Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 (Proposition 1960:162)

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Nr 162

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall; given Stockholms slott den 29 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser
om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa
fall.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges, på grundval av 1960 års bolagsskattesakkunnigas
promemoria, förslag till provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster. Bestämmelserna föreslås
skola gälla vid 1963—1973 års taxeringar. Enligt förslaget skall aktiebolag
medgivas avdrag för utdelning å nyemissioner verkställda efter den 1 juli
1961 med fyra procent av inbetalat kapital. Vidare skall bolag och föreningar
vara skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 162

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1 §-

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt under de
beskattningsår, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973,
äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning i enlighet med vad nedan
i 2—8 §§ stadgas.

.. 2 §-

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden 1 juli 1961-—31 december 1966, i den mån sådan utdelning
förfallit till betalning under beskattningsåret och under förutsättning tillika,
om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, att ansökan om
stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till
registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1961 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för
registrering efter nämnda dag.

Avdrag må dock ej erhållas, om inbetalning för aktierna skett genom tillskott
av aktier och andelar i andra bolag och ekonomiska föreningar.

3§.

Avdraget må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent av vad
som för aktierna inbetalats före beskattningsårets utgång, oavsett om vad
som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader,
skall avdraget i motsvarande mån jämkas.

4 §■

Har bolaget inkomst hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jordbruksfastighet
må avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna inbetalade
beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jordbruksfastighet
hänförliga förvärvskällorna.

o §•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxeringsåret
efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången
erhållits.

6 §•

Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller tidigare
utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts skall dock icke gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

utskiftning, som verkställts före den 1 maj 1960 eller föranletts av att ägarna
av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen
före nämnda dag intaget förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa.

7 §•

Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas, om mei än hälften av samtliga aktier
i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt
innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska
bolag.

Vid bedömning huruvida hinder mot avdrag föreligger enligt första stycket
skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningarna
äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvaltningsföretag
som i 10 § första stycket sägs. Ej heller skall hänsyn tagas till aktier,
som innehades av sådant förvaltningsföretag, med mindre dylikt eller
dylika företag, i förekommande fall jämte aktiebolag eller ekonomisk förening
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå förvaltningsföretaget eller förvaltningsföretagen
nära, innehade aktier i den omfattning som i första stycket sägs.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skola aktier, vilka
ägas av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse,
anses innehavda av bolaget eller föreningen.

8 §•

Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen
lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna
i 7 §.

Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar

9 §•

Utan hinder av bestämmelserna i 54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973, iakttagas
vad nedan i 10 och 11 §§ stadgas.

10 §.

Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilkas verksamhet
helt eller till väsentlig del består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom (förvaltningsföretag), skola
vara skattskyldiga för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska
föreningar, i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning, som
uppburits under beskattningsåret, icke motsvaras av egen utdelning som
företaget beslutat för samma beskattningsår.

Består förvaltningsföretags verksamhet uteslutande i förvaltning av värdepapper
och annan därmed likartad lös egendom och är del eu väsentlig
uppgift för företaget att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda
aktieägare eller andelsägare riskfördelning samt ägas aktierna eller andelarna
i företaget av ett stort antal fysiska personer, skall dock företaget vara
skatlskyldigt för sådan uppburen utdelning som nyss sagts allenast i den
mån sammanlagda beloppet härav icke motsvaras av egen utdelning, som
företaget beslutat för beskattningsåret, ökad med en fjärdedel.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

Förvaltningsföretag äger, utan hinder av bestämmelserna i 39 § 1 mom.
kommunalskattelagen, åtnjuta avdrag för ränta å gäld som belöper å värdehandlingar.

11 §.

Andra svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar än förvaltningsföretag
skola vara skattskyldiga för utdelning å sådana aktier och andelar
i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som förvärvats
i kapitalplaceringssyfte eller utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.

Aktier och andelar skola anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras
sammanlagda röstetal vid beskattningsårets utgång motsvarade mindre
än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det bolag
eller den förening, som verkställt utdelningen, och det icke göres sannolikt
att förvärvet av aktierna eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk
eller skogsbruk, som bedrives av det utdelningsmottagande företaget eller av
aktiebolag eller ekonomisk förening, som med hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden kan anses stå detta företag
nära.

Oaktat vad i nästföregående stycke sägs skola aktier och andelar i förvaltningsföretag
anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, därest förvaltningsföretaget
i sin tur äger aktier eller andelar vilka, om de innehafts direkt av
det företag som äger aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, skulle
ansetts hava förvärvats i sådant syfte.

12 §.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att bestämmelserna
i 10 och 11 §§ under viss tid, dock högst tre år, icke skola tillämpas
för visst bolag eller viss förening, över beslut som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 april 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade grunder
i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars
vinster samt anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska föreningars
vinster två gånger, nämligen dels hos bolagen och föreningarna, dels hos
delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen och föreningarna äger,
med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen icke göra
avdrag för de belopp som utdelas. Genom att avdrag inte medges för vinstutdelningarna
beskattas fonderad och utdelad vinst hos bolagen i princip
efter samma grunder.

Dubbelbeskattning av angivet slag av bolags vinster infördes i vårt land
första gången år 1902 och har alltsedan dess gällt om än i något skiftande
former. Sålunda har tidvis den fonderade vinsten beskattats hårdare än den
utdelade. För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas
mer än två gånger gäller i princip, att om ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan svensk
ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen,
inte är skattskyldig för denna. Undantag från sistnämnda regel gäller beträffande
vissa slag av aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I utlandet, bl. a. i Västtyskland, har man under senare år differentierat
den statliga bolagsskatten på så sätt att utdelad vinst beskattas lägre än
fonderad. Genom en lägre beskattning av utdelad vinst har man bl. a. avsett
att underlätta kapitalanskaffning genom nyemissioner. Även i vårt land har
i den allmänna diskussionen framförts förslag i sådant syfte om ändrade regler
för bolagsbeskattningen. Förslagen har gått ut på att bolagen vid taxeringen
skulle i viss utsträckning få avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital.

6 Iiiingl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Då de förslag som sålunda framkommit syntes vara värda att prövas närmare,
anmälde jag frågan den 30 december 1959 och framhöll därvid att en
utredning i ämnet borde komma till stånd. Utredningen borde självfallet
inte begränsas till nu antydda möjligheter till en differentierad beskattning
av vinsterna utan borde avse även andra tänkbara åtgärder i samma riktning.
Jag framhöll vidare, att utredningsarbetet borde bedrivas företrädesvis
från skattetekniska utgångspunkter. Därest utredningen fann sig kunna förorda
ändringar i reglerna om beskattningen av bolags och föreningars vinster,
borde förslag härom framläggas. Därvid borde utredningen även i ertorderlig
omfattning kunna ingå på förordningarna om kupongskatt och
om utskiftningsskatt.

Då de nyss antydda förslagen framfördes i den allmänna diskussionen
hade man även riktat uppmärksamheten på den frikallelse från skattskyldighet,
som för närvarande gäller för bolag och föreningar i fråga om uppburna
utdelningar. Jag anförde, att utredningen borde omfatta även detta
spörsmål. En översyn av reglerna i ämnet syntes bl. a. motiverad med hänsyn
till att frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar syntes ha bidragit
till att bolag och föreningar i stor utsträckning placerat överskottsmedel
i börsnoterade aktier. Jag erinrade om att i flera länder frikallelsen från
bolagsskatt för uppburen utdelning var begränsad till utdelning från bolag,
som stod i visst organisationsförhållande till det bolag, som mottagit utdelningen.

I samband med utredningens överväganden i övrigt borde även undersökas,
vilka återverkningar de eventuella nya reglerna på området kunde få
för de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande nyssnämnda dag tillkallade jag
byråchefen i finansdepartementet I. E. Eckersten, ordförande, byråchefen
för lagärenden därstädes S. V. Lundell samt taxeringsintendenten E. H.
Anneli såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning rörande
ändrade grunder i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och
ekonomiska föreningars vinster.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1960 års bolagsskattesakkunniga,
har med skrivelse den 21 mars 1960 överlämnat en (stencilerad) promemoria
innefattande förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomstbeskattningen
för utdelningar å nyemissioner samt beträffande aktiebolags
och ekonomiska föreningars skattskyldighet för erhållna utdelningar.

Vid promemorian fogade, av de sakkunniga utarbetade författningsförslag
torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över de sakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, riksräkenskapsverket, kammarrätten,
kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga
handelskammare i riket), riksskattenämnden, konjunkturinstitutet,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västerbottens län, Sveriges indu -

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

striförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Svenska bankföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa
förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Sveriges redareförening samt Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgivits
av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,
Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets
skattedelegation.

II, Gällande bestämmelser och deras tillkomst

Sammanfattning av gällande rätt m. m. En av huvudgrundsatserna för beskattningen
av aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst är, som
inledningsvis nämnts, att denna inkomst i princip beskattas två gånger,
nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels, i den mån inkomsten
utdelas, hos delägarna. För de kooperativa föreningarna är denna dubbelbeskattning
såtillvida modifierad, att avdrag medges för utdelning i form
av pristillägg, rabatter eller dylikt i förhållande till gjorda köp eller försäljningar
(29 § 2 mom. kommunalskattelagen).

Då, frånsett sistnämnda speciella fall, avdrag för gjorda utdelningar inte
medges, medför detta — vilket i detta sammanhang är av betydelse att
hos det utdelande bolaget eller den utdelande föreningen hela inkomsten
beskattas efter samma grunder. Någon skillnad göres med andra ord inte
mellan fonderad och utdelad vinst. Den skatt i form av statlig och kommunal
inkomstskatt som utgår är proportionell och beräknas på hela inkomsten
efter samma procentsats. Den statliga inkomstskatten utgår för närvarande
med 50 eller 40 procent beroende på om företaget är ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening. Från och med 1961 års taxering är skattesatserna 40
respektive 32 procent. Hos utdelningens mottagare, åter, lägges utdelningen
till de övriga inkomster som denne kan ha uppburit och beskattas efter de
regler som gäller för honom. Detta innebär, om mottagaren är en fysisk person,
att utdelningen beskattas efter den för fysiska personer gällande progressiva
skatteskalan för statlig inkomstskatt — olika för gifta och ogifta
— och med den proportionellt utgående kommunala inkomstskatt som beslutas
i vederbörande kommun. Är mottagaren i stället ett aktiebolag eller
en ekonomisk förening som är skattskyldig för utdelningen, har bolaget
eller föreningen att på sätt nyss nämnts utgöra proportionell statlig och kommunal
inkomstskatt för utdelningen.

Ett konsekvent genomförande av den angivna huvudregeln om dubbelbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

skattning av utdelade vinstmedel skulle, när mottagaren är ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening, leda till en flerfaldig beskattning av dessa
vinstmedel, om mottagaren i sin tur delar ut vinstmedel till sina delägare.
En sådan kedjebeskattning har man velat i princip undvika. Därför gäller
att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar principiellt är
frikallade från skattskyldighet för utdelning från andra svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar (54 § 1 st. kommunalskattelagen).

Från skattefriheten har emellertid gjorts betydelsefulla undantag. Undantagna
är sålunda aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driver bankeller
annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Vidare har från skattefriheten
för erhållna utdelningar undantagits de s. k. svarta familjebolagen.
Till denna kategori är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att hänföra,
om dess aktier eller andelar till huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt
sätt innehaves direkt eller genom förmedling av'' juridisk person —
av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, och om bolaget eller föreningen
tillika inte visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts
för utdelning till aktieägarna. Emellertid är de kategorier, som intar en särställning
i fråga om skattskyldigheten för erhållna utdelningar, inte skattskyldiga
för alla utdelningar. Sålunda gäller beträffande de bolag och föreningar,
som driver penningrörelse, liksom beträffande de svarta familjebolagen,
att de åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier eller andelar, vilka
innehaves som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet,
till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. För aktiebolag, som driver
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, gäller motsvarande befrielse
utdelning a aktier och andelar, vilka innehas som ett led i organisationen av
sådan bolagens verksamhet. De här berörda bestämmelserna om skattefrihet
för utdelningar återfinnes i 54 § 2—4 st. kommunalskattelagen. Det kan
i detta sammanhang nämnas, att riksskattenämnden meddelat anvisningar
till ledning vid tillämpningen av'' ifrågavarande bestämmelser (se nämndens
meddelanden 1953 nr 3: 1).

Då utdelning, som hänför sig till organisationsaktier och organisationsandelar,
enligt vad som framgår av det sagda ansetts böra behandlas förmånligare
än annan utdelning och organisationsbegreppet är av vass betydelse
jämväl i det nu förevarande sammanhanget, torde innebörden av
detta begrepp här få belysas något närmare.

Med organisationsaktier och organisationsandelar avses sådana aktier och
andelar, vilka innehaves av bolaget såsom ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom. Härav följer att ett bolag, som självt icke tjänar annat
ändamål än att vara förvaltningsbolag, icke kan inneha organisationsaktier i
nu åsyftad mening. Ett bolag, som driver rörelse, kan däremot inneha sådana
aktier, nämligen om aktierna innehaves såsom ett led i organisationen av rörelsen.
Så är fallet exempelvis när tillverkningen av varor sker inom ett bo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

lag, medan försäljningen av varorna ombesörjes av ett dotterbolag, eller när
en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Om ett bolags rörelse bedrives
i en fastighet, vilken äges av ett dotterbolag, har aktierna i dotterbolaget
likaledes i allmänhet ansetts utgöra organisationsaktier.

