions- och efterfrågeökning för järn- och stål, som behandlas
närmare i en senare del av denna rapport, har föranlett en prisuppgång för
dessa varor. Prisåtstramningen, som blev kännbar redan under andra kvartalet
1954, framskred till en början ytterst långsamt för att under årets
sista månad bli starkare. Under de första månaderna 1955 blev prisstegringstendenserna
mera påtagliga i och med alt produktionen inom järn- och
stålindustrin inte endast i Västeuropa utan även i Förenta staterna närmade
sig fullt kapacitetsutnyttjande. Trots att den västeuropeiska exportkartellen
i flera omgångar höjt sina priser tenderar de uttagna stålpriserna

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

f. n. att överstiga de fastställda priserna och har från sommaren 1954 stigit
med inemot 20 procent. Under 1953 och de första månaderna 1954 däremot
underskreds den fastställda nivån. I Förenta staterna bör det strama prislaget
ses mot bakgrunden av den rekordmässiga produktionen i bilindustrin
under årets första månader. Bilproduktionen torde inte på något längre sikt
kvarstå på den nuvarande höga nivån och en produktionsminskning förutses
senast under andra halvåret. Den härigenom minskade efterfrågan på stål
kan emellertid under sommarmånaderna väntas bli kompenserad genom den
ökade byggnadsverksamheten. Den känsligaste indikatorn på de aktuella tendenserna
på järn- och stålmarknaden utgöres av prisnoteringarna för järnskrot.
Stegringen i den amerikanska noteringen uppgår till ca 15 procent
från mitten av december till mitten av mars.

Bland övriga metaller intar koppar en särställning. Priserna för denna
metall kvarstod även efter Koreakonjunkturens vändning på en hög nivå
under 1952 och 1953. Andra halvåret 1954 inträdde en ny kontinuerli"
stegring för Londonnoteringarna på koppar. Samtidigt hölls prisnivån 1
korenta staterna oförändrad trots att en av de viktigaste orsakerna till prisuppgangen
i London var strejker i de amerikanska koppargruvorna i Chile
h-te.ni954.
till toljd av strejker i de nordrhodesiska gruvorna. Vid månadsskiftet januari
februari slutligen drevs priserna ytterligare upp genom tillspetsningen
1 Formosafrågan. Toppnoteringar på koppar uppnåddes i mitten av
lebruan, varefter en mindre nedgång ägt rum sedan en avspänning i den
politiska situationen gjort sig gällande och strejken i Nordrhodesia successivt
avvecklats. Prisläget kan emellertid väntas förbli stramt i synnerhet
med tanke på att den avvecklade nordrhodesiska strejken först nu börjar
paverka leveranserna och att farhågor för en ny konflikt i Chile uppkommit.
Aven New York-priset har under 1955 uppjusterats i ett par omgångar med
sammanlagt 16 procent. Denna höjning är dock mindre än i London och
prisklyftan mellan New York- och London-noteringarna har därigenom ytterhgare
vidgats och bristen på koppar i Förenta staterna accentuerats.
rf;.. har föranlett olika åtgärder, som syftar till att öka koppartillgången
1 Förenta staterna. Exempelvis har kopparlagring för strategiska ändamål
begränsats för att minska den omedelbara bristen på denna metall, och
exportbegränsning av kopparskrot införts. På längre sikt planeras en
utbyggnad av världens kopparproduktion som inte obetydligt kommer att
oka tillgången på denna metall.

Eftersom en avsevärd del av världens tennproduktion konnner från Fjärran
Östern, har utvecklingen av tennpriserna varit starkt bunden till den
politiska utvecklingen i denna världsdel. Utöver den starka nedgången efter
Koreakrisen kan även de olika faserna i Indokinakonflikten avläsas i tennnotenngarna.
Under 1955 har en tendens till stramare priser gjort si"
gallande fr. o. in. Formosakrisens tillspetsning. Även efter det att en viss
avspänning inträtt i Fjärran Östern, ligger prisnivån något högre än vid
årsskiftet 19o4/5o. Den är dock fortfarande låg jämfört med under tidigare
haussepenoder. Detta kan delvis sättas i samband med det rikliga utbudet
1 vantan pa det internationella tennavtalets ratificering.

Prisutvecklingen för zink och bly har efter det starka prisfallet som följde
e tei Koreainflationen, varit betydligt lugnare än för de ovannämnda metalJerna.
En jamnt framskridande prisstegring kan konstateras för bly från
andra kvartalet 1953 och för zink från årsskiftet 1953/54. Prisuppgången
från dessa tidpunkter till mars 1955 uppgår till ca 20 procent för bly och
lo procent för zink. J

Naturgummiprhet, som tredubblades från mitten av 1950 till början av

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Diagram It 5. Produktion och priser för vissa råvaror 1950—1954

Index: 1950 = 100

Indtx Index

180 -

Qlunrnnium

170 -

- 90

l-v-i-i-i—i i-j-L.x i i I i u

1959. 1953 I95h 1950 1951 1952. 1953 1959

Idiom i ton -----partipris i Förenta staterna

— • — — partipris i Storcri tannisn

Källa: Monthly Bulletin of Statistics.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1951, sjönk till hösten 1952 till en lägre nivå än den som gällde före Koreakrisen.
Efter eu mindre, spekulativ prisuppgång vid slutet av det senare
året fortsatte priserna att sjunka till mitten av 1954. Under andra halvåret
detta år och de två första månaderna 1955 steg priserna åter — Londonnoteringarna
på kautschuk med ca 50 procent — för att därefter sjunka
med drygt 15 procent. Bakgrunden till de våldsamma prisfluktuationerna
utgöres delvis av den osäkerhet som har sin grund i konkurrensförhållandena
mellan syntetiskt gummi och naturgummi, men även av den politiska
spänningen i Fjärran östern där de viktigaste producentländerna för naturgummi
ligger. Prisuppgången 1954 anses sålunda till stor del bero på att
priserna på syntetiskt gummi väntades stiga i samband med de amerikanska
syntetgummitabrikernas övergång i privat ägo. Syntetgummipriserna blev
emellertid oförändrade samtidigt som en viss överflyttning av efterfrågan
från naturgummi till syntetisk kautschuk gjorde sig märkbar, vilket alltså
skulle förklara det senaste prisfallet.

Textilråvarornas priser ligger, efter den kraftiga inflationsutvecklingen i
samband med Koreakrisen, på en något lägre nivå än första halvåret 1950.
En relativt stabil prisnivå för bomull upprätthålles med hjälp av statliga
stödåtgärder i Förenta staterna. Dessa åtgärder syftar till alt förebygga det
prisfall som de stora amerikanska överskottslagren på bomull annars skulle
medföra. En ovanligt god skörd under den gångna säsongen gjorde att dessa
lager vid början av 1955 var större än vid samma tid i fjol, trots en minskning
av den odlade arealen. En ytterligare reduktion av arealen planeras
lill 1955. I motsats till förhållandena i Förenta staterna uppvisar skörderesultaten
i Brasilien eu mindre nedgång jämfört med förra säsongen. Förbrukningen
av ull i de viktigaste konsumentländerna beräknas ha minskat
med ca 10 procent frän 1953 till 1954 samtidigt som prisnivån sjönk med
omkring 15 procent. Ullpjroduktionen under innevarande produktionsår
tycks bli av ungefär samma omfattning som under föregående säsong. Prisrörelserna
under sista månaderna 1954 och början av 1955 uppvisar dock
en viss osäkerhet med omväxlande fasta och vikande tendenser.

Livsmedelsdryckerna står under 1954—1055 för de mest dramatiska prisfluktuationerna
på råvarumarknaderna. Kaffepriset förblev så gott som oförändrat
under den allmänna prisuppgången under Koreainflationen. Den
felslagna skörden 1953 tillsammans med den höjda konsumtionen utlöste
en viss lagerspekulation och snabbt stigande priser under 1954. Det med
60 procent höjda priset utlöste emellertid efter hand köpmotstånd bland
konsumenterna, inte minst i Förenta staterna och vid mitten av 1954 sänkte
Brasilien sin valutakurs för kaffe. Denna åtgärd tillsammans med en sänkning
av minimipriset på kaffe medförde ett prisfall på ca 20 procent. Prissänkningen
visade sig dock på litet längre sikt vara otillräcklig och vid
början av 1955 företogs cn ytterligare sänkning med ca 15 procent. Härefter
har kaffenoteringen i New York varit fastare. Trots detla råder oro bland
kaffeodlarna och olika prisstabiliserande åtgärder övervägs i de syd- och
mellanamerikanska producentländerna. Prisutvecklingen för kakao sedan
1950 följer i stort sett samma linjer som ovan skisserats för kaffe. Prisstegringen
under 1953 och första halvåret 1954 pågick för kakao något
långsammare och över en längre tidsperiod än för kaffe och uppgick till inte
mindre än 100 procent. Ett kraftigt prisfall inträffade även för kakao vid
mitten av 1954, varefter följde en period med fluktuerande priser. Efter
ytterligare en stark prisnedgång i februari—mars 1955 låg kakaopriset vid
månadsskiftet mars/april på ungefär samma nivå som under sommaren
1953. Även te priset uppvisar under februari—mars 1955 en kraftig nedgång,
men tycks sedan ha stabiliserat sig. Prisnedgången för te kan delvis för -

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

klaras med konsumenternas köpmotstånd vid en alltför hög prisnivå, delvis
med det goda skördeutfallet under den gångna säsongen.

Världshandeln med vete uppvisar under första hälften av det pågående
produktionsåret en betydande uppgång. Den ökade handeln bör ses mot
bakgrunden av den dåliga skörden både i Västeuropa och Kanada samt översvämningsskadorna
i Indien. Trots stegrad export kvarstår besvärliga överskottsproblem,
i synnerhet för Förenta staternas del, i vilket land lagerökningen
även under innevarande produktionsår fortsätter. I Kanada är
detta problem inte längre lika svårbemästrat, dels på grund av det dåliga
skördeutfallet, dels tack vare exportökningen. För de fyra största veteexportörerna
— Förenta staterna, Kanada, Australien och Argentina — tycks totalt
en viss minskning av överskotten under 1955 kunna väntas. Dessa lager
är dock alltjämt så stora att eventuella ändringar av prispolitiken inom
ramen för det internationella veteavtalet väntas bli den kritiska frågan vid
den vetekonferens som i sommar skall ta ställning till om och i vilka former
veteavtalet skall förlängas.

Skildringen av råvaruprisernas utveckling har i den tidigare framställningen
utgått från prisnoteringar. Dessa skiljer sig emellertid från de faktiskt
betalade genomsnittsprisen både genom att förändringar registreras i
noteringarna innan de ännu påverkat den faktiska prisnivån, och genom att
de kvantiteter som omsätts vid de noterade priserna ofta är marginella. Den
stegring i metallpriserna som framkommer i noteringarna i diagram 2, synes
dock ganska väl motsvara de faktiska prishöjningarna att döma av
priserna på i Storbritannien importerade metaller som mellan första och
sista kvartalet 1954 stigit med 18 procent.

Genom att prisförändringarna varit olika för olika varor har de råvaruproducerande
länderna påverkats i varierande grad. Australien och Nya Zeeland
har haft sjunkande exportinkomster till följd av sänkta ullpriser. Också
andra sterlingråvaror såsom kautschuk, te och kakao har fallit under
det senaste halvåret men ligger alltjämt på en nivå som är högre än genomsnittet
för förra året. Medan Brasilien, Colombia, Uruguay och Argentina
såsom exportörer av kaffe, kött, spannmål och ull mött sjunkande priser,
har utvecklingen gynnat metallproducerande länder såsom Bolivia, Chile
och Peru, och vissa västeuropeiska besittningar. För de västeuropeiska länderna
åter har utvecklingen medfört en viss försämring i bytesförhållandena
under 1954 (se tabell 24) som är eu följd inte bara av råvaruprisernas
förändringar utan också av de under större delen av 1954 sjunkande priserna
på manufakturerade varor.

Den interna prisutvecklingen i de västeuropeiska länderna under 1954
kännetecknades av i stort sett stabila partipriser. De tidigare berörda prisstegringarna
på råvaror återspeglas också i partiprisindex. Däremot var priserna
både på icke-varaktiga konsumtionsvaror och på kapitalvaror samt
varaktiga konsumtionsvaror svagt fallande under året. Först mot slutet av
året började produktionsökningen nå gränserna för fullt kapacitetsutnyttjande
inom kapitalvaruproduktionen. EU visst tryck uppåt på priserna för
dessa färdigvaror kommer också från höjda priser på metaller, trävaror
och stål. Den lönestegring som förekom mellan 1953 och 1954 och som i de

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell Is 24. Prisutvecklingen i vissa länder december 1953—februari 1955

Förändringar i procent

	Importpriser	Exportpriser	Partipriser	Konsumtions- priser
	dec. 53—	juni 54-	dec. 53—	juni 54—	dec. 53—	juni 54—	dec. 53-	juni 54—
	juni 54	nov. 54	juni 54	nov. 54	juni 54	febr. 55	juni 54	febr. 55
Belgien............	±0	-2,8	-4,2	+ 2,2	±0	‘+1,9	+1,8	-0,9
Danmark..........	‘-2,5	''+0	‘-3,6	2+ 5,7	+2,6	+0,9	7+1,7	*+1,7
Frankrike..........	‘+1,8	*-2,4	‘-1,4	>- 2,8	+0,8	-2,9	+ 1,2	+0,9
Italien.............	+5,1	>-1,9	-5,6	>- 2,0	+0,1	‘+1,7	+3,1	‘+0,5
Nederländerna......	+5,5	-5,2	+3,1	± o	+2,2	‘-0,7	+6,3	‘+1,7
Norge.............	+0,8	-6,1	-9,2	+ 9,2	+2,3	-1,5	+3,1	+0,7
Storbritannien......	+1,0	*+5,0	±0	‘+ 1,0	+2,0	+1,7	+1,6	+2,4
Västtyskland.......	±0	>±0	-2,5	0,8	±0	+1,7	+0,9	‘+1,9
Förenta staterna . . .	+4,7	‘-1,0	±0	0,5	-0,1	+0,4	+0,2	•-0,7
Sverige ............	‘+2,8	>-0,7	‘-0,3	>± 0	+0,7	+1,3	+1,6	-0,8

Anm. »Import-* och »exportpriser* avser handelsstatistikens enhetsvärden.

1 4 kvart. 1953—2 kvart. 1954. — » 2 kvart__4 kvart. 1954.

> Juni—okt. 1954. — ‘ Juni 1954—febr. 1955.

* Juni—dec. 1954. — « Juni 1954—jan. 1955.

7 Jan.—juli 1954. — » Juli 1954—jan. 1955.

Källor: Monthly Bulletin of Statistics, Monthly Digest of Statistics, Statistiske Efterretninger,
International Financial Statistics, Survey of Current Business, OEEG Statistical
Bulletins, General Statistics och konjunkturinsttutets beräkningar.

viktigare industriländerna varierade mellan 2 och 5 procent, förefaller i
genomsnitt inte ha överstigit produktivitetsökningen. Hållpunkter saknas
ännu att bedöma löneökningarnas storlek och effekt under 1955, men starkare
lönerörelser än under 1954 är i gång i bl. a. England och Frankrike.

Konsumtionspriserna slutligen steg ganska allmänt under 1954 och mer
än som motsvarar ökningarna av partipriserna. Huvudparten av denna stegring
kan hänföras till stegrade livsmedelspriser som delvis beror på höjda
importpriser (kaffe, kako) och delvis -— såsom i England och Norge — på
avveckling av ransoneringar och subventioner. En annan viktig orsak till
höjda levnadskostnader är stegringen i bostadsposten genom höjda hyror i
de äldre lägenheterna, som successivt är under genomförande i de flesta
länder. Snabbast skedde detta under fjolåret i Holland, där hyresstegringen
uppgick till 20 procent i genomsnitt. Däremot var priserna på industriella
konsumtionsvaror i stort sett stabila eller något fallande. Mot slutet av året
synes dessa priser ha blivit något fastare dock med undantag för textil- och
lädervaror för vilka produktionskapaciteten ännu inte är fullt utnyttjad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

65

It 5. Kapitalvaruindustrin i Västeuropa

A. Verkstadsindustrin

Den västeuropeiska verkstadsproduktionen har totalt sett stigit oavbrutet
under hela efterkrigstiden. I alla viktigare producentländer utom Västtyskland
och Italien var produktionen redan 1948 inte oväsentligt högre än omedelbart
före kriget (se tabell 25). Den fortsatta expansionen har varit särskilt
markerad i Västtyskland, där produktionen dock först 1951 passerade
1938 års nivå. Ännu fram till 1954 synes den västtyska verkstadsproduktionen
i relation till 1938 ha stigit mindre än genomsnittligt för övriga västeuropeiska
länder.

Av den västeuropeiska produktionen av verkstadsprodukter avsattes 1951
(enligt en beräkning av europakommissionen) i runt tal 80 procent på de
västeuropeiska marknaderna — varav 10—15 procent gick i inbördes handelsutbyte
de västeuropeiska länderna emellan. Närmare 20 procent exporterades
till utomeuropeiska marknader eller till Östeuropa. I jämförelse
med förkrigstiden innebär detta, att det västeuropeiska handelsutbytet, liksom
även exporten till länder utanför Västeuropa, ökat avsevärt mera än
produktionen.

Storbritannien, som är Västeuropas största producent av verkstadspro -

Tabell I: 25. Förändringar i verkstadsindustrins produktionsvolym inom vissa västeuropeiska

länder 1938—1954

Procent

	1938—48	1938—51	1938—54*	1951—54*
Österrike.........................	- 2	-122	+137	+ 7
Belgien...........................	+26	+ 35	+ 31	- 3
Danmark.........................	+45	+ 88	+106	+ 9
Frankrike.........................	+20	+ 49	+ 62	+ 8
Västtyskland......................	-60	+ 19	+ 59	+34
Italien............................	- 8	+ 28	+ 65	+29
Nederländerna.....................	+22	+ 71	+122	+30
Sverige...........................	+65	+ 95	*+100	*+ 2
Schweiz...........................	+39	+ 39	. .
Storbritannien.....................	+51	+ 87	+109	+ 12
Övriga länder»....................	-53	- 33	- 16	+25
Totalt	+ 2	+ 48	+ 73	+17

Källa: Europakommissionen, utom vad beträffar Sverige (jfr not 2 s. 78).
i Uppgifterna för 1954 hänför sig till de tre första kvartalen.

« Siffran för produktionsutvecklingen 1953—1954 bygger på uppgifter rörande sysselsättningsutvecklingen
och en uppskattning av stoleksordningen av produktivitetsutvecklingen.

» Finland, Västberlin, Grekland, Irland och Norge.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 26. Vissa länders andel i den totala västeuropeiska verkstadsproduktionen 1938—1954

Procent

	1938	1948	1951	1953	19541
Österrike..............	1,2	1,2	1,8	1,6	1,6
Belgien................	2,8	3,5	2,6	2,3	2,2
Danmark..............	1,4	2,0	1,8	1,6	1,7
Frankrike..............	15,9	18,9	16,1	15,5	14,9
Västtyskland...........	29,0	11,4	23,4	25,4	26,7
Italien.................	5,6	5,1	4,9	5,6	5,4
Nederländerna.........	2,7	3,2	3,1	3,5	3,4
Sverige................	4,0	6,5	5,3	4,8	4,6
Schweiz................	2,0	2,8	1,9
Storbritannien.........	28,4	42,2	36,0	34,7	34,3
Övriga länder..........	7,0	3,2	3,1	2 5,0	2 5,2
Totalt	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

Källa: Europakommissionen, utom vad beträffar Sverige (jfr not 2, s. 78).

Anm. Beräkningarna avspeglar förskjutningarna i andelarna räknade i 1951 års priser.

1 Bygger på statistik för de tre första kvartaien.

2 Inklusive Schweiz.

dukter, svarar för i runt tal en tredjedel av den totala västeuropeiska produktionen
(se tabell 26). Genom den starka expansionen i Västtyskland och
den avsevärt långsammare produktionsstegringen i Storbritannien har Storbritanniens
försprång framför Västtyskland dock successivt minskat de senaste
åren. Storbritannien är även den största exportören. Dess export av
verkstadsprodukter, som ungefär tredubblats sedan före kriget, uppgick 1954
till 35—40 procent av hela Västeuropas. Av Storbritanniens export avsattes
25 procent på den västeuropeiska marknaden, medan ca 40 procent gick till
det yttre sterlingområdet.

Västtysklands export överskred, liksom dess produktion, 1938 års nivå
först 1951. Därefter har den ökat kraftigt och torde 1954 ha varit ungefär
dubbelt så stor som 1938. För Västtysklands verkstadsindustri spelar exporten
en relativt sett större roll än för Storbritanniens. I Västtyskland exporterades
sålunda 1954 omkring 40 procent av produktionen, i Storbritannien
knappt 30 procent. Den västtyska exporten av verkstadsprodukter är
vidare i högre grad än den brittiska inriktad på den västeuropeiska marknaden,
där närmare 60 procent avsättes. Bland de utomeuropeiska marknaderna
spelar Sydamerika en förhållandevis betydande roll.

I Frankrike motsvarade exporten av verkstadsprodukter 1954 i runt tal
15 procent av produktionen. Ungefär hälften härav avsättes i de franska
kolonierna och en fjärdedel på den västeuropeiska marknaden. Även för den
italienska verkstadsindustrin är exporten av förhållandevis underordnad
betydelse, medan den för vissa andra mindre producentländer, såsom Sverige,
Nederländerna, Belgien och Danmark, spelar en relativt sett väsentligt
större roll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

67

Importen av verkstadsprodukter till de västeuropeiska länderna från
marknader utanför Västeuropa är totalt sett tämligen obetydlig. Den motsvarar
knappt 5 procent av tillförseln till de västeuropeiska marknaderna,
medan det inbördes handelsutbytet är av storleksordningen 15 procent. I de
två största producentländerna, Storbritannien och Västtyskland, spelar importen
kvantitativt sett en helt underordnad roll. Även i Frankrike och
Italien motsvarar importen en ganska liten del av förbrukningen. I vissa av
de mindre länderna svarar importen däremot för en betydande del av tillförseln,
t. ex. i Sverige för omkring 40 procent, i Nederländerna och Danmark
för mer än hälften och i Belgien för nära tre fjärdedelar. Som nämnts,
är även exporten från dessa mindre länder relativt sett mera omfattande än
för de större producentländerna. Dock föreligger för samtliga här nämnda
mindre produktionsländer ett importöverskott av verkstadsprodukter, medan
Storbritannien, Västtyskland och Frankrike har exportöverskott.

K on junkturutvecklingen 1950—1954

Till följd av den starkt ökade efterfrågan på verkstadsprodukter steg orderstockarna
inom den västeuropeiska verkstadsindustrin under senare
hälften av 1950. Orderstockarna torde i allmänhet ha fortsatt att växa
under hela 1951. Nybeställningarna visade dock redan under 1951 tecken till

Tabell I: 27. Värdet av orderingång och orderstock i verkstadsindustrin i vissa
västeuropeiska länder 1950—1954

Index: hela perioden = 100

	1950	1951	1952	1953	1954
	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret
Västtyskland
Orderingång........			82	82	109	101	100	105	124	120
Leveranser.........			77	85	102	104	107	109	116	121
Belgien
Orderingång........	72	81	133	116	134	91	92	82	99	103
Leveranser .........	82	87	105	no	109	107	100	104	97	104
Storbritannien........ Orderingång........			154	115	99	79	74	80	100	131
Leveranser.......,.			78	83	104	123	116	106	108	99
Nederländerna 1
Orderstock.........				94	94	98	100	107	100
Sverige 2
Orderstock.........	108	112	116	120	in	100	81	78	76	77
Finland 1
Orderstock.........			108	104	98	96	99	94	84

Källa: Europakommissionen, Economic Survey of Europé in 1954.

1 Avser slutet av perioden.

2 Avser mitten av perioden.

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram I: 6. Produktionsvolymen inom verkstadsindustrin i vissa Västeuropeiska

länder 1949—1954

Index: 1949 = 100

Frankrike

anmen

I9k9 1950 1951 1952 1953 1954 1949 1950 1951 1952 1953

Källa: Europakommissionen, utom för Sverige (jfr not 2, s. 78).

att minska, "vilket kan utläsas av i tabell 27 återgivna sporadiska data rörande
orderingång, leveranser och orderstockar inom verkstadsindustrin i
vissa västeuropeiska länder. Produktionen av verkstadsprodukter steg i praktiskt
taget alla västeuropeiska länder från 1950 till 1952. Tack vare de betydande
orderstockarna påverkades den inte omedelbart av minskningen i
beställningarna. Tämligen allmänt började produktionen dock visa tecken
till att sjunka under 1952. I vissa länder, bl. a. i Sverige, var minskningen
till en början förhållandevis långsam men accentuerades mot slutet av året,
då orderstockarna började bli otillräckliga. I allmänhet pågick produktionsminskningen
under ett år fram till mitten av 1953, då produktionen i de
flesta länder åter började stiga.

Såväl nedgången som återhämtningen av verkstadsproduktionen var olika

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

i olika länder både vad beträffar tidslokalisering och omfattning. Vad Västtyskland
beträffar var det knappast fråga om någon nedgång, utan avmattningen
visade sig i form av att takten i produktionsökningen var lägre under
1952 och 1953 än tidigare. Inte heller i Nederländerna eller Italien var det
fråga om någon nämnvärd produktionsnedgång. I Storbritannien var produktionsminskningen
av storleksordningen 5—10 procent och vid återhämtningen
uppnåddes den tidigare produktionstoppen redan i början av 1953.

I Frankrike däremot föll produktionen mycket markant — närmare 20 procent
— från tredje kvartalet 1952 och ett år framåt. Denna produktionsminskning
hade inte fullt återhämtats förrän under fjärde kvartalet 1954. I
Belgien märktes produktionsnedgången något tidigare än i andra länder —
redan under andra halvåret 1951 — och synes ha pågått under en längre
tid än i andra länder. Även i Sverige föll produktionen förhållandevis mycket,
och återhämtningen har knappast förrän mot slutet av 1954 fört upp den i
nivå med den tidigare toppen 1952.

En närmare diskussion av orsakerna till dessa skillnader i utvecklingen
i olika västeuropeiska länder förutsätter en belysning såväl av den inhemska
efterfrågeutvecklingen som av utrikeshandelns betydelse i förloppet.
Vid tolkningen måste dessutom hänsyn tas till olikheter länderna emellan,
vad beträffar sådana faktorer som graden av produktionsåterhämtning efter
kriget, tillgången på arbetskraft, produktionens inriktning på olika slag
av verkstadsprodukter, exportens länderinriktning, den förda ekonomiska
politiken, det relativa konkurrensläget m. m. Det är inte här möjligt att
systematiskt genomföra en sådan analys, därtill är den tillgängliga statistiken
alltför ofullständig och svårtolkad. Följande mera skissartade framställning
bygger dock, utom på här redovisade data, även på vissa av Europakommissionen
endast i diagramform redovisade uppgifter rörande importens
och exportens betydelse 1938, 1948 och 1950—1954 i olika västeuropeiska
länder.1

Såväl hemmamarknadens som exportens inflytande på utvecklingen har
varit väsentligt olika i olika länder. I Italien, Storbritannien och Frankrike
synes produktionen för hemmamarknaden ha stigit år från år under perioden
1950—1954, i Storbritannien och Frankrike dock med en viss dämpning
av utvecklingstakten under 1951—1953. Också i Västtyskland var hemmamarknadsförbrukningen
väsentligt större 1954 än 1950, men sjönk temporärt
1953. I samtliga dessa fyra länder spelar importen en förhållandevis
liten roll. I Nederländerna synes produktionen för hemmamarknaden ha
undergått förhållandevis små variationer; importen har dock stigit markant
under 1954. Det är egentligen endast i Belgien och i någon mån i Sverige
som produktionen för hemmamarknaden visat en mera betydande nedgång.
I Belgien sjönk den sålunda markant från 1950 till 1952 och den senare
uppgången har inte kunnat föra upp den till 1950 års nivå. I Sverige sjönk
hemmamarknadsproduktionen under 1952 och 1953; under 1954 har emeller 1

Economic Survey of Europé Since the War, Genfcve 1953, och Economic Survey of Europé
in 1954, Genéve 1955.

!) Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell It 28. BruttoinTesteringar i maskiner, apparater och transportmedel inom industrin
i vissa västeuropeiska länder 1958—1954

Index: 1950 = 100

	1951	1952	1953	1954
Frankrike 1..........................	no	80	80
Västtyskland........................	no	115	121	*131
Italien..............................	in	120	117
Nederländerna.......................	97	93	101
Sverige8 ...........................	91	80	75	97
Storbritannien.......................	105	100	103

Källa: Europakommissionen, Economic Survey of Europé in 1954, utom vad beträffar
Sverige.

1 Uppskattad av Europakommissionen.

2 Första halvåret.

3 Enligt senast föreliggande investeringsberäkningar.

tid skett en återhämtning. I Belgien synes denna utveckling ha gått hand
i hand med en stigande import. I Sverige synes däremot importens andel
i den inhemska förbrukningen ha varit i stort sett densamma under hela
perioden 1950—1954, möjligtvis med någon ökning under 1954.

Bakgrunden till konjunkturuppsvinget i verkstadsindustrin från 1950
till 1951 är främst att söka i den starka ökning av investeringsviljan som
inträffade under denna period. Tabell 28 visar att industrins investeringar
i maskiner o. dyl. från 1950 till 1951 steg i samtliga i tabellen medtagna
länder utom Sverige och Nederländerna. Under 1952 sjönk dock industrins
investeringar i maskiner även i Storbritannien och Frankrike samt 1953
även i Italien. Endast i Västtyskland fortsatte maskininvesteringarna att
öka under hela perioden. 1953 kunde en viss återhämtning konstateras i
Nederländerna och Storbritannien. Under 1954 inträffade ett allmänt uppsving
och i flertalet länder torde industrins investeringar i maskiner ha
stigit. I Sverige beräknas de dock ännu ha varit några procent lägre än
1950, räknat i fasta priser.

Dessa data ger en del av förklaringen till olikheterna länderna emellan,
exempelvis å ena sidan den starka expansionen av den inhemska efterfrågan
i Västtyskland och Italien och å andra sidan stagnationen i Nederländerna
(fram till 1953) och i Sverige, liksom till den mellanställning i utvecklingshänseende
som Storbritannien intar. Sämst är överensstämmelsen
mellan investeringsutvecklingen inom industrin och den totala inhemska
efterfrågan för Frankrikes del.

Även om industrins investeringar i verkstadsprodukter föll, i Sverige från
1950, i Frankrike och Storbritannien från 1951 samt i Italien från 1952,
steg dock den totala tillförseln i de tre sistnämnda länderna, medan den i
Sverige föll endast obetydligt. Detta kan till en del tillskrivas den samtidigt
pågående expansionen av rustningsutgifterna. ökningen av dessa kom

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 29. Förändringar i exportvolymen av verkstadsprodukter i vissa västeuropeiska

länder 1950—1954

Procent

	Belgien- Luxem-	Frank- rike	Väst- tysk-	Ita- lien	Neder- län-	Sverige	Schweiz	Stor- britan-
	burg	land	derna			nien
1950—1951..............		+26	+67			+13	+16	+ 4
1951—1952 ............		— 4	+32 + 8			- 2	+ 3 + 4	+ 3 - 8
1952—1953 ............	_7	-12	+ 5	+34	-17
3 första kvartalen
1953—1954 ..........		+ 10 + 2	+17 +44			+ 13 +33	+ 8 +14	+ 7 +28
1 kv. 1951—1 kv. 1952.
2 kv. 1951—2 kv. 1952.		+ 2	+34			± o	- 5	+ 2
3 kv. 1951—3 kv. 1952.		-12	+22			-17	+ 2	- 8
4 kv. 1951—4 kv. 1952.		- 7	+31			-16	+ 2	- 6
1 kv. 1952—1 kv. 1953.	I"8	-13	+ 1	± o	+24	-29	+ ö	-17
2 kv. 1952—2 kv. 1953.	-13	+13	-29	+ 3	- 7
3 kv. 1952—3 kv. 1953. 4 kv. 1952—4 kv. 1953 .	}"6	-19 - 4	+ 8 + 9	+10	+43	- 1 - 5	+ 6 + 5	- 7 - 3
1 kv. 1953—1 kv. 1954.	l±o	+ 3	+21	+18	+27	± 0	+ 3	+11
2 kv. 1953—2 kv. 1954.	+11	+10	+37	+ 8	+ 5
3 kv. 1953—3 kv. 1954.		+17	+21			+ 4	+11	+ 6

Källa: Europakommissionen.

att kompensera nedgången i industriinvesteringarna. Av bejtydelse inte
minst för den ökade efterfrågan på verkstadsprodukter under 1954 har
även varit de växande inköpen av konsumtionskapitalvaror, särskilt bilar
(se tabell I: 11, s. 30).

Exporten av verkstadsprodukter minskade i många länder från 1952 till
1953. Särskilt markant var, som framgår av tabell 29, minskningen för
Sverige och Frankrike. Vad Storbritannien beträffar var exportnedgången
mindre omfattande. I Västtyskland och Nederländerna fortsatte exporten
att stiga utan avbrott och på de flesta marknader. För Västtyskland innebar
detta ett återerövrande av de genom kriget förlorade positionerna på
världsmarknaden. Västtysklands framträngande på världsmarknaden medförde
givetvis en förstärkning av avmattningstendenserna i övriga länder. I
själva verket torde den totala verkstadsproduktionen i Västeuropa aldrig ha
sjunkit under 1952—1953; vad som inträffade var att ökningstakten minskade
temporärt.

Från första halvåret 1952 till första halvåret 1953 sjönk exporten av
verkstadsprodukter från Västeuropa, enligt vad som framgår av tabell 30,
på den östeuropeiska och flertalet utomeuropeiska marknader utom den
nordamerikanska. Denna utveckling hänger, som framhållits i tidigare avsnitt
(se s. 47 f.), intimt samman med variationerna i råvaruländcrnas betalningssituation.
Denna förbättrades från 1950 till 1951 men försämrades

Tabell I: 30. Export av verkstadsprodukter från vissa västeuropeiska länder med fördelning på försäljningsområden 1952—1954

Miljoner dollar

Från ^^Till	Nordamerika	Sydamerika
1952	1953	1954	1952	1953	1954
l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret
Sverige.....................	9,1	7,6	9,2	7,9	10,3	10,2	30,5	14,0	12,8	21,8	16,8	22,5
Storbritannien...............	100,7	110,6	150,3	110,4	132,5		104,0	75,6	61,3	61,8	52,1
Västtyskland................	25,2	36,1	33,4	41,0	44,1		98,9	118,0	87,8	116,5	108,8
Belgien-Luxemburg..........	5,6	8,9	8,1	6,4	9,6		12,8	10,9	4,7	7,5	6,0
Frankrike...................	7,0	6,4	6,5	5,6	8,4		31,1	30,0	37,8	37,2	39,3
Italien......................	13,1	13,4	12,9	11,1	9,7		26,5	17,3	22,5	28,3	27,0
Nederländerna...............	3,8	4,7	5,5	9,9	7,8		12,3	16,2	20,3	21,8	23,8
Schweiz.....................	8,1	9,4	12,2	11,5	10,8		16,9	12,5	10,5	12,6	10,9
Summa	172,6	197,1	238,1	203,8	233,2		333,0	294,5	257,7	307,5	284,7
	Utomeuropeiska sterlingområdet +
		västeuropeiska besittningar
	1952	1953	1954	1952	1953	1954
	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret
Sverige......................	16,5	14,0	12,6	13,4	15,1	16,3	25,4	23,4	10,6	13,1	8,3	9,1
Storbritannien...............	834,7	603,8	749,9	729,4	793,5		10,0	7,2	6,4	12,0	7,5
Västtyskland................	73,3	79,4	84,7	120,5	112,4		8,3	10,5	7,0	9,2	11,4
Belgien-Luxemburg...........	54,5	46,9	43,1	50,1	54,2		2,6	1,8	3,0	8,3	3,6
Frankrike...................	262,7	207,2	203,4	181,4	222,7		6,7	6,3	4,6	3,2	4,4
Italien......................	12,6	12,0	13,7	12,7	17,6		11,4	7.9	6,4	7,7	8,3
Nederländerna...............	18,3	17,0	19,3	17,1	23,1		1,2	0,7	0,7	0,3	0,3
Schweiz.....................	11,8	12,2	12,8	14,2	11,4		10,3	6,3	7,4	5,3	3,1
Summa	1284,4	992,6	1139,5	1138,8	1 250,0		75,9	64,1	46,1	59,1	46,9

Exklusive Finland och Jugoslavien.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	Västeuropa1	Övriga världen
\	1952	1953	1954	1952	1953	1954
Från xxm	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret	halvåret
Sverige....................*	66,6	66,2	64,2	68,3	72,6	77,4	30,3	23,6	24,1	23,4	22,6	29,6
Storbritannien...............	375,3	277,8	375,6	317,6	385,8		152,9	97,9	122,3	114,5	125,1
Västtyskland................	459,4	506,1	502,8	538,0	592,0		103,7	133,9	126,5	143,3	142,0
Belgien-Luxemburg..........	64,8	62,2	62,3	62,0	66,8		19,6	19,9	16,7	13,5	12,5
Frankrike...................	95,9	89,1	87,2	82,4	102,5		42,9	44,5	41,1	40,8	42,4
Italien......................	64,8	67,4	62,3	57,0	64,9		27,4	29,0	29,1	28,4	28,7
Nederländerna...............	59,7	62,2	72,3	74,8	84,9		32,1	27,5	26,2	26,7	26,4
Schweiz.....................	78,7	87,3	84,4	87,6	89,3		10,8	22,9	19,7	21,2	20,5
Summa	1265,2	1 218,3	1 311,1	1287,7	1458,8		419,7	399,2	405,7	411,8	420,2
	Totalt
	1952	1953	1954
	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halvåret	halvåret	halvåret
Sverige.....................	178,4	148,8	133,5	147,8	145,7	165,1
Storbritannien...............	1 577,6	1172,9	1 465,8	1 345,8	1 496,6
Västtyskland................	768,8	883,9	842,2	968,6	1010,7
Belgien-Luxemburg..........	159,8	150,5	137,9	147,9	152,5
Frankrike...................	446,4	383,5	380,6	350,6	419,7
Italien......................	155,8	147,0	146,8	145,2	156,2
Nederländerna...............	127,4	128,2	144,3	150,5	166,3
Schweiz.....................	136,7	150,8	147,1	152,3	146,0
Summa	3 550,9	3165,6	3 398,2	3 408,7	3 693,7

Källa: OEEC Statistical Bulletins, Foreign Trade, Series II.

Anm. Uppgifterna omfattar följande grupper i Standard International Trade Classification (SITC): 699 Manufactures of metals samt
7 Machinery and transport equipment utom 735 Ships and boats.
i Inkl. Finland och Jugoslavien.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 31* Vissa västeuropeiska länders relativa andel av verkstadsexporten till olika försäljningsområden 1952—1954

Procent av den sammanlagda exporten för de redovisade länderna

Från\ \^Till	Nordamerika	Sydamerika
1952	1953	1953 l:a halvåre:t	1954 l:a halvåret	1952	1953	1953 l:a halvåret	1954 l:a halvåret
Sverige.......................	4,5	3,9	3,9	4,4	7,1	6,1	4,9	5,9
Storbritannien.................	57,2	59,0	63,1	56,8	28,6	21,8	23,8	18,3
Västtyskland..................	16,6	16,8	14,0	18,9	34,6	36,1	34,1	38,2
Belgien-Luxemburg............	3,9	3,3	3,4	4,1	3,8	2,2	1,8	2,1
Frankrike.....................	3,6	2,7	2,8	3,6	9,7	13,3	14,7	13,8
Italien........................	7,2	5,4	5,4	4,2	7,0	9,0	8,7	9,5
Nederländerna.................	2,3	3,5	2,3	3,4	4,5	7,4	7,9	8,4
Schweiz.......................	4,7	5,4	5,1	4,6	4,7	4,1	4,1	3,8
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0
	Utomeuropeiska sterlingområdet +
	västeuropeiska besittningar		O S t 6 U l o p a
			1953	1954			1953	1954
	1952	1953	l:a	l:a	1952	1953	l:a	l:a
			halvåret	halvåret			halvåret	halvåret
Sverige........................	1,3	1,1	1,1	1,2	34,8	22,5	23,0	17,7
Storbritannien.................	63,2	64,9	65,8	63,5	12,3	17,5	13,9	16,0
Västtyskland..................	6,7	9,0	7,4	9,0	13,4	15,4	15,2	24,3
Belgien-Luxemburg.............	4,5	4,1	3,8	4,4	3,1	10,7	6,5	7,7
Frankrike.....................	20,6	16,9	17,8	17,8	9,3	7,4	10,0	9,4
Italien........................	1,0	1,2	1,2	1,4	13,8	13,4	13,9	17,7
Nederländerna.................	1,6	1,6	1,7	1,8	1,4	1,0	1,5	0,6
Schweiz.......................	1,1	1,2	1,2	0,9	11,9	12,1	16,0	6,6
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	Västeuropa		Övriga	världen
Från\			1953	1954			1953	1954
\ Till	1952	1953	l:a	l:a	1952	1953	l:a	l:a
			halvåret	halvåret			halvåret	halvåret
	5,3	5,1	4,9	5,0	6,6	5,8	5,9	5,4
Storbritannien.................	26,3	26,7	28,6	26,4	30,6	29,0	30,2	29,8
Västtyskland..................	38,9	40,0	38,3	40,6	29,0	32,9	31,1	33,8
Belgien-Luxemburg............	5,1	4,8	4,8	4,6	4,8	3,7	4,1	3,0
Frankrike.....................	7,5	6,5	6,7	7,0	10,7	10,1	10,1	10,0
Italien........................	5,3	4,6	4,8	4,5	6,9	7,0	7,2	6,8
Nederländerna.................	4,9	5,7	5,5	5,8	7,3	6,5	6,5	6,3
Schweiz.......................	6,7	6,6	6,4	6,1	4,1	5,0	4,9	4,9
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0
	Totalt
			1953	1954
	1952	1953	l:a	l:a
			halvåret	halvåret
Sverige.......................	4,9	4,1	3,9	3,9
Storbritannien.................	41,0	41,3	43,1	40,5
Västtyskland..................	24,6	26,6	24,8	27,4
Belgien-Luxemburg............	4,6	4,2	4,1	4,1
Frankrike.....................	12,4	10,8	11,2	11,4
Italien........................	4,5	4,3	4,3	4,2
Nederländerna.................	3,8	4,3	4,3	4,5
Schweiz.......................	4,2	4,4	4,3	4,0
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0

Källa: OEEC, Statistical Bulletins, Foreign Trade, Series II.
Anm. Beräkningarna bygger på uppgifterna i tabell 30.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 32. Export av verkstadsprodukter från vissa västeuropeiska länder med procentuell
fördelning på försäljningsområden 1952

. \ Till Från	Nord- amerika	Syd- amerika	Utomeuropeiska sterlingområdet + västeuropeiska besittningar	Öst- europa	Väst- europa	Övriga världen	Totalt
Sverige............	5,1	13,6	9,3	14,9	40,6	16,5	100,0
Storbritannien......	7,7	6,5	52,3	0,6	23,8	9,1	100,0
Västtyskland.......	3,7	T—( cd rH	9,2	1,2	58,4	14,4	100,0
Belgien-Luxemburg .	4,7	7,6	32,7	1,4	40,9	12,7	100,0
Frankrike..........	1,6	7,4	56,6	1,6	22,3	10,5	100,0
Italien.............	8,8	14,5	8,1	6,4	43,6	18,6	100,0
Nederländerna......	3,3	11,2	13,8	0,7	47,7	23,3	100,0
Schweiz............	6,1	10,3	8,4	5,8	57,8	11,6	100,0
Sammanlagd export
från ovanstående
länder ..........	5,5	9,3	33,9	2,1	37,0	12,2	100,0

Källa: OEEC, Statistical Bulletins, Foreign Trade, Series II.
Anm. Beräkningarna bygger på uppgifterna i tabell 30.

åter under 1952. På den östeuropeiska marknaden reducerades exporten
från 1951 till 1952 med mer än 50 procent. För Storbritannien liksom även
för Västtyskland var nedgången mycket markant — för båda länderna i
runt tal 70 procent. Detta synes ha varit den enda exportmarknad av betydelse,
där den västtyska exporten sjönk från 1951 till 1952. De flesta västeuropeiska
länders export till Östeuropa fortsatte att sjunka från 1952 till
1953. För Belgien och Storbritannien noterades dock någon återhämtning.

Även på den sydamerikanska marknaden sjönk exporten för praktiskt
taget alla här redovisade länder, utom Västtyskland, redan från 1951 till
1952. Nedgången fortsatte i de flesta fall under första halvåret 1953 då
även den tyska exporten synes ha gått tillbaka något. Den under senare år
starka utvidgningen av den tyska exporten på denna marknad har underlättats
av en omfattande kreditgivning.

På den nordamerikanska marknaden steg exporten från flertalet länder
såväl 1951—1952 som 1952—1953. Mot slutet av 1953 och under i varje fall
första hälften av 1954 inträffade emellertid en viss nedgång även på denna
marknad till följd av konjunkturavmattningen.

För samtliga i tabell 32 redovisade länder utom för Storbritannien och
Frankrike spelar den västeuropeiska marknaden den betydelsefullaste rollen.
Det inbördes västeuropeiska handelsutbytet med verkstadsprodukter
steg allmänt från 1951 till 1952. Även från 1952 till 1953 skedde en viss ökning
av detta inbördes handelsutbyte. Från första halvåret 1952 till samma
period 1953 var det endast den västtyska, den holländska och den schweiziska
exporten som steg. Under andra halvåret 1953 var även den svenska
och den brittiska exporten högre än ett år tidigare. Första halvåret 1954 var

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955 77

Tabell I: 33. Exportpriser för verkstadsprodukter i vissa västeuropeiska länder 1951—1954

Index: 1950 = 100

		Frankrike	Väst- tyskland	Schweiz	Sverige	Stor- britannien
1951	I...............	104		99	102	104
	II...............	109	114	98	105	108
	III...............	115	118	98	115	113
	IV...............	122	122	97	120	115
1952	I...............	127	125	95	120	119/1211
	II...............	133	128	97	123	125
	III...............	130	135	100	132	126
	IV...............	128	134	97	133	127
1953	I...............	128	137	99	130	126
	II...............	133	134	98	137	125
	III...............	.134	134	98	131	125
	IV...............	131	137	98	129	125
1954	I...............	134	138	97	130	125
	II...............	134	137	96	119	124
	III...............	130	136	97	132	125
	IV...............				127	126

Källa: Europakommissionen.

1 Fr. o. m. 1952 ny serie som täcker delvis andra varugrupper; 119 tillhör samma serie
som uppgifterna för 1951, 121 den för senare år angivna serien.

den i samtliga i tabell 30 redovisade länder högre än första halvåret 1953.

För Storbritannien spelar handeln med det yttre sterlingområdet och för
Frankrike handeln med kolonierna en väsentlig roll. Frankrikes export till
dessa områden sjönk successivt under 1952 och 1953, medan Storbritanniens
export efter en nedgång från första halvåret 1952 till första halvåret
1953 åter steg från andra halvåret 1953. Under första halvåret 1954 har såväl
den brittiska som den franska exporten på dessa marknader stigit.

Den allmänna ökning av exporten som ägt rum från 1953 till 1954 har
främst gått till den västeuropeiska marknaden. Även på den sydamerikanska
liksom de flesta utomeuropeiska marknader, utom den nordamerikanska,
noteras en uppgång till 1954. På den östeuropeiska marknaden är
återhämtningen förhållandevis obetydlig. Det allmänna exportuppsvinget
under 1954 gäller flertalet här diskuterade länder. Särskilt stark var ökningen
för Västtyskland.

De fem senaste årens konjunkturvariationer inom verkstadsindustrin bär
givetvis även avspeglats i prisutvecklingen. I tabell 33 har sammanställts
index över exportmedelpriser för verkstadsprodukter för vissa länder. Dessa
index återspeglar priserna på de under varje period faktiskt exporterade
varorna, vilka ofta kan ha beställts långt tidigare. Priserna synes enligt

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

dessa beräkningar inte ha uppnått sin högsta nivå förrän under 1953, då
beställningspriserna i allmänhet torde ha varit i sjunkande. På det hela taget
var exportpriserna oförändrade ungefär från mitten av 1952 till början av

1954. En viss ehuru förhållandevis obetydlig sänkning av exportpriserna
kan spåras under 1954. Prisutvecklingen har i de länder som ingår i tabell 33
med undantag för Schweiz, varit tämligen likartad. I Schweiz steg priserna
inte alls i förhållande till 1950, vilket till en del torde få tillskrivas det
faktum att Schweiz inte devalverade sin valuta 1949. Vidare kan anmärkas,
att prisstegringen från 1950 till 1953 synes ha varit något lägre i Storbritannien
än i Sverige, Frankrike och Västtyskland.

Utvecklingen i Sverige

Huvuddragen i konjunkturutvecklingen inom den svenska verkstadsindustrin
är desamma som ovan skisserats för Västeuropa i allmänhet. Enligt
Europakommissionens beräkningar1 skulle nedgången dock ha börjat något
tidigare i Sverige än i allmänhet i övriga länder. Den skulle också ha varit
mera markerad än i flertalet andra länder och återhämtningen långsammare.
De i diagram 6 sammanställda uppgifterna ger ett visst belägg för detta.
Det måste dock betonas att det statistiska underlaget för dylika jämförelser
är av mycket osäker karaktär.2 Enligt i tabell 26 återgivna uppskattningar
skulle Sveriges andel av verkstadsproduktionen i Västeuropa ha sjunkit från

6,5 procent 1948 till 4,6 procent 1954. Detta kan dock främst uppfattas som
resultatet av en återhämtning i andra länder av det försprång som Sverige
uppnådde under kriget och de första efterkrigsåren. Ännu 1954 synes den
svenska verkstadsproduktionen sedan 1938 ha ökat något mer än genomsnittet
för Västeuropa. Av de västeuropeiska länder vilkas verkstadsproduktion
är mer omfattande än Sveriges, har endast Storbritanniens (enligt
vad som framgår av tabell 25) ökat starkare. Däremot har verkstadsproduktionen
i flera av de mindre producentländerna ökat mer än i Sverige
sedan 1938. Det är bl. a. fallet i Österrike, Danmark och Nederländerna.

De senaste årens utveckling inom den svenska verkstadsindustrin ter sig
i korthet sålunda. Orderstockarna inom verkstadsindustrin, som fyllts på
under uppsvinget 1950—1951, undergick från slutet av 1951 eller i början
av 1952 en successiv minskning fram till vintern 1953 (se diagram I: 7).
Sysselsättningen visade inom vissa branscher tecken till att börja sjunka

1 Econoraic Survey of Europé in 1954.

2 I diagram 6 och tabellerna 25 och 26 återgives data rörande Sverige som skiljer sig från
dem som utnyttjats av Europakommissionen, då riktigheten av kommissionens uppgifter på
denna punkt kan ifrågasättas. I denna rapport återgivna uppgifter rörande produktionsutvecklingen
inom verkstadsindustrin bygger vad beträffar årsmedeltalen på kommerskollegii volymindexberäkningar
och vad beträffar utvecklingen 1953—1954 på uppgifter rörande sysselsättningsutvecklingen
och en uppskattning av storleksordningen av produktivitetsutvecklingen.
Kvartalsuppdelningen har erhållits med stöd av socialstyrelsens sysselsättningsstatissilc. Här
använda beräkningar ger en något fördelaktigare bild av den svenska utvecklingen än Europakommissionens
statistik.

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram Ii 7. Sysselsättning och orderstockar inom den svenska verkstadsindustrin

1949—1954

Index: 1949 = 100

•X Järn- och stålrnanufak i

Elektrotekmsk industri

Mekaniska verkstäder

Verkstadsindustrin, totalt

Skeppsvarv

-Sysselsättning

1999 1950 1951 1952 1953 1959 1955 1999 1950 1951 1952 1953 1959 1955

Index

100

95

90

85

100

80

60

105

100

95

100

80

60

Källor: Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik; uppgifterna säsongrensade inom konjunk turinstitutet.

Industriens utredningsinstituts orderstatistik.

redan under första halvåret 1952. Först under hösten 1952 och den följande
vintern reducerades dock sysselsättningen mera markant. Orderingången synes
ha varit som lägst kring årsskiftet 1952/53. Då denna visade tecken att
åter stiga, upphörde produktionen i stort sett att falla våren 1953. Från årsskiftet
1953/54 har den under inflytande av en fortsatt ökning av orderingången
stigit successivt. Antalet inom verkstadsindustrin sysselsatta arbetare
var dock i början av innevarande år fortfarande 4 procent lägre

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

äu i början av 1952, medan produktionen till följd av en förbättring av
produktiviteten kan beräknas ha passerat den tidigare toppnivån. Produktionsökningen
har hållit jämna steg med orderingången och någon nämnvärd
förändring av orderstockarnas omfattning har därför totalt sett icke kommit
till stånd från hösten 1953, enligt vad som framgår av nedanstående tablå,
som bygger på Industriens utredningsinstituts statistik:

Sept.

1951

Orderstock1 för
hemmamarknad .... 100

export............ 100

Totalt 100

1 Omfattar branscherna järn- och
och elektriska verkstäder.

Index: 1951 = 100

Mars	Sept.	Febr.	Sept.	Febr.	Aug.	Febr.
1952	1952	1953	1953	1954	1954	1955
94	84	68	66	63	63	59
82	65	50	42	42	45	51
91	79	63	60	58	58	57

metallmanufaktur, mekaniska verkstäder (med gjuterier)

Konjunkturnedgången var mera markerad vad beträffar exporten än på
hemmamarknaden. Detta framgår såväl av förskjutningarna i orderstocken
som av en direkt jämförelse mellan export- och produktionsutveckling. Exportvolymen
av verkstadsprodukter (exklusive transportmedel) sjönk med
15 procent från 1952 till 1953, medan produktionsvolymen enligt kommersltollegii
beräkningar minskade med endast 6 procent. Återhämtningen av
exporten under 1954 har också varit starkt markerad. Exportvolymen av
verkstadsprodukter beräknas ha varit närmare 15 procent högre 1954 än
1953, och stocken av exportorder har ökat långsamt. Exportproduktionen
synes trots detta ännu i början av innevarande år ha legat sämre till än
hemmamarknadsproduktionen i jämförelse med 1952. Enligt Industriens
utredningsinstituts beräkningar uppgick exportproduktionens andel (räknad
efter sysselsättningens fördelning och exkl. varven) i början av 1955 till
20,6 procent mot 22,4 procent i början av 1952. Exportorderstocken har också

Diagram It 8. Volym index för den svenska exporten av verkstadsprodukter

1949—1954

Säsongrensad index; 1949 = 100

ktrl sket

Jörn- och stålman
/~\ _ faktur f''

elektriska maskiner

1..I.I 11 l i.

IW 1950 1951 I95Ä 1955 1959 1955

1999 1950 1951 I95ä 1953 19591955"

Index

ISO

100

ISO

100

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

trots återhämtningen under det senaste året fallit mera i förhållande till
toppläget än stocken av hemmamarknadsorder.

Den minskade avsättningen och sjunkande produktionen var förknippad
med en betydande ökning av lagren inom verkstadsindustrin under 1952
(se tabell II: 12). Under 1953 och 1954 däremot sjönk lagren totalt sett. Nedgången
stannade dock vid 2 procent 1953 och 1 1/2 procent 1954 av det totala
lagervärdet. I dessa siffror ingår även lagren hos statliga och kommunala
verkstadsföretag. Enbart de privata företagens lager sjönk något starkare
under 1953 än de totala, eller med närmare 4 procent, medan de under
1954 endast sjönk med knappt 1 procent. Såväl 1953 som 1954 gällde
lagernedgången så gott som enbart lagren av råvaror och halvfabrikat medan
kvantiteten av varor i arbete ökade. Likaså steg färdigvarulagren under
1953 men var under 1954 ungefär oförändrade, enligt vad som framgår av
nedanstående tablå över lager och lagerförändringar inom verkstadsindustrin
(inkl. varven)1:

Hela verkstadsindustrin Preliminära ouppräknade tal

	Lagervärde	Förändring	Lagervärde	Förändring
	31/12 1953	under 1953	31/12 1954	under 1954
Samtliga varor .........	. . . 4 710	— 105	4 440	— 65
därav: Råvaror.......	.. . 1 070	— 158	930	— 63
Halvfabrikat . ..	. . . 1 330	— 5	1 200	— 35
Varor i arbete .	. .. 1 530	+ 37	1 530	+ 34
Färdigvaror . ..	780	+ 21	780	— 1

Minskningen av råvarulagren under 1953 var resultatet av en strävan
från företagens sida att förbättra likviditeten och att anpassa lagren till den
sänkta produktionen. Under 1954 torde en omsvängning i lagerutvecklingen
ha inträffat. Råvarulagren sjönk i början av året. De betraktades dock ännu
i mars 1954 av många företag som för stora och synes också ha fortsatt att
minska en tid. En i september företagen enkätundersökning visar att företagen
då började betrakta råvarulagren som för små. En ökning har därefter
sannolikt kommit till stånd och de betraktades i början av april i år
allmänt som lagom. — Färdigvarulagren fortsatte sannolikt alt stiga en bit in
på 1954 för att därefter falla. Även om variationerna kan antagas ha varit
förhållandevis små, har dock omsvängningen i marknadsläget och produktionsutvecklingen
medfört en förändring av företagens uppfattning om färdigvarulagrens
önskvärda storlek. I mars 1954 betraktades de sålunda ännu
på många håll som för stora, medan de i september allmänt ansågos vara för
små.

Framställningen ovan har gällt den svenska verkstadsindustrien i dess
helhet. Utvecklingen inom olika branscher har i stora drag följt ett likartat
mönster, med en krympning av orderstockarna följd av en nedgång i sysselsättningen
under 1952 och 1953 och en återhämtning under 1954. Vissa

1 Uppgifterna för 1953 är angivna i 1953 års priser och för 1954 i 1954 års priser. Siffrorna
för 1954 är preliminära och icke uppräknade till totalnivå och därför icke direkt jämförbara
med siffrorna för 1953.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

olikheter mellan branscherna kan dock utläsas ur diagram 7. Särskilt har
utvecklingen inom varvsindustrin, vilken i allmänhet icke beaktats i ovanstående
framställning, avvikit från utvecklingen inom övriga branscher. Orderingång
och orderstock reducerades visserligen även här markant under
1952. Tack vare orderstockens betydande omfattning kunde produktionen
dock i stort sett upprätthållas under 1953. Liksom inom verkstadsindustrin
i övrigt steg orderingången inom varven under 1954. Från slutet
av augusti 1954 till slutet av februari i år har varvens orderstockar ökat med
5 procent, ökningen ligger helt på exportorderna medan stocken av hemmamarknadsorder
minskat sedan i höstas.

Konjunkturbarometern för verkstadsindustrin

Konjunkturinstitutet har vid månadsskiftet mars/april inom verkstadsindustrin
företagit en enkätundersökning av typen konjunkturbarometer.1
Vissa preliminära resultat av denna skall här redovisas med den traditionella
uppdelningen på de tre branschgrupperna: järn- och metallmanufaktur,
mekaniska verkstäder och elektroteknisk industri.

Produktionsvolymen synes för samtliga dessa branscher ha stigit från
sista kvartalet 1954 till första kvartalet 1955. En fortsatt uppgång väntas för
andra kvartalet, ehuru möjligtvis av något mindre omfattning. Särskilt är
tendensen till förbättring påtaglig vad beträffar den elektrotekniska industrin,
mindre markerad är den för järn- och metallmanufaktur och mekaniska
verkstäder. Inom sistnämnda branscher räknar omkring 10 procent av företagen
t. o. m. med produktionsminskning under andra kvartalet.

Även orderingåengen har under första kvartalet 1955 tämligen allmänt
varit högre än under sista kvartalet 1954, räknat efter värde.2 Detta gäller
såväl hemmamarknaden som exportmarknaden. En viss fortsatt ökning av
orderingången väntas visserligen ännu på många håll. Antalet företag, som

1 I »Konjunkturläget hösten 1954» sid. 99—119 återfinnes en detaljerad redogörelse för
konjunkturbarometerns innebörd och utformning. Enkätmetoden har använts för textiloch
beklädnadsindustrin sedan hösten 1954. Föreliggande undersökning är den första för
verkstadsindustrin. Enkäten avser hela verkstadsindustrin utom skeppsbyggen och reparationsverkstäder.
Uppgifter har inhämtats från ett urval av omkring 350 företag. Undersökningen
ger dels en belysning av utvecklingen från sista kvartalet 1954 till första kvartalet
1955 (vad beträffar vissa frågor från den 1 januari till den 1 april 1955), dels en förhandsbedömning
av utvecklingen från första till andra kvartalet 1955 (resp. från den 1 april
till 1 juni). Företagen ombads att i sina svar bedöma utvecklingen i förhållande till vad
som kunde betecknas som normalt för säsongen. En mera utförlig redovisning av enkäten
återfinnes i bilaga B, vilken dock inte ingår i föreliggande upplaga av rapporten.

2 Enligt resultaten av en av Industriens utredningsinstitut en månad tidigare företagen
undersökning skulle orderingången (räknad i arbetstimmar) ha varit lägre under månaderna
december 1954—februari 1955 än under månaderna september—november 1954. Skillnaden
i resultat mellan de båda undersökningarna får sannolikt främst tillskrivas det faktum, att
Industriens utredningsinstituts uppgifter avser den faktiska orderingången medan de till
konjunkturbarometern insamlade uppgifterna skall vara korrigerade för säsongmässigc fluktuationer.
Denna skillnad bör ha förstärkts genom att december, med julhelgen, i Industriens
utredningsinstituts statistik tillhör den senare jämförelseperioden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

83

väntar en fortsatt ökning, är dock väsentligt färre än de som redovisar ökningar
från sista kvartalet 1954 till första kvartalet i år.

Utvecklingen av försäljningspriserna från sista kvartalet 1954 till första
kvartalet 1955 är något oenhetlig. Endast vad beträffar järn- och metallmanufaktur
föreligger en klar tendens till förbättring både på export och
hemmamarknad. För de mekaniska verkstädernas produkter synes priserna
snarast ha fortsatt att falla såväl på hemmamarknaden som på exporten.
Inom den elektrotekniska industrin synes försäljningspriserna ha varit i
stort sett oförändrade såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaderna.
För samtliga dessa branscher pekar förväntningarna för andra kvartalet
på en viss prisstegring på hemmamarknaden. Vad exportmarknaden beträffar
är prisläget svagare. En viss uppgång väntas dock för järn- och
metallmanufaktur och en stabilisering vad beträffar elektrotekniska produkter,
medan ett fortsatt prisfall väntas för de mekaniska verkstädernas
produkter.

Råvarulagren synes under första kvartalet 1955 ha totalt sett undergått
endast små förändringar, snarast i stigande riktning. Drygt 90 procent av
företagen betraktar råvarulagren som lagom, och någon nämnvärd ändring
av dem väntas inte inträffa under andra kvartalet.

Vad beträffar färdigvarulagren är tendenserna något annorlunda. Inom
den mekaniska verkstadsindustrin synes färdigvarulagren ha ökat under
första kvartalet, medan de under samma tid minskat inom järn- och metallmanufaktur
och den elektrotekniska industrin. Inom alla tre branscherna
betraktas färdigvarulagren ganska allmänt som för små. Trots detta räknar
man med en fortsatt minskning under andra kvartalet. Särskilt är detta
utpräglat inom de mekaniska verkstäderna, men en liknande tendens föreligger
även inom de två andra branscherna.

Slutsatserna av det ovanstående synes vara, att man för den närmaste
framtiden kan räkna med en viss fortsatt ökning inom verkstadsindustrin
såväl av orderingång som av produktion, ehuru möjligtvis i något långsammare
takt än tidigare.1 Man synes också kunna räkna med någon dragning
uppåt av priserna på hemmamarknaden och en tendens till stabilisering på
exportmarknaderna. Det faktum att färdigvarulagren av många företag bedömes
vara för små, är ett indicium på att produktionsstegringen släpar
efter något i förhållande till efterfrågeutvecklingen. På många håll räknar
man som följd härav med en ofrivillig lagerminskning. Att spänningen
mellan efterfrågestegringen och produktionsstegringen dock inte är betydande,
framgår dels av frånvaron av mera markerade prisstegrings tendenser,
dels av det faktum att orderstockarna inte visat någon nämnvärd tendens
att öka. Råvarutillgången synes dessutom vara god och någon önskan att
genom lagringsköp trygga den framtida tillförseln synes inle vara för handen.
Uppenbart är sålunda, att det inte är fråga om en expansion under
starkt efterfrågetryck utan en mera långsamt fortgående utveckling. Om en

1 Härvid har hänsyn icke kunnat tagas till verkningarna av de under april företagna
eller annonserade ekonomisk-politiska åtgärderna.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

nedgång i efterfrågan skulle inträffa — några tecken på delta föreligger
dock inte — skulle detta, med hänsyn till orderstockens relativt obetydliga
omfattning, tämligen omedelbart få konsekvenser för produktions- och sysselsättningsutvecklingen.

B. Järn- och stålindustrin

Storbritannien och Västtyskland svarar tillsammans för drygt hälften av
Västeuropas totala produktion av handelsfärdigt järn och stål. Storbritanniens
andel uppgick 1952 till 27 procent och Västtysklands till 24 procent.
Produktionen i Västtyskland var emellertid då, som framgår av tabell 34,
knappast uppe i nivå med 1937 års produktion och 10 å 15 procent lägre än
1938 års produktion.1 I Storbritannien däremot var produktionen 1952 i
runt tal 40 procent större än 1937. Först mot slutet av 1954 synes den totala
produktionen av handelsfärdigt järn och stål i Västtyskland ha överskridit
1938 års nivå. Både Västtysklands och Storbritanniens produktion avsättes,
enligt vad som framgår av tabell 35, till alldeles övervägande delen på hemmamarknaden.
Exporten uppgick 1952 i båda dessa länder till i runt tal 15
procent av produktionen. Samtidigt förekommer en viss import av handelsfärdigt
järn och stål. Såväl i Västtyskland som i Storbritannien är importen
mindre än exporten.

Frankrike är Västeuropas i storleksordning tredje stålproducent och svarade
år 1952 för 17 procent av Västeuropas produktion —- tillsammans med
Saar för 21 procent.2 Produktionen i Frankrike var då drygt 40 procent
högre än 1937, medan den i Saar ökat endast obetydligt i jämförelse med
1937 och sjunkit i förhållande till 1938. Vad Frankrike beträffar bör dock
framhållas att produktionen 1937 ännu var 16 procent lägre än 1929. I
Belgien—Luxemburg, som 1952 svarade för 13 procent av den västeuropeiska
produktionen av handelsfärdigt järn och stål, låg produktionen detta år ca
30 procent över 1937 års nivå. Även här gäller dock att produktionen 1937
var lägre än 1929 — 7 procent.

För Frankrike, men i synnerhet för Belgien—Luxemburg, spelar exporten
en väsentlig roll för järn- och stålindustrin, medan importen är av helt
underordnad betydelse (se tabell 35). I Frankrike tillsammans med Saar
uppgick exporten 1952 till närmare 25 procent av produktionen, och en
kraftig ökning ägde rum till 1953. I Belgien—Luxemburg motsvarade exporten
drygt 70 procent av produktionen 1952.

Av de återstående västeuropeiska producenterna är det endast Italien (med

1 År 1937 har valts som utgångspunkt för en jämförelse med efterkrigstiden, därför att 1937
i de flesta länder var det sista toppåret för järn- och stålproduktionen före kriget. I vissa länder
fortsatte produktionen dock att stiga från 1937 till 1938. Så var fallet i Saar, Västtyskland,
Italien-Trieste och Nederländerna, vilkas produktion 1938 uppgick till resp. 2 077, 13 500,
1 804 och 40 tusen ton.

2 Då Frankrike och Saar inte kan skiljas åt med avseende på den statistiska redovisningen
av utrikeshandeln, har de i denna framställning ofta behandlats som en enhet. Motsvarande
gäller Belgien och Luxemburg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

85

Tabell I: 34. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål i Västeuropa åren
1937, 1949 och 1952

	1 000 ton	Procentuell förändring
	1937	1949	1952	1937—	1949—	1937—
	1949	1952	1952
Belgien................	3 235	3 258	4126	+	8	+27	+	36
Luxemburg............	2 063	1815	2 490	—	12	+37	+	21
Frankrike..............	5 774	6 666	8 340	+	15	+25	+	44
Saar..................	1996	1233	2 015	—	38	+63	+	1
Västtyskland...........	12 500	6 976	12143	—	44	+74	—	3
Italien-Trieste..........	1746	1732	2 842	—	1	+64	+	63
Nederländerna.........	18	325	464	+1706	+43	+2 477
Summa	27 332	22 005	32 420	-	20	+47	+	18
Österrike..............	506	605	843	+	20	+39	+	67
Sverige................	744	984	1131	+	32	+15	+	52
Storbritannien.........	9 835	12 209	13 557	+	24	+11	+	38
Spanien...............	>171	442	583	+	159	+32	+	241
Övriga länder2.........	247	383	589	+	55	+54	+	139
Summa	38835	86628	49123	-	6	+34	+	26

Källa: Europakommissionen, Quartely Bulletin of Steel Statistics for Europé.

1 Se not nederst på sidan.

2 Danmark, Finland, Grekland, Norge och Schweiz.

Trieste), Sverige, Österrike och Spanien som 1952 kom upp till en produktion
av järn och stål omfattande mer än 1 procent av den sammanlagda
västeuropeiska produktionen. I samtliga dessa länder, med undantag för
Spanien,1 har produktionen sedan förkrigstiden stigit mer än i de större
producentländerna. Gemensamt för dessa medelstora producenter — fortfarande
bortsett från Spanien — är också att importen spelar en förhållandevis
betydande roll för den inhemska försörjningen med järn och stål, varierande
från 15 procent av förbrukningen i Italien till omkring 40 procent i
Sverige. Samtidigt förekommer en export som inte är av helt underordnad
betydelse, varierande från 5 procent av produktionen i Italien till 25 procent
i Österrike. I Spanien spelar utrikeshandeln en förhållandevis obetydlig
roll. Slutligen hör även Nederländerna nämnas i detta sammanhang. Visserligen
uppgick 1952 års produktion där inte till fullt en procent av den
samlade västeuropeiska, men genom den starka expansionen passerades denna
gräns mer än väl under 1953. För Nederländerna spelar importen av järn
och stål en mycket väsentlig roll. Den är där större än produktionen och
svarade 1952 för drygt 75 procent av tillförseln. i

i Till följd av det spanska inbördeskriget låg 1037 års produktion långt under förkrigsgenoinsnittet.
Uppgifterna i tabell 34 är därför inte representativa vad Spanien beträffar.

10 Ilihang till riksdagens protokoll 195.r>. t samt. Nr 190

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 35. Produktion, import, export och tillförsel av handelsfärdigt järn och stål i vissa

västeuropeiska länder 1949—1954

1 000 ton

					1952	1953	1954
	1949	1950	1951	1952	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
					halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-
					året	året	året	året	året	året1
Belgien-Luxemburg
Produktion.....	5 073	5141	6 653	6 616	3 405	3 217	2 989	2 726	2 926
Import........	61	104	103	94	47	45	76	139	100
Export........	3 557	3367	4 884	4 719	2 485	2 234	2175	2 039	2 096
Tillförsel	1577	1878	1877	1991	967	1028	890	826	930
Franrike-Saar
Produktion.....	7 899	8 007	9 506	10355	5154	5 204	5 057	4 425	4 664
Import........	182	no	131	88	(56)	29	56	104	177
Export........	1835	3 272	3 714	2 533	(1 265)	1296	1806	1576	1680
Tillförsel	6 246	4 845	5923	7910	3945	3937	3 307	2 953	3161
Västtyskland
Produktion.....	6 976	9131	10 646	12143	5 791	6 352	5 928	5 510	5 817
Import........	59	208	123	873	(127)	746	714	489	710
Export........	524	1768	2 076	1769	(993)	776	698	1150	1186
Tillförsel	6 511	7 571	8693	11247	4 925	6 322	5 944	4 849	5 341
Italien-Trieste
Produktion.....	1732	2 039	2 552	2 842	1439	1398	1318	1445	1608
Import........	314	588	486	499	205	294	304	344	370
Export........	159	121	no	132	61	71	76	86	62
Tillförsel	1887	2 506	2 928	3 209	1583	1621	1546	1703	1916
Nederländerna
Produktion.....	325	359	445	464	223	242	334	376	389
Import........	909	1127	1221	1038	(558)	480	591	648	695
Export........	81	190	197	152	(88)	64	105	175	179
Tillförsel	1153	1296	1469	1350	693	658	820	849	905
Summa kol- och
stålpoolens länder
Produktion.....	22 005	24 677	29807	32 420	16 012	16413	15 626	14 482	15 404
Nettoexport____	4 631	6581	8 917	6 713	3 899	2 847	3119	3 302	3151
Summa tillförsel	17 374	18 096	20 890	25 707	12113	13 566	12 507	11180	12 253
Sverige
Produktion.....	984	969	1025	1131	564	591	591	623	620
Import........	694	587	761	804	504	300	270	312	332
Export........	112	121	169	169	79	88	90	96	77
Tillförsel	1566	1435	1617	1766	989	803	771	839	875
Storbritannien
Produktion.....	12 209	12 868	13141	13 557	6 717	6 935	7 237	6 867	7 595
Import........	899	461	452	1554	758	798	526	407	228
Export........	1760	2 399	1948	1937	983	955	1012	1059	1078
Tillförsel	11348	10 930	11645	13 174	6 492	6 778	6 751	6 215	6 745	i

Källa: Europakommissionen, Quarterly Bulletin of Steel Statistics for Europé.

1 Uppgifter för andra halvåret 1954 har icke hunnit införas i föreliggande upplaga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

87

Den europeiska kol- och stålpoolen

Bildandet av den europeiska kol- och stålpoolen har varit av dominerande
betydelse för utvecklingen på detta område under de senaste åren. Poolen,
som tillkom på franskt initiativ, omfattar Belgien, Luxemburg, Frankrike,
Saar, Västtyskland, Italien med Trieste och Nederländerna. Dess — i
varje fall på kort sikt — väsentligaste uppgift är att upprätta en för medlemsländerna
gemensam marknad för de produkter som faller inom poolens
intressesfär. Från och med den 10 februari 1953 infördes en dylik gemensam
marknad för kol, järnmalm och skrot samt från den 1 maj samma år
för järn och stål av handelskvalitet. Den 1 augusti 1954 utvidgades den senare
marknaden till att omfatta även varmvalsat kvalitetsstål.

Den kanske viktigaste innebörden av den gemensamma marknaden är att
tullarna mellan medlemsstaterna slopas. För Italien har dock tillsvidare
gjorts ett undantag under en övergångsperiod på fem år, under vilken de
italienska tullarna skall successivt reduceras. Vidare gäller förbud mot kartellöverenskommelser
på den interna marknaden, överenskommelsen berör
inte direkt medlemmarnas export till tredje land. Vid sidan av unionen och
i strid med dess anda har järnverken inom unionen dock ingått kartellöverenskommelser,
när det gäller exporten.

Poolens länder utgör geografiskt sett ett enda sammanhängande område.
De kompletterar varandra i viss utsträckning med avseende på produktion
och förbrukning av produkter som faller inom poolens intressesfär. I
tabell 36 har sammanställts vissa uppgifter som belyser omfattningen av
produktionen samt det inbördes och yttre handelsutbytet med poolens proj
dukter. Stenkol exporteras framför allt från Västtyskland, medan Frankrike,
Italien och Nederländerna har importöverskott. För järnmalm föreligger
importöverskott för alla medlemsländerna utom för Frankrike. Frankrikes
exportöverskott räcker dock endast i ringa utsträckning till för att täcka underskottet
i övriga medlemsländer. Närmare 20 procent (räknat efter malmvikt)
av förbrukningen inom poolens länder består av från tredje land
importerad malm. Räknat efter järnhalt eller värde spelar importen ännu
större roll, då den importerade malmen, speciellt den svenska, har högre
järnhalt än den som brytes inom unionen. Av poolens totala järnmalmsimport
från tredje land under 1952 kom räknat efter malmkvantitet 65 procent
från Sverige.

Vad beträffar handelsfärdigt järn och stål föreligger på den interna marknaden
importöverskott för Nederländerna, Västtyskland och Italien, medan
Frankrike och framför allt Belgien—Luxemburg har betydande exportöverskott.
Exporten till tredje land uppgår till omkring 20 procent av produktionen.
Importen från tredje land är däremot tämligen obetydlig i förhållande
till den totala tillförseln. Det hindrar inte, att poolens länder spelar
en väsentlig roll för svensk järn- och stålindustri som marknad för kvalitelsstål.

Genom inrättandet av den gemensamma marknaden har en väsentlig utvidgning
av handelsutbytet länderna emellan kommit till stånd. Särskilt har

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 36. Produktion, import, export och tillförsel av stenkol, järnmalm och handelsfärdigt
järn och stål inom kol- och stålpoolen 1952—1954

Miljoner ton

	1952	1953	1954
Stenkol
Brytning.....................................	238,9	237,0	241,7
Import Irån 3:e land..........................	22,4	13,9	14,0
Export till » * ..........................	9,6	10,2	13,4
Tillförsel	251,7	240,7	242,3
Inbördes handelsutbyte	28,5	31,1	34,4
Järnmalm
Brytning.....................................	61,8	61,1	60,6
Import från 3:e land..........................	13,5	14,2	12,6
Export till » » ..........................	0,6	0,6	0,7
Tillförsel	74,7	74,7	72,5
Inbördes handelsutbyte	11,8	12,3	12,3
Järn och stål
Produktion...................................	29,9	27,0	29,6
Import från 3:e land..........................	0,2	0,4	0,3
Export till » » ..........................	5,1	5,2	5,0
Tillförsel	25,0	22,2	24,9
Inbördes handelsutbyte	2,1	2,3	3,0

Källa: Kol- och stålpoolen, Statistisches Bulletin.

ökningen i handeln med handelsfärdigt järn och stål varit betydande. Den
har stigit med omkring 40 procent från 1952 till 1954. Samtliga medlemsländers
export av järn och stål på den interna marknaden var större 1954
än 1952. Den relativa ökningen var minst framträdande för Belgien—Luxemburg.
Exporten till tredje land har varit i stort sett oförändrad och importen
därifrån har stigit något. Vad beträffar stenkol och koks har den
inbördes handeln stigit med 20 procent. Samtidigt har exporten till tredje
land ökat inte oväsentligt, medan importen därifrån sjunkit. Vad slutligen
gäller järnmalm har det inbördes handelsutbytet stigit med endast 5 procent.
Importen från tredje land har minskat medan exporten, vilken dock är
av helt underordnad betydelse, ökat.

Kon junkturutvecklingen 1950—195b

Efterfrågan på järn och stål ökade mycket starkt under sommaren och
hösten 1950, omedelbart efter Koreakrigets utbrott. Vid krigsutbrottet var
kapaciteten vid järnverken i Västeuropa i allmänhet inte fullt utnyttjad,
särskilt inte i de viktigare stålproducerande länderna på kontinenten. Produktionen
kunde därför till en början expandera förhållandevis snabbt. Den

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram It 9. Produktion av handelsfärdigt järn och stål i vissa västeuropeiska

länder 1949—1954

Miljoner ton. Säsongrensade serier

Kol-och /tål poolen

L

lä/ttL

/klan

d.

Frankrike - Saar

Belgien - Luxemburg

Italien -Trie/te

Nederländerna

Storbritannien

1952.

Källa: Europakommissionen, Quarterly Bulletin of Steel Statistics.

Anm. Skalan för ett visst land är omvänt proportionell mot landets produktion 1949.
Kurvorna är därför jämförbara på samma sätt som om de ilade redovisats i form av
indexscrier med 1949 = 100 och med gemensam skala.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

sammanlagda produktionen av handelsfärdigt järn och stål i de länder som
numera är medlemmar i den europeiska kol- och stålpoolen, var under andra
kvartalet 1951 ca 30 procent högre än under samma period ett år tidigare.
Produktionsökningen fortsatte fram till slutet av 1952 ehuru i långsammare
takt. Räknat från andra kvartalet 1951 till samma period 1952 uppgick den
för poolens länder sammantagna till 5 procent.

I Storbritannien synes kapaciteten redan vid Koreakrigets utbrott ha varit
i det närmaste fullt utnyttjad. Produktionen av järn och stål steg där
endast med 7 procent från mitten av 1950 till mitten av 1951 och låg under
andra kvartalet 1952 till och med ett par procent lägre än ett år tidigare.
Utvecklingen i Sverige utgjorde en mellanform mellan den i kol- och stålpoolens
länder och den i Storbritannien. Under första året efter Koreakrigets
utbrott uppgick produktionsökningen i Sverige till 15 procent samt under
det därpå följande året till 5 procent.

Mot slutet av 1952 började järn- och stålproduktionen på många håll visa
tecken att minska. Inom de flesta länder tillhörande kol- och stålpoolen sjönk
produktionen av handelsfärdigt järn och stål därefter markant under första
halvåret 1953. Räknat från andra halvåret 1952 till samma period 1953 föll
produktionen i dessa länder sammantagna med omkring 12 procent. Att
utvecklingsmönstret inom unionen dock inte är enhetligt framgår av diagram
9. Produktionen i Västtyskland, vilken fortsatte att öka ända till slutet
av 1952, dominerar i hög grad totalsiffrorna. Västtyskland svarade 1952 för
nära 40 procent av poolens totala produktion av handelsfärdigt järn och stål.
I Belgien—Luxemburg synes produktionen ha nått sin högsta nivå redan
under andra halvåret 1951. I Frankrike fortsatte den att stiga till tredje
kvartalet och i Italien till fjärde kvartalet 1952. I Nederländerna synes produktionen
icke ha påverkats av avmattningen i konjunkturen utan fortsatte
att stiga etappvis. Bakslaget inom kol- och stålpoolen blev dock förhållandevis
kortvarigt. Allmänt visade produktionen i de länder där den fallit från
1952, tecken till att åter öka i vissa fall redan under 1953 och senast i början
av 1954. Från mitten av 1954 blev ökningen mera markerad, och den
tidigare högsta produktionsnivån från 1952 passerades i Västtyskland och
Frankrike—Saar under tredje kvartalet samt i Belgien—Luxemburg under
fjärde kvartalet. I Italien hade denna nivå uppnåtts redan under senare
hälften av 1953.

Även i avmattningsskedet visade produktionsutvecklingen i de utanför
poolen stående västeuropeiska länderna ett avvikande mönster. Den engelska
produktionen av handelsfärdigt järn och stål var sålunda under andra halvåret
1953 ungefär lika hög som under samma period 1952. Den svenska
produktionen fortsatte att stiga under denna period med 13 procent. Denna
produktionsökning var dock mindre snabb än från 1951 till 1952 och motsvarade
inte den samtidigt pågående utbyggnaden. Avmattningen tog sig
därför även här uttryck i ett sänkt kapacitetsutnyttjande. Under 1954 har
en markant återhämtning ägt rum också i dessa länder.

Variationerna i järn- och stålproduktionen — med amplituder på upp

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram It 10. Orderslock, orderingång och leveranser av handelsfärdigt jäm och stål,
Västtyskland och kol och stålpoolen

Öä/ttij/kloiiud. Kol-och /t&lpoolen.

Order/ toc-k

1950

Källa: Kol- och stålpoolen: Kol- och stålpoolen, Statistisches Bulletin. Västtyskland: Das
Ifo-Institut för Wirtschaftsforschung, Wirtschaftskonjunktur samt Eisen und Stahl, Nichteisen-Metalle.

Anm. Uppgifterna utgör successiva 3-månaders medeltal varigenom tillfälliga fluktuationer
från månad till månad har utjämnats.

till 15—20 procent — har framkallats av väsentligt större svängningar i
efterfrågan, ökningen av orderingången under 1950 var, att döma av tillgänglig
statistik för Västtyskland (diagram 10) och Sverige (diagram 12),
starkt koncentrerad till de första månaderna eller halvåret efter Koreakrigets
utbrott. Därefter minskade beställningarna åter. I Västtyskland
minskade orderstocken från mitten av 1951 till årets slut. Efter en viss tillfällig
återhämtning första halvåret 1952 fortsatte orderingången och orderstocken
att falla från hösten samma år. Även i Sverige minskade nybeställningarna
under andra halvåret 1951. De synes dock fortfarande ha varit
större än leveranserna, varför orderstocken ökade svagt. Den tillfälliga förbättringen
under första halvåret 1952 återfinnes även i Sverige, men under
andra halvåret inträdde en markant nedgång i nybeställningarna. Genom
att det dessutom förekom betydande annulleringar sjönk orderstocken
snabbt under senare delen av 1952 och under 1953. Vid mitten av 1952 synes
orderstocken i Sverige ha motsvarat omkring 10 månaders produktion medan
den i Västtyskland endast motsvarade 6 å 8 månaders produktion.

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Svängningarna i efterfrågan var väsentligt starkare för järn och stål än
för verkstadsprodukter. Detta är fullt naturligt. Beställningarna av verkstadsprodukter
måste föregås av mera omfattande planeringsåtgärder. Det
är endast i mindre utsträckning fråga om produkter som av köparna hålls
i lager. Det ökade behovet av järn och stål under högkonjunkturen var lätt
att förutse, liksom att en bristsituation lätt skulle kunna uppstå. Förbrukarna
var angelägna att i tid förvissa sig om tillräckliga kvantiteter. De
strävade därför efter att öka sina lager av järn och stål liksom av andra
råvaror. Då den starkt ökade efterfrågan konfronterades med det avsevärt
mindre utbudet, steg priserna snabbt (se diagram 11). Vid mitten av 1951
var exportpriserna på kontinenten drygt dubbelt så höga som ett år tidigare,
vid omedelbar leverans inte långt ifrån tre gånger så höga.

Efterfrågeökningen hade dessutom ett mera spekulativt inslag. Till en
början stimulerades detta sannolikt av prisstegringen som därigenom ytterligare
skärptes. Snart nådde dock priserna en så hög nivå, att en spekulation
i ytterligare prisstegring inte tedde sig lönande. Leveranstiderna
var nu också så långa att enbart dessa verkade avskräckande på nybeställningar.
Det var sålunda helt naturligt att orderingången föll tillbaka efter
den första omedelbara rusningen. Tack vare de stora orderstockarna hade
järnverken dock vid mitten av 1951 full sysselsättning för i vissa fall närmare
ett år framåt. Knappheten på järn och stål bestod, och temporärt fanns
därför ingen anledning för järnverken att sänka priserna. Dessa låg därför
kvar på toppnivån ungefär ett år från mitten av 1951 till mitten av 1952.
Vid denna tidpunkt började emellertid orderstockarna att bli otillräckliga, i
första hand pa kontinenten. Järnverken tvingades då att sänka sina priser.
Detta synes att döma av den västtyska statistiken ha lett till en snabbt
övergående ökning av orderingången under hösten 1952. Prisfallet fortsatte
dock några månader in på 1953.

I hög grad avgörande för den fortsatta prisutvecklingen var kol- och stålpoolens
prispolitik. Upprättandet från den 1 maj 1953 av den gemensamma
marknaden för järn och stål av handelskvalitet ledde temporärt till en stabilisering
av priserna på den interna marknaden. Till en del var denna stabilisering
dock endast skenbar, då försäljningar torde ha ägt rum även till
lägre priser än de enligt de publicerade prislistorna officiellt gällande. Ungefär
samtidigt med införandet av den gemensamma marknaden upprättades
mellan järnverken inom poolen en icke-officiell priskartell. Till en början
fastställde denna en prisnivå, som låg något högre än de före kartellöverenskommelsen
faktiskt gällande exportpriserna, överenskommelsen visade
sig dock vid den tidpunkten omöjlig att upprätthålla. I realiteten sålde verken
på export till priser som låg under de av kartellen fastställda. Poolens
statistik över orderingången visar, att beställningarna från länder utanför
unionen steg inte oväsentligt under första halvåret 1953. Under hösten infördes
ett kartellprissystein i strängare form, varvid man åter försökte höja
priserna till den tidigare överenskomna nivån. Detta resulterade dock i en
minskning av nybeställningarna från länder utanför poolen, och man fann
sig mot slutet av året åter föranlåten att sänka de officiella priserna.

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Diagram Is 11. Belgiskt exportpris och svenskt verkspris för balk 1950—1954

Kr/tan

- 700

Belgisk! exportpris (fob)

Källa: Priskontrollnämnden.

Omkring tre fjärdedelar av produktionen av handelsfärdigt järn och stål
inom poolen avsättes inom området. Den temporära ökningen av efterfrågan
från tredje land i början av 1953 ledde därför inte till någon uppgång
då minskningen i beställningarna inom poolen fortsatte. De totala nybeställningarna
började inte stiga förrän vid mitten av 1953. I Västtyskland var
orderingången, då den lägsta punkten nåddes på våren eller försommaren
1953, omkring hälften så stor som produktionen vid toppnivån under 1952.

Mot hösten 1953 började den interna efterfrågan inom poolen visa tecken
till att öka. Trots minskningen i efterfrågan från tredje land steg därigenom
den totala orderingången, vilken under andra halvåret 1953 var 8 procent
högre än under första halvåret. Ökningen accentuerades under 1954
då även efterfrågan från tredje land åter steg. Den totala orderingången
översteg från våren 1954 leveranserna. Därefter har den sammanlagda orderstocken
inom poolen stigit successivt, liksom även produktionen och
priserna.

I Storbritannien och Sverige var konjunkturavmattningen inom järnoch
stålindustrin, som framgått ovan, mindre stark än i länderna inom koloch
stålpoolen. Orderingången synes i varje fall i Sverige under 1950 och
början av 1951 i stora drag ha följt samma mönster som i Västtyskland. Den
följande minskningen i orderingången var dock mindre markant i Sverige
än i Västtyskland. Som framhållits synes också orderstocken vid mitten
av 1952 (räknad i produktionsmånader) ha varit större i Sverige. Produktionen
kunde därför vid utbyggnaden av kapaciteten fortsätta att stiga
under 1953. Till det bättre utgångsläget i Storbritannien och Sverige bidrog
sannolikt det faktum att såväl de brittiska som de svenska priserna under
uppgången och fram till mitten av 1953 var lägre än importpriserna.

En väsentlig bakgrund till variationerna i efterfrågan på järn och stål
har varit förändringar i förbrukningen. Framför allt har givetvis produk -

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

tionsvariationerna inom verkstadsindustrin varit av betydelse liksom byggnadsverksamhetens
utveckling. Den senare har under den period det här
är fråga om expanderat successivt i så gott som alla västeuropeiska länder.
Produktionen inom verkstadsindustrin med dess påtagliga avmattningstendenser
under 1953 och återhämtning under 1954 dominerar dock bilden,
genom att den svarar för större delen av järn- och stålförbrukningen.

Lagerförändringarna har emellertid utgjort ett karakteristiskt inslag i
utvecklingsbilden. Av allt att döma har de spelat större roll än variationerna
i förbrukningen. Lagerstatistiken i olika länder är i allmänhet för ofullständig
för att det skall vara möjligt att kvantitativt belysa detta. En jämförelse
mellan förändringarna i tillförseln av handelsfärdigt järn och stål
och förändringarna i verkstadsproduktionen kan dock ge ett visst underlag
för en bedömning av lager ut vecklingens riktning. Järn- och stålförbrukningen
kan visserligen inte antagas vara direkt proportionell mot produktionen
inom verkstadsindustrin. Den får dock antagas vara starkt korrelerad
med denna. Förändringar i relationen mellan produktionsvolymen
inom verkstadsindustrin och dess förbrukning av järn och stål kan visserligen
rubba de kvantitativa relationerna men inte huvuddragen i den
bild som jämförelsen i tabell 37 ger. Den kan inte heller förklaras av byggnadsverksamhetens
utveckling vilken skett successivt utan större kastningar.

Uppgifterna i tabell 37 visar inget enhetligt mönster för utvecklingen
1949—1951. I Västtyskland steg produktionsvolymen inom verkstadsindustrin
avsevärt snabbare än tillförseln av järn och stål, vilket dominerar
bilden för kol- och stålpoolens länder. I Italien och Nederländerna var förhållandet
dock det motsatta. I Belgien och Frankrike var utvecklingen olika
1949—1950 och 1950—1951 och gick i motsatt riktning i de båda länderna.
Utvecklingen 1951—1952 pekar däremot i samtliga länder (utom i Nederländerna)
i samma riktning. Tillförseln av handelsfärdigt järn och stål
steg då avsevärt starkare än verkstadsproduktionen. Detta är ett starkt indicium
på en lagerökning (eller upphörande lagerminskning) av järn och
stål. Under 1953 kastades utvecklingen om. För samtliga redovisade länder
(dock fortfarande med undantag för Nederländerna) gäller, att verkstadsproduktionen
steg starkare (eller föll mindre starkt) än tillförseln av järn
och stål. Mot slutet av 1954 har emellertid åter skett en omsvängning. En
jämförelse mellan tredje kvartalet 1953 och 1954 visar för samtliga redovisade
länder utom Storbritannien en avsevärt starkare ökning av tillförseln
av järn och stål än av verkstadsproduktionen. Den bild av lagerutvecklingen
man på så sätt får, stämmer för Sveriges del väl med de uppgifter som återges
i tabell 39. Det framgår där att järn- och stållagren i Sverige från att
ha stigit 1949 sjönk inte obetydligt under 1950, att de åter steg under 1951
och starkare under 1952 samt att de föll under 1953.

Sammanfattningsvis kan de väsentligaste dragen i de senaste årens konjunkturutveckling
inom järn- och stålindustrin i Västeuropa återges sålunda.
Den starkt ökade efterfrågan på järn och stål, delvis spekulativt beto -

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell Ii 37. Förändringar i produktionsvolymen inom verkstadsindustrin och i tillförseln
av handelsfärdigt järn och stal 1949—1954

Procent

1949— 1950 .

1950— 1951 .

1951— 1952 .

1952— 1953 ,

kv.

kv.

kv.

kv.

kv.

kv.

kv.

1952—1 kv.
1952—2 kv.
1952—3 kv.

1952— 4 kv.

1953— 1 kv.
1953—2 kv.
1953—3 kv.

1953

1953

1953

1953

1954
1954
1954

1949— 1950 .

1950— 1951 ,

1951— 1952 ,

1952— 1953.

kv. 1952—1 kv. 1953

kv. 1952—2 kv.
kv. 1952—3 kv.

1952— 4 kv.

1953— 1 kv.
1953—2 kv.

kv.

kv.

kv.

kv.

1953

1953

1953

1954
1954

1953—3 kv. 1954

Belglen- Luxemburg	Frankrike	Västtyskland	Ital	en
Prod.-	Till-	Prod.-	Till-	Prod.-	Till-	Prod.-	Till-
volym	försel	volym	försel	volym	försel	volym	försel
inom	av	inom	av	inom	av	inom	av
verk-	järn	verk-	järn	verk-	järn	verk-	jarn
stads-	och	stads-	och	stads-	och	stads-	och
ind.1	stål	ind.	stål	ind.	stål	ind.	stål
- 5	+19	+ 6	-22	+37	+16	+14	+33
+16	- 1	+11	+22	+33	+15	+ 8	+17
- 2	+ 7	+ 4	+34	+13	+29	+ 7	+10
- 6	-14	- 1	-21	+ 3	- 4	+13	+ 1
- 5	-14	± o	-11	+ 2	+35	+17	+ 2
- 8	± o	- 6	-21	+ 3	+ 7	+ 12	- 7
± o	-24	-17	-27	+ 4	-18	+13	- 1
- 4	-16	-12	-23	+ 4	-28	+12	+11
+ 4	+ 4	- 4	-12	+13	-24	+ 6	+19
+ 9	+ 5	+ 7	+ 5	+17	+ 7	+ 3	+29
+ 3	+44	+16	+23	+16	+40	+ 9	+22
NederlÉ	mderna	Montan- unionen	Sverige	Storbritannien
Prod.-	Till-	Prod.-	Till-	Prod.-	Till-	Prod.-	Till-
volym	försel	volym	försel	volym	försel	volym	försel
inom	av	inom	av	inom	av	inom	av
verk-	järn	verk-	jarn	verk-	jam	verk-	järn
stads-	och	stads-	och	stads-	och	stads-	och
ind.	stål	ind.	stål	ind.	stål	ind.	stål
• +11	+12	+18	+ 4	+5	- 8	+9	- 4
• + 3	+13	+20	+15	+6	+13	+7	+ 7
• + 6	- 8	+ 8	+23	+2	+ 9	±0	+13
• +12	+24	+ 3	- 8	-6	- 9	+3	- 2
• + 3	+15	+ 1	+10	-6	-21	-2	+10
• + 8	+22	+ 1	- 4	-7	-23	+1	- 1
. +18	+34	- 1	-16	-6	± o	+6	- 8
. +16	+24	± o	-19	-3	+ 8	+7	-24
• + 8	+ 17	+ 7	-11	+2	+10	+8	-13
. +15	+ 4	+ 13	+ 9	+6	+ 8	+9	-18
• + 5	+ 7	+14	+31	+8	+15	+9	- 1

Källa: Europakommissionen, Economic Survey of Europé och Quarterly Bulletin of Steel
Statistics for Europé, utom vad beträffar Sverige (jfr not 2, s. 78).

1 Luxemburg ej medräknad.

96

Kungl. Maj. is proposition nr 190 år 1955

nåd, som följde på Koreakrigets utbrott, bildade underlaget för ett produktionsuppsving
inom järn- och stålindustrin. Orderstockarna kulminerade i
allmänhet under 1951, men de var då av den omfattningen att produktionen
kunde fortsätta att expandera. Vid mitten av 1952 började orderstockarna
dock på många håll te sig otillräckliga. Den samtidigt begynnande avmattningen
inom verkstadsindustrin pressade orderingången ytterligare. Till
detta bidrog också att lagren av järn och stål stigit och nu på många håll
tedde sig alltför stora. Priserna på järn och stål sjönk som följd härav
markant från sommaren 1952. Detta synes ha lett till en temporär förbättring
av orderingången, och produktionen av järn och stål kunde i allmänhet
fortsätta att öka ungefär fram till årsskiftet 1952/53. Till detta kan också
ha bidragit att medlemmarna i kol- och stålpoolen önskade inträda på den
gemensamma marknaden i februari 1953 med så stor produktion som möjligt.
Från början av 1953 minskade emellertid produktionen av järn och
stål allmänt på kontinenten. Den sänkta produktionen av järn och stål, den
stigande byggnadsverksamheten och den begynnande återhämtningen inom
verkstadsindustrin ledde till en successiv avveckling av järn- och stållagren.
Då verkstadsproduktionen fortsatte att stiga och priserna på järn och”stål
stabiliserades, började efterfrågan på järn och stål åter stiga från årsskiftet
1953/54, liksom snart nog även produktionen. Ungefär från våren 1954
synes orderingången inom järn- och stålindustrin i Västeuropa allmänt ha
varit större än leveranserna, med en ökning av orderstockarna till följd.
Priserna har åter stigit och stegringen av produktionen och förbrukningen
a\ järn och stål har accentuerats. Den ökade efterfrågan är inte enbart en
direkt följd av den ökade förbrukningen, därtill torde ha förekommit en
sträxan att fylla på lagren. Det är dock osäkert om någon nämnvärd ökning
av lagren verkligen kommit till stånd. Tillgängliga uppgifter rörande järnoch
stållagren i Sverige visar (se tabell 39), att dessa vid utgången av 1954
till och med var något lägre än i början av året.

Utvecklingen i Sverige

Som framhållits ovan, fortsatte den svenska järn- och stålproduktionen
i motsats till vad fallet var på kontinenten att stiga även under 1953. Minskningen
av tillförseln från 1952 till 1953 synes i Sverige visserligen ha varit
mindre än i de av konjunkturavmattningen hårdast drabbade länderna Belgien
Luxemburg och Frankrike—Saar, men den var starkare än exempelvis
i Västtyskland. Tabell 35 visar att minskningen av tillförseln från 1952
till 1953 i Sverige nästan helt faller på importen, som från 1952 till 1953
föll med 28 procent. Exporten steg visserligen också något, men detta betyder
föga för förändringen av tillförseln.

Att produktionen i Sverige kunde fortsätta att stiga, får som tidigare påpekats,
sannolikt delvis ses som ett resultat av att de svenska järnverkens
priser fram till mitten av 1952 var lägre än importpriserna. De svenska producenterna
hade, då avmattningen på allvar satte in sommaren 1952, en
större inneliggande orderstock att falla tillbaka på. Till detta kommer, att

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell Ii 38. Den svenska järn- och stålproduktionens sammansättning 1950—1954

1 000 ton

	1950	1951	1952	1953	1954
Tackjärn........................	785	852	1051	1001	940
därav: Träkolstackjärn.........	211	161	171	130	67
Kokstackjärn...........	566	677	863	856	864
Göt och skrotat stålgjutgods.....	1437	1504	1666	1759	1839
därav: Ordinär produkt........	1073	1103	1223	1381	1447
Kvalitetsprodukt........	364	401	443	377	392
Banmaterial.....................	33	30	39	48	51
Balk...........................	11	16	8	19	35
Armeringsjärn i stänger..........	75	76	100	137	163
Bandjäm.......................	57	61	72	62	74
Valstråd, rund...................	115	137	135	115	151
Plåt: minst 5 mm tjock..........	91	89	108	128	112
mindre än 5 mm...........	145	148	163	148	154
Rör............................	108	104	108	119	114
Försålda ämnen.................	14	8	21	33	42
Övriga handelsfärdiga produkter ..	308	323	341	357	367
Summa handelsfärdiga produkter
(inkl. försålda ämnen)	957	992	1095	1166	1263

Källa: Järnverksföreningens produktionsstatistik.

expansionen av den svenska produktionen under de senaste åren är resultatet
av en under en längre tid pågående successiv utbyggnad av kapaciteten.
Detta kan ha påverkat importörerna till en återhållsam importpolitik. Den
kraftiga minskningen av den svenska importen från 1952 till 1953 var dock
sannolikt främst ett resultat av att importörerna väntade med inköpen under
1952 i avvaktan på ett prisfall.

Även om den totala svenska produktionen av handelsfärdigt järn och stål
fortfarande steg under 1953, sjönk dock kapacitetsutnyttjandet vid verken.
Produktionen av vissa produkter sjönk, exempelvis bandjärn, valstråd och
tunnplåt (se tabell 38). Samtidigt ökade tillverkningen av andra produkter,
särskilt av armerings järn och grovplåt. Även produktionen av träkolstackjärn
och kvalitetsgöt sjönk från 1952 till 1953. Under 1954 återhämtades
produktionen i allmänhet för de handelsfärdiga produkterna, för vilka den
minskade under 1953. För flertalet övriga produkter fortsatte expansionen.
Undantag härvidlag utgjorde dock produktionen av grovplåt och rör. Produktionen
av träkolstackjärn fortsatte att falla under 1954 medan produktionen
av kvalitetsgöt åter steg.

Omsvängningen i marknadsläget under 1954 synes ha kommit på sommaren.
Under första halvåret var orderingången vid de svenska järnverken
fortfarande lägre än leveranserna och orderstocken sjönk. Under sommaren
förändrades läget fullständigt och under hösten och vintern översteg efterfrågan
leveransmöjligheterna, varför orderstocken hos järnbruken åter väx -

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 39. Sveriges produktion, import, export och tillförsel av handelsfärdigt järn och stål

1949—1954

1 000 ton

	1949	1950	1951	1952	1953	1954	1955 prognos1
Produktion ....	954	957	992	1095	1166	1263	1350
Import ........	690	583	751	789	576	706	730
Export ........	108	117	155	154	175	179	195
Tillförsel	1536	1423	1588	1730	1567	1790	1885
Lagerförändring	*(+60)	''(-100)	M+35)	■( +125)	-35	—30
Konsumtion . . .	1476	1523	1553	1605	1602	1820

1 Bygger på uppskattningar utförda inom handels- och industrikommissionen.

te. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål, som under de 8 första
månaderna 1954 i genomsnitt låg 5 procent högre än under motsvarande
period 1953, var under årets 4 sista månader 12 procent högre än ett år
tidigare. Expansionen hämmades ändå något av arbetskraftsbrist. Under
första halvåret hade många verk tillämpat nyanställningsstopp och vid försök
att åter öka arbetsstyrkan uppstod vissa svårigheter. Av betydelse var
bl. a., att i Bergslagen en osedvanligt stor arbetsstyrka fortfarande var bunden
vid skogsavverkningsarbete som följd av stormfällningen i januari 1954.

Samtidigt som den svenska produktionen av handelsfärdigt järn och stål
steg ökade också importen. Följden blev att tillförseln till den svenska marknaden
ökade mycket starkt, som framgår av tabellerna 39 och 40. Totalt
blev 1954 års tillförsel 220 tusen ton större än 1953 års. En strävan att
öka lagren av järn och stål torde ha förekommit. Trots den starkt ökade
tillförseln synes emellertid järn- och stållagren snarast ha varit något lägre
vid utgången av 1954 än vid ingången. Detta innebär att en väsentlig ökning
av den inhemska förbrukningen måste ha ägt rum under 1954.1

Tabell I: 40. Tillförsel av handelsfärdigt järn och stål till den svenska marknaden kvartalsvis

1951—1954

1 000 ton

	1951	1952	1953	1954	1955
I kvartalet..........	370	475	375	425
II » ...........	400	480	375	430
III » ...........	375	365	365	415
IV * ...........	445	410	450	515
Januari—februari .. .			259	285	353
Hela året..............	1590	1730	1565	1785

Källa: Järnverksföreningen.

1 En närmare diskussion av detta återfinnes i nationalbudgeten, bihang D, s. 21 f.

99

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Diagram 1:12. De svenska järnverkens sysselsättning samt produktion, orderstockar, import
och export av handelsfärdigt järn och stål 1949—1954

Index: 1949= 100

Sysselsättning

1949 1950 1951 1952, 1955 195*1

1949 1950 1951 1952, 1955 1954

Källor: Järnverksföreningens produktionsstatistik; Konjunkturinstitutets import- och exportvolymberäkningar; Socialstyrelsens

sysselsättningsstatistik;

Industriens utredningsinstituts orderstatistik.

Produktions-, import-, export- och sysselsättningsserierna har säsongrensats inom konjunkturinstitutet.

Anm. Observera att skilda skalor har tillämpats.

Marknadsutvecklingen för kvalitetsstål synes ha varit något annorlunda
än för handelsjärn. Efterfrågan på rostfritt och kallvalsat material var tillfredsställande
redan under sommaren och har sedan ökat ytterligare. Marknaden
för det varmvalsade kvalitetsstålet var betydligt sämre, men även där
har ett uppsving ägt rum under de sista månaderna.

Den svenska exporten av handelsfärdigt järn och stål består till helt övervägande
del av kvalitetsprodukter. Som framgår av tabell 39 och diagram
12, har den successivt minskat sedan 1951. Under 1954 noteras dock en
återhämtning och sista kvartalet 1954 var exporten av järn och stål omkring
15 procent högre än ett år tidigare. Exportminskningen 1952—1953 var, som
framgår av tabell 41, värdemässigt särskilt betydande på Västtyskland, Storbritannien,
Schweiz, Brasilien—Argentina samt Sovjet och Finland. Däremot
ökade exporten framför allt till Norge och Förenta staterna. Från 1953
till 1954 konstateras en fortsatt nedgång av exporten till Sovjet liksom en
stark minskning även på Östtyskland. Exporten till Storbritannien och

►—*
o
o

Tabell I: 41. Exporten av handelsfärdigt järn och stål till olika länder 1936/38, 1950/52 samt 1952, 1953 och 1954

	Procentuell fördelning efter värde	Miljoner kronor	1 000 ton
1936/38	1950/52	1952	1953	1954	1952	1953	1954	1952	1953	1954
De nordiska länderna................	14,9	14,2	14,5	17,6	17,6	51,6	57,9	53,0	21,7	27,4	27,0
därav: Norge......................	5,4	6,0	6,3	9,3	7,8	22,4	30,7	23,6	10,8	16,2	15,6
Danmark...................	4,6	5,1	5,2	6,6	7,0	18,4	21,5	20,9	7,4	9,4	8,6
Finland....................	4,9	3,1	3,0	1,7	2,8	10,8	5,7	8,5	3,5	1,8	2,8
Sovjet.........................	5,6	6,8	6,5	5,0	2,1	23,2	16,6	6,3	3,7	3,9	1,4
Östtyskland.......................		2,5	2,8	3,3	2,3	10,0	10,7	6,9	1,7	1,7	1,3
Kol- och stålpoolens länder...........	25,8	26,3	28,6	27,5	29,8	101,6	90,5	89,8	49,0	45,4	45,8
därav: Belgien-Luxemburg..........	2,6	2,8	3,1	2,8	3,0	10,9	9,4	9,0	3,5	3,4	5,6
Frankrike..................	5,8	6,8	8,0	8,2	7,8	28,5	26,9	23,6	14,7	14,3	13,0
Västtyskland...............	‘12,9	6,7	7,5	6,2	9,3	26,5	20,3	27,9	15,5	13,3	15,5
Italien.....................	2,6	5,8	5,5	6,3	5,6	19,6	17,3	16,6	7,5	5,8	5,6
Nederländerna..............	1,9	4,2	4,5	5,0	4,2	16,1	16,6	12,7	7,8	8,6	6,1
Storbritannien.......................	15,6	9,1	10,4	7,5	7,2	37,0	24,5	21,7	19,9	13,8	13,9
Schweiz.............................	3,2	6,3	7,4	6,7	5,1	26,3	22,1	15,4	7,2	6,1	4,5
Japan ..............................	6,6	1,6	2,2	2,0	1,0	7,9	6,5	3,0	3,1	3,9	0,8
Förenta staterna....................	16,1	9,3	7,7	11,7	9,5	27,3	38,3	28,6	12,9	21,3	14,1
Brasilien och Argentina..............	0,6	11,0	7,8	5,4	12,6	27,6	17,8	37,9	9,0	5,6	22,3
Övriga länder.......................	11,6	12,9	12,1	13,3	12,8	42,5	43,7	38,6	14,7	16,1	14,6
Summa	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	355,0	388,6	301,2	142,9	145,2	145,7

1 Hela Tyskland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

101

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Schweiz fortsatte att minska och den tidigare exportökningen till Norge och
Förenta staterna förbyttes i en minskning. Däremot steg exporten till Västtyskland
och särskilt Sydamerika.

Det har ovan framhållits, att konjunkturvariationerna inom järn- och
stålindustrin i mycket hög grad varit en följd av lageranpassningar. De förbrukningsvariationer,
som förekommit, synes ha varit mindre. Dessa har
dock givetvis varit av betydelse som underlag för den lagerpolitik som förts
av förbrukare och mellanhänder, vare sig denna har varit av spekulativ karaktär
eller ej. Lagren i Sverige föll sålunda starkt under 1950 men steg
åter något under 1951 och starkare under 1952, varefter under 1953 åter
inträdde en viss minskning. Lagerminskningen fortsatte visserligen in på
1954 men förbyttes sannolikt under året i en ökning (jfr s. 81). I varje
fall torde en strävan i den riktningen ha förelegat.

Avgörande för den framtida utvecklingen blir förhållandet mellan takten
i å ena sidan produktionsutvecklingen för järn och stål och å andra sidan
förbrukningsutvecklingen. Kapacitetsmässiga förutsättningar finns för en
produktionsökning inom järn- och stålindustrin i förhållande till 1954 på
drygt 7 procent, även utan någon ökning av arbetskraften. Importen har
efter fallet 1952 och början av 1953 successivt stigit. För hela 1954 var den
visserligen ännu 10 procent lägre än under 1952. Under sista kvartalet låg
den dock på en nivå som (om hänsyn tas till säsongen) skulle för ett helt
år motsvara en import på drygt 850 tusen ton eller 9 procent mer än 1952.
Ökningen har fortsatt under januari—mars i år. Järn- och stålpriset på
kontinenten har stigit successivt alltsedan sommaren 1954, vilket kan få
viss återhållande effekt på den fortsatta importen. Även de svenska järnverken
har under det senaste halvåret höjt sina priser, dock i mindre utsträckning
än vad som skulle motsvara höjningen av världsmarknadspriserna.

Den svenska förbrukningen av järn och stål kan visserligen beräknas fortsätta
att öka under 1955 i förhållande till 1954 — dock knappast i den takt
som skett under 1954. Med nuvarande tendenser i tillförselutvecklingen,
som kommer till uttryck i prognosen i tabell 39, synes det sannolikt att en
lagerökning kommer att ske. En viss ökning av järn-och stållagren kan visserligen
vara önskad, men resultaten av den tidigare redovisade enkäten
inom verkstadsindustrin tyder inte på att det är fråga om mera betydande
kvantiteter (se s. 83). Då lagerökningen emellertid så småningom upphör
kan detta väntas medföra en minskning av efterfrågan.

C. Järnmalmsproduktionen

Järninalmsproduktionen i Västeuropa har sedan förkrigstiden ökat avsevärt
mindre än järn- och stålproduktionen. Av tabell 42 framgår, att den
sammanlagda brytningen av järnmalm i Västeuropa 1952 var endast 16 procent
högre än 1937 — det sista toppåret före kriget. Produktionen av obearbetat
stål liksom av handelsfärdigt järn och stål ökade under denna pe 11

Biluing till riksdagens protokoll 1955. i samt. Nr 190

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:42. Produktionen av järnmalm i Västeuropa 1929, 1937, 1949 och 1952

Miljoner ton

Österrike.......... Luxemburg........ Frankrike.......... Västtyskland....... Italien............. Norge............. Spanien........... Sverige............ Turkiet............ Storbritannien...... Övriga länder...... Summa	Malmkvantitet	Järnhalt
1929	1937	1949	1952	1929	1937	1949	1952
1,9 7,6 50,7 5,0 0,72 0,75 6,5 11,5 13.4 0,41 98.5	1,9 7,8 37,8 7,5 1,02 0,99 1,3 15,0 14.4 0,67 88.4	1,5 4.1 31,4 7.2 0,58 0,28 1,9 13,7 0,22 13.6 0,14 74.6	2,7 7,2 40,7 12.9 0,83 0,77 2,9 16.9 0,48 16,5 0,46 102,3	0,60 2,3 16,2 1,5 0,36 0,49 3,1 6,9 4,0 0,21 35,7	0,67 2,2 11,5 2.3 0,50 0,72 0,60 9,1 4.3 0,28 32,2	0,46 1,2 10,2 2,2 0,28 0,25 0,94 8,4 0,14 4,1 0,05 28,2	0,84 2,2 13,2 3,7 0,43 0,54 1,44 10,1 0,31 4,9 0,22 37,9

Källor: OEEC, Basic Statistics of Industrial Production 1913—1952; Europakommissionen,
Quarterly Bulletin of Steel Statistics för Europé och Förenta nationerna, Statistical Yearbook.

riod med drygt 25 procent. Därtill kommer att järnmalmsbrytningen 1937
i vissa fall var lägre än 1929 och till och med lägre än 1913. Så var exempelvis
fallet i Frankrike, där 1929 års nivå aldrig senare uppnåtts och produktionen
ännu är 15—20 procent lägre än 1929. I Luxemburg har produktionen
inte ökat sedan 1913. Brytningen i Spanien är numera endast en
tredjedel av vad den var 1913 och mindre än hälften av 1929 års brytning.
I Storbritannien har järnmalmsbrytningen visserligen stigit i förhållande
till 1937 med omkring 15 procent, men var dock 1952 inte större än 1913.
1 Västtyskland var brytningen 1952 drygt 70 procent högre än 1937 — i
Sverige var motsvarande ökning 13 procent.

Frankrike, som är Västeuropas största järnmalmsproducent, svarar för omkring
40 procent av den totala produktionen (räknat i ton malm), enligt
vad som framgår av tabell 42. Sverige är den näst största producenten.
Räknat i ton malm motsvarade den svenska produktionen 1952 endast 17
procent av den totala produktionen i Västeuropa. Den svenska järnmalmen
har dock en väsentligt högre järnhalt — 61 procent mot genomsnittligt
30—35 procent för övriga Västeuropa. Räknat efter järnhalt motsvarade den
svenska brytningen 27 procent och den franska 35 procent av den totala
västeuropeiska.

De mest betydande importländerna är Västtyskland, Belgien—Luxemburg
och Storbritannien. I Västtyskland motsvarade importen 1952 i ton malm
räknat i runt tal 40 procent av tillförseln. Den västtyska järnmalmen har
emellertid relativt låg järnhalt, medan en betydande del av importen består
av höggradig järnmalm från Sverige. Räknat efter järnhalt motsvarade
importen 1952 i runt tal 60 procent av den totala förbrukningen i
Västtyskland.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 1:43. Produktion, import, export och tillförsel av järnmalm i vissa västeuropeiska

länder 1949—1954

1 000 ton

		1949	1950	1951	1952	1953	1954»
Belgien-Luxemburg	Produktion ...	4181	3893	5 742	7383	7 269
	Import......	9070	8 254	10 739	11000	11 790
	Export.......	297	103	203	448	883
	Tillförsel	12 954	12044	16278	17935	18176
Frankrike	Produktion ...	31410	29 983	35137	40 699	42 375
	Import.......	396	168	320	438	967
	Export.......	7 235	7 545	9 838	9373	9994
	Tillförsel	24571	22 606	25 619	31764	33348
Västtyskland	Produktion»...	7195	9 609	11162	12 921	10 427
	Import.......	4518	4 870	7371	9642	10049
	Export.......	6	52	69	146	195
	Tillförsel	11707	14427	18464	22 417	20281
Italien	Produktion ...	577	499	577	831	972
	Import.......	in	198	412	710	734
	Export......	—	9	71	7	4
	Tillförsel	688	688	918	1584	1702
Nederländerna	Produktion ...	_	__	__	__	_
	Import.......	717	812	1004	1182	1267
	Export.......	—	—	—	—	—
	Tillförsel	717	812	1004	1182	1267
Summa kol- och
stålpoolens länder	Produktion ...	43363	43984	52 618	61834	61043
	Nettoimport ..	7 274	6 593	9 665	12 998	13731
	Tillförsel	50637	50577	62283	74882	74 774
Sverige	Produktion ...	13729	13 611	15 383	16949	17 109
	Import.......	—	—	—	—	5
	Export.......	12 784	12 943	14 991	15 665	14 553
	Tillförsel	945	668	392	1284	2 561
Storbritannien	Produktion ...	13 612	13171	15 014	16 493	16 071
	Import.......	8 832	8 548	8 923	9 984	11169
	Export.......	—	1	—	—	1
	Tillförsel	22444	21 718	23937	26477	27 239

Källa: Europakommissionen, Quarterly Bulletin of Steel Statistics for Europé.

1 Uppgifter för 1954 har icke hunnit införas i föreliggande upplaga.

> Dessa produktionsuppgifter för Västtyskland är inte oväsentligt lägre (varierande mellan
10 och 30 procent de senaste åren) än de som redovisas i västtyska källor. Då ingen förklaring
till skillnaden är känd har de av europakommissionen offentliggjorda siffrorna för
likformighetens skull använts här.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

I Storbritannien motsvarar importen omkring 40 procent av tillförseln
och i Belgien—Luxemburg 60—70 procent räknat efter malmkvantitet. Av
den brittiska importen kommer 35—40 procent från Sverige och lika mycket
från engelska och franska besittningar medan importen från kontinenten
är obetydlig. Av Belgien—Luxemburgs import kommer 75—80 procent
från Frankrike och huvudparten av resten från Sverige.

Konjunkturutvecklingen 1950—195i

Liksom efterfrågeutvecklingen för järn och stål under åren 1950—1954
delvis kan härledas ur produktionsutvecklingen för verkstadsprodukter,
kan efterfrågeutvecklingen för järnmalm härledas ur järn- och stålproduktionens
variationer. Liksom för järn och stål gäller dock även vad beträffar
järnmalmen, att lagervariationerna kommer in som ett betydelsefullt
mellanled.

Brytningen av järnmalm i Västeuropa har expanderat successivt under
hela efterkrigstiden fram till 1952. Under åren 1950—1952 steg den totala
brytningen i Västeuropa med omkring 35 procent. Bland de större västeuropeiska
producentländerna var produktionsuppgången under denna tid
snabbast i Luxemburg där ökningen uppgick till närmare 90 procent. I
Frankrike och Västtyskland steg brytningen med i runt tal 35 procent och
i Sverige och Storbritannien med 25 procent.

Under intryck av den vikande järn- och stålkonjunkturen minskades produktionen
av järnmalm i de flesta länder under 1953. Tidigast märktes nedgången
i Västtyskland, där brytningen redan under första kvartalet 1953
var lägre än ett år tidigare. I Storbritannien, Sverige och Luxemburg noteras
en nedgång gentemot föregående år först under tredje kvartalet 1953. Även
i Frankrike ägde en viss nedgång av produktionen rum vid samma tid. Denna
nedgång synes dock ha varit avsevärt mindre än i andra producentländer. Relativt
sett mest betydande var produktionsminskningen i Västtyskland och
Luxemburg -— i båda länderna omkring 35 procent från toppläget under 1952
eller början på 1953 till bottennivån i början på 1954. I Sverige och Storbritannien
var denna skillnad omkring 20 procent, respektive 10 procent.

Enligt vad som framgår av tabell 44 höll tillförseln av järnmalm i allmänhet
inte takten med förbrukningen i utvecklingen 1949—1950. Ftån 1950
till 1951 däremot steg såväl den inhemska produktionen som importen i
de större importländerna — Västtyskland, Storbritannien och BelgieinLuxemburg
— och tillförseln ökade temporärt snabbare än förbrukningen

I Storbritannien och Belgien—Luxemburg ökade den inhemska brytningen
relativt sett mer än importen, i Västtyskland var det tvärtom. I exportländerna
var utvecklingen annorlunda. Såväl i Frankrike som Sverige steg
produktionen visserligen starkt. Produktionsökningen kunde dock inte
hålla takten vare sig med exporten eller den inhemska förbrukningen.

Till 1952 fortsatte järn- och stålproduktionen och därmed förbrukningen
av järnmalm i allmänhet att stiga. I Storbritannien och Västtyskland
steg tillförseln av järnmalm nu långsammare än förbrukningen. Vad Väst -

105

Knngl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell I: 44. Förändring av produktion, import, export, tillförsel och förbrukning av järnmalm

i vissa västeuropeiska länder

Procent

	1949-50	1950-51	1951—52	1952—53	1953—54
Belgien-Luxemburg
Produktion.............	- 7	+ 47	+ 29	- 2	- 18
Import.................	- 9	+ 30	-r 2	+ 7	+ 8
Tillförsel1 ..............	- 7	+ 35	+ 10	+ 1	+ 2
Förbrukning2...........	+ 4	+ 31	+ 5	- 3	*- 1
Frankrike-Saar
Produktion.............	- 5	+ 17	+ 16	+ 4	+ 3
Export.................	+ 4	+ 30	- 5	+ 7	+ 11
Tillförsel1 ..............	- 8	+ 13	+ 24	+ 5	- 1
Förbrukning2...........	- 3	+ 26	+ 12	- 9	••
Västtyskland3
Produktion.............	+ 34	+ 16	+ 16	- 19	- 7
Import.................	+ 8	+ Öl	+ 31	+ 4	- 13
Tillförsel1 ..............	+ 23	+ 28	+ 21	- 9	- 10
Förbrukning2............	+ 30	+ 24	+ 26	- 9	6
Sverige
Produktion.............	- 1	+ 13	+ 10	+ 1	- 10
Export...............	+ 1	+ 16	+ 4	- 7	- 3
Storbritannien
Produktion.............	— 3	+ 14	+ 10	— 3	-'' 2
Import.................	- 3	+ 4	+ 12	+ 12	+ 6
Tillförsel1 ..............	- 3	+ 10	+ 11	+ 3	+ 1
Förbrukning2...........	+ 0	+ 4	+ 13	+ 4	••

Källa: Europakommissionen, Quarterly Bulletin of Steels Statistics for Europé.

1 Tillförsel = produktion + import — export.

2 Räknat på summan av obehandlad och sintrad malm.

3 Se not 2 till tabell 43.

* De tre första kvartalen.

tyskland beträffar, visar de direkta uppgifterna, att lagren föll temporärt.
I Belgien—luxemburg, där avmattningen inom järn- och stålindustrien gav
sig till känna tidigare än i de andra länderna, steg förbrukningen av järnmalm
endast 5 procent från 1951 till 1952, vilket var väsentligt mindre än i
övriga här berörda länder. Tillförseln synes där ha stigit snabbare, framför
allt till följd av att brytningen i Luxemburg fortsatte att öka. I Frankrike
och Sverige fortsatte brytningen att stiga, medan exporten avstannade.

Från 1952 till 1953 sjönk förbrukningen av järnmalm i Västtyskland,
Frankrike och Belgien—Luxemburg, medan tillförseln synes ha fortsatt
att öka utom i Västtyskland. Vad Västtyskland beträffar vet man dock att
lagren under denna period steg. Lagerökningen synes där ha fortsatt ungefär
fram till slutet av året. I Storbritannien fortsatte förbrukningen av
järnmalm att stiga till 1953 fastän i långsammare takt än året före. Trots

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

att importen fortsatte att stiga väsenligt ökade tillförseln dock mindre än
förbrukningen till följd av att produktionen reducerades.

Under 1954 konstaterades en tydlig omsvängning i samtliga här diskuterade
länder. Tillförseln fortsatte att sjunka under det första halvåret i alla
länder utom Storbritannien. Samtidigt visade produktionen av järn och
stål en tendens att åter stiga och därmed även förbrukningen av järnmalm.
Under andra halvåret torde förbrukningen i allmänhet ha stigit väsentligt.
Även tillförseln steg i allmänhet under andra halvåret men den höll sannolikt
inte takten med förbrukningsökningen.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att produktionsökningen inom järnoch
stålindustrin i Västeuropa stimulerade järnmalmsbrytningen, som ökade
snabbt under åren 1950—1952. Den därpå följande avmattningen i förbrukningen
av järnmalm fick återverkningar på brytningen, som reducerades
under 1953 för att sedan åter stiga mot slutet av 1954 i samband med återhämtningen
av järn- och stålproduktionen. Denna utveckling var förknippad
med betydande lagervariationer. Uppsvinget 1950 ledde till en strävan
att bygga upp lagren i förbrukningsländerna och till en lagerminskning i
exportländerna. Tillförseln av järnmalm under 1951—1952 kunde dock inte
öka i takt med förbrukningen. Under 1953, då förbrukningen av järnmalm
sjönk, fortsatte tillförseln i förbrukningsländerna i många fall att öka till
följd av den tidigare utlagda stora beställningen, vilket ledde till en höjning
av lagren under 1953. Till följd av reduktionen av brytningen under 1954
och den senare tendensen till en ökning av förbrukningen gick lagerutvecklingen
under 1954 i motsatt riktning.

Utvecklingen i Sverige

Den ökade förbrukningen av järnmalm under 1951 och strävandena att
i förbrukningsländerna fylla på lagren ledde till att den svenska exporten
steg kraftigt. Brytningen ökade med 13 procent från 1950 till 1951. Samtidigt
steg den inhemska förbrukningen och de svenska lagren reducerades
väsentligt. Exporten synes dock, om man bortser från de säsongmässiga variationerna,
ha nått en topp redan i början av 1952 för att sedan successivt
reduceras fram till mitten av 1954.

Den starka lagerökningen i Västtyskland under 1953 spelade en väsentlig
roll för den följande importnedskärningens häftighet och därmed för den
svenska järnmalmexportens utveckling. De västtyska järnverken hade för
att säkra malmtillförseln under högkonjunkturen lagt ut omfattande beställningar,
vilket ledde till en fortsatt ökning av importen under 1953. Då
samtidigt förbrukningen sjönk betydde det, som tidigare nämnts en väsentlig
ökning av malmlagren. I detta läge begärde de tyska järnverken i stor
utsträckning att få leveranserna av tidigare från Sverige beställda kvantiteter
uppskjutna. Under första halvåret 1953 var, enligt vad som framgår
av tabell 46, den västtyska importen av järnmalm totalt sett inte oväsentligt
högre än ett år tidigare, medan importen från Sverige var något
lägre än under första halvåret 1952. Särskilt synes importen från vissa

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell It 45. Den svenska jttramalmsexportens länderfordelning 1952—1954

1 000 ton

	1952	1953	1954
	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halvåret	halvåret	halvåret
Västtyskland...........	2 402	3181	2 231	2 533	1824	2 931
Belgien-Luxemburg.....	936	1269	1195	1246	949	1142
Nederländerna.........	147	200	165	177	123	343
Frankrike..............	39	26	58	50	37	69
Italien................	22	18	25	25	139	96
Storbritannien.........	1785	1879	1832	2084	2122	2155
Förenta staterna.......	1104	1043	1020	1088	742	838
Polen.................	425	541	203	562	148	264
Tjeckoslovakien........	172	275	5	—	—	—
Övriga länder..........	107	95	31	23	57	104
Summa	7139	8 527	6 765	7 788	6141	7 942

utomeuropeiska länder ha ökat. Den svenska andelen i den tyska järnmalmsimporten
sjönk sålunda markant under första halvåret 1953. Då emellertid
under andra halvåret importen från andra områden sjönk starkare,
steg den svenska andelen åter dock till inte fullt samma nivå som under

1952.

Minskningen i den svenska järnmalmsexporten till Västtyskland från 1952
till 1953 var i runt tal 15 procent. Även exporten till Polen fortsatte, som
framgår av tabell 45, att sjunka, vilket sammanhängde med de betalningssvårigheter
som blev en följd av den minskade kolimporten från Polen.
Leveranserna till Tjeckoslovakien upphörde helt från februari 1953 och
något nytt handelsavtal har icke kunna slutas. Däremot fortsatte järnmalmsexporten
till Belgien-Luxemburg och Storbritannien att stiga från
1952 till 1953. Exporten till Förenta staterna var ungefär lika stor 1953 som

1952, vilket dock innebär en minskning av den svenska andelen i Förenta
staternas import och förbrukning av järnmalm, vilka båda steg från 1952
till 1953. En ytterligare sänkning av den svenska andelen i Förenta staternas
import av järnmalm synes ha ägt rum under 1954.

Från och med andra halvåret 1954 har Sveriges export av järnmalm åter
stigit, ökningen ligger härvid till en betydande del på Västtyskland, dit
exporten under andra halvåret 1954 var 16 procent högre än under samma
period i fjol. Även exporten till Storbritannien har ökat sedan 1953. Däremot
var exporten till Belgien—Luxemburg något lägre under andra halvåret
1954 än under samma period 1953, liksom — som nämnts — även exporten
till Förenta staterna. Leveranserna till Polen har under andra halvåret
1954 varit endast omkring hälften så stora som under andra halvåret

1953.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell It 46. Belgien -Luxemburgs, Västtysklands och Storbritanniens import ar järnmalm

från olika länder 1952—1954

1 000 ton

	1952	1953	1954
	l:a	| 2:a		II	III	IV
				I	II
	halvåret
Belgien-Luxemburg
Frankrike-Saar1.................	4188	4064	2120	2 412	2 067	2 477	2 440	2 455
Spanien.........................	24	10	12	4	14	6	3	4
Sverige.........................	909	1293	452	723	771	485	492	481
Sydamerika.....................	61	26	10	1	0
Västeuropeiska besittningar.......	123	149	87	35	26	29	19	17
Övriga länder...................	93	118	45	42	23	22	14	16
Summa	5398	5660	2 726	3 217	2901	3018	2968	2 973
Västtyskland
Belgien-Luxemburg..............	161	244	107	90	47	22	26	32
Frankrike-Saar..................	354	297	169	141	114	132	115	122
Italien-Trieste...................	63	29	8	10	8	17
Nederländerna...................	67	65	26	29	30	24	25	30
Summa kol- och stålpoolens länder	645	635	310	270	199	195	166	184
Norge..........................	238	427	219	218	182	191	148	197
Portugal........................	161	180	141	14	21	7	9	8
Sverige.........................	2555	3216	1058	1272	1421	1109	712	1197
Nordamerika....................	35	253	36	88	263	165		87
Sydamerika.....................	34	71	109	168	99	79	100	44
Västeuropeiska besittningar.......	481	585	449	427	174	242	184	145
Övriga länder...................	823	943	705	470	448	346	238	244
Summa	4972	6310	3027	2 927	2 807	2334	1557	2106
Storbritannien
Frankrike-Saar..................	220	227	133	130	85	106	126	113
Västtyskland....................	8	14	10	14	14	12	23	23
Nederländerna...................	14	27	1	11	10	7
Summa kol- och stålpoolens länder	242	268	144	155	109	125	149	136
Spanien.........................	371	303	195	205	166	143	118	146
Sverige.........................	1772	1938	705	1040	1158	964	1015	1114
Nordamerika....................	235	397	125	272	475	264	143	224
Sydamerika.....................	46	55	61	98	78	75	101	114
Västeuropeiska besittningar.......	1686	1803	766	1123	1155	996	1040	1166
Övriga länder...................	330	405	147	138	163	123	186	242
Summa	4 681	5169	2143	3 031	3304	2 690	2 752	3142

1 Importen från övriga länder inom kol- och stålpoolen kan försummas.
Källa: OEEC, Statistical Bulletins, Foreign Trade, Series II.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Som följd av den livliga efterfrågan på järnmalm kan den svenska exporten
väntas fortsätta att stiga under 1955. Den var under första kvartalet
i år 12 procent högre än under samma kvartal 1954. Den stigande exporten
har lett till en successiv ökning av brytningen och denna var under
januari—februari i år 7 procent högre än under samma månader 1954.
Den totala järnmalmsproduktionen för 1955 beräknas komma att uppgå till

17,5 miljoner ton och exporten till 16 miljoner ton.

Avd. II. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

II: 1. Inledning

Den totala produktionen i Sverige (bruttonationalprodukten) räknat i
fasta priser steg under perioden 1946—1950 med ungefär 20 procent, d. v. s.
med i genomsnitt drygt 4,5 procent per år. Under de båda därpå följande
åren stagnerade produktionen, ökningen i nationalprodukten 1950—1952
uppgick sålunda endast till omkring en procent. Nationalprodukten fortfarande
till fasta priser har sedan dess återigen ökat mycket kraftigt. Från
1952 till 1953 ökade nationalprodukten med 4,5 procent och från 1953 till
1954 med drygt 5 procent.

Den starka stegringstakten under de tidigare efterkrigsåren får ses mot
bakgrunden av en ökning av efterfrågan inom snart sagt alla områden för
att ta igen under kriget eftersatta behov. Speciellt var detta fallet under
åren 1946—1948. Efterfrågeökningen var under dessa år av sådan storleksordning
att den icke kunde tillgodoses genom den inhemska produktionsuppgången
vid given prisnivå. Följden blev stigande priser och importöverskott.
En viss uppbromsning av stegringstakten i efterfrågan ägde
rum 1948—1949 men den ökade därefter åter för att efter Koreakrigets utbrott
i juni 1950 bli av starkt spekulativ karaktär.

Svårigheterna att statistiskt fånga och tidslokalisera de starka prisstegringarna
under 1951 och 1952 gör det mycket vanskligt att bedöma volymutvecklingen
av försörjningsbalansens poster under dessa båda år var
för sig. En nedgång i efterfrågan från de enskilda hushållens sida synes
emellertid ha inträffat under 1951. Denna nedgång drabbade speciellt beklädnadsvaror.
Den minskade efterfrågan från hushållens sida motverkades
under 1951 åtminstone delvis av den goda exportkonjunkturen särskilt
för skogsindustrierna. I likhet med tidigare år fortsatte även expansionen
av de offentliga utgifterna för konsumtion och investering, vilket
också bidrog till att motverka nedgången i hushållens efterfrågan. Under
1952 synes av tillgänglig statistik att döma efterfrågan för privat konsumtion
åter ha ökat. Däremot minskade investeringsverksamheten inom den
privata sektorn. Vidare medförde avmattningen i den internationella konjunkturen
minskad efterfrågan på exportsidan.

I jämförelse med de motstridiga tendenser som rådde under 1951 och
1952 har utvecklingen under åren 1953 och 1954 varit mera entydig, ökad
efterfrågan inom de flesta områden har varit det utmärkande draget. I
speciellt hög grad gäller detta för 1954.

Tabell II: 1* Försörjningsbalans 193&/39, 1946—1954 — Batance of resources 1938J39, 1946—1954

Miljoner kronor — Millions of kronor

	1938/ 39	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
Tillgång — Supply 1. Bruttonationalprodukt till marknadspris — Gross national product åt märket price	12 710	23 220	24 780	27 890	29180	31 220	38370	42020	43 420	45 360
2. Import av varor,eif— Import oj goods c. i.f.	2 260	3 400	5 230	4 950	4 340	6120	9190	8 950	8170	9 200
3. Minskning av lager m. m. — Decrease in stocks etc..............................	_	_	_	—	—	150	—	—	260	160
4. Summa tillgång — Total supply	14970	26620	30010	32 840	33 520	37 490	47 560	50970	51850	54 720
Användning — Use 5. Privat inhemsk bruttoinvestering — Pri-vate domestic gross investment..........	2 230	4130	4 920	4 780	4 740	5 470	6 570	6 800	7420	7 990
6. Offentlig inhemsk bruttoinvestering — Public domestic gross investment........	860	1780	2 080	2 540	2 780	3060	3820	5 010	5 620	5930
7. Ökning av lager m. m. — Increase in stocks etc..............................	250?	90?	430	330	no	—	950	920	—	—
8. Export av varor, fob, och nettot av tjän-ster — Export of goods /. o. b. and net ser-vices ..................................	2 210	3 290	3 780	4 510	4 830	6 290	10130	9130	8 500	9 050
9. Privat konsumtion — Private consump-lion...................................	8 420	15100	16 350	17 800	18 040	19 480	22 150	24 360	25170	26 360
10. Offentlig konsumtion — Public consump-tion...................................	1000	2 230	2 450	2 850	3 020	3190	3 940	4 750	5140	5 390
11. Summa användning — Total use	14970	26620	30010	32 840	33 520	37 490	47 560	50 970	51850	54 720

Kungl. Maj:ts proposition, nr 190 år 1955

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955
Tabell II: 2. Försörjningsbalans 1952—1954 i 1953 års priser

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt till marknadspris ..

2. Import av varor, eif.....................

3. Minskning av lager m. m.................

4- Summa tillgång

Användning

5. Privat inhemsk bruttoinvestering ........

6. Offentlig inhemsk bruttoinvestering ......

7. ökning av lager m. m...................

8. Export av varor, fob, och nettot av tjänster

9. Privat konsumtion ......................

10. Offentlig konsumtion....................

11- Summa användning

Miljoner kronor	Förändring i procent
1952	1953	1954	1952— 1953	1953— 1954
41540	43 420	45 640	+ 4,5	+ 5,1
8180	8170	9 240	- 0,1	+ 13,1
—	260	190		—
49 720	Öl 850	55070	+ 4,3	+ 6,2
6 700	7 420	8190	+ 10,7	+ 10,4
4 940	5 620	6 000	+ 13,8	+ 6,8
830	—	—	—	—
7 950	8 500	9190	+ 6,9	+ 8,1
24 460	25170	26 320	+ 2,9	+ 4,6
4 840	5140	5 370	+ 6,2	+ 4,5
49 720	51850	55 070	+ 4,3	+ 6,2

De kraftiga ökningarna i produktionen under perioden 1946—1950 får
delvis ses som ett resultat av de efter krigsslutet successivt förbättrade
produktionsbetingelserna och i synnerhet av utrikeshandelns expansion under
dessa år. Produktionsökningen under 1953 och 1954 åter torde till en
del ha karaktären av en återhämtning efter stagnationen under de bägge
åren dessförinnan. I den mån så är fallet är det knappast troligt att samma
höga takt i produktionsökningen skall kunna bli bestående på längre sikt.1

I tabellerna 1 och 2 redovisas försörjningsbalansen till löpande respektive
fasta priser. Förändringarna från 1952 till 1953 och från 1953 till 1954
i fasta priser framgår av diagram 1.

Såsom framgår av diagrammet, ökade posterna på användningssidan
räknat till fasta priser betydligt mer än produktionen både från 1952 till
1953 och från 1953 till 1954. En väsentlig skillnad mellan de båda årsjämförelserna
föreligger emellertid i de sätt på vilka denna ökning realiserades.
För utvecklingen 1952—1953 var det sålunda främst genom att
lageruppbyggnaden under 1952 upphörde och att utöver detta lagren reducerades,
som ett tillskott utöver produktionsökningen kom till stånd. Av
tillgänglig statistik att döma minskade takten i lagerreduceringen 1953—

1954. I stället förekom en kraftig ansvällning av importen för att möta
de ökade anspråken från användningssidan. Den ökade importen motsvarades
dock till största delen av en uppgång också för exporten.

1 I den fortsatta framställningen kommer intresset att i första hand koncentreras till utvecklingen
under de senaste åren. För en fullständigare redogörelse för tidigare år hänvisas därför
till föregående rapporter särskilt till »Konjunkturläget våren 1954».

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955 113

Diagram H: 1. Förändringar i försörjningsbalansens poster 1952—1953 och 1953—1954

1951 - >953 1955 - I9''S»

Nationalprodukten
w,r«nr“ t Ilo Wlilj*W*r	2220 mfljsntr
Kronor	Krowr
Skillnad i lagerförändring	■■■ 1090	. >0
Import	• to	mi ro7o
Privat investering	BB 720	Bl 770
Offentlig investering	BHI 680	■ SBO
Export	■B 550	iBi 699
Privat konsumtion	■M	BB (iso
Offentlig konsumtion	■ 300 +1009 4-2000 m	B ISO -41000 42000 ♦''3000

En jämförelse mellan försörjningsbalansen i löpande och i fasta priser
\isar
det d. v. s. relationen mellan exportpriser och importpriser. Från 1952 till
1953 föll både import- och exportpriserna väsentligt. Av tabell 1 framgår,
att importens nominella värde minskade med 780 miljoner kronor mellan

1952 och 1953 medan värdet räknat till 1953 års genomsnittspriser enligt
tabell 2 endast minskade med 10 miljoner kronor. För exporten var prisfallet
ändå mycket större. Fastän värdet räknat till 1953 års p,riser var
550 miljoner kronor högre än året innan, minskade det nominella värdet
med 630 miljoner kronor. Hade 1952 års genomsnittspriser gällt under

1953 skulle exportens nominella värde med andra ord varit 1 180 miljoner
kronor större än den i verkligheten blev. Skillnaden mellan 1 180 och 770
utgör ett mått på försämringen i bytesförhållandet. Detta innebär, att av
den totala ökningen i nationalprodukten på 1 880 miljoner kronor mellan
1952 och 1953 räknat till 1953 års priser 410 miljoner kronor eller över 20
procent gick åt för att kompensera den ogynnsamma utvecklingen av bytesförhållandet.

Också från 1953 till 1954 föll import- och exportpriserna. Prisfallet var
emellertid obetydligt och synes även ha skett ganska parallellt för export
och import, varför någon nämnvärd förändring av bytesförhållandet inte
ägde rum mellan dessa båda år.

Det är inte bara på utrikeshandelns område priserna varit fallande under
de senaste åren, utan detta har även gällt investeringsområdet.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

II: 2. Utrikeshandeln 1950—1954

A. Bytesbalansen

Under halvåret närmast före Koreakrigets utbrott var den svenska bytesbalansen
gentemot utlandet relativt gynnsam. Importen hade under åren
1948 och 1949 genom importregleringen successivt pressats ned från 1947
års högre nivå samtidigt som exporten tvärtom expanderat. Under första
halvåret 1950 fortsatte exporten att stiga, nu även åtföljd av importen som
under inflytande av de vidtagna lättnaderna i importregleringen ökade
kraftigt. Trots den avsevärt stegrande importen blev dock det sammanlagda
värdet av export och nettot från utrikes sjöfart under första halvåret
1950 större än värdet av importen (se tabell 3). Under förutsättning av
jämvikt i bytesbalansen över året räknat hade i stället ett negativt saldo av
dessa huvudposter varit det normala, eftersom exporten säsongmässigt är
mindre under första än under andra halvåret.

Tabell II: 3. Import, export och fraktnetto 1950—1954

	19 4 9	19 5 0	19 5 1
	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-
	året	året	året	året	året
Värde, miljoner kronor
Import.........................	2 215	2 732	3370	4 552	4 632
Export.........................	2 319	2533	3174	4001	5 224
Fraktnetto ......................		238	212	271	357	452
Export plus fraktnetto minus import	+342	+13	+75	-134	+1044
Index: 1949 = 100
Importvolym....................		103	116	135	154	143
Exportvolym....................		112	117	133	126	135
Bytesförhållande.................		98	93	97	109	122
	19 5 2	19 5 3	19 5 4
	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-
	året	året	året	året	året	året
Värde, miljoner kronor
Import.........................	4 667	4 280	4 009	4152	4388	4 806
Export.........................	4 264	3 869	3 473	4184	3804	4 413
Fraktnetto ......................	517	441	353	388	358	379
Export plus fraktnetto minus import	+114	+30	-183	+420	-226	-14
Index: 1949 = 100
Importvolym....................	140	134	132	142	148	162
Exportvolym....................	no	123	113	139	127	147
Bytesförhållande.................	116	101	103	105	103	103

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Från mitten av 1950 stimulerades importen, förutom av liberaliseringen,
av lagerinvesteringskonjunkturen i samband med Koreakriget. Importvolymen
ökade starkt fram till och med första halvåret 1951, vilket medförde
en icke obetydlig försämring av bytesbalansen under denna tid. Även exporten
stimulerades genom den ökade importliberaliseringen i Västeuropa och
ett flertal utomeuropeiska länder, varigenom potentiell efterfrågan frigjordes
samtidigt som högkonjunkturen ytterligare kraftigt ökade denna. Effekten
härav blev emellertid, vad beträffar skogsprodukterna, främst en våldsam
prisstegring som ledde till en fortlöpande förbättring av bytesförhållandet
i Sveriges utrikeshandel. Därigenom förhindrades det stora underskott
i bytesbalansen som eljest skulle blivit följden av den höga importen andra
halvåret 1950 och första hälften av 1951. I stället inskränktes underskottet
enligt tabell 3 till drygt 190 miljoner kronor under januari—juni 1951 jämfört
med ett överskott på 13 miljoner kronor motsvarande period 1950.

Under andra halvåret 1951 minskade importen och nedgången fortsatte
under 1952. Nedskärningen av de övernormala lagren av textila färdigvaror
och avmattningen inom textilindustrin var de dominerande orsakerna till
importavmattningen. Under våren 1952 bröts högkonjunkturen för skogsprodukterna.
Genom prisfallet på dessa under 1952 gick den tidigare förbättringen
av bytesförhållandet helt förlorad mot slutet av 1952. Bytesbalansen
blev dels därför och dels på grund av den även volymmässiga nedgången
i exporten åter relativt ogynnsam under andra halvåret 1952 efter
att ha visat mycket betydande överskott under andra halvåret 1951 och, i
mindre grad, även under första halvåret 1952.

Från utgången av 1952 har exportvolymen visat en tämligen jämn stegringstakt,
medan importvolymen åter började stiga först från och med andra
halvåret 1953. Bytesbalansen förbättrades därför under 1953. Genom den
kraftiga ökningen av importen under 1954 försämrades den emellertid åter
och under andra halvåret 1954 var nettot av de tre huvudposterna export,
fraktnetto och import negativt, vilket innebar ett försämrat läge även jämfört
med det relativt ogynnsamma andra halvåret 1952.

