Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956 (Proposition 1956:187 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Nr 187

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
au avtal mellan Sverige och Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; given Stockholms slott den
5 oktober 1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
ulrikesdepartementsärenden för den 20 augusti 1956 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 27 september
1956 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl.
Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 1 samt. Nr 1S7

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

Avtal

mellan Konungariket Sverige och Konungariket
Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konungariket
Norge hava överenskommit att avsluta
avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sitt Utomordentliga och Befullmäktigade
Sändebud i Stockholm, Ambassadören
Jens Schive;

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och behörig
form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1

1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska
personer, som äro bosatta i Konungariket
Sverige eller i Konungariket Norge,
samt å svenska och norska juridiska
personer.

2. Detta avtal skall ej tillämpas å
Svalbard och Jan Mayen samt ej heller
å de norska besittningarna utom Europa.

Artikel 2

1. I avtalet inbegripas skatter å inkomst
eller förmögenhet, vare sig de
upptagas för statens eller kommuns räkning.

Som skatter å inkomst eller förmögenhet
anses:

A. — Beträffande lagstiftningen i
Sverige:

Avtale

mellom Kongeriket Norge og Kongcriket
Sverige för å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av inntekt
og formue.

Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige
er kommet overens om å slutte en
avtale for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av inntekt og
formue.

I dette oyemed har til befullmektigede
oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede
sendemann i Stockholm, ambassadör
Jens Schive;

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin Utenriksminister, Hans Excellense
Östen Undén;

som, etter å ha gransket hverandres fullmakter
og funnet dem i god og riktig
form, er kommet overens om folgende
bestemmelser:

Artikkel 1

1. Denne avtale får anvendelse på
fysiske personer som er bosatt i Kongeriket
Norge eller i Kongeriket Sverige
samt på norske og svenske juridiske
personer.

2. Denne avtale skal ikke anvendes på
Svalbard og Jan Mayen og heller ikke på
de norske besittelser utenfor Europa.

Artikkel 2

1. Under avtalen inngår skatter av
inntekt eller formue, enten de utskrives
til staten eller til en kommune.

Som skatter av inntekt eller formue
anses:

A. — For så vidt angår lovgivningen
i Norge:

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 ur 1956

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda sjömansskatten;

4) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter;

5) utskiftningsskatten;

6) ersättningsskatten;

7) den statliga förmögenhetsskatten;
samt

8) den kommunala inkomstskatten.

B. — Beträffande lagstiftningen i Norge: 1)

inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten;

2) inkomst- och förmögenhetsskatt
till kommuner, härunder inbegripen
tilläggsskatt å högre inkomster;

3) »eiendomsskatt»;

4) »alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift»;
samt

5) sjömansskatt.

C. — Beträffande lagstiftningen såväl
i Sverige som i Norge:

Skatter, som utgå efter samma grunder
som någon av de under A och B angivna
skatterna.

2. Såsom skatter å inkomst eller förmögenhet
enligt detta avtal anses ej
sådana skatter som särskilda skatter å
vinst å lotterier och vadhållning samt
arvs- och gåvoskatter.

3. Med kommuner förstås i detta avtal
kommuner av såväl högre som lägre
ordning.

Artikel 3

1. Såframt ej annat stadgas i detta
avtal, beskattas inkomst och förmögenhet
allenast i den av staterna, där den
skattskyldige anses vara bosatt.

2. Fysisk person anses enligt detta
avtal bosatt i en av staterna, om han
där har sitt egentliga bo och hemvist
eller där stadigvarande vistas. Skulle
han med tillämpning av nämnda regel
anses bosatt i båda staterna, skall han
enligt detta avtal anses bosatt i den stat,
med vilken han har de starkaste personliga
och ekonomiska förbindelserna.
Kan frågan om var personen skall anses
bosatt icke avgöras med tillämpning

1) inntekts- og formuesskatt til staten,

2) inntekts- og formuesskatt til kommuner,
herunder tilleggsskatt på storre
inntekter,

3) eiendomsskatt,

4) alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift,
og

5) sjomannsskatt.

B. — For så vidt angår lovgivningen
i Sverige:

1) inntektsskatt til staten,

2) kupongskatt,

3) den saerskilte sjomannsskatt,

4) »bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter»,

5) »utskiftningsskatten»,

6) »ersättningsskatten»,

7) formuesskatt til staten, og

8) inntektsskatt til kommuner.

C. — For så vidt angår lovgivningen
såvel i Norge som i Sverige:

Skatter som utskrives på samme
grunnlag som noen av de under A og B
angitte skatter.

2. Som skatter av inntekt eller formue
etter denne avtale anses ikke slike
skatter som saerskilte skatter på gevinst
av lotterier og veddemål samt arve- og
gaveskatter.

3. Med kommuner forstås i denne avtale
kommuner av såvel hoyere som
lavere orden.

Artikkel 3

1. Såfremt ikke annet er fastsatt i
denne avtale, skattlegges inntekt og
formue hare i den av statene, der den
skattepliktige anses å vaere bosatt.

2. Fysisk person anses etter denne
avtale å vaere bosatt i en av statene, hvis
han har sitt virkelige bosted der eller
stadig oppholder seg der. Skulle han
ved anvendelse av nevnte regel anses
bosatt i begge stater, skal han etter
denne avtale anses bosatt i den stat,
med hvilken han har de sterkeste personlige
og ekonomiske förbindelser. Kan
spörsmålet om hvor personen skal anses
bosatt ikke avgjores ved anvendelse av

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

av sistnämnda regel, anses han vara bosatt
i den stat, i vilken han äger medborgarskap;
är han medborgare i båda
staterna eller är han icke medborgare i
någon av dessa, skola de behöriga myndigheterna
i de båda staterna träffa
överenskommelse från fall till fall.

3. För skattskyldig, som utflyttar
från den ena staten för att bosätta sig i
den andra, upphör skattskyldigheten i
förstnämnda stat — såvitt skattskyldigheten
är beroende å den skattskyldiges
bosättning — med utgången av den
dag, under vilken utflyttningen slutförts.

4. Juridisk person anses enligt detta
avtal bosatt i den stat, vars nationalitet
den äger.

En juridisk person anses hava svensk,
respektive norsk nationalitet, om den
juridiska personen inregistrerats i Sverige,
respektive Norge. Juridisk person,
vilken icke inregistrerats, anses äga den
stats nationalitet, inom vilken styrelsen
eller högsta förvaltningen har sitt säte.

5. k. holdingbolag anses hava den
stats nationalitet, inom vars område
dess verkliga ledning utövas.

5. Oskift dödsbo anses vara bosatt i
den av de båda staterna, där den avlidne
enligt andra punkten i denna artikel
skall anses hava varit bosatt vid sitt
frånfälle.

Artikel 4

1. Skatt å inkomst å fast egendom,
belägen i en av staterna, utgår allenast i
denna stat.

2. Såsom inkomst av fast egendom anses
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart förvaltande och brukande
av den fasta egendomen, som ock
inkomst genom uthyrning, utarrendering
samt varje annat slags användning av
egendomen ävensom realisationsvinst,
som förvärvas genom avyttring av fast
egendom. I fast egendom inbegripas
tillbehör till egendomen, däri inberäknat,
såvitt avser lantbruk och skogsbruk,
levande och döda inventarier.

Såsom inkomst av fast egendom enligt
detta avtal betraktas vidare inkomst
genom avverkning av skog på egen eller

sistnevnte regel, anses han å vajre bosatt
i den stat i hvilken han har statsborgerskap.
Er han statsborger i begge stater
eller er han ikke statsborger i noen av
disse, skal de kompetente myndigheter i
begge stater treffe overenskomst fra
tilfelle til tilfelle.

3. For skattepliktig som flytter fra
den ene staten för å bosette seg i den
andre, opphorer skatteplikten i forst
nevnte stat — for så vidt skatteplikten
er avhengig av den skattepliktiges bostedsforhold
— ved utgången av den dag
flytningen var avsluttet.

4. Juridisk person anses etter denne
avtale å vsere bosatt i den stat, hvis
nasjonalitet den har.

En juridisk person anses å ha norsk,
respektive svensk nasjonalitet, dersom
den juridiske personen er registrert i
Norge, respektive Sverige. Juridisk person
som ikke er registrert, anses å ha
den stats nasjonalitet innen hvilken
styret eller den överste ledelse har sitt
sete.

Holdingselskap anses å ha den stats
nasjonalitet innen hvis område den virkelige
ledelse utoves.

5. Uskiftet dödsbo anses å vjere bosatt
i den av de to stater hvor avdode etter
punkt 2 i denne artikkel skal anses å
ha vaert bosatt ved dödsfallet.

Artikkel 4

1. Skatt av inntekt av fast eiendom,
beliggende i en av statene, utskrives bare
i denne stat.

2. Som inntekt av fast eiendom anses
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar nyttiggj oring og bruk av
den faste eiendom, som inntekt gjennom
utleie, bortforpaktning og enhver annen
anvendelse av eiendommen likesom realisasjonsgevinst
som erverves gjennom
avhendelse av fast eiendom. Til fast
eiendom regnes tilbehor til eiendommen,
herunder — for så vidt angår landbruk og
skogbruk — besetning, redskaper og
annet losore.

Som inntekt av fast eiendom etter
denne avtale anses videre inntekt gjennom
avvirkning av skog på egen eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

annans mark så ock inkomst, som må
tillkomma avverkaren genom det avverkade
virkets forsling till riksgränsen
eller exporthamn, genom dess försäljning
inom den stat, där den fasta egendomen
är belägen, ävensom genom sådan
förädling av virket, som i den staten äger
rum annorstädes än å fast driftställe.

Artikel 5

1. Där ej i detta avtal annorlunda
stadgas, skall skatt å inkomst av rörelse
eller fritt yrke, vilken inkomst härflyter
från fast driftställe i en av staterna, utgå
allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen
i båda staterna, uppbär vardera
staten skatt å den del av inkomsten,
som förvärvas från fast driftställe inom
statens område.

2. Till inkomst av rörelse hänföres
såväl inkomst, vilken förvärvas genom
omedelbart bedrivande av rörelse, som
ock inkomst genom upplåtelse av driften
åt annan ävensom vinst genom avyttring
av rörelsen eller del av den eller av
föremål, som användes i rörelsen.

Såsom inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i företag,
dock icke inkomst av aktier eller
likartade värdepapper. Med likartade
värdepapper förstås, såvitt gällande
lagstiftning i Sverige angår, bevis å
andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt, såvitt gällande lagstiftning i Norge
angår, bevis å andelar i norska bolag och
andra sammanslutningar med delad eller
eljest begränsad ansvarighet, härunder
ej inbegripna vanliga norska kommanditbolag.

3. Till inkomst av fritt yrke räknas
särskilt inkomst av självständigt bedriven
vetenskaplig, konstnärlig, undervisande
och uppfostrande verksamhet
ävensom verksamhet som läkare,
advokat, arkitekt och ingenjör.

Artikel 6

1. Såsom fast driftställe anses varje
plats, å vilken för stadigvarande bruk
vid rörelsens eller yrkets utövande fin -

annens grunn, såvel som inntekt som
måtte tilkomme avvirkeren gjennom
det avvirkede virkes transport til riksgrensen
eller eksporthavn, gjennom dets
salg innen den stat der den faste eiendom
er beliggende, likesom gjennom slik
foredling av virket som föregår i denne
stat annetsteds enn på fast driftssted.

Artikkel 5

1. Såfreint ikke noe annet er fastsatt
i denne avtale, skal skatt av inntekt av
nseringsdrift eller fritt yrke, hvilken
inntekt skriver seg fra fast driftssted i
en av statene, utskrives bare i denne stat.
Finnes faste driftssteder i begge stater,
oppebserer hver stat skatt av den del av
inntekten som erverves fra fast driftssted
innenfor statens område.

2. Til inntekt av nseringsdrift henfores
såvel inntekt som erverves gjennom
umiddelbar drift av virksomhet, som
inntekt gjTmnom virksomhets bortleie til
en annen, samt gevinst ved avhendelse
av virksomheten eller del av den eller
av gjenstander som anvendes i virksomheten.

Som inntekt av nseringsdrift anses
også inntekt noen har som deltaker i et
foretagende, dog ikke inntekt av aksjer
eller lignende verdipapirer. Med lignende
verdipapirer forstås, for så vidt angår
lovgivningen i Norge, andelsbevis i
norske selskaper og andre sammenslutninger
med delt eller på annen måte
begrenset ansvar, herunder dog ikke
vanlige norske kommanditselskaper,
samt for så vidt angår lovgivningen i
Sverige, andelsbevis i svenske okonomiske
foreninger.

3. Som inntekt av fritt yrke regnes
sserlig inntekt av selvstendig drevet vitenskapelig
og kunstnerisk virksomhet,
undervisnings- og oppdragelsesvirksomhet,
samt virksomhet som lege, sakforer,
arkitekt og ingenior.

Artikkel 6

1. Som fast driftssted anses ethvert
stöd, hvor det finnes sa;rlig anlegg eller
er truffet sserlig foranstaltning for stadig

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

nes särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning, såsom plats där företaget
har sin ledning, kontor, filial, tillverkningsplats,
verkstad eller dylikt,
försäljningsställe, varunederlag (även
stadigvarande kommissionslager) ävensom
gruva eller annan liknande fyndighet,
som är föremål för bearbetning.

2. Med fast driftställe likställes plats
för byggnadsföretag, vars utförande
överskridit eller, såvitt förutses kan,
kommer att överskrida en tidrymd av
tolv månader.

3. Fast driftställe föreligger jämväl,
då ett i den ena staten hemmahörande
företag har en representant (agent) i
den andra staten, som därstädes är stadigvarande
verksam för företagets räkning
samt befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.

Däremot skall fast driftställe ej anses
föreligga allenast på den grund, att ett i
den ena staten hemmahörande företag
har ett dotterföretag i den andra staten
eller där upprätthåller affärsförbindelser
blott genom en fullständigt oberoende
representant eller en representant
(agent), som visserligen är stadigvarande
verksam för företagets räkning men blott
förmedlar affärer utan att vara befullmäktigad
att avsluta affärer å företagets
vägnar.

Artikel 7

Då ett företag i en av staterna bedriver
rörelse i den andra staten från ett därstädes
beläget fast driftställe, skall i
fråga om fördelningen av beskattningsrätten
iakttagas följande. Det fasta
driftstället skall anses hava åtnjutit den
inkomst av rörelsen, som driftstället kan
antagas skola hava åtnjutit, därest
driftstället varit ett helt fristående
företag som självständigt avslutat affärer
med det företag, vartill det fasta
driftstället hörer. Därest det fasta driftstället
har självständig bokföring, bör
densamma, där så ske kan, läggas till
grund för inkomstens bestämmande,
därvid bokföringen, då anledning därtill
förekommer, skall vid taxeringen rättas
så att densamma utvisar ovan avsedda
inkomst. Anses bokföringen icke kunna

bruk ved virksomhetens eller yrkets
utovelse, så som sted der 1’oretagendet
har sin ledelse, kontor, filial, produksjonssted,
verksted eller lignende, salgssted,
varelager (herunder også varig
kommisjonslager), gruve eller annen
lignende forekomst som er gjenstand for
utnyttelse.

2. Med fast driftssted likestilles plass
for byggeforetagende hvis utforelse har
overskredet eller, så vidt det kan förutses,
kommer til å overskride et tidsrom
av tolv måneder.

3. Fast driftssted föreligger også når
et i den ene staten hjemmehorende
foretagende har en representant (agent)
i den andre staten, som stadig virker der
for foretagendets regning, og har fullmakt
til å avslutte forretninger på foretagendets
vegne.

Derimot skal fast driftssted ikke anses
å foreligge bare av den grunn åt et i den
ene staten hjemmehorende foretagende
har et datterselskap i den andre staten
eller der opprettholder forretningsforbindelser
bare gjennom en fullstendig
uavhengig representant eller en representant
(agent), som visstnok stadig
virker for foretagendets regning, men
bare formidler forretninger uten å ha
fullmakt til å avslutte forretninger på
foretagendets vegne.

Artikkel 7

Når et foretagende i en av statene
driver virksomhet i den andre staten
fra et der beliggende fast driftssted, skal
med hensyn til fordelingen av beskatningsretten
folgende iakttas: Det faste
driftssted skal anses å ha oppebåret den
inntekt av virksomheten, som driftsstedet
kan antas å ville ha oppebåret dersom
driftsstedet hadde vsert et helt frittstående
foretagende som selvstendig
hadde avsluttet forretninger med det
foretagende, som det faste driftssted
tilhorer. Dersom det faste driftssted har
selvstendig bokföring, bor denne, hvor
det kan skje, legges til grunn ved inntektens
beregning, men når grunn dertil
föreligger skal bokföringen rettes ved
ligningen, så den utviser den inntekt
som det ovcnfor er hentydet til. Finnes

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

läggas till grund för inkomstberäkningen,
må inkomsten fastställas till skälig procentsats
av driftställets bruttoinkomst.
Där omständigheterna icke till annat
föranleda, skall procentsatsen fastställas
med ledning av motsvarande uppgifter
för liknande företag inom samma stat.
Då så erfordras, skola de behöriga myndigheterna
från fall till fall träffa särskilda
överenskommelser rörande uppdelning
av beskattningsrätten.

Myndigheterna skola hålla varandra
underkunniga om den inkomst, som i nu
avsedda fall påföres ett fast driftställe i
endera staten, samt söka i samförstånd
avgöra frågan om beskattningsrättens
riktiga fördelning.

Artikel 8

1. Inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars verkliga
ledning har sitt säte i en av staterna,
beskattas allenast i denna stat.

2. I de fall, då luftfart utövas av
konsortium med delägare från de båda
staterna, skall, om konsortiet icke är
juridisk person, inkomsten av verksamheten
beskattas allenast hos delägarna
samt i vardera staten endast till den del
inkomsten belöper på delägare i den
staten.

Artikel 9

1. Royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande av
gruva eller annan fyndighet, beskattas
allenast i den av staterna, där den fasta
egendomen, gruvan eller fyndigheten är
belägen.

2. Annan royalty än som avses i första
punkten beskattas i den stat, där inkomsttagaren
anses bosatt; dock att
beskattningsrätten förbehålles den stat,
varifrån royaltyn utgår, därest den, som
uppbär royaltyn, har sådant inflytande
över företagets ledning att det skäligen
bör anses som om han själv varit omedelbart
delaktig i rörelsens bedrivande.

Med uttrycket royalty förstås i denna
punkt varje slag av royalty (eller annat
periodiskt utgående belopp) som utbe -

bokforingen ikke å kunne legges til
grunn ved inntektsberegningen, kan
inntekten fastsettes til en rimelig prosentsats
av driftsstedets omsetning. Når
forholdene ikke krever noe annet, skal
prosentsatsen fastsettes med stötte i
tilsvarende oppgaver for lignende foretagender
innen samme stat. Når det
kreves skal de kompetente myndigheter
fra tilfelle til tilfelle treffe sserskilte
overenskomster vedrorende oppdeling
av beskatningsretten.

Myndighetene skal holde hverandre
underrettet om den inntekt som i slike
tilfelle påfores et fast driftssted i en av
statene samt soke i minnelighet å avgjore
spörsmålet om beskatningsrettens
riktige fordeling.

Artikkel 8

1. Inntekt av foretagende for utovelse
av sjöfart eller luftfart, hvis virkelige
ledelse har sitt sete i en av statene,
skattlegges bare i denne stat.

2. I tilfelle hvor luftfart utoves av
konsortium med deltagere fra begge
stater, skal inntekten av virksomheten,
hvis konsortiet ikke er en juridisk person,
skattlegges bare hos deltagerne og
slik åt hver stat skattlegger bare den
del som tilfaller deltager i denne stat.

Artikkel 9

1. Royalty som betales for bruken av
fast eiendom eller for drift av gruve eller
annen forekomst, skattlegges bare i
den av statene der den faste eiendommen,
gruven eller förekomsten ligger.

2. Annen royalty enn omhandlet i
punkt 1 skattlegges i den stat der inntektsnyteren
anses å vsere bosatt, dog
slik åt skattleggingen forbeholdes den
stat hvorfra royaltyen betales, dersoni
den som oppebserer royaltyen har slik
innflytelse på foretagendets ledelse åt
det er rimelig å anse det som om han
var direkte deltaker i virksomheten.

Med uttrykket royalty forstås i dette
punkt enhver slags royalty (eller annet
periodisk utgående belop) som utbeta -

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

talas såsom ersättning för nyttjanderätten
eller ensamrätten till varje slag av
författar- och förlagsrätt, patent, ritning,
hemlig fabrikationsmetod och recept,
varumärke eller annan dylik egendom.

Artikel 10

1. Utdelning å aktier beskattas allenast
i den stat, där den, som mottager utdelningen,
anses bosatt.

2. Utdelning från ett aktiebolag i Norge,
som tillfaller ett aktiebolag i Sverige,
skall i Sverige vara undantagen från
beskattning i den utsträckning som fallet
skulle hava varit enligt skattelagstiftningen
i Sverige, därest båda bolagen
varit bosatta därstädes.

3. Utdelning från ett aktiebolag i
Sverige, som tillfaller ett aktiebolag i
Norge, skall i Norge vara undantagen
från inkomstskatt till staten i den utsträckning
som fallet skulle hava varit
enligt skattelagstiftningen i Norge, därest
båda bolagen varit bosatta därstädes.

4. Vad ovan i denna artikel sägs beträffande
aktiebolag i Sverige samt utdelning
från sådant aktiebolag skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om ekonomisk
förening i Sverige eller utdelning
från sådan förening.

Vad ovan i denna artikel sägs beträffande
aktiebolag i Norge samt utdelning
från sådant aktiebolag skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om andra
bolag och sammanslutningar med delad
eller eljest begränsad ansvarighet i Norge,
härunder ej inbegripna vanliga norska
kommanditbolag, eller utdelning från
sådant bolag eller sådan sammanslutning.

Artikel 11

1. Där ej bestämmelserna nedan i
denna artikel till annat föranleda, skola
inkomst av personligt arbete (inkomst
av fritt yrke härunder icke inbegripen
samt ej heller pensioner och livräntor)
och inkomst av stadigvarande uppdrag
beskattas allenast i den stat, där den
skattskyldige utövat den verksamhet,
från vilken inkomsten härrör.

les som godtgjorelse for bruksretten eller
eneretten til ethvert slag av forfatterog
forlagsrett, patent, tegning, hemmelig
fabrikasjonsmetode og resept, varemerke
eller annen lignende eiendom.

Artikkel 10

1. Aksjeutbytte skattlegges bare i den
stat hvor den som mottar utbyttet anses
bosatt.

2. Utbytte fra et aksjeselskap i Norge,
som tilfaller et aksjeselskap i Sverige,
skal i Sverige vsere unntatt fra beskatning
i den utstrekning dette ville vsert
tilfelle etter skattelovgivningen i Sverige,
om begge selskaper "hadde vsert bosatt
der.

3. Utbytte fra et aksjeselskap i Sverige,
som tilfaller et aksjeselskap i Norge,
skal i Norge vsere fritatt for inntektsskatt
til staten i den utstrekning dette ville
vsert tilfelle etter skattelovgivningen i
Norge, om begge selskaper hadde vsert
bosatt der.

4. Hva foran i denne artikkel er
bestemt med hensyn til aksjeselskap i
Sverige samt utbytte fra slikt selskap
skal få tilsvarende anvendelse når det
gj elder ekonomisk förening i Sverige
eller utbyte fra slik förening.

Hva foran i denne artikkel er bestemt
med hensyn til aksjeselskap i Norge samt
utbytte fra slikt selskap skal få tilsvarende
anvendelse når det gj elder andre
selskaper og sammenslutninger med
delt eller på annen måte begrenset ansvar
i Norge, herunder ikke vanlige
norske kommanditselskaper, eller utbytte
fra slikt selskap eller slik sammenslutning.

Artikkel 11

1. Når ikke annet folger av bestemmelsene
nedenfor i denne artikkel, skal
inntekt av personlig arbeid (herunder
ikke medregnet inntekt av fritt yrke og
heller ikke pensjoner og livrenter) og
inntekt av stadig oppdrag skattlegges
bare i den stat, hvor den skattepliktige
utovet den virksomhet, som inntekten
skriver seg fra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 är 1956

2. Den omständigheten, att en i den
ena staten bosatt och där anställd person
på grund av sin tjänst tillfälligtvis
uppehåller sig inom den andra statens
område, skall — försåvitt han erhåller
sina löneförmåner uteslutande från sin
i den förra staten bosatte arbetsgivare
och han vistas i den senare staten under
en tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt
icke överstiga 183 dagar under
beskattningsåret — ej medföra, att
verksamheten anses utövad i denna senare
stat.

3. Inkomst av arbete, som helt och
hållet eller till huvudsaklig del fullgöres
ombord å svenskt eller norskt fartyg
eller luftfartyg, beskattas allenast i den
stat, där den som uppbär inkomsten
anses bosatt.

4. Då ett aktiebolag anses bosatt i
en av staterna men ledamöter av dess
styrelse, representantskap, kontrollkommitté
eller dylikt äro bosatta i den
andra staten, skola ersättningar, vilka
av bolaget utbetalas till dessa ledamöter
i deras här avsedda egenskap, beskattas
allenast i sistnämnda stat.

5. Studerande vid universitet eller
högskola i den ena staten, som under
högst 100 dagar under ett och samma
kalenderår innehar anställning i den
andra staten för att erhålla för studierna
erforderlig praktisk utbildning, beskattas
för sin inkomst av anställningen allenast
i den stat, där han anses bosatt.

Artikel 12

Oavsett vad eljest i detta avtal stadgas,
skola skådespelare, filmskådespelare,
radio- eller televisionsartister, musiker,
idrottsmän och andra, vilka yrkesmässigt
ägna sig åt offentlig nöjesverksamhet,
beskattas för inkomst av
denna sin verksamhet allenast i den stat,
där verksamheten utövas.

Artikel 13

Studerande samt hantverks- och affärspraktikanter,
som allenast i studieeller
utbildningssyfte uppehålla sig i
en av staterna, underkastas icke beskatt -

2. Den omstendighet åt en i den ene
staten bosatt og der ansatt person på
grunn av sin tjeneste midlertidig oppholder
seg på den andre statens område,
skal — for så vidt han mottar sin lonn
utelukkende fra sin i den forste staten
bosatte arbeidsgiver og han oppholder
seg i den andre staten i et eller flere tidsrom
innenfor inntektsåret, som tilsammen
ikke överstiger 183 dager — ikke
medfore åt virksomheten anses utovet i
den andre staten.

3. Inntekt av arbeid som helt eller
hovedsakelig utfores ombord på norsk
eller svensk skip eller luftfartoy, skattlegges
bare i den stat, hvor den som
oppebaerer inntekten anses bosatt.

4. Når et aksjeselskap anses bosatt i
en av statene, men medlemmer av dets
styre, representantskap, kontrollkomité
eller lignende er bosatt i den andre staten,
skal godtgjorelse, som av selskapet
utbetales til disse medlemmer i deres her
nevnte egenskap, bare skattlegges i sist
nevnte stat.

5. Studerende ved universitet eller
hoyskole i den ene staten, som i et tidsrom
av hoyst 100 dager innenfor et og
samme kalenderår har ansettelse i den
andre staten for å oppnå en for studiene
nodvendig praktisk utdannelse, skattlegges
for den godtgjorelse han har i
stillingen bare i den stat hvor han anses
bosatt.

Arlikkel 12

Uansett hva ellers er bestemt i denne
avtale, skal skuespillere, filmskuespillere,
radio- eller televisjonsartister, musikere,
idrettsmenn og andre, som yrkesmessig
deltar i eller utöver offentlig forlystelsesvirksomhet,
skattlegges for inntekt
av denne sin virksomhet bare i den
stat, der virksomheten utoves.

Arlikkel 13

Studerende, lserlinger og volontorer
som bare i studie- eller utdannelsesoyemed
oppholder seg i eu av statene,
skattlegges ikke i denne stat for belop

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

ning i denna stat för belopp, sona de för
underhåll, studier eller utbildning mottaga
från utlandet.

Artikel 14

För förmögenhet, bestående av fast
egendom eller tillbehör till egendomen
— däri inberäknat, såvitt avser lantbruk
och skogsbruk, levande och döda inventarier
— utgår skatt allenast i den stat,
där egendomen är belägen.

För förmögenhet, nedlagd i rörelse
eller fritt yrke, utgår skatt allenast i den
stat, vilken enligt bestämmelserna i
detta avtal skatt å inkomst av samma
förmögenhet tillkommer.

Artikel 15

Inkomst eller förmögenhet, för vilken
oskift dödsbo jämlikt detta avtal beskattas
i den ena staten, må ej tillika
beskattas i den andra staten hos den
som uppbär utdelning från dödsboet.

Artikel 16

Vardera staten äger i enlighet med
sin interna lagstiftning verkställa omräkning
av inkomst och förmögenhet i
sådana fall, då

a) ett företag i en av staterna direkt
eller indirekt deltager i ledningen eller
övervakningen av ett företag i den andra
staten eller äger del i detta företags kapital,
eller

b) samma personer direkt eller indirekt
deltaga i ledningen eller öveivakningen
av såväl ett företag i en av
staterna som ett företag i den andra staten
eller äga del i båda dessa företags
kapital.

Då sådan fråga uppkommer i en av
staterna, skall den behöriga myndigheten
i den andra staten underrättas härom
i syfte att erforderlig justering skall ske i
fråga om beräkningen av det därstädes
befintliga företagets inkomst och förmögenhet.
De behöriga myndigheterna skola,
där anledning föreligger, träffa skäligt
avgörande rörande inkomstens eller
förmögenhetens beräkning.

som de mottar fra utlandet til underhold,
studier eller utdannelse.

Artikkel 14

Av formue i fast eiendom eller tilbehor
til eiendommen — herunder besetning,
redskaper og annet losore i landbruk
eller skogbruk — utskrives skatt
bare i den stat der eiendommen ligger.

Av formue knyttet til nseringsdrift eller
fritt yrke utskrives skatt bare i den
stat, som etter bestemmelsene i denne
avtale tilkommer skatt av inntekten av
samme formue.

Artikkel 15

Inntekt eller formue, som uskiftet
dödsbo i henhold til denne avtale skattlegges
for i den ene stat, kan ikke tillike
skattlegges i den annen stat hos den som
oppebserer utdeling fra dodsboet.

Artikkel 16

Hver stat er berettiget til i overensstemmelse
med sin interne lovgivning å
iverksette omregning av inntekt og formue
i tilfelle hvor

a) et foretagende i en av statene
direkte eller indirekte deltar i ledelsen
eller kontrollen av et foretagende i den
andre staten eller eier en del av dette
foretagendes kapital, eller

b) samme personer direkte eller indirekte
deltar i ledelsen eller kontrollen
av såvel et foretagende i en av statene
som et foretagende i den andre staten
eller har andel i begge disse foretagenders
kapital.

Når slike spörsmål oppstår i en av
statene, skal den kompetente myndigheten
i den andre staten underrettes
herom med henblikk på åt nodvendig
justering skal skje med hensyn til
beregningen av inntekt og formue for
det foretagende som finnes der. Når det
föreligger grunn til det skal de kompetente
myndigheter treffe rimelig avgjorelse
vedrorende inntektens eller formuens
beregning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Artikel 17

1. Medborgare i en av staterna skola
icke i den andra staten underkastas
någon beskattning, som är av annat slag,
högre eller mer tyngande än den beskattning,
som medborgare i denna andra stat
äro eller kunna bliva därstädes underkastade.

2. Juridiska personer, vilka anses bosatta
i en av staterna, skola icke i den
andra staten underkastas någon beskattning,
som är av annat slag, högre eller
mer tyngande än den beskattning, som
juridiska personer, vilka anses bosatta i
denna andra stat, äro eller kunna bliva
därstädes underkastade.

Artikel 18

Den stat, i vilken den skattskyldige
anses vara bosatt, må vid bestämmande
av skatten använda den skattesats, som
skulle hava tillämpats om även inkomst
eller förmögenhet, som enligt föreskrifterna
i detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den andra staten,
tagits till beskattning i förstnämnda
stat.

Artikel 19

Detta avtal inverkar icke på rätten
att åtnjuta eventuella, längre gående
befrielser, som i kraft av folkrättens allmänna
regler medgivits eller framdeles
må komma att medgivas diplomatiska
och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre
gående befrielser skatter å inkomst eller
förmögenhet icke påföras i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen hemlandet.

Artikel 20

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalsslutande
staterna vidtagna åtgärder för honom
medfört eller komma att medföra dubbelbeskattning,
må han häremot göra
erinringar hos den stat, där han anses
vara bosatt. Anses erinringarna grundade,
kan denna stats behöriga myndighet

Artikkel 17

1. Statsborgere i en av statene skal
ikke i den andre staten undergis noen
beskatning som er av annen art, hoyere
eller mer tyngende enn den beskatning,
som statsborgere i denne andre stat er
eller måtte bli undergitt der.

2. Juridiske personer, som anses bosatt
i en av statene, skal ikke i den
andre staten undergis noen beskatning
som er av annen art, hoyere eller mer
tyngende enn den beskatning som juridiske
personer, som anses bosatt i denne
andre stat, er eller måtte bli undergitt
der.

Artikkel 18

Den stat, der den skattepliktige anses
å vsere bosatt, har adgang til ved fastsettelsen
av skatten å anvende den
skattesats, som skulle ha vsert brukt,
om også inntekt og formue som etter
bestemmelsene i denne avtale i beskatningshenseende
er forbeholdt den annen
stat, var tatt til beskatning i den forste
stat.

Artikkel 19

Denne avtale innvirker ikke på retten
til å nyte eventuell lenger gående skattefrihet,
som i kraft av folkerettens alminnelige
regler innrommes eller for fremtiden
måtte komme til å bli innrommet
diplomatiske og konsulsere tjenestemenn.

I den utstrekning hvori det på grunn
av slik lenger gående skattefritagelse ikke
utskrives skatt på inntekt eller formue i
ansettelseslandet, forbeholdes skattskrivningen
hjemlandet.

Artikkel 20

Kan den skattepliktige påvise åt den
fremgangsmåte som beskatningsmyndighetene
i de kontraherende stater har
anvendt, for ham har medfört eller kommer
til å medfore dobbeltbeskatning,
kan han gjore innsigelse mot dette hos
den stat, der han anses for å vsere bosatt.
Anses innsigelsene begrunnct, kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

träffa överenskommelse med den andra
statens behöriga myndighet för att undvika
dubbelbeskattning.

Artikel 21

I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid detta avtals tolkning
och tillämpning, kunna de behöriga
myndigheterna i de båda avtalsslutande
staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 22

De avtalsslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina behöriga myndigheter
att träffa skäligt avgörande av
varje annan fråga, som, på grund av
olikhet mellan de i de båda staterna gällande
principerna angående skattens utgörande
eller eljest, kan, utan att vara
uttryckligen reglerad i detta avtal, uppstå
beträffande de direkta skatterna.

Artikel 23

Med »behöriga myndigheter» avses i
detta avtal finansdepartementena i de
båda avtalsslutande staterna eller sådan
myndighet i envar av dessa stater, åt
vilken uppdragits att i finansdepartementets
ställe handhava frågor enligt
detta avtal.

Artikel 24

Genom detta avtal sker icke någon
ändring i det den 14 juni 1937 ingångna
avtalet angående grunderna för fördelning
i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags inkomster.

Artikel 25

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige och
för Norges del av Hans Majestät Konungen
av Norge. Ratifikationshand -

denne stats kompetente myndighet treffe
overenskomst med den annen stats
kompetente myndighet for å forebygge
dobbeltbeskatning.

Artikkel 21

I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil
oppstår ved denne avtales tolkning og
anvendelse, kan de kompetente myndigheter
i de to kontraherende stater
treffe sserskilte overenskomster.

Artikkel 22

De kontraherende stater forplikter
seg til å overlate til sine kompetente
myndigheter å treffe rimelig avgjorelse
av ethvert annet spörsmål, som —
uten å vaere uttrykkelig regulert i denne
avtale — på grunn av ulikhet mellom de
i de to stater gjeldende prinsipper for
skattens utgj ärende eller ellers, kan
oppstå vedrorende de direkte skatter.

Artikkel 23

Med »kompetente myndigheter» forståes
i denne avtale finansdepartementene
i begge de kontraherende stater eller
den myndighet i hver av disse stater som
i finansdepartementets sted blir overlatt
å behandle spörsmål etter denne
avtale.

Artikkel 24

Gjennom denne avtale skjer det ikke
noen endring i den avtale som ble inngått
14. juni 1937 om fordeling i beskatningshenseende
av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags inntekter.

Artikkel 25

Denne avtale skal ratifiseres for Norges
vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge og for Sveriges vedkommende
med riksdagens samtykke av
Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

lingarna skola snarast möjligt utväxlas
i Oslo.

Avtalet träder i kraft med utväxlingen
av ratifikationshandlingarna.

Artikel 26

Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats,
skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
1958 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,
som förfaller till betalning den
1 januari 1957 eller senare;

b) i Norge:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
taxering år 1958 eller senare år.

Vid ikraftträdandet av detta avtal
upphör avtalet den 21 juni 1947 mellan
Konungariket Sverige och Konungariket
Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet att gälla; dock att sistnämnda
avtal alltjämt skall äga tillämpning i
fråga om skatt på grund av 1957 års
taxering eller eftertaxering för år 1957
eller tidigare år.

Artikel 27

Avtalet förblir gällande, så länge detsamma
icke uppsäges av någon av de
avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader före
kalenderårets utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas avtalet
sista gången:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
taxering året närmast efter det, varunder
uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,
som förfaller till betalning det
år, varunder uppsägningen ägde rum;

b) i Norge:

beträffande sådana skatter å inkomst
eller förmögenhet, som utgå på grund av
taxering året närmast eftjr det, varunder
uppsägningen ägde rum.

kasjonsdokumentene skal snarest mulig
utveksles i Oslo.

Avtalen trer i kraft ved utvekslingen
av ratifikasjonsdokumentene.

Artikkel 26

Når utveksling av ratifikasjonsdokumentene
har funnet sted, får avtalen anvendelse: a)

i Norge:

for så vidt angår skatter av inntekt
eller formue, som utskrives på grunnlag
av ligning i 1958 eller senere år;

b) i Sverige:

for så vidt angår skatter av inntekt og
formue, som utskrives på grunnlag av
ligning i 1958 eller senere år;

för så vidt angår kupongskatt på utbytte
som forfaller til betaling den 1.
januar 1957 eller senere.

Når denne avtale trer i kraft, skal
avtalen av 21. juni 1947 mellom Kongeriket
Norge og Kongeriket Sverige for å
forebygge dobbeltbeskatning for så vidt
angår skatter av inntekt og formue, opphore
å gjelde, dog slik åt sistnevnte avtale
får anvendelse når det gj elder skatt
på grunnlag av ligning i 1957 eller etterligning
for inntektsåret 1956 eller tidligere
år.

Artikkel 27

Avtalen förblir gjeldende sålenge den
ikke oppsies av noen av de kontraherende
stater. Oppsigelse skal finne sted minst
seks måneder for kalenderårets utgång.
Har denne oppsigelsestid vaert iakttatt,
anvendes avtalen siste gang:

a) i Norge:

for så vidt angår skatter av inntekt
eller formue som utskrives på grunnlag
av ligning året nserinest etter det år da
oppsigelsen fant sted;

b) i Sverige:

for så vidt angår skatter av inntekt
eller formue som utskrives på grunnlag
av ligning året nserinest etter det år da
oppsigelsen fant sted;

för så vidt angår kupongskatt på utbytte
som förfaller til betaling det år da
oppsigelsen fant sted.

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
avtalet och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i dubbla exemplar,
på svenska och norska språken, vilka
båda texter äga lika vitsord, den
27 september 1956.

Til bekreftelse herav har de to staters
befullmektigede undertegnet avtalen
og försynt den med sine segl.

Utferdiget i Stockholm i to eksemplarer
på norsk og svensk, slik åt begge tekster
har like gyldighet, den 27 september
1956.

Östen Undén
(L. S.)

Jens Schive
(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Vtclrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 augusti 1956.

Närva r ande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Ericsson

Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Lindholm, fråga
om godkännande av förslag till nytt avtal mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet samt anför därvid.

Den 21 juni 1947 träffades mellan Sverige och Norge avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
(se SFS 1947:791 samt prop. 1947:325).

Enligt nämnda avtal gäller bl. a. att inkomst av arbetsanställning beskattas
i den stat, där inkomsttagaren anses bosatt, medan i flertalet andra
svenska dubbelbeskattningsavtal i fråga om sådan inkomst i stället tillämpas
den principen att beskattningsrätten förbehålles den stat, där verksamheten
utövas. Sistnämnda princip överensstämmer bäst med gällande
svenska skatte- och uppbördssystem, och från svensk sida hade det därför
varit önskvärt om samma princip kommit till uttryck i 1947 års svensknorska
avtal. Utformningen av den norska skattelagstiftningen ansågs då
emellertid lägga hinder i vägen för tillämpningen av denna princip. I samband
med de förhandlingar, som ledde till avslutande av 1947 års avtal, uttalades
emellertid i ett särskilt paraferingsprotokoll från de båda förhandlingsdelegationernas
sida, att ombuden å ömse sidor var eniga om att, så
snart de tekniska förutsättningarna förelåg därför, avtalet borde så ändras
att arbetsinkomster i princip beskattades i den av staterna, där arbetet utfördes.

I Norge har numera beslut fattats om övergång till ett källskattesystem
(»skatt av årets inntekt»); det nya systemet är avsett att träda i kraft den
1 januari 1957.

Genom nämnda ändring i den norska uppbördslagstiftningen kan förutsättningar
anses ha skapats för en revidering av det svensk-norska avtalet
i nyss berörda hänseende. I syfte att genomföra en sådan revidering ävensom
företaga eu allmän översyn av avtalet i övrigt har förhandlingar ägt

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

rum i Stockholm den 22.—den 29 maj 1956 mellan representanter för svenska
och norska regeringarna. Förhandlingarna har å svensk sida förts av
chefen för finansdepartementets rättsavdelning Gustaf Hedborg, f. d. skattedirektören
K. G. A. Sandström, byråcheferna i finansdepartementet Carl
Äbjörnsson och Ivan Eckersten samt byråchefen i riksskattenämnden Stefan
Dryselius.

Vid förhandlingarna har enighet nåtts om ett nytt, på svenska och norska
språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. Förslaget
till avtal har därefter underställts respektive regeringar för godkännande.
Avtalsförslaget jämte ett rörande paraferingen av avtalsförslaget
fört protokoll torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende.

Förslaget till avtal ävensom protokollet har remitterats till kammarrätten,
som i utlåtande den 2 juli 1956 förklarat sig icke ha något att i huvudsak
erinra mot detsamma.

Under hand har meddelats att man å norsk sida är beredd att underteckna
avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla fråga om godkännande av
förslaget å svensk sida.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med
1947 års svensk-norska avtal. Till sistnämnda avtal är fogat ett slutprotokoll,
vari införts bestämmelser av i huvudsak samma karaktär som de bestämmelser,
vilka återfinnes i den egentliga avtalstexten. Vid den allmänna
översyn av avtalet, som gjorts under de nu avslutade förhandlingarna,
har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själva
avtalstexten. I samband härmed har, i syfte att nå bättre överensstämmelse
med senare ingångna dubbelbeskattningsavtal, vidtagits vissa ändringar.
Dessa ändringar är i huvudsak av formell natur. Av mera väsentlig
betydelse är, förutom den förut antydda revisionen av reglerna om beskattning
av arbetsinkomst, de ändringar som föreslagits rörande behandhar
det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själva
avtalstexten samt paraferingsprotokollet torde det vara tillfyllest att här
framföra följande.

Vad först beträffar revisionen av reglerna om beskattning av arbets inkomst
må erinras att, såsom inledningsvis anmärkts, 1947 års svensknorska
avtal byggde på den principen att sådan inkomst beskattades i bosättningsstaten.
I det föreliggande avtalsförslaget har, såsom förutsatts, en
omläggning skett härvidlag. Beskattningen skall i stället i princip ske i den
stat där verksamheten utövas. Berörda föreskrifter finnes intagna i avtalsförslagets
artikel 11, vilken i sak utformats på samma sätt som motsvarande
bestämmelser i de under senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtalen.
Jämlikt punkt 3 av nämnda artikel undantages emellertid från huvudregeln
inkomst av arbete ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luftfartyg.
Sådan inkomst avses skola beskattas i bosättningsstaten. Med hänsyn

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer
med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering
och underskrift verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 25.

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 ur 1956

till de synpunkter som framförts bl. a. inom Nordiska rådet rörande likformiga
regler i de nordiska länderna på området för sjömännens beskattning
hade det varit önskvärt om beskattningsrätten till inkomst av arbete ombord
å fartyg i stället förbehållits den stat, vars nationalitet fartyget äger. Del har
emellertid ej visat sig möjligt att nu genomföra eu sådan regel i förhållandet
mellan Sverige och Norge. De båda förhandlingsdelegationerna var dock,
såsom framgår av uttalande till paraferingsprotokollet, ense om att de berörda
bestämmelserna under viss förutsättning borde omprövas.

I fråga om behandlingen i skattehänseende av inkomst av aktieutdelning
må framhållas att nu gällande svensk-norska avtal bygger på den principen,
alt inkomst av sådant slag beskattas i den stat där inkomsttagaren är
bosatt. Den stat, varifrån utdelningen betalas, har dock förbehållits rätt att
i begränsad omfattning innehålla källskatt (kupongskatt). Genom detta
förbehåll kvarstår viss dubbelbeskattning i fråga om aktieutdelningar mellan
Sverige och Norge. Även det nu föreliggande avtalsförslaget bygger på
principen om beskattning av inkomst av aktieutdelning i mottagarens bosättningsland.
I förslaget har emellertid ej inbegripits några bestämmelser
om rätt för det andra landet att innehålla källskatt, varigenom sålunda
dubbelbeskattningen av aktieutdelning avses skola helt undanröjas.

Vad beträffar beskattningen av utdelningar mellan svenska och norska
bolag föreslås regler av i princip samma innebörd som de bestämmelser,
vilka i motsvarande fall intagits i dubbelbeskattningsavtal som Sverige på
senare lid ingått med andra stater. I enlighet härmed skall för Sveriges del
utdelning, som ett svenskt bolag mottager från ett norskt bolag, behandlas
i skattehänseende på samma sätt som utdelningar mellan svenska bolag
(art. 10 punkt 2, jfrt med 54 § kommunalskaltelagen och 7 § förordningen
om statlig inkomstskatt).

För det motsatta fallet, då ett svenskt bolag verkställer utdelning till ett
norskt bolag, föreslås att aktieutdelningen i Norge skall vara fritagen från
statlig inkomstskatt på samma sätt som gäller för utdelningar mellan norska
bolag (art. 10 punkt 3). Det mottagande norska bolaget har däremot att
för utdelningen från det svenska bolaget erlägga kommunal inkomstskatt.

1 den mån bolagets efter legala fondavsättningar återstående vinstmedel icke
utdelas, utgår även norsk fondskatt, vilken emellertid restitueras om
vinstmedlen vid en senare tidpunkt utdelas till aktieägarna. Härjämte utgår
eu socialavgift (»alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift») med viss procent
av den inkomst, som är underkastad fondskatt.

De nu nämnda reglerna om beskattning av aktieutdelning mellan bolag
bär ses mot bakgrunden av att i Norge icke uttages kommunal inkomstskatt
ä utdelning frän norskt bolag till en i Norge bosatt aktieägare, som är fysisk
person; däremot uttages statlig inkomstskatt i detta fall. Med hänsyn
härtill innebär de föreslagna bestämmelserna att utdelningar mellan svenska
och norska bolag i princip skall underkastas statlig och kommunal inkomstskatt
i det mottagande landet endast en gång, nämligen antingen i vederbörande
bolags hand eller, då utdelningen vidarebefordras till en aktieägare
som är fysisk person, hos denne.

- Hihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 187

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Här må även med några ord beröras protokollsanteckningen till artikel
17 punkt 1 i avtalet. Avtalet innehåller i denna punkt en i avtal av detta
slag ofta förekommande regel om likställighet i beskattningshänseende mellan
medborgare i de båda länderna. I de norska skattelagarna finnes för
närvarande en bestämmelse enligt vilken viss temporär skattelindring medgives
en norsk medborgare eller en person med norsk »innfödsrett», som
från utlandet inflyttar i Norge. Vid förhandlingarna uttrycktes från norsk
sida ett önskemål att nämnda skattelindring i Norge, som ursprungligen
var ämnad att underlätta för norsk-amerikaner att återvända till hemlandet,
icke enbart på grund av lilcställighetsregeln i artikel 17 skulle få åtnjutas
av en svensk medborgare, som inflyttar till Norge. Uttalandet till
paraferingsprotokollet avser att i detta hänseende komplettera avtalet.

I fråga om avtalets ikraftträdande föreslås, att detsamma skall träda i
kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna samt förbliva gällande
så länge detsamma ej uppsäges från någondera sidan (art. 25 och 27). Efter
utväxling av ratifikationshandlingarna skall avtalet av båda länderna
tillämpas första gången vid 1958 års taxering. I fråga om svensk kupongskatt
avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å utdelning, som förfaller
till betalning den 1 januari 1957 eller senare. I och med att det nya
avtalet träder i kraft skall 1947 års svensk-norska avtal upphöra att gälla.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis framhållits
har de nu avslutade svensk-norska dubbelbeskattningsförhandlingarna
i första hand tagit sikte på en omläggning av bestämmelserna i 1947
års svensk-norska avtal i fråga om inkomst av personligt arbete. I samband
därmed har det emellertid ansetts lämpligt att företaga en mera omfattande
översyn av avtalet i dess helhet, varvid särskilt reglerna för beskattning
av inkomst av aktieutdelning blivit föremål för bearbetning. I sistnämnda
hänseende föreslås bestämmelser av innebörd att den på detta område kvarstående
dubbelbeskattningen undanröjes. Det måste anses tillfredsställande
att så sker. Även i övrigt synes det föreliggande avtalsförslaget, varom de
båda ländernas förhandlingsdelegationer enats, väl ägnat att befrämja de
svensk-norska förbindelserna och jag får därför tillstyrka att detsamma
godkännes. Jag vill i anslutning härtill understryka, att från svensk sida
någon erinran inte torde vara att rikta mot att vad i det särskilda paraferingsprotokollet
upptagits vinner beaktande vid avtalets tillämpning.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Norge för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Bilaga

Protokoll rörande parafering av ett förslag till nytt dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Norge, hållet i
Stockholm den 29 maj 1956.

§ 1.

Efter förhandlingar under tiden 22—29 maj 1956 mellan särskilt utsedda
ombud paraferades svensk och norsk text till ett förslag till nytt avtal mellan
Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

§ 2.

Ombuden enades om följande uttalanden rörande bestämmelserna i nedan
angivna artiklar i avtalsförslaget:

Artikel 11, punkt 2: Då i artikel 11, punkt 2, talas om 183 dagar, användes
uttrycket »dag» i betydelsen av helt dygn. Vid bedömande av huruvida
en person, som är bosatt i den ena staten, vistats mer än 183 dagar i den
andra staten, skall följaktligen hänsyn icke tagas till dygn, varunder han
tillbringat dygnsvilan i den stat, där han är bosatt, men under annan tid
av samma dygn vistats i den andra staten.

Artikel 11, punkt 3: Därest förslag, som biträtts av Sverige och Norge,
framlägges om införande av en gemensam nordisk sjömansskatt, böra förhandlingar
snarast möjligt upptagas mellan sagda stater i och för omprövning
av de i artikel 11, punkt 3, givna föreskrifterna.

Artikel 17, punkt 1: Den i artikel 17, punkt 1, meddelade föreskriften
medför icke, att den i andra stycket av § 22 skattelov for landet (§ 17
skattelov for byene) — sådant sagda lagrum lyder vid tidpunkten för undertecknandet
av detta paraferingsprotokoll — stadgade skattebefrielse blir
tillämplig å svenska medborgare annat än i sådana fall, då desamma uppfylla
i lagrummet angivna förutsättningar.

Artikel 22: Såsom exempel å frågor, vilka bland andra sådana kunna regleras
i den i artikel 22 angivna ordning, må anföras:

Sådana fall, då en i ena staten bosatt person äger tillgångar i eller uppbär
inkomst från inkomstkällor i den andra staten samt de båda staternas
interna skatteregler leda till, att han vid taxeringen icke erhåller avdrag för
all den gäld eller all den gäldränta, vartill lian varit berättigad, därest tillgångarna
varit belägna i eller inkomsten uppburits från inkomstkällor i den
stat, där han är bosatt.

Sådana fall, då en i den ena staten bosatt fader eller moder utbetalar underhållsbidrag
till sitt i den andra staten bosatta barn samt de båda staternas
interna skatteregler leda till, att fadern eller modern icke erhåller avdrag
för bidraget vid taxeringen i den stat, där han eller hon är bosatt, medan
barnet beskattas för det uppburna bidraget i den stat, där barnet är
bosatt.

Kungl. Måj.ts proposition nr 187 år 1956
§ 3.

Ombuden å ömse sidor utfäste sig att söka utverka respektive finansdepartements
godkännande av de synpunkter, som kommit till uttryck i § 2
här ovan.

Stockholm den 29 maj 1956.

För den svenska delega- På vegne av den norske

tionen: delegasjon:

Gustaf Hedborg Chr. Urbye

Kangl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 augusti 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange, Lindholm.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av tillförordnade
chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet, finner Kungl. Maj :t gott bemyndiga chefen för
utrikesdepartementet att under förbehåll av ratifikation underteckna ifrågavarande
avtal.

Ur protokollet:
Bengt Friedman

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 oktober 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 20 augusti 1956 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare
samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal den 27 september
1956 blivit vederbörligen undertecknat.

I samband med att av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal underställes
riksdagen för godkännande plägar bemyndigande begäras för Kungl.
Maj :t att, därest det erfordras för genomförande av avtalet, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar. Då i speciella fall en beskattning kan komma
till stånd genom annan åtgärd än taxering (så är t. ex. fallet med den särskilda
sjömansskatten) bör i förtydligande syfte det av riksdagen begärda
bemyndigandet angivas avse verkställda taxeringar eller eljest vidtagna beskattningsåtgärder.

Under åberopande i övrigt av vad tillförordnade chefen för finansdepartementet
den 20 augusti 1956 anfört i ärendet, hemställer jag att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, i den mån Kungl.
Maj :t därom förordnar, riksskattenämnden, att därest del
för genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga
ändringar i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avseende
å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vidtagna
åtgärder, varigenom sådana skatter påförts;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

att övertaga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal
sammanhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest
skulle ankomma å Kungl. Maj :t.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Rydén

661052 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag