Kungl. Maj.ts proposition, nr 168 (Proposition 1952:168)

Kungl. Maj.ts proposition, nr 168.

Nr 168.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan staten och Stockholms stad rörande
förvärv för staden av kvarteret Beridarebanan inom
stadsdelen Nedre Norrmalm i Stockholm m. mgiven
Stockholms slott den 21 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj :t bemyndigas godkänna ett den
29 november 1951 dagtecknat avtal mellan representanter för staten och
Stockholms stad rörande försäljning till staden av tomterna nr 1 och 2 i
kvarteret Beridarebanan inom stadsdelen Nedre Norrmalm i Stockholm mot
en köpeskilling av 13 miljoner kronor.

Slutligen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att godkänna sju särskilda
av telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen respektive vattenfallsstyrelsen
ingångna avtal om försäljning av fast egendom i Nynäshamn, Ludvika, Tollarp,
Västerås, Ed och Lilla Edet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. i samt. Yr l (ii.

•2

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Andersson, frågor om försäljning av staten tillhörig mark och anför
därvid följande.

1 :o.

Genom beslut den 19 januari 1951 förordnade Kungl. Maj :t, i anledning
av en av Stockholms stad skollegium gjord framställning, f. d. generaldirektörerna
O. H. Malmberg och H. V. Leo att företräda staten vid förhandlingar
med representanter för Stockholms stad rörande den reglering av kronans
markinnehav inom stadsdelen Nedre Norrmalm i Stockholm, som kunde
föranledas av förestående revision av stadsplanen för nämnda stadsdel,
samt att inkomma med de förslag, till vilka förhandlingarna kunde föranleda.

Såsom representanter för staden vid förhandlingarna har stadskollegiet
utsett stadsfullmäktiges ordförande C. A. Anderson, stadskollegiets ordförande
Y. Larsson samt borgarråden J. Bergvall, G. Wennström, H. Berglund
och G. Agrenius.

1 Med skrivelse den 29 november 1951 ha f. d. generaldirektörerna Malmberg
och Leo överlämnat ett förslag till avtal mellan staten och Stockholms
stad rörande försäljning till staden av tomterna nr 1 och 2 i kvarteret Beridarebanan
inom stadsdelen Nedre Norrmalm mot en köpeskilling av 13
miljoner kronor.

Avtalsförslaget torde såsom bilaga (Bilaga 1) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Stockholms stadsfullmäktige ha den 17 mars 1952 för stadens del godkänt
avtalsförslaget.

I sin förenämnda skrivelse meddela f. d. generaldirektörerna Malmberg
och Leo till en början, att förhandlingarna togo sin början den 12 februari
1951. Stadens representanter framförde därvid stadens önskan att få för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

värva vissa kronan tillhöriga tomter och områden i Stockholm samt frainhöllo,
att ett förvärv av kvarteret Beridarebanan i stadsdelen Nedre Norrmalm
vore för staden mest angeläget och brådskande.

Beskrivning av kvarteret Beridarebanan.

Beträffande ifrågavarande kvarters areal, bebyggelse, användning m. m.
lämnas i skrivelsen följande uppgifter:

Kvarteret Beridarebanan, som utgöres av två tomter, betecknade nr 1 och
2, gränsar i söder till Mäster Samuelsgatan, i norr till Hötorget, i öster till
Sergelgatan och i väster till Slöjdgatan. De bägge tomterna innehålla enligt
laga tomtmätningar verkställda den 9—17 oktober 1922 en sammanlagd
areal av 6 994,3 m2 (2 824,4 -f- 4 169,9).

Kronans äganderätt till kvarteret Beridarebanan går så långt tillbaka i
tiden, att bevarade handlingar icke upplysa något om dess tillkomst. (Se
Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm verkställda genom
riksarkivet, del V s. 129 ff., Stockholm 1913.) Kronan har icke lagfart
å tomterna i kvarteret Beridarebanan. Då egentlig fångeshandling för kronan
till tomterna i kvarteret saknas, torde kronan ej heller kunna erhålla
lagfart å desamma.

I fastighetsboken ha upplägg gjorts för ifrågavarande båda tomter, men
några inskrivningar förekomma icke å dessa upplägg.

Kvarteret är bebyggt med tre byggnadskomplex samtliga tillhöriga kronan,
nämligen

f. d. Tekniska skolans byggnad med fasad mot Mäster Samuelsgatan och
flyglar mot Sergel- och Slöjdgatorna, uppförd åren 1864—1866;

det s. k. Sergelska huset vid Sergelgatan, rätteligen bestående av tre byggnader,
av vilka den norra och den mellersta, vilka torde härstamma från
början av 1700-talet, efter vissa ombyggnader tjänat som bostad och atelier
för Johan Tobias Sergel under tiden 1786—1814, och den södra uppförts av
professor Byström år 1832 men sedermera inlösts av kronan; samt

f. d. Nya elementarskolans byggnad med fasader mot Hötorget och Slöjdgatan,
uppförd i huvudsak år 1898.

I f. d. Tekniska skolans byggnad är numera konstfackskolan inrymd. Skolan
upptar hela byggnaden med undantag för de utrymmen, vilka enligt vad
nedan antecknats äro särskilt uthyrda. Beträffande denna skola bör antecknas
att, enligt ett mellan Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad
den 30 juni 1945 träffat avtal, staden har att i fråga om vissa av skolans
undervisningsgrenar årligen bidraga med vissa belopp till såväl lokalkostnader
som avlöningar, administration och material. Avtalet, som torde
gälla till och med den 1 juli 1955, har i viss del ändrats enligt Kungl. brev
den 27 februari 1948.

Enligt hyreskontrakt den 6 och 10 mars 1951 har byggnadsstyrelsen för
tiden den 1 oktober 1951—den 1 oktober 1952 uthju-t viss källarlokal om
308 m2 i f. d. Tekniska skolans byggnad till Byggnadsmaterialaffären Göta
aktiebolag att användas till försäljning och lagring av byggnadsmateriel.
Grundhyran utgör för helt år 3000 kronor. Uppsägning av kontraktet skall
ske minst sex månader före avtalade hyrestidens utgång; i annat fall är
kontraktet förlängt på ett år för varje gäng. Kontraktet är fortfarande gällande.

Enligt hyreskontrakt den 14 och 28 december 1943 har byggnadsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 16S.

för tiden den 1 januari 1944 till den 1 juli 1945 uthyrt viss lokal i f. d. Tekniska
skolans bottenvåning till Grafiska institutet att användas till undervisningslokaler.
Grundhyran utgör 3 600 kronor. Uppsägning av kontraktet
skall ske minst tre månader före avtalade hyrestidens utgång; i annat fal!
är kontraktet förlängt på ett år för varje gång. Även detta kontrakt är fortfarande
gällande.

I det s. k. Sergelskn huset har den under akademien för de fria konsterna
lydande konsthögskolan en del av sin undervisningsverksamhet (skulpturskolan,
grafiska skolan in. in.) förlagd.

F. d. Nya elementarskolans byggnad är av kronan enligt avtal den 8
april 1936 uthyrd till staden från den 1 juli 1936 tillsvidare så länge nämnda
byggnad användes för högre allmänt läroverk. Hyresbeloppet utgör för helt
år 54 150 kronor. Det åligger staden att under hyrestiden ombesörja och
bekosta såväl inre som yttre underhåll å byggnaderna in. in. Hyresavtalet
innefattar även rätt för staden att utnyttja gårdsutrymmena för elevernas
raster. Detta avtal uppsades den 3 maj 1949 av byggnadsstyrelsen till upphörande
den 1 juli 1952. Uppsägningen blev emellertid, enligt i byggnadsstyrelsen
inhämtad uppgift, icke godkänd av hyresregleringsmyndigheten.

F. d. Tekniska skolans byggnad har en sammanlagd våningsyta av cirka
9 200 in2 och en volym av cirka 49 500 in3. Motsvarande siffror äro för
Sergelska huset cirka 2 400 in2 och 10 500 m3 och för läroverksbyggnaden
cirka 4 200 in2 och 23 200 m3.

För kvarteret gäller enligt fastighetsregistret av ålder bestående stadsplan.
Byggnadsrätten i övrigt torde regleras av 1874 års byggnadsstadga och 1896
års byggnadsordning.

I detta sammanhang må erinras, att södra delen av Hötorget tidigare tillhört
Beridarebanan och kronan, men att Kungl. Maj :t och riksdagen pa
anhållan av bondeståndets riltsdagsfullmäktige från Uppsala, Stockholms
och Västmanlands län år 1829 medgivit, att sagda del av Beridarebanan innehållande
8 166 3/s kvadratalnar finge överlåtas till Stockholms stad att till
Hötorget utläggas (Kungl. brev den 31 oktober 1829). Köpeskilling utgick
icke, men staden skulle bekosta arbeten med rivning av vissa hus in. in.
Den sålunda av kronan utan ersättning medgivna utvidgningen av Hötorget
torde ha motiverats därav, att torghandeln så ansenligt ökats, att lantmännen
med sina varor och fordon hade ont om utrymme. Den å detta
område belägna saluhallen uppfördes av Stockholms stad åren 1880—84.

Slutligen må antecknas, att enligt gällande fastighetstaxering hela kvarteret
Beridarebanan är åsatt ett taxeringsvärde av 3 970 000 kronor, varav
1 651 000 kronor i byggnadsvärde och 2 319 000 kronor i markvärde.

Försäljniugsfrågan.

Representanterna för Stockholms stad ha vid förhandlingarna som motiv
för stadens önskan att förvärva kvarteret Beridarebanan anfört i huvudsak
följande:

Kvarteret Beridarebanan beröres icke direkt av de stora gatugenombrott,
som enligt den av stadsfullmäktige år 1945 antagna principplanen skola företagas
genom stadsdelen, förlängningen av Sveavägen, utbildandet av Sveaplatsen
och den nya öst—västliga leden i Klarabergsgatan—Hamngatan.
Trafikregleringen kommer emellertid också att nödvändiggöra eu omläggning
av det lokala gatunätet, bl. a. torde det vara nödvändigt att Sergelga -

Iiungl. Maj.ts proposition nr 168.

tan flyttas västerut om man mellan denna gata och Sveavägen skall kunna
utbilda byggnad skvarter av tillräckligt djup för moderna citybutiker. Även
övriga gator, som omgiva kvarteret Beridarebanan, måste vidgas och delvis
profilregleras. En ny stadsplan för del här ifrågavarande området synes
alltså leda till att en stor del av kvarteret Beridarebanan utlägges till gatumark.
I partiet närmast väster om Sveavägen äger staden huvuddelen av
marken. Det framgår av det sagda, att det kommer att bli ytterligt svårt att
utforma en god stadsplan för området, om staden icke därutöver även kan
fritt förfoga över kvarteret Beridarebanan.

Genom det här ifrågavarande området skall tunnelbanan framdragas. På
denna sträcka måste banan till stor del läggas under nuvarande tomtmark
och genomförandet av tunnelbanebygget kräver därför omfattande rivningar
i den nuvarande bebyggelsen. Evakueringen av hyresgästernas i dessa fastigheter
är ett mycket komplicerat problem, eftersom de flesta av dem äro
rörelser, som äro beroende av läget i city och därför måste beredas andra
lokaler med ungefär likvärdigt läge inom samma stadsparti. En plan för
dessa evakueringar har upprättats. Bortsett från bostäder förutsätter denna
att en sammanlagd golvyta av omkring 40 000 m2 evakueras och att ersättningslokaler
anskaffas om sammanlagt ungefär 60 000 in2 golvyta, varav
större delen i nybyggnader.

Särskilt när det gäller butikerna har evakueringsproblemet visat sig mycket
svårlöst. I det hårt utnyttjade cityområdet finnas nämligen knappast
några fastigheter, där icke åtminstone bottenplanet redan nu är utnyttjat
för butiker. Även om man i vissa fall genom rivning av den befintliga bebyggelsen
och nybyggnad på tomten kan få ut en ökad total våningsyta, blir
som regel nytillskottet av butiksyta relativt obetydligt, och innan detta tillskott
erhålles, måste först den gamla bebyggelsen utrymmas. Det har alltså
gällt att finna en nyckel till hela regleringen, d. v. s. att finna utrymme för
åtminstone några nybyggnader på mark, som icke redan nu är utnyttjad
för kommersiell bebyggelse.