Utvecklingen av den totala bytesbalansen från 1953 till 1954 framgår av
tabell 4. Importöverskottet av varor ökade från 513 miljoner kronor 1953
till 980 miljoner kronor 1954. Denna ökning berodde främst på att importvolyinen
steg med 13 procent medan exportvolymen endast steg med 9 procent
från 1953 till 1954. Därjämte sjönk emellertid exportpriserna i genomsnitt
något mer än importpriserna. Prisförändringarna var dock helt obetydliga,
i det att exportpriserna i genomsnitt sänktes drygt en procent medan
importpriserna sänktes med mindre än en procent. Nettointäkterna från den
utrikes sjöfarten (fraktnettot) sjönk obetydligt från 1953 till 1954, men
genom ökade inkomster från utländska fartygs utgifter i svenska hamnar
steg intäkterna från dessa båda poster sammantagna (sjöfartsnettot) med
15 miljoner kronor. Nettot från övriga tjänster (turism, räntor o. dyl.) gav
ett större negativt saldo under 1954 än under 1953, och totalt visade bytesbalansen
ett underskott på 150 miljoner kronor 1954 mot ett överskott på

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 4. Bytesbalansen 1952—1954

Miljoner kronor

	1952	1953	1954
Löpande priser
Import av varor..........................	8 952	8172	9198
Export av varor..........................	8135	7 659	8 218
Handelsbalansens saldo	-817	-513	-980
Sjöfartsnetto ..............................	1075	860	875
Övriga tjänster m. m., netto...............	-80	-15	-45
Bytesbalansens saldo	+178	+332	-150
1953 års priser
Import av varor..........................	8183	8172	9 235
Export av varor..........................	7 068	7 659	8 318
Handelsbalansens saldo	-1115	-518	-917
Sjöfartsnetto ..............................	950	860
Övriga tjänster m. m., netto...............	-73	-15	-45
Bytesbalansens saldo	-238	+332	-48

drygt 330 miljoner kronor 1953. Under förutsättning av att den genomsnittliga
prisnivån under 1953 varit rådande under 1954 inom utrikeshandel och
sjöfart skulle, som framgår av tabell 4, underskottet i bytesbalansen i stället
blivit ca 50 miljoner kronor under fjolåret.

De kända kapitaltransaktionerna gav ett positivt netto för år 1954. Under
året placerades två svenska statsobligationslån på den schweiziska marknaden
på sammanlagt ca 130 miljoner kronor, medan å andra sidan ett norskt
obligationslån på 50 miljoner kronor emitterades i Sverige. Totalt gav de
kända kapitaltransaktionerna ett överskott på ca 100 miljoner kronor. Bytesbalansen
och den kända delen av kapitalbalansen visade således ett sammanlagt
underskott på ca 50 miljoner kronor år 1954. Den faktiska minskningen
i valutareserven uppgick till 111 miljoner kronor (se tabell S II: 14 i
tabellbilagan). Differensen beror huvudsakligen på förskjutningar mellan
varu- och betalningsströmmarna.

B. Exportens länderfördelning

Exportens länderinriktning under 1950 och tidigare efterkrigsår karakteriserades
av en betydande ökning av exportandelen till Latinamerika och
utomeuropeiska sterlingområdet jämfört med förkrigstiden. Denna förskjutning
återspeglar den starka ökningen i dessa länders totala import, som
1950 svarade för 25 procent av världsimporten utanför Östeuropa mot 20
procent 1938. Tillväxten i Latinamerikas importförmåga gynnade Sverige
också därigenom, att det samtidigt skedde en förskjutning från konsum -

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

tionsvaror till kapitalvaror i importefterfrågan, som därigenom bättre kom
att svara mot strukturen av den svenska exporten.

En annan förskjutning i exportinriktningen var ökningen av exporten
till Östeuropa. Denna är anmärkningsvärd så tillvida att den skiljer sig från
den allmänna sammankrympningen av öst- och västhandeln efter kriget.
Väsentligt bidragande faktorer till den stegrade exporten till Östeuropa synes
ha varit den mycket gynnsamma utvecklingen i varuutbytet med Tjeckoslovakien
under efterkrigsåren, den svenska kreditgivningen till öststaterna
samt Sveriges import av kol från Polen.

Den relativa ökningen i exporten till de transoceana råvaruländerna och
Östeuropa svarade mot en relativ nedgång i exporten till Västeuropa och
Nordamerika. Västeuropas minskade andel under åren efter kriget förklaras
emellertid helt av den låga exporten till Storbritannien och Västtyskland. De
övriga västeuropeiska länderna däremot tog en väsentligt större andel av
exporten än under de sista förkrigsåren. Nedgången i exporten till Nordamerika
sammanhängde främst med de mycket reducerade massaleveranserna
till USA efte.r kriget. Förskjutningarna i exportens länderfördelning från
förkrigsåret 1938 till 1950 kan närmare studeras i tabell 5.

Förändringarna i exportens volym och länderfördelning under perioden
1950—1954 kan i stor utsträckning förklaras av de internationella konjunkturrörelserna
under dessa år. I samband med Koreakonjunkturen steg exportvärdet
kraftigt till de olika länderområdena under 1950 och 1951. Uppgången
i exporten till Latinamerika och de utomeuropeiska sterlingländerna
var kraftigare än till Västeuropa. Som framgår av tabell II: 5 ökade exportvärdet
från första halvåret 1950 till motsvarande period 1951 med ca 55
procent till Västeuropa mot närmare 100 procent till Latinamerika och ca
75 procent till sterlingländerna jämte Västeuropas besittningar. Såsom tidigare
visats i kapitel 1: 3 steg de transoceana ländernas exportvärde kraftigt
under andra halvåret 1950 och första halvåret 1951 genom framför allt den
stora prisstegringen på råvaror. Från första halvåret 1951 föll deras export,
framför allt värdemässigt, åter tillbaka men deras import fortsatte trots
detta att stiga. Deras betalningsbalanser försämrades härigenom med den
följden att importen måste stramas åt under andra halvåret 1952 och första
halvåret 1953. Därigenom blev även nedgången, liksom den tidigare uppgången,
i den svenska exporten till råvaruländerna kraftigare än till Västeuropa.
Exportminskningen till Latinamerika förstorades dessutom av att
åtgärder måste vidtagas för alt bringa ner det höga svenska fordringsöverskottet
på Argentina,1 vilket medförde ett nära nog fullständigt upphörande
av exporten till Argentina under andra halvåret 1952 och första halvåret

1953.

Från andra halvåret 1953 har exporten expanderat kraftigt till Västeuropa,
och likaså har utförseln till Latinamerika och de utomeuropeiska sterlingländerna
utvecklats gynnsamt. Under andra halvåret 1954 var exporten till
Latinamerika dock lägre än motsvarande halvår 1953. Denna nedgång beror

i Jfr Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 21, s. 80.

12 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

Tabell II* 5. Exporten på olika länderområden 1950—1954

I = värde i miljoner kronor. II = procentuell förändring från föregående halvår

		1950	1951	1952	1953	1954	Procentuell fördelning
		l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a	l:a	2:a
		halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	halv-	1938	1950	1954
		året	året	året	året	året	året	året	året	året	året
Västeuropa''..................		1602	1978	2 473	3 296	2 603	2 649	2 320	2 784	2 626	3 089	66,7	62,7	69,6
	II			+ 54	+ 67	+ 6	— 20	— 11	+ 6	+ 13	+ 11
Storbritannien................		366	446	714	1038	760	593	664	787	708	818	23,3	14,2	18,6
Västtyskland.................	II			+ 95	+ 133	+ 6	— 43	— 13	+ 33	+ 7	+ 4
.... I	309	399	370	556	413	549	374	507	434	577	•18,1	12,4	12,3
Övriga Västeuropa............	II			+ 20	+ 39	+ 12	— 1	— 9	— 8	+ 16	+ 14
---- I	927	1133	1389	1702	1430	1507	1282	1490	1484	1694	25,3	36,1	38,7
Östeuropa...................	II			+ 50	+ 50	+ 3	— 11	— 10	— 1	+ 16	+ 14
	182	230	257	388	319	289	149	197	172	173	6,5	7,2	4,2
	II			+ 41	+ 69	+ 24	— 26	— 53	- 32	+ 15	— 12
USA och Kanada..............	.... I	158	224	306	225	237	268	292	269	224	213	9,5	6,7	5,3
	II			+ 94	± 0	— 23	+ 19	+ 23	± o	— 23	— 21
Latinamerika2.................		225	319	447	581	420	195	218	383	286	352	4,4	9,5	7,8
	II			+ 99	+ 82	— 6	— 66	— 48	+ 96	+ 31	— 8
Argentina....................		26	82	145	261	101	7	3	34	20	54	1,9	1,9	0,9
Brasilien.....................	II			+ 458	+ 218	- 30	- 97	— 97	+ 386	+ 567	+ 59
	105	126	159	182	174	89	103	169	124	144	0,9	4,0	3,3
Övriga Latinamerika.........	II			+ 51	+ 44	+ 9	— 51	— 41	+ 90	+ 20	— 15
____ I	94	in	143	138	145	99	112	180	142	154	1,6	3,6	3,6
	II			+ 52	+ 24	+ i	— 28	— 23	+ 82	+ 27	— 14
Utomeuropeiska sterlingländer och	väst-
europeiska besittningar.........	____ I	178	229	308	443	357	215	219	250	266	303	4,2	7,1	6,9
	II			+ 13	+ 93	+ 16	— Öl	— 39	+ 16	+ 21	+ 21
Andra länder3.................	---- I	188	194	210	291	328	253	275	301	230	283	8,7	6,7	6,2
	II			+ 12	+ 50	+ 56	— 13	— 16	+ 19	— 16	— 6
Samtliga länder..................	..... I	2 533	3174	4 001	5 224	4264	3 869	3 473	4184	3 804	4 413	100,0	100,0	100,0
	II			+ 58	+ 65	+ 7	— 26	— 19	+ 8	+ 10	+ 5

* Ej Finland, Spanien och Jugoslavien. — 2 Central- och Sydamerika. — 3 Inklusive Finland, Spanien och Jugoslavien. — * Hela
Tyskland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

emellertid till stor del på fartygsleveranser av mer tillfällig art under
andra halvåret 1953 och även på extraordinära spanninålslevcranser till
Brasilien under samma tid.

Utvecklingen av exporten till Nordamerika har följt ett i det närmaste
rakt motsatt mönster i jämförelse med exporten till Västeuropa under 1950
—1954 till följd av den skiljaktiga konjunkturutvecklingen, som beträffande
1954 medförde en betydande sänkning av exporten till Nordamerika.

Bortsett från de konjunkturmässigt betingade växlingarna i exportens
länderfördelning under 1950—1954 synes exporten åler ha koncentrerats
mer till Västeuropa efter den relativa nedgången under första efterkrigstiden.
Andelen av exporten till de västeuropeiska länderna har sålunda stigit
från ca 63 procent 1950 till närmare 70 procent under 1954 (se tabell 5).
Den allmänna ekonomiska expansionen i Västeuropa och den ökade frigörelsen
av handeln mellan dessa länder synes ha vidgat den västeuropeiska
marknaden relativt till andra marknader sedan 1950. Exporten till Östeuropa
däremot har minskat betydligt från 1950 till 1954. Till en del synes denna
nedgång ha institutionella orsaker, i det att de svenska kreditleveranserna
till Sovjetunionen avslutades under 1952. Vidare har den svenska importen
av fasta bränslen visat en nedåtgående trend, vilket sänkt vår import från
Polen. I övrigt förklaras nedgången i exporten till Östeuropa av att handelsförbindelserna
med Tjeckoslovakien varit avbrutna sedan 1953.

C. Exportutvecklingen för olika varugrupper

Massa, papper och papp. Vid början av 1950 släpptes pris- och konsumtionskontrollen
på olika slag av papper i flera europeiska länder, och den
svenska exporten av massa och papper steg kraftigt under första hälften av

1950. Den ökade efterfrågan kunde delvis mötas av export från lager,
men massapriserna steg trots detta med ca 25 procent från tredje kvartalet
1949 till andra kvartalet 1950, delvis beroende på att priserna i dollar kunde
hållas oförändrade på de utomeuropeiska marknaderna efter devalveringen
på hösten 1949. Däremot var priserna på papper och papp i stort sett
oförändrade under denna tid. När efterfrågan ytterligare kraftigt steg i samband
med Koreakonjunkturen blev följden en våldsam prisstegring på massa
och papper, eftersom de viktigaste exportländerna redan tidigare nått gränsen
för sin leveransförmåga. Under 1951 var sålunda den svenska volymen
för massa 5 procent lägre och för papper och papp endast 9 procent högre
än under året för Koreakriget (juli 1949—juni 1950). Priserna fortsatte
att stiga ända fram till sista kvartalet 1951 (se tabell S II: 21 i tabellbilagan),
och prisstegringsperioden varade därigenom betydligt längre än för de
flesta andra råvaror för vilka priserna kulminerade redan vid början av

1951. Mot slutet av 1951 torde emellertid lagren av massa och papper ha
ökats i avnämarländerna. Den omedelbara orsaken till det följande sammanbrottet
av massa- och papperskonjunkturen under 1952 var dock ej en
nedgång i efterfrågan från importörerna utan införandet av importrestrik -

120

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 dr 1955

tioner i Storbritannien i november 1951, som i början av 1952 följdes av
maximipriser på importerad massa och papper i ett flertal europeiska länder.
Detta utlöste ett kraftigt prisfall under loppet av 1952, samtidigt med
att exporten volymmässigt sjönk till en bottennivå under tredje kvartalet.
Exportvolymen återhämtades redan under fjärde kvartalet 1952, medan
prisnivån fö,r såväl massa som papper fortsatte att falla fram till tredje
kvartalet 1953, då massapriserna låg knappa 30 procent och papperspriserna
ca 25 procent över nivån från första halvåret 1950. Under 1953 utvecklades
exporten av massa gynnsamt, och exportvolymen nådde en rekordnivå
för efterkrigstiden, 4 procent högre än den tidigare högsta nivån
från 1950, som framgår av tabell 6. Under 1954 steg exportvolymen ytterligare
2 procent. Massapriserna steg från tredje kvartalet 1953 till tredje
kvartalet 1954 med ca 15 procent och har därefter legat ungefär oförändrade.
Exporten av papper och papp har likaså expanderat under 1953 och
1954, och exportvolymen var under fjolåret ca 8 procent högre än under

1950. Exportökningen under de sista två åren har framför allt varit koncentrerad
till marknaderna i Västeuropa.

Trävaror. Pris- och volymutvecklingen för trävaror har under 1950—1954
varit lugnare än vad gäller massa och papper och papp. Från 1949 till 1950
steg exportvolymen 10 procent genom ökad export till flertalet traditionella
avnämarländer utom Storbritannien. Detta land skar under 1950 ner sin
trävaruimport kraftigt för att sedan fördubbla importen mellan 1950 och

1951. Då Storbritannien svarar för en betydande del av världens trävaruimport,
år 1951 drygt 30 procent, hade detta en kraftigt stegrande effekt på
priserna under 1951. Prishöjningarna på trävaror var dock relativt mindre
än på massa och papper. Volymmässigt ökade den svenska trävaruexporten
ytterligare ca 8 procent från 1950 till 1951. Genom betalningskrisen 1952
tvingades Storbritannien åter skära ned sin trävaruimport detta år, och huvudsakligen
som en följd härav sjönk den svenska trävaruexporten ca 14
procent från 1951 till 1952. Då exporten upprätthölls till kontinenten under

1952. utsattes trävarupriserna ej för samma svåra fall som massa- och papperspriserna,
och de under andra halvåret 1952 sänkta priserna stannade
på en högre nivå i förhållande till prisnivån under första halvåret 1950 än
vad fallet var för massa och papper. I november 1952 släpptes importregleringen
för trävaror i Storbritannien, och den svenska exporten dit mer än
fördubblades från 1952 till 1953. Även exporten till Nederländerna ökade
betydligt medan däremot den tidigare stora exporten till Australien minskade
ytterligare till en endast oansenlig kvantitet under 1953. Totalt steg
exportvolymen från 1952 till 1953 med 24 procent och var 15 procent större
än under 1950. 1953 års utförsel av sågade och hyvlade trävaror var den
största som förekommit sedan 1930 och möjliggjordes till en del av en
minskning av de under 1952 ökade lagren. Vid slutet av 1953 upphävdes
även konsumtionsregleringen för trävaror i Storbritannien, och konsumtionen
av trävaror steg därigenom närmare 20 procent från 1953 till 1954.
Den svenska exporten av trävaror till Storbritannien var dock mindre un -

121

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 6. Exportens värde-, volym- och prisutveckling, indextal 1938 och 1947—1954

1949 = 100 — Developmenls of exports by value, nolume, and price, 1938 and 1947—1954. 1949=100

		1938	1947	1918	1950	1951	1952	1953	Prel. 1954
Trävaror — Timber	Värde1	35	61	79	117	198	174	194	198
	Volym2	99	63	77	no	119	102	126	125
	Pris3	36	96	103	106	166	170	154	158
Massa — Pulp	Värde	42	108	122	138	320	190	160	178
Volym	98	94	89	in	106	85	115	118
	Pris	43	115	138	125	301	223	139	152
Papper och papp — Paper and	Värde	25	94	in	121	250	151	136	159
cardboard	Volym	69	91	96	122	127	90	115	132
	Pris	36	103	115	99	198	168	118	121
Skogsprodukter — Forest products	Värde	35	90	106	127	264	174	164	179
Volym	.90	85	87	114	115	91	118	122
	Pris	39	106	121	112	230	192	139	146
Järnmalm — Iron ore	Värde	70	53	78	117	166	269	259	222
	Volym	98	67	90	101	118	124	115	in
	Pris	71	80	86	115	141	217	226	199
Oädla metaller och arbeten därav—	Värde	61	76	87	127	175	193	184	188
Base metals and products thereof	Volym	125	82	88	125	146	138	140	151
Pris	48	92	99	102	120	140	131	125
därav: — oj which:	Värde	51	72	85	112	164	188	174	160
Handelsfärdigt järn och stål —	Volym	118	77	86	111	137	131	128	128
Finished iron and Steel	Pris	43	94	100	101	119	l4o	136	125
Maskiner och instrument —	Värde	30	63	83	126	166	183	162	179
Machines and instruments	Volym	64	71	85	121	143	139	118	135
	Pris	47	88	97	105	116	132	13b	132
därav: — of which:	Värde	30	62	81	131	164	185	163	174
Maskiner, ej elektriska — Ala-	Volvm	68	72	84	123	138	136	115	125
chines, other than electric	Pris	44	86	96	107	119	136	142	138
Maskiner, elektriska —	Värde	36	65	87	119	180	190	164	189
Electric machines	Volym	71	72	88	119	158	146	121	148
	Pris	50	90	98	100	114	130	136	128
Transportmedel — Transport	Värde	24	54	83	134	148	193	150	227
equipment	Volvm	57	58	85	137	131	159	108	179
Pris	42	93	98	98	113	121	139	126
Maskiner, instrument och transport-	Värde	28	60	83	129	160	187	158	196
medel — Machines, instruments,	Volym	52	67	85	126	139	145	114	149
and transport equipment	Pris	46	90	98	103	115	128	138	130
Jordbruksprodukter — Agricultural	Värde	65	53	62	208	238	183	232	221
products	Volym	141	50	56	207	199	149	217	212
Pris	46	107	109	101	120	123	107	104
Övriga varor — Other goods	Värde	66	86	103	174	215	233	220	239
Volym	156	95	105	164	151	171	184	204
	Pris	42	90	98	106	142	136	119	117
Totala exporten — Total exports	Värde	43	76	94	134	217	492	ISO	194
Volvm	96	79	87	125	130	no	126	137
	Pris	45	97	108	107	167	164	143	141
Exkl. maskiner, instrument och lians-	Värde	48	81	97	136	234	193	187	193
port medel — Exct. machines, in-	Volym	106	82	87	125	128	no	130	135
struments, and transport epuipmcnt	Pris	45	99	in	109	182	174	143	143

1 Value. — 2 Volume. — s Price.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

der 1954 än under 1953, vilket delvis torde bero på stockning i skeppningarna
genom den engelska hamnstrejken under hösten. De svenska trävarulagren
ökade härigenom svagt under 1954, och totalexporten av trävaror
blev under fjolåret ca 1 procent mindre än under 1953. Priserna på trävaror
har stigit obetydligt under de två senaste åren, med en genomsnittlig stegring
på ca 3 procent från 1953 till 1954.

Verkstadsprodnkter. Exporten av maskiner och instrument samt järnoch
metallmanufaktur ökade vardera drygt 15 procent i volym från 1950
till 1951. Exporten av verkstadsprodukter gynnades under denna tid, förutom
av högkonjunkturen i Västeuropa av den häftiga stegringen i råvaruländernas
import. Under första halvåret 1952 nådde exporten av maskiner
och instrument en toppnivå, då exportvolymen låg drygt 25 procent högre
än genomsnittsnivån 1950 medan järn- och metallmanufakturexporten låg
ca 10 procent högre. Från första till andra halvåret 1952 sjönk exportvolvmen
kraftigt, och nedgången fortsatte under första halvåret 1953, då exportvolymen
för maskiner och instrument var drygt 25 procent och för järnoch
metallmanufaktur var ca 22 procent lägre än under första halvåret

1952. Såsom närmare belysts i tabell I: 30 (s. 72), sjönk exportvärdet av
verkstadsprodukter framför allt på Östeuropa och de utomeuropeiska råvaruländerna,
medan nedgången på Västeuropa var relativt liten.

Från och med andra halvåret 1953 har exporten av verkstadsprodukter
åter varit stigande på flertalet marknader utom Östeuropa. Volymmässigt
var totala exporten av maskiner och instrument under andra halvåret 1954
emellertid fortfarande ca 10 procent lägre än första halvåret 1952, medan
den för järn- och metallmanufaktur endast var betydligt lägre. Endast på
den västeuropeiska marknaden synes exporten av verkstadsprodukter ha varit
större än under första halvåret 1952. Efter värde räknat var uppgången
här ca 15 procent.

Exporten av transportmedel består till övervägande delen av fartyg. De
svenska varvens leveranser av fartyg har ökat avsevärt under 1950—1954.
Fartygsexporten har emellertid varit av varierande storlek, dels beroende
på tillfälliga fluktuationer i leveranserna till svenska rederier och dels genom
att exporten av gamla fartyg visat stora växlingar. Utvecklingen 1950—-1954 framgår av följande tablå:

	1950	1951	1952	1953	1954
Totalexport av fartyg, milj. kr.....	365,8	351,0	457,1	362,8	591,5
» » » , 1000 brutto-
ton............................	398	309	361	287	515
Export av äldre fartyg, 1000 bruttoton Leveranser till svenska rederier, 1000	95	39	59	75	148
bruttoton ......................	96	136	152	259	206

Från 1950 till 1953 föll fartygsexporten i bruttoton räknat, medan leveranserna
till de svenska rederierna ökade kraftigt. Från 1953 till 1954 steg
däremot exporten väsentligt, vilket sammanhängde med att totalleveranserna
ökade i ovanligt hög grad samtidigt som leveranserna till de inhemska

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

rederierna minskade. Till den höga fartygsexporten 1954 bidrog även den
starka ökningen i de svenska rederiernas försäljning av gammalt tonnage
till utlandet.

Även en viss export av bilar förekommer. Den utgör visserligen en förhållandevis
liten del av den totala verkstadsexporten men har relativt sett
ökat väsentligt under de senaste åren.

Järnmalm. Även exporten av järnmalm synes ha upphört att expandera
i början av 1952 för att därefter sjunka, huvudsakligen till följd av lägre
export till Västtyskland, men också i samband med totalstoppet i utförseln
till Tjeckoslovakien och en kraftig nedgången i exporten till Polen. Exporten
till Storbritannien och Belgien-Luxemburg steg däremot från 1952 till
1953, medan exporten till Förenta staterna bibehölls oförändrad. Totala
exportvolymen, som 1952 nådde en toppnivå med 24 procent större export
än 1950, sjönk med 7 procent från 1952 till 1953. Under första halvåret
1954 sjönk järnmalmsexporten ytterligare genom den kraftiga reduktionen
i malmleveranserna till Förenta staterna och fortsatt minskning i exporten
till Västtyskland. Under inflytande av den förbättrade järn- och stålkonjunkturen
på kontinenten ökade järnmalmsexporten dock åter under andra
halvåret 1954, närmast till följd av ökade leveranser till Västtyskland.

Prisutvecklingen på järnmalm under 1950—1954 skiljer sig markant från
den för övriga varor. Från 1950 till 1951 höjdes den genomsnittliga årsnivån
endast 22 procent för att sedan lyftas upp hela 55 procent från 1951 till
1952. Från senare delen av 1953 har priserna varit svagt fallande, över hela
perioden 1950—1954 har prisstegringen för järnmalm varit väsentligt större
än för övriga varor. I detta sammanhang bör dock uppmärksammas att prisstegringen
från förkrigsåret 1938 fram till 1954 fortfarande var mindre för
järnmalm än för samtliga varor i exporten.

Järn och stål. Exporten av handelsfärdigt järn och stål, som ökade 23
procent i volym från 1950 till 1951, låg endast obetydligt lägre än 1951 under
hela år 1952 och första halvåret 1953. Under andra halvåret 1953 och första
halvåret 1954 inträffade sedan en avmattning i exporten, som emellettid
övervanns under andra halvåret, och exportvolymen under hela fjolåret
blev härigenom endast 7 procent lägre än under toppåret 1951.

Jordbruksprodukter. Exportvolymen av jordbruksprodukter har i stort
sett legat på oförändrad nivå under åren 1950—1954, med undantag av en
nedgång i exporten under 1952. Likaså har prisnivån varit relativt oförändrad.
Prisstegringen från 1950 till 1952 på jordbruksprodukter med ca 22 procent
gick så gott som helt förlorad under perioden 1952—1954, och under 1954
var priserna i genomsnitt endast ca 3 procent högre än under 1950.

D. Importen

Från 1950 till 1954 har en förskjutning i importens varusammansättning
skett i riktning mot ökad andel kapitalutrustning och konsumtionsvaror
och minskad andel råvaror och halvfabrikat, vilket framgår av efterföljande
tablå över importens procentuella sammansättning:

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	1949	1950	1951	1952	1953	1954
Konsumtionsvaror............	. . 17	24	19	19	25	27
Råvaror och halvfabrikat.....	. . 52	46	49	45	40	40
Maskiner och transportmedel . .	. . 11	11	11	14	15	14
Bränslen och drivmedel.......	. . 18	17	19	20	17	16
Övrig import.................	2	2	2	2	3	3

Andelen maskiner och transportmedel1 har ökat från 11 procent 1950 till
14 procent 1954 och andelen konsumtionsvaror från 24 till 27 procent,
medan råvaror och halvfabrikat minskat i andel från 46 till 40 procent. Av
tabell 7 framgår den volymmässiga utvecklingen av dessa grupper jämte undergrupper
för åren 1949—1953 samt de värdemässiga förändringarna från
1953 till 1954.

Importstegringen från 1949 till 1950 var huvudsakligen koncentrerad till
konsumtionsvarusektorn och investeringsvarorna som en följd av liberaliseringen
av importen. Från 1950 till 1951 steg importvolymen av konsumtionsvaror
ytterligare 7 procent för att sedan åter falla tillbaka till 1950
års nivå under 1952. Åren därefter ökade konsumtionsvaruimporten kraftigt.
Volymmässigt steg den 22 procent från 1952 till 1953 och visade sedan
en lika stor värdemässig ökning från 1953 till 1954.

En betydande del av konsumtionsvaruimporten består av färdigbearbetade
livsmedel (1954 ca 45 procent). I denna grupp har importen av framför
allt kött och fläsk samt socker visat betydande variationer till följd av växlingarna
i den inhemska produktionen. Däremot har fruktimporten haft en
stigande trend med en kvantitativ ökning på drygt 35 procent från 1950 till

1954. Likaså har importen av kaffe ökat betydligt från 1950, dock utan att
under 1953 ha mer än ungefär återuppnått importnivån från åren närmast
före kriget. Importen av drycker har vidare ökat år från år.

Importen av icke varaktiga konsumtionsvaror utom livsmedel ökade 65
procent i volym från 1950 till 1953 och steg ytterligare 14 procent i värde
från 1953 till 1954. Den viktigaste enskilda varugruppen är här de textila
färdigvarorna, varav importvolymen steg drygt 45 procent från 1950 till
1951. Genom den häftiga importstegringen även från 1949 till 1950 blev
följden en lagerökning under 1951 och importen föll tillbaka under 1952.
Från 1952 till 1953 steg importen åter kraftigt för att sedan bibehållas ungefär
oförändrad under 1954. Övriga icke varaktiga konsumtionsvaror, främst
bestående av produkter från kemisk-teknisk industri, skodon, hattar och
mössor, arbeten av läder och skinn samt olika slag av tryckalster, steg
sammanlagt likaså med ca 65 procent i volym från 1950 till 1953. Denna
varugrupp fortsatte att stiga under 1954 med en värdemässig stegring på
drygt 20 procent från 1953.

Till gruppen varaktiga konsumtionsvaror är i tabell 7 hänförda huvudsakligen
personbilar, instrument, vågar och ur, radioapparater, arbeten av
pälsverk och diverse metallarbeten. Importen av denna varugrupp var ej
stigande under perioden 1950—1953. Exklusive personbilarna kan dock im 1

Ej personbilar (hänförd till konsumtionsvaror) eller bildelar (hänförd till halvfabrikat).

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 7. Utvecklingen av importvolymen 1949—1953 samt av importvärdet 1953—1954

						Importvärde miljoner	Procentu-ell föränd-
	1949	1950	1951	1952	1953	kro 1953	nor 1954	ring från 1953 till 1954
Konsumtionsvaror..............	60	100	107	101	123	2 057	2 504	+22
Ej varaktiga konsumtionsvaror	71	100	106	104	132	1572	1751	+11
därav: livsmedel ............	72	100	93	98	118	1 000	1 099	+ 10
textilvaror............	69	100	146	111	166	228	233	+ 2
Varaktiga konsumtionsvaror . .	33	100	108	93	100	485	753	+55
därav: personbilar............	13	100	84	66	87	246	455	+ 85
Råvaror och halvfabrikat........	90	100	116	101	96	3 287	3 721	+13
För produktion av konsumtions-							1748
varor .....................	85	100	116	88	94	1682
För produktion av kapitalvaror	98	100	118	120	94	1183	1453	+23
Ej specificerade råvaror och						421	521	+24
halvfabrikat...............	91	100	114	99	117
Maskiner och transportmedel1 ....	75	100	139	in	134	1220	1270	+ 4
Bränslen och drivmedel.........	82	100	123	123	113	1426	1439	+ 1
övrig import...................	79	100	140	131	146	172	261	+52
Totala importen	| 80	100	118	109	109	8161	9194	+13

1 Ej personbilar (hänförd till varaktiga konsumtionsvaror) och bildelar (hänförd till halvfabrikat
för produktion av kapitalvaror).

portvolymen beräknas ha stigit ca 15 procent från 1950 till 1953 medan
personbilimporten däremot sjönk tillbaka mer än 10 procent.1 Från 1953 till
1954 har emellertid importen ökat kraftigt i det att personbilimporten ökat
från 44 000 till 85 000 vagnar, innebärande en värdemässig stegring på
85 procent, medan importen av övriga varor i gruppen ökat med 25 procent
i värde.

Importen av råvaror och halvfabrikat till konsumtionsvaruproduktionen
har varit en stagnerande sektor inom importen under 1950—1954. Bakgrunden
härtill är främst den ogynnsamma produktionsutvecklingen inom textil-
och konfektionsindustrin samt läder- och skoindOstrin sedan 1951. Under
1953 var importvolymen ca 6 procent lägre än 1950 och den värdemässiga
ökningen från 1953 till 1954 uppgick endast till 4 procent. Bidragande
till den låga importvolymen under de två senaste åren har i viss mån även
varit den jämfört med tidigare år låga importen av spannmål. En expanderande
grupp inom sektorn har däremot varit importen av bildelar, som under
vart och ett av åren 1951—1953 volymmässigt låg ca 60 procent över
importen 1950 och som ökade ytterligare nära 30 procent i värde från 1953
till 1954.

> Här bör emellertid uppmärksammas, att importen av bildelar ökade kraftigt under 1950

_1953. X den män en överflyttning från utlandet till Sverige av uppmonteringen av bilar

äger rum, förskjutes tyngdpunkten i totala bilimporten i riktning från färdiga bilar till sammansättningsdelar,
och vice versa.

126

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 190 dr 1955

Importen av råvaror och halvfabrikat till kapitalvaruproduktionen består
till största delen av bearbetat och obearbetat järn och stål samt metaller och
vidare av olika slags malmer, jämte en rad byggnadsmaterial. Importen
härav steg med 20 procent i volym från 1950 till 1952 men sjönk år 1953
under nivån från 1950 som en följd av bl. a. produktionsnedgången inom
verkstadsindustrin och den allmänna strävan till lagernedskärningar. Från
1953 till 1954 ökade importen värdemässigt ca 23 procent, vilket innebar en
väsentligt högre volymmässig uppgång genom prisfallet på järn, stål och
metaller under denna tid. Importutvecklingen inom denna sektor skiljer sig
sålunda betydligt från den flacka trenden i importutvecklingen för material
till konsumtionsvaruproduktionen under 1950—1954. Likaså har även
importen av ej specificerade råvaror och halvfabrikat stigit betydligt från
1950 till 1954. Ledande varor inom denna grupp är olika slag av kemikalier
till industrin samt råkautschuk.

Importen av maskiner och transportmedel (exklusive personbilar och bildelar)
ökade volymmässigt med ungefär 45 procent från 1950 till 1952.
Genom nedgången i framför allt industrins maskininvesteringar under 1953
sjönk importvolymen detta år för att sedan åter stiga under 1954. Verkningarna
av den ökade investeringsviljan under 1954 synes dock ej ha
hunnit påverka maskinimporten förrän mot slutet av fjolåret.

Den ökade andelen färdiga konsumtionsvaror samt kapitalutrustning i
den svenska importen, liksom den relativa minskningen i importen av råvaror
och halvfabrikat till konsumtionsvaruproduktionen under 1950-talet
har lett fram till en ökad betydelse av Västeuropa som inköpsmarknad. Importandelen
från Västeuropa ökade sålunda från 58 procent 1950 till 67
procent 1954. I den mån den ovannämnda förskjutningen i importens sammansättning
fortsätter, är det vidare troligt att även USA efter dollarliberaliseringen
i oktober förra året kommer att få större betydelse som inköpsland,
förutom den effekt i denna riktning som själva liberaliseringen kan
väntas få.

I tabell 7 finnes endast den värdemässiga utvecklingen av importen från
1953 till 1954 redovisad. Volym- och prisutvecklingen för de olika varugrupperna
enligt handelsstatistikens varugruppindelning kan närmare studeras
i tabell 8. Volymökningen i totala importen på 13 procent från 1953 till 1954
hänförde sig till stor del till transportmedlen, varav importvolymen steg
med 40 procent beroende helt på ökad införsel av bilar och bildelar. Vidare
ökade importen av handelsfärdigt järn och stål med drygt 30 procent, och
importen av övriga varor inom gruppen oädla metaller och arbeten därav
steg med hela 42 procent i volym.

Importen av icke elektriska maskiner var i fjol praktiskt taget oförändrad
i förhållande till 1953, medan däremot importen av elektriska maskiner
och apparater samt elektrisk utrustning av olika slag volymmässigt steg
med nära 20 procent. Likaså ökade importen inom instrumentgruppen avsevärt.

Textilvaruimporten förändrades obetydligt under fjolåret. En mindre för -

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 8. Importens värde-, volym- och prisutveckling, indextal 1938 och 1947—1954

1949 = 100 — Developments of imports by value, volume, and price, l''J.38 and 1947—1054. 1049= 100

		1938	1947	1948	1950	1951	1952	1953	Prel. 1954
Jordbruksprodukter — Agricultural Värde1 products Volym Pris8 Bränslen och drivmedel — Fuel Värde and power Volym Pris Kemiska produkter — Chemical Värde products Volym Pris Läder och gummivaror — Leather Värde and rubber products Volym Pris Textilvaror — Textiles Värde Volym Pris därav: — of which: Värde Råvaror och garner — Ram Volym materials and yarn Pris Övrigt — Other Värde Volym Pris Oädla metaller och arbeten därav Värde — Base metals and products Volym thereof Pris därav: — of which: Värde Handelsfärdigt järn och stål — Volym Finished iron and steel] Pris Maskiner och instrument — Ma- Värde chines and instruments Volym Pris därav: — of which: Värde Maskiner, ej elektriska — Ma- Volym chines, other than electric Pris Maskiner, elektriska — Värde Electric machines Volym Pris Transportmedel — Transport equip- Värde ment Volym Pris Maskiner, instrument och trans- Värde portmedel — Machines, instru- Volym ments, and transport equipment Pris övrigt — Other Värde Volym Pris Totala importen — Total imports Värde Volym Pris Exkl. maskiner, instrument och trans- Värde portmedel — Excl. machines, in- Volym struments, and transport equipment Pris	54 149 38 40 93 43 59 108 54 50 91. 55 39 99 39 33 92 36 47 107 43 38 85 45 22 51 44 47 97 48 41 82 50 53 3 08 49 100 194 51 58 118 49 70 160 43 48 10!) 44 46 109 i''i	126 124 102 92 104 89 119 118 100 151 140 108 141 156 90 89 103 82 206 210 98 103 124 83 91 108 85 116 137 84 96 117 82 143 164 87 198 195 101 133 149 89 129 127 102 121 130 93 118 126 94	116 108 108 118 116 102 119 in 107 in in 100 109 117 93 102 112 90 118 123 96 95 101 94 86 92 94 115 126 91 no 122 91 131 140 94 205 217 95 134 146 92 108 99 109 114 115 99 in no 100	158 132 120 134 122 no 138 138 100 130 97 134 140 117 120 120 98 123 164 141 116 99 96 103 82 86 95 146 132 in 146 128 114 122 116 105 308 311 99 180 167 108 141 132 107 141 125 112 134 119 113	205 143 143 219 150 146 199 161 123 224 no 204 207 130 160 170 90 189 254 185 137 167 112 149 147 in 133 210 177 119 199 164 122 194 164 118 443 383 116 260 218 119 230 167 138 212 148 143 204 137 148	210 136 154 222 149 149 169 129 131 148 93 160 125 90 139 in 78 141 144 105 138 218 120 182 207 120 174 252 191 132 246 180 137 238 182 130 426 320 134 289 216 134 235 143 165 206 137 150 192 124 155	197 137 143 181 137 132 167 147 113 156 114 137 158 125 127 119 93 128 207 165 125 136 91 149 121 85 143 237 175 135 237 166 143 208 165 126 475 348 137 287 209 137 218 14S 147 1S8 137 137 171 125 137	219 136 160 182 146 125 206 180 114 160 128 125 154 123 125 112 90 124 207 165 125 169 126 134 135 in 122 256 186 138 248 165 150 239 195 122 656 486 136 341 246 138 292 212 138 212 165 137 190 140 136

1 Value. — * Volume. — a Price.

128

Kungl. Maj:ta proposition nr 190 år 1955

skjutning i sammansättningen inträffade dock i det att importen av textila
råvaror och halvfabrikat sjönk ca 3 procent, medan importen av textila färdigvaror
bibehölls oförändrad.

Importen av bränslen och drivmedel ökade med drygt 6 procent i volym.
För kol och kolbriketter sjönk importen, medan koksimporten var oförändrad.
Uppgången i totala bränsle- och drivmedelsimporten var därför
helt koncentrerad till gruppen mineraloljor. I övrigt märkes en betydande
uppgång för importen av kemiska produkter och råkautschuk, medan importen
av jordbruksprodukter i stort sett var oförändrad.

Frånsett enstaka varugrupper var prisnivån i importen stabil under 1954.
Prisuppgången för jordbruksprodukter under fjolåret motverkades av prisfall
på speciellt handelsfärdigt järn och stål, och årsgenomsnittet för importpriserna
förblev oförändrat från 1953 till 1954.

E. Sjöfarten

Konjunkturavmattningen inom sjöfarten efter Koreahaussen 1950—1951
blev av betydligt längre varaktighet än inom flertalet övriga näringsgrenar.
Från sommaren 1952 till mitten av 1954 rådde sålunda ett relativt depressivt
läge inom tramp- och linjefarten, medan samtidigt läget inom tankfarten
kunde betecknas som en utpräglad lågkonjunktur med betydande överskott
av tonnage och mycket låga fraktsatser för den marginella del av världens
totala tanktonnage, som sysselsättes i lösfart.

Återhämtningen i sjöfartskonjunkturen under loppet av 1954 kom först
till synes i en nedgång i mängden upplagt tonnage, som sjönk från mellan
3 och 4 procent av den svenska handelsflottans totala tonnage vid slutet
av 1953 till mindre än 2 procent under hösten. Trampfrakterna, som alltsedan
slutet av 1952 legat i stort sett oförändrade, började sedan stiga från
mitten av 1954 och låg vid slutet av året ca 20 procent högre än vid slutet
av 1953 enligt kommerskollegii statistik. Ungefär samma bild av utvecklingen
under 1954 får man även av såväl engelsk som norsk statistik. Från
senare delen av 1954 har vidare linjerederierna livligt efterfrågat tramptonnage
för tidsbefraktning till utfyllnad av sitt eget tonnage. Det fram till sommaren
1954 tydliga överskottet av lastrum synes därför till största delen
ha försvunnit både inom trampfarten och linjefarten under senare delen av
1954. Härigenom har läget på fraktmarknaden blivit labilt och relativt små
förskjutningar i efterfrågan på lastrum kan därför under 1955 förmodas
ge stora utslag i fraktsatsnivån för trampfrakter.

Under de sista manaderna i fjol inträffade även en omsvängning på tankmarknaden.
Vid månadsskiftet juli/augusti uppgick mängden upplagt tonnage
till ca 4 miljoner dödviktton motsvarande över 10 procent av världens
totala tanktonnage. Under september och oktober inträdde en delvis säsongmässig
förbättring och det upplagda tonnaget minskade till ca 2,6 miljoner
ton vid början av november. Under de följande månaderna steg efterfrågan
kraftigt och vid mitten av mars i år hade det upplagda tonnaget sjunkit

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

ned till endast något över 1 miljon ton. Vid denna tidpunkt hade emellertid
marknadsläget åter något försämrats och en del av det tonnage, som tagits
ur uppläggning kommer sannolikt åter att bli sysslolöst, särskilt som tillskottet
av nybyggt tonnage fortfarande är stort. Däremot synes den djupa
depressionen från sommaren 1954 definitivt ha brutits. Av det svenska
tanktonnaget har praktiskt taget ingen del varit upplagd i samband med
konjunkturavmattningen 1952—1954, vilket främst förklaras av att genomsnittsåldern
är mycket låg. Ej mindre än två tredjedelar av fartygsbeståndet
vid senaste årsskiftet var sålunda byggt under åren 1951 till 1954 jämfört
med endast drygt en tredjedel för totala världstonnaget. Konjunkturförbättringen
på tankmarknaden har därför för det svenska tanktonnagets
del främst inneburit att utlöpande tidsbefraktningsavtal för närvarande kan
förnyas under förmånligare villkor än vad fallet var vid mitten av 1954.

Den förbättrade sjöfartskonjunkturen under loppet av 1954 kom till synes
i en ökning av rederiernas nettointäkter från utrikes fart. Dessa hade från
sista kvartalet 1952 fram till första kvartalet 1954 genomgående varit lägre
än motsvarande kvartal ett år tidigare. Under andra och tredje kvartalen
1954 var de däremot högre än samma kvartal 1953. Under sista kvartalet
sjönk åter bruttointäkterna samtidigt som kostnaderna tvärtom steg och
följden härav blev en betydande nedgång i fraktnettot från tredje till fjärde
kvartalet. Förklaringen härtill torde ligga i verkningarna av den engelska
hamnstrejken under hösten 1954, vilken förorsakade rederierna förluster
genom ökade utgifter för fartygens hamnuppehåll. Totalt för hela åren 1953
och 1954 visade därför fraktnettot en obetydlig nedgång från 741 till 737
miljoner kronor. Den samlade effekten av höjda fraktsatser, bättre utnyttjandegrad
av tonnagets lastkapacitet samt tillväxten i handelsflottan kommer
dock sannolikt att medföra en betydande ökning av fraktnettot från
1954 till 1955.

II: 3. Produktion och lager

A. Allmän överblick över produktion och sysselsättning

Det sammanlagda resultatet av olika näringsgrenars produktion under
de senaste åren framgår av nedanstående tablå över bruttonationalproduktens
utveckling i fasta priser (index: 1951 = 100):

1951 1952 1953 1954

100 102 107 112

Bakom dessa genomsnittstal döljer sig en ganska olikartad utveckling för
olika näringsgrenar. Medan en del har haft en tämligen obruten expansion
under dessa år, har utvecklingen inom andra områden, framför allt inom
industri och skogsbruk, karakteriserats av konjunkturvariationer i produktion
och sysselsättning. Den relativa stagnationen i totalproduktionen 1951—

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1952 kan således till stor del återföras på en nedgång inom industrin, medan
produktionen däremot ökade inom de flesta övriga näringsgrenar. Likaså har
den återhämtning i industriproduktionen som började under 1953 och förstärktes
under 1954, medverkat till en ökad expansionstakt i totalproduktionen
under åren 1952—1954.

Utvecklingen av produktionsvolymen inom jordbruk, industri samt byggnads-
och anläggningsverksamhet under perioden 1950—1954 framgår av
nedanstående delvis preliminära siffror (index: 1951 = 100):

1950 1951 1952 1953 1954

Jordbruk.......................... 102 100 101 104 104

Industri........................... 96 100 98 99 103

Byggnads- och anläggningsverksamhet 106 100 107 122 132

Som synes har jordbruksproduktionen legat på ungefär samma nivå sedan
1950, frånsett smärre variationer uppåt och nedåt under olika år.
Jämfört med förkrigstiden (1938/39) har produktionen totalt ökat med ca
10 procent fram till 1954. Såsom framgår av nedanstående tablå över den
volymmässiga utvecklingen har ökningen varit störst för vegetabilier med
27 procent mot endast 5 procent för animalier (index: 1938/39 = 100):

1947 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

(prel.) (prognos)

Vegetabilier...... 78 118 116 105 121 129 127 129

Animalier........ 94 101 107 106 103 105 105 106

Totalt........... 90 105 109 106 107 110 110 111

Industrins produktionsvolym visade under åren 1946—1951 en ökningstakt
på genomsnittligt drygt 4 procent per år. Denna expansion förbyttes

1952 i en nedgång på genomsnittligt ungefär 2 procent. En viss återhämtning
ägde rum under 1953 men först 1954 uppnådde och överskred produktionen
1951 års nivå (se tabell 9).

Utvecklingen inom olika branscher har under de senaste fyra åren varit
mycket oenhetlig. De produktionsförändringar som inträffat inom de flesta
industrigrupper, har inte sammanfallit i tiden utan haft en viss fasförskjutning
i förhållande till varandra. Härigenom har en utjämning skett i den
totala industriproduktionen. Denna tidsförskjutning mellan olika branscher,
som till stor del följt ett västeuropeiskt mönster av den typ som redovisas
i avsnitt 1: 2 av denna rapport, kan avläsas i diagram 2 över sysselsättningsutvecklingen
kvartalsvis. Vid mitten av 1951 började avmattningen inom
textil- och beklädnadsindustrin samt läder- och skoindustrin och något
senare på året även inom skogsindustrin. För verkstäder och järnmanufaktur
kom produktionsnedgången under senare hälften av 1952 samtidigt som
en återhämtning ägde rum för textil-, läder- och skoindustrierna. Under

1953 drabbades först järnverken och något senare järnmalmsgruvorna av
en konjunkturförsämring samtidigt som en förbättring inträdde för skogsindustrierna
och något senare även för verkstäder och järnmanufaktur. Uppgången
i sistnämnda branscher förstärktes under 1954 och medförde en
vändning uppåt även för järnverken. Textil- och beklädnadsindustrin samt

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 9. Produktionsvolymens utveckling inom industrin, 1950—1954

Index: 1951 = 100

					Procentuell förändring sedan
					motsvarande period 1953
	1950	1952	1953	1954
	Hela	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.
					1954	1954	1954	1954	1954
I. Malmbrytning och metall-
industri............... därav: Järnmalmsgruvor och an-	94	103	100	105	+ 5	+ 2	+ 4	+ 7	+ 7
rikningsverk......... Järn-, stål- och metall-	89	112	113	102	— 10	— 8	— 22	— 8	+ 1
verk................ Järn- och metallmanufak-	89	112	115	122	+ 6	+ 8	+ 8	+ 7	+ 3
tur, verkstadsindustri	94 95	102 103	96	99	+ 4	— 1	+ 8	+ 5	+ 6
II. Jord- och stenindustri ..	103
därav: Cementfabriker ..	95	104	119
III. Träindustri............	99	85	88	98	+ 12	+ 11	+ 9	+ 14	+ 15
därav: Sågverk och hyvlerier .. Snickerier och möbelfabri-	100	88	97
ker.................	101	84	79
IV. Pappers- och grafisk in-
dustri................. därav: Massa-, pappers- och	96	92	97
pappfabriker......... Grafiska anstalter och	94	89	95	108	+ 14	+ 19	+ 16	+ 12	+ 7
boktryckerier........	99	96	93
	100	102	106	106	+ 1	— 4	OO +	+ 3	— 1
VI. Textil- och beklädnadsin-
dustri................. därav:	97	84	93	90	— 4	+ 2	± 0	— 8	— 8
Ylleindustri............	106	80	96
Bomullsindustri........	96	85	94
Trikåfabriker..........	97	78	91
Sömnadsindustri........	95	86	93
VII. Läder-, hår- och gummi-
	98	95	106
därav:
Läder- och skoindustri ..	108	86	105	104	— 2	+ 7	— 3	— 9	— 2
VIII. Kcmisk-tcknisk industri .	95	99	103
Hela industrin	96	98	99	103	+ 4	+ 4	+ 5	+ 5	+ 3

Källa: Kommerskollegii produktionsindex (1950—1953) samt Industriförbundets produktionsindex
(1954).

Anm. Uppgifterna för 1953 och 1954 är preliminära. Utvecklingen 1953—1954 avser för
gruppen järn- och metallmanufaktur, verkstäder och varv endast sysselsättningen.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram II: 2. Sysselsättningsutvecklingen inom industrin 1949—februari 195S

Säsongrensade serier. Index: 1949 = 100

Metall- och verkstadsindustri -

G ruva

Massa- och pappersindustri

Träindustri

Textil- och beklädnads_industri__ -

Pappersvaru- och

Eisk industri

Jord- och stenindustri

Livsmedelsindustri

Kemi sk-teknisk
industri

tobaksindustri

Samtliga industrigrupper

1950 1951 1952 1953 195*4 1955 1950 1951 1952 1953

Källa. Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik.

Anm. Säsongrensningen har utförts inom konjunkturinstitutet. Uppgifterna för februari
1955 är preliminära. Eftersom sysselsättningen inom livsmedelsindustrin under maj 1953 påverkades
av den då pågående strejken har uppgiften för denna tidpunkt uteslutits i diagrammet.

läderindustrin fick däremot en ny nedgångsperiod under 1954. Produktionen
inom järnmalmsgruvorna var också i genomsnitt väsentligt lägre under
1954 jämfört med 1953 men har sedan hösten 1954 visat tecken på återhämtning.

Byggnads- och anläggningsindustrin har haft en betydande produktions -

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

133

Tabell II: 10. Byggnads- och anläggningsverksamhetens utveckling inom olika områden

1951—1954

I 1953 års priser. Indextal: 1951 = 100

	1952	1953	1954 (prel.)
Bostäder.................................	100	116	129
Industri..................................	87	81	91
Kraft- och belysningsverk..................	141	157	151
Jordbruk och skogsbruk...................	104	107	112
Samfärdsel...............................	117	130	124
Vägar....................................	125	148	137
Skolor och sjukhus........................	120	141	165
Övrigt...................................	112	155	192
Samtliga områden .........................	107	122	132
varav: privata............................	98	no	121
statliga............................	127	141	137
kommunala........................	113	135	151

Källa: Beräkningar utförda inom konjunkturinstitutet.

ökning sedan 1951 (på genomsnittligt ca 10 procent per år). Denna ökning
berör, såsom framgår av tabell 10, byggnader och anläggningar inom samtliga
viktigare områden av samhällsekonomin utom industrin. Uppgången
är störst för den kommunala sektorn och för de byggnadsobjekt som denna
sektor representerar, d. v. s. skolor och sjukhus, byggnader för sanitära ändamål
(vatten och avlopp in. in.) och allmän förvaltning (tabellens övrigpost).

Utvecklingen av byggnads- och anläggningsverksamheten inom den privata
sektorn visar en viss konjunkturvariation med en nedgång 1951—1952
och uppgång 1952—1954. Nedgången 1951—1952 berodde till stor del på en
minskning av industrins investeringar i byggnader och anläggningar. Under
1954 ökade åter dessa investeringar kraftigt men låg fortfarande under
1951 års nivå.

Produktionen inom skogsbruket under perioden 1950—1954 har varierat
med exportkonjunkturerna för skogsprodukter. En uppgång i skogsavverkningarna
säsongen 1951/52 följdes av en nedgång under säsongen 1952/53
och därefter av en ökning igen under de två senaste avverkningssäsongerna.
Denna ökning har delvis påverkats av stormfällningen i början av 1954.
Avverkningarnas storlek under olika år framgår av följande siffror (miljoner
in3 fast mått utan bark):

1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55

Sågtimmer av barrträd..... 13,7 12,2 14,0 17,0 15,0

Massaved................. 14,5 19,5 12,2 16,0 16,0

Summa 27,2 31,7 26,2 33,0 31,0

Produktionen inpm övriga näringsgrenar har i allmänhet stigit under
åren 1951—1954. Detta är sålunda fallet beträffande näringsgrenar som

13 liihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. AV 190

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

producerar konsumenttjänster av olika slag samt vidare offentlig administration,
bostadsnyttjande o. dyl. Vidare synes produktionen, av tillgänglig
statistik att döma, ha ökat även inom samfärdsel och handel som ett
resultat av uppgången i de varuproducerande näringsgrenarna och i utrikeshandeln.
Inom samfärdseln märks en förskjutning av produktionen
mellan olika delområden med en relativ nedgång i järnvägarnas transporter
och en motsvarande ökning av biltransporterna.

Sysselsättningsutvecklingen under åren 1951—1954 avspeglar i stort sett
produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar. Inom industrin beräknas
således sysselsättningen ha minskat med omkring 30 000 arbetare från
1951 till 1953. Större delen av de från industrin friställda arbetarna bereddes
dock sysselsättning inom den expanderande byggnads- och anläggningssektorn
samt inom samfärdsel, handel och övrig servicebetonad verksamhet.
Bortsett från en ökning i säsongarbetslösheten, särskilt inom byggnadsindustrin,
var därför uppgången i antalet arbetslösa under denna period relativt
måttlig, även jämfört med 1951 års extremt höga sysselsättningsnivå
(se tabell 11).

Tabell IT: 11. Antal arbetslösa arbetssökande 1951—1954

	Totalt (män och kvinnor)	varav kvinnor
	1951	1952	1953	1954	1951	1952	1953	1954
Februari...........	15 400	20 900	45 700	49 400	1900	3 400	4 300	5 200
April..............	12 900	18 600	29700	30 300	1600	3000	3100	4 300
Juni..............	4 000	9000	12 600	13 200	700	2 200	2 000	3100
Augusti............	3300	8 900	11700	14 900	800	2100	2100	5 200
Oktober...........	7 600	14 000	17 700	15 900	2100	3100	4 200	6 300
December..........	9 600	27 600	27 600	21 700	1900	2 700	3 600	5 300

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens snabbstatistik.

Under 1954 har efterfrågan på arbetskraft ökat bl. a. till följd av den stegrade
aktiviteten inom industrin. Arbetslöshetstalen såväl totalt som för manlig
arbetskraft har också sedan hösten 1954 legat under nivån ett år tidigare.
Däremot har arbetslösheten ökat bland kvinnliga arbetare till följd
av driftsinskränkningar inom textil- och beklädnadsindustrin, vilken sysselsätter
en relativt stor andel kvinnlig arbetskraft.

B. Lagerutvecklingen

Produktionens förändring inom olika områden har påverkats av och i
sin tur givit upphov till ganska betydande lagerförändringar. Även om lagerstatistiken
på flera punkter är ofullständig (i synnerhet i handelsleden),
torde dock tillgängliga uppgifter belysa de stora dragen av utvecklingen.
Av tabell 12 framgår dels att ganska betydande lagerförändringar inträffat
på de varuområden där konjunkturfluktuationer förekommit, dels att lager -

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955 135

Tabell Ils 12. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden 1951—1954

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år; ofullständiga uppgifter

				1954
	1951	1952	1953	(delvis
				prel.)
1. Bränslen...................................	+ 185	+ no	- 10	- 75
2. Skogsprodukter.............................	+ 30	+ 680	-300	+255
3. Verkstadsindustrins (inkl. varvens) lager1......	+ 150	+ 470	-100	- 55
4. Ferrolegeringar, tackjärn, handelsjärn, metaller
m. m. (hos järnverk och järngrossister)......	+ 15	+ 150	± o	- 35
5. Hudar, läder, gummi, kemikalier............	+ 110	- 10	± o	± o
6. Textilvaror och skor........................	+ 530	- 390	+110	+ 25
7. Livsmedel.................................	+ 80	+ 100	- 60	-130
8. Summa2	+1100	+1110	-360	- 15

1 Förändringarna i varvens råvarulager ingår åren 1951 och 1952 i post 4.

2 Summan överensstämmer inte med den lagerpost som ingår i bl. a. försörjningsbalanstabellen.
— Skillnaden beror på att i ovanstående tabell korrektionsposterna för variationer i
uttag ur skog samt för förändringar i kreaturskapitalet utelämnats.

Källa: Jordbruksnämnden (för livsmedel) samt handels- och industrikommissionen.

förändringarna inom olika områden gått i olika riktningar och därför i summa
delvis tagit ut varandra. Under 1951 ökade lagren av textila färdigvaror
och skor samtidigt som en tämligen allmän uppbyggnad av råvaru- och
bränslelagren ägde rum. Följande år skedde en lageruttömning av textilvaror
och skor samtidigt som lagren av skogsprodukter samt metall- och
verkstadsprodukter ökade. Under 1953 var förhållandet omvänt med en lagerökning
inom textil- och skobranscherna och en lageruttömning inom
skogs- och verkstadsområdena. Lagerutvecklingen under 1954 slutligen synes
ha medfört en fortsatt om också relativt obetydlig ökning ifråga om
textilvaror och skor samt en betydande uppgång för vissa skogsprodukter
(timmer, sågade och hyvlade trävaror). För metall- och verkstadsområdet
märks en fortsatt lageruttömning för vissa råvaror och halvfabrikat (tackjärn,
järn och stål), vilken dock varit betydligt mindre än under 1953. Vidare
har lagren av bränsle samt livsmedel minskat under 1954.

Lagerförändringarna (så långt dessa kan registreras av tillgänglig statistik)
representerar relativt små belopp jämfört med den totala produktionen
i landet. Även under de år lagerförändringarna varit störst (1951 och
1952) har deras andel av bruttonationalproduktion uppgått till endast ett
par procent. Förändringarna i lagerutvecklingen från ett år till ett annat
har däremot vissa år varit ganska betydande jämfört med förändringarna i
försörjningsbalansens övriga poster. Speciellt gäller detta för de tillfällen
under perioden när en lagerminskning under ett år åtföljts av en lagerökning
nästa år (1950—1951) eller när en lageruppbyggnad åtföljts av en lageruttömning
(1952—1953). Nedan återges förändringarna (miljoner kronor

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

i fasta priser) mellan olika ar av vissa poster som insår i försörjningsbalansen: -

	1950—1951	1951—1952	1952—1953	1953—1954 (prel.)
Bruttoinvestering...............	— 30	+ 170	+ 1 400	+ 1 150
Konsumtion (privat och offentlig) Export av varor fob samt nettot av	— 40	+ 970	+ 1 010	+ 1 380
tjänster......................	+ 400	— 800	+ 550	+ 690
Lagerinvestering................	+ 920	— 70	— 1 090	+ 70

Såsom framgår av ovanstående tablå, representerar lagerinvesteringarna
det område som visade den största förändringen 1950—1951. Vidare synes
förändringarna i lagerinvesteringen 1952—1953> ha varit av samma storleksordning
som förändringarna i konsumtionen. Däremot har lagerposten
varit utvecklingsmässigt av underordnad betydelse åtminstone totalt sett
för åren 1951—1952 samt 1953—1954.

För att ytterligare belysa lagerförändringarnas betydelse har för vissa
varuslag lagerförändringarna under ett år satts i relation till årets produktion
eller tillförsel (produktion + import — export), uttryckt i kvantiteter.
Resultatet härav framgår av nedanstående tablå, som återger denna relation,
uttryckt i procent:

Tackjärn.................

Handelsfärdigt järn och stål

Pappersmassa.............

Textila färdigvaror........

Skodon ...................

C. Produktionsutvecklingen

1951	1952	1953	1954 (delvis
		— 2	prel.) — 8
+ 2	+ *7	— 2	— 2
_|_ 2	+ 12	— 8	± o
+ 14	— 12	+ 3	±0
+ 18	— 18	+ 4	+ 5

inom olika industrigrenar

Konjunkturvariationerna inom de olika industrigrenarna har i stor utsträckning
förmedlats via utrikeshandeln. Särskilt gäller detta för skogsindustrierna,
där produktionen till övervägande del bestäms av exportens
utveckling. Såsom framgår av tabell 13 bär exportvolymen för skogsprodukter
varierat betydligt under åren 1950—1953. Jämfört härmed har exportutvecklingen
1953—1954, frånsett säsongmässiga variationer, varit påfallande
stabil i synnerhet för trävaror och pappersmassa. För papper och papp
märks dock en ökning på genomsnittligt 15 procent.

Några direkta uppgifter över den inhemska förbrukningen av skogsprodukter
finns inte tillgängliga. En ungefärlig uppfattning om denna kan man
dock få genom indirekta beräkningar på grundval av uppgifter över produktion,
lagerförändringar och export. Sådana sammanställningar tyder på
att den inhemska förbrukningen av såväl pappersmassa som papp och papper
ökat med 15—20 procent under perioden 1951—1954. Förbrukningen av trävaror
minskade omkring 15 procent från 1950 till 1951, troligtvis till följd

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955 137

Tabell II: 13. Produktions- och exportvolymens utveckling för skogsprodukter 1951—1954

Index: 1949 = 100

	Trävaror	Pappersmassa	Papper och papp
	Export	Produktion	Export	Produktion	Export	Produktion
1951............	119	101	106	120	127	118
1952 ............	102	89	85	109	90	100
1953 ............	126	98	115	115	115	113
1954 ............	125		118	128	132	131

av den kraftiga prisstegringen samt nedgången i egnahemsbyggandet. Från
1951 till 1953 synes trävaruförbrukningen ha ökat med drygt 10 procent, och
sannolikt har denna ökning fortsatt under 1954, bl. a. till följd av produktionsuppgången
inom trähusfabriker och snickerier.

Produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna avspeglar med en viss
eftersläpning förändringarna i efterfrågan på skogsprodukter (för export
och inhemsk förbrukning) med en nedgång 1951—1952 och en uppgång 1952
•—1954. Trots en betydande produktionsökning under 1953 (som för sågverk
och hyvlerier uppgick till ca 11 procent, för pappersmassefabriker
5 procent och för pappersbruk och pappfabriker 13 procent jämfört med
1952) medförde exportökningen en lagerförtäring, som för pappersmassa
uppgick till ungefär 200 000 ton. Lageruttömningen möjliggjordes i sin tur
av den lageruppbyggnad, som ägde rum året innan. Under 1954 kom produktionen
beträffande pappersmassa i nivå med den högre efterfrågan och
lagren har därför i stort sett varit oförändrade under 1954. För sågade
och hyvlade trävaror har en lagerökning inträffat under 1954, vilken dock
till stor del torde bero på förseningen i leveranserna på Storbritannien till
följd av den engelska hamnstrejken under hösten 1954. Den höga skogsavverkningen
under 1954 har dessutom medfört en ökning i lagren av sågtimmer.

Exportförsäljningarna av trävaror för leverans 1955 kom igång ovanligt
tidigt under hösten 1954 och i början av april beräknades ca 75 procent
av det uppskattade exportutbudet av sågade och hyvlade trävaror1 för 1955
ha placerats, vilket innebär betydligt större försäljningar än vid motsvarande
tid 1954. Genom produktionsökningen inom sågverk och hyvlerier under
1954 ligger dock produktionen numera över genomsnittet för 1954. Avsättningen
under 1955 bör därför överstiga 1954 års om produktionen skall
bibehållas med nuvarande nivå utan lagerökningar.

Vid försäljningarna under hösten och vintern har priserna legat högre än
elt år tidigare vilket synes bero på ökningar i de kanadensiska exportpriserna
på Storbritannien. Dessa ökningar kan i sin lur återföras på verkningarna
av sågverksstrejken i Förenta staterna under hösten 1954 samt en kraftig
stegring i frakterna. Det är givet att denna prisutveckling för de kanaden -

1 Exkl. sparrar, bjälkar, syllar och lådbräder.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

siska varorna utövat ett gynnsamt inflytande på avsättningsmöjligheterna
för kvalitativt jämställda europeiska trävaror.

Även för pappersmassa, papp och papper synes avsättningsförhållandena
för den närmaste framtiden vara goda. Beträffande pappersmassa har en
betydande del av 1955 års avsaluproduktion reserverats av kunderna och
pappersbrukens orderingång har hittills under året varit tillfredsställande.
Liksom för sågverken fordras dock även för detta område att avsättningen
under innevarande år blir större än 1954 års för att motsvara den högre
produktionsnivån.

Även inom gruv-, metall- och verkstadsindustrin har produktionen under
de senaste åren via utrikeshandeln påverkats av den internationella konjunkturutvecklingen.
1 Särskilt påtagliga är impulserna från utlandet för järnmalmsgruvorna,
vilka har en i förhållande till produktionen mycket stor export
(omkring 90 procent av produktionen). Produktionsminskningen inom
gruvindustrin sedan mitten av 1953 kan därför huvudsakligen återföras på
en samtidig nedgång i exporten. Exportminskningen har under senare delen
av 1954 förbytts i en uppgång, vilken fortsatt under innevarande år. Järnmalmsexporten
låg sålunda under sista kvartalet 1954 15 procent högre än
motsvarande kvartal 1953, och för de två första månaderna i år är uppgången
20 procent jämfört med motsvarande månader 1954. Produktionen
har därför ökat sedan hösten 1954 och beräknas fortsätta att öka under innevarande
år.

Utvecklingen av produktion och export på järnmalmsområdet under pe -

rioden 1951—1954 framgår i stora drag	av	nedanstående	indextal:
	1951	1952	1953	1954 (prel.)
Produktionsvolym för järnmalmsgruvor och
anrikningsverk......................	100	112	113	102
Exportvolym .........................	100	105	97	94

Efter en obruten expansionsperiod åren 1946—1951 fick verkstadsindustrin
känning av en konjunkturavmattning under första hälften av 1952.
Minskningen i orderstockarna synes ha upphört redan på våren 1953, medan
sysselsättingen fortsatte att minska ännu en tid. Vid slutet av 1953 hade
antalet sysselsatta arbetare minskat med närmare 10 procent inom mekaniska
verkstäder och med 15—18 procent inom grupperna elektro-teknisk
industri samt järn- och stålmanufaktur.2 Sedan slutet av 1953 har produktion
och sysselsättning stigit inom verkstadsindustrin. Arbetarantalet är
dock fortfarande lägre än då nedgången började men då produktiviteten
samtidigt ökat torde produktionen numera ha uppnått och inom en del branscher
överstigit den tidigare toppnivån under första halvåret 1952.

Eftersom i genomsnitt ungefär tre fjärdedelar av verkstadsindustrins av 1

Den internationella konjunkturutvecklingen inom detta område behandlas i avsnitt I: 5,
s. 65 tf.

2 Sysselsättningsutvecklingen inom olika delbranscher av verkstadsindustrin framgår av
diagram I: 4 s. 79.

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

saluproduktion avsätts på hemmamarknaden påverkas avsättningsförhållandena
i hög grad av den inhemska efterfrågan på investeringsvaror och varaktiga
konsumtionsvaror. Den ovan skildrade utvecklingen inom verkstadsindustrin
kan därför i stor utsträckning återföras på investeringsnedgången

1951—1952 samt den därpå följande uppgången 1952—1954. Den utländska
efterfrågan synes dock ha varierat ännu kraftigare än den inhemska. Exporten
av maskiner och instrument minskade volymmässigt ca 15 procent från
1952 till 1953 och ökade sedan ungefär lika mycket frän 1953 till 1954.1 Orderstocken
för export minskade också betydligt mera än orderstocken för
hemmamarknaden under perioden september 1951—september 1953 men
har därefter ökat, medan den senare fortsatt att minska.2 Totalt har orderstocken
varit i det närmaste oförändrad under det senaste året.

Enligt en undersökning, som utförts av konjunkturinstitutet i april innevarande
år, synes orderingången under första kvartalet 1955 ha varit större
än under sista kvartalet 1954 och denna tendens väntas på en del håll
fortsätta även under andra kvartalet. Man kan därför för den närmaste framtiden
räkna med en fortsatt produktionsuppgång inom verkstadsindustrin
men möjligen i något långsammare takt än tidigare.

Till skillnad från verkstadsindustrin har produktionen inom varvsindustrin
fortsatt att öka under hela perioden 1951—1954 även om ökningstakten
mattades av 1952—1953 jämfört med tidigare år. Den stabilare produktionsutvecklingen
inom varvsindustrin berodde på att orderstocken var tillräckligt
stor för att överbrygga nedgången i denna från våren 1952 till hösten
1953, vilken föranleddes av försämringen i sjöfartskonjunkturen. Under
1954 ökade orderstockarna på nytt och denna tendens har fortsatt in på
1955. Enligt en undersökning hösten 1954 beräknades fartygsleveranserna
bli högre under 1955 än under 1954 såväl till svenska som utländska rederier.
Produktionen inom varven torde därför komma att öka ytterligare under
innevarande år.

Även inom järn- och stålindustrin har produktionen ökat under hela efterkrigsperioden.
Visserligen medförde konjunkturnedgången inom verkstadsindustrin
under 1952 minskad efterfrågan på järn- och stålprodukter men
eftersom orderstockarna var ganska betydande och minskningen i efterfrågan
till stor del gick ut över importen medförde den inte, till skillnad från
utvecklingen inom de flesta andra länder i Västeuropa, någon nedgång i produktionen.
Däremot synes ökningstakten ha mattats av under 1953 och
början av 1954 samtidigt som sysselsättningen minskade något.

Konjunkturuppgången inom verkstadsindustrin sedan slutet av 1953 medförde
åter en livligare efterfrågan på järn- och stålprodukter under 1954.
Trots en fortsatt uppgång i produktionen och eu betydande importökning
från 1953 till 1954 var lagren av järn- och stålprodukter lägre vid slutet än
vid början av året. Lagernedgången under 1954 har dock varit mindre än
under 1953.

1 Exportutvecklingen på olika länder belyses i tabell I: 30, s. 72.

1 Detta belyses av tablån på s. 80.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Eftersom produktionen inom verkstadsindustrin ar i stigande kan man
räkna med en ökad förbrukning av järn- och stålprodukter och till följd härav
en fortsatt produktionsökning inom järn- och stålverken under innevarande
år.

Till skillnad från de flesta Övriga industrigrupper har produktionen inom
textil- och beklädnadsindustrin under 1954 legat betydligt under 1951 års
nivå. Denna mera strukturbetonade tillbakagång, som är särskilt märkbar
för ylle- och trikåbranscherna, får tillskrivas stagnationen i konsumentefterfrågan
på textilvaror samt en skärpt importkonkurrens. Medan den
totala privata konsumtionen ökat ca 9 procent (i fasta priser) från 1950 till
1954, låg textilkonsumtionen under 1954 på ungefär samma nivå som 1950.
Samtidigt har importen av textila färdigvaror ökat med 17 procent.

Vid de kortsiktiga variationerna har lagerutvecklingen spelat en betydande
roll. Lagerökningen 1951 åtföljdes av en produktionsnedgång, lagerminskningen
1952 av en uppgång och lagerökningen 1953 av en ny nedgång i produktionen.
Konjunkturnedgången inom textil- och beklädnadsindustrin under
senare delen av 1953 och under 1954 är således i någon mån en upprepning
av utvecklingen 1951—1952. Jämförelsen skiljer sig dock på en väsentlig
punkt, nämligen ifråga om importens utveckling. Denna »deltog» i svängningarna
1950—1953 men har däremot inte gått ned från 1953 till 1954.
Trots produktionsminskningen har därför lagren av textila färdigvaror totalt
blivit i stort sett oförändrade såväl inom industri som handel. Den skildrade
utvecklingen framgår i stora drag av nedanstående tablå:

1950 1951 1952 1953 1954

Produktionsvolym (index:

1950 = 100).............. 100 103 86 96 93

Importvolym (index:

1950 = 100).............. 100 131 74 117 447

Lagerförändring (i ton) av textila
färdigvaror (inom industri
och handel)........ + 2 000 + 15 800 — 10 500 + 3 500 — 100

Medan importen av textila färdigvaror varit ungefär lika stor 1954 som
1953 totalt sett, har en viss förskjutning i varusammansättningen inträffat.
Den viktigaste förändringen härvidlag är minskningen i strumpimporten och
ökningen 1 importen av trikåvaror, där uppgången i importen av underkläder
från Västtyskland är särskilt märkbar. Vidare har sammansättningen av
vävnadsimporten förskjutits från yllevävnader mot övriga vävnader.

Produktions- och importutvecklingen (mätt i ton) för vissa textilvaror
framgår av nedanstående tablå, som anger den genomsnittliga procentuella
förändringen från 1953 till 1954:

	Produktion	Import
Strumpor och trikåvaror.....	...... 8	+ 28
Yllevävnader...........		— 6
Bomullsvävnader.......		+ 3
Övriga vävnader...........	..... +6	+ 9

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Diagram II: 3. Faktisk orderingång, juni 1954—februari 1955, samt beräknad orderingång,
mars—maj 1955, inom textil- och beklädnadsindustrin

Jämförelse med motsvarande perioder ett år tidigare. Procentuell fördelning av svaren.

%

Yllevaror

Spinnerier och väverier
Bomullsvaror

Samtl. varor

Trikå

Konfektion %

S H Vi. Vår

5 H Vi Vin

S H Vi Vår

5 H Vi VJr

5 H Vi Vår

■ större □oförändrad ■ mindre

Anm. S = juni— aug. 1954, H == sept.—nov. 1954, Vi = dec. 1954—febr. 1955, Vår =
mars—maj 1955.

Källa: Konjunkturbarometern.

