Kungl. Maj.ts proposition nr 187 (Proposition 1946:187)

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Nr 187.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården; given
Stockholms slolt den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Quensel, Erlander, Danielson,
Myrdal, Zetterberg, Vougt, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler statsrådet Mossberg fråga örn anslag till skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården för budgetåret 1946/47 samt anför.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 102—106)
har Kungl. Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/47 beräkna

dels till Statens skyddshem: Avlöningar ett förslagsanslag av 770 000
kronor,

dels till Statens skyddshem: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 000 000
kronor,

dels till Statens skyddshem: Byggnadsarbeten m. m. ett reservationsanslag
av 503 800 kronor,

dels till Bidrag till driften av icke statliga skyddshem ett förslagsanslag
av 1 000 000 kronor,

dels ock till Fortbildningskurs för befattningshavare vid skyddshem ett
reservationsanslag av 13 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 187.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av medelsbehovet för skyddshemsvården under budgetåret
1946/47.

Innan jag redogör för socialstyrelsens ifrågavarande förslag, vill jag anmäla
ett av tillkallade sakkunniga den 4 januari 1945 avgivet betänkande
rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m.

Inledning.

Genom beslut den 12 juni 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla tre sakkunniga för att inom departementet
verkställa utredning rörande möjligheterna till effektivisering av skyddshemselevernas
eftervård jämte därmed sammanhängande spörsmål ävensom
framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

Vid anmälan av ärendet anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, bland annat, att under den senaste tiden en stark stegring förmärkts
i fråga örn efterfrågan på skyddshemsplatser. Samtliga skyddshem
vore fullbelagda, vissa hem till och med överbelagda. Väntetiden för beredande
av plats å skyddshem hade därför kommit alt förlängas. I skrivelse
den 23 mars 1942 hade socialstyrelsen framhållit, att den åtgärd, som kunde
synas ligga närmast till hands, vöre anskaffandet av ytterligare skyddshemsplatser.
Den tid den nuvarande skyddshemsorganisationen varit i verksamhet
hade emellertid varit alltför kort för att medgiva några bestämda slutsatser
om behovet av en bestående utökning av platsantalet. Betydande nackdelar
torde också vara förenade med alternativet att inrätta provisoriska förläggningar
i förhyrda lokaler. En annan utväg att vinna lättnad i de nuvarande
platssvårigheterna vore enligt socialstyrelsen att förkorta vårdtiden vid
skyddshemmen. Därest denna utväg skulle anlitas, vore det emellertid nödvändigt,
att elevernas alltför tidigt avbrutna yrkesutbildning kunde fortsättas
utanför skyddshemmet samt att betryggande ågärder i övrigt vidtoges
med hänsyn till fostran och tillsyn.

Departementschefen sade sig finna det ur samhällelig synpunkt icke vara
försvarligt att enbart på grund av platsbrist förkorta en vårdtid, som eljest
befunnits lämpligt avvägd, utan att på det eftervårdande stadiet vidtaga anordningar,
som i viss mån kunde kompensera den förkortade vårdtiden. Så
mycket mera torde detta gälla som det, oavsett vårdtidens längd, funnes anledning
ifrågasätta, huruvida icke det allmänna borde i större utsträckning
än som vöre fallet vidtaga åtgärder, som syftade till att inpassa de från
skyddshemmen utskrivna eleverna i arbetslivet och av dem skapa självförsörjande
och dugliga samhällsmedlemmar. En utredning rörande nämnda
frågor borde därför komma till stånd.

Vid utredningen borde vidare övervägas vissa av socialstyrelsen i skrivelse
den 24 mars 1939 samt i yttranden över denna skrivelse anförda syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr JS7.

punkter rörande en översyn av bestämmelserna örn skyddshemsavgift och
statsbidrag för elever, som villkorligt utskrivits från icke statliga skyddshem.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen
den 15 juni 1942 direktören för statens uppfostringsanstalt å Bona juris
kandidaten E. G. B. Forssell, skyddshemsinspektören A. M. Pehrling och
undervisningsrådet, numera t. f. statssekreteraren J. J. E. Weijne. Åt Pehrling
uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan denne
avlidit, utsågos den 18 december 1942 till ledamöter av kommittén dåvarande
aktuarien i fångvårdsstyrelsen sedermera skyddshemsinspektören juris kandidaten
G. T. Eriksson samt — med stöd av Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande
— ledamoten av riksdagens andra kammare stadsbibliotekarien
G. V. Nilsson. Det uppdrogs åt Weijne att vara ordförande i utredningen.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1942 års skyddshemsutredning,
avgåvo, som nämnts, den 4 januari 1945 betänkande och förslag rörande
effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. (SOU
1945:10).

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, ungdomsvårdskommittén, svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska fattigvårdsoch
barnavårdsförbundet samt Sveriges storloge av I. O. G. T.

Socialstyrelsen har i sin tur inhämtat yttranden från styrelserna för de
olika skyddshemmen.

Nuvarande organisation m. m.

Den nuvarande sky ddshemsorganisationen grundar sig
på beslut av 1936 och 1937 års riksdagar. Besluten åsyftade att vinna en
starkare differentiering och i samband därmed en bättre yrkesutbildning av
skyddshemsklientelet än som kunde ske med den förut rådande organisationen.
För att åstadkomma den nödvändiga differentieringen befanns det vara
nödvändigt, alt staten övertog det ekonomiska ansvaret för skyddshemsverksamheten.
Endast städerna Stockholm och Göteborg hava fortfarande att
med bidrag av statsmedel själva svara för sin skyddshemsvård. Staten har
med äganderätt från landstingen övertagit vissa skyddshem, vilka ombyggts
och försetts med verkstäder, medan vissa andra arrenderats i avvaktan på
hur platsbehovet kommer att gestalta sig i framtiden. Enskilda föreningar
och sliftelser stå dock alltjämt kvar som huvudmän framför allt för ett stort
antal fliekhem men åtnjuta för sin verksamhet betydande bidrag av statsmedel.
Organisationen skulle enligt nämnda riksdagsbeslut bestå av följande
olika anstallstyper.

Skolhem, skilda för pojkar och flickor, .skulle mottaga barn, som icke
slutat den egentliga folkskolan. Sedvanlig folkskoleundervisning skulle

Kungl. Maj :ts proposition nr 187.

meddelas i dessa hem, varjämte tillfälle skulle givas tili praktisk sysselsättning,
för gossarna i slöjd och trädgårdsskötsel samt för flickorna i varjehanda
husliga arbeten. Manliga elever finge ej kvarstanna i skolhemmen
efter det de uppnått en ålder över 15 år. Kvinnliga elever däremot kunde
få kvarstanna i skolhem efter det nämnda åldersgräns uppnåtts samt deltaga
i den där förekommande undervisningen i husligt arbete.

För normala pojkar över skolåldern skulle finnas yrkesliem, vari borde
meddelas praktisk och teoretisk utbildning, förutom i jordbruk med ladugårdsskötsel
samt trädgårdsskötsel, i mekaniskt verkstadsarbete och snickeri.
Dessutom skulle finnas verkstäder för utbildning i något annat yrke, som
vore fysiskt mindre påfrestande, till exempel sadelmakeri, skrädderi, skomakeri
eller måleri.

Flickor, som avslutat sin skolgång, skulle placeras i hemskolor, vari —
förutom sysselsättning i allmänt husligt arbete —- undervisning borde meddelas
i kvinnliga yrken.

För omhändertagna över den egentliga skolåldern skulle finnas jordbrukshem
med undervisning i jordbruksarbete, i ladugårds- och trädgårdsskötsel
samt i jordbrukshem för flickor dessutom i lanthushållsgöromål.

Unga personer, som omhändertagits efter det de fyllt 18 år, skulle placeras
i särskilda för dem avsedda ungdomshem och där erhålla utbildning
motsvarande den som förekomme i yrkeshem och hemskolor.

Elever, som vore själsligt abnorma eller kroppsligt sjuka skulle sammanföras
till särskilda anstalter. Sinnesslöa borde icke längre få mottagas å
skyddshem utan hänvisas till sinnesslöanstalt eller till statlig uppfostringsanstalt.

Nu nämnda riktlinjer hava varit normgivande för utformningen av den
nuvarande skyddshemsorganisationen.

Med avseende åeftervården av den, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
gäller enligt 45 § barnavårdslagen, bland annat, att omhändertagen,
där så prövas lämpligt, må tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning).
Beslut härom meddelas, beträffande skyddshemselev, av hemmets
styrelse och eljest av barnavårdsnämnden. I beslutet må uppställas villkor
med hänsyn till den utskrivnes bostad och sysselsättning samt förordnas örn
övervakning av den utskrivne. Beslut örn villkorlig utskrivning innefattar
rätt för styrelsen eller nämnden att när som helst återtaga den utskrivne.
Där den utskrivnes uppförande eller annat förhållande föranleder därtill,
skall han återtagas.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter
därtill föranleda, äga rum, förrän ett år förflutit, sedan eleven
blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att
vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.
Beträffande skyddshemselev, som genom skyddshems försorg utackorderats
i enskilt hem innan hans skolgång avslutats, må villkorlig utskrivning ej

Kungl. Maj-.ts proposition nr. 187.

äga rum förrän efter fullgjord skolplikt, men skall då ske, därest eleven i
allmänhet ådagalagt gott uppförande. Beträffande skyddshemselev, som
utackorderats efter avslutad skolgång, må villkorlig utskrivning ej äga rum.

I 46 § nämnda lag stadgas, att när för skyddsuppfostran omhändertagen
ej vidare anses vara i behov av sådan uppfostran, densamma skall förklaras
avslutad (slutlig utskrivning). Beslut örn slutlig utskrivning meddelas,
beträffande skyddshemselev, av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.
Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,
skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning
av barn, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas
till dess tre år förflutit från intagandet. Har i skyddshem intaget
barns uppförande varit opålitligt, må med utskrivningen anstå till dess det
fyllt tjuguett år.

Slutlig utskrivning av person, som omhändertagits med stöd av 22 § d)
barnavårdslagen (d. v. s. person i åldern mellan 18 och 21 år, som befinnes
vara hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt), skall
äga rum senast då två år förflutit från omhändertagandet, dock att utskrivningen,
när särskilda förhållanden det föranleda, må uppskjutas ytterligare
högst ett år.

Vid slutlig utskrivning har vederbörande nämnd eller styrelse att, då
omständigheterna därtill föranleda, tillse, att den utskrivne erhåller lämpligt
arbete och nödig utrustning. Nämnden eller styrelsen bör även, där så
prövas lämpligt, besluta, att den utskrivne skall stå under tillsyn, örn han
omhändertagits med stöd av 22 § a), b) eller c), under en tid av minst ett
och högst tre år från utskrivningen (i intet fall dock längre än till fyllda
tjuguett år beträffande skyddshemselev och till fyllda aderton år beträffande
annan utskriven) samt, om han omhändertagits med stöd av 22 § d),
minst ett och högst två år från utskrivningen (i intet fall dock längre än
till fyllda tjugufyra år).

Närmare föreskrifter angående tillsynen hava meddelats i den av Kungl.
Majit den 24 september 1937 (nr 860) utfärdade stadgan för skyddshemmen.
I denna föreskrives (23 §), att vid utskrivning av elev bör undersökas, huruvida
elevens fortsatta fostran utanför skyddshemmet med trygghet kan anförtros
uteslutande åt hans föräldrar eller om eleven i föräldrahemmet bör
ställas under övervakning eller örn han bör överlämnas till annat enskilt
hem eller lärlingshem och i så fall särskild övervakning anordnas.

Vidare föreskrives, att utskriven elev bör beredas för honom lämplig
teoretisk och praktisk utbildning eller lämpligt arbete. För ordnande av
praktisk utbildning bör överenskommelse träffas med hantverkare eller
annan arbetsgivare, som är villig att mottaga eleven för sådan utbildning,
därvid eleven skall för sitt uppehälle tillförsäkras i orten vanliga avlöningsförmåner.
För mottagande av .sådan elev ina utgå särskild ersättning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Erfarenheter av den nuvarande organisationen.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha verkställt vissa utredningar rörande verkan av de åren
1936 och 1937 fattade besluten med avseende å bland annat vårdtidens
längd samt elevernas utbildning och placering vid utskrivningen. De gjorda
undersökningarna avse elever, som utskrivits villkorligt första gången något
av åren 1941 och 1942 och omfatta 820 elever från 35 anstalter. Medelvårdtiden
inom skyddshem för ifrågavarande elever utgjorde omkring
24 månader, något kortare för gossar och något längre för flickor.
Skolhemmen hade genomsnittligt längre vårdtid än hemmen för äldre
elever. Elever i skolhem kvarstanna nämligen ofta, oberoende av åldern
vid intagningen, till dess de avslutat sin skolgång. Beträffande yrkeshem
och ungdomshem för män samt hem skolor och ungdomsh
e m för kvinnor är vårdtiden mera enhetlig. De sakkunniga ha funnit,
att den vanligaste vårdtiden för normalt utrustade pojkar över skolåldern
varit 1—2 år under det flickorna i samma åldersgrupp vanligen stannat
IV2—2i/2 år. Medelvårdtiden för jordbrukshemmens elever skiljer sig icke så
mycket från vårdtiden för normalbegåvade barn i motsvarande åldersgrupp.
En allmän tendens till förkortning av vårdtiden å skyddshem har gjort sig
gällande som en följd av de åren 1936 och 1937 beslutade reformerna. De
sakkunniga hänvisa i sådant hänseende till följande tabeller.

Vårdtiden å skyddshem för under år 1913 villkorligt utskrivna elever.

	0—1	år	1—2	år	2—3	år	3-4	år	över	4 år	1 Summa
	Antal	o/ /o	Antal	0/ /o	Antal	%	Antal	0/ -0	Antal	0/ ,0	antal
Pojkar..................	71	19	176	48	78	22	26	7	15	4	360
Flickor ................	21	10	96	43	75	34	13	6	16	7	221

Vårdtiden å skyddshem för under åren 1929—33 villkorligt utskrivna elever.

			0—1	år	1—2	år	2—3	år	3—4	år	över	4 år	Sättuna
			Antal	0/ /o	Antal	0/ /o	Antal	%	Antal	%	Antal	0/ /o	antal
Gossar utom Hall.......	elever	från	69	8	149	17	166	19	152	17	339	39	875
Flickor utom Skarvik och	elever från Tallåsen ..	51	9	146	27	200	37	79	15	63	12	539

De sakkunniga framhålla som särskilt påfallande, att de mycket långa
vårdtider, som tidigare voro vanliga bland pojkarna, numera nästan försvunnit.
Av de manliga elever, som villkorligt utskrevos 1929—33 hade sålunda
ej mindre än 39 % vistats inom skyddshem mer än 4 år. Ar 1943
var detta fallet med endast 4 % av de villkorligt utskrivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

I fråga örn tiden för villkorlig utskrivning uppgiva de sakkunniga,
att beträffande elever, som slutligt utskrivits under år 1943, nämnda
tid utgjorde i genomsnitt 26 månader för manliga och 23 månader för
kvinnliga elever. För skolhemselever av båda könen hade den villkorliga
utskrivningstiden i allmänhet varat avsevärt längre och för nästan alla
kategorier äldre elever något kortare.

Antalet elever, som återtagits under åren 1941 och 1942, hade varit 136,
varav 74 manliga och 62 kvinnliga. I detta antal inginge dels de som fått
återtagas för längre eller kortare fortsatt fostran inom anstalten, dels sådana,
som mera tillfälligt återtagits för att underlätta ombyte av anställning,
övergång till annan utbildning och liknande. Åtskilliga elever, 19 manliga
och 10 kvinnliga, hade återtagits mer än en gång. Den fortsatta vården
inom anstalt hade uppgått till i genomsnitt 5 månader.

Av de sakkunnigas redogörelse i fråga om elevernas utbildning och
yrkesplacering framgår, såvitt angår manliga elever, att tillfälle tili
yrkesval gåves endast i yrkeshem och ungdomshem för män. I dessa skyddshem
hade undervisning meddelats, utom i jordbruks- och trädgårdsarbete,
i snickeri och mekaniskt verkstadsarbete. Under loppet av år 1942 hade vid
yrkeshemmen påbörjats en utbildning i ett tredje så kallat hantverksyrke,
nämligen skrädderi eller tapetseraryrket. Dessa utbildningsgrenar vore avsedda
för elever, som besutte något mindre kroppskrafter. Endast ett fåtal
elever med annan utbildning förekomme, huvudsakligen sådana som tillhört
Stockholms stads yrkeshem och där sysselsatts med skrädderi. Av samtliga
452 manliga elever hade 123 avgått från skyddshem utan särskild utbildning
efter att huvudsakligen ha ägnat sig åt sin skolgång. För de övriga vore
jordbruk med trädgårdsskötsel den vanligaste utbildningen, vilken kommit
nästan hälften till del. Vid yrkeshem och ungdomshem tagna för sig vore
jordbruksutbildningen förhållandevis något mindre vanlig, men jordbruket
hade dock sysselsatt ungefär lika många elever som snickeri och mekaniskt
verkstadsarbete tillsammans. Av de elever, som fått utbildning i sistnämnda
s. k. verkstadsyrken, hänförde sig ungefär två femtedelar till snickeri och
tre femtedelar till mekaniskt verkstadsarbete. Utbildningstiden hade i allmänhet
uppgått lill 1—2 år. Längre utbildning än två år hade en tredjedel
av snickarna. Fullt utbildade möbelsnickare behövde enligt uppgift en lärotid
av fyra år, varför flertalet yrkeshemselever, sorn ägnade sig åt snickeri,
varit hänvisade till anställningar vid snickerifabriker och liknande, såvida
de ej kunnat tillförsäkras fortsatt utbildning utanför skyddshemmet. Av
vardera mekaniker och jordbrukare hade ungefär en femtedel undervisats
mer än två år i yrket. På omkring två år torde en elev i mekaniska facket
kunna bibringas en utbildning ungefär motsvarande den som meddelas i de
statsunderstödda verkstadsskolornas kurser för metallarbetare. Trädgårdseleverna
hade i allmänhet något kortare utbildning än övriga elever. Den
överstege mycket sällan U/2 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill bland annat.

Med det relativt ringa antal utbildningsgrenar, sorn kan ifrågakomma vid
internat med på sin höjd omkring 60 elever, är det naturligt att många
elever, örn tillfälle erbjudes, vid den första utskrivningen eller senare vilja
söka sig över till andra yrkesområden. Ett mycket stort antal av de ynglingar,
som redovisas i undersökningen, hade även haft platser inom andra
yrken än de i vilka de erhållit utbildning. Redan den anställning, som anskaffats
åt eleverna vid den första villkorliga utskrivningen, svarade icke
alltid emot utbildningen. Såsom exempel kan anföras, att 65 elever erhållit
utbildning i mekaniskt verkstadsarbete men ej mindre än 94 utplacerats i
sådant arbete. Av snickare och jordbruksarbetare hade däremot betydligt
färre erhållit anställning inom vederbörande yrke än som utbildats inom
detsamma.

Antalet anställningar var i medeltal knappt två för varje individ. Största
stabiliteten inom yrket uppvisade de elever, som utplacerats i mekaniskt
verkstadsarbete. Dessa hade i regel stannat i sitt fack. Av de elever, som
utbildats i snickeri, hade över hälften omedelbart eller efter någon tids vistelse
utom anstalt övergått till sysselsättning av annan art. Ungefär hälften
så många elever som utplacerats i jordbruksarbete fanns kvar i sådant arbete
i slutet av år 1942. Av elever, som utskrivits till trädgårdsarbete, hade
endast en fjärdedel stannat i yrket. Åt de elever som avgått från skyddshem
utan yrkesutbildning hade. därest de ej fortsatt sin skolgång, anskaffats
arbete av något slag. Av samtliga anställningar, som innehafts av dessa elever,
föll en fjärdedel inom jordbruk, den näst största gruppen utgjordes av
platser i mekanisk industri, därnäst kom lagerarbete inklusive springpojksplatser
samt okvalificerat fabriksarbete.

Anledningen till bytena av anställning inom samma yrke torde vara att
söka både i elevernas bristande uthållighet och i svårigheten att för varje
elev genast finna en god arbetsmiljö i ett tillräckligt välordnat företag. Den
.stundom bristande samstämmigheten mellan utbildning och första anställning
samt ombytena av yrken förklaras delvis av den olikhet i efterfrågan
på arbetskraft som betingas av konjunkturerna på arbetsmarknaden. En
hel del yrkesbyten måste förklaras därav, att eleven inom anstalten ej haft
tillfälle att välja det yrke han haft mest lust för. Härpå tyder det förhållandet,
att i slutet av 1942 ganska stora grupper sökt sig över till yrken i vilka
utbildning ej meddelats i vrkeshem, till exempel byggnads- eller rörläggningsarbete.
Jämförelsevis många hade även anställningar som lagerarbetare,
transportarbetare, vaktmästare eller servitörer, bagare eller kockar.

1 fråga örn utbildningen vid flickhemmen anföra de sakkunniga.

Ifrågavarande utbildning täger icke såsom den vid pojkhemmen sikte på
särskilda yrkesgrenar. Skyddshemsstadgan innehåller i sin nuvarande lydelse
en detaljerad uppräkning av de yrken, som böra förekomma vid yrkeshem
och ungdomshem för män. Vid motsvarande flickhem — hemskolor
och ungdomshem —- skall enligt stadgan förekomma utbildning i husligt
arbete och därjämte, där så låter sig göra, tillfälle beredas till utbildning i
något eller några lämpliga kvinnliga yrken. Särskilda verkstäder eller andra
anordningar för yrkesutbildning ha ej tillkommit vid flickhemmen i annan
mån än att mindre tvättinrättningar inrättats vid fyra olika hemskolor. En
femte tvättinrättning finnes sedan gammalt vid Stockholms stads hemskola,
där även konfektionssömnad förekommer. Vid samtliga flickhem meddelas

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

undervisning i klädsömnad för det egna behovet. Stundom förekommer
någon sömnad på beställning. Vissa elever med fallenhet för djurvård och
lantbruksarbete kunna erhålla utbildning med särskild lanke pa vad som
förekommer i lanthushåll.

Ehuru differentierad yrkesutbildning knappast kan sägas förekomma vid
flickhemmen, har dock försök gjorts att fördela eleverna med hänsyn till
örn de mera grundligt sysselsatts i någon del av det husliga arbetet. Nära
tre fjärdedelar av samtliga elever hade utan tydlig specialisering genomgått
de olika kurser av praktisk och teoretisk art. genom vilka hushållsarbetet i
flickhemmen är organiserat. Endast ett fåtal hade särskilt inriktats på sådant
arbete, som vanligen förekommer i lantbrukarhem, eller under längre
tid ägnat sig antingen åt sömnad eller matlagning. Trots att tvättinrättningar,
som förut nämnts, inrättats på vissa håll, hade ytterligt få elever
erhållit grundlig utbildning i tvätt och strykning. Endast omkring 10 % av
eleverna hade lämnat skyddshemmet utan annan utbildning än skolundervisning.
Eftersom specialutbildning icke förekommit i nämnvärd utsträckning
kan icke heller någon utbildningstid urskiljas.

Ungefär tre fjärdedelar av flickorna placerades vid den första villkorliga
utskrivningen som hembiträden i stads- eller lanthushall och omkring 10 /o
som biträden vid ålderdomshem eller sjukhus. Ett fåtal hade blivit affärsbiträden
eller fått fabriksarbete av okvalificerat slag eller anställts som sömmerskor
i ateljé eller konfektion. Endast 1 % av hela antalet hade fått anställning
i tvätt- och strykinrättning. Antalet anställningar höll sig för flickorna
liksom för pojkarna till knappa två för varje individ.

övergången till andra yrken än det, i vilket elev utplacerats, hade icke varit
stor. Sålunda hade mer än hälften av alla elever endast haft anställning i
hushåll eller lanthushåll, trots att nära en tredjedel av dera hade varit utskrivna
mer än ett år. Av sjukhusbiträdena hade två tredjedelar stannat i
yrket. Den avgång, som skett från hushållsplatser till andra yrken, hade i
främsta rummet avsett platser som sjukhusbiträden, fabriksarbeterskor eller
affärsanställda.

På grund av materialets knapphet kan det icke avgöras, varpå de mångå
platsbytena bland de elever, som erhållit annan utbildning än i hushållsarbete,
bero. Det torde emellertid förekomma, att elever, som fått särskild
utbildning, vid första villkorliga utskrivningen »på prov» erhålla hembiträdesplats
för att senare, om de visa sig skötsamma, övergå till anställning
mera i linje med den särskilda utbildning, sorn kommit dem till del. Svårigheterna
för eleverna att ekonomiskt och moraliskt reda sig i ett friare yrkesliv
torde även ha bidragit till att de specialutbildade i så stor utsträckning
bytt anställningar. Anledning finnes dock knappast att antaga, att flertalet
elever av detta skäl icke skulle kunna inneha andra anställningar än hembiträdesplatser,
örn endast tillfredsställande övervakning och bostad kunde
ordnas.

De sakkunniga hava härefter i korthet redogjort för de villkorligt utskrivna
elevernas förhållanden med avseende å deras bostad och tillsyn
över dem. De sakkunniga hänvisa till att enligt skyddshemsstadgan
vid villkorlig utskrivning av elev bör undersökas, örn han kan återlämnas
till föräldrarna eller överlämnas till annat enskilt hem eller hirlingshem,
samt örn han bör ställas under övervakning.

Kungl. Mctj:ts proposition nr t87.

Ln av de sakkunniga verkställd undersökning hade givit vid handen, att
av de elever, som ingingo i undersökningen, omkring två femtedelar återvänt
till hemtrakten redan vid första villkorliga utskrivningen. l)å eleverna
hindrats att återvända till hemorten, hade anledningen endast i ett fåtal fall
varit, att föräldrahemmet ansetts direkt olämpligt. Flertalet elever hade
hindrats att vända åter, emedan det antagits, alt svårigheter utanför föräldrahemmet
skulle kunna uppstå. Framförallt torde fruktan för dragningskraften
hos den gamla kamratkretsen lia spelat stor roll, men hänsvn hade
också tagits till att avoghet och kylig isolering kunde möta i hemorten, där
man icke så lätt glömde elevens förflutna.

En bestämd skillnad framträdde mellan manliga och kvinnliga elever.
Gossar från skolhem komme i regel till hemtrakten, såvida de ej .saknade
föräldrahem eller någon ändring inträffat i hemförhållandena. Flickorna i
denna ålder komme nästan lika ofta till hemorten som till någon annan
trakt. Hälften av eleverna Iran vrkesheni och ungdomshem för män hade
återvänt till hemorten. Av hemskoleflickorna hade däremot endast omkring
en tredjedel kommit till hemorten och över hälften av samtliga hade placerats
på annan ort med hänsyn till befarade svårigheter med anpassningen
utom föräldrahemmet. Icke alla elever, som återvänt till hemorten, hade
kunnat bo i föräldrahemmet. Av samtliga pojkar hade ungefär lika många,
i bada fallen omkring 4o bott i föräldrahemmet som hos arbetsgivare.
Flickorna hade oftast (70 %) bott hos arbetsgivare, vilket förklarades av
att flertalet hade hembiträdesplatser. I lärlingsliem, folkhögskola eller annan
internatskola hade endast 2<i av samtliga 820 elever kunnat placeras.

De sakkunniga irainlialla, att ganska olika principer i här förevarande
hänseende tillämpades vid skilda hem. Av en rundfråga till rektorerna
franninge, att rektorerna vid pojkhemmen vore mera benägna än rektorerna
vid flickhemmen att låta eleverna omedelbart återvända till hemorten och
hemmet.

Beträffande tillsynen under den villkorliga utskrivningen anföra de sakkunniga,
att det fortfarande syntes vara ganska vanligt, att elev utskreves
utan att särskild övervakare tillsattes. Beträffande över hälften av samtliga
elever (242 pojkar och 175 flickor) vilade tillsynen helt på skyddshemmens
personal. Det vore icke möjligt, att av materialet avgöra hur pass intensiv
kontakten varit mellan den utskrivne och skyddshemmet. Det förefölle dock
ytterst osannolikt, att skyddshemspersonalen utöver sitt dagliga fostringsarbete
skulle hinna med att följa varje elev så noggrant som behövdes, åtminstone
under den närmaste tiden efter utskrivningen. Mycket ofta, särskilt
i fråga om kvinnliga elever, torde övervakaren ha varit arbetsgivaren.
Med hjälp av barnavårdsnämnd hade särskild övervakare förordnats för en
tredjedel av pojkarna och en femtedel av flickorna. Arvode utginge endast
undantagsvis, då skyddshemspersonalen skötte övervakningen. De särskilt
utsedda övervakarna för pojkar uppbure oftast ersättning, medan detta vore
fallet med betydligt färre övervakare för kvinnor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S7.

1 1

Föredraganden.

Som de viktigaste resultaten av den av 1936 och 1937 års riksdagar beslutade
omorganisationen av skyddshemsverksamheten framstå dels de rikare
möjligheter till en mera allsidig utbildning, som kunna beredas eleverna under
deras vistelse å skyddshemmen, dels ock den förkortning av denna vistelse,
som möjliggjorts främst tack vare en förbättring av den eftervårdande
verksamheten.

Den i det föregående lämnade redogörelsen giver emellertid vid handen
att, ehuru lovvärda resultat redan uppnåtts, åtskilligt mera torde kunna göras
för att förbättra eftervården för de från hemmen utskrivna eleverna.
Särskilt gäller detta i fråga örn elevernas utbildning, arbetsanskaffning samt
övervakning, däri inbegripet beredandet av bostad, som ger möjlighet till
viss tillsyn över eleverna. Därest längre gående förbättringar verkställas nied
avseende å nyssnämnda förhållanden, torde kunna vinnas en ytterligare förkortning
av elevernas vistelse å anstalt, till fördel för bade dem själva och
det allmänna.

Förslag: till förbättrad eftervård m. m.

De sakkunniga.

Jag övergår härefter till att redogöra för de förslag, rörande en förbättring
av elevernas eftervård m. m., som framlagts av de sakkunniga.

De sakkunniga hava i sådant hänseende inledningsvis framhållit, att betydelsen
av att eftervården för elever, som utskrivas från anstalt, ordnas på
bästa möjliga sätt icke torde kunna överskattas. För eleverna personligen
ökades därigenom utsikterna till ett lyckligt inpassande i arbets- och samhällsliv.
För det allmänna medförde en rationellt ordnad eftervård, att många
omhändertagna, tidigare än eljest skulle varit fallet, kunde övergå från den
dyrbara anstaltsvården till produktivt arbete eller till utbildning av lämpligt
slag, utan alt därför faran för återfall ökades.

De sakkunniga anföra i fortsättningen, att det visserligen läte sig göra att
uppdraga allmänna riktlinjer för hur en god eftervård skulle vara ordnad,
men att det vore svårare all framlägga preciserade förslag till åtgärder, som
kunde vidtagas. Skilda omständigheter, såsom förhållandena på arbetsmarknaden
samt olikheter i elevmaterialet, gjorde del omöjligt att fastställa bestämda
regler efter vilka utskrivning .skulle ske. Formerna för utplaceringen
måste bli växlande från anstalt till anstalt och fran indi'' id till individ.
De sakkunniga hade emellertid övervägt vilka behov, som vore i så
hög grad gemensamma för hela klientelet, att rekommendationer eller konkreta
förslag kunde angivas rörande deras tillgodoseende, övergången från
livet på anstalt vore ofta påkostande i olika hänseenden. Livet på anstalten
vöre ofta åtskilligt avtrubbande, emedan det vore i detalj reglerat. I nder

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

de senaste åren hade vid flertalet skyddshem försök verkställts att neutralisera
vissa av de oförmånliga verkningarna av anstaltslivet. Som exempel
på vidtagna åtgärder anföra de sakkunniga, att eleverna fått bestämma tid
för uppstigning, fått planera städnings- och ordningshushållning i sina förläggningar
samt i stor utsträckning svara för fritidssysselsättningen. Som
särskilt föredömligt finge betecknas de småstugor som uppförts vid ett par
flickhem och vid Lövsta hem för elever, vilka snart skulle utskrivas. 1 dessa
förläggningar finge eleverna så mycket som möjligt sköta sig själva. Erfarenheterna
hade varit — örn än blandade — i stort sett gynnsamma.

De sakkunniga framföra för egen del vissa förslag till större frihet för
eleverna på utskrivningsstadiet. Sålunda borde försök göras med att låta sådana
elever själva förvalta sin arbetsinkomst. Den i verkstadsarbete försigkomne
eleven skulle få tillgodogöra sig en inkomst som motsvarade vad han
fått i lön vid arbete på fabrik. Från inkomsten borde då avdrag göras för
kost och logi m. m. Vidare böra enligt de sakkunniga permission för besök
i närliggande samhällen i regel beviljas för manliga elever så snart de vistats
ett pär manader inom anstalten. Kvinnliga elever borde, örn icke ensamma
så i små grupper örn tre eller fyra, kunna sändas till sådan fritidssysselsättning,
som förekomme i orten. Vidare borde besök i hemmen medgivas
ett par gånger årligen. Även örn utgifterna för sådana besök till största
delen komme att åvila det allmänna, då föräldrarna i regel ej hade råd att
bekosta barnens resor till hemmet, syntes besöken så värdefulla, att de
borde komma till ökad användning. En ytterligare uppmjukning av anstaltsvistelsen
kunde åstadkommas genom att eleverna finge deltaga i bygdens
liv, såsom i idrottstävlingar, hemvärnsövningar, studiecirklar och ungdomsföreningar
av skilda slag. På sina håll hade skyddshemmen upplåtit
sina slöjd- och gymnastiklokaler för föreningar och andra sammanslutningar
och vid ett flickhem hade elever från trakten fått deltaga i skolköksutbildning.

Avskaffande av benämningen skyddshem.

De sakkunniga hava i förevarande sammanhang framlagt förslag örn att
benämningen skyddshem på här avsedda anstalter avskaffas och ersättes med
beteckningen skolor tillhörande harna- och ungdomsvården. Såsom skäl härför
anföra de sakkunniga, att benämningen skyddshem under årens lopp fått
en mycket ogynnsam klang, vilket försvårade för de ungdomar, som vistas
på sådana hem, att vinna återinpassning i samhället. För att åtskilja elevgrupper
anse de sakkunniga det vara tillräckligt att terminologiskt skilja
på tva slags anstalter, nämligen skolhem för barn i skolåldern och yrkesskolor
för elever, som avgått från den egentliga folkskolan. Skolor, avsedda
att tjänstgöra som mödrahem, borde benämnas hemskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

Åtgärder för förbättrad yrkesutbildning.

De sakkunniga framhålla, att formerna för elevens utplacering ytterst
bleve bestämda av vad slags sysselsättning som kunde beredas. Den i viss
omfattning alltjämt bestående praxis att de manliga eleverna skulle placeras
som jordbruksarbetare och de kvinnliga eleverna som hembiträden gjorde
att många, som ej passade för dessa yrken, snart överginge till andra. De
påfrestningar, som följde med ombyte av yrke och i samband därmed ofta
vistelseort, medförde stor risk för återfall i ett asocialt levnadssätt, därest
detta ombyte måste ske utan skyddshemmets eller anhörigas stöd. Möjligheterna
till val av sysselsättning hade i många fall varit bundna av begränsningarna
i fråga örn resurser att meddela understöd, erhålla bostad samt
att anskaffa övervakare. Alla här avsedda ungdomar, vilkas asocialitet vanligen
yttrat sig bland annat däri att de haft svårt att finna sig i ett ordnat
arbete, borde beredas tillfälle att välja yrke inom ramen av sin förmåga,
så att de om möjligt funne sig väl tillrätta med detsamma. Under senare
år hade vid Johannisbergs skyddshem i Kalix försök gjorts att bryta isoleringen
inom anstalten genom att ständigt låta välartade elever från kommunerna
deltaga i undervisningen i skyddshemmet, delvis med bidrag av statens
medel. Lunds stad hade förklarat sig villig att med bidrag av statsmedel
inrätta en yrkesskola, i vilken elever från Råby yrkeshem skulle erhålla
undervisning.

De sakkunniga framhålla fortsättningsvis, alt, även örn försök gjorts
att bringa eleverna i närmare kontakt med livet utanför anstalten samt
att bereda dem en god yrkesutbildning, man bestämt måste hävda,
att de icke skulle bibehållas i sin särställning som omhändertagna på anstalt
under längre lid än som vöre oundgängligen nödvändigt för denna
utbildning eller av andra skäl. En 2-årig vistelse i yrkesskola kunde väl
anses normal för det stora flertalet elever såväl manliga som kvinnliga.
Överföring till andra tonner av fostran och utbildning borde ofta
kunna äga rum redan efter en kort observationstid liksom efter endast
en delvis fullföljd utbildning. Endast den elev, tor vilken blott någon del
av utbildningskursen återstode, borde fullfölja densamma vid yrkesskola,
tillhörande harna- och ungdomsvården, även örn han i övrigt vöre lämpad
för villkorlig utskrivning. Flertalet yrkesskoleelever, som kunde utskrivas
relativt tidigt, borde under andra former beredas tillfälle till fortsatt utbildning.
Med de resurser, som hittills stålt till buds, bade tillfälle till grundläggande
utbildning under en villkorlig utskrivningstid endast undantagsvis gått
att ordna. Av samtliga 820 elever, som villkorligt utskrivits första gången
under åren 1941 och 1942, hade endast 13 manliga och 23 kvinnliga besökt
yrkeskurs av längre eller kortare varaktighet. Då staten i princip bure ansvaret
för elever i skolor, tillhörande harna- och ungdomsvården, hade det
legat nära till hands att överväga, om elever, som lämpade sig härför, kunde

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

erhålla utbildning vid statliga eller statsunderstödda skolor av vanlig karaktär.

De sakkunniga ha erinrat om att de statsunderstödda kommunala anstalterna
för yrkesutbildning, som meddelade undervisning i yrken hänförliga
till hantverk och industri, vore dels verkstadsskolor, dels lärlings- och yrkesskolor.
På de senaste åren hade tillkommit de av landstingen upprättade
centrala verkstadsskolorna, vilka i regel vore avsedda att betjäna ett landstingsområde.
Dessa senare skolor vore förenade med internat. För inackorderingen
betalade eleverna i regel 60—70 kronor i månaden. Själva undervisningen
vöre kostnadsfri. Obemedlade och mindre bemedlade elever vid
de centrala verkstadsskolorna kunde erhålla statsstipendier. (De nu gällande
stipendiebeloppen, vilka fastställts, sedan de sakkunniga avlämnade sitt
förslag, utgå efter tre behovsgrader med högst 25 kronor i första, högst 50
kronor i andra och högst 75 kronor i tredje behovsgraden, allt för månad
räknat.) Enligt vad de sakkunniga inhämtat, lämnade landstingen oftast större
eller mindre bidrag till kostnaderna för elevernas vivre, antingen som direkt
anslag till driften av internatet eller också som stipendier, så stora, att de
täcka skillnaden mellan högsta möjliga statsstipendium och inackorderingsavgiften.
I regel lämnade även kommunerna stipendier med 15—20 kronor
i månaden, ibland med högre belopp. Flertalet verkstadsskolor tilldelade
eleverna arbetspremier (flitpengar) i form av kontanta bidrag med visst
belopp för dag eller för månad.

I samråd med flygvapnet hade inrättats s. k. flygmekanikerskolor, d. v. s.
yrkesavdelningar förlagda antingen till centrala verkstadsskolor eller till
kommunala anstalter för yrkesundervisning. Även sådana skolor komme i
åtnjutande av statsbidrag.

De sakkunniga anföra i anslutning härtill:

Det synes de sakkunniga naturligt, att de centrala verkstadsskolorna, som
till stor del bekostas av statsmedel, tagas i anspråk för att bereda yrkesutbildning
även åt omhändertagna, som intagits i skola tillhörande harna- och
ungdomsvården men icke lämpligen kunna erhålla sin utbildning där. Tack
vare förläggningen i internat och den tillsyn, som ägnas eleverna i de centrala
verkstadsskolorna, bli de icke på samma sätt som i andra utbildningsanstalter
lämnade på egen hand. Tillräcklig anledning finnes icke att föreslå,
att de, som omhändertagits å skola tillhörande hama- och ungdomsvården,
skola intaga förmånligare ställning än andra sökande till central verkstadsskola,
men bestämt måste hävdas, att det förhållandet, att de tillhört
skola, som nyss nämnts, icke i och för sig skall utgöra en belastning, som
hindrar deras inträde vid verkstadsskolorna. Det kan erinras om att villkorligt
dömda redan nu mottagas vid verkstadsskolorna. Visst avsteg från vanliga
bedömningsgrunder torde få göras beträffande sådana omhändertagna,
som höra hemma i städer, där eventuellt andra utbildningsmöjligheter finnas.
Många elever i skolor tillhörande harna- och ungdomsvården ha nämligen
ej som andra barn från hemorten tillfälle att utnyttja utbildningsmöjligheterna
där, emedan ett återbördande just till hemstaden för dem skulle

Kungl. Majlis proposition nr 187.

innebära en särskild påfrestning. De böra därför jämställas med ungdom
hemmahörande i landsorten.

Aven om skolor tillhörande harna- och ungdomsvården för framtiden söka
åstadkomma utbildning vid central verkstadsskola för alla elever, som
lämpa sig härför, torde hela antalet dock bli så pass ringa, att verkstadsskolornas
karaktär icke förändras genom det nya elevmaterialet. Hela antalet
från skolhem utackorderade eller villkorligt utskrivna elever utgjorde
den 1 juli 1944 221 stycken. Häri ha inräknats 57 elever från Råby skolhem,
ehuru elever från nämnda skolhem i framtiden troligen komma att
beredas särskild utbildning i närbelägen kommunal yrkesskola. Antages det,
att omkring 10 % av de från skolhemmen villkorligt utskrivna borde erhålla
utbildning i central verkstadsskola, bleve hela antalet .sålunda begränsat till
20—25 elever fördelade på för närvarande fjorton verkstadsskolor eller
avdelningar av sådan skola. Möjligen kan antalet bli något större med hänsyn
till att yrkesskolor tillhörande harna- och ungdomsvården även torde
komma att vilja placera några elever vid central verkstadsskola. Då denna
form av utbildning blir mera beaktad av samtliga skolor tillhörande barnaoch
ungdomsvården, kan även efterfrågan på platser över lag bli livligare.
Det kan emellertid förväntas att de centrala verkstadsskolorna utvidgas såväl
till antal som storlek. Någon risk synes sålunda ej föreligga, att de elever,
som kunde komma att mottagas från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården,
skulle dominera kamratkretsen eller utöva något otillbörligt
inflytande i denna. De sakkunniga ha därför velat ge uttryck åt den förhoppningen,
att de centrala verkstadsskolorna vilja mottaga dessa elever på
samma villkor som annan ungdom.

Praxis rörande åldern vid intagningen i central verkstadsskola gör att en
elev, som vid 14 års ålder står färdig att villkorligt utskrivas från skolhem,
måste sysselsättas åtminstone något år, innan han kan beräknas komma in
vid verkstadsskolan. Införes ett åttonde skolår, torde eleverna däremot i
regel ha uppnått 15-årsåJdern, innan de inhämtat de i skolhemmen förekommande
kurserna. Den tid, som kan komma att ligga emellan det elev
avslutat sin skolgång och den tidpunkt, då han kan intagas i verkstadsskola,
bör såvitt möjligt ägnas åt inhämtande av sådan praktik i yrket, som kan
göra eleven mera konkurrensduglig vid intagningen.

De sakkunniga anse, att de omhändertagna i ekonomiskt avseende torde
få jämställas med övriga elever vid verkstadsskola. I den mån stipendier
icke kunde erhållas, borde den skola, som villkorligt utskrivit eleven, få tillskjuta
nödiga medel.

Med avseende å yrkesutbildningen för de kvinnliga eleverna påpeka de
sakkunniga, att flertalet centrala verkstadsskolor endast emottoge manliga
elever, ehuru inga formella hinder funnes för att bereda utbildning även åt
kvinnlig ungdom. 1 mycket begränsad omfattning förekomme utbildning
avsedd endast för kvinnliga elever, nämligen ettåriga kurser för utbildning
av kvinnliga kockar. 1 Stockholms län komme även alt utbildas klänningssömmerskor
och tvättpersonal. Sådana yrkesavdelningar böra enligt de sakkunnigas
mening slå öppna för kvinnliga elever från skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården på samma sätt, som föreslagits för manliga elever
belriiffande andra yrkesgrenar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

Slutligen anse de sakkunniga, att det bör närmare undersökas, om yrkesskolor,
tillhörande harna- och ungdomsvården, skulle kunna betraktas såsom
avdelningar av närmast belägna centrala verkstadsskolor eller andra
statsunderstödda yrkesskolor och betyg sålunda från dessa utfärdas för
eleverna eller om yrkesskolornas elever efter avslutade kurser skulle kunna
beredas tillfälle att avlägga prov vid ifrågavarande skolor.

Ordnandet av bostadsfrågan för villkorligt utskrivna.

Beträffande de villkorligt utskrivna elevernas bostadsfråga anföra de sakkunniga,
att för barn i skolåldern borde problemet kunna lösas genom att
de placerades i enskilt hem, antingen i sina föräldrahem eller i andra privata
hem. Det system med utackordering, som varit anordnat vid ett skolhem
för gossar, borde utbyggas att omfatta samtliga skolhem.

För elever, som lämnat den egentliga skolåldern, vore det avsevärt svårare
att erhålla tillräckligt kvalificerade fosterhem. Örn man ville uppnå,
att de under betryggande former finge ägna sig åt sådant förvärvsarbete
eller sådan utbildning, som bäst svarade mot deras anlag, måste i regel
andra utvägar sökas för att få bostadsfrågan löst. Med den hittills i stor
utsträckning tillämpade praxis att placera manliga elever i jordbruksarbete
och kvinnliga i hemarbete hade visserligen bostadsfrågan tillfredsställande
kunnat lösas men samtidigt hade yrkesvalet, såsom tidigare framhållits, i
många fall ej blivit det mest passande. De sakkunniga säga sig ha funnit,
att det icke är möjligt, att rationellt lösa bostadsfrågan för de villkorligt
utskrivna eleverna annat än genom upprättande av inackorderingshem i tillräckligt
antal.

De sakkunniga framhålla, att möjligheterna till inackordering för studerande,
lärlingar och unga yrkesarbetande för närvarande vore mycket små.
Bäst utrustad i detta avseende vöre Stockholms stad, där ett antal springpojkshem,
lärlingshem och inackorderingshem upprättats genom staden,
KFUM och KFUK, stadsmissionen och vissa stiftelser. Tillgången torde
emellertid icke på långt när motsvara behovet. I Göteborg funnes tre inackorderingshem
för unga kvinnor och ett för pojkar. Ungdomsrådet i Eskilstuna
hade inrättat två pojkhem örn vardera 10 platser. I Norrköping
funnes ett pojkhem och ett flickhein enligt mönster från Eskilstuna. På
vissa andra orter funnes även inackorderingshem upprättade av vissa sammanslutningar.
Vissa större industrier hade de senaste åren berett bostäder
för yngre ogifta anställda, delvis av samma typ som Eskilstunahemmen.

De sakkunniga hava närmare redogjort för de s. k. Eskilstunahemmen
samt anföra härom.

Ett betydelsefullt initiativ till lösande av ungdomens bostadsfråga togs av
Eskilstuna ungdomsråd genom inrättande år 1941 av det förut omnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

pojkhemmet, vilket följdes av ännu ett i oktober 1943. Dessa pojkhem ha
ordnats så billigt som möjligt. På vartdera hemmet mottagas högst 10 elever,
som ha arbete ute i staden. Av sina arbetsförtjänster bestrida eleverna helt
eller delvis inackorderingen. Det felande tillskjutes av barnavårdsnämnd,
föräldrar eller i något fall av ungdomsrådet. Varje hem förestås av en fabriksarbetare
och dennes hustru. Det åligger föreståndaren, som försörjer sig
genom arbete i sitt yrke, att på sin fritid skaffa pojkarna arbetsanstäliningar,
föreslå lämpliga fritidssysselsättningar, planera klädinköp och dylikt.
Föreståndarens hustru förestår hushållet, verkställer inköp, ombesörjer
matlagning, tvätt och lagning av pojkarnas kläder. Dessutom finnes på
varje inackorderingshem en person anställd för hemhjälp. Föreståndareparet
är befriat från den ekonomiska ledningen av verksamheten, vilken
handhas av ungdomsrådets pojkhemsstyrelse genom dess verkställande
ledamot.

Det synes de sakkunniga att vid dessa pojkhem frågan örn bostad och personlig
handledning av ungdom mellan omkring 15 och 20 år lösts på ett
föredömligt sätt. Flemmen äro icke större än att föreståndarparet i detalj
kan taga del av de inackorderades sysselsättningar samt ekonomiska och
personliga problem. Ordning och vanor kunna bringas att i mycket likna
dem som råda i ett vanligt hem. Några i paragrafform uppställda och i lokalerna
anslagna ordningsregler behöva ej förekomma. Utrustningen behöver
icke, såsom på en stor anstalt eller på en inrättning av pensionatskaraktär,
göras mera rationell och arbetsbesparande än i vanliga bostäder. Därför
möter det icke särskilda svårigheter för de inackorderade att senare övergå
till bostad i enskilt hem.

De sakkunniga säga sig ha ingående övervägt, huru inackorderingshem
skulle kunna upprättas i större omfattning och komma klientelet i skolor
tillhörande harna- och ungdomsvården tillgodo. De avvisa tanken, att inackorderingshemmen
såsom regel anordnas som annex till ett skyddshem.
En sådan anordning befarades bland annat medföra en splittring i rektorns
uppgifter, vilket bleve till men för verksamheten. Vidare kunde det även
lätt inträffa, att vistelsen på inackorderingshemmen av såväl elever som
utomstående komme att uppfattas som en förlängd anstaltsvistelse under
något friare former än på anstalten. I vissa fall skulle det dock kunna tänkas,
att skolor med särpräglat elevmaterial lättare kunde utplacera elever
till ett inackorderingshem, om detta vore en direkt avläggare till skolan. De
sakkunniga hade därvid närmast tänkt på skolor för barn, som vöre själsligt
abnorma.

De sakkunniga säga sig ha funnit, att ledningen av ett system av inackorderingshem
icke lämpligen kunde uppdragas vare sig åt skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården eller åt kommunerna. De hade i stället ansett
böra undersökas, huruvida enskilda sammanslutningar skulle kunna tänkas
vara villiga att åtaga sig ett dylikt uppdrag. Skulle inackorderingshemmen
fylla sin uppgift måste de emellertid bilda ett nät över hela landet. De borde
därför igångsättas av en vitt utgrenad men ändå fast organisation, vilken
tillika förfogade över personer, som kunde duga till ledare för verksamheten.
De sakkunniga ansågc icke, att någon viss organisation borde erhålla mo Hihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 187. 2

Kungl. Majlis proposition nr 187.

nopol å verksamheten. Sedan denna väl börjat växa fram, borde det stå olika
sammanslutningar fritt att ansöka örn bidrag för öppnande av inackorderingshem.
De sakkunniga hava dock ej ansett sig böra förorda, att sammanslutningar
av utpräglat politisk eller religiös art toge sig an ledningen
av inackorderingshem. De framhålla, att någon organisation inom nykterhetsrörelsen
vöre bäst lämpad för ifrågavarande ändamål. Ingen kunde ha
något att invända emot att ungdomarna intresserades för nykterhetsrörelsen.
Det vore särskilt viktigt, att spritbruk icke i någon form förekomme
på inackorderingshemmen och att föreståndareparet utgjordes av helnyktra
personer. I de ungdomsavdelningar, som vore anslutna till nykterhetsföreningarna,
funnes vidare tillgång till rikt utvecklade fritidssysselsättningar
av de mest skilda slag.

För att motverka den tendens, som finnes hos skyddshemselever, att flocka
sig samman i stället för att söka kontakt med annan ungdom, anse de sakkunniga
att omkring hälften av platserna vid inackorderingshemmen böra
reserveras för ungdom, som tillhör nykterhetsrörelsen eller eljest utvalts i
orten. Till en mindre del borde även å inackorderingshem kunna mottagas
sådana av barnavårdsnämnden omhändertagna, vilka vöre i fara att bli vanartade
men ej ansetts vara i behov av vård under fastare former. Det måste
dock beaktas att dessa icke finge bli så många, att de kunde utöva något
starkare inflytande.

De sakkunniga upplysa, att styrelserna för nära nog samtliga skyddshem
varmt tillstyrkt inrättandet av inackorderingshem samt vitsordat, att goda
arbetstillfällen mången gång icke kunnat utnyttjas, emedan bostad icke
kunnat ordnas för vederbörande elev. Styrelserna för Stockholms stads
skyddshem hade dock för sin del förklarat, att staden själv å sina lärlingshem
sörjde för bostad åt sådana elever, vilka icke kunde bo i sina föräldrahem.

Enligt de uppgifter, som lämnats av styrelserna för skyddshemmen, skulle
behovet av platser kunna beräknas till minst 110 för manliga elever och till
minst 75 för kvinnliga. De sakkunniga förutsätta, att drygt hälften av de i
varje inackorderingshem mottagna ungdomarna skulle utgöras av andra än
elever, som villkorligt utskrivits från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.
I så fall skulle platsbehovet få beräknas till 220 vid inackorderingshem
för pojkar och 150 vid hem för flickor. Begränsades antalet elever
vid varje hem till högst tio, såsom fallet vore i Eskilstuna, skulle alltså 22
pojkhem och 15 flickhem behöva inrättas för att fylla minimibehovet. Hänsyn
hade härvid icke tagits till behovet av platser för elever villkorligt utskrivna
från Stockholms stads anstalter.

Enligt en av de sakkunniga uppgjord plan för utbyggande av organisationen
skulle upprättas 37 inackorderingshem, varav 22 hem för pojkar och
15 hem för flickor. Som regel skulle endast ett hem förläggas till varje
stad. I de största städerna skulle kunna finnas flera hem, dock högst fyra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

De sakkunniga hava ej ansett, att med hänsyn till åldern någon fördelning
borde ske i fråga om intagning av elever i olika inackorderingshem.
En blandning av elever från olika skolor vore lämpligast.

Med avseende å inackorderingshemmens finansiering anföra de sakkunniga.

De sammanslutningar, som beräknas komma att driva inackorderingshem,
förutsättas kunna ställa mycket goda ideella och personliga resurser
till förfogande. Däremot kunna de icke förväntas ikläda sig någon ekonomisk
risk för företagen. Startkapital och medel för täckande av brister måste
sålunda erhållas från annat håll. I enstaka fall torde vissa bidrag kunna
påräknas från kommuner liksom från industrier, som vilja draga till sig
ung arbetskraft. Skall verksamheten få tillnärmelsevis den omfattning, som
synes önskvärd, måste emellertid staten säkerligen ikläda sig större delen
av kostnaderna i den mån dessa icke täckas av inackorderingsavgifter.

Avgifterna böra avvägas så att de räcka för driftkostnaderna, men de
kunna icke skäligen tagas i anspråk för amorteringar och räntor på lån
eller kontanta utgifter för verksamhetens igångsättande. Bidrag av statsmedel
bör sålunda utgå för anskaffande av de nödvändiga inventarierna samt för
driften av hemmet under den första tiden till dess rörelsen kommit i gång.
Driftbidraget synes lämpligen kunna utgå med ett belopp motsvarande hyran
för det första året. Slutligen torde staten få ikläda sig skyldighet att ersätta
sådan brist som kan komma att uppstå därigenom att en eller flera
platser stått outnyttjade. De inackorderades avgifter böra, såsom förut
nämnts, beräknas på sådant sätt att de väl täcka kostnaderna för inackorderingen.
Örn ungdomarnas inkomster icke förslå både till avgiften och till
personliga utgifter, torde tillskott på något sätt få tillföras dem. Dylika brister
i ungdomarnas personliga budget böra däremot i regel icke tillåtas inverka
på avgifternas storlek. Statsmedel synas icke böra tagas i anspråk för
att täcka de brister i inackorderingshemmens stat, som skulle kunna uppkomma,
örn hemmen medgåve sänkning av de avgifter, som fastställts som
normala.

Eftersom IOGT är den mest omfattande riksorganisationen inom nykterhetsrörelsen
ha de sakkunniga i första hand vänt sig till denna organisation
för att få det önskade samarbetet till stånd. De sakkunniga hava härefter
framlagt en plan för överenskommelse med IOGT. Enligt planen skulle
avtal få upprättas mellan å ena sidan socialstyrelsen såsom representant för
Kungl. Maj:t och kronan samt å andra sidan lämpligen vederbörande godtemplarråd
såsom representant för verksamheten i den ort, till vilken inackorderingshemmet
skall vara förlagt. Genom avtalet borde godtemplarrådet
tillförsäkras ett års hyra för de lokaler, i vilka hemmet skulle vara
inrymt. Lokalerna borde bestå av minst fem rum och kök. Ett av rummen
skulle reserveras för föreståndarparets personliga bruk och ett användas
som matsal och sällskapsrum för de inackorderade. Därest hemmet skulle
mottaga flera än 6—8 ungdomar, måste utom flera sovrum även tillkomma
ett rum för hembiträde. Årshyrans storlek finge i varje särskilt fall bestämmas
i avtalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

För inventarieanslcaffning borde även utgå statsbidrag, vilket de sakkunniga
ansett böra fastställas till 6 000 kronor för de första sex platserna samt
därutöver 500 kronor för varje plats till och med den tionde. Föreståndarparet
förutsattes själva komma att möblera sitt rum. De sakkunniga föreslå,
att avskrivning å inventarier må ske med 15 % under sex år och med
återstoden, 10 %, det sjunde året. Värdet av inventarierna borde därefter tillfalla
godtemplarrådet. Skulle verksamheten upphöra, innan sjuårsperioden
förflutit, borde det åligga rådet att ersätta statsverket med skillnaden mellan
det anslag, som ursprungligen erhållits, och de därå verkställda avskrivningarna.
Personalen skulle utgöras av en föreståndare och dennes hustru
samt i regel ett hembiträde. Det förutsattes att föreståndaren, liksom vid
inackorderingshemmen i Eskilstuna, försörjde sig genom arbete i sitt yrke.
På sin fritid borde han emellertid vara de inackorderade behjälplig framförallt
med anskaffande av lämpligt arbete och med att i andra avseenden
personligen bistå dem. Föreståndarens hustru skulle sköta hushållet. Ersättningen
för bådas sammanlagda arbete skulle utgöras av fri bostad örn ett
rum med del i kök och matsal samt fritt vivre och fri tvätt för dem båda.
Efter särskild prövning borde kunna medgivas rätt till vissa förmåner för
minderårigt barn till föreståndareparet. Den ersättning, som på detta sätt
komme föreståndareparet tillgodo i form av naturaförmåner, syntes kunna
uppskattas till 2 000—3 500 kronor årligen. Föreståndareparet borde utses
bland medlemmarna i orden. Det syntes nödvändigt att redan med ett
ganska litet antal inackorderade medgiva husmodern rätt att anlita någon
extra hjälp till exempel för tvätt och större rengöringar. Så snart antalet
inackorderade överstege sex, borde ett hembiträde få anställas.

Inackorderingsavgifterna kunde enligt de sakkunniga tänkas variera något
från ort till ort. I regel syntes avgifterna dock böra sättas till omkring
fyra kronor per dag. De sakkunniga anse, att, därest hemmen skulle kunna
drivas utan alltför liten ekonomisk säkerhetsmarginal, det vore nödvändigt
att hushållet omfattade — förutom personalen — åtminstone åtta inackorderingar.

Efterskänkande av avgifter på grund av låg lön, sjukdom eller arbetslöshet
borde i allmänhet ej kunna medgivas om inkomsterna skulle kunna
förslå. De tillskott i sina inkomster, som de inackorderade kunde vara i behov
av, måste sålunda anskaffas på annat sätt. För elever villkorligt utskrivna
från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården borde skolan av
eftervårdsmedel kunna tillskjuta vad som fattades. För övriga inackorderade
måste eventuellt behövliga medel sökas på annat håll. Tänkbart vore att
barnavårdsnämnden kunde vara villig att ikläda sig kostnad för ungdom
från orten. Likaså kunde tänkas att arbetsgivare eller släktingar till den
inackorderade vore villiga att stå den ekonomiska risken för denne. För varje
inackorderad borde i alla händelser fordras ansvarsförbindelse utfärdad av
styrelse för skola tillhörande harna- och ungdomsvården, av kommunal myndighet,
förening, arbetsgivare eller enskild person.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S7.

Övervakning av villkorligt utskrivna.

De sakkunniga ha vidare föreslagit åtgärder för åstadkommande av en
effektiv övervakning över villkorligt utskrivna elever. De sakkunniga framhålla,
att övervakningst jönsten vore bristfälligt ordnad. För över hälften av
de elever som uiskrivits under åren 1941 och 1942 funnes icke särskilda
övervakare förordnade. Stundom hade utplacering skett i skyddshemmets
närhet just för att en personlig kontakt skulle kunna upprätthållas med eleven.
Befattningshavarna vid hemmet vore emellertid alltför arbetstyngda
för att, annat än i enstaka fall, kunna i tillräcklig grad ägna sig åt den villkorligt
utskrivna eleven. Att skaffa övervakare utom skyddshemmet ställde
sig uppenbarligen mycket svårt, varpå tydde den omständigheten, att arbetsgivare
ofta vore övervakare. Det kunde emellertid icke förväntas att eleven
skulle ha samma förtroendefulla inställning till arbetsgivaren som till en
särskilt förordnad övervakare. De sakkunniga hyste därför den uppfattningen,
att för varje villkorligt utskriven elev, som icke hade omedelbar
kontakt med den skola, från vilken han utskrivits, skulle finnas en övervakare,
som icke tillika vore elevens arbetsgivare. Såvitt de sakkunniga
kunnat finna, vore det omöjligt att åstadkomma en välordnad eftervård, örn
icke arbetskraft ställdes till förfogande just för den uppgiften. Det syntes
därför välbetänkt att på försök anställa särskilda konsulenter med uppgift
att var och en för ett visst antal skolor arbeta med eftervårdsproblemen
efter vissa riktlinjer. En av konsulenternas huvuduppgifter skulle vara att
anskaffa lämpliga arbetsanställningar. Konsulenterna borde härvid anlitas
redan då den villkorliga utskrivningen planerades. I viss utsträckning borde
konsulenterna själva tjänstgöra som övervakare för de villkorligt utskrivna.
Minst lika viktigt vore det dock att konsulenterna sökte finna enskilda
personer med lid och intresse för övervakningsuppdrag samt att lämna dem
råd och anvisningar både vid arbetets början och under hela den tid övervakningen
påginge. Slutligen skulle konsulenterna vara vägledare vid upprättandet
av inackorderingshem och vid den fortsatta driften av dessa.

De sakkunniga uppgiva, att de undersökt möjligheterna att för ifrågavarande
verksamhet anlita de hos fångvården anställda s. k. skyddskonsulenterna,
men funnit, alt detta cj läte sig göra. Antalet konsulenter föreslås till att
börja med skola utgöra fyra; en för vardera östra, sydöstra, västra och
norra delarna av riket. De sakkunniga uppgiva, att antalet villkorligt utskrivna
eller utackorderade från skyddshem den 1 juli 1944 utgjorde 1 097.
På varje konsulent skulle sålunda med den nu föreslagna organisationen
komma mellan 250 och 300 clever jämte tillsynen av inackorderingsliemmen.

De sakkunniga anse, att det vore lyckligast örn konsulenterna icke behövde
stanna i sin uppgift till dess de uppnått pensionsåldern. Tjänsterna
borde sålunda icke göras till ordinarie och till desamma borde om möjligt
förvärvas personer med tidigare erfarenhet från ungdomsarbete, till vilket

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

de efter någon tid kunde återgå. Lämpligast torde vara om tjänsterna
komme att uppehållas av befattningshavare vid skolor tillhörande barnaoch
ungdomsvården, till exempel lärare eller assistenter. Dessa vore i regel
placerade såsom ordinarie i libe lönegraden. Konsulenternas lön kunde —
på grund av den rekrytering som önskades — visserligen utgå såsom arvode.
Då emellertid alla befattningshavare, som vore lämpliga för arbetet,
ej kunde förutsättas inneha ordinarie eller extra ordinarie statlig tjänst,
från vilken de kunde erhålla tjänstledighet, syntes det vara nödvändigt att
konsulenttjänsterna gjordes till extra ordinarie för att innehavarna icke
skulle behöva förlora sin rätt att räkna tjänstår för erhållande av pension.
Med hänsyn till arbetets i alla avseenden krävande natur föreslå de sakkunniga,
att tjänsterna placeras i lönegraden Eo 23.

I förevarande sammanhang ha de sakkunniga föreslagit, att person, som
förordnas till övervakare och som ej är befattningshavare vid skola tillhörande
harna- och ungdomsvården, bör erhålla såväl skäligt arvode som ersättning
för utlägg för porto och dylikt.

Som ett led i en förbättrad eftervård ha de sakkunniga vidare föreslagit
dels att högsta kostnaden för eftervård i vissa fall skulle få överstiga den
nu gällande, dels ock att stipendium för fortsatt utbildning under vissa omständigheter
skulle kunna tilldelas slutligt utskriven elev. Till dessa frågor
återkommer jag i det följande.

Yttrandena.

Behovet aveneffektivisering av eftervården för elever från
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården har ej motsagts i något av
de avgivna yttrandena.

Socialstyrelsen anför bland annat:

Innan styrelsen går närmare in på de olika förslagen, vill styrelsen redan
här betona, att om angelägenheten av en rationalisering av eftervården var
stor år 1942, då utredningsarbetet började, så är den icke mindre trängande
i dag. Platsbristen å skyddshemmen är alltjämt mycket kännbar, och någon
minskning i efterfrågan på platser torde knappast vara att vänta under överskådlig
framtid. Under det närmaste decenniet kommer sålunda antalet barn
och ungdomar i åldrarna 10—20 år att öka på grund av ökningen av antalet
födda under det senast förflutna decenniet. Även örn man hoppas på en allmän
nedgång i ungdomsasocialiteten, komma andra omständigheter att samverka
till att skyddshemsvård påkallas i ökad utsträckning. Barnavårdsnämnderna
komma att allmänt stimuleras till mera företagsamhet än hittills i
fråga om de i varje fall mest ändamålsenliga åtgärderna för skyddsuppfostran.
Särskilt torde man ha att räkna med ett växande intresse hos barnavårdsnämnderna
för omhändertagande å skyddshemmen i samband med
villkorlig dom och åtalseftergift. Vidare torde det av de sakkunniga förordade
erkännandet att skyddshemsvården väsentligen är en skolorganisation
komma att minska barnavårdsnämnders, föräldrars och målsmäns
avoghet mot den ifrågavarande fostrings- och utbildningsverksamheten. Yt -

Kungl. Majlis proposition nr 181.

terligare en omständighet, som är nytillkommen, vill socialstyrelsen i detta
sammanhang rikta uppmärksamheten på, nämligen den från och med den
1 juli 1945 öppnade möjligheten till statsunderstöd för psykisk rådgivningsverksamhet
för barn och ungdom, vilken verksamhet avser att tidigt diagnostisera
psykiska egenheter, som kunna vara asocialitetsfrämjande, och att utröna
orsakerna till asociala beteenden. Effekten av den psykiska harna- och
ungdomsvården kommer till icke ringa del att bli beroende av att erforderliga
behandlingsres urser stå till buds, däribland fostrings- och utbildningsmöjligheter
å skyddshem.

Statskontoret har funnit det förefalla som örn en reformering av skyddshemsvården
i huvudsaklig överensstämmelse med de av de sakkunniga angivna
riktlinjerna skulle vara ägnad att leda lill en förbättring av uppfostringsresultaten
samt påpekat att, då den öppna vården kunde göras mindre
kostsam än anstaltsvården, det allmännas utgifter för skyddshemsverksamheten
skulle komma att nedbringas genom reformen.

De av de sakkunniga framförda förslagen rörande åtgärder för att
tillvarataga och utveckla skyddshem selevernas initiativförmåga
samt att bringa dem i närmare kontakt
med livet utanför skolan ha likaledes allmänt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.

De sakkunnigas förslag att villkorligt utskrivna elever
skulle beredas tillfälle till fortsatt yrkesutbildning
vid skolor, som stå öppna för annan ungdom, har i princip tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i samtliga yttranden.

Socialstyrelsen anför härom bland annat:

Socialstyrelsen finner det riktigt att all yrkesundervisning, som åtnjuter
stöd av staten, lägges under samma yrkespedagogiska synpunkt, oavsett att
tillträdet till yrkesskola, tillhörande harna- och ungdomsvården, uteslutande
bör bestämmas ur fostringssynpunkt. Utsikterna för eleverna att reda sig
bra i livet bli mångfaldigt större, om de kunna stödja sig på en utbildning,
som i den öppna marknaden allmänt erkännes såsom god. Socialstyrelsen vill
därför tillstyrka förslaget, att man praktiskt strävar i den riktningen, att elever
som villkorligt utskrivas från skolor, tillhörande harna- och ungdomsvården,
i görligaste mån placeras för vidare utbildning å de centrala verkstadsskolorna.
Styrelsen vill härvid särskilt understryka vikten av att eleverna
icke behållas i sin särställning såsom omhändertagna på anstalt under
längre tid än som nödvändiggöres av fostringshänsyn. Vidare vill styrelsen
betona värdet av att eleverna från harna- och ungdomsvårdens skolor mottagas
å de centrala verkstadsskolorna på samma villkor som annan ungdom.
På grund av erfarenheter från skyddshemsverksamlieten har man att räkna
med att betyg från social yrkesskola kan tillmätas mindre värde än betyg
från annan skola utan att saklig grund härför föreligger. Socialstyrelsen vili
därför livligt instämma i de sakkunnigas förslag angående anknytning av
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården såsom avdelningar lill centrala
verkstadsskolor. Därest detta icke visar sig allmänt genomförbart höiman
överväga den andra av de sakkunniga ifrågasatta utvägen, nämligen att
elever beredas tillfälle att avlägga prov vid central verkstadsskola. Styrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

bortser icke från alt eli generellt genomförande av prov och betygsättning
vid andra skolor än dem, som tillhöra harna- och ungdomsvården, kan verka
deklasserande på den vid de sistnämnda skolorna bedrivna utbildningen och
hyser därlör en stor tveksamhet inför detta förslag. Betygsfrågan är emenertia
av sadan betydelse, att styrelsen vill biträda den av de sakkunniga förordade
närmare undersökningen av frågan. Under alla förhållanden bör
denna utväg icke tillgripas annat än när det visat sig omöjligt att genomföra
anslutning av de sociala yrkesskolorna såsom avdelningar till de centrala
verkstadsskolorna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser intet i princip vara att invända
mot att elever från skolor tillhörande harna- och ungdomsvården beredas tillfälle
till utbildning vid ordinarie yrkesundervisningsanstalter, främst centrala
verkstadsskolor. Något företräde för sådana elever borde dock ej ifrågakomma,
utan dessa borde mottagas i fri konkurrens med andra sökande.
Gentemot förslaget att vid skola tillhörande harna- och ungdomsvården mottaga
välartade elever från orten för undervisning ställde sig överstyrelsen
däremot synnerligen tveksam. Största försiktighet borde i varje fall iakttagas
vid anordnandet av sådan undervisning.

Mot de sakkunnigas förslag rörande inrättandet av inackorderingshem
har i stort sett ej någon erinran framställts.

Socialstyrelsen framhåller vikten av att den personliga ledningen av varje
hem kommer i de rätta händerna. Styrelsen anser vidare, att möjligheten
att anställa hembiträde icke bör bindas vid minst sju inackorderingar utan
bedömas i varje särskilt fall. Styrelsen betonar till slut angelägenheten av att
de föreslagna hemmen snarast möjligt komma till stånd.

Verkställande rådet i Sveriges storloge av I. O. G. T. har vissa erinringar att
göra beträffande inackorderingshemmens finansiering. Rådet anser sålunda,
att avskrivningar å inventarier bör ske i snabbare takt än vad de sakkunniga
föreslagit. Vidare anses hembiträde böra anställas redan då de inackorderades
antal uppgår till fyra. Slutligen uttalar rådet önskvärdheten av att
föreståndarparet får disponera två rum för egen del.

Styrelsen för Johannisbergs skol- och yrkeshem är tveksam om inackorderingshemmen
komma att ge ett lyckligt resultat. Styrelsen anser sammanförandet
av ett procentuellt stort antal f. d. skvddshemselever inte vara lyckligt.
Särskilt örn elever från skilda skyddshem komme att placeras på samma
inackorderingshem, förelåge risk för att tidigare bravader bleve föremål för
ventilation, och all beröring med »vad fornt varit haver» vore av ondo i vad
det gällde f. d. elever.

Styrelserna för vissa skolor tillhörande harna- och ungdomsvården ha
framställt önskemål örn att även andra ideella organisationer än I. O. G. T.
böra få rätt att med bidrag av statsmedel inrätta inackorderingshem. Så till
exempel anser styrelsen för Morängens hemskola, att sådana organisationer
som diakonissanstaltema, Stockholms stadsmission, K. F. U. M. och K. F. U. K.
torde ha alla förutsättningar att här göra en god insats. Styrelsen finner det

Kungl. Majus proposition nr 187.

egendomligi, alt organisationer av religiös art i detta hänseende jämställts
med organisationer av politisk art.

1 fråga örn förslaget att anställa särskilda konsulenter för eftervården
har i yttrandena yppats delade meningar.

Socialstyrelsen säger sig finna det uppenbart, att de omfattande och djupgripande
reformer, som föreslagits i syfte att i möjligaste mån begränsa omhändertagandet
i fostringssyfte å anstalt och i stället leda elevernas utbildning
och arbete ut i det fria samhällslivet och de vanliga arbetsförhållandena,
måste kräva en avsevärd ökning av det kvalificerade arbetet utanför
anstalterna. Helt allmänt sett ansåge styrelsen därför väl motiverat att de
föreslagna konsulenterna anställdes på försök tills vidare. Styrelsen ville understryka
de sakkunnigas uttalande, att systemet med konsulenter icke skulle
utesluta användningen av andra personer som övervakare.

Skolöverstyrelsen har kraftigt understrukit angelägenheten av att de föreslagna
konsulentbefattningarna inrättas.

Statens arbetsmarknadskommission har å andra sidan uttryckt tvekan rörande
behovet av särskilda konsulenter för eftervården av de elever varom
här är fråga. Kommissionen anför härom bland annat.

Kommissionen vill i detta sammanhang erinra om att kommissionen sedan
några år tillbaka utrustat vissa arbetsförmedlingskontor med särskilda assistenter
för arbetsberedning åt s. k. partiellt arbetsföra, vilka ha att biträda
de ordinarie förmedlingsexpeditionerna, även ungdomsförmedlingarna, med
anskaffande av arbete åt de mest svårplacerade arbetssökandena. I princip
har beslutats att inrätta minst en dylik befattning i varje län. Förutom den
egentliga arbetsanskaffningen har ifrågavarande assistent att biträda de sökande
med råd och anvisningar i olika sociala och personliga problem, med
andra ord att handhava vissa socialkuratorsuppgifter. Erfarenheterna av
denna verksamhet äro gynnsamma. Av intresse i detta sammanhang är en
med fångvårdsstyrelsen i januari 1945 träffad överenskommelse, varigenom
etablerats ett intimt samarbete mellan å ena sidan fängelsernas styresmän
och skyddskonsulenterna, å den andra arbelsförmedlingsorganen, särskilt
assistenterna för arbetsberedning. Genom denna överenskommelse har uppgiften
att anskaffa arbete åt frigivna i huvudsak överförts från skyddskonsulentorganisalionen
till den offentliga arbetsförmedlingen. Kommissionen är
beredd ali ställa den sålunda inom arbetsförmedlingens ram tillskapade arbetsberedningsorganisationen
till förfogande för de funktionärer, som skola
på motsvarande sätt taga om hand skyddshemseleverna. Konsulenter skulle
alltså handha övriga uppgifter inom eftervården, såsom tillsyn över utackorderingshem
och annan personlig omvårdnad.

Kommissionen kan emellertid ej finna motiverat, att en särskild konsulentorganisation
tillskapas för delta ändamål. Uppgiften i fråga överensstämmer
i allt väsentligt med den som tillkommer skyddskonsulenterna, och det skulle
bli en alldeles omotiverad dualism, om särskilda konsulenter för skyddshemsklientelet
inrättades vid sidan av dessa.

Jämväl styrelserna för vissa skolor tillhörande harna- och ungdomsvården

ställa sig tveksamma.

Styrelserna för Göteborgs stads skolhem och hemskola samt skol- och

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

yrkeshem anse det vara av vital betydelse för de villkorligt utskrivna eleverna
att en tid framåt få stå i kontakt med skolan. Enligt styrelsernas mening
vore det också nödvändigt för alt nå det bästa möjliga resultatet av
övervakningen att de som hade den närmaste tillsynen över eleverna även
hade en ingående kännedom om dem. Det kunde inte vara möjligt för en
konsulent, även örn han under någon tid skulle ha tjänstgjort vid någon
skola, att erhålla en tillräcklig kännedom om vederbörande elev. Någon
tjänsteman måste emellertid finnas som hade till uppgift att ha den närmaste
kontrollen över de föreslagna inackorderingshemmen.

Liknande synpunkter hava anförts av bland andra styrelserna för Brätte!Jördens
skolhem. Forsane yrkeshem, Morängens hemskola, Råby skol- och
yrkeshem samt styrelserna för föreningen Sveriges skyddshemstjänstemän
och föreningen Sveriges skyddshemsrektorer.

Styrelsen för Härsjögårdens hemskola yttrar bland annat:

Härsjögården har haft förmånen alt under flera år kunna lämna övervakningen
av det stora flertalet villkorligt utskrivna åt en och samma socialt
intresserade person som de senaste åren, till dess hon för någon månad sedan
avled, dessutom var halvtidsanställd vid hemskolan såsom fritidsvikarie för
den ordinarie personalen. Detta gjorde det möjligt för henne att komma i
intim kontakt med eleverna redan under deras vistelse vid skolan, och därigenom
ökades hennes förutsättningar för att sedan vara de villkorligt utskrivna
till verkligt stöd. Det har förefallit styrelsen, som om denna lösning av övervakningsfrågan
kommit idealet så nära som möjligt. Och den erfarenhet styrelsen
fått göra, gör den särskilt benägen att tillstyrka en anordning med
konsulenter, som tillika tjänstgöra såsom övervakare. En förutsättning synes
emellertid då vara, dels att konsulenterna bliva långt flera än de sakkunniga
föreslå och dels att de samtidigt hava halvtidsanställning vid någon av
de berörda skolorna, varigenom de skulle vinna den erforderliga personkännedomen
på ett tidigt stadium. En sådan anordning med halvtidsanställda
torde för övrigt bliva nödvändig, om det skall kunna ordnas effektivt med
nödig fritid för personalen. Och genom denna anordning skulle samtidigt
konsulentverksamheten förbilligas, trots ett icke oväsentligt utökande av
konsulenternas antal.

Den föreslagna lönest ä Ilningen för konsulenterna har
statskontoret ansett vara för hög. Ämbetsverket anför.

Då konsulenterna skulle anställas försöksvis och i varje fall förutsättas
icke skola kvarstå i dessa befattningar intill pensionsåldern, torde de icke
böra antagas såsom extra ordinarie tjänstemän utan avlönas med arvode.
Framhållas må, att, därest den som förordnas å konsulentbefattning icke
redan innehar pensionsberättigande tjänst, tiden för förordnandet kan tillgodoräknas
såsom tjänstår jämlikt bestämmelsen i 17 § 3 morn. allmänna
tjänstepensionsreglementet. Enligt hittills tillämpad praxis torde tillgodoräkningen
komma att avse 2j-s av nämnda tid. Har han däremot vid förordnandet
å konsulentbefattningen med pensionsrätt förenad tjänst, inträder icke på
grund av konsulentuppdraget något avbrott i tjänstårsberäkningen. Med avseende
å arvodets storlek må erinras, att de till fångvården knutna skyddskonsulenterna,
vilkas uppgifter torde vara väl så kvalificerade som de här

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ifrågavarande tjänstemännens, placerats i lönegraden Eo 21. Med hänsyn härtill
anser statskontoret, att arvodet till eftervårdslconsulent bör fastställas
högst till belopp motsvarande begynnelselönen i sistnämnda lönegrad, d. v. s.
den i 20 löneklassen utgående avlöningen.

Föredraganden.

Jag vill till en början anmäla, att jag ansett mig böra förorda de sakkunnigas
förslag att utbyta beteckningen skyddshem mot benämningen skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården. Då genomförandet av denna förändring
förutsätter ändringar i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård
och ungdomsskydd (bamavårdslagen), har Kungl. Maj:t på min hemställan
i särskild proposition denna dag framlagt förslag rörande ifrågavarande
lagändringar. Jag anhåller att i här avsedda spörsmål få hänvisa lill
denna proposition.

Omhändertagandet av yngre person å skola tillhörande harna- och ungdomsvården
medför viss risk för att den omhändertagnes förmåga att sörja för sig
själv slappas, emedan anstaltslivet som regel ej förutsätter några initiativ
eller någon självverksamhet från den omhändertagnes sida för att han skall
erhålla sitt uppehälle. En isolering från samhällslivet i övrigt gör sig lätt
gällande och kan medföra, att den som varit omhändertagen å sådan skola,
i synnerhet örn detta varat under någon längre tid, känner sig främmande för
miljön utanför skolan. Nu nämnda förhållande utgör en fara för att elev
misslyckas att taga hand örn sig, då han ej längre har skolans omedelbara
stöd att lita till. I likhet med de sakkunniga anser jag på grund härav, att
åtgärder för underlättande av elevernas kontakt med livet utanför skolan
och därmed deras återinpassning i samhället böra vidtagas i den mån sådana
åtgärder låta sig förena med uppfostringssyftet. De sakkunnigas förslag i sådant
hänseende innebär bland annat att eleverna ett par gånger årligen
skulle få företaga besök i hemorten. Då de sakkunniga synas förutsätta
att härav föranledda resekostnader skulle bestridas av anstalten först efter
särskild behovsprövning, har jag intet att invända mot detta förslag. Ej heller
i övrigt har jag något att erinra mot vad de sakkunniga i här avsedda spörsmål
anfört eller föreslagit.

En av de viktigaste åtgärderna, då det gäller omvårdnaden örn elever vid
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården måste vara att sörja för att
elev herodes erforderlig utbildning innan han definitivt lämnas att taga hand
örn sig själv. Erfarenheterna ha visat, att elev, som erhållit tillfredsställande
yrkesutbildning, har lättare att sedan han lämnat skolan själv sörja för sig.
Sorn framgår av den av de sakkunniga lämnade redogörelsen hava möjligheterna
för eleverna till ett växlande yrkesval utökats under senare är; i
värjo fall gäller delta skolorna, avsedda för pojkar. Utbildningsverksamheten
för flickor har företrädesvis varit inriktad på beredandet av en god utbildning
i ett hems skötsel. Jag förutsätter, att socialstyrelsen ägnar fortsatt
omsorg örn frågan örn yrkesutbildningen under elevernas vistelse å skolan.

Kungl. Majlis proposition nr 187.

Möjligheter att låta eleverna besöka kurser vid någon i skolans närhet belägen
anstalt för yrkesundervisning böra härvid beaktas.

Såväl ekonomiska som andra hänsyn medföra emellertid att möjligheterna
att under elevernas vistelse å skola tillhörande hama- och ungdomsvården
bereda dem den för varje elev bäst passande yrkesutbildningen måste bli
begränsade. Den förkortning av vistelsen å skolan, som på sätt framgår av de
sakkunnigas utredning ägt rum under de senare åren, har medfört att inom
yrken med en förhållandevis lång utbildningstid, utbildningen å skolan ej
kan bli fullständig. För att eleven skall kunna draga full nytta av den å skolan
meddelade undervisningen fordras därför, att han i större utsträckning
än som för närvarande är fallet beredes tillfälle att fullfölja och komplettera
sin utbildning efter det han, villkorligt eller slutligt, utskrivits från skolan.

De sakkunniga hava — med beaktande av nämnda förhållande samt med
understrykande av att eleverna i regel ej böra kvarstanna å anstalt längre
tid än till dess de kunna anses lämpade för villkorlig utskrivning — föreslagit
åtgärder för beredande av fortsatt utbildning åt elev, som lämnat
skolan. De centrala verkstadsskolorna anses härvid, såsom varande av internatskaraktär,
vara bäst lämpade att taga mot elever från skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården. Dessa elever skulle i fråga om rätt till stipendier
och övriga förmåner jämställas med andra elever. I den mån stipendier icke
kunde erhållas, förutsattes den skola, som utskrivit eleven, få tillskjuta
nödiga medel av belopp, som avsetts för eftervård.

Mot de sakkunnigas i här förevarande hänseende framlagda förslag har
jag intet att erinra.

De sakkunnigas förslag att en undersökning borde verkställas rörande
möjligheterna att betrakta skolor tillhörande hama- och ungdomsvården som
avdelningar av närmast belägna centrala verkstadsskola eller annan statsunderstödd
yrkesskola bär jag för avsikt att sedermera underställa Kungl.
Majit.

Av största vikt för bevarandet av de under vistelsen å skola tillhörande
harna- och ungdomsvården vunna resultaten är att eleverna efter utskrivningen
komma i en lämplig miljö. De böra ej lämnas helt åt sig själva utan,
i den mån de ej kunna återvända till sina föräldrahem, placeras i ett enskilt
hem eller på något internat, där de kunna hållas under viss tillsyn. Anskaffandet
av lämpliga fosterhem låter sig som regel ganska lätt göra, när fråga
är örn elever i skolåldern. För äldre elever däremot, vilka fortsätta en påbörjad
yrkesutbildning eller som kunna försörja sig själva som yrkesarbetare,
äro möjligheterna att anskaffa lämpliga fosterhem förhållandevis små. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle lösandet av bostadsfrågan för sistnämnda
kategori kunna ske genom anordnandet av ett antal inackorderingshem efter
mönster av sådana hem, vilka upprättats i Eskilstuna, de s. k. Eskilstunahemmen.
De sakkunniga ha framlagt en plan för upprättandet å olika orter
av sammanlagt 37 sådana hem. De sakkunniga ha fört förhandlingar med

Kungl. Majlis proposition nr 187.

I. 0. G. T., vilken organisation förklarat sig villig att stå såsom huvudman
för hemmen. Hela antalet hem skulle iordningställas under en tidsperiod av
5 år. För budgetåret 1946/47 räkna de sakkunniga med att 7 hem skulle iordningställas.
Staten skulle bidraga till hemmen genom att dels betala första
årets hyra, dels ock bestrida kostnaderna för utrustning av hemmen. Vidare
skulle staten svara för den minskning i inkomst som kunde åsamkas hemmen
genom att platser stöde lediga. Frånsett sistnämnda bidrag skulle, sedan
hemmen startats, staten icke vidare behöva lämna något bidrag.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit, har jag i stort sett intet att
erinra. Ett av I. O. G. T. framfört önskemål örn att föreståndareparet för
hemmet skulle för eget bruk få disponera 2 rum i stället för som de sakkunniga
föreslagit ett rum anser jag emellertid böra beaktas. Statens bidrag till
hyran under första året synes med anledning härav böra beräknas till omkring
3 000 kronor för varje hem i stället för 2 500 kronor, som de sakkunniga
räknat med. Utan att för närvarande taga ställning till den av de sakkunniga
framlagda planen för organisationens utbyggnad, vill jag tillstyrka,
att för nästa budgetår äskas medel för igångsättandet av 7 sådana hem.

De av de sakkunniga för den eftervårdande verksamheten föreslagna
konsulenterna skulle hava till uppgift att dels biträda vid organiserandet av
inackorderingshemmen, dels ock vara styrelserna för de olika skolorna tillhörande
harna- och ungdomsvården behjälpliga vid ordnandet av arbetsanskaffning,
övervakning m. m. för utskrivna elever.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, huruvida behov förelåge
av konsulenter för sistnämnda uppgifter. Härvid har anförts dels, att
befattningshavarna vid de särskilda skolorna med sin personliga kännedom
örn de olika eleverna vöre bättre lämpade att taga hand örn eleverna på
eftervårdsstadiet, dels ock att den offentliga arbetsförmedlingens organ numera
flerstädes hade anställd särskild personal för arbetsanskaffning åt
personer, som av olika anledningar behövde ägnas särskild omsorg med
avseende å val av yrke och arbetsgivare.

Jag vill ej bestrida, att de sålunda gjorda invändningarna äga visst berättigande.
För organiserandet av inackorderingshemsverksamheten torde emellertid
särskild arbetskraft komma att krävas. Med hänsyn till de stora fördelar,
sorn i olika hänseenden stå att vinna genom en förbättrad eftervård, ej minst
genom möjligheterna att förkorta vårdtiden, anser jag det dock vara motiverat.
att de ifrågasatta konsulenterna försöksvis biträda vid handhavandet jämväl
av den övriga eftervårdande verksamheten. På grund av en sådan anordnings
försökskaraktär vill jag inskränka mig till all föreslå anställandet av
två konsulenter. Envar av dem torde böra ägna sig åt samtliga hithörande
uppgifter. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att pröva, huruvida varje
konsulent bör anförtros visst distrikt samt att i övrigt utfärda närmare direktiv
för konsulenternas verksamhet. Jag förutsätter, att de med avseende
ä arbetsanskaffningen för utskrivna elever etablera erforderligt samarbete

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

med arbetsförmedlingsorganen. Som förebild härvidlag torde kunna tjäna
det samarbete, som för närvarande äger rum mellan skyddskonsulenterna
och nämnda organ.

Vad angår konsulenternas avlöningsförmåner anser jag den av de sakkunniga
föreslagna löneställningen vara väl hög. Med hänsyn till verksamhetens
försöksmässiga karaktär torde konsulenterna böra anställas mot
arvode, vilket i enlighet med vad statskontoret föreslagit synes kunna fastställas
till belopp motsvarande 20 :e löneklassen. — Till befattningar som konsulenter
torde närmast ifrågakomma assistenter vid skolor tillhörande barnaoch
ungdomsvården, vilka äro placerade i lönegraden A 19. Därest konsulentbefattning
besättes med befattningshavare, som tillhör 20:e eller högre löneklass,
bör arvodet dock avvägas så att det motsvarar löneklassen närmast
över den, vilken assistenten tillhör.

I likhet med de sakkunniga anser jag rimligt, att person, som förordnats
till övervakare över villkorligt utskriven elev från skola tillhörande barnaoch
ungdomsvården och som ej är befattningshavare vid sådan skola, erhåller
såväl ersättning för havda utlägg i anledning av uppdraget som även
skäligt arvode. Utgifterna härför böra bestridas av medel, som vederbörande
skola äger disponera för den eftervårdande verksamheten. Därest så anses
lämpligt, bör Kungl. Maj:t kunna meddela närmare bestämmelser rörande
arvodets storlek m. m.

Vissa ändringar i fråga av bidragen till eftervård.

De sakkunniga.

Som förut antytts hava de sakkunniga i en den 25 september 1942 avgiven
promemoria föreslagit vissa ändringar med avseende å de bidrag, som för
närvarande utgå för bestridande av kostnaderna för elevernas eftervård.

I nämnda promemoria erinra de sakkunniga om att socialstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 24 mars 1939 hemställt om ändring av gällande
bestämmelser om skyddshemsavgift och statsbidrag för elever, som villkorligt
utskrivits från skyddshem. I socialstyrelsens framställning anfördes
bland annat.

Inom den nya skyddshemsorganisationen förefunnes en strävan att förkorta
anstaltsvården till förmån för en längre tids eftervård. För eleverna
vore en fostran i sä nära anslutning som möjligt till det fria livets former
att föredraga framför anstalternas i viss mån verklighetsfrämmande miljö.
För det allmänna bleve kostnaderna mindre ju fler elever som kunde fostras
utom anstalt, även örn dessa under den villkorliga utskrivningstiden finge
beredas tillfälle till yrkesutbildning.

Barnavårdsnämndernas avgifter såväl för elev inom som utom skyddshem
erlades i förskott och beräknades per dag av vårdtiden. Då kostnaderna
under den villkorliga utskrivningen till större delen utgjordes av utgifter
för utbildningen, t. ex. kursavgifter, komme dessa ofta att koncentreras
till en kortare tid av utskrivningen. Det vore därför oegentligt att bi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

drag till ersättning av dessa kostnader -— skyddshemsavgift och statsbidrag
till icke statliga skyddshem — skulle avvägas med hänsyn till den villkorliga
utskrivningstidens längd och icke till det belopp, vartill kostnaderna
verkligen uppgått. Så länge bidragen till villkorligt utskriven begränsades
till att utgå endast med visst dagsbelopp, måste man dessutom befara, att
skyddshemmen för att tillförsäkra eleven åtminstone sådan utbildning, som
stöde till buds inom skyddshemmet, uppsköte den slutliga utskrivningen till
en senare tidpunkt än som med hänsyn till elevens mogenhet och sinnesart
kunde anses erforderligt. Örn den villkorliga utskrivningen oförutsett
komme att avbrytas, t. ex. genom elevens dödsfall, rymning eller återtagning,
finge skyddshemmen ej disponera ens den från början beräknade ersättningen.

Bestämmelserna angående avgifter för eftervård borde ändras därhän att
barnavårdsnämnderna skulle bliva skyldiga att ersätta skyddshemmen deras
verkliga kostnader för villkorligt utskriven elev intill ett belopp av högst
75 kronor för varje år, som förflutit från dagen för den villkorliga utskrivningen.
Rätten till sådan ersättning skulle vara oberoende av senare under
samma årsperiod inträffade förändringar i vårdformen. För den händelse
elev intogs å sjukvårdsinrättning, varvid nämnden vore skyldig att erlägga
legosängsavgift för eleven, skulle emellertid skyddshemmet ha att ersätta
barnavårdsnämnden vad densamma för det senast förflutna året haft att
utgiva i avgift för den villkorligt utskrivne utöver ett belopp motsvarande
skillnaden mellan å ena sidan 75 kronor och å andra sidan ett belopp motsvarande
75/365 kronor för varje dag, under vilken barnavårdsnämnden till
sjukvårdsanstalten erlagt legosängsavgift för eleven.

Av praktiska skäl borde ifrågavarande avgift benämnas eftervårdsavgift.

De sakkunniga hava understrukit vikten av att de av socialstyrelsen föreslagna
ändringarna snarast genomföras.

I nämnda promemoria hava de sakkunniga jämväl hemställt örn en höjning
av eftervårdsbidraget för att göra det möjligt för skyddshemsstyrelse
att i vissa fall bereda elev tillgång till högre utbildning. De
sakkunniga anföra härom bland annat.

Ehuru skyddshemselevernas genomsnittliga intellektuella nivå är något
lägre än andra ungdomars, intages dock på hemmen en och annan mycket
begåvad elev, som även i övrigt äger förutsättningar att tillgodogöra sig och
göra fruktbärande en mera grundlig och kostsam teoretisk utbildning. Före
statens övertagande av skyddshemsverksamheten förhjälptes åtskilliga av
dessa elever till högre studier. Elever finnas sålunda, som avlagt studentexamen
med efterföljande akademisk eller annan examen, folkskollärarexamen
eller realexamen med sjukvårdsutbildning. Då huvudparten av skyddshemmen
ägdes av landsting eller större städer, funnos olika fonder tillgängliga,
från vilka elever kunde erhålla bidrag till sådan högre utbildning. Det
var också ganska lätt att intressera personer på orten för eleverna. Tillgången
lill fonder och graden av det lokala intresset har helt naturligt minskat
efter statens övertagande av verksamheten och detta så väsentligt, alt
flertalet av dem, som kunde ifrågakomma till högre utbildning, numera
måste avstå från densamma. Hjälp kan knappast påräknas från vederbörandes
föräldrar. Det belopp av 600 kronor, som högst står till förfogande
för de villkorligt utskrivna, är otillräckligt, då det gäller att under läsårets

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

terminer betala en om än blygsam inackordering, böcker och annan material.
Befrielse från kursavgifter har kunnat erhållas i vissa fall. Såsom
villkorlig! utskrivna från en anstalt, som har att sörja för dem, kunna eleverna
ej heller i regel erhålla några stipendier. Möjligen skulle bidrag av
arvsfondsmedel kunna utgå. Konkurrensen om dessa är emellertid stor. Att
få vanliga banklån eller borgen är ytterligt svårt för att icke säga omöjligt.
Flertalet människor räkna nämligen elevens framtid såsom synnerligen oviss
med hänsyn både till dennes föregående och hans avsaknad av ekonomisk
bakgrund. Oavsett den betydelse utbildningen kan ha för eleven själv, har
det visat sig lia en stimulerande inverkan på hans kamrater, att en av dem
beretts möjlighet att skapa sig en mera betrodd samhällsställning.

Utgifterna för eftervård böra därför någon gång få uppgå till mera än
600 kronor för elev och år. Härvid synas statliga och icke statliga skyddshem
böra vara likställda. De statliga skyddshemmen böra av anslagsposten
till eftervård regelmässigt icke få disponera mer än 600 kronor för varje
elev. De icke statliga hemmen böra beredas möjlighet att av statsmedel utfå
mer än 525 kronor för elev. Storleken av ifrågavarande kostnader torde
komma att avsevärt variera. Sakkunniga anse dock skäligt, att en övre
gräns fastställes för skyddshemmets utgifter. Dessa böra sålunda icke få
överskrida 1 200 kronor för år och elev. Med ett sådant belopp torde tillfredsställande
utbildning kunna anordnas, ehuru detsamma högst avsevärt
underskrider kostnaderna för vård inom skyddshem. Varje särskilt fall synes,
innan utbildningen påbörjas, böra underställas central myndighet,
lämpligen socialstyrelsen.

I samma promemoria hava de sakkunniga vidare framfört förslag om att
till elev, som slutligt u t s k r i v i t s, skulle i vissa fall kunna
utgå stipendier för fortsatt utbildning. I promemorian anföres härom
bland annat.

Mångå ungdomar, omhändertagna jämlikt 22 § c) barnavårdslagen, intagas
å skyddshem i 17—18-årsåldern. Vårdtiden inom skyddshem har visat
sig i regel böra utsträckas till två år. Då slutlig utskrivning måste ske senast
då eleven fyller 21 år, händer det ofta, att den villkorliga utskrivningstiden
inskränkes till ett år. Därefter har skyddshemmet ingen möjlighet att stödja
eleven.

Flertalet personer i ledande ställning, som handha de fostrande uppgifterna
vid skyddshemmen, äro av den uppfattningen, att det vanligen är bäst
att låta en elev försöka sig någon tid i försörjningsarbete, innan någon mera
omfattande vare sig praktisk eller teoretisk utbildning utanför skyddshemmet
påbörjas. Först sedan eleven därvid visat skötsamhet, kunna mera omfattande
yrkeskurser med fördel påbörjas. För elever, som utskrivas från
skolhem eller i tämligen tidig ålder lämna yrkeshem eller hemskola, varar
den villkorliga utskrivningen så pass länge, att betryggande åtgärder kunna
vidtagas. Sämre ställer det sig för elever, som intagas först i 17-årsåldern
och vilkas sammanlagda vårdtid blir väsentligt kortare. Under den del av
densamma, som de kunna vara villkorligt utskrivna, finnes ej utrymme för
någon prövotid. Ej heller finnes stora möjligheter att ordna någon mera
planmässig utbildning för dem. I regel kunna dessa elever icke medhinna
mera än någon kortare kurs eller något år vid verkstadsskola som komplettering
till skyddshemmets egen utbildning. Någon fullgod yrkeskompetens
kunna de knappast erhålla härigenom.

Kungl. Majlis proposition nr 187.

För sådana elever, som missköta sig under vårdtiden, har genom skyddshemsstadgans
bestämmelser öppnats möjligheter till förnyat omhändertagande
enligt 22 § d) barnavårdslagen. Härigenom kan skyddshemmet
fortfara att ekonomiskt och moraliskt stödja eleven intill tre år efter det
nya omhändertagandet. Sker detta strax innan eleven fyller 21 år, kan
skyddshemmet sålunda ha överinseende över eleven ända till 24-årsåldern.
De välartade eleverna däremot kunna icke komma i åtnjutande av de fördelar,
som äro förenade med ett sådant nytt omhändertagande.

Sakkunniga ha funnit sig ej kunna uraktlåta att föreslå åtgärder, som
skulle göra det möjligt för skyddshemmen att understödja även dessa äldre
skötsamma elever. Anledning finnes givetvis icke att söka behålla dem under
skyddshemmets förmynderskap sedan detta ej längre är nödvändigt. För
att säkra deras utbildning synes emellertid bidrag böra göras tillgängliga i
form av stipendier eller liknande. Dessa torde kunna utgå av de medel,
som årligen ställas till förfogande för eftervård vid skyddshemmen. Det
synes lämpligen böra åvila socialstyrelsen att efter av Kungl. Majit föreskrivna
riktlinjer för varje elev besluta örn stipendium skall utgå samt i så
fall med vilket belopp.

Yttrandena.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget att avgift för eftervård skall utgå med
belopp motsvarande skyddshemmets kostnader dock högst med 75 kronor
för varje påbörjad period örn 12 månader.

De sakkunnigas förslag rörande förhöjning av eftervårdsbidraget för beredande
i särskilda fall av högre utbildning åt villkorligt utskriven elev samt
att medel måtte anvisas för stipendier åt villkorligt utskrivna elever har statskontoret
avstyrkt. Ämbetsverket anför i utlåtanden över berörda promemoria
samt betänkande bland annat.

Statskontoret ville framhålla, att de skyddshemselever, vilka omhändertagits
med stöd av 22 § d) barnavårdslagen, näppeligen torde kunna ifrågakomma
till erhållande av annan utbildning än den, som kunde meddelas
inom den nuvarande skyddshemsorganisationens ram. För övriga skyddshemselever
—- vilka skulle slutligt utskrivas senast vid 21 års ålder — förefunnes
möjlighet att erhålla understöd av arvsfondsmedel. Skyddshemsklientelet
syntes icke för förvärvande av högre utbildning böra erhålla större
hjälp från det allmännas sida än som kommer annan ungdom till del.

Enligt ämbetsverkets mening borde de åtgärder med avseende å en för
skyddsuppfostran omhändertagen person, vilken av samhället bekostas,
s! räng t begränsas till vad som vore erforderligt för den omhändertagnes tillrättaförande
och utveckling till en nyttig samhällsmedborgare. Det förefölle
särskilt betänkligt, att stipendium skulle kunna tilldelas en slutligt utskriven
; kyddshemselev, allra helst som med slutlig utskrivning skulle kunna anstå
till dess eleven uppnår 24 års ålder. Den föreslagna stipendieföreskriften
syntes därför böra utgå. Beträffande den förordade höjningen av maximibeloppet
för eftervården från 600 till 1 200 kronor ville statskontoret uttala,
att, därest en sådan höjning vore nödvändig för ernående av en rationaliserad
eftervård, vid bestämmelsens tillämpning borde fasthållas vid att endast
sådana åtgärder skulle understödjas, vilka vöre påkallade med hänsyn till
skyddsuppfostringssyftet. Därjämte borde en sträng ekonomisk behovsprövning
äga rum.

Hillring lill riksdagens protokoll IDUS. t sand. Nr 187. 3

Kungl. Majlis proposition nr 187.

Socialstyrelsen yttrar bland annat.

Styrelsen vill, med vitsordande av allt som skyddshemsutredningen i denna
fråga andrager, ytterligare framhålla den stora betydelse, som en effektiv
eftervård kan ha, framför allt lör de enstaka elever, som skulle kunna komma
i fråga till högre utbildning men även för skyddshemsarbetet i dess helhet.
De sakkunniga nämna 600 kronor såsom hittillsvarande maximum för eftervardskostnader
för ar och elev. För de statliga hemmens del existerar icke
denna begränsning formellt men väl för de icke-statliga. Detta har medfört,
att elev, intagen å icke-statligt skyddshem, kommer i sämre ställning med
avseende på utbildningsmöjligheterna än elev vid statligt skyddshem. Socialstyrelsen
vill sålunda framhålla, att den ifrågasatta utvidgningen av bidraget
till villkorligt utskrivna, begåvade elever är av utomordentlig betydelse.

Även utredningens förslag om stipendier i vissa fall åt slutligt utskrivna
elever vill socialstyrelsen helt tillstyrka. Gentemot ett av statskontoret gjort
uttalande, att skyddshemsklientelet icke syntes för förvärvande av högre utbildning
böra erhålla större hjälp från det allmännas sida än som komme
annan ungdom till del, vill socialstyrelsen anföra följande. Utan att upptaga
frågan om skyddshemselevernas egen skuld till missanpassningar i samhället
mäste dock framhallas, att samhället ofta mot de ungas och deras anhörigas
vilja berövat dem friheten och övertagit ansvaret för deras uppfostran. Denna
åtgärd skall enligt lagens intentioner icke innebära straff utan hjälp till återinpassning
i samhällslivet. Det torde vara ställt utom tvivel, att denna återinpassning
för skyddshemselevernas del på grund av deras egna karaktärsdrag
eller omgivningens fördomar kan vara betydligt svårare än vanlig ungdoms
in växande i arbetslivet. Redan härav föijer, att samhället bör träda
hjälpande emellan. Men även ur statens synpunkt måste det anses oekonomiskt
att icke fullfölja en begynt uppfostran och undervisning i de fall, där
detta av omständigheterna att döma kan bli till gagn såväl för den enskilde
som för samhället.

Föredraganden.

Den av socialstyrelsen och de sakkunniga föreslagna ändringen i fråga om
beräkningen av de avgifter, som barnavårdsnämnderna hava att erlägga
för elevernas eftervård, vill jag tillstyrka.

En motsvarande omläggning av statsbidragen till de icke-statliga skolornas
kostnader för eftervård synes böra genomföras.

I fråga örn möjligheterna för skola tillhörande harna- och ungdomsvården
att bereda villkorligt utskriven elev högre utbildning föreligger för närvarande
en skillnad mellan icke-statliga och statliga skolor. De icke-statliga
skolornas möjligheter att bekosta sådan utbildning begränsas av det högsta
belopp, som sådan skola må uppbära i gottgörelse för eftervård, d. v. s. högst
600 kronor för ar, därav högst 75 kronor i avgift från barnavårdsnämnd
och högst 525 kronor i statsbidrag. För de statliga skolornas del föreligger
formellt sett ej någon begränsning av det högsta belopp, vartill eftervårdskostnaderna
må uppgå. Beloppet av de medel, som under anslaget statens
skyddshem: omkostnader plägat anvisas för bestridande av kostnaderna för
elevernas eftervård, har emellertid varit så avvägt att för sådana kostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

vid de statliga skolorna kunnat disponeras i genomsnitt ungefär samma belopp
som vid de icke-statliga skolorna. Hinder har emellertid ej förelegat för
de statliga skolornas del att i vissa fall bestrida en mera kostsam utbildning
åt elev, som ansetts ha förutsättningar för att tillgodogöra sig en sådan. Som
framgår av de sakkunnigas redogörelse har detta även skett beträffande en
del elever.

De sakkunnigas förslag innebär, att de statliga och de icke-statliga skolorna
i förevarande hänseende skulle bliva jämställda, således att kostnaderna för
eftervård skulle få uppgå till högst 600 kronor för år; dock att därest elev
med hänsyn till begåvning, anlag och övriga omständigheter funnes böra
beredas särskild utbildning, sagda kostnader skulle få uppgå till högst 1 200
kronor.

Enär anledning ej föreligger att i fråga örn högre utbildning eleverna vid
de icke-statliga skolorna skola vara sämre ställda än eleverna vid de staten
tillhöriga skolorna och då merutgiftema för statsverket vid bifall till de sakkunnigas
förslag torde bliva relativt obetydliga, vill jag förorda detsamma.

Jämväl förslaget att stipendier för fortsatt utbildning i vissa fall skulle
kunna beviljas redan utskriven elev vill jag tillstyrka. Förutsättningen för en
dylik så att säga förlängd eftervård bör dock vara att en sådan befinnes
påkallad med hänsyn till uppfostringssyftet. På sätt de sakkunniga föreslagit
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter
rörande sättet för stipendiernas utdelande m. m. Stipendiebelopp bör ej
få överstiga högsta medgivna kostnaden för eftervård, d. v. s. 1 200 kronor
för år.

Kostnaderna för vård i skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.
Nuvarande bestämmelser.

Genom skyddshemsreformen övertog staten visserligen principiellt det ekonomiska
ansvaret för skyddshemsverksamheten och landstingen befriades i
enlighet härmed från bidragsskyldighet, men barnavårdsnämndernas avgifter
ansågos dock böra behållas i viss omfattning. För vård i skyddshem erlägges
av barnavårdsnämnden en årlig avgift av 300 kronor och för villkorligt utskriven
elev lämnas ersättning motsvarande skyddshemmets kostnader,
dock med högst 75 kronor årligen. Dessutom betalar vederbörande nämnd
för varje i skyddshem nyintagen elev en engångsavgift av 200 kronor som
bidrag till elevens beklädnad. För personer, som omhändertagits jämlikt
22 § d) barnavårdslagen, erlägges dock icke någon som helst avgift, utan
deras vård bestrides helt av statsmedel.

Enligt gällande regler skola skyddshemsavgifterna uttagas av barnavårdsnämnderna
i förskott för att i slutet av varje halvår regleras med
hänsyn till de förändringar i vårdformen, som kunna ha inträffat under
halvåret genom utskrivning, återtagning, intagning å sjukhus eller liknande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

De sakkunniga.

De sakkunniga hava till en början berört stadgandet att skyddshemsavgifterna
skola uttagas av barnavårdsnämnderna i förskott samt härvid
framhållit, att härav föranlett restitutionsförfarande föranledde många
komplicerade räkneoperationer och överföringar av medel mellan barnavårdsnämnder
och skyddshem. För de icke-statliga skyddshemmens del
hade systemet medfört särskilda svårigheter, emedan avgiften för elev,
som villkorligt utskrivits, beräknades per dag av den villkorliga utskrivningstiden.
Oförutsedda förändringar — i regel återtagning av eleven eller
sjukdomsfall — orsakade ofta att skyddshemmen icke kunde erhålla ersättning
för en utgift, som de åsamkat sig i början av en elevs villkorliga
utskrivning. På grund av de icke statliga skyddshemmens mycket svaga
ekonomi framtvingade berörda förhållande att åtgärder för de villkorligt
utskrivnas yrkesplacering eller utbildning understundom åsidosattes eller
fördröjdes, i synnerhet som statsbidrag för villkorligt utskrivna beräknades
efter liknande regler.

De sakkunniga erinra om att socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit
den 24 mars 1939 begärt, att avgifterna skulle få uttagas i efterskott i
stället för i förskott. Statsbidrag till eftervården samt barnavårdsnämndernas
avgifter för villkorligt utskrivna borde enligt styrelsens mening
avvägas med hänsyn till de verkliga kostnaderna under viss tidsperiod i
stället för att utgå med visst belopp per dag. Socialstyrelsens framställning
hade remitterats till skilda myndigheter men icke föranlett någon åtgärd.
I en framställning den 25 september 1942 hade de sakkunniga därför upptagit
de av socialstyrelsen framförda synpunkterna. Förslaget hade sedermera
varit föremål för viss överarbetning inom socialstyrelsen, som i yttrande
den 13 mars 1944 i huvudsak tillstyrkt detsamma.

Ikraftträdande av lagarna om villkorlig dom och åtalseftergift hade
bragt frågan om barnavårdsnämndernas kostnader för skyddshemselev i
ett nytt läge. 1 en av de sakkunniga den 26 februari 1944 avgiven promemoria
angående frågan örn utvidgad samverkan mellan organen för tvångsuppfostran
och skyddsuppfostran hade de sakkunniga anfört, att en förskjutning
av klientelet från uppfostringsanstalt till skyddshem kunde förutses.
Vilken omfattning denna förskjutning komme att få bleve beroende
dels av domstolarnas benägenhet att använda villkorlig dom med skyddshemsvård,
dels av barnavårdsnämndernas villighet att rekommendera och
verkställa skyddsuppfostran. På sina håll förefunnes en tendens hos barnavårdsnämnderna
att fästa stort avseende vid ekonomiska förhållanden. En
tillämpning av lagen örn villkorlig dom i full överensstämmelse med lagstiftarens
avsikter torde dock helt kunna säkerställas, endast om anledningen
till dylika ekonomiska överväganden bragtes ur världen. Ett steg
i sådan riktning vore att låta kostnaden för behandling i skyddshem helt
stanna å statsverket, när intagning skett i samband med villkorlig dom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Då kunde emellertid lätt den situationen uppstå, att omhändertagande
enligt barnavårdslagen förhalades och ersattes av förhandling inför domstol.
Den mest ändamålsenliga lösningen vöre därför, att all skyddshemsvård
gjordes kostnadsfri för kommunerna. Många skäl talade för att frågan
härom upptoges till prövning.

De sakkunniga hava nu föreslagit, att barnavårdsnämnderna befrias
från här avsedda nämnderna nu åvilande kostnader för elev, som omhändertages
å skyddshem. Härom anföres bland annat följande.

Enligt vad som under hand inhämtats har det förekommit, att barnavårdsnämnder
i stället för villkorlig dom eller åtalseftergift förbunden
med skyddshemsvård rekommenderat tvångsuppfostran för att på detta
sätt nedbringa kostnaderna för de omhändertagna. Det har också anförts,
att tvångsuppfostran för flickor vid någon domstol fått träda i stället för
en eljest ifrågasatt villkorlig dom med skyddsuppfostran.

Ekonomiska hänsyn och i någon mån bristande företagsamhet torde ha
samverkat till att skyddshemsvård icke använts i den utsträckning man
kunnat vänta. Barnavårdsnämnderna behöva uppenbarligen stimuleras till
att vidtaga de i varje fall mest ändamålsenliga åtgärderna för att icke de
unga, som begått brott, senare skola behöva utsättas för mera omilda
ingrepp än fostran i skolor tillhörande bärna- och ungdomsvården. De
sakkunniga anse, att ett mycket viktigt led i framkallandet av de nödvändiga
åtgärderna är att befria nämnderna från kostnaderna för vård i
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården. Detta synes dessutom vara
en logisk konsekvens av att staten i princip övertagit ansvaret för skyddshemsvården.

Såsom ett ytterligare skäl till att avgifterna böra avskaffas kommer att
de omhändertagnas föräldrar ofta få en avog inställning till anstalten,
emedan de av barnavårdsnämnderna bli krävda på belopp motsvarande
avgift för vården. Det har även inträffat, att barnavårdsnämnd sökt uttaga
kostnaden av eleven själv kanske långt efter det han blivit utskriven eller
tillgodogjort sig ersättning av något litet kapital, som tillhört eleven.

De sakkunniga anse alltså icke att det ur statsfinansiell synpunkt finnes
anledning att bekosta skyddshemsorganisationen med en blandning av statliga
och kommunala medel.

De sakkunniga hava vidare ansett, att vissa andra med skyddshemsvården
förbundna kostnader för elev böra bestridas av statsmedel samt
anföra därom bland annat.

Enligt gällande bestämmelser åligger det barnavårdsnämnden att erlägga
stadgad legosängsavgift under den lid elev är intagen i sjukvårdsanstalt,
oavsett örn sådan avgift utgår sorn för inomläns- eller utomlänspatient. I
stället erlägges ingen skyddshemsavgift för motsvarande tid. — Oklarheten
i bestämmelserna på nu nämnda punkter lia vållat åtskilligt besvär och
skriftväxling. Stundom lyckas skyddshemmen alt utfå ersättning av nämnderna
för transport till sjukhus eller liknande inrättning. Barnavårdsnämnderna
hävda emellertid i regel, att de icke äro skyldiga att för barn,
som placerats i skyddshem, vidkännas andra kostnader än de som uttryckligen
stå angivna i skyddshemsstadgan.

Inställelse av omhändertagna inför rätta torde alltmera sällan behöva
ifrågakomma, sedan lagen örn åtalseftergift trätt i kraft. På grund av denna

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

lag samt bestämmelsen i 44 § 4 mom. barnavårdslagen synes åtal blott
undantagsvis komma att anställas emot den som begår brott efter intagningen
i skola tillhörande harna- och ungdomsvården. Men omhändertagna,
som före intagningen i sådan skola varit inblandade t. ex. i någon liga,
torde fortfarande i vissa fall komma att instämmas till domstol. Skulle
barnavårdsnämnderna vara skyldiga att ersätta dessa kostnader, kunde resultatet
lätt bli irriterande tvister om sättet för inställelsen, storleken av
traktamenten och liknande detaljer.

Barnavårdsnämnderna erlägga i allmänhet sjukvårdsavgifter, om hänvisning
gives till stadgans uttryckliga bestämmelse. Det har dock inträffat, att
barnavårdsnämnder bestridit att deras ersättningsskyldighet skulle inbegripa
icke endast elev som vistas inom skyddshem utan även den som villkorligt
utskrivits. Ersättning har ej kunnat utfås för elev, som företagit
resor för poliklinisk behandling i närbelägen stad. Vård på sjukhus under
den tid omhändertagen är elev vid skola tillhörande harna- och ungdomsvården
är i regel av kort varaktighet. Mycket är sålunda icke att vinna på
att bibehålla barnavårdsnämndens ersättningsskyldighet för dessa kostnader.
Skulle fråga vara om sjukdom av sådan art, att elevens fostran därigenom
avbrytes för längre tid, bör han återlämnas till barnavårdsnämnden.

Samtliga förenämnda kostnader synas i likhet med skyddshemsavgifterna
böra överflyttas till statsverket. Kostnaderna kunna icke läggas på skyddshemmen.
Även om kostnaderna äro tämligen obetydliga, skulle de nämligen
alltför mycket belasta de icke statliga hemmen, i synnerhet de som ekonomiskt
äro mindre bärkraftiga.

Avskaffas barnavårdsnämndernas bidragsskyldighet på det sätt de sakkunniga
nu föreslagit torde de icke statliga skyddshemmen genom ändringar
i gällande avtal få tillföras ersättning av statsmedel.

Yttrandena,

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att till statsverket överflytta de kostnader
för skyddshemsvården, som fortfarande åvila barnavårdsnämnderna,
samt understryker angelägenheten av att en sådan åtgärd snarast förverkligas.

Ungdomsvårdskommittén har förklarat sig hava svårt att taga bestämd
ståndpunkt till förslaget att kommun, som föranstaltar örn barns omhändertagande
å skyddshem, helt befrias från ekonomiska förpliktelser för dessa
barn, medan sådana åtgärder som utackordering i enskilt hem fortfarande
skulle kräva kostnader för kommunerna. En av kommitténs ledamöter,
byråchefen A. Berggren har beträffande sin ståndpunkt i denna fråga hänvisat
till det av socialstyrelsen avgivna yttrandet.

Statskontoret avstyrker de sakkunnigas förslag i denna del samt anför
bland annat:

Enligt statskontorets uppfattning innebär det en fullt konsekvent utformning
av kommunernas ansvar för barnavården, att barnavårdsnämnd icke
endast har att bära kostnaderna för omhändertagna barn, som av nämnden
placeras i fosterhem, utan även åtminstone med belopp, som svarar mot
dessa kostnader, bidrager till utgifterna för barn, som överlämnas till
skyddshem. Vid den av 1936 och 1937 års riksdagar beslutade skyddshems -

Kungl. Majlis proposition nr 187.

reformen avvägdes ock avgifterna för skyddshemsvården i enlighet med
denna princip. Vid bedömande av avgifternas storlek bör vidare uppmärksammas,
att eftervårdsavgiften utgår med endast 75 kronor för år och elev
räknat. På grund härav skulle redan vid ett genomförande av förslaget att
med förkortande av tiden för anstaltsvistelsen förlänga tiden för de eftervårdande
åtgärderna en lättnad för kommunerna uppkomma. Det är givetvis
det oaktat möjligt, att de sammanlagda kommunbidragen för skyddshemsvård
genomsnittligen kunna bliva något högre för varje omhändertagen
än kostnaderna för utackordering, ett förhållande som dock icke kan
klarläggas utan en närmare undersökning. Statskontoret måste emellertid
för sin del finna det ganska rimligt, att kommunerna eventuellt skulle få
vidkännas något större utgifter för det mera svåruppfostrade vanartsklientelet
än för de av barnavårdsnämnderna omhändertagna ungdomar, som
äro lättare att tillrättaföra. Ämbetsverket anser det vidare fullt berättigat,
att de avgifter, om vilka bär är fråga, slutligen gäldas av de omhändertagna
barnens föräldrar, allra helst som barnen genom omhändertagandet tillförsäkras
— förutom underhåll — en mer eller mindre omfattande yrkesutbildning.
Vad utredningen anfört därom, att barnavårdsnämnderna —
enligt vad man får antaga endast i undantagsfall — skulle av kostnadsskäl
åsidosätta sin skyldighet enligt barnavårdslagen att sörja för skyddshemsvård,
då sådan ur uppfostringssynpunkt är påkallad, torde icke utgöra tillräckligt
skäl för ett slopande av avgifterna till skyddshemmen. Härutinnan
förekommande missförhållanden lära få avhjälpas genom effektivare tillsyn
över nämnderna. Slutligen må framhållas, att med utredningens betraktelsesätt
införandet av kostnadsfri skyddshemsvård skulle vara ägnat
att i en annan riktning föranleda missförhållanden, nämligen på det sätt
att skyddshemsvård söktes i sådana fall, då densamma icke vore sakligt
motiverad. Statskontoret anser sig på grund av det anförda böra föreslå,
att den barnavårdsnämnd nu åliggande skyldigheten att utgiva skyddshemsavgift,
eftervårdsavgift och beklädnadsbidrag i princip bibehålies.
Endast i så måtto synes en ändring av gällande bestämmelser böra ske,
att — i överensstämmelse med vad som redan nu iakttages beträffande de
enligt 22 § d) barnavårdslagen omhändertagna — kostnaderna för den,
vilken kvarstår såsom skyddshemselev efter 21 år, i sin helhet övertagas av
statsverket.

Vad angår utgifterna för legosängsavgift, för transport till sjukvårdsinrättning
eller sinnesslöanstalt samt för inställelse inför rätta, hänvisar
statskontoret till utlåtanden som av ämbetsverket avgivits den 15 augusti
1940 över framställning från Stockholms stadsmission angående ifrågasatt
ändring i 50 § skyddshemsstadgan och den 12 november 1942 över förslag
av 1942 års skyddshemsutredning till vissa ändringar i skyddshemsstadgan
m. m. Ämbetsverket, som i nämnda utlåtanden avstyrkt att skyddshemmen
skulle beredas ersättning av statsmedel för dylika utgifter, säger sig alltjämt
intaga denna ståndpunkt. Härutöver erinrar ämbetsverket om, att
socialvårdskommittén i ett i april 1944 framlagt betänkande (SOU 1944: 15)
föreslagit införande av allmän sjukförsäkring, vilket förslag redan varit
föremål för förberedande bearbetning inom socialdepartementet. Därest en
allmän sjukförsäkring genomfördes, torde ersättning för sjukhusvård även -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

sorn, åtminstone i viss utsträckning, ersättning för resor till och från sjukvårdsanstalt
komma att utgivas av sjukkassa. Eventuellt komme statsverket
— i enlighet med en inom nämnda departement i ämnet utarbetad
promemoria — att direkt övertaga ansvaret för sjukhusvården. Det ville
förefalla statskontoret, som örn i varje fall resultatet av det sålunda pågående
utredningsarbetet på sjukförsäkringens område borde avvaktas, innan
frågan om skyddshemselevernas sjukhusvård upptoges till övervägande.

Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet anser frågan om överflyttande
på statsverket av barnavårdsnämndernas kostnader böra närmare
prövas i samband med de pågående allmänna undersökningarna om hur
socialvårdsutgifterna böra fördelas mellan stat och kommun.

Föredraganden.

Vad till en början angår huvudfrågan, slopandet av de avgifter, som barnavårdsnämnderna
ha att erlägga till skolor tillhörande harna- och ungdomsvården
för därstädes omhändertagen ungdom, vill jag framhålla, att ifrågavarande
avgifter knappast kunna anses vara särskilt betungande för kommunerna.
Av sådan anledning anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att
för närvarande tillstyrka de sakkunnigas förslag. Slopandet av avgifterna
kan emellertid komma att ingå som ett led i frågan örn överförande överhuvud
på statsverket av vissa smärre utgifter för sociala ändamål, som för
närvarande åvila kommunerna. Frågan härom torde emellertid böra avgöras
i annat sammanhang.

Förslaget alt ifrågavarande avgifter, vilka för närvarande erläggas av
barnavårdsnämnderna i förskott, i stället skulle inbetalas i efterskott anser
jag medföra en avsevärd förenkling i fråga örn sättet för avgifternas erläggande.
I ett par av de yttranden, som avgåvos över socialstyrelsens framställning
örn en övergång till avgifternas erläggande i efterskott, uttalades visserligen
farhågor för att vissa skolor skulle ha svårt att med hänsyn till sin
ekonomi kunna genomföra en sådan omläggning. Då emellertid sådana svårigheter,
därest de uppstå, äro övergående, räknar jag med, att de ej skola
medföra några mera allvarliga olägenheter. Jag vill därför tillstyrka nämnda
förslag.

\ad angår de av de sakkunniga särskilt berörda utgifterna för transport
av elev till sjukhus eller liknande inrättning samt elevs inställelse inför domstol
vill jag erinra om att socialstyrelsen och statskontoret i yttranden över de
sakkunnigas förenämnda promemoria den 25 september 1942 anfört, att kostnaderna
för överflyttning av elev till sjukvårdsinrättning och sinnesslöanstalt
åvilade barnavårdsnämnderna i enlighet med 36 § barnavårdslagen. Beträffande
kostnaderna för inställelse inför rätta ansåg statskontoret, att även
nämnda kostnader borde åvila barnavårdsnämnderna, där fråga vore om inställelse
på grund av åtal, som anställts för förseelse, begången före intagning
å skyddshem. Vad angick åtal för förseelse, som begåtts efter det elev intagits

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

å skyddshem för vård eller observation, anförde statskontoret, att skyddshemmet
måhända icke kunde undandraga sig att gälda de av inställelsen föranledda
kostnaderna, men ansåg, att dessa skulle kunna bestridas av de inkomster
— statsbidrag och kommunala bidrag m. m. — vilka redan stöde till
hemmets förfogande. Socialstyrelsen föreslog däremot sådan ändring av
skyddshemsstadgan, att bidrag skulle kunna utgå för inställelse i sistnämnda
fall.

För egen del vill jag beträffande här berörda kostnader föreslå sådan ändring
av skyddshemsstadgan att på sätt socialstyrelsen föreslagit kostnader för
inställelse inför rätta på grund av åtal för brott, som begåtts efter intagningen
å skola, tillhörande hama- och ungdomsvården, må bestridas av statsmedel,
övriga här avsedda kostnader anser jag i likhet med berörda myndigheter
böra åvila barnavårdsnämnderna på grund av stadgandet i 36 § bamavårdslagen.

Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga.

Genomförandet av de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna skulle
medföra ökade direkta utgifter för statsverket dels för bestridande av kostnaderna
för konsulentorganisationen, dels för utrustning och igångsättande
av de föreslagna inackorderingshemmen samt ett mindre årligt bidrag, örn
inackorderingshemmen icke skulle bli helt utnyttjade, dels ock genom överflyttande
på staten av vissa utgifter för verksamheten, vilka nu åvila kommunerna.

De sakkunniga framhålla, att vid det ekonomiska bedömandet av de sakkunnigas
förslag borde observeras, att de kostnader, som ett genomförande
av detta förslag skulle medföra, icke torde innebära några verkliga utgiftsstegringar
för det allmänna. Förslaget syftade nämligen i stort sett till att
genom tidigare utskrivning möjliggöra den omhändertagna ungdomens fostran
utanför anstalterna i större utsträckning än vad nu vore fallet. Då den
öppna vården givetvis vore billigare än den på grund av förhållandena relativt
dyrbara undervisningen vid skolor tillhörande hama- och ungdomsvården,
måste varje förskjutning i avsedd riktning medföra minskning av det
allmännas utgifter för det ändamål, varom här är fråga. Härtill komme att
en effektiv eftervård torde föra med sig, att villkorligt utskrivna elever i
mindre utsträckning än tidigare behövde återtagas till anstalterna samt medförde
större möjligheter att överhuvd taget hindra elevernas återfall i
asocialitet.

De sakkunniga hava beräknat kostnaderna sålunda.

För avlönandet av fyra konsulenter för eftervården (Eo 23) skulle så
länge de vore placerade i Stockholm den årliga kostnaden bliva 40 400
kronor, därav för grundlöner efter avdrag av pensionsavgifter 30 400 kro -

Kung!. Maj:ts proposition nr 187.

nor samt för dyrtidskompensation 10 000 kronor. Konsulenternas årliga
resekostnader hava beräknats till sammanlagt 10 000 kronor.

Kostnaderna för inackorderingshemmen hava, med utgångspunkt från
att antalet sådana hem tills vidare bör inskränkas till sammanlagt 37, uppskattats
till för inventarieanskaffning (8 000 X 37) 296 000 kronor samt för
bidrag till årshyran (2 500 X 37) 92 500 kronor. Sammanlagda kostnaden
för upprättandet av inackorderingshemmen skulle sålunda uppgå till
(296 000 -f- 92 500) 388 500 kronor. De sakkunniga ha beräknat att fyra
elier fem år skulle komma att förflyta, innan samtliga inackorderingshem
äro iordningställda. Fördelas kostnaden på fem år, skulle sålunda statsverket
få vidkännas en årlig engångsutgift av 77 700 kronor intill dess samtliga
föreslagna inackorderingshem kommit till stånd.

Svårare vore, anföra de sakkunniga, att beräkna storleken av de bidrag,
som kunde behöva utgå till driften. De sakkunniga, som räknade med att
platser endast undantagsvis skola stå lediga, ansåge det kunna antagas att
av samtliga platser fem stycken i medeltal per år icke komme att vara belagda.
Med en avgift för inackorderingen å 120 kronor i månaden eller
1 440 kronor för år skulle då uppstå en årlig förlust av 7 200 kronor. Vid
denna beräkning hade hänsyn dock icke tagits till det förhållandet att vissa
kostnader sjönke, då beläggningen minskade. Det syntes därför vara tillräckligt
att beräkna kostnaden för ett års driftbidrag till omkring 5 000
kronor.

De kostnader, som skulle överflyttas på statsverket, om barnavårdsnämndernas
kostnader för skyddshemsvården avskaffas, hava de sakkunniga uppskattat
till inalles i runt tal 500 000 kronor.

Med bortseende från engångsutgifter samt överflyttning till staten av kostnader,
som nu åvila kommunerna, skulle den årliga merkostnaden för det
allmänna vid genomförandet av de sakkunnigas samtliga förslag kunna uppskattas
till omkring (40 400 + 10 000 -f- 5 000) 55 400.

Föredraganden.

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat komma kostnaderna för
statsverket ej att bli av den storleksordning, som de sakkunniga räknat med.
Sålunda bortfalla helt de till en halv miljon kronor beräknade utgifter, som
skulle kommit att åvila statsverket, därest skyddshemsavgiftema skulle ha
slopats.

Kostnaderna för statsverket vid bifall till vad jag i det föregående förordat
avse till en början bidrag för inrättandet av de sju inackorderingshem, vilka
jag ansett böra komma lill stånd under nästa budgetår. De genomsnittliga
bidragen för inrättandet av varje inackorderingshem torde med hänsyn till
vad jag tidigare föreslagit rörande storleken av föreståndareparets bostad få
beräknas till 11 000 kronor, därav 8 000 kronor för inventarieanskaffning
samt 3 000 kronor för bestridande av första årets hyra. Sammanlagda kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

naderna för engångsbidrag till hemmens upprättande skulle således uppgå
till 77 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas under ett särskilt anslag
av reservationsanslags karaktär. Anslaget synes böra benämnas Skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården: Bidrag till inrättande av inackorderingshem.
För täckande av underskott i hemmens drift, som kunna komma
att uppstå i anledning av att platser å hemmen stå vakanta, synes med hänsyn
till att hemmen erhålla bidrag till täckande av hela hyreskostnaden under
första året ej behöva beräknas några medel.

För arvoden åt de 2 konsulenter, vilka jag ansett böra försöksvis anställas
under nästa budgetår, torde böra beräknas ett belopp av 10 200 kronor. Jag
har härvid räknat med att de assistenter som kunna komma i fråga till dessa
befattningar, med hänsyn till löneklassplaceringen å sin ordinarie tjänst skola
vara berättigade till arvoden motsvarande 21 löneklassen. Kostnaderna härför
synas kunna belasta den under anslaget Skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:
Avlöningar upptagna anslagsposten avlöningar till övrig ickeordinarie
personal. Konsulenternas resekostnader torde fa bestridas frän anslaget
till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Omkostnader.

De av mig förordade ändringarna i fråga örn beräkningen av statsbidraget
till de icke statliga skolorna tillhörande hama- och ungdomsvården för bestridande
av eftervårdskostnaderna m. m. torde föranleda vissa merutgifter
för statsverket. Att beräkna dessa utgifter låter sig ej pa förhand göra, men
några större belopp torde det ej komma att röra sig örn.

För genomförandet av vissa av de av mig framlagda förslagen torde fordras
vissa ändringar i eller tillägg till gällande avtal mellan staten och de
icke statliga skolorna tillhörande harna- och ungdomsvården. Därest riksdagen
ej har något att erinra däremot, torde Kungl. Maj:t med styrelserna
för respektive skolor få träffa överenskommelser om de ändringar i avtalen,
som må föranledas av de här framlagda förslagen.

Tillsättande av personal vid statliga och icke statliga skolor
tillhörande harna- och ungdomsvården.

Nuvarande ordning.

Enligt nuvarande ordning tillsättes chef för skyddshem för själsligt abnorma
manliga elever av Konungen etter förslag av socialstyrelsen, som därvid
har att samråda med medicinalstyrelsen. Skyddshemmets styrelse avger
eget yttrande.

Föreståndare- (rektors-) befattning lillsättes av socialstyrelsen, sedan
skyddshemmets styrelse avgivit yttrande och förslag.

övriga ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare lillsättas av skyddshemmets
styrelse, ordinarie dock först efter förslag av skyddshemsinspektören.
På inspektörens förslag skola upptagas tre lämpliga sökande, eller det

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

mindre antal som anmält sig, i den ordning de finnas framför andra och
sinsemellan äga företräde i fråga om lämplighet.

Besvär över beslut såväl av skyddshemsstyrelse som av skyddshemsinspcktören
kunna anföras hos socialstyrelsen.

De sakkunniga.

Den nuvarande ordningen för tillsättande av här ifrågavarande personal
hava de sakkunniga ansett vara alltför omständlig. De påpeka, att vid tillsättande
av ordinarie tjänst sökande skulle kunna besvära sig först över skyddshemsinspektörens
förslag och därefter över styrelsens val av befattningshavare.
Båda ärendena skulle kunna fullföljas hos Kungl. Majit. Detta tillvägagångssätt
hade dock i själva verket aldrig tillgripits. Det fåtal överklaganden,
som förekommit vid tillsättande av ordinarie tjänster, hade samtliga
gällt skyddshemsinspektörens förslag. I ett fall hade besvären fullföljts
hos Kungl. Majit.

En annan olägenhet med den nuvarande formen för tjänstetillsättning vore,
att skyddshemsstyrelsen, innan den beslutade tillsättande, rätteligen borde
avvakta utgången av klagotiden över skyddshemsinspektörens förslag, vilket
dröjsmål kunde orsaka allvarliga svårigheter på skyddshemmet.

De sakkunniga anföra i denna fråga ytterligare bland annat.

Den främsta anledningen till att söka en annan ordning än den nuvarande
för tillsättandet av tjänsterna är emellertid behovet att tillförsäkra personalen
vid skolor tillhörande harna- och ungdomsvården befordran icke blott vid
den skola, där de äro anställda, utan inom organisationen i dess helhet. De
lokala styrelserna kunna ej väntas besitta den personkännedom, som befrämjar
en rättvis befordringsgång. Det kan tänkas, att en styrelse, som under
en jämförelsevis kort tid haft tillfälle att på sin anstalt iakttaga en befattningshavare,
föredrager honom framför en mera meriterad och lika lämplig
person, som haft sin tjänstgöring förlagd till en annan skola. Den uppskattning
av de sökandes inbördes lämplighet, som avspeglas i inspektörens
förslag, kan ej förutsättas alltid bli utslagsgivande för styrelserna vid
deras val.

De sakkunniga ha av anförda skäl funnit lämpligt föreslå, att samtliga
tjänster i högre lönegrad än den femte — med undantag av chef för skola
för manliga elever, som äro själsligt abnorma — skola tillsättas av socialstyrelsen,
sedan vederbörande lokala styrelse avgivit yttrande i ärendet. De lokala
styrelsernas medinflvtande torde härigenom bli tryggat. De böra ha tillfälle
att uttala sig örn vem eller vilka personer, som enligt deras uppfattning
äro lämpligast för tjänsten. Däremot är det ej nödvändigt, att styrelserna,
därest de ej önska det, ingå i detaljprövning av de sökandes meriter. Det bör
sålunda vara styrelserna obetaget att formulera sina yttranden såsom ett förord
för en person, såsom ett förslag upptagande två eller tre sökande eller
som ett allmänt omdöme rörande samtliga sökandes inbördes förtjänster.

De sakkunniga föreslå vidare, att även antagande av personal i icke-ordinarie
befattningar i högre lönegrad än den femte bör ske på samma sätt som

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

vid utseende av ordinarie befattningshavare. Sådan icke-ordinarie befattningshavare
kunde nämligen komma att under en följd av år uppehålla tjänst
vid skola tillhörande hama- och ungdomsvården.

Besvär över lokal styrelses yttrande i fråga rörande tjänstetillsättande anse
de sakkunniga lämpligen icke böra få förås, eftersom yttrandet är av förberedande
natur. Över socialstyrelsens beslut skulle däremot besvär kunna anföras
i vanlig ordning hos Kungl. Maj:t.

Yttrandena.

Vad de sakkunniga föreslagit i här förevarande hänseende har i allmänhet
lämnats utan erinran.

Styrelserna för Göteborgs stads skolhem och hemskola samt skol- och yrkeshem
hävda däremot bestämt, att föreskrifterna enligt nu gällande avtal
även i fortsättningen böra gälla vid behörighetsförklaring av sökande och
tillsättning av tjänster. Därest Göteborg och Stockholm i fortsättningen skulle
ha betydande ekonomiska åligganden för skyddshemsverksamheten, borde
deras nuvarande rättigheter på detta område ej beskäras.

Styrelsen för Morängens hemskola anser det för diakonissanstalternas
skyddshem vara intet mindre än ett livsvillkor, att styrelsen har ett avgörande
inflytande på personvalet.

Föredraganden.

Den av de sakkunniga föreslagna ändrade ordningen för tillsättande av
tjänster vid skolor tillhörande hama- och ungdomsvården torde medföra förbättrade
möjligheter för den vid skolorna arbetande personalen att vinna befordran
inom organisationen i dess helhet och därmed större utsikter att på
varje befattning placeras den för befattningen lämpligaste. Då samtidigt den
av de sakkunniga föreslagna ordningen torde tillförsäkra den lokala skolstyrelsen
erforderligt inflytande vid tillsättningsärendenas behandling, har jag
ansett mig böra förorda, att de sakkunnigas förslag vinner tillämpning rid
de statliga skolorna från och med nästa budgetår. Frågan om införandet av
en motsvarande ordning för tjänstetillsättningar vid de icke-statliga skolorna
torde få bliva beroende på de bestämmelser härom, som kunna komma
att inflyta i avtalen med skolornas huvudmän.

Anslagsbehovet för budgetåret 1946/47.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om medelsbehovet till
skyddshemsvården under nästa budgetår, varom socialstyrelsen i sin tidigare
omförmälda skrivelse den 10 december 1945 framlagt förslag.

l:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Avlöningar,
förslagsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1944/45 ................ 733 000 770 839

1945/46 ................ 770 000 —

1946/47 (förslag)........ 919 000 -—

Kungl. Majit har den 29 juni 1945 fastställt personalförteckning för statens
skyddshem (statsliggaren s. 255). Samtidigt har Kungl. Majit fastställt
följande avlöningsstat, att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............. 217 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis ...... 449 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 95 300

Summa kronor 770 000

Den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal, vilken tidigare varit maximerad, har från och med
budgetåret 1944/45 uppförts med förslagsvis angivet belopp, som icke utan
Kungl. Majits medgivande må överskridas. Anledningen härtill är, att det
ansetts lämpligt, att lärare och assistenter vid skyddshemmen under något eller
några års prövotid förordnas såsom extra tjänstemän, utan hinder av att
en ordinarie tjänst står obesatt under tiden, samt att ett sådant system medfört
behov av större rörlighet i fråga om utgifterna under innevarande anslagspost
än som tidigare förelegat. Det har förutsatts, att medgivande att
överskrida anslagsposten icke skulle lämnas annat än av nu nämnd anledning
eller enligt eljest av riksdagen lämnad fullmakt att överskrida dylik
anslagspost, som är maximerad.

Socialstyrelsen påpekar i sin nyss omförmälda skrivelse, att styrelsen
komme att i stället för benämningen skyddshem använda beteckningen skolor
tillhörande harna- och ungdomsvården samt de nya benämningar på de
särskilda skolorna, vilka föreslagits av 1942 års skyddshemsutredning.

Socialstyrelsen har räknat med, att under budgetåret 1946/47 följande 17
anstalter skulle vara i verksamhet, nämligen för manliga elever: Lövsta
skolhem och yrkesskola, Långanäs, Ljungaskogs, Forsane och Sundbo yrkesskolor,
Vemyra och Johannisbergs skolhem och yrkesskolor, Hammargårdens,
Folåsa, östra Spängs, Gräskärrs, Åkerby och Engesbergs skolhem
samt för kvinnliga elever: Sonestorps yrkes- och hemskola, Brättegårdens
och Hornö yrkesskolor samt Broby skolhem. På grund av läget på byggnadsmarknaden
hade den av 1945 års riksdag beslutade utbyggnaden av
Långanäs och östra Spång icke kunnat verkställas så snabbt som beräknats.
Långanäs torde kunna tagas i bruk för det ökade elevantalet under sommaren
1946. Vid östra Spång torde däremot den ena elevförläggningen icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

bli inf ly ttningsf är dig förrän ett stycke in på år 1947. Detta gjorde, att
Åkerby skolhem, som staten arrenderade av Örebro läns landsting, icke
såsom tidigare beräknats torde kunna läggas ned vid arrendetidens utgång
den 31 december 1946. Under förutsättning att landstinget medgåve fortsatt
arrende, syntes det lämpligt att Åkerby nedlades först med vårterminens
slut 1947. Socialstyrelsen räknade med hemmets bibehållande under
hela budgetåret 1948/47.

Socialstyrelsen erinrar örn att styrelsen den 29 juni 1945 erhållit i uppdrag
av Kungl. Maj:t att verkställa utredning rörande frågan örn reglering
av arbetstiden för sådana personalgrupper vid statens skyddshem, för vilka
dylik reglering icke redan genomförts, samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Styrelsen uppgiver,
att arbetstiden för den personal, vars arbetstid ej vöre reglerad, varierade i
hög grad, men att den vore mycket lång för en stor del av personalen. Till
belysning därav har styrelsen lämnat följande uppgifter rörande arbetstidens
längd för vissa befattningshavarekategorier:

	Lägst	Högst	Genomsnitt
Avdelningsföreståndare, lärare, assistenter.....	51	68	57,5
Yrkeslärare ................................	48	60	51
Arbetsledare vid skolhem för gossar ..........	48	69	61,5
Kvinnliga vårdare vid Lövsta samt husmödrar vid pojkhemmen .........................	48	75	60,5
Skötare, gårdskarlar, nattvakter .............	48	57	52,5
Trädgårdsmästare, rättare, ladugårdsförman . . .	48	57	51,5
Folkskollärarinnor vid flickhem ..............	45	55	48,5
Facklärarinnor vid flickhem ................	54,5	73	61
Tvättförestånderskor, kokerskor, biträden .....	48	66,5	53,5

I anslutning härtill framhåller styrelsen, att den förebragta arbetstidsutredningen
otvetydigt givit vid handen, att en reglering av arbetstiden till
48 timmar per vecka för samtliga personalkategorier skulle nödvändiggöra
ett betydande personaltillskott och alltså kräva relativt stora kostnader.
Styrelsen hade ansett riktigt att undersöka möjligheterna till rationaliserande
åtgärder för att minska arbetstiden för personalen. I detta syfte hade styrelsen
bland annat vänt sig till statens organisationsnämnd, på vars förslag
en förberedande undersökning av arbetsförhållandena i allmänhet vid
skyddshemmen anordnats. På grund av vad som framkommit vid denna
undersökning hade styrelsen och nämnden i skrivelse den 28 november 1945
hos Kungl. Maj:t hemställt, att en organisationsundersökning måtte anordnas
vid skyddshemmen. I avbidan på genomförandet av en sådan undersökning,
hyste styrelsen den uppfattningen, att en arbetstidsrep/erinp nu
icke borde komma till stånd. Detta innebure dock icke, att frågan örn en
arbetstidsbeprönsmnp helt skulle .skjutas på framtiden. Befattningshavare
med långa arbetstider borde redan från och med budgetåret 1946/47 få lättnader
eller kompensation i någon form. Arbetstidsbegränsning borde dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

icke åstadkommas genom att nya tjänster av permanent natur nu tillskapades.
Ett dylikt ställningstagande borde — med vissa undantag — uppskjutas
till dess genom organisationsundersökningen en fullständigare överblick
över arbetskraftsbehoven vunnits.

Frågan bör enligt styrelsens mening temporärt lösas på det sättet, att ett
visst belopp ställes till styrelsens förfogande för att åstadkomma en skälig
arbetstidsbegränsning för befattningshavare med särskilt lång arbetstid eller
för att i de fall, där en arbetstidsbegränsning av något skäl ej läte sig genomföra,
ge möjlighet att erbjuda befattningshavaren kompensation i någon
form, såsom extra ledighet eller övertidsersättning. I många fall syntes arbetstidsbegränsning
endast kunna uppnås genom att tillfällig personal anställdes
på heltidstjänstgöring. I viss utsträckning borde det dock vara möjligt
att utnyttja deltidstjänstgörande personal. Allteftersom organisationsundersökningen
framskrede och gåve resultat, som genast kunde praktiskt
omsättas, kunde styrelsen i dylika fall återkalla lämnade medgivanden eller
på annat sätt ändra vidtagna dispositioner.

Socialstyrelsen har i anslutning härtill föreslagit, att vissa nya tjänster
redan nu inrättas vid de för kvinnliga elever avsedda skolorna Sonestorp,
Brättegården och Broby. Arbetsförhållandena vid nämnda skolor hade
under senare år föranlett upprepade framställningar om personalökning
från såväl personalen som skolornas styrelser. Det hade därvid framhållits,
att inom undervisningsväsendet ingenstädes förekomme så dryg arbetstid
för kvinnlig lärarpersonal som vid skyddshemmen för flickor.

Såvitt angår Sonestorps skola anför socialstyrelsen, att, sedan
mödraavdelningen vid Hornö fått nedläggas, belastningen vid Sonestorp
kommit att avsevärt öka. På framställning av socialstyrelsen hade Kungl.
Maj:t medgivit, att en tillfällig befattningshavare under budgetåret 1945/46
finge anställas såsom biträde åt avdelningsföreståndarinnan vid Sonestorps
hemskolas mödraavdelning. Arvodet till biträdet fastställdes till högst 375
kronor per månad. Enligt styrelsens uppfattning borde mödraavdelningen
vid Hornö tills vidare icke återupptagas. Så länge Sonestorps mödraavdelning
sålunda ersatte den vid Hornö nedlagda, borde den tillfälliga befattningshavaren
fortfarande bibehållas vid Sonestorp. Det syntes emellertid
lämpligt, att denna tjänst från och med budgetåret 1946/47 upptoges såsom
en biträdande avdelningsföreståndarinnetjänst i lönegrad Ex 17.

Socialstyrelsen — som hänvisar till ett av styrelsen framlagt förslag rörande
viss ändring i de kvinnliga lärarnas löneställning, för vilket redogöres
i det följande — har vidare föreslagit, att vid Sonestorp anställes ytterligare
en befattningshavare, benämnd assistent, i lönegraden Ex 19. Denna befattningshavare
borde lia folkskollärare- eller gymnastikdirektörsexamen
eller motsvarande utbildning och skulle hava till huvuduppgift att svara för
viss teoretisk undervisning samt gymnastik- och fritidssysselsättningar. Styrelsen
uppgiver, att arbetstiden för den heltidsanställda personalen vid sko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

lan i genomsnitt utgjorde 51 timmar per vecka. Vid bifall till nyssnämnda
förslag skulle timarvoden å tillhopa 1 000 kronor till viss deltidsanställd personal
kunna inbesparas.

Vad angår Brätte gårdens skola påpekar styrelsen, att denna skola
sedan år 1944 använts till hemskola för flickor med särskilt goda skolbetyg.
Den teoretiska undervisningen hade lagts upp enligt i huvudsak samma
program som folkhögskolornas första årskurs. Detta pedagogiska experiment
hade utfallit mycket väl, och överläggningar hade förts mellan socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen angående möjligheten av att ytterligare
markera Brättegårdens särställning bland de övriga skolorna av här ifrågavarande
art. Personalen bestode, utom av rektor och ett manligt biträde
(rättare), av en lärarinna i folkhögskoleämnen, två lärarinnor i hushållsgöromål,
en slöjdlärarinna och en tvättförestånderska. För gymnastik- och
sångundervisning anlitades deltidsanställd personal, vars årsarvoden uppginge
till sammanlagt 800 kronor för år. Arbetsförhållandena hade varit
särskilt betungande för lärarinnan i folkhögskoleämnen, vars arbetstid —
huvudsakligen undervisning — uppginge till i genomsnitt 52 timmar per
vecka. Skolkökslärarinnan hade 60, lanthushållslärarinnan 67, slöjdlärarinnan
63 och tvättförestånderskan 59 timmar per vecka.

Socialstyrelsen föreslår, att personalen från och med budgetåret 1946/47
förstärkes med ytterligare en lärarinna i folkhögskoleämnen, vilken föreslås
placerad som assistent i lönegraden Ex 19, samt med en lärarinna i hemvård.
Innehavaren av sistnämnda befattning borde ha minst ekonomiföreståndarinneutbildning
och därutöver påbyggnad i olika yrkeskurser i sömnad
och tvätt. Styrelsen föreslår, att befattningen placeras i lönegraden
Ex 11. Behov av den nuvarande deltidsanställda personalen skulle härvid
ej längre föreligga.

I fråga örn Broby skolhem upplyser socialstyrelsen, att arbetstiden
utgjorde, för hemmets två folkskollärarinnor vardera 43 timmar, för slöjdlärarinnan
71, för hushållslärarinnan 69,5 och för kokerskan 58 timmar
per vecka i genomsnitt. Styrelsen föreslår, att en lärarinna i hemvård i
11 lönegraden anställes. För denna befattningshavare borde uppställas
samma kompetensvillkor som i fråga örn motsvarande tjänst vid Brättegårdens
yrkesskola.

För ali åstadkomma en arbetstidsbegränsning till 48 timmar i veckan för
personal i 12 lönegraden och därunder vid övriga statliga skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården skulle erfordras, anför .styrelsen vidare, att där
nyanställas 1 vårdare, 2 skötare, 10 nattvakter, 3 gårdskarlar, 16 biträden,
samt 1 lärarinna i hemvård.

Under förutsättning att vårdaren avlönades enligt lönegraden Ex 8, skötarna
enligt lönegraden Ex 6, nattvakterna och gårdskarlarna enligt lönegraden
Ex 5, biträdena enligt löneplan V lönegraden d och hemvårdslärarinnan
enligt lönegraden Exil, .skulle årsbeloppet utom rörligt tillägg och

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 187. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

kristillägg uppgå till omkring 63 600 kronor. Då emellertid styrelsen utginge
ifrån att organisationsundersökningen efter hand borde kunna ge resultat,
som verkade arbetsbesparande, ansåge sig styrelsen för en provisorisk arbetstidsbegränsning
under kommande budgetår vid nu nämnda skolor icke
behöva räkna med högre belopp än 50 000 kronor å anslagsposten till ickeordinarie
personal.

Socialstyrelsen har återkommit till ett av styrelsen i dess anslagsäskanden
för budgetåret 1943/44 framfört förslag, att konto rsbiträdestjänster
skulle inrättas vid vissa skyddshem. Framställningen, för vilken redogjorts
i 1943 års statsverksproposition (V. s. 103 ff), föranledde ej annan åtgärd
än att eli belopp av 12 000 kronor beviljades för kostnader till biträdeshjälp
för utförande av skrivarbeten och därmed jämförliga göromål under
budgetåret 1943/44. Även för de påföljande budgetåren ha motsvarande belopp
anvisats. Beloppet har fördelats sålunda att yrkeshemmen erhållit 100
kronor och de övriga hemmen 50 kronor per månad för anlitande av skrivhjälp.

Styrelsen hänvisar till en skrivelse från föreningen Sveriges skyddshemsrektorer,
vari dessa framhållit, att rektorer, lärare och assistenter för närvarande
finge ägna en icke obetydlig del av sin arbetstid till sådant kontorsarbete,
som mycket väl skulle kunna utföras av betydligt billigare arbetskraft.
Socialstyrelsen finner högst påkallat, att frågan om kontorsbiträdeshjälp
vid statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården nu upptages
till förnyat övervägande. Den organisationsundersökning, vilken förutsattes
skola äga rum under år 1946, syntes icke böra lägga hinder i vägen för en
åtminstone tillfällig lösning av här föreliggande verkligt trängande spörsmål,
vilket vöre av stor betydelse för det pedagogiska arbetet vid skolorna.
Skulle organisationsundersökningen ge vid handen, att frågan om skrivhjälp
borde lösas på andra vägar, kunde en ändring vidtagas från och med budgetåret
1947/48.

Socialstyrelsen föreslår därför, att ett kontorsbiträde i lönegraden Ex 4
får anställas vid vardera av följande skolor: Långanäs, Ljungaskog, Foi
sane, Sundbo, Vemyra, Johannisberg, Hammargården och östra Spång
samt att 900 kronor ställas till förfogande för var och en av övriga statliga
skolor med undantag för Lövsta, vid vilken sistnämnda anstalt ett kameralbiträde
redan nu finnes anställt. Avlöningsbeloppet för kontorsbiträdena har
beräknats uppgå till i runt tal 16 400 kronor och för den övriga skrivhjälpen
till 7 200 kronor.

Styrelsen har vidare hemställt örn anvisande av ökat belopp för anlitande
av vikarier. Styrelsen framhåller, att under de senaste åren på grund
av knappa anslag vikarier icke kunnat anställas i tillräcklig omfattning
för semesterledig personal samt att detta medfört stora olägenheter och när
det gällde verkstäderna även direkt ekonomisk förlust. Det till vikariatsersättningar
beräknade beloppet, vilket för innevarande budgetår utgjorde

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

4 000 kronor, borde därför för budgetåret 1946/47 höjas till 10 000 kronor.
Sistnämnda belopp räckte visserligen inte på långt när för anställande av
vikarier för all semesterledig personal men innebure dock i jämförelse med
nuvarande situation en betydlig förbättring.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra till behandling upptaga frågan
om löneställningen för rektorer och folkskollärare
vid skolorna för kvinnlig ungdom. Härom anför styrelsen
följande:

Medan rektorerna vid motsvarande skolor för manlig ungdom placerats i
lönegraderna Eo 25 och Eo 23, ha rektorerna vid skolorna för kvinnlig ungdom
placerats i lönegraden A 19. Folkskollärare och assistenter vid skolorna
för manlig ungdom ha placerats i lönegraden A 19 medan folkskollärarinnorna
vid skolorna för kvinnlig ungdom placerats en lönegrad lägre.

Denna lönemässiga skillnad mellan manliga och kvinnliga befattningshavare
i likartad tjänsteställning bör enligt socialstyrelsens mening ej längre
upprätthållas. Erfarenheten har visat, att de kvinnliga rektorernas ansvar
och arbetsbörda är väl så stor som de manligas. Vad beträffar lärarna anser
styrelsen, att skillnaden i arbetsbörda mellan manliga och kvinnliga befattningshavare
ej är av beskaffenhet att motivera den rådande olikheten i
löneställning.

Styrelsen vill därför föreslå, att rektorerna vid Sonestorps yrkes- och
hemskola, Brättegårdens yrkesskola och Broby skolhem uppflyttas till lönegraden
Eo 23, varvid 3 tjänster som rektor i lönegraden A 19 kunna överföras
till övergångsstat. Vidare föreslår styrelsen, att 3 tjänster såsom folkskollärarinna
i lönegraden A 18 förändras till två befattningar såsom folkskollärare
i lönegraden A 19 (Broby) och en befattning som assistent i lönegraden
A 19 (Brättegården).

Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att en befattning såsom biträdande
lärarinna, tillika husmoder, i lönegraden All vid Lövsta skolhem och
yrkesskola förändras till en tjänst som folkskollärare i lönegraden A 19.
Styrelsen har därvid stött sig på bland annat skolstyrelsens uttalande, att
för tjänsten, vilken innefattade full lärartjänst vid hemmets folkskola samt
deltagande i vakter och utförande av intelligensundersökningar, krävdes,
förutom rent personliga kvalifikationer, folkskollärarutbildning samt härutöver
viss specialutbildning, då undervisningen avsåge elever, som vöre
debila och lede av uppmärksamhetsrubbningar.

Styrelsen omnämner fortsättningsvis, att framställningar rörande olika
befattningars lönegradsplacering gjorts hos styrelsen. Med hänsyn till, bland
annat, den förutsatta organisationsundersökningen ville styrelsen icke nu
avgiva något förslag i dessa frågor utan i stället hemställa, att Kungl. Majit
måtte företaga en utredning rörande lönegradsplacering för olika befattningshavargrupper
vid statliga skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.
Härvid borde även frågan angående rektorernas löneställning prövas.

Under hänvisning till nyss angivna organisationsundersökning har styrelsen
vidare ansett viss försiktighet böra iakttagas vid ordinarie- eller extra

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ordinariesättning av personal. Av de i sådant hänseende gjorda framställningarna
ansåge sig styrelsen ej kunna biträda mer än en, nämligen angående
överförande å ordinarie stat av en arbetsledarebefattning (Eo 10) vid
Johannisbergs skolhem och yrkesskola. Innehavaren av befattningen hade
sedan år 1941 haft anställning som arbetsledare vid statligt skyddshem.

Vidare föreslår socialstyrelsen, att ett särskilt belopp anvisas för ersättning
åt praktikanter. Styrelsen anför härom bland annat:

Utbildningen vid socialinstituten förutsätter, att eleverna dessförinnan
eller under studietiden fullgöra viss praktiktjänstgöring vid olika sociala
institutioner. Även för blivande lärare och präster föreslås ofta dylik tjänstgöring.
Bland institutioner som av socialinstituten särskilt rekommenderas
för praktikanttjänstgöring stå skolorna tillhörande harna- och ungdomsvården
i främsta rummet. Det är givetvis av stor betydelse, att dylik praktiktjänstgöring,
vilken vanligen omfattar en tid av tre månader, kan medgivas
på så billiga villkor som möjligt för eleverna. Socialstyrelsen har för de
statliga skolornas del medgivit, att praktikanter, som hänvisas från socialstyrelsen,
må mottagas mot ersättning för kost och logi. I den mån eleven
kan utföra arbete, som kommer skolan till nytta, må skolstyrelsen kunna
medgiva honom att uppbära ersättning uppgående högst till belopp, som
motsvarar kostnaden för kost och logi. Dylika ersättningar skola bestridas
från icke-ordinarieposten.

På grund av den knappa tillgången på medel å nämnda post har socialstyrelsens
möjlighet att medgiva kostnadsfri praktiktjänstgöring varit begränsad.
För att åstadkomma en mycket önskvärd förbättring härutinnan
anser socialstyrelsen lämpligt, att ett särskilt belopp anvisas för ändamålet.
Under förutsättning att 30 praktikanter medgivas hospitering vid de statliga
skolorna under budgetåret 1946/47 mot arvode motsvarande fastställd
ersättning för kost och logi, torde behövligt belopp uppgå till i runt tal
3 700 kronor.

Under hänvisning till sin .skrivelse den 29 december 1944 med utlåtande
över en av skyddshemsinspektören den 22 december 1944 avgiven utredning
angående utbyggnad av skyddshemsorganisationen (ref. i prop.
nr 266/1945) har socialstyrelsen jämväl föreslagit, att från och med budgetåret
1946/47 följande nya befattningar inrättas vid Långanäs yrkesskola,
nämligen 1 assistent (A 19), 2 skötare (Ex 6), 1 nattvakt (Ex 5), 1 gårdskarl
(Ex 5) och 1 biträde, sistnämnda befattningshavare med lön enligt löneplan
V.

Med hänsyn till det genom den pågående utvidgningen av Långanäs och
Östra Spång ökade elevantalet föreslås, att rektorsbefattningarna vid dessa
hem uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 25. Merkostnaderna
härför ha beräknats till omkring 800 kronor. Trots att östra Spång
beräknas bli helt utbyggt under budgetåret anser styrelsen det icke vara
nödvändigt att räkna med anslag till nya befattningar därstädes. Styrelsen
har emellertid föreslagit, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande
att få överskrida anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
för det fall, att i anledning av utbyggnaden under någon del av nästa

Kungl. Mcij.ts proposition nr 187.

budgetår personalförstärkning skulle visa sig erforderlig och sådan ej kan
tillgodoses genom överflyttning av befattningshavare från Åkerby skolhem.
Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att vid Hornö hemskola, vilken jämlikt
beslut av innevarande års riksdag övertagits av staten (prop. nr 2, rd.
skr. nr 21), för budgetåret 1946/47 beräknas följande personal: en rektor
(Ex 19), 3 lärarinnor i hushållsgöromål och 2 lärarinnor i kvinnlig slöjd i
lönegrad Ex 15 samt en tvättförestånderska med lön enligt löneplan V.
Kostnaderna för den föreslagna personalförstärkningen vid Långanäs och
för personalen vid Hornö lia beräknats till 10 044 respektive 23 280 kronor.

Slutligen föreslår socialstyrelsen, att med hänsyn till den arbetsbörda,
som åvilar de verkställande ledamöterna vid Broby, Brättegården och Östra
Spång, arvodena till dessa uppflyttas till högsta arvodesgruppen eller från
400 till 600 kronor för år. Arvodet till den verkställande ledamoten vid
Hornö föreslås jämväl utgå med 600 kronor. Posten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, föreslås i anledning härav
böra höjas med 1 200 kronor till 9 400 kronor.

Med avseende å beräkningen av de särskilda anslagsposterna uppgiver
socialstyrelsen, att utgifterna under anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän under budgetåret 1944/45 uppgått till 229 732
kronor. För nästa budgetår anser styrelsen, att — med hänsyn till förväntade
löneklassuppflyttningar samt uppflyttning av Sundbo yrkesskola till
högre dyrortsgrupp — nämnda belopp bör höjas till 239 000 kronor. Från
detta belopp borde dragas kostnader för nuvarande avlöningar till de tre
till uppflyttning i högre lönegrad å löneplanen Eo föreslagna kvinnliga rektorerna,
uppgående till 19 040 kronor. Å andra sidan borde posten förstärkas
med 3 582 kronor för en ordinarie arbetsledartjänst vid .Johannisberg,
med 5 145 kronor för en nytillkommen assistenttjänst vid Långanäs, med
1 008 kronor för förändring av tjänsten som biträdande lärarinna vid
Lövstahemmet till en folkskollärartjänst samt med 1 047 kronor för uppflyttning
av tre folkskollärarinnor från lönegraden A 18 till lönegraden A 19,
tillhopa 10 782 kronor. Styrelsen föreslår, att anslagsposten därför upptages
med ett till 230 000 kronor avrundat belopp.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, har som förut angivits föreslagits höjd till
9 400 kronor.

Utgifterna under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal ha, enligt vad styrelsen upplyser, under budgetåret
1944/45 uppgått till 451 504 kronor. Det för innevarande budgetår anvisade
beloppet, 449 500 kronor, har styrelsen för nästa budgetår ansett
böra ökas med i första hand 10 800 kronor i anledning av förväntade löneklassuppflyttningar
samt uppflyttning til! högre dyrort av Sundbo. Härutöver
borde posten uppräknas med ett belopp av tillhopa 157 766 kronor i
anledning av de av styrelsen förordade förändringarna i fråga örn den icke -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

ordinarie personalen. Av sistnämnda belopp avses 50 000 kronor för provisoriska
åtgärder för en arbetstidsbegränsning, 23 600 kronor för kontorsbiträden
och övrig kontorshjälp, 6 000 kronor för anlitande av vikarier,
21 327 kronor för avlönande av de tre kvinnliga rektorerna vid Sonestorp,
Brättegården och Broby, 3 700 kronor för praktikantarvode och 819 kronor
för uppflyttning i högre lönegrad av rektorerna vid Långanäs och östra
Spång, medan återstoden eller 52 320 kronor avses för de föreslagna nya
icke-ordinarie befattningarna. Å andra sidan skulle posten kunna minskas
med de belopp, som för närvarande avses för skrivhjälp, 12 000 kronor, för
övertidsersättningar, 10 500 kronor, samt för den till ordinarie föreslagna
befattningen såsom arbetsledare vid Johannisberg, 3 450 kronor. Anslagspostens
slutsumma har i enlighet härmed beräknats till (449 500 + 10 800
+ 157 766— 12 000— 10 500 — 3 450) 592 116 eller i runt tal 592 000
kronor.

Utgifterna för rörligt tillägg ha av styrelsen beräknats till 123 600
kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle således enligt
socialstyrelsens beräkningar utgöra (230 000 + 9 400 + 592 000 + 123 600)
955 000 kronor.

över socialstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits av statskontoret
och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har inledningsvis framhållit, att det icke syntes rådligt, att,
innan den begärda organisationsutredningen avslutats, inrätta nya befattningar
ens i den utsträckning socialstyrelsen förordat. Ämbetsverket har för
den skull icke kunnat tillstyrka inrättande av en ny assistentbefattning vid
respektive Sonestorps och Brättegårdens skolor eller någon hemvårdslärarinnebefattning
vid sistnämnda skola och Brobyanstalten. Därest någon
löneförbättring skulle anses påkallad för den befattningshavare, som biträder
föreståndarinnan för mödraavdelningen vid Sonestorp, har statskontoret
förordat någon jämkning uppåt av det nu utgående arvodet; en inplacering
i lönegrad å Ex-planen syntes icke lämplig. Ämbetsverket har vidare som
sin mening framhållit, att jämväl behovet av personal i övrigt vid Sonestorp,
Brättegården, Broby och övriga skolorna för provisorisk begränsning
av de anställdas arbetstider tills vidare borde tillgodoses genom anställande
av arvodesavlönad, tillfällig personal, varvid visst belopp för ändamålet
borde ställas till socialstyrelsens förfogande. Statskontoret, som framhållit,
att ett genomförande av förslagen örn utökad skrivhjälp vid skolorna samt
höjning av de för avlönande av vikarier och praktikanter avsedda beloppen
redan i och för sig skulle medföra en lättnad för personalen, har tillstyrkt
nämnda förslag, dock med den jämkningen att de åtta föreslagna biträdena
å vissa skolors expeditioner placerades i andra lönegraden. Vid bifall till
vad statskontoret förordat borde enligt ämbetsverkets mening, det belopp,
som avsåges för provisorisk personalförstärkning i övrigt, kunna begränsas
till högst 50 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Slutligen har statskontoret tillstyrkt socialstyrelsens förslag örn utredning
rörande löneplaceringen för skolornas olika personalgrupper men förklarat
sig under sådana omständigheter för närvarande icke kunna förorda ordinariesältning
av en arbetsledartjänst vid Johannisberg, omändring av en
tjänst i 11 lönegraden vid Lövsta till folkskollärarbefattning eller höjning av
rektorernas och lärarnas vid flickskolorna lönegradsplacering till samma
nivå som vid övriga skolor. I vilken utsträckning utvidgningen av Långanäs
påkallade inrättande av nya befattningar undandroge sig statskontorets
bedömande. Därest en ny assistent ansåges erforderlig, borde denne dock
ej erhålla ordinarie anställning.

Allmänna lönenånmden har för sin del i och för sig icke haft något att
invända mot socialstyrelsens förslag örn upphävande av den nuvarande
skillnaden i löneläget för rektorer och folkskollärare vid skolorna för kvinnlig
ungdom och motsvarande befattningshavare vid hemmen för manlig
ungdom. I likhet med statskontoret har lönenämnden erinrat om socialstyrelsens
förslag örn utredning i bland annat sagda hänseende. Lönenämnden
har tillika erinrat om, att vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa
gossar lärarpersonalen vöre placerad i samma lönegrader, som vid nu
ifrågavarande skolor.

Mot de av socialstyrelsen föreslagna åtgärderna för nedbringande av arbetstiden
för personalen vid vissa skolor har lönenämnden funnit sig icke
böra framställa annan erinran än att förslaget örn inrättandet av en befattning
som biträdande avdelningsförestandarinna vid Sonestorp syntes böra
tagas under omprövning vid den av socialstyrelsen förordade utredningen
angående skyddshemspersonalens lönegradsplacering. Lönenämnden har i
det sammanhanget uttalat, att ett tillmötesgående av den begärda förstärkningen
av arbetskrafterna icke finge anses innebära, att lönegradsplaceringen
för nu ifrågavarande tjänstemän bleve bindande, därest befattningarna
skulle komma att uppföras å ordinarie eller extra ordinarie stat.

Förslaget att omändra en befattning som biträdande lärarinna, tillika
husmoder, till en folkskollärartjänst vid Lövsta skolhem och yrkesskola
har lönenämnden funnit motiverad. Lönenämnden har dock härvidlag erinrat
om att tjänsten, vilken vore avsedd för kvinnlig befattningshavare
därest skillnaden i lönegradsplaceringarna mellan manliga och kvinnliga
lärare skulle anses böra bibehållas — borde uppföras i lönegraden A 18.

Föredraganden.

Den ökning av medelsbehovet för nästa budgetår, som socialstyrelsen
ansett påkallad, åsyftar — i den mån den ej hänför sig till automatiska utgiftsstegringar
eller behov av ytterligare personal i anledning av utvidgningen
av Långanäs eller övertagandet av Hornö — i huvudsak att möjliggöra
en förkortning av arbetstiden för viss del av den vid skolorna tillhörande
harna- och ungdomsvården anställda personalen. Av de av social -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

styrelsen meddelade upplysningarna rörande arbetstiden för den här avsedda
personalen framgar, att nämnda tid är osedvanligt lång. Styrelsen bär
föreslagit, att en organisationsundersökning skall verkställas för utrönande
av i vad mån arbetstiden kan begränsas genom rationaliserande åtgärder.
Emellertid anser styrelsen, att ulan att avvakta resultatet av nämnda undersökning
— vilken beräknas taga förhållandevis lång tid i anspråk — redan
från och med ingången av nästa budgetår vissa åtgärder böra vidtagas för
nedbringande av arbetstiden. I sådant syfte föreslår styrelsen dels inrättandet
av vissa extra tjänster vid Sonestorp, Brättegården och Broby, dels
ock anvisande av ett klumpbelopp å 50 000 kronor för anställande av ytterligare
personal.

På min hemställan har Kungl. Maj:t den 1 mars 1946 beslutat låta verkställa
en organisationsundersökning vid här avsedda skolor. I samband härmed
synes en översyn av personalorganisationen vid skolorna böra komma
till stånd. På grund härav anser jag mig ej nu kunna tillstyrka inrättandet
av de av styrelsen föreslagna extra tjänsterna. Då emellertid behov torde föreligga
av en viss nedsättning av arbetstiden redan från och med nämnda budgetår,
vill jag ej motsätta mig styrelsens förslag att ett klumpbelopp måtte
anvisas för ändamålet. Med hänsyn till att jag ansett mig böra avstyrka de
föreslagna extra tjänsterna, synes det av styrelsen äskade beloppet böra höjas
från 50 000 till 60 000 kronor. Med frånräknande av det för närvarande för
övertidsersättningar avsedda beloppet, 10 500 kronor, stannar höjningen vid
i runt tal 50 000 kronor. Beloppet, som bör få användas för anställande av
tillfällig personal, torde få disponeras av styrelsen för förkortning av arbetstiden
vid de skolor, där detta är mest av behovet påkallat.

Med hänsyn till den förestående utredningen rörande personalorganisationen
anser jag, att med ställningstagandet till frågan om de kvinnliga rektorernas
och lärarnas löneställning ävenledes bör anstå. Ej heller anser
jag mig nu kunna tillstyrka styrelsens förslag örn inrättandet av kontorsbiträdestjänster
vid vissa skolor.

Jag övergår härefter till att beräkna medelsbehovet under de särskilda
anslagsposterna.

Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, vilken
för innevarande budgetår är upptagen till 217 000 kronor, bör till en början
böjas med i runt tal 10 000 kronor för tillgodoseende av förväntade
löneklassuppflyttningar samt uppflvttning till högre dyrortsgrupp av Sundbo
yrkesskola. Då den av socialstyrelsen föreslagna förändringen av en tjänst
som biträdande lärarinna, tillika husmoder, vid Lövsta skolhem till en
tjänst som tolkskollärare synes mig motiverad, vill jag tillstyrka denna
förändring. Liksom övriga tjänster för kvinnliga folkskollärare bör även
ifrågavarande tjänst vara placerad i 18 lönegraden. Härav föranlett ökat
medelsbehov utgör omkring 700 kronor. Då jag i övrigt ej anser mig för

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

närvarande kunna biträda de av styrelsen framförda förslagen om uppförande
av personal å ordinarie stat, skulle alltså förevarande anslagspost
behöva upptagas till (217 000 + 10 000 + 700) 227 700 kronor.

Vad angår posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, bör denna uppräknas med 600 kronor
avseende arvode åt den verkställande ledamoten vid Hornö. Med hänsyn
till utökningen av östra Spång tillstyrker jag jämväl, att arvodet till den
verkställande ledamoten vid denna skola höjes med 200 kronor till 600
kronor. Då de av socialstyrelsen föreslagna förändringarna av arvodena till
de verkställande ledamöterna vid Broby och Brättegården ej synts mig tilltillräckligt
motiverade, har jag ej kunnat tillstyrka desamma. Posten, som
för närvarande är beräknad till 8 200 kronor, bör alltså höjas till 9 000
kronor.

Posten till avlöningar till övrig ick e-o rdinarie personal,
vilken för innevarande budgetår är upptagen till 449 500 kronor
bör i första hand höjas med det av mig föreslagna beloppet för ernående
av viss arbetstidsbegränsning, 50 000 kronor, samt med det belopp, 10 800
kronor, som av socialstyrelsen anses erforderligt för bestridande av ökade
lönekostnader i anledning av löneklassuppflyttningar och uppflyttning av
Sundbo i högre dyrortsgrupp. Vidare böra under posten beräknas medel
för avlönande av de två konsulenterna för eftervården, för vilket ändamål
bör beräknas ett belopp av 19 200 kronor.

Härutöver bör under posten beräknas medel för att tillgodose det i anledning
av utökningen av platsantalet vid Långanäs erforderliga ytterligare
personalbehovet. Då samtliga nya befattningar torde böra uppföras å extra
stat, uppgå grundlönerna till nämnda personal till omkring 14 900 kronor.
För avlönande av personalen vid Hornö, som under innevarande budgetår
övertages av statsverket, räknar jag i likhet med socialstyrelsen med ett belopp
av i avrundat tal 23 300 kronor.

Styrelsens förslag att rektorerna vid Långanäs och Östra Spång i anledning
av utvidgningen av nämnda skolor måtte uppflyttas från lönegraden Eo 23
till lönegraden Eo 25 vill jag tillstyrka. Härav ökat medelsbehov utgör under
förevarande anslagspost omkring 800 kronor.

Slutligen vill jag tillstyrka styrelsens förslag att under posten beräkna ett
särskilt belopp av 3 700 kronor för ersättning till praktikanter samt att höja
det för vikarier avsedda beloppet med 6 000 kronor.

Anslagsposten kan i enlighet härmed beräknas till (449 500 -j- 50 000 -j10
800 + 19 200 + 14 900 + 23 300 + 800 + 3 700 + 6 000) 578 200 kronor.

Posten torde i likhet med vad som är fallet under löpande budgetår böra
upptagas med förslagsvis beräknat belopp, som icke må utan Kungl. Maj:ts
medgivande överskridas, därvid för sådant medgivande böra gälla de förut
angivna förutsättningarna med det tillägg, att överskridande bör av Kungl.

Kungl. Majas proposition nr 187.

Majit kunna medgivas, därest så befinnes erforderligt för förstärkning av
personalen i anledning av utbyggnaden av östra Spång.

Utgifterna för rörligt tillägg torde kunna beräknas till 104 100
kronor.

De sammanslagna avlöningskostnaderna under nästa budgetår skulle sålunda
uppgå till (227 700 + 9 000 + 578 200 + 104 100) 919 000 kronor.

Förslagen om förändring av tjänsten som biträdande lärarinna, tillika husmoder,
vid Lövsta (A 11) mot en tjänst som folkskollärare (A 18) samt örn
uppflyttning av rektorerna vid Långanäs och Östra Spång från lönegraden
Eo 23 till lönegraden Eo 25 föranleda ändring i personalförteckningen. Vissa
ändringar av tjänstebenämningarna föranledas jämväl av lagen den 15 juni
1945 örn kvinnors behörighet att innehava statstjänst.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 chef, tillika läkare ........................ A 28

1 avdelningsföreståndare, tillika redogörare .... A 20

1 » , » lärare ........ A 20

10 assistenter ................................ A 19

3 folkskollärare ............................ A19

3 rektorer .................................. A19

4 folkskollärare ............................ A 18

1 avdelningsföreståndare .................... A 17

4 lärarinnor i hushållsgöromål ................ A 15

4 » » kvinnlig slöjd .................. A15

12 lärare i yrkesämne ........................ A12

1 biträdande lärare .......................... All

2 husmödrar, tillika biträdande lärare.......... All

6 arbetsledare ............................... A10

1 arbetsledare, tillika vårdare.................. A10

4 trädgårdsmästare .......................... A 10

1 avdelningssköterska ........................ A 8

4 vårdare ................................... A 8

9 husmödrar ................................ A 6

3 skötare ................................... A 6

1 tvättföreståndare........................... A 2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:e.
Befattning Lönegrad

7 rektorer.................................. Eo 25

o » .................................. Eo 23;

dels fastställa följande avlöningsstat för statens skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t..............

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ...................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............

kronor 227 700

> 9 000

» 578 200

» 104 100

Summa förslagsanslag kronor 919 000;

dels ock till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:
Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 919 000.

2:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Omkostna
der, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1943/44 ................ 875 000 988 856

1944/45 ................ 918 000 1 166 505

1945/46 ................ 1 000 000 —

1946/47 (förslag) ........ 1 090 500 —

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har
Kungl. Majit den 29 juni 1945 fastställt omkostnadsstat, upptagande följande
huvudposter:

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis .... kronor

2. Reseersättningar, förslagsvis ...................... *

3. Expenser, förslagsvis .............................

4. övriga utgifter, förslagsvis ........................ *

3 000
34 000
202 000
761 000

Summa kronor 1 000 000

För bränsle, lyse och vatten lia beräknats 180 000 kronor samt för övriga
expenser 22 000 kronor.

Beträffande omkostnadsstatens närmare utseende får jag hänvisa till
statsliggaren för löpande budgetår s. 256.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning
örn anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, därvid styrelsen
ansett sig böra utgå från en medelbeläggning vid skyddshemmen av 720
elever eller samma beläggning som beräknats för löpande budgetår.

Posten till sjukvård m. m. at befattningshavare har styrelsen
med hänsyn till belastningen under budgetåret 1944/45, 3 616 kronor, och
till den ökning, som inträtt i antalet sjukvardsberättigade befattningshavare,
föreslagit höjd med 1 000 kronor till 4 000 kronor.

\ad beträffar medelsbehovet för reseersättningar föreslår styrelsen,
att posten upptages med ett till 40 000 kronor förhöjt belopp. Utgifterna
för ändamålet utgjorde för budgetåret 1944/45 39 617 kronor.

Utgifterna för bränsle, lyse och vatten, vilka för senast förflutna budgetår
uppgått till 239 523 kronor, ha på grund av under budgetåret tillkomna elevförläggningar,
bostadshus och byggnader beräknats till 200 000 kronor. Anslaget
för övriga expenser bör enligt styrelsens mening höjas till 30 000 kronor
för att möjliggöra förenklingar i kontorsarbetet genom förbättrad kontorsutrustning.
Sammanlagt har alltså medelsbehovet till expenser uppskattats
till (200 000 + 30 000) 230 000 kronor.

Posten till övriga utgifter beräknar styrelsen till 846 000 kronor.
Härvid ha höjningar med större eller mindre belopp föreslagits beträffande
samtliga under posten ingående delposter med undantag av delposten till
utspisning, vilken upptagits till oförändrat belopp eller 355 000 kronor.

Sålunda lia delposterna till inköp och underhåll av inventarier, till beklädnad
samt till undervisning samt kostnader för idrotts- och lekmateriel
föreslagits höjda med vardera 10 000 kronor till respektive 45 000, 175 000
och 30 000 kronor. Höjningen av förstnämnda delpost motiveras med att
behov förelåge av förbättrad köksutrustning samt större nyanskaffning av
linne. Delposten till beklädnad, varå belastningen för budgetåret 1944/45
utgjort 188 504 kronor, har styrelsen funnit under flera år hava varit för
knappt tillmätt. Höjningen av den återstående delposten sammanhänger
med ett förslag av styrelsen att eleverna vid skolorna, tillhörande harna- och
ungdomsvården, da de lämna skolorna skola få behålla av dem använda
läroböcker, varigenom de skulle komma att jämställas med barn i allmänhet,
vilka från och med budgetåret 1946/47 tillerkänts fri skolmateriel.

Delposten till underhåll av byggnader föreslås höjd med 20 000 kronor
till 75 000 kronor. Styrelsen motiverar höjningen med att vid 1945 års
byggnadsbesiktning betydande brister i byggnadsunderhållet blivit blottade.

Kostnaderna för renhållning uppskattar styrelsen till 30 000 kronor. Till
samma ändamål har under nu löpande budgetår anslagits 28 000 kronor.
Belastningen å delposten utgjorde för budgetåret 1944/45 34 283 kronor.

Beträffande delposten till hälso- och sjukvård har socialstyrelsen föreslagit
ett från 28 000 kronor under löpande budgetår till 40 000 kronor förhöjt
belopp. Anledningen till ökningen är — förutom av styrelsen förutsatt ök -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 187.

ning av sjukvårdskostnaderna i allmänhet — en av styrelsen föreslagen
reglering av ersättningen till de av skolorna anlitade psykiatriskt skolade
läkarna. Enligt de grunder för ersättningen till nämnda läkare, vilka fixerades
av 1936 års riksdag, utgår för närvarande till den rådgivande psykiatern
arvode med 900 kronor vid statliga yrkeshem samt Stockholms kombinerade
skol- och yrkeshem, 600 kronor vid övriga kombinerade skol- och
yrkeshem samt 400 kronor vid återstående hem. För arvodet skall läkaren
även bestrida sina kostnader för resor och uppehälle därunder.

Det har vid olika tillfällen, framhåller styrelsen, mött vissa svårigheter
att erhålla kompetenta och lämpliga läkare för uppgiften såsom rådgivande
psykiater vid skyddshem. Orsaken härtill hade varit, att den fastställda ersättningen
synts alltför låg. Särskilt med hänsyn till penningvärdets fall
sedan år 1936 måste också medgivas, att de för psykisk rådgivning medgivna
beloppen för närvarande tedde sig mycket blygsamma, cm annan
nackdel hade varit, att arvodena avvägts utan hänsyn till läkarens bostadsort,
varigenom närboende läkare i realiteten uppburit större nettointäkter
än längre bort boende. Från de i verksamheten engagerade läkarna hade vid
flera tillfällen en ändring begärts. Enligt den av styrelsen fastställda instruktionen
för rådgivande psykiater vid skyddshem ålåge det denne bland
annat att undersöka alla å skyddshemmet nyintagna elever samt över dem,
som intagits för observation, avgiva observationsutlåtande, att utfärda alla
ifrågakonnnande intyg, attester och ansökningar såsom intagningshandlingar
lill sinnesslöanstalter, anstalter för asociala imbecilla, sinnessjukhus
m. m. samt att föreslå och utfärda handlingar för abort och sterilisering.

Styrelsen hänvisar till att svenska barnpsykiatriska föreningen i skrivelse
den 30 oktober 1945 hemställt om ändrade grunder för ersättningen för
ifrågavarande uppdrag i enlighet med ett av föreningen framlagt lörslag.
Ett godtagande av nämnda förslag skulle för statsverket medföra en merutgift
å cirka 37 600 kronor. Styrelsen har med beaktande av de i nämnda
skrivelse framförda synpunkterna föreslagit, att ersättning borde utgå enligt
följande.

Ersättningen skulle uppdelas i ett grundarvode och en besöksersättning.
Grundarvodet skulle avse gottgörelse för telefonförfrågningar och råd, extra
undersökningar hos läkaren av akuta fall, utfärdande av intyg och placeringar
av elever mellan besöken på hemmet. Grundersättningens storlek
borde beräknas med utgångspunkt både från platsantalet vid skolan och
från det klientel, för vilket institutionen avsetts. Grundersättningen borde
fixeras vid de statliga skolorna till lägst 120 och högst 600 kronor samt vid
de icke statliga till lägst 120 och högst 300 kronor, allt per år. Beloppet för
grundersättningen skulle då sammanlagt uppgå lill, för de statliga skolorna
3 720 kronor samt för de icke statliga skolorna till 2 560 kronor. Den rådgivande
psykiaterns reseutgifter borde föras utanför arvodet och utom ersättning
för de direkta resekostnaderna borde även traktamentsersättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

utgå. Här avsedd ersättning borde utgå enligt rese- och traktamentsklass
II C. Därest läkaren intoge förtäring å skolan, borde han utgiva ersättning
härför.

Besöksarvodet borde bestämmas till 75 kronor per besök, varvid förutsattes,
att läkarens arbete under besöken icke omfattade kortare tid än tre timmar
i genomsnitt. Antalet besök borde tills vidare fixeras till sex om året
vid samtliga skolor med undantag av Långanäs, Margretelund, Bistaborg,
Sjötorp och Håkanstorp, vid vilka besök borde kunna ifrågakomma oftare,
dock som regel högst en gång per månad.

Socialstyrelsen har beräknat, att kostnaderna för besöksarvodena efter nu
angivna beräkningsgrunder skulle komma att utgöra 7 650 kronor vid de
statliga och 8 550 kronor vid de icke statliga skolorna, eller totalt 16 200
kronor. Kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar ha uppskattats
till 3 000 kronor vid de statliga och 2 800 kronor vid de icke statliga skolorna,
eller totalt 5 800 kronor.

Styrelsen har vidare föreslagit, att ersättning för sexualundervisning
skulle utgå med 50 kronor för en dubbeltimme. Denna undervisning, som
borde omfatta en dubbeltimme årligen, förutsattes kunna lämnas i samband
med ett av läkarens ordinarie besök, varför särskild kostnad för resa icke
skulle behöva beräknas. Kostnaderna för denna undervisning skulle därigenom
uppgå till 800 kronor vid de statliga skolorna och 750 kronor vid
de icke statliga, tillhopa 1 550 kronor.

Enligt nu angivna grunder skulle kostnaderna för den psykiska rådgivningen
vid de statliga skolorna öka från nuvarande 8 500 till 15 170 kronor
och vid de icke statliga skolorna från nuvarande 7 900 till 14 660 kronor,
eller tillhopa från 16 400 till 29 830 kronor.

Delposten till elevbelöningar har ansetts böra höjas med 10 000 kronor
till 35 000 kronor för att göra det möjligt för elev att i enlighet med ett av
1942 års skyddshemsutredning framlagt förslag någon gång besöka hemorten.

Vad slutligen angår delposterna till diverse och till eftervård och utackordering
har styrelsen förordat höjning av beloppen från 15 000 till
17 000 kronor respektive från 35 000 till 44 000 kronor. I fråga örn höjningen
av sistnämnda delpost har styrelsen hänvisat till förslag av 1942 års
skyddshemsutredning rörande åtgärder för förbättring av elevernas eftervård.

Styrelsen har alltså hemställt, att omkostnadsanslaget i sin helhet måtte
upptagas till (4 000 + 40 000 + 230 000 + 846 000) 1 120 000 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig ej vilja motsätta sig den
föreslagna regleringen av ersättningarna till de rådgivande psykiaterna. Utgifterna
härför syntes dock icke böra bestridas från den å omkostnadsstaten
upptagna delposten hälso- och sjukvård. Arvoden till läkarna syntes i stället
böra redovisas å avlöningsanslaget och bestridas från en särskild för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 187.

slagsvis upptagen delpost under anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar,
medan rese- och traktamentskostnaderna borde belasta den a omkostnadsanslaget
upptagna posten till reseersättningar.

Föredraganden.

Posten till sjukvård m. m. åt befattningshavare, vilken för innevarande
budgetår höjts med 1 000 kronor, torde i avvaktan på vidare erfarenhet
rörande utgifterna för ändamålet kunna upptagas till ett belopp av
3 500 kronor.

Posten till reseersättningar torde med hänsyn till belastningen
under senast förflutna budgetår samt med beaktande av att härifrån jämväl
skola bestridas reseersättningar åt de föreslagna konsulenterna för eftervården,
böra upplagas till det av socialstyrelsen föreslagna beloppet eller 40 000
kronor.

Mot socialstyrelsens beräkning av utgifterna för bränsle, lyse och vatten
har jag med hänsyn till belastningen under sistförflutna budgetår intet att
erinra. Jag uppskattar alltså dessa utgifter till 200 000 kronor, vilket innebär
en höjning i jämförelse med löpande budgetår med 20 000 kronor. För övriga
expenser räknar jag med ett från 22 000 till 26 000 kronor förhöjt belopp. Det
sammanlagda medelsbehovet för expenser skulle alltså uppgå till
(200 000 + 26 000) 226 000 kronor.

Vad beträffar posten till övriga utgifter har jag intet att erinra mot
socialstyrelsens förslag vad angår kostnader till underhåll av byggnader, renhållning,
utspisning, beklädnad samt diverse. Jag beräknar således dessa delposter
till respektive 75 000, 30 000, 355 000, 175 000 samt 17 000 kronor.
För inköp och underhåll av inventarier torde få avses ett oförändrat belopp
av 35 000 kronor. Jag har ansett mig böra godtaga vad styrelsen föreslagit
rörande ersättning till rådgivande psykiater vid skolorna. Posten till hälsooch
sjukvård torde med hänsyn därtill behöva uppräknas till förslagsvis
35 000 kronor. De sakkunniga ha föreslagit, att eleverna vid avgången fran
skolan skulle få behålla av dem använda läroböcker. I regel anser jag detta
ej böra medgivas. I vissa fall kunna emellertid skäl tala för att elev får
behålla läroböckerna. Jag anser därför, att detta undantagsvis må kunna
medgivas. Delposten till undervisning samt kostnader för idrotts- och lekmateriel,
å vilken belastningen för det senast förflutna budgetåret utgjort
32 971 kronor, torde böra upptagas till 25 000 kronor. Med hänsyn till vad
jag tidigare förordat i fråga örn underlättande för eleverna att besöka hemorten
torde beloppet till elevbelöningar böra höjas med 5 000 kronor till
30 000 kronor. Vad slutligen angår delposten till eftervård och utackordering
torde jämväl denna delpost behöva höjas för tillgodoseende av de i det
föregående tillstyrkta förslagen i fråga örn förhöjda belopp för bestridande
av eftervårdskostnader samt förslaget örn att stipendium för vidare utbildning
skulle kunna tilldelas jämväl slutligt utskriven elev. Sistnämnda del -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

post torde i anledning härav på sätt styrelsen föreslagit böra uppräknas till
44 000 kronor. Anslagsposten kan alltså uppskattas till sammanlagt 821 000

kronor.

1. Sjukvård m. m. åt befattningshavare, förslagsvis...... kronor 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis........................ » 40 000

3. Expenser, förslagsvis.............................. » 226 000

4. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 821 000

Summa kronor 1 090 500

På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Statens skolor tillhörande borna- och ungdomsvården:
Omkostnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 1 090 500

3:o) Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården: Byggnadsarbeten
m. m., reservationsanslag.

Socialstyrelsen har under förevarande anslagsrubrik till en början anhållit,
att medel för vissa år 1944 å allmän beredskapsstat II uppförda byggnadsarbeten
vid statens skyddshem (se proposition nr 281/1944 s. 74 ff.) måtte
upptagas å riksstaten för budgetåret 1946/47. Till följd av prisstegring å
byggnadsmateriel efter det de lill grund för äskandena i nämnda proposition
lagda kostnadsberäkningarna uppgjordes har socialstyrelsen uppdragit åt sin
arkitekt Birger Jonson att företaga ny beräkning av kostnaderna. Ifrågavarande
byggnadsföretag och kostnadsberäkningar framgå av nedanstående
uppställning:

	I proposition 281/44 uppta-get belopp	Beräknad kostnad en-ligt nuva-rande priser
Rektors- och lärarbostäder vid Folåsa ....	...... 86 500	104 500
Rektorsbostad vid Johannisberg ........	...... 49 000	54 500
Lärarbostad vid Lövsta........	...... 50 000 j
Personalbostadshus vid Lövsta ....	97 500
Svinhus vid Forsane........	16 000
Svinhus vid Brättegården........		7 000

En närmare redogörelse för ifrågavarande byggnadsarbeten har lämnats
i förenämnda proposition, till vilken jag anhåller att få hänvisa. Vad angår
sistnämnda byggnadsarbete har socialstyrelsen upplyst, att de tidigare uppgjorda
ritningarna numera granskats av domänstyrelsen. Vissa därvid föreslagna
förändringar hade medfört kostnadsfördyringar.

Styrelsen har framhållit angelägenheten av att nu nämnda byggnadsföretag
snarast komma till utförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

(55

Härutöver har socialstyrelsen hemställt om anslag till ytterligare byggnadsföretag
vid skolorna Lövsta, Johannisberg och Gräskärr. Styrelsen har härvid
anfört i huvudsak följande.

1. Ombyggnad och renovering av jlygelbyggnad vid Lövsta.

En besvärande bostadsbrist för personalen råder vid skolan. Sålunda saknas
familjebostad för folkskolläraren (hustru och två barn), som anvisats
bostad i ett hus avsett för arbetsledaren, vilken senare (hustru och ett barn)
anvisats en dubblett i skolhuset utan kokmöjligheter. Gårdskarlen hyr rum
i ett hus, 2 km från Lövsta. Två skötare sakna familjebostäder och hyra
enkelrum på skolan.

