Kungl. Maj-.ts proposition nr 164 (Proposition 1937:164)

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

Nr 164.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
lotsverket m. mgiven Stockholms slott den 19
februari 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 19 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson,
Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

Vid anmälan under punkterna 40 och 41 i tionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
av frågorna om anslag för budgetåret 1937/1938 till följande
under rubriken Lotsverket upptagna ändamål, nämligen avlöningar till
befattningshavare å lots- och fyrstaten samt omkostnader, anförde jag, efter
erinran att 1935 års lotsverkssakkunniga framlagt betänkande med förslag
till vissa förändringar i fråga örn lotsverkets organisation, att ifrågavarande
förslag vöre föremål för granskning och överarbetning inom handelsdepartementet
och att det vore avsett, att på den fortsatta utredningen grundade för Bihang

till riksdagens protokoll 1937. Nr 164.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

slag skulle genom särskild proposition föreläggas innevarande års riksdag.
I avbidan härå beräknades för budgetåret 1937/1938 förenämnda båda anslag
till, det förra (punkten 40) 4,373,000 kronor och det senare (punkten 41)

1.197.000 kronor.

Vidare anförde jag i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning,
bilaga 9, punkten 6, att det vore min avsikt att, i anslutning till vad
lotsverkssakkunniga förordat, föreslå inrättande av en särskild fond, från
vilken finge utlämnas lån till lotspersonalen för anskaffning av båtmateriel
och för reparation eller ombyggnad av sådan materiel. I enlighet härmed
beräknades preliminärt för nästkommande budgetår under rubriken fonden
för förlag till statsverket för ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag av

300.000 kronor.

Jag ber nu att ånyo få för Kungl. Maj:t anmäla förevarande frågor.

Sedan statens organisationsnämnd i ett den 23 november 1934 avgivet betänkande
(Statens off. ulredn. 1934: 46) föreslagit genomförandet av vissa
förändringar i fråga om lotsverkets organisation samt yttranden över betänkandet
inkommit från vederbörande ämbetsverk, personalsammanslutningar
inom lotsverket och organisationer å sjöfartens område, framhöll vid
föredragning inför Kungl. Maj:t den 22 februari 1935 av frågan angående
anslag för budgetåret 1935/1936 till lotsverket dåvarande chefen för handelsdepartementet,
hurusom i de inkomna yttrandena i olika avseenden sådana
erinringar framställts mot organisationsnämndens förslag, att departementschefen
funnit ytterligare utredning i ärendet vara påkallad, innan
detsamma i sin helhet kunde upptagas till slutlig prövning och avgörande.
Departementschefen förklarade sig därvid framdeles ämna hos Kungl. Maj:t
göra framställning om en sådan utrednings igångsättande.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 20 juni 1935 av sistberörda fråga anförde
samme departementschef:

Organisationsnämnden hade till en början till behandling upptagit en fråga,
som vore av avgörande betydelse för utformningen av lotsverkets organisation,
nämligen huruvida den i vårt land nu gällande ordningen med lotsplikt
i princip skulle fortfarande tillämpas. Därvid bade nämnden erinrat
örn att de år 1928 tillsatta s. k. lotsförfattningssakkunniga i ett av dem den
31 januari 1930 avgivet betänkande föreslagit införande av ett system, byggt
på lotsfrihet, kombinerat med en anordning med dubbla avgifter från sjöfarten
till lotsinrättningen. Emellertid vore detta förslag knutet till ett av sjöfartsavgiftssakkunniga
av 1924 avgivet förslag till omreglering av allmänna
sjöfartsavgifter, vilket förslag med hänsyn till de vägande invändningar, som
gjorts däremot, icke kunde tänkas genomfört utan ytterligare utredningar
och efter en lång och obestämd tid. Organisationsnämnden bade därför
funnit sig böra utgå från att principen om lotsplikt fortfarande skulle gälla.
Såväl lotsstyrelsen som kommerskollegium hade förordat den av organisationsnämnden
hävdade ståndpunkten. På de av ämbetsverken därvid anförda
skälen ansåge departementschefen, att till grund för en vidare undersökning
och prövning av lotsverkets organisation och därmed sammanhängande
spörsmål borde läggas i huvudsak det nuvarande lotssystemet.

Den förnyade utredning, departementschefen ansett erforderlig, borde i

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

första hand avse en överarbetning av statens organisationsnämnds förslag i
fråga om indragning av vissa lotsplatser ävensom beträffande förändringar
i lotspersonalen å de olika lotsplatserna. I och för prövning av dessa frågor
liksom för bedömande eljest av ärenden rörande personalbehovet vid
lotsplatserna syntes departementschefen emellertid nödvändigt, att en närmare
utredning företoges rörande lotspersonalens arbetstid vid de olika lotsplatserna,
därvid borde övervägas möjligheten att — exempelvis i likhet
med vad som skett för tullverkets personal — reglera denna arbetstid. Departementschefen
förutsatte, att utredningen av sistnämnda spörsmål huvudsakligen
kunde utföras genom försorg av lotsstyrelsen, som förklarat
sig ämna upptaga denna fråga till behandling. Då en eventuell reglering
av lotspersonalens arbetstid givetvis komme att inverka på personalbehovet,
syntes denna fråga lämpligen få göras till föremål för särskild prövning,
innan slutligt förslag angående personalen uppgjordes.

Jämväl en annan i visst samband med här behandlade spörsmål stående
fråga syntes departementschefen böra erhålla sin lösning. Departementschefen
åsyftade önskvärdheten, att personalen vid lotsinrättningen liksom
övriga statstjänstemän skulle kunna erhålla författningsenlig tjänstfrihet
utan vidhållande av dti nu uppställda fordran på att sådan endast finge
beviljas, när så kunde ske utan kostnad för statsverket.

En annan grupp av spörsmål, som av organisationsnämnden upptagits
till behandling, omfattade åtskilliga frågor, vilka närmast hade avseende å
lotspersonalens och i vissa fall även fyrpersonalens avlöningsförhållanden.
Dit hörde först och främst frågan örn lotspersonalens andel i lotspenningarna,
vidare frågorna om förändring av det nuvarande systemet med klassindelning
av lotsplatserna samt om ändrade bestämmelser angående de s. k.
enslighetstilläggen och rörande ersättning för mistsignalering. Slutligen
kunde dit också räknas spörsmålet om lotsarnas båthållning och örn ersättning
för lotsarnas resor vid lotsning, den s. k. hemvägsersättningen.

Beträffande dessa frågor hade i de hörda myndigheternas yttranden olika
förslag framkommit, vilka syntes departementschefen böra bliva föremål för
ytterligare utredning. Vad särskilt anginge lotsarnas andel i lotspenningarna,
sammanhängde detta spörsmål nära med frågan örn den framtida utformningen
av lotsavgiftssystemet i sin helhet. I detta avseende ville departementschefen
erinra örn att kommerskollegium i elt den 8 mars 1935
avgivet principutlåtande över såväl sjöfartsavgiftssakkunnigas av 1924 förslag
beträffande de allmänna sjöfartsavgifterna som 1928 års lotsförfattningssakkunnigas
förslag rörande lotsavgifterna förordat vissa förslag i avseende å
lotsavgiftssystemet. Då det förefölle önskvärt, att denna fråga bragtes till
sin lösning, syntes den ifrågasatta utredningen böra avse jämväl detta
spörsmål.

Vad anginge lotsarnas båthållning, hade organisationsnämnden i anslutning
till förslag av lotsförfattningssakkunniga tillstyrkt inrättande av en
lotsverkets båtlånefond, från vilken lån för ifrågavarande ändamål skulle
kunna lämnas personalen. Departementschefen anslöte sig till grundtanken
i detta förslag, vilket jämväl av myndigheterna förordats. I den mån föreliggande
utredning därom icke vöre tillräcklig, syntes den därför böra kompletteras.

Organisationsnämnden bade icke ansett sig böra förorda lotsförfattningssakkunnigas
förslag, att särskild avgift i form av liemvägsersättning icke
vidare skulle utgå utan att för täckande av lotsarnas reseutgifter skulle av
statsmedel utgå resekostnads- och traktamentsersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med de för andra statstjänstemän gällande regler. Detta förslag
hade däremot tillstyrkts av kommerskollegium och lotsstyrelsen. Med

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

hänsyn till de skiljaktiga meningar, som sålunda förekommit beträffande
denna fråga, syntes densamma vid utredningen böra bliva föremål för förnyat
övervägande.

Den utredning, som departementschefen förordade, borde i första hand avse
de av departementschefen berörda spörsmålen. I den mån under arbetets
gång uppkomme behov av utredning rörande andra frågor, vilka stöde i samband
med de nu omhandlade, syntes sådan utredning jämväl böra ske.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande förenämnda den 20 juni 1935 tillkallade
departementschefen samma dag generaldirektören och chefen för
riksräkenskapsverket E. R. Stridsberg, byråchefen i lotsstyrelsen P. A. Wirström
och kommerserådet C. E. Landberg att såsom sakkunniga inom handelsdepartementet
i enlighet med de angivna riktlinjerna verkställa ytterligare
utredning rörande lotsverkets omorganisation.

Sedermera anmodades, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, direktören
J. A. Appelqvist, ordföranden i lotsförbundet överlotsen E. R. Blomqvist,
ordföranden i fyrpersonalens förening förre fyrmästaren C. G. Hagström,
ombudsmannen i Sveriges segelfartygsförening B. Johansson, sjökaptenen T.
Meyer och verkställande direktören i Sveriges fartygsbefälsförening sjökaptenen
G. Osvald att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar örn
frågor, som stöde i samband med de sakkunnigas utredning.

I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 27 september 1935 anförde
de sakkunniga — som antagit benämningen 1935 års lotsverkssakkunniga
— följande:

För bedömande av spörsmålet örn personalbehovet vid de särskilda lotsplatserna
liksom av den med detta spörsmål oftast intimt sammanhängande
frågan om reglering av lotspersonalens arbetstid erfordrades enligt de sakkunnigas
mening i regel tillgång till ingående uppgifter rörande befattningshavarnas
faktiska arbetstid. För berörda ändamål lämpade dylika uppgifter
syntes endast kunna erhållas genom å lotsplatsen^ under viss eller vissa
tidsperioder dag för dag förda anteckningar enligt ett enhetligt formulär rörande
de tider, som för de särskilda befattningshavarna åtginge för olika slag
av förekommande arbeten. Hos lotsstyrelsen befintliga arbetstidsuppgifter
syntes av olika skäl icke vara av beskaffenhet att kunna komma till användning
för här förevarande ändamål. En på nyss angivet sätt lagd undersökning
i fråga om samtliga lotsplatser skulle alltså behöva företagas. För
erhållande av en möjligast fullständig bild av arbetstidsförhållandena på de
särskilda lotsplatserna syntes en sådan undersökning böra avse årets olika
delar. Densamma skulle alltså komma att taga tämligen avsevärd tid i anspråk,
under det att enligt direktiven för de sakkunniga den åt dem uppdragna
utredningen borde så bedrivas, att därpå grundade förslag kunde i
behörig tid föreläggas 1936 års riksdag.

Med hänsyn därtill hade det synts de sakkunniga böra ifrågasättas, om
icke prövningen av spörsmålet örn arbetstidsreglering för lotspersonalen borde,
i varje fall tills vidare, avskiljas från de sakkunnigas uppdrag. Eventuellt
syntes detta spörsmål senare lämpligen kunna upptagas till behandling
av lotsstyrelsen. Detsamma syntes i stort sett gälla även frågan örn personalbehovet
vid lotsplatserna. Ett ytterligare skäl för att icke nu i ett sammanhang
upptaga sistnämnda fråga till bedömande läge för övrigt i den omständigheten,
att de sakkunniga torde komma att framlägga förslag örn vidtagande
av vissa sannolikt å personalbehovet vid åtskilliga lotsplatser inver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

kande förändringar i gällande bestämmelser om undantag från skyldighet att
anlita lots, varför det framstode såsom lämpligt att för dessa lotsplatsers
vidkommande avvakta ifrågavarande verkningar, innan personalbestånden
därstädes mera definitivt avvägdes. Endast i sådana fall, då frågan örn personalbehovet
icke kunde anses vara i högre grad beroende av vare sig en sedermera
möjligen skeende arbetstidsreglering eller verkningarna av nu berörda
författningsändringar samt i övrigt läte sig bedöma på grundval av redan föreliggande
utredningar, syntes de sakkunniga böra framlägga denna fråga
berörande förslag, förutsatt jämväl att dessa med hänsyn till föreliggande personalförhållanden
kunde och skäligen borde mera omedelbart genomföras.
Beträffande andra än nu avsedda lotsplatser syntes det de sakkunniga böra
tagas i övervägande, huruvida icke den framtida personalsammansättningen
lämpligast borde bestämmas från fall till fall, d. v. s. sålunda, att lotsstyrelsen
vid ledighet prövade vederbörande plats personalbehov med hänsyn till samtliga
vid ifrågavarande tidpunkt på spörsmålet inverkande omständigheter.
Ett dylikt förfaringssätt syntes med hänsyn till föränderligheten hos de personalbehovet
påverkande faktorerna, främst lotsningsfrekvensen, vara ändamålsenligt.

De sakkunniga förutsatte, att lotsstyrelsen vid sin prövning av personalbehovet
toge vederbörlig hänsyn till de av organisationsnämnden därutinnan
framlagda förslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga, att
departementschefen måtte vidtaga åtgärd för sådana jämkningar i de sakkunnigas
direktiv, vartill det anförda kunde giva anledning.

Vid anmälan härav den 4 oktober 1935 föreskrev Kungl. Majit, att lotsverkssakkunniga
vid fullgörande av sitt uppdrag icke skulle ingå i bedömande
av frågan örn arbetstidsreglering för lotspersonalen samt att de sakkunniga
beträffande frågan om personalbehovet vid lotsplatserna skulle framlägga
förslag endast i den omfattning de sakkunniga i skrivelsen den 27 septemper
1935 ifrågasatt.

Samma den 4 oktober anbefallde Kungl. Majit lotsstyrelsen att efter samråd
med lotsverkssakkunniga verkställa utredning om arbetstidsförhållandena
för de olika befattningshavarna vid rikets lotsplatser. Undersökning
härutinnan i enlighet med det i de sakkunnigas skrivelse den 27 september
1935 angivna förfaringssättet har bedrivits under hela år 1936. För .statistisk
bearbetning av de inkomna arbetstidsuppgifterna har Kungl. Majit den 13
november 1936 ställt visst belopp tiy lotsstyrelsen förfogande.

I ett den 20 mars 1936 dagtecknat betänkande, som ej befordrats till trycket
men föreligger i en stencilerad upplaga, hava lotsverkssakkunniga framlagt
resultaten av utav de sakkunniga verkställd prövning av de frågor, vilka
uttryckligen omförmälts i chefens för handelsdepartementet anförande till
statsrådsprotokollet den 20 juni 1935, med undantag av dels spörsmålet om
arbetstidsreglering för lotspersonalen, dels ock spörsmålet örn andra än av
föreslagna indragningar av lotsplatser och lotsuppassningsställen föranledda
förändringar i personalen å lotsplatserna. Därvid hava lotsverkssakkunniga
förklarat, alt särskilt med hänsyn till den verkan, som en arbetstidsreglering
för lotspersonalen, därest en sådan komme till stånd, kunde förväntas utöva

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

å behovet av personal vid lotsstaten, de sakkunniga funnit sig böra avstå
från att framlägga förslag rörande personalbehovet i vidare mån än nyss
sagts. Lotsverkssakkunniga förutsatte emellertid, att även innan frågan om
en arbetstidsreglering fått sin lösning lotsstyrelsen vid inträffande ledigheter
å lotsbefattningar ginge i författning örn indragning därav, där utredning
gåve vid handen, att ersättare under inga förhållanden behövdes.

I enlighet med det nu sagda avser lotsverkssakkunnigas ifrågavarande betänkande
följande frågor, nämligen indragning av lotsplatser m. m., lotspersonalens
löneställning, lotsavgiftssystemet och lotspersonalens andel i
lotspenningar^, semester för viss personal, enslighetstillägg, särskild ersättning
för mistsignalering samt båthållning och resor. I anslutning härtill
hava lotsverkssakkunniga framlagt dels förslag till tillägg till taxor å lotspenningar,
dels förslag till vissa ändringar i Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente
för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, dels förslag till kungörelse
angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser, dels ock förslag til!
reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning till lotspersonal
vid resor i samband med lotsning m. m. (resereglemente för lotsar).

över betänkandet hava allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 3,
statskontoret den 4, kommerskollegium den 6 och lotsstyrelsen den 16 april
1936 avgivit infordrade utlåtanden. Vid lotsstvrelsens utlåtande äro fogade
från lotskaptenerna infordrade yttranden ävensom till styrelsen inkomna
skrivelser från marindistriktsbefälhavaren för sydkustens marindistrikt samt
från lotsförbundet, fyrpersonalens förening och lotsförmannen vid Uddevalla
lotsplats. Lotsförbundet har därefter inkommit med ytterligare två skrivelser
i ärendet.

I de av lotsverkssakkunniga behandlade frågor, vilka icke kräva riksdagens
medverkan, har Kungl. Maj:t meddelat särskilda beslut. Sålunda har
Kungl. Maj:t följande dagar beslutat örn indragning av, den 24 april 1936
Torekovs, den 15 maj 1936 Mönsters, den 12 juni 1936 Degerhamns, den 26
juni 1936 Timmernabbens, Borgholms och Arpö, den 10 september 1936 Pukaviks,
den 16 oktober 1936 Dyngö och den 29 januari 1937 Tärnö lotsplats
samt den 26 juni 1936 Inlängans uppassningsställe under Långörens lotsplats.
Samtliga sålunda beslutade indragningar hava verkställts med undantag
för Tärnö lotsplats, som kommer att nedläggas den 1 juli 1937. Vidare
har Kungl. Maj:t den 30 april och den 5 juni 1936 fattat vissa beslut i anslutning
till vad lotsverkssakkunniga i sitt förutnämnda betänkande anfört
rörande enslighetstillägg respektive särskild ersättning för mistsignalering.

De i betänkandet behandlade frågor, för vilkas lösning erfordras riksdagens
medverkan, komma att i det följande närmare behandlas under särskilda
rubriker vid de anslag, från vilka medel för respektive ändamål behöva anvisas
i riksstaten.

Innan jag ingår på dessa spörsmål må, för vinnande av fullständig översikt
över de föreliggande omständigheterna, erinras, att den 31 januari 1930
av 1928 års lotsförfattningssakkunniga avlämnats betänkande med förslag
till lotsförordning samt andra författningar och föreskrifter rörande lotsverket
(Statens off. utredn. 1930: 7), varöver utlåtande! avgivits av kommers -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

kollegium den 8 mars 1935 och den 18 januari 1936 samt av lotsstyrelsen
den 8 maj 1935 och den 7 februari 1936. Genom beslut den 21 februari 1936
uppdrog Kungl. Maj:t åt lotsverkssakkunniga alt på grundval av nämnda
förslag till lotsförordning och de resultat, vartill den lotsverkssakkunniga anbefallda
utredningen kunde leda, uppgöra nytt förslag till lotsförordning
samt därvid taga i övervägande vad kommerskollegium och lotsstyrelsen anfört
i sina berörda utlåtanden den 18 januari och den 7 februari 1936. Lotsverkssakkunniga
hava i anledning härav med skrivelse den 31 oktober 1936
avlämnat betänkande med förslag till ny lotsförordning jämte motiv (Statens
off. utredn. 1936: 43), varöver utlåtanden avgivits av lotsstyrelsen och kommerskollegium.
Förslaget är icke av beskaffenhet att behöva underställas
riksdagens prövning, men frågan örn verkan för lotspersonalen av vissa däri
förordade lättnader i den nuvarande lotsplikten komma att av mig i det följande
något beröras.

1. Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten,

förslagsanslag. Den 19 juni 1936 har Kungl. Maj:t fastställt följande personalförteckning
för lots- och fyrstaten, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1936/1937:

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

Distriktsbeffil och personal å distriktsexpeditionerna.

3 lotskaptener...................................................... 13

3 » 12

6 lotslöjtnanter................................................................. 11

1 distriktsfyrmästare................................................ 10

6 expeditionsbiträden............................................... 6

3 kontorsbiträden.................................................. 2

Lotspersonal.

18 överlotsar........................................................ 10

18 lotsförman i lia klass lotsplats.................................... 9

26 » » 2:a » » .................................... 7

280 lotsar »lia » » 6

71 » » 2:a » » .................................... 5

32 lotsförman » 3:e » » 5

34 lotsar » 3:e »> » 4

Fyrpersonal.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp................................... 10

26 » » l:a » fyr........................................ 10

1 » » gasstation........................................... 10

6 » o 2:a klass fyrskepp................................... 8

29 » * 2:a » fyr............................. 8

1 » » 3:e » fyrskepp................................... 6

18 » » 3:e » fyr........................................ 6

24 fyrvaktare » Ira » fyrskepp................................... 5

27 » » l:a » fyr........................................ 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Befattning Lönegrad

1 fyrvaktare å gasstation........................................... 5

7 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp............................ 4

34 » » 2:a » 3:e » fyr................................. 4

99 fyrbiträden...................................................... 3

Personal å tjänstefartyg.

1 befälhavare...................................................... jj

7 maskinister...................................................... g.

Den av Kungl. Maj.t samma dag fastställda avlöningsstaten för lots- och
fyrstaten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1936/1937, har
följande utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 2,435,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslags vis

........................ kronor 515,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis .................. » 22,000 » 537,000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Lotspersonalens andel i lotspenningar,
förslagsvis .......... kronor 1,120,000

b. Kost eller kostpenningar till

personalen å fyrskepp m. m.,
förslagsvis .................. »

c. Ersättningar för mistsignalering,

förslagsvis .................. »

d. Fyrskeppstillägg, förslagsvis . . »

e. Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis
.................... »

130,000

15.000

65.000

12.000 , 1,342,000

Summa förslagsanslag kronor 4,314,000.

Såväl i personalförteckning som avlöningsstat skulle vid bifall till lotsverkssakkunnigas
förslag föranledas ändringar i åtskilliga hänseenden på sätt av
det följande torde framgå.

Den ordinarie lotspersonalens löneställning.

Gällande bestämmelser m. m.

Den till avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten — ändrat i vissa delar genom kungörelserna den
12 juni 1925 (nr 244) och den 26 juni 1936 (nr 392) — hörande tjänsteförteckningen
förutsätter, att till grund för bestämmandet av lönegrad för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

ordinarie lotspersonalen företages fördelning av lotsplatserna i tre klasser
sålunda:

Befattning	Löne-grad j
\| Överlots (endast å l:a klass lotsplats)............ :......	10
Lotsförman å l:a klass lotsplats ........................	9
Lotsförman å 2:a klass lotsplats ........................	7
j Lots å l:a klass lotsplats................................	6
Lots å 2:a klass lotsplats................................	5
Lotsförman å 3:e klass lotsplats ........................	5
Lots å 3:e klass lotsplats................................	4

De för ifrågavarande lönegrader fastställda lönebeloppen framgå av följande
sammanställning.

Lönegrad	Löne- klass		O	r t	s g r	u p	P
A	B	c	D	E	F	G
		K r	o n	o r
i:e lönegraden	5	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
lots å 3:e kl. lotsplats	6	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
	7	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
	8	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	9	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
5:e lönegraden	6	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
lots å 2:a kl. lotsplats	7	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
lotsförman å 3:e kl. lotsplats	8	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	9	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	10	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
6:e lönegraden	7	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
lots å lia kl. lotsplats	8	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
	9	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	10	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	11	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
7:e lönegraden	8	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
lotsförman å 2:a kl. lotsplats	9	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
	10	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
	11	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	12	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
9:e lönegraden	10	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
lotsförman å l:a kl. lotsplats	11	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
	12	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
	13	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	14	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
10:e lönegraden	11	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
Överlots (endast å l:a kl.	12	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,b88
lotsplats)	13	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
	14	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
	15	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Var och en av förestående lönegrader motsvarar två enheter högre lönegrad
inom den i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen intagna
löneplanen, avdelning B.

Jämlikt 1 § i Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen den 30 november 1922 med
tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för befattningshavare vid lotsoch
fyrstaten, sådan nämnda paragraf numera lyder, äro lotsplatserna fördelade
i klasser på följande sätt:

l:a klass lotsplatser	2:a klass lotsplatser	3:e klass lotsplatser
Arkö	Arholma	Bergkvara
Aspö	Fårösund	Bjuröklubb
Bredskär	Gåsholma	Burgsvik
Dalarö	Gökalv	Fagervik
Furusund	Havstenssund	Falkenberg
Gävle	Häradskär	Figeholm
Göteborg	Höganäs	Huvudskär
Halmstad	Kalix	Klintehamn
Hudiksvall	Karlshamn	Kråkelund
Hälsingborg	Mälaren	Kylej
Härnösand	Nordkoster	Käringön
Idö	Ratan	Långören
Järnäs	Romelsö	Mönsterås
Kalmar	Råå	Nyköping
Landskrona	Skäggenäs	Påskallavik
Landsort	Strömstad	Ronehamn
Lillj ungfrun	Svartklubben	Salmis
Limhamn	Söderarm	Simrishamn
Luleå	Sölvesborg	Slite
Lysekil	Trälleberg	Stedsholmen
Malmö	Ulvö	Stockviken
Marstrand	Varberg	Sävösund
Norrköping	Visby	Tärnö1
Oskarshamn	Ystad	Töre
Oxelösund	Öregrund	Uddevalla
Rönnskär		Väderöarna
Sandhamn
Skag
Smögen
Stockholm
Sundsvall
Ursviken
Vinga
Åhus
Öresunds norra
Öresunds södra

1 Enligt Kungl. Majus beslut den 29 januari 1937 skall Tärnö lotsplats indragas fr. o. m. den
1 juli 1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Lotsplatsernas indelning i tre klasser infördes från och med år 1923 efter
förslag av lotsstyrelsen och tillkallade lönesakkunniga i betänkande den 25
februari 1922 rörande lönereglering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten
m. m. Såsom skäl för nämnda förslag anförde lotsstyrelsen och de
lönesakkunniga:

För det dåvarande åtnjöte samtliga lotsar — frånsett överlotsar och lotsförmän
— enahanda fasta avlöning. Den mer eller mindre krävande tjänstgöringen
vid de olika lotsplatserna kompenserades visserligen till en del genom
lotslottens större eller mindre belopp, men det syntes med fog kunna
ifrågasättas, huruvida denna kompensering i och för sig vore tillfyllest. Arbetet
vid de särskilda lotsplatserna ställde sig nämligen till följd av flera samverkande
orsaker mycket skiftande. Under det att å ena sidan funnes en del
lotsplatser, där vakthållningen och lotsningstjänsten vore mycket omfattande
och betungande, förekomme å andra sidan en del lotsplatser, där lotsarnas
tjänstgöring tidvis vöre av jämförelsevis lindrig art och kunde lämna befattningshavarna
tillfälle till annan sysselsättning vid sidan av tjänstgöringen.

Vid nu antydda förhållanden hade lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett,
att även den fasta avlöningen till lotsar på olika lotsplatser borde i viss
mån graderas allt efter tjänstgöringens beskaffenhet, och ville därför till
grund för lotspersonalens fördelning i lönegrupper föreslå en klassificering
av de särskilda lotsplatserna i tre olika klasser. Vid denna klassificering
hade följande omständigheter ansetts böra beaktas, nämligen den vid lotsplatsen
anställda ordinarie personalens storlek, antalet lotsningar och influtna
lotspenningar i medeltal för år under den senaste normala femårsperioden
(1909—1913), storleken i allmänhet av de lotsade fartygen under samma period,
antalet lotsuppassningsställen vid varje lotsplats i förhållande till personalens
storlek, lotsningarnas beskaffenhet i allmänhet samt huruvida nattuppassning
erfordrades eller icke.

överlotsar finnas för närvarande anställda vid 18 lotsplatser av l:a klass.
Övriga lotsplatser förestås av lotsförmän.

Lotsförmans arbetsuppgifter framgå av 4, 16 och 17 §§ i det av lotsstyrelsen
den 17 maj 1935 utfärdade tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten.
Lotsförman åligger sålunda huvudsakligen att å lotsplatsen upprätthålla
ordning och lydnad inom lotspersonalen, vaka däröver att densamma med
noggrannhet fullgör sina tjänståligganden samt tillse, att lotsplatsen hålles
i vårdat skick; att föra lotsplatsen dagbok, vari skola införas alla lotsningar
och därigenom influtna lotsavgifter ävensom sådana lotsavgifter, som erlagts
utan att lots anlitats; samt att verkställa beräkning och fördelning av lotsplatsen
tillfallande lotspenningar.

Vad angår lotsförmans deltagande i lotsning är i tjänstgöringsreglementet
föreskrivet, dels att lotskapten tillkommer att bestämma, huruvida lotsförman
skall lotsa i tur med lotsplatsens lotsar, dels ock att lotsförman har att,
då han ej lotsar i tur, dock söka medhinna lika många lotsningar som envar
av lotsarna.

I fråga örn Överlots tjänslåligganden stadgas i 15 § tjänstgöringsreglcmentet
följande. Överlots har i huvudsak samma åligganden beträffande tjänsten
vid lotsplatsen som lotsförman. Överlots är därjämte skyldig att enligt
lotskaptenens bestämmande biträda honom med utförandet av uppdrag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

som tillhöra lotsverkets allmänna tjänst. Överlots intages icke i lotsningstur
men är intill uppnåendet av 60 levnadsår skyldig deltaga i lotsning enligt
lotskaptenens bestämmande, för så vitt han icke av lotsstyrelsen erhållit
befrielse från lotsningstjänsten. Har sådan befrielse erhållits, är det dock
vederbörande Överlots obetaget att, när omständigheterna därtill föranleda,
verkställa lotsning.

Ifrågasatta omregleringar i avseende å den ordinarie lotspersonalens

löneställning.

Tidigare förslag.

I en till Kungl. Maj:t den 21 april 1927 inkommen skrivelse hemställde sex
lotsförman vid 2:a och 3:e klass lotsplatser örn vidtagandet av en omreglering
av lotspersonalens avlöningsförhållanden i sådant syfte, att alla lotsar vid
befordran till ordinarie tjänst skulle komma i åtnjutande av en och samma
lägsta avlöning för att i mån av tjänsteålder och uppkomna ledigheter slutligen
na den nu för lotsarna tastställda högsta lönegraden. Såsom motivering
för denna hemställan anfördes huvudsakligen, att genom klassificeringen av
lotsplatserna hade lotsarna vid de lotsplatser, där de största lotslotterna förekomme,
erhållit jämväl den högsta fasta lönen, medan lotsarna vid de platser,
där lotslotterna vore minst, tilldelats lägsta fasta lönen. Att väga förhållandena
vid lotsplatserna mot varandra och efter sådan grund utmäta lönerna
olika för olika grupper av lotsplatser läte sig icke rättvisligen göra. På grund
därav borde klassindelningen av lotsplatserna upphävas och ersättas av den
nyss berörda ordningen.

över framställningen infordrades utlåtanden från dels lotsstyrelsen, som
hörde lotskaptenerna och styrelsen för lotsförbundet, dels ock statskontoret.

Lotskaptenerna i övre norra, mellersta och östra lotsdistrikten tillstyrkte
en lönereglering i den ifrågasatta riktningen.

Liknande ståndpunkt intogs av lotskaptenen i västra lotsdistriktet, som till
stöd för sin mening anförde bland annat:

Det kunde visserligen ej bestridas, att tjänstgöringen vid olika lotsplatser
vore väsentligt olika. På vissa platser vore personalen strängt sysselsatt med
vaktgöring och lotsningars verkställande, under det att vid vissa andra lotsplatser
lotsningsfrekvensen vore obetydlig och tjänstgöringen inskränkte sig
i huvudsak till att utgöra vakthållning. Å andra sidan måste man medgiva,
att, även örn lotsarna vid vissa lotsplatser endast i ringa mån vore anlitade
för lotsning, det förhållandet dock alltid kvarstode, att lotsarna även på dessa
mindre platser alltid måste vara redo att fullgöra lotsningstjänst. Förvärvsarbete
vid sidan av lotstjänsten kunde därför endast i ringa mån förekomma
och då endast av sådan art, att detsamma lämnade lotsen fri att efter kallelse
omedelbart inställa sig i tjänstgöring.

Klassificeringen av lotsplatserna vore svår att på fullt hållbara och objektiva
grunder genomföra. Antalet lotsningar vid en och samma lotsplats kunde
under årens lopp variera inom rätt vida gränser. Därav följde, att personalens
storlek, örn den skulle anpassas efter sjöfartens behov, bleve varierande.
Även summan av influtna lotspenningar komme att växla med antalet
lotsningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Förändringar i den en gång uppgjorda klassificeringen måste därför i anslutning
till växlingar i handel och sjöfart tid efter annan verkställas, på det
att klassificeringens ändamål skulle kunna vidmakthållas. Dessa förändringar
i klassindelningen medförde olägenheter i avlönings- och pensionshänseende,
särskilt såtillvida, att efter nedflyttning i klass av lotsplats därstädes
mången gång komme att finnas lotsar i olika lönegrader.

Lotskaptcnen i nedre norra lotsdistriktet yttrade:

Avlöningen till personalen å lotsplatserna av 3:e klass vore nog i allmänhet
rättvist avvägd i förhållande till avlöningen åt personalen å Ira klass lotsplatsen
Men det funnes många lotsplatser, där personalen i jämförelse med
andra lotsplatsen personal vore i betydande grad över- eller underbetald.
Härvidlag vore en ändring till det bättre behövlig. Lotskaptenen för sin del
ville föreslå, att en ingående undersökning av arbets- och levnadsförhållandena
å de olika lotsplatserna företoges, och att därefter de lotsplatser av 2:a
klass, som kunde befinnas därtill lämpliga, överflyttades till l:a klassen,
medan övriga lotsplatser av 2:a klass hänfördes till nuvarande 3:e klassen.
Framdeles skulle alltså den nuvarande 2:a klassen försvinna och de flesta
lotsplatserna sammanföras lill den högre av två grupper. Den lägre gruppen
skulle utgöras av de små och mindre viktiga lotsplatser, varest lotsningsarbetet,
även örn det ej kunde anses utgöra bisak, dock toge betydligt mindre
av lotsens tid i anspråk än annat förvärvsarbete, vilket senare således där
utgjorde hans huvudsakliga sysselsättning.

Lotskaptcnen i södra lotsdistriktet anförde:

De lönebelopp, som tilldelats personalen vid 3:e klassens lotsplatser, måste
anses utgöra en god ersättning för det arbete, som tjänstgöringen vid dessa
platser krävde. De högre belopp, som utginge till personalen vid 2:a och l:a
klass lotsplatser, syntes väl motiverade såsom utgörande en rättvis ersättning,
tillika med andel i lotspenningarna, för inerarbete och därmed följande ökat
ansvar samt icke minst för å dessa platser i allmänhet rådande högre levnadskostnader,
även i avseende å beklädnaden.

Det borde även beräknas, att tjänstgöringens beskaffenhet å 3:e klass lotsplatser
ofta gåve möjlighet att bedriva fiske, jordbruk och annat näringsfång,
som å de större lotsplatserna merendels ej kunde ifrågakomma. Lotsarna
vid 3:e klass lotsplatser syntes därför i allmänhet hava lika goda tillfällen att
förskaffa sig en god ekonomisk ställning som lotsarna vid 2:a och l:a klass
lotsplatser; åtminstone syntes så vara fallet i södra lotsdistriktet.

På grund av det anförda ansåge sig lotskaptenen sakna anledning att tillstyrka
den gjorda framställningen.

Styrelsen för lotsförbundet hemställde, utan att vilja uttala sig i princip
örn klassificeringen av lotsplatserna, att den ifrågavarande framställningen
för det dåvarande icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Lotsstyrelsen anförde i utlåtande till Kungl. Maj:t den 17 januari 1928:

De ursprungligen angivna skälen för vidtagandet i lönehänseende av en
klassificering av lotsplatserna ägde enligt lotsstyrelsens mening alltjämt giltighet.
Ehuru lotsarna i stort sett hade samma arbetsuppgifter vid alla lotsplatser,
måste det sålunda, med hänsyn till den olika arbetsbördan å de skilda
platserna, fortfarande anses väl motiverat att till grund för avlöningen lägga
platsernas indelning i tre klasser. Vad 3:e klass lotsplatserna anginge finge
särskilt ihågkommas, att lotsuppassning under natten icke förekomme vid
det stora flertalet av dem, samt att tjänstgöringen icke hindrade vederbörande
från att i jämförelsevis stor utsträckning kunna ägna sig åt annat arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Lotsstyrelsen ansåge alltså tillräckliga skäl icke för det dåvarande föreligga
för ändring i den år 1922 beslutade löneregleringen och hemställde fördenskull.
att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 22 mars 1928 uttalade statskontoret, att,
då de av sökandena anförda skälen för en ändring av avlöningsreglementet
redan förut varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning i samband
med fastställandet av nämnda reglemente, vilket utfärdats så nyligen
som den 9 juni 1922, sökandenas framställning enligt statskontorets mening
icke syntes böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 20 april 1928 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon vidare åtgärd.

Statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverkets personalfråga
och därmed sammanhängande förhållanden icke ifrågasatt upphävande
av eller vidtagande av annan principiell ändring beträffande den nuvarande
klassificeringen av lotsplatserna. Å andra sidan innehåller betänkandet
tämligen vittomfattande förslag rörande ändrad fördelning av lotsplatserna
de olika klasserna emellan, därvid nämnden särskilt tagit hänsyn till
storleken av personalen, lotsningsfrekvensen samt beloppet av influtna lotspenningar
vid de olika lotsplatserna. Enligt nämndens ifrågavarande förslag
skulle från Ira till 2:a klass nedflyttas lotsplatserna Järnäs, Furusund, Dalarö,
Arkö, Idö, Åhus, Limhamn, Landskrona, Halmstad, Marstrand, Lysekil
och Smögen, från 2:a till 3:e klass nedflyttas lotsplatserna Romelsö, Ratan,
Gåsholma, Öregrund, Arholma, Söderarm, Häradskär, Skäggenäs, Sölvesborg,
Råå, Havstenssund, Nordkoster och Strömstad samt från 3:e till 2:a klass
uppflyttas lotsplatserna Uddevalla och Väderöarna.

I fråga om förmanskapet vid lotsplatserna framhöll nämnden, att det beträffande
Överlots förutsattes, att sådan befattningshavare i regel endast i
mindre omfattning eller eventuellt icke till någon del deltoge i lotsning, medan
i fråga om lotsförman avsåges likställighet, i den mån sådan vore möjlig,
med lots i förevarande hänseende. I anslutning därtill vore vid prövning
av frågan, huruvida lotsplats borde förestås av Överlots eller lotsförman, att
tillse, i vad mån platsföreståndaren med hänsyn till omfattningen av honom
åliggande expeditionsarbete och andra särskilda uppgifter hade tillfälle att
verkställa lotsning. Organisationsnämnden ansåge, att endast i fråga om
ett mindre antal, till lia klassen hänförliga lotsplatser funnes tillräckliga
skäl för överlotsbefattningar. I enlighet härmed föreslog nämnden, att överlotsbefattningarna
vid sex angivna lotsplatser skulle utbytas mot lotsförmansbefattningar.
I

I utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935 över organisationsnämndens
betänkande anförde lotsstyrelsen:

Delade meningar syntes näppeligen råda därom, att klassificeringen av
lotsplatserna, som bestått oförändrad i tolv år alltsedan senaste lönereglering
för lots- och fyrstaten, borde överses och revideras. Det vore dock i mån -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

ga fall synnerligen vanskligt att avgöra, till vilken av de tre klasserna viss
lotsplats rättvisligen borde hänföras, då strikta regler därför icke läte sig
uppställa. I stort sett syntes få eftersträvas, att lotsplatser med i huvudsak
likartade förhållanden bleve hänförda till samma klass, vilket emellertid
vore förenat med de största svårigheter, då hänsyn måste tagas till en mångfald
olika faktorer, av vilka somliga saknades vid den ena och somliga vid
den andra platsen, vilka skulle jämföras med varandra.

Lotsstyrelsen hade funnit sig höra taga under övervägande, huruvida det
icke kunde befinnas lämpligare att helt och hållet frångå klassificeringen
av lotsplatserna. Klassificeringssystemet, som vore jämförelsevis nytt för
lotsinrättningens vidkommande, hade genomgått en försökstid, varunder erfarenheten
givit vid handen, att vissa brister vidlådde detsamma. Klassificeringsfrågan
hade givit anledning till split och avundsjuka samt missnöje
på ett flertal håll.

Med hänsyn till dessa omständigheter funne lotsstyrelsen numera övervägande
skäl tala för upphävande av klassificeringen av lotsplatserna. Till
denna styrelsens ståndpunkt hade ock i hög grad bidragit dels föreslagen indragning
av ett stort antal mindre lotsplatser — alla utom en placerade i
tredje klassen — dels ock den snabba utvecklingen av tonnagets storlek, till
följd varav oceangående fartyg lotsades i stor utsträckning jämväl vid de
mindre lotsplatser, där sådant icke tidigare förekommit. De lotsplatser vore
lätt räknade, inom vilkas områden icke förekomme hamnar eller lastageplatsen
som kunde mottaga fartyg av betydande storlek. Arbetet hade sålunda
försvårats och blivit ansvarsfullare vid de mindre lotsplatserna, varför
starka skäl kunde anföras för utplånande av personalens vid desamma olikställighet
i lönehänseende med de större platsernas personal. Till följd av
att närmast varandra belägna mindre och större lotsplatsen lotsningsområden
grepe in i varandra, förekomme det ju esomoftast, att samma fartyg lotsades
i samma farled av lotsar än från den mindre och än från den större
platsen. Genomförda inskränkningar med avseende å lotsplatsen^ personalstatcr
hade fört med sig, att personalen på de mindre platserna i större
utsträckning än förr vore bunden av tjänstgöring. Arbetstiden å dessa platser
med deras ringa personalstyrka syntes mången gång bliva längre än på
större platser, där envar tjänsteman hade mindre del i det dagliga rutinarbetet.

Lotsstyrelsen föresloge således, att lotsplatsen^ klassificering upphävdes.
Beträffande personalens placering i lönegrader föresloges, att placeringen av
överlotsarna bleve oförändrad, att samtliga lotsförman placerades i 7:e lönegraden
och att samtliga lotsar placerades i 5:e lönegraden. Nuvarande lotsförman
och lotsar med konstitutorial å l:a klass lotsplatser bleve dock i
löne- och pensionshänseende oberörda av åtgärden, enär de enligt gällande
bestämmelser alltjämt komme, oavsett sänkningen av lönegrad för respektive
platser, att tillhöra nu innehavande lönegrader. Lotsstyrelsen ville vidare
föreslå, att i samband med klassindelningens upphörande särskilt arvode
tilldelades lotsförmännen å de mera betydande lotsplatser, där personalen
vöre jämförelsevis talrik och lotspenninguppbörden stor eller arbetet
eljest vore mera maktpåliggande, såsom ersättning för det merarbete och större
ekonomiska ansvar, som sålunda åvilade dessa förmän. Nämnda förmån
borde naturligtvis icke tillkomma de enligt iildre slät kvarstående lotsförmännen
i 9:e lönegraden.

Vid sådan enhetlig lönesättning inom hela lotskåren syntes merarbetet vid
de större och arbetsammare lotsplatserna av förutvarande 1 :a klass la anses
i sin helhet kompenserat av de därstädes rikligare inflytande lotspcnningarna,
som i allmänhet gåve stora lotslottcr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Här föreslagna åtgärder föranledde någon ökning av belastningen å anslaget
till avlöningar till ordinarie tjänstemän genom uppflyttning i lönegrad
av nuvarande 3:e klass lotsplatsen^ personal — med undantag för lill indragning
föreslagna lotsplatser — samt för arvoden till några lotsförmän å
nuvarande 2:a klass lotsplatser. Denna ökning bleve dock jämförelsevis obetydlig,
då den beräknades uppgå i sin helhet allenast till 10,000 kronor, roen
med omedelbar verkan blott till 7,000 kronor. Så småningom skedde återigen
en avlastning av anslaget i mån av avgång vid nuvarande lia klass lofsplatser
och den äldre personalens ersättande med nytillträdande. Denna
kostnadsminskning borde uppgå till ungefär 35,000 kronor. Den totala
minskningen å avlöningsstaten bleve således omkring 25,000 kronor.

För den händelse Kungl. Majit icke skulle biträda det av lotsstyrelsen här
framlagda förslaget till upphävande av lotsplatsernas klassificering, hemställdes,
att den av organisationsnämnden väckta frågan om ändring i vissa
delar av klassificeringen icke för det dåvarande avgjordes, utan att det i
stället måtte uppdragas åt lotsstyrelsen att verkställa översyn och revidering
av gällande klassindelning.

Beträffande organisationsnämndens förslag om vissa överlotsbefattningars
utbytande mot lotsförmansbefattningar hade lotsstyrelsen icke något att erinra
mot vidtagande av denna åtgärd, i vad rörde tre lotsplatser, men avstyrkte
förslaget i övrigt.

Lotsförbundet anförde i skrivelse till Kungl. Majit den 2 februari 1935:

Indelningen av lotsplatserna i klasser hade ej framkommit på initiativ från
personalhåll. Att emellertid nu, då de flesta lotsplatserna vore försatta i ett
något gynnsammare löneläge än de övriga platserna, helt omkasta detta förhållande
förefölle synnerligen obilligt. Lotsförbundet tilläte sig förorda, att,
då det endast vöre ett jämförelsevis ringa antal lotsplatser i 2:a och 3:e klasserna
och detta antal i tidens lopp komme att ytterligare minskas, samtliga
lotsplatser tilldelades den lönegrad, som vore gällande för lotsplatser av
lia klass.

Lotsverkssa k kunnigas förslag.

Efter att hava redogjort för gällande bestämmelser m. m. rörande lotspersonalens
löneställning samt tidigare ifrågasatta omregleringar i avseende därå
anföra lotsverkssakkunniga för egen del i förevarande hänseende till en
början följande:

De möjligheter till förvärvsarbete vid sidan av tjänsten, som tidigare förefunnits
för personalen vid åtskilliga mindre lotsplatser, hade sannolikt numera
i allmänhet avsevärt förminskats eller försvunnit. Genom de vidtagna
personalreduceringarna hade tjänstgöringen även vid platser, där lotsningarna
vore jämförelsevis fåtaliga, kommit att medföra avsevärt större bundenhet
för personalen än förut varit fallet. Jämväl vid ringa lotsningsfrekvens
måste full vakthållning utövas. Om hänsyn toges endast till” den
verkliga tid, som kunde anses åtgå för tjänstens uppehållande, syntes numera
skäl i regel saknas för att i lönehänseende fastslå någon skillnad mellan de
större lotsplatserna och de mindre, i varje fall om man bortsåge från dem
av sistberörda platser, som av lotsverkssakkunniga föreslagits till indragning.
Såtillvida vöre alitsa de synpunkter örn det befogade i klassificeringens
upphävande, som framförts av bland andra personalen vid en del mindre
lotsplatser, förtjänta av beaktande.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 164.

Den totala arbetstiden borde emellertid icke vara ensamt avgörande för
lönesättningen. Enligt gängse lönetekniska grunder förelåge jämväl för lotspersonalens
vidkommande anledning att vid bestämmandet av lönen skänka
beaktande åt arbetets art och de förhållanden, under vilka det fullgjordes.

Den för personalen mest ansträngande och ansvarsfulla tjänstgöringen utgjordes
av lotsningarna. Med hänsyn härtill utginge visserligen för lotsningarna
särskild gottgörelse i form av andel i de lotsplatsen tillfallande lotspenningarna.
Det syntes emellertid lotsverkssakkunniga icke vara obefogat,
att jämväl vid regleringen av den fasta avlöningen vederbörligt avseende
fastades vid skillnad i lotsningsfrekvensens storlek lotsplatser emellan. Ju
högre lotsningsfrekvensen vore, i desto större utsträckning bleve i regel de enskilda
befattningshavarna sysselsatta med det krävande lotsningsarbetet i stället
för den mindre påkostande vakthållningen. En mera omfattande lotsning
vid en lotsplats intensifierade överhuvud taget tjänstgöringen därstädes.

Jämväl andra omständigheter än lotsningsfrekvensen vore ägnade att inverka
på tjänstgöringens beskaffenhet. Sålunda syntes lotsning av större fartyg
i regel vara mera krävande än lotsning av mindre fartyg. Vidare komme
i här förevarande avseende i betraktande graden av lotsningarnas svårighet
med hänsyn till farvattnens beskaffenhet. Lotsverkssakkunniga ville jämväl
erinra därom att vid många lotsplatser uppassning under mörker jämlikt lotsstyrelsen
bestämmande vore anordnad, medan vid andra lotsplatser den personalen
åliggande uppassningen vore inskränkt till den ljusa delen av dygnet.
Det hade visserligen uppgivits, att vid åtminstone vissa av sistberörda lotsplatser
fartyg emottoges även under mörker, därest anmälan örn ankomsten
på förhand gjorts. Även vid sådant förhållande syntes det dock lotsverkssakkunniga,
att en föreliggande plikt för personalen till regelbunden passning
jämväl under dygnets mörka del vore ägnad att göra tjänstgöringen vid dessa
lotsplatser mera påfrestande än vid sådana lotsplatser, där dylik skyldighet
ej förefunnes.

Lotsverkssakkunniga hava fördenskull för sin del ej funnit anledning vare
sig att ansluta sig till det av lotsstyrelsen framställda förslaget till förändrade
avlöningsgrunder för lotsförmän och lotsar eller att eljest förorda fullständig
enhetlighet i lönegradshänseende beträffande envar av dessa båda kategorier
befattningshavare. Lotsverkssakkunniga framhålla, att lämpligheten
av lotsstyrelsens berörda förslag syntes kunna ifrågasättas även på den grund,
att detsamma innebure avlöningsminskning vid befattningar till ett antal utgörande
en jämförelsevis stor procent av lotsstatens alla ordinarie befattningar.
Då sådan minskning icke skulle kunna företagas gentemot nuvarande
innehavare av ordinarie befattningar, skulle för förhållandevis lång tid
framåt vid de särskilda l.a klassen nu tillhörande lotsplatserna i ej oväsentlig
utsträckning komma att finnas lotsar med avlöning enligt olika lönegrader.
A andra sidan syntes genom tilldelandet åt samtliga lotsförmän och lotsar
av avlöning jämlikt de för närvarande för sådana befattningshavare vid Ira
klass lotsplatser gällande lönegrader komma att ernås en för hög placering
å löneskalan beträffande ett stort antal befattningshavare. Av omständigheterna
icke betingade kostnader skulle därigenom komma att uppstå för statsverket.
En sådan löneställning skulle enligt lotsverkssakkunnigas mening
komma alt utgöra ett tungt vägande skill för en kraftigare beskärning i många
fall av lotspersonalens lotspenninginkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 10117. 1 sami. Nr 164. ''4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Emellertid hava lotsverkssakkunniga funnit övervägande skäl tala för vidtagandet
av vissa, löneställningen avseende förändringar beträffande åtskilliga
befattningar vid ett antal lotsplatsen Härom hava de sakkunniga anfört
bland annat:

Inom var och en av de tre klasser, i vilka lotsplatserna för närvarande vore
indelade, åtnjöte samtliga lotsar avlöning enligt en och samma lönegrad ävensom
alla lotsförman avlöning likaledes enligt en gemensam lönegrad. En viss
lönegrad för lotsar motsvarades således under nuvarande förhållanden av en
lönegrad för lotsförmän. Å vissa 1 :a klass lotsplatser utövades emellertid förmanskapet
av överlotsar. Här förelåge alltså en grupp lotsplatser med lotsar
i samma men förmän i olika lönegrader. Enligt lotsverkssakkunnigas mening
borde en sådan anordning komma till utsträckt tillämpning. Starka
skäl syntes sålunda kunna anföras för att avvägningarna av avlöningen till
å ena sidan lotsarna och å andra sidan förmannen vid en lotsplats skedde
i viss mån oberoende av varandra. Förmännens tjänstgöring vore nämligen
av beskaffenhet att influeras av omständigheter, som knappast i och för sig
påverkade lotsarnas arbete. Härvidlag finge särskilt nämnas personalens
storlek samt beloppet av inflytande lotspenningar. Där personalen vore talrik
och lotspenningarna uppginge till mera betydande belopp, bleve det förmannen
för personalen och redogöraren åliggande arbetet mera omfattande
och ansvarsfullt. Örn åter personalen vore ringa och lotspenningar inflöte i
förhållandevis obetydlig utsträckning, saknades anledning till så stor skillnad
som i andra fall mellan avlöningarna till förman och lots.

I anslutning till det sålunda anförda föreslå lotsverkssakkunniga, att indelningen
av lotsplatserna i klasser upphör och ersättes av en sådan differentiering
i lönehänseende mellan olika grupper av respektive lotsförmän och lotsar,
att befattningarna såsom sådana hänföras till viss klass.

Vad härefter beträffar frågan om förändringar i lotsarnas löne ställning,
har det främst synts lotsverkssakkunniga, att avlöningsförhållandena för
lotsarna vid de 3:e klass lotsplatser, vilka ej av lotsverkssakkunniga föreslagits
till indragning, vore av beskaffenhet att böra undergå någon förbättring.
Lotsverkssakkunniga erinra, hurusom på grund av vidtagna personalinskränkningar
arbetsbördan ökats även vid mindre lotsplatser, och att endast
i få fall personalen därstädes numera syntes hava tillfälle att förskaffa sig
nämnvärd arbetsinkomst utöver inkomsterna av tjänsten. Även i övrigt hade
utvecklingen medfört större krav å personalen vid mindre platser. Bland
annat hade därtill bidragit den fortgående ökningen av fartygens storlek.
Lotsverkssakkunniga vore av den meningen, att lotsarna vid de lotsplatser av
nuvarande 3:e klass, som ej förordats till indragning, borde uppflyttas från
4:e till 5:e lönegraden. Därest, i enlighet med lotsverkssakkunnigas i annat
sammanhang framställda förslag, en allmän nedsättning av lotspersonalens
andel i lotspenningarna företoges, syntes detta böra utgöra en bidragande
anledning till att personalen vid lotsplatser, där för närvarande såväl avlöningarna
som lotslotterna vore låga, bereddes viss avlöningsförbättring.

Vidare hava lotsverkssakkunniga förordat, att lotsbefattningarna vid lotsplatserna
Kalix, Svartklubben och Mälaren höjas från 5:e till 6:e lönegraden.
Med hänsyn till lotsningsfrekvens och den omständigheten, att de vid dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

platser förekommande lotsningarna i regel vore avsevärt långa, vore enligt de
sakkunnigas mening en sådan åtgärd motiverad.

Å andra sidan hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att lotsbefattningarna
vid Marstrands och Lysekils lotsplatser nedflyttas från 6:e till 5:e lönegraden,
vilken förändring lotsverkssakkunniga funnit betingad särskilt därav,
att lotsningsfrekvensen vid dessa lotsplatser numera icke vore högre än i
allmänhet vid nuvarande lotsplatser av 2:a klass.

Beträffande härefter spörsmålet om förmcinsbefattningarnas lönestållning
hava de sakkunniga till en början med åberopande av skälen för uppfattning
i högre lönegrad av lotsbefattningarna vid de 3:e klass lotsplatser, som ej
föreslagits till indragning, förordat en avlöningsförbättring jämväl för lotsförmansbefattningarna
vid dessa platser. De ifrågavarande lotsarna, erinra
i detta sammanhang de sakkunniga, hade föreslagits skola uppflyttas en
lönegrad, varigenom de skulle komma i samma lönestållning som lotsarna
vid nuvarande 2:a klass lotsplatser. Lotsförmansbefattningarna vid sistnämnda
lotsplatser vore placerade i 7:e lönegraden. Då det arbete, vilket
tillkomme de vid ifrågavarande lotsplatser av 3:e klass anställda lotsförmännen
i denna deras egenskap, vore av jämförelsevis ringa omfattning, ansåge
emellertid lotsverkssakkunniga, att ett hänförande av dessa lotsförmansbefattningar
till 7:e lönegraden innebure en för hög lönestållning. De sakkunniga
ville därför föreslå, att sistberörda befattningar uppflyttades från 5:e
till 6:e lönegraden.

Av anledning liknande den, som sålunda anförts för en begränsning till
6:e lönegraden av avlöningsförhöjningen för lotsförmännen vid 3:e klass
lotsplatser, hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att lotsförmansbefattningarna
vid nuvarande 2:a klass lotsplatserna Romelsö, Arholma, Häradskär,
Havstenssund och Nordkoster nedflyttas från 7:e till 6:e lönegraden.
De egentliga lotsförmansgöromålen vid dessa platser syntes de sakkunniga
vara av mindre omfattning än motsvarande göromål vid nuvarande lotsplatser
av 2:a klass i allmänhet.

Beträffande Kalix och Svartklubbens lotsplatser, vilkas lotsbefattningar föreslagits
uppflyttade från 5:e till 6:e lönegraden, hava lotsverkssakkunniga
förordat en förhöjning av lotsförmansbefattningarna från 7:e till 9:e lönegraden.
Till denna lönestållning syntes de avlöningsbestämningen för lotsförmän
påverkande faktorerna berättiga.

I fråga om lotsförmansbefattningarna vid Marstrands och Lysekils lotsplatser
— beträffande lotsbefattningarna därstädes har, såsom förut anförts,
förordats sänkning från 6:e till 5:e lönegraden — föreslå lotsverkssakkunniga
med hänsyn till den minskningen i lotsningsfrekvensen åtföljande lättnaden
i dessa befattningshavares arbetsbörda nedflyttning från 9:e till 7:e lönegraden.

