Kungl. Maj.ts proposition nr 171 (Proposition 1943:171)

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Nr 171.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande godkännande av
ett avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning
i skatteärenden; given Stockholms slott den
12 mars 1943.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 19 februari 1943 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 10 mars 1943
undertecknat avtal mellan Sverige och Finland angående handräckning i
skatteärenden med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed
föreslå riksdagen att godkänna berörda avtal och slutprotokoll.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. t sami. Nr lil.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Republiken Finland angående

handräckning i skatteärenden.

Konungariket Sverige och Republiken
Finland hava överenskommit att sluta
avtal angående handräckning i skatteärenden.

För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:

Hans Majit Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Christian Gunther; och

Republiken Finlands President:

Republikens utomordentliga Sändebud
och befullmäktigade Minister i
Stockholm Jarl Wasastjerna,
vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel I.

(1) . Båda staterna förplikta sig ömsesidigt
att lämna varandra handräckning
i skatteärenden på sätt nedan närmare
angives.

(2) . Med handräckning förstås i detta
avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) utredning i skatteärenden, såsom
infordrande av deklarationer eller av
andra uppgifter eller upplysningar, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel II.

(1). Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den 16
mars 1931 mellan Konungariket Sverige
och Republiken Finland för undvikan -

Sopimus

Ruotsin Kuningaskunnan ja Suo men

Tasavallan välillä virkaavusta
veroasioissa.

Ruotsin Kuningaskunta ja Suomen
Tasavalta ovat päättäneet tehdä veroasioissa
annettavaa virka-apua koskevan
sopimuksen.

Tässä tarkoituksessa ovat valtuutetuiksi
nimittäneet:

Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas: Ulkoasiainministerinsä,

Hänen Ylhäisyytensä
Christian Guntherin; ja

Suomen Tasavallan President^:

Tasavallan Tukholmassa olevan erikoislähettilään
ja täysivaltaisen ministerin
Jarl Wasastjernan,
jotka, tarkastettuaan toistensa valtakirjat
ja havaittuaan ne oikeaan ja
asianmukaiseen muotoon laadituiksi,
ovat sopineet seuraavista määräyksistä:

Yleisiä määräyksiä.

I artikla.

(1) . Molemmat valtiot sitoutuvat vastavuoroisesti
alempana tarkemmin mainitulla
tavalla antamaan toisilleen virka-apua
veroasioissa.

(2) . Virka-avulla tarkoitetaan tåssa
sopimuksessa:

a) asiakirjain tiedoksiantoa,

b) selvityksen hankkimista veroasioissa,
kuten veroilmoitusten tai muiden
ilmoitusten tahi tietojen hankkimista,
sekä

c) verojen perimistä.

II artikla.

(1). Veroilla tarkoitetaan tässä sopimuksessa: a)

veroja, j olhin sovelletaan Ruotsin
Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan
välistä, maaliskuun 16 päivänä 1931

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

de av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter äger tillämpning;

b) andra skatter och offentliga avgifter,
vilka utgå för de avtalsslutande
staternas räkning;

c) skatter och offentliga avgifter, vilka
utgå för andra offentligrättsliga
juridiska personers räkning efter samma
grunder som under a) och b) omförmälda
skatter och avgifter; samt

d) alla värdestegringsskatter.

(2). Detta avtal äger icke tillämpning
å tullar och avgifter för tillverkning eller
förbrukning; omsättnings- och lyxskatter
anses icke såsom sådana avgifter.

Artikel lil.

(1) . Handräckning medgives blott såvitt
angår skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra allenast den stat,
från vilken framställningen gjorts, samt
mot personer, som äro bosatta i denna
stat, oavsett i vilken stat de äro medborgare.

(2) . Är fråga om skatteanspråk, vilket
hänför sig till förhållande, som förelåg
vid tidpunkt, då i punkt (1) angiven
förutsättning var för handen, skall den
omständigheten, att förutsättningen sedermera
bortfallit, ej utgöra hinder för
handräckningens beviljande.

(3) . För delgivning av handling samt
för infordrande av upplysningar, som
kunna inhämtas i offentliga handlingar
eller avse allmänt kända förhållanden,
medgives handräckning utan avseende
å vilken stat de skattskyldiga tillhöra
eller deras hemvist.

Artikel IV.

(1) . Ilandräckningsärenden skola behandlas
genom direkt samverkan mellan,
för Sveriges del finansdepartementet
och för Finlands del finansministeriet.

(2) . Beslut rörande framställning örn
handräckning meddelas i Sverige av
Kungl. Maj:t, i Finland av finansministeriet.

Artikel V.

1). Framställningar och andra handlingar
i ärenden angående handräck -

kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemiseksi
välittömien verojen alalia tehtyä
sopimusta;

b) muita vero ja ja julkisia maksuja,
jotka kannetaan sopimusvaltioiden hyväksi; c)

veroja ja julkisia maksuja, jotka
kannetaan muiden julkisoikeudellisten
juriidisten henkilöiden hyväksi samojen
perusteiden mukaan kuin a) ja b) kohdissa
mainitut verot ja maksut; sekä

d) kaikkia arvonnousuveroja.