Efter ingående undersökningar har staden funnit, att en tillfredsställande
evakueringsplan förutsätter, att kvarteret Beridarebanan får tagas i anspråk
för nybebyggelse. Kvarteret upptages för närvarande av skolbyggnader, som
i och för sig icke kräva ett så centralt läge. Den nya bebyggelsen i kvarteret
kan antagas bli av rent kommersiell natur. I själva verket finnes inom Nedre
Norrmalm knappast några andra tomter, där förutsättningarna för en
ersättningsbebyggelse äro så goda som i kvarteret Beridarebanan. De nya
butiks- och kontorsutrymmen, som erhållas där, bli nämligen praktiskt taget
ett nettotillskott. I evakueringsprogrammct måste vidare inräknas uppförandet
av eu nybyggnad i kvarteret Grytgjutaren omedelbart söder om
konserthuset. För provisoriska gatuanordningar kring dessa nybyggnader
måste även viss mark inom kvarteret Beridarebanan tas i anspråk.

Det är utomordentligt angeläget alt tunnelbanebygget får fullföljas så
snabbt som möjligt. Enligt det arbetsprogram, som upprättats för det fortsatta
arbetet med tunnelbanan, skulle det vara möjligt att sammanknyta

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

de södra och västra delarna av bansystemet under år 1956. Varje förskjutning
av denna tidpunkt leder till mycket besvärande komplikationer dels
för stadens bostadsexploatering, dels för yttertrafiken i den inre staden. Med
detta arbetsprogram för tunnelbanebygget har den förut nämnda evakueringsplanen
samordnats. Det visar sig att genomförandet av arbetsprogrammet
för banbygget förutsättpr att rivning av bebyggelsen i norra delen av
kvarteret Beridarebanan kan igångsättas omkring nyåret 1953, varvid alltså
kräves att staden dessförinnan har anskaffat ersättningslokaler för skolorna
i denna del av kvarteret.

Som ett alternativ ha undersökts möjligheterna att tills vidare låta tunnelbanan
söderifrån stanna vid en provisorisk ändstation i Klarabergsgatan
söder om Drottninggatan. Det visar sig emellertid, att om gatunätet skall
kunna absorbera den utomordentligt stora gångtrafik, som då alstras i korset
Drottninggatan—Klarabergsgatan och i gatunätet norr därom mot
Kungsgatan, måste för erforderliga gatuvidgningar utföras en så stor del av
de husrivningar, som eljest bli erforderliga för tunnelbanan, att evakueringsplanen
även enligt detta alternativ måste bli i stort sett oförändrad.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att kvarteret Beridarebanan
bör vara i stadens hand om en fullgod stadsplan för området mellan Hötorget
och Sveaplatsen skall kunna upprättas, och att denna stadsplan måste
föreligga redan år 1952, så att tomtmarken i detta kvarter och i kvarteret
Grytgjutaren kan tagas i anspråk för nybebyggelse. En nybebyggelse i dessa
kvarter måste nämligen igångsättas redan åren 1952 och 1953 för att tunnelbanebygget
skall kunna genomföras i avsedd takt, vilket i sin tur är
nödvändigt bl. a. för att bostadsexploateringen icke skall behöva avstanna.
Projekteringen av den nya bebyggelsen måste av allt att döma igångsättas
redan innan stadsplanen antagits, och sådana förberedelser göras för byggnadsarbetena,
att dessa kunna igångsättas omedelbart efter det att stadsplanen
fastställts. Arbetet med provisoriska gatuanordningar måste samordnas
med husbyggena. Endast om staden i egen regi svarar för genomförandet
torde ett så pressat program kunna gå i lås. Såväl för stadsplaneläggningen
av det här ifrågavarande området som för genomförandet av tunnelbanebygget
i den takt, som stadens utveckling kräver, är det alltså en nödvändig
förutsättning att staden själv är ägare till kvarteret Beridarebanan.

Statens representanter ha i frågan huruvida kronan må avhända sig kvarteret
Beridarebanan till en början anfört följande:

Behovet av lokalutrymmen i Stockholm för statliga ämbetsverk och institutioner
är stort och ständigt växande. Erinras må, att byggnadsstyrelsen
för civila ämbetsverk och kommittéer i Stockholm för närvarande hyr lokaler
för en årlig hyra av omkring två miljoner kronor. Härtill kommer den
förhyrning som sker genom de affärsdrivande verken och de militära myndigheterna.
Uppenbart torde därför vara, att kronan såsom regel icke bör
avhända sig den mark den nu äger, såvida marken icke genom stadsplan
disponerats för bostadsändamål eller annan användning, som förutsätter

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

exploatering. Detta gäller alldeles särskilt central belägen mark inom staden.
Vad särskilt angår kvarteret Beridarebanan kommer härtill, att tidpunkten
för en försäljning just nu i så måtto är för kronan oläglig, att, såsom
närmare kommer att framgå av det efterföljande, kronan torde ha kunnat
undgå nybygge och därmed förenade kostnader för de i kvarteret förlagda
statsinstitutionerna ytterligare omkring 15 år.

Å andra sidan torde staden för lösandet av de för dess kommunikationsväsen
och utveckling betydelsefulla frågorna om tunnelbanan och Nedre
Norrmalms reglering vara försatt i ett mycket prekärt läge och i stort behov
av att kunna disponera över särskilt kvarteret Beridarebanan, som i berörda
hänseende intar en nyckelposition. Det torde också med visst fog kunna
göras gällande att, efter en reglering av den stadsdel varom är fråga, Beridarebanan
lämpar sig mera för bebyggelse för kommersiella och liknande
ändmål än för uppförandet av byggnader för ämbetsverk eller andra statliga
institutioner.

Statens representanter framhålla vidare, att de ha vägt kronans och stadens
intressen mot varandra, och därvid funnit sig böra tillstyrka, att kronan,
för att bidraga till en lösning av förevarande för rikets huvudstad betydelsefulla
problem, till staden överlåter kvarteret Beridarebanan mot den
köpesumma och under de villkor i övrigt, som kunna finnas skäliga.

Frågan om försäljningsvillkoren.

Statens representanter meddela vidare, att sedan deras inställning i själva
försälj ningsfrågan delgivits stadens representanter förhandlingar ha upptagits
angående köpevillkoren, i första hand köpeskillingen. Därvid
överenskommo företrädarna för kronan och staden till en början att hos
byggnadsstyrelsen och stadens fastighetskontor hemställa om dessa verks
medverkan för att som underlag för en värdering få vissa frågor utredda.

Som förut angivits regleras byggnadsrätten för tomterna i kvarteret Beridarebanan
för närvarande icke av stadsplan annat än i avseende å gatulinjerna,
under det att samma rätt i övrigt bestämmes av den äldre byggnadsstadgan
och stadens byggnadsordning. Inom byggnadsstyrelsen och fastighetskontoret
ha i anledning av partsrepresentanternas hemställan uppgjorts
två alternativa förslag till kvarterets bebyggande enligt berörda äldre
bestämmelser. En möjlig bebyggelse enligt det ena av dessa, alternativ I,
rymmer en byggnadsrätt om 28 400 in2 våningsyta. Enligt det andra eller
alternativ 11 skulle eu byggnadsrätt om 27 200 in2 våningsyta kunna utvinnas.

Emellertid ha inom byggnadsstyrelsen och fastighetskontoret jämväl upprättats
förslag till kvarterets utnyttjande enligt eu ändrad stadsplan. Därvid
ha Slöjdgatan och Sergelgatan, som nu ha eu bredd av respektive 6,5 och
7,o in, tänkts breddade till 16,o in. Även bär ha två alternativa förslag framförts.
Enligt det ena, alternativ III, skulle huvuddelen av kvarteret bebyg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

gas till sju våningars höjd. Mot Hötorget skulle dock byggnadshöjden medgiva
nio våningar. Gårdsutrymmen skulle bebyggas intill två våningar. Detta
alternativ 111 har beräknats medföra en byggnadsrätt av 29 700 m2 våningsyta.
Enligt det andra på en ändrad stadsplan grundade alternativet, alternativ
IV, skulle kvarterets mittdel upptaga nio våningar med fallande höjder
mot särskilt östra och västra sidorna. Alternativ IV har beräknats giva
eu byggnadsrätt av 29 200 in2 våningsvta.

Statens och stadens representanter ha enats om att resultatet av förslaget
enligt alternativ III skulle begagnas som grund för bestämmande av värdet
å kvarteret. Vid värderingen skulle man alltså vid nybyggnad ha att räkna
med ett möjligt utnyttjande av kvarteret med 29 700 m2 våningsyta.

Den genom byggnadsstyrelsens och fastighetskontorets försorg verkställda
utredningen innefattar vidare en redogörelse rörande de köpeskillingar,
som förekommit vid lagfarna fastighetsköp under de senaste tolv åren inom
Stockholms cityområde eller Klara, Jakobs, Engelbrekts och Hedvig Eleonora
församlingar. Av redogörelsen framgår, att vissa köp torde få anses vara influerade
av släktförhållanden eller andra speciella relationer samt att andra
varit förenade med önskan från köparen att övertaga eller bereda möjlighet
att utvidga en rörelse (tvångsköp). Dessa två slag av köp ha ansetts icke
vara av normal karaktär. Bland de återstående köpen ha ett trettiotal bedömts
ha varit betingade av köparens önskan att förvärva tomtmark för
nybyggnadsändamål (rivningshus) och därför vara mera ägnade att begagnas
som jämförelsematerial i förevarande fall. Uppgifterna om dessa köp, i
huvudsak tillkomna efter år 1943, samt de däri avsedda tomterna ha särskilt
bearbetats, varvid den verkliga köpeskillingen per kvadratmeter tomtyta
och per kvadratmeter våningsyta enligt gällande stadsplan i varje särskilt
fall framkommit. Resultaten ha vidare justerats med hänsyn tagen till fastighetsägarens
blivande gaturegleringskostnader.

Även med berörda utredningar som grund innebär det, uttala statens representanter,
givetvis stora svårigheter att fastställa en köpeskilling för ett
byggnadskvarter av det särskilt framträdande läge varom här är fråga. Statens
representanter ha emellertid, med beaktande såväl av den gjorda utredningen
och på andra sätt inhämtade upplysningar som övriga föreliggande
omständigheter, slutligen funnit sig böra till antagande förorda en köpeskilling
för de båda tomterna i kvarteret Beridarebanan av 13 miljoner kronor,
varvid de bland annat utgått från en möjlig bebyggelse rymmande
29 700 in2 våningsyta. Beloppet är att anse som ett nettovärde. Tillägg av
lösen för till gatubreddning avstådd mark och avdrag av gatumarksersättning
och gatubyggnadskostnad eller kostnader för rivning av befintliga byggnader
skola alltså icke förekomma.

Bland övriga köpevillkor beröres frågan om tillträdet särskilt. Statens
representanter anföra därvid följande.

Den del av kvarteret Beridarebanan som upptages av läroverksbyggnaden
torde, då byggnaden är uthyrd till staden, kunna avstås till staden omedelbart
efter träffandet av ett köpeavtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Övriga byggnader inom kvarteret eller f. d. Tekniska skolan och Sergelska
huset äro visserligen jämförelsevis gamla men skulle, enligt uppgift från
byggnadsstyrelsen, vid ett rationellt underhåll kunna användas för sitt ändamål
i ytterligare omkring 15 år. Staden har meddelat, att enligt planerna
för tunnelbanebygget det s. k. Sergelska huset borde vara rivet senast den
1 juli 1953 och att för den planerade gaturegleringen Tekniska skolans byggnad
borde stå till stadens förfogande om möjligt den 1 januari 1955. Byggnaderna
i fråga, vilka enligt vad förut angivits inrymma konstfackskolan och
delar av konsthögskolan, kunna emellertid vid en försäljning av kvarteret
icke av kronan avstås, innan ersättningslokaler anskaffats för skolorna i
fråga. Statens representanter ha från byggnadsstyrelsen inhämtat, att, därest
en nybyggnad för dessa undervisningsanstalter skulle innehålla den nuvarande
våningsytan 11 600 in" (9 200 -f 2 400), byggnadskostnaderna skulle
bli omkring 7 miljoner kronor. Då emellertid ett nybygge bör planeras med
större våningsyta eller, enligt uppgift från byggnadsstyrelsen, cirka 16 000
in2, torde den verkliga byggnadskostnaden böra räknas till omkring 9 miljoner
kronor. Härtill kommer tomtkostnad, vilken, om byggnaden förlägges
till kronans mark å Djurgården och erforderlig tomtmark räknas till minst
tre gånger byggnadsytan, motsvarar omkring 2,5 miljoner kronor och 3,5
miljoner kronor. Statens verkliga utgift för en nybyggnad skulle alltså vid
nuvarande prisläge bli omkring 12,5 miljoner kronor. Härtill komma kostnaderna
för den nya inredning och utrustning som blir erforderlig för de
båda skolorna.

