Kungl. Maj.ts proposition nr 165 (Proposition 1947:165)

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande
innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av
rådhusrätterna i samma städer komma att indragas
m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 7 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Quensel, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt
avseende äger Kungl. Maj:t med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas
med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen ej
bereda sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna ledamöBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda lag, även utan stadsfullmäktiges
samtycke meddela förordnande som nyss nämnts. Har sådant
förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet beträffande avlöning
till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,
och pension till honom och hans familj övertagas av statsverket.
Uppstår för staden utgift genom förpliktelse att bidraga till hållande av tingshus
eller genom inrättande av nya tjänster eller eljest för stadens förvaltning,
eller nödgas staden avstå från inkomst eller rättighet, skall, såvitt ej
utgiften eller förlusten motsvaras av besparing eller annan ekonomisk förmån
som beredes staden genom rådhusrättens upphörande, sådan utgift och
förlust ersättas av statsverket.

Med föranledande av anförda bestämmelser i 1932 års lag — vilken såvitt
avser 2 § erhållit sin nuvarande lydelse genom lagändring den 4 maj 1945
(nr 164) — hava utredningar sedan någon tid pågått i fråga om åtskilliga
städers förenande i judiciellt avseende med domsaga. Sedan utredningarna
numera slutförts beträffande städerna Åmål, Karlshamn, Sölvesborg, Laholm
och Ängelholm, anhåller jag att få underställa dessa frågor Kungl. Maj ds
prövning, i vad genom indelningsändringarna skyldighet kan uppkomma för
statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser gentemot innehavare av befattningar,
vilka vid rådhusrätternas upphörande komma att indragas.

1 :o.

Åmål hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 7 309 personer. Staden
är centralort för Tössbo tingslag av Tössbo och Vedbo domsaga, som dessutom
består av Vedbo tingslag. Domsagan hade vid nyssnämnda tidpunkt
26 674 invånare, varav 6 001 inom förstnämnda och 20 673 inom sistnämnda
tingslag. Tössbo tingslag har tingsställe i eget i Åmål beläget tingshus, vari
jämväl domsagans kansli är inrymt. Vedbo tingslag har tingsställe i eget
tingshus i Bengtsfors. I vartdera tingslaget hållas årligen tio allmänna tingssammanträden.

Rådhusrätten och magistraten i Amål består av, förutom borgmästaren, två
icke lagfarna rådmän. Borgmästare i staden är för närvarande Ragnar Patrik
Sd Cyr, som är född år 1868 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1908. Rådmansbefattningarna
innehavas av Gustaf Edvin Lindqvist, född år 1869, och
Emanuel Witalis Mogren, född år 1874, vilka erhållit sina fullmakter år 1928
respektive år 1930. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger
icke beträffande någon av nämnda befattningshavare och skyldighet
att avgå från tjänsten vid viss ålder har icke i något fall stadgats. Ej heller
har i borgmästaren S:t Cvrs fullmakt inryckts föreskrift om skyldighet ätt
övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till hans ålder synes sådaiV
övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru han innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Borgmästarens årslön uppgår till 5 700 kronor, medan envar av rådmännen
åtnjuter en årlig lön av 800 kronor. Ä nämnda belopp utgår rörligt tillägg
enligt det s. k. ramavtalet, för åren 1945 och 1946 utgörande 20,7 °/o. Borg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

•o

mästaren har dessutom tillerkänts ett tillfälligt lönetillägg å 100 kronor årligen.
Slutligen åtnjuter borgmästaren även sportler, vilka — efter avdrag
av vissa kostnader i och för tjänsten — åren 1941—1945 i medeltal uppgått
till 6 063 kronor.

Borgmästarens samtliga löneförmåner kunna enligt angivna beräkningsgrunder
för närvarande uppskattas till (5 700 + 1 179,SO + 100 + 6 063 =)
13 042 kronor 80 öre årligen. Emellertid har borgmästaren förklarat sig, i
händelse av rådhusrättens upphörande, åtnöjas med en årlig ersättning av
10 000 kronor. Med det rörliga tillägget uppgå löneförmånerna för envar avrådmännen
till (800 + 165,60 =) 965 kronor 60 öre.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Älvsborgs län försorg utredning ägt rum rörande Åmåls förenande i
judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som verkställts
jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de i
nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts
av e. o. länsnotarien Ake Paulsson.

Under utredningens gång hava förhandlingar förts mellan staden och de
tingshusbyggnadsskyldige i Tössbo tingslag beträffande frågan om skyldighet
för staden att — därest densamma komme att införlivas med tingslaget
— utgiva ersättning till detsamma för vinnande av delaktighet i dess tingshus
med inventarier. Staden har därvid erbjudit sig utgiva ett belopp av
26 332 kronor, under det att de tingshusbyggnadsskyldige ansett ersättningen
böra bestämmas till 78 318 kronor, överenskommelse i ämnet har icke kunnat
uppnås.

I sitt den 29 januari 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har u fr e ritt
i ngsmannen anfört, att förutsättningar icke funnes att omedelbart eller
inom överskådlig framtid organisera rådhusrätten i Åmål med tre lagfarna
ledamöter och att staden sålunda borde förläggas under landsrätt. Med
utgångspunkt från att staden med anledning härav komme att ingå i Tössbo
tingslag samt att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga
stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension till de befattningshavare,
vilkas tjänster för dylik händelse komme afl indragas, har utredningsmannen
framlagt följande tablå beträffande de ekonomiska verkningarna för
staden av indelningsändringen.

Besparade ärliga utgifter och nytillkomna ärliga inkomster.
Borgmästarens lön ..................................... kronor 6 979

Skrivmateriel ......................................... » 500

Rådmännens lön ...................................... 1 931

Stadsfiskalens lön..................................... 4 g26

Stadsfiskalens tjänstelokaler ............................ » 200

Övriga utgifter för åklagarväsendet ...................... » 4 250

Besparade sekreterararvoden ........................... 2 200

Sportler till staden .................................... 44-4

Summa kronor 18 099.

Kungt. Maj:ts proposition nr 165.

Nytillkomna årliga utgifter.

Kommunalborgmästarens lön...........................

Stadens bidrag till dennes pensionering ..................

Ersättning till stadsfiskalen ............................

Utgift för valnämnd...................................

Annuitet å stadens utlägg för inlösen i tingslagets egendom

kronor 14 000
» 1 642

3 394
100

(inlösningsbelopp 26 332 kronor)

1 769

Summa kronor 20 905.

I anslutning till tablån har utredningsmannen anfört i huvudsak:

Såsom utgift väl icke för staden men för dess skattskyldiga får räknas andel
i det belopp, som årligen skulle komma att uttaxeras för tingshusändamål.
Av detta belopp har högst 8 047 kronor beräknats komma att falla å
stadens skattskyldiga.

Av tablån framgår, att stadens budget genom ett landsrättsläggande skulle
komma att tyngas med 2 806 kronor årligen. Det må dock understrykas att
utgiften för ersättning till stadsfiskalen är begränsad till dennes livstid samt
att annuiteten å stadens utlägg för inlösen i tingslagets egendom skulle upphöra
efter tjugo år.

Utöver vad som framgår av tablån måste framhållas följande. Stadens utgifter
för avlöning till borgmästarens nuvarande skrivbiträde, för del i avlöning
till stadsvaktmästaren och för hyra för rådhusrättens och magistratens
lokaler skulle visserligen kvarstå efter ett landsrättsläggande. Emellertid
lösgöras dessa båda befattningshavare från sysselsättningen med^ göromål,
som hava samband med rättsväsendet, och kunna i motsvarande mån användas
för kommunalförvaltningens del. Vidare kunna nyssnämnda lokaler användas
för kommunalförvaltningens behov. De ekonomiska förmåner, som
härigenom beredas staden, torde väl uppväga det belopp, 2 806 kronor om
året, varmed stadens budget skulle komma att tyngas. Ä andra sidan må
framhållas, att kommunalborgmästarens lön är avsedd att stiga med tre
ålderstillägg ettvart å 500 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänst.

Vidare torde det få antagas, att, därest stadens förvaltning icke tillföres
ökad arbetskraft genom inrättandet av en kommunalborgmästartjänst, inom
en icke alltför avlägsen framtid annan ytterligare arbetskraft i stället måste
anställas. För närvarande utgöres personalen å drätselkontoret av stadskamreraren,
stadskassören, en stadsbokhållare och ett skrivbiträde. Behovet av
ytterligare arbetskraft framgår därav att drätselkammarens ordförande, överläraren
Sävblom, för närvarande måste utföra visst arbete i stadens förvaltning.
Han är fördenskull i viss utsträckning befriad från sin tjänstgöringsskyldighet
som överlärare. De löneförmåner, som Sävblom till följd därav
måste avstå ifrån, ersättas av staden. Kostnaderna för ifrågavarande ytterligare
arbetskraft torde komma att i väsentlig mån uppväga det belopp,
8 047 kronor årligen, som stadens skattskyldiga skulle få erlägga för tingshusändamål.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
och magistraten i Åmål, häradsrätterna inom Tössbo och Vedbo domsaga,
länsstyrelsen i Älvsborgs län samt Göta hovrätt.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 29 mars 1946 tagit
ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige tillstyrkt att —därest staden
skulle i judiciellt avseende förenas med domsagan — detta måtte ske
enligt de grunder som av utredningsmannen föreslagits.

Kungi. Maj.ts proposition nr 165.

Magistraten har i sitt utlåtande instämt i stadsfullmäktiges yttrande.

Tössbo tingslags häradsrätt har förklarat sig finna, att det icke
längre läte sig göra att bibehålla rådhusrätten, ehuru häradsrätten helst sett
att så bleve fallet.

Vedbo tingslags häradsrätt har icke haft något att erinra mot
stadens förenande med domsagan enligt de av utredningsmannen angivna
villkoren.

Länsstyrelsen har tillstyrkt att föreningen komme till stånd.

I sitt utlåtande den 4 oktober 1946 har även hovrätten tillstyrkt stadens
förenande i judiciellt avseende med domsagan, enär domstols- och magistratsgöromålen
i staden icke beredde sysselsättning åt en rådhusrätt med
tre lagfarna ledamöter och då föreningen vore ur alla synpunkter lämplig.

Med utgångspunkt från att föreningen förklaras skola träda i kraft samtidigt
med nya rättegångsbalken eller den 1 januari 1948, anser hovrätten att
den nuvarande tingslagsindelningen i domsagan bör upphävas och att domsagan,
Åmåls stad däri inbegripen, bör utgöra ett tingslag.

Beträffande frågan om ersättningsskyldighet för statsverket enligt 2 §
sista stycket i 1932 års lag erinrar hovrätten, att stadsfullmäktige, som godtagit
de av utredningsmannen gjorda beräkningarna, icke framställt något
yrkande i nämnda hänseende. Vid sådant förhållande funne sig hovrätten
sakna anledning att uttala sig i ämnet.

Statskontoret har den 29 november 1946 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, såvitt angår förpliktelser som på grund av 2 § i 1932 års lag må
uppkomma för statsverket, därest rådhusrätten i Åmål förklaras skola upphöra.
I utlåtandet har statskontoret uttalat, att under angivna förutsättning
skyldighet torde föreligga för statsverket att övertaga stadens förpliktelser
gentemot rådhusrättens ledamöter. I fråga om borgmästaren S:t Cyr tillstyrker
ämbetsverket — i enlighet med dennes förutnämnda förklaring — ett
årligt ersättningsbelopp av 10 000 kronor. För envar av rådmännen Lindqvist
och Mogren syntes ersättningen, med hänsyn till att de redan uppnått
framskriden alder, lämpligen böra fastställas till belopp, motsvarande nu
utgående förmåner eller 965 kronor 60 öre för år. Samtliga ersättningsbelopp
borde anvisas all utgå från allmänna indragningsstaten. — Då någon sådan
merutgift, varom förmäles i 2 § sista stycket i 1932 års lag, icke syntes uppkomma
för staden, kunde enligt statskontoret någon ytterligare ersättning avstatsmedel
icke komma i fråga.

Utredningen i ärendet giver otvetydigt vid handen, alt domstols- och ma-Departementsgistratsgöromålen
i Åmål icke bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med cfte/e«.
minst tre lagfarna ledamöter. Med hänsyn till den organisation av rådhusrätterna,
som förutsättes i nya rättegångsbalken, bör därför stadens egen
jurisdiktion upphöra. Det är också min avsikt föreslå Kungl. Maj:t att, med
stöd av 2 g förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Tössbo
och Vedbo domsaga. Föreningen synes böra komma till stånd samtidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 16ä.

med rättegångsreformens ikraftträdande den 1 januari 1948. I följd härav
hör — i enlighet med det förslag till tingslagsindelning i rikets domsagor som
upprättats inom justitiedepartementet i anledning av samma reform och som
i fråga om förevarande domsaga lämnats utan erinran av remissmyndigheterna
— gällande tingslagsindelning i domsagan upphävas och domsagan,
förklaras skola utgöra ett tingslag. Domsagans nuvarande båda tingsställen
böra dock bibehållas. Innan beslut om stadens förläggande under landsrätt
kan meddelas, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag,
riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens avlöningsförpiiktelser
beträffande borgmästaren S:t Cvr samt rådmännen Lindqvist
och Mogren, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.
Mot vad statskontoret härutinnan föreslagit har jag intet att erinra.

