Kungl. Maj.ts proposition nr 18 (Proposition 1952:18)

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående plan
för flottans fartyg sbyggnader; given Stockholms slott
den 4 januari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag, om vilkas
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag till ny- och ombyggnadsprogram för
flottans fartyg omfattande budgetåren 1952/59 till en sammanlagd kostnad av
i runt tal 440 miljoner kronor. Vidare begäres bemyndigande att utlägga beställningar
på fartygsmateriel inom ramen för det föreslagna programmet intill
en kostnad av 350 miljoner kronor.

1—am m Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Utdrag av protokollet över försvars ärenden, hållet inför
Hans Maj;t Konungm i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga angående
plan för flottans fartygsbyggnader och anför därvid följande.

Inledning.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (prop. nr 210, rd. skr. nr 374) fastställdes
i princip en plan för nybyggnad av örlogsfartyg under en femårsperiod
omfattande budgetåren 1942/43—1946/47. Planen upptog bl. a. fartyg för en
första utbyggnad av de operationsgrupper (numera benämnda eskadrar), som
skulle utgöra kärnan i vårt försvar till sjöss. Efter kompletterande beslut omfattade
planen — förutom färdigställande av under byggnad varande och beslutade
fartyg, nämligen kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon, två jagare
(typ modifierad stadsjagare), fyra kustjagare samt ett antal motortorpedbåtar
och ubåtar — två större jagare (typ Öland), två mindre jagare (typ modifierad
stadsjagare), en större motortorpedbåt samt ett antal mindre motortorpedbåtar
och ubåtar. Under perioden byggdes även ett minfartyg.

Med anledning av det betänkande med förslag angående försvarets organisation,
som 1945 års försvarskommitté avgav, beslöts vid 1948 års riksdag
(prop nr 206, rd. skr. nr 371) att två större jagare, tre ubåtar och ett antal
mindre motortorpedbåtar skulle byggas. Ytterligare ersättningsbyggnad — av
mindre minsvepare och andra smärre fartyg — beslöts vid 1949 och 1950 års
riksdagar.

Nybyggnaden av fartyg för flottan under budgetåren 1947/48—1951/52 omfattar
sålunda jagarna Halland och Småland, motortorpedbåtarna T 36—T 41,
ubåtarna Hajen, Sälen och Yalen samt minsveparna M 51—M 56. Därjämte
har 1951 års höstriksdag medgivit att vissa beställningar må utläggas å materiel
för två jagare och sex motortorped—motorkanonbåtar, vilka fartyg ingå
i den plan för fartygsbyggnader som i det följande närmare kommer att behandlas.

Utöver här angiven nybyggnadsverksamhet har beslut fattats om genomgripande
moderniseringar av fartygsmaterielen.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 18. 3

Fartygsbeståndets förändringar under åren 1942—1951 äro närmare redovisade
i följande tablå.1

Stridsfartyg			Ant	a 1	e n h e	ter
1942	1945	1948	1951
Linje- flottan	Reserv- flottan	Linje- flottan	Reserv- flottan	Linje- flottan	Reserv- flottan	Linje- flottan	Reserv- flottan
Pansarskepp ....................	2	5	i	6	_	5	_	3
Kryssare ........................	1	1	i	1	3	1	3	1
Minfartyg........................	—	1	i	1	1	1	1	1
Jagare ..........................	10	8	13	8	12	3	12	1
Kustjagare (fregatter) ............	6	—	6	—	6	—	6	2
Motortorpedbåtar ................	16	—	20	—	18	—	21	—
Ubåtar ..........................	23	—	26	—	25	—	24	—
Minsvepare ......................	44	10	44	8	42	2	18	26
Sammanlagt antal enheter	102	25	112	24	107	12	85	34
Sammanlagt tonnage	55 000	34 000	56 000	41000	64000	39000	62 000	31000

Efter femårsperioden 1942/47 har det de senaste åren, i avvaktan på resultatet
av arbetet inom 1949 års försvarsutredning, icke funnits någon plan på
längre sikt för ersättningsbyggnad för flottans fartyg. Sedan det i början av
år 1951 visat sig, att förslag från försvarsutredningen icke var att vänta åtminstone
inom de närmaste åren, lät min företrädare i ämbetet i februari 1951
chefen för marinen tillsätta en kommitté med uppgift att inom marinledningen
utreda frågor rörande för ersättningsbyggnad lämpliga fartygstyper.

Denna kommitté avgav den 6 juni 1951 till chefen för marinen betänkande
med förslag, som marinchefen med tillstyrkan överlämnade den 29 juni 1951.
På grundval av dessa förslag, vilka tillstyrkts även av överbefälhavaren, hemställde
Kungl. Maj:t i propositionen 1951: 223 om bemyndigande att utlägga
beställningar å viss materiel för två jagare och sex motortorped—motorkanonbåtar
inom en kostnadsram av 20 miljoner kronor. Riksdagen beslöt i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (rd. skr. nr 376).

I det följande kommer att redogöras för innehållet i allenast vissa avsnitt
av den nyssnämnda kommitténs betänkande. Huvudparten av kommittébetänkandet
är av den natur, att en närmare redogörelse för innehållet icke bör
lämnas till statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysningar torde därför få inhämtas
genom de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott.

Komniittéförslaget.

Kommittén har i enlighet med marinchefens direktiv till behandling upptagit
frågorna om ersättningsbyggnad för fartyg som under tidsperioden
1952/58 avföras ur linje- respektive reservflottan, utbyggnad av två eskadrar
med motortorped—motorkanonbåtar samt ombyggnad av äldre jagare och
kustjagare.

1 Vissa av de under budgetåren 1947''''SI beslutade fartygsbyggena komma icke att slutföras
förrän efter år 1951. Deras inverkan på fartygsbeståndet framgår av tablån på sid. 12.

Kungl. May.ts proposition nr 18.

I enlighet med gällande normer för livslängder beräknar kommittén att
följande fartyg — utom ubåtar och minsvepare — komma att avföras urlinje-
respektive reservflottan under perioden 1952/58:

Ur linjeflottan
kryssaren Gotland 1958
jagaren Malmö 1955
» Karlskrona 1956
kust jagarna Romulus och Remus 1955
15 motortorpedbåtar 1951—1953.

Ur reservflottan
pansarskeppet Sverige 1953

» Drottning Victoria 1957

» Gustaf V 1958

minfartyget Clas Fleming 1953.

Utredningsarbetet har huvudsakligen varit inriktat på tekniska problem.
Det har dock bedömts erforderligt att granska den operativa och taktiska bakgrunden
till kraven på ersättningsbyggnad. Därvid har man utgått ifrån dels
de strategiska grunder om vilka enighet råder inom militärledningen, dels de
uppgifter i krig, som överbefälhavaren tilldelat marinen. Kommittén har
under detta arbete ävenledes beaktat vunna krigserfarenheter, krigsteknikens
utveckling efter det senaste världskriget samt främmande länders
flottbyggnadsprogram. Ett särskilt intresse har ägnats den försvarsutredning,
som nyligen slutförts i Norge och som lagts till grund för den norska flottans
återuppbyggnad.

Vid omprövningen av de taktiska grunderna bär kommittén kommit till
den uppfattningen, att principerna för 1942 års försvarsbeslut i vad avser sjöförsvarets
utformning i huvudsak alltjämt äro tillämpliga. De förhållanden som
av kommittén ansetts i första hand böra beaktas vid den fortsatta utbyggnaden
av den svenska flottan — utöver vad som framkom i den i anslutning till
1942 års försvarsbeslut verkställda teknisk—taktiska utredningen — kunna
sammanfattas på följande sätt.

Stort intresse måste ägnas den fortsatta utbyggnaden av de flottor som
väntas uppträda i Östersjön samt förstörelsemedlens och skyddsmedlens utveckling
mot ökad effekt. Radaranläggningarnas och stridsledningsorganisationens
betydelse, undervattensvapnens utveckling samt luftvärnets ökade
eldkraft och precision äro faktorer som särskilt böra beaktas. Dessutom bör
vikt läggas vid det faktum att byggnadskostnaderna för alla fartygstyper
stigit huvudsakligen på grund av den alltmer invecklade tekniska utrustningen
och automatiseringen.

Kommittén anför i anslutning härtill i huvudsak följande.

En påtaglig följd av den angivna utvecklingen är, att det blivit svårare att
skapa ett fullgott skydd även för de största fartygsenhetema, Segheten i sjö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

försvaret måste därför i främsta rummet tillgodoses genom tillräckligt antal.
Med de ökade kostnaderna per enhet har problemet att erhålla det erforderliga
antalet inom en rimlig kostnadsram blivit alltmera svårlöst. Detta har
föranlett kommittén att lägga särskild vikt vid undersökningarna av vilka
möjligheter som stå till buds att nedbringa kostnaderna per enhet för att
ernå tillräckligt antal och därmed öka segheten i försvarssystemet med bibehållen
godtagbar slagkraft i förhållande till presumtiva fienders fartygstyper
samt med bibehållna möjligheter att uppträda under samma klimatologiska
förhållanden som en motståndare.

Kommittén har diskuterat frågan huruvida samtliga de i 1942 års försvarsbeslut
upptagna fartygstyperna alltjämt böra ingå i flottans fartygsbestånd.
Kommittén har därvid särskilt prövat huruvida det vore möjligt att ersätta
vissa dyrbara enheter med ett större antal fartyg av mindre kostsam typ.
Sistnämnda spörsmål har haft särskild betydelse vid bedömandet av frågorna
om ersättningsbyggnad för kryssaren Gotland samt ersättning för den kraftförlust
i ''lokalförsvaret, som uppstår då Sverigeskeppen måste utrangeras.
Kommittén har kommit till den uppfattningen, att eskadrar sammansatta
enligt de förslag som förelädes 1942 års riksdag utan tvekan alltjämt äro mest
lämpade för våra förhållanden. Kommittén har emellertid konstaterat att
oöverstigliga svårigheter skulle uppstå att inom en tänkbar kostnadsram erhålla
det beräknade antalet kryssare samtidigt som man tillförde flottan erforderligt
antal enheter av övriga fartygstyper. Kommittén har ansett det
mest angelägna önskemålet vara att utbygga de .''båda år 1942 beslutade
eskadrarna till full styrka, d. v. s. med fulltaliga jagar- och motortorpedbåtsförband,
sammansatta av enheter ägnade att samverka inom eskadrarna.

I fråga om ersättningsbyggnad för Sverigeskeppen, vilka under de närmaste
åren skola utrangeras, har kommittén anfört i huvudsak följande.