Tidpunkterna för tillträdet av områdena för Tekniska skolan och Sergelska
huset bli alltså beroende av dels när beslut om ett nybygge för dessa
undervisningsanstalter kan träffas och medel för bygget kunna ställas till
förfogande, dels ock när med hänsyn till rådande förhållanden å arbetsmarknaden
erforderliga tillstånd till nybygget kunna medgivas.

Även om anslag till en nybyggnad skulle ställas till förfogande av 1952
års riksdag, lärer med hänsyn till förhållandena å arbetsmarknaden bygget
icke kunna påbörjas förrän år 1953 eller 1954. Man lärer därför icke kunna
räkna med att en ny byggnad för de båda skolorna kan stå färdig för
inflyttning förrän tidigast den 1 januari 1957.

Från stadens sida har emellertid erinrats, att för genomförandet av stadens
program för tunnelbanebygget det vore oundgängligen nödigt, att staden
finge disponera den del av kvarteret, som upptages av det s. k. Sergelska
huset, redan den 1 januari 1953. För att nå detta mål ha stadens representanter
erbjudit kronan att för konsthögskolan få i någon stadens byggnad
förhyra lokaler för skolan intill dess förstnämnda nybygge färdigställts eller
kronan anskaffat lokaler för skolan i någon annan statens byggnad. En sådan
anordning torde av kronan böra godtagas. De till uthyrning föreslagna
lokalerna höra givetvis vara sådana, att de kunna anses tjänliga för sitt
ändamål.

I fråga om f. d. Tekniska skolans byggnad (orde annat nu ej kunna bestämmas,
än att staden skall äga att tillträda denna byggnad, när ny statlig
byggnad uppförts eller annan statlig byggnad kunnat göras ledig för
konstfackskolan. Från kronans sida torde någon bestämd utfästelse om tidpunkten
icke kunna göras, men kronan torde dock böra åtaga sig att vidtaga
sådana åtgärder, att byggnaden snarast görligt kan avslås och om
möjligt den 1 januari''1957.

Då det från stadens sida ansetts vara av största vikt, att, samtidigt som
eif avtal om försäljning av kvarteret Beridarcbanan slutligen träffas, kunna
med äganderätt disponera över och i stadsplanefrågor föra talan för hela
kvarteret, har staden hemställt, att ed avtal skall konstrueras så, all till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

trädet av hela kvarteret sker omedelbart då avtalet blir bindande och att
kronan erhåller nytjanderätt tills vidare till de byggnader som icke vid tillträdet
kunna av kronan avstås. Med denna konstruktion, mot vilken intet
synes vara att erinra från kronans sida, bör köpeskillingen fördelas i tre delar
i förhållande till arealerna å de vid skilda tillfällen frigjorda områdena.

Statens representanter framhålla vidare, att de detaljer i avtalet, som icke
i det föregående berörts, ej torde fordra särskild motivering.

Statens representanter meddela slutligen, att de överenskommit med representanterna
för Stockholms stad, att förhandlingar rörande de övriga
områden, som staden önskar förvärva, skola tills vidare anstå för att på
anmälan av staden ånyo upptagas.

Yttranden.

översiåthållarämbetct har i yttrande den It januari 1952 anfört, alt ämbetet
icke har något att erinra mot ifrågavarande avtal.

Byggnadsstyrelsen, som inhämtat yttrande av riksantikvarieämbetet, har
i utlåtande den 8 januari 1952 erinrat, att styrelsen under hand medverkat
vid bl. a. de utredningar, som legat till grund för värderingen av ifrågavarande
i kvarteret ingående fastigheter. Styrelsen har därvid med hänvisning
till kronans eget behov av byggnadsmark i Stockholms centrala delar,
rent principiellt icke ansett sig kunna tillstyrka en försäljning av kronan
tillhörig mark inom nämnda område. Med hänsyn till den betydelse kvarteret
Beridarebanan har för en lösning av de för staden angelägna frågorna
om tunnelbanan och Nedre Norrmalms reglering vill styrelsen i likhet med
de av kronan delegerade förhandlingsmännen dock icke motsätta sig att
kronan, då det gäller att för detta betydelsefulla område skapa största möjliga
frihet för en fullgod utformning av stadsplanen, avliänder sig berörda
mark till staden.

Den föreslagna köpeskillingen liksom i avtalsförslaget intagna bestämmelser
i övrigt föranleda icke någon erinran från styrelsens sida.

Staden har meddelat att enligt planerna den nu av konsthögskolan disponerade
byggnaden borde vara riven den 1 juli 1953 och Tekniska skolan om
möjligt den 1 januari 1955.

Frågan om anskaffande av nya lokaler för den inom kvarteret nu bedrivna
verksamheten är för närvarande under utredning. Någon möjlighet att
genom nybyggnad eller ombyggnad av kronan tillhörig byggnad bereda nya
lokaler redan till den 1 juli 1953 måste, icke minst med hänsyn till rådande
tidsläge, betraktas som helt otänkbart.

Styrelsen har i detta sammanhang erinrat om, att styrelsen i en generalplan
för tillgodoseendet av statens framtida lokalbehov räknat med att
Skeppsholmen skulle kunna utnyttjas för tillgodoseendet av vissa lokalbehov
främst för olika kulturella institutioner. I anslutning härtill har styrelsen
funnit skäl att i första hand pröva möjligheten att tillgodose lokalbehovet

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

för de av konsthögskolan utnyttjade lokalerna, som behöva ersättas, genom
ianspråktagande för ändamålet av någon befintlig byggnad å Skeppsholmen.

Vid eu av styrelsen företagen preliminär undersökning har det visat sig
att det icke är otänkbart att genom ombyggnad av den av marinen nu disponerade
å Skeppsholmen belägna s. k. kasern II bereda lokaler för den dei
av konsthögskolan som nu är inrymd i kvarteret Beridarebanan. Ifrågavarande
byggnad, som enligt Kungl. Maj :ls beslut den 25 januari 1935 är upptagen
såsom byggnadsminnesmärke, torde sannolikt komma att kvarbliva,
sedan Skeppsholmen en gång frigjorts från sin nuvarande användning. Enligt
vad styrelsen inhämtat lär å Skeppsholmen befintliga kasernbyggnader
icke vara helt utnyttjade för närvarande. Styrelsen finner därför angeläget
att frågan rörande möjligheterna att frigöra nämnda kasern för nu avsett
ändamål snarast klarlägges och styrelsen är beredd att närmare utreda erforderliga
byggnadsåtgärder i samband härmed. Därest så kunde ske skulle
stora fördelar vinnas beträffande skolans drift och undervisningen vid dem
samma. Vid genomförandet av en sådan lösning skulle kronan jämväl undvika
de hyresutgifter, som under 3 ä 4 år skulle komma att utgå för en förflyttning
av skolan på sätt som också ifrågasatts till av staden provisoriskt
iordningställda lokaler.

Styrelsen förutsätter att de byggnadstillstånd, som erfordras för ett ersättande
av de lokaler som bortgå vid en försäljning av kvarteret Beridarebanan
beaktas i samband med beslut om den byggnadskvot, som erfordras
för genomförande av tunnelbanearbetena och Nedre Normalms reglering.

Med hänsyn till kronans ringa tillgångar av mark i Stockholms centrala
delar hade styrelsen helst sett att vid en försäljning av här berörda kvarter
kronan tillförsäkrats viss återköpsrätt i den utsträckning, varom särskild
överenskommelse kunde träffas, till lämplig fastighet som kunde tillkomma
vid ett framtida genomförande av Nedre Norrmalms reglering. Härigenom
skulle kronan beredas större möjligheter att säkerställa ett tillgodoseende
av framtida uppkommande behov av lokaler för statliga ändamål
inom stadens centrala delar.

I kvarteret Beridarebanan ingå bl. a. det s. k. Sergelska huset, som på
grund av sin kulturhistoriska och arkitektoniska betydelse upptagits såsom
byggnadsminnesmärke och sålunda icke får rivas utan Kungl. Maj :ts tillstånd.
Styrelsen har samrått med riksantikvarieämbetet, som uttalat sig
mot rivning av byggnaden; styrelsen anser för sin del denna inställning i
och för sig naturlig. Styrelsen finner emellertid samtidigt, att därest byggnaden
skulle kvarligga dess omgivning, sådan den för framtiden planeras,
torde komina att medföra en för Sergelska huset så främmande miljö och
en sådan skala på såväl gator som bebyggelse alt byggnaden i fråga icke
kan beräknas komma till sin rätt på platsen, varför styrelsen anser dess
egenskap av byggnadsminnesmärke icke böra utgöra hinder för eu försäljning
av kvarteret i fråga.

Statskontoret har i yttrande den It januari 1952 framhållit, att med hän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.

syn till det ständigt växande behovet av centralt belägna lokalutrymmen
för statliga verk och institutioner viss tvekan kan råda om lämpligheten
av alt överlåta kvarteret Beridarebanan till Stockholms stad. I betraktande
av vad i utredningen anförts rörande angelägenheten för staden att förvärva
detta markområde, motsätter sig statskontoret dock icke, att staten avhänder
sig äganderätten till i kvarteret ingående fastigheter, förutvarande tekniska
skolans och nya elementarskolans byggnader samt det s. k. Sergelska
huset.

Skäligheten av den förordade köpeskillingen — 13 miljoner kronor —
undandrager sig statskontorets bedömande. Av angivna belopp skulle 5,9
miljoner kronor gäldas kontant och återstoden täckas genom av staden utfärdade
skuldförbindelser löpande utan ränta. Ifrågasättas kan emellertid,
om icke, av skäl som inledningsvis anförts, likvid för köpesumman helt eller
delvis bör utgå i den form, att staden till kronan överlåter annat centralt
beläget markområde. Ämbetsverket förordar för sin del, alt det närmare
undersökes, huruvida icke ett dylikt markbyte kan komma till stånd.

Statskontoret erinrar, att frågan om sättet för redovisningen av inflytande
köpeskillingsmedel icke närmare berörts av utredningsmännen och anför i
anledning härav följande.

En av statskontoret för konstfackskolans räkning förvaltad fond (Sjöstedska
fonden) har kapitalmedel, uppgående till 45 714 kronor, placerade
i f. d. tekniska skolans byggnad. Som ersättning för eljest uppkommande
ränteförlust uppbär fonden hyra — fr. o. m. den 1 oktober 1951 3 000 kronor
för år — för en i skolbyggnaden befintlig lagerkällare. Enligt av Kungl.
Maj :t fastställd stat för konstfackskolan åligger det vidare fonden, som
tillkommit för att främja den vid konstfackskolan bedrivna undervisningen,
att bidraga till skolans utgifter med 2 880 kronor per år. Vid försäljning av
fastigheten bör av köpeskillingen ett belopp av 45 714 kronor återföras till
fonden för att av statskontoret göras räntebärande på annat sätt. I detta
sammanhang må påpekas, alt fondens övriga tillgångar och inkomster hudgetåret
1950/51 uppgingo till i runt tal 43 000 respektive 1 400 kronor. Vid
ett lägre ränteläge än för närvarande kan således avkastningen komma att
understiga nyssnämnda i staten för konstfackskolan upptagna belopp.

I fråga om redovisningen av resterande del av köpeskillingen må erinras,
att i kungl. brev den 29 juni 1946 generella föreskrifter utfärdats angående
disposition av köpeskillingar, som inflyta vid försäljning av viss staten tillhörig
egendom in. in. Bestämmelserna innebära, alt den del av köpeskillingen,
som motsvarar i allmänna fastighetsfonden för fastigheten upptaget
bokfört nettovärde, tillgodoföres den å investeringsstaten för fonden uppförda
titeln övriga kapitalmedel och att överskjutande belopp av köpeskillingen
tillföres inkomstposten diverse inkomster å vederbörlig fastighetsfonds
stat.

Enligt statskontorets mening torde bokföringen av här ifrågavarande köpeskillingslikvid
i huvudsak böra ske efter dessa föreskrifter. Den del av köpeskillingen,
som motsvarar fastigheternas bokförda nettovärde, bör således
tillgodoföras allmänna fastighetsfonden. Med hänsyn emellertid till det återstående
beloppets storlek och då huvuddelen av detsamma utgöres av skuldförbindelser,
vilka delvis skulle likvideras efter band som byggnadsarbetena
fortskrida i och för iordningsställande av ersättningsbyggnader för de statsinstitutioner,
som inrymmas i kvarteret Beridarebanan, synes det dock kun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 1GS.

na ifrågasättas, om icke sistnämnda belopp bör bokföras å en av statskontoret
upplagd diversemedelstitel. Sålunda reserverade medel böra i sinom
tid, sedan riksdagen fattat beslut därom, tagas i anspråk för ny- eller ombyggnadsändamål
för dessa institutioners räkning (jfr överlåtelsen år 1948
av vissa fastigheter tillhöriga stiftelsen serafimerlasarettet; kungl. brev den
28 maj 1948 och den 2 september 1949).

Riksräkenskapsverket erinrar i yttrande den 5 februari 1952 om statskontorets
uttalande att ämbetsverket med hänsyn till det ständigt växande
behovet av centralt belägna lokalutrymmen för statliga verk och institutioner
förklarat sig finna viss tvekan kunna råda om lämpligheten att till
Stockholms stad överlåta ifrågavarande två tomter, vilka tillsammans bilda
kvarteret Beridarebanan. Riksräkenskapsverket anser sig för sin del böra
understryka detta uttalande av statskontoret, särskilt som kvarteret enligt
den av statens representanter förebragta utredningen icke direkt beröres
av de stora gatugenombrott, som enligt den av stadsfullmäktige år 1945
antagna principplanen skola företagas genom stadsdelen, nämligen förlängningen
av Sveavägen, utbildandet av Sveaplatsen och den nya öst-västliga
leden i Klarabergsgatan—Hamngatan. Om man bortser från alt den mera
perifera frågan om beredande inom Cityområdet — d. v. s. någonstans inom
Klara, Jakobs, Engelbrekts eller Hedvig Eleonora församlingar — av lokaler
för hyresgästerna i de fastigheter, som måste rivas i samband med att tunnelbanan
framdrages genom Nedre Norrmalm, delvis skulle lösas genom
uppförande av byggnader för ändamålet i kvarteret Beridarebanan, anföres
såsom uteslutande skäl för överlåtelsen av kvarteret, att nyssnämnda stora
trafikreglering också kommer att nödvändiggöra en omläggning av det lokala
gatunätet. I detta avseende har dock endast framhållits dels att det torde
vara nödvändigt att Sergelgatan flyttas västerut, om man mellan denna gata
och Sveavägen skall kunna utbilda byggnadskvarter av tillräckligt djup för
moderna citybutiker, dels att även övriga gator, som omgiva kvarteret, måste
vidgas och delvis profilregleras. Frågan, huruvida önskemålet att mellan
Sergelgatan och Sveavägen erhålla byggnadskvarter av tillräckligt djup för
moderna citybutiker verkligen motiverar en rivning av Sergelska huset, som
inrymmer en del av konsthögskolan, och av före detta Tekniska skolans byggnad,
i vilken konstfackskolan numera är inrymd, bör enligt riksräkenskapsverkets
mening ingående övervägas, särskilt som dessa byggnader enligt utredningen
i ärendet kunna användas för sitt ändamål under ytterligare omkring
15 år samt en nybyggnad, som ersätter byggnaderna, beräknas draga
en kostnad, som frånsett kostnaderna för själva tomtmarken uppgår till 9
miljoner kronor. Det bör även beaktas, att det Sergelska huset utgör byggnadsminnesmärke.
Man bör kanske icke heller helt bortse från den möjligheten,
att staten kunde förvärva och för eget behov bebygga den Stockholms
stad tillhöriga tomtmark inom området mellan Sergelgatan och Sveavägen,
å vilken icke utan flyttning av Sergelgatan kunna uppföras byggnader
med tillräckligt djup för moderna citybutiker. Vidare får det måhända icke
anses uteslutet, att staten även efter en omläggning av det lokala gatunätet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

enlighet med vad Stockholms stad planerat kan i sin ägo behålla tomtmarken
i kvarteret Beridarebanan och därå uppföra byggnader för egna ändamål.

Riksräkenskapsverket saknar i likhet med statskontoret möjlighet att bedöma
skäligheten av den förordade köpeskillingen, 13 miljoner kronor, motsvarande
ett tomtpris av 1 858 kronor per kvadratmeter. Riksräkenskapsverket
erinrar dock om att för tillbyggnad av postgirohuset den vid Mäster
Samuelsgatan belägna fastigheten Blåmannen nr 4 om 1 212 kvadratmeter
jämlikt beslut under höstsessionen av 1946 års riksdag förvärvades av postverket
för en köpeskilling av 2 250 000 kronor, motsvarande ett tomtpris av
1 856 kronor per kvadratmeter, samt att denna tomt icke har lika framträdande
läge som det vid Hötorget belägna kvarteret Beridarebanan och vidare
förvärvades vid en tidpunkt, då kronans värde var avsevärt högre än
för närvarande. I detta sammanhang förordar riksräkenskapsverket i likhet
med statskontoret, att det närmare undersökes, huruvida icke överlåtelsen
kan ske genom ett byte, där staden såsom motprestation till kronan överlåter
annat centralt beläget markområde.

Beträffande frågan om sättet för redovisning av köpeskillingen anför riksräkenskapsverket
följande.

Vid en överlåtelse till Stockholms stad av kvarteret Beridarebanan i enlighet
med avtalet bör, såsom statskontoret framhållit, köpeskillingen till
ett belopp av 45 714 kronor tillgodoföras den av statskontoret förvaltade
Sjöstedtska fonden.

Beträffande återstoden av köpeskillingen har statskontoret föreslagit, att
endast den del, som motsvarar fastigheternas bokförda nettovärde, skall
tillgodoföras allmänna fastighetsfonden. Det återstående beloppet har däremot
— med hänsyn till dess storlek och då det till huvuddelen »utgöres av
skuldförbindelser, vilka delvis skulle likvideras efter hand som byggnadsarbetena
fortskrida i och för iordningställande av ersättningsbyggnader för
de statsinstitutioner, som inrymmas i kvarteret Beridarebanan» — ansetts
böra bokföras å en av statskontoret upplagd diversemedelstitel och sålunda
reserveras för ny- eller ombyggnadsändamål för dessa institutioners räkning.
Såsom framgår av det följande, behöver emellertid icke och bör icke
heller redovisningen av köpeskillingen påverkas av den omständigheten, att
köpeskillingen delvis skall gäldas genom överlämnande av skuldförbindelser,
som skola infrias i den av statskontoret berörda ordningen. Det förhållandet
åter, att köpeskillingen avsevärt överstiger fastigheternas bokförda nettovärde
— som endast uppgår till 2 239 000 kronor samt uteslutande avser
själva tomtmarken — bör blott föranleda, att detta värde vid avtalets godkännande
förklaras skola uppskrivas till ett mot köpeskillingen svarande
belopp. Riksräkenskapsverket anser, att en sådan uppskrivning — vilken
dock icke skall täcka det belopp av köpeskillingen, som skall tillgodoföras
Sjöstedtska fonden — bör äga rum, varefter hela köpeskillingen med undantag
av nyssnämnda belopp kommer att i enlighet med bestämmelserna i
det av statskontoret berörda brevet av den 29 juni 1946 redovisas såsom övriga
kapitalmedel å investeringsstaten för allmänna fastighetsfonden och i
denna ordning tagas i anspråk för finansieringen av kostnaderna för erforderlig
ersättningsbyggnad, för vilken medel böra anvisas på vanligt sätt
genom beviljande av investeringsanslag. Riksräkenskapsverket avstyrker allt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

så statskontorets förslag, som strider mot de för kapitalbudgeten fastställda
redovisningsprinciperna samt komplicerar förfarandet även genom att
statskontoret inkopplas.

Enligt avtalet skall hela kvarteret tillträdas, när avtalet blir bindande,
samt kronan erhålla nyttjanderätt tills vidare till Sergelska huset och före
detta Tekniska skolans byggnad, vilka byggnader icke kunna avstås av
kronan vid tillträdet. I enlighet härmed böra de bokföringsåtgärder, som påkallas
av själva överlåtelsen, genomföras i ett sammanhang i räkenskaperna
för det budgetår, under vilket avtalet blir bindande. Sedan fastigheternas
bokförda nettovärde uppskrivits i enlighet med vad riksräkenskapsverket
förordat, bör alltså det uppskrivna värdet i sin helhet omedelbart avföras
ur statsräkenskaperna. Då byggnadsstyrelsen synes ligga närmare till hands
än riksgäldskontoret att handhava förvaltningen av de skuldförbindelser,
som överlämnas av staden, torde icke hela den fastighetsfonden tillkommande
delen av köpeskillingen omedelbart böra redovisas såsom övriga kapitalmedel
å investeringsstaten för fonden utan i stället bör förfaras så, att
det uppskrivna värdet till den del det motsvarar skuldförbindelsernas sammanlagda
summa ersättes av detta fordringsbelop, vilket alltså får i byggnadsstyrelsens
räkenskaper upptagas såsom tillgång för fonden för att i den
mån skuldförbindelserna infrias tillgodoföras vederbörlig titel å investeringsstaten.

Departementschefen.

De överläggningar, som resulterat i det nu föreliggande förslaget till
avtal mellan staten och Stockholms stad angående kvarteret Beridarebanan,
utgöra ett led i de mellan parterna inledda förhandlingarna rörande den
reglering av statens markinnehav inom stadsdelen Nedre Norrmalm, som
kan föranledas av förestående revision av stadsplanen för nämnda stadsdel.

Avtalsförslaget innebär, att tomterna nr 1 och 2 om 6 994 in2 i kvarteret
Beridarebanan förvärvas av staden mot en köpeskilling av 13 miljoner kronor.
Staden skall tillträda tomterna, så snart avtalet blivit för parterna bindande,
och staten skall erhålla nyttjandex-ätt utan avgäld till de byggnader,
som icke vid tillträdet kunna avstås. I enlighet härmed har köpeskillingen
fördelats i tre delar i förhållande till arealerna å de vid skilda tillfällen frigjorda
områdena. Sålunda skall den del av kvarteret Beridarebanan, som
upptar f. d. Nya elementarskolans byggnad, — vilken är uthyrd till staden
för allmänt läroverk — avstås omedelbart sedan avtal träffats. Köpeskillingen
för denna del utgör 5,9 miljoner kronor. Av övriga byggnader inom
kvarteret avses Sergelska huset, i vilket delar av konsthögskolan är inrymd,
skola stå till stadens disposition den 1 januari 1953 för att stadens program
för tunnelbanebygget skall kunna genomföras. För denna del av kvarteret
uppgår köpeskillingen till 1,5 miljon kronor. Erinras må härvid, att staden
erbjudit sig att för konsthögskolans behov uthyra lokaler i någon staden
tillhörig byggnad, tills eventuell nybyggnad färdigställts eller staten anskaffat
erforderliga lokaler i annan statlig byggnad. Slutligen stadgas i avtalsförslaget
beträffande återstående del av kvarteret, vilken upptager f. d.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.

Tekniska skolans byggnad — där konstfackskolan för närvarande har sina
lokaler — att staden skall äga disponera nämnda byggnad, när ny statlig
byggnad uppförts eller annan statlig byggnad kunnat göras ledig för konstfackskolan.
Staten skall vidtaga sådana åtgärder att konstfackskolans avflyttning
kan äga rum om möjligt före den 1 januari 1957. Den del av köpeskillingen,
som faller på den tomtmark, varå f. d. Tekniska skolans byggnad
är uppförd, utgör 5,6 miljoner kronor. Avtalsförslaget förfaller, om det
ej blivit i huvudsak godkänt före den 1 juli 1952.

Från remissmyndigheternas sida ha framförts vissa erinringar mot avtalsförslaget.

Byggnadsstyrelsen förklarar sålunda, att styrelsen helst sett att staten
tillförsäkrats viss återköpsrätt till lämplig fastighet, som kunde tillkomma
vid ett framtida genomförande av Nedre Norrmalms reglering. Riksräkenskapsverket
har ifrågasatt om ej staten i någon form bör behålla marken
inom kvarteret. Statskontoret och riksräkenskapsverket ha förordat, att
det närmare undersökes, huruvida icke ett markbyte kan komma till stånd.

Frågan om en överlåtelse av kvarteret Beridarebanan i den form, att staden
till staten överlåter annan centralt belägen mark har, enligt vad jag
under hand inhämtat av statens representanter, undersökts vid förhandlingarna.
På grund av den brist på dylik mark, som föreligger även för Stockholms
stad, har en lösning i denna riktning icke ansetts möjlig. Vid detta
förhållande och med hänsyn till stadens svårigheter med tunnelbanebygget
och regleringen av stadsplanen för Nedre Norrmalm anser jag att statsmakterna
icke böra motsätta sig att kvarteret Beridarebanan överlåtes i enlighet
med det dem nu underställda avtalsförslaget. I likhet med byggnadsstyrelsen
finner jag Sergelska husets karaktär av byggnadsminnesmärke icke böra
utgöra hinder för eu försäljning av kvarteret.

Mot köpeskillingens storlek har viss erinran anförts av riksräkenskapsverket,
som gjort jämförelse med priset för en år 1946 av staten inköpt tomt
inom kvarteret Blåmannen. För min del anser jag att den överenskomna
köpeskillingen med hänsyn till föreliggande omständigheter bör kunna godtagas.

Byggnadsstyrelsen har förutsatt att de byggnadstillstånd, som erfordras
för ett ersättande av de lokaler, som bortgå vid en försäljning av kvarteret,
beaktas i samband med beslut om den byggnadskvot, som erfordras för genomförande
av tunnelbanearbetena och Nedre Norrmalms reglering. Denna
fråga har behandlats inom byggnadsberedningen, som ställt i utsikt i första
hand byggnadskvot för de lokaler, som måste avstås. Frågan om ytterligare
kvot för det utvidgade lokalbehov, som anses böra tillgodoses vid nybyggnad,
torde i sinom tid få upptagas till avgörande.

Angående sättet för redovisningen av köpeskillingen ha statskontoret och
riksräkenskapsverket i viss mån haft olika uppfattningar. Jag anser mig
böra biträda det förslag, som riksräkenskapsverket fx-amlagt. Det torde få
ankomma på byggnadsstyrelsen att, efter samråd med riksräkenskapsverket,
till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de ytterligare bokföringsföreskrifter,
som kunna anses erforderliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168. 17

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna föreliggande
förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan samt
Stockholms stad angående tomterna nr 1 och 2 inom kvarteret
Beridarebanan i Stockholm; Kungl. Maj :t obetaget att
vidtaga de smärre jämkningar i avtalet, som kunna visa sig
erforderliga och om vilka överenskommelse kan komma att
träffas.

2:o.

Med två särskilda skrivelser den 15 och 25 februari 1952 har telegrafstyrelsen
underställt Kungl. Maj :ts prövning dels ett den 11 och 16 februari
1952 dagtecknat avtal om försäljning till Hyresgästernas Sparkasse- och
Byggnadsförening i Nynäshamn u. p. a. av tomterna nr 2, 3 och 4 i kvarteret
Merkurius samt stadsägorna nr 304—310 i kvarteret örnen i Nynäshamn
om sammanlagt 12 307 m2 mot en köpeskilling av 310 000 kronor, dels ock
ett den 23 och 26 februari 1952 dagtecknat avtal om försäljning till Ludvika
stad av tomten nr 6 inom kvarteret nr 29 Loke i staden mot en köpeskilling
av 275 000 kronor.

Avtalen torde som bilagor (Bilaga 2 och 3) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Telegrafstyrelsen har lämnat bl. a. följande närmare upplysningar rörande
försäljningarna.

Markområde om 12 307 m2 i Nynäshamn. Styrelsen har tidigare med
Kungl. Maj :ts medgivande överlåtit mark till HSB i Nynäshamn under förbehåll,
att fastigheternas lägenheter i första hand skulle tillhöra personalen
vid Telegrafverkets verkstad. Nu har överenskommelse träffats med HSB
om överlåtelse på enahanda villkor av ett område om 12 307 m2. HSB skulle
på detta område snarast uppföra bostadshus. På området finnas för närvarande
7 mindre träbyggnader med 18 omoderna eller delvis moderniserade
bostadslägenheter samt 2 enkla omoderna affärslokaler. Hyresintäkterna
från de byggnader, som successivt måste rivas, uppgå för närvarande till ca
13 000 kronor per år. Taxeringsvärdena för dessa fastigheter utgöra totalt
179 400 kronor.

Fastigheterna äro belägna vid och i anslutning till genomfartsleden från
Stockholm och ha sålunda ett centralt läge.

Bostadsstyrelsen har ej haft något att erinra mot köpeskillingen. På området
nu befintliga byggnader ha undantagits från försäljningen och förbliva
telegrafverkets egendom. Dessa byggnader komma att bibehållas av
telegrafverket å området, intill dess de successivt måste rivas för den nya
bebyggelsen. Genom försäljningen av ifrågavarande markområde skulle telegrafverket
erhålla ett bostadstillskott, som möjliggör, att Nynäshamnsverkstadens
produktion kan ökas utan att verket ytterligare direkt engageras
i bostadsbyggandet.

2 Bihang till riksdagens protokoll i952. 1 samt. Nr 168.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Tomten nr 6 inom kvarteret nr 29 Loke i Ludvika. Telegrafverket har numera
uppfört nybyggnad för automatisk telefonstation inom kvarteret Tjädern
i Ludvika. Monteringen av den nya utrustningen pågår och automatstationen
beräknas kunna öppnas för trafik under augusti 1952. Telegrafverkets
äldre stationsbyggnad nr 6 inom kvarteret nr 29 Loke i staden blir,
sedan den nuvarande manuella stationen nedmonterats, icke längre erforderlig
för telegrafverkets behov.

Byggnaden i fråga uppfördes år 1910 och inrymmer förutom telefonstationen
även lokaler för allmänhet, telegrafkommissarieavdelningen samt en
bostadslägenhet om 5 rum och kök. Huset är uppfört av sten å betonggrund
under tak, täckt med tegel. Fastigheten har ett av stadens mest centrala lägen
i hörnet av Storgatan och Köpmangatan.

Enligt byggnadsstyrelsen bör fastigheten, som har ett gott affärsläge, icke
upptagas till redovisning i fastighetsfonden utan i stället försäljas.

Med anledning härav har anbud på sedvanligt sätt infordrats. Av inkomna
anbud har Ludvika stads drätselkammare avgivit det högsta anbudet å
275 000 kronor.

I detta fall liksom vid tidigare fastighetsförsäljningar, där telegrafverket
sålt till stadsförvaltningar, har icke ansetts erforderligt att inhämta bostadsstyrelsens
yttrande. Härom har även nämnda styrelse tidigare under hand
förklarat sig ense.

Departementschefen. Jag biträder telegrafstyrelsens förslag att nämnda
köpeavtal godkännas. Riksdagens medgivande till ifrågavarande försäljningar
erfordras.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att förenämnda markområde i Nynäshamn må försäljas
på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet av den 11 och 16 februari 1952,

dels ock att tomten nr 6 inom kvarteret nr 29 Loke i Ludvika
må försäljas på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet av den 23 och 26 februari
1952.

3:o.

Med särskilda skrivelser den 16 och 21 mars 1951 samt den 21 och 22
februari 1952 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl. Maj :ts prövning följande
försälj ningsavtal, nämligen

ett den 7 och 16 mars 1951 dagtecknat avtal om försäljning till Aktiebolaget
Hakon Swenson av tomterna nr 2 och 3 inom kvarteret Bank i Ludvika
mot en köpeskilling av 90 000 kronor,

ett den 16 och 20 mars 1951 dagtecknat avtal om försäljning till Aktiebolaget
Ekens Fabriker av delar av fastigheterna Tollarp l8—l10, 238—‘°,
310, 317, 45, 4,6, 551, 6®—°, 74, 734_36, 851, 932 och 933 i Västra Vrams socken,
Kristianstads län, mot en köpeskilling av 170 000 kronor,

ett den 16 och 21 februari 1952 dagtecknat avtal om försäljning till Västerås
stad av tomten nr 3 inom kvarteret Nanna i staden mot en köpeskilling
av 79 000 kronor, samt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

ett den 15 och 22 februari 1952 dagtecknat avtal om försäljning till Eds
municipalsamhälle av två områden om ca 15 hektar av fastigheterna Ed
Västra 22 och Ed Prästgården l12 i Eds socken, Älvsborgs län, mot en köpeskilling
av 69 175 kronor.

Avtalen torde såsom bilagor (Bilaga 4—7) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Järnvägsstyrelsen har lämnat bl. a. följande närmare upplysningar rörande
försäljningarna.

Tomterna nr 2 och 3 inom kvarteret Bank i Ludvika. Vid tidigare förhandlingar
med Bergslagernas Järnvägsaktiebolag har Aktiebolaget Hakon Swenson
underhandlat om förvärv av fastigheterna i fråga och därvid bjudit en
ersättning av 90 000 kronor. Någon överenskommelse träffades emellertid
icke före förstatligandet. Med hänsyn till vad sålunda förevarit har järnvägsstyrelsen
nu funnit skäl föreligga att försälja fastigheterna till Aktiebolaget
Hakon Svvenson.

Bostadsstyrelsen har framhållit, att anbudssumman kommer alt motsvara
ett skäligt värde om stadsplanen ändras. Förberedande åtgärder ha enligt
uPPoi*t vidtagits för att få till stånd en stadsplaneändring och vissa utsikter
synas föreligga att få en sådan genomförd.

Tomternas taxeringsvärde är 47 500 kronor.

Delar av fastigheter i Tollarp. Offentlig auktion har ej förevarit, enär
Aktiebolaget Ekens Fabriker sedan år 1945 arrenderat den till försäljning
ifrågasatta marken och sedan dess nedlagt stora kostnader för förbättring
m. in. av vissa av åbyggnaderna. Nyttjanderättsavtalets giltighetstid utgår
år 1955.

Bostadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot den föreslagna köpeskillingen
170 000 kronor.

P astighetsdelarna ha värderats till 168 500 kronor. Deras taxeringsvärde
är 145 000 kronor.

Tomten nr 3 inom kvarteret Nanna i Västerås. Fastighetens taxeringsvärde
är 70 000 kronor, varav 30 000 kronor utgör markvärde. Å fastigheten
finnas ett bostadshus och ett uthus. Bostadshuset är i behov av genomgripande
reparation. Nuvarande hyresinkomster från fastigheten uppgå till
5 652 kronor per år.

Offentlig auktion har förevarit och köpeskillingen motsvarar det därvid
avgivna högsta budet.

Bostadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot köpeskillingen.

Markområden om ca 15 hektar i Ed. Taxeringsvärde för marken finnes
ej. Mellan Dalslands järnvägsaktiebolag och Eds municipalsamhälle har
muntlig överenskommelse tidigare träffats angående försäljning av ifrågavarande
mark till nu föreslaget pris. Offentlig auktion har icke förevarit.

Samtliga byggnader äro i så dåligt skick att modernisering ur ekonomisk
synpunkt icke synes lämplig att genomföra.

Nuvarande hyresinkomster av byggnaderna jämte mindre markområden
uppgå till 1 549: 47 kronor per år.

Bostadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot det föreslagna markpriset
57 175 kronor. Byggnadernas värde ha uppskattats till 12 000 kronor.

Departementschefen. Enär ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar
icke torde vara erforderliga för statligt ändamål samt köpeskillingarna sy -

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

nas godtagbara, får jag tillstyrka att avtalen om försäljning godkännas.
Riksdagens medgivande erfordras med hänsyn till köpeskillingarnas storlek.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att tomterna nr 2 och 3 inom kvarteret Bank i Ludvika
må försäljas på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet av den 7 och 16 mars 1951,
dels att förenämnda fastighetsdelar i Tollarp, Västra
Vrams socken, Kristianstads län, må försäljas på de villkor,
som angivas i det vid statsrådsprotokollet fogade avtalet av
den 16 och 20 mars 1951,

dels att tomten nr 3 inom kvarteret Nanna i Västerås må
försäljas på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet av den 16 och 21 februari 1952,

dels ock att två områden om ca 15 hektar av Ed Västra 22
och Ed Prästgården l12 i Eds socken, Älvsborgs län, må försäljas
på de villkor, som angivas i det vid statsrådsprotokollet
fogade avtalet av den 15 och 22 februari 1952.

4:o.

Med skrivelse den 31 januari 1952 har vattenfallsstyrelsen underställt
Kungl. Maj:ts prövning ett den 29 och 31 januari 1952 dagtecknat avtal
om försäljning till Lilla Edets köping av Fuxerna Bengt Ivarsgården l191,
Fuxerna Lars Svensgården 549, stadsägan nr 262 -f- 269 -)- 297 + 298 + 352
samt delar av stadsägorna nr 9, 20 + 21 + 22, 72 + 81, 73 + 80, 74, 75, 76,
206 -j- 208 -f- 210 -(- 211 + 213, 225, 261, 263 och 264 i köpingen mot en
köpeskilling av 214 000 kronor.

Avtalet torde såsom hilaga (Bilaga 8) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Vattenfallsstyrelsen meddelar, att den försålda marken, som har en areal
av ca 71,26 heiktar, icke är behövlig för vattenfallsverket. De försålda fastigheterna
ingingo med smärre undantag i den av vattenfallsstyrelsen år 1917
förvärvade egendomen ljungkullen. Det bokförda nettovärdet utgör efter
avdrag av försäljningsmedel 12 152 kronor. Taxeringsvärdet utgör 87 800
kronor, inklusive vissa mindre områden, som icke ingå i försäljningen. De
centralt belägna fastigheterna om ca 19 hektar, utgöras av mark, som är
avsedd att inom en nära framtid exploateras för bostads- eller industriändamål.
Återstoden, cirka 52 hektar, utgör mindre värdefull mark, delvis
beväxt med skog.

Den avtalade köpeskillingen, 214 000 kronor, har beräknats med hänsyn
till de olika centrala delområdenas uppskattade framtida tomtvärde.

Bostadsstyrelsen har ej haft något att erinra mot köpeskillingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Departementschefen. Med biträdande av vattenfallsstyrelsens förslag förordar
jag att förenämnda avtal godkännes. Jämlikt bemyndigande första
gången av 1943 års riksdag äger Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, oavsett
markens värde, besluta om försäljning av mark, avsedd för industribebyggelse,
i bl. a. Lilla Edet. Enär ifrågavarande försäljning avser jämväl bostadsmark,
torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att ifrågavarande fastigheter och fastighetsdelar i Lilla
Edets köping må försäljas på de villkor, som angivas i det
vid statsrådsprotokollet fogade avtalet av den 29 och 31 januari
1952.

Vad departementschefen sålunda under punkterna
l:o—4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gösta Kahm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 1.

Emellan undertecknade delegerade, utsedda av Kungl. Maj :t, å Kronans
vägnar, samt undertecknade delegerade, utsedda av Stockholms stadskollegium,
å stadens vägnar, är, under förbehåll av Kungl. Maj :ts och Stockholms
stadsfullmäktiges godkännande enligt vad nedan sägs, träffat följande

A v t a 1.

§ I Kronan

överlåter till staden äganderätten till tomterna nr 1 och 2 i kv.
Beridarebanan här i staden mot en köpeskilling av 13 miljoner kronor samt
på följande villkor i övrigt.

§ 2.

Så snart detta avtal blivit för parterna bindande tillträder staden de försålda
fastigheterna i deras nu befintliga skick, dock med rätt för Kronan
att före eller i samband med rivning av byggnaderna å fastigheterna avlägsna
sådana till byggnaderna hörande delar, som Kronan önskar behålla.

Vid tillträdet skall den å området A enligt bifogade karta (Bil. 1) befintliga
byggnaden i vad på Kronan beror vara utrymd.

Beträffande den å området B enligt ovannämnda karta belägna byggnaden
— här nedan kallad Sergelhuset — gäller, att Kronan med nyttjanderätt
utan avgäld äger disponera byggnaden från tillträdesdagen och till den
dag, då Kronan enligt blivande nyttjanderättsavtal med staden tillträder
lokaler för konsthögskolan, avsedda att provisoriskt ersätta Sergelhuset och
att nyttjas för samma ändamål intill dess institutionen om möjligt före den
1 januari 1957 överflyttats antingen till nedan omförmälda nybyggnad för
konstfackskolan m. m. eller till andra av Kronan för ändamålet anskaffade
lokaler. Skulle parterna ej enas i fråga om tjänligheten av de provisoriska
ersättningslokaler, som staden skall erbjuda Kronan, eller i fråga om upplåtelsevillkoren
för dessa, skall tvisten avgöras av skiljemän enligt lag. —
Staden förbinder sig, att under den tid Kronan med nyttjanderätt förfogar
över Sergelhuset icke hindra gångtrafiken utmed Sergelhusets västra fasad
samt icke heller inom en 4 meter bred remsa av området A utmed nämnda
fasad, räknat från den mot området i fråga längst utskjutande delen av
byggnaden, vidtaga åtgärder, som försämra ljusförhållandena i Sergelhuset.
Under samma tid tillförsäkras Kronan vidare rätt till utfart för körtrafik
med såväl person- som lastbilar från Sergelhusets södra gårdsentré över
området A till Slöjdgatan.

Beträffande den å området C enligt ovannämnda karta belägna byggnaden
för konstfackskolan gäller, att Kronan med nyttjanderätt utan avgäld äger
disponera byggnaden från tillträdesdagen och till den dag, då konstfackskolan
överflyttas till antingen en av Kronan planerad nybyggnad för konstfackskolan
m. m. eller till annan byggnad. Kronan skall vidtaga sådana åtgärder,
att konstfackskolans avflyttning kan äga rum om möjligt före den
1 januari 1957, och förbinder sig Kronan att före den 1 juli 1954 giva staden
meddelande, huruvida konstfackskolan skall överflyttas till nybyggnad

Kungl. Maj. ts proposition nr 168.

eller till annan byggnad. — Under den tid Kronan med nyttjanderätt förfogar
över nuvarande byggnad för konstfackskolan tillförsäkras Kronan
rätt till utfart för körtrafik för såväl person- som lastbilar från porten å
husets norra fasad över området A till Slöjdgatan.

De byggnader, som enligt ovan med nyttjanderätt förbehållas Kronan,
skola vid nyttjanderättstidens slut vara utrymda, i den mån Kronan för eget
bruk disponerar byggnaderna. Hyresgäster i byggnaderna skola vara uppsagda
till den dag, då nyttjanderättstiden utgår. Skulle hyresgäst i anledning
av uppsägningen hos hyresregleringsmyndighet anhängiggöra talan,
skall staden härom underrättas och staden å Kronans vägnar äga föra talan
i målet. Kronan förbinder sig att under nyttjanderättstiden icke utan stadens
medgivande till nya hyresgäster uthyra lägenheter inom Sergelhuset
och nuvarande byggnad för konstfackskolan. Gälla vid nyttjanderättstidens
slut hyreskontrakt rörande dessa byggnader, skola de vid nämnda tidpunkt
till staden överlämnas.

§ 3.

Då staden tillträder försålda fastigheterna skall av köpeskillingen ett belopp
om kronor 5 900 000 av staden till Kronan gäldas kontant samt återstoden
medelst två reverser, utställda av staden till Kungl. Maj :t och Kronan
samt löpande utan ränta.

En av reverserna, som skall betecknas nr 1, skall lyda å ett belopp av kronor
1 500 000 och förfalla till betalning den dag, då Kronans nyttjanderätt
till Sergelhuset enligt § 2 ovan upphör.

Den andra reversen, som skall betecknas nr 2, skall lyda å ett belopp av
kronor 5 600 000 och förfalla till betalning:

A) därest nybyggnad för konstfackskolan in. m. skall uppföras: med en
tredjedel 30 dagar efter den dag, då staden av Kronan underrättats att uppförande
av nybyggnaden påbörjats; med ytterligare en tredjedel 30 dagar
efter den dag, då staden av Kronan underrättats att nybyggnaden kommit
under tak, samt med återstående tredjedel 30 dagar efter den dag, då staden
av Kronan underrättats om att konstfackskolan överflyttats till den nya
byggnaden;

B) därest konstfackskolan skall beredas nya lokaler i annan byggnad
än nybyggnad: med hela beloppet 30 dagar efter den dag, då staden av
Kronan erhållit meddelande att konstfackskolan överflyttats till de nya lokalerna.

§ 4.

Avkastning av försålda egendomen, som förfaller till betalning före tillträdesdagen,
tillfaller Kronan, annan avkastning staden, dock att avkastning
från Sergelhuset och nuvarande byggnad för konstfackskolan, som förfaller
till betalning före utgången av respektive nyttjanderättstider, skal!
tillfalla Kronan.

I fråga om onera och utskylder för försålda egendomen gäller, att Kronan
svarar för sådana, i den mån de belöpa på tiden före tillträdesdagen,
och staden i övrigt, dock att, såvitt avser Sergelhuset och byggnaden för
konstfackskolan, Kronan skall svara för onera och utskylder belöpande på
tiden före respektive nyttjandcrättstiders utgång. Kronan skall ock intill
respektive nyttjandcrättstiders utgång svara för sistnämnda två byggnaders
underhåll och skötsel samt erforderliga ombyggnadsarbeten ävensom gentemot
tredje man såsom om Kronan vore ägare till byggnaderna.

Kronan svarar vidare för alla arbeten och kostnader, som kunna bliva

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

en följd av att Kronan utnyttjar sin i § 2 förbehållna rätt att borttaga byggnadsdelar.

Staden svarar för de kostnader för grusning, snöröjning och annat underhåll,
som kunna uppkomma till följd av den Kronan enligt § 2 förbehållna
rätten till utfartsvägar.

§ 5.

Staden skall äga med stöd enbart av detta avtal söka och erhålla lagfart
å de överlåtna fastigheterna. Kronan svarar för att de överlåtna fastigheterna
äro fria från inteckningar till säkerhet för fordran. Kostnaderna för lagfart
av detta köp betalas av staden.

§ 6.

Har detta avtal icke före den 1 juli 1952 av Kungl. Maj:t och stadsfullmäktige
genom beslut, som vinner laga kraft, blivit i huvudsak godkänt,
skall detsamma till alla delar vara förfallet. Kronan skall, då Kungl. Maj :t
godkänt avtalet, snarast möjligt härom lämna underrättelse till stadskollegiet
genom stadskansliets registrator. Staden skall, sedan stadsfullmäktiges
beslut att godkänna detta avtal vunnit laga kraft, härom snarast möjligt
underrätta statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet.

Av detta avtal äro två likalydande exemplar upprättade och mellan parterna
växlade.

Stockholm den 29 november 1951.

För Kungl. Maj:t och Kronan: Å Stockholms stads vägnar:

Harald Malmberg Yngve Larsson

Henning Leo John Bergvall

Helge Berglund
Gösta Wennström
Gösta Agrenius
Carl Albert Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 2.

Köpekontrakt.

Kungl. Telegrafstyrelsen, här nedan kallad säljaren, upplåter och försäljer
härmed till Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening i Nynäshamn
u. p. a., här nedan benämnd köparen, tomterna n:ris 2, 3 och 4 i
kvarteret Merkurius samt stadsägorna n:ris 304, 305, 306, 307, 308, 309
och 310 i kvarteret örnen i Nynäshamns stad, vilka samtliga fastigheter,
omfattande en sammanlagd areal av 12 307 kvadratmeter, å bilagda karta
utmärkts med röd inramning, för en köpeskilling av kronor 310 000: —
och på följande villkor i övrigt:

1) Fastigheterna säljas i befintligt skick och tillträdas den 1 juli 1952,
därvid dock från försäljningen undantagas å fastigheterna uppförda hus
med tillbehör. Dessa hus skola på därom av köparen i god tid framställd
begäran av säljaren på dennes bekostnad nedrivas och bortföras allteftersom
byggnationen så kräver. Intill så sker skall säljaren fortfarande ombesörja
förvaltningen av nämnda hus och därvid uppbära avkastningen av desamma
samt bestrida nödiga underhålls- och förvaltningskostnader. Erforderligt
tillstånd till rivningen skall av köparen ombesörjas samtidigt med
ansökan om tillstånd till nybyggnad.

2) Köpeskillingen för fastigheterna, som överlämnas fria från penninginteckningar,
erlägges på följande sätt:

a) Köparen betalar å tillträdesdagen såsom handpenning

kontant ................................................ Kr. 30 000

b) Å återstående köpesumman, kronor 280 000: —, utfärdar
köparen på tillträdesdagen en skuldförbindelse ställd att betalas
till säljaren eller order, vilken skuldförbindelse på köparens
bekostnad får i de nu inköpta fastigheterna intecknas med den

rätt, som enligt lag tillkommer ogulden köpeskilling ........ Kr. 280 000

~KrT310 000

Å sistnämnda belopp, kronor 280 000:—, skall ej utgå ränta förrän från
och med den 1 januari 1953 och då med 3 1/2 % per år, att erläggas halvårsvis
i efterskott den 30/6 och 31/i2 varje år med början den 30/a 1953.

Förestående skuldförbindelse skall löpa med 3 månaders ömsesidig uppsägningstid.

3) Å tillträdesdagen skall säljaren till köparen kostnadsfritt överlämna
gravationsbevis och för lagfarts erhållande nödiga åtkomsthandlingar.

4) Köparen skall föranstalta om och bekosta erforderlig stadsplaneändring,
tomtindelning och tomtmätning samt rättslig sammanläggning av de i
respektive tomter ingående delområden.

5) Alla för fastigheterna utgående skatter, onera och övriga utgifter skola
gäldas av säljaren intill dess respektive hus enligt § 1 härovan rivas.

6) Köparen förbinder sig att under den förutsättning, som omförmäles i
punkt 9 här nedan, å fastigheterna uppföra bostadshus i enlighet med bifogade
förslag till bebyggelse i den mån detta kan fastställas som stadsplan.

7) Köparen förbinder sig att i den mån så är möjligt medverka till att vid
upplåtelse av bostadsrätter i fastigheterna dessa i första hand erbjudas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

vid telegrafverket anställd personal i den utsträckning bostadsbehov för sådan
personal föreligger.