Produktionsnedgången inom textil- och sömnadsindustrin sedan hösten
1953 har varit störst för ylle- och trikåindustri. För ylleindustrins del finns
det för närvarande vissa tecken som tyder på att produktionsnedgången nått
botten och att läget håller på att stabiliseras åtminstone på kort sikt. Sysselsättningen
har varit ungefär oförändrad under höst- och vintermånaderna
och enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för läget inom
textil- och beklädnadsindustrin i mars förväntas orderingången för ylleindustrin
under vårmånaderna mars—maj bli ungefär oförändrad jämfört
med våren 1954. Denna utveckling mot mera stabila avsättningsförhållanden
avspeglas i uppgifterna om orderingångens storlek vid olika tidpunkter. Såsom
framgår av diagram 3 bar andelen företag med lägre orderingång än
ett år tidigare successivt minskat sedan sommaren 1954 medan andelen töretag
med oförändrad orderingång samtidigt ökat.

Den förväntade förbättringen i ordersituationen under vårmånaderna 1955
synes sammanhänga med att konfektionsföretagen, vilkas lager av yllevävnader
minskat under 1954, visat en tendens att minska importandelen och
öka inköpen av yllevävnader under våren 1955 jämfört med våren 1954 (se
tabellerna 14 och 15).

Inom trikåindustrin synes däremot läget fortfarande vara labilt. En viss
minskning i lagren av färdigvaror har visserligen inträffat under det senaste
året, men fortfarande anser sig en tredjedel av företagen ha för stora lager,

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 14. Konfektionsindustrins vävnadsinköp, december 1954—maj 1955

Jämförelse med motsvarande perioder ett år tidigare
Procentuell fördelning av svaren, vägda efter företagets produktion 1953

	Vävnadsinköpen var dec. 1954—febr. 1955	Vävnadsinköpen beräknas bli mars—maj 1955
	större	oförändrade	mindre	större	oförändrade	mindre
Totalt....................	17	53	30	25	61	14
varav: Yllevävnader........	17	43	40	33	53	14
Bomullsvävnader ....	6	79	15	7	78	15
Konstfibervävnader ..	10	70	20	3	82	15

Källa: Konjunkturbarometern.

enligt uppgifterna i konjunkturbarometern. Orderingången för trikåfabrikerna
har under vintermånaderna varit betydligt lägre än för ett år sedan
och samma tendens gör sig gällande även för den förväntade orderingången
under vårmånaderna mars—maj.

Bomullsindustrin är den bransch som hittills haft minst känning av konjunkturnedgången
och någon produktionsminskning synes inte ha inträffat
under 1954. Orderingången, såväl den faktiska under vintermånaderna 1954/
55 som den förväntade för våren, synes av enkätresultaten att döma ha varit
oförändrad eller något större jämfört med samma perioder ett år tidigare.

Såväl inom väverier som konfektionsindustri har lagren av bomullsvävnader
minskat under det senaste året. Konfektionsindustrins inköp av bomullsvävnader
och importandelen därav beräknas för vårmånaderna 1955
bli av ungefär samma omfattning som våren 1954 (se tabellerna 14 och 15).
Den totalbild av läget inom bomullsbranschen som förmedlas av ovanstående
uppgifter uppvisar således övervägande stabila drag, möjligen med en
tendens till ökning.

För konstfibervaror synes läget under vintern ha varit i stort sett oförändrat
jämfört med föregående vinter. I uppgifterna över förväntad orderingång
och produktion för våren 1955 spåras dock en viss uppgångstendens.

Tabell II: 15. Importandelen av konfektionsindustrins vävnadsinköp december 1954—maj 1955

Jämförelse med motsvarande perioder ett år tidigare
Procentuell fördelning av svaren, vägda efter företagets produktion 1953

	Importandelen dec. 1954—febr.	var 1955	Importandelen beräknas bli mars—maj 1955
	större	oförändrad	mindre	större	oförändrad	mindre
Totalt....................	20	55		25	14	66	20
varav: Yllevävnader .......	15	52		33	14	59	27
Bomullsvävnader . . .	17	78		5	6	85	9
Konstfibervävnader ..	52	46		2	29	68	3

Källa: Konjunkturbarometern.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

143

Tabell II: 16. Utvecklingen av tillförsel, konsumtion och lager av skor 1951—1954

Antal par. Index: 1949 = 100

	Samtliga skor samt tofflor	Läderskor	Gummis	cor
	Till- försel (pro- duktion +import -export)	Kon- sum- tion	Lager vid årets slut (inom in-dustri och handel)	Till-försel (pro-duktion + import -export)	Kon- sum- tion	Lager vid årets slut (inom in-dustri och handel)	Till- försel (pro-duktion + import -export)	Kon- sum- tion	Lager vid årets slut (inom in-dustri och handel)
1951.......	95	85	119	94	86	112	98	85	176
1952 .......	75	97	100	78	97	99	74	104	144
1953 .......	90	95	105	92	97	105	73	84	149
1954 (prel.) .	98	101	113	94	99	112	84	103	144

Källa: Handels- och Industrikommissionen.

Antalet sysselsatta arbetare inom konfektionsindustrin har sedan hösten
1953 minskat med ca 5 procent. Produktionsnedgången synes inte ha medfört
någon lagerminskning av färdigvaror medan detta däremot varit fallet
beträffande vävnader. Orderingången har under vintern varit ungefär oförändrad
och förväntas under våren bli något större jämfört med ett år tidigare
och som en följd härav beräknas vävnadsinköpen bli nagot större under
vårmånaderna i år än i fjol. Även för denna bransch märks en förbättring
i ordersituationen jämfört med hösten 1954 (se diagram 3).

Utvecklingen inom sko- och läderindustrin påminner i flera avseenden
om textilindustrin. Gemensamt är således de kortsiktiga svängningarna i
produktion, konsumtion och lager samt den mera strukturellt betonade stagnationen
i produktion och försäljningar. Till denna utveckling har för den
egentliga läderindustrins vidkommande bidragit en förskjutning i efterfrågan
från läder till plastmaterial, vilket minskat förbrukningen särskilt av
läder för reseffekter. Produktionsnedgången inom detta område under 1954
beror också på en nedgång i exporten.

Liksom ifråga om textilvaror ökade skolagren under såväl 1953 som 1954
och var beträffande läderskor vid slutet av året lika stora som vid årsskiftet
1951/52 (se tabell 16). Till följd härav synes produktion och sysselsättning
inom skofabrikerna ha minskat under senare delen av 1954 (se diagram
2). Antalet arbetare inom skoindustrin var således i början av innevarande
år ca 8 procent lägre än under motsvarande tid 1954.

Medan produktion och sysselsättning inom de flesta industrinbranscher
varierat avsevärt under de senaste fyra åren har vissa områden knappast
berörts härav. Detta gäller t. ex. för vissa delar av jord- och stenindustrin,
särskilt cementfabrikerna som gynnats av den livliga byggnadsverksamheten
under denna tid samt vidare dryckesvaru- och tobaksindustri.
Inom den egentliga livsmedelsindustrin, som förädlar råvaror från jordbruket,
är produktionen intimt förknippad med jordbruksproduktionen och
återspeglar variationer i denna. Produktionen inom den kemisk-tekniska industrin
har totalt sett ökat endast några procent från 1951 till 1953. Ut -

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

vecklingen i Sverige skiljer sig i detta avseende från övriga västeuropeiska
länders, där en betydande expansion ägt rum inom denna bransch. Orsaken
härtill torde vara att den svenska kemisk-tekniska industrin har en annan
vai usammansättning. Så har t. ex. nedgången inom tändsticksfabrikerna
till följd av bl. a. minskad export, bidragit till att hålla totalproduktionen
nere. Vissa delbranscher, t. ex. färg- och fernissfabrikerna samt krut- och
sprängämnesindustrin, har däremot under ovannämnda period haft en betydande
produktionsökning (på 20 respektive 33 procent).

D. Jordbruksproduktionen

Jordbrukets produktionsvolym har totalt sett ökat endast obetydligt sedan
1950 (se tabell 17). Beträffande produktionens fördelning på olika livsmedel
märks den förskjutning som ägt rum sedan 1950/51 från mjölk och
mejeriprodukter till fläsk och spannmål. Denna omläggning föranleddes av
den överskottssituation för mejeriprodukter som uppstod vid denna tid.
Minskningen i mjölkproduktionen under senare år har resulterat i en nedgång
i produktion och export av mejeriprodukter (se tahell 18). En stor del
av smörexporten har under det senaste året gått till Östtyskland och Sovjetunionen
medan exporten på den västtyska marknaden hindrats av en hög
smörtull.

Pioduktionen av kött låg 1953/54 betydligt under förkrigsnivån men beräknas
öka något under innevarande produktionsår. Köttproduktionen är

Tabell 11:17. Jordbrukets produktionsvolym 1952—1955

I 1954/55 års priser

	%	Miljoner kronor	Index: 1950 = 100
	1952	1953	1954 (prel.)	1955 (prognos)	1952	1953	1954	1955
Brödsäd ................	344,4	445,5	430,2	404,5	118	153	148	139
övrig spannmål..........	66,1	68,4	44,1	75,3	166	172	in	189
Potatis och sockerbetor ...	304,2	347,6	321,2	339,7	92	105	97	103
Oljeväxter...............	166,5	78,8	132,5	117,7	95	45	76	67
Spånadsväxter...........	4,1	3,4	4,2	3,7	102	85	105	92
Köksväxter och tobak____	41,7	43,6	41,7	43,7	87	91	87	92
Summa vegetabilier	927,0	987,3	973,9	984,6	105	in	no	in
Mjölk- och mejeriprod. . ..	1541,2	1 542,4	1 501,6	1493,5	93	93	91	90
Ägg och slaktfjäderfä ....	218,5	222,8	228,5	237,9	101	103	105	no
Slaktdjur m. m..........	1035,5	1 069,2	1111,3	1101,9	103	107	in	no
Summa animalier	2 795,2	2 834,4	2 811,4	2 833,3	97	99	99	98
Totalt	3 722,2	3821,7	3815,3	3 817,9	99	102	101	101

Källa; Statens jordbruksnämnd.

Anm. Beräkningarna inkluderar icke producent- och kontantbidrag för mjölk. Under slaktdjur
m. m. inkluderas förändringarna i kreaturskapitalet samt export av levande djur m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

145

Tabell II: 18. Produktion, konsumtion, produktionsöverskott eller -underskott samt nettoexport
eller -import av vissa jordbruksprodukter 1938/39, 1949/50—1954/55

1 000 ton

Brödsäd

Produktion1.............

Konsumtion.............

Överskott (+) eller underskott
(—).............

Nettoexport (+) eller nettoimport
(—)............

Matnyttiga oljeväxter

Produktion av frö.......

Konsumtion av frö......

överskott...............

Nettoexport.............

Socker2

Produktion..............

Konsumtion.............

Underskott..............

Nettoimport.............

Mjölk- och mejeriprodukter*

Produktion4.............

Förbrukning4............

överskott...............

Nettoexport.............

Kött

Produktion..............

Konsumtion.............

Underskott..............

Nettoimport.............

Fläsk

Produktion..............

Konsumtion.............

Överskott (+) eller under

skott (—).............

Nettoexport ( + ) eller netto
import (—)...........

Ägg

Produktion..............

Konsumtion.............

Överskott...............

Nettoexport.............

1938/39	1949/50	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55 prognos
835	826	701	469	883	996	1000
672	711	720	710	690	680	680
+ 163	+ 115	— 19	— 241	+ 193	+ 316	+ 320
— 47	— 120	— 34	— 345	+ 25	+ 481	+ 250
_	128	178	214	190	93	160
. .	73	75	75	80	91	90
	55	103	139	no	2	70
	57	89	101	70	64	80
292	290	304	285	234	335	288
340	372	367	338	315	345	335
48	82	63	53	81	10	47
9	79	84	61	92	19	57
4 326	4 650	4547	4323	4 287	4190	4117
3 691	4 274	4024	3 951	3 897	3892	3847
635	376	523	372	390	298	270
618	344	406	512	280	408	270
152	131	140	156	141	136	141
153	151	158	160	151	153	155
1	20	18	4	10	17	14
4	24	20	3	10	16	14
155	170	170	173	187	190	200
137	174	178	170	180	190	200
+ 18	— 4	— 8	+ 3	+ 7	±0	±0
+ 13	— 3	— 6	±0	+ 9	+ 3	— 3
61	83	83	80	81	82	84
66	72	73	72	73	75	77
5	11	10	8	8	7	7
5	12	10	8	8	7	7

> Exkl. utsäde, utfodring, avrens och svinn. — * Räknat i råsocker. — 5 Räknat i mjölk. —
4 Exkl. fodermjölk.

Källa: Statens jordbruksnämnd.

14G

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

inte tillräcklig för det inhemska behovet varför en viss import förekommer,
för närvarande huvudsakligen från Danmark och Irland. Produktionen av
fläsk har ökat rätt väsentligt under de senaste åren, vilket tidvis gett upphov
till överskott, som exporterats till Storbritannien och Västtyskland. Konsumtionen
av fläsk, som stimulerats av ändrade prisrelationer mellan kött
och fläsk, har dock samtidigt ökat. Trots att produktionen av fläsk under
1953/54 låg drygt 10 procent över 1950/51 års nivå, har produktionsökningen
absorberats av den ökade konsumtionen. Under innevarande produktionsår
beräknas fläskproduktionen öka ytterligare, vilket får tillskrivas de
gynnsamma relationerna mellan priserna på fläsk och foderspannmål.

Efter den dåliga skörden 1951 ökade produktionen av brödsäd kraftigt
under åren 1952 och 1953. Eu viss minskning inträffade sedan från 1953
till 1954, men produktionen låg under detta år närmare 50 procent över
1950 års nivå. Att denna ökning, som eftersträvades när priserna på brödsäd
höjdes i början av 1950-talet, har kunnat bli så pass stor beror bl. a.
på att en del av de arealer, som tidigare användes för oljeväxtodling, överfördes
till brödsädesodling. Denna utveckling har resulterat i betydande produktionsöverskott,
som exporterats till i första hand Västtyskland.

På grund av ogynnsamma väderleksförhållanden under hösten 1954 minskade
de för brödsäd besådda arealerna. Även om detta till en del kan kompenseras
genom ökad vårsådd kommer brödsädesproduktionen under innevarande
år vid normal skörd sannolikt att bli mindre än 1954 års.

Odlingen av oljeväxter fick under skördeåren 1950/51—1952/53 en betydande
utbredning. Under det följande produktionsåret begränsades oljeväxtarealen,
vilket bl. a. sammanhängde med en sänkning i producentpriserna
samt en av olämplig växtföljd förorsakad utbredning av växtsjukdomar.
Under innevarande produktionsår har oljeväxtodlingen ökat på nytt. Eftersom
lagren av fetter och oljor minskat i en del länder torde man kunna
påräkna en ökning i efterfrågan för export.

Med undantag för kött och socker är Sverige självförsörjande i fråga om
de viktigare jordbruksprodukterna och på flera områden föreligger produktionsöverskott.
Detta överskott beräknas för produktionsåret 1954/55 uppgå
till ca 8 procent av jordbrukets totala avsaluproduktion (räknat i 1954/55
års priser).

Under 1954 uppgick exporten av vissa viktigare jordbruksprodukter till
omkring 360 miljoner kronor med följande fördelning på produkter och exportländer
(i procent):

Vete............... Övrig spannmål . .. .	........... 11	Västtyskland .. Danmark.....	................ 13
Mejeriprodukter (torrmjölk, smör,	Östtyskland . ..
ost)..............	........... 25	Storbritannien .	................ 8
Ägg................	........... 7	Ungern........
Rapsolja, rapsfrö .. ..	........... 10	Övriga länder .
Fläsk .............. Fodermedel.........	........... 6		Samtliga länder 100
	Summa 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

147

II: 4. Inhemska bruttoutgifter

De offentliga bruttoutgifterna för varor och tjänster steg i betydligt snabbare
takt än de privata under perioden 1950—1954. Av tabell 19 framgår att
de offentliga utgifterna stigit successivt under hela perioden, ökningen för
de privata utgifterna däremot är helt koncentrerad till åren 1952—1954. Speciellt
gäller detta de privata investeringsutgifterna, vilka efter en tillbakagång
1950—1952, ökat förhållandevis kraftigt både från 1952 till 1953 och
från 1953 till 1954. De offentliga bruttoinvesteringarna, som under perioden
1950—1953 steg med inte mindre än 27 procent har från 1953 till 1954 dels
stigit långsammare än tidigare dels mindre än de privata investeringarna.
Under tiden 1950—1954 har de offentliga investeringarnas andel av de totala
investeringarna, mätt i fasta priser, dock stigit från ungefär 35 procent
1950 till över 40 procent 1954, vilket ligger i linje med den i 1950 års
långtidsutredning skisserade utvecklingen.

Även de offentliga myndigheternas löpande utgifter för varor och tjänster
(den offentliga konsumtionen) har stigit snabbare under perioden 1950
—1954 än motsvarande privata utgifter, ökningen i den privata konsumtionen
var tämligen obetydlig under perioden 1950—1952, såsom framgår
av tabell 19, medan den offentliga konsumtionen steg med 12 procent.
Under perioden 1952—1954 ökade den privata konsumtionen med 7 procent
att jämföra med en samtidig ökning av den offentliga konsumtionen med
11 procent. Liksom för investeringsutgifterna gäller emellertid också för
konsumtionsutgifterna att den offentliga expansionen från 1953 till 1954 var
långsammare än tidigare.

I det följande kommer utvecklingen av de privata och de offentliga utgifterna
1950—1954 att kommenteras något utförligare. Störst utrymme kommer
härvid att ägnas perioden 1952—1954.

Tabell II: 19. Bruttoutgifter i 1953 års priser

Index 1950 = 100

	1950	1951	1952	1953	1954
Privata bruttoutgifter............	100	99	99	104	no
konsumtion...................	100	99	102	105	109
bruttoinvestering..............	100	98	91	101	112
Offentliga bruttoutgifter..........	100	103	115	127	134
konsumtion...................	100	105	112	119	124
bruttoinvestering...............	100	101	118	135	144
Totala bruttoutgifter	100	100	103	109	115

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

A. Privata bruttoutgifter

Fördelningen av de privata bruttoinvesteringarna på olika ändamål framgår
av tabell 20. Räknat i fasta priser var det privata bostadsbyggandet 27
procent större 1954 än 1952. Den speciellt kraftiga ökningen i det privata
bostadsbyggandet mellan 1952 och 1953 får delvis ses som en fortsatt återhämtning
efter den väsentliga nedgången under 1951. Denna nedgång hade
flera orsaker. Bland dessa kan nämnas att bristande tillgång på arbetskraft
och brist på viss byggnadsmaterial medförde en förlängning av byggnadstiderna.
Nedgången var speciellt kraftig för egnahemsbyggandet. Orsaken till
detta torde främst vara de under 1951 starkt stegrade byggnadskostnaderna.
Under 1952 stabiliserades byggnadskostnaderna och har sedan dess sjunkit
något och tillgången på material och arbetskraft blivit bättre med förkortade
byggnadstider som följd. Dessutom synes produktiviteten inom byggnadsbranscherna
under de senaste åren ha stigit snabbare än tidigare.

Industrins investeringsverksamhet uppvisade betydande konjunkturvariationer
under perioden 1950—1954. Vad speciellt utvecklingen 1952—1953
beträffar, innebar den splittrade konjunkturutvecklingen, med en avmattning
inom verkstadsindustrin och en förbättring av läget bl. a. för skogsindustri -

Tabell II: 20. Privata bruttoinvesteringar 1950—1954

Löpande priser
Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954
Bostäder........................	1581	1719	1840	2 073	2 271
Industri.........................	1940	2 416	2 320	2 219	2 565
Kraft- och belysningsverk........	159	151	148	302	295
Jordbruk ........................	704	825	873	880	895
Transportmedel..................	913	1255	1290	1630	1557
övrigt..........................	175	201	224	314	408
Summa	6 472	6 567	6 795	7 418	7 991
	1953 års priser
				Förändring i procent
	1952	1953	1954
				1952—1953	1953-1954
Bostäder........................	1793	2 073	2 285	+15,6	+10,2
Industri.........................	2 276	2 219	2 618	- 2,5	+18,0
Kraft- och belysningsverk........	247	302	297	+22,3	- 1,7
Jordbruk ........................	873	880	899	+ 0,8	+ 2,2
Transportmedel..................	1287	1630	1683	+26,7	+ 3,3
övrigt..........................	224	314	410	+40,2	+30,6
Summa	6 700	7 418	8192	+10,7	+10,4

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II: 21. Den egentliga industrins nyinvesteringar 1951—-1954 till löpande priser

Miljoner kronor

	1951	1952	1953	1954
1. Järn- och stålverk................	239	257	179	133
2. Verkstadsindustri.................	484	458	391	482
3. Skogsindustri.....................	442	454	370	484
4. Textil- och sömnadsindustri........	128	91	78	90
5. övrig industri....................	469	474	453	588
6. Summa egentlig industri	1762	1734	1471	1777

Anm. Tabellen omfattar endast de industrier som ingår i industristatistikens grupper 1—8,
dvs. kraft- och belysningsverk, gasverk och vattenverk ingår ej.

erna, för industrin som helhet en viss sänkning av investeringsvolymen.
Från 1953 till 1954 ökade industrins investeringsvolym väsentligt, och tyngdpunkten
i konjunkturuppsvinget försköts under denna tid i Sverige liksom
i utlandet alltmer till kapitalvaruindustrierna. Utvecklingen för olika industrigrenar
belyses närmare i tabell 21. De investeringsutgifter som där
redovisas är uttryckta i löpande priser och vid bedömningen av dem måste
hänsyn tas till att priserna på investeringsvaror i genomsnitt steg 1951 till
1952 för att under åren därefter falla något. Prisstegringen uppskattas för
hela industrin till ca 13 procent och prisnedgången till 4 procent.

Nedgången av järn- och stålverkens investeringar under de senaste åren
får ses mot bakgrunden av att den omfattande utbyggnad, som ägt rum inom
denna bransch under de tidigare efterkrigsåren, nu i stor utsträckning slutförts.
För verkstadsindustrin medförde de vikande konjunkturerna mot slutet
av 1952 minskade investeringar under 1952 och 1953 i jämförelse med
ett år tidigare. Från 1953 till 1954 inträffade bär en kraftig återhämtning
av investeringsverksamheten. Denna ökning i investeringarna ägde rum samtidigt
med att verkstadskonjunkturerna förbättrades genom stegrad efterfrågan
både för export och för hemmamarknaden. Av speciell betydelse för
verkstadsindustrins förbättrade avsättningsmöjligheter på hemmamarknaden
var den allmänna ökningen i industrins investeringsvilja under 1954.
Slopandet av investeringsavgiften i början av år 1954 bör även ha bidragit
till den ökade investeringsverksamheten.

Även förändringarna i skogsindustriernas investeringar har ett nära samband
med konjunkturutvecklingen för denna bransch. Efter den exceptionellt
goda konjunkturen under 1950/1951 följde vikande efterfrågan ocli
nedgång av produktionen under 1952. Under 1953 förbättrades åter läget.
Återhämtningen kom alltså tidigare än för verkstäderna. Investeringsutvecklingen
visar med viss eftersläpning samma variationer. Investeringsvolymen
var sålunda i stort sett oförändrad från 1951 till 1952, sjönk väsentligt
från 1952 till 1953 och ökade åter kraftigt från 1953 till 1954. —
För textilindustrin är tendensen till minskade investeringar otvetydig under

It Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

150

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

perioden 1951—1953. Från 1953 till 1954 inträffade emellertid en viss ökning.
Det försämrade läget för denna bransch gör det sannolikt att en betydande
del av de investeringar som förekommit varit av rationaliseringskaraktär
och att det endast i begränsad utsträckning varit fråga om en utvidgning
av verksamheten.

De privata investeringarna i kraft- och belysningsverk synes ha varierat
i omvänd riktning mot den egentliga industrins investeringar. Under uppsvingsåren
1951 och 1954 sjönk sålunda investeringarna på detta område,
medan de under 1952 och 1953 däremot steg betydligt.

Jordbrukets investeringar utvisar under åren 1952—1954 i summa endast
mindre variationer år från år räknat i fasta priser. Investeringarna i ekonomibyggnader
har emellertid ökat väsentligt från 1953 till 1954, vilket
sannolikt får ses som en återhämtning efter den nedgång, som inträffade
i samband med prisstegringarna 1951 och 1952. Investeringarna i traktorer
och jordbruksmaskiner har i stort sett varit oförändrade under perioden

1952—1954.

Förändringarna i investeringarna i transportmedel sammanhänger främst
med ojämnheten i leveranser av fartyg. Investeringarna i motorfordon, som
utgör den näst största posten inom detta område, sjönk något från 1950
till 1952 men har sedan ökat i betydande grad.

De enskilda hushållens utgifter har helt naturligt icke varierat lika starkt
som de privata bruttoinvesteringarna (se tabell 22). Till följd av den privata
konsumtionens storlek innebär emellertid även små förskjutningar i denna
betydande belopp. Enligt tabell 22 minskade konsumtionen räknat i 1953 års
priser något från 1950 till 1951. Under de därpå följande åren har ökningen
uppskattats till 3 å 4 procent per år. Det bör dock understrykas att de kraftiga
prisstegringarna under 1951 och 1952 gör att varje beräkning av de volymmässiga
förändringarna för dessa år måste bli mycket osäker.

Vad inriktningen av den privata konsumtionen beträffar, finner man de
tendenser, som är naturliga vid stigande realinkomster i ett samhälle med
hög konsumtionsstandard. Inköpen av bilar, hushållsmaskiner, och av andra
varaktiga varor samt tjänster har sålunda ökat mycket väsentligt. Däremot
har ökningen av utgifterna för livsmedel varit lägre. Kaloritillförseln per
konsumtionsenhet har i stort sett varit konstant under hela perioden. De
ökningar som förekommit på livsmedelsområdet sammanhänger därför dels
med folkökningen och dels med en övergång från billigare till dyrare livsmedel.
Konsumtionen av vegetabilier har stigit i betydligt mindre grad än
konsumtionen av de dyrare animaliska livsmedlen. Även inom gruppen vegetabilier
kan en övergång från billigare till dyrare eller högre förädlade varor
observeras. Exempelvis har försäljningen av mjöl minskat medan försäljningen
av färdigt bröd stigit. Vidare har konsumtionen av frukt och bär
ökat icke oväsentligt under den här betraktade perioden.

Eftersom efterfrågan på bostäder varit större än tillgången är ökningen
av bostadsposten under perioden 1950—1954 beroende av tillskottet av nya
lägenheter, ökningen av bostadsnyttjandet har under denna period uppgått
till 4 å 5 procent per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell Kt 22. Den privata konsumtionen 1950—1954

Löpande och fasta priser

151

	1950	1951	1952	1953	1954
Löpande priser Miljoner kronor
I. Livsmedel..........................	7 554	8 565	9 803	10146	10 526
II. Bostad.............................	1697	1794	1931	2 096	2 251
III. Bränsle och lyse.....................	806	1122	1204	1129	1195
IV. Beklädnad m. ......................	3 204	3 517	3 690	3 641	3 636
V. Inventarier m. .....................	1529	1761	1847	1836	1874
VI. Fordon m. .........................	862	1076	1144	1352	1662
VII. Resor..............................	939	998	1090	1113	1123
VIII. Sjukvård, hygien, hemvård etc........	1144	1307	1426	1496	1588
IX. övrigt..............................	1609	1868	2 093	2 200	2 327
Summa I—IX	19 344	22 008	24 228	25 009	26182
+ Försäkringstjänster................	191	221	224	248	280
Banktjänster.....................	76	80	83	93	100
— Dubbelräkning....................	130	160	180	180	200
Total privat konsumtion..............	19481	22149	24355	25170	26 362
Därav: Varaktiga varor..............	2 237	2 642	2 730	2 896	3138
Icke varaktiga varor.........	12 292	14 023	15 608	15 898	16 425
Tjänster.....................	4 952	5 484	6 017	6 376	6 799
1953 års priser Index: 1950 = 100
I. Livsmedel..........................	100	97	100	102	104
II. Bostad.............................	100	104	108	113	117
III. Bränsle och lyse....................	100	104	109	no	121
IV. Beklädnad m. m.....................	100	93	96	97	98
V. Inventarier m. .....................	100	101	101	100	101
VI. Fordon m. m........................	100	122	121	150	202
VII. Resor..............................	100	98	101	100	100
VIII. Sjukvård, hygien, hemvård etc........	100	97	103	106	in
IX. Övrigt..............................	100	100	103	107	113
Summa I—IX	100	99	102	105	109
+ Försäkringstjänster................	100	100	88	97	109
+ Banktjänster.....................	100	99	97	108	116
— Dubbelräkning....................	100	106	106	106	118
Total privat konsumtion.............	100	99	102	105	109
Därav: Varaktiga varor..............	100	105	101	107	119
Icke varaktiga varor.........	100	97	101	103	106
Tjänster.....................	100	101	105	108	113

152

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Konsumtionen av beklädnadsvaror minskade från 1950 till 1951 räknat
till fasta priser. Nedgången får ses mot bakgrunden av de ökade inköp som
skedde mot slutet av 1950 inför de prisstegringar, som väntades under 1951.
Prishöjningarna utlöste också ett visst köpmotstånd. En ökning av inköpen
ägde sedan rum från 1951 till 1952 samtidigt som priserna sjönk. Trots ytterligare
prissänkningar synes konsumtionen av beklädnadsvaror under efterföljande
år ha stagnerat på den nivå som uppnåddes 1952.

De största konsumtionsökningarna redovisas för varaktiga konsumtionsvaror
och vissa tjänster, ökat innehav hos hushållen av varaktiga varor är
ett tecken på höjningen av den materiella standarden. Samtidigt ökas emellertid
också utrymmet för variationer i hushållens utgiftsbenägenhet genom
möjligheterna till förskjutningar i tiden av nyinköp och ersättningsanskaffning
av sådana varor. Konsumenterna får härigenom en mer strategisk roll
i konjunkturförloppet än tidigare såsom utvecklingen i t. ex. Förenta staterna
klart utvisar (se avsnitt I: 1 i denna rapport, speciellt diagram 1,
s. 12).

Värdet av hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror uppgick år
1954 till 3,1 miljarder kronor eller betydligt mer än värdet av hela industrins
bruttoinvesteringar detta år. Nyinköpen av bilar för konsumtion
utgör härvid den största posten men även verkstadsprodukter av andra slag
såsom cyklar, symaskiner, dammsugare, tvättmaskiner och radioapparater
representerar betydande belopp. Under den betraktade fyraårsperioden är det
emellertid huvudsakligen variationer i bilinköpen, som ligger bakom förändringarna
i utgifter för de varaktiga konsumtionsvarorna räknat i fasta
priser.

ökningen i bilbeståndet under de senaste åren har givetvis även medfört
ökade utgifter för drift och underhåll. För posterna resor, sjukvård etc.
och övrigt märkes bl. a. en väsentlig uppgång av utgifterna för telefon, nöjen,
tidningar, tippning och lotterier samt bussresor räknat i fasta priser. Däremot
har utgifterna för järnvägsresor minskat räknat till 1953 års priser,
vilket får ses som en återverkan av det ökade innehavet av personbilar.
Vidare har förekomsten av arbetshjälp i hemmet fortsatt att sjunka även
under perioden 1950—1954.

B. Offentliga bruttoutgifter

Under åren 1950—1952 då priser och inkomster steg kraftigt ökade statens
inkomster kassamässigt mycket väsentligt, medan ökningen av de kommunala
inkomsterna var tämligen måttlig. Perioden 1952—1954 kännetecknas
däremot av en kassamässig minskning i statens inkomster att jämföra
med en synnerligen betydande uppgång för kommunerna. Den olikartade
utvecklingen för staten å ena sidan och kommunerna å den andra ägde
rum samtidigt med att de totala löpande skatteintäkterna ökade till följd
av den statliga skatteskalans progressivitet och stegrade kommunala utdebiteringar,
och sammanhänger med skattesystemets utformning.

Det källskattesystem, som infördes fr. o. m. år 1947 innebär att staten

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955 153

Tabell II: 23. Offentliga bruttoutgifter

Löpande och fasta priser

	1950	1951	1952	1953	1954
Löpande priser
Miljoner kronor
Kommuner......................	3 085	3 829	4 648	5 241	5 719
konsumtion...................	1756	2173	2 622	2 913	3106
investering....................	1329	1656	2 026	2 328	2 613
Staten ..........................	3170	3 933	5110	5 517	5 595
konsumtion...................	1435	1770	2125	2 224	2 281
investering....................	1735	2163	2 985	3 293	3 314
Totalsumma	6 255	7 762	9 758	10 768	11314
1953 års priser
Index: 1950 = 100
Kommuner......................	100	104	112	127	138
konsumtion...................	100	106	113	124	131
investering....................	100	101	in	130	148
Staten ..........................	100	104	118	127	130
konsumtion...................	100	105	in	113	116
investering....................	100	102	124	138	141
Totalt	100	104	115	127	134

preliminärt uppbär all inkomst- och förmögenhetsskatt. Kommunernas andel
utbetalas sedan som förskott med ledning av senaste kända taxeringsresultat,
vilket i regel avser skatteunderlaget två år tidigare men med tilllämpande
av de utdebiteringar, som fastställts för det löpande året. I efterhand,
d. v. s. när taxeringsresultaten två år senare blir tillgängliga, sker
slutavräkning. Eventuella skillnader mellan slutavräkningsbeloppen och de
skattebelopp kommunerna tidigare erhållit i förskott korrigeras härvid. Genom
skattesystemets utformning kom sålunda det stigande skatteunderlaget
under 1951 och 1952 att inverka på kommunernas skatteintäkter först under
1953 respektive 1954. De kraftiga pris- och lönestegringarna 1951 och 1952
fick mötas med inkomster beräknade på 1949 respektive 1950 års avsevärt
lägre skatteunderlag, vilket ledde till ökade kommunala utdebiteringar.

Den statliga skatteskalans progressivitet, ökade kommunala utdebiteringar
samt det förhållandet att utbetalningarna till kommunerna endast
ökade i obetydlig grad, medförde att statens kassamässiga inkomster ökade
mycket väsentligt 1950-—1951 och 1951—1952. Genom utbetalning av de
mycket betydande slutavräkningsbeloppen till kommunerna under 1953 och
framför allt under 1954 samt till följd av den av 1952 års riksdag beslutade
skattereformen minskade de skatteintäkter, som under dessa år kassamässigt
tillföll staten, trots att skatteunderlaget fortsatte att sliga, ehuru i betydligt
långsammare tempo än under 1951 och 1952.1

• I en bilaga till detta avsnitt har utvecklingen av de kommunala och statliga intäkterna av
Inkomst- och förmögenhetsskatt behandlats något utförligare.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell II* 24. Offentliga bruttoinvesteringar 1950—1954

Löpande priser. Miljoner kronor.

	1950	1951	1952	1953	1954	Ökning i 1953 års priser. Procent
				1952—53	1953—54
Statliga
1. Affärsverk.........	755	882	1241	1364	1319	+11	- 2
a) Statens Järnvägar	325	405	521	591	552	+ 5	- 6
b) Vattenfallsverket.	156	179	304	318	338	+ 5	+ 8
c) Övriga..........	274	298	416	455	429	+11	- 3
2. Aktiebolag.........	125	147	228	146	130	-34	- 9
3. Vägar och gator ....	222	284	436	519	446	+18	-15
4. Sjukhus............	13	17	26	37	41	+48	+14
5. Skolor och kyrkor ..	22	23	22	22	24	+ 5	+ 9
6. Militära investeringar	532	729	927	1086	1233	+19	+16
7. övrigt.............	66	81	105	119	121	+16	+ 5
8. Summa statliga	1735	2163	2 985	3 293	3 314	+12	+ 2
Kommunala
9. Affärsverk.........	271	348	574	640	645	+13	+ 3
10. Bostäder...........	331	437	492	559	632	+17	+13
11. Vägar och gator____	107	157	188	226	267	+19	+16
12. Sjukhus............	106	109	126	143	195	+17	+38
13. Skolor och kyrkor ..	223	280	379	404	449	+38	+12
14. Övrigt.............	291	325	267	356	425	+35	+21
15. Summa kommunala	1329	1656	2026	2 328	2613	+17	+13
16. Summa offentliga	3 064	3 819	5 011	5 621	5 927	+14	+ 7

Den olikartade inkomstutvecklingen för stat och kommuner under perioden
1950—1954 har även, låt vara i betydligt modifierad form, sin motsvarighet
i utvecklingen av bruttoutgifterna. För både staten och kommunerna
har perioden kännetecknats av kraftigt stegrade bruttoutgifter, varför den
skillnad som föreligger hänför sig till takten i utgiftsexpansionen. Som
framgår av tabell 23 var ökningen i de statliga utgifterna, räknat till 1953
års priser, större under perioden 1950—1952 än under perioden 1952—1954.
Den kommunala utgiftsexpansionen däremot var volymmässigt ungefär
dubbelt så stor under den senare perioden som under den förra. Även om
ökningen i kommunernas utgifter räknat i oförändrade priser var lägre under
åren 1950—1952 än under åren 1952—1954 var den dock i och för sig
av betydande storleksordning, vilket i förening med de stigande priserna
medförde att ökningen i de nominella utgifterna väsentligt översteg den
mycket måttliga inkomstökningen. Vissheten om att svårigheterna under
1951 och 1952 var av övergående karaktär torde dock ha gjort kommunerna
mindre obenägna att finansiera utgiftsökningen lånevägen. Det för kommunernas
del väsentligt förbättrade inkomstläget under 1953 och 1954 under -

155

Kungl. Mcij:ts proposition nr 190 år 1955

lättade givetvis expansionen dessa år. För både staten och kommunerna har
investeringarna under den bär betraktade perioden ökat mer än de löpande
utgifterna för varor och tjänster (konsumtion).

De offentliga investeringsutgifternas fördelning på olika ändamål framgår
av tabell 24. Av tabellen framgår att de militära investeringarna, som
svarar för en betydande del av de statliga investeringsutgifterna, stigit särskilt
starkt under perioden 1952—1954. Räknat i fasta priser uppgår ökningen
till ca 40 procent, att jämföra med en ökning på ca 15 procent för
samtliga statliga bruttoinvesteringar under denna period. De statliga investeringarna
exklusive de militära steg med 8 procent från 1952 till 1953 och
minskade med 5 procent från 1953 till 1954. Av tabellen framgår vidare bl. a.
att de statliga affärsverkens investeringar minskade med 2 procent 1953—
1954 efter att ha ökat med 11 procent 1952—1953.

Den statliga konsumtionen har ökat i väsentligt mindre grad än den kommunala
under den här betraktade perioden. Skillnaden i expansionstakt
har varit mest framträdande under perioden 1952—1954. ökningen i den
statliga konsumtionen uppgick under denna tid till knappt 5 procent att
jämföra med en samtidigt ökning av den kommunala konsumtionen på 16
procent. I tabell 25 redovisas de statliga konsumtionsutgifternas fördelning
på olika ändamål under de senaste budgetåren. Det framgår att de militära
utgifternas andel ökat även här. I övrigt är det svårt att av de måttliga
förskjutningar, som ägt rum, utläsa några bestämda tendenser.

De kommunala investeringarna, som under perioden 1950—1952 volymmässigt
steg långsammare än de statliga, har ökat mer än de statliga både

1952—1953 och 1953—1954. ökningen av investeringarna var mindre för de
kommunala affärsverken än för övriga områden både 1952 1953 och 1953

_1954. För de övriga områden, som redovisas i tabell 24, har investeringsutgifterna
genomgående ökat mycket väsentligt under de senaste åren. Särskilt
stark har ökningen varit för de områden, som ingår under »övrigt».
Under denna rubrik har sammanförts investeringar avseende avlopps- och

Tabell 11:25. Ändamålsuppdelning av den statliga konsumtionen

Löpande priser. Procenttal.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54
Staten	40	41	42	42
	14	14	14	14
	10	10	10	11
	8	8	8	7
	(i	5	5	5
	0	5	6	6
	4	4	4	4
	12	13	11	11
9. Summa	100	100	100	100

156

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

reningsverk, sociala ändamål, allmän förvaltning, brandväsen, civilförsvar
etc. Även investeringarna i skolor samt i sjukhus har ökat mycket väsentligt
under perioden 1952—1954. Enligt tabellen uppgick ökningen i investeringarna
i gruppen skolor och kyrkor till 38 procent från 1952 till 1953
medan ökningen från 1953 till 1954 stannade vid 12 procent. Beträffande
sjukhusinvesteringarna var ökningen i dessa störst 1953—1954, då den uppgick
till 38 procent medan ökningen 1952—1953 var 17 procent.

Bilaga till 11: 4

Statens och kommunernas intakter av inkomst- och förmögenhetsskatt

1950—1954

Det källskattesystem, som infördes fr. o. in. 1947 innebär att staten preliminärt
uppbär all inkomst och förmögenhetsskatt, varefter kommunernas
andel utbetalas som förskott med ledning av senast tillgängliga taxeringsresultat
och på grundval av de utdebiteringar, som fastställts av de olika
kommunerna för det löpande inkomståret. De använda taxeringuppgifterna
avser härvid i regel skatteunderlaget två år tidigare. När taxeringsresultaten
föreligger d. v. s. två år senare sker slutavräkning varvid eventuella skillnader
mellan definitivt uträknad och som förskott utbetald skatt regleras.
Gången vid beräkningen av de statliga utbetalningarna av skattemedel till
kommunerna belyses i tabell 26.

Tabell 11:26. Gången vid beräkning av kommunernas skatteintäkter inkomståren 1950—1954

Miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953	1954
1. Inkomstskatt beräknad på grundval av
skatteunderlaget två år tidigare........... 2. Fastighetsskatt beräknad på grundval av	1489	1590	1866	>2 487	*2 763
senast kända taxering................... 3. Tillkommande skatt minus restitutioner och	175	188	191	299	362
avkortningar......................	-6	-2	-6	-8	*—6
4. Slutavräkningsbelopp................	231	180	188	620	947
5. Provisorisk skatteersättning från staten ..	—	—	47	47	47
6. Summa till kommunerna utbetald skatt	1889	1956	2 286	3 445	4113
7. Årlig förändring i procent...............	—	+4	+ 17	+52	+ 19

1 Preliminära siffror.

Anm. Genom att vissa smärre ändringar i efterhand vidtagits av olika taxeringsmyndigheter,
stämmer summan av de i tabellen redovisade beloppen inte exakt överens med de belopp,
som av staten utbetalts till kommunerna under de här givna åren.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell III 27. Taxeringarna till kommunalskatt inkomst&ren 1950—1953

Där ej annat är angivet avser beloppen miljoner kronor

	1950	1951	1952	1953
1. Taxerad inkomst till kommunal skatt......	20 021	24 822	27 575	28 579
2. Utnyttjade ortsavdrag....................	3139	3 263	5 281	5 361
3. Beskattningsbar inkomst..................	16 882	21559	22 294	23 218
4. Fastighetstaxering........................	1936	2 791	2 870	2 370
5. Genomsnittlig utdebitering, kronor.........	9,97	10,19	12,53	12,72
6. Uträknad skatt..........................	1824	2 502	3168	*3 255
7. Provisorisk skatteersättning från staten.....	—	—	47	47
8. Summa skatt (rad 6 + råd 7)	1824	2 508	8 215	3 302
9. Årlig ökning i procent....................	—	+37	+28	+3

1 Preliminära siffror.

För de preliminära utbetalningarna av inkomstskatt från staten till kommunerna
redovisas en väsentlig stegring från 1951 till 1952. Storleken av
de preliminära utbetalningarna för dessa år beräknades på grundval av skatteunderlaget
under 1949 respektive 1950. Då ökningen av skatteunderlaget
1949—1950 var relativt måttlig beror ökningen av de preliminära skatteutbetalningarna
på höjningen av de genomsnittliga kommunala utdebiteringarna
1952 (jfr tabell 27 rad 5). Till en del motverkades dock de höjda utdebiteringarna
av de samtidigt ökade ortsavdragen. Enligt de bestämmelser som
utfärdades i samband med genomförandet av omläggningen av ortsavdragen
skulle dock kommunerna genom statsbidrag tillfälligt kompenseras för
den del av bortfallet som översteg en ökning i utdebiteringen med en krona.
Storleken av dessa statsbidrag framgår av rad 5 i tabell 26. De kraftigt
ökade förskotten på inkomstskatt 1952—1953 och 1953—1954 avspeglar
skatteunderlagets ökning 1950—1951 respektive 1951—1952.

Av tabell 26 framgår att mycket betydande slutavräkningsbelopp utbetalades
till kommunerna 1953 och 1954. Den redovisade summan för 1953
hänför sig till slutavräkningen för 1951 under vilket år utbetalningarna till
kommunerna grundades på taxeringen avseende inkomståret 1949. På liknande
sätt avser avräkningsbeloppen 1954 slutavräkning för 1952, då de
preliminära kommunalskatteutbetalningarna skedde etter 1950 års skatteunderlag.

Av i tabell 27 sammanställda uppgifter om taxeringsutfallen framgår att
de kommunala inkomstskatterna ökat med närmare 80 procent från 1950 till
1953. Denna stora ökning är i hög grad beroende på de under denna tid
höjda utdebiteringarna. Om dessa hållits oförändrade på 1950 års nivå
skulle skatteökningen 1950—1953 endast uppgått till omkring 40 procent.
I tabellen belyses också tydligt effekten av höjningen av ortsavdragen 1952.
Höjningen av ortsavdragen reducerade en del av den ökning av skatteintäkterna,
som var en direkt följd av den höjda pris- och inkomstnivån.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

En jämförelse mellan tabell 26 och 27 belyser klart effekten av eftersläpningen
i taxeringsresultaten. Om det varit möjligt att redan under det löpande
inkomståret direkt till kommunerna utbetala dem tillkommande
skattemedel skulle kommunernas skatteintäkter ha stigit med 37 procent
från 1950 till 1951, medan de faktiskt steg med endast 3 procent. Från 1951
till 1952 skulle skatteinkomsterna enligt taxeringarna ha ökat med 28 procent
att jämföra med en verklig ökning på 17 procent. Räknat i absoluta
siffror innebär detta, att de faktiskt till kommunerna utbetalade skattemedlen
1950—1952 ökade med knappt 400 miljoner kronor, medan ökningen
enligt den definitiva avräkningen uppgick till närmare 1 400 miljoner kronor.
Efter att de faktiska utbetalningarna stigit mindre än de taxerade under
perioden 1950—1952 skedde en omsvängning 1952—1953. Enligt taxeringsstatistiken
ökade den uträknade skatten från 1952 till 1953 med 4 procent
medan de faktiskt utbetalade skatterna steg med 51 procent. För utvecklingen
1953—1954 finns ännu inte några uppgifter om de taxerade inkomsternas
ökning. Troligen kommer en måttlig ökning av dessa i förening med
något sänkta utdebiteringar att resultera i höjningar i de uträknade kommunala
skatterna av storleksordningen 6 å 7 procent. Mot detta svarar en
ökning i de i verkligheten till kommunerna influtna skattemedlen på 19
procent.

Till följd av inkomststegringarna under 1951 och 1952 ökade de till staten
inbetalade skattebeloppen mycket väsentligt. Den av staten kassamässigt
behållna delen påverkades givetvis även den av eftersläpningen i utbetalningarna
till kommunerna men effekten blev för statens del den motsatta.
I tablån nedan belyses utvecklingen av på grundval av taxeringarna
uträknad statlig skatt och faktiskt kassamässigt behållen inkomst- och för -

mögenhetsskatt för olika inkomstår (i	miljoner	kronor):
	1950	1951	1952	1953
Uträknad inkomstskatt..........	.. 2 280	3 212	3 617	3 453
» förmögenhetsskatt.....	130	144	176	133
Investeringsskatt resp.—avgift.....	—	28	115	138
Summa uträknad skatt 2 410	3 384	3 908	3 724
Kassamässigt behållen skatt.....	.. 1 969	3 385	4 848	3 698

För den uträknade skatten märks en icke oväsentlig nedgång från 1952
till 1953. Detta sammanhänger med den av 1952 års riksdag beslutade
skattereformen. Skillnaden mellan uträknad skatt och influten skatt, som
är störst för 1952, får dock i första hand ses som en återspegling av kommunalskatteutbetalningarnas
växlingar. Bokföringsmässigt har hänsyn i
viss mån tagits till detta genom att för budgetåren 1951/52 och 1952/53
500 miljoner kronor respektive 250 miljoner kronor avsattes till en särskild
fond för reglering av utbetalning av skattemedel till kommunerna.
Från denna fond har för budgetåret 1953/54 skett en nettoåterföring på
450 miljoner kronor och för budgetåret 1954/55 räknas med en sammanlagd
nettoåterföring på 300 miljoner kronor. Det är emellertid inte endast

159

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

variationer i utbetalningarna till kommunerna som ligger bakom skillnaderna
mellan uträknad och influten skatt. Sålunda har även starka svängningar
i kvarskatt och överskjutande preliminärskatt förekommit under
den här betraktade perioden. Eftersom kommunerna är garanterade att
erhålla dem tillkommande inkomst- och förmögenhetsskatt, står staten vidare
all risk för restantier.

II: 5. Inkomster och sparande

De enskilda hushållens totala inkomster beräknas ha stigit med inte
mindre än ca 50 procent från 1950 till 1954.1 Samtidigt har emellertid de
sammanlagda direkta skatterna till stat och kommun ungefär fördubblats.
Den väsentligt starkare ökningen för skatterna är en följd av den statliga
skatteskalans progressivitet och av ökade kommunala utdebiteringar. De
efter skatt disponibla inkomsterna har därför stigit i mindre utsträckning
än bruttoinkomsterna eller med ca 40 procent. Priserna har emellertid stigit
avsevärt under perioden — konsumtionspriserna var i genomsnitt närmare
25 procent högre 1954 än 1950. ökningen av hushållens disponibla inkomstsumma
stannar sålunda i oförändrade priser räknat vid 12 procent.
Dessutom var folkmängden 3 procent större 1954 än 1950, varför inkomststegringen
i oförändrade priser och utslagen per capita uppgår till 9 procent.
Med hänsyn till brister i det underliggande statistiska materialet får dessa
siffror betraktas endast som ungefärliga. Särskilt gäller detta i nedanstående
tablå sammanställda data för belysning av utvecklingen år från år.

Procentuell förändring 1950—1951 1951—1952 1952—1953 1953—1954

1. Bruttoinkomster*............ +20 +15 +3 +4

2. Direkta skatter*............. + 42 + 23 + 8 +5

3. Disponibel inkomst.......... +16 +14 +2 +4

4. Konsumtionspriser3 .... ...... +15 +7 ±0 ±0

5. Folkmängd................. + 0,8 + 0,7 + 0,6 + 0,6

Principiellt kan två olika sorters inkomsttyper urskiljas, nämligen dels
sådana inkomster som uppkommer i samband med deltagande i produktionsprocessen
och som i sin tur kan uppdelas på löner och företagarinkomster
dels inkomstöverföringar. Inkomster av det senare slaget utgörcs
exempelvis av barnbidrag och folkpensioner. Huvuddelen av inkomstöverföringarna
sker i offentlig regi och är av inkomstutjämnande karaktär. Utbetalandet
av dessa motverkar för hushållssektorn som helhet effekten av
beskattningen. Siffror för belysning av detta ges i följande tablå:

1 I totalinkomsterna inräknas härvid såväl löner och företagarinkomster som inkomstöverföringar
(jfr not 2).

! Bruttoinkomster enligt nationalräkenskapens poster IV: 4 + 12 + 13 + 14 + 15; Direkta
skatter post IV: 6.

» Enligt vad som erhålles ur konsumtionsberäkningama tabell II: 22.

160

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Av hushållen erlagda direkta skatter
Statliga och kommunala inkomstöverföringar
till hushållen........

Nettoeffekt på hushållens disponibla
inkomster......................

Miljoner kronor

1950 3 118	1951 4 441	1952 5 441	1953 5 852	1954 6 151
1 740	1 922	2 052	2 366	2 585
1 378	2 519	3 389	3 486	3 566

Av tablån framgår att inkomstöverföringarna till hushållen ökat med
ungefär 50 procent från 1950 till 1954. De direkta skatterna har fördubblats
under samma tid. Nettoeffekten på hushållens disponibla inkomster av den
direkta beskattningen och inkomstöverföringarna till hushållen har härigenom
ökat med närmare 160 procent; från en nettoindragning av inkomster
på 1,4 miljarder kronor 1950 till 3,6 miljarder 1954.

Fördelningen av de totala nettoinkomsterna inom landet (nationalinkomsten)
på löner och företagsinkomster skall belysas med några uppgifter
ur nationalräkenskapen (tabell S II: 25). Svagheter i det statistiska materialet
gör dock att de i tablån nedan givna siffrorna över lönernas procentuella
andel av nationalinkomsten är ytterst osäkra:1

1950—1951 1952—1954

Löneandel av nationalinkomsten i procent............... 60 65

Osäkerheten i det statistiska materialet gäller framförallt löneandelens
absoluta storlek. Den utvecklingstendens siffrorna ovan ger uttryck åt torde
dock kunna antas vara riktig. Beräkningarna tyder på att lönerna under
de tre senaste åren tagit en icke obetydligt större del av nationalinkomsten
i anspråk än under perioden 1950—1951. Företagsinkomsterna har härigenom
minskat sin andel i motsvarande grad. Häri inbegripes såväl enskilda
företagares inkomster som inkomster av kapital och behållen vinst inom
företag i aktiebolagsform. Antalet löntagare har endast ökat obetydligt från
1950 till 1954, varför löntagarnas ökade andel av nationalinkomsten även
motsvaras av en genomsnittlig ökning per capita.

Hushållens disponibla inkomster kan som tidigare nämnts beräknas ha stigit
med ungefär 40 procent från 1950 till 1954. Under samma tid har värdet
av de totala konsumtionsutgifterna stigit med ungefär 35 procent. Detta
tyder på att en större del av inkomsterna sparades 1954 än 1950. Osäkerheten
i beräkningarna både beträffande utvecklingen av inkomsterna och
konsumtionen innebär dock att den observerade skillnaden knappast kan
betraktas som statistiskt säkerställd. Den siffermässiga preciseringen av
hushållens sparande i nationalräkenskapen är givetvis även den behäftad
med mycket betydande felmarginaler. Det kan dock nämnas att tillgänglig
statistik över utvecklingen av hushållens »synliga sparande» (tillgodoha 1

Nationalinkomsten och lönerna har beräknats ur olikartad statistik, varför de inte med
säkerhet är fullt jämförbara. Uppskattningen av nationalinkomsten eller nettonationalprodukten
bygger sålunda främst på olika slag av förbrukningsstatistik medan lönerna huvudsakligen
beräknats på grundval av taxeringsstatistik.

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955 161

Tabell Hi 28. Förändringar i det finansiella sparandet 1950—1954

	1950—51	1951—52	1952—53	1953—54
Hushåll.............................	+ 440	+ 950	- 350	(- 80)
Företag.............................	- 330	-1800	+1040	*(—530)
Stat................................	+1100	+ 310	-1310	-130
Kommuner.........................	- 450	- 220	+ 770	+260
Utlandets finansiella sparande gentemot Sverige 2..........................	- 760	+ 760	- 150	+480
Summa	± o	± o	± o	± o

1 Beräknad som restpost.

2 Bytesbalansens saldo med ombytt tecken.

Anm. Uppgifterna för hushållssparandet är hämtade ur nationalräkenskapen (post IV: 19).
Användandet av nationalräkenskapens siffror för hushållssparandet innebär, att hushållens
»realsparande» i egnahem hänföres till företagssektorn, i vars investeringar egnahemsbyggandet
då tänkes ingå. För utvecklingen 1953—1954 kan egnahemsbyggandets ökning spela en icke
oväsentlig roll för den registrerade nedgången av företagens finansiella sparande. Det i nationalräkenskapen
redovisade sparandet för företag, stat och kommuner är korrigerat för kapitalöverföringar
till affärsverken för investeringsändamål samt för kommunernas inköp av fastigheter
och mark. Vidare ingår hushållens försäkringssparande i företagssparandet.

vanden på sparkasseräkningar etc.) i stort sett visar god överensstämmelse
med utvecklingen av hushållens sparande enligt nationalräkenskapen.

I tabell 28 har förändringarna i det finansiella sparandet inom olika
sektorer sammanställts. Med finansiellt sparande förstås härvid inkomstöverskott
som kvarstår inom en viss sektor sedan både löpande utgifter
och investeringsutgifter (inklusive lagerförändringar) fråndragits inkomstsumman.
Ett positivt finansiellt sparande markerar sektorns tillskott till
kapitalmarknaden i vidaste mening medan ett negativt finansiellt sparande
representerar sektorns anspråk på densamma.

Av tabell 28 framgår att en ökning i hushållens finansiella sparande 1950
—1951 och 1951—1952 delvis kompenserade nedgången i företagssparandet
under samma perioder. Under de båda följande åren utvisade hushållssparandet
en nedgång. Företagssparandet ökade först kraftigt 1952—1953 i
samband med en omsvängning från lageruppbyggnad till lagerminskning
för att under perioden 1953—1954 åter minska. Denna minskning får ses
mot bakgrunden av den starka ökningen i investeringsaktiviteten. Saxningen
mellan det statliga och det kommunala finansiella sparandet sammanhänger
med skattesystemets utformning, vilket närmare diskuterats i
bilagan till avsnitt II: 4.

Av tabell 29 framgår att bruttoinvesteringarna (inklusive lagerförändringar)
satta i relation till bruttonationalprodukten legat på en högre nivå
1951—-1954 än 1950. Den höga bruttoinvesteringskvoten 1951 och 1952 får
främst ses mot bakgrunden av den kraftiga lagerökningen dessa år. De
offentliga investeringarnas andel har ökat successivt under perioden 1950—

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell Ilt 29. Investering och sparande, brutto, i procent av bruttonationalprodukten till
marknadspris 1938/39 och 1946—1954 — Percentage share of gross investments and gross savings
in the gross national product åt märket prices, 1938/39 and 1946—1954

	1938 / 39	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
1. Privat inhemsk brut-
toinvestering — Pri-vate domestic gross investmenl ........	17,5	17,8	19,9	17,1	16,2	17,5	17,1	16,2	17,1	17,6
2. Offentlig inhemsk
bruttoinvestering — Public domestic gross investmenl ........	6,8	7,7	8,4	9,1	9,5	9,8	10,0	11,9	12,9	13,1
3. Lagerförändring — Changes in invenlories 4. Summa inhemsk	2,0	0,4	1,7	1,2	0,4	-0,5	2,5	2,2	-0,6	-0,4
bruttoinvestering — Total domestic gross investmenl ..	26,3	25,9	30,0	27,4	26,1	26,8	29,6	30,3	29,4	30,3
5. Bytesbalansens saldo
— Balance of current payments..........	-0,3	-0,4	- 5,8	-1,5	+ 1,7	+ 0,5	+ 2,4	+ 0,4	+ 0,8	-0,3
6. Summa inhemskt
bruttosparande
— Total domestic
gross savings ....	26,0	25,5	24,2	25,9	27,8	27,3	32,0	30,7	30,2	30,0
7. Statligt bruttospa-
rande — Central gooernment gross sa-vings..............	2,2	5,3	7,6	3,6	3,1	2,0	6,2	6,7	4,4	4,0
8. Kommunalt brutto-
sparande — Local gooernment gross sa-vings ..............	2,7	1,9	1,7	2,1	3,6	2,8	1,7	1,7	4,1	5,0
9. Privat bruttospa-
rande — Private gross savings......	21,1	18,3	14,9	20,2	21,1	22,5	25,1	22,3	21,7	21,0

1954, medan de privata investeringarna efter en relativ nedgång 1951 och
1952 först 1954 uppnått samma andel som 1950.

Det inhemska bruttosparandet är definitionsmässigt lika med summa
bruttoinvesteringar plus bytesbalansens saldo. Enligt tabell 29 var det inhemska
bruttosparandet i procent av bruttonationalprodukten störst 1951
för att under de efterföljande åren minska något. Nedgången i bruttosparandet
är helt lokaliserad till den privata sektorn, vars höga sparkvot 1951
får ses i sammanhang med särskilt skogsindustriernas mycket goda exportkonjunktur
detta år. Statens och kommunernas bruttosparande visar
visserligen starka variationer inbördes, men det sammanlagda offentliga
bruttosparandets andel har stigit år från år sedan 1950.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

163

II: 6. Utvecklingen på kreditmarknaden

De förändringar i investeringsverksamheten som inträffade under 1954
motsvaras — och är även delvis betingade av — förändringar i kreditinstitutens
in- och utlåning. Affärsbankernas inhemska utlåning ökade sålunda
under 1954 med 1 146 miljoner kronor mot 185 miljoner kronor under 1953.
Medan inlåningsöverskottet 1953 steg med 1 266 miljoner kronor, sjönk det
1954 med 250 miljoner kronor (jfr tabell II: 30). Förändringen i inlånings Tabell

II: 30. Riksbankens och affärsbankernas transaktioner 1952—1954 —• Transactions by
the Riksbank and the Commercial Banks, 1952—1954

Miljoner kronor — Changes in millions of kronor

		1952	1953	1954
1.	Riksbankens nettoköp av statspapper inkl. förändringar på stat-
	liga myndigheters checkräkning — Governement securities held
	by the Riksbank ........................................	+319	- 297	+567
2.	Affärsbankernas nettoköp av statspapper — Government
	securities held by the commercial banks.....................	-127	+1511	-255
3.	Riksbankens transaktioner med utlandet — Foreign exchange
	position of the Riksbank .................................	- 71	+ 335	-140
4.	Affärsbankernas transaktioner med utlandet — Foreign
	exchange position of the commercial banks..................	+387	+ 82	+ 61
5.	Riksbanken och affärsbankerna; diverse transaktioner — Other
	transactions of the Riksbank and the commercial banks.......	+170	- 100	-239
6.	Summa — Total (1—5)	+678	+1531	- 6
7.	ökning i allmänhetens inlåningsöverskott i affärsbankerna —
	Surplus of deposits ( + ) and advances (—) to the Swedish public	+220	+1266	-250
8.	ökning i allmänhetens sedelinnehav— Notes in circulation. .	+458	+ 265	+244
9.	Summa — Total (7—8)	+678	+1531	- 6

överskottet har samband med de under 1954 ändrade formerna för statens
upplåning. Statens totala upplåning var ungefär av samma storlek under de
båda åren (1953: 1 142 miljoner kronor och 1954: 1 2071 miljoner) men
medan upplåningen under 1953 var så gott som helt förlagd till banksystemet,
uppgick denna del av upplåningen under 1954 till endast 225 miljoner
kronor, ökningen i statens upplåning på kapitalmarknaden motsvaras av en
minskning speciellt för kommunerna men också för företagen och mot slutet
av året för hypoteksinstituten.

Stegringen i affärsbankernas utlåning under 1954 har främst gått till byggnadsverksamheten
och till gruppen industri, handel och samfärdsel, ökning 1

Häri ingår skattkammarväxlar till ett belopp av 200 miljoner kronor, som riksbanken
övertog från riksgäldskontoret i samband med avvecklingen av Norrbottens järnverks AU
krediter i riksbanken.

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

en i byggnadskreditiven under året uppgår sålunda till 447 miljoner kronor
och bostadskrediterna till ca 125 miljoner d. v. s. sammanlagt ca 575 miljoner
att jämföras med en ökning för motsvarande poster 1953 på ca 225 miljoner
kronor. Ökningen av kreditiven är en följd både av omläggningen av
bostadsbyggandets finansiering sommaren 1953, då bankerna övertog kommunernas
kreditgivning, och av den stegrade byggnadsverksamheten. Därtill
kommer att avlyftningen av kreditiven, sedan fastigheterna färdigställts,
skett i något långsammare takt än normalt. Denna tröghet beror inte bara
på att utrymmet på inteckningslåneinarknaden varit begränsat utan till en
del också på att ökningen av byggnadsvolymen synes ha orsakat dröjsmål
med det rent tekniska färdigställandet av lånehandlingarna. Svårigheterna
på lånemarknaden accentuerades under hösten speciellt efter emissionen av
det 4-procentiga statslånet som trängde undan andra låntagare på kapitalmarknaden.
Avlyftningar till ett belopp av ca 70 miljoner kronor arrangerades
mot slutet av 1954 genom s. k. triangelaffärer mellan riksbanken,
affärsbankerna och hypoteksinstituten. I vilken grad bostadsbyggandet påverkats
av kreditsvårigheterna är svårt att avgöra, eftersom byggnadsverksamheten
är direkt reglerad genom tillståndsgivningen och är beroende av
arbetskraftstillgången. En nedgång i antalet påbörjade lägenheter inträffade
under sista kvartalet 1954, och även under januari—februari 1955 var antalet
nystartade byggen något lägre än under samma tid i fjol. Denna nedgång
är det avsedda resultatet av skärpningen av byggnadsregleringen men
det är möjligt att kreditsvårigheterna bidragit något till denna utveckling.

Den andra kategori låntagare som ökat sina bankkrediter under 1954 är,
såsom ovan nämnts, gruppen industri, handel och samfärdsel. Utlåningsökningen
till denna grupp, här kallad företagssektorn, uppgick under året till
omkring 450 miljoner kronor mot 150 miljoner under 1953. Omsvängningen
i företagens likviditetsställning är ännu mera markant, när hänsyn också
tages till inlåningen. En stor del av inlåningsökningen under 1953 kan antas
ha härrört från företagen. Enligt de visserligen ganska osäkra kalkyler som
framlades i fjolårets vårrapport,1 skulle insättningsökningen ha uppgått till
ca 700 miljoner kronor. En liknande kalkyl för utvecklingen 1954 ger en
inlåningsökning för företagen på 200 miljoner kronor. Medan alltså företagens
nettofordringar på bankerna (inlåningsökning minus utlåningsökning)
under 1953 steg med 550 miljoner kronor, minskade de under 1954 med 250
miljoner. Dessa uppgifter ger dock en något överdriven bild av förändringen
i företagens nettoskuldsättning. Företagens upplåning på kapitalmarknaden
synes nämligen ha varit lägre 1954 än 1953, vilket förklarar en del av
den ökade bankutlåningen. Det överskottssparande, som företagen under
1953 via bankerna ställde till övriga sektorers förfogande, har alltså försvunnit
under 1954, då företagen i stället torde ha tagit andra sektorers sparande
i anspråk. Bakgrunden härtill är den tidigare skildrade ökningen i företagens
bruttoinvesteringar under 1954 som varit något större än den samtidiga
ökningen i deras bruttosparande (= vinster).

1 Se Konjunkturläget våren 1954, Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 25, s. 120.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

165

För statens del förekom under 1954 inte några större förskjutningar mellan
inkomster och utgifter, såsom också framgår av tabell II: 28 i föregående
avsnitt (se sid. 161) över förändringarna i det finansiella sparandet inom
olika sektorer, beräknat ur nationalbokföringen. Bortfallet av företagens inkomstöverskott
synes — vid sidan av en mindre nedgång i valutareserven
— främst ha kompenserats av att kommunernas finansiella sparande fortsatt
att stiga. Deras insättningar i affärsbankerna, som steg med ca 400 miljoner
kronor under 1953, steg i ytterligare ökad takt under 1954. ökningen
av det kommunala inlåningsöverskottet i affärsbankerna under 1953 och
1954 torde, på grund av att bankernas utlåning till kommunerna samtidigt
sjunkit, ha uppgått till mellan 500 och 600 miljoner kronor per år. Förbättringen
i kommunernas finansiella ställning under 1954 markeras ytterligare
av att deras upplåning hos kapitalmarknadsinstituten enligt preliminära beräkningar
var omkring 400 miljoner kronor lägre detta år än under 1953.
Förbättringen av kommunernas finanser sammanhänger med uppbördssystemet
som medför att kommunerna först under 1953 och 1954 kunnat tillgodogöra
sig den ökning av skatteintäkterna, som föranletts av skatteunderlagets
snabba stegring 1951 och 1952 (se härom närmare avsnitt 11:4, särskilt
bilagan sid. 156).

Att den statliga upplåningen under 1954 i större utsträckning än under
1953 placerades på marknaden utanför bankerna berodde dels på att kommunernas
lånebehov var mindre och därmed gav ökat utrymme för statlig
upplåning dels på det i oktober emitterade 4-procentslånet. Syftet med detta
lån var bl. a. att åstadkomma en överflyttning av medel från penningtill
kapitalmarknaden. Incitamentet att omfördela placeringar från banktillgodohavanden
till statsobligationer förstärktes av att bankernas inlåningsräntor
inte höjdes. Betydelsen av denna effekt framgår av att de egentliga
kapitalmarknadsinstitutionernas (d. v. s. försäkringsbolag, sparbanker, posten
m. fl.) innehav av statspapper under 1954 steg med inte mer än ca 300
miljoner samtidigt som statens totala upplåning utanför affärsbankerna och
riksbanken uppgick till omkring 950 miljoner. En del av skillnaden mellan
dessa belopp beror på de i Schweiz upptagna lånen och på det i februari
emitterade premielånet, tillsammans 280 miljoner kronor, men synbarligen
har kommuner, företag, enskilda personer, kassor och stiftelser placerat betydande
belopp i statsobligationer under 1954. Förutom genom inlåningsminskningen
reducerades bankernas utlåningskapacitet också genom att avlyftningen
av byggnadskreditiv och andra krediter till kapitalmarknaden försvårades
när den statliga upplåningen absorberade en stor del av placeringsbehovet
på denna marknad.

För affärsbankerna medförde utvecklingen under 1954 sålunda en minskning
i deras likviditet i första hand på grund av utlåningsexpansionen, men
också genom de påfrestningar som inbetalningarna på statens 4-procentiga
obligationslån innebar, och genom trögheten i avlyftningen av byggnadskreditiven.
Likviditetskvoten för banksystemet i dess helhet (definierad enligt
överenskommelsen med riksbanken) sjönk mellan december 1953 och decem 15

Bihang till riksdagens protokoll W55. 1 samt. Xr l''J0

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

ber 1954 från 38,0 till 32,6 procent. I början av innevarande år förnyade
riksbanken sin rekommendation till kreditinstituten att tillämpa de riktlinjer
för kreditpolitiken som uppdragits i tidigare överenskommelser, vilket
med hänsyn till bankernas försämrade likviditet innebär en skärpning av
kreditrestriktionerna i den mån de uppställda likviditetstalen kommer att
uppnås.

Under första kvartalet 1955 har affärsbankernas inhemska utlåning stigit
med 290 miljoner kronor mot 541 miljoner kronor under samma tid i fjol.
För inlåningen är motsvarande värden 127 respektive 431 miljoner. Affärsbankernas
utlåningsöverskott har sålunda varit större i år än 1954 och fjolårets
successiva försämring av likviditeten har därmed fortsatt. Delvis sammanhänger
detta med statens säsongmässiga inkomstöverskott som under
första kvartalet i år uppgått till totalt ca 260 miljoner kronor mot 120 miljoner
kronor i fjol. Å andra sidan har minskningen i valutareserven varit
avsevärt mindre i år än i fjol. Utlåningsökningen liksom — under mars
månad — inlåningsminskningen torde bl. a. ha gått till att finansiera den
stegrade importen och den lagerökning som kan antas ha följt med stagnationen
av exporten under denna månad. Däremot uppgår ökningen i byggnadskreditiven
för hela kvartalet räknat till endast 15 miljoner kronor mot
98 under samma kvartal i fjol.

Beträffande de anspråk som olika sektorer kan väntas komma att ställa
på kreditmarknaden under 1955, föreligger först en betydande minskning
i det statliga lånebehovet.1 Å andra sidan kan en viss ökning av den kommunala
upplåningen väntas på grund av en rätt väsentlig minskning i kommunernas
skatteintäkter beroende på att den under 1955 utbetalade avräkningslikviden
avseende 1953 års slutliga skatt är väsentligt mindre än motsvarande
utbetalning under 1954. Företagssektorns lånebehov är däremot
svårare att prognosticera. Det har ovan framhållits att en försämring avföretagens
likviditet inträffade under fjolåret. Huruvida denna kommer att
fortsätta beror både på den allmänna konjunkturutvecklingen och på de
förskjutningar i sparandets sammansättning som kan inträda under året.
De höjda lönekostnaderna medför — om någon större höjning av prisnivån
icke inträder — en pressning av företagens vinstmarginaler. Minskningen i
företagssparandet kommer då att motsvaras av ökat statligt och sannolikt
även ökat personligt sparande. Det är såsom närmare utvecklas i denna rapports
slutkapitel också möjligt att det föreliggande efterfrågeöverskottet i
den svenska ekonomin föranleder en importökning som medför en avtappning
av valutareserven. Med sparandeterminologin kan detta beskrivas som
att utlandet »tillskjuter» sparande. Den här skisserade utvecklingen innebär
en minskning av företagens självfinansieringsförmåga. Upprätthållandet även
oförändrad investeringsvolym förutsätter då en ökning av företagskrediterna.
Om en sådan icke kommer till stånd, skulle en minskning av företa 1

Enligt finansplanen i årets statsverksproposition beräknas lånemedelsbehovet till c:a 500
miljoner kronor under budgetåret 1955/56, d. v. s. en minskning med närmare 1 200 miljoner
i jämförelse med innevarande budgetår.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

167

gens investeringar inträffa under förutsättning att den här antagna förskjutningen
i sparandets sammansättning äger rum. Variationer i företagens förmåga
till självfinansiering medför att förändringar i kreditvolymen inte
står i något enkelt förhållande till förändringar i investeringsvolymen, varför
den realekonomiska innebörden av utvecklingen på kreditmarknaden inte
kan utläsas ur bankernas balanser.

Under pressläggningen av denna rapport har beslutet att emittera ett statligt
obligationslån med 4,5 procents ränta och höjningen av riksbankens
diskonto från 2 3/4 till 3 3/4 procent meddelats. Åtgärderna har kommit till
som ett led i strävandena att begränsa den efterfrågeökning både för konsumtions-
och, trots investerinsgavgiften, för investeringsändamål som förutses
under 1955. Inbetalningarna på det nya statslånet kommer att medföra
en ytterligare nedgång i affärsbankernas likvida tillgångar, vilken inträffar
samtidigt som bankerna har sin säsongmässiga likviditetsförsämring
genom att staten under årets första hälft har större inkomster än utgifter
och genom att en valutaavtappning normalt äger rum vid denna tid. På grund
av de förmånliga villkoren torde staten med det nya lånet komma att absorbera
en betydande del av kapitalmarknadens placeringsbehov och därmed
begränsa bl. a. kommunernas lånemöjligheter på denna marknad. Den
minskning av kommunernas inkomster vilken, såsom tidigare nämnts, inträder
under 1955, kommer sannolikt att medföra att de kommunala investeringarna
i viss utsträckning finansieras genom uttag av de mycket stora
kommuninsättningarna i bankerna. Även på denna väg minskas alltså bankernas
utlåningskapacitet till näringslivet.