För att segheten i försvarssystemet skall bibehållas, särskilt efter en reduktion
av eskadrarnas fartygsbestånd genom krigsförluster och skador,
ställas stora krav på sjöförsvarets bakre linjer, lokalstyrkorna. Med Sverigeskeppens
planenliga utrangering inom den närmaste tiden sker här en allvarlig
åderlåtning. Kommittén har ägnat möjligheten att kompensera denna
minskning av lokalförsvarets kraft stor uppmärksamhet. Ersättningsbyggnad
av pansarskepp eller andra typer av starkare artilleri fartyg för lokalförsvaret
har icke ansetts kunna inrymmas inom en rimlig kostnadsram. Det har därför
varit nödvändigt att söka sig fram på andra vägar även om dessa icke leda
till full ersättning för den slagkraft och motståndsförmåga, som den nuvarande
stödstyrkan representerar. Därvid har kommittén undersökt möjligheterna
att finna en för lokalförsvarsuppgifter lämplig motortorped—motorkanon1
»åtstyp, vilken skulle draga så låga kostnader, att ett antal flottiljer omfattande
stort antal enheter kunde uppsättas inom aktuella kustområden.

Kommittén har sålunda, vilket närmare kommer att framgå av det följande,
ansett det möjligt att kompensera Sverigeskeppens bortfall med anskaffning
av motortorped—motorkanonbåtar.

Med anledning av det ökade ubåtshotet har chefen för marinen i tidigare
sammanhang föreslagit införande av en ny fartygstyp, benämnd ubåtsjakt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

fartyg, närmast avsedd för jakt på fientliga ubåtar utanför egna utfartsleder
från basområdena samt för tryggande av sjöfartsvägama. Kommittén har
också kommit till den uppfattningen att ett stort antal fartyg erfordras för
att bl. a. lokalt kunna neutralisera ubåtshotet utanför basområdena och för
skydd av sjöfarten. Kommittén framhåller vidare att stora krav på sjövärdiga
eskortfartyg föreligga för att trygga de för landet i dess helhet viktiga sjöförbindelsema
i Västerhavet. Kommittén har, som i det följande närmare
kommer att utvecklas, föreslagit att ifrågavarande behov täckes därigenom att
jagare, vilka av åldersskäl icke längre böra kvarstå i linjeflottan och vilka i
linjeflottan ersatts med nya jagare, skola undergå en begränsad ombyggnad.
En sålunda ombyggd jagare bör, föreslår kommittén, enligt internationell
terminologi benämnas fregatt. I anslutning härtill framhålles emellertid att
samtidigt som ombyggnaden av nämnda jagare resulterar i en förstärkning av
beståndet av de för ubåtsjakt och eskorttjänst lämpade fartygen medför den
en reduktion av lokalförsvarets styrka. Denna reduktion anser kommittén
böra kompenseras efter samma grunder som i det föregående anförts beträffande
ersättningen för Sverigeskeppen.

Omvandlingen av den tidigare pansarskeppsflottan till en lättare flottyp
i enlighet med 1942 års försvarsordning har, framhåller kommittén, medfört
att torpeden och minan fått övertaga det svåra artilleriets roll som sänkande
vapen. Minvapnet har därmed erhållit ökad betydelse i det svenska sjöförsvaret.

För utläggning av minor kunna flertalet stridsfartyg, speciella minfartyg
samt till hjälpfartyg omändrade handelsfartyg utnyttjas. Kommittén framhåller
emellertid att stridsfartygen i första hand äro avsedda för andra ändamål
än minutläggning samt att det åtgår relativt lång tid att omändra handelsfaryg
till hjälpfartyg. Hjälpfartygen skulle därför i regel icke kunna påräknas
i ett krigs inledningsskede därest icke kriget hade föregåtts av en
längre tids beredskapstillstånd och hjälpflottans mobilisering hade genomförts.
Kommittén har därför funnit det synnerligen angeläget att det för utrangering
mogna minfartyget Clas Fleming ersättes med ett nytt minfartyg.

Kommittén har erhålllit visst tekniskt underlag för bedömning av hur en
utveckling av robotvapnet kan tänkas inverka på fartygsbyggnadspolitiken.
Av detta underlag har kommittén funnit att tidsfaktorerna för robotmaterielens
konstruktiva färdigställande äro tämligen svåra att fastställa. Kommittén
har även funnit att möjligheterna att utnyttja ett i sinom tid utbyggt
robotvapen mot sjömål förutsätter tillgång på övervattensfartyg.

Sammanfattningsvis har kommittén av den verkställda granskningen av
de taktiska utgångspunkterna dragit den slutsatsen, att de tekniska undersökningarna
böra inriktas på följande fartygstyper: jagare, fregatter, motortorped—motorkanonbåtar
samt minfartyg. Beträffande ubåtar och minsvepare
har kommittén ansett sig böra förorda fortsatt ersättningsbyggnad med
de typer, som f. n. äiro under konstruktion eller byggnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Som grund för sina tekniska undersökningar bär kommittén uppställt
vissa piincipiella riktlinjer.

En genomgående strävan har sålunda varit att standardisera fartygsbeståndet
i avsikt att genom serietillverkning ernå lägre material- och byggnadskostnader.
Genom enhetliga fartygstyper skulle vinnas icke oväsentliga fördelar
med hänsyn till taktik och utbildning, varjämte underhållstjånsten skullle
förenklas och underhållskostnaderna minskas.

Med hänsyn till önskvärdheten att hinna med ersättningsbyggnad för fartyg,
vilka inom den närmaste tiden falla för åldersstrecket, har kommittén
vidare eftersträvat att få fram konstruktioner, som draga kortast möjliga
byggnadstid. Det har därför bedömts vara av vikt att undvika sådana nykonstruktioner,
som medföra omfattande ritnings- och konstruktionsarbeten.