8) Lagfartskostnaden för detta köp skall betalas av köparen ensam.

9) Detta kontrakt är bindande endast under förutsättning, att Kungl.
Maj:ts tillstånd till försäljningen erhålles före den 1 juli 1952.

10) Detta köpekontrakt, behörigen kvitterat, skall gälla såsom köpebrev
till bekräftelse på köpeavtalets bestånd.

Av detta kontrakt äro två lika lydande exemplar upprättade och utväx -

lade.

Stockholm den 16/2 1952.

Nynäshamn den 11/2 1952.

Nils Roos

Kungl. Telegrafstyrelsen

Håkan Sterky

Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening
i Nynäshamn u. p. a.

Edvin Karlsson Gustav Lindberg

Einar Bergh

Bevittnas:

Gun Friedner J. Thingström Sigge Öberg

Bevittnas:

Olof Damström

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 3.

Köpekontrakt.

Kungl. Telegrafstyrelsen, här nedan kallad säljaren, upplåter och försäljer
härmed, under förutsättning av Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges i
Ludvika godkännande, till Ludvika stad, här nedan benämnd köparen,
tomten nr 6 i kvarteret nr 29 Loke i nämnda stad för en köpeskilling av
Tvåhundrasjuttiofemtusen (275 000:—) kronor och på följande villkor i
övrigt.

§ i Fastigheten,

som icke besväras av någon inteckning, försäljes med tillträde
den 1 i månaden näst efter den då såväl Kungl. Maj :ts som stadsfullmäktiges
i Ludvika godkännande till försäljningen erhållits.

Köparen äger dock att omedelbart efter erhållandet av nämnda godkännande
disponera vid sagda tillfälle lediga lokaler inom fastigheten.

Då tidpunkten för överlämnande till köparen av övriga lokaler inom fastigheten
är beroende av när nuvarande telefonstationsutrustning kan vara
nedmonterad, förbehålles säljaren rätt att disponera nämnda lokaler till dess
nedmonteringen är slutförd, vilket beräknas bliva fallet tidigast den 1 november
1952. Efter nedmonteringen överlämnas fastigheten till köparen i
då befintligt skick.

§ 2.

Av köpeskillingen, 275 000 kronor, skall till säljaren utbetalas 100 000
kronor å konto den 1 juli 1952 och resterande del, 175 000 kronor, den 1
januari 1953. Sistnämnda dag skall säljaren till köparen kostnadsfritt överlämna
gravationsbevis och för lagfarts erhållande nödiga handlingar.

§ 3.

Alla på fastigheten från och med tillträdesdagen belöpande skatter, onera
och övriga utgifter skola gäldas av köparen, vilken äger åtnjuta eventuell
från och med samma dag belöpande avkastning av fastigheten.

Lagfartskostnaden för detta köp betalas av köparen ensam.

§ 5.

Delta köpekontrakt, behörigen kvitterat, skall gälla såsom köpebrev till
bekräftelse på köpeavtalets bestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Av detta kontrakt äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.

Stockholm den 26/2 1 952.

Kungl. Telegrafstyrelsen
Håkan Sterky

Nils Roos

I Einar Bergh

Ludvika den 23/2 1952.

Ludvika Stads Drätselkammare
Karl Lundkvist

/ Torsten Friberg

Bevittnas:

M. Hemming G. Lindström

Bevittnas:

Märta Ramström Gertrud Björklind

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga i.

Köpeavtal.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande är mellan Kungl.
Järnvägsstyrelsen och Aktiebolaget Hakon Swenson, Västerås, följande avtal
träffat.

Styrelsen försäljer härigenom till bolaget tomterna n:ris 2 och 3 i kvarteret
Bank i Ludvika stad, å vilka tomter lagfart beviljats för Kungl. Maj:t och
Kronan den 26 oktober 1949, nr 476.

Försäljningen sker under följande villkor:

1) Köpeskillingen utgör i ett för allt nittiotusen (90 000) kronor och skall
inom två månader efter det Kungl. Maj :ts godkännande erhållits inbetalas
till postgirokonto nr 35047 efter av statens järnvägar utställd räkning.

2) Tillträdet äger rum, så snart köpeskillingen erlagts.

3j Skatter och onera, som belöpa å tiden efter tillträdet, gäldas av köparen.

4) Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång gäldas av köparen.

5) De försålda fastigheterna överlåtas i det skick, vari de befinna sig å
tillträdesdagen.

6) Köparen övertager statens järnvägars rättigheter och skyldigheter mot
hyresgästerna i befintligt bostadshus.

7) Därest bostadshuset före tillträdesdagen helt eller till väsentlig del
skulle härjas av eld, upphör detta avtal till alla delar att gälla.

Stockholm den 16 mars 1951. Västerås den 7 mars 1951.

Kungl. Järnvägsstyrelsen Aktiebolaget Hakon Swenson

H. Sandström

Erik Upmark

Stig Svensson
Köpare.

På en gång närvarande vittnen:

R. Wiman

M. Strid

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 5.

Köpeavtal.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande är mellan Kungl.
Järnvägsstyrelsen och AB Ekens Fabriker, Tollarp, följande avtal träffat.

Styrelsen försäljer härigenom till ovannämnda bolag följande å närlagda
ritning, märkt 30 bansektionen nr 12: 193—2, med blå begränsningslinjer
angivna områden om tillhopa cirka 15 440 m2 vid Tollarps järnvägsstation
inom Tollarps municipalsamhälle i Västra Vrams socken av Kristianstads
län, nämligen

dels cirka 110 in2 av lägenheten Tollarp 317, å vilken lägenhet svenska
staten erhållit lagfart den 16 augusti 1950, nr 494,

dels cirka 300 m2 av lägenheten Tollarp 74 och cirka 4 950 m2 av lägenheten
Tollarp 736, å vilka lägenheter Kungl. Maj :t och Kronan erhållit lagfart
den 7 augusti 1946, nr 746,

dels cirka 2 350 m2 av lägenheten Tollarp 735, cirka 2 770 m2 av lägenheten
Tollarp 68 och cirka 800 m2 av lägenheten Tollarp 69, vilka lägenheter
ingå i Hörby—Tollarps järnväg, varå svenska staten erhållit lagfart den 12
december 1945, nr 289,

dels cirka 1 430 m2 av lägenheten Tollarp 66, cirka 1 480 in2 av lägenheterna
Tollarp l8—10, 238—40, 310, 45, 46, 551, 67, 734, 851 och 933 samt cirka
1 250 m2 av lägenheten Tollarp 932, vilka lägenheter ingå i Gärds härads
järnväg, varå svenska staten erhållit lagfart den 12 december 1945, nr 289.

I försäljningen ingå å områdena och delvis å Tollarp 62 (610~31) — mellan
Tollarp 69 och 6® —■ samt å ovannämnda ritning angivna, enligt fastställd
stadsplan till gata (Järnvägsgatan) avsedda områden om cirka 1 200
och 100 in2 av lägenheten Tollarp 74 resp. 738, befintliga, statens järnvägar
tillhöriga byggnader och anläggningar samt hägnad.

Försäljningen sker under följande villkor:

1) Köpeskillingen utgör i ett för allt etthundrasjuttiotusen (170 000) kronor
och skall, så snart Kungl. Maj :ts godkännande erhållits, inbetalas å postgirokonto
nr 35033 efter från statens järnvägar erhållen räkning. För köpeskillingens
gäldande skall vid detta avtals undertecknande köparen ställa
av statens järnvägar godkänd säkerhet.

2) Tillträdet sker vid närmaste månadsskifte efter det köpeskillingen erlagts.

3) Den försålda egendomen överlåtes i det skick, vari densamma befinner
sig å tillträdesdagen.

4) Områdena av de i Hörby—Tollarps järnväg ingående lägenheterna Tollarp
68, 6® och 735 försäljas fria från varje annan inteckning än den, som
meddelats den 25 november 1895, § 192, i nämnda järnväg, Espinge andelsstärkelsefabriksförening
till säkerhet för nyttjanderätt till en jordlägenhet
vid Äspinge järnvägsstation. Övriga områden försäljas gravationsfria.

5) Köparen förbinder sig att icke mot statens järnvägar resa krav, av vad
slag det vara må, på grund av beslut i samband med erforderlig ändring av
stadsplanen.

6) Statens järnvägar förplikta sig att av deras för Järnvägsgatan avsedda
mark invid de försålda områdena överlåta till Tollarps municipalsamhälle

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

utan ersättning de delar, som motsvara statens järnvägars ersättningsskyldighet
enligt 56 § byggnadslagen, varigenom enligt 61 § samma lag statens
järnvägar jämte deras efterträdare i äganderätten till områdena befrias från
skyldighet att ersätta samhället värdet av gatumarken.

7) Köparen äger rätt att hava kvar de å ovannämnda ritning angivna, för
Järnvägsgatan avsedda områdena om cirka 1 200 och 100 in2 av lägenheterna
Tollarp 74 resp. 736 befintliga byggnader m. in. enligt därom mellan statens
järnvägar och köparen träffat särskilt arrendekontrakt.

8) Därést för köpets genomförande erforderlig ändring av stadsplanen
samtidigt omfattar sådan ändring av denna, att Järnvägsgatan skall utgå
eller bredden å densamma minskas, varigenom Tollarps samhälle tillkommande
rätt enligt 41 § byggnadslagen att lösa för nämnda gata avsedda,
statens järnvägar tillhöriga mark upphör eller inskränkes, skall — utan
ändring av den nu avtalade köpeskillingen — i försäljningen till bolaget
innefattas den mark, som sålunda icke erfordras till gatan. Härifrån undantages
dock för den ännu icke tomtindelade tomten nr 16 i kvarteret Vågen
eventuellt avsedd ytterligare mark.

9) Därest, nu eller framdeles, hägnad i gränsen mellan statens järnvägars
mark och de försålda områdena av köparen eller av statens järnvägar anses
behövlig, skall köparen och efter denne ny ägare gälda alla kostnader för
sådan hägnads uppsättande och underhåll. Hägnaden skall till beskaffenhet
och utseende godkännas av statens järnvägar.

10) Köparen svarar för skatter och onera, som från och med tillträdesdagen
belöpa å den försålda egendomen.

11) Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång, däri inberäknade
mätningskostnader, gäldas av köparen.

12) Köparen tillhandahåller statens järnvägar kostnadsfritt ett exemplar
karta och handlingar rörande mätningsförrättningerna.

13) Från och med tillträdesdagen av den försålda egendomen upphör det
mellan statens järnvägar och köparen den 22/26 juni 1945 med tillägg träffade
nyttjanderättsavtalet rörande bl. a. ifrågavarande egendom att gälla.

Skulle den försålda egendom, som det enligt nämnda nyttjanderättsavtal
åligger köparen att hålla brandförsäkrad för statens järnvägars räkning,
före tillträdesdagen härjas av eld, skall den brandskadeersättning, som statens
järnvägar härför erhålla, till köparen utbetalas efter tillträdesdagen.

Stockholm den 20 mars 1951. Tollarp den 16 mars 1951.

Kungl. Järnvägsstyrelsen. Aktiebolaget Ekens fabriker

Erik Upmark.

Fr. Sandberg.

H. Sandström.

Köpare.

Bevittnas:

Ebba Persson.

Rune Glantz.

Kangl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 6.

Köpeavtal.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens samt Västerås stadsfullmäktiges
godkännande är mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen, å ena, och
Västerås stad genom dess drätselkammare, å andra sidan, följande avtal
träffat.

Styrelsen försäljer härigenom till staden tomten nr 3 i kvarteret Nanna i
Västerås, å vilken tomt Kungl. Maj :t och Kronan den 27 augusti 1947, nr
292, erhållit lagfart. Å tomten befintligt bostadshus jämte uthus ingår i
försäljningen. Tomten säljes gravationsfri.

Försäljningen sker under följande villkor:

1) Köpeskillingen utgör i ett för allt sjuttioniotusen (79 000) kronor och
skall inom två månader efter det Kungl. Maj :ts godkännande erhållits inbetalas
till postgirokonto nr 4971 efter av statens järnvägar utställd räkning.

2) Tillträdet äger rum vid närmaste månadsskifte efter det köpeskillingen
erlagts.

3) Skatter och onera, som belöpa å tiden efter tillträdet, gäldas av köparen.

4) Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång gäldas av köparen.

5) Den försålda fastigheten överlåtes i det skick, vari den befinner sig å
tillträdesdagen.

6) Köparen övertager statens järnvägars rättigheter och skyldigheter mot
hyresgästerna i befintligt bostadshus.

7) Därest bostadshuset före tillträdesdagen helt eller till väsentlig del
skulle härjas av eld, upphör detta avtal till alla delar att gälla.

Stockholm den 21 februari 1952. Västerås den 16 februari 1952.

Kungl. Järnvägsstyrelsen. För Västerås stads drätselkammare:

Erik Upmark.

Hjalmar Hedberg.

H. Sandström.

Per Siösteen.

På en gång närvarande vittnen:
Ingrid österberg. Lissy Andersson.

K ungt. Maj: Is proposition nr 168.

Bilaga 7.

K ö ]i e a v t a I.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande är mellan Kungl.
Järnvägsstyrelsen och Eds municipalsamhälle, följande avtal träffat.

Styrelsen försäljer härigenom till samhället de vid Eds station belägna
områden om ca 15 hektar, som äro belägna inom röda heldragna linjer å
bifogade skiss, märkt Bbrä 30/1 1952. I försäljningen ingå å södra området
befintliga byggnader, märkta 9 B, 10,,B1, 109Bn, 119B och 109Äj.

Områdena utgöra del av fastigheterna Ed Västra 22 och Ed Prästgården
l12 i Eds socken av Älvsborgs län, vilka fastigheter ingå i Dalslands järnväg,
varå svenska staten den 12 januari 1949, § 29, erhållit lagfart.

Försäljningen sker under följande villkor:

1. Köpeskillingen utgör i ett för allt sextioniotusenetthundrasjuttiofem
(69 175:—) kronor och skall inom två månader efter det Kungl. Maj :ts
godkännande erhållits inbetalas till postgirokonto 35047 efter av statens
järnvägar utställd räkning.

2. Tillträdet äger rum, så snart köpeskillingen erlagts.

3. Köparen skall omedelbart efter erhållet meddelande om Kungl. Maj :ts
godkännande av avtalet föranstalta om avstyckning av områdena.

4. Den försålda egendomen överiåtes i det skick, vari densamma befinner
sig å tillträdesdagen.

5. Skatter, som belöpa å tiden efter tillträdet, gäldas av köparen.

6. Därest nu eller framdeles hägnad i gränsen mellan statens järnvägars
mark och de försålda områdena av köparen eller av statens järnvägar anses
behövlig, skall köparen och efter honom ny ägare gälda alla kostnader för
sådan hägnads uppsättande och underhåll.

7. Alla kostnader för erhållande av lagfart å detta fång, däri inberäknat
avstyckningskostnader, gäldas av köparen.

8. Köparen tillhandahåller statens järnvägar utan kostnad för dessa ett
exemplar karta och handlingar rörande blivande avstyckningsförrättning.

9. Skulle byggnaderna före tillträdesdagen helt eller till väsentlig del härjas
av eld, upphör detta avtal helt att gälla.

10. Köparen övertager statens järnvägars rättigheter och skyldigheter mot
hyresgästerna i statens järnvägar tillhöriga bostadshus.

Stockholm den 22 febr. 1952.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Erik Upmark.

H. Sandström.

Ed den 15 febr. 1952.

Eds Municipalsamhälle e. u.
Armander. Georg Zakariasson.
Th. öhman.

Köpare.

På en gång närvarande vittnen:
Hemming Norgrcn. H. Olsson.

3 Ilikung till riksdagens protokoll t''J.r>2. I sionl. Nr lus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

Bilaga 8.

Emellan Kungl. Vattenfallsstyrelsen å Kungl. Maj :ts och Kronans vägnar,
nedan kallad Styrelsen, å ena sidan, och Lilla Edets köping, nedan kallad
Köpingen, å andra sidan, träffas härigenom följande

K ö ]» e a v t a 1.

§ 1.

Styrelsen överlåter och försäljer till Köpingen med full äganderätt följande
fastigheter och fastighetsdelar inom Lilla Edets köping, på bifogade kartor,
bilagorna 1 och 2, markerade med röd färgläggning, nämligen:

Fuxerna Bengt Ivarsgården l191, Fuxerna Lars Svensgården 549, stadsägan
nr 262 -)- 269 -)- 297 -f- 298 -f- 352 samt delar av stadsägorna n:ris 9, 20 +
21 + 22, 72 + 81, 73 + 80, 74, 75, 76, 206 + 208 + 210 + 211 + 213, 225,
261, 263 och 264.

§ 2.

De enligt § 1 försålda stadsägodelarna skola, i den mån de icke ingå i
byggnadskvarter enligt fastställd stadsplan, avskiljas genom avstyckning,
varvid skall följa rätt dels för styckningsfastigheten till såväl stamfastighetens
utfartsvägar som ock nödig utfartsväg över stamfastigheten, dels för
stamfastigheten och därifrån tidigare avskilda fastigheter till nödig utfartsväg
över styckningsfastigheten. Försålda stadsägodelar inom byggnadskvarter
skola avskiljas genom tomtindelning och tomtmätning.

Med de försålda delarna av stadsägorna n:ris 20 —)- 21 —22 och 261 skall
följa respektive stamfastigheters andelar i samfälld mark. Med övriga försålda
stadsägodelar skall icke följa någon rätt till respektive stamfastigheters
andelar i samfälligheter eller andra förmåner och tillydenheter annat
än vad ovan i första stycket av denna paragraf sagts beträffande utfartsvägar.

Beträffande kvarteret Tegelbruket förbinder sig Köpingen att, så snart
ske kan, föranstalta dels om tomtindelning, dels därefter om sådan ändring
av nu gällande stadsplan att från kvarteret avskiljes mark, som är belägen
på mindre avstånd än tre meter från mitten av Styrelsens järnvägsspår invid
kvarterets västra gräns. Den sålunda avskilda kvartersmarken ingår icke
i försäljningen.

De på fastigheterna belägna byggnaderna, vilka med undantag för en på
stadsägan nr 9 belägen materialbyggnad icke ägas av Kronan, ingå icke i försäljningen.

§ 3.

Köpingen skall tillträda de försålda fastigheterna den 1 juli 1952 med iakttagande
av bestämmelserna i § 6.

§ 4.

Köpeskillingen för de enligt detta avtal försålda fastigheterna är Tvåhundrafjortontusen
(214 000) kronor och betalas dels kontant vid tillträdet
med Etthundrafjortontuscn (114 000) kronor, dels den 1 juli 1953 med Etthundratusen
(100 000) kronor.

Knngl. Maj.ts proposition nr lfiS.

På ogulden del av köpeskillingen erlägges ingen ränta.

Det åligger Köpingen att senast på tillträdesdagen utfärda särskild förbindelse
å ogulden del av köpeskillingen, varjämte Köpingen skall till säkerhet
härför överlämna ett till innehavaren ställt skuldebrev på enahanda
belopp, löpande med sex procent årlig ränta samt förfallet till betalning en
månad efter uppsägning och gällande med rätt till inteckning såsom för
ogulden köpeskilling i stadsägan nr 262 + 269 + 297 + 298 -j- 352 i Lilla
Edets köping.

§ 5.

Fastigheterna försäljas fria från penninginteckningar.

§ 6.

Köpingen övertager vid tillträdet Styrelsens skyldigheter och rättigheter
på grund av följande nyttjanderättsavtal:

1) Arrendekontrakt av den 23 januari 1952 med Oscar Hall rörande vissa
delar av egendomen Ljungkullen;

2) Kontrakt av den 4 september 1950 med Sulfit AB Göta rörande jakträtt
på skogsmarken till egendomen Ljungkullen;

3) Följande 12 st. avtal rörande lägenhetsarrenden på egendomen Ljungkullen,
nämligen den 20 juni 1949 med Oskar Martinsson, den 4 november
1949 med Ernst Martinsson, den 20 december 1927 med H. A. Larsson, den
2 juli 1921 med Felix Hansson, den 28 mars 1924 med Oskar Emil Olsson
och Inez Margareta Olsson, den 10 maj 1948 med Hilding Andersson, den
28 juni 1932 med John E. Olsson, den 5 september 1944 med Helge A.
Karlsson, den 26 september 1950 med Gustaf Olsson, den 16 januari 1947
med Alvar och Signe Wassenius, den 1 juli 1949 med Oskar Vestin och den
13 och 16 mars 1948 med Roland Persson;

4) Nyttjanderättsavtal den 6 september 1934 med Herbert Andersson
in. fl. rörande vattenkälla vid s. k. »Fisket» på Ljungkullen.

De avgifter enligt förestående nyttj anderättsavtal, som belöpa sig på tiden
efter tillträdesdagen, skola tillfalla Köpingen.

Köpingen upplåter härmed till Styrelsen med nyttjanderätt den mark å
stadsägan nr 9, som upptages av den i § 2, fjärde stycket, omförmälda materialbyggnaden,
ävensom befintlig tillfartsväg till densamma. Upplåtelsen
gäller från och med den 1 juli 1952 till och med den 30 juni 1957 och fortlöper
därefter ett år i sänder, såvida icke uppsägning från endera sidan
skett senast sex månader före utgången av en arrendeperiod. För upplåtelsen
erlägges årligen i förskott eu markeringsavgift av tio (10) kronor.

§ 7.

Nuvarande och blivande ägare av det från stadsägan nr 9 försålda området,
vilket är avsett till kajplats, äro skyldiga att tåla skador, som kunna
uppstå genom strömsättningar och förändringar i vattenståndet i Göta älv
vid nuvarande och blivande utbyggnader av Lilla Edets kraftstation.

§ 8.

Styrelsen skall för all framtid äga rätt att, utan annan ersättning än för
tillfällig skada på gröda, dels bibehålla nu befintliga Styrelsen tillhöriga elektriska
kraftledningar på fastigheterna Bengt Ivarsgården l191, Lars Svensgården
54l), stadsägan nr 262 |- 269 -f 297 -j- 298 -f 352 samt de genom detta
avtal försålda delarna av stadsägorna n:ris 20 |- 21 -f 22 och 261, dels borttaga
för ledningarna hinderliga eller för deras säkerhet farliga träd och

Kungl. Mcij.ts proposition nr 168.

buskar samt på fastigheterna taga den sten, som erfordras för ledningarnas
bibehållnde, ävensom äga tillträde till fastigheterna för Styrelsens personal
i och för ledningarnas reparation och underhåll. Ledningarna äro på bifogade
kartor, bilagorna 1 och 2, markerade med röda linjer. Byggnad får icke
uppföras närmare ifrågavarande kraftledningar än tio meter, mätt horisontalt
från närmaste strömförande ledare. Träd och buskar, som fällas för
ledningarna, tillhöra Köpingen och tillvaratagas av denna.

§ 9.

De inskränkningar i rätten att förfoga över försåld fastighet, som omförmäles
i §§ 7 och 8 här ovan, skola gälla såsom å respektive fastigheter
lagda besvär och last till förmån för stadsägan nr 204 i Lilla Edets köping,
och äger Styrelsen att till säkerhet för deras bestånd, utan Köpingens vidare
hörande, erhålla servitutsinteckning i fastigheterna.

§ 10.

Styrelsen upplåter till Köpingen med nyttjanderätt för gatuändamål de
markområden, som på bifogade karta, bilaga 1, markerats med grön färgläggning.
Upplåtelsen skall dock icke medföra någon inskränkning beträffande
bibehållande och nyttjande av Styrelsens järnvägsspår samt framdragande
och bibehållande av kraftledningar på de upplåtna områdena, och förbinder
sig Köpingen att vidtaga sådan ändring av gällande stadsplan, att
de fastställda gatuhöjderna i Hantverkaregatan och Hamngatan vid korsningarna
med järnvägsspåren bliva överensstämmande med spårens nuvarande
höjdlägen.

§ 11.

Genom detta avtal har Styrelsen fullgjort sin förpliktelse enligt skrivelse
till ordföranden i municipalstämman i Lilla Edet den 6 september 1917 att
upplåta plats för kaj jämte tillfartsväg till densamma.

§ 12.

Köpingen betalar ensam alla kostnader för avstyckning och tomtmätning
in. in. samt för erhållande av lagfart, ävensom skatter och onera för fastigheter,
vilka hava särskilda taxeringsvärden, för tiden från och med tillträdesdagen
och för övriga fastigheter från och med det de blivit särskilt för
sig taxerade, dock ej före tillträdesdagen.

§ 13.

Detta avtal är för parterna bindande endast under förutsättning att detsamma
godkännes av Kungl. Maj :t före den 1 juli 1952.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och utväxlade.

Lilla Edet den 29 jan. 1952.
Henning Bryngel.

Ordförande i Lilla Edets
kommunalnämnd.

Stockholm den 31 januari 1952.
Kungl. Vattenfallsstyrelsen
Gösta Nilsson.

/Karl Tjulander.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

520760