Lotsverkssakkunniga upptaga härefter till behandling frågan örn behovet
av överlotsbefattningar och uttala sig därvid på följande sätt:

Vid avvägning av spörsmålet, huruvida lotsplats lämpligen borde förestås
av Överlots eller lotsförman, vore till en början i enlighet med vad för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

ut anförts rörande förmännens arbete att skänka särskilt beaktande åt personalens
storlek och beloppet av inflytande lotspenningar. Om genom utövande
av förmanskapet och fullgörande av redogörar- eller andra dylika
göromål vederbörande befattningshavares tid toges i anspråk i sådan omfattning,
att hans deltagande i någon större utsträckning i lotsning icke ansåges
böra ifrågakomma, syntes skäl förefinnas för lotsplatsen förseende
med Överlots. Därjämte vore hänsyn att taga till i vad mån befattningshavarens
biträde vore påkallat för utförande av uppdrag, tillhörande lotsverkets
allmänna tjänst.

Statens organisationsnämnd hade föreslagit, att överlotsbefattningarna vid
Ursvikens, Bredskärs, Lilljungfruns, Furusunds, Öresunds södra och Hälsingborgs
lotsplatser skulle ersättas av lotsförmansbefattningar i 9:e lönegraden.
Detta förslag hade biträtts av lotsstyrelsen beträffande Ursvikens, Furusunds
och Öresunds södra lotsplatser men ej i fråga om Bredskärs, Lilljungfruns och
Hälsingborgs lotsplatser. Vid Bredskärs lotsplats borde överlotsbefattningen
bibehållas med hänsyn till behov av densamma för lotsverkets allmänna tjänst.
Rörelsen vid Lilljungfruns och Hälsingborgs lotsplatser vöre av den storleksordning,
att förmansbefattningarna vid dessa platser alltjämt borde utgöras av
överlotsbefattningar.

Lotsverkssakkunniga finge för sin del i förevarande hänseende ansluta sig
till den av lotsstyrelsen omfattade meningen, utom vad anginge Lilljungfruns
lotsplats. Även om personalbeståndet vid denna lotsplats vore tämligen omfattande,
ansåge dock lotsverkssakkunniga i likhet med organisationsnämnden,
att med hänsyn till övriga på frågan inverkande omständigheter tillräckliga
skäl för ett bibehållande av överlotsbefattningen därstädes icke förefunnes.
Jämväl denna befattning syntes alltså böra utbytas mot lotsförmansbefattning.

Så borde även ske med överlotsbefattningen vid Aspö lotsplats. Enligt vad
lotsverkssakkunniga erfarit, hade hänsyn till förbindelserna i tjänsten mellan
innehavaren av förmansbefattningen vid denna lotsplats och de marina myndigheterna
föranlett, att ifrågavarande befattning ansetts böra utgöras av en
överlotsbefattning. Några skäl för att för uppehållande av dylik kontakt en
lotsförmansbefattning icke skulle vara tillfyllest hade emellertid icke framlagts.
Jämte överlotsen utgjordes personalen vid platsen av endast 6 lotsar
och 1 extralots, varför för förmanskapets för personalen utövande uppenbarligen
icke krävdes en Överlots. Ej heller vore detta förhållandet i anseende
till omfattningen av verksamheten vid platsen.

Det borde ankomma på lotsstyrelsen att pröva, huruvida i anledning av
utbyte av överlotsbefattning mot lotsförmansbefattning personalinskränkning
vid vederbörande lotsplats kunde äga rum. Såsom tidigare anförts förutsattes
nämligen lotsförman i regel deltaga i lotsningsarbetet i större utsträckning än
Överlots.

Beträffande Mälarens lotsplats ansåge lotsverkssakkunniga, att lotsförmansbefattningen
därstädes borde ersättas av en överlotsbefattning. Vid
platsen, som hade ej mindre än tre uppassningsställen, krävdes en jämförelsevis
talrik underlydande personal. För det dåvarande utgjordes densamma
av 9 lotsar, 1 extralots och 1 båtbiträde. De senare årens av sjöfartens å
vissa Mälarhamnar uppsving föranledda kraftiga stegring i platsens lotsningsfrekvens
hade medfört en väsentlig ökning av den förmannen vid platsen
i sådan egenskap åvilande arbetsbördan.

Lotsverkssakkunnigas här ifrågavarande förslag innebära sammanfattningsvis
följande förändringar i lönehänseende, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr lai -

beträffande nuvarande lotsplatser av l:a klass (överlotsar 10:e, lotsförman
9:e, lotsar 6:e lönegraden), dels att överlotsbefattningarna vid Ursvikens, Lilljungfruns,
Furusunds, Aspö och Öresunds södra lotsplatser utbytas mot lotsförmansbefattningar
i 9:e lönegraden (av lotsverkssakkunniga beräknad
minskning i avlöningskostnader 1,122 kronor), dels ock att lotsförmansbefattningarna
och lotsbefattningarna vid Marstrands och Lysekils lotsplatser
nedflyttas till 7:e respektive 5:e lönegraden (kostnadsminskning 1,890 kronor)
;

beträffande nuvarande lotsplatser av 2:a klass (lotsförmän 7:e, lotsar 5:e
lönegraden), dels att lotsförmansbefattningarna och lotsbefattningarna vid
Kalix och Svartklubbens lotsplatser uppflyttas till 9:e respektive 6:e lönegraden
(kostnadsökning 2,538 kronor), dels att lotsförmansbefattningen och
lotsbefattningarna vid Mälarens lotsplats omändras till överlotsbefattning
respektive lotsbefattningar i 6:e lönegraden (kostnadsökning 2,304 kronor),
dels ock att lotsförmansbefattningarna vid Romelsö, Arholma, Häradskärs,
Havstenssunds och Nordkosters lotsplatser nedflyttas till 6:e lönegraden (kostnadsminskning
942 kronor); samt

beträffande de lotsplatser av 3:e klass (lotsförmän 5:e, lotsar 4:e lönegraden),
vilka ej av lotsverkssakkunniga föreslagits till indragning — eller
således lotsplatserna Bergkvara, Bjuröklubb, Burgsvik, Fagervik, Falkenberg,
Figeholm, Huvudskär, Klintehamn, Kråkelund, Kylej, Käringön,
Långören, Mönsterås, Påskallavik, Ronehamn, Salmis, Simrishamn, Slite,
Stedsholmen, Stockviken, Sävösund, Töre, Uddevalla och Väderöarna — att
dåvarande lotsförmansbefattningar och lotsbefattningar uppflyttas till 6:e
respektive 5:e lönegraden (kostnadsökning 7,974 kronor).

De sakkunniga hava ytterligare anfört:

Förut hade föreslagits upphörande av den nuvarande indelningen av lotsplatserna
i klasser. Framdeles syntes lotsförmännen, vilka skulle hänföras
till 9:e, 7:e och 6:e lönegraderna, lämpligen böra benämnas lotsförmän av
respektive lia, 2:a och 3:e klass, samt lotsarna, vilka skulle hänföras till 6:e
och 5:e lönegraderna, lotsar av lia respektive 2:a klass.

Vid de gjorda uppskattningarna av kostnadsökningar och kostnadsminskningar
hade räknats med vederbörande lotsplats ortsgrupp i avlöningshänseende
och högsta löneklassen inom respektive lönegrader. Enligt beräkningarna
skulle det fullständiga genomförandet av förslagen medföra en nettoökning
med cirka 9,000 kronor i de årliga avlöningskostnaderna. Hänsyn
hade därvid ej tagits till dvrtids- och dyrortstillägg.

Vissa av de sakkunniga uppgjorda sammanställningar beträffande fartygsfrekvens
och influtna lotspenningar vid rikets lotsplatser under åren 1926—
1935 torde få såsom bilagor 1—4 fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende.

De i anledning av lotsverkssakkunnigas betänkande avgivna yttrandena
innehålla i förevarande ämnen huvudsakligen följande.

Allmänna civil förvaltningens lönenämnd har beträffande de av lotsverkssakkunniga
föreslagna jämkningarna i fråga örn lönegradsplaceringen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

vissa lotsar och lotsförmän framhållit, att det visserligen skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke vid det förhållandet, att en allmän översyn av
gällande avlöningsreglementen med därtill hörande tjänsteförteckningar
ställts i utsikt inom den närmaste framtiden, lotsverkssakkunnigas förslag
borde upptagas till behandling först i detta sammanhang. Emellertid hade
lönenämnden i betraktande av de skäl, de sakkunniga anfört för en förändring
i avseende å lönegradsplaceringarna, ansett någon erinran i och för
sig icke vara att framställa mot att de av de sakkunniga därutinnan framlagda
förslagen omedelbart genomfördes. Vad särskilt anginge uppflyttningarna
å löneskalan av de lägst avlönade lotsarna och lotsförmännen, stöde
förslaget i detta hänseende i nära samband med viss nedsättning i lotsarnas
inkomster av andel i lotspenningar^, som inginge såsom ett betydelsefullt
led i de av de sakkunniga föreslagna organisatoriska förändringarna
inom lotsverket.

Statskontoret har uttalat, att enligt ämbetsverkets mening goda skäl blivit
anförda för ett frångående av den nuvarande indelningen av lotsplatserna
i olika klasser och därav beroende inplacering i lönegrad av lotspersonal.
Genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen syntes olika befattningshavare
bättre än vad som för närvarande vöre fallet kunna erhålla den
löneställning, som motsvarade vederbörandes arbetsuppgifter. Då ämbetsverket
icke heller hade något att erinra mot de av de sakkunniga föreslagna
inplaceringarna i lönegrad av de särskilda befattningarna, finge ämbetsverket
tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Lotskaptenen i nedre norra lotsdistriktet har avstyrkt förslaget om ersättande
av nuvarande överlotsbefattningen vid Lilljungfruns lotsplats med en
lotsförmansbefattning. Personalbeståndet vid ifrågavarande lotsplats hade
av de sakkunniga befunnits vara tämligen omfattande. Lotspenninguppbörden
vore betydande. Lotsningsområdet vore vidsträckt och synnerligen
svårnavigabelt, varför tillsynen av säkerhetsanstalterna bleve mera arbetsam
vid denna än vid flertalet andra lotsplatsen Dessa omständigheter syntes
utgöra tillräckliga skäl för bibehållandet av överlotsbefattningen vid platsen.
Den arbetsbörda, som skulle komma att åvila en eventuell lotsförman,
syntes komma att bliva ganska betungande.

Lotskaptenen i östra lotsdistriktet har beträffande den av lotsverkssakkunniga
föreslagna nedflyttningen av lotsförmansbefattningen vid Häradskärs
lotsplats från 7:e till 6:e lönegraden erinrat, att åtgärden innebure ett
jämställande av lotsförmansbefattningen vid platsen med motsvarande befattningar,
på sätt desamma enligt lotsverkssakkunnigas förslag skulle regleras,
vid distriktets nuvarande 3:e klass lotsplatser. Då emellertid vid Häradskärs
lotsplats nattuppassning ägde rum och personalstyrkan därstädes detta
till trots vore relativt liten, hade en förman vid Häradskärs lotsplats i
jämförelse med en 3:e klass förman ett icke obetydligt merarbete i form
av vakttjänst. Platsen utgjorde dessutom en »utsjöplats» och hade ett vidsträckt
prickningsområde med många farleder och ett i förhållande till övriga
platser av motsvarande storleksordning betydligt större antal prickar,
vilkas lägen förmannen närmast hade att övervaka och kontrollera. Vidare
funnes på Häradskär — till skillnad från förenämnda 3:e klass lotsplatser

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

— av lotsverket ägda tjänstebostäder och andra byggnader samt en tämligen
stor hamnanläggning, vilkas närmaste tillsyn påvilade förmannen på
platsen. Ett jämställande av dennes tjänståligganden med förmännens ä
3:e klass lotsplatser syntes på nu anförda skäl icke vara berättigat, varför
lotskaptenen icke kunde biträda lotsverkssakkunnigas förslag örn befattningens
nedflyttning till lägre lönegrad.

Lotskaptenen i södra lotsdistriktet bar avstyrkt förslaget om utbyte av
överlotsbefattningen vid Aspö lotsplats mot en lotsförmansbefattning. Utom
de arbeten och uppdrag i lotsverkets allmänna tjänst, som av överlotsen utfördes,
borde särskilt förhållandet till de marina myndigheterna framhållas.
Med hänsyn till det senare hade en högre tjänsteställning av lotsverkets representant
på platsen sin stora betydelse.

Marindistriktsbefälhavaren för sydkustens marindistrikt har framhållit,
att ett genomförande av förslaget om ersättande av överlotsbefattningen vid
Aspö lotsplats med en lotsförmansbefattning vore ur militär synpunkt såväl
i fred som framförallt vid krigsfara och krig mycket ofördelaktigt. I
fredstid erfordrades ett omfattande samarbete mellan de marina myndigheterna
i rikets största örlogshamn och lotsverkets representant därstädes.
Givetvis gynnades detta samarbete, därest den sistnämnde i regel vöre tillgänglig
i Karlskrona, men försvårades, om han i större utsträckning —
vilket beträffande lotsförman förutsattes — skulle deltaga i lotsningstjänsten.
Vid försvarsberedskap och mobilisering skulle en mångfald åtgärder
jämlikt gällande mobiliseringsföreskrifter utföras av lotsverkets personal
i samråd med marinens myndigheter. Särskilt inom Karlskrona fästnings
område vore det av synnerlig vikt, att ifrågavarande arbeten utfördes
med stor snabbhet och noggrannhet. Dessa förhållanden skärpte den i
fredstid förefintliga önskvärdheten av en i Karlskrona ständigt tillgänglig
tjänsteman i Överlots’ ställning till en nödvändighet.

Lotskaptenen i västra lotsdistriktet har förklarat sig anse, att av lotsverkssakkunniga
rekommenderad klassificeringsmetod överhuvud taget icke syntes
kunna åvägabringa tillbörlig rättvisa, trots att en del hittillsvarande orättvisor
därmed otvivelaktigt kunde undanröjas. Full rättvisa i fråga örn lotspersonalens
inkomster av tjänst kunde säkerligen icke genom någon metod
åstadkommas, men enda vägen att i lönehänseende komma detta mål så nära
som möjligt syntes i allt fall vara att placera alla lotsförmän i en och samma
lönegrad samt alla lotsar i en annan, förslagsvis respektive 8 och 6, ävensom
att giva vissa lotsförmän med påtagligt merarbete ett tilläggsarvode därför,
eventuellt ett sådant av rörlig natur. Skulle emellertid lotsverkssakkunnigas
förslag rörande lotspersonalens lönegradsplacering läggas till grund
för statsmakternas beslut, påyrkade lotskaptenen, att förslaget åtminstone i
så måtto måtte frångås, att lotsförmansbefattningen vid Väderöarnas lotsplats
uppflyttades till 7:c lönegraden.

Lotsförbundet har anfört, att lotsverkssakkunnigas förslag om upphörande
av den nuvarande indelningen av lotsplatserna i klasser samt om höjande
av lönegrad för lotsar vid nuvarande lotsplatser av tredje klass av förbundet
hälsades med tillfredsställelse och tacksamhet. Borttagandet av lotsplatsernas
klassificering syntes lotsförbundet ej böra medföra klassificering
av lotsar och lotsförmän tillhörande olika lönegrader. Snarare borde klassbeteckningen
helt borttagas, vilken beteckning kunde misstydas att giva sken
av arbetskraft av olika värde. I de fall, där en närmare karakterisering
skulle givas, borde detta ske med angivande av den för befattningen gällande
lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Departements chefen.

Lotsförmannen vid Uddevalla lotsplats har hemställt, att lotsstyrelsen
måtte föreslå, att lotsförmansbefattningen viel sagda lotsplats uppflyttas till
7:e lönegraden.

Lotsstyrelsen anför, att styrelsen, som visserligen vidhölle sitt i utlåtande
den 25 januari 1935 över organisationsnämndens betänkande gjorda uttalande,
att det vore önskvärt frångå uppdelningen i lönehänseende av lotsförman
respektive lotsar i klasser, dock ansåge sig böra i huvudsak biträda
det av lotsverkssakkunniga i denna fråga framlagda förslaget såsom innebärande
om också icke en slutgiltig lösning så dock ett steg i rätt riktning.
Styrelsen finge emellertid med åberopande av vad lotsförbundet därom antori
avstyrka benämningarna »lotsförman av Ira klass» o. s. v. såsom alltför
mycket påminnande örn de före 1914 års organisation brukade och då
av personalen mindre väl upptagna benämningarna »lia klass lots» o. s. v.
Såsom kollektiv benämning för personal inom de olika grupperna kunde i
stället heller användas »lotsförmän i 9:e lönegraden» o. s. v. Till de av
sakkunniga föreslagna nedflyttningarna i lönegrad anslöte sig styrelsen utom
i följande fall, beträffande vilka hänvisades till av lotskaptenerna avgivna
yttranden.

Vid Lilljungfruns och Aspö lotsplatser borde överlotsbefattningar bibehållas,
och finge styrelsen till stöd därför åberopa, vad respektive lotskaptener
samt, vad den sistnämnda platsen beträffade, marindistriktsbefälhavaren för
sydkustens marindistrikt anfört i ämnet. Det vore av vikt att på dessa
platser hava förmän i högre tjänsteställning, som mera kunde ägna sig
åt kontors- och den allmänna tjänsten än som vore möjligt för en lotsförman,
vilken bade skyldighet att söka medhinna lika många lotsningar
som lotsarna vid platsen. Det kunde icke förutsättas, att förmännen vid
ifrågavarande platser skulle bliva i stånd att utföra nämnvärt flera lotsningar
blott genom ändrande av tjänsteställningen, utan att platsens lotsar
i tur och ordning finge fullgöra en motsvarande del av förmannens vakt- och
kontorstjänst, vilket till följd av sålunda uppstående brist på kontinuitet och
erfarenhet å lotskontoret ingalunda skulle bliva till båtnad för vare sig lotsverket
eller allmänheten.

Med stöd av vederbörande lotskapten yttrande finge lotsstyrelsen jämväl
avstyrka ifrågasatt nedflyttning i lönegrad av lotsförmansbefattningen vid
Häradskärs lotsplats.

Lotsförmansbefattningen vid Väderöarnas lotsplats, som ökades i betydenhet
i och med indragningen av Dyngö 2:a klass lotsplats, varvid förstnämnda
lotsplats komnie att omfatta båda platsernas lotsningsområden, syntes böra,
på sätt föreslagits av organisationsnämnden och i enlighet med lotskaptenens
mening, hänföras till 7 :e lönegraden. I

I enlighet med vad av den förut lämnade framställningen närmare inhämtas
föreligga här till bedömande spörsmål, vilka avse såväl en omläggning i
visst principiellt hänseende av sättet för bestämmande av lönegrader för de
lotsstaten tillhörande ordinarie befattningarna som ock vidtagande av åtgärder,
innebärande förändrad lönegradsplacering för åtskilliga av nämnda befattningar.
Sålunda hava lotsverkssakkunniga föreslagit dels borttagande
av lotsplatsernas nuvarande klassindelning såsom grund för befatt -

Kungl. Maj:ts proposition m 164.

ningarnas vid lotsstaten fördelning å olika lönegrader dels ock höjningar
eller sänkningar i lönegradshänseende av ett antal tjänster.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framhållit, att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke
vid det förhållandet, att en allmän översyn av gällande avlöningsreglementen
med därtill hörande tjänsteförteckningar ställts i utsikt inom den närmaste
framtiden, lotsverkssakkunnigas förslag rörande lotspersonalens fasta
avlöning borde upptagas till behandling först i detta sammanhang. Lönenämnden
torde härvid åsyfta det uppdrag att verkställa revision av gällande
avlöningsbestämmelser för bland annat befattningshavare vid den civila
statsförvaltningen, vilket givits åt 1936 års lönekommitté. Emellertid har
nämnden i betraktande av de skäl, de sakkunniga anfört för en förändring
i avseende å lönegradsplaceringarna, ansett någon erinran i och för sig icke
vara att framställa mot att de av de sakkunniga därutinnan framställda
förslagen omedelbart genomfördes. Under hänvisning till vad sålunda anförts
vill jag för egen del till en början framhålla, att lönekommittén enligt
sina direktiv har att verkställa en omprövning ur sakliga synpunkter av
statstjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden av de löner, som
tillämpas utanför statsförvaltningen, som ock med hänsyn till avvägningen
mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes. Lotsverkssakkunnigas
ifrågavarande förslag avse däremot endast att för ett antal befattningshavare
inom viss grupp åstadkomma en sådan placering i lönegrad, som
står i ett bättre förhållande än vad för närvarande är fallet till lönegradsplaceringen
för huvuddelen befattningshavare inom samma grupp, och lära
därför icke vara av beskaffenhet att föregripa den lönekommittén åliggande
utredningen. Tvärtom torde enligt vad jag inhämtat lönekommitténs arbete
bliva betydligt underlättat, om förhållandet i lönegradsplacering mellan olika
befattningshavare i lotsverket nu regleras av statsmakterna. Dessutom vill
jag understryka det jämväl av lönenämnden berörda förhållandet, att de viktigaste
av de av lotsverkssakkunniga föreslagna förändringarna i fråga örn
lönegradsplacering, nämligen förbättringarna av avlöningen till personalen
å nuvarande lotsplatser av 3:e klass, stå i nära samband med av lotsverkssakkunniga
framlagt förslag till viss reglering i fråga om lotspersonalens inkomst
av lotspenningar. I det följande kommer jag att i anslutning till därvid närmare
berörda omständigheter av bland annat organisatorisk natur till omedelbart
genomförande förorda sistnämnda förslag. Med hänsyn till det sålunda
framhållna och då lotsverkssakkunnigas förslag till omförmälda avlöningsförbättringar
för personalen å 3:e klass lotsplatser förutsätter upphörande
av den nuvarande klassindelningen, har jag funnit mig höra tillstyrka,
att de sakkunnigas förslag i fråga örn den fasta avlöningen nu i sin
helhet blir föremål för prövning. Jämte lönenämnden äro även de hörda
ämbetsverken av liknande mening.

Vad då först angår det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget, att den
nuvarande indelningen av lotsplatsen^ i klasser skall upphävas, Ilar mot
detta förslag i och för sig ingen erinran i de inkomna yttrandena blivit

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

gjord. Förslaget har av de sakkunniga motiverats därmed, att starka skäl
syntes kunna anföras för att avvägningarna av avlöningen till å ena sidan
lotsarna och å andra sidan förmannen vid en lotsplats skedde i viss mån
oberoende av varandra. Förmännens tjänstgöring vore nämligen av beskaffenhet
att influeras av omständigheter, som knappast i och för sig påverkade
lotsarnas arbete. Därvidlag hava de sakkunniga särskilt framhållit
personalens storlek samt beloppet av inflytande lotspenningar. Till
den sålunda anlagda synpunkten vill även jag giva min anslutning. I likhet
med de sakkunniga finner jag, att i anseende till den skillnad, som föreligger
i fråga om arbetsuppgifterna för å ena sidan lots och å andra sidan lotsförman,
av lotsplatsernas klassindelning beroende samband mellan lönebestämningar
för dessa båda grupper befattningshavare måste anses mindre
egentligt. Klassindelningens borttagande erbjuder i ifrågavarande hänseende
en bättre anpassning efter de föreliggande förhållandena än det nuvarande
systemet. Då härtill kommer, att upphävandet av lotsplatsernas
indelning i klasser synes mig ägnat att överhuvud taget underlätta en rationell
avvägning av de fasta lönerna för lotsstatens befattningshavare, tillstyrker
jag lotsverkssakkunnigas ifrågavarande förslag.

Vidkommande härefter frågan örn placering i lönegrad av de särskilda befattningarna
vill jag till en början erinra därom, att lotsstyrelsen i sitt utlåtande
över statens organisationsnämnds betänkande rörande lotsverket föreslagit,
att alla lotsförmän skulle hänföras till en gemensam lönegrad, nämligen
den 7:e, samt alla lotsar likaledes till en och samma lönegrad, den 5:e.
Särskilt arvode skulle dessutom tilldelas lotsförmännen å mera betydande
lotsplatser såsom ersättning för det merarbete och större ekonomiska ansvar,
som åvilade dessa förmän.

Lotsverkssakkunniga hava emellertid förklarat sig ej finna anledning att
förorda fullständig enhetlighet i lönegradshänseende beträffande envar av
ifrågavarande två kategorier befattningshavare. Icke heller har detta föreslagits
av lönenämnden eller ämbetsverken i utlåtandena över lotsverkssakkunnigas
betänkande, även om därvid lotsstyrelsen principiellt vidhållit sin
mening örn önskvärdheten att frångå uppdelningen i lönehänseende av lotsförmän
respektive lotsar i lönegrader.

Vad lotsverkssakkunniga anfört till stöd för sin ståndpunkt i förevarande
avseende synes mig vara förtjänt av beaktande. Från lotsstyrelsens sida hava
gjorts uttalanden av innebörd, att utvecklingen inom sjöfarten och genomförda
inskränkningar av personalbestånden vid lotsplatser med mindre omfattande
lotsning medfört, att skillnaderna mellan arbetet vid dylika lotsplatser
och tjänstgöringen vid större platser blivit i mindre grad påfallande än förut.
Dessa uttalanden lära visserligen icke kunna frånkännas fog. Därför torde
ock, såsom även lotsverkssakkunniga föreslagit, utjämningar i avlöningshänseende
vara motiverade. Av de sakkunniga gjorda påpekanden i fråga om
alltjämt bestående skiljaktigheter mellan olika lotsplatser, såvitt angår arbetets
art och de förhållanden, under vilka det fullgöres, synas mig dock vara
av den betydelse, att övervägande skäl måste anses tala för bibehållande tills -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

vidare av vissa differentieringar i lönegradshänseende inom envar av grupperna
av lotsförmans- och lotsbefattningar. Det är att märka, att även vid bifall
till vad lotsstyrelsen, i enlighet med vad jag nyss nämnt, i sitt utlåtande över
organisationsnämndens betänkande föreslagit skulle för lotsförmännens del
resultatet bliva en olikhet i avlöningsbeloppen, grundad på huvudsakligen
samma skäl som dem, vilka kunna åberopas för ett system med olika lönegrader
för dessa befattningshavare. Avlöningstekniskt sett torde emellertid
sistberörda ordning vara att föredraga. Vad lotsarna beträffar må här för
jämförelse med den av lotsstyrelsen förordade ordningen med endast en lönegrad
erinras, att enligt de sakkunnigas förslag, vartill jag ansluter mig, antalet
lönegrader för lotsar minskas från nuvarande tre till två.

I fråga örn förändringar i lönegradshänseende hava lotsverksakkunniga
främst föreslagit, att lotsförmansbefattningar och lotsbefattningar vid de
3:e klass lotsplatsen vilka ej av de sakkunniga förordats till indragning,
skulle uppflyttas från 5:e till 6:e lönegraden respektive från 4:e till 5:e
lönegraden. Såsom skäl härför hava de sakkunniga framhållit bland annat,
att på grund av vidtagna personalinskränkningar arbetsbördan ökats även
vid mindre lotsplatser samt att jämväl i övrigt utvecklingen medfört större
krav å personalen därstädes. Av vad jag redan förut anfört lärer framgå, att
jag funnit synpunkter av detta innehåll tala för en förbättring av avlöningen
till personalen å lotsplatser, varom här är fråga. Vad angår omfattningen
av nämnda avlöningsförbättring synes mig den av lotsverkssakkunniga förordade
uppflyttningen en lönegrad för såväl lotsförmän som lotsar vara
väl avvägd. Den av lotsstyrelsen uttryckta uppfattningen, att lotsförmansbefattningen
vid Väderöarnas 3:e klass lotsplats syntes böra, på sätt föreslagits
av organisationsnämnden och i enlighet med lotskaptenens mening, hänföras
till 7:e lönegraden eller alltså uppflyttas två lönegrader, har jag icke
funnit tillräckliga skäl att biträda. Denna ifrågasatta större avlöningsförhöjning
har motiverats därmed, att lotsplatsen ökades i betydenhet i och med
numera verkställd indragning av Dyngö lotsplats. Emellertid har sedan lång
tid verksamheten vid såväl Dyngö som Väderöarnas lotsplats varit av ringa
omfattning. Nedläggandet av Dyngö lotsplats lärer därför icke komma att
medföra ett sådant inflytande å lotsförmansgöromålen vid Väderöarnas lotsplats,
att för lotsförmansbefattningen därstädes för närvarande skulle
motiveras en högre lönegrad än den för dylika befattningar över huvud tilllämpade
lägsta lönegraden. I anslutning till det anförda tillstyrker jag alltså
sådan avlöningsförbättring för personalen vid lotsplatser av nuvarande 3:e
klass, att för ifrågavarande platser framdeles avses lotsförmansbefattningar
i 6:e och lotsbefattningar i 5:e lönegraden.

Beträffande den närmare innebörden av de av lotsverkssakkunniga framlagda
förslagen till förändringar i fråga om placering i lönegrad av befattningar
vid vissa lotsplatser av nuvarande l:a och 2:a klass tillåter jag mig
åberopa den förut därutinnan lämnade redogörelsen. Det synes mig, att för
huvuddelen av dessa förslag goda skäl blivit anförda. Jag tillstyrker därför,
att med utgångspunkt från förslagen vederbörliga förändringar inom de olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

befattningsgrupperna vidtagas. I ett avseende synes mig dock en avvikelse
pakallad. Sålunda torde i enlighet med lotsstyrelsens mening för Lilljungfruns
lotsplats med hänsyn till rörelsens storlek och förhållandena i övrigt
å platsen fortfarande böra avses en överlotsbefattning i stället för lotsförmansbefattning
i 9:e lönegraden, såsom lotsverkssakkunniga föreslagit.

Av det sagda framgår, att jag icke kunnat ansluta mig till lotsstyrelsens
uppfattning om behovet av att i fortsättningen hava en överlotsbefattning
knuten till Aspö lotsplats utan att jag funnit fog för lotsverkssakkunnigas
förslag, att för denna plats i stället bör avses en lotsförmansbefattning i 9:e
lönegraden. Härvid åberopar jag de av de sakkunniga för ifrågavarande förslag
angivna skälen. Jag vill tillägga, att resultatet av särskild, på mitt föranstaltande
verkställd lokal undersökning givit vid handen, att förekommande
förbindelser mellan förmannen vid lotsplatsen och de marina myndigheterna
samt åt den förre anförtrodda uppdrag i lotsverkets allmänna tjänst
icke kunna anses vara av den art eller omfattning, att för tjänsten vid platsen,
där lotsningen är tämligen ringa, en lotsförmansbefattning ej skulle
vara tillfyllest.

Vad angår det av lotsverkssakkunniga framställda men av lotsstyrelsen
med åberopande av vederbörande lotskaptens yttrande avstyrkta förslaget
om nedflyttning av lotsförmansbefattningen vid Häradskärs lotsplats från 7:e
till 6:e lönegraden har jag, såsom jämväl av det föregående inhämtas, i detta
avseende funnit mig böra biträda de sakkunnigas mening. Härtill har jag
töranletts vid en med förhållandena vid andra lotsplatser gjord jämförelse,
vilken, i motsats till vad fallet synes vara i lotskaptenens yttrande, ej begränsats
till blott östra lotsdistriktet.

Efter vidtagandet av utav mig här tillstyrkta lönegradsförändringar skulle
de lotsstaten tillhörande ordinarie befattningarna komma att utgöras av överlotsar
i 10:e (såsom nu), lotsförman i 9:e, 7:e eller 6:e (nu 9:e, 7:e eller 5:e)
samt lotsar i 6:e eller 5:e (nu 6:e, 5:e eller 4:e) lönegraden. Hänförande av
de särskilda lotsförmans- och lotsbefattningarna till viss klass, på sätt lotsverkssakkunniga
föreslagit, synes mig ej behövligt.

Semester för ordinarie lotspersonal och vissa andra befattningshavare
vid lotsverket.

Gällande bestämmelser.

Enligt 19 § 1 mom. avlöningsreglementet för befattningshavare vid lotsoch
fyrstaten må semester, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, under i författningsrummet angivna antal dagar årligen åtnjutas
av tjänsteman å fyr, fyrskepp och gasstation, distriktsfyrmästare, maskinist,
expeditionsbiträde och kontorsbiträde. I 2 mom. av samma paragraf
stadgas, att annan än i 1 mom. avsedd ordinarie tjänsteman må, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad
för statsverket, kunna medgivas tjänstfrihet under högst följande antal dagar

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

inom ett och samma kalenderår, nämligen lotskapten och lotslöjtnant 40
dagar samt befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega, Överlots, lotsförman
och lots 30 dagar. Dessa tjänstemän äga således icke rätt till semester i
egentlig mening.

Under sålunda nämnd tjänstfrihet utgår oavkortad lön i likhet med vad
fallet är under semester. — Enligt 11 § avlöningsreglementet skall av de vederbörande
lotsplats tillfallande lotspenningar den vid platsen tjänstgörande
lotspersonalen jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande äga åtnjuta viss andel;
därefter återstående lotspenningar skola ingå till statsverket. Av den personalen
sålunda tillkommande andelen i lotspenningarna äger jämlikt sistnämnda
paragraf och 3 § Kungl. Maj:ts brev till lotsstyrelsen den 30 november 1922
med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet vid tjänstgöring Överlots,
lotsförman och i lotsningstur intagen ordinarie och icke-ordinarie lots att
utfå lotslott. I 11 § avlöningsreglementet är dessutom medgivet, att lotslott
må åtnjutas jämväl under i 19 § omförmäld tjänstfrihet.

Förslag till ändringar i semesterrätten.

Tidigare förslag.

Lotspersonalen har vid olika tillfällen, bland annat i lotsförbundets skrivelse
till lotsstyrelsen den 9 januari 1935 i anledning av statens organisationsnämnds
betänkande rörande lotsverket, framfört önskemål örn att få komma
i åtnjutande av semester.

1928 års lönekommitté har i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med
förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen, m. m. föreslagit, att semester måtte beredas såväl
lotskapten, lotslöjtnant och befälhavaren å ångfartyget Vega som lotspersonalen.

Härvid har kommittén anfört bland annat följande:

Antagligen hade man tidigare hyst den uppfattningen, att lotslivet icke påkallade
semester i vanlig mening, varvid man likväl syntes hava förbisett, att
även för lotspersonalen behov kunde förefinnas att komma bort någon tid
årligen från det vanliga arbetet och den vanliga miljön. Främst syntes emellertid
kostnadssynpunkten hava varit den avgörande vid tillkomsten av nuvarande
bestämmelser i ämnet. Kommittén ville däremot framhålla, att ett
utbytande av tjänstfrihet mot semester icke i och för sig innebure, att vikarie
under sistnämnda slag av ledighet alltid måste förordnas. Här som vid
ledigheter i allmänhet gällde nämligen, att vikarie icke borde förordnas i
andra fall, än då sådant oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång.
Hade dittills tjänstfrihet utan kostnad för statsverket kunnat i någon mera
betydande utsträckning beredas lotspersonalen, syntes även för framtiden
semesterfrågan kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas utan större kostnader
för statsverket. Å andra sidan kunde kommittén icke finna det vara riktigt
att tillmäta vikariatskostnaderna större betydelse vid bestämmande av semesterförmånens
omfattning för här berörda tjänstemän, än nian ansett sig
böra göra i fråga örn flertalet övriga tjänstemän.

Det kunde ifrågasättas, örn icke ersättning för lidstad lotslott borde beredas
lotspersonalen under semester. Emellertid hyste kommittén den upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

fattningen, att detta vöre en mindre lämplig anordning, enär den skulle kunna
föranleda, att semester begärdes under tider av året, då sjöfarten vore livligast
och följaktligen behovet av lotspersonal störst. Om lotslott i stället utginge
enligt vanliga grunder under semester, komme det att ligga i personalens
eget intresse att icke söka utfå semester under tider, då särskild semestervikarie
skulle bliva erforderlig, enär eljest vikarien skulle komma att inträda
såsom likaberättigad till andel i lotspenningarna, varigenom lotslottsandelen
bleve minskad. Med hänsyn jämväl till kostnaderna för beredande av ersättning
för mistad lotslott under semester, vilka av lotsstyrelsen uppskattats
till inemot 100,000 kronor, hade kommittén icke ansett sig böra framlägga
förslag i nu antydd riktning, något som icke heller syntes vara av förhållandena
påkallat.

Statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverket icke
framlagt något förslag i eller eljest gjort något uttalande angående här ifrågavarande
spörsmål.

Lotsstyrelsen, som i utlåtande till Kungl. Maj:t den 16 september 1930 över
1928 års lönekommittés betänkande avstyrkt kommitténs förslag örn semester
lör lotspersonalen, har i utlåtande den 25 januari 1935 i anledning av organisationsnämndens
betänkande i förevarande ämne yttrat:

Sedan personalstaten vad anginge lotsinrättningen efter hand blivit alltmer
beskuren, hade över så gott som hela linjen yppat sig svårigheter för personalen
att kunna komma i åtnjutande av densamma jämlikt gällande avlöningsreglemente
tillförsäkrad tjänstfrihet. I ett flertal fall kunde knappast någon
tjänstfrihet erhållas, då därigenom skulle åsidosättas lotsarna åliggande
skyldighet att vara redo för lämnande av lotsbiträde i stadgad ordning.
Lotsstyrelsen ansåge, i motsats till sina i saken gjorda uttalanden i utlåtande
den 16 september 1930 över 1928 års lönekommittés betänkande, att detta förhållande
icke längre kunde få fortfara. Lotspersonalen borde liksom övriga
statstjänstemän kunna erhålla författningsenlig tjänstfrihet fullt ut och denna
även delvis eller åtminstone omväxlande olika år förlagd till den för ledighet
mera lämpade årstiden. Härför erfordrades emellertid uppgivande av fordran
på att tjänstfrihet Hnge beviljas allenast när så kunde ske utan kostnad för
statsverket. Särskilt på platser med fåtalig personal men även på andra platser,
där personalstyrkan icke kunde i tillräcklig utsträckning tillfälligt minskas
utan vedervågande av lotsningstjänstens behöriga uppehållande, vore
det ofrånkomligt, att vikarier eller extra biträden eller båda delarna kunde
anställas mot vederbörlig ersättning, när tjänstfrihetsfrågan icke kunde på
annat sätt ordnas.

Lotsstyrelsen finge sålunda föreslå, att 19 § 2 mom. avlöningsreglementet
för befattningshavare vid lots- och fyrstaten ändrades så, att orden utan kostnad
för statsveiket utginge därur. För i nämnda moment jämväl upptagna
lotskapten, lotslöjtnant och befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega gällde
samma skäl för ändring av nuvarande ordning, som nyss anförts i fråga
om lotspersonalen.

Lotsverkssakkunnigas förslag.

Efter erinran om vad sålunda tidigare förekommit i fråga örn medgivande
av semesterrätt åt viss personal vid lotsverket ävensom att i direktiven för
lotsverkssakkunniga framhållits önskvärdheten av, att personalen vid lotsinrättningen
skulle i likhet med övriga statstjänstemän kunna erhålla författningsenlig
tjänstfrihet utan vidhållande av den nu uppställda fordran på

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

att sådan endast finge beviljas, när så kunde ske utan kostnad för statsverket,
hava lotsverkssakkunniga i ämnet anfört följande:

Nu gällande bestämmelser örn beredande åt lotspersonalen av tjänstfrihet
i stället för semester syntes vara grundade å den mening i förevarande hänseende,
varåt lotsverkets löneregleringskommission givit uttryck i sitt betänkande
den 15 mars 1913, vilket betänkande resulterade i 1914 års lönereglering
för lotsverket. Sålunda hade kommissionen förklarat sig icke hava funnit
behövligt, att semester bereddes lotspersonalen, enär lotstjänstgöringen i
och för sig syntes vara av sådan beskaffenhet, att den liksom tjänstgöringen
vid skogsstaten, vilkens tjänstemän ej åtnjöte semester, icke kunde anses i
allmänhet medföra behov av ledighet för rekreation. Dock hade kommissionen
ansett, att, där sådant kunde ske utan kostnad för statsverket och utan
olägenhet för tjänstgöringen, ledighet skulle kunna, på sätt för det dåvarande
ägde rum, under någon tid varje år beviljas lots, utan att han därunder behövde
avstå några avlöningsförmåner.

På lotsverkssakkunnigas föranstaltande hade en sammanställning gjorts
av lotsstyrelsen tillliandakomna uppgifter angående lotspersonalens uttagande
av tjänstfrihet. Åtminstone under senare år syntes denna personal hava
endast i begränsad omfattning begagnat sig av sådan ledighet. Blott å en
eller annan lotsplats hade ledigheten utnyttjats fullt ut av samtliga vederbörande
befattningshavare. Å flertalet lotsplatser däremot hade tjänstfrihet
överhuvud taget ej förekommit eller uttagits blott i kortare perioder av personalen
i dess helhet eller större eller mindre del av densamma. I enlighet
med vad lotsstyrelsen anfört syntes anledningen därtill bland annat vara att
söka däri, att sedan ett antal är tillbaka lotsstatens personal successivt minskats
till numerären, varför i många fall svårigheter visat sig uppstå att i tillfredsställande
mån ombesörja tjänstgöringen med färre befattningshavare än
som i staten tilldelats lotsplatsen. Ändrade förhållanden krävde numera mångenstädes
en mindre talrik lotspersonal än förr. I anslutning därtill hade den
ifrågavarande personalreduceringen avsett ett förverkligande av den enligt
de sakkunnigas mening riktiga principen, att lotsplatsen:^ personalbestånd
icke borde vara av större omfattning än som med hänsyn till arbetsbördan i
allmänhet kunde anses påkallat. Realiserandet av denna princip syntes också
böra fullföljas beträffande samtliga lotsplatser med talrikare personal än sålunda
sagts. Av det anförda följde emellertid, att i åtskilliga fall vid ledigheter
komme att krävas förordnande av vikarier eller (och) anställande av tillfälliga
biträden. För att lotspersonalen skulle kunna komma i åtnjutande av
en mot den i avlöningsreglementet angivna tjänstfriheten svarande semester,
måste fördenskull det för medgivande av tjänstfrihet uppställda villkoret,
att statsverket därigenom icke måtte förorsakas någon kostnad, bortfalla.

Ett beredande av semester i gängse mening åt lotspersonalen stöde i full
överensstämmelse med den numera i allmänhet rådande uppfattningen örn
behovet av ledighet för här ifrågavarande ändamål beträffande personal med
tjänstgöring huvudsakligen förlagd till det fria. Sålunda hade från och med
den 1 januari 1921 i motsats till tiden därförut den lokala skogsförvaltningcns
personal erhållit semesterrätt. Såsom motivering därför hade anförts — efter
omförmälande av den stegrade intensiteten å skogsskötsel^ område och (leii
därav förorsakade strängare tjänstgöringen — att beredande av någon semester
jämväl för ifrågavarande personal måste anses vara med rättvisa och
billighet överensstämmande.

I likhet med 1928 års lönekommitté och lotsstyrelsen syntes det lotsverkssakkunniga,
att starka skäl förelåge att nu tillmötesgå lotspersonalens önske -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

mål om semester. Givetvis borde semester beredas jämväl lotskapten, lotslöjtnant
och befälhavare å tjänstefartyg.

De sakkunniga fortsätta härefter sålunda:

Vid införande av semester för lotspersonalen påkallade den omständigheten,
att för närvarande avlöningen till såväl ordinarie överlotsar, lotsförmän
och lotsar som ock vikarier å sådana tjänster delvis utginge i form av lotslott,
särskild uppmärksamhet. Samtliga lotslottsberättigade befattningshavare vid
viss lotsplats ägde uppbära lotslott med enahanda belopp, vilket med andra
ord ville säga, att den personalen tillkommande andelen i lotspenningarna
fördelades lika mellan ifrågavarande tjänstemän, i förekommande fall dock
törst efter avdrag av lotslärling eller viss annan lotsande tillkommande lotspenningbelopp.
Överlotsar, lotsförmän och lotsar ägde åtnjuta lotslott jämväl
under dem beviljad sådan tjänstfrihet, som för närvarande ersatte semester.
Skillnaden mellan semester och tjänstfrihet för ifrågavarande personal
bestode huvudsakligen däri, att vid semester vikarie eller tillfälliga biträden
förutsattes skola förordnas, när så av behovet påkallades, medan detta
icke finge ske för beredande av möjlighet till tjänstfrihet. Vid den nuvarande
tjänstfriheten, i den mån sådan uttoges, påverkades alltså icke lotslotternas
storlek. Detta skulle däremot, med bibehållande av nu gällande bestämmelser
om lotslott, i åtskilliga fall bliva förhållandet vid semester. Enär
nämligen semestervikarie å ordinarie befattning komme att äga lika del
som andra i de lotspersonalen tillfallande lotspenningarna, skulle, när sådan
vikarie förordnades, såväl befattningshavare, vilken åtnjöte semester
med rätt till lotslott, som övriga lotslottsberättigade tjänstemän vid platsen
komma att lida minskning i sina lotslotter. Lotspersonalens representant
bland de personer, som av chefen för handelsdepartementet
tillkallats att stå till lotsverkssakkunnigas förfogande för överläggningar
om i samband med de sakkunnigas utredning stående frågor, överlotsen
E. R. Blomqvist, hade framhållit, att enligt hans mening semesterrätten därigenom
icke komme att få avsedd betydelse. Särskilt vid lotsplatser med talrik
personal, där för beredande av semester åt samtliga befattningshavare
en eller flera vikarier måste finnas hela året eller större delen därav, skulle
lotslottsminskningen bliva avsevärd.

Man bomme därigenom in på frågan örn att eventuellt införa rätt till ersättning
för mistad lotslott vid semester. Av den förut lämnade redogörelsen
franninge, att 1928 års lönekommitté av vissa angivna skäl ansett, att förordnande
av semestervikarie, vilken skulle erhålla lotslott, icke borde konstituera
rätt till ersättning för mistad lotslott. Det av lotsstyrelsen i dess skrivelse den
25 januari 1935 framlagda förslaget rörande tjänstfrihet för lotspersonalen,
även örn statsverket därigenom skulle åsamkas kostnader för avlönande av
vikarier, syntes bygga på samma förutsättning.

Det syntes lotsverkssakkunniga, att den från personalhåll framförda meningen,
att lotspersonalen under sin semester icke borde lida minskning i
sina inkomster, vore förtjänt av beaktande. Semesterförmånen vöre nämligen
till sin natur ledighet med bibehållna avlöningsförmåner. Även om denna
princip icke alltid läte sig upprätthålla eller i varje fall ej städse ansetts
böra upprätthållas beträffande sådana statliga befattningshavare, vilkas avlöningsförmåner
delvis utgjordes av ersättning i en eller annan form från
enskilda för utfört arbete, hade dock lotsverkssakkunniga funnit övervägande
skäl förefinnas för att för lotspersonalens vidkommande principen fasthölles.
Detta borde dock ej ske genom beredande av ersättning för mistad

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotslott. En lämpligare, för statsverket mindre kostsam utväg stöde nämligen
enligt lotsverkssakkunnigas mening till buds.

I allmänhet bestämdes avlöningsförmånerna till vikarie å ordinarie tjänst
inom nyreglerade verk på det sättet, att vikarien erhölle, förutom sin vanliga
avlöning, vikariatsersättning. Därest ej stor skillnad i lönegradshänseende
rådde mellan den vikarierandes egen tjänst och den uppehållna tjänsten,
utginge vikariatsersättningen med jämförelsevis ringa belopp. Ett avsteg från
grundregeln om lägre ersättning till vikarie än till ordinarie innehavare av
vederbörande tjänst förelåge beträffande lotsstaten såtillvida, som vikarie å
med lotslott förenad tjänst ägde uppbära hel lotslott. Lotsverkssakkunniga
kunde emellertid icke finna tillräckliga skäl föreligga för att i fråga om dessa
tjänster alltid bereda vikarie en så gynnsam avlöningsställning. Befogade
anspråk på gottgörelse åt vikarie å ifrågavarande befattningar syntes i
allmänhet få anses tillgodosedda, därest vikarien erhölle, förutom lönen å egen
befattning och vikariatsersättning enligt gängse grunder, i stället för lotslott
en viss mindre ersättning av statsmedel i anledning av utförda lotsningar.
Denna ersättning syntes dock lämpligen böra i viss mån följa fluktuationerna
i lotslotten och därför sättas i relation till den senare. Lotsverkssakkunniga
funne sålunda skäligt, att ersättningen bestämdes till belopp, motsvarande
en fjärdedel av vad vid lotsplatsen tjänstgörande ordinarie befattningshavare
varit berättigad att under tiden för vikariatet uppbära i lotslott.

De sakkunniga ville i detta sammanhang framhålla, dels att extra ordinarie
lotspersonal, som i allmänhet närmast skulle komma ifråga som semestervikarier,
hittills icke kunnat påräkna vikariat i någon större utsträckning, dels
ock att denna personals avlöningsförhållanden avsevärt förbättrats genom de
nya avlöningsbestämmelser, som tillämpats från och med den 1 juli 1935.

Beträffande den ifrågavarande vikariatsersättningsregelns närmare tillämpning
hava de sakkunniga uttalat, att vad som framhållits såsom skäl för föreslagen
begränsning av avlöningen till vikarier å ordinarie befattningar vid
lotsplatserna givetvis gällde icke blott vikariat vid semester utan i allmänhet
vikariat — oavsett anledningen ■—- å ifrågavarande ordinarie tjänster ävensom
förordnanden å vakanta befattningar. Lotsverkssakkunniga förordade därför,
att bestämmelser av nu avsett innehåll vunne tillämpning — med de i
det följande angivna undantagen — vid vikariat å Överlots-, lotsförmanseller
lotsbefattningar och vid förordnanden å lediga sådana tjänster.

Om ordinarie tjänsteman förordnades å annan lotsplats tillhörande befattning,
som vore förenad med rätt till lotslott, borde enligt lotsverkssakkunnigas
mening den bär ifrågavarande ersättningen till honom utgå med belopp,
motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, örn han varit ordinarie innehavare
av den befattning, å vilken han förordnats. Ordinarie tjänsteman,
som förordnades å högre befattning vid den egna lotsplatsen, borde givetvis
få behålla sin lotslott. Vidare syntes beträffande icke-ordinarie tjänstemän
böra på Kungl. Maj:ts prövning få ankomma, huruvida ersättning, varom
här vöre fråga, finge med hänsyn till särskilda förhållanden bestämmas till
högre belopp än som motsvarade en fjärdedels lotslott. Skäl för utgående
av sådan förhöjd ersättning syntes stundom kunna föreligga vid s. k. långförordnanden
å lediga tjänster eller vikariat av längre varaktighet vid ledighet
för ordinarie tjänsteman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 164.

Kungl Maj:ts proposition nr 164.

Om, anföra de sakkunniga vidare, införandet av semester för den ordinarie
lotspersonalen kombinerades med det här skisserade systemet för avlöning av
semestervikarier, skulle förutnämnda personal vid ledighet av förevarande
slag icke behöva lida minskning i sin lotspenninginkomst. Lotslott till samtliga
ordinarie tjänstemän vid lotsplatsen skulle alltså under semester icke utgå
med lägre belopp, än om semester åtnjutande befattningshavare vore i
tjänstgöring.

En följd av förevarande förslag om ändrade bestämmelser för avlönande
av vissa tillförordnade tjänstemän borde enligt de sakkunniga bliva, att då
till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte ledighet från
sin befattning under sådana omständigheter, att han icke ägde uppbära lotslott,
eller då ordinarie befattning vöre vakant, den å befattningen belöpande
lotslotten skulle inlevereras till statsverket. I annat fall skulle lotsplatsens övriga
lotslottsberättigade befattningshavare uppenbarligen ofta komma att
uppbära högre lotslotter än dem rätteligen borde tillkomma. I de fall, där
ersättning för mistad lotslott nu utginge, borde till undvikande av onödig omgång
vederbörande befattningshavare i stället uppbära sin lotslott.

Beträffande härefter frågan om semestertidens längd hava lotsverkssakkunniga
uttalat den meningen, att lotspersonalens semester borde utmätas efter
något restriktivare grunder än som i regel tillämpades i ifrågavarande hänseende
beträffande statstjänstemän med uteslutande byrå- eller kontorsarbete.
Lotspersonalens i viss mån skiftande och till stor del till det fria förlagda
tjänstgöring syntes ej kunna anses föranleda behov av ledighet för rekreation
i fullt samma utsträckning som fallet vore med en tjänstgöring, vilken i allmänhet
fullgjordes inomhus. Lotsverkssakkunniga föresloge därför, att för
den ordinarie lotspersonalen semestern bestämdes efter i huvudsak samma
grunder som för skogsstatspersonalen, eller till fem dagar kortare tid än
semestern för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader inom
civilförvaltningen i allmänhet. Samma grund borde tillämpas beträffande
tiden för semester för lotskapten, lotslöjtnant och befälhavare å lotsverkets
tjänstefartyg.

Beträffande kostnaderna för statsverket vid genomförandet av lotsverkssakkunnigas
förslag hava de sakkunniga anfört följande:

Enligt verkställda beräkningar skulle med nuvarande bestämmelser rörande
avlönande av vikarier vid lotsplatserna införandet av semester för
lotspersonalen jämlikt föreslagna grunder medföra en ökning med omkring

65,000 kronor i de årliga kostnaderna för avlöning till anställda vid
lotsinrättningen. Vid beräkningarna hade man utgått ifrån, att samtliga
lotsplatserna tilldelade befattningar vid semester skulle vara besatta.
Även örn med hänsyn särskilt till den sedan ett antal år tillbaka pågående
reduceringen av lotspersonalen semestervikarier i jämförelsevis väsentlig
utsträckning bleve erforderliga, ville dock lotsverkssakkunniga i
detta sammanhang icke underlåta att understryka det av 1928 års lönekommitté
gjorda uttalandet, att vikarie icke borde förordnas i andra fall, än då
sådan oundgängligen erfordrades för arbetets jämna gång. Märkas borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

även, att om vid semester lotsplatsens personalbestånd icke ansåges kunna
vara av mindre omfattning än eljest, förordnande av vikarie dock mången
gång torde bliva överflödigt, därest i stället tillfälligt biträde anställdes. Med
hänsyn till vad sålunda anförts syntes den beräknade avlöningsförhöjningen
å 65,000 kronor kunna begränsas till omkring 50,000 kronor.

Emellertid vore här icke inräknade de merkostnader, som i anledning av
semester skulle uppstå för statsverket, därest genomförande skedde av lotsverkssakkunnigas
förslag, att vid förordnanden å ordinarie befattningar vid
lotsplatserna de förordnade i allmänhet skulle erhålla viss ersättning av
statsmedel i stället för lotslott. Ifrågavarande merkostnader syntes kunna
uppskattas till i runt tal 20,000 kronor om året.

Vad därefter beträffade storleken av de av sistnämnda förslag föranledda
kostnaderna för avlönande av tillförordnade tjänstemän i andra fall än vid
vikariat i anledning av semester ävensom storleken av sammanlagda beloppet
av de lotslotter, som enligt det föregående förutsattes skola inflyta till
statsverket, vore det förenat med avsevärda svårigheter att göra några närmare
beräkningar därom. Det syntes emellertid kunna antagas, att ifrågavarande
kostnader ungefärligen komme att uppvägas av sålunda inflytande
lotslottsbelopp.

Lotsverkssakkunnigas förslag om semester och därmed sammanhängande
förslag om vissa tillförordnade tjänstemäns avlönande samt inlevererande
till statsverket i vissa fall av lotslotter skulle alltså kunna beräknas medföra
en årlig nettoutgift för statsverket av omkring 70,000 kronor.

Slutligen hava de sakkunniga anfört i ämnet ytterligare följande:

Den, som vid tiden för semesterförmånens införande innehade ordinarie
befattning, och för vilken föreslagen semestertid understege tiden för honom
nu i 19 § 2 mom. avlöningsreglementet medgiven tjänstfrihet, syntes med
hänsyn till gällande övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet vara berättigad
att, på hittills i nämnda moment föreskrivna villkor, erhålla tjänstfrihet
under högst så lång tid årligen, som semestern understege förstberörda
tjänstfrihetstid. Under här avsedd tjänstfrihet bleve jämlikt vederbörande
föreslagna nya föreskrifter tjänsteman icke berättigad uppbära lotslott, som
alltså då skulle inlevereras till statsverket. Sådan inskränkning — berättigad
genom den fördel, införande av semester innebure för lotspersonalen — i rätten
till lotslott vöre på grund av avlöningsreglementets nuvarande övergångsbestämmelser
tjänsteman skyldig underkasta sig.

Beträffande semesterfrågan innehålla de inkomna yttrandena över lotsverkssakkunnigas
förslag följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört, att av de sakkunnigas
uttalanden framginge, att lotspersonalen åtminstone under senare år endast
i begränsad omfattning kunnat begagna sig av tjänstfrihet och å vissa
lotsplatser överhuvudtaget ej kunnat uttaga sådan ledighet. Med hänsyn därtill
och då principen örn semester numera måste anses vara allmänt erkänd,
hade lönenämnden ansett sig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket syntes
nämnden lämpligt avvägt. I detta sammanhang ville dock lönenämnden
framhålla, hurusom lotspersonalens arbete å de i övre Norrland liggande lotsplatserna
under vintertiden vore i betydande mån begränsat. Enligt lönenämndens
mening borde det med hänsyn därtill ankomma på vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotsmyndigheter att tillse, att semesterförmånen av denna personal icke finge
utnyttjas på det sätt, att semestern i någon större omfattning uttoges under
den egentliga seglationsperioden.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket i betraktande av de skäl, som
anförts för att lotspersonalen i likhet med övriga befattningshavare borde
under semesterledighet få bibehållas vid samtliga dem tillkommande löneförmåner,
finge tillstyrka vad de sakkunniga föreslagit.