Redan före den senaste skärpningen av kreditpolitiken låg bankernas likviditetskvoter,
såsom nämnts ovan, under de i riksbankens rekommendationer
uppställda kvottalen. Ett uppfyllande av dessa likviditetstal samtidigt
med en minskning av de likvida tillgångarna förutsätter en betydande
krympning av bankernas ut- och inlåning. Den kombination av ökade kreditbehov
och minskade kreditmöjligheter som för företagens del kunde förutses
under 1955 redan innan de senaste penningpolitiska åtgärderna vidtogs,
har nu blivit ännu mer markerad och därmed också pressen på företagens
investeringsefterfrågan. Någon minskning i företagens efterfrågan på kredit
bör också inträda som följd av höjningar av bankernas utlåningsräntor. De
förändringar i det allmänna ränteläget som diskontohöjningen och det 4,5
procentiga statslånet kommer att medföra, är emellertid inle kända i skrivande
slund.

Även konsumtionsefterfrågan torde komma att påverkas av de vidtagna
åtgärderna. 1 den mån dessa medför en dämpning av konjunkturen, kan
stegringstakten i inkomstökningen både vad gäller löneglidning och rörelseinkomster
väntas bli lägre. Den aviserade premicringen av det personliga
sparandet kan öka sparbenägenheten. En stimulans till ökat sparande föreligger
också i den mån stegrade räntekostnader gör snabbare amorteringar
eftersträvansvärda. Den viktigaste effekten på det personliga sparandet i
detta sammanhang uppstår dock sannolikt genom den ökade restriktivitet
som bankerna kan väntas visa i beviljandet av konsumtionskrediter.

Avd. III. Det aktuella konjunkturläget

Sammanfattande översikt och problemställningar

III: 1. Det internationella uppsvingets balansproblem

Det ekonomiska läget i de västeuropeiska länderna har under 1954 präglats
av ett allmänt konjunkturuppsving. I Italien, Nederländerna och Västtyskland
började detta redan mot slutet av 1952 för att under loppet av
1953 sprida sig även till övriga länder, sist till Frankrike och Belgien. En
anpassningsprocess hade då skett efter de primära konjunktursvängningar
som kan ledas tillbaka till Koreakrigets utbrott och den därigenom framkallade
spekulationskonjunkturen. I ett tidigare avsnitt har beskrivits, hur
konjunktursvängningarna berört olika näringsgrenar och hur 1952 kan karakteriseras
som ett stagnationsår för Västeuropas ekonomi. Denna stagnation
kan huvudsakligen förklaras av svängningar i lagerpolitiken och en
allmän nedgång i exporten, över huvud taget råder ett ganska nära samband
mellan export och industriproduktion i de västeuropeiska länderna
med deras stora utrikeshandel. Export och industriproduktion har också
utvecklats relativt parallellt i den ännu synbarligen obrutna konjunkturuppgången.
Den under de senaste åren ökade frigörelsen av handeln mellan
de västeuropeiska länderna har medfört en tendens till snabbare konjunkturspridning
inom Västeuropa via utrikeshandeln.

Uppsvinget i Västeuropa från 1953 till 1954 återspeglas tydligast i siffrorna
över den stigande produktionen. OEEC-ländernas samlade industriproduktion
steg med 9 procent i volym mellan dessa år mot endast 5 procent
från 1952 till 1953. Sjunkande arbetslöshet, relativt stabila priser och
ökad utrikeshandel med flertalet länderområden är också kännetecknande
för den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa 1953—1954, även om bilden
i dessa tre avseenden icke är fullt enhetlig. Arbetslösheten sjönk sålunda
icke i alla länder, exempelvis ej i Frankrike och Italien. En viss stegring i
levnadskostnaderna förekom i flera länder. Utrikeshandeln med Nordamerika
utvecklades ogynnsamt. Tar man emellertid även hänsyn till att de
västeuropeiska ländernas guld- och dollarreserver fortsatte att stiga under
fjolåret, måste år 1954 i dess helhet betraktas som sällsynt gynnsamt i
västeuropeisk efterkrigsekonomi.

Expansionen i den västeuropeiska ekonomin har under åren 1953—1954
betingats av en ökad efterfrågan såväl för export som från hemmamarknaden.
De transoceana råvaruländernas import från Västeuropa ökade starkt
andra halvåret 1953, sedan tidigare införda importrestriktioner där hade
lättats. Västeuropas export till dessa länder består främst av verkstadsprodukter
samt en rad andra manufakturerade varor, främst textilier.

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

ökad liberalisering av handeln inom Västeuropa bidrog till en stark uppgång
även av denna. Inom de västeuropeiska länderna förekom vidare i allmänhet
en ökning i bostadsbyggandet, en från slutet av 1953 starkt ökande
investeringsverksamhet inom industrin samt ökande privata konsumtionsutgifter
främst för varaktiga konsumtionsvaror, bl. a. bilar. Med hänsyn
till efterfrågeökningens karaktär är det naturligt, att det främst varit
kapitalvaruindustrierna som svarat för ökningen av industrins produktion
från 1953 till 1954. De traditionella konsumtionsvaruindustrierna har haft
svårare att hävda sig, speciellt mot slutet av fjolåret. Slutligen bör nämnas,
att spekulationer i lagerbildning i stort sett torde ha saknats under större
delen av 1954 — prisutvecklingen har också varit relativt lugn. Järn och stål
utgör dock ett undantag. Det starka uppsvinget och pristsegringarna inom
detta varuområde mot slutet av 1954 har sannolikt varit förenat med strävan
från förbrukarnas sida att bygga upp lagren för att trygga sin förbrukning
av dessa halvfabrikat.

Såsom ovan nämnts, har lmndeln med Nordamerika utgjort en svaghet
i Västeuropas ekonomiska utveckling under 1954. Åren 1952 och 1953 stod
den internationella handeln under inflytande av goda konjunkturer i Förenta
staterna. Dess bytesbalans utvecklades i för de västeuropeiska länderna
gynnsam riktning 1951—1953 genom krympande överskott. När konjunkturläget
i Förenta staterna och Västeuropa skiftade 1953/1954, ledde
den nya konstellationen med Västeuropa som högkonjunkturområde till ett
ökat överskott i Förenta staternas utrikeshandel, vars verkningar på de
västeuropeiska ländernas valutareserver dock fortfarande neutraliserades
av Förenta staternas rustningsutgifter i Europa och ekonomiskt bistånd av
olika slag. Någon balans i Västeuropas kommersiella betalningar med Förenta
staterna föreligger sålunda ännu icke.

Visserligen har Västeuropas reserver av guld och dollar stigit med 3,7
miljarder dollar genom transaktioner med Förenta staterna under perioden
januari 1952—december 1954, men samtidigt har ovannämnda extraordinära
tillskott från Förenta staterna till Västeuropa (inkl. västeuropeiska besittningar)
utgjort 7,2 miljader dollar. Även om handeln med Förenta staterna
i och för sig spelar en relativt underordnad roll i Västeuropas utrikeshandel,
vilket framgår av den olikartade utvecklingen av Västeuropas totala
handel och dess handel med dollarområdet under perioden 1951—1954,
har den dock en väsentlig betydelse för den »internationella likviditeten».
Storbritanniens aktuella betalningsproblem har återspeglats just i sjunkande
guld- och dollarreserver, delvis via en försvagning av sterlingområdets bytesbalans
med andra länder.

Konjunkturutvecklingen i Förenta staterna har karakteriserats av en
påtaglig återhämtning sedan mitten av 1954. Den tidigare avmattningen berodde
dels på en minskning av rustningsutgifterna, dels på en nedgång i
efterfrågan på varaktiga konsumtionsvaror. Sedan mitten av 1954 har efterfrågan
på varaktiga konsumtionsvaror börjat stiga, samtidigt som nedgången
i rustningsutgifterna upphört. Liksom fallet var under den tidigare

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

avmattningen, har även återhämtningen till icke ringa grad varit lokaliserad
till bilindustrin samt — delvis därigenom — till järn- och stålindustrin.
Dessutom har ökningen i bostadsbyggandet bidragit till återhämtningen.
Arbetslösheten är dock alltjämt ganska betydande i Förenta staterna. Även
om den ekonomiska utvecklingen gått mot ökad produktion sedan mitten
av 1954, är det alltjämt svårt att peka på tillräckligt många gynnsamma
faktorer på efterfrågesidan för att kunna förutspå en högkonjunktur, där
det amerikanska näringslivet arbetar med fullt utnyttjande av anläggningar
och arbetskraft. Regeringen i Förenta staterna, vars psykologiska offensiv
med upprepade uttalanden av tillförsikt var ett uppmärksammat inslag under
avmattningen första halvåret 1954, har nu hävdat, att Förenta staterna
snarast befinner sig i ett för snabbt uppsving. Så länge ingen ny konjunkturstimulans
tillkommer via den ekonomiska politiken eller från den privata
sektorn av samhällsekonomin, synes dock risk föreligga för en icke
oväsentlig fortsatt arbetslöshet under året.

Även om återhämtningen av Förenta staternas industriproduktion skulle
leda till en ökning av importen, kan man icke med säkerhet räkna med en
lika gynnsam kommersiell bytesbalans för Västeuropa gentemot Förenta
staterna i år som under 1953, bl. a. på grund av det förändrade relativa
konjunkturläget genom konjunkturuppsvinget i Västeuropa. Andra faktorer,
bl. a. liberalisering av dollarhandeln i vissa västeuropeiska länder kan
också leda till ökad import från Förenta staterna.

En andra svaghet i de västeuropeiska ländernas eljest gynnsamma läge
1954 gäller, även den, utrikeshandeln. Mot slutet av året visade bytesbalanserna
tendenser att försämras. Orsakerna till detta var i vissa länder
(t. ex. Storbritannien och Danmark) en försämring i relationen mellan export-
och importpriser (bytesförhållandet) samt, mera allmänt, en i förhållande
till exporten ökande importvolym som följd av den starka inhemska
efterfrågeökningen. Försämringen av bytesförhållandet sammanhänger
bl. a. med råvaruprisernas utveckling. Dessa nådde en toppnivå första
kvartalet 1951 och föll sedan i allmänhet successivt fram till slutet av 1953.
Färdigvarupriserna däremot har både vad gäller maskiner och konsumtionsvaror
stigit under hela perioden 1950—1953 för att sedan stabiliseras.
För länder med större del av färdigvaror i export än i import har detta
betytt förbättrade bytesförhållanden under perioden 1951—1953 efter en
stark försämring 1950—1951. För västeuropeiska länder med betydande
råvaruexport har motsatt utveckling av bytesförhållandet ägt rum med förbättring
1950—1951 och senare en försämring.1 Givetvis måste ett sådant
generellt omdöme modifieras med hänsyn till den typ av råvaror som ingår
i export och import. Råvarupriserna har nämligen utvecklats något
olikartat för industriråvaror och vissa livsmedel. Den speciella prishaussen
för kaffe, te och kakao mot slutet av 1953 verkade exempelvis försämrande

1 Till den förra gruppen av länder med successivt förbättrade bytesförhållanden 1951—1953
hör Storbritannien, Frankrike, Italien, Schweiz, Danmark och Västtyskland. Till den senare
Belgien, Portugal, Norge, Sverige, Finland och Österrike.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

171

på alla västeuropeiska länders bytesförhållande. Från början av 1954 har
råvarupriserna på metaller, kautschuk in. in. i stort sett varit stigande.
Priserna på kaffe, te och kakao åter har på sista tiden varit fallande. Också
andra jordbruksprodukter har under senaste månaderna visat svagare prisutveckling.

Uppsvinget i Västeuropas industriproduktion och återhämtningen i Förenta
staterna har stegrat efterfrågan på industriråvaror, framför allt för
kapitalvaruindustrierna. Om produktionsökningen inom industrien och
byggnadsverksamheten fortsätter, synes det rimligt att vänta en stigande
prisnivå på vissa varuområden. Järn- och stålpriserna har exempelvis höjts
kraftigt sedan mitten av 1954. Å andra sidan verkar svaghetstendenserna
inom konsumtionsvaruindustrierna och prisutvecklingen på kaffe, te och
kakao i motsatt riktning. Även om man därför icke bör räkna med alltför
stora förskjutningar i den genomsnittliga råvaruprisnivån, kan den relativt
oenhetliga prisutvecklingen ge icke oväsentliga utslag i vissa länders bytesförhållande.
Eftersom den statliga lagringspolitiken i olika länder spelar en
viss roll i utvecklingen, försvåras dock en framtidsbedömning.

Farhågor för ytterligare påfrestningar på bytesbalansen har uppstått i
flera länder även till följd av den inhemska utvecklingen, sedan efterfrågeökningen
tenderat att ge upphov till en mer utpräglad överkonjunktur. Likartade
uttryck för denna oro kan registreras från den ekonomiska debatten
i olika länder. De grova dragen i de tankegångar som framförs är följande.
En ökad inhemsk efterfrågan vänder sig delvis mot importerade varor. Ju
närmare full sysselsättning näringslivet befinner sig, desto större blir den
del av efterfrågeökningen som vänder sig mot importen. 1 en högkonjunktur
finns därtill risk för importökning till följd av pris- och lagerspekulationer.
Samtidigt tar den ökade inhemska efterfrågan potentiella exportvaror i anspråk.
En inhemsk löne- och prisspiral, förlängda leveranstider in. in. kan
dessutom försvaga konkurrensläget mot utlandet.

Nuläget är emellertid splittrat. I Storbritannien och de skandinaviska länderna,
där arbetslösheten redan förut var låg, har balansstörningarna inträffat
tidigast. En skärpt ekonomisk politik har i olika etapper införts i
dessa länder med början i Danmark i september 1954. Åtgärderna har fått
större omfattning sedan början av år 1955. I Storbritannien har man höjt
diskontot i två etapper, vidtagit vissa sannolikt mera symboliska inskränkningar
i avbetalningsköpen av varaktiga konsumtionsvaror samt infört stödoperationer
för det transferabla pundet. I de skandinaviska länderna har
åtgärderna spelat över ett större register med exempelvis indirekt beskattning
kombinerad med utdelning av sparobligationer för att hålla tillbaka
konsumtionen som i Danmark och penningpolitiska och finanspolitiska åtgärder
för att dämpa investeringsverksamheten som i Norge.

I andra västeuropeiska länder har utvecklingen icke ännu lett till fullt
kapacitetsutnyttjande. Arbetskraftreserver finns ännu i länder som Belgien,
Italien och Västtyskland. Expansionen av det västtyska näringslivet har
fortsatt på de flesta områden, även om också bär kapitalvaruindustrierna

172

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

dominerar utvecklingen. En överbalanserad utrikeshandel har gett Västtyskland
en hög valutareserv. Mot slutet av fjolåret visade dock överskotten
i utrikeshandeln en tendens att avta i storlek. Denna tendens har förstärkts
under de första månaderna 1955. Frånsett vissa svaghetstecken
inom textilindustrin synes uppsvinget inom den västtyska ekonomin ha
fortsatt i början av år 1955. Till en del anses det västtyska uppsvinget bygga
på förväntningar inför en kommande upprustningskonjunktur.

Den ur svensk exportsynpunkt avgjort betydelsefullaste enskilda marknaden
i Västeuropa är den brittiska. Därför är Storbritanniens ekonomiska
läge av speciell vikt för Sverige. Detta framgick tydligt exempelvis 1951—
1952, då pundkrisen ledde till importrestriktioner i Storbritannien, vilket
verksamt bidrog till den svenska exportens nedgång och produktionsminskningen
inom svensk skogsindustri under 1952. I Storbritannien har liksom
i många andra länder bytesbalansen under 1954 försämrats, bl. a. gentemot
Förenta staterna. För hela sterlingsområdet visade de löpande betalningarna
(inklusive militär hjälp) mot övriga länder ett överskott på endast 7 miljoner
pund 1954 mot 325 miljoner 1953 — för enbart Storbritanniens del
förbyttes överskottet 1953 på 44 miljoner i ett underskott på 109 miljoner
1954. För såväl sterlingområdet i dess helhet som Storbritannien faller försämringen
i de löpande betalningarna gentemot länder utanför sterlingområdet
framför allt på andra halvåret 1954. Det är ännu för tidigt att yttra sig
om verkningarna av den räntehöjning som ägt rum i Storbritannien. Viktigt
är emellertid, att den ekonomiska politiken i Storbritannien — liksom för övrigt
även i Danmark och Norge — syftar till en påverkan av bytesbalansen
i riktning mot ökad export och relativt minskad import. I den mån nu vidtagna
eller senare skärpta ekonomiskt-politiska åtgärder lyckas uppnå detta
mål, kommer det alltså att få ogynnsam inverkan på andra länders bytesbalans.
Ur svensk synpunkt är det emellertid värt att notera, att papper och
massa som är en stor svensk exportvara i handeln med Storbritannien, torde
komma att frilistas under 1955.

Det betalningsproblem vartill ansatser sålunda förefinns i vissa västeuropeiska
länder, är samma typ av problem som varit aktuellt under hela efterkrigstiden
— problemet om det balanserade uppsvinget. Förskjutningar i
konjunkturläget mellan olika länder skapar lätt tendenser till rubbningar
i bytesbalansen. Sådana svårigheter uppkommer givetvis icke bara under ett
uppsving utan vid varje typ av konjunkturkonstellation, när relativa förskjutningar
äger rum av konjunkturläget mellan olika länder. De uppkommer
dock lättare under ett fullt utnyttjande av produktionskapaciteten i
vissa länder, eftersom effekten på importen av en förändring i efterfrågan
då är hög. Länder med starkare konjunkturuppsving än andra får lätt underskott
i bytesbalansen och måste dämpa den inhemska konjunkturen. Länder
med svagare konjunkturer får överskott och får valutamässigt utrymme
för en kraftigare expansion. Det kan vara svårt att få en växelverkan mellan
olika länder utan störningar, speciellt om likviditeten i betalningarna
gentemot utlandet icke är tillfredsställande. Dessutom föreligger ofta en

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

173

ovillighet att just under ett konjunkturuppsving tolerera en nedgång i valutareserverna,
vilka då i stället anses böra byggas upp, för att den inhemska
konjunkturen skall kunna vidmakthållas under avmattning i andra länder.
Det är dock givet att icke alla länder på detta sätt samtidigt kan utöka sina
valutareserver. Bland de länder som byggt upp eu stark valutaposition under
de senaste åren märks framför allt Västtyskland. Skulle efterfrågan inom
Västtyskland fortsätta att öka i snabb takt och tillräckligt för att via ökad
import eliminera överskottet i den västtyska bytesbalansen, skulle detta i
nuvarande läge innebära en gynnsam utveckling ur allmän västeuropeisk
synpunkt.

I nuvarande läge, då konvertibilitetssträvandena fortsätter, blir även den
valutamässiga beredskap som anses behövas inför en eventuell allmän konvertibilitet
i de västeuropeiska länderna, en faktor som gör olika länder lyhörda
för försämringar i bytesbalansen. Danmark och Norge är typexempel
på detta. Outnyttjade kredilkvoter i EPU och en guld- och dollarreserv gör,
att dessa länder i och för sig icke har aktuella likviditetsbekymmer i betalningarna
mot utlandet. Möjligheten av en allmän konvertibilitet och en
upplösning av EPU med därav följande likvidering av krediterna från EPU
inom en icke alltför avlägsen framtid skulle däremot för dessa länder kunna
medföra vissa likviditetsproblem.

Mot bakgrunden av vad som sagts i föregående avsnitt av rapporten kan
sålunda följande sammanfattande bild tecknas av den sannolika internationella
ekonomiska utvecklingen under det närmaste halvåret — under förutsättning
att inga väsentliga förändringar inträffar i det politiska läget. Uppsvinget
i Västeuropa torde komma att fortsätta ännu någon tid och synes
vad industrin beträffar bli alltmer koncentrerat till kapitalvaruindustrierna,
där dock en eventuell lagerbildningskonjunktur för järn och stål gör läget
ovisst inom denna industrigren. I den mån näringslivet närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande
i olika länder, har man anledning vänta en avsaktande
takt i produktionsökningen. I riktning mot en dämpning av takten i uppsvinget
verkar en restriktivare ekonomisk politik i flera länder samt en försvagning
av vissa faktorer som på efterfrågesidan spelat en aktiv roll för
konjunkturuppgången. Frånsett eventuella kapacitetsgränser kan exportökningen
för de västeuropeiska länderna sålunda knappast under hela året
väntas fortsätta i samma takt som tidigare med hänsyn till förhållandena
på olika avsättningsmarknader. Varken de transoceana sterlingländerna eller
Latinamerika synes av valutamässiga skäl erbjuda samma möjlighet till
exportökning för Västeuropa under 1955 som under 1954 — redan under
andra halvåret 1954 avtog ökningstakten i exporten till dessa områden väsentligt.
Därtill kommer de akuta importproblemen i Danmark, Norge och
Storbritannien. Ju längre året fortskrider desto större risker synes därför
föreligga för ökade störningar på utrikeshandelns område. En ökad konkurrens
på världsmarknaderna under året torde vara att vänta.

Den enhetlighet i konjunktursvängningarna i de olika västeuropeiska länderna
som i viss mån präglat tiden efter Koreakrigets utbrott och framför

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

allt 1954, synes emellertid komma att förbytas i en mer splittrad konjunktur,
vad gäller förändringarnas styrka och riktning. Detta hindrar givetvis
icke, att olikheter mellan olika länders relativa konjunkturläge kan komma
att utjämnas. Närmast torde ett fortsatt uppsving i Västtyskland med dess
större realekonomiska och valutamässiga utrymme och en dämpad takt i
konjunkturuppgången i Storbritannien vara att vänta. Den bild av tidigare
enhetlighet efter Koreakrigets utbrott och tendensen till större splittring i
utvecklingen för närvarande, som sålunda kan konstateras för konjunkturläget
i de västeuropeiska länderna, gäller även för råvaruprisområdet. Detta
kan komma att leda till återverkningar på bytesförhållandet i motsatta riktningar
i olika länder. Storleken av dessa återverkningar kan dock icke nu
bedömas. En viss pris- och lönestegring kommer sannolikt att ske under
året i flertalet västeuropeiska länder som en följd av det tidigare och ännu
pågående uppsvinget. Skulle läget i Förenta staterna vändas i en markerad
högkonjunktur med låg arbetslöshet, skulle detta kunna förbättra likviditetsutvecklingen
i övriga länder men samtidigt innebära ytterligare inflationsstimulans.
Sannolikheten för mer än ett måttligt fortsatt uppsving i
Förenta staterna synes emellertid icke särskilt stor.

III: 2. Det ekonomiska läget i Sverige vid årsskiftet 1954/55
A. Konjunkturindikatorer

Konjunkturutvecklingen i Sverige under 1954 gick i tydligt expansiv riktning.
Jämviktsstörningar i samhällsekonomin brukar främst kunna avläsas
i bytesbalansen, lagerutvecklingen och prisutvecklingen. Endast vad avser
bytesbalansen, gav utvecklingen under fjolåret vissa indicier på balansrubbningar
genom omslaget från ett överskott i bytesbalansen på ca 330 miljoner
kronor under 1953 till ett underskott på ca 150 miljoner kronor under 1954.
Den registrerade lagerminskningen stannade vid 160 miljoner kronor mot
260 miljoner 1953, och priserna var i stort sett stabila.

Såväl investeringarna som konsumtionen ökade kraftigt från 1953 till
1954. De privata bruttoinvesteringarna steg sålunda med i runt tal 10 procent
volym, medan de offentliga investeringarna ökade med ungefär 7 procent.
Den totala konsumtionen steg med 4—5 procent i volym inom både
den privata och offentliga sektorn. Den ökade användningen av varor och
tjänster inom landet samt den med 8 procent ökade exportvolymen av varor
och tjänster motsvarades på tillgångssidan av en femprocentig uppgång i den
totala produktionsvolymen jämte en ökning av importvolymen med 13'' procent.

Det var dock redan vid utarbetandet av institutets höstrapport 1954 klart,
att en fortsatt ökning av efterfrågan i samma takt som under 1952—1954
skulle medföra betydande risk för vissa rubbningar i den samhällsekonomiska
balansen. En viss uppfattning om konjunkturutvecklingen under 1954

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Diagram IQ: 1. Konjunkturindikatorer 1949—början av 1955

Arbot/lö/heten inom by q g nåd./fackföreningarna
i /läder med boer
30000 inoanare

Sammanaägd indikator

Arbet/lö/heten inom
indu/trifackförbundeo.

Antal an/ökningar om arbete
på 100 lediga plat/er .

Inkomna an/ökningar om byqgnad/-Till/tånd. från indu/trin

RiK/banken/ aktieindex

Affär/bankerna/ utlåning till
allmänheten (exkl. rembour/er)

Kapitaluaruindu/trin/
produktion/uolyna

Pro duk tion/ooly na för hela
210 indu/trin.

Anm: Måttenheterna för de olika serierna är:

1. Index: 1949 = 100. 6. Miljoner kronor.

2. Procent av medlemsantalet. 7. Index: pari = 100.

3. Procent av medlemsantalet. 8. Index: 1935 = 100.

4. Antal ansökningar om arbete på 100 9. Index: 1935 = 100.

lediga platser 10- Index: 1949 = 100.

5. Miljoner kronor. 11- Index: 1949 = 100.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

och konjunkturläget vid årsskiftet 1954/55 kan erhållas från säsongrensade
serier i den ekonomiska månads- och kvartalsstatistiken. I institutets
rapport »Konjunkturläget våren 1954» presenterades resultatet av ett försök
att genom säsongrensning av konjunkturkänsliga serier få fram konjunkturindikatorer
över den aktuella konjunkturutvecklingen. Här presenteras nu i
diagram 1 i stort sett samma — delvis säsongrensade — serier.1

Tre serier har visat sig vara speciellt konjunkturkänsliga under efterkrigstiden,
nämligen ansökningar om byggnadstillstånd från industrin (5),
antal ansökningar om arbete på 100 lediga platser (4) samt aktieindex (7).
Utvecklingen för dessa är ej helt entydig. Ansökningar om byggnadstillstånd
stagnerade vid mitten av 1954 på en relativt sett hög nivå och har sedan snarast
visat en svagt nedåtgående tendens. Vad däremot beträffar ansökningar
om lediga platser samt aktieindex pekade dessa oförändrat på en fortlöande
konjunkturuppgång hela 1954, och den fortsatte i början av 1955.

Industriproduktionen (8), och främst då kapitalvaruproduktionen (9),
steg successivt under 1954. Den senare serien visade en mycket kraftig stegring
speciellt andra halvåret 1954. Exportvolymen (11), som började stiga
vid slutet av 1952, har expanderat i tämligen jämn takt under 1953 och 1954
dock med en viss stagnation andra halvåret 1954. Importvolymen (12) däremot
som ej började stiga förrän vid mitten av 1953, visade en mycket kraftig
stegring under senare delen av fjolåret. Det har sålunda förekommit en tydlig
tidsförskjutning i uppgången, vad beträffar export och import. Detta är
också en naturlig utveckling, när som nu exporten spelat en aktiv roll i konjunkturförbättringen.

Övriga indikatorer i diagram 1 avspeglar likaså konjunkturuppsvinget
under 1954. Affärsbankernas utlåning till allmänheten (6) steg sålunda kraftigt
under hela 1954. Vad slutligen arbetslösheten beträffar, har konjunkturuppgången
under 1954 kommit till synes både i serien över arbetslösheten
inom industrin (3) och över arbetslösheten inom byggnadsverksamheten (2).
Liksom ansökningarna om arbete var arbetslösheten inom industrin under
1953 ganska konstant. Det var detta som för ett år sedan i vårrapporten 1954
ansågs utgöra ett osäkerhetsmoment vid bedömningen av uppsvingets karaktär
och styrka. Över huvud taget synes ännu inte föreligga samma grad av
överkonjunktur på arbetsmarknaden som vid tidigare högkonjunkturtoppar
under efterkrigstiden. Arbetsmarknadsläget på våren 1955 karakteriseras
dock allmänt av hög sysselsättning. Särskilt vad beträffar metall- och verkstadsindustrin
rapporteras brist på arbetskraft. Framför allt gäller denna
yrkesarbetare men i viss utsträckning även den icke utbildade arbetskraften.
Inom textilindustrin synes tidigare förekommande korttidspermitteringar
visa en tendens att minska; inom konfektionsindustrin föreligger på
många håll brist på arbetskraft. Utvecklingen på byggnadsarbetsmarknaden
präglas av säsongförändringen — den vinterarbetslöshet som förekommit är
på väg att försvinna. Arbetslösheten inom detta område har i vinter varit,

1 Nya metoder för säsongrensningen har i ett antal fall lett till något avvikande resultat från
tidigare försök, ehuru totalbilden över utvecklingen 1953 är oförändrad.

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell flis 1. Del ekonomiska läget kring årsskiftet 1954/1955

Procentuella förändringar från föregående år samma period

							1955
				4 kv.	4 kv.
	1953	1954	1953	1954	%	medtagna
								månader
Priser
Partipriser, noteringar..............	- 6	±	0	- 4	+	1	+ 2	3
Importpriser, * ..............	- 9	±	0	- 6	+	2	+ 2	3
Exportpriser, » ..............	-13	—	1	- 1	—	1	+ 1	3
Konsumentpriser..................	+ 1	+	1	± o	+	1	+ 1	3
Byggnad skostnader................	- 2	—	1	- 2	—	1	+ 1	2
Trampfrakter......................	-10	+	4	+ 3	+	17	+24	3
Produktion
Industriproduktionens volym.......	+ 1	+	4	+ 4	+	4	+ 6	2
Industriell förbrukning av el. energi,
KWh...........................	+ 7	+	9	+ 9	+	7	+ 8	2
Göt och stålgjutgods, kvantitet.....	+ 6	+	4	+ 8	—	1
Handelsfärdigt järn och stål, kvantitet	+ 7	+	8	+ 6	+	9
Pappersmassa (sulfit och sulfat), kvan-
titet............................	+ 7	+	12	+ 21	+	8	+ 4	3
Papper och papp, kvantitet........	+12	+	14	+ 25	+	9
Vävnader, kvantitet...............	+10	—	1	+ 11	—	5
Läder och skinn, kvantitet.........	+ 8	—	13	- 12	—	7	* *
Investering
Inkomna ansökningar om byggnads-
tillstånd från industrin, milj. kr. ..	+ 6	+121	+103	+	77	+ 7	3
Inkomna ansökningar om byggnads-
tillstånd från handeln, milj. kr----	+63	+	58	+136	+	36	+ 3	3
Lägenheter i pågående nybyggnader i
53 städer, antal.................	+16	+	8	+ 20	+	1	- 3	2
Beräknad tillförsel av handelsfärdigt
järn och stål, kvantitet..........	- 9	+	14	+ 10	+	13
Import av maskiner, milj. kr.......	- 6	+	8	- 4	+	14	+15	3
Fartyg under byggnad för registrering
i Sverige, bruttoton..............	+ 4	—	15	- 16	±	0
Nyregistrerade lastbilar, antal.......	+12	+	16	+ 8	+	19	+ 3	2
Arbetsmarknaden
Genomsnittlig timförtjänst för vuxna
manliga industriarbetare..........	+ 4	+	4	+ 3	+	5
Antal anställda industriarbetare.....	- 3	+	2	- 1	+	2
Arbetslöshetsprocent i industrifack-
förbunden.......................	+27	—	5	+ 29	—	18
Arbetslöshetsprocent i byggnadsfack-
föreningar i större städer.........	+21	—	15	— 41		29	— 24	3
Konsumtion
Omsättningen i enskilda detaljhandeln:
samtliga branscher, värde........	+ 1	+	3	+ 2	+	3
skohandeln, värde...............	+ 3	+	3	+ 1	+	7	-1	3

(forts.)

178

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

(Tabell III: 1, forts.)

							1955
	1953	1954	4 kv. 1953	4 kv. 1954	%	Antal medtagna
								månader
textilhandeln, värde.............	— 1	+	1	+	o	+ 5	+ 6	Q
Omsättningen av tobaksvaror, värde.	+ 7	+	4	+	4	+ 5	+ 3	3
Omsättningen av rusdrycker, värde. .	+ 4	+	9	+	6	+ 12	+ 9	2
Nyregistrerade personbilar, antal ....	+47	+	66	+	4	+142	+ 2	3
Utrikeshandeln
Import av varor, eif, värde.........	- 9	+	13	+	4	+ 14	+ 20	3
Export av varor, fob, värde........ Importvolym......................	- 6 ± o	+ +	7 13	+ +	4 12	+ 6 + 13	+ 16	3
Exportvolym......................	+ 8 9	+ 4-	9	+	6	+ 7 -4- 9
Medelpriser för import.............	0 1	7
» » export.............	-13		_	2	- 0
Exportpriser/importpriser...........	- 5	-	1	+	5	- 2
Trafik
SJ:s godstrafik, tonkilometer........ Beställningstrafik med lastbil, tonkilo-	- 6	+	2	—	1	+ 10
meter..........................	+10		14	+	16	+ 13	+15	O
Bruttointäkter från utrikes sjöfart. . .	-13	+	4	±	0	± o
Penning- och kreditväsen
84 större sparbanker, insättarbehåll-
ning............................	+ 6	+	9	+	7''	+ 7	+ 7	3
Postsparbanken, insättarbehållning . Affärsbankernas utestående krediter	+ 8	+	6	+	8	+ 6	+ 7	3
till näringslivet..................	-10	+	7	—	7	+ 10
Riksbankens aktieindex............	- 2	+	16	+	6	+ 21	+17	3
Antal protesterade växlar..........	- 1	+	5	±	0	+ 9	+12	3
Antal konkurser...................	+ 7	—	4	+	3	+ 17	+25	3

Källa: Huvudsakligen Konjunkturjournalen.

och är fortfarande i april, inte oväsentligt lägre än ett år tidigare dock inte
så låg som 1951 och 1952.

De konjunkturindikatorer som nu behandlats, har i diagram 1 även sammanförts
i en enda serie (1), där varje enskild indikator har samma vikt.
Det är icke här utrymme att närmare diskutera innebörden av en sådan
hopvägd serie som här återgivits närmast som ett kuriosum. Även om konjunkturindikatorer
av det slag som presenteras i diagram 1 är behäftade
med brister, framgår emellertid konjunkturuppsvinget under 1954 tydligt.
J det stora hela pekade konjunkturutvecklingen uppåt även vid årsskiftet
1954/55. Det bör dock understrykas, att exportvolym och främst ansökningar
om byggnadstillstånd upphörde att öka åtminstone tillfälligt under

179

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

andra halvåret 1954.1 Det är naturligt om exempelvis exportvolym och produktionsvolym
skulle visa tecken till mattad ökningstakt under en senare
fas av ett konjunkturuppsving. När den vid uppsvingets början outnyttjade
kapaciteten tagits i bruk, bör expansionstakten i volymutvecklingen avta.
En fortsatt konjunkturuppgång kan slå relativt sett mera på prissidan
samt givetvis även på importen. Ur denna synpunkt är importökningen
värd att notera som en indikator på en stark efterfrågan inom landet.

Som ett komplement till de i diagram 1 återgivna konjunkturindikatorerna
presenteras i tabell 1 vissa procenttal över den ekonomiska utvecklingen
i Sverige från kvartalen kring föregående årsskifte till kvartalen kring senaste
årsskifte. Tabellen visar i stort sett samma bild som diagrammet. Vissa
kommentarer för områden som ej är representerade i diagrammet skall dock
göras. Priserna visade under fjolåret en svag glidning uppåt, medan de sjönk
året före. Någon klar förskjutning i bytesförhållandet gentemot utlandet kan
icke avläsas i export- och importprisnoteringarna. Den förbättring i bytesförhållandet
som förutses för 1955 (jfr nedan) har i varje fall icke hittills
visat sig i noteringarna. En minskad ökningstakt i produktionen av massa
och papper och en produktionsnedgång för konsumtionsvaruindustrin återspeglas
i de valda serierna. På konsumtionssidan noteras ökade utgifter,
speciellt för personbilar2 men även för textilvaror. Det kan i detta sammanhang
nämnas, att läget inom textil- och beklädnadsindustrin i början av
1955 synes gynnsammare än under hösten med dess sjunkande textilproduktion.

B. Sveriges bytesbalans 1955

I föregående framställning över det internationella ekonomiska läget
nämndes, att vissa störningar kunde väntas på den internationella handelns
område under 1955 i jämförelse med 1954. Sålunda förefanns en viss sannolikhet
för ökade svårigheter för exporten på vissa länderområden, ökad exportkonkurrens
och vissa förändringar i bytesförhållandet för olika länder.
Det kan vara av intresse att som inledning till problemställningen för svensk
ekonomi 1955 skissera utsikterna för Sveriges export mot bakgrunden av
det internationella ekonomiska läget.

Vad beträffar länderfördelningen av vår export under 1955, är det risk
för att marknaderna i Latinamerika (av valutamässiga skäl) icke kommer
att erbjuda lika goda exportmöjligheter under 1955 som under 1954. Likaså
har exportbetingelserna på Australien försämrats efter de skärpta im 1

Vad exporten beträffar bör utvecklingen sista kvartalet 1954 och även första kvartalet
1955 bedömas mot bakgrunden av dockstrejken i Storbritannien hösten 1954 (jfr s. 181).

2 Den låga siffran för ökningen i antalet registrerade personbilar första kvartalet 1955 faller
helt på mars månad. Det torde vara för tidigt att därav dra slutsatser om verkningarna av
den registreringsavgift på bilar som införts i början av året. Sänkta premier för nytecknade
bilförsäkringar från den 1 april och dåligt väder i mars kan ha förskjutit registreringen av
bilar från mars till senare vårmånader.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

portrestriktionerna både hösten 1954 och innevarande vår. På Östeuropa synes
den svenska handeln komma att sjunka. Det finns sålunda för närvarande
icke något avtal med Sovjetunionen och på övriga östeuropeiska områden
är avsättningsmöjligheterna fortfarande ogynnsamma. Utvecklingen
i Storbritannien, Danmark och Norge, där en dryg tredjedel av vår export
sammanlagt avsattes 1954, har föranlett dessa länder att bl. a. genom en
dämpning av den inhemska efterfrågan söka förbättra sin bytesbalans. Allt
detta för med sig osäkerhetsmoment för svensk export under senare delen
av 1955 och även på något längre sikt.

Å andra sidan synes den svenska exporten ha en relativt gynnsam varusammansättning
ur nulägets synpunkt. I slutet av mars beräknades 80 procent
av de för export salubjudna kvantiteterna från sågverken vara placerade,
vilket är betydligt mer än vid samma tid föregående år. Prisnoteringarna
har i allmänhet stigit. Även en stor del av 1955 års produktion av
pappersmassa har reserverats av kunderna, och pappersbruken har hittills
haft en tillfredsställande orderingång. Den väntade frilistningen av massa
och papper i Storbritannien kan även spela en viss roll för den svenska
skogsindustrins avsättningsmöjligheter.

Den svenska kapitalvaruexporten gynnas av att uppsvinget i olika länder
till stor del bygger på ökad efterfrågan på investeringsvaror och varaktiga
konsumtionsvaror. Verkstäderna rapporterar i vår ökade orderstockar för
export. I flera länder föreligger knapphet på järn och stål i förhållande till
efterfrågan, vilket på kort sikt skapat gynnsamma avsättningsförhållanden
och stigande priser på detta varuområde. Järnmalmen synes också under
1955 komma att få bättre avsättningsmöjligheter än under 1954, då export
och produktion stagnerade till följd av den tidigare avmattningen inom järnoch
stålindustrin och därav betingade lagervariationer.

Endast för livsmedel kan en nedgång beräknas i exporten jämfört med

1954. Livsmedelsexporten var exceptionellt hög 1954 och skedde delvis från
lager.

Exportläget för Sveriges del förefaller sålunda relativt gynnsamt under

1955. I den reviderade nationalbudgeten presenteras resultatet av handelsoch
industrikommissionens vårkalkyl över export och import 1955. Med utgångspunkt
från det världsmarknadsläge som rådde i mars 1955 räknas i
denna med en ökning av exporten på 4 procent i volym och 8 procent i värde
från 1954 till 1955, d. v. s. lägre takt i volymutvecklingen än föregående år.
Däremot väntas stigande priser. Av stor betydelse för utvecklingen under året
blir givetvis förändringen i bytesförhållandet. Eftersom Sverige både beträffande
järn och stål och verkstadsprodukter har en betydande såväl export
som import, kommer detta att till en stor del bero på priserna för skogsprodukter
och malm på exportsidan, livsmedel, bränsle och ett antal råvaror på
importsidan. För livsmedel kan man vänta en sjunkande prisnivå, medan
priserna för skogsprodukter och bränsle torde komma att stiga icke oväsentligt
från 1954 till 1955.

Den nu tillgängliga statistiken över utrikeshandeln för första kvartalet

181

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

1955 ger inte mycket ytterligare information. Det är alltid svårt att dra
slutsatser från uppgifter om utrikeshandeln i början av året med dess fluktuerande
väderleksförhållanden. Handelsbalansen under första kvartalet
åren 1953—1955 framgår av nedanstående siffror:1

	Januari—mars
	1953	1954	1955
Export.....................	.................... 1 599	1 675	1 944
Import.....................	.................... 1 962	2 145	2 573
Saldo.......................	.................... — 363	— 470 -	- 629

Handelsbalansen har sålunda försämrats icke obetydligt i förhållande till
föregående år. Denna utveckling kan dock icke avläsas i förändringarna i
valutareserven. Denna sjönk endast med ca 80 miljoner kronor under årets
första kvartal jämfört med ca 220 miljoner kronor under första kvartalet
1954 och ca 75 miljoner samma kvartal 1953. Den avvikande utvecklingen
för valutareserven 1955 beror på förskjutningar i betalningar och på diverse
kapitalrörelser.

Exporten har under januari-mars 1955 värdemässigt legat 16 procent
högre än motsvarande period 1954, medan importen samtidigt stigit 19 procent.
Detta innebär en fortsättning av utvecklingen under senare delen av
1954. Exportökningen i början av år 1955 kan till en del återföras på efterverkningarna
av den engelska hamnstrejken under hösten 1954. Denna
åstadkom en försening av skeppningarna och därmed en överflyttning av
leveranserna till år 1955. Detta var bl. a. fallet för trävaror. Ä andra sidan
kan den kalla väderleken under mars ha medfört ett förhållandevis stort
avbräck i exporten under denna månad.

Vad speciellt handeln med dollarområdet beträffar, har försämringen
av handelsbalansen gentemot detta fortsatt under 1955, vilket framgår av
följande siffror över handeln med dollarområdet i miljoner kronor:

1953 1954 1955

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv.

Export............ 172 205 201 199 150 170 147 177 144

Import............ 257 238 221 208 221 258 249 284 338

Saldo.............. —85 —33 —20 — 9 —71 —88 —102 —107 —194

Riksbankens guld och
US-dollar utanför
EPU vid slutet av

resp. kvartal..... 930 992 1 098 1 147 1 226 1 389 1 597 1 760 1 834

1 Vad beträffar varusammansättningen av utrikeshandeln under årets första tre månader,
pekar denna på eu väsentlig värdemässig ökning av exporten av trävaror, pappersmassa, papp,
papper samt järn och stål. Däremot var spannmålsexporten betydligt mindre än förra året.
På importsidan svarar bränsle och drivmedel för den största uppgången men även en importökning
för kemiska produkter, järn och stål och metaller samt vcrkstadsprodukter har ägt
rum. Bilimporten (inklusive bildelar) var under årets tre första månader ca 75 procent större
än under första kvartalet 1954 i värde räknat.

16 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

182

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Trots att handeln med dollarområdet fortsatt att försämras har icke guldoch
dollarreserven sjunkit.

Sammanfattningsvis kan man sålunda tala om i förhållande till de allmänna
utsikterna på världsmarknaden relativt väl hävdad svensk export
hittills under 1955. Med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen inom
landet pekar dock kalkylerna för år 1955 mot en försämring i handelsbalansen.
Det ökade underskottet i handelsbalansen kommer med ganska
stor säkerhet till en del att utjämnas av stigande intäkter från sjöfarten.

III: 3. Det inhemska uppsvingets balansproblem

När de sedvanliga nationalbudgetkalkylerna gjordes upp vid årsskiftet
1954/55, förelåg det påtagliga risker för rubbningar i den samhällsekonomiska
balansen under 1955 med hänsyn till då förefintliga investeringsplaner
inom olika sektorer och pågående avtalsrörelser. Den samhällsekonomiska
debatten har under våren alltmer koncentrerats kring farhågorna för
ett efterfrågeöverskott och dess verkningar på samhällsekonomin. I den reviderade
nationalbudgeten för år 1955, som presenteras samtidigt med institutets
rapport, framlägges en sedvanlig samhällsekonomisk kalkyl över
tillgång och efterfrågan på varor och tjänster för år 1955 i försörjningsbalansens
termer.1 Här skall endast fogas några allmänna kommentarer till det
inhemska balansproblem som åskådliggöres genom sådana kalkyler.

Vad efterfrågan beträffar, är det främst de privata investeringarna inom
industrin samt den privata konsumtionen som för närvarande är av intresse.
Enkäterna hösten 1954 rörande industrins utförda investeringar och
investeringsplaner visade en vändning i industrins investeringsvilja sedan
motsvarande enkät hösten 1953. På grundval av enkäternas uppgifter beräknades
de privata investeringarna inom industrin ha stigit med 15 procent
från 1953 till 1954. En väsentlig ökning planerades även för 1955 — i nationalbudgeten
vid årsskiftet beräknades denna till 7 procent. I början av
år 1955 återinfördes investeringsavgiften för att dämpa ökningstakten i investeringsexpansionen.
I mars innevarande år utförde kommerskollegium en
ny enkät för att utröna om några betydelsefulla förändringar hade skett i
investeringsplanerna inom den privata industrin. Såsom redovisas i nationalbudgeten
för 1955, tyder denna enkät närmast på en högre investeringsvilja
i vår jämfört med i höstas, ökningen i industrins investeringar från 1954 till
1955 kan på grundval av uppgifterna i den nya enkäten och av byggnadstillståndsgivningen
uppskattas till drygt 10 procent. Det är givetvis icke
möjligt att avgöra i vilken utsträckning investeringsplanerna, sådana de
framgår av enkäten, skulle ha pekat på en ändå högre investeringsnivå,
därest investeringsavgiften icke hade införts. — Investeringsutvecklingen

1 D. v. s.: Bruttonationalprodukt + import -f lagerminskning = privat bruttoinvestering +
offentlig bruttoinvestering -f lagerökning + export + privat konsumtion + offentlig konsumtion.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955 183

inom industrin har visat stor konjunkturkänslighet under åren 1950—1954.
Den nedgång i industrins investeringar som ägde rum 1951—1953 uppvägdes
av starkt ökande offentliga investeringar. Från 1953 till 1954 synes i
stället de offentliga investeringarnas ökningstakt ha dämpats. Det är givet,
att konjunkturvariationerna i investeringarna — som i sin tur kan vara
resultatet av andra konjunktursvängningar — bidrar till en viss instabilitet
i läget.

Ökningen i enskilda personers inkomster kan beräknas till 8—10 procent
från 1954 till 1955 med alla de osäkerhetsmoment en sådan kalkyl innebär.
Även om marginalskatten något reducerar inkomstökningens köpkraft, kommer
de disponibla inkomsterna och därmed konsumtionsutgifterna att stiga
väsentligt från 1954 till 1955. Från 1952 till 1954 steg den privata konsumtionens
volym med i genomsnitt 4 procent per år. Om det produktionsmässiga
underlaget funnes för den ur avtalsresultaten härledda konsumtionsökningen,
skulle denna under 1955 bli betydligt större än under vartdera
av de två närmast föregående åren.

En mycket kraftig ökning av den nominella efterfrågan kan sålunda väntas
från 1954 till 1955. Det balansproblem som uppstår genom dess verkningar
på samhällsekonomin är mycket komplicerat, även om det ses i den
sedvanliga försörjningsbalansens förenklande system. Alla poster i försörjningsbalansen
sammanhänger mer eller mindre intimt med varandra. De påverkar
varandra ömsesidigt på ett sätt som ofta är svårt att precisera. Inkomstökningen,
exempelvis, är delvis beroende av produktionsökningen och
denna i sin tur av efterfrågan som slutligen åter beror bl. a. av inkomstutvecklingen
och konsumtionsbenägenheten. Speciellt svårt är det att bestämma
sambandet mellan produktionsökning och »löneglidning». Den ovan givna
inkomstökningen består till en del av en med produktivitetsutvecklingen
automatiskt sammanhängande löneglidning. Med hänsyn till den komplicerade
verkligheten och omöjligheten att kvantitativt precisera och följa det
ekonomiska förlopp som uppstår i ett läge av nuvarande typ, får man därför
nöja sig med ett mycket schematiskt resonemang och söka diskutera,
hur i efterhand en likhet mellan tillgång och efterfrågan kan tänkas ha
uppkommit, när det betraktade året (1955) är gånget.

Som utgångspunkt för en förenklad framställning av problematiken skall
här ett mekaniskt resonemang användas, där vi bortser från ovan antydda
ömsesidiga samband inom samhällsekonomin. För detta förenklade resonemang
väljes som en rimlig utgångspunkt: (1) en ökning av produktionsvolymen
med 3,5 procent från 1954 till 1955, d. v. s. det årliga genomsnittet
för perioden 194G—1954, (2) oförändrad valutareserv, (3) oförändrade lager,
(4) oförändrat absolut personligt sparande samt (5) oförändrad prisnivå.
En enkel kalkyl byggd på dessa fem hypoteser skulle med utgångspunkt
från nationalbudgetmaterialet ge 1 700 miljoner kronors skillnad mellan
ökningen i efterfrågan och ökningen i tillgång från 1954 till 1955. Denna
skall reduceras via försörjningsbalansens olika poster om man vill få fram

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

en tänkbar efterhandskallcyl över försörjningsbalansen 1955.1 Det finns i
första hand fem olika sätt att eliminera denna brist, nämligen genom variation
av de grundläggande hypoteserna, d. v. s. genom:

1) ökad produktion,

2) ökad import i förhållande till exporten,

3) lagerminskning,

4) ökat personligt sparande (liktydigt med minskad privat konsumtion)
samt

5) prisstegringar (främst liktydigt med minskad privat konsumtionsvolym).

Förändringar i alla dessa poster påverkar balansen mellan tillgång och
efterfrågan. Denna balans kan även uttryckas som en balans mellan sparande
och investering. Den redovisade skillnaden mellan efterfrågan och
tillgång kan därför också beskrivas som en brist på sparande. De ovan
angivna sätten att eliminera skillnaden får då följande innebörd. Löses problemet
genom en produktionsökning, förutsättes den mot produktionen svarande
inkomstökningen bli sparad, främst inom företagssektorn. Löses problemet
genom ökad import, har sparandet »tillskjutits» från utlandet -— vi
tär på vårt utländska sparande i valutor. Lagerminskning innebär en investeringsminskning
och därmed minskade anspråk på sparande. Prisstegringar
förutsättes gå till företagen (eller eventuellt till staten om prisstegringen
tar formen av indirekt beskattning) och sparas där.

1. ökningen i den totala produktionsvolymen inom landet (bruttonationalprodukten
till fasta priser) har de senaste två åren varit betydligt starkare
än genomsnittet för hela efterkrigstiden — ca 4,5 och ca 5 procent
mot 3,5 procent. Detta torde bl. a. sammanhänga med en återhämtning av
produktionen efter stagnationen 1951—1952. Det synes icke sannolikt, att
en så hög genomsnittlig årlig produktionsökning som närmare 5 procent
skall fortsätta under någon längre period. Det är dock möjligt, att vid ökat
efterfrågetryck ytterligare produktivitetsstegringar och sysselsättningsökningar
kan uppnås, vilka ger en ökning av bruttonationalprodukten utöver
den genomsnittliga efterkrigstakten,1 2 under förutsättning att efterfrågetrycket
icke blir så starkt, att det tenderar att exempelvis desorganisera
arbetsmarknaden. Speciellt skulle en sådan fortsatt hög produktionsökningstakt
vara möjlig, om efterfrågan riktade sig mot industrier med outnyttjad
produktionskapacitet. Det kan gälla industrier där varken arbetskraft
eller maskinell utrustning är fullt utnyttjad. Det kan även gälla industrier,
där det råder brist på arbetskraft men finns outnyttjad maskinell
kapacitet och där förädlingsvärdet per sysselsatt individ är högre än i andra
näringsgrenar.

Såsom nämnts i ett tidigare avsnitt, har produktionsvolymen i Sverige

1 Problemets storleksordning kan belysas med att de 1 700 miljonerna exempelvis motsvarar
3,7 procent av bruttonationalprodukten eller ca 18 procents förbättring av bytesförhållandet.

2 Den årliga produktionsökning som uppnåtts efter kriget kan givetvis även den delvis betraktas
som en återhämtning — efter krigsåren.

185

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

(liksom i hela Västeuropa) under efterkrigstiden varierat i nära anslutning
till exportvolymen, men ej givit så starka utslag som denna. De kalkyler
som utförts inom handels- och industrikommissionen för Sveriges utrikeshandel
1955 pekar på en fortsatt ökning av exportvolymen — dock icke i
samma takt som tidigare år. Det synes därför rimligt att räkna med lägre
produktionsökning 1954—1955 än 1953—1954, även om det finns möjlighet
till en ytterligare ökning av produktionen utöver genomsnittstakten under
efterkrigstiden. Förut diskuterade möjligheter, att exporten särskilt under
andra halvåret kan komma att möta en stagnerande efterfrågan i vissa
länder, manar dock till en viss försiktighet i bedömningen av produktionsökningen.

2. I många västeuropeiska länder har, såsom tidigare nämnts, ökad inhemsk
efterfrågan under 1954 i allt större utsträckning riktat sig mot importen.
Detta har medfört tendenser till försämrad bytesbalans. När importen
till största delen är liberaliserad, såsom i de västeuropeiska länderna,
är det naturligt, att inhemska efterfrågeöverskott i första hand resulterar
i en försämrad bytesbalans. Redan 1954 förbyttes det tidigare överskottet
i utrikeshandeln för Sveriges del i ett underskott i bytesbalansen,
om ock av måttlig storleksordning. Detta är i och för sig ett indicium på
det ökade efterfrågetrycket inom landet 1954 i förhållande till 1953. Det
är rimligt att räkna med att ett efterfrågeöverskott inom landet kommer att
ha en betydande effekt på importen och att det kan leda till påfrestningar
på valutareserven även i Sverige.

I den mån bytesförhållandet gentemot utlandet förbättras, erhålles ett
större tillskott av varor och tjänster från utlandet vid oförändrad valutareserv
och vice versa. Exempelvis medförde den starka förbättringen i Sveriges
bytesförhållande 1951 med dess rekordhöga massapriser, att den
svenska valutareserven kunde förstärkas, medan i detta avseende mindre
gynnsamt lottade västeuropeiska länder råkade in i valutakriser. Det finns
även innevarande år en viss chans, att det svenska bytesförhållandet åter
förbättras.

3. Lagerutvecklingen spelar en strategisk roll i konjunkturutvecklingen.
Det är emellertid viktigt att skilja mellan »frivillig» och »ofrivillig» lagerförändring.
Om en lagerminskning registreras i försörjningsbalansen, kan
detta vara resultatet av två ur konjunktursynpunkt vitt skilda utvecklingstendenser.
För det första kan företagen ha strävat efter att bygga upp lager
— och därigenom bidragit till efterfrågeökningen inom landet — men ej
lyckats med detta. Kundernas efterfrågan på varor kan ha varit starkare
än tillförseln, vilket lett till att lagren i själva verket sjunkit. För det andra
kan företagen ha planerat en lagerminskning och lyckats genomföra
denna, dock kanske ej i önskad utsträckning. Kring dessa två alternativ
grupperar sig en mängd andra fall av lagerutveckling. I en konjunkturutveckling
av nuvarande typ är det föga sannolikt, att företagen annat än
inom vissa områden med relativt svag konjunktur, såsom textilområdet,
är benägna att avveckla lager. Snarare är en frivillig lageruppbyggnad tro -

186

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

lig, vilket skärper efterfrågetrycket. Lagerpolitiken ändras dock snabbt med
det ekonomiska läget, som den i sin tur påverkar. Ett motstånd från företagens
sida mot en lageravveckling, som annars skulle kunna bidraga till
balansen mellan tillgång och efterfrågan, tar sig dock lätt uttryck i ökad
importefterfrågan från företagen. Lagerminskningen ersättes med minskning
av valutareserven.

Institutets enkät inom verkstadsindustrin i april 1955 visar, att råvarulagren
under första kvartalet ändrats obetydligt och nu allmänt anses vara
»lagom stora»; några ändringar förutses icke heller för det närmaste kvartalet.
Färdigvarulagren anses i stor utsträckning för små; trots detta räknar
företagen på många håll med en minskning under andra kvartalet. Inom
textil- och beklädnadsindustrin ansågs lagren av råvaror och halvfabrikat
vid enkättillfället i början av mars ungefär lagom. Färdigvarulagren ansågs
i en del branscher för stora. Någon större lagringskonjunktur synes icke
vara rådande inom landet för närvarande.

4. En inkomstökning av den typ som nu diskuteras kan leda till en ökning
i det personliga sparandet absolut sett. Det visade sig under perioden
1950—1952, att den inkomst- och prisökning som då ägde rum, var förenad
med en ökning i det absoluta personliga sparandet, ökningen från 1950
till 1951 får — åtminstone delvis — ses mot bakgrund av en minskning
från 1949 till 1950 på grund av ökade inköp 1950 inför de väntade stora
prisstegringarna. Utvecklingen 1952—1954 pekar däremot snarast på en
måttlig nedgång i personligt sparande. Detta torde i stor utsträckning hänga
samman med en relativ ökning av inköpen av bilar och andra varaktiga
konsumtionsvaror. Både avbetalningsköp och användning av tidigare sparande
verkar i anförd riktning. Se tabell II: 28, s. 161.

Det förefaller icke orimligt att räkna med en måttlig ökning av det absoluta
personliga sparandet 1955, framför allt om registreringsavgiften för bilar
förskjuter planerade köp till ett senare år. Verkan av denna avgift kan
dock ännu icke bedömas1. Avslutningsvis kan konstateras, att sparandet
har blivit mera variabelt och konjunkturkänsligt genom konsumtionens allt
större inriktning på varaktiga varor och på utgifter av typen utlandsresor.
Detta medför i sin tur svårigheter att utan planstatistik på dessa områden
bedöma sparandets utveckling år från år.

5. Under tidigare efterkrigsår har vid många tillfällen inflationstrycket
tagit sig uttryck i prisstegringar inom landet. Dessa har delvis varit eu
följd av importprisstegringar, delvis sammanhängt med efterfrägetryck och
kostnadsökningar inom landet. Det synes inte vara någon anledning att
räkna med några mer betydande prisökningar via importen under innevarande
år, även om prisnivån i utrikeshandeln tenderar att stiga och vissa
förskjutningar i prisrelationerna mellan olika varor är sannolik. Detta innebär,
att prisfaktorns roll i utjämningen av skillnaden mellan tillgång och
efterfrågan inom landet blir mer begränsad. Det bör sålunda finnas ett motstånd
mot prisstegringar på de områden, där den utländska konkurrensen
håller nere priserna eller där priskontrollen utövar en dämpande verkan.

1 Se not på s. 179.

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Omfattningen av detta motstånd mot en ökning av de inhemska konsumentpriserna
via konkurrens från utlandet får dock icke överdrivas. En
del av de varor och tjänster som produceras inom landet och för vilka
lönestegringarna inneburit kostnadsökningar, går på export och avsättes ej
i större utsträckning på konsumtionsvarumarknaderna inom landet, en del
är hemmamarknadsvaror utan utländsk konkurrens, t. ex. jordbruksprodukter
och flertalet tjänster. Ett varuområde där priskonkurrens utifrån
alltjämt kan tänkas göra sig gällande, är textilområdet.

Under första kvartalet innevarande år skedde inga väsentliga prisökningar.
Den 1 april höjdes priserna på vissa livsmedel och ytterligare höjningar
kan väntas på detta område under årets lopp. Sammanlagt innebär
prisstegringarna på jordbruksprodukter en genomsnittlig förskjutning
i konsumentprisnivån från 1954 till 1955 med ungefär en halv procent. En
prisökning som skulle ha en relativt stor dämpande effekt på hela efterfrågan
1955, måste innebära en ganska stor prisstegring under senare delen
av året. Även om konsumentpriserna kan väntas stiga under året torde
därför knappast priseffekten väntas spela den dominerande rollen i utjämningen
av skillnaden mellan tillgång och efterfrågan 1955, sådan den
definierats som utgångspunkt för nu genomförda resonemang.

Innebörden av den förda diskussionen är i stora drag följande. I den mån
en produktionsökning icke kan pressas fram genom det ökade efterfrågetrycket
— utan alltför stora därav följande ytterligare löneglidningar än de
i kalkylen inräknade —- är det rimligt att vänta ökad import och försämrad
bytesbalans under året. En förbättring av bytesförhållandet gentemot
utlandet skulle kunna underlätta anpassningen inom landet till efterfrågeöverskottet.
Några procents prisstegring och en viss ökning i det absoluta
personliga sparandet hör också till den sannolika utvecklingen. Det är sålunda
möjligt att teckna en bild med mindre justeringar på alla berörda
punkter som tillsammans eliminerar den inledningsvis konstaterade skillnaden
mellan efterfrågan och en produktionsökning av efterkrigstidens genomsnittliga
storlek. Utrikeshandeln synes bli av avgörande betydelse för
utvecklingen under året.

I det hittills förda resonemanget har de nominella utgifterna för investering
och konsumtion antagits givna (frånsett variationer i konsumtionsutgifterna
via variationer i det personliga sparandet). Såsom nämndes inledningsvis,
råder emellertid ett samband mellan de olika posterna i försörjningsbalansen.
Det gör, att sättet för utjämningen av efterfrågeöverskottet
enligt ovanstående fem vägar i viss utsträckning påverkar även
själva utgiftsdispositionerna i samhället.

Ju mer utjämningen av efterfrågeöverskottet sker genom underskott i
bytesbalansen (»sparande» utifrån) och personligt sparande, desto större
blir sannolikheten, att den får en dämpande effekt på företagens investeringar.
Dels minskar vinsterna genom kostnadsökningar utan helt kompenserande
pris- och produktivitetsstegringar. Dels kan en åtstramning väntas
äga rum på kreditmarknaden via den sjunkande valutareserven. Del

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

aktuella inhemska balansproblemet skiljer sig i dessa avseenden väsentligt
från motsvarande problem under Koreakonjunkturens första år. Löneökningarna
neutraliserades då till största delen av en prisökning som till väsentlig
del hade sitt ursprung i världsmarknadspriserna. Vinsterna steg
kraftigt, främst inom skogsindustrin till följd av de mycket höga exportpriserna
på skogsprodukter. Valutareserven steg. Så småningom upphörde
lagerspekulationen ute i världen med en stagnation i konjunkturläget som
följd. Nuvarande läge liknar mera till sin typ — om ock icke till sin styrka
— läget inför 1947 med dess betydande löneökningar och starka efterfrågeöverskott.
Då skedde en utjämning genom högre produktion än beräknat,
genom prisökningar och genom ett importöverskott. Det förda resonemanget
aktualiserar också en bedömning av de enskilda företagarnas konsumtionsvaruefterfrågan
1955. I kalkylerna över inkomstutvecklingen ingår en beräknad
icke oväsentlig inkomstökning även för denna kategori inkomsttagare.
Denna ökning måste givetvis vara ytterst vansklig att bedöma och
sammanhänger med det sätt varpå utjämningen av efterfrågeöverskottet
kommer att ske.

Problemet har emellertid även aspekter på längre sikt. I den mån efterfrågetrycket
tar sig uttryck i en importökning eller i en lagerminskning,
kan man säga att utjämningen icke är »bestående» utan »tillfällig». Det
är en typ av utjämning som på längre sikt måste korrigeras genom produktionsstegringar
eller förbättringar i bytesförhållandet. En utjämningvia
prissidan är ur denna speciella synpunkt en mera bestående utjämning.
Den kan å andra sidan ge upphov till sekundära reaktioner på olika
områden och det är just själva utvecklingsförloppet med primära och sekundära
verkningar som är av betydelse i det inhemska uppsvingets balansproblem
på något längre sikt. I båda fallen blir den fortsatta löneutvecklingen
av stor betydelse. Det är omöjligt att ange och mot varandra
väga orsakerna till löneökningarnas storlek innevarande år. Alla de faktorer
som påverkar lönebildningen — vinstutveckling, tidigare splittrad löneutveckling,
allmänt konjunkturläge, läget på arbetsmarknaden och olika
psykologiska faktorer — gör det ganska fruktlöst att med hopp om framgång
spekulera om den fortsatta löneutvecklingen. Dess avgörande betydelse
för den fortsatta ekonomiska utvecklingen är dock påtaglig.

Ovanstående framställning har icke tagit hänsyn till de eventuella förändringar
i den ekonomiska politiken som kan komma att anses påkallade.
De samhällsekonomiska balansproblemen och den ekonomiska politiken
behandlas närmare i den reviderade nationalbudgeten. Under pressläggningen
av denna rapport har penning- och kreditpolitiken skärpts genom höjda
räntesatser. Denna åtstramning av kreditmarknaden ökar sannolikheten
för en dämpning av planerade utgifter för investeringar och lageruppbyggnad
under året. Någon precisering av vefkningarna av sådana generella åtgärder
är dock icke möjlig (jfr slutet av avsnitt II: 6). Med hänsyn till att
investeringarna har väsentligt mindre andel i totala efterfrågan på varor
och tjänster än den privata konsumtionen, fordras en avsevärt starkare ned -

189

Knngl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

gång av dem för att direkt nå en viss efterfrågeminskning. Även om de direkta
verkningarna av de företagna åtgärderna pa efterfrågan skulle bli
relativt måttliga, kan de emellertid i kombination med andra faktorer, som

_. enligt ovanstående diskussion — eventuellt kommer att verka i samma

riktning, få väsentliga sekundära verkningar på något längre sikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

191

Bilaga S

Allmän tabellbilaga

Dessa tabeller av standardtyp är avsedda att minst en gång om året återkomma i institutets
rapporter antingen i denna bilaga eller i den löpande texten.

I. Internationell statistik

Tabell S 1:1. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1951—1954

Gross national product and its use in the United States, 1951—1951

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell 1:3, s. 9.

Tabell S 1:2. Generalindex för industriproduktionen i olika länder 1950—1954 — General index
of industrial production in different countries, 1950—1951

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell I: 4, s. 20.

Tabell S It 3. Utvecklingen av vissa råvarupriser januari 1952—mars 1955 — Price development
of certain raw materials, January 1952—March 1955

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell I: 23, s. 58.

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S I: 4. Resultatet av den europeiska betalningsunionens verksamhet
1 juli 1950—31 mars 1955

The European Payments Union results för the period July 1, 1950—March 31, 1955

Belopp i miljoner kontoenheter (= U.S.-dollar) — Millions of units of account (= U.S.-dollars)

Land Country	Kvot inom EPU1 Quota1	Kumulativt netto-överskott ( + ) resp. underskott (—) Cumulalive net position	Kumulativt avräk-ningsöverskott ( + ) resp. underskott (—) Cumulative accoun-ling position	Avräkningsresultat i procent av kvot Cumulative accoun-ting position as percentage of quotas
Österrike ........	84	_	58,4	+ 39,9	+	47,5
Belgien ..........	403	+	755,4	+ 318,0	+	78,9
Danmark ........	234	—	192,7	- 207,4	_	88,6
Frankrike ........	624	—	923,3	- 310,0	_	49,7
Tyskland ........	600	+ ]	299,2	+ 968,6	+	161,4
Grekland ........	54	—	325,6	- 56,7	_	105,0
Island............	18	—	23,1	- 8,6	_	47,8
Italien............	246	—	425,2	- 304,5	_	123,8
Nederländerna ....	426	+	393,8	+ 364,8	+	85,6
Norge............	240	—	252,4	- 214,3	_	89,3
Portugal..........	84	+	12,3	- 0,4	_	0,5
Sverige ..........	312	+	59,1	+ 34,0	+	10,9
Schweiz1 2..........	300		383,2	+ 286,3	+	95,4
Turkiet ..........	60	—	330,7	- 248,7	_	414,5
Sterlingområdet ..	1272	—	370,1	- 628,9	-	49,4

1 Reviderade fr. o. m. den 1 juli 1954 — Revised as from July 1, 1954.

2 Fr. o. m. den 1 november 1950 — Fr. o. m. November 1, 1950

Anm. Skillnaden mellan den kumulativa nettopositionen och den kumulativa avräkningspositionen
beror på utnyttjandet av särskilda tillgångar (»existing resources» och »special resources»)
och av ingående debit/kreditsaldon samt på de särskilda arrangemang som träffades vid
unionens förlängning vid mitten av 1959 och 1954, och på de i följd därav hittills verkställda
bilaterala amorteringarna. Nettoresultatet av dessa operationer ingår i beräkningen av kumula
tiva avräkningspositionen, däremot inte i beräkningen av den kumulativa nettopositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

193

Tabell S Is 5. Timförtjänstutvecklingen inom egentlig industri i olika länder —

Trends of hourly earnings in manufaduring för selected countries

Index: 1952 = 100

	I respektive lands valuta In local currencies	I svenska kronor In swedish kronor åt current rates of exchange
	1952	1953	1954	1952	1953	1954
Belgien4’8 ..............	100	100	*»103	ICO	100	*°103
Danmark4’6> 6 ..........	100	103		100	103	9104
Finland3................	100	102	9104	100	102
Frankrike1 ............	100	103	8108	100	103	8108
Italien*-3-4..............	100	103	107	100	103	107
Nederländerna *• *•s-4 ....	100	102	113	100	102	113
Norge2’3................	100	105	»109	100	105	9109
Schweiz1’4..............	100	100	101	100	100	101
Storbritannien7 ........	100	105	in	100	106	in
Västtyskland4 ..........	100	104	107	100	105	107
Kanada ................	100	105	109	100	105	no
Förenta staterna........	100	106	108	100	106	108
Sverige ................	100	105	**109	100	105	**109

Källor: — Sources: Monthly Bulletin of Statistics, Canadian Statistical Review, Survey of
Current Business, Wirtschaft und Statistik, Statistiske Efterretninger, Statistiska översikter och
socialstyrelsens lönestatistik.

1 Lönesatser; ej nödvändigtvis lika med faktiska timförtjänster Rates.

2 Endast manliga arbetare — Men only.

5 Inkl. gruvbrytning — Including mining.

4 Inkl. byggnadsverksamhet — Indnding construdion.

8 Inkl. transportväsen — Induding transport.

6 Inkl. handel och servicenäringar — Induding commerce and services.

7 Årsgenomsnitt hänför sig till medeltalet av april och oktober — Annual figures reläte to
the average of April and October.

8 Januari, april, juni och oktober — January, April, June and October.

9 Tre första kvartalen — Three first quarters.

10 Mars, juni september — March, June and September.

11 Februari, maj, augusti och november — February, May, August and November. II.

II. Svensk statistik

Tabell S Ilil. Försörjningsbalans 1938 39, 1946—1954 — Balance of resources, 1938/39,

1916—1951

Miljoner kronor — Millions of kronor
Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 1, s. 111.

SO

Tabell S Ili 2. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1938/39 och 1946-1954 - Conceptual di/ferences between gross national

product totals, 1938/39 and 1946—1954

Miljoner kronor — Millions of kronor

	1938/ 39	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
1. Bruttonationalprodukt
till marknadspris — Gross national product åt märket prices......	12 710	23 220	24 7SO	27 890	29180	31220	38 370	42 020	43 420	45360
2. minus: Indirekta skat-
ter — less: Indirect taxes ................	850	2 030	2 030	2 340			2 810	3 070	3 390	3 620
3. plus: Subventioner —
plus: Subsidies........	80	350	380	370	410	550	440	690	460	440
4. Bruttonationalprodukt
till produktionskostnad, alt. I — Gross national
product åt faclor cost, alternative I..........	11940	21540	23130	25920		29 280	36 000	39640	40490	42 180
5. minus: Reparationer o.
underhåll inom före-tagssektorn — less: [te-pair and maintenance by enterprises............	830	1 550	1790	2 090	2 250	2 390	2 950	3300	3 410	3 450
6. Bruttonationalprodukt
till produktionskostnad, alt. II — Gross natio-nal product åt fador cost, alternative 11 ....	11110	19 990	21340	23 830	24 920	28 890	33 050	36 340	37 080	38 730

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

195

Tabell S Ili 3. Investering och sparande, brutto, i procent av bruttonationalprodukten till marknadspris
1938/39 och 1946—1954 — Percentage share of gross investment and gross savings in
the gross national produci åt märket prices, 1938)39 and 1946—1951

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 29, s. 162.

Tabell S II: 4. Investeringar i byggnader och anläggningar (A) och i maskiner, transportmedel m. m. (B) 1950—1954

Gross inveslmenls in building and construciion (A) and in machinery and equipment (B) 1950—1954

Löpande priser — Current prices

	1950	1951	1952	1953	1954
	Totalt Total	Underhåll Main- tenance	Totalt Total	Underhåll Main- tenance	Totalt Total	.Underhåll Main- ienance	Totalt Total	Underhåll Main- tenance	Totalt Total	Underhåll Main- tenance
A. Investeringar i byggnader
och anläggningar — Gross investments in building and con-struciion
(1) Bostäder — Dwellings ..........	1921	616	2167	685	2 344	742		804	2 913
		817
(2) Jordbruk, skogsbruk, fiske — Agri-
culture, forestry, fishing........	365	253	431	307	488	353		359	517
(3) Egentlig industri — Industry____		361 187
614	167	830	237	778	204	702	186	783
(4) Kraft- och belysningsverk — Power
works ........................	350	47	389	49	608	74	676	78	645
(5) Handel m. m. — Trade..........		78
93		115		113	197		288
(6) Samfärdsel (exkl. vägar) — Com-
municaiions (excl. roads)........	408	197	479	223	632	278	686	280	646	279
(7) Förvaltning, sociala ändamål —
Administration, social purposes..	217	54	238	48	237	55	377	60	445	60
(8) Skolor och kyrkor — Schools and
churches......................	206	82	260	86	352	91	381	97	418	107
(9) Väg- och gatuarbeten —Roads ..
466	171	588	206	810	275	978	273	1000	265
(10) Militära investeringar — Military
investments....................	66	23	98	26	134	33	172	39	198	41
Summa — Total	4 706	1610	5595	1867	6546	2105	7 304	2176	7853	2195
därav: — of which:
enskilda — private............	2 722	1029	3125	1217	3 298	1283	3 616	1324	3 976	1 344
statliga — central government ..	855	355	1065	390	1509	488	1658	523	1 607	5Q3
kommunala — local authorities	1129	226	1405	260	1739	334	2 030	329	2 270	348

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Bilxang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

Tabell S II: 4. (forts.)

