Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1970 (Proposition 1970:167 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1970

Nr 167

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m.; given Stockholms
slott den 23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av
apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om tystnadsplikt för
apotekspersonal. Enligt förslaget får den som är eller varit verksam inom
detaljhandel med läkemedel inte obehörigen yppa vad han i sin verksamhet
fått reda på om enskildas personliga förhållanden.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

I propositionen läggs vidare fram förslag om att lagen om avstängning i
vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 167

Kungi. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

1) Förslag
till

Lag

om tystnadsplikt för apotekspersonal

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Till apotekspersonal hänföres i denna lag den som är verksam inom detaljhandel
med läkemedel.

2 §

Den som tillhör eller tillhört apotekspersonalen får ej obehörigen yppa
vad han i sin verksamhet inom detaljhandeln med läkemedel erfarit om
enskilds personliga förhållanden.

3 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § dömes till böter
eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungi. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

2) Förslag
till

Lag

om upphävande av lagen (1941:331) om avstängning i vissa fall av
apoteksinnehavare eller farmaeevt från tjänstgöring å apoteksinrättning

Härigenom förordnas att lagen (1941:331) om avstängning i vissa fall av
apoteksinnehavare eller farmaeevt från tjänstgöring å apoteksinrättning
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1970.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 167

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 oktober

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,
Löfberg, Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning
om tystnadsplikt för apotekspersonal, m. m. och anför.

Inledning

Läkemedelsförsörjningsutredningen avlämnade den 31 oktober 1969 sitt
betänkande Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969:46). Efter
remissbehandling av betänkandet lade Kungl. Maj :t i prop. 1970: 74 fram
förslag till ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m. Förslagen
antogs av riksdagen (2LU 37, rskr 234, SU 98, rskr 223). Den nya organisationen
skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1971. I propositionen berörde jag
i anslutning till min redogörelse för personalens ställning hos det föreslagna
apoteksbolaget även frågan om tystnadsplikt och vissa ansvarsförhållanden.
Jag anförde därvid bl. a. (s. 94) att apotekspersonalen enligt vissa för
apoteken gällande äldre föreskrifter inte får yppa för obehöriga vad den
genom recept som företetts fått veta om enskildas personliga förhållanden
samt att det är angeläget att bestämmelser av liknande innebörd blir tilllämpliga
på personal hos apoteksbolaget -— såväl inom den centrala förvaltningen
som i distributionsleden. Jag framhöll också att jag avsåg att innan
bolaget träder i funktion den 1 januari 1971 ta upp frågan om att meddela
sådana bestämmelser, varvid behovet av bestämmelser om tystnadsplikt
beträffande affärsförhållanden, yrkeshemligheter o. d. som personalen kan
få kännedom om i sin tjänsteutövning även borde uppmärksammas. Jag
nämnde vidare att jag hade för avsikt att i detta sammanhang också till
prövning ta upp de bestämmelser som finns i lagen (1941: 331) om avstängning
i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring på
apo teksinr ättning.

Mot bakgrund av vad som förekommit har inom socialdepartementet

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1970

upprättats eu promemoria med förslag till bestämmelser om tystnadsplikt
för personal inom apoteksbolaget m. m. (Stencil S 1970: 5).

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av justitiekanslersämbetet
(JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen,
statens avtalsverk, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet
(ATF), Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantförenmgen
för utländska farmacevtiska industrier (RUFI), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
Sveriges läkarförbund. LIF och RUFI har avgett gemensamt yttrande.

Tystnadsplikt för apotekspersonal

Gällande ordning

För apotekens personal gäller i princip alltjämt föreskrifterna i Kungl.
Maj:ts medicinalordningar av den 30 oktober 1688. Där sägs bl. a. följande:
»Och sasom åtskilliga sjukdomar förefalla, vilka patienterna vilja hava
dolda, och likväl av recepterna något fattas kan, varför det varit haver;
alltså bor ingen uti apoteken giva någon kunskap därom, mycket mindre
visa åt någon en annans medici recept, dem det icke angår, att därefter se».

Enligt kungörelsen (1964:428) om medicinalpersonal under socialstyrelsens
inseende räknas till medicinalpersonalen bl. a. legitimerad apotekare
samt vid apotek eller sjukhus anställd befattningshavare, som avlagt
farmacie kandidatexamen eller receptarieexamen (1 §).

Medicinalpersonalen står i sin yrkesutövning under socialstyrelsens inseende.
Den som tillhör medicinalpersonalen är skyldig att följa de instruktioner
och andra föreskrifter för yrkesutövningen, som socialstyrelsen meddelar,
samt att skyndsamt lämna de upplysningar, förklaringar och underrättelser,
som socialstyrelsen fordrar in. Läkare, tandläkare, apotekare,
sjuksköterskor och barnmorskor skall dessutom iaktta vad som är särskilt
föreskrivet för dem (2 §).

Med stöd av nyssnämnda kungörelse har medicinalstyrelsen den 10 juli
1964 utfärdat ett cirkulär om tystnadsplikt för medicinalpersonal m. fl.
I cirkuläret redovisas den tystnadsplikt som gäller för läkare enligt 8 §
allmänna läkarinstruktionen (1963:341). Det framhålls vidare i cirkuläret
att Kungl. Maj :t meddelat särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för
tandläkare, apotekare m. fl. och att dessa bestämmelser i princip har samma
innebörd som 8 § allmänna läkarinstruktionen. I cirkuläret föreskrivs därefter
att i den mån socialstyrelsen inte i särskild instruktion har meddelat
föreskrift om tystnadsplikt för andra grupper av medicinalpersonal, skall
för befattningshavare som tillhör sådan personal och som kommer i förbindelse
med vårdsökande, samma regler om tystnadsplikt gälla som för
läkare. Slutligen pekas i cirkuläret på att motsvarande tystnadsplikt gäller

Kungl. Maj:ls proposition nr 167 år 1970

även för personer som inte tillhör medicinalpersonalen men som ändå har
befattning med sjuka eller som får tillgång till uppgifter om sjuka genom
att det i sjukvårdslagen (1962: 242) har tagits in en särskild bestämmelse
om tystnadsplikt.

Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålls att det efter den omorganisation av
läkemedelsförsörjningen som sker den 1 januari 1971 torde vara helt klart
att omfattningen av tystnadsplikten för personal hos apoteksbolaget inte kan
få bero på en tolkning av medicinalordningens bestämmelser. Dessa måste
alltså ersättas av nya, som enligt promemorian bör tas in i en särskild lag.
Lagen bör innehålla en föreskrift för apoteksbolagets personal om tystnadsplikt
beträffande enskildas personliga förhållanden
så att personalen inte för obehörig yppar vad den under sitt arbete
erfar om sådana förhållanden.

När det gäller att bestämma vem som är obehörig bör enligt promemorian
uttrycket i detta sammanhang ha samma innebörd som när det
gäller andra bestämmelser om tystnadsplikt. Detta innebär bl. a. att tjänsteman
hos socialstyrelsen som för sin tjänsteutövning behöver få kännedom
om förhållanden, varom nu är fråga, inte kan anses obehörig. Ett önskvärt
samarbete mellan apotekspersonal och läkare bör inte heller motverkas av
tystnadspliktsbestämmelsen. Apotekspersonalen bör således kunna lämna
upplysningar till läkare för att bl. a. förhindra dubbelförskrivning av läkemedel
eller andra för en patient olämpliga förskrivningar av läkemedel.

Enligt promemorian bör personalen hos apoteksbolaget även ha viss
tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden m. m.
Anledningen härtill är de nya riktlinjer för prispolitiken på läkemedelsområdet
som antagits i samband med den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen.

Även förbudet för tjänsteman hos bolaget att obehörigen yppa något
om affärsförhållanden man. inom näringslivet bör enligt promemorian ha
sin plats i den särskilda lagen.

Personal vid andra sjukhusapotek än sådana som sorterar under apoteksbolaget
torde enligt promemorian kunna hänföras till personal som har
tystnadsplikt enligt sjukvårdslagen, varför någon särskild tystnadspliktsbestämmelse
inte behövs för dem. Något behov av bestämmelser om tystnadsplikt
med hänsyn till affärsförhållanden m. m. finns enligt promemorian inte
för denna personal.

Remissyttrandena

Det övervägande antalet remissinstanser anser att nya bestämmelser om
tystnadsplikt för apotekspersonal behövs. I vissa remissyttranden görs

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1070

emellertid härvidlag skillnad mellan tystnadsplikt beträffande enskildas
personliga förhållanden och tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det över huvud taget
behövs några nya bestämmelser. Hovrätten reser allvarliga invändningar
mot förslaget att tystnadsplikten för personer som är verksamma hos
apoteksbolaget regleras i en särskild lag. Hovrätten framhåller att det
endast i undantagsfall finns en författningsenlig tystnadsplikt för personer,
som inte är verksamma i allmän tjänst. Hovrätten anför exempel på sådana
bestämmelser och framhåller att i jämförelse med vad som gäller för de
grupper som där avses innebär lagförslaget en avsevärt mera vidsträckt
tystnadsplikt för apoteksbolagets anställda än för de andra. Detta får för de
anställda betydelsefulla konsekvenser som inte har beaktats. En i bolaget verksam
kemist skulle t. ex. ha små möjligheter att söka anställning på annat
håll, där han kan få användning av sina kunskaper, därför att han i en
ny anställning lätt skulle råka i konflikt med tystnadsplikten. Förslaget
gar i detta hänseende avsevärt längre än det skydd för yrkeshemligheter
som gäller enligt lagen om illojal konkurrens. Hur förslaget förhåller sig
till denna lag eller till lagstiftningen om patent behandlas inte i promemorian.
Förslaget innebär att man för en mycket begränsad grupp av personer
skulle stadga tystnadsplikt i en särskild lag. Ett riktigare tillvägagångssätt
är enligt hovrättens mening att frågan härom behandlas i sitt
större sammanhang. Att för enbart de anställda vid apoteksbolaget införa
förpliktelser som går långt utöver vad som gäller i andra företag är
olämpligt.

I fråga om tystnadsplikt beträffande enskildas personliga
förhållanden anser hovrätten över Skåne och Blekinge,
Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, SACO och Sveriges läkarförbund
att gällande bestämmelser om tystnadsplikt är tillräckliga. Hovratten
över Skåne och Blekinge framhåller att brott mot tystnadsplikten
lörande enskilds personliga förhållanden alltjämt bör medföra ansvar.
Eftersom det främst är de vid apoteken verksamma farmacevterna som
tår vetskap om de förhållanden som bör omfattas av tystnadsplikten, är
behovet av skydd tillgodosett om farmacevterna alltjämt hör till medicinalpersonalen
och är underkastade för denna gällande tystnadsplikt. Något
behov av att apotekstekniker skall omfattas av tystnadsplikten synes inte
ha förelegat hittills. Anledning torde därför saknas till att nu särskilt
ålägga dem en sådan förpliktelse.

Övriga remissinstanser tillstyrker i princip förslaget i denna del eller
lämnar det utan erinran. JK pekar på att de regler som f. n. gäller om apotekspersonalens
tystnadsplikt inte är särskilt straffsanktionerade och anser
det angeläget att såväl frågan om personalens tystnadsplikt som även frågan
om straff för brott mot denna plikt blir reglerad efter apoteksreformens
genomförande. Vad beträffar personal vid sjukhusapotek ställer sig JK

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

tveksam till promemorians påstående att sådan personal kommer att omfattas
av tystnadsplikt enligt sjukvårdslagen. JK finner det ur alla synvinklar
mest rationellt att tystnadsplikten regleras genom enhetliga regler
för all apotekspersonal. ATF framhåller att lagen för apoteksteknikernas
del endast slår fast det förhållande beträffande tystnadsplikt som redan
råder inom apoteksområdet. Landstingsförbundet anser, i motsats till JK,
att ingen särskild tystnadspliktsbestämmelse utöver den som finns i sjukvårdslagen
behövs för personal vid huvudmannaägda sjukhusapotek.

Frågan om samarbete mellan apotekspersonal och läkare har uppmärksammats
i flera remissyttranden.

JK anser det önskvärt att möjlighet öppnas för apotekspersonal att utan
hinder av tystnadsplikten delge läkare och tandläkare vissa upplysningar
rörande deras patienter, dock endast under förutsättning att ett dokumenterat
behov av sådan möjlighet föreligger. Eftersom det här är fråga om en
begränsning av tystnadsplikt, som är stadgad till skydd för enskilds personliga
intressen, bör en sådan begränsning inte införas utan att behovet därav
styrkts. Det kan också ifrågasättas om det åsyftade samarbetet mellan apotekspersonal
samt förskrivande läkare och tandläkare kan få avsedd effekt
utan att motsvarande lättnader medges i den tystnadsplikt som gäller för läkare
och tandläkare och som begränsas bl. a. av uttrycket »i oträngt mål».
Hela frågan synes böra övervägas i ett större sammanhang. När erforderlig
utredning ägt rum och i den mån denna visar behov av uppmjukning av tystnadsplikten,
kan man genomföra en sådan. Tydligen är avsikten att erforderligt
utrymme för upplysningar av ifrågavarande art skall beredas genom tolkning
av ordet »obehörigen» i den föreslagna lagtexten. Till innehållet, men ej
ordalagen, samma bestämning finns i nu gällande regler om tystnadsplikt för
apotekspersonal. Vidare förekommer uttrycket »obehörigen» och liknande uttryck
i en mångfald andra författningars bestämmelser om tystnadsplikt.
Dessa uttryck är i gemen ytterst svävande och innebörden därav är närmast
en tolkningsfråga i varje särskilt fall. Att grunda en så betydelsefull nytolkning
som den förevarande enbart på motivuttalanden kan inte anses
vara tillräckligt. En uppmjukning av tystnadsplikten bör i stället ske genom
uttryckliga författningsregler.

Socialstyrelsen framhåller att det finns ett uttalat behov av en möjlighet
för apotekspersonal att kunna lämna upplysningar till läkare för att förhindra
dubbelförskrivning av läkemedel. Styrelsens uppfattning är att sådana
upplysningar skall lämnas av apoteksföreståndaren efter en bedömning att
upplysningen sannolikt är till patientens bästa. Utöver till läkare, som har patienten
i sin vård, måste upplysningar också kunna lämnas till tjänsteman
vid socialstyrelsen eller länsläkarorganisationen. Tillämpningen av rätten att
lämna upplysningar måste ske på sådant sätt, att patienten inte får en
känsla av att vara misstänkt eller bevakad. Över lämnade upplysningar bör
apoteksföreståndaren föra särskild journal.

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1970

Apotekarsocieteten delar uppfattningen att ett sådant samarbete mellan
apotekspersonal och läkare som beskrivits i promemorian inte bör motverkas
av tystnadspliktsbestämmelsen. Societeten menar emellertid att redan
nuvarande författningar medger en tolkning som möjliggör det här åsyftade
arbetssättet. Societeten anser att orden »dem det icke angår» i 1688 års
medicinalordningar och orden »i oträngt mål» i läkarinstruktionen har
samma innebörd. Societeten anser också att rätten för apotekare att lämna
uppgifter till länsläkare redan på denna grund är odisputabel. Enligt societetens
mening har en apotekare vidare plikt att yppa missbruk av sprit, narkotika
osv. i samband med visitationer. Detta får anses vara ett statuerat
undantag från tystnadsplikten. Inte heller vid andra tillfällen kan det anses
vara något fel från en apoteksföreståndares sida om han lämnar sådana meddelanden
till länsläkare. Även när det gäller apoteksföreståndarens rätt att
till annan läkare lämna uppgift om enskilds läkemedelsförbrukning medger
redan en tolkning av gällande författningar att apoteksföreståndaren får
lämna upplysning till receptutfärdare i syfte att förhindra dubbelförskrivning
av läkemedel eller andra för en patient olämpliga förskrivningar. Med
apotekare bör i detta sammanhang förstås apotekföreståndare. Samråd av
dylikt slag måste begränsas till fall då det klart kan sägas vara till nytta för
patienten. Det bör vidare klargöras till vem sådan information får lämnas.
Societeten anser således att det i och för sig inte finns anledning att företa
någon författningsändring för att uppnå det i promemorian angivna syftet.
Möjligen kan det med hänsyn till att även andra tolkningar framkommit
av här berörda författningar vara behövligt med en översyn av tystnadspliktsbestämmelserna
för all medicinalpersonal.

Sveriges farmaceviförbund framhåller att samarbete mellan farmacevterna
och läkarna på sätt beskrivits i promemorian inte får motverkas
vare sig av tystnadspliktsbestämmelserna eller av att någon av grupperna
ställs utanför kategorin medicinalpersonal. Ett vidgat samarbete inom medicinalpersonalgrupperna
är en så angelägen sak ur säkerhets- och totalvårdssynpunkt
att en splittring skulle vara en tillbakagång. Farmacevtförbundet
erinrar om den utredning som pågår inom socialstyrelsen av
dessa problem och vill starkt understryka att tystnadspliktsbestämmelserna
inte får en sådan utformning att samarbete mellan farmacevter och läkare
hindras av tolkningssvårigheter. Det bör därför i lagtext eller i kungörelse
fastställas hur föreskriften om tystnadsplikt skall tolkas och tillämpas,
så att ett önskvärt samråd skall kunna ske mellan farmacevten och läkaren,
när detta ur vårdsynpunkt bedöms till nytta för den sjuke. Samråd måste
naturligtvis ske med stort omdöme och med upprätthållande av individens
integritet. I samband med behandlingen av tystnadsplikten bör orden »dem
det icke angår» och »i oträngt mål» ges en entydig uttolkning. Behörig att lämna
upplysningar bör vara apoteksf öreståndaren eller den han utser. Rätten för
farmacevt att lämna uppgift till socialstyrelsen liksom till länsläkaren är odis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

putabel. Informationen skall i första hand lämnas till den sjukes läkare. Däremot
bör rätten för annan läkare att ta del av informationen i det uppkomna
fallet vara strikt reglerad. Farmacevtförbundet föreslår mot bakgrund av
det anförda att kungörelsen om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende
kompletteras med entydiga bestämmelser om tystnadspliktens tolkning.

SACO och Sveriges läkarförbund anser att gällande bestämmelser om
tystnadsplikt bör förtydligas i fråga om apoteksföreståndares möjlighet
att informera en förskrivande läkare eller tandläkare om en patients
läkemedelsvanor. Det är enligt dessa remissinstanser angeläget att informationen
begränsas till vad som ligger i patientens intresse och är motiverat
för att förhindra otillbörlig läkemedelsförbrukning.

I fråga om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden
m. m. framhåller hovrätten över Skåne och Blekinge att en utvidgad
tystnadsplikt för apoteksbolagets personal till skydd för läkemedelsfabrikanternas
yrkeshemligheter bör antingen grundas på anställningsavtal
eller också anknytas till den tystnadsplikt som redan nu finns för socialstyrelsens
befattningshavare enligt bestämmelse i läkemedelsförordningen.
Eftersom statens ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel skall upplåtas
till ett aktiebolag, kan skydd för yrkeshemligheter liksom inom näringslivet
i övrigt åstadkommas genom bestämmelser i anställningsavtal. Vad som
skiljer apoteksbolaget från andra företag är den insyn som bolaget kan få i
läkemedelsfabrikanternas verksamhet i samband med förhandlingar om priset
på läkemedel. Det kan dock sättas i fråga om läkemedelsfabrikanterna i
tillräcklig grad kommer att skyddas genom den föreslagna tystnadsplikten.
Dessa torde i själva verket inte vara betjänta av att den som bryter mot tystnadsplikten
straffas utan lär nog föredra att få ersättning för den skada de
lider genom yppandet. Eftersom den som bryter mot sin tystnadsplikt sällan
torde ha sådana tillgångar att han kan ersätta skadan, bör det övervägas om
inte läkemedelsfabrikanten i så fall skall kunna vända sig mot vederbörande
arbetsgivare, som satt honom i tillfälle att ta del av hemligheten och som har
de ekonomiska möjligheterna att ersätta skadan. Om det bedöms nödvändigt
att även yrkeshemligheter innefattas i särskilt stadgad tystnadsplikt, synes en
sådan bestämmelse ha sin naturliga plats i läkemedelsförordningen, som i så
fall kan kompletteras med ett stadgande om att den som äger rätt att driva
detaljhandel med läkemedel är skyldig att jämte den som bryter mot sin
tystnadsplikt ersätta genom brottet uppkommen skada.

Sveriges farmacevtförbund, SACO och Sveriges läkarförbund anser att
dessa frågor redan är tillfredsställande reglerade genom annan lagstiftning
och ifrågasätter behovet av särskilda bestämmelser.

LIF och RUFI däremot noterar förslagets allmänna syfte med gillande.
Apotekarsocieteten delar uppfattningen att vissa affärsförhållanden m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1070 11

bör vara belagda med lagstadgad tystnadsplikt. Övriga remissinstanser uttalar
sig inte om förslaget i denna del.

Departementschefen

Personal som är verksam inom detaljhandeln med läkemedel har enligt
vissa för apoteken gällande äldre föreskrifter tystnadsplikt beträffande
enskildas personliga förhållanden. I departementspromemorian
föreslås att dessa äldre bestämmelser ersätts med nya. Enligt
promemorian bör de nya bestämmelserna tas in i en särskild lag och omfatta
personalen vid det nyinrättade Apoteksbolaget AB, som med några få undantag
kommer att ha hand om all detaljhandel med läkemedel.

Förslaget om att nu modernisera bestämmelserna om tystnadsplikt för
apotekspersonalen tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
JK framhåller att skäl för en modernisering är att de nu gällande
reglerna om apotekspersonalens tystnadsplikt inte är särskilt straffsanktionerade.
Å andra sidan har det under remissbehandlingen gjorts gällande
att de av socialstyrelsen utfärdade bestämmelserna om tystnadsplikt för medicinalpersonal
skulle tillgodose behovet av skydd för enskildas personliga
förhållanden. Det är emellertid tveksamt om eller i vilken utsträckning dessa
bestämmelser är straff sanktionerade. För egen del anser jag det nödvändigt
att de nu gällande bestämmelserna ersätts av nya i samband med omorganisationen
av läkemedelsförsörjningen. De nya bestämmelserna bör enligt
min mening inte utfärdas i administrativ ordning utan få formen av lag.

Lagstiftningens närmare utformning återkommer jag till i specialmotiveringen
till lagförslaget. Jag vill nu endast beröra ett par frågor av central
betydelse för lagens utformning. Den första är frågan om bestämningen
av den personkrets, för vilken plikten att iaktta tystnad bör gälla. JK har
i denna fråga uttalat sig för att tystnadsplikten bör regleras enhetligt för
all apotekspersonal. Jag delar denna uppfattning och föreslår att lagen
får avse inte endast personal hos apoteksbolaget, som föreslagits i promemorian,
utan alla personer sysselsatta inom detaljhandel med läkemedel.
Härigenom kommer även personal vid t. ex. militärapoteket och personal
vid andra sjukhusapotek än sådana som drivs av apoteksbolaget att omfattas
av lagens bestämmelser.

Den andra är frågan huruvida lagen utom bestämmelser om tystnadsplikt
beträffande enskildas personliga förhållanden också bör innehålla bestämmelser
om tystnadsplikt beträffande affärsförhållande
n m. m. Enligt departementspromemorian bör personalen hos apoteksbolaget
ha tystnadsplikt även beträffande vissa sådana förhållanden.
I denna fråga har delade meningar kommit fram under remissbehandlingen.
Bland dem som motsätter sig förslaget om särskild lagstiftning är hovrätten

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1970

över Skåne och Blekinge, som anser att skyddet beträffande affärsförhållanden
m. m. när det gäller relationerna mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabr
ikanter na kan lösas på samma sätt som inom näringslivet i övrigt.

Bakgrunden till att särskilda lagregler om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden
m. m. kan övervägas för apoteksbolagets personal är de nya
riktlinjer för prispolitiken på läkemedelsområdet som antagits i samband
med den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen. Dessa riktlinjer
innebär att förhandlingar mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabrikanterna
i fråga om priset på de farmacevtiska specialiteterna bör föregå registrering
av dessa och att kravet behålls att ett läkemedelspris skall vara skäligt
för att registrering skall beviljas. Det pris som apoteksbolaget och producenten
kommer överens om skall då socialstyrelsens läkemedelsnämnd prövar
prisfrågan anses skäligt om inte särskilda skäl talar för annat. Genom
det tilltänkta förfarandet för att fastställa priset på farmacevtiska specialiteter
kan vissa tjänstemän vid bolagets huvudförvaltning komma att få ta
del av uppgifter om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller
driftförhållanden eller om företags eller sammanslutningars uppfinningar
eller forskningsresultat. Sådana uppgifter bör de självfallet inte yppa för
obehöriga.

Den personkrets som kommer att få del av sådana affärsförhållanden
m. m. som här avses kommer att vara begränsad till ett fåtal tj änstemän
vid apoteksbolagets huvudförvaltning. Som hovrätten över Skåne och Blekinge
framhållit bör tillräckliga garantier mot missbruk av ifrågavarande
uppgifter från apoteksbolagets personals sida kunna åstadkommas inom
ramen för de regler som i allmänhet gäller för näringslivet. Jag är därför
inte beredd att f. n. förorda särskilda regler om tystnadsplikt för apoteksbolagets
personal i fråga om affärsförhållanden m. in.

Avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare
eller farmacevt från tjänstgöring

Gällande bestämmelser

Lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare eller
farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning föreskriver att socialstyrelsen
ofördröj ligen skall avstänga apoteksinnehavare, legitimerad apotekare
eller farmacie kandidat som är anställd på apoteksinrättning och som på
grund av sinnessjukdom eller annan rubbning i själstillståndet är ur stånd
att tjänstgöra på apoteksinrättning. Den avstängde får inte återinträda i
sin tjänst förrän han inför styrelsen styrker, att han är i stånd att tjänstgöra.
Lagen innehåller också bestämmelser om ordningen för tvångsvis
läkarundersökning av den som misstänks vara så sjuk att han bör avstängas
från tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970
Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålls att lagen under sin giltighetstid
tillämpats endast vid några enstaka tillfällen. Det framhålls vidare att det
inte längre torde vara nödvändigt att behålla dess bestämmelser. Lagen föreslås
därför upphävd fr. o. m. den 1 januari 1971. Med hänsyn till de
risker som kan föreligga vid en felexpediering på apotek bör det dock
skapas garantier för att bolaget skiljer sådan personal varom här är fråga
från arbete, där felexpediering kan äga rum. I det avtal som skall träffas
mellan bolaget och staten om bolagets verksamhet bör därför tas in en
klausul som förbinder bolaget att vidta sådana åtgärder.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. JK och Sveriges
farmacevtförbund anser däremot att frågor om avstängning av apotekspersonal
alltjämt bör avgöras av tillsynsmyndigheten, dvs. socialstyrelsen.
JK framhåller att lagen innebär en värdefull garanti för allmänheten och
att dess värde kan sägas i viss mån öka om kravet på legitimation av
apotekare slopas. Lagen bör därför inte upphävas utan vägande skäl. Den
omständigheten att den sällan tillämpats är inget sådant skäl. Det är enligt
JK uppenbart att lagen inte bör upphävas utan att lika betryggande garantier
för allmänheten skapas på annat sätt. Frågan rör så viktiga intressen för
allmänheten att avgörandet inte bör ligga på arbetsgivaren utan på tillsynsmyndigheten.
Vad angår personal vid sjukhus, som ej skall sortera
under bolaget, innehåller promemorian över huvud taget inte något förslag
till ersättande regler.

Departementschefen

1941 års lag avser personal som är verksam inom detaljhandeln med läkemedel.
Den nya organisation av läkemedelsförsörjningen som genomförs
den 1 januari 1971 innebär bl. a. att all detaljhandel med läkemedel
med några få undantag kommer att handhas av det nyinrättade Apoteksbolaget
AB i vilket staten har ett bestämmande inflytande. Det nuvarande
privilegiesystemet beträffande apotek skall upphöra vid utgången av år 1970
och huvudparten av den personal som avses med 1941 års lag kommer därefter
att ha bolaget som arbetsgivare. I några undantagsfall kommer sådan
personal att ha andra arbetsgivare, nämligen dels staten genom militärapoteket
dels sjukvårdshuvudmännen. Det sistnämnda inträffar då apoteksbolaget
låter sjukvårdshuvudman fullgöra bolagets skyldigheter att tillhandahålla
läkemedel åt allmänheten.

De förändrade anställningsförhållanden för merparten av den personal
som sysslar med detaljhandel med läkemedel har väckt frågan om sådana
regler som finns i 1941 års lag alltjämt behövs. I departementspromemorian

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

har föreslagits att 1941 års lag upphävs vid utgången av år 1970. Under remissbehandlingen
av promemorian har alla remissinstanser utom två lämnat
förslaget utan erinran.

Det nuvarande privilegiesystemet beträffande apoteken innebär att varje
självständigt apotek bildar en apoteksrörelse. Det fanns följaktligen vid tiden
för lagens tillkomst och finns alltjämt ett stort antal arbetsgivare för
ifrågavarande personal. Dessa arbetsgivare, apoteksinnehavarna, omfattas
dessutom själva av lagens bestämmelser. Innan lagen kom till fanns ingen
ansvarig som kunde ingripa om en apoteksinnehavare genom sjukdom blev
oförmögen att tjänstgöra. Dessa förhållanden blir radikalt förändrade
fr. o. m. den 1 januari 1971. Det fåtal arbetsgivare som därefter kommer att
finnas inom detaljhandelsområdet när det gäller läkemedel har stora möjligheter
att fördela arbetsuppgifterna för sin personal på ett sådant sätt att
de risker för allmänheten som 1941 års lag avser att förhindra inte skall
behöva uppstå. Apoteksbolaget blir i framtiden den största arbetsgivaren för
ifrågavarande personal. För att särskilt markera bolagets ansvar på detta
område har i det avtal mellan staten och apoteksbolaget som ingicks den 18
september 1970 tagits in en bestämmelse om att bolaget skall ansvara för
att den personal som sysselsätts inom läkemedelsdistributionen uppfyller
de krav som ur säkerhetssynpunkt måste ställas på bolagets verksamhet.
I fråga om farmacevtisk personal i statens tjänst blir de för alla statstjänstemän
gemensamma reglerna om avstängning och läkarundersökning i statstjänsteinannalagen
(1965:274) och i statstjänstemannastadgan (1965:601)
tillämpliga. Beträffande den farmacevtiska personal i sjukvårdshuvudmännens
tjänst som kommer att sysselsättas inom detaljhandel med läkemedel
utgår jag ifrån att arbetsgivarna, landstingskommunerna och de kommuner
som inte tillhör landstingskommun, liksom apoteksbolaget kommer att
se till att personalen uppfyller de krav som kan ställas ur säkerhetssynpunkt.

Mot bakgrunden av den ändrade organisationen av läkemedelsförsörjningen
bör 1941 års lag kunna upphävas. Jag förordar således att lagen upphör
att gälla vid utgången av år 1970.

Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för
slag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall
av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänsgöring å apoteksinrättning.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1.

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen togade lagförslagen, har uteslutits liär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970
Specialmotivering

Förslaget till lag om tystnadsplikt för apotekspersonal
Rubriken

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör enhetliga regler om
tystnadsplikt gälla för alla som är sysselsatta inom detaljhandel med läkemedel
oavsett vem som driver verksamheten. För de grupper som avses har
valts den sammanfattande benämningen apotekspersonal.

1 §

Paragrafen innehåller en definition av det i rubriken använda begreppet
apotekspersonal. Till apotekspersonalen räknas den som är verksam inom
detaljhandel med läkemedel. I begreppet apotekspersonal inryms inte bara
i vanlig mening anställda utan alla som varaktigt eller tillfälligt är verksamma
inom detaljhandel med läkemedel. Till apotekspersonalen räknas alltså
i detta sammanhang även styrelseledamöter och revisorer samt personer som
anlitas för särskilda uppdrag, t. ex. sakkunniga.

Som framhållits i den allmänna motiveringen kommer huvudparten av
apotekspersonalen sedan den nya organisationen av läkemedelsförsörjningen
genomförts att ha apoteksbolaget som arbetsgivare. I några fall kommer
dock staten att direkt vara arbetsgivare genom militärapoteket. Även landstingen
kommer i några fall att vara arbetsgivare för personal som sysslar
med detaljhandel med läkemedel. Vissa av de personer som blir underkastade
tystnadsplikt enligt lagen kommer alltså att vara underkastade ämbetsansvar,
vilket inte är fallet med personer verksamma hos apoteksbolaget,
Det förhållandet att tystnadsplikten fastställs i lag medför att den som har
ämbetsansvar med stöd av 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen
kan dömas för brott mot tystnadsplikten även om han brutit sin tystnadsplikt
genom ett meddelande som är avsett att publiceras i tryckt skrift.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt beträffande enskildas
personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller för var och en som är
eller varit verksam inom detaljhandeln med läkemedel.

Tystnadsplikten gäller endast sådant yppande av enskilds personliga
förhållanden som är att anse som obehörigt. Detta torde inte utesluta vittnesplikt
enligt 36 kap. rättegångsbalken. Såväl i departementspromemorian som
i åtskilliga remissyttranden har uppmärksamhet ägnats åt frågan om innebörden
av begreppet »obehörigen yppa». Därvid har från många håll efterlysts
en närmare precisering av innebörden av ordet obehörigen. Detta ord
eller därmed liknande uttryck förekommer i motsvarande sammanhang i en
mängd författningar och det ligger i sakens natur att det knappast låter
sig göra att uppställa generella regler för tolkningen av detta begrepp. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

blir i varje särskilt fall fråga om att göra en avvägning mellan olika intressen,
varvid man till utgångspunkt får ta bl. a. allmänna rättsgrundsatser och
överväganden som gjorts vid författningens tillkomst.

I samband med kampen mot det alltmer utbredda missbruket av beroendeframkallande
medel, däribland många läkemedel, har det visat sig att det
finns ett uttalat behov av möjlighet för apotekspersonalen att kunna lämna
upplysningar till läkare för att förhindra t. ex. dubbelförskrivning. Det är
min uppfattning att sådana meddelanden måste kunna få lämnas utan hinder
av tystnadsplikten. Självfallet måste möjligheten att lämna upplysningar
i dessa fall begagnas med varsamhet och omdöme och med tillbörligt
beaktande av att tystnadspliktens syfte på förevarande område är att skydda
privatlivets helgd.

3 §

Paragrafen innehåller straff- och åtalsbestämmelser.

För straffbarhet bör det räcka att tystnadsplikten bryts av oaktsamhet.

Strafflatituden är densamma som i andra författningar om tystnadsplikt
som kommit till under senare år. Undantaget för de fall då gärningen är
belagd med straff i brottsbalken har gjorts med hänsyn till att vissa av de
personer som binds av tystnadsplikt har ämbetsansvar enligt 20 kap. 12 §
brottsbalken.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (1961:331) om avstängning i vissa fall
av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning
inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 oktober 1970.

Närvarande:

f.d. justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 oktober
1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets
utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till lag om tystnadsplikt
för apotekspersonal och lag om upphävande av lagen (1941:331) om avstängning
i vissa fall av apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring
å apoteksinrättning.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av departementsrådet Carl-Edvard Sturkell.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på
Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson, Feldt.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till

1) lag om tystnadsplikt för apotekspersonal,

2) lag om upphävande av lagen (19^1: 331) om avstängning i vissa fall av
apoteksinnehavare eller farmacevt från tjänstgöring å apoteksinrättning.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran
och hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014462