Beträffande frågan huruvida för staden genom dess förläggande under
landsrätt uppkommer merutgift av beskaffenhet att böra jämlikt 2 § sista
stycket förenämnda lag ersättas av statsmedel, har statskontoret funnit sådan
ersättningsskyldighet icke komma att uppstå. Ehuru den föreliggande utredningen
icke giver full klarhet på denna punkt, synes sannolikt att statskontorets
uppfattning härutinnan kommer att visa sig riktig. Av de i utredningsmannens
ekonomiska tablå upptagna nytillkommande årliga utgifterna för
staden skall nämligen posten å 3 394 kronor, avseende ersättning till stadsfiskalen,
utgå, enär tjänstens senaste innehavare numera avlidit. Bland övriga
nytillkommande årliga utgifter bör ej heller medräknas annuiteten å
1 769 kronor å stadens utlägg för inlösen i Tössbo tingslags egendom. Gällande
lagstiftning medgiver icke ersättning av statsmedel för dylik utgift.
(Jfr prop. nr 41/1945 s. 17.) Enligt min mening föreligga för övrigt bärande
skäl för att staden vid uppgåendet i domsagan hade bort befrias från dylik
inlösningsskyldighet. Därest erbjudande från stadens sida i detta hänseende
icke förelegat, skulle jag också ha föreslagit Kungl. Maj:t meddela bestämmelse
om att dylik ersättning icke skolat utgå. Vid angivna förhållanden och
då staden icke framställt något yrkande i förevarande avseende, synes anledning
icke föreligga att för närvarande vidare ingå på denna fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

alt till borgmästaren i Åmål Ragnar Patrik S:t Cyr samt
rådmännen i samma stad Gustaf Edvin Lindqvist och Emanuel
Witalis Mogren må från och med den dag, då föreskrift
om stadens förenande i judiciellt avseende med Tössbo
och Vedbo domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
under deras återstående livstid utbetalas årlig
gottgörelse, till S:t Cyr med 10 000 kronor samt till envar av
Lindqvist och Mogren med 965 kronor 60 öre, med iakttagande
av att å förmånerna dyrtids- eller annat tillägg icke
skall utgå.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 165.

2:o.

Karlshamn hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 10 315 personer.
Staden är centralort för Bräkne tingslag av Bräkne och Listers domsaga.
Denna består dessutom av Listers tingslag, som omger staden Sölvesborg
vars invånarantal den 1 januari 1946 uppgick till 4 356 personer. Invånarantalet
i domsagan uppgick vid nyssnämnda tidpunkt till 43 629 personer,
varav 18 296 inom Bräkne tingslag och 25 333 inom Listers tingslag. Bräkne
tingslag har tingsställe i eget i Bräkne-Hoby beläget tingshus. Listers tingslag
bär tingsställe i eget tingshus i Sölvesborg, däri jämväl domsagans kansli är
inrymt. I vartdera tingslaget hållas årligen tio allmänna tingssammanträden.
Domsagopersonalen består av, förutom häradshövdingen, en tingssekreterare,
fyra tingsnotarier samt fyra icke rättsbildade biträden, därav ett i Ko 9, två
i ,Eo 4 och ett i Ex 2.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Karlshamn
bestå av, förutom borgmästaren, en lagfaren rådman, en andre rådman
och en extra rådman. Sistnämnda två rådmän behöva icke vara lagfarna.
Borgmästartjänsten i staden är vakant sedan den 30 mars 1944. Tjänsten såsom
lagfaren rådman innehaves av Per Erik Adolf Landén, vilken är född år
1898 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1929. Befattningarna såsom andre rådman
och extra rådman innehavas av Johan Johansson, född år 1870, respektive
Nils Kroon, född år 1871, vilka båda erhållit sina fullmakter år 1932.

Rådmannen Landén är skyldig avgå med pension vid 67 års ålder. Länsstyrelsen
äger emellertid efter stadsfullmäktiges i staden hörande medgiva
honom att efter uppnådd pensionsålder kvarstå i tjänsten för ett år i sänder,
dock sammanlagt högst tre år. Däremot är rådmannen Landén ej skyldig att
övergå till annan tjänst hos staden. Framhållas bör dock, att Landén, som
avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens för att kunna
utses till kommunalborgmästare. För de övriga rådmännen föreligger icke
avgångsskyldighet vid viss ålder.

Tjänsten såsom lagfaren rådman är förenad med en årlig grundlön av 6 000
kronor jämte två ålderstillägg å vartdera 600 kronor. Ä grundlönen och ålderstilläggen
utgår dyrtidstillägg — numera förstärkt med kristillägg — efter
samma grunder som angivas i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna
grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, vilket
tillämpas så att för närvarande utgå dyrtidstillägg med 26 °/o och kristillägg
med 17,6% å lönebelopp intill 700 kronor i månaden ävensom barntillägg
med 9 kronor i månaden för varje barn under 16 år. Barntillägg utgår även
lör barn, som fötts efter det att statsverket beslutat att dylikt tillägg till statens
befattningshavare icke vidare skall utgå. — Landéns nämnda tillägg uppgå
för närvarande till sammanlagt 3 355 kronor 20 öre för år.

Slutligen är lagfarne rådmannen även tillförsäkrad sportler. För närvarande
uppbär Landén sålunda lösen för vissa expeditioner såsom domboksbeh
magistratsprotokollsutdrag samt ersättning för upprättande av röstlängd
och pensionsavgiftsförteckning. Då enligt arbetsordningen lagfarne radman -

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

nen i denna egenskap jämväl liar att »verkställa debitering och uppbörd av
stadens utskylder till kronan», åtnjöt Landén före uppbördsförfarandets omläggning
— förutom ersättning för upprättandet av uppbördslängd över kommunalutskylder
och utfärdandet av debetsedlar å samma utskylder — jämväl
ersättning för debitering och uppbörd av de å kronodebetsedlarna upptagna
utskylderna. Dessutom uppbar han före sagda tidpunkt gottgörelse för
visst arbete med den årliga taxeringen. — Landén är av staden pensionsförsäkrad
i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Stadens årliga andel i
pensionsavgiften utgör 1 141 kronor 57 öre och Landéns andel 450 kronor.

Rådmannen Johansson uppbär, jämlikt gällande lönestat en årlig grundlön
av 720 kronor och har dessutom tillerkänts ett personligt lönetillägg å 372
kronor för år. Rådmannen Kroon åtnjuter en årlig grundlön av 300 kronor.
Ä Johanssons och Kroons grundlöner utgå enligt grunder som nyss sagts
dyrtids- och kristillägg, för närvarande uppgående till 306 kronor 60 öre
resp. 123 kronor 60 öre.

Genom beslut den 28 april 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen i
Rlekinge län att föranstalta om utredning dels i de hänseenden, varom i 3 §
förenämnda lag den 17 juni 1932 förmäles, huruvida staden Karlshamn borde
i judiciellt avseende förenas med domsaga, dels ock, i samråd med hovrätten
över Skåne och Blekinge, huruvida i samband med stadens eventuella landsrättsförläggning
ändring i gällande domsagoindelning inom länet borde komma
till stånd. Utredningen, som i förstnämnda hänseende verkställts enligt
3 § sagda lag och särskilt behandlat de därstädes angivna frågor, har jämlikt
länsstyrelsens uppdrag utförts av numera assessorn i nämnda hovrätt Otto
Petrén.

I detta sammanhang må nämnas, att utredning för närvarande pågår om
inkorporering av Asarums socken eller del därav med Karlshamns stad. Nämnda
socken hade den 1 januari 1946 7 216 invånare.

I sitt den 1 november 1944 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
till en början anfört, att han — enär nämnda inkorporeringsfråga
icke var aktuell vid tiden för utredningen — utgått från att stadens
storlek icke komme att undergå några större förändringar. Då domstolsoch
magistratsgöromålen i staden med dess nuvarande storlek icke kunde bereda
full sysselsättning åt tre lagfarna ledamöter, förelåge enligt utredningsmannen
knappast förutsättningar för rådhusrättens bibehållande. Om däremot
Asarums socken inkorporerades med staden, bleve förutsättningarna för
rådhusrättens bestånd givetvis helt andra.

Under förutsättning att jämväl staden Sölvesborg förlägges under landsrätt
har utredningsmannen uppställt två, i det följande såsom alternativ I
och II betecknade förslag i fråga om ändrad domkretsindelning i samband
med Karlshamns förläggande under landsrätt. Enligt alternativ I skulle
Bräkne och Listers domsaga utökas med såväl Karlshamn som Sölvesborg.
Alternativ II går ut på att domsagan efter häradsgränserna uppdelas i två
domsagor, bestående den ena av Bräkne härad och Karlshamns stad samt den

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

andra av Listers härad och Sölvesborgs stad. Domsagorna skulle hava kansli
och tingsställe i Karlshamn respektive Sölvesborg. Med hänsyn till såväl folkmängden
som arbetsbördan inom en domkrets, bildad enligt alternativ I, har
utredningsmannen funnit ett förverkligande av detta alternativ kunna medföra
risk för olägenheter ur rättsskipningssynpunkt. Om däremot alternativ
II genomfördes, skulle alla betingelser föreligga för att rättsskipningen skulle
bliva säker, snabb och för de rättssökande billig, varjämte invånarna i Bräkne
härad skulle få mycket närmare till sitt domarkansli än vad för närvarande
vore fallet. Enär de två domsagor, som skulle bildas vid genomförandet av
alternativ II, skulle bliva väsenligt mindre än länets återstående domsaga,
Östra och Medelsta domsaga, har utredningsmannen även vidrört frågan om
en allmän domsagoreglering inom länet, varigenom sistnämnda domsaga
skulle underkastas minskning. Utredningsmannen har dock funnit övervägande
skäl tala för att icke överflytta någon del från östra och Medelsta
domsaga.

Med utgångspunkt från att Karlshamn förenas med Bräkne härad till en
domsaga, att staden och häradet ingå i gemensamt tingslag samt att statsverket
vid rådhusrättens upphörande har att övertaga stadens förpliktelser beträffande
de befattningshavare, vilkas tjänster för dylik händelse komma att
indragas, har utredningsmannen framlagt en tablå beträffande de ekonomiska
verkningarna för staden av indelningsändringen. I denna hava upptagits,
å ena sidan, stadens kostnader vid bibehållande av rådhusrätten med nuvarande
organisation och, å andra sidan, stadens kostnader efter landsrättsförläggning.
De förra har utredningsmannen beräknat till sammanlagt 61 492
kronor 94 öre samt de senare till sammanlagt 50 992 kronor 40 öre, därav
bland annat kommunalborgmästarens lön jämte dyrtidstillägg till omkring
13 900 kronor och kostnaden på grund av tingshusbyggnadsskyldigheten —
under förutsättning attt nytt tingshus uppföres — till cirka 15 250 kronor.
Enligt tablån skulle staden sålunda genom indelningsändringen vinna en årlig
besparing av 10 500 kronor 54 öre. I anslutning till tablån har utredningsmannen
anfört, att därest lokaler kunde beredas häradsrätten i stadens rådhus,
stadens utgifter efter landsrättsförläggningen skulle uppgå till sammanlagt
allenast 39 884 kronor 41 öre, vartill dock komme kostnader för anskaffande
av lokaler för kommunalborgmästaren och stadsfogden.

Om landsrättsförläggning komme till stånd, hade statsverket enligt utredningsmannen
att övertaga stadens förpliktelser gentemot rådmännen, vilkas
tjänster under angivna förutsättning komme att indragas.

Rörande omfattningen av denna skyldighet i fråga om rådmannen Landén
har utredningsmannen anfört bland annat följande.

Staden vore otvivelaktigt ansvarig för den Landén tillförsäkrade grundlönen
jämte ålders-, dyrtids-, kris- och barntillägg ävensom stadens andel i
pensionsavgifterna för Landén. Likaså vore staden skyldig gottgöra Landén
för mistade sportelinkomster. Dock vore Landéns befattning med den årliga
taxeringen icke att anse såsom ett tjänsteåliggande och den därmed förbundna
ersättningen följaktligen icke eu inkomst i tjänsten. Såsom framginge av
propositionen nr 101 till 1936 års riksdag saknade Landén vidare rättsligen

Kungl. Maj.ts proposition nr 165

grundade anspråk på ersättning för mistad debiterings- och uppbördsprovision
å landstingsmedel, vilken provision under femårsperioden 1939—1943 i
medeltal uppgått till 3 891 kronor årligen. Fördelades Landéns utgifter för
tjänsten å de olika sportelinkomsterna i förhållande till de influtna beloppen,
uppginge utgifterna för debitering och uppbörd av landstingsmedel under
nämnda femårsperiod till i genomsnitt 2 107 kronor. Den behållna medelinkomsten
av ifrågavarande provision hade sålunda sagda år uppgått till 1 784
kronor. Då Landéns behållna sportelinkomster — efter frånräknande av dels
utgifter för tjänsten dels ock ersättningen för bestyret med den årliga taxeringen
— under femårsperioden uppgått till i medeltal 6 218 kronor, utgjorde
alltså det sportelbelopp, vilket staden måste anses förpliktad ersätta Landén,
4 434 kronor.

Vad anginge statsverkets skyldighet att övertaga stadens ansvarighet för löner
till befattningshavare, vilkas tjänster genom omregleringen indragas, omfattade
densamma icke ersättning till kronouppbördskassör, vars tjänst indroges.
I det föreliggande fallet vore emellertid skyldigheten att ombesörja de
en kronouppbördskassör vanligen åliggande göromålen enligt arbetsordningen
ålagd lagfarne rådmannen. För dessa göromål vore sålunda icke någon
särskild tjänst inrättad. På grund därav hade statsverket att övertaga stadens
ersättningsskyldighet mot Landén i dess helhet.

Statsverkets kostnad för rådmannen Landén skulle enligt utredningsmannen
sålunda uppgå till (6 000 ~r 1 200 + 3 355: 20 + 4 434 + 1 141: 57) 16 130
kronor 77 öre. Ersättningen till rådmännen Johansson och Kroon skulle utgå
med respektive 1 092 kronor och 300 kronor jämte dyrtids- och kristillägg
enligt vad för närvarande gällde. Ersättningsskyldigheten kvarstode beträffande
Landén till dess han uppnådde pensionsåldern samt i fråga om Johansson
och Kroon under deras återstående livstid.

Utredningsmannen har slutligen också behandlat frågan om den förstärkning
av domsagopersonalen, som föranledes av Karlshamns förläggande under
landsrätt, samt beräknat de ökade domsagokostnader som i anledning
av indelningsändringen åsamkas statsvei''ket. Vid ett förverkligande av alternativ
I erfordrades en domsagoorganisation, bestående av, förutom häradshövdingen,
eu tingsdomare, fyra tingsnotarier och fyra icke rättsbildade biträden.
Om alternativ II genomfördes, skulle tillskapas ett häradshövdingämbete.
1 vardera av de nybildade domsagorna skulle erfordras två tingsnotarier
och två icke rättsbildade biträden. — Domsagokostnaderna skulle öka
med omkring 8 700 kronor enligt alternativ I och omkring 15 500 enligt alternativ
II.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
och magistraten i Karlshamn, de tingshusbyggnadsskyldige och häradsrätterna
i Bräkne och Listers domsaga, häradshövdingen i domsagan, länsstyrelsen
i Blekinge län samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

Sedan stadsfullmäktige vid sammanträde den 23 maj 1945 tillstyrkt
landsrättsförläggningen, ha fullmäktige i en den 24 november 1945
dagtecknad skrift, med frångående av det tidigare beslutet, uttalat sin önskan
att oberoende av förutnämnda inkorporeringsfråga få bibehålla rådhusrätten
och magistraten samt anhållit, att med avgörandet av frågan om stadens

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

landsrättsförläggning i varje fall måtte få anstå intill dess definitivt beslut
fattats i inkorporeringsärendet.

Magistraten har anfört, att domstols- och magistratsgöromålens behöriga
handhavande i staden icke för närvarande kunde bereda full sysselsättning
åt tre lagfarna ledamöter. Förutsättningarna för rådhusrättens bibehållande
skulle emellertid bliva annorlunda, därest stadens invånarantal komine
att ökas i sådan grad som bleve en följd av totalinkorporering av Asarums
kommun med staden.

De tingshusbyggnad sskyldige ävensom häradsrätten i
Listers tingslag ha förklarat sig intet ha alt erinra mot Karlshamns
landsrättsförläggning, varvid eu domkretsindelning med kansliorter och tingsställen
enligt alternativ II vore att föredraga. Ett förverkligande av alternativ
I skulle för tingslaget medföra allenast nackdelar. För befolkningen vore det
en avgjord försämring om domarkansliet flyttades till Karlshamn. Tingslaget
kunde därvid förväntas bliva ålagt att utgiva ersättning för kanslilokalerna
i Karlshamn. Med anledning därav förtjänade framhållas, att tingslaget haft
dryga kostnader för uppförande av sitt nuvarande tingshus i Sölvesborg med
däri befintliga kanslilokaler. För närvarande utgjorde tingslagets låneskuld
för tingshuset 214 000 kronor.

De t i n g s h u s b y g g n a d s s k y 1 d i g e i Bräkne tingslag ha
förklarat sig icke vilja göra något uttalande i frågan om Karlshamns förläggande
under landsrätt samt enhälligt avstyrkt, »att den domsaga, som komme
att bildas genom Karlshamns eventuella läggande under landsrätt, bleve
delad». Även om staden ej komme att förenas med domsagan, hemställdes
att domsagans kansli måtte förläggas till Karlshamn. Beträffande frågan om
tingsställen för domsagan i händelse av stadens förening med densamma ha
inom tingsliusbyggnadsskyldige uttalats önskemål att dessa förlädes såväl till
Sölvesborg och Bräkne-Hoby som till Karlshamn.

Bräkne I i n g s 1 a g s häradsrätt har ansett sig cj böra göra något
uttalande i frågan om Karlshamns läggande under landsrätt, då denna
fråga närmast anginge staden själv. Emellertid ansåge häradsrätten för tingslaget
lyckligast, om domsagan finge den omfattning den nu hade, i sinom tid
utökad med Sölvesborg. Domsagans kansli borde dock i enlighet med häradsliornas
livliga önskan förflyttas till Karlshamn. — Skulle emellertid Karlshamn
komma att förenas med domsagan, borde denna ej delas. För den med
staden utökade domsagan borde Karlshamn självfallet vara kansliort. Tingsställen
borde vara förlagda till Sölvesborg och Karlshamn samt, om så läte
sig göra, Bräkne-Hobv.

llära d s h ö v d i n g en i d o in s a g a n har, utöver sitt i Bräkne tingslags
häradsrätts uttalande skedda ståndpunktstagande, framfört tvivelsmål
om lämpligheten av Karlshamns förläggande under landsrätt. Häradshövdingen
har härvid erinrat att staden — frånsett en eventuell inkorporering —
förmodades inom en snar framlid nä ett sådant uppsving att åtminstone något
så när full sysselsättning kunde beredas tre lagfarna ledamöter i rådhusrätten.
Beträffande frågan om domsagans delning i händelse av Karls -

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

hamns landsrättsförläggning har häradshövdingen förordat att domsagan
måtte fortbestå såsom en enhet i avvaktan på erfarenheter rörande den domsagostorlek
som rättegångsreformen krävde för sitt bästa förverkligande. En
delning kunde ske vid senare tidpunkt, därest då vunna erfarenheter utvisade
att så vore lämpligt.

Länsstyrelsen har, redan med hänsyn till stadens nuvarande storlek
och art, funnit att staden borde få behålla sin rådhusrätt. Därest med staden
införlivades de väsentligen industribetonade eller eljest tätbefolkade delarna
av Asarums socken, borde stadens förenande i judiciellt avseende med angränsande
domsaga vara uteslutet. Därest beslut icke ansåges böra meddelas
av innehåll att landsrättsförläggningsfrågan icke skulle föranleda vidare åtgärd,
hemställde länsstyrelsen att med vidare åtgärder med avseende å frågans
lösning måtte anstå intill dess inkorporeringsspörsmåiet slutligen avgjorts.

Angående frågan om länets judiciella indelning i händelse av Karlshamns
förenande med angränsande domsaga har länsstyrelsen, efter samråd med
hovrätten, förordat utredningsmannens såsom alternativ It betecknade förslag.

Hovrätten har avgivit utlåtande i ärendet den 28 februari 1946. Däri
har hovrätten uttalat sig för Karlshamns läggande under landsrätt samt Bräkne
och Listers domsagas uppdelning i två domsagor enligt alternativ II. Härom
har hovrätten anfört följande:

Domstols- och magistratsgöromålen i staden med den omfattning staden
nu har kunna uppenbarligen icke bereda full sysselsättning för en rådhusrätt
och magistrat, organiserad med tre lagfarna ledamöter. Med den ståndpunkt
statsmakterna intagit till frågan om bibehållande av de smärre rådhusrätterna,
senast vid de år 1945 genomförda ändringarna i lagen den 17 juni 1932
om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, föreligga därför enligt
hovrättens uppfattning icke förutsättningar för rådhusrättens och magistratens
bibehållande.

Stadsfullmäktige i Karlshamn hava emellertid i enlighet med ett den 16
november 1945 av fullmäktige fattat beslut ingått dels till kammarkollegium
med hemställan om utredning av frågan om inkorporering av Asarums socken,
alternativt av vissa delar av socknen, med staden och dels till Kungl.
Maj:t med anhållan att med frågan om stadens förening i judiciellt avseende
med landsbygd måtte få bero i avvaktan på definitivt beslut i inkorporeringsfrågan.
I anledning härav får hovrätten framhålla, att även om hela
Asarums kommun inkorporeras med staden arbetsuppgifterna icke kunna
antagas nå den storlek att de kunna motivera rådhusrättens bibehållande.
Utan alt ingå på frågan huruvida en sådan stadsbildning ur administrativ
synpunkt överhuvud kan vara lämplig anser hovrätten därför, att lösningen
av inkorporeringsfrågan icke kan vara av avgörande betydelse för bedömandet
av det nu föreliggande spörsmålet. Av största vikt härför äro däremot de
verkningar rådhusrättens bibehållande eller upphörande kan hava för den
angränsande domsagan. Hovrätten vill erinra därom att hovrätten i yttrande
den 27 september 1945 i fråga angående Blekinge läns judiciella indelning i
händelse av staden Karlshamns förenande i judiciellt avseende med angränsande
domsaga uttalat, att under sagda förutsättning Karlshamns stad och
Bräkne härad borde bilda en domsaga samt Listers härad borde utgöra en

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

domsaga, i vilken Sölvesborgs stad framdeles borde ingå. Enligt hovrättens
erfarenhet är Bräkne och Listers domsaga med sin nuvarande organisation
och omfattning i hög grad arbetstyngd och svårskött, varför en minskning av
densamma framstått som önskvärd. Genom inkorporering av Asarums kommun
med Karlshamns stad skulle visserligen någon minskning komma till
stånd men den torde komma att uppvägas därav alt, såsom med visshet kan
förutsättas, Sölvesborgs stad kommer att förenas med domsagan. Kansliet
för Bräkne och Listers domsaga är nu förlagt till Sölvesborg, beläget i sydvästra
hörnet av domsagan. Bräkne häradsrätts och tingshusbyggnadsskyldiges
i Bräkne härad uttalade önskemål om att kansliet för domsagan måtte
förläggas till Karlshamn har med hänsyn till invånarnas i Bräkne härad intresse
utan tvekan fog för sig. För åtminstone vissa delar av Listers härad
och Sölvesborgs stad innebär en dylik förflyttning givetvis en nackdel. Oavsett
vilkas intressen som kan anses väga tyngst lärer emellertid, då i Sölvesborg
nu finnes ett för omkring 25 år sedan nybyggt tings- och kanslihus, av
kostnadsskäl icke kunna ifrågakomma att, om rådhusrätten i Karlshamn bibehålies,
förflytta kansliorten till Karlshamn. Genom att Karlshamn förenas
med domsaga och föreningen sker på sätt utredningsmannen föreslagit och
hovrätten i yttrandet den 27 september 1945 förordat erhålles enligt hovrättens
mening en lycklig lösning av de nu angivna frågorna, varemot om
rådhusrätten bibehålies de angivna olägenheterna icke inom överskådlig
tid kunna väntas Idiva undanröjda. Ur rättsskipningens synpunkt måste således
enligt hovrättens uppfattning, oavsett om Asarum inkorporeras med
staden, stadens förening med Bräkne härad till en domsaga anses vara till
gagn och önskvärd. Föreningen torde ock kunna genomföras utan att några
beaktansvärda olägenheter ur annan synpunkt därigenom uppkomma för de
berörda parterna. Medan en uppdelning av västra Blekinge i två jurisdiktionsområden
på det sätt, att Karlshamns stad och Asarums socken bildade en
stadsjurisdiktion samt återstoden av Bräkne härad jämte Listers härad och
Sölvesborgs stad en domsaga, skulle giva otillräcklig sysselsättning åt rådhusrätten
men en oproportionerligt stor arbetsbörda åt häradsrätten, så skulle
samma områdes uppdelning i två domsagor åvägabringa en jämn fördelning
av arbetsbördan på två lika stora domstolar, vardera med en väl belägen
tings- och kansliort och ett synnerligen väl avvägt jurisdiktionsområde. Ur
rättsskipningens synpunkt lärer sålunda icke någon den ringaste tvekan
kunna råda om vilkendera indelningen som är att föredraga. Hovrätten får
därför, med bestämt avstyrkande av stadens anhållan om anstånd med avgörandet
av ifrågavarande ärende, förorda att staden från den 1 januari
1948 förenas med angränsande landsbygd till en domsaga samt att — såsom
i yttrandet den 27 september 1945 uttalats — föreningen göres på det sättet
att Karlshamns stad och Bräkne härad bilda en domsaga samt Listers härad
kommer att utgöra en domsaga, i vilken även Sölvesborgs siad bör ingå. Utredningen
av sistnämnda fråga bör kunna bliva slutförd å sådan lid att föreningen
av Listers härad och Sölvesborgs stad till en domsaga kan ske samtidigt
med Bräkne härads och Karlshamns stads förening eller vid årsskiftet
1947/48.

Kanslierna för de båda domsagorna böra uppenbarligen förläggas, för den
av Bräkne härad och Karlshamns stad bildade domsagan, vilken lämpligen
torde böra kallas Bräkne och Karlshamns domsaga, till Karlshamn samt för
Listers och Sölvesborgs domsaga till Sölvesborg. Bräkne och Karlshamns
domsaga hör utgöra ett tingslag med tingsställe i Karlshamn. Då Karlshamn
är centralt beläget inom domsagan och avstånden inom domsagan äro förhållandevis
korta, finner hovrätten skäl icke föreligga att tingsställe bibehålies
i Bräkne-Hoby.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Med hänsyn till de arbetsbördor som kunde förväntas komma att föreligga
syntes enligt bovrätten Bräkne och Karlshamns domsaga böra placeras i lönegrupp
III och Listers domsaga, intill dess Sölvesborgs stad förenades med
densamma, i lönegrupp II. Dock kunde lönegruppsplaceringen icke fullt genomföras
förrän efter det den nuvarande häradshövdingen i Bräkne och
Listers domsaga avgått. Beträffande domsagopersonalen anser hovrätten den
av utredningsmannen föreslagna organisationen med två tingsnotarier och
två biträden i vardera av de nya domsagorna vara för knapp. Hovrätten
föresloge därför, att för Bräkne och Karlshamns domsaga avsåges ytterligare
en tingsnotarie.

Statskontoret har den 10 december 1946 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, såvitt angår de ekonomiska konsekvenserna för statsverket i händelse
Karlshamns egen jurisdiktion förklaras skola upphöra och staden i judiciellt
hänseende förenas med domsaga. Vad angår storleken av ersättningsbeloppen
till rådmännen har statskontoret intet haft att erinra mot vad utredningsmannen
föreslagit. Vid bestämmandet av statsverkets ersättningsskyldighet
gentemot rådmannen Landén för mistade sportler borde sålunda hänsyn
icke tagas till andra sportler än dem, som utgått å rådmansbefaltningen.
1 fråga om statsverkets övertagande av stadens förpliktelser med avseende å
Landéns pensionering bär statskontoret anfört följande.

Vid eu landsrättsförläggning av staden lärer statsverket vara skyldigt att
övertaga stadens förpliktelser jämväl med avseende å Landéns pensionering.
Statskontoret anser sig därvid böra utgå ifrån att Landén icke medgives rätt
att uppbära de förenämnda löneinkomsterna längre än till 67 års ålder, från
vilken tidpunkt pensionen således skulle komma att utgå. Beträffande frågan
huru denna förpliktelse lämpligen bör fullföljas, vill statskontoret — i
likhet med vad som skett i tidigare fall — föreslå en sådan anordning, att
Landén bibehålies vid sin delaktighet i de kommunalanställdas pensionskassa
mot att statsverket årligen inbetalar den fastställda pensionsavgiften.
Den Landén åvilande andelen härav skulle givetvis i så fall avdragas från
det utgående ersättningsbeloppet.

Statsverkets årliga kostnader för rådmannen Landén skulle sålunda komma
att utgöra (6 000 + 1 200 + 4 434 + 1 591,57 — 450 =) 12 775 kronor
57 öre järnte dyrtids- och kristillägg enligt förut angivna grunder, att utgå
intill den tidpunkt, då Landén uppnår 67 års ålder. Såsom villkor för den
föreslagna ersättningen syntes dock böra gälla, alt Landén icke överginge
till ordinarie befattning i statens tjänst eller utsåges till konnnunalborgmäslare
i Karlshamn eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt
och magistrat. Till rådmännen Johansson och Kroon skulle under deras återstående
livstid av statsmedel utgå årlig ersättning, till Johansson med (720 4-372) 1 092 kronor jämte dyrtids- och kristillägg å 720 kronor enligt de beträffande
rådmannen Landén angivna grunder samt till Kroon med 300 kronor
jämte dyrtids- och kristillägg därå efter samma grunder.

Vad slutligen anginge frågan om de ökade lönekostnader, som uppkomme
för statsverket, därest såsom i ärendet föreslagits, nuvarande Bräkne och

Kungl. Maj.ts proposition nr 1~65. 15

Listers domsaga skulle komma att uppdelas i två domsagor, har statskom
toret icke funnit anledning till erinran mot vad utredningsmannen och hom
rätten i sådant hänseende anfört och föreslagit.

Av utredningen framgår, att domstols- och magistratsgöromålen i Karlshamn
för närvarande icke bereda sysselsättning åt eu rådhusrätt med minst
tre lagfarna ledamöter. Från stadens och länsstyrelsens sida har gjorts gällande,
att Asarums sockens inkorporering med staden skulle giva denna
sådan storlek att ett bibehållande av den egna jurisdiktionen vore motiverad.
I likhet med hovrätten anser jag emellertid inkorporeringsfrågan sakna
avgörande betydelse för bedömandet av jurisdiktionsspörsmålet. Även om staden
utökas med hela Asarums socken, varigenom stadens invånarantal skulle
öka från omkring 10 .100 till omkring 17 500 personer, kunna enligt min mening
domstols- och magistratsgöromålen icke förväntas nå en sådan omfattning
att sysselsättning kan beredas tre lagfarna ledamöter i rådhusrätten. Stadens
egen jurisdiktion bör därför upphöra. Det är också min avsikt att föreslå
Kungl. Maj:t att, med stöd av 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda
förordnande om rådhusrättens upphörande och stadens förenande i judiciellt
avseende med domsaga. Innan föreskrifter härom kunna meddelas,
maste emelleitid, pa grund av andra stycket i samma paragraf, riksdagens
samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande
rådmännen Landén, Johansson och Kroon, vilkas tjänster vid rådhusrättens
upphörande komma att indragas. Mot vad statskontoret i detta hänseende
föreslagit bär jag intet annat att erinra än att ersättningen till rådmannen
Landén för mis-tade sportler skäligen bör beräknas efter medeltalet
av dessa inkomster under femårsperioden 1941—1945. Nämnda ersättning
skulle då, enligt av statskontoret förordade grunder, utgå med 3 759
kronor. — Ersättningsskyldighet för statsverket på grund av 2 § sista stycket
i 1932 års lag kan, såsom utredningen visar, icke komma i fråga.

Med utgångspunkt från att jämväl Sölvesborgs stad kommer att förläggas
under landsrätt har utredningsmannen framlagt två alternativa förslag i
fråga om den domsagobildning, som lämpligen bör genomföras i samband
med rådhusrätternas upphörande. Enligt det med alternativ 1 betecknade förslaget
skulle båda städerna ingå i den nuvarande Bräkne och Listers domsaga.
Det andra alternativet avser, att domsagan skulle uppdelas i två domsagor,
bestående den ena av Bräkne härad och Karlshamns stad samt den
andra av Listers härad och Sölvesborgs stad. Utredningsmannen har också
såsom en ytteiligare utväg berört frågan om en allmän domsagoreglering i
länet, varigenom länets andra domsaga, östra och Medelsta domsaga, skulle
undergå någon minskning.

Hovrätten bär förklarat, att enligt dess erfarenhet Bräkne och Listers domsaga
med sin nuvarande organisation och omfattning är i hög grad arbetstyngd
och svårskötl, varför en minskning av densamma framstått såsom
önskvärd. Då jag, såsom jag närmare kommer att utveckla under nästa
Punkt, anser all också Sölvesborg bör förläggas under landsrätt, finner jag

Dr partementsche/en.

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166.

under sådana förhållanden icke försvarligt att ytterligare tynga domsagans
arbetsbörda genom att med domsagan införliva både Karlshamn och Sölvesborg,
varigenom invånarantalet i domsagan skulle stiga till över 58 000 personer.

En ändring i den nu gällande domsagoindelningen genom länets uppdelning
i minst tre domsagor framstår därför såsom en nödvändig konsekvens
av Karlshamns och Sölvesborgs läggande under landsrätt. I sammanhanget
må erinras, att Bräkne och Listers domsaga bildats den 1 januari 1934
genom sammanslagning av dåvarande Bräkne härads och Listers härads domsagor
(II ht 1933 s. 61). På motsvarande sätt förenades förutvarande östra
domsaga från och med den 1 januari 1937 med förutvarande Medelsta domsaga
till Östra och Medelsta domsaga (II ht 1936 s. 56). I ärendet angående
Ronneby stads förenande i judiciellt avseende med sistnämnda domsaga (se
prop. nr 159/1943) föreslog länsstyrelsen utredning om länets indelning i tre
domsagor under framhållande att domsagan redan med dess dåvarande omfattning
vore synnerligen arbetstyngd. På anmodan av hovrätten över Skåne
och Blekinge avgav länsstyrelsen även ett förslag till länets indelning i tre
domsagor. Hovrätten avstyrkte emellertid att frågan om ändrad domsagoindelning
för det dåvarande gjordes till föremål för vidare utredning. Utan
att taga närmare ställning till den väckta frågan om domsagoreglering framhöll
departementschefen — med vitsordande av att Östra och Medelsta
domsaga vore en av de större och mera arbetstyngda — att med frågans
prövning i varje fall borde anstå till dess vakans uppstått å något av häradshövdingämbetena
i de nuvarande två Blekingedomsagorna.

Östra och Medelsta domsaga hade den 1 januari 1946 57 154 invånare.
Då vakans å häradshövdingämbetet i domsagan genom nuvarande häradshövdingens
avgång kommer att uppstå den 1 april 1947, har jag med hänsyn
till vad nyss anförts i första hand övervägt möjligheterna att genomföra en
ändrad domsagoindelning genom att bland annat överföra en del av Medelsta
härad till den mellersta av länets blivande tre domsagor. Jag bär emellertid
kommit till den slutsatsen att en sådan lösning icke är lämplig. På grund
av sitt västliga läge skulle nämligen staden Ronneby härigenom komma att
tillhöra länets mellersta domsaga. Om denna även skulle omfatta staden
Karlshamn, dit domsagokansliet för sådan händelse torde böra förläggas,
skulle det i Ronneby befintliga, tämligen nybyggda tingshuset jämte kanslilokaler
åtminstone icke få full användning. Därest å andra sidan Karlshamn
skulle förenas med länets västra domsaga (Listers härad och Sölvesborg),
skulle visserligen tingshuset i Ronneby bliva fullt utnyttjat, enär sistnämnda
stad då bleve den lämpligaste kansliorten i den mellersta domsagan. Vid
besök å ort och ställe har jag emellertid från tingslagsborna i Bräkne härad
erfarit en synnerligen stark opposition mot att tyngdpunkten i den domsaga,
vari häradet skulle ingå, på detta sätt komme att förskjutas från Karlshamn
till Ronneby. På motsvarande sätt hava invändningar rests från Listerborna
mot att Karlshamn skulle bliva den västra domsagans kansliort.
Berättigade ortsintressen skulle sålunda komma att trädas för nära hur dom -

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

sagogränserna än dragas, vartill kommer en i och för sig icke önskvärd
rubbning av nuvarande häradsgränser och sannolikt även ändring i bestående
indelning i landsfiskalsdistrikt.

Återstår sålunda endast utredningsmannens med alternativ II betecknade
förslag, vilket förordats av såväl utredningsmannen själv som, bland annat,
hovrätten. Detta förslags genomförande har också tillstyrkts av 1943
års domsagoutredning i dess nyligen avgivna betänkande. Även jag har
funnit mig böra biträda förslaget, vilket enligt min mening innefattar den i
förevarande läge bästa lösningen av spörsmålet. En nackdel synes visserligen
vara att Östra och Medelsta domsaga härigenom fastlåses vid sin nuvarande
omfattning. Emellertid bör anmärkas, att utredning för närvarande
pågår om inkorporering av Augerums och Lösens socknar eller delar därav
med Karlskrona stad. Genomföres inkorporeringen, kommer östra och Medelsta
domsaga att underkastas åtminstone någon minskning. För övrigt
torde för bemästrande av domsagans arbetsbörda utökning av domsagopersonalen
få ske i den mån så erfordras.

De nybildade domsagorna böra benämnas resp. Bräkne och Karlshamns
domsaga samt Listers och Sölvesborgs domsaga. Till Karlshamn bör förläggas
såväl tingsställe som kansli för förstnämnda domsaga. Det nuvarande
tingsstället i Bräkne-Hoby torde med hänsyn till dess närbelägenhet
till Karlshamn böra indragas. Tingshuset i Bräkne-Hoby lärer enligt vad jag
erfarit kunna säljas eller nyttjas för annat ändamål. Vid sammanträffande
i Karlshamn med stadens representanter har jag övertygats om att ändamålsenliga
kansli- och tingslokaler för domsagan kunna efter vissa omändringsarbeten
beredas i rådhuset därstädes. Någon nybyggnad synes sålunda
icke bliva erforderlig. — I den andra domsagan är Sölvesborg den naturliga
orten för såväl tingsställe som domsagokansli.

Beslut rörande Karlshamns och Sölvesborgs förläggande under landsrätt
samt om den därav föranledda ändringen i domsagoindelningen böra lämpligen
träda i kraft samtidigt. Ikraftträdandet bör dock ej ske innan den
nuvarande häradshövdingen i Bräkne och Listers domsaga avgått, vilket inträffar
senast i oktober 1949. De erforderliga ombyggnadsarbetena i Karlshamns
rådhus utgöra också hinder för denna stads landsrättsförläggning
redan från och med den 1 januari 1948. Därtill kommer att Karlshamns och
Sölvesborgs förenande med domsaga medför så betydande kostnader för
statsverket att ett uppskov med indelningsändringarnas genomförande av
statsfinansiella skäl framstår såsom önskvärt. Denna synpunkt har också
beträffande Sölvesborg framhållits av statskontoret (se s. 24). Av hänsyn
till den organisation av rådhusrätterna som förutsättes i nya rättegångsbalken,
vilken kommer att träda i kraft vid nästa årsskifte, är det å andra
sidan angeläget atl städer av Sölvesborgs storlek snarast förenas med domsaga.
På grund av vad nu anförts anser jag att med ikraftträdandet icke
bör anstå längre än till den 1 januari 1950.

Emellertid bör redan nu principbeslut fattas om upphörande av rådhusrätterna
i Karlshamn och Sölvesborg. Då tidpunkten för indelningsändring Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 16!>. 2

Kungl. ftlaj:ts proposition nr 165.

arnas genomförande blir aktuell, torde jag få återkomma med en närmare
beräkning av de kostnader, som åsamkas statsverket med anledning av den
föreslagna ändringen i domsagoindelningen, ävensom med hemställan i sådant
avseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag under förevarande punkt
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att till rådmännen i Karlshamn Per Erik Adolf
Landén, Johan Johansson och Nils Kroon må från och med
den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende
med domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, till Landén — intill
den tidpunkt då han uppnår 67 års ålder — med 10 509
kronor jämte dyrtids- och kristillägg å ett belopp av 7 200
kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stadgade
grunder, till Johansson med 1 092 kronor jämte dyrtids-
och kristillägg å ett belopp av 720 kronor samt till
Kroon med 300 kronor jämte dyrtids- och kristillägg därå,
dock med iakttagande att, därest Landén skulle övergå till
ordinarie befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Karlshamn eller i annan stad eller till ledamot
av annan rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara
i åtnjutande av berörda gottgörelse;

dels ock att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstaten för Landén årligen,
intill dess han uppnår 67 års ålder eller skyldighet
att erlägga pensionsavgift för honom eljest bortfaller, erlägges
dylik avgift med 1 591 kronor 57 öre.

3:o.

Såsom under 2:o) angivits är Sölvesborg, som den 1 januari 1946 hade
4 356 invånare, centralort för Listers tingslag av Bräkne och Listers domsaga.

Enligt gällande arbetsordning skall rådhusrätten och magistraten i Sölvesborg
bestå av, förutom borgmästaren, två rådmän, vilka icke behöva vara
lagfarna. Borgmästartjänsten i staden innehaves för närvarande av Olof Edvard
Tömwall, som är född år 1893 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1926.
Rådmansbefattningama äro tillsatta allenast på förordnande jämlikt föreskrifterna
i den numera upphävda kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 362) om
tillsättande av befattning såsom icke lagfaren rådman i vissa städer. Motsvarande
föreskrifter återfinnas numera i kungörelsen den 18 maj 1945 (nr
197) med särskilda bestämmelser om tillsättande av befattning vid rådhusrätt
eller magistrat i vissa fall. Borgmästaren är skyldig avgå med pension
vid 67 års ålder. Skyldighet för honom att övergå till annan tjänst hos staden
föreligger däremot icke. Framhållas må emellertid, att borgmästaren Töm -

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

wall, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven kompetens för
att kunna utses till kommunalborgmästare.

Törnwall åtnjuter enligt fastställd lönestat en årlig lön av 5 760 kronor
jämte tre ålderstillägg å vartdera 420 kronor eller sålunda tillhopa 7 020 kronor.
Å nämnda belopp utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt samma grunder
som gälla för statens tjänstemän, dock med den inskränkningen att den
sålunda uträknade procentsatsen skall minskas med 2. Vidare är borgmästartjänsten
förenad med sportelinkomster, som under åren 1942—1946 i medeltal
uppgått till 8 368 kronor årligen. Slutligen uppbär Törnwall en årlig
ersättning av 275 kronor, utgörande gottgörelse i anledning av inteckningsfömyelsernas
avskaffande. -— Törnwall är av staden pensionsförsäkrad i
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Stadens årliga andel i pensionsavgiften
uppgår till 943 kronor 58 öre och Törnwalls andel till 471 kronor
72 öre. Törnwall är jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 27 augusti 1942 berättigad
att å pensionen åtnjuta »samma rörliga dyrtids- och kristillägg som
stadens ordinarie befattningshavare».

I detta sammanhang må nämnas, att stadsfiskalen i staden Karl Birger
Bengtsson, som är född år 1899, tillika innehar befattningen såsom stadsfogde.
Före uppbördsförfarandets omläggning var Bengtsson jämväl kronouppbördskassör.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Blekinge län försorg utredning ägt rum rörande Sölvesborgs förenande
i judiciellt avseende med domsaga. Utredningen, som verkställts jämlikt 3 §
förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de i nämnda paragraf
angivna frågor, har enligt länsstyrelsens uppdrag utförts av juris kandidaten
G. Sällström.

Under utredningens gång hava de tingshusbyggnadsskyldige i Listers tingslag
yrkat ersättning med 91 655 kronor av staden för vinnande av delaktighet
i tingshuset. Sådan ersättningsskyldighet har av staden bestritts.

I sitt den 25 februari 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
anfört, att förutsättningar att inom överskådlig tid organisera
rådhusrätten med tre lagfarna ledamöter icke förelåge. Staden borde
därför förläggas under landsrätt. Därest så skulle ske jämväl beträffande
staden Karlshamn, föresloge utredningsmannen, att Bräkne och Listers domsaga
uppdelades i två domsagor, bestående den ena av Listers härad och
Sölvesborgs stad samt den andra av Bräkne härad och Karlshamns stad. För
det fall åter att Karlshamn finge behålla egen jurisdiktion, borde Sölvesborg
förenas med den nuvarande domsagan och ingå i gemensamt tingslag med
Listers härad. Vid båda alternativen syntes en organisation kunna anordnas,
som skulle fylla alla rimliga krav på säkerhet och snabbhet i rättsskipningen
och som icke komme alt för de rättssökande medföra ökade kostnader.

I sitt utlåtande samt i tillägg därtill av den 4 oktober 1946 har utredningsmannen
— med utgångspunkt från att staden, vilkeldera alternativet som än
förverkligas, kommer att ingå i gemensamt tingslag med Listers härad samt
alt statsverket vid rådhusrättens upphörande har att övertaga stadens för -

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

pliktelser beträffande borgmästaren Törnwall, vars tjänst för dylik händelse
komme att indragas — framlagt en tablå beträffande de ekonomiska verkningarna
för staden av indelningsändringen. I tablån hava upptagits, å ena
sidan, löner och övriga kostnader, som genom förändringen besparas, samt,
å andra sidan, kostnaderna efter landsrättsförläggning. De förra har utredningsmannen
beräknat till sammanlagt 45 537 kronor 34 öre, därav omkring
15 000 kronor avse kostnader för bestridande av stadsfiskals- och stadsfogdegöromålen.
Vid beräknandet av stadens kostnader efter landsrättsförläggning
har utredningsmannen kommit till olika resultat allteftersom stadsfiskalsoch
stadsfogdebefattningarna komma att tillsvidare bibehållas eller icke.
Kostnaderna ha sålunda beräknats till — siffrorna inom parentes ange kostnaderna
med slutlöner —- 49 892 kronor 9 öre (53 303 kronor 33 öre), därest
nämnda befattningar indragas, samt 46 248 kronor 95 öre (49 137 kronor
50 öre), om tjänsterna bibehållas. I förra fallet har utredningsmannen räknat
med utgifter å sammanlagt cirka 19 000 (20 000) kronor för ersättning till
stadsfiskalen-stadsfogden samt för anställande av en överkonstapel i staden.
I det senare fallet ha kostnaderna i anledning av bibehållandet av stadsfiskals-
och sbadsfogdetjänsterna beräknats till omkring 15 000 (16 000) kronor.
— Kommunalborgmästarens lön har av utredningsmannen upptagits till
10 500 kronor jämte tre ålderstillägg å vartdera 500 kronor efter 3, 6 resp.
10 års tjänstgöring. Stadens kostnader för tingshållningen ha upptagits till
8 300 kronor, därvid utredningsmannen utgått från skattekronornas fördelning
under år 1945 och medelutdebiteringen av tingshusmedel under senaste
femårsperiod. Räknade man med 1946 års stat enbart, skulle dock stadens
andel i tingshållningskostnadema uppgå till icke fullt 6 000 kronor. Med
hänsyn till de förmåner tingslaget i ekonomiskt hänseende komme att åtnjuta
genom stadens deltagande i tingshållningskostnadema och till det faktum att
stadens behov av lokaler för sin rättsskipning vore för lång tid framåt fullt
tillgodosett, har utredningsmannen funnit rättvist och billigt att staden vunne
delaktighet i tingslagets tillgångar utan ersättning.

Enligt utredningsmannen skulle staden alltså genom att förläggas under
landsrätt åsamkas en årlig utgiftsökning av 4 354 kronor 75 öre (7 765 kronor
99 öre), alternativt 711 kronor 61 öre (3 600 kronor 16 öre). Utredningsmannen
har också uttalat, att, om Sölvesborgs stad och Sölvesborgs landskommun
genom den förestående ändringen i länets kommunindelning komme
att sammanslås, detta skulle nödvändiggöra anställandet av en överkonstapel
och ytterligare en poliskonstapel i staden, oberoende av huruvida stadsfiskals-
och stadsfogdetjänsterna bibehölles. Härigenom skulle stadens kostnader
efter landsrättsförläggning öka ytterligare.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
i Sölvesborg, de tingshusbyggnadsskyldige och häradsrätterna i Bräkne och
Listers domsaga, länsstyrelsen i Blekinge län samt hovrätten över Skåne och
Blekinge.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 24 oktober 1946
tagit ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige bestämt motsatt sig

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

att staden förlädes under landsrätt. Staden borde i varje fall icke förenas med
domsaga förrän den nuvarande borgmästaren avgått med pension, vilket beräknades
ske år 1960. Skulle staden ändock förläggas under landsrätt, hävdade
fullmäktige, att detta måtte ske endast under förutsättning att Listers
härad och staden förenades till en domsaga med kansli i Sölvesborg. I händelse
av stadens landsrättsförläggning yrkade fullmäktige att statsverket ersatte
icke blott borgmästaren för mistade inkomster utan även stadsfiskalen
Bengtsson för de inkomster denne skulle gå förlustig vid indragning av de av
honom innehavda befattningarna, varvid fullmäktige åsyftade även sysslan
såsom kronouppbördskassör. Slutligen borde även den ersättning, som kunde
bestämmas för stadens delaktighet i tingshuset, betalas av statsverket. —
Stadsfullmäktige ha beräknat de kostnader, som genom landsrättsförläggningen
besparas staden till 48 681 kronor 34 öre samt kostnaderna efter indel -ningsändringen till 60 682 kronor 80 öre, om stadsfiskals- och stadsfogdebefattningarna
indragas, och 56 867 kronor 21 öre vid bibehållande av samma
tjänster. Avvikelserna från utredningsmannens beräkningar bestå huvudsakligen
däri, att stadsfullmäktige jämväl räknat med lön till kronouppbördskassören
resp. ersättning till denne för tjänstens indragning.

De tingshusbyggnadsskyldige i Listers tingslag ha
tillstyrkt att staden förlägges under landsrätt och förenas med Listers härad
till ett tingslag med tingsställe i Sölvesborg. Där borde ock kansliorten för
domsagan vara, oavsett huruvida staden Karlshamn förenades med denna.

Listers tingslags häradsrätt har tillstyrkt, att Sölvesborg i
judiciellt avseende förenas antingen med Bräkne och Listers domsaga eller
— om jämväl Karlshamn förlägges under landsrätt — med Listers tingslag
till en särskild av ett tingslag bestående domsaga. Domsagans kansli borde
under alla förhållanden kvarbliva i Sölvesborg.

De tingshusbyggnadsskyldige i Bräkne tingslag ha intet
haft att erinra mot att Sölvesborg lägges till den nuvarande domsagan. Två
tingsställen borde alltjämt finnas i denna, varav det ena i Bräkne-Hoby. Domsagokansliet
borde förflyttas till Karlshamn.

Bräkne tingslags häradsrätt har ej funnit anledning motsätta
sig att Sölvesborg förenas med domsagan, därvid häradsrätten hänvisat till
sitt under 2:o) berörda yttrande i fråga om domsagans omfattning. Vare sig
Karlshamn förlädes under landsrätt eller icke, borde domsagans kansli förflyttas
till Karlshamn.

Länsstyrelsen har funnit sådana omständigheter vara för handen, att
rådhusrätten i Sölvesborg borde vid lämplig tidpunkt upphöra och staden i
judiciellt avseende förenas med Bräkne och Listers domsaga. Länsstyrelsen
hade intet att erinra mot att indelningsändringen i enlighet med stadsfullmäktiges
hemställan uppskötes till tidpunkten för den nuvarande borgmästarens
avgång från tjänsten.

Hovrätten har avgivit utlåtande i ärendet den 9 december 1946. Däri
har hovrätten, under hänvisning till sitt under 2:o) återgivna utlåtande, uttalat
att Sölvesborg borde förenas med Listers härad till en domsaga, be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

nämnd Listers och Sölvesborgs domsaga. Denna borde utgöra ett tingslag
samt hava tingsställe och kansli i Sölvesborg. Domsagan borde hänföras till
lönegrupp III. Omregleringen av domkretsarna i västra delen av Blekinge
län i sin helhet borde genomföras samtidigt och vara klar vid nya rättegångsbalkens
ikraftträdande. Med avstyrkande av stadens framställning om anstånd
med stadens förening med domsaga till den nuvarande borgmästarens
avgång ur tjänsten, föresloge hovrätten därför, att omorganisationen genomfördes
till den 1 januari 1948. — Vidkommande frågan om skyldighet för staden
att utgiva ersättning för erhållande av andel i Listers tingslags nuvarande
tillgångar har hovrätten uttalat att det icke kunde råda någon tvekan
om att staden borde befrias från sådan skyldighet. Däremot hade staden att
jämte Listers härad svara för tingslagets nuvarande skulder.

I en utlåtandet bifogad promemoria har hovrätten även behandlat spörsmålet
om de ekonomiska verkningarna för staden av dess förenande med
domsaga. Hovrätten har härvid uttalat, att frågorna om bibehållandet av
stadsfogde- och stadsfiskalsbefattningarna samt, i all synnerhet, omorganisationen
av stadens polisväsende samt den av uppbördsreformen föranledda
indragningen av kronouppbördsverket icke hade det samband med förevarande
ärende att de borde inverka på bedömandet av detta spörsmål. Med
dessa utgångspunkter har hovrätten uppgjort följande ekonomiska tablå:

Utgifter som inbesparas.

Lön åt borgmästaren ...................................... 9 196: 20

» » rådmännen ........................................ 1155:—

» » kontorsbiträde .................................... 3 737:43

Vikariatsersättning ........................................ 400: —

Pensionsavgifter för rådhusrätten............................ 1 206: 33

Omkostnader för rådhusrätten .............................. 3 697: 32

Lön åt stadsombudsmannen ................................ 9 766: 05

Pensionsavgift åt densamme................................ 702:29

29 860: 62

Nya utgifter.

	Begynnelselön	Slutlön
Lön åt kommunalborgmästaren .........	13 755	—	15 720: —
Pensionsavgift för densamme.............	900	—	900: —
Vikariatsersättning för densamme.........	600	—	600: —
Lön åt skrivbiträde......................	3 737	43	3 926:07
Pensionsavgift för detsamma .............	300	—	300: —
Vikariatsersättning för detsamma .........	1.00	—	100: —
Omkostnader för kommunalborgmästaren .	3 500	—	3 500: —
Ökad omkostnad för valnämnd...........	200	-—	200: —
Kostnad för tingshusbyggnadsskyldigheten .	8 300	—	8 300: —
	31 392	43	33546:07

Avgår lösen å kommunalborgmästartjänsten

och inkomster å auktionsverket.......... 800:— 800: —

30 592: 43

32 746:07.

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

I anslutning härtill har hovrätten anfört, att enligt sammanställningarna
stadens förening med domsaga sålunda skulle medföra någon kostnadsökning
för staden. Att märka vore emellertid att kostnaden för tingshusbyggnadsskyldigheten
enligt 1946 års stat skulle uppgått till endast 6 000 kronor eller
2 300 kronor lägre än i sammanställningarna angivits. Sedan 1958 och 1960
av tingslaget upptagna lån för tingshusets uppförande slutbetalts, måste
kostnaden för tingshusbyggnadsskyldigheten bliva väsentligt lägre. Genom
indragning av rådhusrätten komme vidare de av densamma disponerade lokalerna
att kunna av staden användas för kommunala ändamål. Det kunde
därför icke vara någon tvekan om att stadens förening med domsaga måste
för staden vara — åtminstone på längre sikt — ekonomiskt fördelaktig.

Statskontor et har den 10 januari 1947 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, såvitt angår förpliktelser som må uppkomma för statsverket i händelse
stadens egen jurisdiktion förklaras skola upphöra. I utlåtandet har statskontoret
uttalat, att under angivna förutsättning statsverket hade att övertaga
stadens förpliktelser allenast gentemot borgmästaren Törnwall. Enär vid bestämmandet
av statens framtida ersättningsskyldighet en tillämpning av de av
staden beslutade beräkningsgrunderna för borgmästarens rörliga tilläggsförmåner
torde komma att stöta på vissa praktiska svårigheter, föresloge statskontoret,
att ersättningen för nämnda tilläggsförmåner anpassades enligt grunderna
för statliga tilläggsförmåner. Detta skulle innebära en höjning av sagda
ersättning från 29 procent tilll 31 procent. I anslutning härtill borde borgmästarens
fasta löneförmåner i motsvarande mån nedräknas till 6 912 kronor
för år.

Vid övertagandet av kostnaderna för Törnwalls pensionering torde — i likhet
med vad som skett i tidigare fall — Törnwall bibehållas vid sin delaktighet
i de kommunalanställdas pensionskassa, varvid statsverket hade att inbetala
den fastställda pensionsavgiften 1 415 kronor 30 öre. Det till Törnwall
utgående ersättningsbeloppet borde i så fall minskas med belopp som
motsvarade på honom belöpande del av pensionsavgiften. — Statsverket torde
vidare ha alt svara för de av staden utfästa tilläggsförmånerna till Törnwalls
pension. Storleken av dessa förmåner kunde självfallet icke nu bestämmas,
varför medgivande torde böra inhämtas av riksdagen att till Törnwall
finge vid inträffat pensionsfall utgivas tilläggsförmåner å pensionen i enlighet
med den av staden givna utfästelsen.

Statsverkets årliga kostnader för borgmästaren Törnwall skulle enligt statskontoret
sålunda utgöra (6 912 + 8 368 + 275 + 1 415,30 — 471,72=) 16 498
kronor 58 öre jämte rörligt tillägg och kristillägg å 6 912 kronor enligt för
statens befattningshavare gällande grunder, att utgå intill den tidpunkt, då
han uppnådde 67 års ålder. Såsom villkor för den föreslagna ersättningen
syntes dock böra gälla, att Törnwall icke överginge till ordinarie befattning i
statens tjänst eller utsåges till kommunalborgmästare i Sölvesborg eller i annan
stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.

Statskontoret — som icke uttalat sig i frågan huruvida ersättningsskyldighet
jämlikt 2 8 sista stycket i 1932 års lag kan uppkomma för statsverket i

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Departements chefen.

händelse av stadens landsrättsförläggning —- har slutligen, med hänsyn till
de förhållandevis betydande kostnader för statsverket som landsrättsförläggningen
skulle medföra, funnit böra övervägas, huruvida icke med genomförandet
av landsrättsförläggningen borde tills vidare anstå.

Ej heller i staden Sölvesborg kunna domstols- och magistratsgöromålen
bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med tre lagfarna ledamöter. Stadens
egen jurisdiktion bör därför upphöra. Det är också min avsikt att föreslå
Kungl. Maj:t att, med stöd av 2 § i 1932 års lag, utfärda förordnande om
rådhusrättens upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med
domsaga. Innan så sker, måste emellertid, på grund av 2 § andra stycket
samma lag, riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens
förpliktelser beträffande borgmästaren Tömwall, vars tjänst vid rådhusrättens
upphörande kommer att indragas. Mot vad statskontoret i detta
hänseende föreslagit har jag intet att erinra.

Beträffande landsrättsförläggningens verkningar för staden i ekonomiskt
avseende råda olika meningar. Jag är av samma uppfattning som hovrätten

1 fråga om beräkningarna härutinnan. En eventuell utökning av stadens polispersonal
ävensom den redan skedda indragningen av kronouppbördsverket
beror nämligen icke av den judiciella indelningsändringen. Då jag vidare ämnar
föreslå Kungl. Maj:t att i samband med beslutet om landsrättsförläggningen
meddela föreskrifter om bibehållande tills vidare av stadsfogde- och
stadsfiskalsbefattningama i staden, kunna genom indelningsändringen merkostnader
för staden icke heller uppkomma på grund av dessa tjänster. Med
anledning av det nu sagda torde ersättningsskyldighet för statsverket jämlikt

2 § sista stycket i 1932 års lag icke komma i fråga. I likhet med hovrätten
anser jag ej heller rimligt att ålägga staden skyldighet utgiva lösen för vinnande
av delaktighet i tingslagets tillgångar.

Beträffande övriga hithörande spörsmål får jag hänvisa till vad jag anfört
under 2:o).

Under åberopande av det anförda får jag alltså under denna punkt hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att till borgmästaren i Sölvesborg Olof Edvard Tömwall
må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande
i judiciellt avseende med domsaga träder i kraft, intill
den tidpunkt då han uppnår 67 års ålder från allmänna
indragningsstaten utbetalas årlig ersättning med 15 083 kronor
28 öre jämte dyrtids- och kristillägg å ett belopp av 6 912
kronor enligt de för befattningshavare i statens tjänst stadgade
grunder, dock att, därest Törnwall skulle övergå till ordinarie
befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Sölvesborg eller i annan stad eller till ledamot av
annan rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse;

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

dels att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstaten för Tömwall årligen,
intill dess han uppnår 67 års ålder eller skyldighet att
erlägga pensionsavgift för honom eljest bortfaller, erläggas
dylik avgift med 1 415 kronor 30 öre;

dels ock att till Tömwall må, efter inträffat pensionsfall,
från allmänna indragningsstaten årligen under hans därefter
återstående livstid utbetalas tilläggsförmåner å pensionen i
enlighet med den av Sölvesborgs stad genom förutnämnda
beslut den 27 augusti 1942 givna utfästelsen.

4:o.

Laholm hade den 1 januari 1946 2 732 invånare. Staden omgives av Höks
tingslag av Hallands södra domsaga, som dessutom består av Halmstads och
Tönnersjö tingslag. Invånarantalet i domsagan utgjorde vid nyssnämnda tidpunkt
42 484 personer, därav 18 215 inom förstnämnda och 24 269 inom sistnämnda
tingslag. Höks tingslag har tingsställe i eget tingshus i Laholm.
Halmstads och Tönnersjö tingslag har tingsställe i eget i Halmstad beläget
tingshus, våld jämväl domsagans kansli är inrymt. I vartdera tingslaget hållas
årligen tio allmänna tingssammanträden.

Rådhusrätten och magistraten i Laholm består av, förutom borgmästaren,
två rådmän och en extra rådman. Borgmästaren är ensam lagfaren ledamot.
Borgmästare i staden är för närvarande Axel Herman Malmquist, som är
född år 1895 och erhållit fullmakt å befattningen år 1926. Den ena rådmanstjänsten
innehaves av Alfred Teodor Lindström, som är född år 1866 och erhållit
fullmakt å tjänsten år 1913. Den andra rådmansbefattningen och tjänsten
såsom extra rådman äro tillsatta allenast på förordnande. Borgmästaren
är skyldig avgå med pension vid 70 års ålder. Skyldighet för honom att övergå
till annan tjänst hos staden föreligger däremot icke. Framhållas må emellertid,
att Malmquist, som avlagt juris kandidatexamen, innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare. För rådmannen
Lindström har icke stadgats skyldighet att avgå vid viss ålder.

Malmquist åtnjuter en årslön av 7 000 kronor jämte två ålderstillägg å
vartdera 500 kronor eller sålunda tillhopa 8 000 kronor. Å lönen, dock högst
å 6 000 kronor, utgår, jämlikt stadsfullmäktiges beslut den 19 december 1940,
rörligt tillägg med för närvarande 1 500 kronor. Genom beslut den 3 oktober
1946 hava stadsfullmäktige tillerkänt stadens samtliga genom kollektivavtal
icke anställda befattningshavare, vilka för närvarande uppbära rörliga tillägg
enligt de av stadsfullmäktige fastställda grunder, provisoriskt dyrtidstillägg
med 6 procent för tiden den 1 januari 1946—den 31 december 1947. Borgmästaren
uppbär även sportler, som under åren 1941—1945 i medeltal uppgått
till 4 367 kronor årligen. Hans kostnader för skrivhjälp uppgingo under
ett vart av åren 1941—1944 till 900 kronor och under år 1945 till 1 200 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

nor. Borgmästaren är tillförsäkrad pension från stadens pensionskassa med
5 000 kronor om året vid uppnådd ålder av 70 år. Stadens årliga andel i pensionsavgiften
uppgår till 754 kronor 32 öre och borgmästarens andel till 377
kronor. Stadens pensionstagare åtnjuta enligt nyssnämnda stadsfullmäktigebeslut
den 19 december 1940 rörligt tillägg efter samma grunder som stadens
befattningshavare. Rådmannen Lindström uppbär ett årligt arvode å 600
kronor utan tilläggsförmåner.

På grund av Kungl. Maj ds beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Hallands län försorg utredning ägt rum rörande Laholms förenande i
judiciellt avseende med Hallands södra domsaga. Utredningen, som verkställts
jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat
de i nämnda paragraf angivna frågor, bar enligt länsstyrelsens uppdrag utförts
av borgmästaren i Varberg Axel Lindskog.

Under utredningens gång hava förhandlingar förts mellan staden och de
tingshusbyggnadsskyldige i Höks tingslag beträffande frågan om skyldighet
för staden att, därest densamma komme att införlivas med tingslaget, utgiva
ersättning till tingslaget för vinnande av delaktighet i dess tillgångar. De tingshusbyggnadsskyldige
hava ansett sådan ersättning böra utgå med 17 689
kronor, under det att staden bestritt ersättningsskyldighet. Dock vore staden,
enligt vad utredningsmannen uppgivit, villig att utgiva sådan lösen efter
skäliga grunder, om domsagans kansli flyttades från Halmstad till Laholm.
Överenskommelse i ämnet har icke kunnat uppnås.

I sitt den 19 juli 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
uttalat, att förutsättningar saknades att inom en överskådlig framtid
organisera rådhusrätten med tre lagfarna ledamöter. Ehuru det vore tänkbart
att under en kortare övergångstid bibehålla den nuvarande ordningen,
vore på längre sikt en landsrättsförläggning ofrånkomlig. En domsagoreglering
vore uppenbarligen icke därav påkallad. I sammanhanget har utredningsmannen
erinrat, att enligt ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag
till tingslagsindelning i rikets domsagor den gällande tingslagsindelningen
i domsagan skall upphävas och domsagan, Laholms stad inbegripen, förklaras
skola utgöra ett tingslag. Att förflytta domsagokansliet från Halmstad
till Laholm — varom stadens representanter uttalat önskemål — borde avgjort
icke ifrågakomma, bland annat enär detta skulle medföra mycket omfattande
arbeten för om- och tillbyggnad av tingshuset i Laholm. — Med
utgångspunkt från att staden sålunda komme att förenas med domsagan samt
att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga stadens förpliktelser
beträffande borgmästaren Malmquist och rådmannen Lindström,
vilkas tjänster för dylik händelse komme att indragas, har utredningsmannen
framlagt en tablå beträffande de ekonomiska verkningarna för staden av indelningsändringen.
I denna hava upptagits, å ena sidan, kostnadsminskningar
och, å andra sidan, kostnadsökningar i anledning av förändringen. De förra
har utredningsmannen beräknat till sammanlagt 10 100 kronor och de senare
till sammanlagt 6 650 kronor, därav bland annat kommunalborgmästarens lön

Kungl. May.ts proposition nr 165.

till 3 500 kronor och bidrag till tingshållningen till 2 500 kronor. Oavsett att
hänsyn härvid icke tagits till rörligt tillägg och kristillägg å vederbörande
befattningshavares löner, skulle sålunda enligt utredningsmannen för staden
uppstå en årlig besparing av 3 450 kronor. — Skyldighet att utgiva ersättning
för vinnande av delaktighet i tingshuset borde icke åläggas staden.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
i Laholm, Höks tingslags häradsrätt, länsstyrelsen i Hallands län samt Göta
hovrätt.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 12 december 1946
tagit ställning till frågan. Därvid hava fullmäktige samtyckt till föreningen
under förutsättning dels att statsverket övertoge stadens skyldigheter i avseende
å lön och pension åt borgmästaren Malmquist samt arvode åt rådmannen
Lindström, dels ock att staden befriades från skyldighet att utgiva
lösen till Höks tingslag för andel i detsammas tillgångar. Från stadens sida
vore intet att erinra mot bibehållande av den egna jurisdiktionen under en
kortare övergångstid, förslagsvis till den 1 januari 1950, därest detta av statsfinansielia
eller andra skäl skulle anses lämpligt. Då Hallands södra domsaga
efter stadens införlivning med densamma komme att omfatta mer än
40 °/o av länets invånare och mer än 45 % av dess areal, funne fullmäktige
en omreglering av länets tre domsagor bliva en nödvändig följd av landsrättsförläggningen.
Domsagoregleringen borde taga sikte på att bilda tre domsagor,
grupperade omkring de naturliga huvudorterna Kungsbacka, Falkenberg
och Laholm. Under alla omständigheter önskade stadsfullmäktige förflyttning
av domsagokansliet från Halmstad till Laholm, varvid staden vore villig
åtaga sig de huvudsakliga kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnadsarbeten
å tingshuset i Laholm. Stadsfullmäktige ha slutligen förklarat sig icke
kunna ulan föregående domsagoreglering biträda förslaget om sammanslagning
av Höks samt Halmstads och Tönnersjö tingslag.

Häradsrätten har intet haft att erinra mot att Laholm förenas med
domsagan. Enligt häradsrättens mening bör den nuvarande tingslagsindelningen
i domsagan bibehållas. I fråga om platsen för domsagokansliet har
häradsrätten, som anslutit sig till utredningsmannens uttalande härutinnan,
icke ansett sig böra framställa något yrkande.

Länsstyrelsen har tillstyrkt landsrättsförläggningen. Frågan om
domsagoreglering borde enligt länsstyrelsen upptagas i annat sammanhang.
Måhända bleve en sådan påkallad av den nya kommunindelningen. De av staden
anförda skälen för förflyttning av domsagokansliet från Halmstad till
Laholm funne länsstyrelsen icke tillräckligt starka, då Halmstad låge betydligt
mera centralt i domsagan än Laholm. Vad anginge de tingshusbyggnadsskyldiges
anspråk på engångsersättning å 17 689 kronor från staden för andel
i tingshuset, ansåge länsstyrelsen, att staden icke borde åläggas utgiva sådan
ersättning med hänsyn bland annat därtill alt tingslagets ekonomiska
ställning komme att avsevärt förstärkas genom föreningen.

Hovrätten bär avgivit utlåtande i ärendet den 19 februari 1947. Däri

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

har hovrätten, som funnit uppenbart att domstols- och magistratsgöromålen i
Laholm icke kunna bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med tre lagfarna
ledamöter, tillstyrkt att föreningen kommer till stånd från och med nya rättegångsbalkens
ikraftträdande. Då Halmstad alltjämt finge betraktas såsom
huvudort för den största delen av domsagan, ansåge hovrätten att domsagans
kansli fortfarande borde vara förlagt till Halmstad.

Statskontoret har den 28 februari 1947 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, såvitt angår förpliktelser som må uppkomma för statsverket i händelse
stadens egen jurisdiktion förklaras skola upphöra. Statskontoret har
uttalat, att under angivna förutsättning statsverket hade att övertaga stadens
förpliktelser beträffande borgmästaren Malmquist och rådmannen Lindström.

Beträffande ersättningen till borgmästaren Malmquist har statskontoret funnit
gottgörelse av statsmedel icke böra medgivas för det provisoriska dyrtidstillägg,
vilket beslutats så sent som den 3 oktober 1946. I likhet med vad
ämbetsverket förordat beträffande ersättningen till borgmästaren Törnwall i
Sölvesborg borde av praktiska skäl ersättningen för de rörliga tilläggsförmånerna
å lönen anpassas enligt grunderna för statliga tilläggsförmåner på så
sätt att Malmquists lön omräknades till lön, varå utginge 31 procent å högst
6 000 kronor för år. Grundlönen skulle i enlighet därmed bliva (7 000 +

1 500 = 8 500; 8 500—31 X 6 000 6 640 kronor. Den borgmästaren åvi 100 lande

kostnaden för skrivhjälp borde uppskattas till 1 000 kronor för år.

Vid övertagandet av kostnaderna för Malmquists pensionering borde — i
likhet med vad som skett i tidigare fall — Malmquist bibehållas vid sin kommunala
pensionsrätt genom fortsatt delaktighet i stadens pensionskassa mot
att statsverket till staden årligen inbetalade den fastställda pensionsavgiften.
Det till Malmquist utgående ersättningsbeloppet borde därvid minskas med
belopp som motsvarade på honom belöpande del av pensionsavgiften. —
Statsverket hade vidare att svara för av staden utfästa tilläggsförmåner till
Malmquists pension. Medgivande borde inhämtas av riksdagen att kronan
finge bereda staden ersättning för vad denna i enlighet med för stadens pensionärer
generellt gällande grunder komme att tillerkänna Malmquist i tillläggsförmåner
å pensionen.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle statsverkets årliga kostnader för
Malmquist intill den tidpunkt då han uppnår 70 års ålder komma att utgöra
(6 640 + 1 000 + 1 131,32 + 4 3 67 — 1 000 — 377 =) 11 761 kronor 32 öre
jämte rörligt tillägg och kristillägg å 6 000 kronor enligt för statens befattningshavare
gällande grunder. Såsom villkor för åtnjutande av den föreslagna
ersättningen syntes dock böra gälla, att Malmquist icke överginge till ordinarie
befattning i statens tjänst eller utsåges till kommunalborgmästare i Laholm
eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.

Beträffande rådmannen Lindström, vilken uppnått en ålder av 80 år och
för vilken någon avgångsskyldighet icke blivit föreskriven, borde ersättningen
bestämmas till samma belopp som det till honom utgående arvodet eller
600 kronor för år, varå ej skulle utgå rörliga tilläggsförmåner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Såsom framgår av utredningen och de däröver avgivna yttrandena saknas Departementsförutsättningar
att inom överskådlig tid organisera rådhusrätten och magist- cAe/e».
raten i Laholm med tre lagfarna ledamöter. Stadens egen jurisdiktion bör
således upphöra. Det är också min avsikt föreslå Kungl. Maj:t att, med stöd
av 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932, utfärda förordnande om rådhusrättens
upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Hallands
södra domsaga. Att i samband härmed företaga en omreglering av domsagorna
i länet finner jag åtminstone icke för närvarande motiverat. Föreningen
synes böra komma till stånd samtidigt med rättegångsreformens
ikraftträdande den 1 januari 1948. I följd härav bör — i enlighet med det
förslag till tingslagsindelning i rikets domsagor som upprättats inom justitiedepartementet
i anledning av samma reform och som i fråga om förevarande
domsaga tillstyrkts av Göta hovrätt — gällande tingslagsindelning i domsagan
upphävas och domsagan förklaras skola utgöra ett tingslag. Det må i
sammanhanget påpekas, att enligt ett innevarande års riksdag förelagt förslag
till lag om tingshusbyggnadsskyldigheten i vissa fall (prop. nr 49) möjlighet
skulle öppnas att i ekonomiskt avseende bibehålla den nuvarande tingslagsindelningen.
Därest nämnda lagförslag antages, synes, då domsagans
tingsställen i Halmstad och Laholm böra bestå även i fortsättningen, någon
olägenhet av tingslagssammanslagningen icke vara att befara. På de av utredningsmannen,
länsstyrelsen och hovrätten anförda skälen finner jag en
förflyttning av domsagans kansli från Halmstad till Laholm icke böra äga rum.

Ej heller förefaller det skäligt ålägga staden lösensskyldighet för vinnande
av delägarskap i tingshuset.

Innan beslut om stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan
kan meddelas, måste, på grund av 2 § andra stycket 1932 års lag, riksdagens
samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser gentemot
borgmästaren Malmquist och rådmannen Lindström. Mot vad statskontoret
härutinnan anfört har jag intet att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

dels att till borgmästaren i Laholm Axel Herman Malmquist
och rådmannen i samma stad Alfred Teodor Lindström
må från och med den dag, då föreskrift om stadens förenande
i judiciellt avseende med Hallands södra domsaga träder i
kraft, från allmänna indragningsstaten utbetalas årlig ersättning
till Malmquist — intill den tidpunkt då han uppnår
70 års ålder — med 10 630 kronor jämte dyrtids- och
kristillägg å ett belopp av 6 000 kronor enligt de för befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder samt till Lindström
under hans återstående livstid med 600 kronor utan
dyrtids- eller annat tillägg, med iakttagande av att, därest
Malmquist skulle övergå till ordinarie befattning i statens
tjänst eller utses till kommunalborgmästare i Laholm eller i

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat,
han ej vidare skall vara i åtnjutande av berörda gottgörelse; dels

att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Laholms stads pensionskassa från allmänna
indragningsstaten för Malmquist årligen, intill dess
han uppnår 70 års ålder eller skyldighet att erlägga pensionsavgift
för honom eljest bortfaller, erläggas dylik avgift med
1 131 kronor 32 öre;

dels ock att till staden må från allmänna indragningsstaten
årligen under borgmästaren Malmquists efter inträffat
pensionsfall återstående livstid utbetalas ersättning med belopp
motsvarande vad staden i enlighet med de för dess pensionärer
generellt gällande grunder kan komma att tillerkänna
Malmquist i tilläggsförmåner å pensionen.

5:o.

Ängelholm hade den 1 januari 1946 ett invånarantal av 6 922 personer.
Staden omgives av Södra Åsbo och Bjäre domsaga, som vid samma tidpunkt
hade 30 018 invånare. Domsagan består av ett tingslag och har tingsställe i
eget i Ängelholm beläget tingshus, vari jämväl domsagans kansli är inrymt.
I domsagan hållas årligen tjugo allmänna tingssammanträden.

Enligt en av Kungl. Maj:t den 15 november 1918 fastställd stadga består
rådhusrätten och magistraten i Ängelholm av, förutom borgmästaren, två
rådmän och en extra rådman, vilka icke behöva vara lagfarna. Borgmästare
i staden är för närvarande Gustaf Viktor Berg von Linde, som är född den
20 februari 1884 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1919. Rådmännen och
extra rådmannen väljas enligt stadgan av stadsfullmäktige för en tid av tre
kalenderår. Enligt stadgan är borgmästaren skyldig avgå från tjänsten vid
67 års ålder, därest en årlig pension av 4 500 kronor bestämmes åt honom.
Beslut om dylik pension har icke fattats. Skyldighet att övergå till annan
tjänst hos staden föreligger däremot icke för Berg von Linde. Med hänsyn
till hans ålder synes sådan övergång för övrigt icke kunna komma i fråga,
ehuru han innehar föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Enligt stadgan är borgmästaren tillförsäkrad en årslön av 2 500 kronor.
Genom olika beslut av stadsfullmäktige, därå Kungl. Maj:ts fastställelse icke
sökts, hava borgmästarens löneförmåner sedermera höjts väsentligt. Sålunda
hava stadsfullmäktige den 18 januari 1939, i samband med lönereglering
för stadens samtliga befattningshavare, beviljat en grundlön för borgmästaren
av 6 893 kronor jämte tre ålderstillägg å vartdera 545 kronor, eller sammanlagt
8 528 kronor, med rörligt tillägg å nämnda förmåner efter de för
statliga befattningshavare gällande grunder. Nämnda tillägg ävensom sedermera
tillkommet kristillägg uppgå för närvarande till 2 643 kronor. Ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

nom beslut den 19 juni 1946 hava stadsfullmäktige vidare tillförsäkrat borgmästaren
jämte stadens övriga ordinarie befattningshavare förhöjning av ett
från och med den 1 juli 1945 utgående provisoriskt lönetillägg med 420 kronor
till 720 kronor om året, att gälla från och med den 1 juli 1946. Slutligen
hava fullmäktige den 23 oktober 1946, enär Ängelholms stad från och med
den 1 juli samma år uppflyttats från dyrortsgrupp C till dyrortsgrupp D,
beviljat stadens ordinarie befattningshavare provisoriskt ortstillägg med 4 %
å utgående grundlön och ålderstillägg från och med sistnämnda datum. Senast
avsedda tillägg uppgår för borgmästarens del till 341 kronor årligen.
Dyrlidstillägg utgår varken å det provisoriska lönetillägget eller å det provisoriska
ortstillägget. —- Borgmästaren åtnjuter även sportler. Hans behållna
sportelinkomster uppgingo under åren 1941—1945 till i medeltal 6 434
kronor för år. Borgmästaren Berg von Lindes sammanlagda löneförmåner
kunna sålunda för närvarande beräknas till (6 893 + 1 635 + 720 + 341 +
6 434=) 16 023 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg med 31 °/o av
8 528 kronor.

För borgmästaren Berg von Linde har staden träffat avtal med S. P. P. om
en familjepensionsförsäkring, avseende s. k. helkollektiv familjepension med
ett grundbelopp för enbart änka å 1 500 kronor. De årliga kostnaderna för
denna försäkring hava uppdelats så att borgmästaren betalar 471 kronor 12
öre och staden 165 kronor 60 öre. Familjepensionsavgiften till S. P. P. skall
enligt försäkringsavtalet fullgöras till och med februari 1951, såvida borgmästaren
ej dessförinnan avlider eller bliver till minst 50 % arbetsoförmögen
för längre tid än tre månader.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har genom länsstyrelsens
i Kristianstads län försorg utredning ägt rum rörande Ängelholms förenande
i judiciellt avseende med Södra Åsbo och Bjäre domsaga. Utredningen,
som verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt
behandlat de i samma paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens
uppdrag utförts av häradshövdingen i Ingelstads och Järrestads domsaga
Sture Petersson.

I sitt den 4 juni 1946 dagtecknade utlåtande i ärendet har utredningsmannen
anfört, att Ängelholm varken nu hade eller inom en överskådlig
framtid kunde förväntas nå en sådan storlek, att domstols- och magistratsgöromålen
kunde bereda sysselsättning åt en rådhusrätt med tre lagfarna
ledamöter. På grund därav borde rådhusrätten i staden upphöra och staden

1 judiciellt avseende förenas med domsaga. Därigenom uppkomme skyldighet
för statsverket att svara för avlöningen till borgmästaren Berg von Linde
— vars tjänst komme att indragas -— och för familjepension efter honom.
Enligt utredningsmannen skulle ersättningen bestämmas till (8 528 + 6 434 +

2 643) 17 605 kronor, motsvarande de löneförmåner, som utgingo till Berg
von Linde vid tiden för utredningen, dock med undantag av del för tiden
den 1 juli 1945—den 30 juni 1946 utgående provisoriska lönetillägget. Då någon
överenskommelse mellan staden och borgmästaren icke träffats rörande
tjänstepension till honom och enär statsverket icke torde kunna åberopa

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

den i stadgan för rådhusrätten intagna bestämmelsen om skyldighet för
borgmästaren att avgå vid 67 års ålder, därest åt honom bestämdes en årlig
pension av 4 500 kronor, ägde borgmästaren enligt utredningsmannen rätt
uppbära ersättning med 17 605 kronor årligen under sin återstående livstid.
Statsverket hade även att svara för den årliga avgift å 165 kronor 60 öre,
som staden hade att, intill dess borgmästaren fyllt 67 år, utgiva till S. P. P.
för familjepension efter honom. Med utgångspunkt sålunda från att staden
komme att ingå i gemensamt tingslag med nämnda domsaga och att statsverket
övertoge stadens förpliktelser gentemot borgmästaren, har utredningsmannen
framlagt en tablå beträffande de ekonomiska verkningarna för staden
av indelningsändringen. I denna hava upptagits, å ena sidan, besparade
utgifter och nytillkommande inkomster samt, å andra sidan, nya utgifter. De
förra har utredningsmannen beräknat till 27 442 kronor och de senare till
26 591 kronor, därav kommunalborgmästarens lön till 7 000 kronor jämte
tre ålderstillägg å vartdera 500 kronor jämte dyrtidstillägg. Staden skulle sålunda
genom att förläggas under landsrätt vinna en årlig besparing av cirka
800 kronor.

Över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
i Ängelholm, de tingshusbyggnadsskyldige, häradsrätten och häradshövdingen
i domsagan, länsstyrelsen i Kristianstads län samt hovrätten över Skåne och
Blekinge.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 23 oktober 1946 tagit
ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige förklarat sig instämma i
utredningen, dock med undantag för vad densamma innehölle beträffande
bland annat kommunalborgmästarens löneförmåner.

De tingshusbyggnadsskyldige, vilka endast uttalat sig i frågan
huruvida staden borde utgiva ersättning för vinnande av delaktighet i tingshuset,
hava beslutat medgiva staden sådant delägarskap utan lösensskyldighet.

Häradsrätten har funnit utredningen i de delar, som berörde häradsrätten,
icke giva anledning till erinran.

Häradshövdingen har intet haft att erinra mot utredningsmannens
uttalanden och förslag.

Länsstyrelsen har funnit utredningen giva otvetydigt belägg för att
stadens förenande med domsagan borde komma till stånd. Mot de förslag,
vari utredningen utmynnade, hade länsstyrelsen intet annat att erinra än
att den föreslagna lönen till kommunalborgmästaren syntes vara för lågt
beräknad för att kunna locka verkligt kompetenta sökande. Förslaget om statens
skyldighet att till den nuvarande borgmästaren under dennes återstående
livstid utgiva avlöning i enlighet med vad i sådant hänseende ifrågasatts
av utredningsmannen kunde giva anledning till tveksamhet. Det ankomme
dock icke på länsstyrelsen att taga ställning till berörda spörsmål.

Även hovrätten har funnit att förutsättningar för bibehållande av
rådhusrätten och magistraten i staden saknades och har därför tillstyrkt, att
staden i judiciellt avseende förenades med domsagan.

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

Statskontoret har den 18 februari 1947 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, såvitt angår den ersättningsskyldighet, som jämlikt 2 § 1932 års lag
må uppkomma för statsverket i händelse stadens egen jurisdiktion förklaras
skola upphöra. Statskontoret har därvid funnit, att sådan skyldighet gentemot
staden endast kunde uppkomma med avseende å borgmästaren Berg
von Linde. Beträffande omfattningen av denna ersättningsskyldighet har
statskontoret anfört följande:

Vid bedömande av frågan om vilka kostnader statsverket på grund av
rådhusrättens upphörande är pliktig övertaga bör uppmärksammas, att sedan
lång tid tillbaka i enlighet med därom meddelade bestämmelser (k. resolutionen
på städernas besvär d. 13 juli 1719 p. 16) i fråga om fastställande
av avlöningsbelopp för de för rättsskipningen anställda tjänstemännen så
förfarits, att av vederbörande stadsmyndigheter uppgjorda förslag till lönestat
underställts Kungl. Maj ds prövning och fastställelse. Det synes ämbetsverket
uppenbart, att, sedan 1932 års kungörelse trätt ikraft, ett underställande
av lönebesluten fått eu vidgad betydelse. Då staden emellertid icke i
enlighet med ovannämnda praxis underställt beslut angående borgmästarens
löneförmåner Kungl. Maj ds prövning, förefaller det tveksamt om staten efter
rådhusrättens upphörande bör svara för utbetalningen av sådana löneförmåner,
som tillkommit i enlighet med beslut, som icke blivit av Kungl. Majd
prövade. Ämbetsverket vill i detta sammanhang erinra om, att Kungl. Maj:t
exempelvis genom beslut den 6 september 1946 angående ändrad lönestat
för rådhusrätten i Nora förklarat borgmästaren samt var och en av rådmännen
berättigade åtnjuta viss löneförhöjning endast för tiden intill dess
staden kunde varda i judiciellt avseende förenad med domsaga.

I betraktande av detta beslut anser statskontoret det befogat, att staten
begränsar sitt åtagande i fråga om Berg von Lindes löneförmåner till dem,
som blivit prövade och godkända av Kungl. Maj:t.

I fråga om stadens pensionsförpliktelser gentemot Berg von Linde torde
statsverket ha att svara för vad som enligt den tecknade försäkringen i S. P. P.
ankommer på huvudmannen.

Ämbetsverket anser vidare, att den i stadgan för rådhusrätten intagna bestämmelsen
om skyldighet för borgmästaren att avgå vid 67 års ålder, torde
kunna åberopas av staten och att staten för den skull icke torde vara pliktig
utbetala löneersättning efter den 20 februari 1951. Om denna uppfattning
icke skulle anses hållbar, lärer icke annat återstå än att till Berg von Linde
under dennes återstående livstid utbetala de löneförmåner, som statsverket
har att svara för. Under alla förhållanden synes emellertid anledning
föreligga att överväga huruvida icke lämpligen staden bör tillförbindas att
utfästa eu pension åt Berg von Linde å 4 500 kronor då denne fyllt 67 år,
vilken pensionsförpliktelse givetvis skxdle åvila statsverket.

Vid en begränsning av statens åtagande, på säIL statskontoret förordat,
skulle statsverkets årliga kostnader för borgmästaren Berg von Linde komma
alt utgöra för tiden till och med den 20 februari 1951 (6 434 + 2 500 —
471: 12) 8 462:88 kronor samt för tiden därefter 4 500 kronor. Härjämte
skulle statsverket hava att för liden intill mars 1951 till S. P. P. utbetala i
pensionsavgifter ett årligt belopp av 636 kronor 72 öre.

Samma skäl som jag funnit motivera förut omnämnda släders förenande
i judiciellt avseende med domsaga föreligga, enligt vad utredningen i förc Dihang

till riksdagens protokoll l!)i7. 1 samt. Nr 1(15. ■>

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

varande ärende utvisar, beträffande staden Ängelholm. Jag ämnar alltså
föreslå Kungl. Maj:t att utfärda förordnande om rådhusrättens upphörande
och stadens förenande i judiciellt avseende med Södra Åsbo och Bjäre domsaga.
Indelningsändringen synes böra träda i kraft samtidigt med nya rättegångsbalken
den 1 januari 1948.

Förutsättning för meddelande av dylikt förordnande är, såsom jag vid
behandlingen av föregående punkter anfört, att statsverket övertager stadens
förpliktelser gentemot innehavare av befattning som vid rådhusrättens upphörande
kommer att indragas. I förevarande ärende uppstår sådan skyldighet
för statsverket allenast beträffande borgmästaren Berg von Linde. Beträffande
omfattningen av denna statsverkets ersättningsskyldighet hava utredningsmannen
och statskontoret haft olika meningar, för vilka i det föregående
redogjorts. Vissa skäl kunna visserligen synas tala för statskontorets
uppfattning att begränsa ersättningsskyldigheten till sådana löneförmåner,
som prövats och godkänts av Kungl. Maj:t. Grundtanken i 1932 års lag är
emellertid, att statsverket vid en stads förläggande under landsrätt mot dess
vilja har att övertaga de förpliktelser som staden faktiskt iklätt sig gentemot
befattningshavare, vilkas tjänster vid rådhusrättens upphörande indragas.
Den omständigheten att Kungl. Maj ds fastställelse icke sökts å ett beslut
om förbättrade löneförmåner har sålunda i tidigare ärenden av förevarande
slag icke ansetts böra utesluta statsverkets ersättningsskyldighet,
därest Kungl. Maj ds godkännande av beslutet efter underställning uppenbarligen
skulle ha givits. Däremot bör statens åtagande icke utsträckas till
att jämväl omfatta sådana löneförmåner eller lönetillägg, som tillerkänts
befattningshavare varom här är fråga, efter det utredning om landsrättsförläggning
påbörjats och då det varit uppenbart att rådhusrätten skulle indragas
(jfr prop. nr 41/1945 s. 16). Kungl. Maj ds av statskontoret åberopade
beslut angående ändrad lönestat för rådhusrätten i Nora står i full överensstämmelse
med den uppfattning varåt jag nu givit uttryck.

På de sålunda anförda skälen anser jag att statens ersättningsskyldighet
beträffande borgmästaren Berg von Linde bör omfatta — förutom hans mistade
sportelinkomster — de löneförmåner som tillerkänts honom genom
stadsfullmäktiges beslut den 18 januari 1939, helst som dessa blivit bestämda
i samband med en allmän lönereglering för stadens befattningshavare.
Däremot bör statsverket icke åläggas ersättningsskyldighet för nu utgående
provisoriskt lönetillägg och provisoriskt ortstillägg. Den sålunda bestämda
ersättningen bör emellertid utgå allenast intill dess borgmästaren uppnår 67
års ålder. I likhet med statskontoret anser jag nämligen den i stadgan för
rådhusrätten intagna bestämmelsen om skyldighet för borgmästaren att avgå
ur tjänsten vid 67 års ålder, därest en årlig pension av 4 500 kronor åt
honom bestämmes, kunna av kronan åberopas. För borgmästarens återstående
livstid efter fyllda 67 år synes ersättningen sålunda böra bestämmas
till 4 500 kronor årligen. Måhända kan en sålunda bestämd ersättning, som
har beräknats efter 1918 års penningvärde, förefalla låg i betraktande av att
den år 1939 genomförda höjningen av borgmästaren Berg von Lindes lön god -

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tagits såsom grund för bestämmandet av hans ersättning intill fyllda 67 år.
Därtill komma de höjningar av löne- och pensionsbelopp som i allmänhet
vidtagits efter år 1918. Emellertid torde frågan om en eventuell förhöjning
av nu ifrågavarande belopp lämpligen böra avgöras senare i samband med
att borgmästaren uppnår sagda ålder. Härmed vinnes ock att ersättningen
kan anpassas efter den då genomförda allmänna löne- och pensionsregleringen
för statens befattningshavare. — Såsom statskontoret föreslagit har
statsverket också att övertaga stadens andel i Berg von Lindes familjepensionsförsäkring
med 165 kronor 60 öre.

Någon ersättningsskyldighet i övrigt för statsverket gentemot staden på
grund av landsrättsförläggningen kan enligt den i ärendet förebragta ekonomiska
utredningen icke uppstå.

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att till borgmästaren i Ängelholm Gustaf Viktor Berg
von Linde må från och med den dag, då föreskrift om stadens
förenande i judiciellt avseende med Södra Åsbo och
Bjäre domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
utbetalas årlig ersättning, intill den tidpunkt då han
uppnår 67 års ålder, med 14 490 kronor 88 öre jämte dyrtidsoch
kristillägg å ett belopp av 8 528 kronor enligt de för befattningshavare
i statens tjänst stadgade grunder och under
hans därefter återstående livstid med 4 500 kronor;

dels ock att från och med dagen för landsrättsförläggningens
ikraftträdande må till Sveriges privatanställdas pensionskassa
från allmänna indragningsstaten för Berg von
Linde årligen, intill dess han uppnår 67 års ålder eller skyldighet
att erlägga familjepensionsavgift för honom eljest
bortfaller, erläggas dylik avgift med 636 kronor 72 öre.

Vad departementschefen under punkterna l:o—5:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470753