Av bl. a. dessa skäl ha i första hand undersökts möjligheterna att bygga
vidare på redan befintliga konstruktioner. Därigenom har kommittén kommit
att stå på en fastare grund då det gällt att beräkna kostnader och leveranstider,
varjämte man kunnat undvika teoretiska spekulationer angående fartygens
och vapnens prestanda. De erfarenheter, som vunnits under och efter
det senaste kriget, ha ändock på många, områden kunnat utnyttjas på de fartygstyper,
som upptagits i kommitténs förslag.

Kommittén har förordat, att man undviker varje förändring av ritningar
under pågående tillverkning. Endast därigenom, framhåller kommittén, kan
man påräkna att byggtiderna kunna hållas. Man kan därigenom också undvika
ändringskostnader.

-Den av kommittén verkställda tekniska undersökningen av de för ersättningsbyggnad
lämpliga fartygstyperna har sammanfattningsvis givit följande
resultat.

Med hänsyn till den ekonomiska situationen, läget på arbetsmarknaden och
den begränsade tid som står till förfogande har kommittén ansett sig icke
böra föreslå någon nybyggnad av kryssare.

Enligt kommitténs uppfattning erfordras jagare i eskadrarna, i andra offensiva
grupper samt för självständiga företag, mineringsoperationer och sjöfartsskydd.
Erfarenheterna från det andra världskriget anses nämligen ha visat
jagarens mångsidiga användbarhet i sjökriget. I de utländska marinerna
kvarstår alltjämt jagaren på en framträdande plats i nybyggnadsplanerna,
vilket gäller såväll stormakterna som de mindre nationerna.

Kommittén föreslår därför att jagare skola ingå i vår flotta och att de
jagare, som överföras till reservflottan, skola ersättas med nya jagare. Vidare
föreslås att kryssaren Gotland vid övergången till reservflottan ersättes med
två jagare.

För nybyggnad kunna, enligt kommittén, ifrågakomma antingen jagare av
nu befintliga typer — typ Visby, Öland eller Halland — eller ock jagare av
helt ny typ.

Kommittén har konstaterat, att den tillgängliga tiden icke medgiver bygg -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

nåd av jagare enligt helt ny typ. Kvar står sålunda endast möjligheten att
bygga jagare av en typ, för vilken ritningar finnas klara, d. v. s. enligt någon
av typerna Visby, Öland eller Halland.

Av dessa är Visbyjagaren byggd på konstruktioner från tiden före det
andra världskriget. Dess ringa storlek anses icke medgiva införande av de
vapen och hjälpmedel, som krävas på en jagare avsedd att upptaga strid med
moderna jagare.

De två jagartyper, som enligt kommitténs mening kunna läggas till grund
för ytterligare byggnad, äro således jagare av typ Halland och av typ Öland.

•Tagare av Hallandtyp, villken ur flera synpunkter anses överlägsen Ölandjagaren,
skulle väl lämpa sig för ytterligare nybyggnad, men med hänsyn till
önskvärdheten att erhålla ett större antal enheter inom en begränsad kostnadsram
bär kommittén stannat inför den billigare Ölandjagaren vilken efter
vissa modifikationer ansetts godtagbar. Modifikationerna skulle innebära
bl. a. att luftvärnet avsevärt fömstärkes, att effekten hos ubåtsjaktbeväpningen
ökas samt att flytbarheten förbättras. Ändringarna komma, framhåller
kommittén, att medföra en mindre standardsänkning inom vissa andra
områden.

Kommittén har beräknat att ändringarna — tillsammans med de begränsningar
i fråga om kostnader för ritningar som uppkomma därigenom att större
delen av ritningarna till nuvarande jagare av typ Öland kan användas — medföra
en kostnadsminskning i förhållande till kostnaderna för byggandet av
Öland jagare med ca 5,5 miljoner kronor per fartyg enligt prisläget den 1
juli 1949 och under förutsättning av seriebyggnad av fyra fartyg. Denna betydande
kostnadsminskning innebär, påpekar kommittén, att man för samma
kostnad kan bygga antingen fyra jagare av modifierad Ölandtyp eller tre
jagare av Hallandtyp.

Kommittén föreslår därför, att jagarna Malmö och Karlskrona samt kryssaren
Gotland ersättas med fyra jagare av modifierad Ölandtyp.

Som i det föregående nämnts har kommittén ansett behovet av speciella
fartyg för ubåtsjakt och eskorttjänst vara mycket stort och förordat att äldre
jagare ombyggas till fregatter. Kommittén har nämligen efter verkställda
undersökningar funnit att stads- och kustjagare efter ombyggnad i stort sett
fylla de krav som kommittén uppställt på en fregatt. Kommittén anför dock
följande reservation.

I fråga om lluftvärnsbestyckningen har det av utrymmes- och stabilitetshänsyn
icke varit helt möjligt att fylla uppställda krav i den utsträckning, som
varit önskvärd. En förbättring i förhållande till nuläget kan dock vinnas genom
införande av fullt moderna automatpjäser.

Kommittén föreslår dels att jagarna Klas Horn, Göteborg, Stockholm,
Malmö och Karlskrona samt kustjagarna Romulus och Remus vid överföringen
till reservflottan byggas om till fregatter, dels att kustjagarna Mode, Magne,
Munin och Mjölner byggas om till fregatter redan innan de enligt planerna
skola överföras till reservflottan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Sistnämnda förslag är betingat av önskemålen att disponera vissa pjäser
från jagarna av Mode-typ för vissa andra jagare samt att snarast öka antalet
fartyg lämpade för eskorttjänst.

Beträffande de motortorpedbåtar som utmönstras ur flottan under perioden
1952/58 bär kommittén föreslagit ersättningsbyggnad av båtar enligt typ
T 32. Beträffande motortorpedbåtar av större typ, vilka enligt statsmakternas
uttalanden vid 1942 års och 1948 års riksdagar böra ingå i eskadrarna
för att dessa skola ernå tillräcklig torpedinsats, har kommittén anfört i huvudsak
följande.

Denna förstärkning av motortorpedbåtsvapnet har fördröjts i avvaktan
på utvecklingen av lämplig svenskbyggd motor. En provbåt (T 101) har emellertid
färdigställts, vilken för närvarande hålller på att provas. Denna har dock
i avvaktan på det slutliga färdigställandet av svenska motorer utrustats med
motorer av utländsk tillverkning.

Kommittén har i detta sammanhang åter påtalat den kraftförlust som
drabbar sjöförsvarets bakre linjer i och med Sverigeskeppens bortfall och
genom omvandlingen av lokalstyrkornas jagare till fregatter. Planenligt skulle
också kust jagarna Remus och Romulus ersättas med nya enheter vid övergången
från linje- till reservflottan, om det lätta fartygsbeståndet skulle kunna
vidmakthållas, kommittén har, som tidigare nämnts, kommit till den uppfattningen
att avgången av fartyg ur lokalförsvaret borde motverkas genom att
in oto r torp ed—m o t o rkano nb åtar tilldela des lokals ty rko ma.

Till frågan om för byggnad lämpliga båttyper har kommittén anfört i
huvudsak följande.

De i flottan för närvarande ingående moderna motortorpedbåtstyperna utgöras
av den nya provbåten av större typ, T 101, samt den mindre typen,
T 32. Kommittén har vägt en fortsatt nybyggnad av båda dessa typer — varvid
den större i så fall skulle avses ingå i eskadrarna för samverkan med
kryssare och jagare och den mindre i lokalstyrkorna — mot att i standandiseringssyfte
endast nybygga en typ, vilken skulle vara användbar såväl i
eskadrarna som i lokalförsvaret. Vid undersökningen har stor vikt lagts vid
att motortorpedbåten skulle kunna förses med starkast möjliga artillenbestyckning
för bekämpning av fientliga motortorpedbåtar och mindre mva sionsfarkoster.

..... , ,

Undersökningen har visat, att det icke ar möjligt att pa detta fartygsslags
ringa deplacement uppställa för nämnt ändamål tillräckligt starkt artillen
samtidigt med erforderlig torpedbestyckning. Däremot borde det vara
möjligt att ge fartyget alternativt torped- eller artilleribestyckning med möjlighet
att på kort tid växla från ett till ett annat bestyckningsalternativ.

Kommittén har på den tid som stått till buds icke hunnit slutföra ifrågavarande
undersökningar. Den har därför inskränkt sig till att konstatera att
motortorped—motorkanonbåtar böra nybyggas dels som ersättning för de
båtar som närmast falla för åldersstrecket, dels för att komplettera eskadrarnas
torpedvolym och dels slutligen som ersättning för den kraftförlust, som
inom den närmaste tiden uppkommer inom lokalförsvaret.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 18.

Undersökningarna rörande behovet av minfartyg i vår flotta har, såsom
redan framhållits, visat det synnerligen angelägna i att minfartyget Clas
Fleming vid dess bortfall nr reservflottan ersättes med ett nytt fartyg.
De tekniska undersökningarna ha givit vid handen, att det nya fartyget skulle
kunna begränsas till ett deplacement om ca 2 000 ton utan minor. För att
begränsa kostnaderna har kommittén ansett sig böra förorda att minfartyget
bygges enligt handelsfartygsstandard men med förbättrad flytbarhet.

Kommittén har sålunda föreslagit att minfartyget Clas Fleming, när det
lämnar reservflottan, ersättes med ett nytt minfartyg av i betänkandet angiven
typ.

Enär projektarbete för närvarande pågår inom marinförvaltningen beträffande
de vid 1948 års riksdag för tillverkning beslutade tre ubåtarna av Hajentyp
har kommittén ansett sig icke böra närmare undersöka ubåtstyperna.
Kommittén anser att de ubåtar, som under perioden planenligt böra tillkomma
som ersättning för ubåtarna Sjölejonet, Sjöbjörnen och Sjöhunden,
böra vara av Hajentyp.

Sex nya minsvepare av typ M 51 äro för närvarande under byggnad, och
kommittén anser att denna typ bör väljas vid ersättningsbyggnad för minsvepare.
Under perioden beräknas fyra minsvepare av Jägarentyp skola överföras
till reservflottan och tjugo minsvepare av mindre typ utrangeras.
Tjugofyra minsvepare skulle således enligt tillämpade principer byggas under
sexårsperioden. I avsikt att slå ut byggnadskostnaderna på en längre tidsperiod
och motverka att i framtiden alltför stora grupper minsvepare inom
kort tid falla för åldersstrecket föreslår emellertid kommittén, att under
perioden 1952/58 endast halva antalet, d. v. s. tolv, minsvepare ersättes. Detta
har kommittén funnit möjligt under förutsättning, att endast de minsvepare,
som skola ersättas under perioden, rustas i fred, medan de övriga tolv underhållas
i materielberedskap.

En av kommittén överslags vis verkställd granskning av det föreslagna nyoch
ombyggnadsprogrammet ur bemanningssynpunkt har visat att vis,sa
jämkningar mellan olika personalkategorier torde bliva nödvändiga men att
någon ökning av den totala kadern av personal icke skulle erfordras. Kommitténs
förslag skulle vidare kunna genomföras utan någon väsentlig ändring
av nuvarande marinorganisation.

Ett förverkligande av det föreslagna ny- och ombyggnadsprogrammet
skulle enligt kommitténs beräkningar medföra följande kostnader enligt
prisläget den 1 juli 1950.

4 jagare av modifierad Ölandtyp .................................... 128,o milj. kr.

1 minfartyg av ny typ ................................................... 15’0 » »

3 ubåtar av Hajentyp ................................................... 4g 0 ;> s

12 minsvepare av typ M 51 ............................................. 26,4 » »

11 motoi-tarped—motorkanonbåtar av modifierad typ T 101 ... 77,o » »

15 motortorpedbåtar av typ T 32 ....................................... 36j0 » „

Ombyggnad av 5 jagare och 6 kustjagare till fregatter ......... 26,5 » »

Summa 356,9 milj kr.

Kungl. May.ts proposition nr 18.

Kommittén framhåller att reservdelar för maskinerier hittills som regel
icke upptagits i byggnadskostnaderna. Med hänsyn till nödvändigheten att
snabbt kunna utföra reparation av maskinanläggningar under krig har kommittén
bedömt det önskvärt att samtidigt med beställning av fartygens ordinarie
maskinanläggningar m. m. jämväl beställa vissa reservaggregat. För
det föresilagpa nybyggnadspJrogrammet ha kostnaderna för dylika reservdelar
uppskattats till omkring 16 miljoner kronor. Inklusive reservdelar skulle
alltså de av kommittén föreslagna ny- och ombyggnaderna av fartyg för flottan
under budgetåren 1952/58 betinga en total kostnad enligt prisläget den
1 juli 1950 av 373 miljoner kronor.

Kommittén har i sina nämnda beräkningar icke medtagit kostnader för
nybyggnad av trängfartyg och fartyg för kustartilleriet, eventuell ytterligare
modernisering av fartygsmateriel samt försök avseende fartygsmateriel och
förberedelser för ombyggnad av hjälpfartyg. Det sammanlagda årliga medelsbehovet
för dessa ändamål beräknar kommittén till 5 å 6 miljoner kronor.
I de nyss framlagda kostnadsberäkningarna ha icke heller inberäknats kostnader
för ersättningsbyggnad för kustjagarna Komulus och Kemus, vilka
under år 1955 beräknas bliva överförda till reservflottan, eller för förstärkning
av lokalstyrkornas bestånd av motortorped—motorkanonbåtar vid Sverigeskeppens
bortfall och vid ombyggnaden av äldre jagare och kustjagare
till fregatter. Kommittén har beräknat att därest den ersättningsbyggnad
varom här är fråga omfattade två flottiljer om sammanlagt 30 motortonped—
motorkanonbåtar skulle detta föranleda en ökning av den redovisade kostnadsramen
för budgetåren 1952/58 med sammanlagt 135 miljoner kronor. I
detta belopp ha kostnader för reservdelar inräknats.

Chefen för marinen.

Chefen för marinen har, såsom inledningsvis framhållits, tillstyrkt det av
kommittén framlagda förslaget. Beträffande förslaget att i fortsättningen
bygga jagare av modifierad Ölandtyp har marinchefen anfört i huvudsak
följande.

När marinförvaltningen de två senaste åren äskade medel för två jagare,
var avsikten att bygga vidare på Halland jagaren, d. v. s. den typ, av vilken
två jagare enligt beslut av 1948 års riksdag äro under byggnad.

Skillnaden i kostnad mellan jagare av Hallandtyp och jagare av den enligt
kommitténs förslag modifierade Ölandtypen är emellertid så stor, att fyra
modifierade ölandjagare kunna erhållas för samma kostnad som tre Hallandjagare.
Då den modifierade ölandjagaren i stort sett är jämbördig med
moderna utländska jagare och då antalet- enheter måste tillmätas stor betydelse,
böra jagare av modifierad ölandtyp utnyttjas för den ersättningsbyggnad,
varom här är fråga.

Tidigare har marinchefen med anledning av det allvarliga hot mot våra
örlogs- och handelsfartyg, som en fiendes ubåtar beräknas komma att utgöra,
anmält ett behov av tjugo ubåtsjaktfartyg. Marinchefen anför nu i fråga om
dessa fartyg i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Bristen på fartyg särskilt lämpade för eskorttjänst är stor i vår flotta. En
nybyggnad av fartyg för detta ändamål är därför ett önskemål. En nybyggnad
av erforderligt antal fregatter kan emellertid knappast inrymmas i nybyggnadsprogrammet
för sexårsperioden vid sidan av än mera nödvändig ersättningsbyggnad
för övriga fartygstyper. Den föreslagna ombyggnaden aväldre
jagare och kustjagare, vilken innebär att ett relativt stort antal fregatter
bli tillgängliga under perioden, bör därför i dagens läge tillgripas.

Beträffande den av kommittén ifrågasatta förstärkningen av motortorpedbåtsvapnet
har chefen för marinen framhållit, att han av ekonomiska skäl
anser sig för närvarande icke kunna föreslå den enligt hans mening synnerligen
önskvärda förstärkningen av motortorpedbåtsvapnet såsom viss motvikt
mot den kraftförlust som beräknas uppkomma i lokalförsvaret under
sexårsperioden. Marinchefen föreslår, att denna ersättningsbyggnad får tagas
upp i nybyggnadsprogrammet för tiden efter sexårsperioden 1952/58.

Därest det föreslagna byggnadsprogrammet genomföres kommer fartygsbeståndet
att utvecklas på sätt framgår av följande tablå.

Stridsfartyg		Antal onhet	e r
1954	1957	1960
Linje- flottan	Reserv- flottan	Linje- flottan	Reserv- flottan	Linje- flottan	Reserv- flottan
Pansarskepp..............		o		i
Kryssare........................	3	—	3		2	i
Miufartyg ................	1	—	2	_	2
Jagare.................	12	i	14	i	12	2
Kustjagare (fregatter) ............	6	•i	4	8	4	9
Motortorpedbåtar.................	12	—	27	_	37
Ubåtar.........................	21	—	21	_	17
Minsvepare ......................	25	25	28	16	26	22
Sammanlagt antal enheter	80	32	»0	26	100	34
Sammanlagt tonnage	65 000	22 000	72 000	19000	63 000	21 000

Departementschefen.

Efter budgetåret 1946/47 — det sista året i den femårsperiod som avsågs i
1942 års försvarsbeslut — har ingen fast plan för flottans ersättningsbyggnad
förefunnits. Vid 1948 års riksdags behandling av försvarsfrågan fastslogos
visserligen vissa allmänna riktlinjer för ersättningsbyggnaden under den närmaste
framtiden men beslutet innefattade icke någon detaljerad plan för
ersättningsbyggnaden för en längre tidsperiod.

De av 1948 års riksdag fastställda riktlinjerna inneburo, att flottans ersättningsbyggnad
skulle inriktas på att vidmakthålla beståndet av jagare och av
Lättare fartyg samt att komplettera detsamma med ett antal större torpedbåtar,
avsedda att planenligt ingå i de operationsgrupper, vilka skapades
genom 1942 års försvarsbeslut. Med dessa riktlinjer som utgångspunkt äskade
marinförvaltningen för budgetåren 1950/51 och 1951/52 medel för nybyggnad
av bland annat två jagare av typ Halland och ett antal ubåtsjaktfartyg av ny typ.

Kungl. May.ts ''proposition nr 18.

Främst med hänsyn till det då pågående arbetet inom 1949 års försvarsutredning
föranledde dessa förslag icke någon statsmakternas åtgärd.

Sedan det i början av år 1951 visat sig, att utredningsarbetet inom försvarsutredningen
måste uppskjutas på oviss tid, har chefen för marinen, såsom
redan i propositionen 1951:223 anmälts, framlagt en inom marinledningen
verkställd utredning av frågan om fartygstyper lämpliga för flottans ersättningsbyggnad
ävensom ett på grundval därav utarbetat förslag till plan för
ny- och ombyggnad av flottans fartyg under de sex budgetåren 1952/53—
1957/58.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Byggnadsverksamheten under sexårsperioden
bör i princip ha till ändamål att dels tillföra flottan nya enheter
som ersättning för fartyg vilka under sexårsperioden beräknas bli överförda
från linje- till reservflottan eller utrangeras, dels komplettera operationsgrupperna
(numera benämnda eskadrar). För att nå dessa mål föreslås nybyggnad
av fyra jagare av modifierad ölandtyp, 11 motortorped—motorkanonbåtar
av större typ, 15 motortorpedbåtar av typ T 32, tre ubåtar av Haj entyp,
ett minfartyg av ny typ och 12 mindre minsvepare (typ M51). Dessutom föreslås
att 11 äldre jagare skola ombyggas till fregatter (för eskorttjänst, ubåtsjakt
m. m.). De till nybyggnad föreslagna fyra jagarna avses som ersättning för
två stadsjagare och för kryssaren Gotland. Motortorped—motorkanonbåtarna
avses för komplettering av eskadrarna. Övriga till nybyggnad föreslagna fartyg
skola ersätta motsvarande enheter, vilka under perioden enligt nu gällande
tidsnormer beräknas bli överförda till reservflottan eller utrangeras.

Det föreslagna ny- och ombyggnadsprogrammet har kostnadsberäknats till
373 miljoner kronor enligt prisläget den 1 juli 1950.

För egen del får jag erinra om att flottans fartygsbestånd helt naturligt
utgör den kärna, omkring vilken verksamheten inom flottan bygges upp. Ovisshet
om fartygsbeståndets framtida storlek och sammansättning måste därför
väsentligt försvåra planläggningen beträffande personal, utbildning, landorganisation
o. s. v. Jag finner det därför i likhet med de militära myndigheterna
angeläget, att en för flera år gällande plan för flottans fartygsbyggnader
fastställes av statsmakterna.

Det av chefen för marinen framlagda förslaget, vilket ansluter sig till de
riktlinjer för fartygsbyggnadspolitiken som fastställts av 1948 års riksdag, har
jag funnit väl avvägt ur ekonomisk synpunkt. Såsom av utredningen framgår
föreligga önskemål om ytterligare nybyggnad av lätta fartyg för att kompensera
bortfallet ur reservflottan av pansarskeppen av typ Sverige m. m. I likhet
med chefen för marinen anser jag emellertid, att med denna ersättningsbyggnad
bör anstå till tid efter utgången av den period, som den nu föreslagna
planen skall avse.

Enligt förslaget skall nybyggnaden av fartyg i huvudsak inriktas på typer
för vilka redan finnas konstruktionsritningar. Med hänsyn till såväl tillgången
på teknisk personal som de betydande kostnaderna för nykonstruktioner på
detta område finner jag detta välbetänkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Redan vid 1951 års riksdags höstsession har beslutats, att nybyggnaden av
jagare skall avse dylika av modifierad ölandtyp. I fråga om motortorped—
motorkanonbåtar har i berörda riksdagsbeslut förutsatts nybyggnad av en typ
motsvarande typ T 101. I fråga om sistnämnda fartyg bör emellertid, med
hänsyn till de begränsade erfarenheter som hittills erhållits beträffande denna
fartygstyp, möjligheter till jämkningar föreligga. Förslaget beträffande övriga
fartygstyper föranleder ingen erinran från min sida. Mot den föreslagna benämningen
fregatter på fartyg för ubåtsjakt- och eskortuppgifter har jag intet
att erinra.

Enligt förslaget skola 46 fartyg nybyggas, samtliga lätta.. Detta skulle,
såsom framgår av sammanställningen å s. 12, innebära, att antalet enheter
skulle stiga under perioden samtidigt som det sammanlagda tonnaget
minskar. Jag finner denna utveckling i riktning mot ökat antal enheter erforderlig
för att motverka den nedgång i slagkraft, som blir följden av att
vissa större fartyg slopas utan att ersättas av nya enheter av samma styrka.

Jag har sålunda ansett mig kunna till alla delar ansluta mig till marinchefens
förslag beträffande såväl fartygstyper som antalet enheter. Härvid
har förutsatts, att förslaget kan genomföras utan att medföra ökning av de
årliga kostnaderna för personal, utbildning och underhåll m. m.

Jag har intet att erinra mot marinchefens kostnadsberäkningar, såsom förut
anförts slutande på ett belopp av 373 miljoner kronor enligt prisläget den
1 juli 1950. Med hänsyn till de efter denna tidpunkt inträdda prisstegringarna
måste man räkna med en ökning av nämnda belopp. Jag uppskattar kostnaderna
per den 1 juli 1951 till i runt tal 440 miljoner kronor.

Efter undersökningar bl. a. rörande produktionsläget inom berörda industrier
har chefen för marinen ansett sig kunna räkna med att det föreslagna
programmet skall kunna genomföras under sexårsperioden 1952/53—1957/58.
Då det med ledning av vunna erfarenheter synes tveksamt om planen skall
kunna genomföras på denna tid, föreslår jag, med beaktande jämväl av statsfinansiella
synpunkter, att planen utsträckes att omfatta jämväl budgetåret
1958/59.

Totalkostnaderna för fartygsbyggnadsplanen beräknas såsom nyss anförts
enligt prisläget den 1 juli 1951 till 440 miljoner kronor. Enligt beslut vid 1951
års riksdags höstsession har marinförvaltningen bemyndigats att utlägga beställningar
intill ett belopp av 20 miljoner kronor, varför resterande kostnad
skulle utgöra 420 miljoner kronor. Då det icke synes erforderligt att under
budgetåret 1952/53 beställa de i planen upptagna ubåtarna, föreslår jag, att av
riksdagen nu utverkas bemyndigande att utlägga ytterligare beställningar för
planens genomförande inom ramen för ett belopp av 350 miljoner kronor. Jag
utgår från att Kungl. Maj:t skall äga utnyttja bemyndigandet redan under
innevarande budgetår. Uppkommande behov av betalningsmedel torde kunna
rymmas inom de anslag till Marinen: Fartygsbyggnader, som anvisats för
budgetåret 1951/52 respektive äskats i 1952 års statsverksproposition (bil. 6
punkt 91).

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Den här framlagda planen avser endast flottans fartyg. Vid en uppskattning
av det totala medelsbehovet för fartygsbyggnader måste även beaktas kostnaderna
för ny- och ombyggnad av kustartilleriets fartygsmateriel samt av trängfartyg
m.m. ävensom för den försöksverksamhet som avser fartygsmaterielen. I
planen ha icke heller inräknats kostnader för att avsluta de nybyggnads- och
moderniseringsarbeten, varom riksdagen redan fattat beslut eller varom förslag
framlagts i årets statsverksproposition. De sammanlagda kostnaderna för
ändamål, som skola tillgodoses med anlitande av anslaget Marinen: Fartygsbyggnader,
kunna enligt prisläget den 1 juli 1951 preliminärt uppskattas på

sätt framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner kronor).

Ny- och ombyggnad av fartyg för flottan enligt nu framlagd plan ......... 440

Vid utgången av budgetåret 1951/52 kvarstående äldre bemyndiganden

som icke täckts av betalningsanslag ............................................. 73

I 1952 års statsverksproposition äskade bemyndiganden för budgetåret
1952/53 .............................................................................. 48

Bemyndiganden för budgetåren 1953/59 för kustartilleriets fartyg, träng fartyg

och försöksverksamhet ...................................................... 36

Merkostnader på grund av prisstegringar avseende äldre beställningar ... 27

Summa 624

Ehuru den tidsperiod, som den nu föreslagna planen skall avse, enligt det
föregående skulle förlängas till sju år, torde det vara berättigat att räkna med
att av sagda belopp cirka 90 miljoner kronor komma att erfordras först efter
siuårsperiodens utgång. Genomsnittskostnaden per år under sjuårsperioden

skulle da utgöra I-—--—I omkring <5 miljoner kronor, eller 15 miljoner

kronor mera än som anvisats för innevarande budgetår.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att enligt i det föregående angivna
riktlinjer meddela de närmare bestämmelser som erfordras för planens genomförande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna den plan för flottans fartygsbyggnader för budgetåren
1952/53—1958/59, som i det föregående angivits;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva utläggande av beställningar
enligt nämnda plan inom cn kostnadsram av 350 000 000
kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Fredrik v. Scheele.