(2). Täta sopimusta ei sovelleta tulleihin
eika valmistus- tai kulutusmaksuihin;
liikevaihto- ja ylellisyysveroja
ei pidetä tällaisina maksuina.

III artikla.

(1) . Virka-apua myönnetään vain millin
verovaateisiin nähden, jotka kohdistuvat
yksinomaan siihen valtioon
kuuluviin verovelvollisiin, jösta esitys
on tehty, sekä henkilöihin, jotka asuvat
tässä valtiossa, katsomatta siihen, minka
maan kansalaisia he ovat.

(2) . Millom kysymys on verovaateesta,
joka liittyy sinä ajankohtana
vallinneeseen olosuhteeseen, jolloin (1)
kohdassa mainittu edellytys oli olemassa,
ei se seikka, etta edellytys sittemmin
on lakannut, ole esteenä virkaavun
myöntämiseen.

(3) . Asiakirjain tiedoksiantamiseksi ja
julkisista asiakirjoista saatavissa olevien
tai yleisesti tunnettuja seikkoja koskevien
tietojen hankkimiseksi myönnetään
virka-apua siihen katsomatta, millin
valtioon verovelvolliset kuuluvat tai
missä valtiossa heillä on kotipaikkansa.

IV artikla.

(1) . Virka-apuasioita käsittelevät välittömässä
yhteistoiminnassa Ruotsin
osalta finanssidepartementti ja Suomen
osalta valtiovarainministeriö.

(2) . Virka-apuesityksiä koskevista asioista
päättää Ruotsissa Kuninkaallinen
Majesteetti ja Suomessa valtiovarainministeriö.

V artikla.

(1). Esitysten ja muiden virka-apua
koskevien asiakirjain tulee olla laadittu

Klindt. May.ts proposition nr 171.

ning skola vara avfattade på det officiella
språket i den stat, som begär
handräckningen. Finskspråkiga framställningar
och andra handlingar skola
åtföljas av översättning till svenska.

(2). I framställningen skola angivas
den myndighet, från vilken densamma
utgått, namn och yrke eller titel för dem
saken gäller ävensom, därest fråga är
om delgivning av handling, mottagarens
adress och handlingens beskaffenhet.

Artikel VI.

Framställning örn handräckning kan
avböjas, örn den stat, hos vilken handräckningen
begärts, anser densamma
ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter
eller säkerhet.

Artikel VII.

(1) . Efterkommes framställning örn
handräckning helt eller delvis, skall den
stat, hos vilken handräckningen begärts,
ofördröjligen underrätta den andra
staten om utgången av ärendet.

(2) . Efterkommes icke framställningen,
skall den stat, hos vilken handräckningen
begärts, ofördröjligen underrätta
den andra staten därom med angivande
av skälen för beslutet.

Delgivning av handlingar.

Artikel VIII.

(1) . Delgivning skall ombesörjas av
vederbörande myndighet i den stat, hos
vilken åtgärden begärts. Denna myndighet
kan utom i de fall, som avses i
punkt (2), inskränka sig till att verkställa
delgivningen genom handlingens
överlämnande till mottagaren, såvitt
denne är villig mottaga densamma.

(2) . På önskan av den stat, som begärt
delgivningen, skall handlingen delgivas
i den form, som för liknande delgivning
är föreskriven i lagstiftningen i
den stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel IX.

Såsom bevis om delgivningen skall
gälla antingen ett daterat och bestyrkt

sen valtion virallisella kielellä, joka virka-apua
pyytää. Suomenkielisten esitysten
ja muiden asiakirjain oheen on
liitettävä ruotsinkielinen käännös.

(2). Esityksessä on mainittava se viranomainen,
jonka aloitteesta esitys tehdään,
sen henkilön nimi ja ammatti tai
arvo, jota asia koskee, sekä, milloin on
kysymys asiakirjain tiedoksiantamisesta,
vastaanottajan osoite ja asiakirjan
laatu.

VI artikla.

Virka-apua koskeva esitys voidaan
hylätä, milloin se valtio, jolta virkaapua
on pyydetty, katsoo virka-avun
voivan vaarantaa sen valtaoikeuksia tai
turvallisuutta.

VII artikla.

(1) . Milloin virka-apua koskevaan
esitykseen kokonaan tai osittain suostutaan,
on sen valtion, jolta virka-apua
on pyydetty, viipymättä tiedoitettava
toiselle valtiolle siitä, miten asia on
loppuun saatettu.

(2) . Milloin esitykseen ei suostuta, on
sen valtion, jolta virka-apua on pyydetty,
viipymättä tiedoitettava siitä toiselle
valtiolle ja samalia ilmoitettava
päätöksen perusteet.

Asiakirjain tiedoksiantaminen.

VIII artikla.

(1) . Tiedoksiannosta on sen valtion
asianomaisen viranomaisen huolehdittava,
jolta toiinenpidettä on pyydetty.
Tämä viranomainen voi, paitsi (2) kohdassa
mainituissa tapauksissa, rajoittua
toimittamaan tiedoksiannon jättämällä
asiakirjan vastaanottajalle, mikali tämä
suostuu sen vastaanottamaan.

(2) . Sen valtion toivomuksesta, joka
tiedoksiantoa on pyytänyt, on asiakirja
tiedoksiannettava sitä muotoa käyttäen,
joka sellaista tiedoksiantoa varten on
määrätty sen valtion lainsäädännössä,
jolta tiedoksiantoa on pyydetty.

IX artikla.

Todistuksena tiedoksiannosta on pidettävä
joko tiedoksiannon vastaanot -

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

erkännande av den, som mottagit delgivningen,
eller ett intyg av myndigheten
i den stat, hos vilken delgivningen
begärts, utvisande formen och tiden för
delgivningen.

Utredning i skatteärenden.

Artikel X.

(1) . Handräckning för vinnande av
utredning i skatteärende skall verkställas
i enlighet med lagstiftningen i den
stat, till vilken framställningen riktas;
dock skall på begäran av den stat, som
gör framställningen, viss form iakttagas,
såframt denna icke strider mot lagstiftningen
i den stat, hos vilken framställningen
göres.

(2) . Tvångsmedel, som är tillåtet inom
den stat, hos vilken handräckningen
begärts, må ej användas med mindre
den stat, som begärt handräckningen,
beträffande en motsvarande framställning
kan använda ett likartat tvångsmedel.

(3) . Framställning om infordrande av
sådana uppgifter eller upplysningar,
som författningsenligt må meddelas i
den stat, till vilken framställningen
riktas, kan avböjas, därest den stat,
som gör framställningen, enligt sin egen
lagstiftning icke kan infordra motsvarande
uppgifter eller upplysningar, eller
örn framställningens efterkommande
skulle kränka affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.

Indrivning av skatt.

Artikel XI.

(1) . Exigibelt beslut i skatteärende
skall efter framställning från den ena
staten uttryckligen erkännas såsom gällande
i den andra staten och verkställas
i enlighet med den statens lagstiftning.

(2) . Vid framställning örn indrivning
skall fogas förklaring av vederbörande
myndighet i den stat, som gör framställningen,
att beslutet är exigibelt;

taneen henkilön antamaa päivättyä ja
oikeaksi todistettua vastaanottotunnustusta
tai sen valtion viranomaisen, jolta
tiedoksiantoa on pyydetty, antamaa
todistusta, jösta ilmenee tiedoksiannon
muoto ja tiedoksiantoaika.

Selvityksen hankkiminen veroasioissa.

X artikla.

(1) . Virka-avun antaminen selvityksen
hankkimiseksi veroasiassa on toimeenpantava
sen valtion lainsäädännön
mukaisesti, jolle esitys tehdään; kuitenkin
on sen valtion pyynnöstä, joka
esityksen tekee, määrättyä muotoa noudatettava,
mikäli tämä ei ole ristiriidassa
sen valtion lainsäädännön kanssa,
jolle esitys tehdään.

(2) . Pakkokeinoa, joka on sallittu siinä
valtiossa, jolta virka-apua on pyydetty,
ei ole käytettävä, mikäli se valtio, joka
on pyytänyt virka-apua, vastaavan esityksen
suhteen ei voi käyttää samanlaatuista
pakkokeinoa.

(3) . Esitys, joka tarkoittaa sellaisten
ilmoitusten tai tietojen hankkimista,
joita lain mukaan voidaan antaa siinä
valtiossa, jolle esitys tehdään, voidaan
jättää hyväksymättä, jos se valtio, joka
esityksen tekee, oman lainsäädäntönsä
mukaan ei voi vaatia vastaavia ilmoituksia
tai tietoja, tahi jos esityksen
noudattaminen tulisi loukkaamaan
kauppa-, dike- tai ammattisalaisuutta.

Verojen periminen.

XI artikla.

(1) . Veroasiassa annettu täytäntöönpanokclpoinen
päätös on toisen valtion
esityksestä nimenomaan tunnustettava
toisessa valtiossa päteväksi ja täytäntöönpantava
viimeksimainitun valtion
lainsäädännön mukaisesti.

(2) . Perimistä koskevaan esitykseen
on liitettävä sen valtion asianomaisen
viranomaisen, joka esityksen tekee, autania
selilys siitä, että päätös on thyr

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

denna myndighets behörighet skall bestyrkas
av myndighet som i art. IV
sägs.

(3). Handräckning för indrivning medgives
icke, därest skatteanspråket, örn
det genomfördes, skulle föranleda dubbelbeskattning
i förhållandet mellan de
båda staterna.

Artikel XII.

Den stat, i vilken indrivning enligt
detta avtal ägt rum, är gentemot den
andra staten ansvarig för de indrivna
beloppen.

Tystnadsplikt och handlingars
hemlighållande.

Artikel XIII.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,
uppgifter och utlåtanden ävensom
andra meddelanden, vilka i handräckningsväg
ingå till någondera staten,
tillämpas i denna stat gällande laga bestämmelser
angående tystnadsplikt och
handlingars hemlighållande.

Ersättning för kostnader.

Artikel XIV.

För handräckning enligt detta avtal
må icke utkrävas någon avgift eller
kostnadsersättning. Såframt ej annat
överenskommes, utgår dock ersättning
för gottgörelse till personer, som meddelat
upplysningar, eller till sakkunniga,
för kostnader, som föranletts genom
förrättningsmäns medverkan uti de i
art. VIII punkt (2) angivna fallen eller
genom användande av viss form enligt
art. X punkt (1), ävensom för kostnader
på grund av rättegång vid allmän
domstol, som föranledes av handräckningens
verkställande.

Legalisering av handlingar.

Artikel XV.

(1). Handling, som upprättats, utfärdats
eller bestyrkts av domstol för
beskattningsärenden eller högre beskatt -

täntöönpanokelpoinen; tämän viranomaisen
pätevyys on IV artiklassa mainitun
viranomaisen todistettava.

(3). Virka-apua veron perimiseksi ei
myönnetä, jos verovaatimus toteutettuna
johtaisi kaksinkertaiseen verotukseen
molempien valtioiden välisessä suhteessa.

XII artikla.

Se valtio, jossa periminen tämän sopimuksen
mukaisesti on tapahtunut, on
torelle valtiolle vastuussa perityistä
rahamääristä.

Vaitiolovelvollisuus ja asiakirjain
salassapitäminen.

XIII artikla.

Kyselyjen, tietojen, selvitysten ja
lausuntojen kuin myös muiden ilmoitusten
suhteen, jotka jompikumpi valtio
virka-aputeitse vastaanottaa, sovelletaan
tässä valtiossa voimassa olevia,
vaitiolovelvollisuutta ja asiakirjain salassapitämistä
koskevia säännöksiä.

Kulujen korvaaminen.

XIV artikla.

Tämän sopimuksen mukaisesta virkaavusta
ei ole vaadittava maksua tahi
kulujen korvaamista. Mikali ei toisin
sovita, on kuitenkin korvattava tietoja
antaneille henkilöille tahi asiantuntijoille
maksetut palkkiot, toimitusmiesten myötävaikutuksesta
VIII artiklan (2) kohdassa
mainituissa tapauksissa tai määrätyn
muodon käyttämisestä X artiklan
(1) kohdan mukaan aiheutuneet kustannukset
kuin myös ne kustannukset,
jotka ovat aiheutuneet virka-avun antamisesta
johtuneesta oikeudenkäynnistä
yleisessä tuomioistuimessa.

Asiakirjain laillistaminen.

XV artikla.

(1). Asiakirjan, joka on toisen valtion
veroasiaintuomioistuimen tahi ylemmän
verotus- tai finanssihallintoviraston laa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

nings- eller finansförvaltningsmyndighet
i den ena staten och som är försedd med
domstolens eller myndighetens sigill
eller stämpel, behöver ej legaliseras för
att användas i skatteärende inom den
andra statens område.

(2). Vad i punkt (1) sägs gäller jämväl
beträffande handling, som underskrivits
av tjänsteman hos domstolen
eller myndigheten, såframt sådan underskrift
är tillräcklig enligt lagstiftningen
i den stat, domstolen eller myndigheten
tillhör.

Särskilda bestämmelser.

Artikel XVI.

De i art. IV punkt (2) angivna myndigheterna
kunna träffa ytterligare överenskommelser
i enlighet med detta avtals
syftemål. De kunna särskilt överenskomma
angående minsta belopp,
som framställning om indrivning må
avse, angående behandling av indrivningsavgifter,
debetsedelslösen, räntor,
rättegångskostnader, vitén och andra
liknande, i samband med beskattning
eller indrivning utgående belopp utan
straffrättslig karaktär, angående fastställande
av kurs för omräkning av belopp,
som skola indrivas, samt angående
redovisning av indrivna belopp.

Artikel XVII.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och finska
språken, skall ratificeras, för Sveriges
del av Hans Majit Konungen av Sverige
med riksdagens samtycke och för Finlands
del av Republikens President. Ratifikationshandlingarna
skola snarast
möjligt utväxlas i Helsingfors. Avtalet
träder i kraft med ingången av den kalendermånad,
som följer närmast efter utväxlingen
av ratifikationshandlingarna,
och skall vara gällande så länge det icke
uppsagts av någon av de avtalsslutande
staterna. I fall av uppsägning fyra månader
före utgången av ett kalenderår
upphör avtalet att gälla den 1 januari
nästkommande år, i annat fall upphör

tima, antama tai vahvistama ja joka on
varustettu tuomioistuimen tai viraston
sinetillä tai leimalla, ei tarvitse olla
laillistettu toisen valtion alueella veroasioissa
tapahtuvaa käyttöä varten.

(2). Mita (1) kohdassa on määrätty,
koskee myös asiakirjoja, jotka tuomioistuimen
tai asianomaisen viraston virkamies
on allekirjoittanut, jos tällainen
allekirjoitus on riittävä sen valtion
lainsäädännön mukaan, johon tuomioistuin
tai virasto kuuluu.

Erinäisiä määräyksiä.

XVI artikla.

IV artiklan (2) kohdassa mainitut viranomaiset
voivat tämän sopimuksen
tarkoituksen mukaisesti tehdä täydentäviä
sopimuksia. Erikoisesti voivat nämä
viranomaiset sopia vähimmäismäärästä,
jota perimistä tarkoittava esitys
saa koskea, perimismaksujen, verolipunlunastuksen,
korkojen, oikeudenkäyntikulujen,
uhkasakkojen ja muiden
tämänkaltaisten, verotuksen tai perimisen
yhteydessä menevien, rikosoikeudellista
luonnetta vadla olevien maksujen
suhteen noudatettavasta menettelystä,
perittäviin rahamääriin nähden
sovellettavasta vaihtokurssista sekä perittyjen
rahamäärien tilittämisestä.

XVII artikla.

Tärnö sopimus, joka on laadittu kahtena
alkuperäisenä, ruotsin- ja suomenkielisenä
kappaleena, on Ruotsin osalta
Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuninkaan
ja Suomen osalta Tasavallan President^
ratifioitava valtiopäivien suostumuksella.
Ratifioimisasiakirjat on
niin pian kuin mahdollista vaihdettava
Helsingissä. Sopimus astuu voimaan ratifioimisasiakirjojen
vaihtamista lähinnä
seuraavan kalenterikuukauden alkaessa
ja on voimassa niin kauan kuin sitä ei
jommankumman sopimusvaltion taholta
ole irtisanottu. Siinä tapauksessa, etta
sopimus on irtisanottu neljä kuukautta
ennen jonkin kalen terivuoden päättymistä,
lakkaa sopimus olemasta voimas -

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

avtalets giltighet den 1 januari under
det därpå följande året.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat detta
avtal och försett detsamma med sina
sigill.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,
den 10 mars 1943.

Christian Gunther.

(L. S.)

Slutprotokoll.

Vid undertecknande av det denna dag
mellan Konungariket Sverige och Republiken
Finland slutna avtalet angående
handräckning i skatteärenden hava
undertecknade fullmäktige avgivit följande
likalydande förklaringar, vilka
skola utgöra en integrerande del av
själva avtalet.

1. Såframt ej annat överenskommes,
skola de i avtalet omförmälda översättningarna
till riktigheten bestyrkas antingen
av den myndighet, som har att
översända framställningen, eller av en
edsvuren eller av offentlig myndighet
utsedd översättare i endera staten.

2. Översändande av akter kan principiellt
icke begäras. För undantag härutinnan
erfordras samförstånd mellan
vederbörande myndigheter i de båda
staterna; framställning om översändande
av akter bör emellertid göras endast
om viktiga intressen för vederbörande
stat fordra det.

3. Vid framställning om handräckning
för utredning i skatteärende skall
den myndighet, som gör framställningen,
intyga, att den åtgärd, varom fråga
är, kan vidtagas enligt lagstiftningen i
den egna staten.

Därest omständigheterna därtill föranleda,
skall efter framställning av endera
staten utbyte ske av redogörelser
rörande uppgifter och upplysningar m.
m., som enligt vardera statens lagstift -

sa seuraavan vuoden tammikuun 1 päivänä;
muussa tapauksessa päättyy sopimuksen
voimassaolo sitä seuraavan
vuoden tammikuun 1 päivänä.

Tämän vakuudeksi molempien valtioiden
valtuutetut ovat allekirjoittaneet
tämän sopimuksen ja varustaneet
sen sineteillään.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,
10 päivänä maaliskuuta 1943.

Jarl A. Wasastjerna.

(L. S.)

Loppupöytäkirja.

Ruotsin Kuningaskunnan ja Suomen
Tasavallan välistä, tänä päivänä tehtyä,
virka-apua veroasioissa koskevaa sopimusta
allekirjoitettaessa ovat allekirjoittaneet
valtuutetut antaneet seuraavat
yhtäpitävät selitykset, jotka muodostavat
olennaisen osan itse sopimuksesta.

1. Mikali ei toisin sovita, on sopimuksessa
mainittujen käännösten oltavä
joko sen viranomaisen, jolle esityksen
tekeminen kuuluu, tahl jommassakummassa
valtiossa toimivan valantehneen
tai julkisen viranomaisen määräämäii
kielenkääntäjän oikeiksi todistamat.

2. Asiakirjavihkojen lähettämistä ei
periaatteellisesti volda pyytää. Poikkeuksen
tekemiseksi tässä kolldin vaaditaan,
etta molempien maiden asianomaiset
viranomaiset ovat siitä yksimieliset;
asiakirjavihkojen lähettämistä tarkoittava
esitys on kuitenkin tehtävä
ainoastaan siinä tapauksessa, etta asianomaisen
valtion tärkeät edut sitä
vaativat.

3. Tehdessään selvityksen hankkimista
veroasiassa tarkoittavan esityksen
tulee viranomaisen, joka esityksen tekee,
todistaa, etta kysymyksessä olevaan
toimenpiteeseen voidaan ryhtyä
sen valtion lainsäädännön mukaan.

Jos olosuhteet antavat siihen aihetta,
on jommankumman valtion esityksestä
vaihdettava selontekoja ilmoituksista
ja tiedoista y. m., joita kummankin
valtion lainsäädännön mukaan voidaan

Kungl. Mnj:ts proposition nr 171.

ning kunna avfordras skattskyldiga eller
andra, samt rörande övriga åtgärder,
som kunna vidtagas till vinnande av
utredning i skatteärenden.

4. Framställning om handräckning
för indrivning må ifrågakomma endast
såvitt tillräckliga möjligheter för indrivning
icke föreligga i den egna staten.

5. Vardera staten skall, intill dess annat
överenskommes, avstå från att påfordra
avtalets tillämpning beträffande
indrivning av skatt å arv och gåva.

6. Handräckning beviljas icke för indrivning
av skatt såvitt angår arvingar
eller andra, vilka förvärvat egendom på
grund av dödsfall, i den mån skatteanspråket
överskrider beloppet eller värdet
vid tiden för förvärvet av vad som
på grund av dödsfallet förvärvats.

7. Beträffande skatt, som skall indrivas
enligt detta avtal, åtnjutes icke för
skatter stadgad särskild förmånsrätt i
den stat, hos vilken handräckning begärts.

8. Vid indrivning av skatt enligt detta
avtal skall konkursförfarande icke inledas,
med mindre vederbörande myndighet
i den stat, hos vilken indrivningen
sker, efter begäran av motsvarande
myndighet i den stat, som gjort framställningen,
uttryckligen därtill samtycker.
Vad nu sagts gäller även anhängiggörande
av talan vid allmän domstol.

9. När den ena staten tillställer den
andra staten underrättelse enligt art.
VII, skall den tillika översända sådana
därifrån mottagna handlingar, som böra
återgå, samt vederbörliga bevis och aktstycken
i övrigt med angivande tillika
av sådana omständigheter, som må vara
av betydelse för skatteanspråkets fullföljande.

10. Rörande överföring av valuta för
skattebetalning från den ena staten till
den andra skall gälla vad därom särskilt
överenskommits eller överenskommes.
Det förutsättes, att, örn ingen sådan
överenskommelse finnes, vare sig fråga
är örn skatt som uttagits genom indrivning
eller frivillig skattebetalning, medel
för skattens erläggande skola få
överföras från den ena staten till den

vaatia verovelvollisilta tai muilta, sekä
mulsta toimenpiteistä, joihin voidaan
ryhtyä selvityksen saamiscksi veroasioissa.

4. Perimistä koskeva virka-apuesitys
tehtäköön ainoastaan siinä tapauksessa,
ettel riittäviä mahdollisuuksia perimiseen
ole olemassa omassa valtiossa.

5. Kummankin valtion on, kunnes
toisin sovitaan, luovuttava vaatimasta
sopimuksen soveltamista perintö- ja
lahj averon perimiseen.

6. Virka-apua ei myönnetä veron perimiseen
perillisiltä tai muilta, jotka
kuolintapauksen perusteella ovat saaneet
omaisuutta, mikali verosaatava
ylittä sen määrän tai arvon, joka kuolintapauksen
johdosta saadulla omaisuudella
oli sina ajankohtana, jolloin
omaisuus saatiin.

7. Vero, joka on tämän sopimuksen
mukaan perittävä, ei nauti veroille säädettyä
erikoista etuoikeutta siinä valtiossa,
joha virka-apua on pyydetty.

8. Kun veroja peritään tämän sopimuksen
mukaisesti, ei konkurssimenettelyyn
ole ryhdyttävä, ellei asianomainen
viranomainen siinä valtiossa, missä
periminen tapahtuu, sen valtion vastaavan
viranomaisen pyynnöstä, joka esityksen
on tehnyt, nimenomaan siihen
suostu. Edella mainittu koskee myös
kanteen vireillepanoa yleisessä tuornioistuimessa.

9. Toisen valtion toimittaessa torelle
valtiolle VII artiklan mukaisen tiedoituksen
on sen samalia lähetettävä sellaiset
sieltä vastaanotetut asiakirjat,
jotka on palautettava, sekä muut asianmukaiset
todistukset ja asiakirjat; samalia
on ilmoitettava scharista seikoista,
jodla saattaa olla merkitystä verovaatimuksen
toteuttamiselle.

10. Veron maksuun menevän valuutan
siirtämisen suhteen toisesta valtiosta
toiseen on noudatettava, mita siitä
erikséen on sovittu talu sovitaan. Edellytetään,
etta, ellei tällaista sopimusta
ole olemassa, olipa kysymys verosta,
joka on virkatoimin peritty tai vapaaehtoiscsti
maksettu, varoja veron maksuun
saadaan siirtää toisesta valtiosta
toiseen vapaassa valuutassa, mikali ei

Kungl. Majlis proposition nr 171.

andra i fri valuta, därest ej den skattskyldige
i den senare staten har medel
till skattens betalning.

11. Till högre beskattnings- eller finansförvaltningsmyndigheter
enligt art.
XV hänföras, bland andra, länsstyrelser
och prövningsnämnder i båda staterna.

12. Skulle svårighet eller tvivelsmål
uppkomma rörande avtalets tolkning
eller tillämpning, skall avgörande träffas
i samförstånd mellan de myndigheter
som avses i art. IV punkt 2.

13. Vid avtalets ikraftträdande iakttages,
att handräckning ej medgives,

beträffande indrivning av skatt å inkomst
eller förmögenhet, om skatten
utgår på grund av beskattning (taxering)
före år 1942, och beträffande indrivning
av annan skatt eller avgift,
örn den förfallit till betalning före avtalets
ikraftträdande, samt

beträffande utredning i ärende rörande
skatt å inkomst eller förmögenhet,
örn inkomsten eller förmögenheten beskattats
(taxerats) eller bort beskattas
(taxeras) före avtalets ikraftträdande,
och såvitt angår utredning i annat skatteärende,
örn utredningen avser förhållande,
vilket hänför sig till tiden före
nämnda tidpunkt.

14. Framställning örn handräckning,
som inkommit till vederbörande myndighet
i den stat, till vilken framställningen
riktats, innan avtalet upphört
att gälla, skall efterkommas i enlighet
med avtalets bestämmelser, framställning
örn indrivning likväl endast i fall,
då även erkännandet av det exigibla
beslutet meddelats redan innan avtalet
upphört att gälla.

Som skedde i Stockholm, i två exemplar,
den 10 mars 1943.

Christian Gunther.

(L. S.)

verovelvollisella viimemainitussa valtiossa
ole varoja veron maksuun.

11. XV artiklassa tarkoitettuihin ylempiin
verotus- tai finanssihallintoviranomaisiin
luetaan muun muassa molempien
valtioiden lääninhallitukset ja
tarkastuslautakunnat (tutkijalautakunnat).

12. Jos sopimuksen tulkitsemiseen tai
soveltamiseen nähden syntyy vaikeuksia
tai epätietoisuutta, on IV artiklan
(2) kohdassa mainittujen viranomaisten
tehtävä ratkaisunsa yhteisymmärryksessä.

13. Sopimuksen voimaan astuessa
otetaan huomioon, että virka-apua ei
myönnetä tulo- ja omaisuusveron perimiseksi,
jos vero kannetaan ennen vuotta
1942 toimitetun verotuksen (taksoituksen)
perusteella, eika muun veron
tai maksun perimiseksi, jos se on erääntynyt
maksettavaksi ennen sopimuksen
voimaanastumista, eika selvityksen
hankkimiseksi tulo- ja omaisuusveroa
koskevassa asiassa, jos tulo tai omaisuus
on verotettu (taksoitettu) tai olisi
ollut verotettava (taksoitettava) ennen
sopimuksen voimaanastumista, eika
myöskään, mikali on kysymys selvityksen
hankkimisesta muussa veroasiassa, jos
selvitys tarkoittaa seikkaa, joka liittyy
mainittua ajankohtaa aikaisempaan aikaan.

14. Virka-apua koskeva esitys, joka
on saapunut sen valtion asianomaiselle
viranomaiselle, jolle esitys on tehty, ennenkuin
sopimus on lakannut olemasta
voimassa, on pantava täytäntöön sopimuksen
määräysten mukaisesti; perimistä
koskeva esitys kuitenkin ainoastaan
siinä tapauksessa, että myös täytäntöönpanokelpoista
päätöstä koskeva tunnustaminen
on annettu jo ennenkuin
sopimus on lakannut olemasta voimassa.

Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,
10 päivänä maaliskuuta 1943.

Jarl A, Wasastjerna.

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Den 16 mars 1931 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Finland
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter. Avtalet,
som är intaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till 1931 års riksdag, har
sedermera ratificerats, och då detsamma icke uppsagts är det alltjämt gällande.