	1950	1951	1952	1953	1954
	Totalt Total	Underhåll Main- tenance	Totalt lotal	Underhåll Main- tenance	Totalt lotal	Underhåll Main- tenance	Totalt Total	Underhåll Main- tenance	Totalt Total	Underhåll Main- tenance
B Investeringar i maskiner,
transportmedel m. in. — Gross investments in machinery and equipment
	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
(2) Jordbruk, skogsbruk, fiske — Agri-	434	135	493	151	531	172	540	180	533	185
(3) Egentlig industri — Industri/----	1463	427	1765	606	1789	668	1687	721	1945	722
(4) Kraft- och belysningsverk — Power	117	26	in	29	174	29	226	35	260	35
	_	_	_	—	—	—	—	—	—	—
(6) Samfärdsel (exkl. vägar) — Com-	1192	482	1615	620	1764	714	2149	709	2 035	713
(7) Förvaltning, sociala ändamål — Administration, social purposes ..	92	25	103	20	129	28	129	28	147	34
(8) Skolor och kyrkor — Schools and	38	8	43	9	49	10	44	7	55	11
(9) Väg- och gatuarbeten — Roads ..	37	6	52	10	51	9	65	13	76	15
(10) Militära investeringar — Military	456	108	608	143	774	185	895	192	1014	205
Summa — lotal	3 829	1217	4 790	15S8	5261	1815	5 735	1885	6065	1920
därav: — of which:	2 750	912	3 442	1201	3 498	1336	3 802	1386	4 015	1402
statliga — central government .. kommunala — local authoritics	880 199	230 75	1098 250	301 86	1476 287	383 96	1635 298	394 103	1707 343	397 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S. Ils 5. Detaljredovisning av investeringsberäkningama för 1938/39 och 1947—1954

Löpande priser. Miljoner kronor

I. Enskilda bruttoinvesteringar — Private gross investmenis

1. Privata bostäder — Private dwellings ................

1.1 Samtliga bostäder — All dwellings ..................

1.2 Avgår: stati. bost. — Less: Central gov. dwellings____

1.3 Avgår: kommunala bost. — Less: Local auth. dwellir

2. Enskild industri — Privale-owned industri/............

2.1 Samtlig industri exkl. personalbost. — Total industri/.

2.2 Avgår: stat!, företag — Less: State-owned enterprises...

2.3 Avgår: kommunala företag — Less: Enterprises

by local authorities..............................

4. Jordbruk — Agriculture ......

4.1 Ekonomibyggnader — Offices

4.2 Maskiner — Machinery......

5. Transportmedel — Means of transport..............

5.1 Enskilda järnvägar — Private railways............

5.2 Motorfordon (inkl. flyg) — Motor vehicles, aircrafts

5.3 Handelsflottan — Merchant shipping..............

5.4 Fiottleder — Waterways för timber-floating ........

G. Övrigt

Other investmenis.

6.2 Skogsbruk — Forestry..........

6.3 Fiske — Fishing ..............

6.4 Enskilda vägar — Private roads

II. Offentliga bruttoinvesteringar — Public gross investmenis
A. Statliga — Central government ..................

1. Statl. affärsdrivande verk. — Trading departments

1.1 Postverket — Post-Office........................

1.2 Televerket — Telegraph and telephone ..........

1.3 Statens järnvägar — Railways..................

1.4 Statens vattenfallsverk — Water power..........

1.6 Luftfartsverket — Airlines etc....................

2. Övriga statl. aktiebolag — Other central gov. corporalions

3. Vägar — Roads ...................................

4. Övriga civila investeringar enl. budgetredovisningen

Other non military investmenis ......................

5. Militära investeringar — Military investments ........

B. Kommunala

Local authorities

1. Kommuner — Local authorities.....................

2. Kommunala bolag och stiftelser — Corporalions etc.

1938/39	1947
Totalt Total	Därav under- håll Mainte- nance	Totall Total	Därav under- håll Mainte- nance
2 227	703	4 923	1465
922	249	1866	483
. 935	250	2 021	495
. - 1	—	- 3	- 1
is — 12	- 1	-152	- 11
582	179	1508	386
601	184	1 568	400
. - 19 d	- 5	- 58	- 13
—	—	- 2	- 1
s 29	6	100	18
228	113	500	254
109	70	228	155
119	43	272	99
. 373	147	811	304
41	25	46	31
. 243	82	473	165
83	3H	281	100
6	4	11	8
93	9	138	20
) 76	—	90	—
11	6	22	13
4	3	17	7
2	—	9	—
863	258	2 075	612
534	173	1257	413
230	92	590	228
5	2	7	3
81	27	176	50
98	55	272	155
35	5	106	10
10	3	20	9
1	—	9	1
11	3	69	14
124	61	130	86
39	4	66	6
130	13	402	79
329	85	818	199
302	76	656	167
27	9	162	32
3 090	961	6 998	2 077

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

— Detailcd Swedish estimates of gross investments för 1938/39 and 1917—1934

— Current prices. Millions of kronor

1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
	Därav-		Därav		Därav		Därav		Därav		Därav		Därav
To-	under-	To-	under-	To-	under-	To-	under-	To-	under-	To-	under-	To-	under-
talt	håll	talt	håll	talt	håll	talt	håll	talt	håll	talt	håll	talt	håll
Tolal	Mainte- nance	Total	Mainte- nance	Tolal	Mainte- nance	Tolal	Mainte- nance	Total	Mainte- nance	Total	Mainte- nance	Total	Mainte- nance
4 777	1695	4 735	1809	5 472	1941	6 567	2 418	6 796	2 619	7 418	2 710	7 991	2 746
1373	546	1433	560	1581	594	1 719	65S	1840	707	2073	764	2270	778
1 626	563	1 736	579	1921	616	2 167	685	2 344	742	2 645	804	2 913	817
- 5	- 1	- 5	- 1	- 9	- 2	- 11	- 3	- 12	- 3	- 13	- 5	- 11	- 4
-249	- 16	-298	- 18	-331	- 20	-437	- 24	-492	- 32	-559	— 35	-632	- 35
1670	481	1734	558	1940	572	2416	809	2320	827	2219	851	2565	856
1749	500	1832	580	2 077	593	2 596	844	2 567	872	2 390	908	2 727	908
- 77	- 18	- 96	- 21	-135	- 20	-173	- 34	-237	- 44	-165	- 55	-159	- 50
- 2	- 1	- 2	- 1	- 2	- 1	- 7	- 1	- 10	- 1	- 6	- 2	- 3	- 2
126	23	136	23	159	28	151	29	248	32	302	35	295	33
609	291	643	316	705	338	825	405	873	449	880	451	895	456
262	180	271	198	291	210	350	262	357	2ö5	351	273	372	278
347	in	372	118	414	128	475	143	516	164	529	173	523	178
840	328	621	320	913	366	1255	469	1289	539	1629	536	1557	546
34	28	24	17	23	15	25	14	47	24	49	22	57	21
442	171	394	177	659	246	774	316	819	344	959	363	1045	393
352	121	189	116	220	96	443	129	403	156	606	139	440	120
12	8	14	10	11	9	13	10	20	15	15	12	15	12
160	26	168	32	m	43	201	48	226	65	315	73	409	77
97	_	90	—	93	—	115	—	113	—	198	—	287	—
30	18	44	24	47	28	53	31	81	47	86	55	89	57
21	8	20	8	20	7	18	8	15	8	11	7	11	8
12		14	—	14	8	15	9	17	10	20	11	22	12
2 543	747	2 779	816	3 063	886	3818	1037	5 011	1301	5621	1351	5927	1369
1440	488	1581	533	1 735	585	2163	691	2985	871	3293	917	3314	900
702	265	746	288	755	301	882	345	1241	425	1363	436	1319	427
9	3	8	2	7	4	14	6	22	7	24	8	23	8
203	52	217	64	233	67	250	73	335	99	370	97	342	99
303	186	319	192	325	200	405	236	521	276	591	279	552	266
151	11	162	14	156	14	179	16	304	21	318	26	338	28
24	12	27	15	28	15	29	14	50	21	53	25	56	25
12	1	13	1	6	1	5	0	9	1	7	1	8	1
89	17	84	19	125	18	146	28	228	44	146	49	130	44
193	118	229	130	222	122	284	129	436	163	519	116	446	158
83	8	88	9	101	11	122	13	153	15	179	18	186	19
371	80	434	87	532	133	729	176	927	224	1086	238	1233	252
1103	239	1198	283	1328	301	1655	346	2026	430	2328	434	2 613	469
816	218	890	243	964	259	1 183	295	1456	374	1 704	367	1911	400
287	41	308	40	364	42	472	Öl	570	56	624	67	702	69
7 320	2 442	7 514	2 625	8 535	2 827	10385	3 455	11807	3 920	18039	4 061	13 918	4115

Tabell S IIi 6. Den privata konsumtionen 1938/39 och 1946—1954 — Private consumption, 1938/39 and 1946—1954

	1938/39	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
Löpande priser. Miljoner kronor —
Current prices. Millions of kronor
I. Livsmedel — Food and beverages ........	3 234	6 063	6 458	6 892	7 060	7 554	8 565	9 803	10 146	10 526
II. Bostad — Rents ........................	1024	1333	1433	1536	1617	1697	1794	1931	2 096	2 251
III. Bränsle och lyse — Fuel and light ......	392	655	683	714	713	806	1122	1204	1129	1195
VI. Beklädnad m. m. — Clolhing etc.........	1173	2 560	2 763	3 066	2 992	3 204	3 517	3 690	3 641	3 636
V. Inventarier m. in. — Fnrniture and other
durables ................................	610	1192	1364	1483	1438	1529	1761	1847	1836	1874
VI. Fordon m. m. — Vehicles etc.............	330	373	461	509	481	862	1076	1144	1352	1662
VII. Resor — Fares..........................	379	667	729	870	919	939	998	1090	1 113	1123
VIII. Sjukvård, hygien, hemvård etc. — Medical
and personal care, domestic services etc.....	576	952	1018	1102	1121	1144	1307	1‘426	1496	1588
IX. Övrigt — Olher ........................	623	1203	1303	1474	1549	1609	1868	2 093	2 200	2 327
Sia I—IX — Total, I—IX................	8341	14 998	16212	17 646	17 890	19344	22008	24 228	25009	26182
+ Banktjänster — Banking services ......	44	69	93	83	75	76	80	83	93	100
+ Försäkringstjänster — Insurance services	83	141	158	195	200	191	221	224	248	280
— Dubbeiräkning — Double counting
against public consumption ............	50	no	no	120	130	130	160	ISO	180	200
Total privat konsumtion — Total private con-
sumplion....................................	8 418	15098	16353	17 804	18035	19481	22149	24 355	25170	26 362
Därav: — of which:
varaktiga varor — durable goods ............	877	1588	1795	1 929	1846	2 237	2 642	2 730	2 896	3138
icke varaktiga varor — non-durable goods ....	5 092	9 713	10411	11263	11394	12 292	14 023	15 608	15898	16 425
tjänster — services ..........................	2 449	3 797	4 147	4612	4 795	4 952	5 484	6 017	6 376	6 799

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	1946JJ	1947	1943	1949	1950	1951	1952	1953	1954
1953 års priser — 1953 prices Index: 1946 = 100 I. Livsmedel — Food and beverages ........	100	102	101	103	108	105	109	in	113
II. Bostad —Rents..........................	100	107	113	119	125	130	135	140	146
III. Bränsle och lyse — Fuel and light ......	100	97	97	94	101	105	no	in	123
IV. Beklädnad m. m. — Clothing etc.........	100	105	114	109	114	106	no	no	112
V. Inventarier m. m. — Furnilure and other durables ................................	100	113	117	in	118	119	118	117	119
VI. Fordon m. m. — Vehicles etc.............	100	117	123	118	205	250	249	309	415
VII. Resor — Fares..........................	100	105	108	113	115	113	116	115	115
VIII. Sjukvård, hygien, hemvård m. m. — Me-dical and personal care, domestic services etc.	100	102	102	102	104	101	107	in	116
IX. Övrigt — Other ........................	100	106	no	112	115	114	118	123	130
S:a I—IX — Total. 1—1X ..............	100	104	106	107	113	112	115	119	124
+ Fijrsäkringstjänster — Insurance services	100	96	119	122	116	116	102	113	127
+ Banktjänster — Banking services ......	100	126	113	101	102	101	99	in	119
— Dubbelräkning — Double counting against public consumption ............	100	100	100	106	106	113	113	113	125
Total privat konsumtion — Total private con-sumption....................................	100	104	107	107	113	112	115	119	124
Därav: — of which: varaktiga varor — durable goods ............	100	in	115	108	129	135	130	139	154
icke varaktiga varor — non-durable goods . —	100	103	104	105	no	107	in	113	116
tjänster — services ..........................	100	106	no	113	116	117	121	125	131

bo

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S 11:7. Den privata konsumtionen 1938/39 och 1944—1954 — Private consumption, 1938/39 and 1944—1954
Löpande priser. Miljoner kronor — Current prices. Millions of kronor

to

o

to

	1938/ 39	1944	1945	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
I. Livsmedel — Food and beverages ......	3 234	5152	5.293	6063	6 458	6892	7060	7 554	8565	9 803	10 146	10526
1. Mjöl, gryn, bröd etc. — Meal, grain, bread etc...................................	363	532	582	579	635	756	752	721	893	1027	1045	1 046
2. Potatis — Polatoes....................	81	168	172	187	201	186	170	207	253	266	256	276
3. Rotfrukter, grönsaker, frukt och bär — Root vegetables, green vegetables, fruit etc.	307	456	433	761	699	597	684	873	905	1047	1069	1138
4 Specerier — Groceries..................	399	599	646	772	792	856	826	1009	1104	1352	1 432	1561
5 Mjölk och grädde — Milk and cream för consumption ...........................	375	536	542	556	620	649	658	666	715	761	767	771
6. Smör och margarin — Butter and marga-rin ..................................	288	508	506	503	551	560	629	648	741	797	826	804
7. Ost — Cheese ........................	66	74	96	122	138	158	159	154	182	240	249	259
8. Kött och fläsk — Med and bacon......	528	810	750	885	910	965	1085	1143	1370	1621	1629	1701
9. Ägg — Eggs..........................	93	158	186	212	232	272	235	233	265	289	295	292
10. Fisk — Fish..........................	102	184	190	177	242	253	216	200	237	266	289	277
Summa 1—10 — Total, 1 — 10	2002	i 025	4103	4 754	5 020	5 252	5414	5854	6 665	7666	7857	8125
11. Spritdrycker och viner — Alcoholic bever-ages and ivines ......................	446	1 514	531	586	652	745	748	777	867	960	999	1087
12. Övriga drycker — Other beverages......	\ 226	249	258	292	324	338	337	864	399	456	447
13. Tobak — Tobacco ....................	186	387	410	465	494	571	560	586	669	778	834	867
II. Bostad — Rents ......................	1024	1175	1242	1383	1433	1536	1617	1697	1794	1931	2 096	2251
in. Bränsle och lyse — Fael and light ____	392	564	568	655	683	714	713	806	1122	1204	1129	1195
1. Bränsle — Fuel ......................	274	411	400	484	503	533	517	582	857	918	806	853
2. Fotogen — Paraffin ..................	7	6	6	6	6	5	4	4	4	3	3	2
3. Kokgas — Gas........................	17	29	25	26	30	30	30	31	35	37	42	42
4. Elektrisk ström — Electricily..........	94	118	137	139	144	146	162	189	226	246	278	298

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	1938/ 39	1944	1945	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
IV. Beklädnad m. ra. — Clolhing etc.......	1173	1627	2008	2 560	2 763	3066	2 992	3204	3 517	3 690	3 641	3636
1 Konfektion — Ready-made clothing ----	—			904	849	1166	1186	1153	1268	1612	1514	1495
	—			383	469	394	410	544	634	412	404	441
	_			436	495	506	463	474	526	517	600	556
	_		•	77	81	106	85	98	86	85	81	86
5. Hattar och mössor — Hats and caps ..	—			87	85	88	82	96	95	104	107	105
Summa 1—5 — Total 1—5	825	1135	1415	1887	1979	2260	2226	2365	2 609	2 730	2 706	2683
	186	230	290	294	336	350	349	409	431	462	447	460
7. Handskar, skinnkläder o. paraplyer —					68	70	63	66	82	92	97	100
	23	37	39	55
8. Väskor och reseffekter — Handbags and								104			105	108
27	55	59	88	100	103	106	110	112
	27	52	71	| 100	130	120	89	94	106	105	99	102
Summa 6—9 — Total 6—9	263	374	459	537	634	643	607	673	729	771	748	770
10. Skrädderiarbete — Tailors (value added)	51	80	98	100	115	127	122	131	130	139	138	134
11. Skoreparationer — Repairs lo footwear..	34	38	36	36	35	36	37	35	49	50	49	49
Summa 10—11 — Total, 10—11	85	118	134	136	150	163	159	166	179	189	187	183
V. Inventarier m. in. — Furnit ure and other								1529		1847	1836	1874
	610	877	937	1192	1364	1483	1488	1761
	144	168	200	234	268	284	266	279	299	296	296	308
2. Bosättningsartiklar — Household equip-								199		240	235	233
	78	132	125	151	163	197	196	229
	45	70	75	88	97	99	96	101	125	125	121	129
4. Elektriska artiklar — Electric equipment	69	132	112	166	227	237	215	230	289	289	289	303
5. Symaskiner och dammsugare — Sewing-	40	33	25	53	58	61	71	92	104	114	114	120
6. Heminredningstextilier — Household t ex-						399	393	415	469	520	519	510
t ''l s	138	200	240	320	349
7. Musikinstrument, konst, antikviteter —								45	53	56	55	58
	24	33	32	38	43	43	44

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	1938/ 39	1944	1945	1916	1947	1918	1949	1950	1951	1952	1953	1954
8. Ur, optik och guldsmeds varor — Jewel-
lery, clocks and watches ..........	72	109	128	142	159	163			193	207	207	213
VI. Fordon m. m. — Vehicles etc.......	330	147	157	373	461	509	481					1662
				1 *>*)_.
1. Bilar och motorcyklar — Motor vehicles
a) Nyinköp — Purchases ..........	no	2	13	84	113	84			463	440	562	744
b) Drift och underhåll — Operation ..
139	24	31	119	173	227	244	341	420	504	544	660
2. Cyklar, mopeder och sportartiklar — Bi-
cycles, sports equipment etc........	81	121	113	170	175	193	160			200	246	258
VII. Resor — Fares .......	379	595	634	667	729						1113	1123
					1 uuu
1. Järnvägsresor — Railivay fares........	113	246	265	265	273	328	331	329		371	353	346
2. Spårvägsresor — Tram fares..........	92
40	75	82	82	82	87			105	119	120
3. Bussresor — Bus fares ........
64	77	78	99	132	190		287	297	309
4. Bilfärder — Cab fares...........			/DO 227
136	181	192	167	180	206	249	261	261
5. Båtresor — Ship fares..............
26	13	17	54	62	59	80	78	83	87
VIII. Sjukvård, hygien, hemvård etc. — Me-
dical and personal care domestic services etc........................	576	859	876	OSO	1 nifi							1588
					1 JIM	1 oU7	1 42(>	14%
1. Läkararvode —Doctors ............	30	48	52	59	64	69			86	89	90	no
2. Tandvård — Dentists............	146
73	100	104	117	126	135		196	243	268
3. Begravningskostnad — Undertaking ..
18 43	23 71	21 77	28 83	30 89	36 97	36	39	42 124	47 146	48 155	48 163
4. Medicin — Medicine ................
		Ilo
5. Färger och sjukvårdsartiklar — Dyes,
painls, toilet articles etc...............	152	247	241	273	294	320				428	440	450
6. Tvätt och bad — Laundry, baths ....	Oit)		ÖDi)
30 82	64 131	64 131	60 142	60 152	60 164	60 160	50	58	58 183	60 188	61 196
7. Frisörarbete — Barbers.........
8. Arbetshjälp i hemmet — Domestic ser-
vants............................	148	175	183	1Qfl						279	272	292
					iyy	o
IX. övrigt — Other......................	623	1052	1117	1203	1303	1474						2 327
			J. ooo		z zUU
1. Nöjen — Enterlainment..............	86	175	184	182	197	221	233	233	248	281	301	300

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

	1938/ 39	1944	1945	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
2. Radiolicens — Wireless licences ......	12	18	18	19	19	20	21	21	25	33	31	36
3. Hundskatt — Dog licences............	3	3	4	4	5	5	5	6	6	7	7	7
4. Tippning och lotterier — Belling etc...	44	60	70	82	89	117	134	142	158	181	205	233
5. Telefon och telegram — Telephone and telegraph............................	54	99	96	106	112	133	146	153	192	237	259	286
6. Postporto — Postal expenditure ......	17	26	27	29	29	33	34	34	39	44	45	46
7. Böcker och papper — Books etc.......	53	93	107	126	131	151	159	165	195	213	224	233
8. Tidningar — Newspapers and magazines	87	127	144	151	165	196	214	221	280	294	315	339
9. Fotografering och fotoartiklar — Photo-graphy..............................	55	60	60	60	72	80	84	101	128	137	137	145
10. Blommor — Flowers ................	48	65	63	75	87	86	89	91	106	in	109	116
11. Nettotjänster av hotell-och restaurang-verksamhet — Hotels, restaurants and cafés (ualue added)....................	164	326	344	369	397	432	430	442	491	555	564	586
Summa I—IX — Total I—IX	8 841	12 048	12 632	14998	10212	17 646	17 890	19344	22008	24 228	25009	26182
+ Försäkringstjänster — Insurance services ..	83	135	126	141	158	195	200	191	221	224	248	280
+ Banktjänster — Banking services ........	44	51	62	69	93	83	75	76	80	83	93	100
— Dubbelräkning — Double counling against public consumption......................	50	90	100	no	no	120	130	130	160	180	180	200
Den totala privata konsumtionen — The total private consumption......................	8 418	12144	12920	15 098	10 353	17804	18 035	19 481	22149	24 355	25170	26362
därav — of which Varaktiga varor — Durable goods ____	877	1107	1181	1588	1795	1929	1846	2 237	2 642	2 730	2 896	3138
Icke varaktiga varor — Non-durable goods ................................	5092	7 702	8 224	9713	10411	11263	11394	12 292	14 023	1560S	15898	16 425
Tjänster — Services ..................	2 449	3 335	3515	3 797	4 147	4 612	4 795	4 952	5 484	6 017	6 376	6 799

to

o

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 8. Konsumentprisernas förändring 1949—febr. 1955 — Changes in consumer prices

1949—Febr. 1955
Index: 1949 = 100

	1950	1951	1952	1953	1954	1< jan.	155 febr.
Generalindex — General index............	101	117	126	128	129	129	129
Livsmedel — Food	102	119	134	137	137	137	137
Mejeriprodukter — Dairy products.......	99	112	121	125	125	124	124
Margarin — Margarine................	94	125	137	144	139	139	139
Ägg — Eggs..........................	100	116	125	122	105	109	103
Kött — Meat.........................	107	121	147	168	164	165	166
Fläsk — Pork........................ Mjöl, bröd och gryn — Meal, bread and	100	122	141	136	144	149	153
grain...............................	100	117	135	142	139	139	139
Kaffe — Coffee....................... Alkoholhaltiga drycker o. tobak _ Alcoholic	141	203	212	226	280	262	246
beverages and tobacco...................	102	116	120	122	129	132	132
Spritdrycker och viner — Spirits and wines	103	116	118	118	134	142	142
Öl — Beer...........................	.101	in	118	122	122	121	121
Tobak — Tobacco..................... Bostad, bränsle och lyse — Rents, fuel and	100	116	121	125	128	129	129
light ................................	99	no	117	120	122	122	123
Bostad — Rents......................	100	102	108	116	120	121	121
Bränsle och lyse — Fuel and light......	96	130	139	129	125	125	128
Kläder och skor — Clothing and shoes.....	102	124	127	123	123	120	119
Kläder — Clothing....................	102	121	125	121	122	118	117
Skor —- Shoes........................ Inventarier och husgeråd — Furniture and	100	139	140	131	132	131	130
household equipment...................	101	118	127	127	126	126	126
Diverse — Miscellaneous ................	100	112	121	124	126	126	128

Tabell S II: 9. Jordbrukets produktionsvolym 1952—1955 — Volame of agricultural

produclion, 1952—1955

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 17, s. 144.

Tab. S 11:10. Förändring av produktionsvolymen inom industrin 1951—1954 — Perceniage changes in industrial produdion, 1951—1054

Procent

Förändring av produktionsvolymen inom — Changes in industrial produdion in	1951 till 1952	1952 till 1953	1953 till 1954	1 kv. 1952 till 1 kv. 1953	2 kv. 1952 till 2 kv. 1953	3 kv. 1952 till 3 kv. 1953	4 kv. 1952 till 4 kv. 1953	1 kv. 1953 till 1 kv. 1954	2 kv. 1953 till 2 kv. 1954	3 kv. 1953 till 3 kv. 1954	4 kv. 1953 till 4 kv. 1954
Malmbrytning och metallindustri — Ore mining, metal induslries, manufadure of metal produds ............	+	3	_	5	+ 5	- 4	- 5	- 9	—	1	+	2	+ 4	+	7	+ 7
därav: — of which: Järnmalmsgruvor — Iron ore mines................	+	13	—	2	— 10	— 1	+ 11	- 5	-	8	-	8	- 22	-	8	+ 1
Järn- och metallverk — Iron and Steel milis, olher base metal plants....................................	+	13	+	3	+ 6	+ 8	+ 4	— 11	+	9	+	8	+ 8	+	7	+ 3
Sysselsättning i verkstadsindustrin — Employment in engineering industri/............................	+	1	—	8	+ 4	— 8	— 9	— 10	—	1	—	1	+ 3	+	5	+ 6
Träindustri — Manufadure of wood..................	—	15	+	3	+ 12	- 7	+ 7	+ 6	+	9	+	11	+ 9	+	14	+ 15
Massa- och pappersindustri — Pulp, paper, and card-board milis........................................	_	11	+	8	+ 14	- 8	+ 4	+ 24	+	21	+	19	+ 16	+	12	+ 7
Livsmedelsindustri — Food manufaduring induslries ..	+	2	+	O	+ 1	+ 8	- 2	+ 1	+	7	—	4	+ 8	+	3	- 1
Textil- och sömnadsindustri — Manufadure of lexliles	—	16	+	10	- 4	+ 9	+ 12	+ 14	+	9	+	2	+ o	-	8	- 8
Läder- och skoindustri — Manufadure of leather and	_	14	+	16	- 2	+ 19	+ 31	+ 13	+	4	+	7	- 3	—	9	- 2
Hela industrin — Total mining and manufaduring	-	2	±	0	+ 4	- 1	± o	- 1	+	4	+	4	+ 5	+	5	+ 3
därav: — of which: Kapitalvaruindustri — Capital goods induslries........	+	l	—	4	+ 5	— 4	— 3	- 7	±	0	+	3	+ 5	+	8	+ 7
Konsumtionsvaruindustri — Consumption goods induslries	—	6	+	6	+ 3	+ 3	+ 4	+ 8	+	10	+	4	+ 7	+	2	— 1

bo

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 11. Förändring i antalet anställda industriarbetare maj 1951—nor. 1954 _

Changes in the number of industrial workers employed, May, 1951—Nov. 1954

Procent

	Maj	Nov.	Maj	Nov.	Maj	Nov.
	1951	1951	1952	1952	1953	1953
	—maj	—	nov.	—maj	—nov.	—maj	—nov.
	1952	1952	1953	1953	1954	1954
Gruvindustri — Mining.................... Metall- och verkstadsindustri — Melal and	+ 4,1	+	5,7	+ 5,0	+ 0,4	- 3,6	-1,3
engineering industry...................... därav: — o/ which: Järn, stål och kopparverk — Iron, steel	+ 2,0		2,8	- 7,3	-5,5	+ 0,7	+ 4,7
and copper milis...................... Järn- och stålmanufaktur — Manufacture	+ 1,8	+	3,7	- 0,8	- 6,4	— 2,8	+ 0,2
of hardware..........................	- 0,3	—		- 11,8	- 7,2	+ 3,5	+ 5,8
Mekaniska verkstäder — Engineering works Jord- och stenindustri — Nonmetallic quarrying	+ 2,0	—	2,9	- 7,5	— 5,6	+ 0,6	+ 5,6
and manufacturing ......................	- 1,0	—	4,1	- 2,8	-1,4	+ 0,1	+ 1,6
Träindustri •— Manufacture of wood........ Massafabriker och pappersbruk — Pulp, paper	- 7,3	—	8,5	- 0,5	+ 1,7	+ 4,3	+ 6,7
and cardboard milis...................... Pappersvaru- och grafisk industri — Manu-facture of paper products, printing and	+ 0,6		3,0	- 4,0	+ 0,4	+ 4,0	+ 2,9
allied induslries.......................... Livsmedelsindustri — Food manufacturing in-	+ 0,3	—	2,1	- 4,1	+ 0,3	+ 4,3	+ 2,3
dustries ............................ Dryckesvaru- och tobaksindustri — Manufac-	- 0,4	+	0,7	‘—42,0	± 0,0	‘+67,7	- 0,9
ture of bcverages and lobacco.............. Textil- och beklädnadsindustri — Manufac-	+ U	—	1,1	- 0,4	+ 0,7	- 1,5	+ 0,2
ture of textiles and apparel .............. därav: — of which:	- 14,8	—	6,3	+ 5,9	+ 3,6	- 2,9	-6,7
Ylleindustri — Wool industry............	- 18,5	—	3,9	+ 11,9	+ 4,4	- 11,0	- 9,4
Bomullsindustri — Cotton industry ...... Läder-, hår- och gummivaruindustri — Manu-	- 14,0	—	12,9	- 1,4	+ 1,8	- 2,4	- 5,9
facture ol leather, furs and rubber products.. Kemisk-teknisk industri — Manufacture of	- 16,1	—	7,6	+ 8,1	+ 7,1	+ 0,2	-2,7
Chemicals and Chemical products .......... Samtliga industrigrupper — Total mining	- 4,6	—	5,4	- 5,3	+ 0,9	+ 2,0	+ 0, t
and manufacturing ..................	- 3,0	—	B,7	- 5,2	- 1,3	+ 3,2	+ 1,7
därav män — of which men ..............	- 1,6	—	3,1	- 5,2	-1,7	+ 2,2
» kvinnor — of which women ........ Samtliga industrigrupper (exkl. livsmedelsin-dustrin) — Total mining and manufacturing	- 8,7		6,1	- 5,1	+ 0,7		- 0,5
(excl. food manufacturing induslries) ......	••		••	- 2,9	••	+ 0,4	••

1 Konflikt i maj 1953 — Strike and lockout in May 1953.

Tabell S II: 12. Lönenivåns förändringar för industriarbetare 1948—1954 — Changes in tlie level of wages för workers in mining and

manufacluring, 1948—1954

Genomsnittlig timförtjänst inkl. övertids- och skifttillägg, semesterlön
och andra förmåner, hela riket — Average hourly earnings

	Vuxna män (inkl. förmän) -	- Men	Vuxna kvinnor (inkl. förmän) — Womcn
1948 kr./tim.	Index 1948 = 100	1948 kr./tim.	Index 1918 = 100
1950	1952	1953	Nov. 1954	1950	1952	1953	Nov. 1954
Gruvindustri — Mining ........................................	9,15	111,1	157,1	165,7	175,1	1,51	112,6	166,9		. .
Metall- och verkstadsindustri — Metal and engineering industrij ....	2,62	108,8	153,0	166,8	175,0	1,83	109,8	161,7	169,9	178,7
därav: — of which:
Järn-, stål- och kopparverk — Iron, Steel, and copper milis ......	2,51	110,0	163,3	172,9	181,9	• •	••		••	••
Järn- och stålmanufaktur — Manufacture of hardware............	2,55	108,6	157,6	165,5	173,9	1,68	109,5	163,7	172,0	178,9
Mekaniska verkstäder — Engineering works ....................	2,66	108,6	156,0	164,3	172,7	1,86	109,7	165,1	174,7	183,4
Elektroteknisk industri — Manufacture of electrical machinery,
	2,66	109,4	154,5	161,7	169,5	1,90	110,0	160,0	167,4	175,3
Jord- och stenindustri — Nonmetallic mining and quarrying and ma-
nufacturing....................................................	2,35	106,8	152,8	160,0	175,2	1,61	105,6	154,7	160,9	172,8
Träindustri — Manufacture of wood..............................	2,24	107,1	152,7	160,3	173,0	1,70	107,1	151,2	160,0	174,4
Massafabriker och pappersbruk — Puip, paper, and cardboard milis	2,37	105,9	160,8	166,2	179,2	1,74	105,2	163,8	169,5	181,9
Pappersvaru- och grafisk industri — Manufacture of paper products,
prinling and allied industries ..................................	3,06	103,6	141,2	146,1	150,5	1,94	103,6	153,6	158,2	164,7
Livsmedelsindustri (inkl. dryckesvaru- o. tobaksind.) — Manufacture
of food (incl. beverages and tobacco)..............................	2,53	102,8	140,7	148,2	156,9	1,78	105,1	152,2	160,1	168,6
Textil- och beklädnadsindustri — Manufacture of textiles and apparel	2,37	106,8	143,9	149,4	156,7	1,79	107,3	148,0	154,2	161,3
Läder-, hår- och gummivaruindustri — Manufacture of lealher, furs,
and rubber products............................................	2,58	107,0	143,0	151,2	159,1	1,80	108,9	148,3	155,6	163,4
Kemisk-teknisk industri — Manufacture of Chemicals and Chemical
products......................................................	2,59	106,2	149,8	157,5	169,3	1,71	109,9	159,6	167,8	176,5
Samtliga industrigrupper — Total mining and manufacluring	2,54	107,5	154,3	161,8	171,0	1,79	107,3	152,5	15S,7	107,0

to

O

CO

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 13. Sveriges bytesbalans 1947—1954 — SivederVs current balance of payments, 1947—1954

Miljoner kronor — Millions of kronor

	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
Import, eif — Imports, c.i.f................................	- 5 226	- 4 951	- 4 340	- 6117	-9193	- 8 952	- 8172	- 9198
Export, fob — Exports, f.o.b.........................	+ 3 241	+ 3 979	+ 4 250	+ 5 708	+ 9 226	+ 8135	+ 7 659	+ 8 218
Handelsbalansens saldo — Balance of trade	- 1985	- 972	- 90	- 409	+ 33	- 817	- 513	- 980
Sjöfartsnetto — Net shipping..................................	+ 600	+ 640	+ 590	+ 600	+ 970	+ 1 075	+ 860	+ 875
Övriga tjänster m. m., netto — Olher services etc., net ..........	- 64	- 76	- 15	- 20	- 70	- 80	- 15	- 45
Bytesbalansens saldo — Current balance of payments	- 1449	- 408	+ 485	+ 171	+ 933	+ 178	+ 332	- 150

bo

t—»

o

Tabell S 11:14. Valutareserven 1951—1954 — Exchange reserves, 1951—1954

	31/12	31/12	31/12	31/3	30/6	30/9	31/12
	1951	1952	1W53	1954	1954	1954	1954
Riksbankens behållning av guld och valutor: — The Riksbank’s holding of gold and foreign exchange: Guld och US-dollar — Gold and U. S.-doltars ................	907	872	1147	1226	1389	1597	1760
Guld och US-dollar erhållna under EPU*överenskommelsen — Gold and U. S.-dollars received under the EPU agreement.......	166	391	419	375	294	334	249
EPU-valutor — EPU-exchange.........................	1021	973	970	793	761	564	422
Övriga valutor — Olher exchange.................	284	68	85	62	43	74	43
Summa — Total	2378	2304	2621	2456	2487	2569	2 474
Affärsbankernas valutabeh&llning — The commercial banks’ holdings
of foreign exchange....................	-226	-20	+ 3	-54	-126	+ 18	+ 39
Totalsumma — Total	2152	2 284	2 624	2402	2361	+ 2587	+2513

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 15. Utrikeshandelns fördelning på ursprungs- och förbrukningsländer 1953 och
1954 samt januari—februari 1954 och 1955 — Distribution of foreign trade by country of origin
and destination, 1953 and 1954, and January—February 1954 and 1955

Miljoner kronor — Millions of kronor

	Import	Export
			Jan.-	-febr.			Jan.-	-febr. ]
	1953	1954			1953	1954
			1954	1955			1954	1955
EPU-länder ................	6 036	6941	1006	1208	5 631	6 317	818	1065
Dollarländer................	1057	1135	161	241	801	684	93	102
Övriga Sydamerika..........	471	458	70	66	385	431	65	65
Östeuropa..................	306	364	50	79	345	345	40	48
Övriga länder ..............	302	296	53	53	497	440	59	82
Totalt — Tolal	8172	9194	1340	1647	7 659	8217	1075	18621
Storbritannien ..............	1345	1 464	234	217	1451	1526	195	259;
Västtyskland................	1492	1863	236	373	881	1011	126	149 j
Frankrike ..................	378	453	61	69	362	390	53	79
Förenta staterna............	654	723	107	149	513	390	63	60
Argentina ..................	84	59	9	9	37	74	7	12
Brasilien....................	291	324	48	43	272	268	42	32

Anm. 1. Importen av mineraloljor har fördelats efter inköpsland. — Imports of mineral
oils are distributed by country of purchase.

Anm. 2. Införsel och utförsel av obearbetat silver samt mynt andra än guldmynt är inräknade.
— Imports and exports of silver and coins other than goldcoins are included.

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 16. Exportens sammansättning 1953 och 1954 samt januari—februari 1954 och 1955

— Slructure o/ exports, 1953 and 1954 and January—February, 1954 cnd 1955

					Januari-	-februari
	1953	1954
					1954	1955
	milj.		milj.		milj.		milj.
	kr.		kr.		kr.		kr.
Trävaror — Timber .......................	1109	14	1132	14	83	8	135	10
Massa, mekanisk och kemisk — Pulp ......	1298	17	1442	18	219	20	253	19
Papper och papp — Paper and cardboard ..	711	9	833	10	116	11	157	11
Skogsprodukter totalt — Förest products	3118	40	3 407	42	418	39	545	40
Järnmalm — Iron ore.....................	881	12	746	9	91	8	96	7
Oädla metaller och manufaktur — Base me-
tals and products thereof.................	963	13	982	12	137	13	178	13
Maskiner och instrument — Machinery and
instruments..............................	1013	13	1117	14	147	14	187	14
Transportmedel — Transport equipment ....	494	6	747	9	73	7	126	9
Jordbruksprodukter — Agricullural products	537	7	510	6	100	9	91	7
Övriga varor — Olher goods................	651	9	708	8	109	10	139	10
Totala exporten — Total exports	7 657	100	8217	100	1075	100	1362	100

Tabell S 11:17. Importens sammansättning 1953 och 1954 samt januari—februari 1954 och
1955 — Slructure of imports, 1953 and 1954 and January—February, 1954 and 1955

	1953	1954	Januari-	—februari
1954	1955
	milj.		milj.	0/	milj.		milj.
	kr.		kr.		kr.		kr.
Jordbruksprodukter — Agricultural products	1449	18	1616	17	249	19	277	17
Bränslen och drivmedel — Fuel and power..	1426	17	1439	16	186	14	281	17
Textilvaror —Texliles......................	1226	15	1195	13	216	16	219	13
Oädla metaller och manufaktur — Base me-
tals and products thereof..................	930	11	1155	13	172	13	241	15
Maskiner och instrument — Machinery and
instruments..............................	1184	15	1281	14	187	14	227	14
Transportmedel — Transport equipment ....	639	8	882	9	98	7	145	9
Övriga varor — Other goods ..............	1307	16	1628	18	232	17	257	15
Totala importen — Total imports	8161	100	9194	100	1340	100	1647	100

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

213

Tal>ell S II: 18. Importens värde-, volym- och prisutveckling, indextal 1938 och 1947—1954 —

Developments of imports by value, volume and price, 1938 and 1947—1954

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 8, s. 127.

Tabell S II: 19. Exportens värde-, volym- och prisutveckling, indextal 1938 och 1947—1954 —

Developments of exports by value, volume and price, 1938 and 1947—1954

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 6, s. 121.

Kvartalsindextal för import och export — Quarterly indices of imports and exports

Anmärkning till tabellerna S II: 20 och S II: 21:

Kvartals- och årsindextalen för volym och pris i utrikeshandeln är beräknade ur delvis olika
material och enligt olika principer. Kvartalsberäkningarna inriktas på snabb framräkning ur den
tidigt föreliggande summariska månadsstatistiken, medan årsberäkningarna görs mera utförligt
efter den definitiva och detaljerade årsstatistiken.1 För att ge direkt jämförbarhet mellan årsuppgifterna
i tabellerna S II: 18 och S II: 19 och kvartalsuppgifterna i tabellerna S II: 20 och
S II: 21 (liksom mellan olika års kvartal i tab. S II: 20 och S II: 21) har för varje år de beräknade
kvartalsvolymindextalen multiplicerats med en konstant, som gör deras årsgenomsnitt = årets
volymindextal. Prisindextalen har i kvartalstabellerna erhållits som kvoten mellan de angivna
värde- och volymindextalen. För kvartalen 1954 föreligger ännu endast de preliminära kvartalsberäkningarna.

Comments on Tables S II: 20 och S II: 21:

The quarterly and yearly indices showing the development in the price and volume of good
handled in foreign trade originate partly from different materials, and from different methods
of calculation. The quarterly indices are calculated from the preliminary and comprehensive
monthly statistics; with attention paid to speed of calculation; the yearly computations are
derived from the definitive and extensive statistics, for the years using more detailed methods
of calculation.2 In order for the quarterly indices in Tables S II: 20 and S II: 21 to be directly
compared with the yearly indices in Tables S II: 18 and S II: 19, the quarterly volume indices
have for each year been multiplied by a constant factor which makes their yearly average
equal to the volume index for the year. The quarterly price indices are obtained as the ratio
between the value indices and the final volume indices. For the quarters of 1954 only the preliminary
quarterly calculations are as yet on hand.

1 En beskrivning av de använda beräkningsmetoderna har givits i Meddelanden från konjunktur
institutet, Serie A: 17, s. 61 f.

2 A description of the used methods of calculation is given in Meddelanden från konjunkturinstitutet,
Series A: 17, p. 61 et seq. (shortly referred to in Engiish on p. 213).

18 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

214

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tahell S II: 20. Importens värde-, volym- och prisutveckling,

— Developmenls of imports by value, volume, and price,

		1950	1951
1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.
Jordbruksprodukter — Agricultural	Värde2	132	145	158	197	179	243
producls	Volym3	121	122	132	151	134	170
Pris4	109	119	120	131	133	143
Bränslen och drivmedel — Fuel	Värde	135	123	132	144	173	230
and power	Volym	121	114	125	128	132	155
Pris	112	108	106	113	131	148
Kemiska produkter — Chemical	Värde	134	142	127	150	172	220
producls	Volym	125	142	129	155	153	182
Pris	107	100	99	97	112	121
Läder- och gummivaror — Leather	Värde	in	131	109	166	266	280
and rubber producls	Volym	98	107	82	101	136	125
Pris	114	123	134	164	196	224
Textilvaror — Textiles	Värde	112	127	141	179	232	252
	Volym	104	108	119	136	164	149
	Pris	108	118	119	132	141	169
därav: — of which:	Värde	98	113	121	149	189	211
Råvaror och garner — Raw ma-	Volym	91	95	99	106	117	102
terials and yarn	Pris	107	119	122	141	162	207
Övrigt — Other	Värde	129	145	165	216	285	302
Volym	119	123	144	177	226	218
	Pris	108	118	115	122	126	139
Oädla metaller och arbeten därav	Värde	81	104	101	109	123	158
— Base metals and producls	Volym	80	104	100	100	101	116
thereof	Pris	102	101	101	109	122	137
därav: — of which:	Värde	72	96	75	84	96	133
Handelsfärdigt järn och stål —	Volym	72	101	81	89	91	109
Finished iron and Steel	Pris	99	95	92	94	105	122
Maskiner och instrument — Machines	Värde	124	144	146	170	181	216
and instruments	Volym	107	132	130	158	158	187
	Pris	116	109	112	107	115	115
därav: — of which:	Värde	127	141	148	166	185	210
Maskiner, ej elektriska — Ma-	Volym	108	125	126	152	155	176
chines other than electric	Pris	117	113	118	109	119	119
Maskiner, elektriska —	Värde	in	125	120	133	139	188
Electric machines	Volym	100	121	116	130	125	165
	Pris	112	103	103	102	112	114
Transportmedel — Transport equip-	Värde	129	346	367	392	419	528
ment	Volym	142	356	371	374	384	463
	Pris	91	97	99	105	109	114
Maskiner, instrument och transport-	Värde	m	187	193	217	232	282
medel — Machines, instruments,	Volym	Hd	175	177	204	203	243
and transport equipment	Pris	no	106	109	106	114	116
Övriga varor — Other goods	Värde	94	120	167	181	159	212
Volym	94	119	162	153	135	152
	Pris	100	101	103	119	117	139
Totala importen — Total imports	Värde	117	135	143	168	188	232
Volym	108	123	129	141	145	162
	Pris	108	no	in	119	129	143
Exkl. maskiner, instrument och tran-	Värde	116	126	135	160	180	224
sportmedel — Excl. machines, in-	Volym	108	115	121	132	137	150
struments, and transport equipment	Pris	107	no	in	121	132	149

Se anmärkning s. 213. — See Comments on p. 213. — 2 Value. — 3 Volume. — 4 Price.

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

215

kvartalsvis1 1950—1954 Index: 1949 = 100

quarterly,1 1950—1954. 1949 = 100

1951	1952	1953		Prel.	1954
3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.
195	204	220	218	199	201	185	192	186	224	220	200	181	273
129	140	140	134	128	140	136	129	127	156	151	121	105	169
151	146	157	162	155	144	136	148	147	143	146	165	173	162
249	225	237	190	238	222	172	175	155	220	164	162	187	216
164	149	150	124	166	157	123	133	122	171	125	131	156	173
152	151	158	153	143	142	140	131	127	129	131	124	120	125
206	198	203	188	135	151	154	169	152	194	174	236	195	220
160	151	149	141	104	120	132	146	136	175	150	207	170	195
129	132	136	133	130	125	117	116	111	in	116	114	114	113
198	153	175	137	131	150	176	150	138	160	160	159	137	184
97	83	94	81	86	109	128	105	100	122	124	121	in	156
205	184	186	169	152	138	138	142	137	131	129	131	124	118
205	141	158	in	99	135	172	156	144	159	175	144	142	155
117	88	107	78	73	102	131	125	116	126	137	116	114	125
176	159	148	142	136	131	131	125	124	126	128	124	124	124
1G4	116	160	103	75	104	137	121	99	119	129	108	98	in
75	65	108	72	56	79	104	95	77	96	104	87	78	91
218	177	148	143	136	133	132	127	128	124	124	124	125	122
258	172	166	121	129	173	216	200	202	210	234	189	197	209
180	116	106	86	96	133	166	163	167	164	179	153	161	167
143	148	147	141	135	130	130	123	121	128	130	124	122	125
173	215	268	259	188	157	135	132	123	153	154	166	166	190
108	124	144	139	104	92	83	87	83	112	112	126	127	140
160	174	186	187	180	171	163	152	149	137	137	132	131	135
168	103	257	265	172	135	121	114	122	124	125	131	135	147
118	124	150	148	96	81	78	80	85	95	97	107	115	124
142	156	171	179	179	166	156	142	145	130	129	122	118	119
217	227	262	255	250	242	239	257	215	236	245	261	250	268
181	183	196	199	185	185	177	189	156	179	180	187	184	192
120	124	134	128	135	131	135	136	138	132	136	140	136	139
203	200	250	249	249	235	246	275	212	216	244	261	247	241
163	161	172	185	183	180	175	194	142	152	165	168	168	158
125	124	145	134	136	131	140	142	149	142	147	155	147	153
210	238	262	244	227	218	210	197	196	23C	218	235	230	271
182	186	207	192	162	167	163	151	156	191	177	194	188	220
115	128	126	127	140	131	129	131	126	120	123	121	122	123
395	428	433	365	438	469	371	550	545	434	465	738	784	641
338	348	324	271	321	363	274	396	410	313	341	535	586	481
117	123	134	135	136	129	136	139	133	139	137	138	134	133
255	270	299	279	290	290	267	319	285	278	291	362	363	347
212	215	221	211	211	220	195	230	206	205	211	257	266	250
120	125	lss	182	137	132	137	139	138	135	138	141	136	139
282	267	198	212	250	280	169	198	222	281	236	281	283	370
195	184	140	125	148	157	107	132	164	192	159	205	214	271
145	145	142	169	169	179	159	150	135	146	148	137	132	137
218	209	227	204	in#	199	181	189	17#	207	197	207	205	238
145	140	147	132	131	137	128	13#	129	155	145	151	150	174
151	149	154	154	149	145	141	139	136	134	137	138	137	137
212	199	215	191	180	183	166	167	157	196	181	181	178	220
135	129	135	120	118	124	117	120	116	147	134	133	131	163
157	154	159	159	152	148	142	138	135	133	136	136	136	135

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 21. Exportens Tärde-, volym- och prisutveck —

Developments of exports by value, volume, and price,

		1950	195 1
1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.
Trävaror — Timber	Värde 2	63	104	143	157	77	156
	Volym3	65	100	135	141	58	99
	Pris4	97	104	106	in	132	158
Massa — Pulp	Värde	90	136	124	202	160	429
Volym	90	124	103	126	81	142
	Pris	100	no	121	160	197	302
Papper och papp — Paper and	Värde	in	115	no	150	173	261
cardboard	Volym	122	122	no	134	117	137
	Pris	91	94	100	in	147	191
Skogsprodukter — Forest produds	Värde	88	121	126	174	139	301
Volym	91	117	114	133	86	133
	Pris	96	103	no	131	162	226
Järnmalm — Iron ore	Värde	66	125	152	123	97	140
	Volym	61	109	129	106	82	108
	Pris	108	115	117	115	118	129
Oädla metaller och arbeten därav —	Värde	no	120	124	155	146	179
Base metals and produds thereof	Volym	107	117	122	153	140	157
Pris	103	102	102	101	104	114
därav: — of which:	Värde	100	109	in	130	183	168
Handelsfärdigt järn och stål —	Volym	100	107	107	130	129	152
Finished iron and Steel	Pris	100	102	103	100	103	in
Maskiner och instrument — Machines	Värde	120	121	119	144	128	165
and instruments	Volvm	112	115	115	141	120	150
	Pris	107	105	103	103	106	no
därav: — of which:	Värde	124	127	125	150	129	170
Maskiner, ej elektriska— Ma-	Volym	114	117	116	144	116	149
chines olher than eledric	Pris	118	108	108	104	in	114
Maskiner, elektriska —	Värde	116	in	113	137	134	160
Electric machines	Volym	109	112	118	136	133	152
	Pris	106	99	96	101	101	105
Transportmedel — Transport equip-	Värde	153	125	102	157	107	166
ment	Volym	131	133	116	167	91	159
	Pris	116	94	88	94	118	104
Maskiner, instrument och transport-	Värde	131	122	113	149	121	166
medel — Machines, instruments,	Volym	119	121	115	149	109	154
and transport equipment	Pris	in	101	98	100	in	108
Jordbruksprodukter — Agriculiural	Värde	270	165	215	184	243	206
produds	Volym	280	179	213	155	220	185
Pris	96	92	101	118	no	in
Övriga varor — Other goods	Värde	134	164	177	220	207	231
Volym	135	168	163	190	159	161
	Pris	99	98	108	116	131	144
Totala exporten — Total exports	Värde	112	127	133	165	143	232
Volym	no	124	125	141	107	144
	Pris	101	102	100	117	133	161
Exkl.maskiner, instrument och tran-	Värde	106	128	139	170	149	252
sportmedel — Excl. machines, in-	Volym	108	125	128	139	106	142
struments, and transport equipment	Pris	99	103	108	122	140	177

Se anmärkning på s. 213. — See Comments on p. 213. — 3 Value. — 3 Volume. — * Price.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

217

ling, kvartalsvis’ 1950—1954 Index: 1949 = 100
quarterly,1 1950—1954. 1949 = 100

1951	1952	1953		Prel.	1954
3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3kv.	4 kv.
283	279	142	152	205	195	116	205	242	213	82	195	266	248
167	154	73	79	127	128	77	135	156	136	53	124	168	154
169	181	194	193	161	152	150	152	155	156	153	157	158	161
307	382	300	183	98	178	118	163	164	197	137	210	172	194
91	no	89	72	58	122	82	117	122	141	93	139	in	127
337	346	336	255	169	146	144	139	135	140	147	151	154	153
265	301	230	140	98	135	129	133	124	156	145	164	148	179
120	132	no	74	68	107	104	114	107	135	123	135	122	147
220	229	208	190	143	126	124	117	115	115	118	121	121	122
288	329	233	162	131	171	121	167	176	191	123	193	194	206
in	126	90	74	81	119	85	121	129	137	86	133	131	139
252	262	259	220	162	145	141	13S	137	139	142	146	148	148
243	183	192	290	334	259	194	292	324	229	175	222	260	229
165	117	92	133	151	118	86	128	143	103	82	in	133	118
148	156	210	217	221	220	226	229	227	223	213	199	196	194
166	209	213	188	170	200	173	186	169	208	164	183	184	221
131	155	155	131	120	145	123	140	132	167	130	146	150	177
127	135	137	143	141	138	141	133	128	124	126	125	122	124
161	195	201	180	166	206	195	173	139	189	136	156	150	199
129	139	144	122	115	145	139	126	104	142	107	120	123	162
124	140	140	147	145	142	140	137	134	133	126	130	123	123
166	204	199	192	157	186	156	156	157	179	158	184	165	207
138	163	158	149	113	134	115	109	115	132	116	148	120	157
121	125	126	129	138	139	136	144	137	135	136	124	138	132
163	194	202	193	160	183	163	158	154	178	148	186	170	191
132	154	156	148	113	128	114	109	109	128	108	136	119	139
124	127	130	130	142	144	143	145	141	139	J 38	136	143	137
187	238	196	206	157	203	145	157	174	180	175	183	154	243
158	189	161	160	114	151	112	108	129	134	127	157	116	192
118	126	122	128	137	135	129	145	135	134	138	117	132	127
149	170	162	187	158	265	130	124	168	177	187	251	176	295
133	142	134	160	127	216	97	90	119	126	150	183	141	244
112	120	121	117	124	123	134	137	141	140	125	137	124	121
160	192	166	190	157	214	147	145	161	178	168	207	169	237
137	156	ISO	153	118	160	109	102	116	130	127	161	126	184
117	123	124	124	133	133	135	142	139	137	133	128	133	128
185	318	207	123	186	217	226	177	214	313	269	196	227	192
147	243	158	102	157	179	196	166	201	307	250	192	223	184
126	131	131	121	119	121	115	107	106	102	107	102	102	104
192	232	290	210	207	223	215	195	198	240	233	240	229	254
125	162	193	146	160	183	181	159	169	202	190	202	199	225
153	143	150	143	130	122	119	123	117	119	123	119	115	113
229	265	220	183	100	19S	151	177	188	200	158	201	197	220
128	142	no	105	10!)	137	104	122	132	145	in	142	139	156
179	180	18!)	175	153	144	145	144	142	141	142	141	141	141
249	285	229	181	168	193	152	186	195	213	155	199	205	214
126	139	109	95	106	131	103	129	137	150	108	139	143	149
198	205	209	190	158	147	147	144	142	142	144	143	143	143

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 22. Riksbankens och affärsbankernas transaktioner 1952—1954 — Transactions by
the Riksbank and the Commercial Banks, 1952—1954

Denna tabell återfinnes i den löpande texten som tabell II: 30, s. 163.

219

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S II: 23. Realekonomisk fördelning av den statliga driftbudgetens inkomster och utgifter
budgetåren 1938/39 och 1946/47—1953/54 — Central government working budget reananged in
accordance with the real economic significance of its various items for the fiscal years
1938/39 and 1946147—1953/51

Miljoner kronor — Millions of kronor

	1938	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953
	/39	/47	/48	/49	/50	/51	/52»	/531	/541
I. Inkomster å driftbudgeten —
Total revenue..............	1442	3 606	4438	4954	4 839	5 821	8007	8058	8 085
1. Direkta skatter —- Direct
taxes ..................	493	1245	2156	2 251	2168	2 890	4 772	4 553	4259
2. Indirekta skatter — In-
direct taxes............	716	1900	1918	2 283	2 203	2 414	2 681	2 899	3116
3. Inkomster av kapital o.
rörelse — Income of pro-
perty and entrepreneurship	187	369	259	328	365	395	432	465	541
a) vinst från affärsverk —-
profit from trading de-
partments...........	132	237	107	169	172	194	217	195	260
b) övriga — other......	55	132	152	159	193	201	215	270	281
4. Avgifter och bidrag —
Fees and other contribu-
Höns..................	43	83	83	85	90	95	in	131	155
5. Övriga inkomster — Other
incomes................	3	9	22	7	13	27	11	10	14 j
II. Utgifter å driftbudgeten —
Total expenditure ..........	1349	3155	3971	4 643	5 002	5 449	6 423	7 647	8130
1. Konsumtion — Consump-
tion...................	413	981	1251	1324	1378	1578	1931	2180	2 224
a) löner och pensioner —
wages and salaries (incl.
pensions)............	277	702	889	906	938	1076	1285	1487	1521
b) hyror och arrenden —
rents ...............	14	55	63	70	78	82	94	107	119
c) övriga omkostnader —-
other expenditure.....	122	224	299	348	362	420	552	586	584
2. Bruttoinvestering — Gross
investment.............	144	514	445	570	653	818	1055	1397	1 454
a) löner — wages and	|		1
salaries.............			j 88	79	80	74	96	120	118
b) övriga omkostnader —	/ 144
other expenditure.....	1		l 357	491	573	744	959	1277	1336
3. Bidrag till internationell
verksamhet — Contribu-
Höns to internalional or-
ganizations.............	i	28	15	19	10	33	20	21	27
4. Direkta transfereringar —
Direct transfers.........	681	1199	1722	2 285	2 303	2 426	2 752	3109	3 499
a) till enskilda personer
— to individuals.....	181	442	859	1316	1335	1404	1540	1713	1977

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

	1938	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953
b) till privata organisa-tioner etc. — to private organizations, etc.....	/39	/47	/48	/49	/50	/51	/52i	/531	/54>
41	55	57	68	77	84	97	no	119
c) till kommuner för in-vestering — to local authorities för invest-ment purposes.......	71	41	53	69	80	88	105	165	190
d) till kommuner för andra ändamål — to local authorities för olher pur poses.......	212	322	407	480	464	482	621	775	823
e) till statliga fonder —• to State funds.......	83	24	22	17	18	18	22	25	26
f) till statliga bolag o. affärsverk — lo State corporations and trad-ing departments......	2	4	14	15	10	14	19	20	23
g) statsskuldränta — in-terest on the public debt	91	311	310	321	319	336	348	301	341
5. Indirekta transfereringar •—- Indirect transfers (sub-sidies) .................	77	311	415	321	508	449	449	600	454
a) för konsumtion — för consumption purposes.	61	276	376	295	460	406	405	541	379
b) för investering — för investment purposes . .	16	35	39	26	48	43	44	59	75
6. Avskrivningar — Depre-ciation.............	33	122	123	124	150	145	216	340	472
a) på realkapital — on real estate...........	22	27	45	50	40	48	91	119	190
b) övriga — other......	11	95	78	74	no	97	125	221	282
Hl. Utfallet av driftbudgeten — The outcome of the Work-ing Budget...............	+ 93	+451	+467	+311	-163	+372	+ 1584	+411	- 45

1 Enligt budgetredovisningen uppgick inkomsterna på driftbudgeten 1951/52 till 7 507 miljoner
kronor. Skillnaden mellan denna siffra och den här givna över de kassamässiga inkomsterna
beror på att i budgetredovisningen 500 miljoner kronor fråndragits inkomsterna för avsättning
till en fond för reglering av utbetalning av skattemedel till kommunerna. Av samma orsak är
också budgetöverskotten här 500 miljoner kronor större än i budgetredovisningen.

För 1952/53 har 250 miljoner kronor avsatts till den nämnda fonden varigenom budgetredovisningens
inkomstsiffra blivit i motsvarande mån lägre. För budgetåret 1953/54 understiger
däremot de här redovisade inkomsterna de i budgetredovisningen upptagna med 450 miljoner
kronor. Skillnaden beror på att tillägg här icke gjorts för återföring från den nämnda fonden.

According to the Budget out-turn the revenue in the Current Budget 1951152 amounted to 7 507
million kronor. The difference between this figure and that given above for cash revenue is due to
the fact that in the Budget account 500 million kronor have been deducted from the revenue figure
and placed into a fund for regulating the payment of lax-revenue to local authorities. Consequently
the budget surplus is similarty 500 million kronor higher than in the Budget statement.

För 1952/53 a similar net deposit of 250 million kronor has been made. Hence the figures for
the outcome of the Budget are correspondingly lower. För 1953/54 the figures for the outcome of the
Budget are 450 million kronor higher. The difference is the result of a net outflow from the fund.

Tabell S II: 24. Realekonomisk fördelning av kommunernas inkomster och utgifter 1938/39 och 1946—1953. (Exklusive kommunala affärsföretag)

— Local authorities’ finances arranged according to their real economic significance (excl. trading departmenls) 1938)39 and 1946—1953

Miljoner kronor — Millions of kronor

1938/ 39	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	19531
418	856	1046	1297	1816	1707	1752	1945	3 045
122	183	179	195	205	222	228	332	392
232	334	391	461	479	501	599	761	846
202	420	443	475	490	553	642	768	929
974	1793	2 059	2 428	2 990	2 983	3 221	3 806	5 212
600	1162	1373	1579	1704	1812	2 227	2 676	2 993
379	718	891	1019	1083	1141	1404	1753	1893
221	444	482	560	621	671	823	923	1100
183	255	280	284	324	347	387	420	522
88	141	156	140	163	181	196	214	290
24	32	36	41	47	49	55	42	62
62	67	71	81	86	91	104	129	141
9	15	17	22	28	26	32	35	29
4	3	5	8	10	6	6	38	48
255	462	569	694	733	759	937	1179	1373
57	118	137	167	185	210	228	298
198	344	432	527	548	549	709	881
3	26	18	21	23	89	87	89	. .
1045	1908	2 245	2 586	2 794	3013	3 644	4402
- 71	-115	-186	-158	+196	- 30	-423	-596
+ 38	+ 43	+ 23	- 39	- 21	- 32	- 81	-135	-145
— 33	- 72	-163	-197	+175	- 62	-604	-731

I. Inkomster (exkl. särskilda inkomster för kommunala affärsföretag) —
Total revenue

1. Direkta skatter — Direct taxes..................................

2. Indirekta skatter —- Indirect laxes...............................

3. Statsbidrag — Contributions from central government...............

4. Övriga inkomster — Othcr......................................

Summa — Total

II. Utgifter — Total expenditure

1. Konsumtion —• Consumption..................................

a) löner och pensioner — wages and salaries (incl. pensions).......

b) inköp av varor och främmande tjänster — purchases of goods and

other services ................................................

2. Direkta transfereringar — Direct transfers........................

a) till enskilda personer — to individuals........................

b) till privata organisationer etc. —• to private organizations, etc. . . .

c) räntekostnader — interest on the public dept...................

d) till staten — lo central government............................

3. Indirekta transfereringar — Indirect transfers (subsidies)...........

4. Bruttoinvesteringar o. fastighetsköp — Gross investments and purchases

of real estate ................................................

a) underhåll och reparationer — repairs and maintenance..........

b) nyinvesteringar o. fastighetsköp — new investments and purchases of

real estate ...................................................

5. Aktieteckning, utlåning — Subscription of shares, lending..........

Summa — Total

III. Saldo (I minus II) — Balance (/ less II) ..........................

TV. Inkomstöverskott för kommunala affärsföretag — Transferred surplus of

trading departments...............................................

V. Totalt saldo (III + IV) — Total balance (III plus IV) ..............

'' Preliminära siffror — Preliminary figures.

to

to

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Tabell S IL25. Nationalräkenskap åren 1938/39 och 1947—1954 — National Accounts 1938/39 and 1947—1954
Löpande priser. Miljoner kronor1 — Ciirrent prices. Millions of kronor1

	1938/39	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
I. Företag med privatekonomiskt funktionssätt — Private and Public Enterprises a) Produktion — Production Debet — Debit 1. Löner (deklarerade) — Wages and salaries (assessect) IV 4..............................	4 840	10 790	12 010	12 430	13 050	15 800	18 450	19 010	19 820
2. Import, eif — Import eif V 4 ..................	2 256	5 226	4 951	4 340	6117	9193	8 952	8 172	9 198
3. Kostnad lör reparation och underhåll — Cosls för repair and mainlenance VI 9, VI 10............	729	1572	1843	1978	2102	2 616	2 931	3 022	3 050
4. Avskrivningar — Depreciation VI 8..............	640i;	1 240±y	1390±y	1 460i y	1 560 ±y	1 920±y	2 100±.v	2170±y	2 270-by
5. Saldo — Balance I 23..........................	5 393-Fy	8985-Fy	10178-Fy	10 693T y	11 8197f y	14 759Ty	14 534Ty	14 960Ty
Summa	13858	27 813	30 372	30901	34 048	44 288	40967	47 334
Kredit — Credil Försäljning av varor och tjänster för förbrukning i: — Sales of goods and services för current use lo: 6. hushåll — households IV 1; IV 17............	7 734	15379	16 756	16 979	18 424	20 974	23 084	23 815	24 889
7. statliga myndigheter — central government II 2	242	699	816	950	1055	1395	1766	1996	2 063
8. kommunala'' myndigheter (netto) — local autho-rities III 2 minus III 8 ....................	455	787	910	1024	1 119	1390	1643	1956	2 204
9. Export, fob, av varor — Export fob of goods V 1	1875	3 241	3 979	4 250	5 708	9 226	8135	7 659	8 218
10. Export av tjänster (netto) — Export of net services V 2..................................	338	536	564	575	580	900	995	845	630
11. Värdet av företagssektorns investeringsproduktion — Value of investment production VI 1........	2 603	6 013	6 191	6 248	7 121	8 592	9 487	10 348	10 977
12. Lagerförändring m. m.2 — Changes in inventories and others* VI 2 ............................	250?	430	330	no	-145	950	920	-260	-160
13. Inkomst från intern konsumtion — Income from internal consumption I 26 ....................	361	728	798	765	786	861	937	975
Summa	13858	27 813	30372	30 901	34 648	44288	46 967	47 334
b) Inkomstomfördelning — Income Redistribution Debet — Debit 14. Enskilda företagares inkomster (deklarerade m. m.) — Income of private entrepreneurs (assessed) IV12	1510	3140	3 420	3660	4 040	4 740	5 200	5110	5110

bo

bo

bo

Kungi. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

15. Regelbunden restpost® — Regular residual* IV 13	681Tz	1471Tz	1697Tz	1768Tz	187lTz	2 238Tz	2 582Tz	2 671Tz	••
16. Räntor och utdelningar (netto)4 — Interest and
dividends (nel)* ..............................	211	147	146	152	178	■ 269	389	463
17. Affärsverkens inlevererade vinst — Transferred
surplus of public enterprises II 13; III 14 ......	206	288	217	339	315	341	322	432	484
18. Direkta bolagsskatter — Direct corporate laxes
II 11; III 15 ................................	224	563	600	845	830	1057	1706	1301	1596
19. Indirekta skatter — Indirect taxes II 15; III 16..	813	1976	2 286	2 360	2 429	2 724	2 959	3 269	3 495
20. Avgifter — Fees II 16.........................	22	50	49	47	48	53	59	68	74
21. Utfallna försäkringar — Insurance claims IV 16..	202	372	398	446	508	534	575	658
22. Disponibelt — Disposable I 28..................	1 985±x	2 189±x	2 599±x	2 442±x	3 207 ±x	4 480±x	2 843 T x	3 094±x
Summa	5854Ty	1019GTv	114l2Ty	12 059T)	13 426Ty	10 430Ty	10 035 Ty	17 000Ty
Kredit — Credil
23. Saldo från produktion — Balance from the pro-
duction account 1 5 ..........................	5 393Tv	8 985T.v	10 178Ty	10 693Ty	11 819Ty	14 759Ty	14 534Ty	14 960Ty	••
24. Subventioner — Subsidies II 10; III 11..........	82	380	372	405	554	438	693	463	444
25. Försäkringspremier — Insurance premlums IV 8..	379	831	862	961	1053	1 239	1408	1643
Summa	5 854 Ty	10196Ty	11412Ty	12 059T}	13 420 Tv	10 430Ty	10 G35Ty	17 060Ty	*•
c) Konsumtion — Consumption
Debet — Debit
26. Konsumtion: — Consumption: I 13 ............	361	728	796	765	786	861	937	975
a) produktionsbefrämjande — a) intermediale ..	234	477	518	490	519	560	631	634
b) konsumtionsbefrämjande — b) final........	127	251	278	275	267	301	306	341	380
27. Sparande: — Savings: VI 4 ....................	1 624±x	1461±x	1803 ±x	1 677±x	2421±x	3 619±x	1 906±X	2 119±x
a) försäkringssparande — a) insurance savings..	189	470	4 43	499	510	686	836	994
b) övrigt — b) other ........................					[ 1 526	2 761	1 340	1 383	• •
c) oregelbunden del av restposten — c) irregular	> 1 435±x	991±x	1 360±x	1 178±x
part of the residual ..........................					| 355±x	173±x	-270±x	-258±x
Summa	198o±x	2 189±X	2 599±x	2442±x	3 207 T x	4480±x	2 843±x	3094±x
Kredit — Credit
28. Disponibelt — Disposable I 22..................	1 985±x	2189±x	2599±x	2442±x	3201±x	4 480±x	2843±x	3 094±x

i Presentationen i miljoner kronor utgör icke något mått på posternas noggrannhet. Detta gäller framför allt restposterna som framkommer
ur beräkningar med poster av varierande halt. Det har visat sig praktiskt ogenomförbart att ange alla poster till en gemensam osa -hetsmässigt motiverad avrundad nivå utan att en stor del av räkenskapens upplysningsvärde skulle gå förlorad, — The presentation in millions w

of kronor must not be considered as an indication of the reliability of the separate items. This appliesin particular to the residuals. ''afl mg r

korrektion för variation i uttag ur skogen. — Including correction for variations in timber-cutting. z = x + y. I lb + It l + in o +

= II 12 + III 13 + IV 14.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1938/39

1947

II. Statliga myndigheter —

Central Government

a) Produktion — Productiori
Debet — Debit

1. Löner — Wages and salaries IV 4 ..............

2. Inköp av varor och tjänster — Purchases of goods

and othcr services I 7 ........................

3. Kostnad för reparation och underhåll — Costs for

repair and maintenance VI 11 ................

4. Avskrivningar av investeringar — Deprecialion

VI 8........................................

Summa

316

242

11

133

702

Kredit — Credit

5. Inkomst från intern konsumtion — Income from

inlernal consumption II 17....................

6. Inkomst från intern investering — Income from

internal investment VI 1......................

Summa

558

144

702

b) Inkomstomfördelning — Income Redistribution
Debet — Debit

7. Räntor1 — InteresP............................

Övriga direkta inkomstöverföringar: — Other direci

transfers:

8. till hushåll m. in. — to households IV 15......

9. till kommunala myndigheter — lo local autho rities

III 18..................................