Rikets lotskaptener hava framhållit, att vid utmätande av semestertiden för
distriktsbefälet och lotspersonalen några inskränkningar ej borde tillämpas
i förhållande till vad som i förevarande hänseende vore gällande för flertalet
grupper av statliga befattningshavare i övrigt.

Lotsförbundet har anfört:

Beträffande semestertidens längd kunde lotsförbundet icke anse den av
sakkunniga framförda motiveringen bärande för en fem dagars kortare semester
än för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen
i allmänhet. Tjänstgöringen fullgjordes — i motsats till
skogsstatspersonalens — även nattetid och under sön- och helgdagar. Vid
tjänstgöring i de små tjänstebåtarna ådroge sig lotsarna ofta rena yrkessjukdomar.
I stället för med skogsstaten borde lotsverkssakkunniga hava anställt
jämförelse med t. ex. personalen vid tullverkets yttre bevakning. Lotsförbundet
anhölle, att ordinarie lots samt lotsförman måtte få åtnjuta 20 dagars
semester intill 40 års ålder och därefter 30 dagars semester.

Lotsförbundet finge vidare yrka, att extra ordinarie personal måtte få uppbära
hel lotslott under den tid, sådan personal på eget ansvar efter uppgjord
tur lotsade, allenast med undantag av den tid, under vilken ordinarie tjänsteman
på grund av bestämmelserna vid sjukdom, olycksfall, smittofara och
semester ägde uppbära lotslott, under vilken tid den extra ordinarie personalen
i stället måtte få åtnjuta ersättning av statsmedel till belopp motsvarande
minst en fjärdedels lotslott. Med detta yrkande följde även, att, därest
ordinarie tjänsteman förordnats såsom vikarie å befattning, som icke vore
förenad med rätt till lotslott, han måtte såsom förut av statsmedel erhålla
ersättning till belopp, motsvarande till honom eljest utgående lotslott, ävensom
att ordinarie tjänsteman, vilken förordnats såsom vikarie å befattning
vid annan lotsplats eller att uppehålla dylik ledig tjänst, skulle, under den
tid den ordinarie befattningshavaren å tjänsten erhölle lotslott, erhålla ersättning
av statsmedel till belopp motsvarande sin lotslott, och under den
tid ordinarie befattningshavare icke ägde erhålla lotslott, uppbära vid tjänstgöringsplatsen
förekommande lotslott. I motsats till lotsverkssakkunniga
finge lotsförbundet yrka, att under inga förhållanden någon del av de lotsplatsen
tillförsäkrade lotspenningarna skulle inlevereras till statsverket. Skulle
icke dessa lotsförbundets yrkanden bifallas, bleve den extra ordinarie personalens
ställning prekär.

Lotsstyrelsen har anfört:

Lotsstyrelsen — som i sitt utlåtande över organisationsnämndens betänkande
uttalat sig till förmån för införande av semester åt de befattningshavare
vid lots- och fyrstaten, som hitintills varit berättigade till att erhålla
allenast tjänstfrihet, när så kunde ske utan kostnad för statsverket — anslöte
sig i princip till vad lotsverkssakkunniga föreslagit angående beredande av

Kungl Maj:ts proposition nr 164.

semester åt sagda personal, även om styrelsen icke till alla delar kunde biträda
det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget.

Styrelsen omfattade den av lotsverkssakkunniga uttalade principen, att
lotspersonalen under semester icke skulle åsamkas någon minskning i sina
inkomster. Vad anginge frågan om för lots förordnad vikaries rätt till
andel i lotspenningar, vore styrelsen för sin del av samma åsikt som lotsverkssakkunniga,
att tillräckliga skäl ej funnes för att en sådan vikarie med
avseende å rätten att åtnjuta andel i lotspenningar skulle intaga en lika förmånlig
ställning som ordinarie befattningshavare. Vid detta förhållande
syntes det styrelsen, som om lotsverkssakkunniga funnit en lycklig lösning
av semesterfrågan, då sakkunniga föreslagit, att befattningshavare under
semester skulle få uppbära till honom eljest utgående lotslott och att eventuell
vikarie skulle i stället för lotslott av statsmedel erhålla ersättning motsvarande
viss del av vad vid lotsplatsen tjänstgörande ordinarie befattningshavare varit
berättigad att under tiden för vikariatet uppbära i lotslott. Vad beträffade
den proportion, varmed ersättningen sålunda skulle utgå i förhållande
till lotslotten, hade styrelsen icke någon erinran att göra mot den av lotsverkssakkunniga
föreslagna proportionen en fjärdedel, när det gällde semestervikariat
och andra kortare förordnanden.

Härefter har styrelsen dels erinrat om, att enligt lotsverkssakkunniga
skulle på Kungl. Maj:ts prövning ankomma, huruvida till icke-ordinarie vikarie
borde utgå högre ersättning än vad nyss angivits, varvid sakkunniga framhållit,
att skäl därtill syntes kunna föreligga vid s. k. långförordnanden, dels
ock föreslagit ersättningens beräknande i dylika fall till belopp motsvarande
tre fjärdedels eller hel lotslott, beroende på förordnandets varaktighet. Härtill
har styrelsen anmärkt följande:

Genom de av lotsstyrelsen föreslagna bestämmelserna om ersättning av
statsmedel, motsvarande tre fjärdedelar av eller hela lotslotten, åt icke-ordinarie
befattningshavare under längre förordnanden å lotstjänster, ävensom
i betraktande av, att Kungl. Majit jämväl eljest, när så kunde anses
skäligt, måtte kunna bestämma sagda ersättning till högre belopp än
som motsvarade en fjärdedel av lotslotten, måste de av lotsförbundet uttryckta
farhågorna för att icke-ordinarie lotspersonal i lönehänseende icke
skulle erhålla en tillräckligt god ställning anses vara i väsentlig grad eliminerade.
Lotsstyrelsen finge ock understryka, att icke-ordinarie tjänstemän
även inom andra grenar av statsförvaltningen numera under ofta avsevärd
tid finge vänta på befordran till ordinarie tjänst samt att sådana icke-ordinarie
tjänstemän, som utan ansökningsförfaiande förordnades å ordinarie
tjänster, därvid utöver sin lön å den icke-ordinarie tjänsten erhölle allenast
en tämligen låg vikariatsersättning. I

I fråga om sin från lotsverkssakkunnigas förslag i olika hänseenden avvikande
mening i här förevarande ämne har lotsstyrelsen därefter uttalat sig
sålunda:

Lotsverkssakkunniga hade framhållit, att en följd av förslaget örn ändrade
bestämmelser för avlönande av vissa tillförordnade tjänstemän borde
bliva, att då till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte
ledighet från sin befattning under sådana omständigheter, att han icke ägde
uppbära lotslott, eller då ordinarie befattning vore vakant, den å befattningen
belöpande lotslotten skulle inlevereras till statsverket. Enligt lots -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

verkssakkunnigas författningsförslag skulle förhållandet bliva detsamma med
avseende å den lotslott, som tillkomme tjänsteman i hans ordinarie befattning,
då tjänstemannen erhölle förordnande vid annan lotsplats. Lotsstyrelsen
kunde icke giva sin anslutning till att sådan inleverering skedde i andra
fall än då annan tjänsteman förordnats uppehålla befattningen i fråga eller
i stället tillfälligt biträde anställts. Hade åter så ej skett, ökades ju göromålen
för den i tjänst varande personalen, som följaktligen borde vara berättigad
att till delning erhålla hela personalandelen av lotspenningarna.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom
vikarie å sådan befattning, som icke vöre förenad med rätt till lotslott, eller
att uppehålla dylik ledig tjänst, skulle han, jämlikt lotsverkssakkunnigas förslag,
utöver vikariatsersättning uppbära till honom eljest utgående lotslott. I
överensstämmelse med det förut sagda borde emellertid, då varken vikarie
förordnats uppehålla befattningen eller i stället tillfälligt biträde anställts,
nämnda lotslott tillfalla lotsplatsens kvarvarande personal. På grund därav
finge lotsstyrelsen föreslå, att den tjänsteman, som sålunda uppehölle förordnande
å befattning, som ej vöre förenad med rätt till lotslott, i stället för att
uppbära till honom eljest utgående lotslott skulle, liksom nu, erhålla ersättning
av statsmedel med belopp motsvarande sagda lotslott; och borde för enhetlighetens
skull sådan ordning gälla oavsett vikarie förordnats för honom
(tillfälligt biträde anställts) eller ej. Vore vikarie förordnad eller tillfälligt
biträde anställt, skulle givetvis lotslotten tillfalla statsverket.

Vad därefter anginge frågan om semestertidens längd kunde loststyrelsen
icke ansluta sig till den av lotsverkssakkunniga uttalade meningen, att lotspersonalens
semester borde utmätas efter något restriktivare grunder än som
i regel tillämpades i ifrågavarande hänseende beträffande statstjänstemän
med uteslutande byrå- eller kontorsarbete. Lotsverkssakunniga hade därvidlag
anställt jämförelse mellan lotspersonalen och skogsstatens tjänstemän,
vilka senare åtnjöte semester, som med fem dagar understege semester för
tjänstemän i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen i allmänhet.
Beröringspunkterna mellan lotspersonalens tjänst och det arbete, som ålåge
skogsstatens befattningshavare, syntes inskränka sig till att båda kategorierna
tjänstemän hade sitt arbete förlagt huvudsakligen till det fria. I vidare mån
syntes all jämförelse vara utesluten. Lotsstyrelsen finge erinra om att lotsarnas
yrke utmärktes av stor bundenhet med arbetstiden förlagd till såväl
nätter som sön- och helgdagar. Lotsningstjänsten syntes ock i många fall
kunna betecknas som icke blott riskfylld utan även pressande för den kroppsliga
konstitutionen. Vad beträffade lotskaptenerna och lotslöjtnanterna
bestode deras arbete — förutom av tjänst å lotsverkets tjänstefartyg av ej
sällan krävande art — till största delen av just kontorsarbete. Med hänsyn
därtill syntes det lotsstyrelsen som örn lotspersonalen och distriktsbefälet i
minst lika hög grad som tjänstemän med uteslutande byrå- och kontorsarbete
vore i behov av rekreation. På grund därav ansåge sig lotsstyrelsen böra
påyrka, att semester för lotspersonal och distriktsbefäl skulle utgå med lika
antal dagar som semester för ordinarie befattningshavare i motsvarande lönegrader
inom civilförvaltningen i allmänhet. Något skäl att göra avvikelse
därifrån beträffande befälhavare å tjänstefartyg kunde lotsstyrelsen ej heller
finna.

Den tjänsteman, som vid ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i
avlöningsreglementet innehade ordinarie befattning och för vilken föreslagen
semester understege honom nu medgiven tjänslfrihet, skulle bliva berättigad
erhålla tjänstfrihet i så många dagar, som semestertiden understege tiden för
förstnämnda tjänstfrihet. I detta sammanhang hade lotsverkssakkunniga

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

framhållit, att tjänstemannen jämlikt de av sakkunniga föreslagna ändringarna
i avlöningsbestämmelserna icke skulle få uppbära lotslott under sådan
tjänstfrihet, vilken lotslott alltså skulle inlevereras till statsverket. Även om
tjänsteman jämlikt nuvarande övergångsbestämmelser till avlöningsreglementet
vore skyldig underkasta sig en sådan inskränkning i rätt till lotslott, syntes
det dock lotsstyrelsen skäligt, att han under nämnda utöver semester medgivna
tjänstfrihetstid skulle få uppbära lotslott som hittills.

Lotsstyrelsen finge i detta sammanhang framhålla, att beträffande den
lots- och fyrstaten tillhörande personal, som redan nu jämlikt 19 § 1 mom.
avlöningsreglementet vore berättigad till semester, förelåge i fråga om semesterns
längd — bortsett från fyrskeppspersonalen — en avvikelse från vad
som gällde för befattningshavare i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen
i allmänhet. Fyrmästare å lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare,
vilka tillhörde 10 :e lönegraden i den som bilaga till nämnda
avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen, vore nämligen berättigade
till semester under allenast 20 respektive 30 dagar, medan semester
för befattningshavare inom motsvarande lönegrad (12 :e) inom allmänna civilförvaltningen
uppginge till 25 respektive 35 dagar. Lotsstyrelsen funne ej
något skäl, varför icke fyrmästare å lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare
skulle erhålla semester av samma längd som dessa senare
tjänstemän, allrahelst om lotspersonal i samma lönegrad i enlighet med lotsstyrelsen
förslag skulle beredas semester av sådan längd.

För det fall att vid semester lotsplatsens personalbestånd icke ansåges
kunna vara av mindre omfattning än eljest, hade lotsverkssakkunniga ifrågasatt
anställande av tillfälliga biträden i viss utsträckning, även då kompetent
vikarie funnes att tillgå. Lotsstyrelsen kunde icke ansluta sig därtill,
då det för göromålens jämna gång icke vore lämpligt att tillfälligt omlägga
arbetsfördelningen mellan den kvalificerade och den allenast för mindre
maktpåliggande arbete användbara personalen. Det vore också av vikt, att
extralotsar bereddes tillfällen att för underhållande av sin lotsningsfärdighet
deltaga i lotsningstjänsten. Ytterligare vore det nödvändigt, att vid förfall
för ordinarie personal vikarier anställdes såvitt möjligt på så sätt, att
deras avlöning komme att utgå av anslaget till avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat och icke av anslaget till icke-ordinarie personals grundavlöningar,
enär sistnämnda begränsade anslagspost i möjligaste mån borde vara
fri från oberäknelig och varierande belastning.

Överfyringenjören i lotsstyrelsen F. Lundeberg har uttalat, att han, lika
med lotsstyrelsen, ansåge, att lotspersonalen borde beredas samma semestertid
som därmed jämställd personal. Beträffande lotslotten funne han emellertid
skäligt, att densamma uppdelades så, att den semesternjutande lotsen
erhölle tre fjärdedelar och vikarien en fjärdedel av lotslotten. Därest semesterförhållandena
för lotspersonalen så ordnades, skulle, såsom även vid nuvarande
bestämmelser beträffande tjänstfrihet vore fallet, statsverket icke
hava att vidkännas någon kostnad för ersättning av lotslott. Lundeberg hade
därför icke kunnat biträda lotsstyrelsens beslut i detta ämne.

Då jag nu går att för egen del yttra mig i frågan örn införande av semester Depariementé.
i vanlig mening för lotspersonalen och vissa andra befattningshavare vid lots- chejen.
verket, vill jag lill en början fästa uppmärksamheten därå, att i förhållande
till tidigare skeden en förskjutning numera torde hava inträtt i den allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppfattningen rörande behovet för personal med tjänstgöring huvudsakligen
förlagd till det fria att komma i åtnjutande av särskild, årlig ledighet för rekreation.
En illustration härtill kan utvecklingen i förevarande hänseende beträffande
skogsstatens personal sägas utgöra. Längre tillbaka ansågs sålunda,
att tjänstgöringen vid den lokala skogsförvaltningen med hänsyn till de
förhållanden, varunder den fullgjordes, icke påkallade ledighet för här
ifrågavarande ändamål. Sedermera har emellertid beredande av semester
jämväl för skogsstatspersonalen funnits vara med rättvisa och billighet överensstämmande.
Denna personal åtnjuter också alltsedan 1921 semesterrätt.

Jämväl för lotspersonalens vidkommande har dess avsaknad av semesterförmån
motiverats därmed, att tjänstgöringen i och för sig vöre av sådan beskaffenhet,
att den icke kunde anses i allmänhet medföra behov av ledighet
för rekreation. Även kostnadssynpunkter lära hava spelat roll. Den nyligen
av mig berörda förändrade uppfattningen inom det område, varom här är
fråga, synes emellertid vara av natur att böra leda till åtgärder för tillförsäkrande
jämväl åt lotspersonalen av ledighet som nyss nämnts, detta särskilt i
betraktande därav att under senare år undan för undan företagna personalinskränkningar
medfört större bundenhet i arbetet än förut för en stor del
av den nuvarande lotspersonalen. Jag finner mig kunna i huvudsak instämma
i vad 1928 års lönekommitté anfört därom, att även för lotspersonalen
behov får anses förefinnas att komma bort någon tid årligen från det vanliga
arbetet och den vanliga miljön samt att vikariatskostnaderna icke bör
tillmätas större betydelse vid bestämmande av semesterförmånens omfattning
för här berörda befattningshavare än för flertalet övriga tjänstemän.
Utredningen i ärendet har givit vid handen, att den tjänstfrihet, som lotspersonalen
för närvarande kan medgivas under villkor, att det kan ske utan
kostnad för statsverket, till följd av bland annat personalreduceringarna åtminstone
under senare år i allmänhet icke kunnat annat än ofullständigt utnyttjas.
I anseende till vad sålunda i olika hänseenden framhållits vill jag
giva min anslutning till lotsverkssakkunnigas, av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och de hörda ämbetsverken tillstyrkta förslag, att lotspersonalen
kommer i åtnjutande av semester i gängse mening i stället för den nyssnämnda
villkorliga tjänstfriheten. Enahanda förmån torde jämväl böra beviljas
lotskapten, lotslöjtnant och befälhavare å lotsverkets tjänstefartyg.

I ärendet hava gjorts vissa uttalanden angående dels tiden för semesterförmånens
utnyttjande av personalen vid de i övre Norrland liggande lotsplatserna,
där sjöfarten pågår endast viss del av året och är inställd tidvis
under vintern, dels ock omfattningen av förordnande av vikarier vid semester
för lotspersonal. Jag förutsätter, att lotsstyrelsen tillser, att i förevarande
hänseenden kommer att förfaras på sätt, varigenom under vederbörligt
beaktande av kravet å tjänstens vid lotsplatserna behöriga upprätthållande
statsverkets och personalens intressen bliva i skälig mån tillgodosedda.

Jag övergår härefter till vissa semester för lotspersonalen berörande specialfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Wi -

Den lotspersonalen vid varje särskild lotsplats tillkommande andelen i de
lotsplatsen tillfallande lotspenningarna uppdelas i lotslotter å platsens Överlots
eller lotsförman samt lotsar, därvid i princip delas efter huvudtalet. För
närvarande omfattar fördelningen jämväl vikarie å ordinarie befattning. Vid
bibehållande av nuvarande ordning skulle, i den mån under semester för
ordinarie lotspersonal vikarie förordnades och antalet lotslottsberättigade
befattningshavare vid lotsplatsen därigenom ökades — semester åtnjutande
personal tager givetvis jämväl del i lotspenningarna — storleken av lotslotterna
komma att minskas i motsvarande grad. I vissa fall skulle denna
minskning komma att bliva tämligen avsevärd. Efter i detta hänseende från
personalhåll gjord erinran hava lotsverkssakkunniga i avsikt att vid förordnanden
av semestervikarier undgå påverkan av lotslotternas storlek framställt
förslag av innebörd, att vikarier å ordinarie befattningar vid lotsplatserna
skola erhålla, i stället för lotslott, viss ersättning av statsmedel. Denna
regel skulle därvid gälla icke blott vikariat vid semester utan i fråga örn vikariat
över huvud taget å Överlots-, lotsförmans- eller lotsbefattningar ävensom
förordnanden å lediga sådana tjänster. Dock skulle regeln ej äga tilllämpning
å ordinarie tjänsteman, som förordnades å högre befattning vid
den egna lotsplatsen; han skulle alltså därvid alltjämt åtnjuta lotslott. I
fråga om ersättningens storlek skulle gälla, att om ordinarie tjänsteman förordnades
å befattning, tillhörande annan lotsplats, ersättningen till honom
skulle utgå med belopp, motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, örn
han varit ordinarie innehavare av den befattning, å vilken han förordnats.
För icke-ordinarie tjänsteman däremot skulle, utom i vissa fall, ersättningen
bestämmas till belopp, motsvarande en fjärdedel av vad vid lotsplatsen
tjänstgörande ordinarie befattningshavare varit berättigad att under tiden
för vikariatet uppbära i lotslott.

Med hänsyn till den förmån, som införande av semester innebär för den
ordinarie lotspersonalen, skulle det kanske knappast framstå såsom obilligt,
örn personalen under dylik ledighet finge vidkännas sådan beskärning av
lotslotterna, som skulle bliva en följd av vikaries rätt till andel i lotspenningarna.
Det synes mig dock, att övervägande skäl få anses tala för den i
ärendet allmänt omfattade meningen, att den ordinarie personalen på grund
av semester icke bör på detta sätt få lida minskning i sina inkomster. Jämväl
jag ansluter mig till denna uppfattning, därvid jag särskilt vill erinra örn
semesterförmånens principiella natur av ledighet med bibehållna avlöningsförmåner.

Vad angår sättet för ernående av att uttagande av semester sålunda icke
kommer att medföra någon försämring i ekonomiskt hänseende för personalen
synes det mig, att det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget, att
tillförordnade tjänstemän å ordinarie befattningar vid lotsplatserna i allmänhet
icke skola — oavsett anledningen till förordnandet — deltaga i delningen
av lotspenningarna utan i stället erhålla viss ersättning av statsmedel, innebär
en lämplig lösning av förevarande spörsmål. Härvidlag skulle för ickeordinarie
tjänstemäns vidkommande ersättningen i åtskilliga fall komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

motsvara endast en del av ordinarie befattningshavares lotslott. Detta synes
mig vara väl förenligt med i allmänhet tillämpade vikariatsersättningsregler
beträffande nyreglerade verk. Jag tillåter mig hänvisa till vad lotsverkssakkunniga
härutinnan närmare framhållit. Den ersättning till icke-ordinarie
befattningshavare, varom här är fråga, skall emellertid givetvis, såsom
ock lotsverkssakkunniga förutsatt, särskilt vid förordnanden av längre varaktighet,
kunna bestämmas till högre belopp än eljest. Dessutom är att
framhålla, att genom införande av semester tillfällen till vikariat komma att
erbjuda sig för den icke-ordinarie personalen i långt större utsträckning än
vad hittills varit fallet. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att jag
har för avsikt att i det följande föreslå beviljande av medel för beredande av
möjlighet till någon förbättring i lönegradshänseende för lotsplatsernas ickeordinarie
personal.

En regel av innebörd bland annat, att tillförordnad befattningshavare icke
äger taga del i lotspenningarna, skulle givetvis medföra att, om t. ex. förordnande
meddelats å ordinarie lotsbefattning, beträffande vilken av någon
anledning lotslott till ordinarie innehavare av befattningen ej utgår,
tjänstgörande lotslottsberättigade befattningshavare skulle komma att
uppbära högre lötsätter än dem rätteligen borde tillkomma. Dem ensamma
skulle nämligen därvid tillfalla även på nämnda ordinarie befattning
belöpande lotspenningbelopp. Med hänsyn härtill hava lotsverkssakkunniga
föreslagit, att då till lotslott eljest berättigad ordinarie befattningshavare åtnjöte
ledighet från sin befattning under sådana omständigheter, att han icke
ägde uppbära lotslott, eller då ordinarie befattning vore vakant, den å befattningen
belöpande lotslotten skulle inlevereras till statsverket. Lotsstyrelsen
har funnit dylik inleverering icke böra äga rum i sådana fall, då ej annan
tjänsteman förordnats uppehålla befattningen i fråga eller ej tillfälligt
biträde i stället anställts. I dessa fall komme nämligen göromålen att ökas
för den i tjänst varande personalen, som följaktligen borde vara berättigad
att till delning erhålla hela personalandelen av lotspenningarna. Vad
lotsstyrelsen sålunda anfört synes mig stå i full överensstämmelse med grunden
för de sakkunnigas förslag. Då detta i övrigt synes ändamålsenligt, biträder
jag detsamma med den jämkning, som däri föranledes av lotsstyrelsens
berörda erinran.

Vidare omfattar jag lotsstyrelsens mening, att tjänsteman, vilken uppehåller
förordnande å befattning, som ej är förenad med rätt till lotslott, skall —
i stället för att, såsom lotsverkssakkunniga förordat, uppbära till honom
eljest utgående lotslott — erhålla ersättning av statsmedel med belopp motsvarande
lotslotten. Åberopande vad lotsstyrelsen härutinnan närmare anfört
vill jag erinra om, att vad styrelsen sålunda tillstyrkt överensstämmer
med nuvarande ordning i förevarande hänseende. Lika med lotsstyrelsen
ansluter jag mig till lotsverkssakkunnigas förslag, att i andra fall, där ersättning
för mistad lotslott nu utgår, vederbörande befattningshavare i stället
bör uppbära sin lotslott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vad härefter angår frågan om längden av semester för den personal, som
enligt föreliggande förslag avses skola komma i åtnjutande av sådan förmån,
hava lotsverkssakkunniga förordat en avkortning med fem dagar i
förhållande till vad som gäller för i lönehänseende jämförliga befattningar
inom civilförvaltningen i allmänhet. Som anledning till en dylik förkortning
av semestern hava de sakkunniga hänvisat till lotspersonalens i viss
mån skiftande och till stor del till det fria förlagda tjänstgöring. Lotsstyrelsen
däremot har efter framställningar från personalhåll påyrkat, att semestern
skulle utgå med lika antal dagar som semestern för ordinarie befattningshavare
i motsvarande lönegrader inom civilförvaltningen i allmänhet.
Jag har med hänsyn till vad lotsstyrelsen beträffande ifrågavarande
spörsmål anfört funnit övervägande skäl tala för den av styrelsen intagna
ståndpunkten, till vilken jag alltså ansluter mig.

Enligt vad lotsverkssakkunniga framhållit skulle den, som vid tiden för
semesterförmånens införande innehar ordinarie befattning, och för vilken semestertiden
understiger tiden för honom nu i 19 § 2 mom. avlöningsreglementet
medgiven tjänstfrihet, med hänsyn till gällande övergångsbestämmelser
till reglementet vara berättigad att, på hittills i nämnda moment föreskrivna
villkor, erhålla tjänstfrihet under högst så lång tid årligen, som
semestern understiger förstberörda tjänstfrihetstid. Lotsverkssakkunniga hava
anfört, att under sålunda avsedd tjänstfrihet tjänsteman icke skulle äga rätt
uppbära lotslott. Om emellertid än skyldighet att underkasta sig dylik inskränkning
må kunna åläggas enligt gällande bestämmelser, finner jag dock,
i likhet med lotsstyrelsen, det vara skäligt, att vederbörande under ifrågavarande,
utöver semestern medgiven tjänstfrihetstid får uppbära lotslott som
hittills.

Till slut återstår den av lotsstyrelsen upptagna frågan om förlängning
av semestern för vissa befattningshavare vid fyrväsendet. Fyrmästare å
lia klass fyr och å gasstation samt distriktsfyrmästare, vilka tillhöra 10:e
lönegraden i avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,
äro sålunda för närvarande berättigade till semester under allenast
20 dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, och 30 dagar
under tiden därefter. Semestern för befattningshavare inom motsvarande
lönegrad (12 :e) i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen uppgår
däremot till 25 respektive 35 dagar. I överensstämmelse med den ståndpunkt,
jag nyss intagit i fråga om semestertidens längd, biträder jag lotsstyrelsens
uppfattning att ifrågavarande tjänstemän vid fyrväsendet skäligen
böra få sin semester utökad till samma dagantal som semestern för berörda
befattningshavare inom civilförvaltningen i allmänhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Lotsavgiftssystemet och lotspersonalens andel i lotspenningar.

Nuvarande avgifter m. m.

Enligt kungörelsen den 27 november 1896 (nr 88) angående lotsavgifternas
beräknande skola för lotsning av fartyg erläggas lotsavgifter i form av dels
lotspenningar dels ock hemvägsersättning.

Lotspenningarna utgå enligt lotstaxor. Förutom särskilda taxor för två
lotsplatser — Öresunds södra och norra lotsplatser — finnas för närvarande
fem lotstaxor, vilka hava fastställts av Kungl. Maj:t genom beslut den 1
oktober 1914 att gälla från och med den 1 januari 1915. Jämlikt Kungl.
Maj:ts förordnande den 10 juni 1921 utgå emellertid de i sistberörda taxor
upptagna avgifterna från och med den 1 juli 1921 tillsvidare med 50 procents
förhöjning. I var och en av ifrågavarande taxor äro lotspenningarna beräknade
i förhållande till fartygens avgiftspliktiga dräktighet och den lotsade
vägens längd. I fråga om den dräktigheten avseende beräkningsgrunden
äro gränserna för avgiftsförhöjning dragna vid varje 100-tal ton intill

1,000 ton samt därefter vid varje 500-tal ton intill 8,000 ton. För fartyg
däröver inträder ingen ytterligare avgiftsstegring. Förhållandet inbördes
mellan omförmälda fem taxor gestaltar sig sålunda, att varje efterföljande
taxa höjer sig omkring 25 procent över den närmast föregående.

Lotspenningarna för lotsning vid Öresunds södra och norra lotsplatser utgå
enligt av Kungl. Maj:t den 3 juli 1903 fastställda särskilda lotstaxor för
dessa platser, vilka taxors avgifter från och med den 1 februari 1922 tillsvidare
äro förhöjda med 10 procent.

Av Kungl. Majit fastställd lotsledsförteckning upptager för varje lotsplats
vissa lotsleder. Bortsett från Öresunds södra och norra lotsplatser skola
lotspenningarna utgå enligt den lotstaxa, som i lotsledsförteckningen är angiven
för den ifrågavarande leden, dock att under vissa delar av året närmast
högre taxa skall vinna tillämpning. Högsta taxan användes sålunda
endast som vintertaxa, där näst högsta taxan eljest är föreskriven. På motsvarande
sätt skall vid distanslotsning — varmed förstås lotsning genom del
av lotsled eller genom farled, som icke finnes upptagen i lotsledsförteckningen,
eller genom lotsled tillika med annan farled — tillämpas den i lotsledsförteckningen
vid vederbörande lotsplats för sådan lotsning angivna lotstaxan
respektive närmast högre taxa. Beträffande Öresunds södra och
norra lotsplatser innehåller lotsledsförteckningen hänvisning till klasser i de
för dessa lotsplatser gällande lotstaxorna, särskilda för vinterhalvåret och
särskilda för sommarhalvåret.

Jämlikt 11 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten
samt 3 § i tilläggsbestämmelserna till nämnda reglemente skall av de
lotsplats tillfallande lotspenningarna den vid platsen tjänstgörande lotsper -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sonalen äga tillsvidare och intill dess annorledes varder förordnat åtnjuta
40 procent; och skola alltså återstående 60 procent ingå till statsverket.

Före år 1915 ägde lotspersonalen behålla av fartygen erlagda lotspenningar
i deras helhet men åtnjöt då å andra sidan ingen fast lön å stat. Samtidigt
med att ifrågavarande personal från och med nämnda år genom under
år 1914 antagen lönereglering tillförsäkrades vissa fasta avlöningsförmåner
å stat, nedsattes dess inkomst av inflytande lotspenningar till 40
procent därav. Därefter har denna procentsats, vari någon ändring icke
ifrågasattes vid 1922 års lönereglering för lotsstatens befattningshavare, gällt
oförändrad.

Vad angår grunderna för hemvägsersättningens utgående, skall jag senare
redogöra därför i samband med behandlingen av spörsmålet örn ändrad
ordning i fråga om lotsarnas båthållning och resor.

Den från och med den 1 juli 1921 tillämpade förhöjningen av avgifterna
enligt 1914 års lotstaxor vidtogs efter förslag av lotsstyrelsen. I skrivelse
till Kungl. Majit den 10 augusti 1920 hemställde nämligen lotsstyrelsen örn
förhöjning med 75 procent av ifrågavarande avgifter.

Såsom skäl för en dylik åtgärd anförde därvid lotsstyrelsen i första hand,
att då något dyrtidstillägg icke utginge eller utgått å lotslotten och denna på
grund av penningvärdets fall dåmera icke motsvarade vad man vid senaste
löneregleringen åsyftat att bereda lotsen såsom särskild ersättning för lotsning,
det syntes billigt, att denna ersättning reglerades, intill dess de lotstaxor,
till vilka förslag vore under utarbetande inom lotsförfattningskommittén,
komme att tillämpas. En dylik reglering skulle kunna ske medelst
tillfällig procentuell höjning av i taxorna angivna belopp. Vidare anförde
styrelsen, att för en dylik höjning jämväl talade det förhållandet, att influtna
lotspenningar under år 1919 icke täckt de utgifter, som förorsakats
av till lotspersonalen utgående avlöningsförmåner under samma år, samt
att såsom ännu en anledning till höjningen kunde åberopas, att lotsverket
även måste bidraga till anskaffning och drift av båtar vid lotsplatsen^.

I infordrade yttranden över lotsstyrelsens ifrågavarande framställning anförde
kommerskollegium och statskontoret huvudsakligen, att den omständigheten,
att influtna lotspenningar under ett visst år icke täckt utgifterna
för lotspersonalens avlöning, icke syntes i och för sig böra åberopas såsom
skäl för en taxehöjning, samt att en höjning av lotstaxorna med 50 procent
syntes vara den högsta, som ur statsverkets synpunkt borde äga rum och
jämväl med hänsyn till personalens skäliga anspråk på ökade inkomster
borde ifrågasättas.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde dåvarande chefen för
handelsdepartementet (10 H. T. 1921, sid. 56), att då någon framställning
örn definitiv lönereglering för lotspersonalen icke kunde förväntas till 1921
års riksdag det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke lotspersonalen
i annan ordning måtte kunna provisoriskt beredas någon förbättring
i sina inkomster. I sådant hänseende syntes förslaget örn höjning
av lotsavgifterna förtjänt av allvarligt beaktande. Genom en sådan höjning,
vilken i viss mån kunde anses betingad redan därav, alt lotsavgifterna trots
den allmänna prisstegringen utgått med oförändrade belopp sedan lång tid
tillbaka, skulle lotspersonalen eller i varje fall en stor del av sagda perso -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

nal och då närmast den, vars arbete mest toges i anspråk, erhålla ett avsevärt
tillskott till sina avlöningsförmåner. På de av kommerskollegium och
statskontoret anförda skälen syntes dock taxehöjningen icke böra sättas
högre än till 50 procent.

Vid den år 1922 företagna löneregleringen för lots- och fyrstatens befattningshavare,
då de nuvarande fasta lönerna bestämdes, berördes ej frågan
om lotstaxorna eller tillägget därå, liksom ej heller — i enlighet med vad
förut framhållits — någon ändring gjordes i grunderna för beräknandet av
personalens andel i lotspenninginkomsten.

Ändringsförslag rörande lotspenningarnas utgående och disponerande.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hava i sitt den 31 januari 1930 avgivna
betänkande med förslag till lotsförordning m. m. framlagt vissa förslag
i avseende å ny ordning beträffande avgifterna till lotsinrättningen. I
statens organisationsnämnds betänkande rörande lotsverket har jämväl föreslagits
införande av vissa ändrade regler i fråga om lotspersonalens delaktighet
i inflytande lotspenningar. Jag torde i det följande få lämna en sammanfattande
redogörelse för berörda förslag samt vad i anslutning därtill
förekommit, varvid jag ansett lämpligt börja med organisationsnämndens
förslag jämte därtill hörande yttranden. Lotsförfattningssakkunnigas förslag
angående hemvägsersättningen kommer jag emellertid att närmare ingå
på först i samband med prövningen av den förut omförmälda frågan örn lotsarnas
båthållning och resor.

Statens organisationsnämnds förslag.

Statens organisationsnämnd har föreslagit vidtagande av vissa beskärningar
av den till lotspersonalen nu utgående andelen i lotspenninginkomsten. Därvid
har nämnden funnit sig böra ur principiell synpunkt föreslå olika bestämmelser
i förevarande ämne rörande lotspenninginkomst från viss grupp
av fartyg, vilka icke anlitat lots, och övrig lotspenninginkomst.

Organisationsnämnden har sålunda till en början — efter erinran att lotspersonalen
för närvarande erhölle andel med 40 procent i Iotspenningarna
från såväl de fartyg, för vilka lots anlitades, som sådana fartyg, för vilka
erlades lotsavgifter utan att lotsbiträde anlitades — föreslagit, att personalens
gemensamma andel i lotspenningar från de fartyg, vilka icke vöre
lotspliktiga utan ålagda blott avgiftsplikt och för vilkas framförande lots
icke anlitades, skulle beräknas efter 10 procent. Såsom skäl härför har
organisationsnämnden anfört huvudsakligen, att lotspersonalen, som i varje
fall hade att ombestyra vakthållning, vilket arbete måste anses till fullo ersatt
genom den fasta avlöningen, därutöver beträffande ifrågavarande fartyg
förorsakades blott ringa arbete, avseende indrivandet av vederbörliga avgifter.
Då personalens andel i lotspenninginkomst syntes böra närmast utgöra
en särskild ersättning för lotsning och ansvaret därvid, borde någon större
sådan andel icke utgå i lotspenningar från här förevarande icke lotsade får -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164. 47

tyg. Mera betydande frekvens av dessa fartyg förekomme endast vid ett total
lotsplatser.

Beträffande härefter frågan om storleken av lotspersonalens andel i lotspenningar
från övriga fartyg, d. v. s. fartyg, som anlita lots eller vilka visserligen
gå utan lots men författningsenligt äro lotspliktiga, har organisationsnämnden
anfört följande:

Av vad som föregått den år 1921 företagna höjningen av lotspenningarna
syntes organisationsnämnden tydligt framgå, att avsikten med denna åtgärd
i främsta rummet varit att med hänsyn till den vid ifrågavarande tid alltjämt
pågående stegringen av levnadskostnaderna bereda lotspersonalen ökad
inkomst av lotspenningar. Sedermera hade emellertid en avsevärd minskning
i levnadskostnaderna inträtt. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex
hade sålunda den 1 juli 1921, då taxeförhöjningen trätt i kraft, utgjort 236
men den 1 oktober 1934 blott 155. Det förhållandet, att taxeförhöjningen
1921 skett i huvudsakligt syfte att på grund av levnadskostnadernas
ökning justera lotspersonalens lotspenninginkomst uppåt, syntes enligt
organisationsnämndens mening i och för sig böra föranleda till, att på grund
av den nedgång i levnadskostnaderna, som sedermera inträtt, en beskärning
på ett eller annat sätt av personalens inkomst av lotspenningar vidtoges.
Enär dyrtidstillägg utginge endast å lotspersonalens fasta avlöning, under
det lotspenninginkomstens reglering med hänsyn till levnadsomkostnadernas
storlek ägt rum på förut angivet sätt, skedde avlöningssänkning, när sådan
för statens tjänstemän på grund av minskade levnadskostnader förekomme i
form av reducering av dyrtidstilläggen, för lotspersonalen i proportionsvis
mindre omfattning än för statliga befattningshavare, vilkas hela ersättning
utginge såsom fast lön med därå belöpande dyrtidstillägg.

Om alltså vad förut framhållits i och för sig syntes tala för en reducering
av lotspersonalens lotspenninginkomst, framstode det motiverade i en dylik
åtgärd desto klarare vid beaktande av vad som komme att anföras angående
dels lotspersonalens för hela riket årliga sammanlagda lotspenninginkomst
under perioden 1923—1933, dels den utveckling, som under denna tid ägt
rum beträffande den årliga genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare
och befattningshavarnas årliga genomsnittliga lotspenninginkomst
per lotsning, dels ock lotslotternas storlek.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av det sedermera för 1922 års riksdag
framlagda förslaget till lönereglering för lots- och fyrstatens befattningshavare
hade vederbörande departementschef (prop. 1922: 181) anfört, att han
i likhet med lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett lämpligt, att på sätt
dittills varit fallet jämväl framdeles å vederbörande avlöningsstat upptoges
ett särskilt förslagsanslag för lotspersonalen tillkommande lotslott med belopp,
motsvarande 40 % av beloppet av de å riksstatens inkomstsida beräknade
lotspenningarna. Vid det förhållandet, att Kungl. Maj:t efter förslag
av lotsstyrelsen i 1922 års statsverksproposition beräknat inkomsten av lotspenningar
för första halvåret 1923 till 750,000 kronor, hade samma inkomst
för hela året 1923 förty synts böra uppskattas till dubbla beloppet eller

1,500,000 kronor. Anslaget till lotspersonalens andel i lotspenningar bade
därför i förslaget till avlöningsstat för lots- och fyrstaten att, för helt år
räknat, binda till efterrättelse från och med den 1 januari 1923 upptagits
till 600,000 kronor.

Ifrågavarande avlöningsstat hade godkänts av 1922 års riksdag, varefter
för varje budgetår å denna stat uppförts ett förslagsanslag till lotspersonalens
andel i lotspenningar, vilket anslag satts till 40 % av det för samma
budgetår beräknade beloppet av inkomsttiteln lotspenningar.

Kungl. Majlis proposition nr 164.

På sätt av det anförda framginge hade alltså statsmakterna vid beslutandet
av 1922 års lönereglering antagit, att den lotspersonalen vid sidan av
den fasta avlöningen tillkommande andelen i lotspenninguppbörden skulle
tillsvidare komma att uppgå till sammanlagt omkring 600,000 kronor för år.
Uppgifterna i kolumn 3 i följande tablå visade, huru förhållandena i förevarande
avseende i verkligheten kommit att gestalta sig under vart och ett
av åren 1923—1933.

Å r	1	2	3	4	5	6
Antal lots- ningar	Antal lots-lottsberät-tigade befatt-ningshavare	Lotspersona-lens andel i lotspennin-garna (40 %) kronor	Antal lots-ningar i ge-nomsnitt per befattnings-havare	Den genom-snittliga lots-penningin-komsten per befattnings-havare kronor	Befattnings-havares ge-nomsnittliga lotspenning-inkomst per lotsning kronor
1923 ............	49,111	560	921,555	87	1,645	18: 76
1924 ............	49,814	554	1,000,124	89	1,805	20: 08
1925 ............	51,806	554	1,043,774	93	1.884	20: 15
1926 ............	49,328	550	991,090	89	1,801	20:09
1927 ............	56,734	544	1,162,767	104	2,137	20:50
1928 ............	55,790	539	1,149,377	103	2,132	20:60
1929 ............	57,509	535	1,253,887	107	2,343	21:80
1930 ............	54,177	524	1,172,463	103	2,237	21:64
1931 ............	48,342	511	1,026,329	94	2.008	21:23
1932 ............	42,653	502	906,522	85	1,805	21:25
1933 ............	44,045	490	986,207	89	2,012	22: 39
19341............	48,266	478	1,079,464	101	2,258	22: 36
1935*............	47,625	477	1,097,313	100	2,300	23:04

Beträffande uppgifterna i tablån finge anmärkas, att sådana fall, i vilka
lotsavgifter erlagts utan att lots anlitats, vöre medräknade i kolumn 1, varför
jämväl hänsyn tagits till dem vid uträknandet av talen i kolumnerna
4 och 6. Talen i kolumn 4 vore alltså något för höga och i kolumn 6 något
för låga. Uppgifterna i kolumn 2 avsåge antalet överlotsar, lotsförmän och
lotsar vid slutet av respektive år.

Såsom av tablån syntes, hade lotspersonalens andel i lotspenningar redan
år 1923 uppgått till över 900,000 kronor eller alltså till ett belopp, med mer
än 50 % överstigande den summa, som, i enlighet med vad förut framhållits,
i ifrågavarande hänseende vid löneregleringen beräknats. Sedermera
hade personalens lotspenningandel växlat mellan belopp, som med mer än
50 % överstigit den år 1922 beräknade lotspenningandelen, och belopp, som
överstigit samma andel med mer än 100 %>.

Vidkommande den genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare
finge till en början anmärkas, att densamma 1923, därest hela personalens
lotspenninginkomst då stannat vid förenämnda belopp av 600,000
kronor, och örn antalet lotslottsberättigade befattningshavare beräknades till
560, skulle hava utgjort 1,071 kronor. Med hänsyn till större lotspenninguppbörd
än beräknat hade emellertid, såsom tablån utvisade, ifrågavarande
inkomst nämnda år kommit att uppgå till 1,645 kronor. Sedermera hade
den genomsnittliga lotspenninginkomsten per befattningshavare aldrig understigit
1,800 kronor — oftast ej obetydligt överstigit denna summa — eller
alltså ett belopp, omkring 75 % högre än det, vartill densamma under nyss 1

Uppgifterna för åren 1934 och 1935 tillagda här efter lotsverkssakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

berörda förutsättningar skulle hava uppgått 1923. I den mån den ökning
av ifrågavarande inkomst, som ägt rum sedan 1923, icke vore beroende på
stegring i lotspenninguppbörden, sammanhängde densamma med successiv
nedgång i antalet lotslottsberättigade befattningshavare. Personalantalet hade
nämligen i ett stort antal fall varit åtskilligt större, än som med hänsyn till
omständigheterna kunnat anses erforderligt, varför personalindragningar ägt
rum. Personalinskränkningar hade jämväl föranletts av indragning av lotsplatsen
Av kolumn 6 i tablån framginge, att efter år 1923 personalens årliga
genomsnittliga lotspenninginkomst per lotsning befunnit sig i så gott
som oavbrutet stigande. Stegringen från 1923 till och med år 1933 hade
utgjort icke mindre än omkring 20 %. Lotspenningarna utginge i förhållande
till vederbörande fartygs avgiftspliktiga dräktighet och den lotsade
vägens längd. I sistnämnda hänseende syntes ingen annan väsentlig skiljaktighet
föreligga under de olika åren än den, som motsvarades av växlingarna
i den totala lotsningsfrekvensen. Anledningen till den sedan länge
pågående höjningen av befattningshavarnas genomsnittliga lotspenninginkomst
per lotsning syntes därför vara att söka i ökning av fartygens storlek.
Fartygstonnagets tillväxt komme alltså lotspersonalen till godo i form
av större inkomster av de särskilda lotsningarna, utan att därför ökat arbete
med dessa förorsakades personalen. Tvärtom hade den sedan länge på segelfartygens
bekostnad pågående ökningen av antalet maskindrivna fartyg för
lotspersonalen medfört en minskning av den tid, som för lotsningarna erfordrades,
varförutom genom segelfartygens successiva försvinnande och ersättande
med maskindrivna fartyg lotsningsarbetet av lätt insedda orsaker
i åtskilliga hänseenden förenklats.

Beträffande lotslotterna visade en undersökning av utvecklingen under perioden
1923—1933, att antalet lotsplatser med jämförelsevis höga lotslotter
tenderade att stiga. Exempelvis kunde sålunda nämnas, att antalet platser
med lotslotter över 2,000 kronor utgjorde år 1923 17, år 1929 -— då högkonjunktur
varit rådande — 35, därefter sjönk till 21 år 1932 men år 1933
återigen stigit till 26.

Lotspenninginkomsten för personalen uppginge enligt nämndens mening
i åtskilliga fall till större belopp för år, än vad lotsarna i förevarande avseende
skäligen borde kunna göra anspråk på. Detta förhållande skulle alltefter
genomförande av de av nämnden föreslagna personalinskränkningarna
komma att bliva ännu mera påtagligt beträffande ett stort antal lotsplatser.
På grund därav hade nämnden funnit sig böra föreslå, att en beskärning
vidtoges jämväl beträffande lotsarnas andel i lotspenninguppbörden från
fartyg, som anlitade lots, och fartyg, vilka visserligen gånge utan lots men
författningsenligt vore lotspliktiga.

Organisationsnämnden föreslog, att högsta procenttalet varje år för den
lotspersonalen vid en lotsplats gemensamt tillkommande andelen av lotspenningar
från lotsade eller icke lotsade men lotspliktiga fartyg skulle liksom
nu utgöra 40. Sedan en befattningshavares lotslott under året uppgått till

1.000 kronor, skulle emellertid till honom under samma år ytterligare utgående
lotslottsbelopp av lotspenningar från lotsade eller icke lotsade men
lotspliktiga fartyg beräknas efter en för personalen vid platsen gemensam
andel i sistnämnda lotspenningar av 30 procent. Örn befattningshavares lotslott
stege till 2,000 kronor, skulle därefter under året för hans del sistnämnda
procentsats sänkas till 20. I de angivna gränsbeloppen 1,000 kronor och

2.000 kronor skulle inräknas vederbörande befattningshavare tillkommande

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotspenningar från samtliga fartyg, alltså såväl lotsade som lotspliktiga eller
blott avgiftspliktiga icke lotsade fartyg.

Nämnden har vidare framhållit, att år 1933 lotspenninguppbörden i riket
uppgått till 2,465,517 kronor, varav 1,479,310 kronor tillfallit statsverket
(60 °/o) och 986,207 kronor lotspersonalen. Därest under nämnda år organisationsnämndens
förslag angående förändringar beträffande lotspenninginkomstens
fördelning varit genomförda, skulle enligt en inom lotsstyrelsen
verkställd beräkning statsverkets lotspenningandel hava ökats och lotspersonalens
lotspenningandel hava minskats med omkring 200,000 kronor.

I yttrande till lotsstyrelsen den 9 januari 1935 i anledning av organisationsnämndens
betänkande anförde lotsförbundet:

Organisationsnämndens motivering för reducering av lotspersonalens lotspenningandel,
att personalen skulle fått högre inkomster än som avsetts vid
1922 års lönereglering, vore felaktig, då löneregleringen givetvis vore en från
beräkningen av lotspenningarna för statsverkspropositionella ändamål skild
sak.

Nämndens uppfattning, att fartygstonnagets tillväxt kommit lotspersonalen
till godo i form av större inkomster utan att därför ökat arbete förorsakats
personalen, vore likaledes felaktig. Lotsarnas inkomster av lotspenningar
komme alltjämt till huvudsaklig del från det medelstora tonnaget.
Vidare vore det uppenbart, att lotsningen av fartyg av större storlek och
djupgående medförde ej blott större ansvar utan även ett väsentligt mera
ansträngande, noggrant och omdömesgillt arbete, som krävde till det yttersta
spänd uppmärksamhet. Lotsningen av ett större fartyg kunde även bliva
av längre varaktighet än lotsningen av ett mindre. I smala passager måste
ett stort fartyg gå med måttlig fart, förtöjning vid kaj toge längre tid, liksom
stora fartyg måste mötas längre ut till sjöss o. s. v.

Organisationsnämndens utredning vore ofullständig i så måtto, att lotsarnas
arbetstid icke blivit föremål för granskning. Innan en sådan utredning förelåge
kunde lotsarnas lönevillkor överhuvud taget icke objektivt bedömas.

Lotsförbundet finge alltså avstyrka en reducering av lotspersonalens andel
i lotspenningarna.

Lotsstyrelsen anförde i utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935:

Organisationsnämndens motivering för och förslag örn nedsättning av lotspersonalens
andel i lotspenningarna för vissa fartyg, som ej anlitat lots, kunde
av lotsstyrelsen till alla delar biträdas, varför även styrelsen finge föreslå,
att en sådan nedsättning gjordes. Mot det av nämnden föreslagna procenttalet
hade styrelsen icke något att erinra.

Vad anginge personalens andel i lotspenningarna från övriga fartyg hade
styrelsen, för att erhålla föreställning örn hur löneställningen ungefärligen
gestaltat sig på de olika lotsplatserna, låtit utarbeta en tablå på grundval av
1933 och 1934 års siffror, därvid man jämställt lotslotterna med lön. Av
denna sammanställning inhämtades, bland annat, att på sina håll lotslotterna
nu nått en sådan höjd, att överlotsar och till och med lotsar i stor utsträckning
åtnjöte betydligt bättre löneförmåner än vad som tillkomme sådana
tjänstemän som lotslöjtnanter (20:e lönegraden), revisorer, aktuarier, kassörer
(21 :a lönegraden). Ja, fall förekomme, där inkomsten i det närmaste
motsvarade löneställningen för sekreterare och ombudsman, fyringenjörer
och vissa lotskaptener. Man kunde svårligen värja sig för den tanken, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lotspersonalens inkomster nu nått en sådan höjd, att man vid en jämförelse
med andra statliga personalgrupper såväl i avseende å utbildning som
ställning i lönehänseende och arbetsuppgifter måste komma till den uppfattningen,
att någon begränsning borde ske.

I likhet med lotsförbundet måste lotsstyrelsen framhålla, att vad organisationsnämnden
yttrat i fråga om beräknandet av lotspenninginkomsten för
år 1923 och alltså även beräknandet av storleken av lotsarnas andel i lotspenningarna
för samma år icke kunde anses riktigt. Beräkningen av lotspenningarna
hade endast gjorts för budgetärt ändamål.

En nedsättning av lotslotterna kunde ske på principiellt sett två olika vägar,
antingen genom reduktion av lotspenningarna i deras helhet, alltså av
såväl statsverkets som lotspersonalens andel, eller ock genom beskärning
av allenast lotspersonalens andel. Den lösning av problemet, som enligt styrelsens
mening läge närmast till hands, skulle ernås genom att beträda den
första av nyss antydda vägar. Det vore att märka, att vad som skedde genom
taxehöjningen den 1 juli 1921 icke blott inneburit, att lotslotterna ökats
med 50 procent utan även att statsverkets andel höjts med motsvarande procenttal
utan att samtidigt därmed någon kompensation lämnats till sjöfarten,
som kommit att betungas med den höjda avgiften. Lotsstyrelsen ville
därför såsom en riktig och lämplig åtgärd närmast föreslå, att reduktion
vidtoges i det procenttal, varmed lotspenningarna provisoriskt höjts år 1921.
Vid övervägande av storleken av det procenttal, som borde träda i stället,
ville styrelsen framhålla, att man här lämpligen ej kunde anlägga ett rent
matematiskt beräkningssätt, grundat enbart på levnadskostnadsindex, utan
hänsyn borde jämväl tagas till att personalen icke drabbades alltför hårt
genom reduktionen, varför en övre gräns måste anses vara given genom
nämndens förslag. Detta sistnämnda innebure en årlig merinkomst för statsverket
på bekostnad av lotslotterna; och skulle denna merinkomst för år
1933 hava uppgått till cirka 182,000 kronor. I det följande rörde sig lotsstyrelsen
likaledes med 1933 års siffror och bortsåge dessutom från de
minskningar i lotspenningarna, som skulle bliva en följd av bifall till nämndens
förslag örn höjning av lotsfrihetsgränsen till 100 ton och nedsättning i
vissa fall av lotspersonalens andel i lotspenningarna till 10 procent. Då lotspenninginkomsten
år 1933 uppgått till i runt tal 2,466,000 kronor, motsvarade
en tredjedel av nämnda belopp, 822,000 kronor, den gällande förhöjningen
av 50 procent. Återstoden eller 1,644,000 kronor hade utgått i lotspenningar
direkt på taxorna. Om nu förhöjningen i stället sattes till 30 procent,
skulle alltså densamma hava uppgått till 493,200 kronor i stället för
som nyss nämnts 822,000 kronor. Om personalen då bibehölles vid 40 procent
i andel, skulle till densamma utgå 197,280 kronor1 i stället för 328 800
kronor. Skillnaden utgjorde 131,520 kronor.1 Förslaget innebure, att lotspenningarna
och alltså även lotslotterna minskades med 13Vs procent.

Den rörliga inkomst, som utgjordes av lotslotterna, borde fritt få följa
lotspenningarnas variationer, vilka avspeglade intensiteten i själva lotsningsarbetet
— förutsatt att taxorna vid respektive lotsplatser vore likformigt avvägda
i förhållande till nämnda arbete. Med hänsyn jämväl -därtill kunde
lotsstyrelsen icke tillstyrka, att lösningen söktes efter den linje, som angivits
av organisationsnämnden, och ej heller efter något annat system av liknande
art. Om dem vore att säga, att de bleve mycket svåra att tillämpa vid de
ej sällan förekommande rubbningarna i personalstyrkan på platsen; särskilt
gällde detta örn icke mindre än tre olika procentsatser skulle användas.

1 I lotsstyrelsen utlåtande Ilar bär på grund av skrivfel angivits 167,280 respektive 161,520
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsstyrelsen hade därför icke kunnat finna annan lämplig utväg, därest
det av styrelsen här förut framställda förslaget icke godkändes, än att viss
för alla lika gällande nedsättning gjordes i det procenttal, 40 procent, som
nu bestämde lotspersonalens andel i lotspenningar^. En nedsättning av
nämnda procenttal med fem enheter gåve i det allra närmaste samma resultat
för lotslotternas del som den av lotsstyrelsen föreslagna nedsättningen av
tillägget på taxan. Detta innebure, att lotslotterna minskades med en åttondel
eller med 12''A procent.

Härefter genmälde lotsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 februari
1935:

Den av lotsstyrelsen gjorda jämförelsen med löneställningen för vissa
andra befattningshavare syntes vara i sak ovidkommande. Lotslotten vore
för övrigt beroende av sjöfartskonjunklurerna, då däremot nämnda tjänstemän
hade sin garanterade lön.

Det förefölle lotsförbundet, att en nedsättning av lotstaxan för närvarande
icke kunde anses påkallad.

Beträffande andelen i lotspenningarna från avgifts- men ej lotspliktiga fartyg,
vilka ej anlitade lots, finge lotsförbundet framhålla, att lotsarnas arbete
för ifrågavarande fartyg icke inskränkte sig till uppbärning av lotsavgifter,
utan utkiken, vakthållningen och uppassningen för sådana fartyg kunde ofta
vara minst lika besvärlig som för övriga fartyg, varjämte lotsarna vid vissa
lotsplats^’ jämväl nödgades, för att konstatera, huruvida dessa fartyg önskade
lots eller ej, gå fartygen till mötes långt ut till sjöss. Även beträffande denna
beskärning finge således lotsförbundet avstyrka organisationsnämndens och
lotsstyrelsens förslag.

Statskontoret anförde i utlåtande till Kungl. Majit den 24 januari 1935:

De skäl, som av organisationsnämnden förebragts för en nedsättning till
10 procent av lotspersonalens andel i lotspenningarna från lotsfria men avgiftspliktiga
fartyg, som icke anlitade lots, hade synts statskontoret bärande,
och ämbetsverket hade alltså icke funnit anledning att motsätta sig förslaget
i denna del.

Däremot hade vad organisationsnämnden anfört icke övertygat statskontoret
rörande lämpligheten av att för närvarande vidtaga reduktion
av lotsarnas inkomst av lotspenningarna från övriga fartyg. Det skulle visserligen
icke förnekas, att sagda inkomst i enskilda fall kunde hava uppgått
till sådana belopp, att en minskning i och för sig kunnat hava fog för sig. De
sifferuppgifter, som nämnden beträffande detta spörsmål lämnat, gåve dock
icke vid handen, att de under tidsperioden 1923—1933 faktiskt uppburna totala
ersättningsbeloppen undergått någon mera väsentlig höjning. Den ökning,
som därutinnan inträtt, vore i varje fall icke av den betydenhet, att
den, såvitt statskontoret kunde finna, borde motivera, att frågan örn en reduktion
i nu förevarande sammanhang upptoges till prövning. Skulle efter
ett genomförande av de av organisationsnämnden föreslagna personalindragningarna
förhållandena i detta hänseende därtill giva anledning, borde emellertid
enligt statskontorets mening frågan örn ändrad fördelning av lotspenningarna
göras till föremål för förnyat övervägande.

I utlåtande till Kungl. Majit den 24 januari 1935 yttrade allmänna civilförvaltningens
lönenämnd:

I betraktande av det förhållandet, att någon ändring i grunderna för beräknandet
av personalens andel i lotspenningarna icke gjordes vid genomförande
av 1922 års lönereglering, att vidare personalens andel i lotspenningar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

na linder årens lopp i hög grad överskridit det belopp, varmed nian räknade
vid nämnda lönereglering, samt slutligen att levnadskostnaderna sedan år
1923 avsevärt nedgått, skulle det väl enligt lönenämndens mening kunna med
fog ifrågasättas, huruvida icke tiden nu vöre inne att efter en mera allsidig
undersökning vidtaga en genomgående beskärning i lotspersonalens inkomst
av lotspenningarna. Denna fråga sammanhängde emellertid även med spörsmålet,
huruvida lotstaxorna genom den ännu bestående provisoriska höjningen
av år 1921 kunde anses lämpligt avvägda. Lönenämnden hade vid besvarande
av förevarande remiss ansett sig icke kunna ingå på något bedömande
av dessa invecklade spörsmål och övriga därmed sammanhängande
frågor. Med hänsyn därtill och då ett omedelbart genomförande av organisationsnämndens
förslag skulle i varje fall medföra en begränsning uppåt av
lotslotten å de lotsplatsen där denna under de nu tilländalupna åren utgått
med avsevärt större belopp, än som från början varit avsett och för övrigt
kunde anses skäligt, hade lönenämnden ansett sig böra förorda organisationsnämndens
förslag till genomförande.

Sveriges allmänna sjöfartsförening med flera sjöfartssammanslutningar anförde
i skrivelse till kommerskollegium den 17 januari 1935:

Uppenbarligen krävde förhållandena, att sjöfartens avgiftsbörda lättades.
En rationalisering i huvudsaklig överensstämmelse med organisationsnämndens
förslag beträffande lotsplatserna och säkerhetsanstaltsväsendet i övrigt
medförde möjligheter till avsevärda besparingar. Att de sålunda åsyftade
besparingarna åtminstone delvis borde komma sjöfarten till godo i form av
avgiftslindring syntes uppenbart. Närmast till hands skulle ligga, att avgiftslättnaden
effektuerades genom sänkning av lotsavgifterna respektive fyroch
båkavgiften, i mån som utgiftsminskningen hänförde sig till lotsinrättningen
eller fyrinrättningen. Då emellertid erforderlig sänkning av lotsavgifterna
icke kunde med bibehållande av nuvarande principer för lotspersonalens
avlöning genomföras utan att avlöningen allför mycket nedginge, kunde
sammanslutningarna icke förorda en sådan åtgärd utan föresloge i stället,
att avgiftslättnaden —- så vitt nu vöre i fråga — bringades till genomförande
genom en sänkning enbart av fyr- och båkavgiften.

Kommerskollegium avgav utlåtande till Kungl. Majit den 25 januari 1935
och anförde därvid:

Vid övervägande av åtgärder till motverkande i fortsättningen av vissa av
organisationsnämnden påtalade konsekvenser av den förhöjning med 50
procent av 1914 års lotstaxor, som år 1921 genomfördes, ansågc kollegium
alldeles särskilda och delvis nya synpunkter kräva beaktande. Det från sjöfartshåll
framförda kravet, att de besparingar, som vid genomförande helt
eller delvis av organisationsnämndens rationaliseringsförslag beträffande lotsplatserna
och säkerhetsanstaltsväsendet i övrigt kunde vinnas, skulle komma
sjöfarten till godo i form av minskad avgiftsbörda, kunde enligt kollegii mening
icke rimligen frånkännas fog. Men alldeles oavsett örn effektiva besparingar
i någon större omfattning stöde att vinna på de av nämnden förordade
vägarna, syntes kollegium nu böra tagas upp till övervägande, huruvida icke
för handen varande förhållanden kunde anses motivera en sänkning i den
kraftiga förhöjning av lotstaxorna, som år 1921 vid en levnadskostnadsindex
av 23(5 genomfördes. Det hade synis kollegium, som örn i sådant hänseende
motsvarande intressen som dem, vilka man ville tillgodose genom höjningen
år 1921, skulle vid en levnadskostnadsindex för närvarande av 155 bliva i
stort sett i tillräcklig grad beaktade genom en procentuell förhöjning av alle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

nast 20 procent (55/136 av 50 procent). Möjligen vore emellertid en sänkning
på en gång i angiven utsträckning ur statsverkets synpunkt icke acceptabel.
Kollegium ansåge sig därför böra tillstyrka, att det toges under övervägande
att snarast möjligt vidtaga åtgärder för sänkning av den procentuella förhöjningen
av lotspenningtaxorna från 50 till förslagsvis 25 procent.

En åtgärd sådan som den sålunda förordade syntes komma att medföra
alltför stark minskning av lotslotterna för vissa lägre lotslottstagare. Men å
andra sidan syntes olika möjligheter till regulativ därutinnan föreligga, f
vissa undantagsfall syntes sådan ändring i lotsledsförtcckningen kunna ifrågakomma,
som innebure införande av högre nummer än för närvarande å
tillämplig lotstaxa. Denna anordning syntes emellertid förutsätta en taxebyggnad
av sådan art, som föreslagits av 1928 års lotsförfattningssakkunniga,
nämligen ett större antal taxenummer än de för närvarande gällande nied i
huvudsak hälften så stor skillnad mellan varandra närliggande taxor som
den, vilken enligt nuvarande taxesystem förelåge. En annan enligt kollegii
mening mera framkomlig utväg vore att med avseende å lotsplatser med
lotslotter till jämförelsevis låga belopp något höja lotslottsprocenten utöver
nu gällande 40 procent, olika för särskilda platser eller grupper av platser.
En tredje utväg att justera verkningarna av förslaget om sänkning av det procentuella
tillägget till lotstaxorna såge kollegium i möjligheten att åstadkomma
en i mån av anledning därtill ändrad klassindelning av lotsplatserna.

Kollegium kunde för sin del icke ansluta sig lill organisationsnämndens
förslag örn olika bestämmelser rörande fördelningen av lotspenninguppbörden
mellan statsverket och lotspersonalen, allt eftersom uppbörden hänförde
sig till fartyg, som i verkligheten anlitat lots eller utan anlitande av lots blott
erlagt stadgad avgift. Teoretiskt kunde väl de till stöd för förslaget anförda
skälen vara nog så berättigade, men syntes kollegium praktiska skäl i övervägande
grad tala för bibehållande av nu gällande bestämmelser i ämnet.

1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag.

Dessa sakkunnigas förslag i fråga om lotsavgiftssystemet bär uppbyggts i
nära anslutning till sjöfartsavgiftssakkunnigas av 1924 förslag till omreglering
av allmänna sjöfartsavgifter, med undantag av lotspenningar och
hemvägsersättning. Sistnämnda sakkunniga föreslogo i betänkande angående
sjöfartsavgifter, avgivet den 23 mars 1927, bland annat, dels att fyroch
båkavgiften, med vilken den statliga isbrytaravgiften definitivt syntes
böra sammanslås, skulle så bestämmas, att den årliga uppbörden därav beräknades
motsvara allenast hälften av de beräknade årliga kostnaderna för
fyr- och båkväsendet samt statens isbrytarfartyg, dels ock att avgifter av
fartyg, utom lotsavgifter, kanal-, sluss- och farledsavgifter, skulle bestämmas
att utgå såsom en kombination av avgift, beräknad efter fartygets totala inre
rymd — totala bruttodräktigheten — (tonnageavgift), och av avgift, beräknad
efter viktsmängden lossat och lastat gods (lastavgift). 1928 års lotsförfattningssakkunnigas
härtill knutna förslag är av väsentligen följande innebörd.

De sakkunniga hava förordat införande av lotsfrihet såsom allmän princip.
I det dubbla syftet att i sjöfartssäkerhetens intresse ernå en gynnsam påverkan
på lotsningsfrekvensen samt att trots den nedgång i lotsningarnas antal,
som övergången till lotsfrihet förväntats medföra, säkerställa tillräckliga in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

komster från sjöfarten hava de sakkunniga föreslagit en omläggning av lotsavgiftssystemet
sålunda, att från sjöfarten skulle uttagas dels oberoende av
utförd lotsning en allmän sjöfartsavgift till lotsinrättningen, dels i samband
med utförd lotsning förhållandevis låga lotspenningar. Förstnämnda
allmänna lotsavgift skulle utgå enligt samma grunder, som sjöfartsavgiftssakkunniga
föreslagit för fyr- och båkavgiften, d. v. s. utgöras av dels en
efter fartygens totala bruttodräktighet beräknad tonnageavgift för fartyg, som
ankomme från och avginge till utrikes ort, dels lastavgift å gods, som lossades
och lastades i utrikestrafik. Den förra skulle utgå endast 4 gånger (för segelfartyg
2 gånger) örn året, medan den senare skulle utgå för allt gods, som i
förut nämnd fart lossades och lastades. Den allmänna avgiften till lotsinrättningen
skulle sammanföras med fyr- och båkavgiften till »lots- och fyravgift».
Lotspenningarna hava föreslagits skola utgå enligt taxor med genomsnittligt
endast ungefär hälften så stora belopp som de nuvarande och i sin helhet
tillfalla lotspersonalen. De skulle beräknas i förhållande till den lotsade
vägens längd samt fartygens totala bruttodräktighet. Dessutom har föreslagits,
att ersättningen till lotsarna för deras resor i samband med lotsning i
allmänhet icke vidare skulle utgå i form av särskild avgift (nuvarande hemvägsersättning)
från fartygen, utan att lotsarna i regel skulle ersättas för
dessa utgifter av statsmedel enligt särskilt resereglemente. I anslutning till
de synpunkter, som sjöfartsavgiftssakkunniga gjort gällande, då de föreslagit,
att endast hälften av kostnaderna för fyr- och båkväsendet skulle uttagas
av sjöfarten, hava lotsförfattningssakkunniga vid beräkningen av de
avgifter, som skulle uttagas, utgått från grundsatsen, att sjöfartens bidrag till
lotsinrättningen borde motsvara omkring hälften av nämnda inrättnings
kostnader. Då dessa kostnader, inklusive kostnaderna för lotsarnas inställelse
till lotsning och återresa efter utförd lotsning, beräknats uppgå till cirka
5 miljoner kronor årligen, skulle alltså 2.5 miljoner kronor uttagas från sjöfarten.

Vad angår fördelningen av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen å den
allmänna lotsavgiften och å lotspenningarna borde enligt de sakkunnigas
mening storleken av lotspenningarna för framtiden bestämmas så, att de
komme att inbringa ungefär det belopp, vartill den efter 40 procent beräknade
personalandelen av lotspenningarna uppgått under senare år, d. v. s.
cirka 1.1 miljon kronor örn året.

I anslutning härtill äro lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotstaxor
byggda på den grund, att genom lotspenningarna, som alltså helt skulle tillfalla
lotspersonalen, borde uttagas ungefär sistnämnda belopp, 1.1 miljon
kronor, varje år. Återstoden av sjöfartens till cirka 2.5 miljoner kronor beräknade
årliga bidrag till kostnaderna för lotsinrättningen skulle uttagas
genom den allmänna lotsavgiften, som alltså borde bestämmas på det sätt,
att i dylika avgifter komme att inflyta omkring 1.4 miljon kronor örn året.

Till närmare motivering för förslagen örn dels systemet med en allmän,
fyr- och båkavgiften tillagd lotsavgift förutom lotspenningar efter avsevärt

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

lägre taxor än nu, dels ock det totala deltagandet från sjöfartens sida i bestridandet
av kostnaderna för lotsinrättningen hava lotsförfattningssakkunniga
anfört huvudsakligen följande:

Man syntes böra söka finna utvägar att neuti''alisera den minskning i inkomster
från sjöfarten, som en övergång till lotsfrihet under förutsättning
av oförändrade lotstaxor komme att medföra. Lämpligt syntes därvid
vara att från sjöfarten uttaga dels för utförd lotsning en förhållandevis
ringa ersättning, dels ock i form av en allmän sjöfartsavgift vad som ytterligare
kunde erfordras till lotsväsendet utöver vad staten tillsläppte. Ju
mindre denna ersättning för utförd lotsning gjordes — därvid den allmänna
avgiften måste stiga —- i desto högre grad befordrades lotsningsfrekvensen.
Vad en anordning sådan som den sålunda antydda beträffade, måste det
anses naturligt, att i den mån sjöfarten bidroge till lotsväsendets omkostnader
detta skedde ej blott för lotspersonalens tjänster direkt genom lotsning
m. m. utan även eljest, nämligen såsom vederlag därför att utprickningen
utfördes och vidmakthölles genom lotsinrättningens försorg samt
lotsarna funnes till hands, då deras biträde påkallades.

Vad anginge utformningen av den allmänna sjöfartsavgiften till lotsinrättningen,
så syntes lotsförfattningssakkunniga de båda syften, som å ena
sidan en sådan avgift och å andra sidan fyr- och båkavgiften hade att fullfölja,
så likartade, att det folie sig naturligt, att dessa avgifter utginge efter
enahanda grunder och sålunda sammansloges, varigenom ock vunnes betydande
fördelar i den praktiska tillämpningen. Att uttaga en avgift till
lotsinrättningen enligt samma grunder som de för den nuvarande fyr- och
båkavgiften gällande, syntes emellertid icke möjligt i betraktande av de
betydande belopp, varmed sistnämnda avgift utginge vid de för densamma
föreskrivna fåtaliga betalningstillfällena per år. Annorlunda ställde sig
förhållandet med den av sjöfartsavgiftssakkunniga föreslagna typen för
fyr- och båkavgift. Därigenom att denna avgift -— genom lastavgiftens
egenskap att utgå å all last till eller från utlandet — mera fördelats på hela
året och bättre anpassats efter fartygens ekonomiska bärkraft hade skapats
förutsättning för införande av ytterligare en likartad avgift vid sidan
därav.

Sjöfartsavgiftssakkunniga hade ansett, att staten i form av avgift å sjöfarten
endast borde uttaga en del av det belopp, som erfordrades till täckande
av kostnaderna för fyr- och båkväsendet. Motsvarande borde tilllämpas
beträffande lotsinrättningen. I stället för att sjöfartens bidrag till
lotsinrättningen uttoges allenast genom ersättningar för lotsarnas tjänster
åt sjöfarten hade avgörande skäl ansetts tala för att en väsentlig del av
bidraget inflöte genom en oberoende av lotsning utgående avgift. Denna
avgift skulle nära nog uteslutande utgå av den utrikes sjöfarten. Men likväl
skulle alla fartyg, oberoende av om de träffades av nämnda avgift, vara
likställda, då det gällde att utnyttja de fördelar lotsinrättningen erbjöde.
Utprickningen, som utfördes av lotsarna, utnyttjades av vilket fartyg som
helst, och biträde av lots kunde likaledes påkallas av vilket fartyg som
helst. Vad anginge förmånen av låga lotspenningar, som väsentligen möjliggjordes
just genom förenämnda, oberoende av lotsning utgående allmänna
avgift, så syntes det främst av praktiska skäl icke böra ifrågakomma, att
av sådana fartyg, som ej träffades av denna avgift, uttaga lotspenningar
efter högre taxa än av andra fartyg. Vid nu angivna förhållanden skulle
det uppenbarligen även i fråga örn lotsinrättningen vara obilligt, om kostnaderna
för densamma helt uttoges genom avgifterna å sjöfarten. Till förmån
för att staten bidroge till nyssnämnda kostnader kunde liksom i fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

om fyrväsendet ytterligare åberopas det skälet, att staten finge anses hava
en allmän förpliktelse att till skydd för fartygsbesättningar och passagerare
inrätta sjöfartssäkerhetsanstalter vid rikets kuster. Härtill komme, att lotsarna
hade en viktig funktion direkt i statens tjänst genom den av försvars-
och tullbevakningsintressen betingade allmänna övervakningen av
rikets kustfarvatten.

I fråga örn det lämpliga förhållandet mellan statens och sjöfartens bidrag
till lotsinrättningen kunde naturligen råda olika meningar. Det borde
erinras om att staten sedan många år tillbaka direkt bidragit till nämnda
omkostnader, under vissa år med omkring hälften, under de senare åren, då
lotspenninguppbörden stigit, med något mindre. De sakkunniga hade stannat
för att på detta område, liksom sjöfartsavgiftssakkunniga beträffande
fyrväsendets kostnader, förorda en hälftendelning. Med ökad sjöfart komme
avgifterna från sjöfarten att giva stigande intäkter. Men man borde
ock räkna med en ökning av lotsinrättningens medelsbehov. Skulle den såsom
lämplig ansedda proportionen mellan statens och sjöfartens tillskott
mera avsevärt rubbas, kunde här, liksom ock i fråga om avgiften till fyrväsendet,
rättelse med lätthet åstadkommas genom jämkning i avgiftssatserna.

Under år 1929 verkställdes genom generaltullstyrelsen vissa provdebiteringar
beträffande fyr- och båkavgiften och sjömanshusavgiften med huvudsaklig
tillämpning av de av sjöfartsavgiftssakkunniga gjorda förslag. Jämte
det kommerskollegium verkställt bearbetning av det sålunda insamlade
provdebiteringsmaterialet, vilken bearbetning den 8 maj 1931 av trycket offentliggjorts
i statens offentliga utredningar 1931: 15, har kollegium, på
grundval av nämnda provdebiteringsmaterial och med hjälp även av annat
omfattande material, kompletterat lotsförfattningssakkunnigas undersökningar
rörande de ekonomiska verkningarna för sjöfarten av samma sakkunnigas
förslag till lotsavgifter samt den 18 juni 1932 av trycket offentliggjort resultatet
härav i statens offentliga utredningar 1932: 15. Sistberörda utredning
belyser avgiftsbelastningen och det föreslagna avgiftssystemets ekonomiska
verkningar för fartyg av skilda slag och i olika fart särskilt för avgifterna
till lotsinrättningen, särskilt för samtliga statliga sjöfartsavgifter inklusive
sjömanshusavgift samt särskilt för samtliga statliga sjöfartsavgifter och hamnavgifter
tillsammantagna.

Den 8 mars 1935 avgav kommerskollegium utlåtande till Kungl. Maj:t angående
sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas betänkanden
i vad angår vissa principfrågor, därvid tillika överlämnades av kollegium
från åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, som beröras av de i betänkandena
väckta förslagen, inhämtade yttranden.

över detta utlåtande yttrade sig lotsstyrelsen den 8 maj och statskontoret
den 10 maj 1935.

Vid anmälan av ifrågavarande ärende inför Kungl. Maj:t den 20 juni 1935,
därvid uppdrogs åt kommerskollegium att verkställa förnyad utredning angående
de allmänna sjöfartsavgifterna med undantag av lotsavgifter och
hemvägsersättning, anförde dåvarande chefen för handelsdepartementet
bland annat följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Gentemot sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag om övergång från det nuvarande
systemet att beräkna fartygsavgifterna å fartygets nettodräktighet till
en beräkning efter den s. k. totala bruttodräktigheten hade kommerskollegium
framfört flera vägande invändningar. Kollegium hade visserligen framhållit,
att det vore tydligt, att tonnageavgiftens beräknande på den totala bruttodräktigheten
i och för sig skulle vara ägnat att på det mest ändamålsenliga
sättet anpassa ifrågakommande sjöfartsavgift efter den omfattning, vari fartyget
såsom sådant toge sjöfartsanstalterna i anspråk. Kollegium hade emellertid
funnit övervägande skäl tala för att vårt land tills vidare borde vidbliva
nettoberäkningen såsom avgiftsgrund. Därvid hade kollegium särskilt anfört,
att skeppsmätningsfrågans internationella läge manade till den största
varsamhet, när det gällde att taga ställning till frågan om införande av
annan beräkningsgrund än den nu gällande, såvitt denna toge hänsyn till
visst mått på fartygets dräktighet.

På de skäl kollegium anfört gåve departementschefen sin anslutning till
kollegii ståndpunkt, att det nuvarande systemet med nettodräktigheten såsom
grund för avgiftsberäkningen tillsvidare bibehölles.

Vidkommande därefter det föreslagna systemet alt beräkna sjöfartsavgifter
till en del på fartygets på visst sätt uträknade dräktighet såsom mått
på den omfattning, vari fartyget som sådant toge sjöfartsanstalterna i anspråk,
och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle lossade eller
lastade lastens kvantitet i viktton såsom i sin mån ett mått på fartygets vid
visst tillfälle aktuella ekonomiska bärkraft, hade det allmänt erkänts, att
detsamma vilade på teoretiskt rättvisa grunder och jämväl skulle medföra
vissa påtagliga praktiska fördelar. Vid bearbetningen av provdebiteringsmaterialet
hade det emellertid visat sig, att systemet i den praktiska tillämpningen
även skulle medföra åtskilliga ogynnsamma eller olämpliga verkningar.
Visserligen skulle med vissa modifikationer i systemet en del av dessa
verkningar kunna elimineras. En avgörande betydelse måste dock tillmätas
den omständigheten, att det föreslagna systemet ur debiterings- och
uppbördssynpunkt otvivelaktigt vore förbundet med högst betydande olägenheter.
På grund därav hade generaltullstyrelsen funnit sig icke kunna
tillstyrka ett genomförande av förslaget. Kommerskollegii uttalanden härom
innebure ett avstyrkande för det fall att generaltullstyrelsen, på vilken det
närmast ankommit att bedöma förslaget ur sist berörda synpunkter, ansett
olägenheterna härutinnan överväga de med systemet förbundna fördelarna.

Med hänsyn till betydelsen av de invändningar, som sålunda kunde göras
mot införandet av det ifrågasatta avgiftssystemet, funne departementschefen
sig icke kunna tillstyrka sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag härutinnan, utan
ansåge, att de nuvarande grunderna för beräknande och uttagande av
avgifterna tillsvidare borde i huvudsak tillämpas.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hade i sitt betänkande föreslagit en
omläggning av lotsavgiftssystemet, därvid till grund för lotsavgifternas beräknande
i viss utsträckning skulle läggas det av sjöfartsavgiftssakkunniga
föreslagna systemet för avgiftsberäkning. Med anledning därav ville departementschefen
framhålla, att samma skäl, som talade mot sjöfartsavgiftssakkunnigas
nämnda system jämväl gjorde sig gällande beträffande
lotsavgifterna, i den mån deras beräknande grundades å detta system.

Beträffande den av kommerskollegium intagna ståndpunkten till frågorna
om storleken av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen och detta bidrags fördelning
på olika avgifter må återgivas följande ur kollegii omförmälda utlåtande
den 8 mars 1935:

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Sjöfartsavgiftssakkunniga hade sökt närmare belysa frågan om sjöfartsavgifternas
ekonomiska verkningar och i samband därmed verkställt en jämförelse
mellan sjöfartsavgifternas storlek i Sverige och i andra länder. Av
denna senare utredning franninge, att avgiftsbelastningen i allmänhet vore
störst i London, samt att Oslo och de svenska hamnarna komme därnäst.
Vidare hade det genom undersökningen befunnits, att den höga avgiftsbelastningen
i den förstnämnda hamnen särskilt berodde på höga hamnumgälder
av lokal karaktär, medan i de svenska hamnarna och i Oslo det vore de stora
beloppen statliga avgifter (andra än lotspenningar), som medförde, att slutsumman
i mera väsentlig mån skilde sig från motsvarande avgiftsbelastning
exempelvis i Köpenhamn eller Hamburg, varest några statliga sjöfartsumgälder
-— oavsett isbrytaravgift i Köpenhamn under vintertiden — icke upptoges.
Sjöfartsavgiftssakkunniga hade av tillgängliga uppgifter dragit den
slutsatsen, att det ville synas, som om först genom helt avskaffande av såväl
lastpenningar (avskaffade från och med den 1 juli 1929) som fyr- och båkavgift
den svenska avgiftsbelastningen å fartygen skulle nedbringas till ungefärligen
den nivå som exempelvis den i Köpenhamn gällande. Ehuru, hade
de sakkunniga fortsatt, en dylik åtgärd för fyr- och båkavgiftens vidkommande
knappast syntes kunna ifrågasättas, utgjorde det angivna förhållandet
i varje fall en kraftig maning att söka i möjligaste mån minska den statliga
avgiftsbelastningen i vårt land. Av angivna och åtskilliga andra närmare
utvecklade skäl (sid. 79—82) hade de sakkunniga förklarat sig anse endast
en del, förslagsvis hälften, av det belopp, som erfordrades till täckande av
kostnaderna för fyr- och båkväsendet, böra uttagas i form av avgift å sjöfarten.

I de inkomna yttrandena över sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas
betänkanden hade i det närmaste allmänt understrukits
behovet av föreslagen nedskärning av fyr- och håle- samt lotsavgifterna.

Kollegium hade icke kunnat undgå att jämväl för sin del finna de av sjöfartsavgiftssakkunniga
anförda skälen för sänkning av de statliga sjöfartsavgifterna
i Sverige, även utöver vad som skett redan genom lastpenningarnas
borttagande, vara välgrundade.

Då avgiftsnivån i Sverige läge väsentligt över avgiftsnivån i åtskilliga andra
europeiska länder, syntes det kollegium antagligt, att en sänkning därav skulle
kunna vara ägnad att i någon mån gynnsamt påverka landets handelsomsättning.
Under normala förhållanden övervältrades nämligen givetvis den på
sjöfarten direkt vilande avgiftsbördan i längden, via frakterna, på andra led
i varuomsättningen och ytterst på konsumenten. Varje minskning av kostnaden
för fartygs besök i svensk hamn borde därför kunna beräknas i större
eller mindre utsträckning komma handeln till godo i form av viss lättnad i
konkurrensen med andra länder.

I den mån åter med hänsyn till skärpan av den internationella konkurrensen
inom sjöfarten, sådan som den under de senaste åren rådande, nyss
antydd övervältring av sjöfartens omkostnader icke kunde äga rum, syntes
man kunna räkna med ett sådant ekonomiskt läge inom särskilt vissa sjöfartsgrenar,
att varje lättnad i omkostnaderna verkade gagnelig! med avseende
å sjöfartens möjlighet att bedrivas med ekonomiskt försvarligt resultat.

På sålunda anförda skäl och under hänvisning i övrigt till vad sjöfartsavgiftssakkunniga
anfört i ämnet ville kollegium förorda sjöfartsavgiftssakkunnigas
förslag att i ungefärligen av dem angiven omfattning sänka det belopp,
som fyr- och båkavgiften avsåge skola inbringa.

På de av lotsförfattningssakkunniga anförda skäl och under åberopande av
vad kollegium här förut anfört tillstyrkte kollegium utarbetandet av nya
lotspenningtaxor med utgångspunkt från det av lotsförfattningssakkunniga

Kungl. Alaj:ts proposition nr 164.

förordade förslaget, att genom avgifter till lotsinrättningen uttoges allenast
ungefär hälften av statsverkets kostnader för nämnda inrättning. Härvid
borde emellertid förnyade noggranna undersökningar verkställas rörande
den genomsnittliga storleken av nämnda kostnader.

Beträffande den av lotsförfattningssakkunniga föreslagna fördelningen av
avgifterna till lotsinrättningen mellan allmänna avgifter, oberoende av lotsning,
och avgifter för utförd lotsning vore densamma, såvitt kollegium kunnat
finna, i själva verket i ganska hög grad godtycklig. Kollegium hade visserligen
i princip ej erinran att framställa mot grunderna för den ifrågavarande
tankegången. Det syntes kollegium emellertid, som örn vid realiserandet
därav och vid bedömandet i anslutning därtill av frågan örn en fördelning
mellan de olika slagen av avgifter till lotsinrättningen en omvänd ordning
i förhållande till den av lotsförfattningssakkunniga tillämpade borde komma
till användning. En avvägning borde sålunda enligt kollegii mening
i första hand ske beträffande det belopp, som avsåges skola uttagas genom
en allmän avgift oberoende av utförd lotsning, och först sedan denna avvägning
skett bestämmas vad som skulle uttagas genom avgifter enligt
lotspenningtaxor. Det vore utan vidare tydligt, att den grundläggande avvägningen
av det belopp, som borde uttagas genom en allmän avgift till
lotsinrättningen, mötte betydande svårigheter. Å andra sidan syntes det
emellertid kollegium uppenbart, att med nu angivna utgångspunkter det
icke kunde ifrågakomma att uttaga så stor del av avgifterna till lotsinrättningen
som den av lotsförfattningssakkunniga föreslagna i form av en med
fyr- och båkavgiften sammanslagen allmän avgift. Det syntes icke råda
något tvivel om att man i den av de sakkunniga föreslagna proportionen
mellan de beräknade uppbördsbeloppen av de olika avgifterna hade att
se en av orsakerna till de olämpliga verkningarna i avseende å avgiftsbelastningen
på olika trafik och fartyg av den föreslagna systemförändringen
på förevarande område. Kollegium hade emellertid för sin del ej erinran att
framställa mot att i viss anslutning till lotsförfattningssakkunnigas tankegång
eventuellt en viss, ehuru väsentligt mindre anpart av ifrågavarande
kostnader än som av nämnda sakkunniga förutsatts uttoges genom fyr- och
båkavgiften.

Uppmärksammas borde, att kollegii förslag på nu avsedda punkter finge
såsom en given följd, att nya beräkningar måste verkställas rörande det procenttal,
efter vilket såsom regel lotslotten borde i framtiden beräknas.

Statskontoret anförde i sitt förut berörda yttrande den 10 maj 1935 bland
annat följande:

Statskontoret anslöte sig till den av kommerskollegium uttalade uppfattningen,
att en sänkning av de allmänna sjöfartsavgifterna, närmast fyr- och
båkavgiften samt lotspenningarna, vore önskvärd och med hänsyn till inom
sjöfartsnäringen rådande förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad.
Med hänsyn till det relativt stora belopp, som fyr- och båkavgiften
samt lotspenningarna representerade i budgeten, måste dock en dylik nedsättning
väsentligen bliva beroende av de statsfinansiella förhållandena. På
grund därav undandroge det sig statskontorets bedömande, när den föreslagna
sänkningen läte sig genomföra. Beträffande den omfattning, som
en reduktion av fyr- och båkmedlen samt lotspenningarna borde erhålla,
funne statskontoret icke anledning till erinran mot de synpunkter, som därutinnan
anförts av kommerskollegium.

I fråga örn lotspenningarna ville statskontoret erinra därom, att ämbetsverket
i ett år 1921 avgivet yttrande framhållit, att dessa skulle kunna uttagas

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

dels i form av en allmän avgift, oberoende av fartygens lotsning, dels ock i
form av avgifter enligt lotspenningtaxor. Utan att närmare ingå på frågan,
huru en avvägning mellan dessa olika avgiftsformer borde ske, ville statskontoret
bär framhålla, att ämbetsverket fortfarande ansåge en dylik uppdelning
i princip riktig och lämplig.

Lotsverkss ak kunnigas förslag.

Lotsvcrkssakkunniga anföra:

Förhållandet mellan lotsinrättningen och sjöfarten, såvitt anginge fartygens
särskilda resor, syntes kunna gestaltas enligt tre olika system eller på
grundval av lotsplikt, d. v. s. skyldighet att anlita lots, lotsavgiftsplikt, varmed
förstodes skyldighet för fartyg att i samband med resa i viss farled erlägga
den för lotsning därstädes bestämda ersättningen, vare sig fartyget anlitade
lots eller icke, eller slutligen lotsfrihet, som alltså innebure frånvaron av skyldighet
såväl att anlita lots som att för viss resa erlägga lotsavgifter, annat än
då fartyget frivilligt använt lots. För vårt lands vidkommande vore den utrikes
sjötrafiken principiellt ålagd lotsplikt, men från denna huvudregel vore
för berörda trafik viktiga undantag medgivna, innebärande lotsavgiftsplikt
eller lotsfrihet. För hela den inrikes sjötrafiken rådde i Sverige lotsfrihet.

Lotsförfattningssakkunnigas förslag om bidrag från sjöfarten till lotsinrättningen
i form av dels en allmän loisavgift, utgående oberoende av utförd
lotsning och tillagd fyr- och båkavgiften, dels ock förhållandevis låga
lotspenningar såsom ersättning för verkställd lotsning hade föranletts av
samma sakkunnigas förslag örn införande av lotsfrihet såsom allmän princip.
Genom det berörda avgiftssystemet hade sålunda avsetts att trots
slopandet av den nuvarande lotsplikten säkerställa erläggandet i en såsom
skälig ansedd omfattning av bidrag från sjöfarten till lotsinrättningen samt
att i sjöfartssäkerhetens intresse motverka den nedgång i lotsningsfrekvensen,
som genomförandet av förslaget örn lotsfrihet vid oförändrade lotspenningtaxor
kunde befaras medföra. Principen för föreskrifterna om
fartygs anlitande av lots vore givetvis av grundväsentlig betydelse för lotsavgiftssystemets
utformning och bestämmandet av avgiftsbeloppens storlek.
Lotsverkssakkunniga hade för sin del utgångspunkten i här förevarande
avseende för behandlingen av ifrågavarande spörsmål given, i det att enligt
direktiven för lotsverkssakkunniga borde till grund för en vidare undersökning
och prövning av lotsverkets organisation och därmed sammanhängande
spörsmål läggas i huvudsak det nuvarande lotssystemet. Det finge
emellertid redan nu framhållas, att därav icke a priori behövde följa ett övergivande
av tanken på att låta nuvarande lotspenningar till någon del ersättas
av en allmän, utan samband med lotsning utgående avgift till lotsinrättningen.
Till denna fråga ville lotsverkssakkunniga återkomma i det följande.

Lotsförfattningssakkunnigas förslag innebure jämväl, att lotspenningarna
skulle jämlikt de av sjöfartsavgiftssakkunniga förordade principerna för beräkning
av sjöfartsavgifter i allmänhet utgå efter fartygets s. k. totala bruttodräktigliet,
medan för närvarande nettodräktigheten lades till grund för sjöfartsavgiftsberäkning,
ävensom att den allmänna lotsavgiften såsom tillägg
till den i enlighet med vad sistnämnda sakkunniga föreslagit utgående fyroch
båkavgiften skulle beräknas till en del på fartygets totala bruttodräktighet
(tonnageavgift) och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle
lossade eller lastade lastens kvantitet (lastavgift). Chefen för handelsdepartementet
hade vid anmälan inför Kungl. Majit den 20 juni 15)35 av kommerskol
legd principutlåtande den 8 mars samma år över sjöfartsavgifts -

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

sakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas betänkanden till behandling
upptagit förslagen om bruttodräktigbeten i stället för nettodräktigheten som
beräkningsgrund samt sjöfartsavgifters utgående i form av en förening av
tonnageavgift och lastavgift. Med hänsyn till vad departementschefen därvid
anfört bade lotsverkssakkunniga att vid sitt bedömande av lotsavgiftsspörsmålet
utgå från nettodräktigheten såsom avgiftsgrund utan avgiftens
uppdelning på tonnageavgift och lastavgift.

Vad lotsförfattningssakkunniga anfört till stöd för sin mening örn skäliglieten
av att från sjöfarten uttaga avgifter till lotsinrättningen till belopp, motsvarande
endast en del av kostnaderna för denna senare, syntes lotsverkssakkunniga
icke kunna frånkännas visst fog. Ett sådant förhållande hade också
dittills bestått såtillvida, att det i lotspenningar influtna sammanlagda beloppet
avsevärt understigit nämnda kostnader. Vad som felats hade emellertid
kunnat anses till väsentlig del ersatt av det genom fyr- och båkavgiften uttagna,
kostnaderna för fyr- och båkväsendet överskjutande beloppet. Ett
genomförande av sjöfartsavgiftssakkunnigas och lotsförfattningssakkunnigas
förslag om storleken av fyr- och båkavgiften samt till lotsinrättningen utgående
avgifter skulle för statsverket medföra en jämförelsevis betydande inkomstminskning.
Sedan frågan örn nedskärning av fyr- och båkavgiften numera
syntes föreligga i utrett skick, vore denna fråga beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Alldeles oavsett att genomförandet av en sänkning av sjöfartens
bidrag till lotsinrättningen vore avhängigt av statsfinansiella förhållanden
av natur att undandraga sig lotsverkssakkunnigas bedömande, hade
lotsverkssakkunniga ansett sig icke lämpligen kunna ingå på en behandling
av den uppkomna frågan om ett mera definitivt fastställande av storleken av
nämnda bidrag, så länge motsvarande spörsmål rörande sjöfartens bidrag till
fyr- och båkväsendet ännu vore ölost.

I detta sammanhang återkomme lotsverkssakkunniga till den från skilda
håll framförda tanken örn uttagande av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen
i form av dels en allmän utan samband med lotsning utgående avgift, sammanslagen
med fyr- och båkavgiften, dels ock lotspenningar såsom ersättning
för utförd lotsning. Statskontoret hade med sitt år 1921 därutinnan
framförda förslag avsett att i händelse av övergång till lotsfrihet trygga statens
behov av inkomster från sjöfarten till lotsinrättningen. Lotsförfattningssakkunnigas
förslag om införande av den ifrågavarande ordningen
byggde på liknande motiv, varjämte dessa sakkunniga framhållit angelägenheten
av att genom låga lotspenningar söka i sjöfartssäkerhetens intresse
motverka såsom följd av lotsfriheten befarad nedgång i lotsningsfrekvensen.
I enlighet med vad nu nämnts hade alltså det angivna sättet för lotsavgifters
uttagande ursprungligen anknutits till ett system med lotsfrihet. Det syntes
emellertid lotsverkssakkunniga vara förtjänt av närmare beaktande, huruvida
icke skäl kunde anses tala för en omläggning i antydd riktning av avgiftssystemet
jämväl vid bibehållande helt eller i huvudsak av den nuvarande
ordningen för anlitande av lots. Härvidlag kunde lotsverkssakkunniga i
huvudsak ansluta sig till av statskontoret år 1921 gjort uttalande, att det
med hänsyn till lotsarnas vakttjänst och prickhållning vore rimligt, att
jämväl sådana sjöfarande, som icke i regel anlitade lots men för vilka denna
hjälp städse stöde öppen, även bidroge till institutionens vidmakthållande.
Ytterligare en omständighet finge i detta sammanhang framhållas. Ehuru
det nu gällande lotssystemet principiellt byggde på lotsplikt, innebure dock
detsamma, såsom tidigare nämnts, till mycket stor del lotsfrihet. En ytterligare
utsträckning av denna lotsfrihet bomme att äga rum genom antagande
av de förslag till ändringar i 1 § lotsförordningen, som lotsverkssakkunniga
hade för avsikt att framlägga. Med hänsyn därtill vöre de förut framhållna syn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

punkterna om förskaffande av inkomster åt statsverket och lotsningsfrekvensens
stimulerande, vilka givetvis vore av mera framträdande betydelse vid
allmän lotsfrihet, dock av vikt jämväl vid nuvarande lotssystem, särskilt
efter vidtagande däri av nyss berörda jämkningar. Lotsverkssakkunniga
finge för den skull sålunda i likhet med kommerskollegium och statskontoret
principiellt giva sin anslutning till tanken på en sådan avgiftsuppdelning,
varom här vore fråga. Liksom kommerskollegium funne emellertid lotsverkssakkunniga
på av kollegium anförda skäl det icke kunna ifrågakomma
att låta så stor del av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen, som lotsförfattningssakkunniga
föreslagit, utgå i form av ett tillägg till fyr- och båkavgiften,
på vilket sätt i stället endast en mindre del av nämnda bidrag borde
uttagas. Den nuvarande fyr- och båkavgiften vöre alltför hög för att kunna
ökas på sätt här ifrågasatts. En förutsättning för en dylik omläggning av
avgiftssystemet vore sålunda, att en nedsättning av fyr- och båkavgiften i
lämplig omfattning komme till stånd.

I de för lotsverkssakkunniga gällande direktiven hade framhållits såsom
önskvärt, att frågan om den framtida utformningen av lotsavgiftssystemet i
sin helhet bragtes till sin lösning, varför de sakkunnigas utredning syntes
böra avse bland annat detta spörsmål. Av det här förut anförda framginge
dock, att även örn i vissa avseenden erforderliga förutsättningar vore för
handen för åvägabringande av en sådan lösning — lotsverkssakkunniga syftade
här på de omförmälda avgörandena angående bibehållande av såväl
det nuvarande lotssystemet i huvudsak som vissa hittills tillämpade regler
beträffande beräkning av sjöfartsavgifter i allmänhet — ovissheten om fyroch
båkavgiftens framtida storlek dock vore ägnad att utgöra hinder för
lotsverkssakkunniga att framlägga slutliga förslag i viktiga, lotsavgiftssystemets
gestaltning rörande hänseenden. Emellertid finge tilläggas, att med
hänsyn till vissa förhållanden beträffande lotsinrättningen skäl syntes förefinnas
för att under alla omständigheter låta någon tid anstå med en mera
definitiv lösning av den här förevarande frågan. Bland annat syftade lotsverkssakkunniga
därvid på lämpligheten av att först samla erfarenhet örn
den inverkan på lotspenninginkomsten, som de berörda ändringarna i 1 §
lotsförordningen kunde komma att medföra. Ett till synes starkare skäl för
uppskov läge däri, att den uppkomna frågan om en eventuell reglering av
lotspersonalens arbetstid väntade på sin lösning. Såsom ägande ett nära
samband med spörsmålet örn formen för lotspersonalens avlöning berörde en
sådan reglering i väsentlig grad lotsavgiftssystemet.

De salunda framhållna omständigheterna hava synts lotsverkssakkunniga
emellertid icke böra stå hindrande i vägen för att beträffande lotsavgiftssystemet
och vad därmed äger samband redan nu vidtaga vissa förändringar,
sorn föreliggande förhållanden kunde föranleda och medgiva, och vilkas genomförande
icke vore ägnat att föregripa en slutlig lösning av spörsmålet
om lotsavgiftssystemet i hela dess vidd. Härom anföra de sakkunniga
vidare följande:

Grunden för den fran och med den 1 juli 1921 vidtagna förhöjningen av
lotspenningarna hade utgjorts av den allmänna prisstegringen. Med hänsyn
till den senare hade sålunda anledning ansetts föreligga att genom ett
procentuellt tillägg till taxebeloppen åstadkomma höjning av lotspersonalens
lötsätter, samtidigt sorn statsverket bereddes ökade inkomster från
sjöfarten. Levnadskostnadsindex hade vid tiden för taxeförhöjningen utgjort
236 men hade sedermera nedgått till 158. Trots den prissänkning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

som sedan tiden för taxeförhöjningen ägt rum, hade ingen ändring vidtagits
i det ursprungligen fastställda procenttalet för förhöjningen. Med
fog syntes lotsverkssakkunniga sålunda den meningen kunna göras gällande,
att sedan åtskillig tid tillbaka från sjöfarten uttagits lotspenningar med
högre belopp än som kunde anses stå i överensstämmelse med grunden
för det procentuella tilläggets tillkomst. Från sjöfartsnäringens målsmän
hade framhållits och av olika myndigheter vore även omvittnat, att med
hänsyn till sjöfartens och näringslivets i övrigt intressen ett starkt behov
förelåge av lättnad i sjöfartens avgiftsbörda. Välgrundad anledning till
en beskärning av lotspersonalens inkomster måste även anses föreligga. Härvid
finge lotsverkssakkunniga, i likhet med kommerskollegium och lotsstyrelsen,
i huvudsak ansluta sig till vad statens organisationsnämnd anfört
därom att lotspersonalen, för vars vidkommande taxeförhöjningen inneburit
en av dyrtidsförhållanden betingad reglering av avlöningsförmånerna, genom
att procenttalet kvarstått orubbat icke fått vidkännas reducering i det sålun
da utgående dyrtidstillägget trots en inträdd betydande sänkning av levnadskostnaderna.

Kommerskollegium och lotsstyrelsen hade båda i sina över organisationsnämndens
betänkande avgivna utlåtanden föreslagit en nedsättning av det
nu med 50 procent utgående tillägget å lotstaxornas avgiftsbelopp, därvid
kommerskollegium tillstyrkt en minskning till 25, eventuellt framdeles 20
procent, medan lotsstyrelsen stannat för ett procentuellt tillägg av 30 procent.
Även lotsverkssakkunniga finge ansluta sig till den meningen, att i och för
sig starka skäl för en nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget
förelåge. Lotsverkssakkunniga skulle närmast vilja hålla före, att en sänkning
till 30 procent vore lämpligt avvägd. Härifrån komme även framställningen
i det följande att utgå. Genom en dylik sänkning skulle sjöfarten
beredas lindring i sin avgiftsbörda, samtidigt som lotspersonalens berättigade
intressen att erhålla inkomst av lotspenningar måste anses skäligt tillgodosedda.

Emellertid vore att beakta, att lotsverkssakkunniga komme att förorda
bifall till lotsförfattningssakkunnigas förslag örn hemvägsersättningens borttagande.
1 stället borde enligt lotsverkssakkunnigas mening sjöfarten bidraga
till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader —- vilka skulle bestridas
av statsmedel — genom erläggande av lotspenningar. Då emellertid
icke avsåges att nu åvägabringa en slutlig lösning av spörsmålet om lotsavgiftssystemet,
syntes mindre lämpligt att för ifrågavarande ändamål verkställa
en omräkning av beloppen i lotslaxorna.

Lotspenningarna hade under vart och ett av de båda senaste åren uppgått
till omkring 2,700,000 kronor, varav 1,800,000 kronor utgått direkt å taxorna
och återstoden eller 900,000 kronor utgjort det efter 50 procent beräknade
tillägget. Därest ifrågavarande procenttal i stället utgjort 30, skulle lotsuenningarna
hava utgått med omkring 360,000 kronor mindre om året
(900,000 -—- 540,000). Årliga sammanlagda beloppet av inflytande hemvägsersättningar
syntes numera genomsnittligt kunna beräknas till omkring

300,000 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava lotsverkssakkunniga i första
hand förordat, att den lindring i sjöfartens avgiftsbörda, varom här vore
fråga, bereddes på det sättet, att hemvägsersättningen borttoges utan ändring
av vare sig själva taxebeloppen eller det procentuella tillägget. De sakkunniga
anföra härvid, att enligt tidigare framhållna synpunkter skulle en
sänkning av ifrågavarande tillägg grundas bland annat därpå, att i anse -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

ende till minskade levnadskostnader en reglering nedåt av lotspersonalens
lotspenninginkomst borde äga rum. Då efter hemvägsersättningens upphörande
lotspersonalen komme att av statsverket erhålla gottgörelse för de
kostnader, vilka nu bestredes med hemvägsersättningen, borde lotspersonalen
givetvis icke få draga fördel av den omständigheten, att till följd av
hemvägsersättningens slopande en nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget
icke komme till stånd. För att lotspersonalen, som nu åtnjöte
40 procent av inflytande lotspenningar, icke skulle få högre lotspenninginkomst
än här förut avsetts, nämligen efter 40 procent å lotspenningarna
enligt nuvarande taxor, höjda med 30 procent, borde enligt de sakkunnigas
mening en sänkning av förstnämnda procentsats företagas. De sakkunniga
anföra härom vidare:

Vid de senare årens totala lotspenninginkomst av omkring 2,700,000 kronor
hade lotspersonalens andel utgjort cirka 1,080,000 kronor, varav 720,000 kronor
hänfört sig till lotspenningarna enligt taxorna och 360,000 kronor till
lotspenningtillägget av 50 procent. Hade sistberörda procentsats i stället varit
30, skulle den totala lotspenninginkomsten hava utgjort omkring 2,340,000
kronor samt personalens lotspenninginkomst utgått med cirka 935,000 kronor
(720,000 + 215,000). Den procent, efter vilken i händelse av oförändrat
procentuellt tillägg å lotspenningtaxorna personalens lotspenningandel skulle
beräknas, borde i anslutning till det förut anförda icke vara högre, än att
vid en total lotspenninginkomst av 2,700,000 kronor nämnda andel kunde
beräknas uppgå till ungefärligen berörda belopp av 935,000 kronor. Sedan
hemvägsersättningen borttagits, borde fördenskull vid oförändrade taxebelopp
och oförändrat procentuellt tillägg å lotstaxorna personalens andel i inflytande
lotspenningar utgöra 35 procent, vid förenämnda totala lotspenninginkomst
motsvarande 945,000 kronor. Ehuru denna minskning vore redan
nu i sin helhet motiverad av inträdd nedgång i levnadskostnaderna, syntes
dock lotsverkssakkunniga skäligt, att densamma genomfördes successivt, förslagsvis
med 1 procent vid början av vart och ett av de närmaste fem åren.

I enlighet med vad förut nämnts kunde den ersättning, som vid hemvägsersättningens
borttagande skulle av statsmedel utgå till lotspersonalen såsom
gottgörelse för kostnader för resor och för båtar, beräknas vid en lotsningsfrekvens
av ungefärligen nuvarande omfattning uppgå till omkring 300,000
kronor årligen. Genom nedsättningen av procenttalet för lotspersonalens
andel i lotspenningarna från 40 till 35 skulle emellertid staten — vid bibehållande
av nuvarande lotstaxetillägg — erhålla en inkomstökning av omkring
135,000 kronor, varför alltså statens nettoutgift skulle bliva 165,000
kronor årligen. Skulle emellertid av statsfinansiella skäl anses, att statsverket
icke borde vidkännas någon direkt belastning vid övertagandet av de
mot hemvägsersättningen svarande utgifterna, syntes en lämplig utväg vara
dels att tillägget till lotstaxan höjdes från 50 till 60 procent, dels ock att lotsarnas
andel i lotspenningarna nedsattes till 33 procent.

Med utgångspunkt från en inkomst av grundtaxan av 1,800,000 kronor
skulle med 60 procents förhöjning den samlade inkomsten bliva 2,880,000
kronor, varav på staten skulle falla 1,930,000 kronor och på lotsarna 950,000
kronor. Härigenom skulle staten erhålla gottgörelse för kostnaderna för lotsarnas
resor och båtar. Vid eventuell nedgång i lotsningsfrekvensen sjönke
givetvis lotspenninginkomsten, men även statsverkets utgifter för ifrågavarande
resor bleve då mindre.

Hänsyn till billigheten syntes böra medföra, att jämväl vid detta senare

Bihang till riksdagens protokoll 1:9.V. 1 sami. Nr 164. 5

Kungl. Mctj.ts proposition nr 164.

alternativ en övergångstid stadgades, varunder ett successivt genomförande
av sänkningen av det procenttal, efter vilket personalens lotspenningandel beräknades,
ägde ruin. Härvid syntes böra förfaras så, att under det nästkommande
året personalens andel i lotspenningar utginge efter 35 procent, varefter
vid ingången av vart och ett av de därpå följande två åren procenttalet
minskades med 1 enhet. Den större sänkningen från och med första budgetåret
vore befogad med hänsyn därtill, att statsverket redan från början finge
vidkännas utgifterna för lotsarnas resor och båtar nied i det närmaste fulla
beloppet.

Den meningen kunde givetvis göras gällande, att den vid vissa av de minsta
lotsplatserna anställda personalens inkomster icke för närvarande uppginge
till sådana belopp, att en beskärning, oavsett anledningen därtill, på någotdera
av förut angivna sätt av dessa inkomster kunde framstå såsom skälig.
Häremot ville emellertid lotsverkssakkunniga erinra, dels att åtskilliga av de
minsta lotsplatserna av de sakkunniga föreslagits till indragning, dels ock att
för den personal i övrigt, som här avsåges, minskningen i lotspenningarna
komme att motvägas genom höjning av den fasta lönen, därest de sakkunnigas
tidigare framställda förslag örn uppflyttning av personalen å 3:e klass
lotsplatser till högre lönegrad vunne bifall.

Vidkommande det av statens organisationsnämnd framställda förslaget,
att personalens andel i lotspenningar från lotsfria men avgiftspliktiga fartyg,
som icke anlitade lots, skulle beräknas efter ett väsentligt lägre procenttal
än det för beräkningen av personalens lotspenninginkomst i övrigt gällande,
hava lotsverkssakkunniga anfört:

Ifrågavarande förslag vore principiellt riktigt. De sakkunniga ansåge emellertid,
att med ett bestämt ståndpunktstagande till frågan om införande aven
dylik ordning, som särskilt å ett pär platser skulle medföra en avsevärd
beskärning av personalens lotspenninginkomst, lämpligen borde anstå, tills
erfarenhet vunnits om verkningarna av de övriga förändrade föreskrifter
rörande lotspenningarna ävensom de förändringar i fråga om lotsplikten,
som kunde bliva en följd av de sakkunnigas förslag. För statsverket vore
bär förevarande spörsmål av jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse. Förslagets
genomförande syntes sålunda komma att medföra ökning av statsverkets
lotspenninginkomst med blott 10,000 ä 20,000 kronor om året.

Lotsverkssakkunniga övergå härefter till de detaljförslag rörande lotstaxorna,
vilka av lotsförfattningssakkunniga framlagts, och anföra härom
följande:

Till en början finge omförmälas, att lotsförfattningssakkunniga föreslagit
utökning av taxornas antal till nio. De fyra nya taxorna skulle inskjutas
mellan de äldre. Taxesatserna hade föreslagits sänkta till ungefär
hälften av de nuvarande. Av de nio taxorna skulle varje efterföljande taxa
ligga ungefär 12 procent högre än närmast föregående. (För närvarande
vore motsvarande tal omkring 25 procent.) Vintertaxa skulle utgöras av den
taxa, som vöre två nummer högre än vederbörande sommartaxa.

Lotsförfattningssakkunniga hade med ifrågavarande förslag avsett att göra
lotstaxorna till ett smidigare medel för reglering av lotspersonalens lotspenninginkomst.
Därvidlag syntes ett nära samband hava förelegat med samma
sakkunnigas förslag om införande av lotsfrihet såsom allmän princip. I händelse
av sådan lotsfrihet vöre nämligen uppenbarligen att vänta större oberäknelighet
i fråga örn storleken av inflytande lotspenningar. Genom att
lotspenningarna skulle helt tillfalla lotspersonalen komme att saknas eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

förefintlig möjlighet till inverkan å lotslotterna genom ändring i den för beräkning
av personalens andel i lotspenningarna gällande procentsatsen. Lotslotterna
kunde likväl påverkas jämväl genom användning av annan taxa för
vederbörande lotsningar, och en på så sätt skeende reglering läte sig naturligen
ofta lättare anpassa efter verkliga behovet, om skillnaderna mellan befintliga
taxor icke vore för stora. Då emellertid tillsvidare ingen ändring vore
ifrågasatt beträffande principerna för nuvarande lotssystem och ordning för
lotspersonalens avlönande samt kravet på smidighet hos lotstaxorna såsom
medel för reglering av lotspersonalens inkomster alltså icke gjorde sig gällande
med den styrka, varmed lotsförfattningssakkunniga hade anledning att
i sådant avseende räkna, hade lotsverkssakkunniga ansett sig sakna tillräckliga
skäl att förorda en ökning av taxornas antal.

I fråga örn distansgrupperna i taxorna hade lotsförfattningssakkunniga föreslagit
—- i stället för nuvarande åtta grupper om 2, en grupp örn 4 och elva
grupper om 5 latitudminuter — åtta grupper om 2, sex grupper om 4 och
sju grupper om 5 latitudminuter. Den sista gruppen i varje taxa skulle omfatta
distanser över 70 till och med 75 latitudminuter (för närvarande 71—75
latitudminuter). Örn lotsad distans överstege 75 latitudminuter, skulle för
varje hel eller påbörjad distans av 5 latitudminuter utöver de 75 latitudminuterna
tilläggas det belopp, som utgjorde skillnaden mellan lotspenningarna
för distansgruppen över 65 till och med 70 latitudminuter och lotspenningarna
för distansgruppen över 70 till och med 75 latitudminuter för den fartygsstorlek,
som vore i fråga.

Bestämmelse av motsvarande innehåll som i sistberörda föreskrift vore nu
meddelad endast för fall av biträde av lots över öppen sjö, vilken bestämmelse
funnes intagen i Kungl. Maj:ts skrivelse till lotsstyrelsen den 5 mars 1920
angående ersättning för sådant biträde (S. F. S. 122/1920). För närvarande
upptoge lotsledsförteckningen ingen lotsled över 75 latitudminuter. Men då
distanslotsning avseende längre sträcka än sålunda nämnts syntes kunna förekomma
— varförutom uppkomsten framdeles av behov av intagande i lotsledsförteckningen
av lotsled överstigande angivna väglängd ju icke vore utesluten
— ville lotsverkssakkunniga förorda meddelande av föreskrift, gällande
lotsleds- och distanslotsning, angående beräkning av lotspenningar, därest
lotsad distans överstege 75 latitudminuter. Denna föreskrift syntes böra
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad lotsförfattningssakkunniga
i ämnet föreslagit.

I enlighet med vad förut nämnts hade lotsförfattningssakkunniga jämväl
föreslagit vidtagande av vissa förändringar beträffande taxornas nuvarande
distansgrupper. Lotsverkssakkunniga funne för sin del lämpligast, att avgörandet
av frågan örn eventuella jämkningar i sådant hänseende ägde rum
först i samband med den mera definitiva prövning av spörsmålet om lotsa vgiftssystemet,
som, enligt vad tidigare anförts, framdeles borde komma till
stånd.

Vad anginge stegringen i taxorna efter det lotsade fartygets storlek, hade
lotsförfattningssakkunniga för fartyg upp till 11,000 bruttoton, motsvarande
ungefär 8,000 nettoton, föreslagit 22 tontalsgrupper. För närvarande funnes
25 sådana grupper. Dessutom hade lotsförfattningssakkunniga funnit gruppindelningen
böra fortsättas med 5 särskilda grupper upp till 20,000 bruttoton,
motsvarande ungefär 15,000 nettoton. Såsom en första grupp hade upptagits
fartyg t. o. m. 200 bruttoton (100 nettoton motsvarades av ungefär 190
bruttoton). I det följande hade tontalsgrupperna ökats till sin omfattning
successivt: efter första gruppen tre grupper å 100 ton till och med 500 ton,
därefter fem grupper å 200 ton till och med 1,500 ton, därefter sju grupper
å 500 ton till 5,000 ton. därefter sju grupper å 1,000 ton (ill 12,000 ton och

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

slutligen fyra grupper å 2,000 ton till 20,000 ton. Vidare hade lotsförfattningssakkunniga
föreslagit, att för fartyg över 20,000 ton skulle för varje helt
eller påbörjat 2,000-tal ton över 20,000 ton tilläggas det belopp, som utgjorde
skillnaden mellan lotspenningarna för fartygsgruppen över 16,000 till och
med 18,000 ton och lotspenningarna för fartygsgruppen över 18,000 till och
med 20,000 ton för ifrågakommande distans.

Beträffande jämkningar i taxornas nuvarande tontalsgrupper hyste lotsverkssakkunniga
samma mening, varåt i fråga örn sådana åtgärder rörande
distansgrupperna nyss givits uttryck. Med prövningen av denna fråga syntes
alltså tillsvidare böra anstå.

Däremot ville lotsverkssakkunniga förorda, att till de nu gällande taxorna,
enligt vilka alla fartyg om 8,000 ton och däröver vore, såvitt anginge hänsynstagande
till storleken, i avseende å avgiftsberäkningen likställda, utfärdades
tilläggstaxor, omfattande grupperna 8,000 intill 9,000 ton, 9,000 intill

10,000 ton, 10,000 intill 11,000 ton, 11,000 intill 12,000 ton, 12,000 intill 14,000
ton, 14,000 intill 16,000 ton, 16,000 intill 18,000 ton samt 18,000 intill 20,000
ton. Härvid avsåges givetvis nettoton. I samband därmed borde de nuvarande
taxorna förklaras icke äga tillämpning beträffande fartyg om 8,000
ton och däröver. Avgiftsbeloppen i de nytillkommande tontalsgrupperna
syntes böra bilda en fortsättning på de nuvarande taxornas avgiftsserier. Tilllika
ansåge lotsverkssakkunniga, att avgiftsberäkningen för större fartyg än
nyss sagts borde ske på sätt lotsförfattningssakkunniga för sådana fall föreslagit.
Endast ett fåtal svenska fartyg mätte mera än 8,000 nettoton och
jämväl antalet utländska sådana fartyg i våra farvatten vore synnerligen begränsat.
Någon större betydelse kunde alltså de här föreslagna förändringarna
icke anses äga. Till följd av den under senare år tillkomna trafiken
av större turistfartyg hade emellertid lotsverkssakkunniga funnit de här ifrågavarande
utbyggnaderna av taxorna lämpligen böra vidtagas.

Lotsverkssakkunniga anmäla slutligen, att den för överläggning med de
sakkunniga utsedde representanten för lotspersonalen, överlotsen E. R. Blomqvist,
framhållit, att befogad anledning till sänkning av lotspersonalens lotspenninginkomst
icke förelåge. Skulle en nedsättning likväl äga rum, vore
enligt hans mening en för all lotspersonal likformig sänkning att föredraga
framför en sänkning i anslutning till därför av organisationsnämnden angivna
riktlinjer.

En av lotsverkssakkunniga uppgjord sammanställning över största lötsätter
under åren 1926—1935 samt fem av de sakkunniga utarbetade förslag
till tillägg till taxor å lotspenningar torde få såsom bilagor 5 samt 6 a)—e)
fogas till statsrådsprotokollet.

Ur de över lotsverkssakkunnigas betänkande inkomna yttrandena må i
detta sammanhang återgivas följande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför, att nämnden, som icke ansett
sig kunna ingå på något bedömande av huruvida statsfinansiella skäl
motiverade ett förfaringssätt enligt det av lotsverkssakkunniga sist framlagda
alternativet i fråga örn tillägget till lotstaxorna och lotspersonalens andel
i lotspenningarna, hade funnit sig böra upptaga här ifrågavarande spörsmål
till behandling närmast ur löneteknisk synpunkt. Lönenämndens uttalanden

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

i dess yttrande den 24 januari 1935 över organisationsnämndens förslag hade
i det nu föreliggande förslaget vunnit beaktande så till vida, att den av lotsverkssakkunniga
föreslagna begränsningen av lotspersonalens andel i lotspenningarna
genomgående skulle drabba samtliga till lotslott berättigade befattningshavare.
Med hänsyn till den avsevärda nedgång i levnadskostnaderna,
som inträtt sedan 1921 års taxeförhöjning, hade dock lönenämnden
för sin del icke kunnat undgå att finna, att den nu föreslagna nedsättningen
av lotspersonalens andel från 40 till 35 procent vore väl ringa. Lotspersonalen
syntes nämligen på grund av de densamma för närvarande tillkommande
lotspenningarna kunna sägas i allmänhet intaga en så gynnsam ställning
i lönehänseende, att en något större nedsättning i procenttalet än den
av lotsverkssakkunniga föreslagna läte sig genomföra utan att därigenom
denna personals berättigade intressen åsidosattes, så mycket mer som de sakkunniga
i förevarande sammanhang föreslagit vissa nya förmåner för lotspersonalen
(semester). Lönenämnden hade dock icke ansett sig kunna framlägga
något direkt förslag i förevarande hänseende. Därest emellertid en
nedsättning i lotspersonalens andel i lotspenningarna begränsades till att
avse en reduktion från 40 till 35 procent, ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida
det kunde anses av omständigheterna påkallat, att denna beskärning
genomfördes allenast successivt under en femårig övergångsperiod. Lönenämnden
holle för sin del före, att den under sagda förutsättning inträdande
minskningen i lotspersonalens inkomster icke vore större än att beskärningen
kunde utan olägenhet på en gång träda i kraft.

Statskontoret har i anledning av vad lotsverkssakkunniga föreslagit erinrat,
att ämbetsverket i den 10 maj 1935 avgivet utlåtande uttalat, att en sänkning
av de allmänna sjöfartsavgifterna, närmast fyr- och båkavgiften samt lotspenningarna,
vore önskvärd och med hänsyn till inom sjöfartsnäringen rådande
förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad. I anslutning härtill
finge statskontoret tillstyrka förslaget, att någon minskning nu genomfördes
i sjöfartens avgiftsbörda. Den av de sakkunniga förordade sänkningen,
motsvarande en nedsättning av det procentuella tillägget från 50 till 30 procent,
syntes med hänsyn till den avsevärda nedgång i den allmänna prisnivån,
som ägt rum efter införandet av ifrågavarande tillägg, icke vara för
högt tilltagen. Av praktiska skäl syntes det lämpligt, att avgiftsminskningen
finge den av de sakkunniga föreslagna formen, att hemvägsersättningen
borttoges. Därest statsfinansiella hinder skulle finnas möta mot att en dylik
åtgärd för närvarande vidtoges, syntes den med omläggningen förenade kostnadsökningen
för statsverket böra undvikas genom vidtagandet, på sätt de
sakkunniga föreslagit, av en höjning av det procentuella tillägget. -— Vad
anginge den inkomstminskning, som sakkunnigförslaget innebure för lotspersonalens
vidkommande, finge statskontoret erinra, att ämbetsverket i sitt
den 24 januari 1935 avgivna utlåtande över vissa av statens organisationsnämnd
avgivna förslag beträffande lotsverket icke funnit anledning att motsätta
sig en av organisationsnämnden föreslagen nedsättning till 10 procent
av lotspersonalens andel i lotspenningarna från lotsfria men avgiftspliktiga

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

fartyg, som icke anlitade lots. Däremot hade ämbetsverket icke blivit övertygat
om lämpligheten av nämndens förslag att för det dåvarande vidtaga
reduktion av lotsarnas inkomst av lotspenningar från övriga fartyg. Då den
av lotsverkssakkunniga föreslagna minskningen av lotspersonalens andel i
lotspenningar^ motiverades av den inträdda nedgången i levnadskostnaderna
efter år 1921, ansåge sig ämbetsverket icke böra framställa erinran mot
de sakkunnigas förslag i detta avseende. Någon befogad invändning mot en
dylik åtgärd syntes så mycket mindre kunna göras som lotspersonalen enligt
det föreliggande förslaget skulle komma i åtnjutande av semesterförmån, vilken
hittills icke tillkommit personalen.

Kommerskollegium anför, att kollegium ansett det vara av intresse att
bilda sig en uppfattning örn den ungefärliga storleken av lotspenninguppbörden
vid nuvarande taxor med av kollegium på sin tid förordat tillägg av
allenast 25 procent i jämförelse med statsverkets utgifter för lotsinrättningen
sådana dessa framgått av en förnyad undersökning genom lotsstyrelsens
försorg och med hänsyn tagen jämväl till lotsverkssakkunnigas förslag om
statens övertagande av kostnaderna för lotsarnas resor, vilka för närvarande
bestredes genom hemvägsersättningen. En dylik undersökning avseende
budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 hade, enligt vad kollegium under hand
från nämnda ämbetsverk inhämtat, givit till resultat, att ifrågavarande utgifter
beräknats hava för nämnda budgetår uppgått till 4,036,000 kronor
respektive 4,052,000 kronor eller sålunda i medeltal per år 4,044,000 kronor.
Lades till sistnämnda summa ett belopp av 300,000 kronor, ungefärligen
motsvarande kostnaderna för lotsarnas resor, erhölles ett belopp av 4,344,000
kronor. Mot nämnda belopp skulle med en medeluppbörd av avgifter enligt
nuvarande taxor å 1,800,000 kronor samt med 25 procents tillägg svara
ett belopp av 2,250,000 kronor. Hälften av förenämnda summa 4,344,000
kronor utgjorde 2,172,000 kronor, och vid ett eventuellt genomförande av
kollegii förslag örn sänkning av den procentuella förhöjningen till 25 procent,
med beaktande tillika av lotsverkssakkunnigas förslag om statsverkets
övertagande av kostnaderna för lotsarnas resor, skulle alltså i stort sett hava
uppnåtts den av kollegium såsom önskvärd betecknade proportionen mellan
sjöfartens bidrag till lotsinrättningen och statsverkets kostnader för densamma.
Kollegium ville emellertid icke motsätta sig, att det ifrågavarande procentuella
tillägget provisoriskt, såsom det förevarande sakkunnigförslaget
förutsatte, bestämdes till 50 procent med utgångspunkt från att kostnaderna
för lotsarnas resor komme att övertagas av statsverket på sätt de sakkunniga
föreslagit.

Lotsförbundet har huvudsakligen erinrat om att de lotstaxor, som fastställdes
den 1 oktober 1914, skilde sig från 1896 års taxor endast såtillvida, att
tonnagegrupper över 2,000 ton infördes. Åsikten, att lotstaxorna skulle genom
den år 1921 vidtagna procentuella förhöjningen vara för höga, saknade
stöd i verkligheten. Lotsverkssakkunniga hade utgått från förhållandena
1921/1922 i jämförelse med nuvarande förhållanden, i stället för att jämfö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

reisen skulle omfattat för lotspenningarnas vidkommande förhållandena 1896
och 1914 i jämförelse med nuvarande. Förrän de förslag till lättnader i den
nuvarande lotsplikten, vilka syntes komma att ingå i lotsverkssakkunnigas
förslag till ny lotsförordning, framkommit och förslagens ekonomiska räckvidd
för lotsarnas vidkommande blivit utredd, borde icke åtgärder beslutas
angående sänkning av lotsarnas andel i lotspenningar. Lotsförbundet yrkade,
att en reducering av lotsavgifterna icke måtte företagas på lotsarnas bekostnad,
och i varje fall icke på sådant sätt, att andelen av 40 procent av
lotspenningarna sänktes.

Lotsstyrelsen har anfört:

Styrelsen hade redan i sitt utlåtande över organisationsnåmndens betänkande
framhållit, att man svårligen kunde värja sig för den tanken, att lotspersonalens
inkomster nått en sådan höjd, att man vid en jämförelse med
andra statliga personalgrupper såväl i avseende å utbildning som ställning i
lönehänseende och arbetsuppgifter måste komma till den uppfattningen, att
någon begränsning borde ske. Lotsverkssakkunnigas förslag till lösning av
detta problem syftade till en reducering av nämnda inkomster i samma proportion
som av lotsstyrelsen förordats i berörda utlåtande. I detta sammanhang
finge styrelsen förutskicka, att styrelsen i det följande komme att till
genomförande förorda det av lotsverkssakkunniga framlagda förslaget om
hem vägser sättningens slopande och båthållningskostnadernas övertagande
av statsverket. Vid detta förhållande finge styrelsen giva sin anslutning till
lotsverkssakkunnigas förslag till reducering av lotspersonalens inkomster av
lotspenningar. — Enär enligt styrelsens uppfattning den av lotsverkssakkunniga
hävdade meningen, att lotsavgifterna numera måste anses belasta sjöfarten
alltför hårt, vore befogad, finge styrelsen i första hand förorda den
lösning av föreliggande problem, som innebure att med bibehållande av nuvarande
procentuella tillägg å lotstaxorna sänka lotspersonalens andel i lotspenningarna
från 40 procent till 35 procent. Skulle denna väg på grund av
statsfinansiella skäl ej kunna beträdas, funne styrelsen det av lotsverkssakkunniga
framlagda alternativet, innebärande att tillägget till lotstaxorna böjdes
från 50 till 60 procent, samtidigt som lotsarnas andel i lotspenningarna
nedsattes till 33 procent, vara en lämplig utväg.

Lotsstyrelsen fortsätter härefter sålunda:

Gentemot vad lotsförbundet i detta sammanhang anfört finge framhållas
följande. År 1896 hade utfärdats lotstaxor med stigande avgifter upp till

2,000 ton. Hela lotspenninginkomsten hade då tillfallit lotsarna. Härefter
hade år 1914 utfärdats de ännu gällande lotstaxorna, vilka med avseende a
fartyg upp till 2,000 ton vore lika med 1896 års taxor, men därefter fortsatte
upp till 8,000 ton. I samband med utfärdandet av 1914 års taxor hade
emellertid skett en lönereglering av innehåll, att lotspersonalen fått dels
fasta löner dels ock viss andel i utgående lotspenningar. Det måste väl
anses som örn den år 1914 vidtagna regleringen innebure en fullständig reglering
i alla hänseenden, d. v. s., att den inkomst av lön och lotspenningar,
som därigenom bereus lotsarna, motsvarade vad lotsarna skäligen borde erhålla
i förhållande till då gällande prisnivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Från och med den 1 juli 1921 hade lotsarna fått sina lotslotter höjda med
50 procent vid ett levnadskostnadsindex a.y 236. Motsvarande index vore nu
158. Det vore ett misstag att tro, att statstjänstemannen åtnjöte full kompensation
för dyrtiden genom dyrtidstilläggen. Frånsett den begränsning,
som ägt rum genom att dyrtidstillägg icke utginge å den del av lönen, som
överstege visst belopp, hade nämligen dyrtidstillägget för de reglerade verken
utgått från och med den 1 juli 1923 vid en levnadskostnadsindex av
174 med 19 procent av de till 1913 års prisnivå uppräknade lönerna. För
närvarande utginge vid reglerade verk allenast 11 procent i dyrtidstillägg på
1913 års löner, under det att lotsarna alltjämt uppbure 50 procents tillägg
på lotspenningarna.

Det nu framlagda förslaget örn sänkning av lotspenninginkomsten måste
i och för sig betecknas såsom ett synnerligen varligt försök att bringa någon
rättelse i den mindre goda överensstämmelse, som för närvarande i många
fall rådde mellan å ena sidan lotsarnas inkomster och å andra sidan de inkomster,
som andra statstjänstemän i motsvarande tjänsteställning åtnjöte,
och vilken oegentlighet blivit belyst i en av styrelsen i yttrandet över organisationsnämndens
betänkande intagen utredning. Med hänsyn därtill kunde
det icke anses, mer än skäligt, att lotspersonalen åsamkades den ytterligare
reducering i sina inkomster, som de eftergifter i lotsplikten, vilka lotsverkssakkunniga
ämnade föreslå, kunde komma att medföra. Det borde därvid
hållas i minnet, att personalen å de nuvarande 3:e klass lotsplatser, som icke
vöre ifrågasatta till indragning, med avseende å den fasta lönen hade föreslagits
skola erhålla en bättre löneställning än denna personal för närvarande
innehade.

Med hänsyn till den skonsamhet gentemot lotspersonalen, som måste anses
utmärka förslaget örn minskning av nämnda personals inkomster av lotspenningar,
syntes det visserligen icke kunna resas några större betänkligheter
mot att genomföra reduceringen på en gång. Skäligheten bjöde
emellertid måhända till att beträda den av lotsverkssakkunniga föreslagna
vägen med en successiv reducering. Lotsstyrelsen ifrågasatte emellertid i
allt fall en avvikelse från den av lotsverkssakkunniga föreslagna ordningen
med successiv minskning kalenderårsvis. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle
nämligen medföra, att man vid beräkning av lotspenninginkomsterna tvingades
tillämpa ett procenttal för första hälften av budgetåret och ett annat
procenttal för senare hälften av budgetåret. Styrelsen finge därför föreslå,
att reduceringen måtte ske på så sätt, att enligt alternativet med orubbat procenttal
för tillägget å taxorna nedsättningen skedde med 1 procent från och
med den 1 januari 1937 och med 1 procent från och med den 1 juli 1937
samt därefter med 1 procent med början av vart och ett av de tre därpå följande
budgetåren. På motsvarande sätt borde minskningen äga rum enligt
det andra alternativet, d. v. s. från och med den 1 januari 1937 skulle procenttalet
för lotsarnas andel i lotspenningarna vara 35, varefter nedsättning
skulle äga rum med 1 procent med början av vartdera av budgetåren 1937/
1938 och 1938/1939.

Organisationsnämnden hade framställt förslag, att personalens andel i lotspenningar
från lotsfria men avgiftspliktiga fartyg, som icke anlitade lots,
skulle beräknas efter ett väsentligt lägre procenttal än det för beräkningen av
personalens lotspenninginkomst i övrigt gällande. Med detta förslag, vartill
lotsstyrelsen redan uttalat sin principiella anslutning i sitt yttrande över
organisationsnämndens betänkande, funne lotsstyrelsen i likhet med lotsverkssakkunniga
lämpligen kunna anstå i avvaktan på verkningarna av övriga
av lotsverkssakkunniga ifrågasatta förändringar i lotsavgiftssystemet
och lotsplikten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Vad anginge det av 1928 års lotsförfattningssakkunniga framlagda förslaget
till utökning av lotstaxornas antal från fem till nio, ansåge styrelsen med
den av lotsverkssakkunniga anförda motiveringen tillräckliga skäl saknas för
en sådan utökning.

Lika med lotsverkssakkunniga funne styrelsen att med frågan örn förändringar
beträffande lotstaxornas nuvarande distansgrupper och tontalsgrupper
lämpligen borde anstå till den definitiva prövningen av spörsmålet
örn lotsavgiftssystemet.

Lotsstyrelsen biträdde lotsverkssakkunnigas förslag i vad det avsåge utfärdande
av särskilda tilläggstaxor upptagande fartygsstorlekar över 8,000
ton, och styrelsen hade icke något att erinra mot de av sakkunniga därutinnan
föreslagna taxorna. I samband med utfärdande av dessa taxor borde
lämpligen — i överensstämmelse med vad lotsverkssakkunniga föreslagit —
meddelas föreskrift örn beräkning av lotspenningar i de fall, då lotsad distans
överstege 75 latitudminuter.

I sitt sedermera avgivna yttrande över lotsverkssakkunnigas förslag till
lotsförordning har lotsstyrelsen gjort en jämförelse mellan å ena sidan nu
utgående löneförmåner jämte medellotslott för åren 1931—1935 och å andra
sidan samma löneförmåner jämte dels av lotsverkssakkunniga föreslagna löneförhöjningar
i anledning av uppflyttning av personalen vid samtliga 3:e
klass lotsplatser ävensom av viss personal vid 2:a klass lotsplatser, dels ock
beräknad lotslott för år 1934 med de sakkunnigas ändringar i fråga om
personalens lotspenningandel och lotsplikten fullt genomförda. Därvid har
befunnits, att vid 34 lotsplatser inkomstminskning icke uppstår utan att i
stället någon ökning kan beräknas. Vid 53 lotsplatser uppkommer inkomstminskning,
som dock vad 29 av dessa platser beträffar understiger 5 procent,
under det att vid de återstående 24 platserna minskningen varierar mellan
5.3 och 11.9 procent. En närmare granskning av siffermaterialet för dessa
24 platser giver emellertid vid handen, att vid 15 platser löneinkomsten kommer
att uppgå till omkring 4,800 kronor eller däröver, under det att vid 9
platser samma inkomst kommer att understiga nämnda tal.

Under förmälan att i yttranden, som från personalhåll inkommit till lotsstyrelsen,
yrkanden framställts på kompensation för de förluster, som skulle
åsamkas lotsarna genom de föreslagna nya bestämmelserna, har styrelsen rörande
denna fråga framhållit, att kompensation icke syntes kunna ifrågakomma
till annan personal än sådan som vid den nya lotsförordningens
ikraftträdande innehade befattning, med vilken vore förenad rätt till lotslott.
I övrigt vore enligt styrelsen ett flertal omständigheter av vitt skild art av betydelse
för bedömandet av frågan örn kompensation borde medgivas. Lotsstyrelsen
finge i sådant hänseende erinra örn de verkningar för personalen
och för lotsningen, som följde av sammanslagning av lotsplatser, av indragning
av med lotslott förenad befattning, av förflyttning av lots till annan lotsplats,
av konjunkturernas växling, av uppståendet eller nedläggandet av en
industri inom lotsningsområdet för en lotsplats samt av storleken av lotspenningar
från det tonnage, som anlitade lots trots vunnen lotsfrihet. Tydligt vore,
att var och cn av dessa omständigheter vore ägnad att kunna i väsentlig grad
inverka på lotsarnas inkomst av lotspenningar. Det syntes sålunda vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppenbart, att då nu berörda omständigheter icke läte sig på förhand bedöma,
det icke vore görligt att annat än i efterhand bilda sig en mera tillförlitlig
uppfattning om huruvida till följd av nyordningen lotspersonalen vid
vissa lotsplatser lede sådan minskning i sina inkomster, alt den kunde anses
vara oskälig. På grund av vad lotsstyrelsen sålunda anfört har styrelsen
ansett sig icke böra framlägga förslag till bestämmelser om beredande av
kompensation för inkomstminskning lill följd av förslagens genomförande.
Styrelsen har dock funnit befogat, att möjlighet lämnades öppen för ingripande,
därest i särskilda fall framdeles skulle visa sig, att för närvarande lotslottsberättigad
personal tillskyndades oskälig inkomstminskning. Därvid
kunde då naturligen endast komma i betraktande minskning i lotspenninginkomsten
till följd av förslagen örn lättnader i lotsplikten.

Byråchefen i lotsstyrelsen A. Tydén har för sin del anfört huvudsakligen
följande:

Därest lotspersonalens intäkter funnes hava blivit för höga — vilket säkerligen
icke kunde vara förhållandet annat än vid några få lotsplatser — borde
den önskvärda rättelsen ske medelst användning i erforderlig utsträckning
av lägre taxenummer vid sådana platser.

Vid den år 1921 företagna höjningen av lotstaxorna med 50 % skedde icke
någon avvägning med hänsyn till då utgående dyrtidstillägg. Dessutom hade
år 1921 gällt helt olika regler för dyrtidstilläggets beräknande än de nuvarande,
som fastställdes år 1923. Efter 1921 års regler hade man utgått från
ett »grundtal», vilket för årets tredje kvartal varit bestämt till 122 vid ett av
lotsstyrelsen anfört levnadskostnadsindex å 236. Enligt nu gällande regler
utginge man från ett »tal, som skulle anses motsvara levnadskostnadsökningen»
och som för närvarande vöre bestämt till 58 samt gåve en dyrtidstillläggsprocent
av 11. Ytterligare syntes böra uppmärksammas, att dyrtidstillläggsprocenten
icke varierade direkt med nyssnämnda tal; sålunda bleve procenten
0 vid talet 36 för levnadskostnadsökningen och därunder.

Styrelsens påstående att den år 1914 genomförda löneregleringen i sig innefattade
ett sådant bestämmande av lotspersonalens andel i lotspenningarna,
40 %>, att lotsarnas sammanlagda inkomst därigenom blivit avvägd i förhållande
till andra statstjänstemäns löner, syntes icke kunna ledas i bevis med
stöd av vad handlingarna rörande detta ärende innehölle.

Lotsstyrelsen hade med avseende å den på grund av väntade lättnader i
lotsplikten följande minskningen av lotspenningarna yttrat, att det icke kunde
anses mer än skäligt, att lotspersonalen åsamkades den ytterligare reducering
i sina inkomster, som berörda eftergifter i lotsplikten kunde komma att
medföra. Härvid syntes styrelsen hava lämnat ur sikte, att den sjöfart med
små fartyg, varom det i detta hänseende huvudsakligen rörde sig, fördelade
sig ytterst ojämnt på olika lotsplatser, av vilka en del och företrädesvis de
mindre bärkraftiga komme att drabbas hårdare än andra. Vid de förra
skulle en höjning av taxenummer kunna komma i fråga, där sådan läte sig
göra.

Emellertid borde icke, även om nedsättning nu eller framdeles komme att
vidtagas med avseende å lotspenningarna, hemvägsersättningen, på sätt föreslagits
av lotsverkssakkunniga, sammansmältas med lotspenningarna, vilket
medförde vissa olägenheter och bundenhet, bland annat att lotspersonalens
andel i lotspenningarna måste minskas, vilket eljest bleve obehövligt. Tydén
finge alltså föreslå, att det tillägg å lotstaxornas grundbelopp, som vore av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sett att svara mot hemvägsersättningen, uttoges såsom ett särskilt tillägg på
taxorna och redovisades skilt från lotspenningarna under benämningen
»färdersättning» för att i sin helhet ingå till statsverket. Vid en dylik anordning
bibehölles lotsarna vid 40 °/o av lotspenningarna. Detta rubbade icke
principen i de sakkunnigas kostnadskalkyler beträffande lotspersonalens andel
i lotspenningarna, enär — med bortseende från av de sakkunniga gjorda
avrundningar — 40 % av de med 20 °/o å grundbeloppet nedsatta lotspenningarna
motsvarade 35 % av de enligt sakkunnigas förslag orubbade lotspenningarna
och 33 % av de med ytterligare 10 % förhöjda lotspenningarna.
»Färdersättningen» skulle då för att giva full kompensation för det till

300,000 kronor beräknade beloppet av den bortfallna hemvägsersättningen få
sättas till 16.5 % av lotstaxornas grundbelopp. Nöjde manlig med att uttaga
allenast 135,000 kronor enligt de sakkunnigas huvudförslag, bleve procenttalet
för »färdersättningen» 7.5. I olikhet med de sakkunniga hade därvid
statsandelen — avrundad till 215,000 kronor netto — i det belopp, varmed
lotspenningarna blivit nedsatta, beräknats komma sjöfarten till godo.

Därest, enligt av de sakkunniga omfattad ståndpunkt, skulle anses, att staten
icke kunde vidkännas denna minskning gentemot nuvarande inkomst av
lotspenningar, borde sagda belopp uttagas såsom pålägg å fyr- och båkavgiften.
Detta tillvägagångssätt medförde tydligen den stora fördelen, att man
såväl nu som framdeles kunde av sjöfarten uttaga lämplig ersättning för
lotsarnas resor och båthållning efter behovet, utan att lotspenningarna och
lotsarnas intressen rönte inverkan därav. Skulle nedsättning av lotspenningarna
med 20 % å grundtaxan bliva beslutad och förknippad med sakkunnigas
förslag om viss övergångstid, kunde exempelvis nedsättningen av lotspenningarna
ske i etapper med 5 % för varje gång under fyra perioder:

1I1 1937—3% 1937, Vr 1937—3% 1938, Vr 1938—3% 1939 och J/7 1939—3%

1940.

Av den av mig lämnade redogörelsen inhämtas, att åtskilliga förslag VM Departementsförändringar
i fråga om den nuvarande ordningen för lotspenningarnas ut- eheIengående
och disponerande framkommit. Sålunda hava dylika förslag avgivits
av 1928 års lotsförfattningssakkunniga, statens organisationsnämnd samt
lotsverkssakkunniga. Medan i yttranden över lotsförfattningssakkunnigas
och organisationsnämndens ifrågavarande förslag därifrån avvikande meningar
i stor utsträckning gjort sig gällande, har vad lotsverkssakkunniga
i ämnet föreslagit rönt i huvudsak anslutning från de hörda statsorganens
sida.

Vad de föreliggande spörsmålen angå vill jag erinra därom, att av lotsförfattningssakkunniga
i två särskilda hänseenden avgivna förslag måste anses
för närvarande sakna aktualitet. Jag syftar därvid på förslagen om
dels övergång från det nuvarande systemet att beräkna lotspenningarna å
fartygets nettodräktighet till en beräkning efter den s. k. bruttodräktigheten,
dels ock avgiftsberäkning till en del på fartygets dräktighet (tonnageavgift)
och till återstående del på den vid varje särskilt tillfälle lossade eller
lastade lastens kvantitet (lastavgift). En avgiftsberäkning som den sist avsedda
har dock icke ifrågasatts för de egentliga lotspenningarna utan endast för
en fyr- och båkavgiften tillagd avgift till lotsinrättningen, därest lotspenningarna
komme att till någon del ersättas av en dylik allmän lotsavgift. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

överensstämmelse med vad dåvarande chefen för handelsdepartementet anfört
till statsrådsprotokollet den 20 juni 1935 rörande sjöfartsavgifter i allmänhet
bör tillsvidare jämväl beträffande lotspenningarna nettodräktigheten
bibehållas som beräkningsgrund och bör ej heller i fråga örn avgift till
lotsinrättningen — om uppdelning av lotspenningarna som nyss sagts skulle
ske — införas en form, innebärande en förening av tonnageavgift och lastavgift.
Denna utgångspunkt hava även lotsverkssakkunniga intagit vid sitt
bedömande av lotsavgiftsspörsmålet.

Den av lotsverkssakkunniga i främsta rummet föreslagna förändringen angående
lotspenningarna sammanhänger särskilt med den omständigheten, att
i jämförelse med förhållandena för ett antal år tillbaka en allmän prissänkning
inom landet ägt rum. Grunden till att lotstaxorna från och med den 1
juli 1921 höjdes med ej mindre än 50 procent utgjordes av den vid tiden för
höjningen inträdda stegringen i prisnivån. Till belysande av den prisutveckling,
som sedan dess skett, må i detta sammanhang endast erinras därom,
att det genom socialstyrelsens försorg uträknade levnadskostnadsindex, som
den 1 juli 1921 utgjorde 236, numera nedgått till 158. Trots prissänkningen
har likväl det ursprungligen fastställda procenttalet för lotspenningarnas
förhöjning kvarstått orubbat.

Lotsverkssakkunniga hava funnit, att med hänsyn till berörda förhållande
sedan åtskillig tid tillbaka från sjöfarten uttagits lotspenningar med högre
belopp, än som kunde anses stå i överensstämmelse med grunden för det
procentuella tilläggets tillkomst. Riktigheten härav synes mig icke kunna
jävas. Från sjöfartens sida har också vid olika tillfällen framhållits, att
förhållandena krävde, att lindring i dess avgiftsbörda komme till stånd.
Bland annat må härvidlag erinras örn det av kommerskollegium gjorda uttalandet,
att i de till kollegium inkomna yttrandena över lotsförfattningssakkunnigas
betänkande i det närmaste allmänt understrukits behovet av nedskärning
av lotsavgifterna. Statskontoret, kommerskollegium och lotsstyrelsen
hava alla vid olika tillfällen, senast i sina utlåtanden över lotsverkssakkunnigas
förslag, givit uttryck för liknande uppfattning. Statskontoret har
därvid yttrat, att en sänkning av de allmänna sjöfartsavgifterna, bland annat
lotspenningarna, vore önskvärd och med hänsyn till inom sjöfartsnäringen
rådande förhållanden och näringslivets intressen i övrigt påkallad.
Jämväl för egen del vill jag i anslutning till det anförda förorda, att en lättnad
nu beredes sjöfarten i dess lotsavgiftsskyldighet.

Att i samband med dylik lättnad i lotsavgiftsplikten lotspersonalens inkomster
av lotspenningar något beskäras torde stå i full överensstämmelse
med 1921 års taxeförhöjnings karaktär av en av dyrtidsförhållandena föranledd
avlöningsförbättring. De avlöningsförmåner, lotspersonalen vid de
större lotsplatsen^ åtnjutit, torde visserligen till en del kunna försvaras
därmed att lotspersonalen vid jämförelse med andra statens befattningshavare
har en i viss mån mera bunden samt vad själva lotsningsarbetet angår
jämväl särskilt ansvarsfull tjänstgöring. Sedan levnadskostnaderna nedgått,
har lotspersonalen emellertid, även med hänsyn tagen till berörda omständig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

heter, i jämförelse med statliga befattningshavare, vilkas hela ersättning
utgår som fast lön med därå belöpande dyrtidstillägg, under flera år intagit
en i löneavseende gynnad ställning. I belysning av det sagda finner jag mig
böra tillstyrka en viss, huvudsakligen på minskning i levnadskostnaderna
grundad justering nedåt av lotspersonalens lotspenninginkomst. Meningen örn
det befogade i en dylik åtgärd har även omfattats av, förutom organisationsnämnden
och lotsverkssakkunniga, såväl allmänna civilförvaltningens lönenämnd
som de tre i frågan hörda ämbetsverken, nämligen statskontoret, kommerskollegium
och lotsstyrelsen.

I detta sammanhang synes mig böra bringas i erinran, att vid tillkomsten
år 1921 av tillägget å lotstaxorna införandet av detsamma av dåvarande chefen
för handelsdepartementet betecknades såsom en provisorisk åtgärd, sammanhängande
med det förhållandet, att någon definitiv lönereglering för lotspersonalen
icke kunde genomföras nämnda år. Redan år 1922 fattades emellertid
beslut om sådan reglering. Det oaktat förblev då taxetillägget oförändrat.

Vidare må nämnas, att i samband med omförmälda lönereglering år 1922
anslaget för det därpå närmast följande året till lotspersonalens andel i lotspenningar
med hänsyn till beräknad total lotspenninguppbörd upptogs till

600,000 kronor. Efter tiden för löneregleringen har emellertid personalens
lotspenningandel städse varit högst avsevärt större. Densamma har nämligen
för år växlat mellan belopp, som med mer än 50 procent överstigit

600,000 kronor, och belopp, som överstigit angivna summa med mer än 100
procent. Närmare upplysningar härutinnan kunna hämtas ur organisationsnämndens
lotsverksbetänkande i dess av mig här förut återgivna del. Vad
där anförts rörande utvecklingen under gångna år av de särskilda befattningshavarnas
lotspenninginkomst tillåter jag mig även i detta sammanhang
hänvisa till. Det är sant, att den berörda beräkningen av personalandelen
år 1922 gjordes ur budgetär synpunkt och för budgetärt ändamål. Givetvis
var även en förutsättning, att personalens lotspenninginkomst skulle komma
att växla med sjöfartskonjunkturerna. Men det nu framhållna synes mig
dock utgöra fog för det av allmänna civilförvaltningens lönenämnd gjorda
uttalandet, att personalens andel i lotspenningarna under årens lopp i hög
grad överskridit de belopp, varmed man räknat vid 1922 års lönereglering.

Då grunden till att lotsavgifterna och personalens lotspenninginkomst
ansetts böra bliva föremål för någon nedsättning närmast är den, att det
procentuella tillägget å lotstaxorna trots inträdd prissänkning fått förbliva
i oförändrat skick, ligger det givetvis nära till hands att åstadkomma berörda
nedsättning genom sänkning av sagda tillägg. Med hänsyn härtill hava även
lotsverkssakkunniga förklarat sig anse, att i och för sig starka skäl för en
nedsättning av det procentuella lotspenningtillägget förelåge. Därvid hava
de sakkunniga hållit före, att en sänkning till 30 procent vore lämpligt avvägd.
Även jag är böjd att i princip giva min anslutning till den meningen,
att genom en dylik reducering lotspenningarna skulle i stort sett erhålla en
nivå, som med hänsyn till nu förhandenvarande omständigheter kunde ur

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

skilda synpunkter betecknas som skälig. Såväl statsverkets som sjöfartens
och lotspersonalens intressen synas mig därigenom komma att vinna vederbörligt
beaktande. Emellertid hava lotsverkssakkunniga i annat sammanhang
föreslagit borttagande av hemvägsersättningen, som för närvarande utgör
sjöfartens bidrag till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader. I
stället bör enligt de sakkunnigas mening sjöfarten bidraga till dessa kostnader,
vilka framdeles helt skulle bestridas av statsmedel, genom erläggande av
lotspenningar. I anslutning härtill och med hänsyn till den genomsnittliga,
ungefärliga överensstämmelsen mellan å ena sidan de belopp, varmed vid ett
till 30 nedsatt procentuellt tillägg å lotstaxorna lotspenningarna bomme att
minskas, och å andra sidan de belopp, vartill inflytande hemvägsersättningar
numera torde kunna beräknas, hava lotsverkssakkunniga i första hand
förordat, att den lindring i sjöfartens avgiftsbörda, varom fråga vore, bereddes
på det sättet, att hemvägsersättningen borttoges utan att det procentuella
lotstaxetillägget ändrades. Jag har för avsikt att i det följande biträda lotsverkssakkunnigas
förslag om hemvägsersättningens borttagande, därvid sjöfartens
bidrag till lotspersonalens rese- och båthållningskostnader skulle uttagas
i form av lotspenningar. Vid sådant förhållande och på skäl, som av
det nyss anförda framgår, synes det även mig lämpligt, att den nedsättning,
som skulle företagas i det procentuella lotspenningtillägget, och den höjning i
lotspenningarna, som hemvägsersättningens borttagande borde föranleda, få utjämna
varandra. Jag tillstyrker således det därutinnan framlagda förslaget.

Enligt en reservant inom lotsstyrelsen borde det lotstaxetillägg, som vore
avsett att svara mot hemvägsersättningen, uttagas såsom ett särskilt tillägg på
taxorna och redovisas för sig för att i sin helhet ingå till statsverket. Emellertid
avses efter hemvägsersättningens upphörande kostnaderna för personalens
resor och båthållning skola gäldas av statsverket i full överensstämmelse
med vad fallet är beträffande övriga kostnader för lotsinrättningen.
Tillräcklig anledning har därför synts mig saknas att, såsom reservantens
förslag innebär, jämväl i fortsättningen hålla sjöfartens bidrag till nämnda
två ändamål avskilt från dess bidrag till kostnaderna i allmänhet för lotsinrättningen.

Lotspersonalens andel i lotspenningarna utgör för närvarande 40 procent.
Den av mig tillstyrkta beskärningen av lotspenninginkomsten med
belopp, motsvarande vad som skulle följa vid en nedsättning av lotstaxetilllägget
från 50 till 30 procent, får givetvis, därest såsom nyss föreslagits dylik
nedsättning, på grund av hemvägsersättningens inläggande i lotspenningarna,
ej sker, verkställas i annan ordning. Lotspersonalen bör — eftersom
gottgörelse för den borttagna hemvägsersättningen skall lämnas av statsmedel
— principiellt icke hava någon del i det hemvägsersättningen motsvarande
lotspenningbeloppet. Vid ett lotstaxetillägg, som i anledning av
hemvägsersättningens överförande till lotspenningarna ej nedsättes till ett
eljest såsom skäligt ansett tal av 30 utan bibehålies vid 50, bör alltså procentsatsen
för personalens lotspenningandel sänkas till ett tal, vilket för lotspersonalen
giver ungefär samma inkomst som skulle erhållas efter nuva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

rande andel av 40 procent vid ett procentuellt taxetillägg av blott 30. Enligt
verkställda beräkningar skulle ifrågavarande syfte vinnas, därest lotspersonalens
andel i lotspenningarna fastställes till 35 procent. Jag tillstyrker ett
beslut av denna innebörd.

Härigenom skulle lotslotterna komma att minskas med 12.5 procent i jämförelse
med de grunder, varefter desamma utgått under hela tiden efter
tillkomsten år 1921 av lotsttaxetillägget å 50 procent. Allmänna civilförvaltningens
lönenämnd har anfört, att med hänsyn till den avsevärda nedgång i
levnadskostnaderna, som inträtt sedan tiden för taxeförhöjningen, nämnden
för sin del icke kunnat undgå att finna, alt en nedsättning av lotspersonalens
andel från 40 till 35 procent vöre väl ringa. Särskilt med hänsyn till att
lotslotterna å åtskilliga lotsplatser uppgå till avsevärda belopp synes mig
denna mening väl försvarbar. Emellertid har jag icke funnit mig för närvarande
böra påyrka en större nedsättning än nyss sagts. En viss återhållsamhet
i det hänseende, varom här är fråga, är betingad bland annat därav,
att de tillämnade lotspliktsbestämmelserna i en ny lotsförordning förutsättas
komma att vid en del lotsplatser medföra någon minskning, ehuru i
allmänhet av blott ringa grad, i lotsningsfrekvensen. Härtill kommer, att den
pågående arbetstidsutredningen kan tänkas resultera däri, att, särskilt på
platser med stor andel i lotspenningar, nya befattningar böra inrättas, varvid
de enskilda lotsarnas lotslotter kunna ytterligare nedgå.

Emellertid är jag ense med lönenämnden därom, att det icke kan anses av
omständigheterna påkallat, att förevarande beskärning genomföres, såsom
lotsverkssakkunniga ansett sig böra förorda, allenast successivt under en flerårig
övergångsperiod. I likhet med lönenämnden och på sätt för övrigt även
lotsstyrelsen ifrågasatt, finner jag således nedsättningen böra på en gång träda
i kraft. Jag erinrar, att jämväl lotsverkssakkunniga funnit minskningen redan
nu i sin helhet motiverad av inträdd nedgång i levnadskostnaderna. Därtill
kommer, att, enligt vad jag i det följande vill föreslå, statsverket redan
från tiden för hemvägsersättningens upphörande skall helt övertaga kostnaderna
för lotspersonalens resor och båtar.

Lotsförbundet har anfört, att förrän de förslag till lättnader i den nuvarande
lotsplikten, vilka syntes komma att ingå i lotsverkssakkunnigas förslag
till ny lotsförordning, framkommit och förslagens ekonomiska räckvidd
för lotsarnas vidkommande blivit utredd, åtgärder icke borde beslutas angående
sänkning av lotsarnas andel i lotspenningarna. Med föranledande härav
anser jag mig böra framhålla följande.

Såsom jag tidigare nämnt hava lotsverkssakkunniga numera avgivit förslag
till lotsförordning. Jag har för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit
anmäla frågan örn utfärdande av ny sådan förordning i huvudsaklig enlighet
med lotsverkssakkunnigas förslag i ämnet. I förslaget hava förordats
vissa lindringar i den nuvarande lotsplikten. Av verkställd undersökning
framgår, att den totala minskningen av lotspenningarna kunde, örn ifrågavarande
lättnader varit genomförda år 1934, antagas hava uppgått till ett sammanlagt
belopp av omkring 110,000 kronor, varav enligt gällande grunder för

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

beräkning av lotsarnas andel i lotspenningarna 66,000 kronor skulle belöpt
å staten och 44,000 kronor å lotspersonalen. Hade personalandelen varit
blott 35 procent, såsom nu föreslagits, skulle sistberörda båda belopp i stället
hava utgjort 71,500 respektive 38,500 kronor.

Av den förut omförmälda, av lotsstyrelsen verkställda undersökningen
beträffande lotspersonalens sammanlagda löneförmåner under vissa olika
förutsättningar kan naturligen icke exakt utläsas den minskning i personalens
inkomst, som kan beräknas uppstå vid ett antal lotsplatser genom nedsättningen
av personalens andel i lotspenningarna och lindringarna i lotsplikten.
Men utredningarna i fråga giva dock en ungefärlig bild i förevarande
hänseende. Jag finner vad därvid framkommit icke utgöra hinder mot
genomförande av förslaget om reducering av personalens lotspenningandel.

Vad beträffar frågan om eventuell kompensation till lotspersonalen vill jag
framhålla att, såsom ock lotsstyrelsen ansett, den minskning i lotspenninginkomsten,
som blir en följd av reducering av personalens andel däri och vartill
hänsyn tagits vid uträknandet i den refererade jämförande utredningen
av procenttalen för inkomstminskning, givetvis icke kan bliva föremål för
ersättande från statsverkets sida. Spörsmålet örn och i vad mån detta skäligen
må bliva fallet i fråga om inkomstminskning till följd av vissa lindringar
i den nuvarande lotsplikten kan, i överensstämmelse med lotsstyrelsen
mening, icke tillförlitligen bedömas, förrän ifrågavarande ändrade lotspliktsbestämmelser
varit i kraft. Denna fråga får alltså tagas under övervägande
längre fram.

Vad angår de av lotsverkssakkunniga framlagda detaljförslagen rörande
lotstaxorna hava de sakkunniga främst förordat, att till de nu gällande
taxorna, enligt vilka alla fartyg örn 8,000 ton och däröver äro, såvitt
angår hänsynstagande till storleken, i avseende å avgiftsberäkningen likställda,
skulle utfärdas av de sakkunniga utarbetade tilläggstaxor, omfattande åtta
storleksgrupper från 8,000 intill 20,000 ton. Förslaget har biträtts av lotsstyrelsen.
Jämväl jag finner med hänsyn till den under senare år inträdda
ökningen i fartygsstorleken övervägande skäl tala för en dylik utbyggnad av
de nuvarande taxorna. Därvid synes lämpligen böra förfaras på det sätt, att
de lotstaxor, som fogas vid den tillämnade nya lotsförordningen, sammanställas
av nuvarande taxor — med uteslutande av storleksgruppen 8,000 ton och
däröver — samt de upprättade tilläggstaxorna.

Vidare hava lotsverkssakkunniga förordat meddelande av vissa föreskrifter
angående beräkning av lotspenningar dels för fartyg över 20,000 ton, dels ock
för lotsad distans över 75 latitudminuter. Det synes mig lämpligt, att be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

stämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda föreslagits meddelas
i anslutning till taxorna vid den nya lotsförordningen.

I de för lotsverkssakkunniga utfärdade direktiven framhölls såsom önskvärt,
att frågan örn den framtida utformningen av lotsavgiftssystemet i sin helhet
bragtes till lösning. Efter erinran härom hava lotsverkssakkunniga anfört,
att ovissheten örn fyr- och båkavgiftens framtida storlek vore ägnad att utgöra
hinder för de sakkunniga att framlägga slutliga förslag i vissa lotsavgiftssystemet
rörande hänseenden. Härvid åsyfta lotsverkssakkunniga den av
lotsförfattningssakkunniga upptagna frågan örn ett mera definitivt fastställande
av storleken av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen ävensom det från skilda
håll framförda spörsmålet om uttagande av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen
i form av dels en allmän, utan samband med lotsning utgående avgift,
sammanslagen med fyr- och båkavgiften, dels ock lotspenningar såsom ersättning
för utförd lotsning.

Beträffande förstberörda fråga vill jag endast framhålla, att jag för närvarande
icke är beredd att tillstyrka en större lättnad i sjöfartens lotsavgiftsbörda
än vad jag nu gjort. Vad angår spörsmålet örn de nuvarande lotspenningarnas
uppdelning å två avgifter har, såsom lotsverkssakkunniga framhållit,
förslaget därom uppkommit med hänsyn till ifrågasatt införande av lotsfrihet.
Det synes mig, att vid bibehållande av systemet med lotsplikt i princip skälen
för en dylik avgiftsuppdelning blivit i sådan grad försvagade, att med en
eventuell åtgärd av ifrågavarande slag i varje fall bör tillsvidare lämpligen
anstå.

Personalförteckning, avlöningsstat och indragningsstat.

Jag har tidigare redogjort för nu gällande personalförteckning och avlöningsstat
för lots- och fyrstaten.

I skrivelser den 31 augusti 1936 och — efter särskild, med hänsyn till av
mig förut tillstyrkta ändringsförslag i fråga om lotspersonalens löneställning
och semester för vissa befattningshavare, gjord anmodan — den 12
januari 1937 har lotsstyrelsen avgivit förslag till personalförteckning, avlöningsstat
och indragningsstat för lots- och fyrstaten för tiden efter innevarande
budgetårs utgång. För ifrågavarande förslag, sådant det slutgiltigt
ter sig enligt de båda skrivelserna, vill jag här redogöra.

Vad personalförteckningen angår innebär förslaget bland annat, att från
den nuvarande förteckningen avföras — dels på grund av indragning av
Dyngö 2:a klass lotsplats, Arpö, Borgholms, Degerhamns, Mönsters, Pukaviks,
Timmernabbens och Tärnö 3:e klass lotsplatser samt Inlängans upppassningsställe
under Långörens 3:e klass lotsplats, dels ock på grund av
efter hand företagen vakanssättning — följande befattningar, nämligen: 1
lotsförmansbefattning å 2:a klass lotsplats, 4 lotsbefattningar å Ira klass

Bihang titt riksdagens protokoll 19,17. 1 sami. Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

lotsplats, 3 lotsbefattningar å 2:a klass lotsplats, 7 lotsförmansbefattningar
å 3:e klass lotsplats, 7 lotsbefattningar å 3:e klass lotsplats, 1 fyrmästarbefattning
å 3:e klass fyr samt 2 fyrvaktarbefattningar å 2:a och 3:e klass fyr.

Av den indragna ordinarie lotspersonalen hade, anför styrelsen, en del
kunnat beredas anställning vid andra lotsplatser. Så hade dock icke kunnat
ske beträffande mästerlotsen C. W. Ekström, Dyngö, lotsförmännen K. R.
Dahlbeck, Pukavik, V. E. Sjöberg, Timmernabben, och V. J. Ternström,
Tärnö, samt mästerlotsarna A. H. Westerberg, Mönster, A. G. V. Hägg, Timmernabben,
och S. H. E. Ternsjö, Tärnö. Dessa befattningshavare borde
därför överflyttas till indragningsstat under elfte huvudtiteln med bibehållande
av nu innehavande löner men med skyldighet att låta sig återflytta till
ordinarie stat. Ifrågavarande löner utgjorde, efter vederbörliga avdrag av
pensionsavgifter, för Ekström 2,713 kronor, Dahlbeck 2,587 kronor, Sjöberg
2,667 kronor, Ternström 2,793 kronor, Westerberg 2,446 kronor, Hägg 2,446
kronor och Ternsjö 2,566 kronor.

Vidare skiljer sig lotsstyrelsen förslag till personalförteckning från den
nuvarande i så måtto, att ändringar, föranledda av borttagandet av lotsplatsen^
klassindelning och av mig tidigare förordade uppflyttningar eller nedflyttningar
i lönegrad av vissa befattningar, vidtagits.

I enlighet med vad här förut i skilda hänseenden anförts har i den nya
personalförteckningen, såvitt angår lotspersonal å ordinarie stat, dels antalet
överlotsar minskats från 18 till 15, dels antalet lotsförmän i 9:e lönegraden
ökats från 18 till 22, dels antalet lotsförmän i 7:e lönegraden minskats
från 26 till 19, dels i en för lotsförmän ny lönegrad, den 6:e, upptagits 30
befattningshavare, dels antalet lotsar i 6:e lönegraden ökats från 280 till 290,
dels ock antalet lotsar i 5:e lönegraden ökats från 71 till 81. Nuvarande 5:e
lönegraden för lotsförmän och 4:e lönegraden för lotsar hava utgått. Enär
vissa av de befattningar, vilka nedflyttats till lägre lönegrad, äro besatta med
ordinarie innehavare, har personalförteckningen föreslagits utökad med en
övergångsstat, varå uppförts 2 överlotsar, 2 lotsförmän i 9:e lönegraden, 5
lotsförmän i 7:e lönegraden samt 5 lotsar i 6:e lönegraden.

Vad den föreslagna avlöningsstaten beträffar bör posten till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat, slutande för innevarande budgetår å 2,435,000
kronor, enligt lotsstyrelsen minskas med följande belopp på grund av:

minskad belastning enligt erfarenhet från budgetåret 1935/

1936 .............................................. kronor 5,000

indragningar av personal.............................. » 48,500

upprättande av en övergångsstat ...................... » 44,000

samt frånräknande av familjepensionsavdrag ............ » 52,500

Summa minskning kronor 150,000.

Å andra sidan skulle enligt styrelsen anslagsposten ökas med följande belopp
på grund av:

Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 83

föreslagen uppfattning i lönegrad för viss personal ...... kronor 9,000

samt — därest de nya föreskrifterna rörande semester för
lotsbefäl och lotspersonal komme att träda i kraft med
ingången av år 1938 — inverkan av semesterrätten .... » 36,000

Summa ökning kronor 45,000.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat skulle alltså
jämlikt denna beräkning för nästkommande budgetår komma att uppgå till
(2,435,000—150,000 + 45,000 =) 2,330,000 kronor eller alltså 105,000 kronor
mindre än för löpande budgetår.

I anslutning till vad förut nämnts har i lotsstyrelsens förslag till avlöningsstat
nyuppförts en post till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat å förslagsvis
44,000 kronor.

Beträffande härefter anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. grundavlöningar m. m., vilken post för närvarande är upptagen till

515.000 kronor, har lotsstyrelsen föreslagit, att densamma skulle å ena sidan
minskas med dels 16,000 kronor på grund av personalindragningar dels ock

8.000 kronor, motsvarande 60 procent av beräknade familjepensionsavdrag,
tillsammans 24,000 kronor, samt å andra sidan ökas med 12,000 kronor med
anledning av att lotspersonalen skulle tillerkännas semester. Enligt detta
förslag skulle alltså anslagsposten för budgetåret 1937/1938 beräknas till
(515,000 — 16,000 — 8,000 + 12,000 =) 503,000 kronor, innebärande en
nettominskning med 12,000 kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Posten till avlöningar till icke-ordinarie personal: b. avlöningsförhöjningar
m. m. föreslås oförändrad till 22,000 kronor.

I sin helhet skulle alltså enligt styrelsen anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie personal, nu 537,000 kronor, komma att för nästkommande
budgetår minskas med 12,000 kronor till 525,000 kronor.

I fråga om de i anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän ingående delposterna har styrelsen föreslagit dels
höjning med hänsyn till belastningen av posten till fyrskepp stillägg från 65,000
kronor till 75,000 kronor, dels ock upptagande av en post å förslagsvis 8,000
kronor till provisoriskt lönetillägg, avseende ersättningar för familjepensionsavdrag.

Såsom av det föregående framgår har anslagsposten till avlöningar till Depanementstjänstemän
å ordinarie stat ansetts böra höjas med bland annat ett belopp «*«/«*•
av 36,000 kronor, utgörande på ett halvt år belöpande kostnadsökning i anledning
av införandet av semesterrätt för vissa befattningshavare. Beträffande
denna kostnadsökning har det av lotsverkssakkunniga beräknade beloppet
50,000 kronor för helt år av lotsstyrelsen föreslagits höjt till 60,000
kronor. Härav har för första halvåret 1938 ä nu ifrågavarande anslagspost
uppförts 20,000 kronor —- 10,000 kronor komma för samma tid på
vederbörande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal — vartill
lagts 10,000 kronor eller hälften av den för helt år till 20,000 kronor

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

uppskattade kostnaden för ersättning av statsmedel för lotslott till vissa
vid semester förordnade befattningshavare, varefter sammanlagda beloppet,

30,000 kronor, höjts med 20 procent till 36,000 kronor i anledning av lotsstyrelsens,
av mig biträdda förslag angående semester åt personalen i samma
utsträckning som åt personal tillhörande den civila statsförvaltningen.
Ytterligare utgifter under denna anslagspost äro att förvänta i samband
med kostnader för avlönande av tillförordnade tjänstemän i andra fall än
vid vikariat i anledning av semester, varom någon närmare beräkning dock
icke kunnat utföras. Emot dessa förväntade utgifter kan emellertid, i den
mån frånträdda lötsätter komma att ingå till statsverket, beräknas svara
någon minskning av den under särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän upptagna anslagsposten till lotspersonalens andel
i lotspenningar.

Med införandet av semesterrätt har ock, såsom framgår, erfordrats en höjning
av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal: a. grundavlöningar
m. m. med 12,000 kronor (10,000 för halvt år + 20 procent av
10,000).

Mot vad lotsstyrelsen föreslagit rörande personalförteckning, avlöningsstat
och indragningsstat för lots- och fyrstaten för nästkommande budgetår
har jag i huvudsak intet att erinra. Emellertid får jag i detta sammanhang
anmäla en från ett antal extralotsar inkommen skrivelse den 1 februari 1937
med hemställan om åtgärder för beredande åt icke-ordinarie befattningshavare
vid lotsplatserna av någon förbättring i lönehänseende. Skrivelsen har
remitterats till lotsstyrelsen för yttrande. Ehuru svar å remissen ännu ej
hunnit ingå, har det dock vid en förberedande prövning av framställningen
förefallit mig, som örn de synpunkter, vilka däri kommit till uttryck, vöre i
åtminstone någon grad förtjänta av beaktande. Nuvarande avlöning, frånsett
dyrtids- och dyrortstillägg, för ifrågavarande befattningshavare utgör,
beroende på vederbörandes lönegrads- och omplacering, för extralotsar
lägst 1,620 kronor och högst 2,286 kronor samt för båtbiträden lägst 1,320
kronor och högst 1,782 kronor. Ett bifall till förevarande hemställan skulle
medföra en löneförbättring av för extralotsar 250 å 450 kronor och för båtbiträden
400 å 500 kronor. Det slutliga ståndpunktstagandet till frågan
torde bliva beroende på den fortsatta utredningen. En överslagsberäkning
har givit vid handen, att tillgodoseende av de framställda önskemålen skulle
föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 40,000 kronor. Föreskrifter
rörande ifrågavarande befattningshavares ställning i lönehänseende ankommer
på lotsstyrelsen att meddela inom ramen av för ändamålet tillgängliga
medel. Det synes önskvärt att, därest en löneförbättring finnes böra komma
till stånd, denna kan givas tillämpning redan under nästkommande budgetår.
Ehuru det vid den slutliga prövningen av ärendet måhända befinnes.
att kostnadsökningen skäligen kan begränsas till lägre belopp än det nyss
sagda, anser jag försiktigheten bjuda, att delposten till grundavlöningar
m. m. för icke-ordinarie personal, i lotsstyrelsens förslag upptagen till

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

503.000 kronor, höjes till förslagsvis 543,000 kronor. Anslagsposten i sin
helhet till avlöningar till icke-ordinarie personal skulle således beräknas till

565.000 kronor.

Då lotspenninguppbörden för nästa budgetår beräknats till 3,150,000 kronor
samt personalens lotspenningandel föreslagits till 35 procent, bör delposten
till lotspersonalens andel i lotspenningar upptagas till 1,103,000 kronor
i avrundat tal. I enlighet med vad nyss nämnts lärer någon hänsyn icke
behöva tagas till den mindre inverkan å posten, som må kunna föranledas av
statsverket tillfallande lotslotter.

Anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän skulle härvid komma att i sin helhet uppgå till 1,343,000 kronor
mot 1,342,000 kronor för löpande budgetår.

Jämlikt det sagda skulle avlöningsstatens slutsumma för budgetåret 1937/
1938 bliva (2,330,000 + 44,000 + 565,000 + 1,343,000 =) 4,282,000 kronor.
Motsvarande belopp för innevarande budgetår är 4,314,000 kronor, varför
staten alltså skulle komma att minskas med 32,000 kronor.

2. Lotsverket: Omkostnader, förslagsanslag. Den av Kungl. Majit den
19 juni 1936 fastställda omkostnadsstaten för lotsverket, att tillämpas från
och med budgetåret 1936/1937, har följande utseende:

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis ............ kronor 55,000

2. Expenser, förslagsvis.................... » 70,000

3. Publikationstryck, förslagsvis............ » 6,000

4. Övriga utgifter:

a. Förbrukningsartiklar,

förslagsvis............ kronor 225,000

b. Reparation och under håll

av byggnader, förslagsvis
..............

c. Reparation och under håll

av fyrskepp, tjänstefartyg
och lotsverket
tillhöriga tjänstebåtar,
förslagsvis............

d. Bidrag till lotsbåtar,

förslagsvis............

e. Bojar och prickar, förslagsvis
..............

f. Diverse och extra utgifter,
förslagsvis......

S är s k i

> 230,000

» 340,000

» 50,000

» 100,000

J»_____ 21,000 , 966,000

da uppbördsmedel:

Hyrcsmedel

kronor 1,097,000.
kronor 60,000.

Nettoutgift kronor 1,037,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsverkssakkunnigas förslag innebära vissa ändringar i omkostnadsstaten
enligt vad i det följande skall närmare angivas.

Lotspersonalens båthållning och resor.

Nuvarande ordning m. m.

För lotsningens utförande äro lotsarna i stor utsträckning nödgade att
med olika slag av färdmedel förflytta sig såväl till lands som till vatten. De
skola från sina uppassningsplatser inställa sig å fartygen, och efter slutad
lotsning skola de återvända till samma uppassningsplatser. Inställelserna
ske väl oftast i närhet av den egna platsen, därvid lotsarna för ankommande
fartygs mötande och även i allmänhet eljest använda tjänstebåtar — antingen
dem själva eller ock kronan tillhöriga •—- men det förekommer ock i viss utsträckning,
särskilt i Norrland, att lotsarna hava att begiva sig till fartyg, vilka
befinna sig på ansenligt avstånd från lotsens stationsort. I den mån tjänstebåt
därvid icke kommer till användning, har lotsen att lita till de allmänna samfärdsmedel,
som stå till buds. Jämväl vid återresorna från lotsningarna
begagnas antingen tjänstebåtar eller andra trafikmedel.

I 39 § av instruktionen för lotsverket den 24 november 1923 (nr 404) stadgas,
att å varje lotsplats skola lotsarna vara försedda med sådana båtar jämte
inventarier, som, med avseende å lotsplatsen läge och lotsledernas beskaffenhet,
äro för tjänstgöringen lämpliga. I den mån sjötrafiken vid Sveriges
kuster kommit att äga rum med allt större och mera snabbgående fartyg
och i stor utsträckning upprätthållas även vintertid, hava ökade krav
ställts på lotsarnas båtar i fråga örn snabbhet och sjöduglighet ävensom isbrytarförmåga.
Segelbåtarna hava efterträtts av motorbåtar. Det ursprungliga
systemet, att varje lots hade sin egen båt, har genombrutits i två riktningar.
Dels hava lotsarna vid de särskilda lotsplatsen^ i stor utsträckning
slutit sig tillsammans om hållande av en eller flera gemensamma båtar,
dels tillhandahåller staten i viss omfattning båtar. En av lotsverkssakkunniga
uppgjord sammanställning av båtbeståndet vid lotsplatserna år 1935,
omfattande både kronobåtar, lotsarnas gemensamma båtar och lotsarnas enskilda
båtar, torde få såsom bilaga 7 fogas vid statsrådsprotokollet. De där
angivna, statsverket tillhöriga större motorlotskuttrarna hava tilldelats sådana
lotsplatsen där särskilt stora krav på båtbeståndet föreligga och där
det på grund av de stora kostnaderna för sådan materials anskaffande icke
rimligen kan fordras, att lotsarna själva verkställa anskaffningen. Såsom
framgår av bilagan utgöra lotsarnas egna båtar det stora flertalet av de för
lotsningstjänstens uppehållande erforderliga båtarna.

I sitt betänkande (sid. 164) hava 1928 års lotsförfattningssakkunniga meddelat
en sammanställning, fotad på 1928 års båtbesiktningsinstrument, av
vilken inhämtas, att antalet och värdena av lotspersonalens egna båtar då
utgjorde:

Kungl. Maj-.ts proposition nr 164.

291 motorbåtar, värda............ kronor 1,013,424

92 segelbåtar » » 24,223

och 51 roddbåtar » » 8,612

Summa kronor 1,046,259.

Lotsverkssakkunniga hava utarbetat en liknande sammanställning, grundad
på båtbesiktningsinstrumenten för år 1935, av följande innehåll:

Lotsdistrikt	Motorbåtar	Segelbåtar	Roddbåtar	Samtliga båtar
Antal	Värde	Antal	Värde	Antal	Värde	Antal	Värde
Övre norra ................	33	142,882	4	500	11	948	48	144,330
Nedre norra................	27	141,712	2	143	16	1,8%	45	143,751
Mellersta....................	36	141,186	4	765	9	1,541	49	143,492
Östra ......................	60	128,770	7	966	5	664	72	130,400
Södra ......................	36	168,620	16	4,143	3	557	55	173,320
Västra......................	34	231,840	2	555	3	290	39	232,685
	226	955,010	35	7,072	47	5,896	308	967,978

Orsaken till nedgången i båtantal och värden sedan år 1928 är delvis att
söka i den indragning av vissa lotsplatser, som ägt rum under de mellanliggande
åren, men torde också kunna hänföras till en alltmera tydlig övergång vid
lotsplatserna från systemet med enskild båthållning till sådant med gemensam.

De utgifter, som för lotsarna äro förenade med hållandet av båtar och
med resor, skola bestridas medelst de till lotsplatserna i samband med lotsningarna
inflytande hemvägsersättningarna, örn vilka närmare stadgas i
kungörelsen den 27 november 1896 (nr 88) angående lotsavgifternas beräknande.
Hemvägsersättning utgår vid lotsning genom lotsled med det belopp,
som under rubrik »hemvägsersättning» finnes i gällande lotsledsförteckning
upptaget för leden, samt vid distanslotsning — d. v. s. lotsning som verkställes
genom del av lotsled eller genom farled, vilken icke finnes upptagen
i lotsledsförteckningen, eller genom lotsled tillika med annan farled -—• med
belopp, beräknat efter 50 öre för varje avstånd av två latitudminuter eller
del av detta avstånd, som lotsen nödgas färdas från sin stationsort för lotsningens
fullgörande samt efter slutad lotsning åter till stationsorten.

De belopp, som sålunda skola utgå vid olika förrättningar, hava emellertid
visat sig icke vara tillräckliga för bestridande av de kostnader, för vilka
de äro avsedda. Från och med år 1915 har årligen anvisats ett förslagsanslag
å lotsverkets omkostnadsstat, ursprungligen å 60,000 kronor samt —
efter höjning under dyrtiden — nu å 50,000 kronor, till bidrag till lotsbåtar,
genom vilket anslag lotsstyrelsen är satt i tillfälle att lämna bidrag till båtkostnaderna.
Men även de allmänna resekostnaderna stego så under världskriget,
att hemvägsersättningsbeloppen icke på långt när voro tillfyllest.
Alltsedan år 1918 har Kungl. Maj:t ock årligen, efter förslag av lotsstyrel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sen, meddelat föreskrifter om provisorisk förhöjning av hemvägsersättningen.
För närvarande utgå sålunda procentuella tillägg å hemvägsersättningarna
vid lotsledslotsning vid de flesta av rikets lotsplatser. Hemvägsersättningen
vid distanslotsning är även provisoriskt förhöjd genom procentuellt tillägg.

De på nu angivet sätt bestämda hemvägsersättningarna ävensom de bidrag,
vilka enligt vad förut sagts utbetalats till lotsplatserna, hava för åren
1921—1936 uppgått till de belopp, som återfinnas i följande sammanställning:

År	Hemvägs- ersättning	Bidrag	Summa	Ar	Hemvägs- ersättning	Bidrag	Summa
1921 ...	... 394,938	79,556	474,494	1929 ...	... 452,918	43,423	496,341
1922 ...	... 399,410	48,189	447,599	1930 ...	... 397,199	59,793	456,992
1923 ...	... 411,613	47,898	459,511	1931 ...	... 348,583	59,786	408,369
1924 ...	... 424,979	61,546	486,525	1932 ...	... 296,243	58,395	354,638
1925 ...	... 423,636	51,599	475,235	1933 ...	... 305,233	47,602	352,835
1926 ...	... 387,750	61,752	449,502	1934 ...	... 328,678	41,465	370,143
1927 ...	... 448,005	48,616	496,621	1935 ...	... 318,047	49,577	367,624
1928 ...	... 436,988	50,203	487,191	1936 ...	... 331,203

Tilldelandet till lotsplatserna av bidragen har skett på grundval av utredningar,
som årligen infordrats genom lotskaptenerna och innefattat uppgifter
från lotsarna vid envar lotsplats å deras utgifter under det sistförflutna
kalenderåret för resor med vivre samt för amortering, drift och underhåll
beträffande båtarna. I den mån dessa kostnader överstiga beloppet av vid
en plats influten hemvägsersättning, erhålles bidrag för skillnaden. Uppkommer
åter å hemvägsersättningen överskott, tillfaller sådant lotsarna.

Förslag i fråga om den framtida ordningen för lotsarnas båthållning och
ersättande av deras resekostnader.

Tidigare förslag.

1928 års lotsförfattningssakkunniga hava i förevarande ämnen anfört
bland annat följande:

Vid övervägandet av spörsmålet örn båthållningen vid lotsplatserna hade
till en början synts kunna fastslås, att staten borde sörja för att medel bleve
tillgängliga för bestridande av de utgifter, som de för tjänsten erforderliga
båtarna föranledde. Därvid kunde staten antingen själv övertaga båthållningen
eller till lotsarna vid de särskilda platserna överlämna att hålla tjänliga
båtar för de medel, som statsverket för ändamålet ställde till förfogande,
eller ock anordna en kombination av båda systemen.

För båthållning genom lotsarna talade, att därigenom kunde införas lotsarnas
eget ekonomiska intresse i båthållningen, varigenom kunde påräknas
längre tids tjänsteduglighet och billigare underhåll för materielen. Vidare
bleve lokala önskemål beträffande båttyper säkrare tillgodosedda, och lotsarna
ägde större frihet med avseende å båtarnas begagnande, vilket vore
av särskild betydelse på platser, där användning av båtarna ifrågakomme
annorledes än direkt i tjänsten. Slutligen syntes man kunna undgå en del
tyngande kontroll- och andra förvaltningsåtgärder, som bleve nödvändiga
vid statlig båthållning.

Såsom den statliga båthållningens företräden framför båthållning genom
lotsarna hade angivits, att därigenom undanröjdes olägenheterna av kapitalanskaffning
genom lotsarna i en för deras villkor betungande omfattning, att
man undginge de förvecklingar, gemensam båthållning kunde medföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

samt att. då staten vid båthållning genom lotsarna i allt fall i sista hand bekostade
båtarna, det vore lämpligast att staten även stöde som deras ägare. ^

Härtill kunde anmärkas, att de med kapitalanskaffningen förbundna svårigheterna
kunde undgås genom ett ändamålsenligt tillhandahållande av
medel åt lotsarna, i vilket sammanhang hänvisades till statskontorets uttalande
år 1921 örn möjligheten att bereda lotsarna statslån för ifrågavarande
ändamål. Det nuvarande gemenskapslörhållandet i fråga om lotsbåtar hade,
såvitt för lotsförfattningssakkunniga vore bekant, icke lett till förvecklingar
att räkna med. Örn båthållning genom lotsarna kunde förväntas ställa sig billigare
än statlig båthållning, syntes den vinst, som härigenom uppstode, vara
att föredraga framför statens formella äganderätt till båtarna.

Slutligen hade statlig båthållning ansetts äga företräde härutinnan att, då
staten under alla omständigheter måste själv hålla de största båtarna, man
därigenom ernådde en önskvärd enhetlig reglering av båthållningen. Mot
detta kunde anföras, att på förevarande område olika lösning i olika fall så
långt ifrån vöre något betänkligt, att en dylik anordning tvärtom syntes väl
anpassa sig efter föreliggande faktiska förhållanden.

Statlig båthållning skulle väl icke i och för sig vara olämplig vad beträffade
de större lotsplatsen, och ej heller syntes olägenheter vara att befara,
om de vid andra platser erforderliga sjögående lotsbåtarna ° tillhandahölles
genom statens försorg. En till alla båtar utsträckt statlig bathallning däremot
skulle sannolikt vid många av de mindre lotsplatserna medföra avsevärda
olägenheter, särskilt om lotsarnas rätt att utom tjänsten använda kronobåt
bleve beskuren. De bleve da nödsakade att halla egna batar föi privat bruk.
Utom det att en dylik dubblering vore onödig nied hänsyn till platsens behov
av båtar för olika ändamål, bleve den för lotsarna särskilt betungande, då
lotsarna vore för täckandet av omkostnaderna för de egna båtarna hänvisade
till sina löner och lötsätter.

Enligt vad lotsförfattningssakkunniga under sina resor och eljest inhämtat
syntes i allmänhet hos lotspersonalen förefinnas sympatier för att båthållningen
i det hela ordnades såsom en lotsarnas angelägenhet, ekonomiskt
möjliggjord därigenom att till densamma lämnades bidrag av statsmedel.

På grund av det anförda tvekade lotsförfattningssakkunniga icke att vid
valet mellan en rent statlig båthållning och båthållning genom lotsarna giva
företräde åt det senare alternativet. Därmed ville de sakkunniga emellertid
icke hava uteslutit möjligheten, att såsom dittills i vissa fall — här åsyftades
särskilt de största, dyrbaraste lotsbåtarna — det kunde ställa sig fördelaktigare,
att staten direkt anskaffade och underhölle båtar.

Det nuvarande systemet kunde icke sägas vara rationellt. Med de influtna
hemvägsersättningarna skulle lotsarna bestrida dels kostnaderna för resor i
samband med lotsning, dels ock kostnaderna för fjänstebåtarna. Uppstode
därvid underskott, kunde bidrag lämnas till båthållningen ur ett för ändamålet
till lotsstyrelsen förfogande ställt anslag. 1 fråga örn resorna förelåge
ett variabelt medelsbehov, ty hemresekostnaden följde växlingarna i lotsningsfrekvensen.
I fråga örn båthållningen vore medelsbehovet mera konstant,
ty oavsett lotsningsfrekvensens fluktuationer måste vid en plats finnas
samma uppsättning lotsbåtar år efter år, i stort sett; årskostnaderna, särskilt
för amortering och underhåll, bleve varje år ungefär desamma. Men båda
behoven skulle tillgodoses ur en och samma källa, vilken gåve mer eller
mindre alltefter lotsningsfrekvensen. Vid många lotsplatsen vore denna
källa så litet givande, att det vore otänkbart, att den något år skulle vara
tillräcklig för ifrågavarande två behovs tillgodoseende.

Det anförda gåve tydligt vid handen, att medelstilldelningen till båthållningen
borde frigöras från sambandet med ersättningen för lotsarnas resor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Det syntes ligga i sakens natur, att icke lotsningsfrekvensen utan det faktiska
båtbehovet vid platsen och kostnaderna för detta behovs tillgodoseende borde
vara bestämmande för medelstilldelningen till båthållningen.

Utgifterna för lotsbåtarna hänförde sig till anskaffning, underhåll, reparationer
och förbättringar samt drift av båtarna. Anskaffningskostnaden vore
en engångskostnad; övriga kostnader fördelade sig på den tid båten gjorde
tjänst, driftkostnaderna mera jämnt än underhålls- och förbättringskostnader,
i det att förekommande större reparationer eller förbättringsarbeten
kunde medföra stora växlingar mellan olika år. Också kostnaderna för
nyanskaffning bleve ett slags årliga kostnader, då erforderliga medel till utgifterna
icke funnes tillgängliga utan lån upptoges att avbetalas under ett
större antal år. Så kunde även sägas bliva förhållandet, när med tanke på
en i framtiden erforderlig nyanskaffning årliga avsättningar gjordes för den
kommande utgiften.

Bidragen till lotsarnas tjänstebåtar borde så bestämmas, att de täckte
nämnda slags utgifter i den mån de vore skäliga och för tjänsten erforderliga.
Om lotsbåt användes utom tjänsten, borde alltså de därvid förbrukade
konsumtionseffekterna icke ersättas, och om lotsarna, vilket inträffat, skaffade
en större och dyrbarare båt än nödigt vore, måste merkostnaderna falla
dem själva till last.

Tilldelningen kunde ske efter de verkligen havda utgifterna eller ock med
hänsyn till de på förhand beräknade utgifterna. Det kunde tänkas, att beträffande
vissa slag av utgifter förfores på det förra sättet, beträffande andra
åter på det senare.

Om kostnaderna — här bortsåges tillsvidare från driftkostnaderna —
skulle ersattas enligt räkningar och alltså avse de verkligen havda kostnaderna,
måste detta förutsätta en prövning av utgifternas befogenhet och
lämplighet, vare sig prövningen företoges efter det den påkostade reparationen
etc. vidtagits eller dessförinnan med hänsyn till behovet av den ifrågasatta
åtgärden och gjord kostnadsberäkning med avseende å densamma. En
sådan ordning skulle avgjort stå i strid med den förenkling i förvaltningsförfarandet,
både för lotspersonalen och kontrollerande myndighet, som
åsyftades med båthållning genom lotsarna. Härigenom skulle lotsarna ock.
då de icke vöre hänvisade till ett på förhand bestämt underhållsbidrag, erhålla
en viss möjlighet att på statens bekostnad kunna höja värdet och öka
livslängden på sina egna båtar.

Det syntes därför bäst överensstämma med grunden för båthållningens
överlämnande till lotsarna att efter en förhandsberäkning av kostnaderna bestämma
tilldelningen av båtmedlen och låta lotsarna disponera medlen på
sätt de funné med god hushållning förenligt. Det sagda innefattade alltså
förord för ett legosvstem i viss överensstämmelse med det som tillämpades
vid tullverket. Statsmakterna hade så sent som år 1922 efter ingående utredningar
funnit ett sådant systern böra inom nämnda förvaltningsområde
bibehållas.

Legorna borde lämna tillgång till förräntning, förslagsvis efter fem procent,
samt amortering av materielens anskaffningsvärde under den beräknade
tiden för dess tjänsteduglighet. Beträffande nu befintlig materiel borde
man därvid utgå från dess värde vid det nya systemets trädande i tillämpning
samt materielens sannolika livslängd från nämnda tidpunkt räknat. I
fråga örn materiel, som nyanskaffades, borde till utgångspunkt tagas, förutom
beräknade livslängden, anskaffningskostnaden i den mån den befunnits
skälig med hänsyn till båtbehovet vid platsen.

Vidare borde legorna innefatta ett med hänsyn till gjord erfarenhet lämpligt
årsbelopp för underhåll och reparationer. Härvid vore att beakta, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

loisarna liksom hittills borde vara skyldiga att utan särskild ersättning verkställa
de arbeten å båtarna, som de kunde utföra.

Vid övervägande av spörsmålet, hur ersättning för driftkostnaderna borde
tillhandahållas, bade lotsförfattningssakkunniga funnit riktigast, att sådan
ersättning i första hand bestämdes att utgå efter räkning. Härigenom komme
lotsarna att få alla sina utgifter för detta ändamål ersatta, och på omfattningen
av lotsbåts användning vid lotsuppassningen eller eljest i tjänsten
skulle icke inverka någon tanke hos legotagare att göra sig besparingar genom
inskränkning av driften, varav tjänsten kunde bliva lidande. Den vid
tullverkets kustbevakning rådande ordningen med driftkostnadernas ersättande
efter räkning syntes just vara vidtagen för upprätthållandet av bevakningens
effektivitet. Emellertid uppstode, särskilt vid vissa lotsplatsen en
svårighet att avgöra och att kontrollera, i vad mån förbrukningsartiklar av
de slag, som bär bomme i fråga, blivit använda i tjänsten eller för privat
ändamål. Åtminstone vid lotsplatsen där denna svårighet särskilt framträdde,
kunde det därför komma att visa sig lämpligt att för driftkostnadernas
bestridande visst årsanslag tilldelades legotagarna. På grund av det anförda
föresloges, att driftkostnaderna som regel skulle ersättas efter räkning,
men att lotsstyrelsen skulle äga bestämma ett visst årsbelopp såsom ersättning
för dylika kostnader.

Såsom avgift för utförd lotsning utginge för närvarande dels lotspenningar,
dels hemvägsersättning. Medan lotspenningarnas belopp växlade alltefter
det lotsade fartygets storlek (nettodräktighet) och den lotsade vägens
längd, vore hemvägsersättningen för resor i samband med lotsning i en och
samma lotsled, eller beträffande distanslotsning för resor av en och samma
längd (i latitudminuter), lika för alla fartyg oberoende av storlek. Detta
medförde icke sällan, att ett litet fartyg för en lotsning bade att betala ett
större belopp i hemvägsersättning än i lotspenningar.

Att hemvägsersättningarna uppginge till så höga belopp, som för närvarande
vore fallet, berodde till icke ringa del därpå, att dessa ersättningsbelopp
vore avsedda att täcka både rese- och båthållningskostnader. Detta
sammanförande inom hemvägsersättningens ram av bidrag till båthållningen
och ersättning för lotsarnas reseutgifter ledde även stundom därtill, att vid
lotsningar på samma sträcka men i olika riktningar utginge olika ^stora
hemvägsersättningar, beroende på att i ena fallet lotsades av lots fran en
lotsplats med dyrare båthållning och därför högre hemvägsersättning än i
andra fallet.

Lotsförfattningskommitterade hade i sitt år 19‘20 avgivna betänkande i
fråga om hemvägsersättningen anfört, att de ansåge den nuvarande anordningen
för uttagande av ersättning för lotsarnas inställelse och hemresekostnader,
nämligen såsom en särskild avgift för sig, vara den ändamålsenligaste.
I detta sammanhang hade kommitterade anmärkt, att såsom en följd av
deras förslag örn statsverkets övertagande av båthållningen hemvägsersättningen
skulle, till förmån särskilt för de mindre fartygen, bliva väsentligt
reducerad.

Jämväl såsom en följd av lotsförfattningssakkunnigas förslag till bathållningens
ordnande skulle olägenheterna med hemvägsersättningen, därest
den fortfarande utginge såsom en särskild avgift från fartyget, bliva mildrade.
Emellertid syntes det böra undersökas, om icke dessa olägenheter
skulle kunna helt undanröjas

Vid övervägandet av föreliggande spörsmål hade lotsförfattningssakkunniga
funnit, att bestämt företräde borde givas åt den anordningen, att av
fartggen upptoges i samband med lotsning blott en enda avgift, lotspen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ni rigal'', och att det sätt, varpå lotsarna ersattes för sina reseutgifter, bleve en
lotsverkets inre angelägenhet. Härigenom skulle ernås följande fördelar.

Förut omförmälda oegentlighet beträffande mindre fartygs avgiftsbelastning
skulle belt upphöra. Först därigenom skulle den av de sakkunniga
förordade, till ökad lotsningsfrekvens syftande nedsättningen av lotspenningarna
få egentlig betydelse för mindre fartyg.

Den omständigheten, huruvida lotsen för inställelse eller hemresa kunde
nyttja tjänstebåt -— i vilket fall resekostnadsersättning ej borde utgå till lotsen
—- eller nödgades anlita annat färdmedel, skulle vara utan inverkan på
lotsningskostnaden för fartyget.

Ej heller skulle storleken av den totala ersättningen för en lotsning vara
beroende av dyrbeten bos de färdmedel, andra än tjänstebåt, vilka lotsen
hade att anlita för sina resor. För två likvärdiga lotsningar (lika stora fartyg,
lotsleder av lika längd och svårighetsgrad) skulle alltså utgå enahanda
ersättning, oavsett om den lots, som lotsat i ena fallet, kunde resa hem med
järnväg för 2 kronor, medan den andre lotsen måste taga bil för 15 kronor.
Dylika ojämnheter beträffande samfärdsmedel borde rimligen icke inverka
på vad de särskilda fartygen hade att betala för anlitande av statens lotsinrättning.

Vid fall av returlotsning hade lotsen icke några hemresekostnader och
borde även vid bibehållande av nuvarande hemvägsersättningssystem ej
uppbära ersättning därför (så ock lotsförfattningskommitterade); den tillfälligheten,
att en lotsning vore returlotsning, skulle alltså göra densamma
billigare för fartyget än annan lotsning. Med det nu förordade systemet skulle
lotsningsersättningen i båda fallen bliva densamma. Returlotsningar vore i
och för sig önskvärda såsom medförande bättre utnyttjande av personalen;
här tillkomme ytterligare den fördelen av returlotsningar, att staten därigenom
gjorde besparingar av reseersättningsbelopp.

Örn reseersättningsfrågan gjordes till en lotsverkets inre angelägenhet,
kunde vid inträffande förändringar i samfärdsmedlen, exempelvis upprättandet
eller nedläggandet av omnibuslinjer, reseersättningarna till sin storlek
anpassas därefter utan att, såsom nu vore fallet, sjöfartens avgifter rönte
inverkan.

Vad härefter anginge sättet för bestämmandet av lotsarnas ifrågavarande
ersättningar för resor jämte kost och logi hade de sakkunniga kommit till
den uppfattningen, att man borde principiellt övergiva det nuvarande systemet,
som innebure, att hemvägsersättningen utginge vid lotsning i lotsled
med visst på förhand bestämt belopp och vid distanslotsning med visst belopp
per längdenhet av resan.

Det förhållandet, att olika regler sålunda gällde för de nämnda slagen av
lotsningar, vilka ju icke företedde några principiella skiljaktigheter, hade visat
sig i tillämpningen leda till stora ojämnheter. Det kunde sålunda inträffa,
att av två lotsar, som hade att hemresa samma väg, den ene, som
verkställt en distanslotsning, erhölle dubbelt så stor hemvägsersättning som
den andre, vilken utfört en lotsledslotsning. Något sätt att vid bibehållande
av två olika system för ersättningens bestämmande undgå dylika ojämnheter
syntes de sakkunniga icke kunna utfinnas.

Principen med fixa ersättningsbelopp syntes även i och för sig behäftad
med olägenheter. Först och främst mötte det på många håll avsevärda svårigheter
att bestämma genomsnittskostnaden för hemresan från (resp. inställelsen
till) lotsning i viss lotsled. Exempelvis kunde Sandhamnslotsarna
sommartiden hemresa från Stockholm med de dagliga turbåtarna till
Sandhamn för några kronor, medan de om vintern hade dylik båtlägenhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

blott två gånger i veckan; ofta reste de då med bil till Fagerdala på Värmdön
och hämtades där med motorbåt. Motsvarande gällde för Stockholmslotsarna.
Landsortslotsarnas hemresor företedde än större oregelbundenheter.
Efter en lotsning till Dalarö kunde de ibland komma tillbaka hem med
ett utgående fartyg. " Varom icke toges vanligen huss till Handen, därifrån
tåg till Nynäshamn och sedan motorbåt ut till Landsort; under dylika förhållanden
toge resorna givetvis olika lång tid beroende på hur buss- och tagtider
passade in, vidare bleve motorbatskostnaden för den enskilde lotsen
olika, beroende på om han reste ensam eller icke. — Till det anförda komme
ytterligare en omständighet. Även förutsatt att man lyckades till beloppen
riktigt bestämma ersättningarna för alla ifragakommande lotsleder, till antalet
ett par tusen, skulle med den nutida snabba utvecklingen av samfärdsmedlen
dessa ersättningsbelopp åtminstone i många fall snart hilva föråldrade.
Örn det befunnes, att reseersättningsbeloppen ej räckte till, bleve det
väl nödvändigt att för framtiden företaga höjning^ men den brist, som redan
uppstått, skulle lotsarna näppeligen kunna påräkna att få ersatt.
Därest ersättningarna ej uppdelades i dels resekostnads-, dels traktamentsersättning,
skulle bristande överensstämmelse mellan kostnad och ersättning
uppstå beträffande sådana lotsleder, där hemresan ibland företoges med
medförd tjänstebåt, ibland med annat färdmedel. ^ ...

Den nuvarande regeln för hemvägsersättnings utgående vid distanslotsning
hade uppenbarligen i sikte hemresa sjöledes, enkannerligen med tjanstebåt.
Den hade också i allmänhet visat sig giva otillfredsställande resultat
vid resor med annat färdmedel.

För de sakkunniga stöde det sålunda klart, att fragan örn reseersättningen
till lotsarna måste enhetligt regleras. Såsom den närmast till hands liggande
lösningen erbjöde sig härvid en anordning med rese- och traktamentsersättning
i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som gällde för andra
statstjänstemän. Det förefölle, som örn med ett sådant system skulle pa
ett tillfredsställande sätt lösas de svårigheter, som här förut utvecklats. Pa
grund av de säregna förhållandena vid lotsarnas tjänstgöring kunde uppenbarligen
det allmänna resereglemente! icke oförändrat tillämpas, utan särskilda
regler måste givas, varvid vore av vikt att tillse, att dessa regler bleve
enkla och överskådliga och ledde till så litet räkningsskrivande och kontrollåtgärder
som möjligt. Med hänsyn till mängden av erforderliga avvikelser
från det allmänna resereglemente! ansåge de sakkunniga det i överskådlighetens
intresse lämpligast, att bestämmelserna rörande lotsarnas resor
i samband med lotsning och därmed likställd förrättning sammanfördes i en
särskild författning, och att det således icke utfärdades en författning, innehållande
blott nämnda avvikelser jämte hänvisning i övrigt till allmänna resereglementet.

Ehuru i princip skulle tillämpas regeln, att lotsarna skulle ersattas tor
sina reseutgifter enligt företedda reseräkningar, kunde det visa sig lämpligt,
att i framliden för särskilda fall infördes en anordning med fixa ersättningsbelopp.
Det kunde nämligen visa sig, att kostnaderna för resor i samband
med lotsning i viss lotsled åtminstone sommartiden företedde obetydliga
skiljaktigheter. Särskilt i fråga örn led med hög lotsningsfrekvens kunde då
för ersättningen fastställas ett normalbelopp, som finge utgå utan att för
värjo resa de verkliga kostnaderna behövde uppgivas i reseräkning, till bekvämlighet
för såväl lotsarna som de kontrollerande myndigheterna.

Lotsförfattningssakkunniga hava alltså förordat båthållningens vid lotsverket
ordnande genom införandet i enlighet med närmare angivna grun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

der av ett legosystem. Frågan om ersättning för lotsarnas resekostnader skulle
göras till en lotsverkets inre angelägenhet, och desssa kostnader skulle således
i folsta hand ersättas av statsverket. Vid lotsning skulle hemvägsersättning
från fartygen alltså ej längre utgå. Den ökade kostnad, som härigenom skulle
åsamkas statsverket, skulle enligt lotsförfattningssakkunniga kompenseras såtillvida,
som de sakkunniga vid de beräkningar av kostnaderna för lotsinrättningen,
vilka skulle ligga till grund för fastslående av det belopp, som
skulle ersättas genom avgifter från sjöfarten, inräknat ett belopp, ungefärligen
svarande mot den genomsnittliga summan av årligen utgående hemvägsersättningar.

Lotsförfattningssakkunniga hava avgivit förslag till dels kungörelse angående
tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser, dels ock reglemente angående
resekostnads- och traktamentsersättning till statens lotspersonal vid resor i
samband med lotsning och därmed likställd förrättning.

Statens organisationsnamnet har i sitt betänkande rörande lotsverket i här
förevarande avseende anfört följande:

Nämnden hade för sin del ej funnit anledning att förorda vare sig statlig
bathållning såsom allmän regel eller lotsförfattningssakkunnigas förslag om
hemvägsersättningens utbytande mot andra former av ersättning till lotsarna
för deras utgifter för båthållning och resor.

Nämnden ville i stora drag angiva de huvudsynpunkter, som varit avgörande
för nämndens ståndpunkt i dessa frågor.

Under den senast förflutna tioårsperioden hade hemvägsersättningarna
utgjort i medeltal omkring 400,000 kronor för år räknat. Statsverkets kostnader
för båthållning, frånsett anskaffningskostnaderna för sådana båtar
— hittills ett fåtal — vilka tillhandahölles av kronan, syntes uppgå till omkring
50,000 kronor örn året. Några kostnader därutöver för lotsarnas resor
belastade icke statsverket. Beträffande storleken av kostnaderna för
bathållningen vid lotsplatserna, sådan lotsförfattningssakkunniga tänkt sig
densamma leglerad, samt för lotsarnas resor enligt de därutinnan av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna, hade de sakkunniga anfört, att bestämda
hållpunkter syntes saknas för att antaga några större avvikelser från
de belopp, som förut utgått för dessa ändamål. I anslutning därtill syntes
alitsa, därest lotsförfattningssakkunnigas förevarande förslag genomfördes,
statens arliga kostnader för lotsarnas bathallning och resor kunna beräknas
komma att uppgå till omkring 400,000 kronor mer än de med nu gällande
ordning av statsmedel bestridda årliga båthållningskostnaderna, förekommande
anskaffningskostnader däri ej inräknade. Någon jämkning nedåt
av nämnda summa syntes dock enligt nämndens mening vara att antaga
enär hemvägsersättningarna vid vissa lotsplatser uppginge till högre belopp
an som erfordrades för bestridandet av kostnaderna för båthållning och
resor därstädes. Även om lotsförfattningssakkunnigas förslag förverkligades
endast partiellt såtillvida, att kostnaderna för båthållningen övertoges
av statsverket, men de egentliga reseutgifterna fortfarande bestredes genom
hemvagsersattnmgar från fartygen, skulle statsverkets merutgifter ändock
hilva avsevarda. Statsverkets högre utgifter för båthållning och resor skulle
enligt de sakkunniga icke kompenseras genom lotspenningarna och det av
de sakkunniga föreslagna, lotsinrättningen tillkommande tillägget till den
nuvarande fyr- och båkavgiften. Vidare skulle lotsförfattningssakkunnigas
förslag rörande bestridandet av utgifterna för båthållningen och lotsarnas

Kungl. Majlis proposition nr 164

resor medföra ökade förvaltningskostnader. Jämväl kronans övertagande
av all lotsarnas båthållning, till vilken sjöfarten då alltså ej vidare skulle
behöva bidraga i form av hemvägsersättning, skulle hava till följd avsevärt
högre båthållningskostnader för statsverket än nu ävensom stegrade
förvaltningskostnader. Därtill komme i detta fall dryga anskaffningskostnader
för båtmaterielen. Det nuvarande båthållningssystemet syntes alltså
vara för statsverket avsevärt mindre kostsamt än någon annan i förevarande
hänsende ifrågasatt ordning.

Ur lotspersonalens synpunkt sett syntes någon förändring beträffande det
för närvarande tillämpade båthållningssystemet icke kunna anses påkallad
i vidare mån, än att personalen syntes böra beredas viss hjälp till kapitalanskaffning.
Detta kunde ske genom inrättande av en statlig lånefond för
ändamålet. Därest en sådan fond upprättades, och då personalen av medel
från anslagsposten till bidrag till lotsbåtar -—- vilken post beräknades förslagsvis,
ehuru densamma icke utan Kungl. Maj:ts medgivande finge överskridas
— erhölle full ersättning för sina löpande båthållningskostnader, i
den mån hemvägsersättningarna icke försloge därtill, syntes personalens intressen
få anses vederbörligen tillgodosedda.

I sitt den 8 mars 1935 avgivna utlåtande över sjöfartsavgiftssakkunnigas av
1924 och 1928 års lotsförfattningssakkunnigas betänkanden, i vad angår vissa
principfrågor, har kommerskollegium i fråga örn lotspersonalens båthållning
och resor anfört följande:

Kollegium hade funnit den utredning och de skäl, som av lotsförfattningssakkunniga
förebragts till stöd för de ifrågavarande reformförslagen, bärande,
varför kollegium tillstyrkte realiserandet av desamma. Organisationsnämnden
hade uttalat vissa betänkligheter däremot, grundande sig bland annat
på farhågor rörande stegrade förvaltningskostnader. Då dessa farhågor
syntes vara avsevärt överdrivna — såvitt anginge befattningen med lotsarnas
reseräkningar särskilt med hänsyn till den av lotsförfattningssakkunniga förutsedda
möjligheten att i framtiden för särskilda fall införa en anordning
med fixa ersättningsbelopp — syntes de icke böra tillmätas avgörande betydelse
och detta så mycket mindre för övrigt som den ökning i administrationskostnad,
som kunde komma att föranledas av den föreslagna reformens
genomförande, icke syntes kunna bliva större än att den komme att te sig
mycket blygsam i förhållande till de fördelar, som med reformen kunde vinnas.
I

I utlåtande den 7 februari 1936 över lotsförfattningssakkunnigas betänkande
har lotsstyrelsen anfört:

Lotsförfattningssakkunnigas förslag örn hemvägsersättningens utbytande
mot andra former av ersättning till lotsarna för deras utgifter för båthållning
och resor måste, såsom organisationsnämnden framhållit, antagligen
medföra ökade kostnader för statsverket. Betraktade ur ren kostnadssynpunkt
syntes förslagen sålunda vara ägnade att ingiva vissa betänkligheter.
Det ökade arbete, varom organisationsnämnden uttalat sig,
synles huvudsakligen komma att hänföra sig till arbete, som sammanhängde
med bestridandet av lotsarnas resekostnader. Vad nu först beträffade de
ökade kostnaderna syntes dessa få ses i förhållande till de fördelar, förslaget
i vissa avseenden vore ägnat att medföra. Båda förslagen skulle, med
bortfallandet av hemvägsersättningen, som nu utginge med lika belopp för
alla fartyg, medföra en avgiftslindring för de mindre fartygen. Här före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

läge emellertid en avvägningsfråga, som det i första hand icke ankomme på
lotsstyrelsen att bedöma. Vad åter beträffade den av organisation snämnden
befarade arbetsökningen, syntes denna vara beroende av, på vilket sätt
förslaget rörande lotsarnas resor utformades i sina detaljer. Beträffande
detta förslag hade vissa lotskaptener framfört farhågor örn betydande olägenheter.
Efter övervägande av det utredningsmaterial, som nu förelåge,
ville styrelsen icke motsätta sig, att de föreliggande förslagen lades till grund
för en nyordning på området under förutsättning, att arbetet med granskning
av reseräkningar och redovisning av hithörande utgifter icke lades å
distriktsexpeditionerna utan — efter förberedande granskning av förmännen
vid platserna -— på lotsstyrelsen, att, allt efter vunnen erfarenhet beträffande
den regelmässiga storleken av dessa kostnader ävensom inträdande förändringar
i kommunikationsmöjligheterna, exempelvis genom tillkomsten av nya
busslinjer, möjligheten att i allt större utsträckning övergå till fasta ersättningsbelopp
tillvaratoges -—- jämväl för det fall att traktamentsersättningen
befunnes variera, då samma möjlighet borde förefinnas beträffande själva
resekostnaderna — samt att för reseutgifternas bestridande den som så önskade
erhölle förskott, som ställdes antingen till varje förmans förfogande
eller ock tillerkändes envar befattningshavare, vilka förskott borde få beräknas
med hänsyn till resornas omfattning och för en redovisningsperiod
om en månad. Med sistnämnda anordning kunde ett flertal resor sammanföras
på en räkning per man och månad.

Lotsverkssakk u nnigas förslag.

Lotsverkssakkunniga hava uttalat, att även de sakkunniga vid granskningen
av den ordning, som tillämpades för lotsarnas båthållning och resor, funnit,
att det nuvarande systemet ingalunda vore rationellt. Systemet hade till följd,
bland annat, att vissa platser erhölle överskott på inflytande hemvägsersättningsbelopp,
under det att statsverket till andra platser finge lämna bidrag till
icke oansenliga belopp. Det vore nämligen icke görligt att så fixera hemvägsersättningsbeloppen
år ifrån år, att de smidigt kunde följa utgiftsbehovet.
Sådana omständigheter exempelvis som ojämnhet i lotsningsfrekvensen vid
en plats från det ena året till det andra, varierande behov av underhåll och
reparationer av båtar samt nya och billigare kommunikationsmöjligheter gjorde
detta tydligt. Av vad sålunda anförts syntes framgå, att ett system med
hemvägsersättningar och bidrag för resor och båthållning alltid måste resultera
i överskott å hemvägsersättningar vid vissa lotsplatser samt bidrag av
statsmedel till andra.

Lotsverkssakkunniga erinra, att, enligt vad statens organisationsnämnd anfört,
statens kostnader för lotsarnas båthållning och resor skulle, därest lotsförfattningssakkunnigas
förslag genomfördes, komma att uppgå till omkring

400,000 kronor mer än de med nu gällande ordning av statsmedel bestridda
årliga kostnaderna. Även örn lotsförfattningssakkunnigas förslag förverkligades
partiellt såtillvida, att kostnaderna för båthållningen övertoges av statsverket
men de egentliga reseutgifterna fortfarande bestredes genom hemvägsersättningar
från fartygen, skulle enligt nämndens mening statsverkets merutgifter
ändock bliva avsevärda. I anledning härav ville lotsverkssakkunniga
erinra därom, att hemvägsersättningarna under de senare åren ej uppgått till

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

högre belopp än omkring 300,000 kronor om året, ävensom att lotsverkssakkunnigas
tidigare framlagda förslag rörande lotsavgiftssystemet och lotspersonalens
andel i lotspenningarna så avpassats, att kostnaderna för lotspersonalens
resor och båthållningen beräknats bliva genom lotspenningarna uttagna
av sjöfarten.

Under åberopande av vad lotsverkssakkunniga sålunda anfört samt med
stöd av avgivna yttranden i frågan, hava lotsverkssakkunniga tillstyrkt en nyordning
på området i huvudsaklig överensstämmelse med de av lotsförfattningssakkunniga
utarbetade förslagen.

De sakkunniga fortsätta sedermera sålunda:

Från lotsbefälshåll hade gjorts gällande, att granskningen av reseräkningar
och vad därmed ägde samband skulle innebära ett så stort merarbete och
en sådan omgång, att fördelarna med den föreslagna ordningen icke uppvägde
nackdelarna av densamma. Jämväl statens organisationsnämnd hade
givit uttryck för farhågor örn stegrade förvaltningskostnader vid genomförande
av lotsförfattningssakkunnigas förslag.

Lotsverkssakkunniga kunde icke dela dessa synpunkter. Till en början
vore att märka, att vid lotsfrihetsgränsens höjande till 100 ton, vilket de sakkunniga
hade för avsikt att föreslå, samt vid indragning av en del lotsplatser
ett icke ringa antal lotsningar komme att bortfalla, varigenom granskningsarbetet
med lotssedlarna i motsvarande mån minskades. Vidare komme hemvägsersättningens
upphörande att medföra, att för varje lotsning på lotssedlarna
uppfördes allenast ett belopp, lotspenningarna, som skulle granskas, i
stället för som nu två belopp, lotspenningarna och hemvägsersättningarna, av
vilka de senare med sina varierande procentuella tillägg och -— då de förekomme
vid distanslotsningar — av resans längd beroende storlek måste medföra
för granskaren icke ringa tidsutdräkt. Slutligen befriades lotsbefälet
från granskning av de anteckningsböcker rörande resekostnaderna, som nu
fördes av lotsarna, ävensom räkningarna för reparation och underhåll av lotsarnas
båtar.

Av nämnda anteckningsböcker och andra handlingar angående lotsarnas
resor under år 1934 hade lotsverkssakkunniga inhämtat, att av under året
verkligen utförda 41,176 lotsningar 22,140 varit förenade med resa, under
vilken förekommit begagnande av annat transportmedel än tjänstebåt. Av
dessa resor syntes redan vid ett flyktigt betraktande resor, som företoges av
personalen vid Hudiksvalls, Gävle, Stockholms, Sandhamns, Dalarö, Oxelösunds,
Norrköpings, Vinga och Göteborgs lotsplatser, tillhopa något mer än

11,000 resor, vara av sådan natur, att lotsstyrelsen omedelbart eller i varje
fall rätt snart skulle för dessa lotsplatser kunna fixera reseersättningarna.
På grund av vad sålunda anförts syntes det lotsverkssakkunniga sannolikt,
att, därest arbetet med granskning av reseräkningarna skulle åläggas distriktsexpeditionerna,
någon ökning av arbetsbördan därstädes på det hela
taget icke komme att inträda.

Emellertid hade lotsstyrelsen i sitt den 7 februari 1936 avgivna utlåtande
över 1928 års lotsförfattningssakkunnigas betänkande anfört, att styrelsen
icke velat motsätta sig, att förslaget rörande reseersättning till Iotspersonalen
lades till grund för en nyordning på området under förutsättning, bland annat,
att arbetet nied granskning av reseräkningar och redovisning av hithörande
utgifter icke lades å distriktsexpeditionerna utan — efter förberedande
granskning av förmännen vid platserna — på lotsstyrelsen. Lotsstyrelsen
utlåtande syntes få anses innebära, att styrelsen funnit sig kunna utan ökningav
arbetskrafterna påtaga sig ifrågavarande granskningsarbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1 saini. Nr 104.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört, hyste lotsverkssakkunniga ingen
tvekan om att tillstyrka lotsförfattningssakkunnigas förslag med den av styrelsen
förordade ändringen beträffande sättet för granskningen av reseräkningarna.
Därest denna granskning ordnades på nu angivet sätt, komme en
minskning i arbetsbördan att inträda för distriktsexpeditionerna, till vilket
förhållande hänsyn borde tagas vid ett framtida bedömande av frågan om
distriktsorganisationen.

Lotsverkssakkunniga hava på grundval av lotsförfattningssakkunnigas förslag
i ämnena utarbetat förslag till dels kungörelse angående tjänstebåtarna
vid rikets lotsplatsen dels ock reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning
till lotspersonal vid resor i samband med lotsning m. m.
(resereglemente för lotsar). Lotsverkssakkunnigas ifrågavarande förslag torde
få såsom bilagor 8 och 9 fogas till statsrådsprotokollet.

Vad beträffar förslaget till kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets
lotsplatser hava däri sammanförts huvudgrunderna för lotspersonalens
båthållning, medan det ansetts böra överlåtas åt lotsstyrelsen att utfärda
tillämpningsföreskrifter i detta hänseende antingen med allmän giltighet eller
ock avsedda för särskilda fall. Utöver vad enligt det föregående av lotsför -fattningssakkunniga yttrats örn de regler, som böra gälla för båthållningen,
må till ifrågavarande kungörelseförslag här anmärkas följande.

Lotsverkssakkunniga hava erinrat om att i enlighet med proposition till
1934 års riksdag (nr 171) Kungl. Maj:t den 30 juni 1934 utfärdat kungörelse
(nr 397) med vissa bestämmelser angående fortskaffningsmateriel, som för
tjänstebruk hålles av tulltjänsteman, m. m. Bestämmelserna på området, hava
lotsverkssakkunniga vidare framhållit, sammanfölle i väsentliga delar med
lotsförfattningssakkunnigas förslag till kungörelse angående tjänstebåtarna
vid rikets lotsplatser. Emellertid hade därutöver beträffande tullverket meddelats
vissa föreskrifter, vilka syntes böra inflyta jämväl bland bestämmelserna
angående tjänstebåtarna vid lotsplatserna. Lotsverkssakkunniga hade
även övervägt, örn icke lotsförfattningssakkunnigas kungörelseförslag kunde
överarbetas till närmare överensstämmelse med den för tullverket gällande
kungörelsen i ämnet, men de sakkunniga hade avstått från denna tanke, väsentligen
på grund av det förhållandet, att vid lotsverket särskilda regler måste
givas för de i stor omfattning förekommande, personal gemensamt tillhörande
tjänstebåtarna, ett förhållande vartill motsvarighet saknades i tullverket.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i det förevarande förslaget må
anföras:

1 § första stycket motsvarar 39 § första stycket instruktionen för lotsverket
den 24 november 1923 (nr 404), med det förtydligandet, att det angivits
tillkomma lotsstyrelsen att träffa avgörande om erforderlig och lämplig
båtmateriel.

I andra stycket har fastslagits skyldighet för lotsarna att — mot ersättning
— hålla båtar, i den mån ej statsbåtar skola finnas. — Även s. k. prickbåtar
hava avsetts skola omfattas av kungörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

2 § motsvarar 39 § andra stycket i instruktionen för lotsverket.

I 3 § har utsagts, att kostnaderna för underhåll m. m. av kronans lotsbåtar
ersättas av statsmedel enligt av lotsstyrelsen därom utfärdade närmare bestämmelser.
Ytterligare några föreskrifter rörande dylika båtar hava intagits
i paragrafen.

4 § behandlar legobåtarna. I 1 mom. hava angivits de, som skola vara båthållningsskyldiga,
och alltså berättigade till lega. Därvid har med ordinarie
befattningshavare likställts sådan befattningshavare, som stadigvarande uppehåller
tjänst. Enligt motiven avses härmed fall, då befattning uppehälles på
förordnande i avbidan på beslut om definitivt återbesättande.

I 2 och 3 mom. hava givits allmänna föreskrifter om legornas bestämmande
samt om ersättning för driftkostnaderna. Reglerna ansluta sig till vad
Iotsförfattningssakkunniga i dessa hänseenden föreslagit.

f 4 mom. första stycket har föreskrivits, huru det skall förfaras med legorna
vid platser, där båthållningen bör vara en gemensam angelägenhet. I
sådant hänseende har föreslagits, att legorna för de vid platsen erforderliga
båtarna skulle fördelas efter huvudtalet å de båthållningsskyldiga, som sedan
skulle hava att med dessa medel lämna tillskott till båtutgifterna. Anordningen
överensstämmer med vad som nu sker i avseende å hemvägsersättningarna,
sedan de direkta reseutgifterna betalts.

I 4 mom. andra stycket har reglerats fall, när de båthållningsskyldiga för
de legor, som anslagits för platsen, jämte bidrag av egna medel önska hålla
större antal tjänstebåtar än tjänsten kräver. Lotsstyrelsen skulle äga lämna
medgivande härtill, när det med hänsyn till förhållandena vid lotsplatsen befunnes
lämpligt.

5 § reglerar legotagarens ställning vid ledighet.

I 6 § första stycket har förmannen vid lotsplats ålagts att hava tillsyn å
tjänstebåtarna, såväl de gemensamma som andra. I de följande styckena
hava i anslutning till rådande förhållanden upptagits bestämmelser örn båtföreståndare,
örn beslut i förvaltningsfrågor m. m.

7 § reglerar inlösen av andel i gemensam båt. Det har föreslagits, att vid
avgång ur tjänst av lots, som är delägare i gemensam båt, succession i båtandel
skulle äga ruin. På enahanda sätt förfares nu. Det har även förutsatts,
att, på sätt hittills varit fallet, lösesumman i första hand bestämmes genom
överenskommelse. Vid fall av meningsskiljaktighet har föreskrift lämnats
om frågans hänskjutande till skiljemän.

8 § avser lotskaptenens befattning med båtmaterielen och motsvarar en i
37 § instruktionen för lotsverket förekommande bestämmelse i samma ämne.

9 § upptager de regler, som befunnits böra uppställas för reglering av skador
å eller förlust av tjänstebåt. Rörande ifrågavarande spörsmål hänvisas
till vad därom närmare anförts å sid. 196—199 i lotsförfattningssakkunnigas
betänkande med förslag till lotsförordning m. m. (Statens off. utredn. 1930: 7).
Lotsverkssakkunnigas förslag till denna paragraf överensstämmer med lotsförfattningssakkunnigas
förslag till 10 §, dock med vissa jämkningar i 1 mom.
i anslutning till 4 § kungörelsen den 30 juni 1934 med vissa bestämmelser an -

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

gående fortskaffningsmateriel, som för tjänstebruk hålles av tulltjänsteman,
m. m.

Bestämmelserna i 10 § äro hämtade från 5 § i nyssnämnda kungörelse.

I 11 § hava meddelats utmätnings- och avyttringsförbud, vartill motsvarighet
finnes i 6 § omförmälda kungörelse.

I en övergångsbestämmelse har reglerats frågan om överflyttning av äldre
båtlån till den båtlånefond, vilkens inrättande lotsverkssakkunniga förordat.
Till frågan om inrättande av en sådan fond och därmed sammanhängade
spörsmål återkommer jag senare.

Ur yttrandena över lotsverkssakkunnigas betänkande i förevarande delar
inhämtas följande.

De föreslagna bestämmelserna om lotspersonalens rätt till ersättning för
resor hava icke givit statskontoret anledning till annan erinran, än att ämbetsverket
ansett sig böra ifrågasätta viss jämkning beträffande beräkningen
av traktamentsersättning.

Vad angår frågan om lotsarnas båthållning har kommerskollegium under
hänvisning till det uttalande i ämnet av kollegium, som här tidigare återgivits,
förklarat sig kunna tillstyrka lotsverkssakkunnigas förslag i denna
del.

Lotsförbundet har förklarat, att det synts förbundet, som om lotsverkssakkunniga
med sina förslag på ett utmärkt sätt lyckats lösa hithörande frågor.
Förbundet har endast gjort en del erinringar i detaljspörsmål.

Lotsstyrelsen har tillstyrkt en nyordning i överensstämmelse med de av
lotsverkssakkunniga angivna grunderna. Mot förslaget till kungörelse angående
tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser har styrelsen — under förmälan
att styrelsen icke haft tillfälle att i detalj granska detsamma — förklarat sig
icke hava något att erinra i princip. Beträffande förslaget till resereglemente
för lotsar har styrelsen endast i ett avseende föreslagit en mindre ändring.

Departements- Den avgift, sorn sjöfarten vid lotsning har att erlägga i form av hemvägschefen.
ersättning, är avsedd att tillgodose två ändamål. Med densamma skola sålunda
bestridas kostnaderna för dels lotsarnas båthållning dels ock deras
resor i samband med lotsning.

Såsom av utredningen i ärendet framgår har berörda ordning befunnits
mindre rationell och ägnad att medföra ej oväsentliga olägenheter. Detta
sammanhänger med den olika karaktären hos de båda slagen av kostnader,
varom fråga är. Resekostnadernas storlek varierar helt i anslutning till lotsningsfrekvensen.
Båthållningskostnaderna däremot äro ej på långt när i
sådan grad beroende av lotsningens omfattning, i det att utgifterna för förräntning
och amortering ej alls och utgifterna för underhåll i endast tämligen
liten utsträckning sjunka eller stiga med lotsningsfrekvensen. En följd
av dessa förhållanden har blivit, att medan på vissa håll hemvägsersättnin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

101

gen — som följer växlingarna i lotsningsfrekvensen — är otillräcklig för
bestridandet av båthållningskostnaderna, varför felande belopp måst fyllas
med statsmedel, nämnda avgift på andra håll visar överskott, som får behållas
av lotspersonalen. Att undvika dylika ojämnheter synes med det nuvarande
systemet svårligen låta sig göra.

Särskilt med hänsyn till det sålunda anförda vill jag ansluta mig till den
meningen, att medelstilldelningen till båthållningen lämpligen bör frigöras
från sambandet med ersättningen för lotsarnas resor. Icke lotsningsfrekvensen
utan det faktiska behovet lärer böra vara i princip avgörande för
medelstilldelningen till båthållningen.

I likhet med lotsförfattningssakkunniga med flera och på i huvudsak av
samma sakkunniga anförda skäl är jag av den uppfattningen, att båthållning
genom lotsarna är att, såsom hittills, även i fortsättningen tillsvidare föredraga
framför en rent statlig båthållning. Härvid avser jag naturligen ingen ändring
i det hittillsvarande förhållandet, att i vissa fall båtar av större och dyrbarare
typer hållas av statsverket. Avgörande härutinnan torde jämväl frarns
deles få träffas från fall till fall.

Vad angår utformningen av den framtida ordningen för utgivande av ersättning
till lotsarna för deras båthållning hava lotsförfattningssakkunniga
föreslagit införande av ett legosystem. Detta innebär, att ersättningen för
båthållningen skall bestridas i sin helhet från statsverket efter en förhandsberäkning
av kostnaderna. Mot ett system med medelstilldelning i efterskott för
de verkligen havda utgifterna har därvid anförts särskilt, att en sådan ordning
skulle, med hänsyn till erforderliga prövningar av utgifternas befogenhet
och lämplighet, avgjort stå i strid med den förenkling i förvaltningsförfarandet,
både för lotspersonalen och kontrollerande myndighet, som åsyftades med
båthållning genom lotsarna. Denna synpunkt synes mig äga fog. Jag anser
mig därför böra giva min anslutning till det förordade legosystemet, som för
övrigt står i nära överensstämmelse med det sedan länge vid tullverket tillämpade.
Emellertid finner jag mig böra framhålla angelägenheten av att vid
legornas bestämmande omsorg nedlägges därå, att desamma komma att i möjligaste
mån motsvara de utgifter, som äro avsedda att därmed bestridas.

Vad dessa utgifter beträffar har föreslagits, att lega skall så bestämmas,
att den täcker amortering och förräntning av båtens anskaffningsvärde under
den beräknade tiden för båtens tjänstduglighet ävensom lämnar tillgång
till nödiga utgifter för underhåll och reparationer. Det synes mig riktigt, att
genom legorna nu berörda utgiftsändamål bliva vederbörligen tillgodosedda.

Vidare har föreslagits, att utöver tegan skall utgå ersättning för de utgifter,
legotagare visar sig hava haft för båtens drift i tjänsten. Driftskostnaderna
skulle alltså icke inräknas i logan utan som regel ersättas efter räkning.
Dock skulle lotsstyrelsen äga bestämma, att denna ersättning i stället
skulle utgå med visst belopp för år räknat. På de av lotsförfattningssakkunniga
framhållna skillén för meddelande av regler örn driftskostnadernas
ersättande i enlighet med det nu anförda biträder jag ifrågavarande förslag.
Järrfväl vid tullverkets kustbevakning råder en ordning med förevarande
kostnaders ersättande efter räkning.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Beträffande ordningen för ersättande av lotsarnas kostnader för resor i
samband med lotsning synes det mig, att goda skäl blivit anförda för det
av lotsförfattningssakkunniga därutinnan framlagda förslaget. Enligt detta
skulle av fartygen i samband med lotsning upptagas endast en avgift, nämligen
lotspenningar. Sättet för ersättande av lotsarnas reseutgifter skulle
bliva en lotsverkets inre angelägenhet, därvid förordats en anordning med
rese- och traktamentsersättning i huvudsaklig överensstämmelse med de regler,
som gälla för statstjänstemän i allmänhet. Då det förefaller, som om genom
detta system vissa påtalade olägenheter med den nuvarande hemvägsersättningen
skulle kunna helt undanröjas och åtskilliga fördelar ernås, tillstyrker
jag, att detsamma bringas i tillämpning. Mot vad i ärendet anförts
därom, att emellertid i vissa fall fasta ersättningsbelopp borde utgå, synes
mig intet väsentligt vara att erinra.

Såsom skäl mot lotsförfattningssakkunnigas förslag om hemvägsersättningens
utbytande mot andra former av ersättning till lotsarna för deras utgifter
för båthållning och resor har statens organisationsnämnd framhållit
särskilt, att därigenom skulle för statsverket uppstå avsevärt ökade kostnader.
Häremot vill jag, i likhet med lotsverkssakkunniga, erinra därom, att
sistnämnda sakkunnigas — av mig tillstyrkta — förslag rörande lotsavgiftssystemet
och lotspersonalens andel i lotspenningarna så avpassats, att kostnaderna
för lotspersonalens resor och båthållning beräknats bliva, genom hemvägsersättningens
inläggande i lotspenningarna, ersatta statsverket av sjöfarten.

Med anledning av uttryckta farhågor för uppkommande merarbete vid genomförande
av här ifrågavarande förslag må hänvisas till vad lotsverkssakkunniga
beträffande detta spörsmål anfört.

Lotsverkssakkunnigas förslag till kungörelse angående tjänstebåtarna vid
rikets lotsplatser avser att till en av Kungl. Majit utfärdad författning sammanföra
de väsentliga stadganden, som böra reglera förhållandet mellan statsverket
och de enskilda befattningshavarna i fråga örn båthållningen vid lotsplatserna.
Beträffande lotsverkssakkunnigas förslag till resereglemente för
lotsar må framhållas, att säreget för lotsarnas resor i samband med lotsning
är, att resorna i regel äro korta samt att det är fråga blott om förflyttning, ej
därjämte förrättning, under den tid, för vilken rese- och traktamentsersättning
skall utgå. Särskilt dessa omständigheter hava befunnits möjliggöra
åtskilliga förenklingar i resereglementet för lotsarna i förhållande till det
allmänna resereglementet. Mot innehållet i de båda författningsförslagen, i
den mån jag ej redan förut givit uttryck för min mening därutinnan, synes
mig i huvudsak ej vara något att erinra. Till de fåtaliga, i vissa detaljfrågor
framställda erinringarna mot föreskrifterna lärer ett närmare ställningstagande
icke vara erforderligt, förrän i samband med författningarnas utfärdande.
Vad angår båthållningen förordar jag, att riksdagens bemyndigande utverkas
för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med det av lotsverkssakkunniga
framlagda förslaget till kungörelse angående tjänstebåtarna vid
rikets lotsplatser utfärda bestämmelser i ämnet. •

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

103

Omkostnadsstat.

Redogörelse för lotsverkets nuvarande omkostnadsstat har av mig förut
lämnats.

Beträffande denna stat må till en början nämnas, att lotsstyrelsen i skrivelse
den 31 augusti 1936 angående anslag till lotsverket för budgetåret 1937/
1938 föreslagit höjning dels av anslagsposten till expenser, som för närvarande
är upptagen till 70,000 kronor, med 5,000 kronor till 75,000 kronor, dels
ock av anslagsposten till diverse och extra utgifter, nu 21,000 kronor, med
likaledes 5,000 kronor till 26,000 kronor.

Till stöd härför har lotsstyrelsen anfört följande:

Av den i gällande omkostnadsstat upptagna anslagsposten å 70,000 kronor
till expenser finge, enligt Kungl. Maj:ts föreskrift, tagas i anspråk föl -

jande belopp, nämligen:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 4,800

Övriga expenser, högst ................................ » 65,200.

Då styrelsen år 1935 sett sig nödgad föreslå höjning av anslagsposten till
expenser från 64,000 kronor till 70,000 kronor, hade styrelsen uttalat sin
förhoppning, att dithörande utgifter skulle kunna hållas inom denna senare
kostnadsram. Erfarenheten under den tid, som sedan dess förflutit,
hade emellertid icke givit stöd däråt. Sammanlagda utgifterna till expenser
för lotsstyrelsen och inom lotsdistrikten, som för budgetåren 1933/1934
och 1934/1935 belöpt sig till i avrundade tal 70,400 kronor respektive 72,000
kronor, hade för budgetåret 1935/1936 stigit till i runt tal 78,000 kronor, därav
för bränsle, lyse och vatten omkring 3,800 kronor och för övriga expenser
omkring 74,200 kronor. Uti sistnämnda belopp inginge för utgifter till
skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt omkring 8,300 kronor och
för utgifter till telegram, telefon och annonsering omkring 46,900 kronor.
Dessa poster överstege vad som styrelsen jämlikt föreskrift av Kungl. Maj:!
ägt att för motsvarande ändamål disponera under budgetåren 1933/1934 och
1934/1935 med respektive 4,100 kronor och 6,900 kronor. Utgiftsstegringen
beträffande telegram, telefon och annonsering syntes framför allt vara att
hänföra till två omständigheter, nämligen den ökade livaktigheten inom sjöfarten
och tillkomsten efter Kungl. Maj:ts medgivande av vissa nya telefonabonnemang
med åtföljande höga kabelavgifter. Med hänsyn särskilt
därtill, att styrelsen ansåge sig böra räkna med tillkomsten av ytterligare ett
eller annat dylikt telefonabonnemang samt att telefonabonnemangen, för vilka
avgifter ju erlades till telegrafverket, vöre till stort gagn för tjänsten och
jämväl kunde i sin mån medverka till en nedgång av kostnaderna för personal
vid lotsstaten, funne styrelsen sig böra påkalla en sådan höjning av
anslagsposten »övriga expenser» för budgetåret 1937/1938, att för utgifter till
telefon, telegram och annonsering komme att stå till förfogande minst samma
belopp eller omkring 47,000 kronor, vartill utgifterna därför belöpt sig
under budgetåret 1935/1936. På grund därav och i betraktande av den inträdda
utgiftsstegringen beträffande skrivmaterialier, papper, blankettryck
och dylikt, vilken stegring allenast till en del kunde beräknas vara av tillfällig
natur, finge styrelsen föreslå, att anslagsposten till expenser höjdes med
.5,000 kronor till 75,000 kronor, ökningen borde i sin helhet läggas på delposten
»övriga expenser».

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Departements chefen.

Beträffande därefter anslagsposten till diverse och extra utgifter finge
erinras, att Kungl. Majit den 12 juni 1936, i samband med godkännande av
ett mellan lotsstyrelsen och Göteborgs stad upprättat kontrakt angående upplåtelse
av ett å stadens fastighet Varvet Kusten beläget magasin samt bryggor
med tillhörande mark- och vattenområden, föreskrivit, att den årliga
hyressumman — 5,900 kronor — finge bestridas av förevarande anslagspost
till diverse och extra utgifter. Den nya hyressumman överstege den
förut utgående med 4,700 kronor. Med hänsyn därtill och då såvitt kunde
bedömas någon minskning icke syntes vara att emotse i övriga utgifter, som
skulle bestridas av anslagsposten, ansåge styrelsen densamma böra höjas
med ett mot nämnda hyresstegring svarande belopp eller i runt tal 5,000
kronor till 26,000 kronor.

Lotsverkssakkunnigas av mig tillstyrkta förslag om nyordning beträffande
lotsarnas båthållning och resor i samband med lotsning föranleda
vissa förändringar i omkostnadsstaten.

I sådant hänseende hava lotsverkssakkunniga beträffande erforderliga medel
till båthållningen framhållit, att för ändamålet två förslagsvis beräknade
anslagsposter borde uppföras å lotsverkets omkostnadsstat, den ena till legor
för lotsbåtar och den andra till drift av lotsbåtar. Av lotsverkssakkunniga
på grundval av 1934 års förhållanden verkställd utredning hade givit vid
handen, att kostnaderna i runda tal för nämnda år för annuiteter uppgått till

85.000 kronor, för reparation och underhåll till 58,000 kronor och för drift
till 57,000 kronor. Med hänsyn till att lotsverkssakkunniga föreslagit indragning
av en del lotsplatser syntes posten till legor (85,000 + 58,000 =)

143.000 kunna sättas lill 125,000 kronor och posten till drift till 55,000
kronor.

Vidare hava lotsverkssakkunniga föreslagit, att en särskild anslagspost till
resor i samband med lotsning anvisades å lotsverkets omkostnadsstat. Vad
anginge postens storlek syntes densamma — i anslutning till av lotsverkssakkunniga
gjord utredning rörande lotsarnas kostnader för resor, logi, kost
m. m. år 1934 — kunna för helt år beräknas till i avrundat tal 140,000
kronor.

Med hänsyn till vad lotsstyrelsen anfört till stöd för föreslagna höjningar
med 5,000 kronor av envar av posterna till expenser samt till diverse och
extra utgifter giver jag min anslutning därtill.

Likaså biträder jag lotsverkssakkunnigas, av lotsstyrelsen utan erinran
lämnade förslag, att med hänsyn till ändrad ordning i fråga om lotspersonalens
båthållning och resor å omkostnadsstaten skola nyuppföras en post å

125.000 kronor till legor för lotsbåtar, en post å 55,000 kronor till drift av
lotsbåtar samt en post å 140,000 kronor till resor i samband mot lotsning,
samtliga poster förslagsvis beräknade och upptagna under den nuvarande
rubriken övriga utgifter.

För närvarande är i omkostnadsstaten under nämnda rubrik upptagen
en post å 50,000 kronor till bidrag till lotsbåtar. Dessa bidrag utbetalas för
kalenderår i efterskott. I omkostnadsstaten för budgetåret 1937/1938 bör''

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

105

därför upptagas medel till dylika bidrag för tiden 1 januari—30 juni 1937.
Den härför erforderliga anslagspostens storlek synes böra bestämmas till
något mer än hälften av nämnda belopp å 50,000 kronor, beroende på de
på sagda halvår belöpande större kostnaderna i anledning av båtarnas vårutrustning.
Med hänsyn härtill torde i omkostnadsstaten för nästkommande
budgetår lämpligen böra beräknas en post å 35,000 kronor till bidrag till lotsbåtar
eller således 15,000 kronor mindre än som för samma ändamål bär
upptagits för löpande budgetår.

Omkostnadsstaten för sistnämnda budgetår slutar å ett belopp av 1,037,000
kronor. Vid bifall till vad jag här förordat skulle motsvarande belopp för
budgetåret 1937/1938 bliva (1,037,000 + 5,000 + 5,000 + 125,000 + 55,000
+ 140,000 — 15,000 =) 1,352,000 kronor, innebärande en nettoökning med

315.000 kronor. Av bruttoökningen, 330,000 kronor, hänför sig ett belopp
av sammanlagt 320,000 kronor till den omständigheten, att i och med liemvägsersättningens
upphörande statsverket skall övertaga kostnaderna för lotspersonalens
båthållning och resor i samband med lotsning. Ett ungefärligen
häremot svarande belopp borde alltså uttagas av sjöfarten genom höjning
av lotspenningar^. I enlighet med vad tidigare närmare anförts är anledningen
till sådan höjnings uteblivande den, att i och för sig skäl ansetts föreligga
för en sänkning av det nuvarande procentuella lotstaxetillägget. Vad
angår statsverkets framtida kostnader å omkostnadsstaten för båthållning
och resor, som alltså i omkostnadsstaten för det närmaste budgetåret beräknats
till 320,000 kronor jämte visst på innevarande budgetår belöpande
belopp till bidrag till lotsbåtar, är att märka, att från och med budgetåret
1938/1939 posten till bidrag till lotsbåtar, under flera år upptagen till

50.000 kronor, kommer att i sin helhet utgå. Därefter återstående kostnader
för statsverket för här ifrågavarande ändamål kompenseras delvis genom
sänkningen från 40 till 35 procent av lotspersonalens andel i lotspenninguppbörden.
Genom denna sänkning, grundande sig på skäl, för vilka av mig
tidigare närmare redogjorts, kommer statsverkets inkomst av lotspenningar
att ökas med en tolftedel eller således 8.33 procent.

3. Lotsverkets båtlånefond. Jag torde härefter få upptaga till behandling
den förut omförmälda frågan örn inrättande av en lotsverkets båtlånefond
och vad därmed äger samband.

Lotsförfattningssakkunniga hava framlagt förslag om inrättande av en
båtlånefond för lotsverket, från vilken befattningshavarna skulle kunna erhålla
lån till bestridande av vissa med båthållningsskyldigheten förenade
kostnader. Därvid hava de sakkunniga anfört bland annat följande:

Såsom en av de största olägenheterna med den nuvarande ordningen, vilken
ålade lotsarna alt hålla tjänstebåtar, bade framhållits de stora krav på kapitalanskaffning
för nyförvärv, som numera ställdes på lotsarna och som
medfört en ej oväsentlig skuldsättning. Och utvecklingen krävde allt mera av
lotsarna i fråga örn båtmateriel. Genom de föreslagna legorna skulle lotsarna
väl i längden få sina utgifter för båtarna ersatta, men då de i regel icke

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ägde tillräckligt kapital för nyanskaffning, måste upplåning ske, och därvid
syntes erforderliga lån icke på privat väg kunna erhållas på sådana villkor,
att låneamorteringarna täcktes av de under amorteringstiden utfallande båtlegorna,
sedan de övriga årliga båtutgifterna därur bestritts.

Det syntes under sådana förhållanden skäligt, att man upprättade en statens
lånefond, ur vilken de båthållningsskyldiga lotsarna kunde erhålla lån.
At lotsstyrelsen syntes böra uppdragas att pröva ansökningar örn lån. Lånen
borde avbetalas genom avdrag å legobeloppen vid dessas utbetalande
samt löpa med en jämförelsevis låg ränta, lämpligen samma räntefot, som
beräknades vid bestämmandet av legobeloppen, vilka ju skulle lämna tillgång
till förräntning av såväl lån som lotsarnas egna kapitalinsatser.

Då i framtiden legor skulle beräknas även för nu befintliga båtar, för vilka
lån upptagits, borde det beredas tillfälle att till lånefonden överflytta sådana
lån.

Jämväl statens organisationsnämnd har i sitt betänkande rörande lotsverket
föreslagit, att en lotsverkets båtlånefond måtte komma till stånd, från
vilken lån för här ifrågavarande ändamål kunde lämnas personalen.

I avgivna utlåtanden över organisationsnämndens förslag hava såväl statskontoret
som kommerskollegium och lotsstyrelsen tillstyrkt inrättandet av
en båtlånefond.

Samma ståndpunkt har intagits av lotsverkssakkunniga, som därvid anfört
följande:

Lotsförfattningssakkunniga hade tänkt sig en jämförelsevis låg ränta vid
utlåning från båtlånefonden, lämpligen samma räntefot, som skulle beräknas
vid bestämmande av legobeloppen. Lotsverkssakkunniga, som icke hade
något att däremot erinra, föreställde sig, att räntan tills vidare kunde sättas
till 4 72 procent eller samma räntesats, som vore av Kungl. Maj:t föreskriven
för lån från tullverkets båtlånefond jämlikt kungl, brev den 30 juni 1934,
samt att i övrigt de i samma kungl, brev meddelade föreskrifter i huvudsakliga
delar även finge gälla för lån ur lotsverkets båtlånefond. Då det för lotsverkssakkunniga
uppgivits, att erfarenheten givit vid handen, att de av lotsstyrelsen
hittills tillämpade amorteringstiderna vid tilldelandet åt lotsplatserna
av bidrag till båthållningen stundom varit väl knappt tillmätta, syntes
särskild uppmärksamhet böra ägnas åt denna detalj.

Lotsstyrelsen hade beträffande fondens storlek och efter verkställd utredning
i sitt utlåtande över organisationsnämndens betänkande anfört, att därest
fonden skulle tills vidare fixeras till ett belopp motsvarande de utelöpande
lånens totalvärde, skulle fonden komma att uppgå till 350,000 kronor.
Emellertid syntes det lotsstyrelsen, som om detta belopp kunde reduceras.
Det vore visserligen tänkt, att redan utelöpande lån skulle kunna överflyttas
på fonden, men lotsstyrelsen hade anledning förmoda, att i vissa fall lånen
vore bundna, åtminstone för viss tid, varför ett omedelbart överförande av
sådana lån på fonden icke syntes kunna förekomma. Det syntes lotsstyrelsen,
som om fondens storlek lämpligen borde bestämmas till 300,000 kronor.
— Mot vad lotsstyrelsen sålunda anfört hade lotsverkssakkunniga icke något
att erinra.

Statskontoret har i utlåtande över lotsverkssakkunnigas förslag anfört, att
i anslutning till vad som gällde beträffande motsvarande fond vid tullverket

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

107

borde den nu föreslagna lånerörelsen handhavas av lotsstyrelsen enligt av
Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Anslag till fonden syntes böra anvisas
av lånemedel och i riksstaten upptagas under fonden för förlag till statsverket.
Mot storleken av det av de sakkunniga föreslagna lånebeloppet,

300,000 kronor, hade statskontoret icke något att erinra.

Den lotspersonal, vilken det åligger att hålla tjänstebåtar, måste i ej oväsentlig
utsträckning skuldsätta sig i och för kapitalanskaffning för nyförvärv
eller mera omfattande reparationer av dylika båtar. Enligt av lotsstyrelsen
på sin tid verkställd utredning utgjorde sålunda den 1 november
1934 antalet lån härför 76 stycken till ett sammanlagt belopp av 352,000
kronor. Det synes uppenbart, att, särskilt sedan tjänstebåtsbeståndet numera
till övervägande delen motoriserats, anskaffning av erforderligt kapital
för här förevarande ändamål är ägnad att mången gång medföra svårigheter
för lotspersonalen. Enligt vad upplysts har också under gångna år erfarenheten
inom lotsstyrelsen givit vid handen ett förefintligt behov av att statsverket
i ifrågavarande avseende träder hjälpande emellan. Förslaget att i
sådant syfte inrätta en särskild fond, på sätt redan skett vid tullverket, finner
jag mig därför böra tillstyrka.

Lånerörelsen bör handhavas av lotsstyrelsen enligt av Kungl. Majit utfärdade
föreskrifter.

I fråga örn utlåningen från fonden synes mig lämpligen böra meddelas bestämmelser
i huvudsak överensstämmande med dem, vilka i brev till generaltullstyrelsen
den 30 juni 1934 av Kungl. Majit fastställts för lån från tullverkets
båtlånefond. I enlighet härmed bör gälla i stort sett följande.

Lån må utlämnas till lotspersonal för anskaffande, reparation eller ombyggnad
av motorbåt för tjänstebruk. Lån bör kunna beviljas till belopp,
motsvarande hela anskaffnings- eller reparationskostnaden. Lotsstyrelsen bör
äga att vid beviljande av lån fastställa de särskilda villkor för lånebeloppets
lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets
användande till avsett ändamål. Lån från fonden skall återbetalas inom tid
och på sätt lotsstyrelsen föreskriver, därvid dock amorteringstiden icke må
bestämmas längre än som svarar mot den beräkneliga tiden för den ifrågavarande
motorbåtens tjänstduglighet. Räntan å lånen synes — i överensstämmelse
med den ståndpunkt, som i statsverkspropositionen intagits beträffande
räntefoten för vissa nuvarande utlåningsfonder — böra bestämmas
till 4 procent, med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den
höjning av räntefoten, som Kungl. Majit med hänsyn till utvecklingen av den
effektiva medelräntan å den fonderade statsskulden prövar påkallad.

Liksom beträffande lån från tullverkets båtlånefond är fallet torde krav
på ställande av säkerhet för lånen böra eftergivas. Då nämligen anskaffande
av säkerhet för mången låntagare sannolikt skulle komma att möta svårigheter,
skulle genom uppställande av krav därå den föreslagna lånefonden
till stor del förlora sitt värde. Jag erinrar i detta sammanhang örn de i förslaget
till kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser intagna

Departement
chefen ■

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

avyttrings- och utmätningsförbuden beträffande lotspersonalens tjänstebåtar.

I enlighet med förslag av riksräkenskapsverket redovisas tullverkets båtlånefond
i tullverkets räkenskaper å en särskild diversemedelstitel och har
alltså icke inordnats bland statens utlåningsfonder. Såsom skäl för ifrågavarande
förslag anförde på sin tid riksräkenskapsverket, att lånerörelsen
icke avsåge att tillgodose ett lånebehov av den allmänna natur, som inrymdes
under statens i rikshuvudboken redovisade utlåningsfonder, utan allenast
inginge såsom ett led i tullverkets medverkan vid finansieringen av den av
verkets egna befattningshavare tillhandahållna båtmaterielen. I anslutning
till det sagda anser jag, att beträffande lotsverkets båtlånefond bör i budgettekniskt
hänseende tillsvidare förfaras så, att fonden redovisas av lotsstyrelsen
i dess räkenskaper å en särskild diversemedelstitel.

I fråga om kapitalanvisning till tullverkets båtlånefond föreslog Kungl.
Maj:t i proposition nr 171 till 1934 års riksdag, att anslag för ändamålet
skulle utgå av lånemedel och i riksstaten upptagas under utgifter för kapitalökning
och under rubriken fonden för förlag till statsverket. I sin skrivelse
i ämnet (nr 330) anförde riksdagen, att riksdagen icke kunnat medgiva,
att medlen anvisades i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit. De för fondens
inrättande erforderliga medlen syntes enligt riksdagens mening böra bestridas
av tullverkets egna inkomster och alltså i riksstaten anvisas såsom
extra anslag att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Efter samråd
med chefen för finansdepartementet har jag emellertid funnit övervägande
skäl tala för att anslag för nu förevarande ändamål, vilket avser icke en
verklig utgift utan ett förlagslån, därå skall gäldas ränta i vanlig ordning,
bör anvisas under utgifter för kapitalökning och utgå av lånemedel. Anslaget
torde i riksstaten böra upptagas under fonden för förlag till statsverket.
Ränteinkomsterna böra tillföras riksstatstiteln »övrigt diverse inkomster».

I enlighet med vad lotsstyrelsen anfört torde kapitalökningsanslaget för
fonden böra beräknas till 300,000 kronor.

I anslutning till vad i ärendet förutsatts anser jag, att möjlighet bör föreligga
för befattningshavare, som vid tiden för fondens tillkomst häftar i skuld
för tjänstebåt, att för infriande av sådan skuld efter lotsstyrelsens beprövande
få lån ur fonden, dock högst till det belopp, som motsvarar båtens värde.
Motsvarande medgivande lämnades vid inrättandet av tullverkets båtlånefond.

Avlöningsreglementet för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

Lotsverkssakkunniga hava i anslutning till vad de enligt det föregående
tillstyrkt föreslagit vissa ändringar i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten. Förslaget har granskats och i vissa delar överarbetats
av lotsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

109

Ett på grundval härav upprättat förslag till kungörelse angående ändrad
lydelse i vissa delar av ifrågavarande avlöningsreglemente torde få såsom
bilaga 10 fogas till statsrådsprotokollet. Beträffande de i kungörelseförslaget
innefattade förändringarna i förhållande till nuvarande författningsbestämmelser
må anföras följande.

I 11 § första stycket första punkten har dels procenttalet för personalens
andel i lotspenningar sänkts från fyrtio till trettiofem, dels ock företagits
vissa ändringar av huvudsakligen formell natur.

Företagna omformuleringar av andra och tredje styckena äro föranledda
— förutom av förslaget om införande av semester — av förslagen att ordinarie
tjänsteman icke skall äga uppbära lotslott vid tjänstgöring å annan
lotsplats tillhörande befattning, som är förenad med rätt till lotslott, då han
i stället får ersättning med belopp, motsvarande lotslotten vid sistnämnda
befattning, samt att i sådana fall, då enligt 14 § ersättning för mistad lotslott
nu utgår, vederbörande framdeles i stället får uppbära lotslotten.

I 13 § vidtagna ändringar hänföra sig till upphörandet av den i nuvarande
19 § 2 mom. omförmälda tjänstfriheten, som är avsedd att hädanefter
ersättas av semester, varjämte såsom ej längre erforderlig uteslutits föreskriften
om avlöning till tjänsteman under tid för fullgörande av uppdrag
i civilstatens änke- och pupillkassa.

Även ändringen i 1A § 1 mom. hänför sig till borttagandet av tjänstfriheten.
Ändringarna i 2 och 3 mom. innebära att, i enlighet med vad nyss anförts,
för närvarande medgiven rätt till ersättning för mistad lotslott utbytts mot
rätt att behålla vederbörande lotslottsbelopp.

Beträffande 17 § hava lotsverkssakkunniga framhållit, att den i 4 mom.
i dess nuvarande lydelse gjorda hänvisningen till 1—3 mom. vore tydande
på, att den ifrågavarande ersättningen för mistad lotslott vore avsedd att
tillkomma icke blott vikarie, såsom i momentet uttryckligen vore utsagt, utan
även den, som uppehölle ledig tjänst. Ett tillägg i detta hänseende, ägnat
att medföra enhetlighet i terminologien inom paragrafens olika delar, hade
därför av de sakkunniga föreslagits. I här förevarande kungörelseförslag
har momentet förtydligats i enlighet härmed, samtidigt som vissa formella
ändringar blivit vidtagna.

1 ett nytt 5 mom. ha, på sätt tidigare angivits, införts regler örn ersättning
i stället för lotslott i de fall, då lotspersonalen tillhörande ordinarie
tjänsteman förordnats å sådan befattning vid annan än egen lotsplats, som
är förenad med rätt till lotslott.

19 § har erhållit en lydelse, som betingas av förslagen om införande av
semester i stället för Ijänstfrihet för lotspersonal och vissa andra befattningshavare
samt förlängning av semestertiden för vissa fyrstaten tillhörande
tjänstemän. Beträffande fyrskeppspersonalen har i 1 mom. företagits
en ändring av formell art såtillvida, att kortare semestertider nämnts
före längre sådana tider i överensstämmelse med den ordning, som vanligen
tillämpas i författningstext av motsvarande art.

Med hänsyn till förslaget örn ersättning av statsmedel åt lotspersonalen för

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

resor i samband med lotsning har ansetts lämpligt att i 24 §, som rör tjänsteresa
m. m., till 2 mom. foga ett nytt stycke, vari beträffande lotspersonalens
berörda resor hänvisas till av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser.

Beträffande 25 § har lotsstyrelsen anfört följande. Jämlikt gällande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie tjänstemän utginge till sådana befattningshavare
under tjänstgöring såsom kockstewart å fyrskepp särskild
ersättning med en krona för dag. Vid tiden för utfärdandet av här förevarande
avlöningsreglemente hade icke förekommit, att ordinarie tjänstemän
å fyrskepp tjänstgjorde i kockstewartsbefattning. Sedermera hade emellertid
så blivit fallet, och det syntes rättvist, att även ordinarie tjänsteman
tillerkändes sådant avlöningstillägg, vilket avsetts att utgöra kompensation
för med kockstewartssysslan följande strängare tjänstgöring och särskilda
ansvar.

Vad lotsstyrelsen sålunda framhållit har jag funnit äga fog. I enlighet
härmed har nu ifrågavarande paragraf utökats med föreskrift i ämnet.

I överensstämmelse med förslag av lotsstyrelsen har ur 28 § uteslutits
nuvarande andra momentet på grund av för några år sedan vidtagen ändring
beträffande organisationen av issignaltjänsten.

29 § har erhållit ändrad lydelse i anledning av hemvägsersättningens bortfallande,
i samband varmed ändringar av väsentligen formell art vidtagits
i paragrafen.

I fråga om 30 § har lotsstyrelsen anfört, att utsättning, tillsyn och intagning
av bojar m. m. utan skyldighet att jämväl anskaffa materialen icke
numera förekomme. Enär, har styrelsen vidare framhållit, den sammanlagda
prickningsersättningen för varje lotsplats utbetalades till förmannen å
platsen i en summa att av honom fördelas mellan personalen, borde i avlöningsreglementet
icke, såsom nu vore fallet, bestämmas, att nämnda ersättning
skulle utgå »till tjänsteman», varmed syntes få avses envar av de
prickhållningsskyldiga.

I anslutning härtill har paragrafen underkastats viss jämkning.

De nya bestämmelserna torde böra vinna tillämpning från och med den
1 juli 1937, dock torde införandet av semesterrätt för vissa sådan förmån nu
saknande befattningshavare lämpligen böra uppskjutas till den 1 januari
1938. Jämlikt av lotsstyrelsen föreslagna övergångsbestämmelser skall tjänsteman,
som vid sistnämnda tidpunkt innehar ordinarie befattning och för
vilken semester enligt de nya bestämmelserna understiger honom jämlikt 19
§ 2 mom. i dess nuvarande lydelse medgiven tjänstfrihet, kunna, i den mån
sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad
för statsverket, medgivas tjänstfrihet under mellantiden. Under sålunda
medgiven tjänstfrihet skall enligt styrelsen tjänstemannen, i anslutning
till nu gällande bestämmelser, äga åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, enslighetstillägg och lotslott. Med hänvisning till vad jag i här
förevarande hänseende tidigare anfört i samband med behandling av semesterfrågan
förordar jag, att bestämmelser meddelas i huvudsaklig enlighet
med det nu sagda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

lil

Den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har reviderats
med hänsyn till de av mig tillstyrkta ändringsförslagen rörande lotspersonalens
fasta avlöning, varjämte i förteckningen vissa jämkningar ägt rum för
ernående av en närmare formell överensstämmelse med den numera tillämpade
avfattningen av personalförteckningen.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad förut i skilda hänseenden anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förslag till kungörelse angående ändrad lydelse
i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr
379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten av den lydelse,
bilaga 10 vid detta protokoll utvisar;

dels godkänna följande personalförteckning för lots- och
fyrstaten:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Distriktsbefäl och personal & distriktsexpeditionerna.

3 lotskaptener....................................... 13

3 » 12

6 lotslöjtnanter...................................... 11

1 distriktsfyrmästare................................. 10

6 expeditionsbiträden................................ 6

3 kontorsbiträden.................................... 2

Lotspersonal.

15 överlotsar......................................... 10

22 lotsförman........................................ 9

19 » 7

30 » 5

290 lotsar............................................. 6

81 » ............................................. 5

Fyrpersonal.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp..................... 10

26 » » lia » fyr.......................... 10

1 » » gasstation............................ 10

6 » » 2:a klass fyrskepp..................... 8

29 » » 2:a » fyr.......................... 8

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Befattning Lönegrad

1 fyrmästare å 3:e klass fyrskepp..................... 6

17 » » 3:e » fyr.......................... 6

24 fyrvaktare » l:a » fyrskepp..................... 5

27 » » Ira » fyr.......................... 5

1 » » gasstation............................ 5

7 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp............. 4

32 » » 2:a » 3:e » fyr.................. 4

99 fyrbiträden........................................ 3

Personal å tjänstefartyg.

1 befälhavare........................................ 11

7 maskinister........................................ 8

Tjänstemän å övergångsstat.

2 överlotsar......................................... 10

2 lotsförman........................................ 9

5 » ........................................ 7

5 lotsar............................................. 6.

Anm. 1. 2 lotsförmanstjänster i 9:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas
endast i den mån 2 överlotsar å övergångsstat avgå från sina befattningar.

Anm. 2. 2 lotsförmanstjänster i 7:e lönegraden å ordinarie stat må till sättas

endast i den mån 2 lotsförman i 9:e lönegraden å övergångsstat avgå
från sina befattningar.

Anm. 3. 5 lotsförmanstjänster i 6:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas
endast i den mån 5 lotsförman i 7:e lönegraden å övergångsstat avgå
från sina befattningar.

Anm. 4. 5 lotstjänster i 5:e lönegraden å ordinarie stat må tillsättas endast
i den mån 5 lotsar i 6:e lönegraden å övergångsstat avgå från sina befattningar; -

dels godkänna följande avlöningsstat för lots- och fyrstaten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis........................... kronor 2,330,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångs stats,

förslagsvis...................... » 44,000

3. Avlöningar till icke-ordi narie

personal:

a. Grundavlöningar m.m.,

förslagsvis..........kronor 543,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis---- » 22,000 kronor 565,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

113

4. Särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän:
a. Lotspersonalens andel i
lotspenningar, förslagsvis
................kronor 1,103,000

b. Kost eller kostpennin gar

till personalen å
fyrskepp m. m., förslagsvis
.............

c. Ersättningar för mistsignalering,
förslagsvis

d. Fyrskeppstillägg, förslagsvis
..............

e. Provisoriskt dyrortstillägg,
förslagsvis ....

f. Provisoriskt lönetill lägg,

förslagsvis......

Summa

» 130,000

» 15,000

» 75,000

» 12,000

» 8»°°° » 1,343,000

förslagsanslag kronor 4,282,000;

dels besluta, att följande lotspersonal skall — med skyldighet
att framdeles, därest lämpligt tillfälle erbjuder sig, åter inträda
å ordinarie stat — från och med den 1 juli 1937 uppföras
å indragningsstat under elfte huvudtiteln med bibehållande
av nu innehavande löner, utgörande efter avdrag av pensionsavgifter: -

för lotsförmannen K. R. Dahlbeck, Pukavik .. . 2,587 kronor

» » V. E. Sjöberg, Timmernabben 2,667 »

» » V. J. Ternström, Tärnö..... 2,793 »

» mästerlotsen C. W. Ekström, Dyngö...... 2,713 »

» » A. H. Westerberg, Mönster .. 2,446 »

» » A. G. V. Hägg, Timmernabben 2,446 »

» » S. H. E. Ternsjö, Tärnö..... 2,566 » ;

dels till Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lotsoch
fyrstaten för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av...................................... kronor 4,282,000;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med
vad av mig förut anförts, utfärda taxor å lotspenningar att
från och med den 1 juli 1937 tillämpas i stället för nu gällande,
den 1 oktober 1914 fastställda taxor å lotsavgifter förutom
hemvägsersättning;

dels medgiva, att de i förstnämnda taxor upptagna avgiftsbeloppen
må från och med den 1 juli 1937 tills vidare utgå
med 50 procents förhöjning;

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami Nr 16i.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164•

dels till Lotsverket: Omkostnader för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av........kronor 1,352,000;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna grunder, utfärda bestämmelser
angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser;

dels besluta, att en fond, benämnd lotsverkets båtlånefond,
skall inrättas, från vilken må, i huvudsaklig anslutning till av
mig förut angivna grunder, utlämnas lån till lotspersonal för
anskaffande av motorbåtar för tjänstebruk eller för reparation
eller ombyggnad av sådana båtar;

dels ock såsom kapital för Lotsverkets båtlånefond för budgetåret
1937/1938 under utgifter för kapitalökning och under
rubriken fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av......kronor 300,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:
Nils Sehlberg.

BILAGOR

( v

i t

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

117

Bil. 1.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år lots anlitats.1

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
övre norra
Salmis..............	48	46	41	30	31	45	32	62	93	64
Kalix...............	184	197	188	226	239	159	247	287	244	256
(Malören)............	146	138	119	144	159	103
Töre................	58	36	24	66	90	65	53	68	68	64
Luleå...............	767	1,294	885	1,118	918	487	271	509	622	574
Rönnskär............	333	453	464	476	453	399	327	445	491	396
Romelsö.............	94	97	107	100	63	65	71	75	67	46
Ursviken............	504	604	667	703	633	544	441	494	533	526
Bjuröklubb..........	35	46	50	57	41	20	11	14	37	8
Ratan...............	182	260	277	263	242	192	178	197	191	170
Bredskär............	467	630	680	698	637	607	604	620	649	605
Järnäs..............	314	357	406	432	361	290	260	275	295	271
Skag................	401	490	516	532	487	449	464	504	529	485
Ulvö................	187	237	228	231	258	255	235	201	256	242
Summa	3,720	4,885	4,652	5,076	4,612	3,680	3,094	3,751	4,075	3,707
Nedre norra
Härnösand...........	1,477	1,625	1,675	1,730	1,665	1,275	1,143	1,430	1,542	1,461
Sundsvall............	1,914	2,059	2,082	2,272	2,015	1,684	1,344	1,8471	1,874	1,804
Stockviken ..........	172	179	186	194	197	190	140	181	195	211
Hudiksvall...........	518	620	536	602	563	511	333	484	547	581
Lilljungfrun..........	1,067	1,162	1,228	1,291	1,248	994	1,045	1,189	1,270	1,173
Gåsholma............	138	185	164	188	185	186	121	186	230	200
Gävle...............	1,375	1,784	1,731	1,973	1,843	1,567	1,298	1,651	1,937	1,833
Fagervik............	54	72	90	79	78	51	83	105	65	54
(Örskär).............	13	11	20	14	9	5
Öregrund............	145	123	135	149	112	105	76	76	93	91
Svartklubben........	332	371	363	401	310	270	300	426	406	365
Summa	7,205	8,191	8,210	8,893	8,225	6,838	5,883	7,575	8,159	7,773
Mellersta
Arholma.............	123	143	162	218	149	142	78	84	78	80
Söderarm............	61	57	60	77	47	45	41	42	41	54
Furusund............	769	807	837	944	787	690	573	604	610	655
Sandhamn...........	1,843	2,073	2,428	2,205	2,441	2,540	2,329	2,117	2,266	2,488
Stockholm...........	1,701	1,984	2,074	2,077	2,058	1,973	1,749	1,615	1,671	1,781
Mälaren.............	382	565	• 547	610	631	467	476	713	931	886
Dalarö..............	1,054	960	812	955	733	614	372	370	364	378
Huvudskär..........	94	28	29	25	23	35	39	24	24	19
Landsort............	738	761	676	800	656	530	476	651	552	528
Sävösund............	62	50	46	28	47	44	18	36	82	74
Visby...............	311	343	283	290	266	285	229	205	258	284
Fårösund............	175	177	200	222	176	106	131	152	229	134
Kylej...............	284	294	266	308	269	188	93	107	148	118
Slite................	219	202	177	205	182	127	134	101	95	100
(Härvik).............	13	3
(Ljugarn) ............	18	10	25	17	19	14	13
Ronehamn...........	23	12	15	33	16	28	35	32	32	33
Burgsvik............	40	50	46	23	42	36	22	29	25	28
Klintehamn..........	42	32	44	36	54	27	35	57	54	49
Summa	7,942	8,551	8,727	9,073	8,596	7,891	6,842	6,839	7,460	7,689
östra
Nyköping............	56	52	31	42	36	28	21	20	44	39
Oxelösund...........	1,961	2,183	2,035	2,208	1,938	1,750	1,362	1,267	1,712	1,816
Norrköping..........	738	812	815	809	733\| 678	550	500	572	588
Arkö................	446	541	446	484	487	403	332	306	361	340
(Mern)...............	25	20
Häradskär...........	128	169	156	117	118	115	81	78	82	77

1 Anin. De inom parentes angivna lotsplatscrna äro numera indragna eller sammanslagna med
andra lotsplatser.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Städsholmen.........	42	104	106	60	65	51	36	49	36	35
Idö.................	643	779	837	764	679	674	494	500	540	487
(Strupö).............	119	141	163	162	124	108	115	50
Kråkelund...........	68	74	59	50	34	38	27	77	161	112
Figeholm............	78	99	140	108	124	110	66	81	101	91
Oskarshamn.........	779	784	803	748	810	682	482	485	555	542
Påskallavik..........	151	212	194	147	124	102	86	135	150	159
(Vånö)..............	24	25	23	3
Mönsterås...........	84	58	165	ilo	87	6C	35	17	43	40
(Timmernabben)......	71	39	40	32	24	37	46	37	34	30
(Borgholm)...........	52	54	62	54	59	65	30	28	31	46
Skäggenäs ...........	327	397	416	335	319	266	171	149	162	293
Kalmar.............	1,072	1,322	1,437	1,382	1,259	1,279	975	787	747	952
Bergkvara...........	174	230	243	198	198	106	96	52	87	82
(Degerhamn).........	118	127	138	122	148	85	60	35	55	. 70
Summa	7,156	8,222	8,309	7,935	7,366	6,639	5,065	4,653	5,473	5,799
Södra
Långören............	34	51	28	27	53	42	64	36	20	59
Aspö................	432	557	536	582	475	392	347	276	328	309:
(Arpö)...............	39	81	64	55	95	58	24	9	13	22]
Gökalv..............	325	390	388	395	396	332	277	321	315	294
Tärnö...............	90	129	94	102	72	31	25	44	40	22
Karlshamn..........	693	889	831	667	498	434	329	600	574	549
(Pukavik)............	16	42	39	30	7	4	11	4	7	7
IHanö)..............	22	10	27	9
Sölvesborg ...........	406	416	464	430	410	396	382	333	344	350
Åhus................	515	528	506	511	520	546	492	500	479	461
Simrishamn..........	305	393	292	265	319	287	250	219	211	182
Ystad...............	471	479	529	485	456	474	313	383	416	446
Trälleberg...........	277	267	243	335	283	231	215	214	267	285
Öresunds södra......	182	182	210	324	173	167	124	106	88	73
Limhamn............	678	667	751	802	721	584	686	747	674	598
Malmö..............	1,947	2,065	2,037	2,069	1,936	2,147	2,138	2,156	2,397	2,176
Landskrona ..........	629	719	670	664	588	533	485	422	493	517
Råå.................	507	592	358	486	445	190	185	187	290	313
Hälsingborg..........	1,672	1,638	1,554	1,551	1,723	1,608	1,521	1,425	1,587	1,499
Öresunds norra......	81	100	95	188	106	125	90	81	96	97
Höganäs.............	289	279	340	331	274	180	123	152	182	173
(Torekov)............	8	12	7	—	2	11	5	7	9	1
Summa	9,618	10,486	10,063	10,308	9,552	8,774	8,086	8,222	8,830	8,433
Västra
Halmstad............	762	924	829	878	873	753	530	500	534	551
Falkenberg..........	205	219	207	159	206	171	109	81	98	98
Varberg.............	245	247	259	259	304	289	216	227	226	24a
(Mönster)............	12	8	3	18	8	13	10	11	5	7
(Vrångö)............	915	1,002	1,045	1,007	1,264
(Brännö)............	1,557	1,714	1,780	2,085	1,860
Vinga...............						2,956	2,829	2,783	2,940	3,103
Göteborg............	2,210	2,455	2,429	2,721	2,707	2,577	2,561	2,456	2,647	2,769
Marstrand...........	178	224	156	133	115	123	93	142	141	156
Uddevalla...........	101	lil	102	102	112	117	87	101	118	121
Käringö.............	29	45	28	27	19	14	15	22	20	4
Lysekil..............	361	946	887	928	745	483	321	278	276	241
Smögen.............	451	838	887	934	783	381	375	188	221	204
(Dyngö).............	103	198	225	156	124	41	24	15	20	34
Väderöarna..........	13	32	21	61	54	30	18	4	7	13
Havstenssund........	50	89	95	85	107	45	32	28	27	20
Nordkoster..........	38	62	63	75	45	20	33	25	26	20
Strömstad...........	98	263	218	251	217	91	115	69	57	58
Summa	7,328	9,377	9,234	9,879	9,543	8,104	7,368	6,930	7,363	7,639
Summa summarum	42,969	49,712	49,195	51,164\| 47,894! 41,926	36,338	37,970! 41,360	41,040

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

119

Bil. 2.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år såväl lotspenningar som

hemvägsersättning erlagts utan att lots anlitats.1

Lotsdistrikt och
lotsplatser

1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932 \|	1933	1934	1935
21	10	15				1	1	1
1 1	1	4	1	3	2	8	—	1
_	_	_	2	—	3	—	—	—	—
16	2	1		1		5	2	3	5
3	6	3	—	—	4	8	9	13	4
__	--	--	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	1	3	2	4
___	__	_	—	—	—	1	—	—	—
23	24	30	4	5	7	6	7	17	15
21	23	14	10	2	82	80	18	14	17
7	6	3	5	19	7	11	9	13	4
14	13	13	6	18	14	17	15	21	7
2	4	12	21	21	19	13	17	21	19
109	89	95	49	69	138	151	81	106	75
197	196	208	179	195	173	165	169	147	122j
72	95	63	77	104	152	49	91	95	87
—	—	1	1	3	6	3	2	2	6
9	28	12	16	16	12	6	11	46	11
34	72	47	56	52	26	30	32	45	24
	1	3	5	8	—	—	7	11	9
11	9	11	24	17	22	16	28	48	29
2	3		12	7	6		“	~	"
3	10	6	4	1	1	2	2	5	7
3	3	5	3	7	5	3	1	3	—
331	417	356	377	410	402	274	343	402	295
13	22	15	9	12	_	.	__	3	3
363	301	223	213	207	214	216	186	217	260
710	617	509	461	442	462	423	372	472	522
—	—	—	—	—	2	3	8	—	16
346	239	220	178	147	160	102	87	127	197
5	31	7	1	—	3	—	2	99	102
28	—	24	3	14	—	1	10	26	29
_	_	_	—	—	——	—	—	—	—
44	22	29	14	49	?	13	16	45	34
__	_	6	—	—	—	—	—	—	—
17	12	23	27	10	—	33	20	32	21
—	1	—	2	1	—	1	4	3	2
2	1	—	3	2	—	—	—	—	—
39	23	2	3	3	:	4		1	1
_	_	_	2	—	—	—	—	—	—
1	—	3		—	—	2	2	1	7
—	—	—	—	2	—	—	—	—	—
1,568	1,269	1,061	916	889	841	798	707	1,026	1,194
		_	_	_	_	1	1	■	_
8	5	3	—	—	2	—	3	2	1
4	—	2	5	—	—	—	3	4	—
10 4	1	9	5	—	2	2	3	5	2

övre norra

Salmis...........

Kalix............

(Malören).........

Töre.............

Luleå............

Rönnskär.........

Romelsö..........

Ursviken.........

Bjuröklubb.......

Ratan............

Bredskär.........

Järnäs...........

Skag.............

Ulvö.............

Summa

Nedre norra

Härnösand.......

Sundsvall........

Stockviken ......

Hudiksvall.......

Lilljungfrun......

Gåsholma........

Gävle...........

Fagervik........

förskär).........

Oregrund........

Svartklubben . . ..

Summa

Mellersta

Arholma........

Söderarm.......

Furusund.......

Sandhamn......

Stockholm......

Mälaren.......

Dalarö........

Huvudskär . . ..

Landsort......

Sävösund ......

Visby.........

Fårösund......

Kylej.........

Slite..........

(Härvik).......

(Ljugarn) ......

Ronehamn.....

Burgsvik......

Klintehamn ....

östra

Nyköping.....

Oxelösund ....
Norrköping .. .

Arkö.........

(Mern)........

Se Anm. till Bil. 1

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 164■

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Häradskär...........	1 6	2	1		6	11	5	8	9	7
Städsholmen.........	—	—	—	_		2		1	i	1
Idö.................	3	—	2	_	2	3	5	10	8	9
(Strupö).............	—	—	_	1
Kråkelund...........		_	_					1	4	p
Figeholm............	—	_	_	_	_			1
Oskarshamn.........	—	—	4	1	4	4	1	8	9	19
Påskallavik..........	—	—	_				1
(Vånö)..............	—	_	_	__
Mönsterås...........		1	__	_			1
(Timmernabben)......	—		__	_						1
(Borgholm)...........	—	—	—	_	_	_	_	2	2	6
Skäggenäs...........	21	12	8	4	2	4	5	11	7	13
Kalmar.............	6	10	2	4	_	3	4	5	13	4
Bergkvara...........		—	_	_	_
(Degerhamn).........	—	—	—	—	—	-	14	8	26	23
Summa	62	31	31	20	14	31	40	65	90	88
Södra
Långören............	—	_	_	_	_
Aspö................	4	12	4	6	2	8	9	11	34	20
(Arpö)...............	5	10	4	4	10	3	1		2
Gökalv..............	9	15	18	9	17	27	25	27	15	13
Tärnö...............	—	—	_	1	2	1	1		1	2
Karlshamn..........	96	71	91	99	53	49	36	153	143	115
(Pukavik)............	—	1	1	1	2	1				2
(Hanö)..............	1	7	4
Sölvesborg...........	33	23	10	32	28	17	15	29	34	45
Åhus................	14	16	10	20	40	62	31	43	34	38
Simrishamn..........	3	8	19	26	27	54	71	46	20	16
Ystad...............	106	94	104	113	106	126	99	90	134	105
Trälleberg...........	134	122	138	132	126	77	98	78	126	73
Öresunds södra......	12	23	20	25	14	4		7
Limhamn............	162	181	272	213	231	233	270	58	212	254
Malmö..............	742	661	524	449	587	552	644	570	629	606
Landskrona..........	164	170	176	185	167	116	173	151	141	148
Råå.................	63	30	17	30	28	5	6	15	25	27
Hälsingborg..........	462	347	258	267	279	300	361	255	376	299
Öresunds norra......	—		—	_	_	_
Höganäs.............	73	94	97	84	89	100	103	113	131	131
(Torekov)............	—		—	10		7	—	2
Summa	2,083	1,885	1,767	1,706	1,808	1,742	1,943	1,648	2,057	1,894
Västra
Halmstad............	251	493	346	468	404	358	199	182	153	104
Falkenberg..........	25	43	37	40	46	84	78	24	35	31
Varberg.............	48	27	34	53	18	63	47	41	29	13
(Mönster)............	—	1	1	—	3	13	3	1	8	3
(Vrångö)............	144	137	146	lil	100
(Brännö)............	37	43	54	24	29
Vinga...............						108	80	131	163	120
Göteborg............	205	244	202	191	209	176	149	219	232	207
Marstrand...........	27	37	41	50	21	49	42	25	30	49
Uddevalla...........	3	15	9	1	2	20		8	1	7
Käringö.............	5	37	32	31	22	51	24	17	16	10
Lysekil..............	145	398	286 .	275	143	221	123	139	119	91
Smögen.............	62	162	186	152	101	93	50	71	87	55
(Dyngö).............	3	3	11	4	8	9	1		3	5
Väderöarna..........	—	4	_	1	2	3	1	1
Havstenssund........	6	8	6	8	7	12	13	1	4	4
Nordkoster..........	2	8	12	6	6	18	16	5	7	3
Strömstad...........	37	54	87 j	49	38	26	55	29	29	38
Summa	1,000	1,714	1,490	1,464	1,159	1,304	881	894	916	740
Summa summarum	5,153	5,405	4,800	4,532	4,349	4,558	4,087 ''	3,738	4,597	4,286

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

121

Bil. 3.

Antal fartyg, för vilka under nedanstående år enbart lotspenningar

erlagts utan att lots anlitats.1

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
övre norra
Salmis..............	37	27	59	26	19	—	—	—	—	—
Kalix...............	—	--	4	—	—	—	—	—	—	—
(Malören)............	—	—	—	—	—	—
Töre................	1	—	8	—	—	—	—	—	—	—
Luleå...............	—	1
Rönnskär............	—	1	—	—	—	—	—	—	2	—
Romelsö.............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Ursviken............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bjuröklubb..........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--
Ratan...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Bredskär............	—	—	—	—	5	10	20	12	10	10
Järnäs..............
Skag................	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—
Ulvö................										—
Summa	38	29	71	26	24	10	22	12	12	10
Nedre norra
Härnösand...........	2	9
Sundsvall............	7	—	1	—	—	—	_	3	6	4
Stockviken ..........	—	—	3	—	—	—	—	—	—	—
Hudiksvall...........	—	—	7	—	—	—	1	1	—	—
Lilljungfrun..........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Gåsholma............
Gävle...............	—	—	—	—	—	_	—	3	—	—
Fagervik............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
(Örskär)............. Öregrund............	z	_	—	—	3 5	3 7	4	8	_	11
Svartklubben........	—	1	—	—	—	—	—	3	1	1
Summa	9	10	11	—	8	10	5	18	6	16
Mellersta
Arholma.............	—	—	6	—	—	—	—	—	4	—
Söderarm............	251	281	340	319	348	318	328	324	323	322
Furusund............	271	306	379	342	361	357	361	359	352	377
Sandhamn...........	10	10	23	11	22	34	29	41	14	31
i Stockholm...........	43	51	34	46	54	50	54	65	51	56
! Mälaren.............	129	180	177	118	148	146	205	165	18	16
Dalarö..............	16	33	7	27	13	—	21	46	29	28

Landsort............	25	27	17	48	21	?	45	69	35	39
Sävösund............	5	9	—	—	—	—	9	24	—	—
Visby...............
Fårösund............	—	—	—	—	—	—	—	9	1	—
Kylej...............
Slite................
(Härvik).............	—	—
(Ljugarn) ............	—	—	—	—	—		—
Ronehamn...........					—					—
Burgsvik............	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—
Klintehamn..........	—	—	—	2	—	—	1		—	—
Summa	750	897	983	915	967	905	1,053	1,102	827	869
östra
Nyköping............
Oxelösund...........										2
Norrköping..........	—	1	—	—	—	—	1	2	—	—
Arkö................	—	—	__	2	—	—	—	1	—	--
(Mern)...............	—	—

> Se Anm. till Bil. 1

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

Lotsdistrikt och] lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Häradskär...........			_					1
Stedsholmen.........	—	—	—	—	—	—	—		—	—
Idö................. (Strupö).............		z	—	—	—	—	2	—	2	—
Kråkelund...........	—	—	—	—	_	_		1		_
Figeholm............	—	—	—	—	—	—	_		_	_
Oskarshamn.........	—	—	—	—	14	3	_	_	_	_
Påskallavik.......... (Vånö)..............	—	—	—	—	1		—	—	—	1
Mönsterås...........	—	—	—	_	_	_	_	_		___
(Timmernabben)......	—	—	—	—	—	_	_	_	_	_
(Borgholm)...........	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
Skäggenäs...........	—	2	1	—	7	2	_	_	1	_
Kalmar.............	—	3	7	—	19	8	2	12	10	1
Bergkvara...........	—	—	—	—	—	_	_
(Degerhamn).........	—	—	—	—		—	—	—	—	—
Summa	—	6	8	2	41	13	5	17	13	4
Södra
Långören............	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
Aspö................	—	—	—	5	—	_	_	7	4	_
(Arpö)...............	—	—	—	_	—	—	—			_
Gökalv..............	—	—	_	_	_	_	_	_	_
Tärnö...............	—	_	_	_	_	__	-	_	_	__
Karlshamn..........	_.	1	_	_	_	_	. .	_	_
(Pukavik)............ (Hanö)..............	—		_	—	—	—	—	—	—	—
Sölvesborg...........	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—
Åhus................	—	—	—	-.	--	—	—	_	-	_
Simrishamn..........	—	—	2	_	_	_	_	1	_	_
Ystad...............	1	—	—	—	1	_	_		_	-
Träleborg...........	19	13	17	8	1	8	13	7	3	- ,
Öresunds södra......	—	—	—	1	_	10	12	10		-
Limhamn............	—	—	41	129	82	95	59	81	32	73
Malmö..............	—	214	274	265	249	240	270	299	322	311
Landskrona..........	—	—	—	2	1	6	19	_	11	10
Råå.................	—		—	46	54	16	—	10	7	10
Hälsingborg.........	—	21	20	18	19	30	27	43	133	lil
Öresunds norra......	—	—	—	6	1	—	_	_	_	_
Höganäs.............	3	—	—	—	1	1	11	11	20	20
(Torekov)............	—	—	—	—	—	—
Summa	23	249	354	480	409	406	411	469	633	535
Västra
Halmstad............	—	—	—		—	9	71	60	68	66
Falkenberg..........	—	—	—	2	2	5	_	7	_
Varberg.............	—	—	—		—	_	_	_	4	■
(Mönster)............ (Vrångö)............ (Brännö)............ Vinga...............	44 47	80 65	75 54	81 48	112 42	210	1 264	259	1 381	375
Göteborg............	241	231	191	207	300	301	362	338	418	387
Marstrand...........	—	—	1	_	_	_	__			2
Uddevalla...........	—	_		_	_	_	1	.	-
Käringö.............	—	—	—	—	—	1		_	1	_
Lysekil..............	—	—	—	—	—	—	—	11		_
Smögen.............	—	—	1	—	—	—	1	_	7	1
(Dyngö).............	—	—	—	—	—	_		_	2
Väderöarna..........	—	_	_	_	_	_	_	_	-	_
Havstenssund........	—	—	—	_	_	_	_	_	2
Nordkoster..........	15	15	11	16	14	3	9	14	4	15
Strömstad...........j	39	45	35	36	15	21	23	30	30	19
Summa ''	386	426	368	390	485	550	732	719	918	865
Summa summarum	1,206	1,614	1,795	1,813	1,934	1,894	2,228	2,337	2,309	2,299

Kunell. Maj.ts proposition nr 164-

123

Influtna lotspenningar under nedanstående år.1 Bil. 4.

Kronor.

(Ördal äro här uteslutna, men vid summeringarna har hänsyn tagits jämväl till dylika tal.)

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Övre norra
Salmis.........	5,880	5,074	4,936	2,525	1,371	1,345	1,894	3,362	4,342	3,220
Kalix..........	14,550	14,389	14,953	17,307	17,5S9	10,380	22,447	26,981	22,411	23,161
(Malören)......	15,619	13,867	12,059	15,360	16,075	9,928		5,856	5,407	4,764
Töre...........	4,824	3,501	2,671	5,586	6,084	4,335	4,045
Luleå..........	89,757	157,935	101,358	126,194	99,387	53,531	27,434	56,614	70,805	66,943
Rönnskär......	26,913	37,066	38,923	43,051	41,848	37,735	32,112	47,047	50,201	39,258
Romelsö.......	5,941	5,746	6,636	6,259	3,987	4,218	4,627	4,621	4,462	2,880
Ursviken.......	28,299	35,506	40,717	43,275	37,219	30,949	27,187	31,266	36,085	37,435
Bjuröklubb.....	1,828	2,626	3,625	3,884	2,845	856	846	1,287	3,411	781
Ratan.........	10,849	13,254	14,653	14,046	12,213	10,411	10,675	12,888	12,286	10,384
Bredskär.......	27,769	43,480	42,429	44,455	37,173	38,004	33,219	39,570! 41,965	38,317
Järnäs.........	24,648	28,132	34,142	35,341	28,484	24,943	23,124	23,789	25,930	24,582
Skag..........	29,366	32,472	35,779	36,904	32,620	30,241	32,481	36,577	40,314	37,369
Ulvö..........	11,602	14,071	14,539	14,782	15,673	16,182	14,913	14,188	17,070	16,368
Summa	297,848	407,124	367,425	408,9721	352,573	273,062	235,007	304,049	334,693	305,466

Nedre norra

Härnösand.....

Sundsvall......

Stockviken .....

Hudiksvall.....

Lilljungfrun ....

Gåsholma......!

Gävle..........!

Fagervik.......!

(Örskär).......1

Öregrund......

Svartklubben ...

Summa

Mellersta

Arholma.......

Söderarm......

Furusund......

Sandhamn.....

Stockholm.....

Mälaren........

Dalarö.........

Huvudskär.....

Landsort.......

Sävösund ......

Visby..........

Fårösund......

Kylej..........

Slite...........

(Härvik).......

(Ljugarn) ......

Ronehamn.....

Burgsvik.......

Klintehamn ....

Summa

östra

Nyköping......

Oxelösund.....

Norrköping.....

Arkö..........

(Meni).........

109,108

125,659

5,727

34,440

54,912

9,442

89,777

2,991

1,209

7,933

21,884

123,562

136,086

6,034

43,866

59,287

13,968

124,116

3,322

813

6,717

25,080

131,620

134,894.

5,5501

37,882:

62,325

14,608

113,716

4,350;

957

6,892

23,727

134,192,
150,792
6,475!
42,528
67,256
16.011
137,004
3,250
1,568
8,334
25,492

132,104

133,959

7,002;

38,187''

67,282

15,829

122,506,

4,513''

1,030

5,958

21,111

105,694
117,490
6,189''
38,057
57,169
16,944
104,272
2,395
725
5,105''
19,386

99.216

93,777

5,208

27,615

62,049

10,726

91,333

4,260;

3.8161

20,770

117,519

125,016

6,630

38,149

70,525

17,142

117,663

6,073

3,908

29,271

463,085! 542,853! 536,554: 592,906 549,483

5,685

22,889

72,323:

145,779

150,928

21,372

97,401

3,680

66,266

786

4,915

4,629

8,625

5,493

255

217

337;

742!

504:

7,833

21,421

74,480

171,046

171,618

37,959

87,191

3,003

63,130

933

6,203

5,388

9,745

5,756

108

162

898

465

8,907:

23,007

77,520,

193,436

177,886;

41,304

74,917

2,169

56,671

837

5,008

6,106

9,021’

5,334

247

190

697

577

12,3871

21,1071

83,581

192,459

188,090

47,264,

89,904:

2,833

71,381

358

6,478

6,459

11,109

6,903

201

360

462

511;

473,429 418,772

7,675

22,143

73,724

214,290

186,708

51,813

69,711

1,091

57,068

894

5,828

4,285

8,601

6,998

207

250

685

561

6,714

19,949’

64,860

219,882,

174,599;

37,158

53,669

2,287;

42,442

618

5,047

2,290

6,190

4,779

160

400

598

367

3,325

20,805

59,058

202,861

153,588

47,526;

34,217

1,792

41,947

438''

4,815

2,818

2,595:

3,606;

169

451

3401

451

124,414

129,955

7,141

41,052

76,725

20,541

138,222

3,466

5,178

27,799

531,899

3,706

19,767

60,597

199,740

151,458

78,850

32,762

1,635

50,118

930

4,640

3,560

2,796

2,556

434

484

1,134

574,497

3,880

19,909

63,649

214,523

159,617

90,295

32,203

2,227

46,512

1,525

6,520

5,365

4,282

3,538

119,432

127,329

8,541

43,546

72,267

18,460

139,466

2,677

4,910

26,869

563,499

3,366

21,993

66,885

237,771

173,309

92,198

35,584

1,342

47,014

1,542

7,118

3,282

3,394

3,972

483.
4261
1,155|

632

655;

957

612,832

1,908

158,447

55,119

20,929

588

667,372 683,838; 741,851 712,538; 642,017 580,809j 615,171 656,116; 701,019;

1,623

187,329

60,067

24,098

390

1,158

173,870

64,563

21,186

1,657

192,223

64,131

23,382;

1,000

172,739;

58,486,

25,490

1,182

149,867;

58,201

20,008’

898''

121,943

49,177

16,086,

879

118,696

43,559

15,978

1,896

154,783

49,989

19,524

1,828

163,636

50,235

10,801

1 Se Anin. lill Bil. 1.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och lotsplatser	1920	1927	1928	1 1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
Häradskär.....	5,014	5,409 4,952	2,938	4,209	3,720 2,826	2,53a	3,048 . 2,229
Stedsholmen ....	1,609	3,935 4,138	2,353	2,787	1,879 1,333	1,948	1,314 961
Idö............	31,782	38,193 41,240	41,177	39,811	35,907	26,317	25,56c	31.582: 25.443
(Strupö).......	7,567	7,563 9,421	9,342	6,954	6.520 7.440	3,558		j
Kråkelund.....	787	1,053 849	694	552	472	567	4,174	9,018	6,805
Figeholm......	852	981	1 1,540	1,341	1,633	1,102	1,042	1,137	1,564	1,249
Oskarshamn ....	29,871	30,675 32,151	30,073	33,816	28,494	20,104	21,190	23,920	23,638
Påskallavik ....	4,786	6,378, 4,666	5,001	5,142	4,204	3,529	4,864	5,511	6,490
(Vållö).........	978	985 958	84
Mönsterås......	1,065	873	2,787	1,750	1,429	996	613	202	474	559
(Timmernabben)	942	457	601	559	519	484	679	412	459	403
(Borgholm).....	433	553	549	579	594	693	247	321	334	714
Skäggenäs ......	11,215	12,252	12,893	10,709	11,675	11,880	7,171	5,520	5,507	9,229
Kalmar........	27,613.	29,956	34,487	32,436	29,453	33,861	22,404	19,514	16,573	24,130
Bergkvara.....	4,161!	3,306	3,849	4,615	3,337	2,279	2,079	996	1,200	1,489
(Degerhamn)....	1,392	1,510	1,345	1,339	1,593	1,110	811	624	940	1.106
Summa	367,065	417,591	417,210	426,390	401,823	362,863	285,271	271,676	327,640	336,951
Södra
Långören......	415	885	412	384	672	433	660	397	264	698
Aspö .........	12,861	18,334	17,343	20,362	17,405	14,285	11,813	11,992	11,944	12,502
(Arpö).........	685	1,732	1.185	1.224	2,259	882	325	151	432	295
Gökalv........	10,063	13,095	12,040	12,482	13,878	12,933	9,571	14,553	13,866	13,584
Tärnö.........	1,923	2,869	1,683	2,028	1,636	1,098	498	1,302	1,437	1,346
Karlshamn.....	17,985	20,678	21,634	18,087,	14,864	11,062	9,183	20,483	21,291	20,830
(Pukavik)......	169,	481	435	300	102	46	108	40	69	88
(Hanö)........	1,390	798	1,666	393
Sölvesborg .....	8,980	9,964	10,726	10,557	11,539	10,089	9,798	8,662	9,180	10,827
Åhus..........	23,389	24,601	21,133	20,507	21,526	25,185	21,040	21,853	17,902	20,308
Simrishamn ....	3,667	4,948	3,743	3,720	4,611	4,144	3,709	2,769	2,588	2,432
Ystad.........	14,191	15,706	17,389	18,222	16,836	17,124	13,219	15,108	15.862	17,527
Träleborg......	10,537.	11,610	10,565	14,160	11,708	9,477	8,603	8,741	9,696	11,504
Öresunds södra .	22,090	23,858	24,737	45,018	20,549	18,357	14,790	15,389	14,062	11,625
Limhamn......	25,912;	27,940	34,291	37,574	31,672	26,859	27,515	25,606	27,714	28,380
Malmö.........	82,828	89,422	93,738	100,905	86,400	90,839	83,538	82,155	89,773	87,663
Landskrona ....	21,864	24,379	26,128	25,441	25,668	23,179	22,782	20,568	23,308	26,466
Råå...........	11,152	14,976	9,680	12,875	13,489	5,031	3,899	5,617	9,894	10,620
Hälsingborg ....	47,676.	49,006	47,054	50,921	54,245	52,821	49,015	47,402	52,966	52,046
Öresunds norra .	9,701	9,068	10,615	20,302	9,032	11,568	11,128	11,348	12,504	12,363
Höganäs.......	5,631	5,412	7,051	6,517	6,126	4,389	3,474	3,699	4,950	5,250
(Torekov)......	99	96	84	75	21	207	45	120	108	10
Summa	333,218	369,868	373,339	422,060	364,242	340,016	304,719	317,962	339,815	346,373
Västra
Halmstad......	21,325	25,428	22,753	24,221	25,770:	24,120	19,300	19,516	20,726	21,633
Falkenberg.....	4,971	5,461	4,918	3,892	5,2051	4,360	2,940	1,881	2,886	2,902
Varberg........	7,408	8,044	9,307	8,905	11,095	11,134	9,020	9,767	11,671	10.905
(Mönster).......	243	183	54	634	465	933	423	333	812	354
(Vrångö) .......	56,293	62,928	62,111	56,666	75,370
(Brännö).......	100,684:	114,180	119,888	141,045!	127,699		,
Vinga.........						194,656	190.434	189,863	205,168	220,696
Göteborg.......	128,641	142,225	142,207	159,395	163,502	156,202	146,617	147,180	161,100	173,348
Marstrand......	13,047	18,374	14,556	14,212	12,441	13,558	10,037	11,257	11,951	15,397
Uddevalla......	9,851	10,850	10,486	11,729	13,172	12,679,	10.183	9,363	11,863	15,093
Käringö.......	1,108	1,686	1,075!	1,234	1,108	l,05l!	775	1,181	904	226
Lysekil........	18,783	39,274	34,282:	38,799	34,630	21,022	14,760	12,942	16,590	12,132
Smögen........	23,543	38,274	40,357	46,479	44,253	22,133	22,037	11,994	14,057	9,546
(Dyngo)........	4,545	8,770	8,478	6,802	6,661.	1,973	1,065	699!	1,038	1,419
Väderöarna ....	633	1,693	744	3,109	2,970	1,245	1,011	277	475	556
Havstenssund. . .	3,847	5,175	5,640	5,226.	8,307	2,878	2,952	2,263	2,017	1,300
Nordkoster.....	2,890	4,277	4,162	4,827	3,191	1,165	2,439.	1,645	1,264	1,339
Strömstad......(	5,856:	15,279	14,049:	15,358	14,652	5,319	7,728:	4,593	3,370	3.123
Summa	403,675	502,106!	495,072	542,537	550,494	474,433	441,724	424,758!	465,897	489,973
Summa summarum	2,477,724 2,906,916:2,873,441 3,134,718 2,931,156 2,565,822 2,266,305 2,465,517!2,698,6602,743,283

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

125

Bil. 5.

Största lotslotter (enskild befattningshavares andel i lotspenningar)

under nedanstående år.1

Kronor.

(öretal äro här uteslutna.)

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
övre norra
Salmis..............	1,003	923	987	505	274	269	378	667	868	619
Kalix...............	1,164	1,428	1,493,	1,724	1,750	1,079	1,122	1,349	1,106	1,152
(Malören)............	1,012	924	793	998	1,057	677
Töre................	895	700	534	1,097	1,216	. 858	809	1,163	1,056	950
Luleå...............	1,889	3,321	2,154	2,811	2,338	1,271	728	1,523	2,145	2,163
Rönnskär............	1,794	2,715	2,737	2,862	2,789	2,514	2,140	3,136	4,001	3,132
Romelsö.............	792	766	884	876	531	562	694	660	892	576
Ursviken............	1,863	2,333	2,681	2,855	2,470	2,043	1,793	2,063	2,389	2,475
Bjuröklubb..........	365	517	725	776	563	171	169	257	682	156
Ratan...............	1,446	1,763	1,929	2,378	1,628	1,388	1,419	1,718	1,638	1,347
Bredskär............	2,221	3,726	3,442	3,673	3,085	3,031	2,668	3,455	3,516	3,090
Järnäs..............	1,971	2,281	2,891	3,015	2,528	2,483	2,301	2,378	2,613	2,450
Skag................	1,956	2,179	2,348	2,470	2,320	2,142	2,202	2,505	2,687	2,434
Ulvö................	1,160	1,415	1,684	1,478	1,567	1,618	1,478	1,418	1,707	1,636
Nedre norra
Härnösand...........	2,909	3,445	3,524	3,575	3,576	2,818	2,74(1	3,349	3,576	3,473
Sundsvall............	2,273	2,468	2,462	2,742	2,426	2,279	1,883	2,477	2,592	2,559
Stockviken..........	1,145	1,206	1,110	1,295	1,400	1,237	1,041	1,268	1,428	1,708
j Hudiksvall...........	1,722	2,193	1,896	2,126	1,912	1,902	1,382	1,907	2,052	2,177
Lillj ungfrun..........	2,047	2,371	2,437	2,505	2,590	2,079	2,256	2,564	2,790	2,639
Gåsholma............	944	1,396	1,460	1,601	1,582	2,182	1,243	1,731	2,054	1,846
Gävle...............	2,393	3,342	3,105	3,636	3,319	2,816	2,461	3,613	4,253	4,291
Fagervik............	598	621	870	650	956	479	852	1,214	693	535
förskär).............	471	255	382	431	385	290
Oregrund............	1,057	895	937	1,111	794	680	514	703	902	656
Svartklubben........	1,753	1,994	1,908	2,063	1,714	1,550	1,661	2,340	2,237	2,149
Mellersta
Arholma.............	569	783	881	1,2231 786	729	332	370	464	438
Söderarm............	2,280	2,142	2,346	2,746 2,952	2,645	2,683	2,551	2,750	2,932
Furusund............	2,890	2,983	3,133	3,357! 2,959	2,597	2,390	2,423	2,545	2,675
Sandhamn...........	3,089	3,627	4,083	4,096	4,646	4,836	4,501	4,410	4,730	5,230
Stockholm...........	3,356	3,831	3,988	4,202	4,156	3,864	3,437	3,480	3,760	4,089
Mälaren.............	1,083	1,893	2,031	2,346	2,591	1,873	2,360	3,784	4,226	3,852
Dalarö..............	3,941	4,353	3,443	4,327	3,306	2,656	1,856	1,880	1,840	2,044
Huvudskär..........	528	562	433	566	218	207	358	327	445	268
Landsort............	3,110	3,156	2,618	3,095	2,483; 1,886	1,894	2,233	2,067	2,079
Sävösund ............	157	186	167	71	178	123	87	186	304	287
Visby...............	744	827	703	868	775	685	652	613	865	950
Fårösund............	374	431	602	646	418	223	275	334	502	321
Kyle]...............	1,390	1,277	1,191	1,495	1,146	825	352	372	571	452
Slite................	1,089	1,151	1,066	1,406	1,399	869	717	511	679	794
(Härvik).............	102	11
(Ljugam)............	87	43	91	66 72	64	67
Ronehamn...........	67	32	38	72	50	80	90	86	96	126
Burgsvik............	148	179	139	92	137	119	68	101	85	131
Klintehamn..........	100	93	115	102	\| 115	75	96	453	462	339
östra
Nyköping............	763	649	463	663	640	472	359	351	758	731
Oxelösund...........	3,963	4,683	4,409	4,805	4,371	3,817	3,264	3,193	4,390	4,369
Norrköping..........	3,715	3,926	4,301	4,2751 3,915	4,103	3,278	2,950	3,332	3,349
Arkö................	930	1,069	916	1,016! 1,185	974	900	1,016	1,198	957

1 Se Anin. till Bil. 1.

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Lotsdistrikt och lotsplatser	1926	1927	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935
1 1 (Mern)...............	\| 235	156					1
Häradskär...........	334	420	330	195	353	374	282	283	329	222
Städsholmen.........	215	524	551	312	371	250	177	259	175	128
Idö.................	2,012	2,251	2,374	2,384	2,435	2,093	1,569	1,556	1,812	1,479
(Strupö).............	1,009	1,008	1,256	1,245	927	885	1,488	693
Kråkelund...........	104	140	115	92	73	66	75	405	908	799
Figeholm............	340	392	616	536	653	441	417	454	528	422
Oskarshamn.........	2,003	1,951	1,942	2,004	2,252	1,946	1,379	1,410	1,594	1,569
Påskallavik..........	1,827	2,355	933	831	747	623	557	726	804	985
(Vållö)..............	195	214	191	33
Mönsterås...........	283	174	557	348	283	199	122	63	99	lil
(Timmernabben)......	188	91	120	lil	103	96	135	82	119	80
(Borgholm) ..........	173	221	219	231	237	277	99	69	133	285
Skäggenäs...........	897	980	1,031	856	934	950	573	441	440	740
Kalmar.............	1,236	1,331	1,559	1,441	1,308	1,491	1,120 986	831	1,211
Bergkvara...........	554	440	513	615	631	454	415	199	240	280
(Degerhamn).........	556	604	538	535	637	444	324	249	376	442
Södra
Långören............	27	63	41	38	67	39	60'' 38	25	67
Aspö................	573	822	818	905	773	685	617	685	692	714
(Arpö)...............	137	346	237	244	451	176	65	30	86	59
Gökalv..............	1,006	1,309	1,252	1,270	1,386	1,324	957	1,494	1,554	1,358
Tärnö...............	256	382	224	266	218	146	66	173	265	269
i Karlshamn..........	1,478	1,654	1,730	1,415	1,220	884	863	2,048	2,155	2,090
(Pukavik)............	63	193	168	116	40	18	43	16	27	35
(Hanö)..............	278	159	333	78
Sölvesborg...........	1,016	1,099	1,195	1,185	1,281	1,336	1,306	1,155	1,224	1,473
Åhus................	1,965	1,946	1,690	1,640	1,917	2,240	1,874	1,950	1,605	1,841
j Simrishamn..........	605	833	639	616	749	675	643	456	425	447
j Ystad...............	1,419	1,570	1,738	1,822	1,683	1,804	1,350	1,614	1,824	2,079
Trälleberg...........	1,405	1,518	1,408	1,857	1,709	1,278	1,147	1,219	1,292	1,727
Öresunds södra......	813	876	912	1,648	761	686	634	774	796	716
Limhamn............	2,073	2,230	2,743	3,012	2,533	2,193	2,201	2,048	2,605	2,330
Malmö..............	3,394	3,757	3,749	4,131	3,483	3,668	3,338	3,297	3,623	3,535
Landskrona..........	2,186	2,437	2,612	2,544	2,566	2,317	2,278	2,056	2,330	2,936
Råå.................	1,625	1,960	1,248	1,716	1,798	670	519	749	1,319	1,416
Hälsingborg..........	3,178	3,219	3,095	3,394	3,784	3,916	3,272	3,075	3,531	3,475
Öresunds norra......	431	457	552	1,079	516	765	741	756	807	706
Höganäs.............	720	683	956	819	784	570	516	691	909	990
(Torekov)............	18	17	16	15	4	41	9	24	23	4
Västra
Halmstad............	1,839	2,034	1,902	1,937	2,061	2,178	1,686	1,873	2,051	2,036
Falkenberg..........	662	728	655	519	727	581	392	250	386	387
Varberg.............	740	804	961	973	1,205	1,240	1,202	1,302	1,556	1,454
(Mönster)............	48	36	10	181	186	318	160	162	324	141
(Vrångö)............	2,072	2,331	2,302	2,073	2,740
(Brännö)............	2,531	2,862	3,030	3,526	3,074
Vinga...............						4,323	3,144	3,268	3,841	4,410
Göteborg............	3,984	4,375	4,386	4,902	5,028	4,805	4,512	4,576	4,958	5,331
Marstrand...........	682	993	903	947	904	1,084	803	900	1,543	1,542
Uddevalla...........	1,970	2,170	2,097	2,345	2,529	2,535	2,036	2,149	2,400	3,018
Käringö.............	147	224	174	235	240	210	155	236	180	45
Lysekil..............	1,252	2,618	2,285	2,586	2,308	1,401	984	862	1,106	918
Smögen.............	1,883	3,061	3,649	3,958	3,849	1,770	1,762	1,057	1,408	954
(Dyngö).............	454	877	847	680	666	197	101	69	112	189
Väderöarna..........	63	169	74	312	297	124	106	27	47	74
Havstenssund........	513	690	752	696	1,146	575	590	452	403	260
Nord koster..........	385	670	555	643	425	155	325	219	168	178
Strömstad...........	780	2,037	1,873	2,047	1,948	709	1,030	612	573	624

Kungl. Maj:ts proposition nr 164

127

Bil. 6 a.

Lotsverkssakkunnigas förslag
till

Tillägg till taxa 1 å lotspenningar.

	8,000 intill 9,000 tons	9.000 intill 10.000 tons	10,000 intill 11,000 tons	11,000 intill 12,000 tons	12,000 intill 14,000 tons	14.000 intill 16.000 tons	16,000 intill 18,000 tons	18,000 intill 20,000 tons
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
2 latitudminuter	26	27	28	29	30	31	32	33
3—4 »	39	40	42	43	45	46	48	49
5—6 »	45	47	49	51	53	54	56	58
7—8 >	52	54	56	58	60	62	64	66
9—10	58	61	63	65	67	70	72	74
11—12	65	67	70	72	75	77	80	82
13—14	71	74	77	80	82	85	88	91
15—16 »	78	81	84	87	90	93	96	99
17—20 »	84	88	91	94	97	101	104	107
21—25 >	91	94	98	101	105	108	112	116
26—30	100	104	108	112	115	119	123	127
31—35	110	114	118	122	127	131	135	139
36—40 »	121	126	130	135	140	144	149	154
41—45 »	132	137	142	147	153	158	163	168
46—50	143	148	154	159	165	170	176	181
51—55 *	154	160	166	172	178	183	189	195
56—60 *	164	170	176	182	188	194	200	207
61—65 *	175	181	187	193	199	205	211	217
66—70	186	193	201	208	215	222	229	237
71—75	198	206	214	222	230	238	246	254

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 6 b.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 2 å lotspenningar.

		8,000 intill 9,000 tons	9.000 intill 10.000 tons	10,000 intill 11,000 tons	11,000 intill 12,000 tons	12,000 intill 14,000 tons	14.000 intill 16.000 tons	16,000 intill 18,000 tons	18,000 intill 20,000 tons
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
2 latitudminuter	32	33	35	36	37	38	40	41
3—4	»	49	51	53	55	57	59	61	62
5—6	»	56	58	60	62	64	66	68	70
7—8	»	65	67	70	72	75	77	80	82
9—10	>	73	76	78	81	84	87	90	92
11—12	»	80	84	87	90	93	96	99	102
13—14	»	89	92	96	99	102	106	109	112
15—16	»	98	102	106	109	113	117	121	125
17—20	»	105	109	113	117	121	125	129	133
21—25	>	116	120	125	129	133	138	142	147
26—30	»	127	132	137	142	147	152	157	162
31—35	»	138	144	149	154	160	165	170	176
36—40	»	153	159	165	171	177	183	189	195
41—45	»	167	174	181	188	194	201	208	215
46—50	»	179	186	193	200	206	213	220	227
51—55	»	194	201	209	216	224	231	239	246
56—60	»	207	215	223	231	239	247	255	263
61—65	»	222	230	239	248	257	266	274	283
66—70	»	234	243	252	261	269	278	287	296
71—75	»	249	259	269	279	288	298	308	318

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

129

Bil. 6 c.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 3 å lotspenningar.

		8,000 intill 9,000 tons	9.000 intill 10.000 tons	10,000 intill 11,000 tons	11,000 intill 12,000 tons	12,000 intill 14,000 tons	14.000 intill 16.000 tons	16,000 intill 18,000 tons	18,000 intill 20,000 tons
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
2 latitudminuter	40	41	43	44	46	47	49	50
3—4	»	60	63	65	67	70	72	74	77
5—6	P	71	74	76	79	82	85	87	90
7—8	P	80	83	86	89	92	95	98	101
9—10	P	91	94	98	102	105	109	113	116
11—12	P	101	105	109	113	117	121	124	128
13—14	P	112	116	120	124	128	133	137	141
15—16	P	121	126	131	135	140	145	150	154
17—20	P	131	136	141	146	151	156	161	166
21—25	P	144	148	154	160	166	172	176	182
26—30	P	159	163	169	176	183	190	194	201
31—35	P	175	181	188	194	201	208	215	222
36—40	P	190	197	204	211	218	225	232	240
41—45	P	206	214	222	230	238	246	254	262
46—50	P	223	232	240	248	256	264	272	281
51—55	P	241	250	259	268	277	287	296	306
56—60	P	257	266	276	286	296	306	315	325
61—65	P	274	285	295	306	316	327	337	348
66—70	P	292	304	315	327	338	350	361	372
71—75	P	311	323	335	347	359	371	383	395

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 164■ 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 6 d.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Tillägg till taxa 4 å lotspenningar.

	8,000 intill 9,000 tons	9.000 intill 10.000 tons	10,000 intill 11,000 tons	11,000 intill 12,000 tons	12,000 intill 14,000 tons	14.000 intill 16.000 tons	16,000 intill 18,000 tons	18,000 intill 20,000 tons
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
2 latitudminuter	52	54	56	58	60	62	64	66
3_4 »	78	81	84	87	90	93	96	99
5_6 *	91	94	98	101	105	108	112	115
7—8 >	104	108	112	116	120	124	128	132
9_io »	117	121	126	130	135	139	144	148
11 12 »	130	135	140	145	150	155	160	löö
13—14 »	143	148	154	159	165	170	176	181
15_ifi »	156	162	168	174	180	186	192	198
17 20 *	167	174	180	187	193	200	206	213
21 25 >	184	191	198	205	212	219	226	233
26 30 ►	205	213	220	228	235	243	250	258
31 35 »	223	232	240	249	257	266	274	283
30_40 *	246	256	265	274	283	292	301	310
41 46 *	264	274	284	294	304	314	324	334
	286	297	308	319	330	341	352	363
51 55 »	307	319	330	342	354	366	378	390
56—60 »	331	343	356	368	381	393	406	418
61 65 »	353	367	380	394	407	421	434	448
66_70 »	378	392	406	420	434	448	462	476
71—75 »	402	417	432	447	462	477	492	507

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

131

Bil. 6 e.

Lotsverkssakkunnigas förslag
till

Tillägg till taxa 5 å lotspenningar.

	8,000 intill 9,000 tons	9.000 intill 10.000 tons	10,000 intill 11,000 tons	11,000 intill 12,000 tons	12,000 intill 14,000 tons	14.000 intill 16.000 tons	16,000 intill 18,000 tons	18,000 intill 20,000 tons
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
2 latitudminuter	65	67	70	72	75	77	80	82
3—4	97	100	104	107	lil	114	118	121
5—6 *	114	118	122	126	130	134	138	142
7—8	130	135	140	145	150	155	160	165
9—10	147	152	158	163	169	174	180	185
11—12 »	162	168	174	180	186	192	198	204
13—14 »	178	185	191	198	204	211	217	223
15—16 »	195	202	210	217	225	232	240	247
17—20 *	212	220	228	236	244	252	260	268
21—25	231	240	248	257	265	274	282	291
26—30 *	253	263	273	283	293	303	313	323
31—35 »	281	292	303	314	325	336	347	358
36—40	305	317	328	340	351	363	374	386
41—45 >	335	347	360	372	385	397	410	422
46—50 »	363	377	391	405	419	433	447	461
51—55 >	390	405	420	435	450	465	480	495
56—60	414	430	446	462	478	494	510	526
61—65	444	461	478	495	512	529	546	663
66—70 »	472	490	508	526	544	562	580	598
71—75 .	498	517	536	555	574	593	612	631

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

Bil. 7.

Båtar vid lotsplatserna enligt 1935 års båtbesiktningsinstrument.

M = större motorbåt (kutter)
m = medelstor eller mindre motorbåt
s = segelbåt
r = roddbåt
i = iseka

p = prickbåt (prickpråm)

Lotsdistrikt Lotsplatser	Gemensamma	Enskilda	Kronans
övre norra.
Salmis................	m
Kalix.................	M m m r	m m
Töre..................		m m r r
Luleå.................	M m r	m m m
Rönnskär..............	M m r i
Romeis ö...............	M s	s
Ursviken..............	M m s
Bjuröklubb............	M r
Ratan.................	M i	srr
Bredskär..............	M r	m m m m
•Järnäs................	M
Skag..................	M ''	m m
Ulvö..................	M m	m m	>
Nedre norra.
Härnösand.............	M m s s r r
Sundsvall..............	MMMMmrrrrii
Stockviken............			M
Hudiksvall............	M m i i
Lill jungfrun...........	M M M r
Gåsholma.............	M M
Gävle.................	m m m m r r r		M
Fagervik..............		m m
Öregrund.............	m m i
Svartklubben..........	i	m m m m m	M
Mellersta.
Arholma..............	m		M
Söderarm..............		m m m	M
Furusund..............	m m m r r
Sandhamn.............	M m m r r r		M
Stockholm.............
Mälaren...............		m m
Dalarö................	m m r
Huvudskär............			M
Landsort..............	M M m s r	m m m
Sävösund..............	r	m m
Visby.................	M m
Fårösund..............	M	m m m m r
Kylej.................	M m	s
Slite..................	M
Ronehamn.............		m m s
Burgsvik..............	m s
Klintehamn............		m

.Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

133

Lotsdistrikt Lotsplatser	Gemensamma	Enskilda	Kronans
Östra.
Nyköping.............		m
Oxelösund.............	M m m r r	m m m m m
Norrköping............
Arkö..................	Mr -	mmmmmmmm
Häradskär.............	M	m m m m
Städsholmen...........		m m m s
Idö...................	M	m m m m m m m
Kråkelund.............		m m m m s s
Figeholm..............		m s
Oskarshamn...........	M m	m m m m m m
Påskallavik............	is p)	m m
Mönsterås.............		m m
Timmernabben.........	P	m m
Borgholm .............		m
Skäggenäs.............	M m s
Kalmar...............	M m
Bergkvara.............	m	s s
Degerhamn............		m
Södra.
Långören..............	M m m	s s
Aspö..................	M m s s
Arpö..................	m s
Gökalv................	M m	s s s
Tärnö.................	M s s
Karlshamn............	M m p	s
Pukavik...............		m s
Sölvesborg.............	M	m m m
Åhus.................	M m s r
Simrishamn............	M s s
Ystad.................	M m
Trälleberg.............	M m
Öresunds södra........			M M m
Limhamn..............	m m m r
Malmö................	M m
Landskrona............	M m
Råå...................	M m s
Hälsingborg...........	M M
Öresunds norra........			M m
Höganäs...............	M m
Torekov...............			M
Västra.
Halmstad..............	M m
Falkenberg............	M s
Varberg...............	M m
Mönster...............		M
Vinga.................	M M M r		M M
Göteborg..............	M M
Marstrand.............	M
Uddevalla.............
Käringö...............	M	s
Lysekil................	M m
Smögen...............	M m m
Dyngö................	M	m m m
Väderöarna............	M r	m m m m
Havstenssund..........	M	m m
Nordkoster............	M	m m
Strömstad.............	M r

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 16å>

Bil. 8.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Kungörelse angående tjänstebåtarna vid rikets lotsplatser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid rikets lotsplatser skola för användning i tjänsten finnas de båtar, som
lotsstyrelsen prövar vara för tjänstgöringen erforderliga och lämpliga.

I den mån kronan icke ställer båtar till förfogande åligger det lotsarna
att mot ersättning, varom här nedan stadgas, hålla tjänstebåtar.

2 §■

Det åligger personalen vid varje lotsplats att med aktsamhet och omsorg
handhava och vårda de tjänstebåtar, som finnas vid lotsplatsen, samt att
utan särskild ersättning verkställa de arbeten för båtarnas underhåll och reparation,
som kunna utföras av personalen utan att andra tjänstegöromål
åsidosättas.

3 §•

Utgifterna för underhåll, reparation och drift av de till lotsplatserna utlämnade,
kronan tillhöriga båtarna ersättas av statsmedel enligt de närmare
bestämmelser, lotsstyrelsen härom utfärdar. Ombyggnad eller större reparation
må utföras allenast efter tillstånd av lotsstyrelsen.

Det ankommer på lotsstyrelsen att utfärda föreskrifter rörande användningen
av båt, som nyss nämnts.

4 §•

1. Skyldighet att hålla tjänstebåt kan åläggas allenast den, som innehar
eller stadigvarande uppehåller ordinarie befattning vid lotsplatsen.

2. För båt, som hålles av lots, skall utgå lega med belopp, som fastställes
av lotsstyrelsen. Legobeloppet skall så bestämmas, att det täcker amortering
och förräntning av båtens anskaffningsvärde under den beräknade tiden för
båtens tjänsteduglighet ävensom lämnar tillgång till nödiga utgifter för underhåll
och reparationer.

Lega skall bestämmas för det antal år lotsstyrelsen prövar lämpligt, legotagare
obetaget att under sådan legoperiod göra framställning om legans höjande,
när särskilda förhållanden därtill föranleda. Sådan framställning bör
vara åtföljd av uppgift å tidigare utgifter för båten, och skola utgifterna
såvitt möjligt styrkas med kvitton.

3. Utöver legan skall utgå ersättning för de utgifter, legotagare visar sig
hava haft för båtens drift i tjänsten. Lotsstyrelsen äger dock bestämma, att

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

denna ersättning skall utgå med visst belopp för ar räknat. Detta bör ske
i sådana fall, där lotsbåt plägar användas utom tjänsten.

4. Därest lotsstyrelsen funnit båtbehovet vid en plats böra tillgodoses på
annat sätt än sålunda, att de båthållningsskyldiga var för sig hålla en båt,
skola de med hänsyn till platsens båtbehov bestämda legorna fördelas efter
huvudtalet å de båthållningsskyldiga samt dessa hava att gemensamt hålla
de båtar, som lotsstyrelsen föreskrivit.

Vilja likväl de båthållningsskyldiga för de legor, som anslagits för platsen,
jämte bidrag av egna medel halla var sin tjänstebat eller eljest större antal
tjänstebåtar än tjänsten kräver, äger lotsstyrelsen lämna medgivande härtill,
när det med hänsyn till förhållandena vid lotsplatsen befinnes lämpligt.

5 §•

Då legotagare åtnjuter semester eller annan ledighet, äger han uppbära
den å tiden för ledigheten belöpande lega men är skyldig att ställa båten till
vikaries förfogande ävensom bestrida de för båten förekommande utgifter.

6 §•

Det åligger förmannen vid lotsplats att hålla tillsyn över tjänstebatarna
samt tillse, att de arbeten å båtarna, som lämpligen kunna utföras vid platsen,
bliva utförda därstädes.

Vid lotsplats, där en eller flera gemensamma båtar finnas, kan utses en
båtföreståndare, som under förmannens överinseende ombesörjer de löpande
göromålen med avseende å sådana båtar.

I viktigare frågor rörande gemensam bat, såsom da mera ^dyrbar nyanskaffning
eller reparation ifrågakommer, så ock eljest då någon delägare
det begär, skola samtliga delägares mening inhämtas, varvid såsom delägarnas
beslut skall gälla den mening, varom de flesta förena sig, eller, vid
lika röstetal, den mening förmannen biträder.

Det åligger lots, som är delägare i gemensam båt, att tillhandahålla medel
till de utgifter för båten, varom beslut fattats i behörig ordning.

7 §.

Då lots, som är delägare i gemensam båt, avgår ur tjänst, skall hans efterträdare
inlösa hans andel i sådan båt efter dennas värde.

Kan överenskommelse ej träffas om lösesummans storlek, skall fragan
hänskjutas till skiljemän, vilka skola vara tre samt utses i den ordning gällande
lag örn skiljemän bestämmer. Vad de flesta skiljemännen säga skall,
änskönt någondera parten vill söka domare, gå i verkställighet, där ej domaren
eller överexekutor annorlunda förordnar.

Till dess den avgångnes efterträdare tillträtt befattningen, skall den på
den lediga befattningen belöpande andelen av lega förvaltas för gemensam
räkning.

8 §.

Det åligger lotskaptenen att årligen, själv eller genom lotslöjtnanten, med
biträde av vederbörande Överlots eller lotsförman förrätta besiktning och
värdering av tjänstebåtarna vid lotsplatserna inom distriktet.

över besiktningen och värderingen skola upprättas instrument, särskilt
för kronans båtar och särskilt för lotsarnas båtar, i enlighet med de närmare
föreskrifter lotsstyrelsen utfärdar.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

9 §.

1. Har lots tillhörig tjänstebåt vid annat tillfälle än då båten begagnades
utom tjänsten blivit skadad eller gått förlorad, och befinnes vid verkställd
undersökning, att skadan eller förlusten skett utan att någon kan anses hava
varit därtill vållande, skall båtens ägare vara berättigad att av statsmedel
erhålla ersättning för skadan eller förlusten med belopp, som fastställes av
lotsstyrelsen; dock att ersättning skall utgå allenast för skada eller förlust,
som uppskattas överstiga 50 kronor, och, därest så är fallet, med nittio procent
av det uppskattade beloppet.

Var någon vållande till skadan eller förlusten, och kan av den vållande
icke utfås ersättning därför, eller skulle utkrävandet av skadestånd vara förenat
med kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till skadans belopp,
ma jämväl enligt nyss angivna grunder utgå ersättning av statsmedel, i den
man skadan icke ersatts av den vållande.

2. Har lots tillhörig tjänstebåt blivit skadad eller gått förlorad, medan
den användes utom tjänsten annorledes än till bogsering eller eljest i förvärvsverksamhet,
ma lotsstyrelsen under de förutsättningar ovan nämnts
tillerkänna ägaren ersättning för skadan eller förlusten. I sådana fall skall
ersättningen förskjutas av statsmedel men slutligen gäldas sålunda, att varje
till tjänstebåt utgående lega därtill bidrager med så stor andel, som legan
utgör i förhållande till samtliga utgående legor.

3. I avbidan å avgörande om båtägares rätt till skadestånd av annan må
lotsstyrelsen, när det med hänsyn till tjänstebehovet finnes erforderligt, av
statsmedel bevilja förskott till avhjälpande av skada å tjänstebåt eller anskaffning
av ny båt.

4. Har båt, som av legotagare förhyrts att användas i tjänsten vid lotsplats,
blivit skadad eller gått förlorad under sådan användning, skall med
avseende å skadans eller förlustens ersättande i tillämpliga delar gälla vad
ovan stadgats om ersättning för tjänstebåt.

10 §.

Avgår befattningshavare vid lotsstaten från sin tjänst eller avlider han,
innan det vid legans fastställande för båten beräknade värdet slutamorterats,
eller upphör legan av annan anledning att vidare utgå, må lotsstyrelsen,
i den män så prövas skäligt, tillerkänna tjänstemannen eller hans dödsbo
ersättning av statsmedel för förlust på grund därav, att båten icke kan
avyttras till det belopp, som av sagda värde återstår oamorterat; lotsverket
obetaget att i stället tillösa sig båten till det oamorterade beloppet.

11 §.

Tjänstebåt, för vilken lega utgår, må icke för gäld tagas i mät och ej
heller utan tillstånd av lotsstyrelsen avyttras.

12 §.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna kungörelse meddelas
av lotsstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1937, då vad som finnes
stadgat stridande mot denna kungörelse skall upphöra att gälla.

Häftar sådan befattningshavare, som ojnförmäles i 4 § 1 mom. av denna
kungörelse, vid tiden för kungörelsens ikraftträdande för lån, som han före

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

137

den 1 mars 1936 upptagit i och för fullgörande av honom åliggande båthållningsskyldighet,
är han berättigad att, till lånets inlösande, från båtlånefonden
låna högst det belopp, som motsvarar värdet av sådan av honom
redan innehavd båt, för vilken han enligt denna kungörelse erhåller
lega.

Beträffande lån, som upptagits efter den 1 mars 1936, må lotsstyrelsen
efter särskild prövning jämväl medgiva dylik lånerätt.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

*■

Bil. 9.

Lotsverkssakkunnigas förslag

till

Reglemente angående resekostnads- och traktamentsersättning till lotspersonal
vid resor i samband med lotsning m. in. (resereglemente

lör lotsar).

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Vid resa för inställelse till lotsning samt vid resa efter fullgjord lotsning
åter till stationsorten äger lots åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Med lots förstås i detta reglemente envar, som äger verkställa på personalen
vid lotsinrättningen ankommande lotsning.

Med lotsning likställes förrättning, som avser biträde å förankrat eller förtöjt
fartyg ävensom biträde utanför lotsningsområdena.

2 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till
den väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen
icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle
hava utgått, därest lotsen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med
avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda
rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast.

Om lotsen före en förrättnings början i enskilda angelägenheter uppehåller
sig å annan ort än stationsorten, utgår ersättning, såsom om resa företagits
från stationsorten; och gäller motsvarande vid hemresa från förrättning.

Inställelse till och hemfärd från en och samma förrättning räknas såsom
särskilda resor.

3 §•

Vid resa, som äger rum annorledes än med tjänstebåt, utgår resekostnadsersättning
i enlighet med vad för nedannämnda färdsätt finnes angivet.

Järnväg:

avgift för en plats i III klass.

Fartyg, varmed avses farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning
av fartygsinspektionen:

avgift för salongsplats, dock ej högre belopp än som verkligen erlagts.

Luftfartyg, som efter lotskaptens för särskilt fall lämnade medgivande
anlitats:

avgift för en plats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

139

Spårväg:

avgift för en plats.

Omnibus, vartill hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik)
:

avgift för en plats.

Taxeautomobil, varmed avses automobil, som med vederbörligt tillstånd
användes i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik:

avgift för en person efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat
ifrågakomma.

Annan automobil och hästskjuts:

30 öre per kilometer.

Annat färdsätt än ovan nämnts:

20 öre per kilometer.

Har lotsen nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till högre belopp
än den ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser tillkommer
honom, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig hava utgivit.

4 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger en kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller
omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom
stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages
med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område
och ort, belägen mer än en kilometer utanför samma område, utgår
dock ersättning jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda
området.

5 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,
där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas
överskjutande del av kilometer såsom hel kilometer.

6 §•

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast örn lotsen nattetid begagnat
sådan plats.

7 §•

Där ej enligt gällande taxa lotsen är befriad från erläggande av bro-, vägeller
färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom erlagd dylik
avgift.

8 §.

1 mom. Hava två eller flera lotsar att färdas samma väg och användes
därvid icke fortskaffningsmedel, som tillhör eller disponeras av någon av
dem, skall den till tjänsteställningen främste, där sådant låter sig göra och
befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa erforderligt fortskaffningsmedel
för samtliga lotsarna samt meddela i sammanhang med resan
erforderliga bestämmelser.

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 164-

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,
däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar
och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga lotsarna av den
främste bland dem.

2 mom. Örn vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör
eller disponeras av någon av lotsarna, äger denne därför åtnjuta gottgörelse,
om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil
gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning
för egen resa enligt 3 §, 5 öre per kilometer för varje medresande lots.

9 §•

Då lots avgiftsfritt använder kronans transportmedel eller då han eljest
färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus eller
då han färdas med tjänstebåt, utgår icke resekostnadsersättning.

10 §.

1 mom. Traktamentsersättning beräknas, med nedan angivna undantag,

vid inställelse till lotsning: för tiden från det lotsen lämnat sin uppass ningsplats

och till dess han inställt sig för förrättningens fullgörande;

vid hemresa efter lotsning: från det förrättningen avslutats och till dess
lotsen återkommit till uppassningsplatsen.

Örn lots, som har att hemresa efter fullgjord förrättning, tages i anspråk
för annan förrättning, beräknas traktamente för tiden från den förra förrättningens
avslutande till dess lotsen inställt sig för den senares fullgörande.

Lots, som från en främmande lotsplats utför returlotsning, för vilken lotspenningarna
tillkomma nämnda plats, skall dock äga åtnjuta ersättning i
form av traktamente även för tiden under returlotsningens pågående.

2 mom. Traktamentsersättning utgår för dag med 40 öre för varje hel timme
av den i 1 mom. angivna tid.

För natt utgår traktamentsersättning med 60 öre för varje hel timme av
den i 1 mom. angivna tid, dock att, om lotsen erhållit nattkvarter i lokal,
som bekostas av statsverket, eller på statens bekostnad innehaft sovplats å
järnväg eller liggplats å fartyg, traktamente icke utgår för den del av natten,
då nu nämnd förmån kunnat av lotsen tagas i anspråk.

3 mom. Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan 24,
med natt den övriga delen av dygnet.

4 mom. Traktamentsersättning beräknas icke för resa eller del av resa,
som äger rum mellan uppassningsställen tillhörande egen lotsplats. Från
tillämpning av denna bestämmelse må lotsstyrelsen medgiva undantag i
iråga örn lotsplats, där uppassa ingss täll ena äro belägna långt ifrån varandra,
och de lotsar, som uppassa å de särskilda ställena, stadigvarande äro bosatta
därstädes.

För sådan inställelse till lotsning, som äger rum med tjänstebåt, må traktamentsersättning
icke i något fall beräknas.

11 §■

Inträffar under resa uppehåll genom naturhinder eller styrkt sjukdom
eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå även för den
tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under fjorton dygn.

12 §.

Där det befinnes lämpligt, må lotsstyrelsen förordna, att för resor i samband
med lotsning i vissa angivna lotsleder skall utgå ersättning, innefat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-

141

tande resekostnads- och traktamentsersättning, nied fasta belopp, vilka av
lotsstyrelsen fastställas till högst genomsnittliga ersättningen för dylika resor
enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Sådant förordnande må kunna inskränkas att gälla del av år.

13 §.

1 mom. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning enligt 2—11
§§ i detta reglemente skall avgivas enligt formulär, som fastställes av lotsstyrelsen.

1 räkningen skall uppgivas:

den förrättning, som föranlett resan;

tiden för resas anträdande och avslutande ävensom de tidpunkter, som
hava betydelse vid tillämpning av 10 § 2 morn.;

det för varje del av resa begagnade fortskaffningsmedel; då fartyg anlitats,
namnet å detsamma; då taxeautomobil använts, numret å automobilen.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste befattningshavaren
i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

2 mom. Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder
icke möter, vara till lotsstyrelsen inkommen inom två månader efter
det resan avslutats. Har sådan räkning icke inkommit till styrelsen inom ett
år efter det resan avslutats, är rätten till ersättning förfallen, där ej Kungl.
Majit på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgiver.

14 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig
uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente
bör utgå.

15 §.

I den mån vid lotsning i Öresund enligt de därför gällande särskilda bestämmelserna
hemvägsersättning skall utgå från lotsat fartyg, skola stadgandena
i detta reglemente icke äga tillämpning.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1937.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Bil. 10.

Förslag

till

Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten.1

Härigenom förordnas, att avlöningsreglementet den 9 juni 1922 för befattningshavare
vid lots- och fyrstaten skall i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

11 §•

Av de enligt särskilda stadganden vederbörande lotsplats tillfallande lotspenningar
skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med i detta
reglemente och eljest av Kungl. Maj:t givna föreskrifter äga åtnjuta högst
trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder utgår av den
personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till Överlots,
lotsförman och lots.

Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen
eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under sådan i 14 § 1 mom. avsedd
ledighet, varunder tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, dels i enlighet
med bestämmelserna i 14 § 2—3 morn., dels ock under semester.

Angående ersättning i stället för lotslott i vissa fall är stadgat i 17 § 4 och
5 mom.

13 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstillägg
icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning
inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i
utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under vilken han åtnjutit
semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att utom
sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets
intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter,
vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i statsunderstödd
pensionsanstalt, däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är
delägare.

14 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än i 2
mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i
förekommande fall, enslighetstillägg under högst så lång tid av ett och sam -

1 Senaste lydelse av 14 och 19 §§ samt tjänsteförteckningen se 1925: 244 och 1986: 392.

Kungl. Majlis proposition nr 164-

143

ma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger
45 dagar eller den längre tid, som för vederbörande tjänsteman kan
vara bestämd såsom längsta semestertid, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t
för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen
vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår
av nedanstående tabell jämte därvid fogad anmärkning: —--tillhör.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, enslighetstillägg och lotslott, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under
tiden åtnjuta de under a) angivna avlöningsförmåner, dock högst intill dess
sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; men skall tjänstemannen
för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande fall enslighetstillägg,
dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande det i 1 mom.
angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver, att sådant
avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts eller
att lotslott må helt eller delvis uppbäras av tjänstemannen.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
enslighetstillägg och lotslott, dock högst under sex månader; men skall tjänstemannen
för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande
fall enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande
det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver,
att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp
än nyss sagts eller att lotslott må helt eller delvis uppbäras av tjänstemannen.

4. Föreskrifterna i--— tjänsten inträder.

17 §■

1. Tjänsteman skall,---av tjänstledighetsavdraget.

2. Ersättning till---prövas skäligt.

3. Vad i---ledig tjänst.

4. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom
vikarie å sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, eller
att uppehålla dylik ledig tjänst, äger han utöver honom enligt 1—3 mom.
tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande
vad han vid tjänstgöring å egen befattning skulle uppburit i lotslott.

5. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats antingen såsom
vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till
lotslott, eller att uppehålla dylik ledig tjänst, äger han utöver honom enligt
1—3 mom. tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning med belopp,
motsvarande vad han skulle uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare
av den tjänst, å vilken han förordnats.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 164-19 §.

1. Semester må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, under nedan angivna antal dagar årligen åtnjutas av:

	Intill det år,	Från och med det
	under vilket	år, under vilket
	tjänstemannen	tjänstemannen
	fyller 40 år	fyller 40 år
A. Tjänstemän ej tillhörande fyrskeppspersonalen.
Tjänstemän, tillhörande 1—8 lönegraderna enligt 6 §...	20 dagar	30 dagar
Tjänstemän, tillhörande 9—11 lönegraderna enlig 6 § .	25 »	35 »
Tjänstemän, tillhörande 12—13 lönegraderna enligt 6 §..	35 >	45 »
B. Tjänstemän å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalen-
derår vara påmönstrad:
mindre än 6 månader................	15 dagar
6 men ej 7 > .....	25	5
7 > >8 » .....	35	>
8 » > 9 >	45	2>
9 » >10 > ......	55	y>
10 » »11 »	65	>
11 > » 12	75
12 månader ...............	90	>

2. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att, där så av vederbörande överordnade myndighet föreskrives,
begagna sig av semester å tid, som därvid kan varda bestämd.

24 §.

1. För tjänsteresa---gällande resereglemente.

2. För sådana---av Kungl. Maj:t.

För resor i samband med lotsning eller därmed likställd förrättning äger
tjänsteman, tillhörande lotspersonalen, åtnjuta ersättning enligt särskilda av
Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

3. För vissa---meddelade bestämmelser.

4. Under tjänstgöring---eller kostpenningar.

5. Tjänsteman må----bestämda traktamentsersättning.

25 §.

Under tjänstgöring — — — 1-. 60.

Under tjänstgöring---femtio procent.

Det ankommer---tre grupper.

Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockstewart
särskild ersättning med en krona för dag.

28 §.

För å fyr eller fyrskepp verkställd mist signalering utgår ersättning med 50
öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl.
Majit.

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

29 §.

Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande
lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar
och förmåner för biträde av kronolots.

30 §.

För anskaffning, utsättning och underhåll av flytande sjömärken och fasta
prickar må utgå prickning ser sättning efter grunder, som av Kungl. Majit
fastställas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1937, dock att i fråga örn distriktsbefäl,
befälhavare å tjänstefartyg samt lotspersonal 19 § skall tillämpas
i sin nuvarande lydelse intill utgången av 1937.

Tjänsteman, som vid sistnämnda tidpunkt innehar ordinarie befattning,
må, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång
och utan kostnad för statsverket, i förekommande fall kunna medgivas tjänstfrihet
under högst så lång tid årligen, som honom enligt 19 § denna kungörelse
tillkommande semester understiger den tjänstfrihet, han jämlikt samma paragraf
i dess nuvarande lydelse skulle kunna erhållit. Under sålunda medgiven
tjänstfrihet äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, enslighetstillägg och lotslott.

hilland lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

146

Bilaga till avlöningsreglementel.

Tjänsteförteckning

angivande ordinarie befattningar vid lots- och fyrstaten ävensom de särskilda
lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 6 § avlöningsreglementet
intagna löneplan.

Befattningar	Löne- grad enligt löne- planen	Befattningar	Löne- grad enligt löne- planen
Distriktsbefäl och personal å		Fyrpersonal.
distriktsexpeditionernn.		Fyrmästare å l:a klass fyrskepp....	10
Lotskapten i mellersta, i södra och i		Fyrmästare å l:a klass fyr ........	10
västra lotsdistriktet..............	13
		Fyrmästare å gasstation ..........	10
Lotskapten i annat lotsdistrikt ____	12
Lotslöjtnant ......................	11	Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp....	8
		Fyrmästare å 2:a klass fyr ........	8
Distriktsfyrmästare................	10
Expeditionsbiträde................	6	Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp....	6
Kontorsbiträde....................	2	Fyrmästare å 3:e klass fyr ........	6
		Fyrvaktare å lia klass fyrskepp ....	5
		Fyrvaktare å l:a klass fyr ........	5
Lotspersonal.		Fyrvaktare å gasstation............	5
Överlots..........................	10	Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp	4
Lotsförman ......................	9	Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr..	4
Lotsförman ......................	7	Fyrbiträde........................	3
Lotsförman ......................	6	Personal å tjänstefartyg.
Lots..............................	6	Befälhavare ......................	11
Lots..............................	5	Maskinist ........................	8

368165. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.