På framställning från Finlands regering ha i augusti 1942 i Stockholm
upptagits förhandlingar mellan Sverige och Finland angående ömsesidig
handräckning i skatteärenden. Dessa förhandlingar ha å svensk sida förts
av kammarrättsråden juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och O. J. Ekenberg.
Enighet har vid förhandlingarna uppnåtts om förslag till avtal mellan
de båda staterna angående handräckning i skatteärenden ävensom angående
ett till avtalsförslaget hörande slutprotokoll. Vid förhandlingarna
har även utarbetats förslag till särskild överenskommelse jämlikt artikel
XVI i förslaget till handräckningsavtal.

Förenämnda förslag ävensom av de svenska förhandlarna utarbetade förslag
till tillämpningsförfattningar ha med skrivelse den 11 januari 1943
överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Förslagen ha därefter för yttrande remitterats till kammarrätten, som i
utlåtande den 3 februari 1943 icke funnit skäl till erinran mot desamma.

Förslaget till handräckningsavtal — med vissa från finsk sida föreslagna
obetydliga jämkningar i den finska texten samt med ändring ifråga örn tiden
för ikraftträdandet — jämte tillhörande slutprotokoll torde få såsom bilaga1
fogas till protokollet V detta ärende.

'' Bilagan, vilken frånsett ombudens namn i avtalets ingress och underskrifterna är likalydande
med vid propositionen fogade avtal och slutprotokoll, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Departements chefen.

Vid sidan av gällande avtal till undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter har Sverige tidigare träffat avtal rörande handräckning i
beskattningsärenden med Tyskland, Frankrike och Amerikas Förenta Stater.
Handräckningsavtalet med Tyskland är intaget i publikationen Sveriges
överenskommelser med främmande makter 1935 nr 28 och beträffande avtalen
med de båda övriga länderna hänvisas till Svensk författningssamling
1937: 1003 och 1940: 1042. För tillämpning av handräckningsavtalen
har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda kungörelser.

Det nu föreliggande förslaget till handräckningsavtal med därtill hörande
slutprotokoll är till sitt materiella innehåll i huvudsak överensstämmande
med handräckningsavtalet mellan Sverige och Tyskland. Endast i ett hänseende
föreligger en mera väsentlig saklig skillnad. Medan enligt avtalet
med Tyskland handräckning medgives blott såvitt avser skatteanspråk mot
skattskyldiga, som tillhöra allenast den stat, från vilken framställningen
gjorts, innehåller förslaget till avtal med Finland, att handräckning kan
medgivas, förutom mot nämnda skattskyldiga, mot personer, som äro bosatta
i den stat, från vilken framställningen gjorts, oavsett i vilken stat de äro
medborgare. I fråga om det formella förfarandet må anmärkas, att avtalsförslaget
avviker från avtalet med Tyskland i så måtto, att enligt förslaget
handräckningsärenden skola behandlas — icke efter skriftväxling mellan
länsstyrelserna och motsvarande utländska myndigheter — utan genom
samverkan mellan, för Sveriges del finansdepartementet och för Finlands
del finansministeriet. För vinnande av förenkling och bättre systematisering
ha i avtalsförslaget ett flertal avvikelser i lagtekniskt hänseende gjorts
från avtalet med Tyskland.

Det föreslagna handräckningsavtalet med Finland är avsett att träda i
kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast efter utväxlingen
av ratifikationshandlingama, och skall vara gällande, så länge det
icke uppsagts av någon av de avtalsslutande staterna.

Förslaget till överenskommelse jämlikt artikel XVI i handräckningsavtalet
är i huvudsak överensstämmande med motsvarande överenskommelse mellan
Sverige och Tyskland.

Det nu föreliggande förslaget till handräckningsavtal mellan Sverige och
Finland innebär en följdriktig utvidgning av det avtalsförhållande, som på
beskattningsrättens område bestått sedan år 1931, då dubbelbeskattningsavtalet
mellan Sverige och Finland tillkom. Mot utformningen av förslaget
har jag ej något att erinra. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande förslag
till handräckningsavtal med Finland jämte tillhörande slutprotokoll godkännas
av Sverige.

Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer därefter föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 171. lc5

förenämnda förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken
Finland angående handräckning i skatteärenden jämte tillhörande slutprotokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Mats Lemne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 19i3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Under erinran, att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutit för sin del godkänna ett förslag till avtal mellan
Sverige och Finland angående handräckning i skatteärenden jämte tillhörande
slutprotokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga honom att
för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet jämte tillhörande slutprotokoll
av en mot nämnda förslag svarande lydelse.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter förena
sig, behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
Gustaf Bonde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Majit den 19 februari 1943 bemyndigat ministern för utrikes
ärendena att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och Finland
om handräckning i skatteärenden med tillhörande slutprotokoll i enlighet
med det förslag, Kungl. Majit tidigare samma dag godkänt, ha sagda avtal
och slutprotokoll den 10 mars 1943 blivit vederbörligen undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 19
februari 1943 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av avtalsförslaget, att
Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att godkänna
nämnda avtal och slutprotokoll.

Med bifall till denna av statrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Birger Öhman.