Personalökningen vid Lövsta nödvändiggör en förstoring av matsalen för
ogifta befattningshavare. Detta kan ej ske med mindre den i anstaltens huvudbyggnad
boende husmoderns bostad tages i anspråk. Vidare behövas ett
par enkelrum för vikarier, hospitanter och annan tillfälligt anställd personal
samt för besökande föräldrar och andra gäster. Den ogifta personalen, som
uppgår till ett tjugotal och har sina bostäder — ett möblerat rum — i elevförläggningarna,
bör erhålla ett sällskapsrum. Det kan icke betraktas som
tillfredsställande, att dessa befattningshavare under fritiden skola vara hänvisade
till sina små bostadsutrymmen. Lövstas isolerade läge medför, att befattningshavarna
i allmänhet äro nödgade att tillbringa sin fritid på anstalten.

Sistnämnda bostadsbehov kunna fyllas genom ombyggnad av en magasinsbyggnad
till bostadshus, innefattande ett rum och pentry, två enkelrum
och ett samlingsrum.

Av arkitekten Birger Jonson på styrelsens uppdrag utförda kostnadsberäkningar
lia givit vid handen, att kostnaderna skulle uppgå till 133 800

kronor enligt följande specifikation;

Lärarbostad....................................... 39 590

Utvändiga ledningar......................... 2 000

Två personalbostadshus, inklusive utvändiga ledningar . . 50 000

Administration, arvoden, oförutsett .................. 6 OOP 97 500

Ombyggnad och renovering av flygelbyggnad.......... 30 000

Utvändiga ledningar och rörkulvert .................. 3 000

Administration, arvoden, oförutsett .................. 3 300 36 300

Summa kronor 133 800

2. Bostäder för assistent och arbetsledare vid Johannisberg.

Assistenten har liksom rektorn sin familjebostad inrymd i ett av skolans
två elevhem. För arbetsledaren har en tillfällig, mindre bostad örn två små
runi och litet kök inretts i en byggnad, benämnd »sjukstugan» på grund av
dess tidigare användning. I samma byggnad finnas några enkelrum för personal
och ett gästrum, vilket senare disponeras av rättaren. Elevhemmen
äro trångbodda.

Nya elevutrymmen skulle emellertid kunna erhållas genom att rektorsoch
assis ten t bos I ii derna omändras till bostads- och fritidslokaler för eleverna.
Även med hänsyn till befattningshavarna är en dylik förändring högst påkallad,
då ifrågavarande bostäder genom sin belägenhet under och invid
elevrummen ej ge befattningshavarna och deras familjer den möjlighet till
avkoppling och vila, som måste anses såsom eli rimligt krav vid institutioner
av detta slag.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 187. 5

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

.Ar^ekten Bir§er Jonson har på styrelsens uppdrag beräknat kostnaderna
lill 70 000 kronor enligt följande fördelning:

Assistentbostad . . .. -............

Bostadshus för arbetsledare......

Utvändiga ledningar ............

Administration, arvoden, oförutsett

............. 39 500

.............. 24 000

.............. 3 000

.............. 3 500

Summa kronor 70 000

3. Lärarbostad och personalbostadshus vid Gräskärr.

\ id skolan finnas anställda två folkskollärare. Emellertid finns för sådan
befattningshavare endast eli familjebostad, vilken är inrymd i elevförläggningen.
Detta är olämpligt, särskilt för en familj med minderåriga barn. Örn
bostad för denne befattningshavare beredes i särskild byggnad, vinnes i elevförläggningen
ett utrymme, sorn kan användas till elevmatsal. Denna är nu
inrymd i en källarliknande lokal i jordvåningen och gör ett mörkt och dystert
intryck. Av hygieniska skäl vöre det önskvärt, att en mera ljus och luftig
lokal användes som elevmatsal.

Den andre folkskolläraren saknar således familjebostad. Sådan kan ej heller
föihyras i skolhemmets närhet. Även ladugårdsförmannen saknar familjebostad.
När det gäller att få behålla kvalificerad jordbrukspersonal, är det
av särskild vikt att tillgång till familjebostad finnes. De sistnämnda båda
befattningshavarna få för närvarande hyra enkelrum i elevförläggningen.

Arbetsledare!! och rättaren bebo bostäder av synnerligen dålig beskaffenhet.
Bostäderna kunna icke ens genom grundlig reparation sättas i fullgott
skick. Ej heller dessa befattningshavare kunna erhålla familjebostad i närheten
av skolhemmet annat än genom statens försorg.

Genom skrivelse den 21 augusti 1945 har hälsovårdsnämnden i Uddevalla
anfört, att bostadsinspektionen vid inspektion av rältarbostaden anmärkt på
bl. a. golvens läge i förhållande till markytan i rummen å framsidan av byggnaden,
bristfälligheter i värme- och ventilationsanordningar samt avsaknaden
av källare. Hälsovårdsnämnden har anmodat skolhemsstyrelsen att snarast
vidtaga sådana åtgärder, att de anmärkta bristerna bliva avhjälpta.

Vid årets byggnadsbesiktning, som utförts av länsarkitektkontoret i Göteborgs
och Bohus län, antecknade besiktningsmannen beträffande arbetsledarens
bostad till protokollet, att byggnaden borde genomgå en grundlig
ombyggnad, eller helt ersättas med ny byggnad. Den saknar alla bekvämligheter
och är otidsenlig.

Arkitekten Birger Jonson har beräknat kostnaderna för ifrågavarande
byggnadsföretag till 118 000 kronor på följande sätt:

Lärarbostad ................................................ 39 500

Dubbelhus för befattningshavare .............................. 46 000

Bostadshus för arbetsledare .................................. 24 000

Utvändiga ledningar......................................... 4 000

Administration, arvoden, oförutsett ............................ 4 500

Summa kronor 118 000

Sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande byggnadsarbeten skulle således
utgöra (104 500 + 54 500 + 97 500 + 16 000 + 7 000 + 36 300 + 70 000
+ 118 000) 503 800 kronor.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 187.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 24 januari 1946 förklarat sig ej
hava något att erinra mot de för ifrågavarande byggnadsarbeten begärda
beloppen.

Föredraganden.

Rådande arbetskrafts- och materialförsörjningssvårigheter göra, att återhållsamhet
alltjämt måste iakttagas vid anvisande av medel för byggnadsföretag
vid statliga institutioner. Med hänsyn härtill har jag ansett mig endast
delvis kunna tillmötesgå de av socialstyrelsen gjorda äskandena.

Vad till en början angår de å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppförda arbetena vill jag tillstyrka, att å riksstaten för nästa budgetår
anvisas medel för uppförande av rektors- och lärarbostäder vid Folåsa
samt för uppförande av svinhus vid Brältegården. Kostnaderna för ifrågavarande
byggnadsarbeten hava numera beräknats till 104 500 respektive 7 000
kronor. Mot dessa beräkningar synes i och för sig intet vara att erinra. Vad
angår nyssnämnda bostäder vid Folåsa anser jag emellertid att, innan medel
ställas till förfogande för dessas uppförande, en undersökning bör verkställas
för utrönande i vad mån kostnadsbesparingar kunna göras genom att
såväl rektors- som lärarbostäder sammanföras till en byggnad, till exempel
i form av radhus. De vid Johannisberg föreslagna arbetena synas böra ansta
tills vidare.

I fråga om Lövsta vill jag tillstyrka, att medel för nästa budgetår beräknas
för uppförande av de å beredskapsstaten uppförda byggnadsarbetena, en
bostad för lärare och två personalbostadshus. Även beträffande dessa byggnadsarbeten
bör undersökas i vad mån besparingar kunna göras genom en
sammanslagning av sistnämnda båda hus. Kostnaderna torde här böra upptagas
till de av socialstyrelsen beräknade eller tillhopa 97 500 kronor.

Beträffande de vid Gräskärr föreslagna arbetena anser jag, att med uppförandet
av den begärda lärarbostaden tills vidare kan anstå. Däremot vill
jag förorda, att medel nu äskas för uppförande av dubbelhus för befattningshavare
samt ett bostadshus för arbetsledare. Kostnaderna för dessa byggnader,
inklusive utgifter för yttre ledningar samt administration och diverse,
kunna, enligt vad jag inhämtat, beräknas till 76 000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för förenämnda av mig tillstyrkta byggnadsarbete
skulle alltså komma att uppgå till (104 500 + 7 000 + 97 500 + 76 000)
285 000 kronor.

I detta sammanhang vill jag anmäla ett av socialstyrelsen i skrivelse den
1 december 1945 angående överskridande av delposten lill underhåll av byggnader
i omkostnadsstaten för statens skyddshem för budgetåret 1945/46 framfört
behov av bland annat anordnande av kylrum samt anskaffande av avhärdningsaggregat
vid Forsane samt anskaffande av kylaggregat vid Brättegården.
Med avseende å behovet av kylrummet vid Forsane anförde styrelsen,
att avsaknaden av ett sådant förorsakade stora svårigheter vid lagring och

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

förvaring av matvaror. Hemmets relativt stora jordbruk försåge hushållet
med fläsk och kött. Slakt kunde under nuvarande förhållanden emellertid
icke företagas, vilket givetvis vore en ekonomisk nackdel. Beträffande avhärdningsaggregatet
framhölls att vid undersökning av kemiska kontrollbyrån
vättnet befunnits vara otillfredsställande såsom dricks- och hushållsvatten.

Vad angår kylaggregatet vid Brättegården anförde styrelsen, att kostnaderna
för isupptagning och isbinge kunde undvikas genom anskaffandet av
aggregatet, varjämte möjligheterna ökades att tillvarataga matvaror samt
produkter från jordbruk och trädgård.

Kostnaderna för kylrummet samt avhärdningsaggregatet vid Forsane ha
beräknats till 7 000 respektive 1 500 kronor, medan kylaggregatet vid Brättegården
beräknats till 7 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna skulle alltså
utgöra 15 500 kronor.

Då kostnaderna för här avsedda arbeten och anskaffningar, vilka torde
kunna betraktas som angelägna, ej böra belasta den post under omkostnadsanslaget,
som avsetts för underhåll av byggnader, böra medel för ändamålet
äskas under här ifrågavarande anslag.

Anslagets slutsumma skulle alltså bliva 300 500 kronor.

A anslaget till Statens skyddshem: Byggnadsarbeten m. m. vid utgången
av innevarande budgetår förefintlig reservation torde få överföras till här
förevarande anslag.

Under åberopande av vad jag under denna punkt anfört och under framhållande
av att genomförandet av jämväl detta begränsade byggnadsprogram
blir beroende av situationen med avseende å arbetskrafts- och materialförsörjningen
far jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Statens skolor tillhörande harna- och ungdomsvården:
Byggnadsarbeten m. m. för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 300 500.

4:o) Bidrag till driften av icke statliga skolor tillhörande harna- och ungdomsvården,
förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1943/44 ................ t 000 000 1 000 312

1944/45 ................ 1 000 000 1 047 248

1945/46 ................ 1 000 000 —

1946/47 (förslag)........ 1 000 000 —

Icke statlig skyddshemsverksamhet bedrives för närvarande dels av städerna
Stockholm och Göteborg, som själva omhänderhava vården av huvudparten
av sina skyddshemselever, dels ock av ett flertal enskilda sammanslutningar
och stiftelser. Verksamheten är närmare reglerad genom en rad
avtal, varav en del fastställts av Kungl. Majit den 9 april 1943, medan andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

avtal av äldre datum blivit föremål för vissa av Kungl. Majit den 9 april
1943 fastställda ändringar. Av 1945 års riksdag godkända förslag till avtal
med städerna Stockholm och Göteborg lia ännu icke fastställts av Kungl.
Majit. I enlighet med riksdagens nyligen fattade beslut örn förstatligande av
Hornö hemskola, borträknas denna i det följande från de icke statliga skolorna.
Beträffande avtalen med städerna Stockholm och Göteborg hänvisas
till redogörelsen i propositionen nr 266 till 1945 års riksdag, s. 39 ff.

En redogörelse för de från och med den 1 januari 1943 tillämpade grunderna
för statsbidrag till de icke statliga skyddshemmen återfinnes i 1943
års statsverksproposition (V s. 110 ff.), till vilken redogörelse jag tillåter
mig hänvisa.

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning
rörande medelsbehovet för nästa budgetar och därvid utgått fran gällande
avtal.

1 likhet med vad som skett under föregående huvudrubriker ersättas i
fortsättningen beteckningen skyddshem, jordbrukshem, yrkeshem, ungdomshem,
hemskola med de föreslagna nya benämningarna.

Kostnaderna för fasta platsbidrag uppskattar styrelsen till
597 800 kronor. Därvid har räknats med sammanlagt 611 platser.

Med hänsyn till efterfrågan på skyddshemsplatser beräknar styrelsen i
likhet med löpande budgetår ersättningarna för överbeläggning
till 35 000 kronor.

Kostnaderna för rörligt tillägg å de fasta platsbidragen
och ersättningarna för överbeläggning uppskattar styrelsen
efter oförändrat procenttal, 30 procent, till 179 340 kronor.

Utgifterna för det särskilda elevbidrag av 300 kronor för elev,
som utgår vid Bistaborgs yrkesskola samt det b e k 1 ä d n a d s b id
r a g, som jämväl utgår vid nämnda skola, beräknar styrelsen till sammanlagt
14 400 kronor eller samma belopp som för löpande budgetår.

För extra årliga bidrag till Mossebo yrkesskola. Skrubba skolhem
och yrkesskola och Johannelunds skolhem har sammanlagt beräknats
(1 200 + 11 500 + 6 500) 19 200 kronor.

Till ersättning för anlitande av biträde av psykiatriskt
särskilt skolad läkare beräknas med hänsyn till de av styrelsen
föreslagna nya ersättningsgrunderna, för vilka i det föregående redogjorts, ett
från 8 300 till 14 700 kronor förhöjt belopp, medan för ersättningar
för utackorderade eller villkorligt utskrivna elever i
likhet med löpande budgetår upptagits ett belopp av 20 000 kronor.

Bidragen till underhåll av byggnader uppskattas till sammanlagt
106 100 kronor.

Sammanlagda beloppet av förenämnda bidrag och ersättningar skulle
alltså utgöra (597 800 + 35 000 + 179 340 + 14 400 + 19 200 + 14 700 J
20 000 + 106 100) 986 540 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

Socialstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att styrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 28 september 1945 hemställt, att statsbidrag måtte
beviljas för anställande vid det stiftelsen Anna-Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt
i Lidköping tillhöriga Margretelunds jordbrukshem av en assistent,
vilken skulle fungera som ledare för elevernas fritidssysselsättning samt biträda
rektorn med diverse göromål. Framställningen, vilken motiverats nied
att personalen vöre för knapp, föranledde, att Kungl. Majit genom beslut
den 15 november 1945 medgav, att, därest stiftelsen anställde — förutom i
gällande avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen rörande hemmet omförmälda
befattningshavare — ytterligare en assistent med avlöning enligt lönegraden
Ex 19, statsbidrag till hans avlönande under tiden till och med den
30 juni 1946 finge utgå med 252 kronor för månad, vilket belopp beräknades
motsvara halva lönen.

Under hänvisning härtill har socialstyrelsen anhållit, att medel anvisas
för budgetåret 1946/47 för fortsatt avlönande av en dylik befattningshavare.
Socialstyrelsen har i denna fråga vidare anfört följande.

Till möjliggörande av att utsedd lämplig innehavare av befattningen fastare
knytes till skolan torde principiell utfästelse böra givas, att medel årligen
komma att ställas till förfogande under löpande avtalsperiod och att
innehavare av befattningen må kunna befordras till extra ordinarie och
ordinarie tjänsteställning enligt samma grunder som gälla för övrig vid skolan
anställd personal. Statsbidraget torde böra fixeras till hälften av det
belopp, som skulle hava utgått i månadsavlöning, rörligt tillägg och kristning,
om befattningshavaren varit anställd vid statlig skola med avlöning
enligt 19 lönegraden. Bidraget för kommande budgetår beräknar socialstyrelsen
till 3 000 kronor.

Vidare har socialstyrelsen anmält, att styrelserna för Håkanstorps yrkesskola,
Bistaborgs jrrkes- och hemskola, Morängens yrkesskola samt Skarvik -Tallåsens skolhem och yrkesskola gjort framställningar om ersättning för
vid skolorna uppkommen driftförlust med respektive 7 647 kronor, 8 030
kronor, 3 121 kronor samt 19 000 kronor eller således sammanlagt 37 798
kronor. Av underskottet vid förstnämnda skola belöpte 7 186 kronor å år
1943 samt återstoden, 461 kronor, å år 1944. Underskotten förklaras bero
på dels höjda löner åt samt viss utökning av personalen, dels reglering av
de anställdas pensionsförmåner. Anledningen till driftunderskottet vid
Bistaborg uppgives vara höjda priser för bränsle, kläder och livsmedel. I
fråga örn underskotten vid Morängen och Skarvik-Tallåsen hänvisas till
höjda löner samt ökade kostnader för driften i allmänhet.

Socialstyrelsen, som icke funnit skäl föreligga till erinringar mot skolstyrelsernas
ekonomiska förvaltning, har framhållit, alt med hänsyn till rådande
situation på arbetsmarknaden invändningar ej heller kunde resas mot
de av skolstyrelserna genomförda lönehöjningarna. På grund av den
ringa ekonomiska bärkraften hos huvudmännen för den verksamhet som de
berörda skolstyrelserna bedreve syntes staten icke böra undandraga sig att

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

utgiva ersättning för driftförluster uppkomna under de förhållanden vilka
rått åren 1943 och 1944. Skulle driftsförlusterna icke ersättas, finge detta
till följd försämrade betingelser för elever och personal eller en framställning
från huvudmännen om att staten skulle övertaga verksamheten.

Under förevarande anslag har socialstyrelsen slutligen beräknat ett belopp
av 11 630 kronor för utgivande av bidrag till Göteborgs diakonissällskap
för täckande av vissa merkostnader för byggnadsarbeten vid Härsjögårdens
yrkesskola.

Sammanlagda utgifterna under anslaget ha i enlighet härmed beräknats
till (986 540 + 3 000 + 37 798 + 11 630) 1 038 968 eller i avrundat tal

1 040 000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande över socialstyrelsens förslag uttalat, att med
hänsyn till vad styrelsen anfört syntes statsverket svårligen kunna undgå att
lämna bidrag för täckande av de driftsunderskott, varom i ärendet vore
fråga. Som villkor härför syntes emellertid böra uppställas, att statsverket
erhölle ökat inflytande och kontroll över skolornas skötsel i ekonomiskt
hänseende.

Föredraganden.

Vad till en början angår frågan örn statsbidrag till stiftelsen Anna-Lisa
Lidbecks uppfostringsanstalt i Lidköping för anställande av en assistent vid
Margretelunds jordbrukshem som ledare för elevernas fritidssysselsättning
m. m. vill jag biträda förslaget, att bidrag av statsmedel må utgå med 3 000
kronor för avlönande av en sådan befattningshavare jämväl under budgetåret
1946/47. Däremot anser jag mig för närvarande icke kunna tillråda
utfästelse om att medel under löpande avtalsperiod årligen skola ställas till
förfogande för sådant ändamål.

För att möjliggöra för elev att någon gång under året besöka hemorten bör
i likhet med vad jag förordat för de statliga skolornas del till bidrag till hemresor
få disponeras visst belopp, vilket torde böra begränsas till högst 5 000
kronor. Beloppet torde få av socialstyrelsen fördelas mellan de olika ickestatliga
skolorna.

Vad angår socialstyrelsens framställning i fråga om täckande av uppkomna
driftunderskott vid Håkanstorps yrkesskola. Bistaborgs yrkes- och
hemskola. Morängens yrkesskola samt Skarvik-Tallåsens skolhem och yrkesskola
anser jag mig med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört böra tillstyrka,
att nämnda skolor beviljas bidrag av statsmedel för täckande av de
uppkomna driftunderskotten. I likhet med statskontoret anser jag, att som
villkor härför bör uppställas, att statsverket erhåller ökat inflytande och
kontroll över skolornas skötsel i ekonomiskt hänseende. Innan bidragen beviljas,
böra därför förhandlingar upptagas mellan styrelserna för respektive
skolor samt statsverket rörande den lämpligaste formen för erhållande av
sådan kontroll och inflytande. Därvid bör övervägas, huruvida icke som

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

villkor för statsbidrag bör föreskrivas, att skolornas utgiftsstater i fortsättningen
skola i förväg granskas av socialstyrelsen.

Till frågan om bidrag till Göteborgs diakonissällskap för täckande av vissa
merkostnader för byggnadsarbeten vid Härsjögårdens yrkesskola återkommer
jag i det följande.

Oaktat belastningen å förevarande anslag under budgetåret 1944/45 något
överstigit det anvisade beloppet, 1 000 000 kronor, anser jag tillräcklig anledning
ej föreligga att föreslå någon förändring i nämnda, även för innevarande
budgetår fastställda belopp.

Under hänvisning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen alt

dels medgiva, att lill stiftelsen Anna-Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt
i Lidköping må utgå statsbidrag med högst 3 000
kronor för anställande av en assistent vid Margretelunds jordbrukshem
under budgetåret 1946/47;

dels medgiva att till Håkanstorps yrkesskola, Bistaborgs yrkes-
och hemskola, Morängens yrkesskola samt SkarvikTallåsens
skolhem och yrkesskola må utgå bidrag av statsmedel
för täckande av driftsunderskott med respektive 7 647,
8 030, 3 121 samt 19 000 kronor;

dels ock till Bidrag tili driften av icke statliga skolor tillhörande
harna- och ungdomsvården för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av ............kronor 1 000 000.

5 :o) Fortbildningskurs för befattningshavare vid skolor tillhörande barnaoeh
ungdomsvården, reservationsanslag.

För här avsedda ändamål har under rubriken Fortbildningskurs för befattningshavare
vid skyddshem för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 13 000 kronor. Kursen är avsedd att bibringa viss av den
vid här ifrågavarande skolor anställda personalen de särskilda insikter i
psykologi och pedagogik, som erfordras för ett rätt handhavande av det
klientel, som omhändertagits å skolorna. Anslaget är avsett att disponeras

sålunda:

Vivre för 40 deltagare i 20 dagar å 8 kronor för dag ............ 6 400

Arvode för 70 föreläsningar å 40 kronor i genomsnitt ............ 2 800

Deltagares och föreläsares resor ............................... 2 000

Studieresor i grupp, oförutsedda utgifter ....................... 1 800

Summa kronor 13 000

I skrivelse den 10 december 1945 har socialstyrelsen gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår, därvid styrelsen
framhållit önskvärdheten av att en så stor del som möjligt av funktionärerna
vid skolorna i fråga, främst den personal som har rektors-, lärare -

Kungl. Maj:ts proposition nr 187.

och assistentställning, snarast bibringas kunskap om de nya strömningarna
och erfarenheterna från läkepedagogikens och försöksskolornas arbetsfält.
För att utbildningen av hela den nämnda personalen ej skulle dröja alltför
länge har styrelsen hemställt, att under budgetåret 1946/47 anordnas två
fortbildningskurser om vardera 40 deltagare. Med hänsyn till att det för
innevarande budgetår anvisade anslaget visat sig väl knappt tilltaget föreslår
styrelsen, att det för studieresor i grupp och oförutsedda utgifter avsedda
beloppet höjes med 500 kronor till 2 300 kronor.

Anslaget i sin helhet har av styrelsen sålunda föreslagits upptaget till
2 X (6 400 + 2 800 + 2 000 + 2 300) 27 000 kronor.

över socialstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av statskontoret,
som icke funnit den föreslagna forceringen av kursverksamheten erforderlig,
utan förordat, att medel äskas för anordnande av allenast en kurs under
budgetåret 1946/47.

Föredraganden.

I likhet med statskontoret anser jag det vara tillräckligt att allenast en
fortbildningskurs anordnas under nästa budgetår. Jag räknar härvid med
att kostnaderna för kursen skola kunna hållas inom samma belopp, som för
ändamålet anvisats för innevarande budgetår eller 13 000 kronor.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

till Fortbildningskurs för befattningshavare vid skolor
tillhörande harna- och ungdomsvården för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av kronor 13 000.

6:o) Bidrag till inrättande av inackorderingshem, reservationsanslag.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört och föreslagit rörande
bidrag av statsmedel för inrättande av inackorderingshem, avsedda för
emottagande av bland andra elever från skolor tillhörande hama- och ungdomsvården
får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till inrättande av inackorderingshem för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av ..........

....................................... kronor 77 000.

7:o) Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten
vid Härsjögårdens yrkesskola, investeringsanslag.

Med bifall till Kungl. Majits i proposition nr 2 till 1941 års riksdag framlagda
förslag anvisade riksdagen å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
till Lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten vid
skyddshemmet Härsjögården å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 187. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr US7.

1940/41 ett reservationsanslag (B) av 143 000 kronor. Enligt de i propositionen
framlagda kostnadsberäkningarna avsågs lånet skola disponeras sålunda.
för om- och tillbyggnad av huvudbyggnaden 59 BOO kronor, för uppförande
av en annexbyggnad 39 500 kronor samt för uppförande av ny
ladugård jämte omändring av en ekonomibyggnad till svin- och hönshus
43 500 kronor.

I samband med anslagets anvisande anförde riksdagen, att en undersökning
borde ske angående möjligheterna att nedbringa kostnaden för ladugården
jämte svin- och hönshuset. Sedan denna undersökning verkställts,
beviljade Kungl. Majit den 28 juni 1941 sällskapet ett räntefritt lån å
140 500 kronor mot säkerhet av inteckning i fastigheterna å lånesumman
med förmånsrätt näst efter i fastigheterna till säkerhet för statens fordran
för tidigare lån beviljade inteckningar å tillhopa 160 000 kronor.

I skrivelse till socialstyrelsen den 31 juli 1945 har styrelsen för Härsjögårdens
yrkesskola upplyst, att byggnadsföretagen dragit en merkostnad av
11 630 kronor 77 öre. Denna kostnad anges ha uppkommit på grund av
höjda arbetslöner, transportkostnader och virkespriser. Enligt till framställningen
fogade specifikationer uppgingo arbetslönehöjningarna till 3 210
kronor 32 öre, de ökade transportkostnaderna till 1 650 kronor 45 öre och
virkesprishöjningarna till 6 770 kronor.

Socialstyrelsen har i skrivelse den 10 december 1945 tillstyrkt, att diakonissällskapet
gottgöres för de ökade kostnader, som uppstått vid ifrågavarande
byggnadsföretag. Med hänsyn till storleken av det belopp, för vilket
staten förut innehar inteckningar i fastigheten, borde denna ersättning
enligt styrelsens uppfattning lämpligen böra givas i form av ett särskilt bidrag
från anslaget till bidrag till driften av icke statliga skolor, tillhörande
harna- och ungdomsvården.

I ärendet hava utlåtanden vidare avgivits av statskontoret samt byggnadsstyrelsen.

Statskontoret har förordat, att anstaltens huvudman i likhet med vad som
skett för övriga byggnadskostnader beviljas statslån att äskas under kapitalbudgeten.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot att för byggnadsarbetena
vid Härsjögården beviljas ett tilläggsanslag av 11 630 kronor.

Föredraganden.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts finner jag skäligt, att anslag beviljas
av statsmedel för täckande av de merkostnader på grund av ökade byggnadskostnader,
som åsamkats Göteborgs diakonissällskap för här avsedda
byggnadsarbeten vid Härsjögårdens yrkesskola. Sällskapet bör på sätt statskontoret
föreslagit beredas täckning genom beviljande av lån av statsmedel
å det felande beloppet, i runt tal 11 600 kronor. Anslag för ändamålet torde

Kungl. Majda proposition nr 1S7.

böra anvisas å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd samt benämnas
Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten
vid Härsjögårdens yrkesskola.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

afl å kapitalbudgeten, under fonden för låneunderstöd, till
Ytterligare lån till Göteborgs diakonissällskap för vissa byggnadsarbeten
vid Härsjögårdens yrkesskola för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av .... kronor 11 600.

Med bifall till vad föredragande statsrådet sålunda
underpunkterna l:o)—7:o) med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
lill riksdagen.

Ur protokoll!:
Bengt Söderqvist.