10. Subventioner — Subsidies I 24..................

11. Disponibelt — Disposable II 19 ................

Summa

91

243

340

78

690

1442

910

699

150

326

2085

1609

476

2085

311

493

427

375

3015

4621

1948

1011

816

182

333

2 342

1827

515

2 342

316

1378

507

364

2315

4 880

1949

1031

950

195

421

2597

1981

616
2 597

320

1407

530

393

2260

4910

1950

1082

1055

230

472
2 839

2137

702

2839

328

1484

555

544

2070

4 981

1951

1299

1395

272

652

3618

2694

924
3 618

342

1639

672
428
3 775

6856

1952

1608

1766

347

902

4623

3374

1249
4 623

324

1761

849
655
4 936

8525

1953

1683

1996

367

1088

5134

3679

1455

5134

321

1985

926

415

4120

7 767

1954

1 720

2 063

363

1139

5285

3 783

1 502
5 285

366

2135

1011

394

4087

7 993

bo

bo

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Kredit — Credil 12. Käntor och utdelningar1 — Interest and dividends1	45	114
13. Affärsverkens inlevererade vinst — Transferred surplus of public enterprises I 17..............	142	194
14. Direkta skatter — Direct taxes I 18; IV 6 ......	493	2 368
15. Indirekta skatter — Indirect taxes 1 19; IV 7....	716	1847
16. Avgifter — Fees 1 20; IV 9....................	46	98
Summa	1442	4 621
c) Konsumtion — Consumption Debet — Debit 17. Konsumtion: — Consumption: 11 5 a) produktionsbefrämjande — a) intermediate ..	| 558	1 609
b) konsumtionsbefrämjande — b) final........ 18. Sparande — Savings VI 5......................	132	1406
Summa	690	3015
Kredit — Credil 19. Disponibelt — Disposable II 11 ................	690	3 015
III. Kommunala myndigheter — Local Authorities a) Produktion — Production Debet — Debit 1. Löner — Wages and salaries IV 4 ..............	457	997
2. Inköp av varor och tjänster — Purchases of goods and other services I 8 ..........................	507	921
3. Beräknad ränta på uthyrda fastigheter1 — Impuled interest on renled real estate''..................	15	40
4. Kostnad för reparation och underhåll — Cosls for repair and maintenance VI 11 ................	118	137
5. Avskrivningar av investeringar — Depreciation yj g ..................................	225	372
Summa	1322	2 467

1 Se not 4 å s. 223. — Cf. note 4 p. 223.

125	143	147	160	198	221	235
149	225	214	251	251	282	295
2 364	2 232	2 241	3 746	5 202	4 108	3 999
2144	2 211	2 271	2 581	2 742	3 001	3 291
98	99	108	118	132	155	173
4880	4910	4 981	6856	8525	7 767	7 993
1827	1981	2137	2 694	3 374	3 679	3 783
488	279	-67	1081	1562	441	304
2 315	2260	2070	3 775	4936	4120	4 087
2 315	2 260	2 070	3 775	4 936	4 120	4 087
1 151	1227	1294	1597	1989	2128	2 276
1088	1 178	1284	1572	1844	2181	2 429
45	50	55	55	60	65	65
167	185	211	229	275	280	307
447	465	501	640	795	956	1 132
2898	3105	3 345	4 093	4 963	5610	6 209

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955 225

1947

Kredit — Credit 6. Inkomst från intern konsumtion — Income from internal consumption III 19 ................	1938/39 927
7. Inkomst från intern investering — Income from internal investment VI 1.................	343
8. Försäljning av varor och tjänster — Sales of goods and services I S.....................	52
Summa	1822
b) Inkomstomfördelning — Income Redislribulion Debet — Debil 9. Räntor1 — Inlerest1.......................	65
10. Övriga direkta inkomstöverföringar — Olher direct transfers IV 15 .......................	120
11. Subventioner — Subsidies I 24...............	4
12. Disponibelt — Disposable III 21.............	929
Summa	1118
Kredit — Credit 13. Räntor och utdelningar1 — Inlerest and dividends1	44
14. Affärsverkens inlevererade vinst — Transferred surplus of public enterprises I 17..............	64
15. Direkta skatter — Direct taxes I IS; IV fi ...	439
16. Indirekta skatter — Indirect taxes I 19; IV 7____	133
17. Avgifter — Fees IV 9.....................	98
18. Statsbidrag — Transfers from central government 11 9 .................................	340 1118
Summa
c) Konsumtion — Consumption Debet — Debil 19. Konsumtion: — Consumption: III 6 a) produktionsbefrämjande — o) intermediate .. b) konsumtionsbefrämjande — b) final........	■ 927
20. Sparande — Savings VI 6..................	2
Summa	029

1824

509

134
2 467

71

239

5

1 780

2065

100

94

1046

179

219

427

2 065

1824

-44

1780

1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
2136	2301	2468	3042	3692	4149	4 545
614	650	712	869	1070	1236	1439
148	154	165	182	201	225	225
2898	3105	3345	4 093	4963	5610	6 209
81	86	91	104	129	141	147
203	238	256	283	291	381	450
8	12	10	10	38	48	50
2120	2689	2644	2830	3334	4 682	5371
2412	3025	3001	3227	3 792	5 252	6018
no	113	149	179	239	279	280
68	114	101	90	71	150	189
1297	1816	1707	1752	1945	3 045	3 748
195	205	222	228	332	392	325
235	247	267	306	356	460	465
507	530	555	672	849	926	1011
2412	8025	3001	3 227	3 792	5252	6018
2 136	2 301	2 468	3 042	3 692	4149	4 545
-16	388	176	-212	-358	533	826
2120	2689	2644	2830	3 334	4682	5371

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Kredit — Credit 21. Disponibelt — Disposable III 12................	929	1780	2120	2 689	2 644	2 830	3 334	4 682	5 371
IV. Hushåll m. m. — Households etc. a) Produktion — Production Debet — Debit 1. Inköp av varor och tjänster — Purchases of goods and other services I 6; IV 4 ..................	296	395	465	471	558	665	780	816	943
2. Kostnad för reparation och underhåll samt av-skrivningar — Costs for repair and maintenance and depreciahon VI 8; VI 9 ..................	200	340	380	400	420	480	520	560	580
3. Saldo — Balance IV 11 ........................	5970	13080	14 562	15069	15 796	19 090	22491	23275	24 329
Summa	6 466	13815	15 407	15 940	16 774	20 235	23 791	24651	25 852
Kredit — Credit 4. Löner — Wages and salaries I 1; II1; III 1; IV1	5 761	12 900	14 393	14 898	15 625	18 939	22 326	23 093	24 108
5. Inkomster från intern konsumtion — Income from internal consumplion IV 18....................	705	915	1014	1042	1149	1296	1465	1558	1744
Summa	6466	13815	15407	15940	16 774	20 235	23 791	24 651	25 852
b) Inkomstomfördelning — Income Redistribution Debet — Debit 6. Direkta skatter — Direct taxes II 14; III 15 ----	708	2 851	3 061	3 203	3118	4 441	5 441	5 852	6 151
7. Indirekta skatter — Indirecl taxes II 15; III 16..	36	50	53	56	64	85	115	124	121
8. Försäkringspremier — Insurance premiums I 25..	379	831	862	961	1053	1239	1 408	1643	564
9. Avgifter — Fees II 16; III 17..................	122	267	284	299	327	371	429	547
10. Disponibelt — Disposable IV 20 ................	7 774 Tz	151S1TZ	17751^ z	18 421T?	19 749-Fz	22819T z	25 972^7	26 404T- z
Summa	9 019=Fz	l9120Tz	220llTz	22 940Tz	24 311TZ	28 955 T z	33 365 T z	34 570 T z
Kredit — Credit 11. Saldo från produktionskontot — Balance from the production account IV 3 ..................	5 970	13 080	14 562	15 069	15 796	19 090	22 491	23 275	24 329
12. Enskilda företagares inkomster — Income of private entrepreneurs I 14............................	1510	3140	3 420	3 660	4 040	4 740	5 200	5110	5110
13. Restpost från företag2 — Residual from the enter-prise income redistribution account2 I 15a ......	681T z	1471Tz	1 697T z	1 768Tz	1871=Fz	2 238=Fz	2 582 Tz	2 671=Fz
14. Räntor och utdelningar netto1 — Interest and di-vidends net1..................................	293	355	353	352	356	431	465	490

1 Se not 4 å s. 223. — Cf. note 4 p. 223. — 2 z = x + y.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

	1938/39	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953	1954
15. Övriga direkta inkomstövertöringar — Other direct transfers II 8; III 10 ......................	363	702	1581	1645	1740	1922	2 052	2 366	2 585
16. Utfallna försäkringar — Insurance claims I 21 ...	202	372	398	446	508	534	575	658
Summa	9019T2	19120Tz	2201lTz	22 940T 2	24311Tz	28 955 T z	33 365 ^ 7	34 570Tz
c) Konsumtion — Consumption Debet — Debil Konsumtion: — Consumption: 17. inköp från företag — purchases from enterprises 16..........................................	7 586	15187	16 512	16 718	18065	20 552	22 583	23 271	24 238
18. av egen produktion — oum production IV 5 ...	705	915	1014	1042	1 149	1296	1465	1558	1744
19. Sparande — Savings VI 7......................	-5/rFz	-9SlTz	225Tz	661Tz	535Tz	971^-z	1 924Tz	1575-Fz
Summa	7 774Tz	15121^z	17 75lTz	18 421TZ	19 749Tz	22S19TZ	25 972TZ	26 404 T z
Kredit — Credil 20. Disponibelt — Disposable IV 10 ................	7 774Tz	15121Tz	17 751Tz	18 421 Tz	19 749Tz	22 819Tz	25 972=Fz	26 404TZ	, .
V. Bytesbalans — Current Balance of Payments Debet — Debil 1. Export av varor, fob — Export of goods fob I 9	1875	3 241	3 979	4 250	5 708	9 226	8135	7 659	8 218
2. Export av tjänster (netto) — Export of net ser-vices I 10....................................	338	536	564	575	580	900	995	845	830
3. Minskning av fordringar på utlandet — Net bor-rowing from abroad VI 12....................	43	1449	408	_					150
Summa	2256	5226	4951	4825	6 288	10126	9180	8 504	9198
Kredit — Credit 4. Import av varor, eif — Import of goods eif 12..	2 256	5 226	4 951	4 340	6117	9193	8 952	8172	9198
5. ökning av fordringar på utlandet — Net lending to abroad VI 3 ..............................	_	_	_	485	171	933	178	332
Summa	2256	5226	4951	4 825	6288	10126	9130	8 504	9198

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

1!) Bihang till riksdagens protokoll 19ö''t. 1 samt. Nr 190

VI. Sparande och investering — Savings and Inveslment Debet — Debit 1. Bruttoinvestering: — Gross inveslment: I 11; II 6; III .........................................	3 090	0 998	7 320	7 514	8 535	10 385	11806	13 039	13 918
a) privat — a) private ......................	2 227	4 923	4 777	4 735	6 472	6 567	6 795	7 418	7 991
b) offentliga affärsverk — b) public enterprises	376	1 090	1 414	1 513	1 649	2 025	2 692	2 930	2 986
c) övrig offentlig — c) other public............	487	985	1 129	1 266	1 414	1 793	2 319	2 C91	2 941
2. Lagerförändring mm 1 — Changes in invenlories and others'' I 12 .................................	250?	430	330	110	-145	950	920	-260	-160
3. Ökning i fordringar på utlandet — Net lending to abroad Vi................................	_	_	_	485	171	933	178	332	_
Summa	3 840	7 428	7 650	8109	8 561	12268	12904	13111	13 758
Kredit — Credit 4. Företagssparande inkl. oregelbunden del av rest-posten — SaDings by enterprises incl. the irrcgalar part of the residual I 27......................	1 624±x	1461±x	1803±s	1 677±s	2 42l±z	3 619±s	1 906 i j	2119±x
5. Statligt sparande — Savings by central government II IS........................................	132	1406	488	279	-67	1081	1562	441	304
6. Kommunalt sparande — Savings by local aulhori-ties III 20 ..................................	2	-44	-16	388	176	-212	-358	533	826
7. Hushållens sparande — Savings by households IV 19	-517Tz	—981=Fz	225Tz	661Tz	535 T z	971=Fz	1 924=Fz	1 575+z	..
8. Avskrivningar — Depreciaiion I i; II 1; III 5; IV 2........................................	1 095±y	2 060±y	2 300±y	2 479±y	2 669±y	3 354±y	3 950 ±y	4 382±y	4 726±v
Kostnad för reparation och underhåll:— Costs for repair and maintenance: 9. privata — private I 3; IV 2..................	703	1465	1695	1809	1941	2 418	2 619	2 710	2 746
10. offentliga företag — public enterprises I 3......	129	325	398	436	445	536	679	704	699
11. övrig offentlig — other public II 3; III 4......	129	287	349	380	441	501	622	647	670
12. Minskning i fordringar på utlandet — Net bor-rowing from abroad V 3......................	43	1449	408	—	—	—	—	—	150
Summa	3340	7 428	7 650	8109	8561	12268	12 904	13111	13 758

1 Vari ingår korrektion för variation i uttag ur skogen — Including correclion för variations in timber-cutting.

Kxingl. Maj:ls proposition nr 190 år 1955

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Innehåll till Bihang C

Förord .............................................................. 3

I. Den internationella ekonomiska utvecklingen......................... 5

1. Konjunkturläget i Förenta staterna............................. 5

2. Konjunkturuppsvinget i Västeuropa............................ 15

A. Allmän överblick.......................................... 15

B. Uppsvingets styrka och länderfördelning..................... 18

C. Uppsvingets komponenter på efterfrågesidan................. 25

D. Nuläget.................................................. 34

3. Världshandeln och de internationella betalningarna............... 45

A. Handeln................................................. 45

B. Betalningarna............................................ 49

4. Den internationella prisutvecklingen............................ 56

5. Kapitalvaruindustrin i Västeuropa.............................. 65

A. Verkstadsindustrin........................................ 65

B. Järn- och stålindustrin..................................... 84

C. Järnmalmsproduktionen................................... 101

II. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige.............................. 110

1. Inledning.................................................... 110

2. Utrikeshandeln 1950—1954 .................................... 114

A. Bytesbalansen............................................ 114

B. Exportens länderfördelning................................. 116

C. Exportutvecklingen för olika varugrupper.................... 119

D. Importen................................................ 123

E. Sjöfarten................................................. 128

3. Produktion och lager.......................................... 129

A. Allmän överblick över produktion och sysselsättning........... 129

B. Lagerutvecklingen......................................... 134

C. Produktionsutvecklingen inom olika industrigrenar............ 136

D. Jordbruksproduktionen.................................... 144

4. Inhemska bruttoutgifter....................................... 147

A. Privata bruttoutgifter..................................... 148

B. Offentliga brutto utgifter................................... 152

Bilaga till II: 4. Statens och kommunernas intäkter av inkomst- och

förmögenhetsskatt 1950—1954 .................. 156

5. Inkomster och sparande....................................... 159

6. Utvecklingen på kreditmarknaden.............................. 163

III. Det aktuella konjunkturläget. — Sammanfattande översikt och problemställningar
...................................................... 168

1. Det internationella uppsvingets balansproblem................... 168

2. Det ekonomiska läget i Sverige vid årsskiftet 1954/55 ............. 174

A. Konjunkturindikatorer..................................... 174

B. Sveriges bytesbalans 1955 .................................. 179

3. Det inhemska uppsvingets balansproblem........................ 182

Bilaga S. Allmän tabellbilaga.......................................... 191

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

1

Bihang D

Reviderad nationalbudget för år 1955
I. Inledning

Beräkningarna i den nationalbudget för år 1955, som framlades i anslutning
till statsverkspropositionen, angavs såsom i vissa avseenden hypotetiska.
I avvaktan på resultatet av de förestående avtalsförhandlingarna byggdes
kalkylerna på det genomsnittliga löneläget vid 1954 års utgång och konsekvenserna
av en avvikelse härifrån analyserades i jämförelsevis allmänna
termer. Mot bakgrunden härav framstår en revidering av beräkningarna
som påkallad, sedan resultatet av årets avtalsrörelse numera i huvudsak
kan bedömas. Härvid blir det tillfälle att beakta efter nationalbudgetens
framläggande tillkommet statistiskt material rörande den ekonomiska utvecklingen
under fjolåret och början av innevarande år med de förskjutningar
i konjunkturläget inom och utom landet, som detta material tyder
på. Hänsyn tas också till vidtagna och planerade åtgärder av ekonomiskpolitisk
art.

Den i nationalbudgeten lämnade allmänna karakteristiken såväl av konjunkturläget
i vårt land som av läget i de för vår utrikeshandel viktigaste
främmande länderna äger alltjämt sin riktighet. Den internationella konjunkturutvecklingen
är fortfarande uppåtgående. I Västeuropa har några
länder med full sysselsättning vidtagit åtgärder för att hindra högkonjunkturen
att få inflationistiska verkningar. I andra länder finns ett outnyttjat
utrymme för fortsatt uppgång, även om upprustningen i Västtyskland kan
väntas medföra en viss press på resurserna där. Prisrörelserna håller sig
alltjämt inom mycket måttliga gränser. I Förenta staterna har återhämtningen
fortsatt; diskussionen mellan ekonomiska bedömare rör mindre risken
för bakslag och mera frågan om uppsvinget kan väntas gå tillräckligt
långt för att skapa full sysselsättning. I vissa råvaruproducerande länder
har ånyo betalningsbalanssvårigheter framträtt och rubbningar i betalningsläget
kan på sina håll föranleda störningar i handelsutbytet. Då den ekonomiska
utvecklingen i utlandet närmare analyserats i konjunkturinstitutets
undersökning, torde det här få räcka med en hänvisning till denna.
Som bakgrund till bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i vårt land
räknas liksom i nationalbudgeten med eu i stort sett fortsatt gynnsam konjunktur
i de för vår utrikeshandel viktigaste länderna.

I nationalbudgeten förklarades den stigande tendensen hos efterfrågan
sannolikt komma att vara det utmärkande draget i den ekonomiska utvecklingen
i vårt land också för det kommande året. Även detta äger alltjämt
sin riktighet. Förutom av den gynnsamma exportutvecklingen är den
allmänna konjunkturbilden i Sverige i hög grad bestämd av ökningen av

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

efterfrågan såväl för investerings- som för konsumtionsändamål. Som redan
angivits utgör numera föreliggande möjligheter att säkrare bedöma
efterfrågeutvecklingen innevarande år den viktigaste anledningen till en revidering
av nationalbudgetens kalkyler. Med hänsyn härtill disponeras den
följande framställningen på det sättet, att början göres med efterfrågesidan.
I det närmaste kapitlet behandlas sålunda resultatet av årets avtalsrörelse
och beräknas de verkningar detta kan få för den privata konsumtionsefterfrågan.
Därpå följer en bedömning av investeringsviljan sådan
den kommer till synes i de nya undersökningar, som företagits, och i övrigt
kan bedömas med ledning av numera kända omständigheter. Den möjliga
utvecklingen av produktion och utrikeshandel analyseras mot bakgrunden
av den konstaterade efterfrågans styrka och sannolika inriktning. Slutligen
behandlas den allmänna samhällsekonomiska balansen och de vägar,
på vilka inom ekonomin föreliggande spänningar kan väntas ta sig utlopp
jämte verkningarna av de nyligen vidtagna eller föreslagna åtgärderna av
ekonomisk-politisk art. Något hänsynstagande till dessa åtgärder har däremot
inte skett i de olika delkapitlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

3

II. Konsumtionen

a. Den privata konsumtionen

Den ojämförligt största delen av den inhemska efterfrågan på varor och
tjänster är den, som avser de enskilda medborgarnas löpande förbrukning.
Härför användes inemot 60 procent av landets resurser. Konsumtionsefterfrågan
sammanhänger främst med inkomstutvecklingen. Men medborgarna
använder inte hela sin inkomst för konsumtion; en del av den betalas i skatt
till stat och kommun och ytterligare en del sparas. Vad medborgaren får
för sina konsumtionsutgifter beror vidare på prisernas höjd. I det följande
skall sålunda i tur och ordning behandlas utvecklingen av inkomster, skatter,
sparande och priser.

Inkomstutvecklingen. Eftersom det vid årsskiftet knappast var möjligt
att ange något sannolikt tal för den procentuella inkomstökningen mellan
1954 och 1955, gjordes i nationalbudgeten för år 1955 det rent hypotetiska
antagandet, att löneläget vid 1954 års utgång skulle bli bestående under
hela 1955. Hänsyn togs sålunda inte till de förändringar, som kunde bli en
följd av avtalsförhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter, och inte
heller beaktades en eventuell fortsatt löneglidning under innevarande år.
Däremot medräknades effekten på den totala lönesumman av en mindre
ökning av arbetskraftstillgångarna och sysselsättningen ävensom av en viss
överflyttning från lägre till högre betalda verksamhetsområden.

Sedan numera kollektivavtal eller motsvarande överenskommelser slutits
för större delen av arbetsmarknaden och dessutom totalkalkyler uppgjorts
för inkomstutvecklingen inom jordbruket, finns bättre möjligheter än vid
årsskiftet att uppskatta inkomstförändringarna och deras innebörd för konsumtionsefterfrågans
gestaltning under innevarande år. I fråga om andra
slag av inkomster än löner och jordbruksinkomster måste det likväl i brist
på någorlunda tillförlitligt material fortfarande i hög grad bli fråga om antaganden.
Enligt taxeringsstatistiken utgjorde emellertid inkomst av tjänst
under inkomståret 1953 82 procent av fysiska personers inkomster. Inkomst
av jord- och skogsbruk utgjorde 7 procent av den privata inkomstsumman,
medan inkomst av annan fastighet, av rörelse och av kapital tillsammans
svarade för resten eller 11 procent.

Såsom bas för en bedömning av inkomstförändringarnas storlek och betydelse
under 1955 har använts i efterföljande överslagskalkyl redovisade
inkomstsumma för fysiska personer under 1954. Utgångspunkt för kalkylen
har varit laxeringsresultatet inkomståret 1953, vartill för 1954 gjorts
preliminära uppskattningar av utvecklingen för de viktigaste inkomstkalegorierna
(belopp i miljarder kronor).

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Inkomst av:

Tjänst m. in...................................................... 24 3

Jord- och skogsbruk (exkl. anställdas löner).................''.‘.WWW R9

Rörelse, kapital m. m..........................................’ ’ 3*3

29,5

Ovanstående sammanställning bygger på uppskattningen att lönesumman
mellan 1953 och 1954 ökat för löntagare med 5 å 6 procent och inkomsterna
för samtliga fysiska personer med cirka 5 procent. Då den ovan
redovisade beräkningen baseras på taxeringsstatistiken och denna med säkei
het underskattar det verkliga inkomstläget, blir dock inkomstsummans
absoluta höjd för låg.

Ännu föreligger blott preliminära uppgifter om den inkomststegring, som
åiets avtalsrörelser kan komma att medföra. Sammanställningar avseende
uppgörelser fram till mitten av april visar för industriarbetare en avtalsmässig
löneökning pa cirka 5 procent. Vid en beräkning av upplyftningen
av lönenivån för industriarbetare mellan 1954 och 1955 får hänsyn också
tas till att lönenivån vid utgången av 1954 torde ha legat ett par procent
högre än genomsnittsnivån för 1954 på grund av löneglidningen under året.
För att räkna fram den genomsnittliga löneförändringen mellan 1954 och
1955 skall till dessa uppskattningar sedan ytterligare läggas hälften av den
eventuella löneglidningen under 1955. Om även hänsyn tas till den väntade
sysselsättningsökningen under 1955 liksom till den överflyttning av arbetskraft
från lägre till högre avlönade yrken och näringsgrenar, som kan beräknas
äga rum även 1955, får man en total ökning av industriarbetarnas
lönesumma mellan 1954 och 1955 på 8—10 procent.

För andra löntagargrupper än industriarbetare — dessa senare svarar för
ungefär en tredjedel av den totala lönesumman — synes den genomsnittliga
lönestegringen mellan 1954 och 1955 huvudsakligen komma att bero
på den avtalsmässiga höjningen och endast i obetydlig utsträckning på löneglidning
in. in. under föregående och innevarande år. Ett undantag härifrån
torde dock byggnadsarbetarna utgöra. De avtalsmässiga löneförbättringar
för byggnadsarbetare, som hittills är kända, visar på en höjning av lönerna
med ett par procent. Vid framräknandet av lönenivåns förskjutning mellan
1954 och 1955 får också i detta fall hänsyn tas till att lönenivån vid
utgången av 1954 på grund av löneglidningen under året låg högre än årsgenomsnittet
och till eventuell fortsatt löneglidning under innevarande år.
Beträffande övriga löntagargrupper, för vilka avtalsuppgörelse föreligger,
kan nämnas, att lönehöjningen för lantarbetarna enligt riksavtalet uppgår
till cirka 11 procent. För skogsarbetarna har den avtalsmässiga löneökningen
blivit något mindre. Resultatet vid hittills träffade avtalsuppgörelser för anställda
inom handeln synes ha blivit en genomsnittlig höjning av lönerna
med omkring 12 procent. Av samfärdselns anställda sysselsättes flertalet
vid de statliga kommunikationsverken. Dessa löntagargrupper har liksom
den statsanställda förvaltningspersonalen och övrig personal i statens tjänst

5

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

avtalat om en löneförbättring på 8—10 procent. För privatanställda tjänstemän
och personal anställd i kommunal tjänst föreligger ännu endast ett
fåtal avtalsuppgörelser.

Med hänsyn till hittills föreliggande uppgifter synes den genomsnittliga
procentuella ökningen i lönesumman mellan 1954 och 1955 för andra löntagargrupper
än industriarbetare bli ungefär lika stor som för industriarbetare.
Den genomsnittliga ökningen av samtliga löneinkomster mellan 1954
och 1955 synes följaktligen preliminärt kunna beräknas till 8—10 procent.
Vid de fortsatta beräkningarna har för enkelhets skull räknats med en
ökning på 9 procent.

Med utgångspunkt från att den totala lönesumman uppgår till cirka 25
miljarder kronor skulle, enligt här gjorda beräkningar av lönestegringen,
ökningen av lönesumman mellan 1954 och 1955 bli cirka 2 250 miljoner
kronor.

Utvecklingen av fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än
tjänst — dessa svarar som tidigare nämnts för cirka en femtedel av den
totala inkomstsumman — synes bli något varierande. Om de i jordbrukskalkylen
för respektive skördeår redovisade jordbruksinkomsterna uppdelas
på kalenderår, synes jordbrukets totala inkomster kunna uppskattas bli i
stort sett oförändrade mellan 1954 och 1955. De i jordbrukskalkvlen ej upptagna
skogsinkomsterna torde däremot komma att stiga till följd av höjda
virkespriser.

I fråga om kapital- och rörelseinkomsternas utveckling har det antagandet
gjorts, att en viss ökning kommer att ske som en följd av den gynnsamma
konjunkturen. Sannolikt blir stegringen av fysiska personers inkomster av
andra förvärvskällor än tjänst i genomsnitt lägre än stegringen av inkomsterna
av tjänst.

Den totala inkomstsumman för fysiska personer kan med utgångspunkt från
nu kända inkomstförändringar och vid här gjorda antagande beräknas stiga
mellan 1954 och 1955 med drygt 2 500 miljoner kronor. Om hänsyn också
tas till att inkomstöverföringarna från stat och kommun beräknas stiga med
cirka 250 miljoner kronor uppgår den sammanlagda ökningen av den nominella
köpkraften i samhället till cirka 2 800 miljoner kronor. Hur mycket
av detta belopp, som representerar en ökning av den reala konsumtionsefterfrågan
i samhället, bestäms av beskattningen, sparandet och konsumtionsprisnivåns
förskjutning gentemot fjolårsnivån.

Beskattningen. Den här angivna inkomstökningen kommer till en del att
neutraliseras genom beskattningen. Man kan för löntagarna räkna med alt
den på inkomstökningen belöpande direkta skatten utgör i genomsnitt drygt
80 procent.

För jordbrukare, rörelseidkare och övriga fysiska personer, vilka erlägger
preliminärskatt i form av B-skatt, skall normalt den sammanlagda påförda
skatten enligt 1954 års taxering ligga till grund för debitering av preliminärskatt
under 1955. För dessa inkomsttagare har den under 1955 aktuella inkomstnivån
inget annat inflytande på preliininärskatlebetalningarna, än att

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

den kan föranleda sådan skattskyldig, vars inkomstförhållande förändrats
väsentligt sedan 1953, att preliminärdeklarera och på så sätt få preliminärskatten
sänkt eller höjd i förhållande till vad som »normalt» skulle ha erlagts.
En förhandsberäkning av preliminärskattebetalningarna blir av dessa
skäl ganska osäker. I nationalbudgeten för 1955 beräknades i stort sett oförändrade
preliminär skattebetalningar för dessa kategorier under 1955 i jämförelse
med 1954. Numera synes man kunna antaga, att en mindre ökning
mellan 1954 och 1955 kommer att ske i preliminärskattebetalningarna.

Vid en bedömning av löntagarnas utgifter i form av preliminärskatt under
1955 får hänsyn också tas till att den kommunala utdebiteringen för
1955 enligt preliminära uppgifter ligger i genomsnitt något lägre än under
1954. Å andra sidan kommer sjukförsäkringsavgifterna, som uppförs som
källskatt, att öka preliminärskatteuppbörden med uppskattningsvis 350 miljoner
kronor. Häremot får dock direkt ställas statens utbetalningar till sjukkassorna
av förskott på sjukförsäkringsavgifterna, som liksom statsbidraget
till sjukkassorna bör medräknas bland hushållens transfereringsinkomster.
Dessa förskott kan för 1955 uppskattas till cirka 400 miljoner kronor.

Slutligen måste hänsyn också tas till att kvarskattebetalningarna för fysiska
personer under våren 1955 kan beräknas bli omkring 250 miljoner kronor
lägre än under våren 1954 och att utbetalningarna av överskjutande
skatt möjligen kan bli något större omkring årsskiftet 1955/56 än 1954/55.

Det nyss kalkylerade beloppet för inkomstökningen skulle, om hänsyn
tas till nettoeffekten av marginalskatten, de minskade kvarskattebetalningarna
m. m., reduceras med cirka 500 miljoner kronor. I ökad disponibel
köpkraft under 1955 i förhållande till 1954 skulle följaktligen återstå omkring
2 300 miljoner kronor.

Sparande. Utvecklingen av det personliga sparandet under fjolåret synes
enligt inom konjunkturinstitutet utförda beräkningar ha inneburit en mindre
nedgång i förhållande till 1953.

För utvecklingen av det personliga sparandet under 1955 är det ytterst
vanskligt att göra en prognos. Anledningen härtill är att förväntningarna
spelar en så stor roll på detta område. Sålunda orsakar väntade kraftigare
prisstegringar en tendens att öka inköpen på bekostnad av sparandet, medan
motsatt tendens uppkommer vid förväntningar om mer betydande prissänkningar.
Under innevarande ar synes, som framgår av beräkningarna i denna
nationalbudget, endast en mindre uppjustering av prisnivån vara att förvänta
i förhallande till 1954. Sparandet beror emellertid också av den allmänna
ekonomiska balansen och av de åtgärder, som vidtas för att upprätthålla
denna. Man synes i varje fall kunna räkna med oförändrat absolut sparande,
varvid den förut angivna summan på 2 300 miljoner kronor skulle
utgöra ett mått på ökningen av den totala privata konsumtionsefterfrågan.

I övrigt återupptas diskussioner rörande sparandet i den avslutande sammanfattande
analysen.

Kungl. Maj:ts proposition nr i90 år 1955

7

Konsuintionsprisnivån. Slutligen gäller att undersöka, vad det kalkylerade
tillskottet till den nominella köpkraften innebär med avseende på ökningen
i den reala efterfrågan på konsumtionsvaror. För att denna kalkyl skall
kunna göras fordras en beräkning av konsumtionsprisnivåns genomsnittliga
förskjutning mellan 1954 och 1955.

Prisstegringar kan inträda av flera olika orsaker. Här gäller det närmast
att skilja mellan å ena sidan sådana prisstegringar, som redan nu framstår
som ofrånkomliga och därför bör beaktas i dessa kalkyler, och å andra sidan
sådana prisstegringar, som uppkommer på grund av en alltför stor efterfrågan.
Det senare slaget prisstegringar kan anses utgöra verkningar av
en brist på balans inom samhällsekonomin. Det måste därför anstå till
den sammanfattande analysen att bedöma i vilken utsträckning sådana prisstegringar
måste förutses för det kommande året.

Till följd av den prisstabilitet som rått under fjolåret och under början
av innevarande år har konsumtionsprisnivån under första kvartalet varit
identisk med genomsnittet för 1954. De prisstegringar under innevarande
års lopp, som här skall beaktas, är främst sådana som beror av kostnadsstegringar
till följd av lönehöjningar. Den höjning av vissa livsmedelspriser,
som innefattas i överenskommelserna om prissättningen på jordbruksprodukter
för regleringsåren 1954/55 och 1955/56, måste därvid givetvis beaktas.

De beslutade höjningarna av livsmedelspriserna innebär i konsumentledet
bland annat en prisstegring på mjölk från den 1 april i år med 5 öre per
liter och från den 1 september med ytterligare 3 öre per liter. Prisstegringen
på mjölk från den 1 april kan beräknas medföra en uppgång i konsumentprisindex
med cirka 0,4 procent. Vidare har priserna på kött och fläsk förutsatts
stiga under återstoden av innevarande produktionsår så att den för
regleringsåret 1955/56 beräknade genomsnittsprisnivån, som innebär en
höjning av kött- och fläskpriserna i förhållande till prisnivån i början på
innevarande år med cirka 16 öre per kg, uppnås redan i sommar. I allt kommer
detta att innebära en uppgång av konsumentprisindex med 0,9 procent
i förhållande till början av innevarande år. Sammanlagt innebär prisstegringarna
på jordbruksprodukter en genomsnittlig förskjutning i konsumentprisnivån
från 1954 till 1955 med cirka en halv procent.

De betydande lönestegringarna under innevarande år torde på vissa områden
komma att få eu tämligen omedelbar effekt på priserna. Det gäller
här särskilt för sådana delar av hemmamarknaden, där konkurrensen utifrån
är obetydlig, där arbetskostnaderna spelar en jämförelsevis stor roll
och där vinstmarginalerna måhända är rätt pressade. Å andra sidan måste
hänsyn tas till motverkande faktorer av samma art som gjort sig gällande
under de senaste åren. Fn fortsatt produktivitetsstegring kan sålunda antagas
ske mellan 1954 och 1955. På en del områden torde vidare förefintliga
vinstmarginaler göra det möjligt för företagarna att bära en viss ökning
av arbetskostnaderna utan kompensation i form av prisstegringar. På områden,
där eu betydande konkurrens utifrån föreligger, begränsar denna

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

också företagens möjligheter att skaffa sig täckning för eventuella lönestegringar.

Slutligen har man att avvakta överväganden angående erforderliga hyreshöjningar
till följd av stegringar i driftskostnaderna, vilka dock i huvudsak
inte torde bli aktuella förrän från och med den 1 oktober i år.

På grundval av de kostnadsstegringar, som för dagen är kända eller kan
törutses och vilka uppskattningsvis kan tänkas medföra en prisstegring av
storleksordningen 4 procent från slutet av 1954 till slutet av 1955, antages
den genomsnittliga konsumtionsprisnivån under 1955 komma att ligga omkring
2 procent över 1954 ars nivå. Med hänsyn till denna genomsnittliga
prisstegring skulle den framräknade nominella köpkraftsökningen få reduceras
med en summa som motsvarar cirka 2 procent av det totala privata
konsumtionsvärdet. Under fjolåret uppgick den privata konsumtionen till
drygt 26 miljarder kronor. Detta innebär, att den nominella efterfrågeökningen
får reduceras med ett belopp av omkring 500 miljoner kronor. Kvar
står därefter såsom en real stegring av konsumtionsefterfrågan 1 800 miljoner
kronor, vilket motsvarar en real uppgång av konsumtionen med knappt
7 procent, ökningen av den reala konsumtionsefterfrågan mellan 1954 och
1955 i miljoner kronor framgår av nedanstående tablå.

Inkomstökning för fysiska personer.............................. -g 2 800

Beskattning.................................................... . 500

Sparande...................................................... ^ q

Prisstegring.......................................— 500

Summa + 1 800

b. Den offentliga konsumtionen

Staten och kommunerna tar för sin löpande förbrukning i anspråk omkring
en tiondel av de totala resurserna. I denna den offentliga konsumtionen
inräknas därvid endast vad som representerar efterfrågan på varor och
tjänster men inte de offentliga utgifter som endast innebär inkomstöverföringar,
såsom folkpensioner, barnbidrag etc. Dessa transfereringar påverkar
i stället den privata konsumtionens omfattning och inriktning.

En företagen realekonomisk gruppering av utgifterna å den statliga driftbudgeten
visar, att det inte finns anledning att ändra de antaganden beträffande
den statliga konsumtionens utveckling mellan 1954 och 1955, som
redovisades i den nationalbudget som framlades vid årsskiftet. För den kommunala
sektorn finns inte något nytt material tillgängligt. Någon revidering
är därför inte möjlig beträffande den kommunala konsumtionen. Under
dessa omständigheter kan i den reviderade nationalbudgeten oförändrat
uppföras en ökning av den statliga konsumtionsvolymen med omkring
2 procent mellan 1954 och 1955. Den kommunala konsumtionsvolymen
kan — likaledes oförändrat i förhållande till den ursprungliga budgeten
— uppskattas växa med minst 5 procent. I enlighet härmed skulle den
totala offentliga konsumtionsvolymen öka med drygt 4 procent. År 1954

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

9

uppgick värdet av den totala offentliga konsumtionen till 5 390 miljoner
kronor i löpande priser. Ökningen under 1955 skulle följaktligen bli omkring
220 miljoner kronor i 1954 års priser. Härav faller 50 miljoner kronor
på den statliga sektorn och 170 miljoner kronor på den kommunala sektorn.

Den beräknade utvecklingen av den statliga och kommunala konsumtionen
under kalenderåren 1954—1955 framgår av nedanstående tablå (belopp
i miljoner kronor i 1954 års priser).

1954 1955

Statlig konsumtion...................................... 2 280 2 330

Kommunal konsumtion.................................. 3110 3 280

Summa offentlig konsumtion 5 390 5 610

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

III. Investeringarna

Investeringarna tar i runt tal 30 procent av resurserna i anspråk. Härav
svarar bostadsbyggandet för en femtedel och övriga privata respektive offentliga
investeringar för omkring två femtedelar vardera. Även om investeringarna
totalt är mindre omfattande än konsumtionen, spelar förändringarna i
investeringsviljan ofta en avgörande roll för konjunkturutvecklingen. Betydande
sådana förändringar, särskilt i fråga om de privata företagen, inträffar
emellanåt med kort varsel. Ett gott exempel på detta förhållande utgör
utvecklingen under fjolåret, då ett omslag främst i fråga om industrins investeringsköp
måste tillskrivas en stor roll för skärpningen av högkonjunkturen.
Enligt nu föreliggande reviderade beräkningar var uppgången i de
privata investeringarna till och med större än tidigare antagits.

En revidering av investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten
är motiverad med hänsyn dels till att sedan början av året vissa förändringar
inträffat i de ekonomiska förutsättningarna, dels till att nytt statistiskt
material nu föreligger på vissa punkter. Utöver de ekonomisk-politiska
åtgärder, som företogs under senare delen av 1954, har tillkommit en investeringsavgift
samt en bilaccis.1 Vidare har avtalsförhandlingarna i stort sett
slutförts och det primära resultatet av dem kan nu överblickas. Betydelsen
av dessa förändringar i läget liksom den inverkan den allmänna konjunkturutvecklingen
kan ha haft på företagens investeringsplaner har gjort det
nödvändigt att företaga en ny undersökning av investeringsplanerna inom
industrin. Även på vissa andra punkter har ett förbättrat underlag för en
bedömning av investeringsutvecklingen framkommit. Sålunda har konjunkturinstitutets
beräkningar över investeringarnas omfattning 1954 reviderats.
Vidare föreligger nya uppgifter om den sannolika utvecklingen av investeringarna
inom de statliga affärsdrivande verken och försvaret. Vid dessa
nya beräkningar har hänsyn i viss mån kunnat tas till inverkan av det statliga
beställningsstoppet. Vad beträffar den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
föreligger ingen ny realbudgetberäkning. Inte heller har någon ny
undersökning företagits för belysning av den kommunala investeringsverksamhetens
utveckling. Med hänsyn till nu föreliggande uppgifter om igångsättning
av tillståndsberoende byggen under sista kvartalet 1954 och beviljade
byggnadstillstånd under de första månaderna innevarande år har dock
vissa justeringar företagits även av dessa beräkningar.

Konjunkturinstitutets reviderade beräkningar rörande investeringsverksamhetens
omfattning 195b ger i allt väsentligt samma bild av utvecklingen

1953—1954 som de vid årsskiftet framlagda beräkningarna. Ökningen av
de privata investeringarna, vilken tidigare uppskattades till knappt 9 procent,
har dock uppjusterats till drygt 10 procent. Detta har främst föranletts
av att ökningen under 1954 av det privata bostadsbyggandet och av

1 Vid utarbetandet av föreliggande avsnitt har de ekonomisk-politiska åtgärder som nyligen
vidtagits eller föreslagits inte beaktats. En justering av investeringsprognosen med hänsyn till
dessa åtgärder diskuteras i slutkapitlet.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

industrins maskininvesteringar synes lia varit starkare än man tidigare räknade
med. I stället har vissa nedjusteringar företagits i beräkningarna av
de offentliga investeringarna. Dessa uppskattades tidigare ha stigit med 10
procent men enligt de nya beräkningarna var ökningen från 1953 till 1954
endast omkring 7 procent. Dessa nedjusteringar gäller helt den statliga sektorn
— för den kommunala sektorn saknas nya uppgifter. Det är framför
allt de affärsdrivande verkens och försvarets investeringar, som enligt nu
föreliggande beräkningar visat sig ha varit lägre än vad som tidigare antogs.

I den tidigare nationalbudgeten förutsattes bostadsbyggandet 1955 bli av
samma omfattning som 1954. Någon ändring i detta antagande har inte
ansetts befogat. Nuvarande planer beträffande beviljande av igångsättningstillstånd
för flerfamiljshus liksom den fastställda ramen för den statliga
egnahemslånegivningen innebär visserligen att antalet lägenheter i påbörjade
byggen kommer att bli något lägre i år än föregående år. Å andra
sidan var stocken vid årsskiftet 1954/55 av pågående byggen något större än
ett år tidigare. Ökningen låg härvid på en- och tvåfamilj shusen. Under förutsättning
att ingen förlängning av byggnadstiderna inträffar skulle inverkan
härav på bostadsbyggandets omfattning ungefär uppväga den minskade
igångsättningen. Detta gäller de under året nedlagda kostnaderna räknade i
oförändrade priser. Antalet färdigställda lägenheter däremot kan väntas öka
något i förhållande till 1954, då det färdigställdes cirka 58 000 lägenheter.

För belysning av de aktuella investeringsplanerna inom industrin har
kommerskollegium i mars företagit en ny enkät. Denna är av samma omfattning
som oktoberundersökningen, vilken utgjorde den viktigaste utgångspunkten
för den prognos rörande industrins investeringar 1955 som framlades
i den preliminära nationalbudgeten. Resultatet av den nya undersökningen
redovisas tillsammans med motsvarande data från oktoberundersökningen
i tabell 1. Den nya undersökningen ger också en bild av investeringarnas
omfattning 1954. Den föranleder ingen nämnvärd ändring av tidigare
beräkningar av industrins investeringar i byggnader och anläggningar under
1954. Siffran för 1954 års investeringar i maskiner, apparater och transportmedel
har däremot uppjusterats med omkring 10 procent.

Undersökningen visar, för den egentliga industrin, en planerad ökning
under 1955 av investeringarna i byggnader och anläggningar med 40 procent
i förhållande till 1954 (motsvarande siffra i höstenkäten var 48 procent).
Av det beräknade investeringsbeloppet 1955 på 809 miljoner kronor uppges
249 miljoner kronor vara beroende av ytterligare byggnadstillstånd. Med
hänsyn till nu tillämpade restriktiva tillståndsgivning, som bl. a. innebär
att endast en fjärdedel av 1955 års kvoter för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
kommer att tas i anspråk under första halvåret, kommer
endast en del av dessa planerade investeringar för vilka tillstånd ännu inte
beviljats att kunna utföras. Den preliminära nationalbudgetens prognos för
industrins byggnads- och anläggningsinvesteringar utgick i första hand från
den realbudgetberäkning som gjorts i samband med fastställandet av tillståndsbudgeten
för 1955. Igångsättningen av industribyggen under sista

Tabell 1* Investeringsplaner för år 1955 inom industrin

Ny- och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning

Miljoner kronor

	Byggnader och anläggningar				Investeringar i maskiner och
							apparater1
	Enligt höstenkäten	Enligt vårenkäten	Enligt höst-	Enligt vår-
							enkäten	enkäten
	Beräk-	Plane-	Därav bero-	Beräk-	Plane-	Därav bero-	Beräk-	Plane-	Beräk-	Plane-
	nade	rade	ende av yt-	nade	rade	ende av yt-	nade	rade	nade	rade
	kost-	utgifter	terligare	kost-	utgifter	terligare	kost-	utgifter	kost-	utgifter
	nader	1955	byggnads-	nader	1955	byggnads-	nader	1955	nader	1955
	1954		tillstånd	1954		tillstånd	1954		1954
1. Gruvindustri....................	65	73	11	61	72	7	56	56	52	63
2. Metall- och verkstadsindustri......	246	338	138	240	329	97	350	348	374	408
3. Jord- och stenindustri............	32	47	26	33	41	20	59	56	67	64
4. Träindustri...................	38	46	25	40	45	18	Öl	40	59	53
5—6. Massa-, pappers- o. grafisk industri	79	133	51	76	130	38	239	233	261	284
7. Livsmedelsindustri...............	43	88	56	47	74	29	55	50	68	Öl
8. Dryckesvara- och tobaksindustri ...	5	21	13	5	23	11	13	18	14	21
9. Textil- och sömnadsindustri.......	17	21	7	23	22	7	48	43	58	53
10. Läder-, hår- och gummiindustri....	10	13	7	10	9	3	20	21	20	21
11. Kemisk-teknisk industri ..........	38	67	31	41	64	19	70	107	69	132
Summa	573	847	365	576	809	249	961	972	1042	1150
12. El-, gas- och vattenverk..........	634	636	41	607	614	23	170	161	184	176
Totalt	1207	1483	406	1183	1423	272	1131	1133	1226	1326

1 Omfattar inte investeringar i bilar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

13

kvartalet 1954 synes ha varit större än man i det sammanhanget räknade
med. Detta skulle motivera en viss uppjustering av den tidigare prognosen,
som innebar en ökning på 100 miljoner kronor eller med drygt 15 procent
av nybyggnadsverksamheten. Å andra sidan synes det med utgångspunkt
från uppgifterna i kommerskollegii marsundersökning knappast sannolikt
att ökningen skulle bli större. Redan den ökning på 100 miljoner kronor,
som införts även i den nya prognosen, innebär ett antagande om att närmare
hälften av de investeringar som uppges vara beroende av ytterligare
tillstånd skulle komma till utförande.

Industrins investeringar i maskiner och apparater 1955 väntas enligt resultaten
av den nya enkäten bli omkring 10 procent1 större än 1954. Motsvarande
siffra i oktoberenkäten var 1 procent. Detta bedömdes redan i den
tidigare nationalbudgeten vara en underskattning och i prognosen upptogs
ett ökningsbelopp på 75 miljoner kronor motsvarande drygt 6 procent
av ifrågavarande nyinvesteringar. Denna uppskrivning motiverades för
det första med att investeringsplanerna på maskinområdet ofta är av förhållandevis
kortsiktig natur och därför inte kan överblickas ett helt år framåt.
För det andra ansågs den genom byggnadsregleringen nödtvungna nedskärningen
av byggnadsplanerna samtidigt medföra möjligheter att finansiera
större maskininvesteringar. Båda dessa argument har fortfarande viss
relevans. Under förutsättning av fortsatta goda konjunkturer får industrins
investeringar i maskiner och apparater därför sannolikt antas öka mer än
de 110 miljoner kronor som kommerskollegii undersökning visar. Uppskattningsvis
har en ökning på 200 miljoner kronor införts i prognosen. Delta
antagande innebär dock endast att industrins investeringar i maskiner och
apparater 1955 skulle komma att bli 50 miljoner kronor eller 3,5 procent
högre än under det tidigare toppåret 1950, räknat efter nu gällande priser.

De förändringar av uppskattningarna rörande investeringsutvecklingen

1954—1955, vilka inträffat från oktober till mars, sammanhänger med ett
flertal faktorer. En stor del av förklaringen ligger sannolikt i att man i
mars givetvis med större säkerhet kunnat bedöma utvecklingen under 1955
än fallet var i oktober. Att detta när det gäller maskininvesteringarna föranleder
en uppjustering är en erfarenhet som gjorts tidigare. Nedjusteringen
av planerna för byggnadsverksamheten förklaras säkerligen också till stor
del av att man nu har en klarare bild av vad som är praktiskt möjligt att
genomföra med hänsyn framför allt till den restriktiva tillståndsgivningen.
Förändringar i konjunkturläget kan givetvis också ha föranlett revideringar
av investeringsplanerna, sannolikt har dessa då i allmänhet gått i stigande
riktning. I varje fall synes detta sannolikt vad beträffar metall- och verkstadsindustrin
där investeringarna i maskiner enligt marsenkäten väntas
öka med 9 procent att jämföra med en minskning med någon procent enligt
oktoberundersökningen. Utom gruppen metall- och verkstadsindustri gäller
de nu planerade ökningarna av maskininvesteringarna främst grupperna
gruvindustri (+ 20 %), massa-, pappers- och grafisk industri (-f 8 %) och

1 Härvid har bilinvesteringarna icke medräknats, dä erhållna uppgifter om dessa synes
uppenbart orealistiska.

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

kemisk-teknisk industri (+ 90 %). Det är omöjligt att med utgångspunkt
från de två undersökningarna rörande investeringsplanerna för 1955 avgöra
vilken betydelse investeringsavgiften har. Den dämpande inverkan den
kan ha skymmes helt av de uppjusteringar av planerna som av olika skäl
företagits.

Utvecklingen av investeringarna i kraft- och gasverk (grupp 12 i tabell

1) antogs i den preliminära budgeten komma att minska med 20 miljoner
kronor. Med hänsyn till resultatet av marsenkäten har den tidigare minskningen
antagits inskränka sig till 10 miljoner kronor. Härvid har hänsyn
tagits till en ökning av statens vattenfallsverks investeringar med drygt
10 miljoner kronor.

Nya uppskattningar av den statliga investeringsverksamheten har under
mars utförts vad beträffar de affärsdrivande verken och försvaret. Härvid
har så långt möjligt hänsyn tagits till inverkan av det beställningsstopp som
infördes i mitten av december och som i något modifierad form fortfarande

Tabell 2. Provisorisk prognos för investeringsutvecklingen mellan åren 1954 och 19551

Bruttoinvesteringar
Miljoner kronor i 1954 års priser

	1954			Förändring 1954—1955
	Byggna-der och anlägg-ningar	övrigt	Summa	Byggna-der och anlägg-ningar	övrigt	Summa
Bostäder........................	2 914	_	2 914	___	_
Jordbruk, skogsbruk, fiske.........	517	533	1050	+ 10	+ 5	+ 15
Egentlig industri.................	783	1945	2 727	+ 100	+ 200	+ 300
Kraft- och belysningsverk, gasverk ..	645	260	905	—	— 10	— 10
Handel m. m. (endast byggn.) ....	288	—	288	+ 20	—	+ 20
Samfärdsel (exklusive vägar)......	647	2 035	2 681	+ 35	+ 155	+ 190
enskild: handelsflottan.........	—	440	440	—	+ 100	+ 100
motorfordon...........	—	1035	1035	—	+ 50	+ 50
övrigt.................	36	46	82	+ 5	— 5	_
statlig........................	496	420	916	+ 30	+ 15	+ 45
kommunal....................	115	94	209	— 5	— 5
Förvaltning, sociala ändamål......	445	147	592	+ 30	+ 5	+ 35
sjuk- och hälsov., soc.ändamål ..	244	66	310	+ 20	+ 5	+ 25
förvaltn. och div. ändamål......	201	81	282	+ 10	+ 10
Skolor och kyrkor................	418	55	472	+ 50	—	+ 50
Väg- och gatuarbeten etc...........	1000	76	1077	+ 10	—	+ 10
Militära investeringar.............	198	1014	1213	—	+ 50	+ 50
Summa	7 855	6065	13919	+ 255	+ 405	+ 660
därav: enskilda................	3976	4 015	7 992	+ 120	+ 340	+ 460
statliga................	1608	1707	3 314	+ 35	+ 65	+ 100
kommunala.............	2 271	343	2 613	+ 100	—	+ 100

1 Investeringsprognosen har uppgjorts utan beaktande av nyligen vidtagna eller föreslagna
ekonomisk-politiska åtgärder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

15

är i kraft. Detta synes framför allt ha en återhållande verkan på försvarets
investeringar. En ökning av försvarets investeringar i vapen och materiel
i förhållande till 1954 synes dock ännu sannolik ehuru den nedjusterats
från 110 miljoner kronor i den preliminära budgeten till 50 miljoner kronor.
Även för de affärsdrivande verken har beställningsstoppet haft en viss
betydelse för 1955 års investeringar. De belopp för 1955 som nu uppges av
verken är sålunda något lägre än vad som antogs i den preliminära budgeten.
Då emellertid investeringsbeloppen för 1954 nedjusterats mera än
beloppen för 1955, har den under statlig samfärdsel redovisade förändringen
från 1954 till 1955 ändrats från en tidigare angiven minskning på 15
miljoner kronor till en ökning på 45 miljoner kronor. De statliga investeringarna
i vägar, vilka i den preliminära prognosen antogs öka med 20
miljoner kronor, synes enligt senaste beräkningar snarast komma att minska
något. En minskning på 5 miljoner kronor har antagits.

Några nya uppgifter om kommunernas investeringsplaner föreligger inte.
Med hänsyn till att igångsättningen av tillståndsberoende kommunala byggen
under sista kvartalet 1954 synes ha varit större än man räknade med i
samband med den preliminära prognosen har det dock ansetts befogat med
vissa uppjusteringar. Den antagna ökningen av kommunernas investeringar
i byggnader och anläggningar om 100 miljoner kronor som införts i den
nya prognosen motsvarar dock mindre än en tredjedel av ökningen enligt
kommunernas i november uppgivna planer.

På liknande grunder har en viss uppjustering av posten för handelns investeringar
i byggnader företagits.

Slutligen skall tilläggas att underlag saknas för en revidering av tidigare
antaganden vad beträffar posterna jordbruk, skogsbruk och fiske samt enskild
samfärdsel, vilka därför bibehållits oförändrade.

20 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

IV. Produktionen

a. Den allmänna produktionsutvecklingen

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar steg produktionen under 1954
med 2 220 miljoner kronor eller cirka 5 procent, räknat i 1953 års priser.

Avgörande för i vilken utsträckning den väntade ökningen av investeringar
och konsumtionsefterfrågan kan mötas av stegrad produktion under
innevarande år är tillgången på arbetskraft, råvaror, bränsle och elektrisk
kraft samt möjligheterna till ökad produktivitet.

Någon brist på produktionsfaktorerna råvaror, bränslen och kraft synes
man för närvarande inte behöva räkna med. Däremot framstår den begränsade
tillgången på arbetskraft som en dämpande faktor för produktionsökningen.

Arbetsmarknaden karakteriserades 1954 av en tilltagande spänning mellan
tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Några säkra statistiska uppgifter
om bristen på arbetskraft finns ej att tillgå. Ett flertal storföretag, framförallt
inom järnindustrin, har emellertid meddelat att bristen på arbetare
under andra halvåret har medfört att produktionskapaciteten inte kunde
utnyttjas i den utsträckning som ordertillgången medgav. Bristen var mest
påtaglig beträffande yrkesutbildad arbetskraft.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens senaste rapport om arbetsmarknadsläget,
marsrapporten, var antalet ledigförklarade platser vid arbetsförmedlingarna
betydligt större i mars 1955 än i mars 1954 medan däremot antalet
arbetssökande personer var mindre. Det största antalet lediga platser
fanns inom metall- och träindustrin samt samfärdseln. Den höga aktiviteten
inom industri och byggnadsverksamhet har medfört en stor ej tillgodosedd
efterfrågan på tekniker av alla slag. Vid det senaste rapporttillfället,
i mars, efterfrågades drygt 1 100 tekniker, vilket utgör den största
hittills förekommande vakanssiffran.

Vid en bedömning av möjligheten att täcka ett ökat behov av arbetskraft
kan det först konstateras att den demografiska situationen karakteriseras
av att befolkningsökningen i de produktiva åldrarna stagnerat. Man kan
räkna med att ett antal av ungefär 7 500 personer 1955 kommer att tillföras
arbetsmarknaden genom befolkningstillväxten. Förutom genom detta
tillskott har de expanderande näringsgrenarna, på grund av att arbetslösheten
är låg, inte möjlighet att täcka sitt behov av ytterligare arbetskraft
på annat sätt än från utlandet och från näringsgrenar där arbetskraft kan
friställas samt med hjälp av vissa nedan nämnda outnyttjade arbetskraftsresurser.

Erfarenheten visar att in- och utvandringen från våra nordiska grannländer
är ganska konjunkturkänslig. En livlig efterfrågan på arbetskraft
under 1955 kan väntas medföra en ökad tillgång på utländska arbetare.
Utflyttningen från jordbruket är starkt beroende av stadsnäringarnas ef -

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

17

terfrågan på arbetskraft och den kan under innevarande år antas bli av
minst samma omfattning som under fjolåret.

1 den tidigare nationalbudgeten påpekades, att den minskning i den
totala sysselsättningen, som inträffade under 1952 och 1953, endast till en
del återhämtades under 1954 och att följaktligen vissa outnyttjade arbetskraftsresurser
utöver den naturliga befolkningstillväxten skulle finnas tillgängliga
för 1955. Det framhölls också, att flertalet av dem, som under 1952
och 1953 lämnade produktionslivet utan att under 1954 återinträda på arbetsmarknaden,
torde ha varit överårig arbetskraft eller gifta kvinnor, som
återgått till hemarbete, och att det skulle fordras en mycket stark allmän
efterfrågan på arbetskraft för att dessa kategoriers yrkesverksamhet skulle
höjas mera nämnvärt. I dagens läge torde man ha att räkna med en sådan
stark allmän efterfrågan och det är inte osannolikt, att en viss höjning av
sysselsättningsgraden kan komma till stånd.

Den tillgängliga statistiken om arbetsförmedling, sysselsättning och arbetslöshet
tyder på att den säsongmässiga nedgången i näringslivets aktivitet
denna vinter är betydligt mindre än föregående år. Sålunda utvisar
socialstyrelsens statistik hög sysselsättning inom industrin och fackförbunden
rapporterar låg arbetslöshet under hösten. Det största antalet arbetslösa,
ungefär hälften av hela antalet, förekommer bland byggnadsarbetarna.
Från byggnadsfackförbunden föreligger rapporter om arbetslösheten under
årets första månader, och dessa tyder på en arbetslöshet som betydligt
understiger den för motsvarande månader under de senaste åren.

Den spänning mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, och då
framförallt beträffande yrkesutbildad sådan, som i slutet på 1954 och i början
av 1955 gett sig till känna inom ett flertal branscher, torde skärpas
under året. Detta förhållande och en eventuellt därav följande ökad rörlighet
kan verka bromsande på produktionsstegringen.

Den produktivitetsstegring, som är en följd av att produktionsapparaten
utbyggs och moderniseras, kan väntas komma att fortsätta och bli minst lika
stor som under 1954.

Avgörande för produktionens omfattning är också efterfrågans inriktning
mot olika områden. I den mån den ökade efterfrågan inriktas mot områden,
där outnyttjade produktionsresurser finns, blir möjligheterna till produktionsökning
större. Med hänsyn till storleken av den beräknade ökningen
i den samlade efterfrågan, torde detta i viss utsträckning bli fallet..
Det är framför allt detta förhållande, som gjort det möjligt att i föreliggande
beräkningar kalkylera med något större produktionsökning än i den
preliminära nationalbudgeten. I

I det följande lämnas en redogörelse för den tänkbara produktionsutvecklingen
inom näringslivets olika grenar.

De aktuella tendenserna för produktionsutvecklingen inom (ten egentliga
industrin belyses i detalj i det efterföljande avsnittet, som sammanställts

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

på grundval av handels- och industrikommissionens undersökningar. Till
följd av ökad efterfrågan från såväl export- som hemmamarknaden väntas
järnmalmsproduktionen stiga med cirka 13 procent. För järn och stålindustrin
beräknas en produktionsökning på nära 7 procent komma till stånd
under 1955 utan ökning av arbetskraften. Inom verkstadsindustrin beräknas
produktionsvolymen öka med omkring 6 procent, förutsatt att sysselsättningen
under året kommer att ligga på samma nivå som i januari—
februari. Fortsatt ökning väntas också för produktionen av cement och lättbetong
inom byggnadsänmesindustrin. På grund av den stora efterfrågan
på skogsprodukter förutses en fortsatt ökning av skogsindustriernas produktion,
även om ökningen inte väntas bli av samma omfattning som under
1954.

Med utgångspunkt från ovan redovisade beräkningar uppskattas den egentliga
industrins bidrag till bruttonationalprodukten under 1955 komma att
öka med omkring 4 1/2 procent eller inemot 800 miljoner kronor i 1954
års priser. I den preliminära nationalbudgeten var motsvarande siffror 3 1/2
procent och 600 miljoner kronor.

Byggnads- och anläggningsindustrins bidrag beräknas liksom i nationalbudgeten
öka med 100 miljoner kronor eller drygt 2 procent. Även för kraftoch
belysningsverken äger de i nationalbudgeten redovisade beräkningarna
fortsatt giltighet. Förutsättningen är, att vattentillgången blir normal. Kapacitetsutbyggnaden
under 1955 beräknas bli något mindre än under 1954.
Produktionsbidraget väntas stiga med cirka 60 miljoner kronor eller omkring
6 procent.

Jordbruksnämnden beräknar att jordbrukets produktionsvolym vid normalskörd
kommer att ligga på i stort sett samma nivå som under 1954.
Minskningar i produktionen av brödsäd (—6 procent) och oljeväxter
(—11 procent) mer än kompenseras av beräknade produktionsökningar för
övrig spannmål (+71 procent) samt potatis och sockerbetor ( f 6 procent).
Beträffande animalieproduktionen beräknas en mindre nedgång i produktionen
av kött och fläsk samt mjölk- och mejeriprodukter (—- 1 procent)
bli balanserad av ökad ägg- och slaktfjäderfäproduktion. På grund av ökat
behov av förnödenheter beräknas jordbrukets produktionsbidrag minska
med knappt 1 procent eller omkring 20 miljoner kronor. I nationalbudgeten
förutsågs bidraget minska med cirka 50 miljoner kronor räknat i 1954/55
års priser. Skogsbruket beräknas liksom i nationalbudgeten ge ett oförändrat
produktionsbidrag.

Statens och kommunernas verksamhet kan väntas höja bruttonationalprodukten
med omkring 165 miljoner kronor, vilket motsvarar en stegring
med mellan 4 och 5 procent och är av samma storleksordning som ökningen
mellan 1953 och 1954. I nationalbudgeten beräknades ökningen till 150 miljoner
kronor. — Bostadsutnyttjandet kan som följd av nyproduktionen av
bostäder beräknas stiga med omkring 100 miljoner kronor motsvarande 41/2
procent. Bidraget väntas alltså bli cirka 10 miljoner större än vad som

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

19

tidigare beräknades, detta med hänsyn till det beräknade ökade antalet färdigställda
lägenheter. — Övriga konsumenttjänster kan beräknas fortsätta
att stiga i minst samma takt som den totala privata konsumtionen; en
uppgång med omkring 7 procent motsvarar i 1954 års priser inemot 120
miljoner kronor. Som följd av de hypotetiska antagandena upptogs denna
post i nationalbudgeten till 50 miljoner kronor motsvarande 3 procents ökning.

Med anledning av de nu väntade ökningarna i produktion och omsättning
av varor har det ansetts realistiskt att inte oväsentligt höja det belopp om
500 miljoner kronor, som i den preliminära nationalbudgeten insattes för att
ge ett uttryck för handelns och samfärdselns produktionsökning. Dessa näringars
bidragsökningar till bruttonationalprodukten illustreras i föreliggande
beräkningar med beloppet 675 miljoner kronor, vilket skulle motsvara
en ökning på cirka 7 procent. Det bör dock liksom i nationalbudgeten understrykas
att kalkylunderlaget för handelns och samfärdselns del är mycket
bristfälligt.

I nedanstående tablå sammanfattas de antagna förskjutningarna (miljoner
kronor i 1954 års priser) i produktionen mellan 1954 och 1955.

Egentlig industri............................................... + 800

Byggnads- och anläggningsindustri............................... + 100

Kraft- och belysningsverk................. + 60

Jordbruk...................................................... —- 20

Skogsbruk..................................................... ± 0

Statens och kommunernas bidrag ................................ + 165

Bostadsutnyttjande............................................. + 100

Konsumenttjänster m. m................. + 120

Handel och samfärdsel.......................................... + 675

+ 2 000

Den framräknade ökningen av den totala produktionens volym med 2 000
miljoner kronor i 1954 års priser svarar mot en ökning av bruttonationalprodukten
från 1954 till 1955 med knappt 4 1/2 procent, ökningen är 500
miljoner större än den som framräknades i den hypotetiska nationalbudgeten
men något mindre än förändringen mellan 1953 och 1954.

Den större ökningen i förhållande till de tidigare kalkylerna beror framförallt
på två omständigheter. Nyare uppgifter visar på en inte oväsentligt
större produktionsstegring under föregående år än tidigare antagits. Till
en del kan detta sammanhänga med att en viss tidigare inte fullt utnyttjad
produktionskapacitet tagits i anspråk under fjolåret. I den mån detta är
fallet, kan möjligheterna för eu fortsatt produktionsökning i år anses vara
mera begränsade, eftersom ett motsvarande utrymme nu inte längre föreligger.
Men till en del synes produktionsökningen förra året bero på en
snabbare takt i produktivitetsstegringen än man tidigare vågat räkna med.
Vissa uppgifter tyder på att denna utveckling fortsatt under de första månaderna
i år. Tillsammantaget synes detta motivera att man räknar med en
större uppgång av produktionen under 1955 än tidigare även om ökningen

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

försiktigtvis inte bör antagas bli fullt ut lika stor som under föregående år.

Vidare var den preliminära nationalbudgetens kalkyl knuten till det hypotetiska
antagandet om oförändrad lönenivå och därav följande starkt begränsad
ökning av konsumtionsefterfrågan. Det angavs uttryckligen, att eu
ökad efterfrågan skulle kunna föranleda en större produktion och en ytterligare
ökning av storleksordningen en halv miljard kronor sades därvid
vara möjlig. Till frågan om vad detta innebär för den samhällsekonomiska
balansen återkommer framställningen i den sammanfattande analysen i slutkapitlet.

b. Produktion och försörjningsläge inom viktigare industrivaruområden

under åren 1954 och 1955

Järnmalm. Produktionen av järnmalm minskade under 1954 med omkring
9 procent. Den totala produktionen av styckemalm och slig, som under 1953
uppgick till 17,0 miljoner ton, utgjorde sålunda 15,4 miljoner ton för 1954.
Exporten sjönk under samma tid från 14,6 till 14,1 miljoner ton. Till följd
av en nedgång i tackjärnsproduktionen under 1954 kan konsumtionen av
järnmalm beräknas ha minskat med 0,1 miljon ton till cirka 1,7 miljoner
ton.

Järnmalmsexporten har för 1955 beräknats stiga till 16,0 miljoner ton
samtidigt som den svenska järnindustrins malmbehov antagits komma att
öka. Med anledning härav torde man kunna vänta en stegring i järnmalmsproduktionen
på cirka 13 procent.

Järn och stål. Den under sista krigsåren och åren närmast efter kriget
planerade utbyggnaden av den svenska järnindustrin kan nu betraktas som
fullföljd, ehuru den tillgängliga kapaciteten för närvarande inte kunnat utnyttjas
i högre grad än till cirka 80 procent. Produktionskapaciteten för valsade
och smidda produkter beräknas nämligen under 1954 ha nått 1,5 ä
1,6 miljoner ton, under det att den faktiska produktionen stannade vid 1,26
miljoner ton för samma år, vilket dock innebär en ökning med 97 000 ton i
förhållande till 1953.

Råvaruläget har under 1954 inte undergått några större förändringar.
Skrotinsamlingen har legat på i det närmaste samma höga nivå som under
de gynnsamma åren 1952 och 1953. Importen av skrot har ökat något under
1954, bland annat till följd av import från U.S.A., och uppgick till 45000 ton.
Produktionen av tackjärn, som minskade under 1954 med 60 000 ton bland
annat till följd av ett stillestånd för reparation under cirka 4 månader vid
ett av järnverken, utgjorde 940 000 ton. Produktionsbortfallet har kompenserats
av lagerminskning, ökning av importen samt minskning av exporten.
För legeringsmetallerna är svårigheterna numera övervunna med undantag
för nickel, varav bristen ännu är besvärande. Den förbättrade konjunkturen
för rostfritt stål har bidragit till att konservera bristläget. Nickelimporten
har dock i förhållande till 1953 ökat med cirka 500 ton till drygt 3 400 ton
för 1954.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1955

Importen av handelsfärdigt järn och stål har fortfarande legat vid en hög
nivå och uppgick under 1954 till 671 000 ton, vilket innebär en ökning i förhållande
till 1953 med 125 000 ton.

Exporten av handelsfärdigt järn och stål inklusive ämnen, som i början
av 1954 visade en nedgång, har återhämtats under senare delen av året och
utgjorde 179 000 ton (varav 37 000 ton ämnen).

På grund av otillräcklig lagerstatistik har under tidigare år endast relativt
grova uppskattningar av järnkonsumtionen kunnat göras. Under 1954
företogs emellertid en provundersökning av lagerställningen inom verkstadsindustrin
vid årsskiftet 1953/54 och lagerutvecklingen under 1953. Till följd
härav har en försörjningsbalans med relativt hög grad av tillförlitlighet kunnat
upprättas för 1953, vilken lämnas i nedanstående tabell. I uppgiften över
lagerförändring ingår jämväl lagerförändringar hos järnverk och järngrossister.
Däremot saknas kännedom om lagerutvecklingen inom byggnadsindustrin
och järnhandeln. För dessa senare kategorier torde dock de årliga
lagerförändringarna vara av relativt liten storleksordning.

Tabell 3. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål (exklusive bleckplåt)

Tusental ton

År	Produk-tion 1	Import	Export2	Tillförsel	Lageränd- ring	Konsum- tion
1953 ............	1166	652	176	1542	— 35	1577
1954 ............	1263	676	179	1760
1955 (ber.).......	1350	700	195	1855

1 Inkl. varmvalsade ämnen, försålda till andra än svenska järnverk.

2 Inkl. ämnen.

I tabellen har insatts den faktiska tillförseln under 1954 samt den beräknade
tillförseln under 1955. Den kraftigt ökade tillförseln under 1954 —-218 000 ton —- synes vid första anblicken indikera att en inte oväsentlig lagerökning
ägt rum under året. Så torde emellertid inte vara fallet. Inom statens
handels- och industrikommission pågår för närvarande en undersökning
av lagerutvecklingen inom verkstadsindustrin under 1954, i huvudsak
efter samma riktlinjer som föregående års undersökning. Enligt hittills
framräknat material synes en fortsatt lagerminskning inom verkstadsindustrin
ha ägt rum. Lagren hos järnverk och järngrossister har emellertid ökat
något under 1954. Då den ökade tillförseln under 1954 till övervägande delen
utgjorts av plåt samt valstråd synes det inte sannolikt att byggnadsindustrins
lager skulle ha kunnat uppbyggas i någon omfattning av betydelse
under året. Den livligare byggnadsverksamheten torde även ha minskat möjligheterna
för en lagerökning. Om de totala lagren av handelsfärdigt järn
och stål under 1954 antages ha legat vid en oförändrad nivå, skulle således
konsumtionen ha ökat från 1 577 000 ton 1953 till 1 760 000 ton 1954 eller
med närmare 12 procent.

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

En produktionsökning inom verkstadsindustrin under 1954 beräknad med
stöd av registrerade sysselsättningsförändringar (uppgång på cirka 4 procent)
och justerad med en produktivitetsförbättring av traditionell storlek
synes inte ha varit tillräcklig för att ge förklaring till den ökade järnförbrukningen.
Denna ger snarast en antydan om att produktivitetsförbättringen
kan ha varit inte oväsentligt större än vad man tidigare kunnat räkna
med. Detta stödes också av att den lagerminskning man tidigare räknat med
som sannolik i verkstadsindustrins färdigvarulager enligt nu tillgängliga
uppgifter inte kommit till stånd. En bidragande orsak till järnförbrukningens
uppgång kan härtill vara att finna i en materialökning i produktionsprocessen,
huvudsakligen i form av halvfabrikat. Som jämförelse kan nämnas
att för flertalet viktigare metaller, för vilka en lagerstatistik föreligger,
anmärkningsvärt stora konsumtionsökningar inträffade under 1954. Sålunda
ökade konsumtionen av koppar, zink och aluminium med respektive 24,
28 och 30 procent.

För 1955 har produktionen beräknats öka till 1 350 000 ton. Kvantiteten
har framräknats med hänsyn till aktuell produktionsvolym och nuvarande
orderläge och bedömes kunna uppnås utan ytterligare anspråk på arbetskraft.
Importen, som beräknats till cirka 700 000 ton, väntas till större delen
inkomma under första halvåret 1955. Exporten bedömes öka med nära
10 procent till cirka 195 000 ton.

Verkstadsområdet. För verkstadsindustrin innebar 1954 en tydligt märkbar
konjunkturomsvängning till det bättre. Den under 1953 sjunkande orderingången
stabiliserades. Orderstocken inom industrin (exkl. varven) var
totalt sett oförändrad med en beräknad genomsnittlig längd av 10 månader
såväl i september 1953 som i september 1954. Under 1954 års sista månader
ökade orderingången inom vissa verkstäder med följd att order stocken svällde
något, vilket på sina håll medförde förlängda leveranstider. Senast tillgängliga
uppgifter om orderstocken visar endast obetydliga förändringar.
Exportandelen synes dock ha stigit. De faktiska exportleveranserna ökade
även ganska avsevärt, särskilt under fjärde kvartalet. Totalt för hela året
låg exporten av verkstadsprodukter volymmässigt omkring 15 procent högre
än 1953.

Den svenska marknadens behov av verkstadsprodukter blev under 1954 i
ökad utsträckning tillgodosett genom import. Exklusive fartyg och bilar
uppgick importökningen volymmässigt sett till drygt 7 procent. Medräknas
bilar blev ökningen avsevärt kraftigare. Det kan vidare nämnas att den under
1954 vidtagna liberaliseringen av dollarimporten, som omfattade så gott
som hela verkstadsområdet med undantag för bilar, inte hann sätta några
märkbara spår i importstatistiken.

Den inhemska marknaden karakteriserades även av en livligare efterfrågan
på verkstadsprodukter än under 1953. Härtill torde dels de ökade maskininvesteringarna
inom industrin, dels allmänhetens ökade köp av varaktiga
konsumtionsvaror, särskilt bilar, kraftigt ha medverkat.

Den ökade efterfrågan medförde en uppgång i sysselsättningen. Denna låg

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

i arbetstimmar räknat mellan 3 och 4 procent högre än under 1953, vilket
dock inte betyder att den höga nivån från 1952 uppnåddes. Skulle produktivitetsökningen
under året uppgått till omkring 2 procent, d. v. s. i stort sett
den ökning, varmed man de senaste åren kunnat räkna, skulle man kunnat
vänta en volymmässig produktionsuppgång under året med mellan 5 och 6
procent.

överslagsmässiga beräkningar synes ge vid handen att vid en sådan produktion
inte obetydliga lagerminskningar borde ha ägt rum. Preliminära
uppgifter från den nu genomförda lagerundersökningen inom verkstadsindustrin
ger emellertid vid handen att lagren av färdigvaror varit i stort
sett oförändrade. Detta skulle snarast tyda på att produktivitetsutvecklingen
varit betydligt gynnsammare än vad som anges av nämnda 2 procent. Den
betydande ökningen i konsumtionen av järn- och metallhalvfabrikat stöder
uppfattningen att produktionen inom verkstadsindustrin kraftigt ökat under
1954.

Man torde i detta sammanhang kunna räkna med att verkstadsindustrin
under loppet av 1954 ökade sin arbetsstyrka med 8 000—10 000 man. Sedan
mitten av året synes emellertid, trots den successiva utökningen av arbetsstyrkan,
ha förelegat en efterfrågan på 4 000—5 000 man, vilket var dubbelt
så mycket som i början av 1954. Framför allt efterfrågade man yrkes skicklig
arbetskraft.

Läget inom varvsindustrin karakteriserades under första delen av 1954
av en mindre tillfredsställande orderingång. Sålunda ersattes endast omkring
hälften av det levererade tonnaget under första halvåret med nya kontrakt.
Under senare delen av året ljusnade dock situationen under intryck
av bland annat den förbättrade sjöfartskonjunkturen. Ordertillströmningen
ökade, särskilt för torrlastfartyg. De totala leveranserna under året översteg
1953 års resultat med cirka 10 procent och den totala orderstocken var
vid det senaste årsskiftet ungefär oförändrad jämfört med läget ett år tidigare.
Av de under 1954 levererade fartygen var cirka 66 procent avsedda
för export, motsvarande ett värde av drygt en halv miljard kronor, vilket
var avsevärt mera än under året förut. Inklusive försäljningarna till utlandet
av second-hand tonnage låg fartygsexporten under 1954 värdemässigt
mer än 60 procent högre än under 1953.

Exportökningen under 1954 föll i huvudsak på EPU-området samt i någon
mån på dollarområdet, medan exporten till vissa av de s. k. bilaterala
marknaderna gick tillbaka något.

Vid beräkningarna av verkstadsexporten under innevarande år har man
med stöd bland annat av den mot slutet av 1954 ökade orderingången utgått
från en fortsatt hög efterfrågan utomlands på svenska verkstadsprodukter.
En genomgång ländervis av de bilaterala marknaderna synes dock
ge vid handen att vissa exportminskningar kan förväntas bclräffande de
östeuropeiska länderna. Beträffande exporten till Sydamerika synes det inte

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

heller uteslutet att en viss nedgång kan inträffa liksom även beträffande
Spanien, Jugoslavien och Japan.

Totalbilden för 1955 ger dock fortfarande intryck av en fortsatt volymmässig
frammarsch för verkstadsexporten om än kanske i ett något mera
dämpat tempo än från 1953 till 1954. I vad mån den införda investeringsavgiften
kommer att verka dämpande på investeringslusten torde det vara
för tidigt att för närvarande yttra sig om. Preliminära uppgifter från den
av kommerskollegium genomförda vårenkäten rörande industrins kapitalinvesteringar
tyder på en uppgång i maskininvesteringarna på cirka 10 procent
jämfört med 1954, sålunda en något minskad takt jämfört med uppgången
under 1954. I detta sammanhang kan även framhållas att försäljningen
av verktygsmaskiner under januari i år var dubbelt så stor som i
januari 1954 och mer än 50 procent större än genomsnittet per månad sistförflutna
år. De affärsdrivande verkens maskininvesteringar under budgetåret
1955/1956 väntas inte undergå några större förändringar jämfört med
innevarande budgetår.

I vilken utsträckning bilaccisens införande kommer att verka återhållande
på bilköpen under 1955 är ännu för tidigt att yttra sig om. Skäl kan finnas
för antagandet att de inte kommer att stiga så mycket som man tidigare
räknat med i den vid årsskiftet framlagda preliminära nationalbudgeten. Uteslutet
är det dock inte att registreringsrekordet under 1954 kan komma att
överskridas. I avsnittet rörande utrikeshandeln har också räknats med en
något ökad import samtidigt som det torde vara antagligt att även en
uPP§ång av svensktillverkade bilar kominer till stånd. Beträffande övriga
varaktiga konsumtionsvaror torde det inte vara uteslutet att man kan vänta
en stegrad efterfrågan från allmänhetens sida till följd av under året inträffade
inkomstförbättringar.

Förutsätter man att sysselsättningen inom verkstadsindustrin under 1955
kommer att i fortsättningen under året ligga vid ungefär samma höjd som
i januari—februari, innebär detta att årets nivå blir omkring 5 procent högre
än föregående års. Vid en förbättring av produktiviteten under året med en
eller annan procent, skulle resultatet bli en volymmässig produktionsökning
med omkring 6 procent. Exporten av verkstadsprodukter har i avsnittet
rörande utrikeshandeln beräknats öka volymmässigt med omkring 8
procent under 1955 och importen något mera. En summering av ovanstående
ger till resultat att tillförseln av verkstadsprodukter till den inhemska
marknaden under 1955, därest inga mera betydande förändringar äger rum
i färdigvarulagren, bör kunna totalt öka med säg 5 procent.

Den livliga investeringsverksamheten under fjolåret medförde en stegrad
import av investeringsmaskiner. Utvecklingen under 1953 och 1954 kvartal
för kvartal samt första kvartalet 1955 belyses närmare av följande siffror
(miljoner kronor) för import av sådana maskiner och apparater som i handelsstatistiken
kan godtagbart urskiljas som hänförliga till industrins investeringsvaror.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

25

1953 1954 1955

l:a 2:a 3:e 4:e l:a 2:a 3:e 4:e l:a

167 177 133 152 170 155 159 206 183

Maskininvesteringarna låg under 1953 omkring 12 procent lägre än under

1954 men trots detta var importen av investeringsmaskiner under första
halvåret 1953 väl så hög som under motsvarande period 1954. Man synes
sålunda kunna konstatera en viss eftersläpning av importen i förhållande
till investeringarna. Med hänsyn härtill samt till den livliga investeringsverksamheten
under 1954 förefaller det troligt att man särskilt under
första halvåret 1955 bör räkna med en hög import av maskiner för investeringsändamål,
vilket även i någon mån bestyrkes av de höga siffrorna för
importen under första kvartalet av ifrågavarande utrustning.

Varven räknar med att under 1955 ytterligare öka sina utlandsleveranser.
Dessutom torde leveranserna till svenska redare öka avsevärt under året.

Byggnadsmaterialområdet. Cementproduktionen har under 1954 fortsatt
att stiga och utgjorde, mätt i cementklinker, 2,4 miljoner ton, mot 2,2 miljoner
ton 1953. Tillverkningen av E-cement utgjorde för 1954 endast
65 000 ton mot 375 000 ton 1953 och beräknas under 1955 praktiskt taget
helt komma att upphöra. Exporten av cement, som under såväl 1952 som
1953 uppgick till närmare 400 000 ton, sjönk under 1954 till 235 000 ton.
Detta beror närmast på ett bortfall av vissa exportförsäljningar av tillfällig
karaktär till Latinamerika. Produktionskapaciteten kan beräknas till cirka

2,5 miljoner ton för 1955. Under mitten och slutet av 1955 väntas ett par
nya ugnar tillkomma, varigenom kapaciteten ytterligare kommer att öka
under 1956.

Produktionen av lättbetong ökade under 1954 med 10 procent och utgjorde
cirka 800 000 in3, motsvarande en kvantitet om 320 miljoner murtegel.
Till följd av under året fullbordade utbyggnader beräknas kapaciteten för

1955 överstiga 1 miljon m3.

Produktionen av murtegel har under 1954 legat vid en oförändrad nivå
och utgjorde cirka 375 miljoner tegel. Produktionen vid de tegelbruk, som
även vintertid tillverkar murtegel, har till följd av rationaliseringar dock ökat
något, vilken ökning emellertid skett på de s. k. sommarbrukens bekostnad.
Konkurrensläget i förhållande till lättbetong torde på längre sikt medföra
en tillbakagång i produktionen av murtegel.

Trävaror. Utvecklingen på trävaruområdet under 1953 kom att kännetecknas
av en mycket betydande uppgång i exporten. Mot en utförsel under 1952
om endast något över 700 000 standards sågade och hyvlade trävaror, inklusive
lådbräder, bjälkar, sparrar och syllar, nåddes en rekordexport för efterkrigsåren
om 965 000 standards. Även om större förändringar i den inhemska
konsumtionen inte torde ha ägt rum och en relativt betydande lagerminskning
skedde, förde den stora exportefterfrågan till en betydande uppgång i
produktionen, som nådde 1951 års höga nivå.

Även under 1954 har den internationella efterfrågan på trävaror varit

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

god och de svenska försäljningarna legat på en hög nivå, även om rekordnivån
året före inte uppnåddes. Exporten under 1954 uppgick till nära
950 000 standards mot 965 000 standards 1953. Skeppningssvårigheter till
följd av hamnstrejken i de viktigaste importhamnarna i Storbritannien mot
slutet av året ledde till en viss förskjutning i leveranserna till innevarande
år. Detta bidrog till att förstärka den lageruppgång som skedde under 1954.

Den fortsatta goda efterfrågan på trävaror, som sålunda rått under 1954,
tillsammans med en övergång till lageruppbyggnad från 1953 års lagerförtäring,
ledde till en inte obetydlig uppgång i produktionen under 1954. Några
exakta uppgifter är ännu inte tillgängliga men det synes inte orimligt
att antaga, att uppgången legat vid cirka 10 procent över 1953 års produktion,
som enligt den nu genomförda sågverksinventeringen beräknats till
1 540 000 standards.

Försäljningen för innevarande år synes hittills ha utvecklat sig gynnsamt
och kan i slutet av mars beräknas ligga nära 125 000 standards över fjolårsförsäljningen
vid motsvarande tid. I avsnittet rörande utrikeshandeln
har exporten för 1955 beräknats kunna överstiga fjolårsexporten på trävaruområdet
och uppgå till 1953 års toppsiffra för efterkrigsåren. Mot bakgrunden
av den lageruppbyggnad, som skedde under föregående år, och av
att någon större förändring i den inhemska konsumtionen inte torde vara
att förutse, synes man inte ha att räkna med någon större förändring i produktionen
jämfört med 1954 som följd av den nu angivna mindre exportuppgången.

Kemisk och mekanisk massa. Exporten av kemisk massa uppgick till 1,87
miljoner ton under 1954 och överskred därmed något 1953 års exportkvantitet
om 1,85 miljoner ton. Till följd av en betydande ökning av pappersproduktionen
under 1954 har förbrukningen av massa på hemmamarknaden
stigit inte oväsentligt. Under 1953 ägde en betydande lagernedgång rum,
varigenom de tidigare stora lagren nedbragtes till en mera normal nivå.
Under 1954 skedde endast en relativt måttlig nedjustering av lagren. Redan
som en följd härav hade en ökning av produktionen måst ske för att oförändrade
leveranser skulle hållas. Härtill kom den i förhållande till 1953 ökade
efterfrågan på såväl exportmarknaden som framför allt på hemmamarknaden.
Enligt nu tillgängliga uppgifter har produktionen under 1954 uppgått
till drygt 2,8 miljoner ton mot nära 2,5 miljoner ton året förut, en ökning
motsvarande nära 14 procent. Man har med en sådan produktion betydligt
överskridit 1951 års produktionssiffra, som hittills markerat en toppproduktion
för efterkrigsåren, liksom även topproduktionen under 1930-talet.

I avsnittet rörande utrikeshandeln har, som följd av en fortsatt god efterfrågan
på skogsindustriprodukterna, kunnat räknas med något ökade exportleveranser
utöver 1954 års nivå. För 1955 har sålunda insatts en siffra
om 1,95 miljoner ton. Ökade anspråk torde därjämte kunna förutses från
hemmaförbrukningen av massa. En produktionsökning på drygt 100 000 ton
motsvarande 3—4 procent torde få anses som uppnåelig under 1955.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

27

Även produktionen av mekanisk massa kunde öka under 1954 och passerade
såväl 1951 års efterkrigsrekord som topproduktionen under 1930-talet. ökningen beräknas ha uppgått till 10 procent över 1953 års produktion.
En ytterligare ökning torde kunna väntas för 1955.

Papp och papper. En betydande uppgång i exporten av papp och papper
har ägt rum under 1954. Med undantag för tidningspapper, där exporten kan
beräknas ha minskat något till följd av ökade leveranser till hemmamarknaden,
kan exportuppgången sägas ha varit genomgående, med koncentration
till papp och kraftpapperet. Sammanlagt uppgick exporten av papp och
papper under 1954 till 772 000 ton mot 715 000 ton 1953. Som jämförelse
kan nämnas, att den tidigare toppsiffran för pappersexporten, som nåddes
1951, utgjorde 743 000 ton. Ökade leveranser till hemmamarknaden även för
andra kvaliteter än tidningspapper har ägt rum under 1954. Produktionen
har som en följd av den ökade efterfrågan enligt nu tillgängliga siffror stigit
med drygt 165 000 ton eller med cirka 13 procent utöver 1953 års produktion.
Någon uppgång i lidningspappersproduktionen har emellertid inte
skett, varför de ökade leveranserna till hemmamarknaden inneburit en
minskad export på detta område.

Med de nu rådande goda exportkonjunkturerna på papper sområde t har
kapacitetsutnyttjandet inom den under de senaste åren utbyggda pappersindustrin
kunnat avsevärt förbättras. Om nuvarande goda efterfrågan på
såväl utlandet som på hemmamarknaden består, synes man kunna räkna
med någon ytterligare ökning av produktionen under innevarande år. Med
hänsyn till det höga kapacitetsutnyttjande, som nu nåtts, och ökade svårigheter
att erhålla yrkesutbildat folk får man dock vänta att en sådan ökning
blir avsevärt lägre än den som ägt rum under 1954.

Gummivaruområdet. De ökade anspråk, som den kraftigt expanderande
motorfordonsparken ställt på tillförseln av gummidäck, speciellt personbilsringar,
har kunnat fyllas genom en avsevärd produktionsökning inom
den svenska gummiindustrin. Produktionen av personbilsringar, som för
vartdera av åren 1951 och 1952 uppgick till cirka 400 000 stycken, har fördubblats
och utgjorde under 1954 800 000 stycken. 1953 års produktion var
617 000 stycken. Importen har under samma tid ökat från cirka 100 000 till
155 000 ringar under det att exporten visat en ökning från cirka 25 000
till 86 000 stycken. Av Övriga däck uppvisar endast cykeldäcken någon
mera anmärkningsvärd produktionsökning eller från 2,0 miljoner stycken

1953 till 2,8 miljoner 1954, vilket sammanhänger med den stora ökningen i
antalet mopeder.

Några svårigheter på råvarusidan föreligger inte numera inom gummiindustrin.
Den under de senaste åren tillkomna produktionen av rayoncord
har ökat och beräknas nu täcka landets behov.

Sko- och läderområdet. Tillverkningen av skodon, alla slag, steg under

1954 till 17,29 miljoner par. Fördelningen av produktionen på läderskodon
och övriga skodon framgår av följande tabell.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 4. Produktionen inom skoindustrin

Miljoner par

	1953	1954
Läderskor................................	9,51	9,77
Gummiskor, tygskor, tofflor m. m..........	6,86	7,52
Samtliga skor.............................	16,37	17,29

Importen ökade under 1954 och utgjorde 1,75 miljoner par mot 1,29 miljoner
par 1953. ökningen faller helt på andra skodon än läderskodon. Importen
av läderskodon har utgjort 0,69 miljoner par och har varit oförändrad
i förhållande till 1953. Exporten av skodon sjönk under 1954 med 0,11
miljoner par till 0,46 miljoner par.

Försäljningarna av skodon, alla slag, som de närmast tidigare åren uppvisat
synnerligen små förändringar, beräknas under 1954 ha stigit med 1,21
miljoner par. Lagren, som ökade under 1953 med 0,7 miljoner par och som
redan vid ingången av 1954 från branschhåll betecknades som alltför stora,
ökade ytterligare under 1954 med närmare 1 miljon par.

Mot denna bakgrund kan det vara tveksamt huruvida någon ökning i
skoproduktionen skall komma till stånd under 1955. Den uppgång i försäljningarna
som måhända i viss utsträckning kan bli följden av en uppgång
i inkomstnivån, kan antagas bli balanserad av en strävan att nedbringa lagren.
En ytterligare ökning i importen är dessutom inte osannolik.

För berett läder och skinn har produktionen minskat avsevärt under 1954.
För såväl sulläder som ovanläder uppgick produktionsminskningen till cirka
15 procent. Importen har varit i stort sett oförändrad under det att exporten
av lättare skinn betydligt nedgått. Exporten, som främst varit inriktad på
andra beredda hudar och skinn än sul- och bindsulläder, har under 1954
minskat med 350 ton till knappa 400 ton. Produktionsminskningen under
1954 var dock avsevärt större än exportnedgången. Då produktionen av
läderskor samtidigt visat en stegring med cirka 3 procent, torde produktionsbortfallet
främst få förklaras av en förändring i produktionsinriktningen,
vilken torde tagit sig uttryck i exempelvis en ökad övergång till skodon med
gummisulor, vilket den ökade tillförseln av gummisulor även tyder på. Vidare
torde skodon av lättare typ ha producerats i ökad omfattning.

Textilområdet. För hela 1954 minskade produktionen inom den egentliga
textilindustrin i förhållande till 1953 med nära 2 procent för garner, vävnader
och trikåvaror.

Som framgår av följande tabell är det främst för ylle- och trikåvaror som
utvecklingen under 1954 varit ogynnsam, medan produktionen av bomullsoch
rayonullvaror respektive silkevävnader ökat något.

För både ullgarn och yllevävnader var produktionsnivån under andra halvåret
betydligt lägre än under det första. Å andra sidan synes bottenläget
vara passerat och tendenser finns till en stabilisering i fortsättningen. För

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1955

Tabell 5. Produktionen av vissa textilvaror

Tusental ton

29

	1953	1954	1954 i procent av 1953
Bomulls- och rayonullgarn.............	28,5	29,3	103
Ullgarn, alla slag......................	15,8	14,6	93
Bomulls- och rayonullvävnader.........	24,3	25,1	103
Yllevävnader, alla slag.................	13,4	11,8	88
Silkevävnader, alla slag................	5,3	5,6	106
Trikåvaror............................	8,1	7,5	92

bomulls- och rayonullgarn samt för motsvarande vävnader, där en produktionsuppgång
föreligger för hela året, har utvecklingen även varit något
ogynnsammare under andra än första halvåret. För garner kan någon nedgång
även fortsättningsvis väntas till följd av minskad avsättning på trikågarn,
varjämte viss minskning är att förutse för vävnaderna på grund av nedläggning
av vissa produktionsenheter. För silkevävnader redovisas totalt en
ökning på 6 procent för 1954. Utvecklingen inom gruppen, som även innefattar
silkecord, har varit oenhetlig med en uppgång för corden på närmare
35 procent, medan övriga varor minskat med cirka 9 procent. Av trikåvarorna
har silketrikå fortsatt att öka, medan utvecklingen för bomulls- och
ylletrikå varit ogynnsam. Särskilt för bomullstrikåvaror, som har att kämpa
med hård utländsk priskonkurrens, torde under 1955 en ytterligare minskning
i produktionen vara att vänta.

Vad beträffar konfektionsindustrin beräknas en produktionsminskning
på cirka 5 procent ha ägt rum under 1954 i förhållande till 1953.

Preliminära beräkningar över den totala tillförseln (produktion -f- import
— export) av textilvaror för beklädnadsändamål under 1954 ger som
resultat en obetydligt minskad tillförsel. Mot en något ökad import och export
står en något minskad produktion. Hur stora förändringarna i allmänhetens
textilköp har varit under året är svårt att mera exakt fastställa. Enligt
nu tillgängliga preliminära uppgifter har lagerförändringarna under
1954 varit obetydliga.

Totalbilden för produktion, utrikeshandel, förbrukning och lagerförändringar
under 1954 ger intryck av en viss stabilitet inom textilområdet. Variationerna
inom olika sektorer är dock i några fall rätt avsevärda. Upp- och
nedgångstendenserna, såsom de framträtt i den senaste tidens utveckling,
synes emellertid i stort sett balansera varandra. Vid beräkningarna rörande
utrikeshandeln har för 1955 antagits, att textilimporten skall få något ökad
omfattning mot under 1954.

Elektrisk kraft. Produktionen av elektrisk kraft inom landet 1954 ökade
jämfört med 1953 med 6 procent. 1953 var ökningen 9 procent i förhållande
till föregående år. Konsumtionsökningen var däremot starkare 1954 än 1953.
Om den överskottskraft som avsattes till elektriska ångpannor eller som ex -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

porterades samt överföringsförlusterna räknas bort, var den totala kraftkonsumtionen
under 1954 19 180 miljoner kWh mot 17 760 miljoner kWh
under 1953, vilket innebär en ökning med 8 procent. 1953 var motsvarande
ökning 6,5 procent.

Av denna kraftkonsumtion gick 64 procent till industrin, som under 1954
ökade sin kraftförbrukning med 9 procent. De elektrifierade järnvägarna
samt spårvägarna tog under året 8 procent av den totala konsumtionen och
ökade sin förbrukning med 5 procent. Detaljkonsumtionen, som omfattar
bl. a. förbrukningen i bostäder, butiker, kontor, hantverk, småindustri och
lantbruk, tog 28 procent under 1954 och ökade förbrukningen med 8 procent.

Under 1955 kan man räkna med en belastningsökning på i genomsnitt
6 å 7 procent. Avgörande för denna ökning är kraftbehovet inom industri
och för detalj konsumtion samt tillrinningen i de kraftproducerande älvarna.

Utsikterna för att årets vårflod skall bli av minst normal storlek kan för
närvarande betraktas som goda. Landets sjömagasin har en för årstiden
mycket tillfredsställande fyllnadsgrad, 37 procent (den 15 mars), och väntas
vid normal tillrinning räcka för en tillfredsställande kraftproduktion fram
till vårfloden. Hur kraftsituationen kommer att gestalta sig under resten av
1955 blir i hög grad beroende av nederbördssituationen och av den av denna
avhängiga tillrinningen under året i de kraftproducerande älvarna. Skulle
belastningstillväxten bli avsevärt mycket större än vad som beräknats, kan
emellertid vissa svårigheter uppstå då marginalen mellan utbyggd vattenkraft
och belastning även i fortsättningen kommer att vara liten.

Den sammanlagda installerade maskineffekten i landets vattenkraftanläggningar
har under 1954 genom tillkomsten av nya kraftstationer samt
om- och tillbyggnader av äldre anläggningar ökat med 385 000 kW. Under
1955 beräknas motsvarande tillskott bli 285 000 kW.

Tabell 6. Krafttillgång och kraftproduktion åren 1952—1955

Miljoner kWh

År	Vattenkraft- tillgång under normalår	Verklig produktion (= konsumtion inkl. förluster)
Vattenkraft	Värmekraft	Totalt
1952 ..............	19 300	19470	1075	20545
1953 ..............	21000	21280	1155	22 435
1954 ..............	22 700	1 22 390	1 1330	‘23720
1955 ..............	24000	—	—

1 Preliminärt värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

31

V. Utrikeshandeln
a. Utrikeshandeln under år 1954

Utrikeshandeln under 1954 visade en avsevärd stegring i förhållande till
1953. Preliminärt uppgick exporten till 8 218 miljoner kronor och importen
till 9 198 miljoner kronor, mot 7 657 miljoner kronor respektive 8 161 miljoner
kronor närmast föregående år. Importöverskottet kom härigenom att
öka med cirka 475 miljoner kronor eller från 504 miljoner kronor till 980
miljoner kronor. Årsgenomsnittet för exportpriserna under 1954 låg 1 procent
under 1953 års nivå, medan genomsnittet för importpriserna var oförändrat.
De i allmänhet relativt obetydliga prisförändringar som inträffat
mellan 1953 och 1954 har sålunda i stort sett tagit ut varandra. Den värdemässiga
stegringen i utrikeshandeln berodde därför på en volymökning, vilken
uppgick till 9 procent för exporten och 13 procent för importen.

Exporten, ökningen av exportvolymen från 1953 till 1954 hänförde sig
främst till utförseln av fartyg, verkstadsprodukter samt papper och papp.
Sålunda steg värdet av fartygsexporten med närmare 60 procent eller 216
miljoner kronor. För maskiner, apparater och instrument liksom för papper
och papp var uppgången i exportvolymen cirka 15 procent. Trävaruexporten
låg obetydligt under 1953 års nivå, medan utförseln av massa ökade något.
För såväl trävaror som massa verkade hamnarbetarstrejken i England i någon
mån hämmande på utförseln. Prismässigt visade skogsindustriprodukterna,
särskilt massa, en uppåtgående tendens under 1954. Den värdemässiga
ökningen av utförseln inom detta varuområde uppgick till 290 miljoner
kronor.

Exporten av handelsfärdigt järn och stål var under första halvåret 1954
lägre än under samma tid 1953 men förbättrades under andra halvåret så
att exportvolymen för hela 1954 kom att bli av samma storlek som under
1953. Priserna visade en fallande tendens.

Utförseln av järnmalm sjönk under 1954 med 470 000 ton, dock med en
återhämtning mot slutet av året. Värdemässigt blev resultatet för 1954 en
minskning med 15 procent eller 135 miljoner kronor.

Inom livsmedelsområdet minskade utförseln för ett flertal varuslag, men
genom den kraftigt ökade exporten av råg och vete stannade den volymmässiga
nedgången vid ett par procent.

Importen. Den starkaste ökningen i importvolymen från 1953 till 1954
föll på bilar samt på varugruppen oädla metaller och arbeten därav. Importen
av bilar och sammansättningsdelar ökade med cirka 65 procent. Bilimporten
kom att visa en avsevärd ökning under andra halvåret, delvis till
följd av att importrestriktionerna för bilar från Västtyskland i praktiken
upphävdes i början av juli. Resultatet blev en fördubbling av tillförseln av
västtyska bilar från första till andra halvåret. Värdemässigt uppgick ökningen
av bilimporlen mellan 1953 och 1954 till 260 miljoner kronor.

21 liihanij till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 190

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

Importvolymen av handelsfärdigt järn och stål ökade med 30 procent från
1953 till 1954 och visade en uppåtgående tendens under hela året, sammanhängande
med en betydande uppgång i förbrukningen av järn- och metallhalvfabrikat
inom verkstadsindustrin. Priserna var fallande fram till tredje
kvartalet, varefter en mindre stegring inträffade under fjärde kvartalet.
För samtliga varor inom gruppen oädla metaller och arbeten därav uppgick
ökningen av importvolymen till nära 40 procent. Värdemässigt ökade importen
med 225 miljoner kronor.

För gruppen maskiner, apparater, elektrisk materiel och instrument steg
importvolymen med cirka 5 procent.

Under året skedde en fortsatt övergång från fasta till flytande bränslen,
samtidigt som den totala bränsleimporten ökade med 6 procent. Den lagerminskning
av kol och koks, som genomfördes under 1954, drabbade uteslutande
importen under första halvåret, medan andra halvårets importnivå var
ungefär oförändrad i förhållande till samma tid 1953.

Importen av textilvaror visade endast mindre förändringar i förhållande
till 1953, medan införseln av kemikalier ökade med drygt 20 procent. Livsmedelsimporten
var volymmässigt lika stor 1954 som 1953 men prisnivån
låg 12 procent över 1953 års nivå.

Den ökade takten i importstegringen framgår av att importvärdet ökade
med 9 procent under första halvåret 1954 jämfört med samma tid 1953 men
med 16 procent från andra halvåret 1953 till andra halvåret 1954. Speciella
orsaker torde dock ha bidragit till att tendensen i importökningen från första
till andra halvåret blir något överdriven vid ett studium av det statistiska
materialet. Här kan nämnas att den stora införseln av bilar från Västtyskland
genom ovannämnda förändringar i importpolitiken på detta område
blev kraftigt förskjuten till andra halvåret. En av lager justeringar orsakad
ovanligt låg kol- och koksimport under första halvåret 1954 har också bidragit
till en förskjutning. Vidare medförde stegringen av kaffepriset, att värdet
av kaffeimporten ökade med 27 procent från andra halvåret 1953 till
andra halvåret 1954, trots att den importerade kvantiteten minskade med 6
procent. Om man bortser från införseln av de nu nämnda varuslagen blir
ökningen av importvärdet 11 procent från första halvåret 1953 till första
halvåret 1954 och 14 procent från andra halvåret 1953 till samma tid 1954.
För en bedömning av de aktuella importtendenserna är det givetvis angeläget
att ha dylika drag i utvecklingen i minnet.

Betalningsbalansen. Bytesbalansen gav 1954 ett underskott på 150 miljoner
kronor, medan kända kapitaltransaktioner resulterade i ett överskott
om 102 miljoner kronor. Som följd härav borde valutareserven ha minskat
med 48 miljoner kronor, men det faktiska resultatet blev en minskning med
111 miljoner kronor. Differensen beror huvudsakligen på förskjutningar
mellan varu- och betalningsströmmarna. Sålunda var valutaintäkterna för
fartygsexporten cirka 55 miljoner kronor lägre än de faktiska leveranserna.

Behållningen av olika valutor framgår av följande tabell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

33

Tabell 7. Valutareserven

Miljoner kronor

	31/12	31/12	31/3	30/6	30/9	31/12	31/3
	1952	1953	1954	1954	1954	1954	1955
1. Den centrala valutareserven:
Guld och dollar utom EPU-
överenskommelsen..........	+ 872	+ 1147	+ 1226	+ 1389	+ 1597	+ 1760	+ 1884
Guld och dollar under EPU-
överenskommelsen..........	+ 391	+ 419	+ 375	+ 294	+ 334	+ 249	+ in
EPU-valutor ..............	+ 973	+ 970	+ 793	+ 761	+ 564	+ 422	+ 322
Övriga valutor ............	+ 68	+ 85	+ 62	+ 43	+ 74	+ 43	+ 26
Summa	+ 2 304	+ 2 621	+ 2 456	+ 2487	+ 2 569	+ 2474	+ 2 293
2. Affärsbankernas valutabehåll-
ning ......................	- 20	+ 3	- 54	- 126	+ 18	+ 39	+ 137
Summa totalt	+ 2284	+ 2624	+ 2 402	+ 2 361	+ 2587	+ 2513	+ 2 430

b. Utrikeshandeln under år 1955

Allmänna synpunkter och förutsättningar

Föreliggande kalkyler över utrikeshandelns omfattning under 1955 bygger
på beräkningar utförda av handels- och industrikommissionen. Kommissionen
grundar sina beräkningar på export- och importutvecklingen under
föregående år och på tillgänglig produktions-, försäljnings-, förbrukningsoch
lagerstatistik. Den inhämtar också upplysningar från olika branschorganisationer
och från enskilda större importörer och exportörer. I de fall så
är möjligt uppställes med ledning av denna analys kvantitativa försörjningsbalanser.
Kommissionens beräkningar utgår vidare i princip från ett
i förhållande till utredningstillfället oförändrat prisläge. Vid importberäkningarna
tas endast hänsyn till det löpande varubehovet och någon import
för lagerökningar inräknas i allmänhet inte i kalkylerna. Någon justering
med hänsyn till förväntade investerings- och konsumtionsstegringar
av det —- genom ovan angivna analys — erhållna beräkningsresultatet, görs
inte. — En del av dessa förväntningar kan givetvis ha fångats upp bland
annat genom kontakten med branschorganisationerna.

Kalkylen över utrikeshandeln intar alltså en självständig ställning i föreliggande
nationalbudgetberäkningar. Exporten torde i dagens läge i huvudsak
vara oberoende av interna ekonomiska förhållanden och för dess vidkommande
erfordras ingen justering av de här presenterade beräkningarna.
Importen torde däremot i rådande ekonomiska klimat vara direkt beroende
av utvecklingen av efterfrågan för investering och konsumtion. En viss justering
av de här redovisade importberäkningarna kan alltså visa sig erforderlig
och de får tills vidare betraktas som preliminära. Först efter den
analys av den samhällsekonomiska balansen, som görs i slutkapitlet, kan
— liksom fallet är med kalkylerna över konsumtion och investeringar —
eu avstämning av importberäkningarna äga rum.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955
Reviderade beräkningar för export och import år 1955

Föreliggande kalkyler över utrikeshandelns omfattning under 1955 uppvisar
inte oväsentliga avvikelser från de beräkningar, som presenterades i
nationalbudgeten för 1955. Främst bör de prisförändringar, som inträffat
mellan de båda utredningstillfällena, uppmärksammas. I de tidigare beräkningarna
antogs att både export- och importpriser under 1955 i genomsnitt
skulle komma att ligga på 1954 års nivå. Med utgångspunkt från prisläget
i februari — mars kan man nu räkna med att export- och importpriserna
under innevarande år kommer att överstiga 1954 års genomsnittliga nivå
med drygt 3 respektive knappt 2 procent. Detta innebär, att våra bytesförhållanden
gentemot utlandet kommer att förbättras med 2 procent jämfört
med f jolåret. Förbättringen motsvarar en vinst för landet på nära 200
miljoner kronor och möjliggör en motsvarande ökning av importen utan att
valutareserven behöver belastas. Det är framför allt det gynnsamma prisläget
för våra skogsindustriprodukter, som bidragit till denna förbättring.
Priserna för trävaror, massa, papp och papper beräknas nu komma att ligga
i genomsnitt 5 procent högre än under 1954. Tidigare räknade man med
en ökning på endast 2 procent. I nationalbudgeten räknade man också med
en lägre prisnivå under 1955 för exporten av oädla metaller och arbeten
därav. Det prisläge, som de nya beräkningarna utgår från, ligger för
dessa varor cirka 5 procent över fjolårets genomsnitt. På importsidan är
det prishöjningar på bränslen samt oädla metaller och arbeten därav, som
i första hand bidragit till den höjda prisnivån. För dessa grupper beräknas
priserna komma att ligga drygt 5 respektive 10 procent över fjolårets. Prisläget
vid föregående utredningstillfälle visade på en ökning av bränslepriserna
med endast 3 procent medan priserna inom metallgruppen visade på
en jämfört med 1954 oförändrad prisnivå.

Även volymmässigt visar de nya beräkningarna avvikelser från de tidigare
kalkylerna. Totalt räknas nu med en volymökning på 4 respektive 6
procent för exporten och importen mot tidigare 2 respektive 3 procent. Det
bör då ihågkommas, att man vid beräkningen av importvolymen i nationalbudgeten
utgick från ett hypotetiskt antagande beträffande konsumtionsutvecklingen.
— Exporten av järnmalm har under 1955 antagits öka med
14 procent mot tidigare beräknat 7 procent. Volymökningen för exporten av
maskiner, transportmedel och instrument, som tidigare uppskattades till
5 procent, har nu antagits komma att uppgå till 9 procent. Det är i huvudsak
den gynnsamma utvecklingen av exportutsikterna för dessa varor, som
bidragit till den ytterligare ökning av exportvolymen, som nu förutses. På
importsidan är det framför allt den till 5 procent beräknade ökningen i importen
av oädla metaller och arbeten därav, som bidragit till den totala
volymökningen. För denna grupp förutsågs tidigare en minskning av importen
med cirka 4 procent.

Värdemässigt innebär de nya beräkningarna, att exporten och importen
höjts med 450 respektive 500 miljoner kronor jämfört med de tidigare

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

framlagda beräkningarna. Tack vare den ovan nämnda förbättringen av bytesförhållandena
visar alltså handelsbalansen trots den starkare volymmässiga
ökningen av importen ett — jämfört med tidigare beräkningar —
endast med 50 miljoner kronor ökat minussaldo.

Sjöfartsnettot beräknas till samma belopp som i den preliminära nationalbudgeten
medan övriga osynliga betalningar och kapitaltransaktioner
antagits ge ett något större underskott än tidigare beräknats. Man kan därför
för närvarande emotse en minskning av valutareserven under 1955 på
mellan 150 och 200 miljoner kronor mot tidigare beräknat 100 miljoner
kronor.

En närmare redovisning av de nya beräkningarna beträffande utrikeshandeln
lämnas i de efterföljande avsnitten.

Exporten år 1955. Enligt beräkningarna skulle den totala exportvolymen
1955 bli cirka 4 procent större än 1954, medan genomsnittspriserna beräknas
öka med 3 procent. Det totala exportvärdet skulle uppgå till cirka 8 850
miljoner kronor eller knappt 650 miljoner kronor mer än 1954. Den beräknade
sammansättningen av exporten framgår av nedanstående tabell.

Tabell 8. Exporten åren 1952—1955

Miljoner kronor

Varuslag	1952		1953		1954		1955 beräknad
	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Livsmedel m. m.............	423	5,2	537	7,0	510	6,2	455	5,2
Trävaror....................	993	12,2	1108	14,5	1132	13,8	1230	13,9
Massa, papper etc............	2 328	28,6	2 009	26,2	2 275	27,7	2 490	28,1
Järnmalm, järn och stål m. m.	1920	23,6	1844	24,1	1729	21,0	1905	21,5
Maskiner, instrument och tran-sportmedel ................	1781	21,9	1507	19,7	1865	22,7	2 035	23,0
övrigt......................	689	8,5	652	8,5	707	8,6	735	8,3
Summa	8134	100,0	7 657	100,0	8 218	100,0	8 860	100,0
därav: skogsindustriprodukter .	3 321	40,8	3117	40,7	3 407	41,5	3 720	42,0
verkstadsprodukter1 ....	2 313	28,4	1973	25,8	2 349	28,6	2 570	29,0

1 Ur grupp XV: Stat. nr 1346—1362, 1395—1396, 1399—1400, 1403—1404: 1, 1433—1554,
1556—1570: 3, 1626—1663: 2 samt grupperna XVI—XIX.

För sågade och hyvlade trävaror — exkl. bjälkar, sparrar, syllar och lådbräder
— har exporten beräknats stiga från 889 000 standards 1954 till
900 000 standards innevarande år. Priserna är fasta, och genomsnittspriset
för 1955 beräknas ligga cirka 5 procent över 1954 års genomsnitt.

Exporten av kemisk massa har beräknats komma att uppgå till 1 950 000
ton mot 1 871 000 ton 1954. Priserna beräknas komma att ligga cirka 5 procent
över genomsnittspriserna för 1954.

Utförseln av wallboard har beräknats till 240 000 ton, innebärande en

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

volymökning med 13 procent. För tidningspapper har kalkylerats med något
minskad export i förhållande till 1954, medan utförseln av annat papp
och papper antagits komma att öka något. Priserna för hela varugruppen
papp och papper har beräknats komma att ligga 5 procent över 1954 års
genomsnittsnivå.

Beträffande verkstadsprodukter har kalkylerats med en ökning av maskinexporten
exkl. fartyg om cirka 8 procent. Prisnivån har antagits förbli
oförändrad jämfört med 1954. Fartygsleveranserna beräknas komma att
uppgå till 650 miljoner kronor, vari ingår beräknade försäljningar av second-hand
fartyg med 30 miljoner kronor.

Exporten av järnmalm har antagits komma att öka med 2 miljoner ton.
För livsmedel förutses en med 15 procent minskad exportvolym, till genomsnittspriser
som ligger något över 1954 års priser. Såväl volym- som
prisförändringen hänför sig huvudsakligen till exporten av råg och vete;
utförseln härav väntas minska från 495 000 ton till 260 000 ton.

Importen år 1955. För 1955 förutses i förevarande beräkningar en ökning
av importvolymen med 6 procent och en uppgång av importpriserna
med knappt 2 procent. Totalvärdet av importen skulle bli cirka 9 900 miljoner
kronor eller omkring 700 miljoner kronor högre än 1954. Importens beräknade
sammansättning framgår av nedanstående tabell.

Tabell 9. Importen åren 1952—1955

Miljoner kronor

Varuslag	1952	1953	1954	1955 beräknad
	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Livsmedel m. m.......................	1545	17,3	1449	17,8	1616	17,6	1570	15,9
Mineraliska och fossila ämnen..........	1 920	21,5	1572	19,3	1590	17,3	1845	18,6
Kemiska produkter, färger m. m........	479	5,4	473	5,8	585	6,3	620	6,3
Hudar, skinn, pälsverk, kautschuk......	237	2,6	249	3,0	256	2,8	325	3,3
Spånadsämnen samt arbeten därav.....	944	10,5	1181	14,5	1151	12,5	1170	11,8
Oädla metaller och arbeten därav......	1492	16,7	929	11,4	1156	12,6	1325	13,4
Maskiner, instrument och transportmedel	1836	20,5	1823	22,3	2165	23,5	2 350	23,7
Övrigt.........................	494	5,5	485	5,9	679	7,4	695	7,0
Summa	8 947	100,0	8161	100,0	9198	100,0	9 900	100,0

För varugruppen livsmedel m. m. beräknas importvolymen öka något,
medan priserna har antagits falla cirka 5 procent. Införseln av fasta bränslen
beräknas till 5,1 miljoner ton eller obetydligt lägre kvantitet än 1954,
medan importen av flytande bränslen kalkyleras till 7,4 miljoner ton 1955
mot 6,4 miljoner ton 1954. Genomsnittspriset för bränslen har beräknats
ligga drygt 5 procent över 1954 års nivå som följd av ökning i såväl fobpriser
som frakter. För kemiska produkter, färger in. m. förutses en importökning
på 5 procent. Inom gruppen textilvaror har införseln av färdigtextilier
beräknats stiga något som följd av en antagen ökning av konsumtionen.
Importen av handelsfärdigt järn och stål exkl. bleckplåt har trots

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

ökad inhemsk produktion beräknats komma att uppgå till 700 000 ton mot
671 000 ton 1954. Stegringen av införseln torde måhända resultera i någon
lagerökning. För koppar räknas med en importminskning från 59 000 ton
till 55 000 ton. Det bör i samband härmed framhållas, att en lageruppgång
ägde rum under 1954. Till följd av kalkylerade prisstegringar ökar dock
importvärdet med cirka 20 procent. Införseln av bilar och sammansättningsdelar
har antagits stiga från 670 miljoner kronor 1954 till 700 miljoner
kronor 1955. Jämte ökad svensk produktion skulle härigenom erhållas
en tillförsel av cirka 135 000 personbilar mot cirka 127 000 under 1954. För
maskiner, apparater och instrument har importvolymen beräknats öka med
10 procent, medan priserna antas bli oförändrade i förhållande till 1954.

Prisutvecklingen i utrikeshandeln. Den ovan redovisade förändringen i
den genomsnittliga export- och importprisnivån från 1954 till 1955 medför,
att bytesrelationerna, beräknade som förhållandet mellan export- och importpriser,
kommer att förbättras med 2 procent under 1955.

Om förhållandet mellan export- och importpriser 1949 sätts lika med 100,
kan bytesförhållandena belysas genom följande sammanställning.

	Årsgenomsnitt 1948 1949	1950	1951	1952	1953	1954	1955
Exportprisindex	109	100	96	117	109	104	103	beräknat 105
Importprisindex

Bytesbalansen. Enligt riksbankens beräkningar kommer sjöfartsnettot
under 1955 att uppgå till omkring 950 miljoner kronor medan övriga osynliga
betalningar antas ge ett nettounderskott på 50 miljoner kronor.

Sammanställes de ovan diskuterade posterna kan nedanstående bytesba -

lans uppställas för 1955 (belopp i miljoner kronor).

Import, eif ................................. 9 900

Export, fob ................................ 8 850

Handelsbalansens saldo — 1 050

Sjöfartsnetto ............................... + 950

Övriga osynliga poster, netto ................ — 50

Bytesbalansens saldo — 150

Valutareserven. Då transaktioner av kapitalnatur enligt riksbankens beräkningar
under 1955 kommer att ge ett underskott på 20 miljoner kronor,
skulle man enligt dessa beräkningar ha att emotse en minskning av valutareserven
på 170 miljoner kronor. Detta under förutsättning att det
inte inträffar några förskjutningar i betalningsströmmarna.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

VI. Den samhällsekonomiska balansen

I de föregående kapitlen har utvecklingstendenserna på olika områden redovisats.
Stegrade nominella inkomster medför en betydande ökning av den
privata konsumtionsefterfrågan. Den redan förut stora investeringsviljan
synes närmast ytterligare ha ökat. Den samlade efterfrågan är därför större
än tidigare antagits.

Även på tillgångssidan har ökningar kunnat redovisas. Produktionen har
under det senaste året stigit kraftigt och den uppgången kan väntas fortsätta
i kanske nära nog samma takt. Utrikeshandeln befinner sig i snabb
tillväxt såväl vad export som vad import beträffar. Gynnsamma förhållanden
mellan priserna på export- och importvaror kan väntas tillföra folkhushållet
en vinst.

Den fråga som uppställer sig är i vad mån expansionen på de olika områdena
sker på sådant sätt att en balans mellan efterfrågan och tillgång
i stort kan upprätthållas. Denna fråga kan inte besvaras annat än i kvantitativa
termer. Även om alla beräkningar härvidlag måste vara behäftade
med en betydande grad av osäkerhet, är en preciserad uppskattning av förändringarna
i efterfrågan och tillgång i detta sammanhang ofrånkomlig. 1
vart och ett av de föregående avsnitten har en sådan precisering försökts.
En utgångspunkt för preciseringen har härvid varit ett antagande om att
den ekonomiska politiken fullföljes i enlighet med under första kvartalet
i år föreliggande planer och tillämpade riktlinjer. De modifikationer av den
ekonomiska politiken, som nyligen genomförts, beaktas först i ett senare
skede av analysen.

På grundval av de preciserade kalkyler, som gjorts i föregående avsnitt,
har i tabell 10 sammanställts beräkningar över tillgång och efterfrågan
på varor och tjänster 1955. Utgångspunkten har därvid varit konjunkturinstitutets
reviderade beräkningar över försörjningsbalansens olika poster
1954. Till jämförelse med de nya kalkylerna över dessas förändringar mellan
1954 och 1955 anges motsvarande uppskattningar enligt den tidigare, hypotetiska
nationalbudgeten för 1955. Den närmast följande framställningen
kommenterar tabellen post för post.

På efterfrågesidan visas den största såväl absoluta som relativa förändringen
för den privata konsumtionen. Detta gäller både om jämförelse sker
med konsumtionen föregående år eller om den avser den tidigare hypotetiska
kalkylen. Detta är i själva verket endast naturligt. Den preliminära nationalbudgeten
utgick ju från den medvetet orealistiska förutsättningen, att
det genomsnittliga löneläget vid 1954 års utgång skulle bestå under 1955.
Årets avtalsrörelse har emellertid resulterat i en uppjustering av lönenivån,
som tillsammans med vissa andra faktorer medfört en ökning av den totala
lönesumman i samhället med 8—10 procent. Härtill har lagts en uppskattad,
något mindre ökning av inkomsterna för andra grupper än löntagarna. På
sätt som skildrats i kapitel II har inkomstsumman därefter ökats med den

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

uppskattade uppgången i inkomstöverföringar såsom folkpensioner, sjukförsäkringsbidrag
in. m. samt minskats med förändringen i de direkta
skattebetalningarna. Resultatet av kalkylerna utvisar en ökning av medborgarnas
disponibla inkomst efter skatt med omkring 2 300 miljoner kronor.

Svårare ställer sig bedömningen av de båda ytterligare faktorer, som bestämmer
i vilken utsträckning ökningen av de disponibla, nominella inkomsterna
resulterar i en ökning av den reala privata konsumtionen, nämligen
sparandet och prisutvecklingen. Båda dessa faktorer sammanhängei
också intimt med förskjutningar i den allmänna samhällsekonomiska balansen
och måste diskuteras i detta sammanhang. Den beräkning, som gjorts
i kapitel II och som ingår i posten 1 (privat konsumtion) i tabell 10, innefattar
ett antagande om att det personliga sparandet blir oförändrat till sin
absoluta storlek i förhållande till föregående år. Detta antagande har närmast
gjorts som en första utgångspunkt i avsaknad av hållpunkter för eu
bedömning av eventuella förändringar av sparandet. I viss mån får det
betraktas som ett minimiantagande. Med den inte obetydliga såväl nominella
som sannolikt även reella inkomstförbättring, som rätt stora löntagargrupper
erhållit i år, skulle det måhända ligga närmare till hands att
räkna med en viss ökning av sparandet. Tidigare erfarenhet tyder på att
konsumtionen först med någon eftersläpning anpassar sig efter en förändrad
inkomststandard, när denna undergår en hastig utveckling. Om man med
hänsyn härtill antager, att inkomsttagarna under 1955 kommer att spara
en lika stor andel av sina inkomster som under föregående år, skulle ökningen
i den nominella konsumtionsefterfrågan bli 200—250 miljoner kronor
mindre än vad man räknat med i kapitel II och tabell 10. Ett sådant
antagande om en oförändrad sparkvot framstår i och för sig inte som orimligt.
Å andra sidan påverkas sparandet av prisutvecklingen och särskilt
av förväntningar rörande den fortsatta prisrörelsen. I den mån de prisstegringar,
som kan förutses för innevarande av, mera allmänt väntas få
en fortsättning, måste detta verka återhållande på sparviljan. Redan osäkeilieten
härvidlag kan spela en stor roll. I vad mån slutligen sparandet kan
påverkas genom särskilda ekonomisk-politiska åtgärder skall diskuteras
nedan.

I nästan än högre grad än i fråga om sparandet gäller i fråga om prisutvecklingen,
att den är beroende av den allmänna balansen i samhällsekonomin.
Här har emellertid gjorts en distinktion mellan å ena sidan eu
viss redan nu påräknelig prisstegring och å andra sidan den ytterligare uppgång
av priserna, som kan sammanhänga med etterfrågans storlek. Endast
den förra prisstegringen har i detta stadium av analysen medräknats. I densamma
ingår redan avtalade prishöjningar för jordbrukets produkter. Vidare
har beaktats de verkningar som lönehöjningar och andra kostnadsstegringar
inom handel, transportverksamhet och vissa hemmamarknadsindustrier
kan väntas få på priserna. Sammanlagt har de ofrånkomliga prisstegringarna
beräknats medföra en uppjustering av den genomsnittliga pris -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

nivån mellan 1954 och 1955 med 2 procent. Detta förutsätter, att konsumentpi
iserna under senare delen av innevarande år ligger omkring 4 procent
högre än vid årets början. I vad mån priserna kan komma att stiga ytterligare
diskuteras nedan.

Tages hänsyn till den sålunda antagna prisuppgången reduceras den beräknade
ökningen av den nominella efterfrågan av 2 300 miljoner kronor
med omkring 500 miljoner kronor till 1 800 miljoner kronor. Det är detta
belopp, som insatts i tabell 10. Det motsvarar en uppgång av konsumtionen
jämfört med fjolåret med inte fullt 7 procent.

Beträffande den offentliga konsumtionen har i stort sett intet nytt material
framkommit. För denna beräknas liksom i den tidigare kalkylen en
ökning med 4 procent eller 220 miljoner kronor.

Beti ätfande investeringarna räknas på de grunder som redovisats i kapitel
III med en större uppgång än som tidigare antagits. De privata investeringarna
väntas sålunda stiga med 460 miljoner kronor mot i tidigare
kalkyl 300 miljoner kronor. Det är härvidlag framförallt industrins maskinanskaffningar
som räknats upp. I kalkylen har hänsyn tagits till ekonomiskpolitiska
åtgärder som vidtagits till och med första kvartalet i år, innefattande
bland annat investeringsavgiften och kreditrestriktioner av dåvarande
hårdhetsgrad. Det är ett uttryck för den fortsatta konjunkturförbättringen,
att investeringsplanerna justerats uppåt trots den skärpning av de investeringsdämpande
åtgärderna, som vidtagits sedan den tidigare kalkylen gjordes
upp.

För de offentliga investeringarna räknas med samma ökning som i tidigare
kalkyl, nämligen med 200 miljoner kronor. Det förutsättes härvid alltjämt
att särskilt kommunernas investeringsönskemål hämmas av byggnadsregleringen.

För exporten har i enlighet med handels- och industrikommissionens bel
åkningar införts en volymmässig ökning jämfört med föregående år på 4
procent. Det innebär en efterfrågeöltning i 1954 års priser med 360 miljoner
kronor.

Slutligen har i tabellen införts ett belopp för eftersträvad lagerökning. Beloppets
storlek, 200 miljoner kronor, får närmast anses ha symbolisk karaktär.
Bakom postens införande ligger överväganden av följande art. Företagens
lagerpolitik bestämmes av många olika faktorer och det saknas möjugheter
att med någon större grad av tillförlitlighet bedöma förefintliga planer
och intentioner på detta område, planer som för övrigt undan för undan
modifieras vid förskjutningar i det allmänna läget. Vissa omständigheter
tyder på att man närmast borde ha anledning att räkna med en viss
strävan från företagens sida att innevarande år öka sina lager. Med den
starka fortsatta ökning av produktion och omsättning, som kalkylerna innebär,
bör normalt följa en ökning av mängden varor under arbete, transport
och distribution. Enbart den så alt säga tekniskt motiverade ökningen
av lagerhållningen i detta sammanhang bör ha en inte obetydlig storlek.
Därtill kommer att förväntningar om vissa prishöjningar kan föranleda en

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 10. Beräkningar över efterfrågan och tillgång år 1955

Miljoner kronor i 1954 års priser

41

Efterfrågan

1. Privat konsumtion ........................

2. Offentlig konsumtion ......................

3. Privata investeringar ......................

4. Offentliga investeringar ....................

5. Export av varor och tjänster ..............

6. Eftersträvad lagerökning...................

7. Summa efterfrågan

Tillgäng

8. Produktion................................

9. Import....................................

10. Lagerminskning............................

11. Summa tillgång

Ef terf rågeöverskott

12. Skillnad enl. ovan (rad 11—rad 7)..........

1954	Förändring mellan 1954 och 1955
	Enligt tidigare	Enligt ny
	hypotes		beräkning
	Absolut1	Procent	Absolut	Procent
26 360	+ 500	+ 2	+ 1800	+ 7
5 390	+ 200	+ 4	+ 220	-f 4
7 990	+ 300	+ 4	+ 460	+ 6
5 930	+ 200	+ 3	+ 200	+ 3
9 050	+ 200	+ 2	+ 360	+ 4
—	—		+ 200
54 720	+ 1400		+ 3 240
45 360	+ 1 500	+ 37s	+ 2 000	+ 41/»
9 200	+ 300	+ 3	+ 400	+ 4
160	- 400		- 160
54 720	+ 1400		+ 2 240
			1000

1 Siffrorna i denna kolumn har avrundats till jämna hundratal miljoner kronor.

mera spekulativt betonad strävan efter ökade lager. Känt är också att lagren
på vissa områden betraktas som rätt små, t. ex. i fråga om handelsjärn.
Om man trots dessa omständigheter inte räknar med någon total
lagerökning eller en sådan ökning av nämnvärd storlek, sa maste detta
innebära, att andra faktorer väntas vara verksamma i motsatt riktning.
Närmast har man här att ta hänsyn till effekten av kreditpolitiken, som
kan ha stor betydelse just för företagens möjligheter att hålla lager. Härtill
återkommer framställningen nedan.

Sammanräknas de sålunda gjorda beräkningarna erhalles en total efterf
rågeökning på 3 240 miljoner kronor. Detta är mer än dubbelt så mycket
som i den tidigare nationalbudgetkalkylen med dess medvetet orealistiska
utgångspunkt.

Även på tillgångssidan har en uppjustering av de tidigare beräkningarna
bedömts som befogad. Den största förändringen föreligger här i fråga om
det totala produktionsresultatet. I den tidigare kalkylen räknades med eu
ökning på 1 500 miljoner kronor eller 3 1/3 procent, medan i tabell 10 insatts
en uppgång med 2 000 miljoner kronor eller 4 1/2 procent. Grundvalarna
för denna beräkning har redovisats i kapitel IV. Främsta anledningen
till förändringen är ett hänsynstagande till den större efterfrågan. Den tidigare
uppskattningen var nära förbunden med antagandet om en oförändrad
lönenivå och därav följande mycket måttliga ökning av konsumtions -

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

efterfrågan. I den tidigare nationalbudgeten angavs, att den där antagna
produktionsökningen inte utgjorde något maximum för vad som skulle kunna
åstadkommas. En större efterfrågan borde kunna framkalla ökad produktion
och en ytterligare ökning av storleksordningen 500 miljoner kronor
nämndes som möjlig. Därjämte har en uppjustering av den under föregående
år uppnådda produktionsstegringen framkommit vid konjunkturinstitutets
revision av beräkningarna för 1954 och detta gynnsamma resultat
ger i viss mån grund för en något mera optimistisk syn på möjligheterna
till fortsatt produktivitetsstegring.

Vad härefter angår importen har man att räkna med att denna rätt snabbt
anpassar sig efter det inom landet rådande efterfrågetrycket. Det skulle med
hänsyn härtill rentav vara möjligt att betrakta importen som en restpost i
dessa beräkningar. Vill man i en överslagskalkyl undersöka i A7ad mån efterfrågan
hotar att bli för stor i förhållande till resurserna måste emellertid
en annan utgångspunkt väljas. Närmast till hands ligger därvid att till eu
början räkna med en import av den storlek, som den antagna exporten kan
väntas tillåta utan att underskott i bytesbalansen uppstår. Om ett sådant
underskott uppkommer under en tid av god efterfrågan på våra exportprodukter
och förbättrade prisrelationer i utrikeshandeln, måste detta uppfattas
som ett uttryck för en alltför kraftig ansvällning av efterfrågan inom landet,
varav en del kommer att rikta sig mot importvaror. Ville man uppställa
den målsättningen, att vår valutareserv under en sådan tid borde förstärkas,
t. ex. med ett belopp som svarade mot förbättringen av prisrelationerna,
borde man införa en import av den storlek, som beräknades vara
förenlig med ett uppfyllande av denna målsättning. Så långt har man dock
inte gått här.

Som nyss nämnts och som närmare utvecklats i kapitel V väntas exportpriserna
i år visa en något större uppgång jämfört med fjolåret än vad
fallet är med importpriserna. Bytesrelationerna i utrikeshandeln skulle sålunda
förbättras med omkring 2 procent eller 200 miljoner kronor. Tack
vare detta förhållande skulle importvolymen kunna stiga något mera än
exportvolymen utan att bytesbalansen behöver försämras. Med nyss angiven
utgångspunkt för importberäkningen i tabellen har dock huvuddelen av
vinsten på de förbättrade bytesrelatiorferna använts för att fylla det underskott
i bytesbalansen, som förelåg förra året.

Enligt konjunkturinstitutets nationalräkenskaper ökade det svenska folkhushållet
under föregående år de disponerade resurserna genom att i viss
utsträckning ta lager i anspråk. Enligt tidigare uppskattning skulle under
1954 ha skett en minskning av de totala varulagren med 400 miljoner kronor.
Enligt reviderade uppskattningar anses minskningen ha stannat vid
160 miljoner kronor och i huvudsak ha bestått i ökade uttag ur skogarna och
en minskning av kreaturskapitalet. Som ovan angivits har man för innevarande
år räknat med en tendens till lagerökning. På grund av kalkylernas
uppbyggnad måste en justering för fjolårets lagerminskning företas
på tillgångssidan (rad 10).

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Efter denna justering erhålles som framgår av tabellen en total tillgångsökning
för 1955 jämfört med 1954 på 2 240 miljoner kronor.

En jämförelse med den förut framräknade efterfrågeökningen visar att
stegringen av de tillgängliga resurserna inte räcker till. Det skulle kalkylmässigt
föreligga ett efterfrågeöverskott på omkring en miljard kronor. Denna
siffra utgör ett mått på den brist på balans som sålunda skulle prägla den
svenska ekonomin. Den kräver emellertid vissa kompletterande kvalifikationer.
Som understrukits bland annat på tal om investeringarna, förutsätter
hela kalkylen en stram ekonomisk politik. Till den i kalkylen redovisade
balansbristen kommer de spänningsmoment, som redan förutsätts mötta av
åtgärder sådana som kreditrestriktioner, byggnadsreglering m. m., anordningar
som utsätts för betydande påfrestningar.

Slutligen bör uppmärksammas, att även om åtgärderna skulle hålla för
sådana påfrestningar och även om de skulle vara så effektiva, att det kalkylmässiga
resultatet visade en formell balans, så innebär denna inte några
garantier för att jämvikten på längre sikt skulle kunna bevaras. En balans
vid en så hög sysselsättning och så starkt forcerad produktionstakt innebär
alltid risker för pris- och inkomststegringar på olika punkter, som kan
bilda utgångspunkt för en utveckling som rubbar jämvikten. Här nämnda
omständigheter måste hållas i minnet vid en bedömning av innebörden av
kalkyler rörande förekomsten av ett eventuellt efterfrågeöverskott och dettas
möjliga storlek.

Den allmänna slutsats, som ett studium av utvecklingstendenserna på
olika områden leder till och som bestyrks av de här gjorda kalkylerna, är
att efterfrågeexpansionen inom den svenska ekonomin tenderat att ske i
en snabbare takt än vad våra resurser tillåter med betydande risker för
rubbningar av den samhällsekonomiska balansen.

Det kan här vara motiverat att antyda de konsekvenser som balansbristen
kunnat få, därest ytterligare motåtgärder inte vidtagits. Vid rådande
frihet för utrikeshandeln skulle överskottsefterfrågan sannolikt härvid i
första hand ta sig utlopp i en kraftig ansvällning av importen, vilket skulle
medföra ett stort underskott i betalningarna och en betydande avtappning
av valutareserven. På olika punkter skulle vidare efterfrågetrycket kunna
framkalla prisstegringar utöver de kostnadsmässigt betingade. Prisstegringarna
och därmed förbundna vinstökningar skulle leda till krav på höjda
löner. Den alltför stora efterfrågan skulle även framträda på arbetsmarknaden
och där föranleda löneglidningar, vilka skulle ytterligare förstora
den nominella inkomstökning som ingår i de föregående beräkningarna.
Svårigheter skulle även uppkomma för produktionen.

Den alltför stora efterfrågan, som framträder i de föregående beräkningarna
såväl beträffande konsumtionen som beträffande investeringarna, har
föranlett ytterligare motåtgärder utöver dem som tidigare vidtagits och
beaktats i dessa beräkningar. Här kan inte ifrågakomma någon närmaye
redogörelse för dessa nya åtgärder; i korthet nämnt omfattar de:

u

Kungl. Mnj.ts proposition nr 190 år 1955

1) en väsentlig skärpning av den restriktiva kreditpolitiken med en allmän
.räntehöjning enligt beslut av fullmäktige i riksbanken den 18 april
1955 understödd av den av riksgäldsfullmäktige samma dag beslutade statliga
upplåningen;

2) en höjning av företagsbeskattningen enligt av regeringen framlagt
förslag;

3) en särskild anordning för premiering av enskilt sparande enligt av regeringen
framlagt förslag; samt

4) en bibehållen stram byggnadsreglering inom ramen för fastställda
kvoter. Extra tillstånd, s. k. sysselsättningstillstånd, ges endast med största
återhållsamhet, vilket innebär en mindre igångsättning än under 1954.

Betydande svårigheter föreligger att bedöma effekten av dessa åtgärder,
t. ex. att avgöra i vilken omfattning sparandet kan väntas öka på grund av
den föreslagna premieringen eller hur den höjda beskattningen påverkar
företagens utgifter för olika ändamål. Inte mindre stora är svårigheterna
att kvantitativt uppskatta effekten av den hårdare penningpolitiken, vilken
även får förutsättas variera i styrka allt efter lägets växlingar. Med dessa
reservationer synes man dock kunna med följande kalkyler illustrera de
verkningar av den ekonomiska politiken, som kan väntas uppkomma på
grund av vidtagna åtgärder respektive kan betraktas som rimliga att eftersträva
under den fortsatta anpassningen.

Vad först den privata konsumtionsefterfrågan beträffar, beror denna till
viss del av det enskilda sparandets utveckling. Vid en bedömning av detta
har man inte endast den föreslagna stimuleringsanordningen att beakta. Som
ovan angivits måste det förut gjorda antagandet om ett oförändrat absolut
sparande betraktas som en mycket försiktig ulgångskalkyl. Det angavs, att
man lika gärna skulle ha kunnat räkna med en oförändrad sparkvot och
att om detta skett den angivna konsumtionsefterfrågan skulle ha varit 200
—250 miljoner kronor mindre. I vad mån ett sparande av sådan omfattning
framkommer, måste i hög grad anses bero av psykologiska omständigheter,
bl. a. förtroendet till en inflationsförhindrande politik. Att energiska åtgärder
i detta syfte nu vidtagits eller föreslagits kan härvidlag i och för sig
utöva en gynnsam effekt på sparandets omfattning.

Vidare kan den skärpta penningpolitiken på olika sätt utöva ett inflytande
på konsumtionsefterfrågan. Räntehöjningen och svårigheter att få
låna kan i vissa fall föranleda ett sparande, som eljest inte skulle ha ägt
rum. I den mån penningpolitiken och beskattningen bidrar till en nedgång
av aktiers och kapitalföremåls värde, kan åtminstone en del personers utgiftsbenägenhet
påverkas härav.

Det nysparande, som kan bli följden av den föreslagna stimulansen, kan
svårligen bedömas. Också här gäller för övrigt, att själva stimulansen kan
ha en vidare psykologisk effekt även genom att demonstrera en positiv inställning
till sparandet från statsmakternas sida.

Utan att närmare precisera betydelsen av var och en av de sålunda angivna
omständigheterna synes det inte orimligt att under gynnsamma för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1955

45

hållanden räkna med inte endast oförändrad sparkvot mellan 1954 och
1955 utan kanske med ett ändå något större sparande. Ett antagande om
att sparandet ökar mellan dessa år med 300 miljoner kronor framstår snarast
som försiktigt. I så fall skulle ökningen av den privata konsumtionsefterfrågan
sådan den angivits i tabell 10 stanna vid 1 500 miljoner kronor
i stället för 1 800 miljoner kronor. Detta motsvarar en ökning av den reala
konsumtionen med knappt 6 procent.

Kreditpolitiken måste i första hand utöva sin verkan på företagens utgifter
och härvidlag samverka med effekten av den föreslagna höjda beskattningen
och med byggnadstillståndsgivningen. Det är väl närmast här
som man får ange en viss effekt inte endast som sannolik på grund av vidtagna
åtgärder utan som rimlig att eftersträva med hjälp av eventuellt behövliga
fortsatta modifikationer. Betraktat på detta sätt synes det möjligt
att räkna med att ökningen av investeringarna skall kunna hållas inom den
ram som angavs i den hypotetiska nationalbudgetens kalkyler, ökningen
jämfört med föregående år skulle i så fall begränsas till 300 miljoner kronor
eller omkring 4 procent i stället för den uppgång med 460 miljoner kronor
som upptagits i tabell 10. Det har dock inte kunnat preciseras på vilka
områden en begränsning av ökningen av de privata investeringarna kommer
att ske.

En hårdare kreditpolitik har givetvis också betydelse för företagens möjligheter
att hålla sina lager oförändrade eller att öka dem. Det är särskilt
på detta område som penningpolitiken kan få omedelbara verkningar. Räntehöjningen
och en stark kreditåtstramning bör effektivt kunna motverka
en ökning av de totala lagren och kanske medföra en viss total lagerminskning.
Med samma betraktelsesätt som i fråga om investeringarna skulle
man kanske för att markera en möjlig utveckling kunna räkna med en
minskning av de totala lagren med omkring 200 miljoner kronor i stället
för med en sådan ökning som tidigare antytts.

Med de sålunda angivna utgångspunkterna finns det förutsättningar för
en formell balans med de beräkningar rörande utrikeshandeln, som återgivits
i föregående kapitel. De där redovisade beräkningarna för importen
synes även i övrigt inte oförenliga med de justerade uppskattningarna av
konsumtion och investering. Det saknas därför anledning att revidera beräkningarna
för utrikeshandeln sådana de där presenterats.

De här förda resonemangen kan sammanfattas i de resultat som anges i
följande tabell, som sålunda kan betecknas som nationalbudget för år 1955.

Tabellens sifferuppgifter bygger på de antaganden som gjorts i den föregående
framställningen. De innefattar sålunda en bedömning av verkningarna
av den ekonomiska politik, som där redovisats.

Till belysning av innebörden i den siffermässiga balans, som tabellen anger,
må ett par omständigheter ånyo framhävas. De däri ingående kalkylerna
för utrikeshandeln innefattar ett mindre underskott i bytesbalansen,
vilket i och för sig inte är önskvärt under rådande förhållanden. Vidare
räknas med någon minskning av den totala lagerhållningen i landet, medan

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

Tabell 11. Nationalbudget lör år 195S

Miljoner kronor i 1954 års priser

	1954	1955	Förändring 1954— 1955
			Absolut	Procentuell
Tillgång
Bruttonationalprodukt till marknadspris.......	45 360	47 360	+ 2 000	+ 41/,
Import.....................................	9 200	9 750	+ 550	+ 6
Lagerminskning.............................	160	190	+ 30
Summa tillgång	54 720	57 300	2 580
Användning
Privat inhemsk bruttoinvestering.............	7 990	8 290	+ 300	+ 4
Offentlig inhemsk bruttoinvestering...........	5 930	6130	+ 200	+ 3
Export av varor och tjänster................	9 050	9410	+ 360	+ 4
Privat konsumtion..........................	26 360	27 860	+ 1500	+ 6
Offentlig konsumtion........................	6 390	5 610	+ 220	+ 4
Summa användning	54 720	57 300	+ 2 580

produktions- och omsättningsökningen eljest närmast skulle kunna väntas
motsvaras av en viss ökning av mängden varor under produktion och distribution.
I båda dessa avseenden skulle man kunna tala om ett utnyttjande
som går något utöver de löpande tillgångarna. Slutligen ingår i kalkylerna
en prisstegring på 2 procent mellan 1954 och 1955, vilken betecknats som
ofrånkomlig.

Över huvud representerar kalkylen en balans på en mycket hög nivå av
sysselsättning och ett hårt utnyttjande av alla resurser. Endast under denna
förutsättning är det möjligt att räkna med en produktionsökning av den i
tabellen angivna storleksordningen. En sådan full sysselsättning och stark
produktionsökning ingår i målsättningen för den ekonomiska politiken. Det
måste dock understrykas, att en balans under dessa förutsättningar alltid
innebär risker för rubbningar av olika slag. Den fulla sysselsättningen krä-,
ver ständig vaksamhet mot uppkommande störningar såväl av depressiv
som av inflationistisk art.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

47

Innehållsförteckning till Bihang D

1. Inledning...................................................... 1

II. Konsumtionen.................................................. 3

a. Den privata konsumtionen.................................... 3

b. Den offentliga konsumtionen................................... 8

III. Investeringarna................................................. 10

IV. Produktionen................................................... 16

a. Den allmänna produktionsutvecklingen......................... 16

b. Produktion och försörjningsläge................................ 20

V. Utrikeshandeln.................................................. 31

a. Utrikeshandeln under år 1954 .................................. 31

b. Utrikeshandeln under år 1955 .................................. 33

VI. Den samhällsekonomiska balansen.................................. 38

Anm. Den reviderade nationalbudgeten för 1955 har utarbetats inom finansdepartementet
under ledning av byråchefen Gustav Cederwall med biträde av amanuenserna Reidar Thilert,
Valfrid Paulsson och Rune Beckman. Den bygger på vanligt sätt delvis på material som sammanställts
av olika ämbetsverk.

Investeringsprognosen för 1955 (kap. III) har utförts av t. f. forskningssekreteraren Lennart
Fastbom. Avsnittet om viktigare industriella varuområden — med undantag för stycket om
kraftförsörjningen — i kap. IV (produktionen) har, liksom kap. V (utrikeshandeln), sammanställts
med ledning av material från handels- och industrikommissionen.

Under nationalbudgetens utarbetande har det den 1 augusti 1954 tillsatta utredningsrådet
hörts; detta innebär dock inte att rådets ledamöter bär något ansvar för nationalbudgetens utformning.
Uppläggningen av nationalbudgeten har jämväl behandlats av stabiliseringsnämnden
och nationalbudgeten har slutligen godkänts av samarbetsdelegationen.

a a

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr VJO

BILAGA

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1955

Driftbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-propositionen Milj. kr.	Senare ändringar Milj. kr.	Summa Milj. kr.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter ..........................	8 493,5	+ 417,0	8 910,5
II. Uppbörd i statens verksamhet........	170,3	+ 3,0	173,3
III. Diverse inkomster..................	242,0	+ 20,0	262,0
Säger	8 905,8	+ 440,0	9 345,8
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens aflärsverksfonder............	290,0	- 39,0	251,0
II. Riksbanksfonden ..................	15,0	—	15,0
III. Statens allmänna fastighetsfond......	17,6	—	17,6
IV. Försvarets fonder ..................	25,8	—	25,8
V. Statens utlåningsfonder..............	80,6	—	80,6
VI. Fonden för låneunderstöd ..........	24,0	—	24,0
VII. Fonden för statens aktier............	60,0	_	60,0
VIII. Statens pensionsfonder..............	39,4	—	39,4
IX. Diverse kapitalfonder ..............	47,5	+ 2,2	49,7
Säger	599,9	- 36,8	563,1
Säger för inkomster å driftbudgeten	9 505,7	+ 403,2	9 908,9
Summa	9 505,7		9 908,9

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1955

3

budgetåret 1955/56

Utgifter

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna ......	3,6		—	3,6
II. Justitiedepartementet ..............	72,0	H-	0,4	72,4
III. Utrikesdepartementet ..............	49,4	—	0,4	49,0
IV. Försvarsdepartementet..............	2 018,6	—	1,1	2 017,5
V. Socialdepartementet................	2 518,9	+	4,6	2 523,5
VI. Kommunikationsdepartementet.......	858,5	+	2,3	860,8
VII. Finansdepartementet ...............	183,3		—	183,3
VIII. Ecklesiastikdepartementet...........	1 064,7	+	0,8	1 065,5
IX. Jordbruksdepartementet ............	454,1	-	49,1	405,0
X. Handelsdepartementet..............	134,4	+	4,1	138,5
XI. Inrikesdepartementet................	533,4	+	2,0	535,4
XII. Civildepartementet.................	285,7	4*	165,0	450,7
XIII. Oförutsedda utgifter ...............	1,0		—	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....	15,7		—	15,7
Säger	8 193,3	+	128,5	8 321,8
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Luftfartsfonden....................	8,2		—	8,2
II. Riksgäldsfonden....................	410,0		—	410,0
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar	265,8	—	0,4	265,4
IV. Avskrivning av oreglerade kapitalme-
delsförluster.....................	228,5		—	228,5
Säger	912,5	—	0,4	912,1
Summa utgifter å driftbudgeten	9 105,8	+	128,1	9 233,9
Avsättning till budgetutjämningsfonden av kom-
munalskaltemedel......................	350,0	+	50,0	400,0
Avsättning till särskilt konto i riksbanken av tillfälliga, konjunklurpolitiskt betingade in-
komsler.............................. Beräknat överskott....................... Summa	49,9 9 505,7			275,0 0,0 9 908,9

f>50806 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag