Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964 (Proposition 1964:174 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 § lagen om fri rättegång,
m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober
1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)
om fri rättegång;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper;

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

4) förordning angående ändring i förordningen den 14 juni 1933 (nr
357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet;

5) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr
416) om arvsskatt och gåvoskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 442)
om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringslrå g°r; 7)

förordning angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. forordningen
den 5 juni 1959 (nr 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m.; samt

8) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964
(nr 308).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. I saml. Nr 171

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen är föranledd av den i våras antagna nya stämpelskattetörordningen.
Den innehåller sålunda förslag till följdändringar av teknisk
natur i en del andra författningar.

I anslutning därtill föreslås viss omläggning av gällande system för redovisning
och uppbörd av lotterivinstskatt samt de avgifter som uttages i samband
med åsättande av särskilt uppskattningsvärde på fastighet.

Vidare töreslås, att högsta avgift för riksskattenämndens förhandsbesked
i taxeringsfrågor höjes från 500 till 1 000 kr.

Slutligen töreslås vissa ändringar i stämpelskatteförordningen i syfte
att förtydliga reglerna om tidpunkten för skattepliktens inträde vid förvärv
av fast egendom m. m.

De nu framlagda förslagen är avsedda att gälla fr. o. m. den 1 januari
1965, då den nya stämpelskatteförordningen träder i kraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i år 1!)6i

1) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)

om fri rättegång

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §■

Part, som åtnjuter fri rättegång,
vare befriad från erläggande av
stämpelavgift för expeditioner angående
rättegången och njute tillika
den förmånen att av allmänna medel
skola utgå expeditionslösen, delgivningskostnad
som eljest skolat
åligga parten samt ersättning till
tjänsteman för särskild förrättning
eller å tjänstens vägnar förskjuten
kostnad. Frihet från avgift för sådan
rättens expedition som ej utfärdas
utan särskild begäran må åtnjutas
jämväl efter det rätten skilt
målet från sig, om expeditionen begäres
innan tiden för fullföljd av
talan utgått.

Av allmänna-------

När i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap
blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper äger rum på begäran av
part, som åtnjuter fri rättegång,
skall stämpel ej åsättas utlåtande
över undersökningen. Gottgörelse,
som i statens eller kommuns tjänst
anställd läkare äger betinga sig för
tagande av blodprov, skall utgå av
allmänna medel.

Part, som åtnjuter fri rättegång,
vare befriad från erläggande av ansökningsavgift
och av expeditionsavgift
för expeditioner angående rättegången
samt njute tillika den förmånen
att av allmänna medel skola utgå
delgivningskostnad som eljest
skolat åligga parten samt ersättning
till tjänsteman för särskild förrättning
eller å tjänstens vägnar förskjuten
kostnad. Frihet från avgift
för sådan rättens expedition som ej
utfärdas utan särskild begäran må
åtnjutas jämväl efter det rätten skilt
målet från sig, dock, i fråga om annan
expedition ån lagakraftbevis,
endast om expeditionen begäres innan
tiden för fullföljd av talan utgått.

— för en.

När i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap
blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper äger rum på begäran av
part, som åtnjuter fri rättegång,
skall gottgörelse, som i statens eller
kommuns tjänst anställd läkare äger
betinga sig för tagande av blodprov,
utgå av allmänna medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1958: 643.

Kungl. Maj. ts proposition nr 174- år 1964

2) Förslag
till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper! skall
erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse2) (Föreslagen lydelse)

2. Stämpelplikt äger------fall, nämligen:

a) då bägge — Svenska skeppshypotekskassan;

e) vid utlämnande av har i riket

e) vid utlämnande av här i riket
utfärdad obligation, då antingen
obligationen skall enligt stämpelskatteförordningen
före utlämnandet
förses med särskild stämpel eller
fråga är om obligation, utfärdad
av svensk kommun eller landstingskommun,
Kommunkredit Aktiebolag
eller svenskt aktiebolag med ändamål
att idka belåning av fast egendom
eller tomträtt; samt

f) vid köp

utfärdad obligation, då antingen
obligationen skall enligt stämpelskatteförordningen
före utlämnandet
förses med särskild stämpel eller
fråga är om obligation, utfärdad av
svensk kommun eller landstingskommun,
Kommunkredit Aktiebolag,
Kommunlåneinstitutet Aktiebolag
eller svenskt aktiebolag med ändamål
att idka belåning av fast
egendom eller tomträtt; samt
— sådant organ.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1964: 309 och 275.

BevU^^Rskr^G?64 riksdag att gaIla fr'' °- m- den 1 januari 1965; jfr prop. 1964: 75;

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

3) Förslag
till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 september 1928
(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 28 september 1928 om särskild
skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

Det åligger anordnare av lotteri eller
utfärdare av premieobligationer
att inom viss tid, som Kungl. Maj :t
bestämmer, efter det vinstdragning
ägt rum, till statsverket redovisa den
å vinstdragningen belöpande skatt
genom handling försedd med stämpel
å så stort belopp, som svarar
mot skatten å vinsterna på samtliga i
dragningen ingående avyttrade lotter
eller obligationer.

Därest lotteriets-------

Med vinstdragning--------

(Föreslagen lydelse)

§•

— denna vinst.

— vinsterna bestämmas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser
skola fortfarande äga tillämpning i fråga om varu- eller tombolafotteri,
om anmälan angående anordnande av lotteriet inkommit eller tillstånd till
detta meddelats före den 1 januari 1965, och i fråga om annat lotteri, om
vinstdragning ägt rum före samma dag.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1935: 29.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171 år 196b

4) Förslag
till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet

Härigenom förordnas, dels att 4, 9, 10, 12 och 13 §§ förordningen den
14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å
fastighet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att 11 §
samma förordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Framställning om — -----prövningsnämndens kansli.

I framställningen — —----för uppskattningen.

Framställningen skall åtföljas av
ett belopp å tjugufem kronor. Stämpel
å detta belopp skall, då framställningen
inkommit, åsättas densamma.
Är framställningen icke vid
inlämnandet åtföljd av penningar till
stämpel och erlägges ej genast efter
erhållen tillsägelse det felande beloppet,
må den ej mottagas.

9 §•

Fastighetsprövningsnämndens eller--- —---av protokollet.

Överstiger det åsatta preliminära Har preliminärt taxeringsvärde
taxeringsvärdet 25 000 kronor, skall åsatts, utgår för protokollsutdraget
utdraget genom överståthållarämbe- avgift enligt denna tariff:
tets eller länsstyrelsens försorg förses
med stämpel enligt denna tariff:

(Nuvarande lydelse)

Fastighetens uppskattade värde stämpelns

Lägst	Kronor 25,100	högst	Kronor 40,000	belopp Kronor 15
»	40,100	»	55,000	30
»	55,100	»	75,000	50
»	75,100	»	100,000	75
»	100,100	»	200,000	100
»	200,100	»	300,000	125
»	300,100	»	500,000	150
»	500,100	»	700,000	175
»	700,100		1,000,000	225
Senaste lydelse av 4 och 10 §§ se 1957:	över 1,000,000 69 samt av 9 och 13 §§ se 1943: 858.	275

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 196k 7

(Föreslagen lydelse)

Fastighetens uppskattade värde			Avgiftens
				belopp
	Kronor		Kronor	Kronor
		Högst	25 000	25
Lägst	25 100	»	40 000	40
»	40 100	»	55 000	55
»	55 100	»	75 000	75
»	75 100	»	100 000	100
»	100 100	»	200 000	125
»	200 100	»	300 000	150
»	300 100	»	500 000	175
»	500 100	»	700 000	200
»	700 100	»	1 000 000	250
»	1 000 100	»	2 000 000	300
		över	2 000 000	400

(Nuvarande lydelse)

Protokollsutdrag, som icke skall
beläggas med stämpel, skall genom
protokollförarens försorg i rekommenderat
brev med allmänna posten
tillsändas sökanden.

Protokollsutdrag, som belagts med
stämpel, vare sökanden pliktig att
utlösa. Underrättelse om när sådant
utdrag finnes tillgängligt att avhämta
skall genom protokollförarens
försorg i brev med allmänna posten
avsändas till sökanden. Har utdraget
ej utlösts inom fjorton dagar
efter underrättelsens avsändande,
må stämpelavgiften utmätas.

I prövningsnämndens kansli skall
föras särskild liggare över meddelade
beslut om åsättande av preliminärt
taxeringsvärde. Anteckning i
liggaren skall verkställas inom tre
dagar efter det fastighetsprövningsnämndens
eller länsprövningsnämndens
protokoll justerats och till riktigheten
bestyrkas av protokollföraren
hos nämnden.

Beslutet skall genom utdrag av
liggaren utan dröjsmål meddelas den
lokala skattemyndigheten, som antecknar
det preliminära taxeringsvärdet
och dagen för heslutet i tillgäng -

(Föreslagen lydelse)

Avgiftsbelagt protokollsutdrag
skall tillställas sökanden mot postförskott.
Har avgiften ej erlagts
inom en månad efter avsändandet
av protokollsutdraget, må avgiften
utmätas.

§•

Beslut om åsättande av preliminärt
taxeringsvärde skall genom utdrag
av protokollet utan dröjsmål
meddelas vederbörande taxeringsintcndent
och den lokala skattemyn -

Kungl. Maj:ts proposition nr f74 år 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt exemplar av den senast upprättade
fastighetslängden. Sådan anteckning
göres i fastighetslängdens
anteckningskolumn å rad, där fastighetens
gällande taxeringsvärde finnes
infört.

Underrättelse om------

Från stämpelavgift enligt denna
förordning är kronan befriad.

digheten, vilken antecknar det preliminära
taxeringsvärdet och dagen
för beslutet i tillgängligt exemplar
av den senast upprättade fastighetslängden.
Sådan anteckning göres i
fastighetslängdens anteckningskolumn
å rad, där fastighetens gällande
taxeringsvärde finnes infört.
15 februari.

§•

Från avgift enligt denna förordning
är staten befriad.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
eller i lokal taxeringsnämnd
så ock av överståthållarämbetet eller
länsstyrelse förordnad ledamot i sådan
nämnd må för på honom ankommande
göromål enligt denna förordning,
där så finnes skäligt, åtnjuta
särskild ersättning av statsmedel
med belopp, som efter förslag av
överståthållarämbetet eller länsstyrelsen
bestämmes av fastighetsprövningsnämnden
eller länsprövningsnämnden
under iakttagande av de
särskilda föreskrifter rörande disposition
av medel för ändamålet, Kungl.
Maj:t må finna nödigt meddela. Om
ersättning till sakkunnig, som biträtt
vid uppskattningen, gäller vad
i 14-5 § 6 och 8 mom. taxeringsförordningen
sägs. Av landsting eller
kommun vald ledamot i beskattningsnämnd,
som deltagit i sammanträde
enligt 6 §, må uppbära ersättning
efter vad i 146 § taxeringsförordningen
är stadgat.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
eller i lokal taxeringsnämnd
så ock av överståthållarämbetet eller
länsstyrelse förordnad ledamot i sådan
nämnd må för på honom ankommande
göromål enligt denna
förordning, där så finnes skäligt,
åtnjuta särskild ersättning av statsmedel
med belopp, som efter förslag
av överståthållarämbetet eller
länsstyrelsen bestämmes av fastighetsprövningsnämnden
eller länsprövningsnämnden
under iakttagande
av de särskilda föreskrifter rörande
disposition av medel för ändamålet,
Kungl. Maj :t må finna nödigt
meddela. Om ersättning till sakkunnig,
som biträtt vid uppskattningen,
gäller vad i 129 § 3 och 5
mom. taxeringsförordningen sägs.
Av landsting eller kommun våld ledamot
i beskattningsnämnd, som
deltagit i sammanträde enligt 6 §, må
uppbära ersättning efter vad i 130 §
taxeringsförordningen är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Har framställning om åsättande av preliminärt taxeringsvärde mottagits
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande men ärendet först därefter
slutligt avgjorts, skall belopp som erlagts enligt 4 § i dess äldre lydelse
avräknas från avgift som utgår enligt 9 § i dess nya lydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 196b

5) Förslag
till

Förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt

och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 26, 48 och 60 §§ förordningen den 6 juni 1941
om arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Den som--------egendoms värde.

Till upplysning----—---

Till ledning--------

Beskattningsmyndigheten må, där
särskild anledning föreligger, förordna
lämplig person att verkställa
uppskattning av lös egendom till ledning
för dess värdering. Förordnande
som nu sagts må, efter framställning
av advokatfiskalen, meddelas
av hovrätten i dit fullföljt skatteärende.
Det åligger skattskyldig eller
den, som för skattskyldig omhänderhar
egendom, att hålla egendomen
tillgänglig för besiktning
ävensom att tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och
annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen
erlägges, om egendomen
ingår i dödsbo, av boet och
eljest av den för egendomen skattskyldige.

Avlämnade deklarationer skola
med undantag för den tid, varunder
de jämlikt bestämmelsen i 64 § 2
mom. äro överlämnade till hovrätten,
hos beskattningsmyndigheten
förvaras under tolv år från utgången
av det år, varunder de ingivits. Där

1 Senaste lydelse av 60 § se 1954:103.

— blivit gjord.

och förmögenhetsskatt.

Beskattningsmyndigheten må, där
särskild anledning föreligger, förordna
lämplig person att verkställa
uppskattning av lös egendom till ledning
för dess värdering. Förordnande
som nu sagts må, efter framställning
av den enligt 6b § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten,
meddelas av hovrätten i dit fullföljt
skatteärende. Det åligger skattskyldig
eller den, som för skattskyldig
omhänderhar egendom, att hålla
egendomen tillgänglig för besiktning
ävensom att tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och
annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen
erlägges, om egendomen
ingår i dödsbo, av boet och
eljest av den för egendomen skattskyldige.

§•

Avlämnade deklarationer skola
med undantag för den tid, varunder
de jämlikt bestämmelsen i 64 § 2
inom. äro överlämnade för granskning,
hos beskattningsmyndigheten
förvaras under tolv år från utgången
av det år, varunder de ingivits. Där

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beskattningsmyndighet eller advokatfiskal
vid hovrätt av särskild anledning
så finner påkallat, skall deklaration
förvaras under femtio år
från utgången av det år, varunder
den ingivits. Efter utgången av nu
angivna tider skola deklarationerna
förstöras.

Deklarationer må--------

Deklaration, som tillhandahålles
polis- eller åklagarmyndighet eller
som åberopas vid allmän domstol,
må icke, såvitt ej annat följer av vad
i 62 § andra stycket stadgas, utan
samtycke av den, som avgivit deklarationen,
offentligen föredragas
eller i protokoll, utslag eller annan
expedition intagas eller omnämnas i
vidare mån än som oundgängligen
erfordras.

Vad ovan --------

Vin någon föra talan mot beslut
i skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten
inkomma
med sina till hovrätten ställda besvär.
Är länsstyrelse i län, som hör
under skilda hovrätter, beskattningsmyndighet,
skola besvären ställas
till den hovrätt, under vilken den del
av länet hör, där den skattskyldige
var mantalsskriven, när skattskyldigheten
inträdde, eller, om han då ej
var mantalsskriven inom riket, där
han var bosatt eller stadigvarande
vistades; i fråga om juridisk person
vare för hovrättens behörighet bestämmande,
var styrelsen eller förvaltningen
hade sitt säte, när skattskyldigheten
inträdde. Besvär må anföras,
förutom av enskild part, av
advokatfiskalen vid hovrätten.

Innefattar beslut av underrätt eller
länsstyrelse prövning av fråga

beskattningsmyndighet eller den enligt
64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten
av särskild anledning
så finner påkallat, skall deklaration
förvaras under femtio år från
utgången av det år, varunder den ingivits.
Efter utgången av nu angivna
tider skola deklarationerna förstöras.

- statistisk bearbetning.

Deklaration, som tillhandahålles
polis- eller åklagarmyndighet eller
som åberopas vid allmän domstol,
må icke utan samtycke av den, som
avgivit deklarationen, offentligen föredragas
eller i protokoll, utslag eller
annan expedition intagas eller
omnämnas i vidare mån än som
oundgängligen erfordras. Vad nu
sagts skall dock icke gälla sådana
uppgifter om den skattskyldiges
namn och hemvist samt skattens
belopp, som antecknas i beslutsförteckning
enligt 62 § andra stycket.

ej bouppteckning.

§•

Vill någon föra talan mot beslut i
skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten
inkomma
med sina till hovrätten ställda besvär.
Är länsstyrelse i län, som hör
under skilda hovrätter, beskattningsmyndighet,
skola besvären ställas till
den hovrätt, under vilken den del
av länet hör, där den skattskyldige
var mantalsskriven, när skattskyldigheten
inträdde, eller, om han då
ej var mantalsskriven inom riket,
där han var bosatt eller stadigvarande
vistades; i fråga om juridisk
person vare för hovrättens behörighet
bestämmande, var styrelsen eller
förvaltningen hade sitt säte, när
skattskyldigheten inträdde. Besvär
må anföras, förutom av enskild part,
av den enligt 64 § 1 mom. förordnade
granskningsmyndigheten.

Innefattar beslut av underrätt eller
länsstyrelse prövning av fråga om

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 196b

(Nuvarande lydelse)

om fastställande, eftergift eller återvinning
av skatt, må talan fullföljas
inom tre år från beslutets dag- Har
part anfört besvär och vill jämväl
hans vederpart söka ändring i beslutet,
skall denne dock inkomma
med sina besvär inom två månader
från det delgivning som avses i 52
kap. 7 § rättegångsbalken ägt rum.
I sistnämnda fall må vederparten inkomma
med besvärsinlaga till hovrätten;
prövningen huruvida hans
besvärstalan fullföljts på föreskrivet
sätt och inom rätt tid skall alltid
tillkomma hovrätten.

(Föreslagen lydelse)

fastställande, eftergift eller återvinning
av skatt, må talan fullföljas
inom tre år från beslutets dag. När
skattskyldig vitsordat anmärkning,
som framställts av granskningsmyndigheten,
skall vid fullföljd av talan
anses, som om beslut om skattens
fastställande blivit meddelat av
underrätt eller länsstyrelse, när
granskningsmyndigheten erhållit
meddelande om vitsordandet. 1 sådant
fall skall klaganden inkomma
till hovrätten med sin dit ställda
besvärsinlaga. Har part anfört besvär
och vill jämväl hans vederpart
söka ändring i beslutet, skall denne
dock inkomma med sina besvär
inom två månader från det delgivning
som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken
ägt rum. I sistnämnda
fall må vederparten inkomma med
besvärsinlaga till hovrätten; prövningen
huruvida hans besvärstalan
fullföljts på föreskrivet sätt och inom
rätt tid skall alltid tillkomma
hovrätten.

Då besvär------över besvären.

Över beslut______vitets utdömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. De nya bestämmelserna
i 60 § skola icke tillämpas, om beskattningsmyndighet dessförinnan
meddelat beslut om skattens fastställande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 17i år 1964

6) Förslag
till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av
riksskattenämnden erhalla förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom forordnas, dels att 9 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt
att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels att 10 § samma förordning
skall upphöra att gälla.

(huvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sökande vare pliktig att, därest
riksskattenämnden icke annorledes
beslutar, för meddelat förhandsbesked
till kronan erlägga efter omständigheterna
lämpad avgift, lägst
etthundra och högst femhundra kronor.
över riksskattenämndens beslut
angående dylik avgift må klagan
icke föras.

För sökanden avsett protokollsutdrag
upptagande förhandsbeskedet
skall beläggas med stämpel å avgiftens
belopp. Avgiften må uttagas genom
postförskott å den försändelse,
varigenom protokollsutdraget jämlikt
5 § översändes till sökanden.
Erlägges icke avgiften sålunda, må
densamma utmätas.

§•

Sökande vare pliktig att, därest
riksskattenämnden icke annorledes
beslutar, för meddelat förhandsbesked
till kronan erlägga efter omständigheterna
lämpad avgift, lägst
etthundra och högst ettusen kronor.
Över riksskattenämndens beslut angående
dylik avgift må klagan icke
föras.

Avgiften må uttagas genom postförskott
å den försändelse, varigenom
protokollsutdrag jämlikt 5 §
översändes till sökanden. Erlägges
icke avgiften inom en månad efter
det att krav framställts, må densamma
utmätas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser
i fråga om avgiftens storlek skola fortfarande äga tillämpning, om ansökan
om förhandsbesked inkommit dessförinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

7) Förslag
till

Förordning

angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. förordningen den 5 juni 1959
(nr 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.

Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. förordningen den 5 juni 1959 med
särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

1 mom. Har film —-----därom (förbudskort).

Har film---------äga tillträde.

Tillståndskort skall-----och polisman.

Angående stämpelbeläggning av
bevis, som i denna paragraf avses,
stadgas i stämpelförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 196i

8) Förslag
till

Förordning

om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308)

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom., 22 § och 30 § 2 mom. stämpelskatteförordningen
den 21 maj 1964 samt punkten 3 i övergångsbestämmelserna
till samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse1)

1 mom. Vid tillämpningen

Vad i--------

Finnes för egendomen icke särskilt
taxeringsvärde för det i första
stycket angivna året, skall vid tilllämpningen
av 7 § i stället gälla
egendomens värde vid tidpunkten
för förvärvet. Detta värde fastställes
av inskrivningsdomaren efter intyg
av sakkunnig eller annan utredning.
Detsamma skall gälla om det
visas att egendomen efter den tidpunkt,
som taxeringsvärdet för
nämnda år avsett, men före förvärvet
nedgått i värde till följd av
eldsvåda, vattenflöde eller annan
sådan tilldragelse, borttagande av
byggnad eller annan anläggning på
egendomen eller tillbehör till denna,
skogsavverkning, nedläggning eller
väsentlig förändring av rörelse, i
vilken egendomen varit använd, eller
av annan liknande anledning.

Visas att egendomens värde efter
förvärvet höjts till följd av nybyggnad
eller av annan liknande anledning,
skall denna förhöjning av värdet
icke medräknas, när egendomens
värde bestämmes.

I fall,----------

(Föreslagen lydelse)

förbehållits säljaren,
första stycket.

Finnes för egendomen icke särskilt
taxeringsvärde för det i första
stycket angivna året, skall vid tilllämpningen
av 7 § i stället gälla
egendomens värde vid tidpunkten för
upprättande av den handling, vara
förvärvet grundas. Detta värde fastställes
av inskrivningsdomaren efter
intyg av sakkunnig eller annan utredning.
Detsamma skall gälla om
det visas att egendomen efter den
tidpunkt, som taxeringsvärdet för
nämnda år avsett, men före fångeshandlingens
upprättande nedgått i
värde till följd av eldsvåda, vattenflöde
eller annan sådan tilldragelse,
borttagande av byggnad eller annan
anläggning på egendomen eller tillbehör
till denna, skogsavverkning,
nedläggning eller väsentlig förändring
av rörelse, i vilken egendomen
varit använd, eller av annan liknande
anledning.

Visas att egendomens värde efter
fångeshandlingens upprättande höjts
till följd av nybyggnad eller av annan
liknande anledning, skall denna
förhöjning av värdet icke medräknas,
när egendomens värde bestämmes.

av arvsskatt.

8 §■

1 Antagen av 1964 års riksdag att gälla fr. o. m. den 1 januari 1965; jfr prop. 1964: 75;
BevU 42; Rskr 167.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Skatteplikt föreligger icke för
obligationer, som staten garanterar,
ej heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Svenska
bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan eller Kommunkredit
Aktiebolag eller av
svenskt aktiebolag med ändamål att
idka belåning av fast egendom eller
tomträtt.

(Föreslagen lydelse)

Skatteplikt föreligger icke för
obligationer, som staten garanterar,
ej heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan, Kommunkredit
Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet
Aktiebolag eller av
svenskt aktiebolag med ändamål att
idka belåning av fast egendom eller
tomträtt.

30 §.

2 mom. Myndighet, som-------är beskattningsmyndighet.

Skatteplikt inträder, i fall som avses i

a) 3 och 13 §§, när förvärvet a) 3 §, när ansökan om lagfart el sker;

ler inskrivning först upptages;

b) 11 §, när-----—--förklaras vilande;

c) 19 §, när registrering som sägs
i 27 § andra stycket a) sker;

d) 20 §, när registrering sker;

e) 21 §, när handlingen utlämnas; f)

24 §, när överlåtelse eller pantsättning
sker eller innehavaren dessförinnan
avlider; samt

g) 28 §, när dragning sker.

3. Äldre bestämmelser skola fortfarande
äga tillämpning såvitt gäller
skatteplikt, skattens beräkning och
återvinning i fall, där förvärv av
fast egendom, tomträtt, kronohemman,
skatilagt krononybygge eller
fartyg skett före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande.

De nya--------förklaras

c) 13 §, nar for var vet sker;

d) 19 §, när registrering som sägs
i 27 § andra stycket a) sker;

e) 20 §, när registrering sker;

f) 21 §, när handlingen utlämnas; g)

24 §, när överlåtelse eller pantsättning
sker eller innehavaren dessförinnan
avlider; samt

h) 28 §, när dragning sker.

3. Äldre bestämmelser skola fortfarande
gälla i fall där vid förvärv
av fast egendom stämpelavgift erlagts
redan före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande men ansökan
om lagfart upptages först därefter.
Skatt för förvärv som grundas på
handling, vilken upprättats före den
1 januari 1965, må icke uttagas med
högre belopp än som skulle ha utgått
enligt äldre bestämmelser.
vilande.

Äldre bestämmelser skola fortfarande
äga tillämpning såvitt gäller
skatteplikt, skattens beräkning och
återvinning i fall, där förvärv av

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 196b

(Nuvarande lydelse)

Äldre bestämmelser--

Vad i —------

(Föreslagen lydelse)

tomträtt eller fartyg skett före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande.

--lotteri meddelats.

äldre bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 september 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Palme, Sven-Eric

Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa författningsändringar
i anledning av den nya stämpelskatteförordningen,
in. m., samt anför därvid följande.

I.'' Inledning

Genom riksdagens bifall till prop. 1964:75 (BevU 42, Rskr 167) har
beslutats att 1914 års förordning angående stämpelavgiften den 1 januari
1965 skall ersättas av en stämpelskatteförordning. Samtidigt har beslutats
vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper (s. k. fondstämpel)
samt i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt. Författningar i ämnet har utfärdats den 21 maj 1964 (nr 308
310).

Den nya stämpelskatteförordningen kräver följdändringar i vissa andra
författningar. Stämpelutredningen lade i sitt betänkande »Stämpel- och expeditionsavgifter»
(SOU 1961: 37) fram förslag till sådana ändringar i bl. a.
lagen om fri rättegång, förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om
särskild skatt å vissa lotterivinster samt förordningen den 5 juni 1959 (nr
348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar in. in. Förslagen
bar i dessa delar remissbchandlats i samband med utredningens huvudförslag
(se prop. 1964: 75). Riksskattenämnden bar i skrivelse den 3 september
1962 föreslagit en ändring i fråga om den stämpelavgift som utgår enligt
förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor. I en rapport den 30 december 1960
angående vissa organisationsundersökningar föreslog statens organisationsnämnd
några ändringar i förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet, vilka torde få
anmälas i detta sammanhang. Slutligen har aktualiserats vissa ändringar i
den nya stämpelskatteförordningen samt i fondstämpel- och arvsskatteförordningarna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 174

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b år 196b

Efter beredning har inom finansdepartementet upprättats förslag till
erforderlig lagstiftning i de frågor jag nu nämnt. Jag anhåller att till närmare
behandling få ta upp dessa förslag, som torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende såsom Bilaga.1

II. Lagen om fri rättegång

Gällande ordning

Enligt 3 § första stycket lagen om fri rättegång är part, som åtnjuter fri
rättegång, befriad från stämpelavgift för expeditioner angående rättegången.
Parten åtnjuter därjämte förmånen att bl. a. expeditionslösen skall utgå av
allmänna medel. Frihet från avgift för expedition, som utfärdas endast på
särskild begäran, åtnjutes även efter det rätten skilt målet från sig, om
expeditionen begärs innan fullföljdstiden utgått.

När i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper
äger rum på begäran av part, som åtnjuter fri rättegång, skall enligt
3 § tredje stycket stämpel ej åsättas utlåtande över undersökningen.
Gottgörelse, som i statens eller kommuns tjänst anställd läkare äger betinga
sig för tagande av blodprov, skall utgå av allmänna medel.

Om parten förklarats förlustig förmånen av fri rättegång, skall rätten
enligt 8 § i domen i regel förplikta honom att ersätta statsverket kostnad
som enligt 3 § utgått av allmänna medel, alltså bl. a. lösen. I annat fall skall
sådan skyldighet åläggas motpart eller annan som enligt lag skulle varit
pliktig att gottgöra parten kostnaden.

Befinnes part, som åtnjutit fri rättegång, efter rättegångens avslutande
kunna återgälda rättegångskostnad som enligt lagen om fri rättegång utgått
av allmänna medel, kan lian enligt 13 § förpliktas att ersätta statsverket
sådan kostnad. Dock må, om dylik ersättningsskyldighet ålagts motpart
eller annan, sådan talan väckas endast om det visas att kostnaden inte kunnat
tas ut av denne.

Utredningen

Utredningen påpekar att införandet av en ny enhetlig expeditionsavgift,
expeditionslösen, föranleder ändring av bestämmelserna i 3 § lagen om
fri rättegång. En tänkbar möjlighet är därvid, uttalar utredningen, att den
nuvarande friheten för den, som erhållit fri rättegång, från att erlägga
stämpel för expeditioner i målet upphäves och ersättes av föreskrift att

1 I bilagan intagna författningsförslag, som med vissa mindre redaktionella jämkningar överensstämmer
med de vid propositionen fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

avgiften, liksom nu utgående lösen, skall betalas av allmänna medel. Härigenom
skulle enligt utredningen vinnas att, då statsverket av den som
åtnjutit fri rättegång eller av hans motpart äger utfå ersättning för kostnaderna
i anledning av den fria rättegången, ersättningen även kommer
att avse expeditionsavgiften. Utredningen erinrar om att ett förslag i denna
riktning framställdes 1943 i samband med domsagoreformen men avvisades
av chefen för finansdepartementet (prop. 1943:268 s. 52) av följande
skäl.

Genom att vid häradsrätterna nuvarande lösenavgift förvandlas till stämpelavgift
erhåller onekligen den berörda frågan en något större betydelse
än hittills. Den inkomstökning som skulle uppstå för statsverket genom
att även stämpelavgiften kan bliva ersatt torde dock icke böra överskattas.
Att den som erhållit fri rättegång själv gäldar statsverkets kostnader därför
torde förekomma allenast undantagsvis, och den föreslagna ändringen
skulle därför i allmänhet komma att få betydelse endast för de fall då
motparten förpliktas gottgöra kostnaderna. Det synes emellertid vara föga
tilltalande att införa stämpelbeläggning av expeditionerna huvudsakligen
blott i syfte att därigenom skapa förutsättningar för ökning av denna ersättningsskyldighet.
Att stämpelavgiften gäldas av medel från anslaget för
fri rättegång medför ju icke för statsverket någon verklig utgift som bör
ersättas. Därjämte märkes, att stämpelbeläggningen av expeditionerna i
samtliga mål, vari någon part bar fri rättegång, är en omständlig anordning,
som även är förenad med kostnader för statsverket.

Utredningen har av nu angivna skäl inte ansett sig böra ifrågasätta, att
expeditioner till part som har fri rättegång skall beläggas med stämplar
att betalas av medel från anslaget för fri rättegång. Som huvudregel föreslår
utredningen därför i 3 § första stycket, att part, som åtnjuter fri
rättegång, skall vara befriad från erläggande av ansökningsavgift och
expeditionslösen. För att bereda statsverket möjlighet att få gottgörelse för
förlorad expeditionslösen i de återbetalningsfall, som avses i 8 och 13 §§
lagen om fri rättegång, föreslår utredningen dock tillägg till dessa paragrafer.
Enligt detta tillägg skall vad som stadgats om kostnad som utgivits
av allmänna medel även gälla ansökningsavgift och expeditionslösen,
som skulle ha erlagts om parten inte åtnjutit fri rättegång. Utredningen anser
dock att man bör undvika skärpning av återbetalningsskyldigheten i
de fall, när enligt 28 § i utredningens förslag till lösenkungörelse äldre
avgiftsbestämmelser skall gälla, nämligen då före ikraftträdandet ansökning
ingivits eller expedition, som innefattar beslut, meddelats eller annan
expedition blivit för sökanden tillgänglig. Utredningen föreslår därför, att
i dessa fall äldre lag alltjämt skall äga tillämpning.

Enligt utredningens förslag till lösenlista skall lösen aldrig utgå för
utlåtande över blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper. På grund liärav föreslår utredningen att bestämmelsen i
3 § tredje stycket om stämpelfrihet för utlåtandet över undersökningen
utmönstras ur lagen.

2f nihang till riksdagens protokoll 196/f. 1 samt. Nr 174

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1964

Yttrandena

Den föreslagna ändringen av 3 § av innebörd, att den som åtnjuter fri
rättegång skall befrias från ansökningsavgift och expeditionslösen, har
allmänt lämnats utan erinran. Inte heller har någon erinran riktats mot
förslaget, att lösen inte skall tas ut för utlåtande över undersökning rörande
ärftliga egenskaper.

Däremot har den i 8 och 13 §§ föreslagna återbetalningsskyldigheten
avstyrkts av samtliga hörda hovrätter, av sex underrätter samt av Föreningen
Sveriges stadsdomare. Därvid har i de nämnda yttrandena som
huvudsakligt skäl anförts det merarbete förslaget medför. Uttryckligt tillstyrkande
föreligger endast från Stockholms stads rättshjälpsanstalt, som
finner ändringarna innebära en praktisk lösning.

Svea hovrätt uttalar, att ändringarna inte kan antas medföra annat än
ett mycket ringa tillskott till statsverkets inkomster men att reglernas tilllämpning
kominer att föranleda ett inte helt obetydligt merarbete för domstolarnas
personal.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser förslaget medföra åtskilligt
arbete till ringa nytta. Det förekommer enligt hovrätten ytterst sällan,
praktiskt taget aldrig, att kostnaden för fri rättegång kan återkrävas, sedan
den som åtnjutit denna förmån kommit i bättre ekonomisk ställning. Hovrätten
avstyrker förslaget och föreslår i stället att lagen om fri rättegång
omarbetas så, att hela underrättelseförfarandet och alla åtgärder för återkrav
slopas. Som konsekvens härav bör enligt hovrätten inte heller ändringen
i 8 § vidtas.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att besväret med uträkning av
avgifterna, lämnandet av föreskrivna uppgifter om dessa och bevakning av
statsverkets rätt inte kompenseras av de belopp som till äventyrs inflyter
till det allmänna.

Hovrätten för Nedre Norrland anför.

Den föreslagna subsidiära lösenskyldigheten kan visserligen sägas vara
en naturlig följd av de principer, på vilka förevarande paragrafer bygga.
En sådan följdriktighet kan dock i detta fall icke anses nödvändig. Ur praktisk
synpunkt torde förslaget sakna värde. Någon vinning för statsverket
torde det ej innebära. Däremot lärer det på grund av stadgandet i 10 § tilllämpningskungörelsen
till lagen om fri rättegång medföra skyldighet för
domstolen att uträkna beloppet av ifrågakomna avgifter, ett arbete som
måste anses vara ekonomiskt sett bortkastat. Hovrätten — som också åberopar
JO:s framställning till Kungl. Maj :t angående återbetalningsskyldigheten
över huvud enligt 13 § sagda lag, återgiven i ämbetsberättelsen
1958 s. 116 f — avstyrker ifrågavarande förslag.

Hovrätten för Övre Norrland finner visserligen, att de föreslagna ändringarna
kan anses principiellt välgrundade. Med hänsyn till den betungande
kontroll, som de nya bestämmelsernas efterlevnad skulle förorsaka,

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

och de jämförelsevis ringa belopp som här kommer i fråga vill hovrätten
likväl avstyrka ändringarna.

Häradshövdingen i Karlskoga domsaga framhåller att förbiseenden lätt
kan ske vid detta extra arbete. Den teoretiska bakgrunden eller att statsverket
_om tillägget inte görs — skulle gå miste om en avgift, som skulle

ha utgått om fri rättegång inte förelegat, finner häradshöAdingen inte helt
övertygande. Samma situation föreligger om staten eller annat avgiftsfritt
subjekt processar mot enskild part och vinner, sa att motpaiten skall betala
kostnaderna. Även i sådant fall går staten miste om en vinst till motpartens
fördel, men det är en konsekvens som måste tas, anser häradshövdingen.

Rådhusrätten i Malmö kan inte finna, att vad som föreslagits i princip
skiljer sig från det tidigare av departementschefen avvisade förslaget. Av
såväl principiella som praktiska skäl avstyrker rådhusrätten de föreslagna
tilläggen till 8 och 13 §§ lagen om fri rättegång.

Rådhusrätten i Västerås avstyrker bestämt detta förslag. De i lagen om
fri rättegång förekommande bestämmelserna om skyldighet för part, som
erhållit fri rättegång, att under vissa förutsättningar återgälda kostnaden
för fri rättegång saknar enligt rådhusrätten i stort sett praktisk betydelse.
Att ytterligare bygga på dessa bestämmelser anser rådhusrätten opåkallat
och skulle medföra betydligt större besvär för domstolarna än de ringa
belopp, som skulle inflyta. Inte heller för det fall, att motparten till den
som erhållit fri rättegång är skyldig gälda rättegångskostnader, finner rådhusrätten
sådan bestämmelse påkallad.

Liknande synpunkter anförs av häradshövdingarna i Uppsala läns norra
domsaga, Umeå domsaga och Västerbottens västra domsaga samt Föreningen
Sveriges stadsdomare.

Föreningen Sveriges häradshövdingar, som finner förslaget ur principiella
synpunkter motiverat, säger sig inte ha möjlighet att bedöma, om förslaget
kommer att medföra så stor inkomstökning för statsverket, att det
kompenserar merarbetet.

Departementschefen

Stämpel och lösen följer nu i lagen om fri rättegång olika regler. Sålunda
åtnjuts befrielse i fråga om stämpelavgift, under det att lösen utgår av allmänna
medel och således kan återkrävas av statsverket, om parten förklaras
förluslig förmånen av fri rättegång eller om han efter rättegångens avslutande
kommer i bättre ekonomiska omständigheter. Frågan är vilken av
dessa båda regler som skall tillämpas beträffande den nya expeditionsavgiften.
Utredningens förslag, att den nuvarande bestämmelsen om stämpelavgift
skall gälla såväl den nya expeditionsavgiften som ansökningsavgiften,
bär inte mött någon erinran. Jag kan därför på de av utredningen anförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1964

skälen tillstyrka att part, som åtnjuter fri rättegång, skall vara befriad från
ansökningsavgift och expeditionsavgift för expeditioner angående rättegången.
Denna belrielse bör — i motsats till vad som för närvarande gäller
— omfatta även sådant lagakraftbevis, som beställes först efter det att tiden
för fullföljd av talan utgått.

Däremot kan jag inte dela utredningens uppfattning att statsverket bör
kunna senare återkräva ansökningsavgift och expeditionsavgift. Såsom åtskilliga
remissorgan påpekat skulle en sådan återbetalningsskyldighet medföra
ett betydligt merarbete för domstolarna genom besväret med uträkningen
av avgifterna för de olika expeditionerna i samtliga mål med fri
i ättegång utan motsvarande vinst för statsverket. De av utredningen föreslagna
ändringarna i 8 och 13 §§ lagen om fri rättegång bör därför inte
vidtas.

Då någon återbetalningsskyldighet således inte skall föreligga för de ifrågavarande
avgifterna, saknas anledning att låta äldre rätt gälla efter ikraftträdandet.
Den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen är därför
icke erforderlig.

I likhet med utredningen och remissorganen anser jag att expeditionsavgift
inte längre bör stadgas för utlåtande över undersökning rörande ärftliga
egenskaper. Med anledning härav har vidtagits en jämkning av formell
natur i 3 § tredje stycket. Det bör i detta sammanhang erinras om, att förslaget
inte innebär någon ändring av den särskilda undersökningsavgift som
nu tas ut jämte expeditionsavgiften.

III. Förordningen angående en särskild stämpelavgift vid köp och

byte av fondpapper

Gällande ordning

Enligt 3 § 2 mom. e) förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper äger stämpelplikt
inte rum då obligation utfärdats av Kommunlåneinstitutet Aktiebolag.
Bestämmelsen härom infördes genom förordning den 21 maj 1964
(nr 275) och trädde i kraft den 16 juni 1964 (prop. 1964: 144, BevU 50,
Rskr 227). I den lydelse av nämnda lagrum, som enligt förordning den 21
maj 1964 (nr 309) skall träda i kraft den 1 januari 1965, finns däremot
sådan stämpelfrihet inte föreskriven beträffande Kommunlåneinstitutets
obligationer (prop. 1964: 75, BevU 42, Rskr 167).

Departementschefen

Frågan om stämpelfrihet för Kommunlåneinstitutets obligationer aktualiserades
så sent att förslag därom inte kunde framläggas samtidigt med
de ändringar i fondstämpelförordningen som föreslogs i samband med
stämpelskatteförordningen. Så som författningarna nu är utformade kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

mex- stadgandet om stämpelfrihet för Kommunlåneinstitutets obligationer
att gälla endast intill utgången av år 1964. Avsikten har emellertid varit att
denna stämpelfrihet skall gälla även därefter.

Den av riksdagen vid årets vårsession enligt skrivelsen 1964: 167 antagna
författningstexten torde därför böra ändras på sätt nu sagts.

IV. Förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster
Gällande ordning

För vinst i svenskt lotteri och för vinst vid dragning på här i riket utfärdade
premieobligationer skall, om vinsten överstiger vissa belopp, till
staten erläggas särskild skatt enligt förordningen den 28 september 1928
(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster. Denna skatt skall nu redovisas
med stämpel (3 §). När vinst lämnas ut till vinnaren, skall anordnaren
av lotteriet respektive utfärdaren av premieobligationerna hålla inne så
stor del av vinsten, som motsvarar skatten för denna (2 §). Den som sålunda
innehållit del av vinst skall, enligt 1 § kungörelsen den 15 juni 1945
(nr 411) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster,
inom en månad efter det att vinstdragning ägt rum ge in anmälan om
dragningen i två exemplar till generalpoststyrelsen. I anmälan skall lämnas
uppgift om sammanlagda värdet av sådana vinster, som utfallit på avyttrade
lotter och som är underkastade beskattning enligt förordningen. Samtidigt
skall den skatt, som belöper på dessa vinster, betalas in till generalpoststyrelsen.
Denna förser det ena exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar
till belopp motsvarande den erlagda skatten. Sedan stämplarna makulerats,
återställer styrelsen detta exemplar till vederbörande.

Om vinstskatt betalas in till generalpoststyrelsen med för lågt belopp, skall
styrelsen anmana lotteriets anordnare att omedelbart betala in det felande
beloppet. Efterkommes inte denna anmaning, skall styrelsen förfara på
samma sätt som med en anmälan, vilken åtföljs av full betalning, d. v. s.
det ena exemplaret förses med stämplar till belopp som motsvarar det erlagda
beloppet och återställs sedan stämplarna makulerats. Dessutom skall
styrelsen hos vederbörande myndighet påkalla indrivning av den felande
skatten. Om skatt erläggs på annat sätt än i samband med anmälan av anordnaren
(resp. utfärdaren), skall generalpoststyrelsen utfärda bevis, som
är försett med stämplar till det erlagda beloppet.

Ursprungligen stämpelbelades samtliga anmälningar genom riksbankens
sedeltryckeri, som tryckte stämplar på anmälningarna. På grund av tidsutdräkt
och höjda tryckningskostnader övergavs sedermera detta förfaringssätt
i fråga om huvudparten av anmälningarna. Dessa stämpelbeläggs numera
i stället genom påsättning av stämpelmärken. Under 1963 försågs
1 131 anmälningar med 5 530 stämpelmärken till ett värde av 3,1 miljoner

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

kronor. Undantag utgör anmälningarna från Svenska penninglotteriet AB,
AB Tipstjänst och riksgäldskontoret. Dessa anmälningar gäller så höga
vinstskattebelopp, att det ansetts lämpligt att trycka stämplar på anmälningarna.

Utredningen

Utredningen framhåller att kvitteringen genom stämplar är både tidsödande
och kostsam, vare sig den sker genom stämpelmärken eller genom
påtryck. Från kontrollsynpunkt kan det enligt utredningens mening inte
anses nödvändigt att behålla stämpelbeläggning. Uppbörden sker nämligen
centralt hos generalpoststyrelsen, som även utövar den direkta kontrollen
över att skattebeloppen flyter in. Utredningen föreslår därför att stämpelbeläggningen
ersätts med ett bevis på anmälan, att vinstskatten betalats in
i behörig ordning.

Yttrandena

Utredningens förslag har lämnats utan erinran. Fullmäktige i riksgäldskontoret
har framhållit att det är rationellt att avskaffa stämpelmärken
för redovisning av lotterivinstskatt. Riksrevisionsverket har likaledes uttryckligen
tillstyrkt förslaget.

Departementschefen

Stämpelbeläggningen i fråga om lotterivinstskatt medför uppenbarligen
en onödig omgång vid redovisningen av denna skatt. Med hänsyn härtill
bör, såsom jag tidigare anfört i prop. 1964: 75 med förslag till stämpelskatteförordning,
denna stämpelbeläggning helt slopas. Härav föranleds
ändring i 3 § förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Beskattnings- och uppbördsmyndighet i fråga om lotterivinstskatten är
för närvarande generalpoststyrelsen. Som jag framhållit i förenämnda proposition,
bör det inte längre ankomma på generalpoststyrelsen att fastställa
skatter eller att ha andra rent fiskaliska funktioner. Enligt statsmakternas
beslut skall kontrollstyrelsen från och med den 1 januari 1965
överta poststyrelsens uppgifter som central administrativ myndighet inom
stämpelväsendet. Därvid skall kontrollstyrelsen fastställa och uppbära stämpelskatt
i vissa fall, bl. a. för lotterier. I konsekvens härmed bör poststyrelsens
uppgifter i fråga om lotterivinstskatten helt övertas av kontrollstyrelsen.
Detta förslag kräver ingen ändring i vinstskatteförordningen. Vad jag
nu föreslagit erfordrar emellertid vissa ändringar i bestämmelserna om
uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt. Dessa är utfärdade i administrativ
ordning.

Äldre bestämmelser bör fortfarande tillämpas, om tillstånd till varu- eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 74 år 196k

tombolalotteri meddelats eller anmälan angående anordnande av sådant lotteri
inkommit före den 1 januari 1965 eller om i annat lotteri vinstdiagning
ägt rum före nämnda dag.

I samband med de nu redovisade förslagen framhöll jag i förenämnda
proposition, att en teknisk anpassning av lotterivinstskatten till vad som
gäller beträffande kontrollstyrelsens övriga skatter kunde komma att krava
ytterligare jämkningar i vinstskatteförordningen. Jag avsåg därmed att
en anslutning till reglerna i 1959 års förordning om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning kunde vara befogad, bl. a. med hänsyn till att kontrollstyrelsen
tillämpar denna förordning på flertalet av de skatter, för vilka
styrelsen är beskatlningsmyndighet. Emellertid har sedermera fråga
uppkommit, om det inte finns anledning att överse vinstskatteförordningens
bestämmelser även ur andra synpunkter. Sålunda har ifrågasatts om
inte det nuvarande systemet, enligt vilket skatten beräknas på vinstvärdet,
borde läggas om till en beskattning baserad på insatsernas belopp. Denna
fråga är för närvarande under utredning inom tinansdepartementet. I samband
med denna utredning kommer också att upptagas frågan huruvida
en anpassning av förfarandet vid lotterivinstbeskattningen bör ske till vad
som i detta hänseende gäller i tråga om konsumtionsbeskattningen.

V. Förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde

å fastighet

Gällande ordning

Enligt 4 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om asättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skall framställning om åsättande
av sådant värde inges till pröyningsnämndens kansli och vara åtföljd
av ett belopp om 25 kronor, som redovisas med stämpel på ansökan. Om
det åsatta värdet överstiger 25 000 kronor, skall vidare enligt 9 § protokollsutdraget
innefattande beslutet om åsatt uppskattningsvärde förses med särskild
stämpel enligt tariff fr. o. m. 15 t. o. m. 275 kronor, beroende på fastighetens
uppskattade värde. Sistnämnda stämpelavgift skall erläggas, när
protokollsutdraget expedieras. Protokollföraren hos prövningsnämnden
skall till sökanden avsända brev med besked, när protokollsutdraget tinns
tillgängligt att avhämta. Har utdraget inte utlösts inom fjorton dagar etter
underrättelsens avsändande, får avgiften utmätas. Vid stämpelbeläggningen
skall enligt 11 § användas enkla beläggningsstämplar som omnämns i 1914
års stämpelförordning. Vidare skall i tillämpliga delar gälla stämpelförordningens
bestämmelser om återfående av crlagd stämpelavgift, om tillhandahållande
av stämplar, om tillsyn över utgörande av stämplar samt om uppbörd
och redovisning, över meddelade beslut om åsättande av preliminärt
taxeringsvärde skall föras särskild liggare (10 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 b år 196b

Statens organisationsnämnd

Ifrågavarande förordning har statens organisationsnämnd behandlat i sin
rapport den 30 december 1960 angående organisationsundersökningar vid
länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier. Organisationsnämnden
finner gällande ordning med stämpelbeläggning av såväl
inkommande framställning som utgående beslut medföra en onödig belastning
av arbetsgången vid handläggningen av dessa ärenden dels genom att
framställning, som inte åtföljs av föreskrivet belopp, måste bli föremål för
kompletteringsåtgärder och dels genom att stämpelbeläggning vanligen
måste ske vid tva olika tillfällen och av två skilda handlingar i samma
ärende.

För ernående av en viss förenkling i arbetsgången föreslår organisationsnämnden
att den avgift om 25 kronor, som nu inbetalas i samband med ingivandet
av framställningen, inte skall erläggas vid denna tidpunkt utan att
den i stället skall inarbetas i de avgiftsbelopp, som redovisas i 9 § samma
förordning. Förslaget innebär att de nu utgående stämpelbeloppen i varje
klass höjs med 25 kronor samt att det för fastigheter om högst 25 000 kronors
värde inrättas en lägsta klass, i vilken avgiftsbeloppet sättes till 25
kronor.

Beträffande tillhandahallande av protokollsutdrag föreslår organisationsnämnden
slopande av skyldigheten att till sökanden avsända brev med
besked när utdraget finns att avhämta. I stället bör utdraget enligt nämndens
mening tillställas sökanden medelst tjänstepostförskott.

Organisationsnämnden föreslår vidare, att den särskilda liggaren över
meddelade beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde skall slopas.
Nämnden påpekar därvid, att samma beslut registreras dels i diariet vid
prövningsnämndens kansli, dels i prövningsnämndens protokoll och dels i
såväl länsstyrelsens som den lokala skattemyndighetens exemplar av fastighetslängden.

Yttrandena över organisationsnämndens förslag

Organisationsnämndens rapport har remissbehandlats på sätt närmare
anges i prop. 1961: 100. Samtliga remissorgan som berört den nu aktuella
delen av rapporten — däribland flertalet länsstyrelser samt riksräkenskapsverket
— har i sak tillstyrkt förslaget i alla delar.

En föreskrift om att protokollsutdrag skall överlämnas även till taxeringsintendenten
föreslås av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Stämpelutredningen

På grund av ifrågavarande stämpelavgifts speciella struktur kan det enligt
stämpelutredningens mening inte anses lämpligt att överföra avgiftsbestämmelserna
till den av utredningen föreslagna kungörelsen angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 196b

expeditionslösen. Inte heller i övrigt har utredningen föreslagit någon ändring
i förordningen.

Yttrandena över stämpelutredningens betänkande

Stämpelutredningens förslag i denna del har föranlett yttranden endast
från två remissorgan.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om organisationsnämndens förslag,
att ansökningsavgiften skall inarbetas i tariffen i 9 §. En förenkling
av arbetsgången skulle enligt länsstyrelsens mening härigenom vinnas.
Länsstyrelsen finner organisationsnämndens förslag ändamålsenligt och
förordar att det genomförs.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som är av samma mening, finner vidare
en viss höjning av åtminstone de lägre avgifterna befogad. Länsstyrelsen
föreslår att avgifterna fr. o. m. 25 t. o. m. 75 kronor slopas och att lägsta
avgiften sättes till 100 kronor upp till ett fastighetsvärde av högst 100 000
kronor. I fråga om sättet för uttagandet av avgiften ifrågasätter länsstyrelsen
om inte stämpelbeläggningen helt bör slopas. Inbetalning kan då ske
över postgiro, ehuru detta inte behöver vara obligatoriskt. Ett sådant förfarande
skulle enligt länsstyrelsens mening innebära en ännu mera förenklad
arbetsgång.

Departementschefen

Gällande ordning med stämpelbeläggning vid två olika tillfällen innebär,
såsom organisationsnämnden och remissorganen påpekat, en onödig omgång
för såväl allmänheten som myndigheterna. Såsom jag anfört i prop.
1964: 75 i fråga om expeditionsavgifter, bör man hos förvaltningsmyndigheterna
undvika att ha avgiftsuppbörd två gånger i samma ärende. I enlighet
härmed tillstyrker jag att den nuvarande förskottsuppbörden slopas och
att i stället avgiften för beslutet höjs i motsvarande mån.

Förslaget innebär bl. a. att för fastigheter med ett uppskattat värde av
högst 25 000 kronor skall i 9 § införas en avgift om 25 kronor. Vidare innebär
förslaget att framställning, som återkallas innan den lett till beslut av
prövningsnämnden, inte skall förorsaka kostnad för sökanden. Avgiftsnivån
har varit oförändrad sedan förordningens tillkomst år 1933. Med hänsyn
till kostnadsutvecklingen sedan dess och de generella avgiftshöjningar
jag aviserat i förenämnda prop. 1964: 75 anser jag det ofrånkomligt att eu
ny högsta avgiftsldass införs. Lämpligen bör denna konstrueras så, att för
fastigheter med ett uppskattat värde överstigande två miljoner kronor skall
tas ut avgift med 400 kronor.

Avgiften i värderingsärendena redovisas nu med slämpelmärken och betecknas
därför som stämpelavgift. Emellertid bör man enligt min mening
undvika att ha bestämmelser om stämpelavgifter vid sidan om den ex -

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

peditionskungörelse, som skall innehålla bestämmelser om de med stämpelmärken
redovisade expeditionsavgifterna. Vidare bör benämningen stämpelavgift
förbehållas den skattemässiga avgift som utgår enligt förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift för fondpapper.
Jag föreslår därför att redovisningen med stämpelmärken i ifrågavarande
värderingsärenden helt slopas.

Beträffande skyldigheten att avsända särskilt besked att protokollsutdrag
finns att avhämta vill jag erinra om, att — enligt Kungl. Maj :ts cirkulär
den 18 oktober 1946 till samtliga till statsförvaltningen hörande myndigheter
angående skyldighet att tillhandagå allmänheten med översändande
av expeditioner m. in. — expeditioner av alla slag bör tillställas vederbörande
med anlitande av postverket. Dessa allmängiltiga bestämmelser
synes böra tillämpas även beträffande de ifrågavarande protokollsutdragen.
Jag tillstyrker således att skyldigheten att avsända brev med underrättelse
till sökanden om avhämtande av protokollsutdrag slopas. Lämpligen bör
utdraget tillställas sökanden genom tjänstepostförskott. I samband härmed
bör respittiden för utmätning, som nu är två veckor från underrättelsens
avsändande, ändras till en månad från det protokollsutdrag avsänts.

Såsom ett remissorgan föreslagit bör det åligga protokollföraren hos
prövningsnämnden att tillställa även taxeringsintendenten ett utdrag av
protokoll med beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde.

Den särskilda liggaren över beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde
synes även enligt min mening kunna undvaras. Någon särskild omständighet,
som numera motiverar förandet av denna liggare, torde inte
föreligga. Jag tillstyrker därför att bestämmelserna om liggaren avskaffas.
Den uppgiftsskyldighet, som enligt 10 § skall fullgöras till lokal skattemyndighet
och ordförande i taxeringsnämnd genom utdrag ur liggaren, bör i
stället ske genom utdrag av prövningsnämndens protokoll.

Vad jag nu föreslagit föranleder ändring av 4, 9, 10 och 12 §§ samt upphävande
av 11 §. Vidare bör en redaktionell jämkning av 13 § i förordningen
vidtas i syfte att ersätta förekommande hänvisningar till 1928 års taxeringstörordning
med hänvisningar till motsvarande författningsrum i 1956 års
taxeringsförordning. De av mig nu förordade ändringarna föranleder även
vissa jämkningar i de särskilda föreskrifterna (SFS 1933: 358; ändrad genom
1943:955) för tillämpning av förordningen. Beslut härom torde få
meddelas i administrativ ordning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b år 196b

VI. Förordningen om arvsskatt och gåvoskatt

26 §.

Gällande ordning

Enligt 26 § fjärde stycket förordningen om arvsskatt och gåvoskatt må
advokatfiskalen vid hovrätten i dit fullföljt skatteärende göra framställning
om förordnande av särskild värderingsman. Bestämmelsen har samband
med den rätt advokatfiskalen vid hovrätt enligt 60 § samma förordning
har att anföra besvär mot beslut i skatteärende.

Genom förordning den 21 maj 1964 (nr 310) har i arvsskatteförordningen
gjorts vissa ändringar, vilka skall träda i kraft den 1 januari 1965. Den
nya lydelsen av 64 § 1 mom. innehåller bemyndigande för Kungl. Maj :t
att förordna den myndighet, som skall granska beskattningsmyndighets
beslut i ärenden angående fastställande, eftergift eller återvinning av arvsskatt
och gåvoskatt. Även 72 § har samtidigt ändrats och stadgar i sin nya
lydelse, att det ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten
att föra det allmännas talan i mål och ärenden, där
arvsskatteförordningen är tillämplig.

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag uttalat vid 64 § i förslaget till förordning om
ändring i arvsskatteförordningen (prop. 1964: 75 s. 336) har bestämmelsen
i 64 § 1 mom. tillkommit för att ge Kungl. Maj :t möjlighet att flytta
över advokatfiskalens arbetsuppgifter till en central myndighet. Tills så
sker är det meningen, att den rättsliga granskningen av besluten i fråga
om arvsskatt och gåvoskatt skall ligga kvar hos hovrätternas advokatfiskaler.
Samma blir förhållandet i fråga om rätten att enligt 72 § föra
det allmännas talan i skatteprocess mot den skattskyldige. Därför skulle
uttrycket advokatfiskalen i 26 § och dess motsvarigheter i 48 och 60 §§
i och för siig kunna bibehållas tills vidare. Emellertid är det önskvärt
att eu centralisering av granskningsverksamheten skall kunna ske utan
tidsutdräkt, om utredningen ger vid handen att sådan centralisering bör
äga rum. Med hänsyn härtill och då det i de genom förordningen den
21 maj 1964 ändrade paragraferna konsekvent talas om den enligt 64 §
1 mom. förordnade granskningsmyndigheten i stället för advokatfiskalen
eller liknande, bör motsvarande ändringar göras i 26 § liksom även i de
i det följande berörda 48 och 60 §§.

3 Dihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 171

Kungl. Mctj:ts proposition nr 17b år 19/i''t
48 §.

Gällande ordning

I tredje stycket av denna paragraf, som innehåller sekretessbestämmelser
beträffande deklaration till ledning för skattens beräkning, finns en hänvisning
till 62 § andra stycket. Genom förordningen den 21 maj 1964 angående
ändring i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt har 62 §
ändrats på sådant sätt, att den tidigare föreskriften i andra, stycket angående
skyldighet för länsstyrelse att vid beslut i skatteärende i särskilt
protokoll anteckna den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens
belopp utgått ur paragrafen. Någon motsvarande bestämmelse finns
numera överhuvudtaget inte i arvsskatteförordningen. I dess nya lydelse,
som träder i kraft den 1 januari 1965, stadgar 62 § andra stycket endast
att länsstyrelsens beslut i skatteärende skall upptagas i särskild beslutsförteckning
samt att närmare föreskrifter om denna förteckning meddelas
av Kungl. Maj :t.

Departementschefen

Beträffande de i 48 § första stycket föreslagna ändringarna, som är en
följd av att Kungl. Maj:t bemyndigats förordna granskningsmyndighet,
hänvisar jag till vad jag anfört vid 26 §.

Frågan vilka anteckningar den särskilda beslutsförteckningen skall innehålla
kommer i fortsättningen helt att regleras i administrativ ordning.
För att inte någon ändring i sak skall ske beträffande sekretessbestämmelserna
i 48 § bör därför hänvisningen i paragrafens tredje stycke till
stadgandet i 62 § andra stycket kompletteras med angivande av de uppgifter
om den skattskyldige och skatten, som fanns intagna i den tidigare
lydelsen av sistnämnda stadgande.

60 §.

Gällande ordning

Rätt att anföra besvär mot beslut i ärende angående arvsskatt och gåvoskatt
tillkommer enskild part och advokatfiskalen vid hovrätt. Vid beslut
av underrätt eller länsstyrelse angående fastställande, återvinning eller eftergift
av skatt är besvärstiden tre år och räknas från beslutets dag.

Departementschefen

I 43 § stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964, som skall träda i
kraft den 1 januari 1965, stadgas att, när skattskyldig vitsordat gransk ningsanmärkning,

skall anses —- bl. a. vid beräknande av besvärstid_ som

om beslut om skattens fastställande meddelats av inskrivningsdomaren

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 är 196 i

den dag granskningsmyndigheten erhållit meddelande om vitsordandet.
Enligt 45 § första stycket samma förordning skall vid besvär i nyssnämnda
fall klaganden inkomma direkt till hovrätten med sin dit ställda besvär
sinlaga. Dessa stadganden har, såsom jag anfört vid 42—46 §§ i förslaget
till stämpelskatteförordning (prop. 1964: 75 s. 260), föranletts av
att i praxis, i varje fall beträffande arvsskatt, advokatfiskals stämpelbeläggning
i anledning av granskningsanmärkning jämställts med beslut
av beskattningsmyndighet. Detta innebär att besvärstiden har räknats från
dagen för stämpelbeläggningen. Besvären har i sådant fall getts in direkt
till hovrätt, där prövning skett.

Nu har genom förordningen den 21 maj 1964 angående ändring i förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt ett nytt redovisningssystem för sådan
skatt tillkommit. Skatten skall i fortsättningen inte redovisas med
stämpelmärken och dessutom skall all skatt inbetalas till länsstyrelsen.
Detta gäller följaktligen även skatt som erlägges sedan skattskyldig vitsordat
granskningsanmärkning. Således kommer ej heller beträffande arvsskatt
och gåvoskatt någon stämpelbeläggning att ske hos granskningsmyndigheten.
Därför bör även i arvsskatteförordningen införas en bestämmelse,
som ger mottagandet av ett meddelande om skattskyldigs vitsordande
av granskningsanmärkning samma verkan som advokatfiskalens
stämpelbeläggning nu har, d. v. s. som ett beslut av beskattningsmyndigheten
om skattens fastställande. Dessutom bör i sådant fall, i likhet med
vad som föreskrivits i 45 § första stycket stämpelskatteförordningen, besvärsinlaga
inges direkt till hovrätten. De nya bestämmelserna bör dock
inte tillämpas, om granskningsanmärkning framställts före dessas ikraftträdande.

I enlighet med vad jag anfört vid 26 § skall besvärsrätt tillkomma den
enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten. Detta föranleder
en formell jämkning av 60 § första stycket.

VII. Förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor

Gällande ordning

Enligt 9 § första stycket förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om
rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor
är sökande pliktig att, om nämnden inte annorledes beslutar, för meddelat
förhandsbesked till kronan erlägga efter omständigheterna lämpad
avgift, lägst 100 och högst 500 kronor. I 15 § förordningen den 7 december
1883 angående expeditionslösen stadgas lösenfrihet för dylikt förhandsbesked.
Enligt 73 § förordningen den 1 december 1959 (nr 50)7) om

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 b år 196b

allmän varuskatt är avgiftsbes tämmelserna i förstnämnda förordning inte
tillämpliga beträffande förhandsbesked angående fråga, som avser taxering
till allmän varuskatt.

Avgiften redovisas genom stämpelbeläggning av det protokollsutdrag
rörande förhandsbeskedet som tillställes sökanden. Enligt 10 § skall därvid
användas enkla beläggningsstämplar som nämns i 1914 års stämpelförordning,
I tillämpliga delar skall lända till efterrättelse vad som i stämpelförordningen
är stadgat om tillhandahållande av stämplar till statsmyndigheternas
expeditioner, om tillsyn över stämpelavgiftens erläggande
samt om uppbörd och redovisning.

Utredningen

Med hänsyn till avgiftsbestämmelsernas utformning har utredningen ansett
det inte vara lämpligt att överföra dem till lösenkungörelsen. Utredningen
har i stället i lösenlistan under rubriken Skatter infört en hänvisning
av innebörd, att angående expeditionsavgift för förhandsbesked av
riksskattenämnden är särskilt stadgat.

Yttrandena

Riksskattenämnden har förklarat sig dela utredningens uppfattning och
understrukit att de skäl, som år 1951 föranledde utfärdande av separata
stämpelbestämmelser för förhandsbesked, alltjämt får anses äga giltighet.
Ej heller har nämnden ansett de av utredningen föreslagna författningarna
behöva föranleda någon redaktionell ändring i 1951 års nyssnämnda
förordning.

Sedermera har riksskattenämnden hemställt om höjning av maximiavgiften
till 1 000 kronor. Nämnden anför.

Föreskriften om en högsta avgift å 500 kronor har gällt alltsedan riksskattenämnden
inrättades. De frågor, som i form av ansökan om förhandsbesked
underställes riksskattenämnden, rör i en del fall miljonbelopp.
Särskilt under de senare åren har förmärkts en tendens att i en och
samma ansökan upptaga flera frågor, vilka avser olika delar av en affärstransaktion
men som har sådant sammanhang med varandra att de _

ehuru de kräver ställningstagande och besvarande var för sig — lämpligen
bör behandlas i ett och samma förhandsbesked. Med avseende å dylika fall
framstår enligt nämndens mening en avgift om högst 500 kronor som opåkallat
låg. Detsamma gäller vissa andra ärenden, där frågan rör osedvanligt
stort belopp.

Departementschefen

I likhet med utredningen och riksskattenämnden vill jag, särskilt med
hänsyn till de höga avgiftsbeloppen, förorda att bestämmelserna om stämpelavgift
för riksskattenämndens förhandsbesked kvarstår i 1951 års för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b år 196b

ordning. Emellertid bör redovisningen med stämpelmärken slopas i likhet
med vad jag nyss föreslagit i fråga om avgift enligt förordningen om
åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. I enlighet
härmed bör 10 § slopas och ersättas med bestämmelser i administrativ
ordning.

Vad beträffar den av riksskattenämnden begärda höjningen av maximiavgiften
från 500 till 1 000 kronor har framställningen härom, med hänsyn
till att i nämnden ingår representanter för näringslivet och dessa
inte anmält avvikande mening i frågan, inte ansetts behöva särskilt remissbehandlas.
Då de av riksskattenämnden anförda skälen synes väl motivera
en höjning av maximiavgiften till 1 000 kronor, vill jag tillstyrka att
9 § i 1951 års förordning ändras i enlighet härmed. Äldre bestämmelser
i fråga om avgiftens storlek bör dock gälla, om ansökan om förhandsbesked
inkommit före den 1 januari 1965.

I nära anslutning till vad som föreslagits i fråga om tiden för utmätning
av avgift för protokollsutdrag rörande preliminärt taxeringsvärde
bör tiden, då utmätning av avgiften för förhandsbesked skall ske, bestämmas
till en månad efter det att kravet framställts.

VIII. Förordningen med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. in.

Gällande ordning

Då film godkännes eller förbjuds för offentlig förevisning, utfärdar statens
biografbyrå enligt 6 § 1 mom. förordningen den 5 juni 1959 (nr 348)
med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. tillståndskort
resp. förbudskort. Nu uttas för dylikt kort enligt 3 § stämpelförordningen,
rubriken Bevis annat, stämpelavgift med en krona. En erinran om stämpelförordningens
bestämmelser angående stämpelbeläggning finns i förstnämnda
författningsrum. I samband därmed utgår enligt 12 § instruktionen
den 31 maj 1963 (nr 357) för statens biografbyrå särskild filmgranskningsavgift,
beräknad efter filmens längd.

Utredningen

Med hänsyn till den särskilda filmgranskningsavgiften föreslår utredningen
att stämpelavgiften och stämpelbeläggningen av bevisen slopas. I
stället bör enligt utredningens mening den särskilda filmgranskningsavgiften
höjas, förslagsvis genom införande av en grundavgift oavsett filmens
längd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1964

Yttrandena

Statens biografbyrå hälsar med tillfredsställelse förslaget att stämpelbeläggningen
av censurkorten skall slopas. En icke oväsentlig rationalisering
av arbetet på byråns expedition skulle härigenom vinnas till fördel för andra
kontorsuppgifter. Biografbyrån finner i princip inget att erinra mot att
i taxan införs en grundavgift.

Föreningen Sveriges filmproducenter anser likaledes slopande av stämpelbeläggningen
och höjning av filmgranskningsavgiften lämpligt med hänsyn
bl. a. till att det i någon mån torde förenkla arbetet på biografbyrån.

Departementschefen

I likhet med utredningen och remissorganen tillstyrker jag att särskild
avgift inte längre skall tas ut för tillståndskort och förbudskort. Bestämmelserna
om stämpelavgift bör därför utmönstras ur 1959 års förordning.

Frågan om den särskilda filmgranskningsavgiftens storlek torde få prövas
senare i administrativ ordning.

IX. Stämpelskatteförordningen

8 §•

Gällande ordning

Enligt 8 § 1 mom. stämpelskatteförordningen skall som värde av fast
egendom vid beräkning av stämpelskatten gälla taxeringsvärdet för året
närmast före det år, då lagfart sökes. Vid köp skall i stället köpeskillingen
vara bestämmande för skattens beräkning, om den överstiger taxeringsvärdet.
För det fall att egendomen inte är särskilt taxerad för året närmast före
lagtartsansökan skall enligt bestämmelse i 1 mom. tredje stycket i stället
gälla egendomens värde vid tidpunkten för förvärvet. Detta värde skall inskrivningsdomaren
fastställa med ledning av värderingsintyg eller annan
utredning. Sådan särskild prövning av egendomens värde skall även ske,
när egendomen efter den tidpunkt, som varit bestämmande för taxeringsvärdet,
men före förvärvet undergått värdeminskning av i 1 mom. tredje
stycket angivet slag. Vidare stadgas i samma moment fjärde stycket, att
värdeökning, som skett efter förvärvet på grund av nybyggnad eller av annan
liknande anledning, inte skall inräknas i egendomens värde vid beräkning
av stämpelskatten.

Departementschefen

Enligt 2 § förordningen angående lagfart å fång till fast egendom skall
lagfart sökas inom viss tid från det fånget skedde. Är förvärvet beroende av
suspensivt villkor, räknas lagfartstiden från den tidpunkt då villkoret upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

fylles. Om köpekontrakt innehåller föreskrift att köpebrev skall utfärdas,
sedan visst villkor uppfyllts, räknas således enligt rättspraxis lagfartstiden
från köpebrevets dag. Lagfart kan sökas och förklaras vilande på grund av
köpekontraktet men inte beviljas förrän köpebrevet utfärdats. Fånget anses
med andra ord inte ha skett förrän villkoret uppfyllts.

I 30 § 1 mom. första stycket a) stämpelskatteförordningen stadgas, att
beslut rörande stämpelskatt beträffande förvärv av fast egendom eller
tomträtt skall meddelas på den inskrivningsdag, då ansökan i ärendet först
upptages. Detta innebär att stämpelskatt skall fastställas redan i samband
med att ansökan vilandeförklaras. Om således vid ett villkorat förvärv
av fast egendom särskilt taxeringsvärde för året närmast före lagfartsansökan
saknas skulle inskrivningsdomaren komma i den situationen,
att han enligt 8 § skulle bestämma egendomens värde vid tidpunkten för
förvärvet samtidigt som han förklarade ansökan vilande, därför att något
förvärv enligt gällande tolkning av 2 § lagfartsförordningen icke hade
skett.

Det kan icke uteslutas, att 8 § kommer att tolkas på samma sätt som
2 § lagfartsförordningen i fråga om förvärv som är beroende av villkor som
uppskjuter den definitiva äganderättsövergången. Skulle så ske, kan tveksamhet
uppkomma om vilken tidpunkt som skall vara bestämmande för
skattens beräkning. Denna oklarhet bör undanröjas. Jag får därför förorda
att i 8 § 1 mom. uttrycken »tidpunkten för förvärvet», »före förvärvet» och
»efter förvärvet» ändras till »tidpunkten för upprättande av den handling,
varå förvärvet grundas», »före fångeshandlingens upprättande» respektive
»efter fångeshandlingens upprättande». På så sätt blir vid villkorat förvärv
dagen för köpekontraktets upprättande bestämmande vid värdering
enligt 8 §.

22 §.

Frihet från stämpelskatt för Kommunlåneinstitutets obligationer bör
stadgas i enlighet med vad jag nyss antört i Iråga om frihet från tondstämpel
för samma obligationer.

30 §.

Gällande ordning

Skatteplikt för förvärv av fast egendom och tomträtt inträder enligt 30 §
2 mom. andra stycket a), när förvärvet sker. Enligt 1 mom. första stycket
a) gäller som huvudregel vid förvärv av tast egendom och tomträtt, att beslut
rörande stämpelskatt meddelas på den inskrivningsdag då ansökan i
ärendet först upptages, oberoende av om ansökan sedan vilandeförklaras
eller beviljas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1964

Departementschefen

Det är visserligen principiellt riktigt att, såsom nu är stadgat i stämpelskattetörordningen,
låta skatteplikten inträda redan i och med förvärvet.
Emellertid har efter de nya bestämmelsernas antagande yppats farhågor att
en sådan bestämmelse skulle kunna leda till skatteflykt i två skilda hänseenden.

Jag har vid 8 § redogjort för hur 2 § lagfartsförordningen i praxis tolkas,
da fråga är om förvärv som är beroende av villkor. Det kan icke uteslutas,
att uttrycket »när förvärvet sker» i 2 mom. andra stycket a) kommer att
tolkas på samma sätt som motsvarande uttryck i 2 § lagfartsförordningen.
I så fall skulle vid villkorade förvärv av fast egendom skatteplikt ej ha inträtt,
när lagfart sökes på köpekontraktet och beslut rörande stämpelskatten
jämlikt 1 mom. första stycket a) skulle meddelas. Någon skatt skulle
således ej kunna fastställas när lagfartsansökan upptages och förklaras vilande.

Stadgandet att skatteplikt inträder, när förvärvet sker, torde vidare få
den effekten att enligt de allmänna reglerna om tioårig preskription statens
anspråk på stämpelskatt preskriberas, om lagfart eller inskrivning sökes,
sedan mer än tio år förflutit efter förvärvet. Genom att under en längre tid
underlåta att söka lagfart skulle fastighetsförvärvaren således helt undgå
stämpelskatt. För att hindra detta skulle erfordras en effektivare övervakning
av att lagfartsplikten fullgöres i rätt tid än som för närvarande är
möjlig.

För att undvika de nu påtalade konsekvenserna av den tidigare beslutade
tidpunkten för skattepliktens inträde vid förvärv av fast egendom bör man
redan nu ändra denna tidpunkt. Jag anser mig därför böra föreslå, att skatteplikt
vid förvärv av fast egendom eller tomträtt i stället skall inträda när
ansökan om lagfart eller inskrivning först upptas till prövning av inskrivningsdomaren.
En sådan ordning ansluter sig nära till vad som nu gäller
enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Övergångsbestämmelser

Gällande ordning

Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till stämpelskatteförordningen
skall förvärv av fast egendom, tomträtt, kronohemman., skattlagt krononybygge
och fartyg, som skett före ikraftträdandet av stämpelskatteförordningen,
följa motsvarande äldre bestämmelser i fråga om skatteplikt, skattens
beräkning och återvinning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

Departementschefen

Särskilda övergångsbestämmelser för förvärv av fast egendom synes påkallade
även om den föreslagna ändringen av 30 § genomföres. Stadgandet
i punkt 3 bör därför ändras, så att det överensstämmer med vad jag föreslagit
i nämnda paragraf angående skattepliktens inträde. Liksom jag beträffande
inteckning för fordran anfört vid övergångsbestämmelserna i förslaget
till stämpelskatteförordning (prop. 1%4: 75 s. 275), är syftet med
de nya övergångsbestämmelserna att hindra dubbelbeskattning. Däremot
bör de nya bestämmelserna inte få leda till att skatt för äldre fång blir
högre än om man alltjämt tillämpat äldre bestämmelser i fråga om skatteplikt
och skattens beräkning.

I fråga om tomträtt skulle den för fast egendom ifrågasatta regeln innebära
att skatteplikt skulle inträda så snart fångeshandlingen inges efter
årsskiftet, oberoende av tidpunkten för fångeshandlingens upprättande. Med
hänsyn till att lagfartsstämpel inte uttagits vid förvärv av tomträtt bör
dock i stället gälla att förvärv, som grundas på avtal ingånget före de nya
bestämmelsernas ikraftträdande, skall behandlas enligt de äldre reglerna,
även om fåmgeshandlingen företes efter årsskiftet. Särskilt stadgande
härom bör intagas i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till stämpelskatteförordningen.

Övergångsbestämmelser rörande förvärv av åborätt, som enligt 4 § Jdir
fritt från stämpelskatt, synes inte erforderliga.

X. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreligger inom finansdepartementet
förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367)
om fri rättegång;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen den 6
november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper;

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

4) förordning angående ändring i förordningen den 14 juni 1933 (nr
357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet;

5) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)
om arvsskatt och gåvoskatt;

6) förordning angående undring i förordningen den 1 juni 1951 (nr
442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxerings
frågor;

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 196b

7) förordning angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. förordningen den
5 juni 1959 (nr 3b8) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m.; samt

8) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 196b
(nr 308).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över det under 1) angivna lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1964

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 13 oktober
1964.

Närvarande:

justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,

Bergsten.

Enligt lagrådet den 10 oktober 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
9 september 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni
1919 (nr 367) om fri rättegång.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
kammarrättsassessorn Stig Wernlund.

Lagrådet yttrade:

Enligt första stycket av paragrafen i dess föreslagna nya lydelse skall
part, som åtnjuter fri rättegång, vara befriad från erläggande av ansökningsavgift
och expeditionsavgift för expeditioner angående rättegången. Regeln
om befrielse från erläggande av ansökningsavgift, vilken saknar motsvarighet
i lagrummets nuvarande lydelse, är avsedd att ersätta 19 § törsta
stycket andra punkten i 1914 års stämpelförordning i vad detta stadgande
innebär, att föreskriften i 7 § andra stycket om stämpellrihet beträffande
vissa expeditioner för person, som erhållit fri rättegång, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämpelavgift enligt 8 § lör ansökning om
stämning vid domstol och för annan ansökning varigenom mål eller ärende
anhängiggöres vid domstol. Lagrådet förutsätter, att i den blivande expeditionskungörelsen
kommer att användas en terminologi, som icke kan
föranleda missförstånd i fråga om innebörden av de i lagförslaget brukade
uttrycken »ansökningsavgift» och »expeditionsavgift».

Ur protokollet:
Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 16 oktober 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 13 oktober
1964 avgivna utlåtande över det den 9 september 1964 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 jum
1919 (nr 367) om fri rättegång.

Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det torde efter en mindre
redaktionell jämkning få föreläggas riksdagen för antagande.

Föredraganden hemställer liäretter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång med nyss
angiven jämkning,

dels antaga de härvid fogade förslagen till

1) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper;

2) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

3) förordning angående ändring i förordningen den lb juni 1933 (nr
357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet;

4) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 19bl (nr bl6)
om arvsskatt och gåvoskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr bb2)
om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;

6) förordning angående ändrad lydelse av 6 § 1 mom. förordningen den
5 juni 1959 (nr 3b8) med särskilda bestämmelser om biograf föreställningar
m. m.; samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 196b 41

7) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 196b
(nr 308);

vilka med en mindre redaktionell jämkning överensstämmer med de vid
statsrådsprotokollet den 9 september 1964 fogade förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Göran Sellvall

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640579