För att det skall vara fråga om organisationsaktier och organisationsandelar
i här avsedd betydelse, kräves i regel att det företag, som äger aktierna
eller andelarna, skall kunna öva ett verkligt inflytande på det företag i
vilket det är delägare. Så är t. ex. fallet om mer än 50 procent av röstetalet
för samtliga aktier disponeras. Det händer understundom att ett bolag eller
en förening förvärvar enstaka aktier eller andelar i ett annat företag, som
är ett kund- eller leverantörföretag. Detta kan ske för att stärka förbindelserna
med företaget och för att få en viss insyn i detsamma. Sådana
enstaka aktier och andelar är inte i beskattningshänseende att anse som organisationsaktier
eller organisationsandelar, trots att de anskaffats i och för
rörelsen.

Aktier eller andelar, som utgjort organisationsaktier eller organisationsandelar,
förlorar denna sin karaktär om företagens verksamhet så förändras,
att det inte längre finnes något samband mellan den verksamhet som
de ifrågavarande företagen bedriver. Om t. ex. ett bolag förvärvar aktierna i
ett annat bolag, därför att båda bolagen driver likartade rörelser, är dessa
aktier att anse som organisationsaktier, men de förlorar denna sin karaktär
om dotterbolagets rörelse övertages av moderbolaget och dotterbolagets verksamhet
därefter endast är att förvalta en fordran å moderbolaget. Ett uttalande
i sådan riktning har gjorts av riksskattenämnden i dess meddelande
1954 nr 4: 6.

Begreppet organisationsaktier och organisationsandelar har betydelse även
för »vita» bolag, d. v. s. bolag som är frikallade från skattskyldighet för
utdelningar, enär ränta som belöper å innehav av dylika aktier och andelar
är avdragsgill trots att utdelningen är skattefri. Annars gäller den regeln att
ränta, som belöper på innehav av aktier och andelar, är avdragsgill endast
till den del den överstiger uppburen skattefri utdelning.

I sammanhanget torde även böra erinras om den speciella lagstiftning
som kompletterar de förut angivna allmänna reglerna för inkomstbeskattningen
och som avser att göra dubbelbeskattningen mera effektiv.

Om den utdelningsberättigade är en fysisk person, vilken ej är bosatt
eller stadigvarande vistas här i riket, eller ett oskift dödsbo efter sådan person
eller utländskt bolag eller därmed likställd juridisk person, är utdelningen
underkastad kupongskatt enligt förordningen den 12 februari 1943
(nr 44) i stället för statlig inkomstskatt, under förutsättning dock att utdelningen
inte är hänförlig till inkomst av rörelse som här bedrivits. Kupongskatt
utgår jämväl i fall då den utdelningsberättigade genom annat fång än
arv eller testamente förvärvat rätt till utdelningen utan att också ha förvärvat
aktien. Vidare utgår kupongskatt, om den utdelningsberättigade uppträder
som bulvan för annan eller ock innehar aktie under sådana förhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

den, att fysisk person erhåller obehörig kupongskattebefrielse. Kupongskatt
utgår för närvarande med 30 procent av utdelningen.

Ett annat komplement till beskattningen av aktieutdelningar genom den
statliga inkomstskatten är utskiftningsskatten enligt förordningen den 27
juni 1927 (nr 321). Utskiftningsskatten är en skatt å besparade vinstmedel,
vilka inte i vanlig ordning utdelats utan tillfaller aktieägarna först i samband
med bolagets upplösning eller i samband med nedsättning av aktiekapitalet.
Skatten utgår med 40 procent av det till utskiftningsskatt beskattningsbara
beloppet. Denna skatteform sammanhänger med att de vid ett
bolags upplösning eller vid aktienedsättning till delägarna utskiftade beloppen
icke till någon del inkomstbeskattas som utdelning hos dessa. Denna
lucka i systemet utfylles genom utskiftningsskatten, som uttages av aktiebolaget
i stället för hos aktieägarna. Utskiftningsskattens karaktär framstår
särskilt tydligt, om man jämför med motsvarande förhållanden i fråga
om ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefinnes nämligen inte någon
sådan lucka som beträffande aktiebolagen, då enligt 38 § 1 mom. koininunalskattelagen
såsom utdelning från svensk ekonomisk förening i inkomstskattehänseende
skall anses vad som vid föreningens upplösning utskiftats
till medlem utöver inbetald insats.

Såsom utskiftningsskatteförordningen utformats medger den möjlighet
för aktiebolagen att genom fondering av vinstmedel uppskjuta beskattningen.
För att förhindra, att aktiebolagsformen på grund av denna möjlighet
i alltför stor utsträckning skulle utnyttjas i skattenedbringande syfte, tillkom
år 1933 förordningen om ersättningsskatt (nr 395). Förordningens bestämmelser
gäller endast svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening,
vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av
värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, eller sådant företag,
som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen i beskattningsavseende
betraktas såsom svensk ekonomisk förening, ändå att dess säte är i utlandet.
För tillämpningen förutsättes, att bolaget eller föreningen vid disponerandet
av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att besluta vinstutdelning,
ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av
företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med
hänsyn till ställningen kan anses mer än skäligt ringa. Därjämte kräves, att
omständigheterna gör det sannolikt, att ett väsentligt syfte därvid varit att
bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskattning
här i riket. Ersättningsskatten utgår med 25 procent av vad som bort
kunna utdelas. Det kan konstateras att förordningen hittills tillämpats i ett
förhållandevis ringa antal fall.

Om aktieutdelning uppbåres från utlandet eller utbetalas till i utlandet
bosatt person blir merendels särskilda bestämmelser tillämpliga. För att
undvika att svenska skattskyldiga beskattas såväl i Sverige som i utlandet
för bl. a. uppburen aktieutdelning har avtal om undvikande av dubbelbeskattning
träffats med ett stort antal länder. De regler som därvid överenskommits
har i förhållande till de skilda länderna fått en något olikartad ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

formning. I allmänhet kan emellertid för nu ifrågavarande inkomstslag de
ingångna avtalen sägas ge uttryck för den huvudregeln att beskattningsrätten
till inkomsten i fråga i princip tillkommer det land där utdelningsmottagaren
är bosatt eller hemmahörande. I fråga om utdelning som uppbäres
från utlandet av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar har denna
huvudregel i allmänhet kompletterats med en bestämmelse om att bolagen
och föreningarna skall frikallas från skattskyldigheten i Sverige under samma
förutsättningar som gäller för skattebefrielse för utdelningar från svenska
aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. På denna punkt innehåller
sålunda avtalen en direkt hänvisning till interna svenska skaltebestämmelser.
I några fall har som ytterligare villkor för skattebefrielsen angivits
visst krav på omfattningen av det utdelningsmottagande bolagets innehav
av aktier i det bolag, varifrån utdelningen uppbäres. I 1952 års avtal
med Nederländerna har exempelvis som villkor upptagits att det förstnämnda
bolaget behärskar 50 procent av röstetalet för aktierna i det sistnämnda
bolaget.

Såsom nyss nämnts har beträffande uppdelningen av beskattningsrätten
till aktieutdelning i allmänhet tillämpats den principen att beskattningen
skall ske i utdelningsmottagarens hemland. Härav följer att i de fall utdelning
utbetalas från Sverige eljest utgående svensk kupongskatt i regel
bortfaller. I förhållandet till ett stort antal länder gäller därför ej den i det
föregående omnämnda kupongskattesatsen av 30 procent. Är betalningsmottagaren
bosatt i ett land med vilket dubbelbeskattningsavtal slutits,
skall i avtalet angiven lägre procentsats tillämpas eller, om så föreskrivits
i avtalet, hel befrielse medges.

Tidigare bestämmelser. I de sakkunnigas promemoria har framhållits hurusom
de nuvarande reglerna för beskattningen av bolagens vinstmedel är
resultatet av en fortlöpande utveckling på området. I promemorian har
lämnats en närmare redogörelse för denna utveckling. Här må i korthet
nämnas följande.

Vad beträffar den kommunala beskattningen förekom till att börja med
inte dubbelbeskattning av bolags- och föreningsinkomster. Utdelningarna
beskattades inte hos delägarna. Åren 1919 och 1920 ändrades emellertid bestämmelserna
härutinnan och dubbelbeskattning infördes. Däremot undveks
kedjebeskattning genom att bolag och föreningar undantogs från skattskyldighet
för mottagna utdelningar. Detta gällde dock icke solidariska
bankbolag samt aktiebolag, som drev bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, för vilka
utdelningen ansågs utgöra inkomst av rörelse.

Beträffande statsbeskattningen däremot har dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomslcr
förekommit ända från inkomstskattens införande genom
1902 års förordning om inkomstskatt, till en början dock i begränsad omfattning.
Den utvidgades genom 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
och fick sin med kommunalskattelagens bestämmelser över -

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

ensstämmande form genom 1928 års förordning om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, som sedermera ersatts av 1947 års förordning om statlig
inkomstskatt.

Att man även tidigare varit inne på en viss differentiering av bolagsbeskattningen
framgår av den nyssnämnda begränsningen av dubbelbeskattningen
enligt 1902 års lagstiftning. Denna differentiering innebar för bolagens
vidkommande en lindrigare beskattning av utdelad vinst i förhållande
till fonderad vinst. Enligt nämnda lagstiftning medgavs nämligen, såsom
den i promemorian lämnade historiken utvisar, avdrag vid aktiebolags
taxering för gjord utdelning, dock inte för mera än 6 procent av inbetalat
aktiekapital. Hos aktieägaren, å andra sidan, beskattades hela utdelningens
belopp, varför dubbelbeskattning förelåg till den del utdelningen översteg
6 procent. Den statliga bolagsskatten var då, liksom skatten för fysiska personer,
progressiv efter inkomstens storlek.

Genom 1910 års lagstiftning upphävdes bolagens rätt till avdrag för utdelningar.
Den progressiva inkomstskatten gjordes i stället beroende av bolagets
kapital på så sätt att skatt skulle utgå med högre procent av inkomsten
ju större denna var i förhållande till kapitalet. Denna beskattningsform avlöstes
emellertid, såsom framgår av de sakkunnigas historik, år 1919 av en
rörlig skatt, som byggde på i särskilda skattetariffer fastställda grundbelopp.
Grundbeloppets storlek var beroende av inkomstprocenten, d. v. s. det
procenttal, som den beskattningsbara inkomsten utgjorde av bolagets kapital.
Varje år skulle — efter statsverkets behov — beslut fattas angående
den procent av grundbeloppen, varmed skatten skulle för det nästkommande
året utgå. Detta system avlöstes i sin tur då man år 1938 övergick
till proportionell beskattning av aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst
i likhet med vad som gällt vid den kommunala beskattningen.

Nämnas bör även den beskattning av fonderade vinstmedel som, vid sidan
av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten för bolag, infördes genom
1919 ars lagstiftning, eller den s. k. B-skatten. Denna skatt var så anordnad,
att bolaget skulle så att säga i förskott erlägga skatt i delägarnas
ställe för den vinst, som icke utdelades. I den mån denna vinst sedermera
utdelades och alltsa föll under beskattning till A-skatt (d. v. s. den ordinarie
inkomstskatten) hos delägarna, skulle restitution ske. Därigenom förebyggdes,
att sådana vinstmedel drabbades av trefaldig beskattning. Då det
vid sådan restitution icke var möjligt att avgöra, huruvida de utdelade medlen
avsatts det ena eller andra året, och sålunda ej heller huru stor B-skatt
som erlagts för desamma, ansågs restitution icke kunna ske med just den
för de utdelade medlen erlagda B-skatten, utan det befanns i stället lämpligt
att vid restitutionen räkna med det procenttal för A-skatten, som fastställts
för taxeringen det år, då de utdelade medlen skulle taxeras till Askatt.
Därest B-beskattade vinstmedel aldrig utdelades, antingen på grund
av att de under senare år förlorades eller emedan bolaget upplöstes innan
utdelning i vanlig ordning skett, kunde restitution av för sådana medel erlagd
B-skatt icke meddelas. I dessa fall blev alltså B-skatten definitiv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Det nämnda restitutionsförfarandet visade sig emellertid förenat med betydande
svårigheter i den praktiska tillämpningen. B-skatten upphävdes därför
år 1926 och man övergick i stället till metoden att beskatta de hos aktiebolagen
uppsamlade vinstmedlen först när de vid upplösning av bolaget
eller vid nedsättning av aktiekapitalet utskiftats till delägarna. I sådant syfte
infördes utskiftningsskatten genom den efter vissa ändringar ännu gällande
förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, vilken omnämnts i det föregående.

Av den historiska redogörelsen i de sakkunnigas promemoria framgår vidare,
att man år 1928 även vid den statliga bolagsbeskattningen genomförde
den frihet från kedjebeskattning, som dittills gällt endast vid den kommunala
beskattningen.

I detta sammanhang diskuterades också, huruvida åtgärder borde vidtagas
till förhindrande av att nämnda frihet utnyttjades för att åstadkomma icke
avsedd skattelindring. Frågan upptogs sedermera av 1928 års bolagsskatteberedning,
som framhöll, att reglerna för beskattning av aktiebolag var sådana,
att de icke blott lämnade utrymme för kringgående av den åsyftade
dubbelbeskattningen av bolagsvinster utan även möjliggjorde, att under
vissa omständigheter inkomst, som föll under dubbelbeskattning, i verkligheten
blev lindrigare beskattad än om inkomsten skulle ha blivit beskattad
allenast hos en fysisk person. Till motverkande av dessa olägenheter framlade
beredningen förslag om att en särskild skatt, kallad ersättningsskatt,
skulle utgå i vissa fall då vinstmedel, som kunnat utdelas, fick kvarstå i
företaget. På grundval av detta förslag tillkom genom beslut av 1933 års
riksdag nu gällande förordning om ersättningsskatt.

Spörsmålet om missbruk av friheten från kedjebeskattning upptogs till
förnyat övervägande av 1944 års allmänna skattekommitté. Enligt kommitténs
mening borde till den kategori företag, som skulle drabbas av skattskyldighet
för utdelningar, i första hand hänföras sådana företag, vilka i
egenskap av förvaltningsföretag föll inom ersättningsskatteförordningens
tillämpningsområde. Kommittén ansåg emellertid, att en begränsning av
skattefriheten borde genomföras även beträffande rörelseidkande bolag och
föreningar, i den mån dessa kunde utnyttjas för åstadkommande av icke avsedd
skattelindring för fysisk person. Utmärkande för de företag kommittén
fann böra undantagas från bestämmelsen om skattefrihet skulle vara uldelningsintressets
underordnade betydelse, enär aktierna eller andelarna ägdes
så, att en eller ett fåtal personer bestämde över dispositionen av företagets
vinstmedel. — Kedjebeskattningen borde dock enligt kommitténs mening
inte träffa vissa s. k. organisationsaklier vare sig de innehades av nu nämnda
familjeföretag eller av banker och liknande företag.

Allmänna skattekommitténs förslag i förevarande fråga blev i allt väsentligt
genomfört vid 1951 års riksdag, då de tidigare nämnda reglerna om
s. k. svarta bolag tillkom. Nämnda regler har sedermera underkastats eu
mindre ändring år 1953.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

III. Utländsk rätt

I de sakkunnigas promemoria har lämnats en närmare redogörelse för
beskattningen av aktiebolagen och deras delägare i vissa länder. Redogörelsen
omfattar de nordiska grannländerna samt vissa andra länder inom
de aktuella europeiska marknadssammanslutningarna ävensom Amerikas
lörenta stater. För upplysning om de regler som på förevarande område
gäller i dessa länder hänvisas i första hand till den nämnda redogörelsen.
Då emellertid de förslag, som i det följande kommer att framläggas, i viss
mån har sin motsvarighet i den utländska lagstiftningen, skall här i korthet
nämnas något om de olika systemen. Av intresse är dels de anordningar
som tar sikte på en lindrigare beskattning av utdelad bolagsvinst i förhållande
till fonderad vinst och dels de regler som gäller för beskattning av utdelningar
mellan bolag.

Lindrigare beskattning av utdelad vinst

Fransk speciallagstiftning. Den närmaste motsvarigheten till
det förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomstbeskattningen för utdelning
å nyemissioner, som framlägges i promemorian, återfinnes i Frankrike.
I promemorian nämner de sakkunniga, att enligt en speciallagstiftning
av år 1957 vissa bolag, som deltar i en särskild samarbetsplan, äger
åtnjuta avdrag med 5 procent av vissa nya kapitaltillskott gjorda före utgången
av år 1961. Denna lagstiftning har införts genom ett dekret den 29
augusti 1957. Rörande dekretets huvudsakliga innehåll har inhämtats följande.

Franska aktiebolag, som bildats eller som ökat sitt aktiekapital under tiden
mellan dekretets ikraftträdande och den 31 december 1961, äger på vissa
villkor och i viss omfattning åtnjuta avdrag för utdelningar å de i samband
med bolagsbildningen respektive kapitalökningen nyemitterade aktierna.

Rätt till avdrag föreligger i fråga om redan existerande bolag under ettvart
av de sju första räkenskapsåren efter det kapitalökningen verkställts
samt i fråga om nybildade bolag under sju räkenskapsår räknat från och
med det fjärde till och med det tionde räkenskapsåret efter bolagsbildningen.
Avdrag medges med högst 5 procent av det inbetalta kapitalet, i förekommande
fall ökat med de emissionspremier som aktieägarna erlagt och som
bokförts i balansräkningen.

Avdragsrätten i fråga är knuten till följande två förutsättningar.

Den ena är att bolaget deltar i moderniseringen och upprustningen av landets
industri eller i den regionala utvecklingen enligt fastställt program och
att bolagsbildningen respektive ökningen av aktiekapitalet godkänts av bi. a.
finans-, ekonomi- och budgetministrarna.

Den andra förutsättningen är att bolagets samtliga aktier introducerats på
börsen, såvitt angår existerande bolag inom tre år från nyemissionen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

såvitt angår nybildade bolag inom sex år från bolagsbildningen. Denna andra
förutsättning är ovillkorlig och, om den inte uppfyllts, återföres de avdrag
som visas obehörigen ha åtnjutits.

Ifrågavarande kapitalökning skall anses verkställd i och med dagen för
undertecknandet av föreskriven deklaration angående aktieteckningen och
inbetalningen. Om ett bolag efter dekretets offentliggörande och före kapitalökningen
nedsätter aktiekapitalet utan att detta är motiverat av någon
bolagets förlust, får avdrag för utdelning å nyemissionen inte ske i den
mån denna ej överstiger beloppet av det nedsatta aktiekapitalet.

Inte heller föreligger avdragsrätt för utdelning å en nyemission, om denna
ef ter följes av en omotiverad nedsättning av aktiekapitalet, i den mån nyemissionens
belopp inte överstiger beloppet av aktienedsättningen.

Även om ett bolag, som verkställer utdelning, skulle uppfylla de villkor
som enligt vad nyss sagts gäller för avdragsrätt för utdelningen, föreligger
likväl inte avdragsrätt, om utdelningen tillfaller vissa slag av moderbolag.
Till dessa moderbolag hör bl. a. sådana bolag som — därest de äger minst
20 procent (i vissa fall 10 procent) av aktiekapitalet i det utdelande bolaget
— jämlikt särskilda bestämmelser inte behöver innehålla källskatt för det
vidareutdelade beloppet, då detta utbetalas till den fysiske aktieägaren.

Av tillgängliga kommentarer framgår bl. a., att regeln om att avdragsrätten
för de nybildade bolagen inträder lörst under det fjärde året efter
bolagsbildningen sammanhänger med att man inte velat ge dessa bolag sådan
rätt förrän de kommit över sina initialförluster och startkostnader. Vidare
avser restriktionerna beträffande utdelningar till moderbolag i nyss
angiven mening att hindra att dubbla förmåner åtnjutes.

Det har upplysts, att på grund av det snävt begränsade tillämpningsområdet
endast ett relativt litet antal bolag kommit i åtnjutande av den provisoriska
skattelättnad som dekretets bestämmelser medger.

Det västtyska systemet. I den skatterättsliga diskussion som
föregått de sakkunnigas utredning har beskattningen av bolagsvinster i Västtyskland
tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Detta har i främsta rummet
gällt den starka differentieringen av skattesatserna för inkomstskatten på
fonderad vinst å ena sidan och utdelad vinst å andra sidan. Genom en den
18 november 1958 verkställd lagändring, varigenom man velat stimulera till
högre utdelningar och främja kapitalökningar, har denna differentiering från
och med 1959 års taxering blivit än mera markerad än tidigare.

Före lagändringen utgick inkomstskatt på bolagsvinst med 45 procent.
I den mån vinsten utdelades var skatten emellertid endast 30 procent. Genom
lagändringen höjdes inkomstskatten för bolag i allmänhet till 51 procent
på fonderad vinst, varemot skatten på utdelad vinst nedsattes till 15
procent. För vissa bolag av mera personlig karaktär (s. k. personenbezogene
Kapitalgesellschaften) gäller dock särskilda skattesatser. Såsom förutsättning
härför gäller bl. a., att minst 76 procent av aktierna eller andelarna i
bolaget äges av fysiska personer. Beträffande aktiebolag måste samtliga aktier
vara ställda å viss man, varjämte aktierna inte får vara säljbara på bör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

sen eller eljest på den allmänna marknaden. Vidare får bolagets förmögenhet
vid förmögenhetstaxeringen inte ha överstigit 5 milj. DM. Såvitt angår bolag
av denna kategori utgör inkomstskatten 49 procent av ej utdelad vinst och
26,25 procent av utdelad vinst. För den del av den icke utdelade vinsten som
icke överstiger 50 000 DM beräknas dock skatten efter en för varje 10 000-tal
DM stigande skala från 39 till 59 procent.

Differentierad bolagsbeskattning i andra länder. I
Storbritannien har aktiebolag att för sin inkomst erlägga inkomstskatt dels i
form av income tax, som för närvarande utgår med 38,75 procent, och dels i
form av profits tax med 10 procent av den del av inkomsten som överstiger
2 000 pund (i ett under april 1960 framlagt budgetförslag har föreslagits en
höjning av sistnämnda skatt till 12,5 procent). Eftersom dessa skatter i princip
avser bolagets totala inkomst, oavsett om vinsten till någon del utdelats
till aktieägarna, träffar beskattningen formellt sett i lika mån fonderade och
utdelade vinstmedel. Genom att bolaget har rätt att av utdelningens belopp
innehalla den income tax som belöper pa utdelningen åstadkommes emellertid
i realiteten för bolagets del en kraftig differentiering av den beskattning
som träffar fonder ad vinst, å ena sidan, och den som träffar utdelad
vinst å andra sidan. Differentieringen innebär att bolaget, om jämväl profits
tax uttages, betalar skatt med 48,75 procent (38,75 -|- 10) av fonderad vinst
och 10 procent av utdelad vinst. Aktieägaren åter behöver inte betala income
tax för utdelningen men väl, i förekommande fall, tilläggsskatt (surtax).
Denna differentiering är givetvis i och för sig ägnad att stimulera till vinstutdelning
från bolagens sida.

Även den franska bolagsbeskattningen bygger på ett liknande system med
rätt för det utdelande bolaget att i avräkning å aktieägarens allmänna inkomstskatt
innehålla viss del av utdelningen.

I Danmark och Norge förekommer en i viss mån differentierad bolagsbeskattning,
ehuru den fått en annan form än i de nu nämnda systemen.
De gällande bestämmelserna angående aktiebolagens beskattning i Danmark
har fått sin särprägel av att skatten utgår progressivt efter förhållandet mellan
bolagets inkomst och dess aktiekapital. Delvis på grund härav har beskattningsreglerna
blivit ytterst komplicerade. I de sakkunnigas promemoria
har dessa regler redovisats närmare. Här må blott nämnas att man vid bestämmandet
av den ordinära skatten för ett bolag —- vilken skatt utgår efter
nyssnämnda progressiva skala, beräknad efter förhållandet mellan inkomsten
och aktiekapitalet — sedan skattesatsen fastställts men innan skatten
uträknats, medger avdrag för 5 procent av inbetalt aktiekapital, varefter
skatt påföres. Genom detta avdrag har man i viss mån velat lindra dubbelbeskattningen
av utdelad vinst.

Emellertid skall enligt ett den 26 november 1959 till folketinget framlagt
lagförslag angående beskattningen av aktiebolag m. m. de nuvarande danska
statliga och kommunala bolagsskatterna ersättas av en enda proportionell
statlig skatt. Den nya skatten skall utgå med 44 procent av bolagets skattepliktiga
inkomst. Vid inkomstberäkningen skall dock hälften av den skatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som påföres bolaget få avdragas. De föreslagna reglerna innebär bl. a. att
utdelad vinst beskattas efter samma skattesats som fonderad vinst.

I Norge har man åstadkommit en hårdare beskattning av fonderad vinst
i förhållande till utdelad vinst genom att vid sidan av den vanliga bolagsskatten,
som beräknas på bolagets hela inkomst med undantag för aktieutdelning
från annat bolag, uttaga en särskild fondskatt, vilken träffar endast
den del av inkomsten som inte utdelas till aktieägarna. Härvid fråndrages
dock avsättningar till reservfond och, vad beträffar försäkringsbolag,
till säkerhetsfond. I den mån inkomst som belagts med fondskatt, vilken
utgår med 8 procent, sedermera utdelas, erhåller bolaget restitution av erlagd
fondskatt. Det kan tilläggas, att i samband med framläggande av årets
budgetproposition förutskickats att förslag avsetts skola föreläggas stortinget
om fondskattens avskaffande.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är att man i Norge dryftat möjligheten
av en skattebefrielse för aktiebolagens vidkommande för aktieutdelningar
intill viss storlek, förslagsvis 6 procent. En för ändamålet tillsatt
kommitté har i ett i december 1959 avgivet betänkande behandlat de ifrågavarande
spörsmålen. I detta betänkande har kommittén emellertid begränsat
sig till att framlägga förslag till upphävande av de i Norge gällande reglerna
om utdelningsbegränsning och deras ersättande med regler, innebärande
skyldighet för aktiebolag att till bolagets reservfond avsätta minst lika
mycket som utdelas till aktieägarna utöver 5 procent av aktiekapital och reservfonden.
Däremot har kommittén inte ansett sig kunna avgiva något
bestämt förslag beträffande frågan om viss skattefrihet för aktieutdelning.
Kommittén föreslog att denna fråga skulle tagas upp i ett vidare sammanhang,
eventuellt i samband med en översyn av bolagsbeskattningen i dess
helhet.

Bolagens skattskyldighet för utdelningar från andra bolag

Frågan om aktiebolagens skattskyldighet för utdelningar, som de mottagit
från andra bolag, har enligt vad som framgår av de sakkunnigas promemoria
reglerats på olika sätt i skilda länder.

1 flera länder är utdelningarna i princip skattefria hos det mottagande
bolaget. Stundom gäller dock vissa inskränkningar. I Finland föreligger
skattefrihet vid den statliga inkomstbeskattningen, utom beträffande aktiebolag,
som bedriver handel med värdepapper, men inte vid den kommunala
beskattningen. I Norge fritages mottagen utdelning från den statliga bolagsskatten
men inte från fondskatten, försåvitt inte vidareutdelning till
aktieägarna verkställes. 1 Italien är den mottagna utdelningen inte underkastad
den proportionella inkomstskatten men väl bolagsskatten. I sådana
fall då ett visst organisatoriskt samband föreligger mellan företagen medges
dock reduktion av bolagsskatten med 25 procent. I Storbritannien är mottagen
aktieutdelning helt skattefri.

På vissa håll beskattas endast en viss procentuell andel av den mottagna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

utdelningen. Så gäller t. ex. i Amerikas förenta stater att det mottagande
bolaget äger göra avdrag med 85 procent av den erhållna utdelningen, dock
inte om denna härrör från vissa skatteprivilegierade bolag. Detta innebär att
bolaget i princip skattar för allenast 15 procent av utdelningens belopp.

Stundom beaktas intresset av att undvika kedjebeskattning genom avdrag
vid skattepåföringen. Sålunda gäller i Frankrike den allmänna regeln,
att från skatten på bolagets totalinkomst, som inkluderar mottagen utdelning,
får avdragas den skatt som det utdelande bolaget erlagt för denna utdelning.

Ibland föreligger skattefrihet för uppburen utdelning endast om visst koncernförhållande
mellan bolagen kan sägas vara för handen. För att ett
dylikt förhållande skall föreligga fordras i regel att det bolag som uppbär
utdelningen äger en viss procentuell andel av aktiekapitalet i det utdelande
bolaget. Som exempel härpå nämner de sakkunniga lagstiftningen i Holland.
Enligt denna är nämligen utdelningen skattefri, om det bolag, som
erhåller utdelningen, äger minst 25 procent av det nominellt inbetalda aktiekapitalet
i det utdelande bolaget. Som villkor för skattefriheten gäller att
det bolag, som uppbär utdelningen, skall ha ägt aktierna från årets början
och att aktierna medtagits i bolagets bokförda aktieinnehav. Vidare 1''örutsättes
att ömsesidig delaktighet mellan bolagen inte föreligger. Denna skattefrihet
kan beviljas även i fall då aktieinnehavet inte uppgår till 25 procent
av aktierna i det utdelande bolaget. Förutsättning härför är att aktieinnehavet
befinnes utgöra ett led i bolagets normala verksamhet (t. ex. skofabrik
och garveri) eller ock att innehavet är motiverat av ett allmänt intresse.

I Schweiz åtnjuter aktiebolag, som äger minst 20 procent av aktiekapitalet
i ett annat bolag eller vars andel i det andra bolaget uppgår till ett värde
av minst 2 milj. francs, nedsättning av inkomstskatten till edsförbundet
med så stor del som utdelningen utgör av hela bruttoinkomsten.

I Västtyskland gäller att, om utdelningsmottagaren är ett aktiebolag (moderbolag),
som under hela beskattningsåret ägt minst 25 procent av aktierna
i det utdelande bolaget (dotterbolag), moderbolaget är befriat från skattskyldighet
för utdelningen från dotterbolaget, under förutsättning att den
uppburna utdelningen i sin tur utdelas vidare till moderbolagets aktieägare
(Schachtelprivileg). Vid moderbolagets beskattning torde denna
skattefrihetsbestämmelse böra så förstås, att av moderbolaget verkställd utdelning
alltid i första hand, så långt utdelningen därtill förslår, anses häntörlig
till mottagen utdelning, överstiger moderbolagets utdelning beloppet
av den från dotterbolaget erhållna utdelningen, har moderbolaget att därå
erlägga inkomstskatt med 15 procent enligt den förut angivna allmänna
huvudregeln.

I den mån moderbolaget underlåter dylik vidareutdelning uttages en särskild
skatt å den fonderade utdelningen, s. k. Nachsteuer, med 36 procent
av utdelningsbeloppet i fråga. Skatten motsvarar således skillnaden mellan
skatten på icke utdelad vinst och skatten på utdelad vinst (51 — 15 = 36).

I Frankrike medges ett aktiebolag (moderbolag), som äger minst 20 pro -

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

cent av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag) under två på varandra
följande år eller, om tiden är kortare, oavbrutet sedan dotterbolagets bildande
och som uppbär utdelning från dotterbolaget, rätt att, i stället för
skatteavdrag vid skattepåföringen enligt den tidigare nämnda allmänna regeln,
vid sin inkomstberäkning åtnjuta avdrag med 75 procent av den uppburna
utdelningen (sedan därifrån avdragits innehållen källskatt å 24 procent).
Denna sistnämnda avdragsbestämmelse är till sin typ likartad med
den amerikanska regeln om avdrag för 85 procent av erhållen utdelning.

I Danmark gäller att, om ett bolag (moderbolag) äger minst 50 procent
av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag), moderbolaget kan på därom
gjord framställning medgivas nedsättning helt eller delvis av den del av
moderbolagets statsskatter (men inte kommunalskatter) som belöper på utdelningen.
Om moderbolagets verksamhet uteslutande avser ägande och
förvaltning av ett visst annat bolag, kan dylik nedsättning beviljas, även om
moderbolaget blott äger 25 procent av dotterbolagets aktiekapital. I detta
fall nedsättes dock endast den extraordinära statsskatten för bolag men
inte den ordinära inkomstskatten. I det tidigare nämnda lagförslaget har
emellertid föreslagits att utdelning, som av ett danskt aktiebolag erhålles
från ett annat aktiebolag, i fortsättningen i princip skall undantagas från
beskattning, oavsett hur stor del av aktiekapitalet i det utdelande bolaget, som
äges av det mottagande bolaget. Någon särskild framställning om skattebefrielse
blir inte längre erforderlig. Från regeln om skattebefrielse har —
vilket är av intresse i förevarande sammanhang — undantag gjorts för utdelning
av aktier, vilka av det utdelningsmottagande bolaget förvärvats i
spekulationssyfte. Vidare undantages från skattebefrielsen utdelning å aktier,
som ingår i näringsverksamheten.

Slutligen kan beträffande bolagens skattskyldighet för mottagna utdelningar
nämnas den särskilda behandlingen av vissa slag av investmentbolag
i Amerikas förenta stater, s. k. regulated investment companies. Därmed
förstås bolag som är inregistrerat i viss ordning (enligt Investment Company
Act 1940). För att i beskattningshänseende behandlas som regulated
investment company uppställes i huvudsak följande villkor.

Aktierna i bolaget måste vara spridda på ett stort antal händer. Även bolagets
eget innehav av aktier i andra bolag måste förete en stor spridning.
Vidare måste totalinkomsten till minst 90 procent utgöras av utdelningar
å aktier och vinst å försäljning av aktier o. d. samt till mindre än 30 procent
av vinst å försäljning av aktier som innehafts kortare tid än 3 månader.
Bolagen måste utdela minst 90 procent av nettoinkomsten, varvid dock undantages
vinst som uppkommer genom försäljning av aktier o. d., som innehafts
längre tid än 6 månader.

Därest bolagen i fråga uppfyller de angivna villkoren äger de ej rätt till
förenämnda avdrag av 85 procent för mottagen utdelning men åtnjuter i
stället avdrag för den utdelning de själva verkställt. De beskattas sålunda
endast för den del av inkomsten som icke utdelas. Den utdelade inkomsten
beskattas hos aktieägaren.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 ur 1960

De fysiska personernas skattskyldighet för utdelningar

I den hittills lämnade redogörelsen för utländsk skattelagstiftning har
den fysiske aktieägarens skattskyldighet inte närmare berörts. Det nu framlagda
förslaget innebär inte någon ändring i dylika aktieägares beskattning.
Sammanfattningsvis må framhållas att principen om dubbelbeskattning av
aktiebolagens vinstutdelningar torde vara allmänt genomförd även i den utländska
lagstiftningen. Vissa modifikationer gäller dock.

I Amerikas förenta stater är exempelvis av mottagen aktieutdelning, med
vissa undantag, de första 50 dollars undantagna från beskattning. Utdelningen
i övrigt beskattas i vanlig ordning. Från den uträknade skatten får
emellertid avräknas fyra procent av den skattepliktiga utdelningens belopp
(sedan avdrag gjorts för de första 50 dollars).

Vad Storbritannien beträffar skall aktieägaren visserligen inte formellt
betala någon income tax för den utdelning han uppbär, men han måste å
andra sidan i regel vidkännas en reducering av utdelningens belopp, motsvarande
det av bolaget verkställda skatteavdraget. Vidare är en fysisk person
som uppbär aktieutdelning, om hans inkomst överstiger 2 000 pund,
skyldig att för den överskjutande inkomsten utgöra tilläggsskatt i form av
surtax, som utgår efter en progressiv skala (10—50 %). Vid inkomstberäkningen
skall i detta sammanhang utdelningen upptagas till sitt bruttovärde,
d. v. s. utdelningens belopp före skatteavdrag. Dubbelbeskattning av aktieutdelning
kan alltså sägas föreligga i detta senare fall, om aktieutdelningen
tillika underkastats profits tax hos det utdelande bolaget.

I vissa länder innehåller det utdelande bolaget källskatt å utdelningen, vilken
skatt går i avräkning å aktieägarens inkomstskatt.

Av ett visst intresse är även aktieägarnas beskattning i Danmark. Frånsett
att aktieägaren, om han är en fysisk person, har att utgöra statlig och
kommunal inkomstskatt i vanlig ordning för utdelningen, skall nämligen
enligt gällande rätt fondaktier, som tillfaller en aktieägare, inräknas i den
skattepliktiga inkomsten. Beskattningen av fondaktier fungerar i viss mån
såsom en hämsko på bolagens möjligheter att enligt det gällande systemet
minska sin skattebelastning genom att utöka aktiekapitalet. Samtidigt som
man framlagt det förut nämnda förslaget till ny bolagsbeskattning har föreslagits
att den hittills gällande beskattningen av fondaktier skall upphävas.
Därvid har tillika den ändringen föreslagits att all vinst genom försäljning
av aktier och andra värdepapper, oavsett hur länge de innehafts, ävensom
vinst vid bolags likvidation skall utgöra föremål för särskild inkomstskatt.
Denna skatt skall utgå efter en fast skattesats av 30 procent för inkomst
överstigande 1 000 kr.

Även i Amerikas förenta stater synes fondaktier föranleda inkomstbeskattning,
dock endast i den mån de avyttras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år W60

IV. De sakkunnigas förslag

Allmänna synpunkter

I promemorian framhåller de sakkunniga, efter att ha berört de historiska
skälen för dubbelbeskattningen av bolagens och de ekonomiska föreningarnas
vinstmedel, att det inte ingått i deras uppdrag att ompröva frågan
om dubbelbeskattning av bolagsvinster i hela dess vidd. En sådan omprövning
skulle, om den verkställdes, syfta till en genomgående omläggning av
hela bolagsbeskattningen. Den verkställda undersökningen har i enlighet
med direktiven begränsats till vissa frågor, som har samband med dubbelbeskattningen.
De sakkunniga anför därefter.

I den kritik som riktats mot dubbelbeskattningen av bolagsvinster har anförts
— förutom rätttvisesynpunkter — att dubbelbeskattningen har vissa
icke önskvärda verkningar i ekonomiskt avseende. Till dessa icke önskvärda
återverkningar hör enligt kritiken bl. a. att dubbelbeskattningen kan medverka
till en alltför långt driven självfinansiering hos bolagen och att den
försvårar kapitalanskaffning genom nyemissioner av aktier, därför att denna
kapitalanskaffningsform blir dyrare än upplåning.

Vill man motverka en dylik effekt av dubbelbeskattningen utan att minska
det sammanlagda skatteuttaget kan man —- såsom skett i Tyskland — skärpa
beskattningen på fonderad vinst och minska beskattningen av den utdelade.
Genom att skatten på utdelad vinst blir lägre, får bolagen större möjligheter
att anskaffa kapital genom nyemissioner eftersom den verkliga förräntningskostnaden
för bolagen för de nyemitterade aktierna — utdelningen
-j- skatt å den vinst som erfordras för utdelningen — blir lägre än om skatten
inte varit differentierad.

En på så sätt differentierad bolagsbeskattning inte bara stimulerar till
ökade nyemissioner, den kan också antagas leda till ökade vinstutdelningar
i förhållande till det egna kapitalet. Genom att en fondering av bolagens
beskattade vinstmedel torde komma att ske i mindre omfattning än hittills
efter genomförandet av en sådan skattereform, kan man räkna med att aktieägarna
i fortsättningen får uppbära skattepliktig utdelning med större
belopp än förut men att å andra sidan deras aktieinnehav inte kommer att
bli föremål för lika stor värdestegring som för närvarande. Om rent fiskaliska
synpunkter anlägges på beskattningen av aktieägarna, är intet att
erinra mot en sådan utveckling. Vid själva omläggningen till ett skattesystem
av antytt slag skulle emellertid marknadsvärdet å aktier i bolag,
som utdelar huvuddelen av öppet redovisad vinst, stiga. Ett sådant resultat
torde av många anses icke önskvärt, framför allt under en högkonjunktur.

I fortsättningen framhåller de sakkunniga, att det måhända även kan
göras gällande att en skärpt beskattning av fonderade vinstmedel skulle ytterligare
öka ojämnheterna i beskattningen mellan, å ena sidan, bolag som
driver sådan verksamhet afl de allenast i ringa utsträckning kan utnyttja
möjligheterna tilll skattemässigt avdragsgill fondering av vinstmedel genom
nedskrivning av varulager m. in. och, å andra sidan, bolag som kan utnyttja
dessa möjligheter. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle därför införandet
av en starkt differentierad beskattning av fonderad och utdelad

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinst få så vittgående ekonomiska konsekvenser, att de inte utan ytterligare
ingående undersökningar velat framlägga förslag härom. Därtill kommer,
framhålles i promemorian, att även om enighet i stort sett kan antagas råda
i fråga om önskvärdheten av att i dagens läge underlätta bolagens kapitalanskaffning,
kan det befai’as att meningarna är delade beträffande lämpligheten
av att genom ändrade beskattningsregler stimulera bolagen till ökade
utdelningar. De gjorda undersökningarna har dock, framhåller de sakkunniga,
givit vid handen att problemen i samband med en differentierad bolagsbeskatlning
kan från taxeringstekniska synpunkter lösas på ett tillfredsställande
sätt och att lösningarna i vissa hänseenden skulle leda till förenklingar
i förhållande till nu gällande bestämmelser. Specialregler i fråga om
utdelning, som uppbäres av familjebolag, skulle således bli överflödiga. Vissa
komplikationer kan dock uppkomma, t. ex. i fråga om utdelningar från utländska
dotterbolag och till utländska moderbolag. De sakkunniga fortsätter.

Av nu anförda skäl har vi avstått från att i detalj utforma och framlägga
förslag till eu lagstiftning om differentierad bolagsbeskatlning av ovan angivet
slag. Vi har i stället utarbetat ett förslag som inte medför skärpt beskattning
av fonderade vinstmedel och som inte heller stimulerar till höjning
av de procentuella utdelningarna utan vars verkningar begränsas till
att göra nyemissioner billigare. Därjämte har vi i enlighet med våra direktiv
utarbetat förslag till viss begränsning av den frikallelse från skattskyldighet
för utdelningar, som för närvarande gäller för bolag och föreningar.
Den verkställda utredningen har i överensstämmelse med direktiven varit
av i huvudsak skatteteknisk karaktär.

Åtgärder för att underlätta nyemissioner

I promemorian anföres, att de svenska bolagen hittills i förhållandevis
ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemissioner. Detta
torde, enligt de sakkunniga, bero på flera orsaker. Den främsta orsaken kan
antagas vara att vinstutvecklingen bos bolagen tillsammans med liberala
avskrivnings- och värderingsregler vid inkomsttaxeringen och möjligheter
till skattefria avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser samt
till investeringsfonder underlättat en självfinansiering av företagen. Något
behov av att anskaffa kapital utifrån genom nyemissioner har inte förelegat
hos flertalet större företag. Om bolagen verkligen haft behov av kapitaltillskott
har de oftast föredragit att skaffa sig detta genom lån. Orsaken
härtill torde, framhåller de sakkunniga, till inte oväsentlig del ha varit att
en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dubbelbeskattning
som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än låneformen.
Ränta å lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot utdelning å
aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat kapital utgöres
därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som måste erläggas å
de vinstmedel, som kräves för utdelningen. Är utdelningen 6 procent blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

kostnaden således 12 procent, om man beräknar den sammanlagda bolagsskatten
till 50 procent av inkomsten.

Om således bolagens möjligheter till självfinansiering hittills varit mycket
goda, kommer de emellertid, tillägger de sakkunniga, i fortsättningen att i
viss mån försämras genom den skärpning i lagervärderingsreglerna, som är
avsedd att träda i kraft med 1961 års taxering, och genom den begränsning
av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftelser, som blir en följd av den
allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya läge kan det, framhålles i promemorian,
antagas att större behov kommer att föreligga för bolagen att
anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att få upptaga lån å kapitalmarknaden
är emellertid för närvarande starkt beskurna. Enligt de sakkunniga kan
det förutsättas att — om man inför en lindring av dubbelbeskattningen i vad
gäller avkastningen å nyemitterat aktiekapital — kapitalanskaffningen hos
bolagen kommer, i större utsträckning än eljest skulle bli fallet, att ske genom
nyemissioner. De sakkunniga påpekar, att även från det allmännas
synpunkt en sådan inriktning av kapitalanskaffningen kan vara önskvärd.

Avdrag för utdelning å nyemissioner

Vill man underlätta för bolagen att göra nyemissioner ligger det, enligt
de sakkunnigas mening, närmast till hands att göra utdelningen på nyemitterat
aktiekapital avdragsgill på samma sätt som ränta å lånat kapital. Enligt
de sakkunniga är det lämpligt att utforma bestämmelserna så att avdrag
medgives för utdelning å aktiekapital, som nytecknas efter viss dag.
Härigenom kommer framför allt finansieringen för expanderande samt nystartade
företag alt underlättas. I fråga om utdelning på aktier som emitterats
tidigare erinrar de sakkunniga om att dessa emissioner verkställts med
hänsynstagande till vid emissionstillfället gällande beskattningsregler.

I promemorian framhålles, att ytterligare en viktig begränsning av rätten
till avdragsgilla utdelningar synes böra göras. Rätt till avdrag bör enligt de
sakkunnigas mening förbehållas de rörelsedrivande bolagen. Det är nämligen,
enligt de sakkunniga, för sådana företag som det i första hand är angeläget
att underlätta kapitalanskaffningen. Avdrag för utdelning som hänför
sig till det nytecknade aktiekapitalet bör därför medgivas vid beräkning
av nettointäkt av rörelse för bolaget. Härvidlag är det, enligt de sakkunniga,
givetvis likgiltigt om det nytecknade aktiekapitalet avser aktier i ett nybildat
bolag eller ökning av aktiekapitalet i ett existerande bolag. Utdelningen
bör i båda fallen behandlas såsom en omkostnad i rörelsen på samma
sätt som en utgiftsränta. Därav följer att avdrag för utdelningen skall medgivas
vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid — även med nu angivna
inskränkningar i avdragsrätten — tveksamt om avdrag bör medgivas i obegränsad
omfattning för hela den verkställda utdelningen. De sakkunniga
anför härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för
stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därigenom
skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generösa
avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tillsvidare begränsas
till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en
aktieägare normalt får 6 % utdelning å inbetalt kapital, skulle förräntningen
av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dubbelbeskattningen
kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid beskattningen
-j- 2 % som beskattades med 50 % dubbelbeskattning och därför
affärsmässigt kostar 4 %).

De sakkunniga tillägger, att den omständigheten att viss utdelning blir avdragsgill
hos bolaget enligt deras mening i och för sig inte bör medföra någon
skärpt beskattning hos de aktieägare, som är fysiska personer. Detta
bör gälla oavsett om aktieägaren är bosatt här i riket eller utomlands och
detta särskilt om lagstiftningen, såsom av de sakkunniga förordas, får tillfällig
karaktär.

Ej avdragsrätt för utdelningar till koncernbolag

De sakkunniga framhåller att en förutsättning för att avdrag skall kunna
medgivas för utdelning å nyemissioner torde böra vara att det mottagande
bolagets skattskyldighet för inkomst i princip även omfattar denna utdelning.
Härom anför de sakkunniga följande.

Är den utdelningsberättigade skattskyldig för ränta men ej för utdelning,
skulle det eljest bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mellan
olika bolag av kapitalet inom en koncern utnyttja bestämmelserna enbart
för att nå icke avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en
fordran på ett dotterbolag, skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot
nyemitterade aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag
för utdelning å dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara
skattskyldigt för utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens
vinst blev helt obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt resultat
man vill främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör
i stället vara att underlätta kapitalanskaffning från i första hand fysiska
personer genom emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en
större spridning av aktieägandet.

Rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital kan av praktiska
skäl inte helt begränsas till sådan utdelning, som uppbäres direkt av
fysiska personer. En sådan begränsning skulle för övrigt i många fall kunna
te sig orättvis för bolag, vars aktier i större eller mindre omfattning av
skilda anledningar kommit att innehavas av andra bolag. Å andra sidan är
det nödvändigt att i möjligaste mån förhindra att bestämmelserna utnyttjas
huvudsakligen i syfte att nå inte avsedda skattelättnader.

Vi har diskuterat möjligheten att medgiva det emitterande bolaget rätt
till avdrag allenast för den utdelning å de nyemitterade aktierna, som uppbäres
av sådana aktieägare, vilka är skattskyldiga för densamma. Dylika
bestämmelser skulle emellertid bli svåra att tillämpa och kontrollera och vi
har därför valt att utforma lagstiftningen efter andra principer.

De sakkunniga kommer till den slutsatsen, att man i princip bör kunna
inskränka sig till att vägra avdrag för utdelning i sådana fall, då det bolag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som gör nyemission, ingår i en koncern. Med hänsyn till svårigheten att
precisera när ett koncernförhållande skall anses vara för handen föreslår
de sakkunniga att avdragsrätten skall i sin helhet bortfalla, om aktier i bolaget
representerande mer än 50 procent av röstetalet i bolaget äges av andra
aktiebolag eller ekonomiska föreningar, vilka inte är skattskyldiga för utdelning
från bolaget, jämle till dessa bolag och föreningar hörande pensions-
och andra personalstiftelser. Innehaves däremot aktierna i bolaget
inte av andra bolag och föreningar jämte tillhörande stiftelser i nu angiven
omfattning, skall avdrag, enligt de sakkunnigas förslag, medgivas för hela
utdelningen å det nyemitterade aktiekapitalet, dock att avdraget, på sätt förut
angivits, begränsas till 4 procent av sagda kapital.

Bevisningen angående eventuellt koncernförhållande

Som villkor för att det emitterande bolaget skall — om det så önskar -erhålla avdrag för utdelning bör, enligt de sakkunnigas mening, gälla, att
bolaget skall intyga att dess aktier vid det aktuella beskattningsårets utgång
inte ägdes av andra företag med tillhörande stiftelser i den omfattning,
som angivits i det föregående. De sakkunniga tillägger.

Vi har diskuterat om det procenttal för aktieinnehavet, som skall vara avgörande
för avdragsrätten, eventuellt borde sättas lägre, förslagsvis vid 25 %.
Emellertid skulle en sådan gränsdragning i vissa fall te sig för snäv och krav
skulle sannolikt uppkomma om undantagsbestämmelser. För att undvika
detta har vi stannat vid att förorda 50 %. Genom en sådan regel torde man
i huvudsak nå syftet att förhindra att bestämmelserna utnyttjas för att erhålla
icke avsedda skattelättnader. Begränsningen i bestämmelsernas räckvidd
torde å andra sidan inte innebära att värdet av lagstiftningen i någon
nämnvärd mån förringas.

Enligt de sakkunnigas förslag skall således den ifrågasatta begränsningen
innebära att det emitterande bolaget, om det vill komma i åtnjutande av
avdrag för utdelning å de nyemitterade aktierna, har att intyga, att bolagets
aktier vid beskattningsårets utgång icke ägdes till mer än 50 procent av bolag
och föreningar, vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelningar
från bolaget. Rörande bolagens möjligheter att kunna lämna ett dylikt intyg
hävdar de sakkunniga, att man kan utgå från att bolagen i allmänhet
har kännedom om i vilken utsträckning deras aktier innehaves av företag,
som anskaffat aktierna i och för sin rörelse, särskilt om aktieinnehavet är
av någon omfattning. Med dessa företag har det emitterande bolaget i regel
förbindelser av ett eller annat slag. Intygsskyldigheten bör således, enligt
de sakkunniga, inte bli betungande i de tall de företag som äger aktier i
bolaget innehar desamma såsom ett led i sin rörelse.

Emellertid har, framhåller de sakkunniga, aktiebolag och ekonomiska
föreningar i viss omfattning förvärvat mindre poster aktier i kapitalplaeeringssyfte.
Delta gäller inte bara förvaltningsbolag utan även rörelsedrivande
bolag och föreningar. Om de aktieägande företagen inte driver penningrörelse
eller försäkringsrörelse och inte är s. k. svarla familjebolag, är de

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

enligt gällande regler frikallade från skattskyldighet för utdelning å dylika
aktieinnehav. Det kan därför, enligt de sakkunniga, vara vissa svårigheter
för det bolag, som gör nyemission, att avgöra i vilken omfattning dess
aktier på detta sätt kommit att innehavas av andra bolag och av föreningar,
vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelning å aktierna.

De sakkunniga föreslår, som i ett senare sammanhang skall beröras, att
rörelsedrivande bolag och föreningar skall bli skattskyldiga för utdelningar
å aktier, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte ävensom att förvaltningsbolag
i princip skall bli skattskyldiga för utdelningsinkomst som fonderas.
Genomföres detta förslag bör man, framhåller de sakkunniga, då det gäller
att avgöra om avdragsrätt för utdelning å nyemitterade aktier skall föreligga,
kunna bortse från de mindre poster av aktier i det emitterande bolaget,
som i kapitalplaceringssyfte kan ha förvärvats av andra bolag och av
föreningar.

Motsvarande spörsmål kan, framhålles i promemorian, också uppkomma
med avseende å de s. k. investmentbolagens innehav av aktier i ett emitterande
bolag. Härom anför de sakkunniga.

Till förvaltningsbolagen hör även de stora börsnoterade holdingbolagen,
de s. k. investmentbolagen. För dessa bolag kommer vi i det följande att
föreslå att — i motsats till vad som förordas för andra förvaltningsbolag —
bestämmelserna utformas så att viss skattefri fondering av utdelningsinkomst
blir möjlig. Med hänsyn härtill har vi övervägt om investmentbolagens
innehav av aktier bör inräknas i sådana bolagsinnehav av aktier, som
kan medföra att ett bolag går förlustigt rätten till avdrag för utdelning å
nyemitterade aktier. Om det utdelande bolaget är dotterbolag till investmentbolag,
bör detta — liksom i fråga om övriga förvaltningsbolag — uppenbarligen
ske. Har däremot investmentbolaget mindre aktieinnehav i ett bolag
som gör nyemission, kunde det leda till obilliga konsekvenser för övriga
aktieägare och för det emitterande bolaget om investmentbolagets aktieinnehav
skulle medföra att det emitterande bolaget inte fick åtnjuta de föreslagna
skattelättnaderna. Vi har därför förordat att inte heller investmentbolagens
innehav av minoritetsposter i ett emitterande bolag skall inräknas
vid bedömning av om emissionen skall behandlas som om den var av koncernmässig
karaktär.

I fortsättningen diskuterar de sakkunniga huruvida andra inskränkningar
i den föreslagna avdragsrätten kan vara motiverade och anför.

Om aktierna i det emitterande bolaget innehaves av andra bolag eller av
föreningar under sådana förhållanden, att aktierna i beskattningshänseende
betraktas som varulager, vilket är fallet om aktierna t. ex. äges av ett försäkringsbolag,
är ägarebolaget eller -föreningen skattskyldig för utdelningen.
Det kan vara tveksamt om avdragsrätt bör medgivas, då de nyemitterade
aktierna tecknas t. ex. av ett försäkringsbolag. Då emellertid utdelningen är
skattepliktig hos mottagaren, har vi inte ansett oss böra föreslå undantag
för de fall då de nyemitterade aktierna av ägaren innehaves som varulager.

Vi har även behandlat frågan om rätt till avdrag för utdelning å nyemitterade
aktier bör vägras i vissa andra fall, då utdelningen utgör skattefri
inkomst för mottagaren, t. ex. aktierna äges av en kommun eller av en
pensionsstiftelse, eller i sådana fall, då utdelningen beskattas till statlig inkomstskatt
efter en lägre procentsats än eljest, såsom när aktieägaren är en

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

ideell förening, eller ock i fall då utdelningen uppbäres av en i utlandet
bosatt fysisk person eller av en utländsk juridisk person.

Anledning synes, enligt de sakkunnigas mening, emellertid knappast föreligga
att från avdragsrätten undantaga de fall, då utdelningen går till inländska
juridiska personer, vilka på sätt nyss nämnts av olika skäl inte
är skattskyldiga för utdelningen i fråga eller vilka beskattas efter en lägre
skattesats än eljest. För de här ifrågavarande juridiska personerna skulle
beskattningseffekten ha blivit densamma, om det i stället för utdelning gällt
ränta å lån. Varken aktieägaren eller bolaget kan därför, framhåller de sakkunniga,
sägas få någon extra skattemässig fördel av att kapitaltillskottet
lämnats genom nytecknade aktier i stället för såsom lån.

I och för sig skulle, framhålles i promemorian, samma skäl kunna anföras
för att tillåta avdragsrätt för utdelning å nyemissioner, då aktierna
äges av utländska bolag. Då detta möjligen skulle kunna framstå som en
diskriminering av de bolag, som äges av andra svenska bolag, i förhållande
till dotterbolag till utländska bolag, har de sakkunniga emellertid ansett sig
böra förorda att avdragsrätt vägras även för det fall att aktierna till mer än
50 procent äges av utländska bolag eller utländska bolag tillsammans med
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. För bedömningen
av sådant koncernförhållande som här avses skall, enligt de sakkunnigas
förslag, någon skillnad således inte göras mellan svenska och utländska
bolag.

Beträffande den kapitalinbetalning som förutsättes skola ske vid en nyemission
och inbetalningens samband med avdragsrätten för utdelning å
det nyemitterade kapitalet anför de sakkunniga.

Avsikten med bestämmelserna är att underlätta för bolagen att anskaffa
nytt kapital genom nyemissioner. I och för sig kunde därför bestämmelserna
begränsas till att avse endast kontant inbetalat aktiekapital. Enligt
vår mening bör man dock kunna godtaga även inbetalning i apportegendom
om fråga är om andra tillgångar för rörelsen än aktier och andelar. I sådana
fall blir nämligen avkastningen av apportegendomen, som tidigare enkelbeskattats,
i princip dubbelbeskattad. Däremot kan apportegendom i form av
aktier eller andelar inte godtagas bl. a. därför att det emitterande bolaget
kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning å de som apportegendom
erhållna aktierna och andelarna.

De sakkunniga föreslår att beräkningen av maximiavdraget göres på grundval
av det vid beskattningsårets utgång inbetalade kapitalet. Avdraget beräknas
till 4 procent om beskattningsåret är 12 månader. Omfattar beskattningsåret
längre eller kortare tid än 12 manader skall avdraget i motsvarande
mån ökas eller minskas.

Den föreslagna avdragsrättens tillfälliga karaktär

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget skall avdragsrätten för
utdelningar å nyemissioner underkastas vissa tidsbegränsningar. Sålunda
skall rätten till avdrag enligt förslaget gälla endast utdelning å sådana ak -

Kurigl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

tier, för vilka inbetalning sker under åren 1960—1965 i samband med ett
bolags bildande eller vid ökning av dess aktiekapital. Avdrag får åtnjutas
första gången vid 1962 års taxering. Rätten till avdrag föreslås tidsbegränsad
också på det sättet att avdrag får åtnjutas vid taxeringen till och med femte
taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första
gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år. Avdrag får ske
sista gången vid 1972 års taxering.

Den föreslagna lagstiftningen om avdragsrätt för utdelningar av angivet
slag har de sakkunniga sålunda ansett böra ges blott tillfällig karaktär. Därigenom
blir det, framhålles i promemorian, möjligt att efter viss tid ompröva
bestämmelserna i ljuset av vunna erfarenheter och under hänsynstagande
till då rådande ekonomiska läge. Ett skäl för att göra lagstiftningen tillfällig
är vidare enligt de sakkunniga, att det nu är svårt att helt överblicka i
vad mån bestämmelserna kan komma att utnyttjas för att nå icke avsedda
skattelättnader.

De sakkunniga föreslår, att rätten till avdrag för utdelning bortfaller om
bolaget i fråga under beskattningsåret eller tidigare år, dock inte före år
1960, utskiftat medel utan att fråga varit om sådan inlösen som aktieägarna
haft rätt fordra. Bestämmelsen avser, enligt de sakkunniga, bl. a. att förhindra
att ett bolag utskiftar medel, som därefter åter inbetalas som nyemission.

Avdragsräitcns begränsning till aktiebolag

Skattelättnaderna i fråga om utdelning på nyemissioner har av de sakkunniga
föreslagits skola gälla endast för aktiebolag och alltså inte för ekonomiska
föreningar. De ekonomiska föreningarna vänder sig, framhålles i
promemorian, icke till den egentliga kapitalmarknaden vid anskaffning av
eget kapital, varför det för dem inte föreligger samma behov av skattelättnader
för kapitalanskaffning efter liknande grunder som föreslagits för
aktiebolagen. Det kan, enligt de sakkunniga, därjämte framhållas, att utdelning
på insatskapitalet praktiskt taget icke förekommer inom den jordbrukskooperativa
föreningsrörelsen, varför skattelättnader för utdelning på
ökat insatskapital inte skulle ge den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen
några fördelar.

Ikraftträdandet

Lagstiftningen föreslås, såsom framgår av det förut anförda, skola tillämpas
första gången vid 1962 års taxering. Utdelning å aktier, för vilka inbetalning
sker under år 1960, kan nämligen, framhåller de sakkunniga, regelmässigt
ifrågakomma tidigast under år 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Skattskyldighet för utdelningar

Delvis som en följd av den föreslagna rätten till avdrag för utdelningar å
nyemitterade aktier men också som en följd av tendensen hos bolagen att
placera likvida medel i börsnoterade aktier i stället för i tillgång, vars
avkastning är skattepliktig föreslås i de sakkunnigas promemoria vissa inskränkningar
— utöver dem som redan nu gäller — i den skattefrihet som
aktiebolag och ekonomiska föreningar åtnjuter för utdelningar från andra
aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I promemorian erinras, att grundtanken bakom systemet med dubbelbeskattningen
av bolagens inkomster är att ett bolags vinstmedel i princip
skall beskattas dels en gång hos bolaget och dels, i den mån vinsten blir
föremål för utdelning, ytterligare en gång hos aktieägaren. Däremot har man
velat om möjligt undvika uppkomsten av en tre- eller flerdubbel beskattning,
d. v. s. vad man kallar en kedjebeskattning. Med hänsyn härtill infördes
genom 1928 års lagstiftning den nyssnämnda skattefriheten för utdelningar
som uppburits av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna
skattefrihet inbjöd emellertid till missbruk. På grund därav tillkom de inskränkningar
i skattefriheten som genomfördes år 1951 beträffande de s. k.
svarta familjebolagen.

I promemorian framhålles att motivet till kedjebeskattningens upphävande
genom 1928 års lagstiftning, enligt vad förarbetena utvisar, i främsta
rummet varit önskemålet att underlätta organisatoriska omläggningar av
företagen och att man redan då varit medveten om risken för missbruk av
skattefrihetsbestämmelserna. Införandet av skattefriheten i fråga skedde alltså
inte förbehållslöst. De föreslagna ytterligare inskränkningarna kan därför
enligt de sakkunniga sägas endast avse ett fullföljande av intentioner, som i
viss mån redan kommit till uttryck i motiven till tidigare gällande lagstiftning.
I överensstämmelse med dessa bakomliggande intentioner har de sakkunniga
ansett det angeläget att vid förslagets utformning särskilt beakta
organisationsintresset. Av samma skäl har de sakkunniga också i viss omfattning
räknat med ett organisationsbegrepp som är mera vidsträckt än det
i 1951 års lagstiftning använda organisationsbegreppet. Detta innebär, såsom
framgår av redogörelsen för gällande rätt, att man från de då genomförda
inskränkningarna i skattefriheten för utdelningar till de s. k. svarta
familjebolagen undantog utdelningar å aktier eller andelar, som inneliaves
som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet, till
den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom. Med anknytning till organisationsinlresset
framhåller de sakkunniga, att avgörande för den skattefrihet man här
vill reglera i och för sig bör vara arten och intensiteten i fråga om det organisatoriska
sambandet mellan de olika företag, mellan vilka utdelningen
skall gå. Ju intimare detta samband är, desto starkare är skälen för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

betrakta företagen som en organisk enhet och följaktligen också för att
från beskattningen undantaga den utdelning som överföres från det ena
företaget till det andra. Finnes det inget sådant samband alls, föreligger
mindre anledning till skattefrihet för utdelningen hos det mottagande bolaget.

Rörelsedrivande företag

Med den nu angivna utgångspunkten anser de sakkunniga det i princip
böra accepteras att utdelning å aktier och andelar i helägda dotterföretag
och i s. k. organisationsbolag, d. v. s. bolag som ingår som ett led i organisationen
av ett annat bolags verksamhet, är skattefri, oavsett när och hur aktierna
eller andelarna förvärvats. Däremot kan det, anför de sakkunniga,
ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag eller
förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i verksamheten,
i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett från
det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta å placerade medel,
som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkastning av
kapital. Att den ränta å de placerade medlen, som aktieutdelningen utgör,
inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydelse för det
mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit lägre. Men
detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplacerare, tar
hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har, påpekar de sakkunniga
— såsom i direktiven också framhållits — frikallelsen från skattskyldighet
för utdelningar bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor
utsträckning placerat överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställda
aktier. De sålunda förvärvade aktierna betecknas av de sakkunniga såsom
kapitalplaceringsaktier.

Under framhållande av att den nuvarande skattefriheten för utdelning å
kapitalplaceringsaktier som regel kan anses materiellt omotiverad erinrar
de sakkunniga om vad de tidigare anfört därom att de bestämmelser, som
erfordras för att förhindra missbruk av den föreslagna lagstiftningen om
rätt till avdrag för utdelning å nyemissioner, kan göras förhållandevis enkla,
genom att nuvarande skattefrihet för utdelningar för bolag och föreningar
på antytt sätt begränsas. Det är därför, enligt de sakkunniga, lämpligt
att skattefriheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier inskränkes i
samband med införandet av de lättnader vid dubbelbeskattningen, som
nämnda förslag innebär. De sakkunniga tillägger i detta sammanhang.

Av verkställd utredning framgår, att den inskränkning av skattefriheten
för aktieutdelning, som vi i det följande föreslår, skulle ha medfört höjning
av taxeringarna för aktiebolag och ekonomiska föreningar med ett belopp
som kan antagas utgöra ca 25 milj. kr, om begränsningen gällt vid 1959 års
taxering och skattskyldigheten inte föranlett omdispositioner. Detta belopp
får anses så stort, att det är av intresse för det allmänna att en materiellt
sett omotiverad skatteförmån försvinner, men det är dock inte av sådan betydelse
att ändringen får icke önskvärda återverkningar på näringslivets
framtida kapitalförsörjning. Det kan anmärkas, att rörelsedrivande bolag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

även om de blir skattskyldiga för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, fortfarande
kan anse det lämpligt att placera likvida medel i aktier, låt vara att
deras intresse för att göra nya aktieköp kan väntas bli mindre än tidigare.

De aktier, som nu finnes hos bolag och föreningar, har förvärvats under
den förutsättningen att utdelningen är skattefri. Vi har därför övervägt, om
den ifrågasatta ändringen kan anses kränka berättigade krav på rättssäkerhet,
men funnit att detta icke är fallet. Kursutvecklingen för aktier har varit
sådan, att ägarna om de så önskar nästan alltid kan avyttra innehav av
kapitalplaceringsaktier med mycket god vinst. För företag med förhållandevis
stora aktieutdelningar på kapitalplaceringsaktier föreslås dock, såsom
beröres i det följande, möjlighet att efter dispens få under en övergångsperiod
åtnjuta nu gällande skattefrihet, för att få tid att anpassa sin ekonomiska
verksamhet efter de ändrade förutsättningarna.

Det nu sagda, anför de sakkunniga, gäller aktier och andelar som rörelsedrivande
aktiebolag och ekonomiska föreningar innehar i andra bolag och
föreningar. Beträffande dylika rörelsedrivande företag bör således skattskyldighet
införas för utdelningar å aktier och andelar som förvärvats i kapitalplaceringssyfte.
Därjämte, framhålles i promemorian, synes skattskyldighet
böra föreligga för aktier och andelar, som innehaves som varulager
i rörelse. I följd därav föreslår de sakkunniga att byggmästareföretag göres
skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Det synes enligt de sakkunnigas
mening inte motiverat att dylik utdelning är skattefri, och frågan bör lämpligen
regleras i detta sammanhang.

Bevisningen angående aktieinnehavets samband med rörelsen

Aktier och andelar bör, enligt promemorian, inte anses anskaffade i kapitalplaceringssyfte,
om det göres sannolikt att förvärvet betingats av den
rörelse som ägareföretaget eller detta närstående företag bedriver. Skattefrihet
för utdelning bör därför liksom nu gälla exempelvis om förvärvet
skett för att trygga tillförsel av råvaror, såsom ett led i avsättningen av
produkter eller för att samordna rörelser eller rörelsegrenar hos flera företag.
Däremot bör enligt de sakkunniga enbart den omständigheten, att
ett företag förvärvat aktier i ett annat företag för att få visst inflytande i
dess förvaltning i och för sig inte medföra, att förvärvet anses ha skett i
samband med rörelsen.

I och för sig är det alltså enligt förslaget inte något absolut krav för skattefrihet
för utdelningar att det företag, som äger aktierna, är ett i skattelagarnas
mening rörelsedrivandc företag. Skattefrihet föreligger då t. ex.
en ekonomisk förening, vars huvudsakliga uppgift är föreningsverksamhet,
innehar aktier, vilka förvärvats på grund av en rörelse, som ett närstående
företag bedriver. Om emellertid ägareföretaget är ett förvaltningsföretag
skall enligt förslaget gälla särskilda regler, för vilka redogörelse skall lämnas
i det följande.

De sakkunniga framhåller, att alltför stränga krav inte bör uppställas
på nyssnämnda sannolikhetsbcvisning. Skattefrihet för utdelning bör således
medgivas även i fall, då någon tvekan kan råda om huruvida förvärvet
haft samband med ägareföretagets rörelse. Såsom exempel på sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

tveksamma fall nämner de sakkunniga förvärv av aktier i företag som driver
allmännyttig verksamhet, exempelvis vissa kommunikationsföretag, och
företag som bildats för att anskaffa lokaler för fritidsverksamhet inom
områden där ägareföretagets personal är bosatt. De sakkunniga anmärker
att dylika företag i många fall ej lämnar någon utdelning.

Motsvarar ägareföretagets innehav av aktier eller andelar minst 25 procent
av röstetalet, skall enligt de sakkunnigas förslag aktierna alltid anses
förvärvade i annat syfte än kapitalplacering. Om det direkta innehavet är
så stort behöver alltså ingen utredning om förvärvets samband med rörelsen
förebringas till stöd för yrkande om skattefrihet. En sådan regel torde, enligt
de sakkunniga, underlätta tillämpningen av lagstiftningen och minska
risken för tvister i tveksamma fall.

Aktier och andelar i ekonomiska föreningar är, framhåller de sakkunniga,
att anse som förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om det bärande motivet
vid förvärvet kan antagas ha varit att placera likvida medel. I praktiken
kommer emellertid den föreslagna begränsningen enligt de sakkunnigas
mening nästan uteslutande att avse utdelningar på innehav av börsnoterade
aktier och andra på ett större antal ägare fördelade aktier.

De sakkunniga tar i promemorian också upp till diskussion de regler,
som bör gälla för de rörelsedrivande företagens innehav av aktier och andelar
i förvaltningsbolag, vilka i sin tur äger aktier och andelar i andra
företag. Dessförinnan behandlar de sakkunniga emellertid spörsmålet om
förvaltningsbolagens skattskyldighet för erhållna utdelningar och ställer
därvid frågan huruvida den skattefrihet, som enligt nuvarande regler gäller
för förvaltningsbolag liksom för andra bolag, bör begränsas på sätt föreslagits
för rörelsedrivande bolag och föreningar.

Förvaltningsbolag

Med förvaltningsbolag förstås enligt förslaget bolag och föreningar, vilkas
verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastigheter, värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. Även om ett företag vid sidan
om förvaltningsverksamheten driver en förhållandevis bagatellartad rörelse
anser de sakkunniga företaget i detta sammanhang böra räknas som förvaltningsbolag.
Enligt de sakkunniga kan förvaltningsföretagens hela innehav
av aktier och andelar i regel anses förvärvat i kapitalplaceringssyfte.
Detta gäller dock inte sådana förvaltningsföretag, som äges av andra bolag
och föreningar och vars uppgift är att inneha aktier eller andelar i företag,
vilka ■— om aktierna eller andelarna innehafts direkt av ägarna av förvaltningsföretaget
-— skulle utgjort organisalionsföretag till dessa. I sådana
fall kan förvaltningsföretaget sägas inneha aktierna och andelarna i dotterföretagen
som ett led i moderföretagets rörelse. Dylikt förvaltningsföretag
bör därför, enligt de sakkunniga, i princip vara frikallat från skattskyldighet
för utdelning från dotterföretagen liksom moderföretaget bör vara
fritaget från skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. I
fortsättningen anföres i promemorian.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

För övriga förvaltningsföretag kan däremot ifrågasättas, om skäl föreligger
för frikallelse från skattskyldighet för utdelning från andra bolag
och föreningar än dotterföretag. Då fråga icke är om dotterföretag, torde
det från förvaltningsföretagets synpunkt i regel vara likgiltigt om tillgängliga
medel placerats i aktier och andelar eller i andra tillgångar, som ger
samma behållen avkastning efter skatt och samma säkerhet som aktierna
eller andelarna i fråga. Det är nettobehållningen av avkastningen samt säkerheten
i placeringen som är avgörande vid val av placeringsobjekt.

Emellertid har dessa förvaltningsföretag en speciell uppgift som riskfördelare
åt sina delägare. Kapitalet placeras så att delägarna får större trygghet
beträffande det i förvaltningsföretaget nedlagda kapitalet och en jämnare
avkastning å detta. Om förvaltningsföretagen endast tjänstgör som
förmedlare av den uppburna utdelningen till sina delägare, vilket är fallet
om hela vinsten omedelbart utdelas vidare, bör de enligt vår mening alltfort
vara frikallade från skattskyldighet för utdelning å innehavda aktier
och andelar. Däremot föreligger inte samma skäl att medgiva skattefrihet
för sådan utdelning, som användes för kapitaluppbyggnad inom företaget.

Beträffande förvaltningsföretagen föreslås således, att frikallelsen från
skattskyldighet för utdelningar å aktier och andelar skall gälla endast i
fråga om ett så stort belopp av mottagen utdelning, som svarar mot den för
samma år beslutade och verkställda egna utdelningen. Däremot skall all
fonderad utdelningsinkomst enligt förslaget beskattas, oavsett om utdelningen
härrör från aktier och andelar i dotterföretag eller i andra företag.
Kedjebeskattning kan emellertid undvikas genom att vinsten utdelas vidare.

Enligt de sakkunnigas mening bör förvaltningsbolagen bl. a. av praktiska
skäl i beskattningshänseende behandlas lika oberoende av vem som äger
aktierna eller andelarna i förvaltningsbolaget. Om förvaltningsbolaget utgör
organisationsbolag till andra bolag eller föreningar, kan delägarna, framhåller
de sakkunniga, enligt förslaget till sig skattefritt överföra vinstmedlen
från förvaltningsbolaget. Skulle dylikt förvaltningsbolag behöva göra
t. ex. nedskrivningar av sitt innehav av organisationsaktier eller organisationsandelar
kan detta, efter genomförandet av de föreslagna bestämmelserna,
ske så att ägareföretagen först till sig skattefritt överför förvaltningsbolagets
utdelningsinkomst (utdelningsinkomsten beskattas då ej heller hos
förvaltningsbolaget) och därefter gör de kapitaltillskott till förvaltningsbolaget,
som kan vara erforderliga för att möjliggöra den önskade nedskrivningen.

Om förvaltningsbolaget utöver aktier och andelar förvaltar andra tillgångar,
t. ex. fastigheter, kan, framhålles i promemorian, avkastningen
av aktierna vara mer eller mindre obetydlig i förhållande till övrig inkomst.
I sådana fall kommer, enligt de sakkunniga, bestämmelser av nu
angiven innebörd i regel inte att få någon betydelse, enär den av företaget beslutade
utdelningen -— trots att en del av vinsten fonderas — ändock överstiger
mottagen utdelning. De sakkunniga säger sig emellertid inte ha velat före !l

Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

slå någon proportioneringsregel, då en sådan regel skulle medföra praktiska
svårigheter vid tillämpningen.

Med hänsyn till de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestämmelserna
anser de sakkunniga, att dessa bolag i fortsättningen bör äga rätt
till avdrag för samtliga gäldräntor och för kostnader för förvaltningen av
värdepappersinnehavet. Man kan ej kräva av förvaltningsföretagen, yttraide
sakkunniga, att de vidareutdelar mer än den vinst, som återstår sedan
avdrag skett för räntor och andra vid taxeringen avdragsgilla omkostnader.

Investmentbolag

Består förvaltningsbolagens inkomster helt av utdelningar å aktier och
andelar och av annan kapitalavkastning, kan, enligt vad de sakkunniga
framhåller, de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestämmelserna
möjligen få för hårda verkningar. Detta gäller främst de stora börsnoterade
s. k. investmentbolagen, vilka i sin verksamhet ibland kan förväntas taga
risker bl. a. i samband med finansiering av strukturrationaliseringar
och rekonstruktioner. En viss fondering av vinst, yttrar de sakkunniga,
kan vara nödvändig för att täcka dessa risker. Därjämte är i dylika företag
en måttlig fondering erforderlig för att möjliggöra jämna utdelningar.

Mot kravet på fondering av vinster för att täcka risker som är förenade
med placeringarna kan, enligt de sakkunniga, invändas, att dessa risker
bör kunna uppvägas av värdestegringsvinster, vilka icke beskattas. Dessa
vinster uppgår i vissa fall till mycket betydande belopp.

De sakkunniga har med beaktande av oJika omständigheter beträffande
de förvaltningsbolag, som äges av ett stort antal fysiska personer och vilkas
verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper, d. v. s.
investmentbolagen, ansett hänsyn skäligen böra tagas till att ett visst fonderingsbehov
föreligger. I promemorian förordas därför, att utdelning som
uppbäres av dylika investmentbolag beskattas endast till den del utdelningen
överstiger 125 procent av den av investmentbolaget för samma beskattningsår
verkställda egna utdelningen. Om ett investmentbolag uppbär utdelningsinkomst
med 1 milj. kr., måste bolaget — för att bli frikallat från
skattskyldighet för hela utdelningsinkomsten — således i sin tur utdela
minst 800 000 kr. Utdelar bolaget endast 000 000 kr. blir bolaget skattskyldigt
för uppburen utdelningsinkomst med (1 00 0 0 00 — 125 X 60 0 0 00 ==)
250 000 kr. 00

Blandade förvaltningsbolag och rörelsedrivande företag

De sakkunniga framhåller, att vissa bolag, vilkas möjligheter att utvidga
verksamheten inom den egna branschen på grund av marknadsförhållanden
är begränsade eller obefintliga, förvärvat förhållandevis stora aktieposter i
andra bolag. Sådana bolag kan sägas vara blandade förvaltningsbolag och
rörelsedrivande företag. Om rörelsedelen är obetydlig, vilket kan vara fallet
exempelvis om en tidigare driven rörelse i huvudsak nedlagts men en rörelsegren
fortfarande drives av sociala skäl, bör bolaget, enligt promemorian,

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

behandlas såsom förvaltningsbolag och åtnjuter då skattefrihet för uppburen
aktieutdelning som utdelas vidare. Är däremot rörelsedelen av större
omfattning, måste företaget överföra rörelsen till ett dotterbolag för att
komma i åtnjutande av den form av skattefrihet, som föreslagits för investment-
och andra förvaltningsbolag.

Rörelsedrivande företags innehav av aktier eller andelar i vissa förvaltningsbolag Beträffande

rörelsedrivande företags innehav av aktier och andelar i förvaltningsbolag,
som i sin tur äger aktier eller andelar, bör, enligt de sakkunniga,
i princip gälla, att aktier eller andelar i dylika förvaltningsbolag
anses ha anskaffats i kapitalplaceringssyfte, d. v. s. skattskyldighet bör föreligga
för utdelning från förvaltningsbolaget. Undantag skall dock, såsom
förut nämnts, enligt förslaget gälla för utdelning från sådana förvaltningsbolag,
vars verksamhet uteslutande består i att inneha aktier eller andelar
i företag, som utgör organisationsföretag till ägaren eller ägarna av förvaltningsföretaget.
Förvärvet av aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget
har i dylika fall betingats av den rörelse som ägarna av företaget
bedriver.

Om emellertid förvaltningsföretaget — förutom de aktier och andelar som
utgör organisationsaktier eller organisationsandelar för ägaren eller ägarna
av företaget — även äger aktier eller andelar av kapitalplaceringskaraktär,
skall aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, enligt de sakkunniga,
vara att anse som av ägarna förvärvade i kapitalplaceringssyfte. Dessa blir
i sådant fall enligt förslaget skattskyldiga för hela utdelningen från förvaltningsföretaget.
Om rörelseföretaget i samband med införandet av de föreslagna
bestämmelserna önskar undvika beskattning av dylik utdelning,
måste därför, enligt promemorian, en del av förvaltningsföretagets aktieinnehav
överföras till moderbolaget så att förvaltningsbolagets aktieinnehav
blir ensartat.

Svarta familjebolag

De bestämmelser de sakkunniga förordat gäller icke de s. k. svarta familjebolagen,
om de driver rörelse. Någon ändring av de för dem gällande bestämmelserna
ifrågasättes ej. De rörelsedrivande svarta familjebolagen skall
således enligt förslaget även i fortsättningen vara skattskyldiga för all utdelning
utom den som uppbäres å organisationsaktier och organisationsandelar.
Däremot har sådana familjebolag, som är förvaltningsbolag, ansetts
böra omfattas av de föreslagna bestämmelserna för förvaltningsbolag.
Skulle de föreslagna bestämmelserna gälla jämväl för rörelsedrivande familjebolag,
innebär detta, framhåller de sakkunniga, att man lämnat dessa
möjlighet att genomföra skatteflyktsåtgärder i form av exempelvis s. k.
lundintransaktioner, d. v. s. att eliminera dubbelbeskattningen genom att
försälja ett företag med balanserade vinstmedel till ett annat bolag eller
förening för cn köpeskilling inkluderande vinstmedlen och därefter överföra

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinstmedlen skattefritt till sistnämnda företag. Specialreglerna för familjebolagen
tillkom delvis för att förhindra dylika manipulationer. De sakkunniga
tillägger.

Enligt vad vi har oss bekant avser skatteflyktskommittén att framlägga
förslag till bestämmelser till förhindrande av dylika skatteflyktsåtgärder. Det
kan antagas att skatteflyktskommittén i samband därmed prövar om specialreglerna
för familjebolagen blir helt överflödiga, när dylika bestämmelser
införts.

De sakkunniga framhåller, att de bestämmelser om rätt för riksskattenämnden
att meddela dispens från den för familj ebolagen gällande skattskyldigheten
för utdelningar i vissa fall, vilka återfinnes i nuvarande fjärde
stycket av 54 § kommunalskattelagen, numera saknar aktualitet. De föreslås
därför skola utgå.

Innehav av aktier och andelar i utländska bolag m. m.

Då utdelning från utländska bolag enligt dubbelbeskattningsavtalen i vissa
fall behandlas som om utdelningen uppburits från svenskt bolag, skulle
den föreslagna lagstiftningen, framhåller de sakkunniga, formellt kunna
innebära en skärpning av beskattningen av utdelning från utländska bolag,
nämligen om aktierna eller andelarna i det utländska bolaget anskaffats i
kapitalplaceringssyfte. I praktiken lärer dock, enligt de sakkunniga, bolagens
innehav av utländska aktier och andelar utgöras av organisationsaktier
och organisationsandelar. Enligt de sakkunniga torde därför den föreslagna
lagstiftningen inte få någon effekt i vad avser utdelningar från utlandet. Av
betydelse är härvid att enligt förslaget skattskyldighet inte föreligger om
aktieinnehavet motsvarar 25 procent av aktiekapitalet i det utdelande bolaget.
Det bör även anmärkas att den ifrågavarande skattebefrielsen enligt
dubbelbeskattningsavtalen närmast torde ha åsyftat utdelningar å organisationsaktier
och organisationsandelar. Skulle emellertid den föreslagna lagstiftningen
i något fall innebära en skärpning i fråga om beskattningen av
utdelningar från utlandet torde man, enligt de sakkunniga, kunna utgå ifrån
att det närmast får ankomma på den utländska stat med vilken avtalet ingåtts
att taga initiativ till diskussioner i fråga om eventuell jämkning av
avtalsbestämmelserna. Fråga kan därvid, yttrar de sakkunniga, även uppkomma
huruvida den föreslagna lagstiftningen angående rätt till avdrag
för utdelning å nyemissioner bör inverka på avtalens bestämmelser i fråga
om eftergift av svensk kupongskatt.

Icke heller i övrigt har de sakkunniga funnit anledning att föreslå ändringar
som berör förordningen om kupongskatt. Detsamma gäller förordningen
om utskiftningsskatt.

Gäldränteavdrag

Därest skattefriheten för utdelningar begränsas på sätt föreslagits, ifrågasätter
de sakkunniga om inte de bestämmelser i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen,
som reglerar rätten till avdrag för gäldräntor, vilka belöper å så -

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

dana aktier och andelar varå utdelningen är skattefri, kan utgå. De sakkunniga
anför härom följande.

Dessa bestämmelser har redan nu mycket liten praktisk betydelse och får
det i än mindre grad om de nu föreslagna bestämmelserna genomföres.
Emellertid är det organisationsbegrepp, som gäller enligt vårt förslag, vidsträcktare
än det som nu avses i 39 § 1 mom. Även efter ett genomförande av
förslaget kan därför skattefrihet från utdelning komma att kvarstå i vissa
fall, där det kan göras gällande att helt ränteavdrag principiellt inte bör
medgivas. Det kan alltså råda delade meningar om behovet av att bibehålla
ifrågavarande bestämmelser. Med hänsyn därtill har vi begränsat oss till att
föreslå viss komplettering.

Utformas bestämmelserna för förvaltningsbolagen och investmentbolagen
på sätt vi förordat, skall dessa bolag äga rätt till helt ränteavdrag, trots att
de icke beskattas för så stor del av mottagen utdelning som svarar mot företagets
egen utdelning för samma år eller, beträffande investmentbolagen, 125
procent av denna. Man kan inte kräva att företagen utdelar mer än som svarar
mot behållen vinst. En ändring föreslås därför i 39 § 1 mom. av innebörd
att rätten till ränteavdrag i fortsättningen blir obeskuren för investmentbolag
och andra förvaltningsbolag.

Övergångsbestämmelserna

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas första gången vid 1962
års taxering. Riksskattenämnden skall dock enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
äga medgiva att ett företag får åtnjuta skattefrihet för utdelningar
enligt nu gällande regler under ytterligare högst tre år. Med hänsyn
härtill föreslås lagstiftningen skola träda i kraft omedelbart.

Dispens under begränsad tid från skattskyldighet för utdelning å aktier
anses enligt promemorian böra medgivas, om skatteökningen för det aktieägande
företaget på grund av inskränkningen i skattefriheten för aktieutdelningar
blir så stor, att den i väsentlig mån kan påverka dess utdelningspolitik.
Ägarebolaget bör då få viss skattefrihet under en övergångstid för att
kunna anpassa sin ekonomiska verksamhet efter de ändrade förutsättningarna.
Såsom villkor för sådan dispens bör, enligt de sakkunniga, uppställas
kravet, att under beskattningsåret 1958 uppburen sådan aktieutdelning, för
vilken ägaren enligt de nya bestämmelserna blir skattskyldig, uppgått till
minst 20 procent av ägareföretagets egen utdelning för samma beskattningsår.
Skulle både ägarebolaget och dess dotterbolag äga kapitalplaceringsaktier,
bör jämförelse göras mellan av ägarebolaget lämnad utdelning och av
koncernen uppburen utdelning, i förekommande fall minskad med på minoritetsaktieägare
i dotterbolagen belöpande del av uppburen utdelning.

Om uppburen utdelning uppgått till minst 20 procent av lämnad utdelning,
bör ägarebolaget, enligt de sakkunniga, medgivas skattefrihet för uppburen
utdelning vid taxeringarna åren 1962—1964 i enlighet med äldre bestämmelser,
dock årligen med högst det vid 1959 års taxering skattefria utdelningsbeloppet.

Dispens synes, enligt de sakkunniga, även böra medgivas om ett aktiebolag
på grund av tidsbrist eller av annan anledning icke omplacerat aktier

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

inom koncern, överfört rörelse till dotterbolag eller vidtagit andra liknande
transaktioner av i huvudsak formell natur, som helt eller delvis skulle ha
medfört skattefrihet vid 1962 års taxering, därest transaktionerna genomförts
på tidigare stadium. Som regel torde, framhåller de sakkunniga, dispens
som grundar sig på nu angivna skäl behöva ifrågakomma allenast vid
1962 års taxering.

Förslagens statsfinansiella effekt

Av det statistiska material, som de sakkunniga förebragt, framgår att den
nyemission av aktiekapital som årligen sker, oavsett om det framlagda förslaget
om avdragsrätt i samband med nyemissioner genomföres, kan beräknas
till ca 250 milj. kronor. Förslaget om avdragsrätt för utdelning å nyemitterat
kapital kan därför, enligt de sakkunniga, beräknas medföra en
minskning av beskattningsunderlaget med ca ( _4Q X 250 =) 10 milj. kronor
det första året, ( x 500 =) 20 milj. kronor det andra året, (X
750 =) 30 milj. kronor det tredje året etc. Sammanlagt kan man, framhåller
de sakkunniga, därför för den tidsperiod, som den föreslagna lagstiftningen
gäller, räkna med en minskning av beskattningsunderlaget — i jämförelse
med om förslaget inte genomföres — med sammanlagt inemot 300
milj. kronor. Vid beräkningen av totalbeloppet har beaktats att avdragsrätt
inte medgives för all utdelning å nyemission. Vid uppskattningen av den
minskning av beskattningsunderlaget, som förslaget innebär, har de sakkunniga
inte funnit sig ha anledning att taga hänsyn till den ökning av
nyemissioner, som kan förväntas bli en följd av förslaget, emedan detta
kapitaltillskott skulle kunna anses annars i huvudsak ha tillkommit i form
av lån, varvid räntan varit avdragsgill.

Vad beträffar den ökning av beskattningsunderlaget, som förslaget om
viss begränsning av bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar
medför, beräknar de sakkunniga att densamma i stort sett uppväger den
nyssnämnda minskningen av beskattningsunderlaget. Vid jämförelsen måste,
enligt de sakkunniga, hänsyn tagas till att skattskyldigheten i viss utsträckning
kan undgås genom i och för sig naturliga omdispositioner. De
sakkunniga har, såsom i tidigare sammanhang nämnts, med ledning av
verkställd utredning funnit att den föreslagna inskränkningen av skattefriheten,
om den gällt vid 1959 års taxering och inte föranlett omdispositioner
av antytt slag, skulle ha medfört en höjning av taxeringarna för aktiebolag
och ekonomiska föreningar med ca 25 milj. kronor.

Enligt promemorian ger de sakkunnigas beräkningar till resultat, att den
totala effekten av de föreslagna bestämmelserna inte kommer att innebära
någon skatteskärpning. Däremot medför reglerna, framhåller de sakkunniga,
en viss omfördelning bolagen emellan av den sammanlagda bolagsskatten
på det sätt att de bolag som skaffat kapitalplaceringsaktier, d. v. s.
de likvida bolagen, får en något högre skatt och de bolag, som är i behov av
nytt kapital och därför gör nyemissioner, en något lägre skatt än om förslagen
inte genomföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 dr 1960

V. Remissyttrandena

Oaktat utredningen i enlighet med direktiven utformat sitt förslag som
ett sammanhängande helt och dess olika delar rent tekniskt är beroende av
varandra, har remissinstanserna i regel behandlat de olika delarna som två
skilda förslag. Vid redogörelsen för remissyttrandena kommer därför uttalandena
i fråga om avdrag vid nyemissioner och rörande bolags och föreningars
skattskyldighet för utdelningar att redovisas var för sig.

Beträffande frågan om avdragsrätt för utdelningar å nyemissioner har
flertalet remissinstanser uttalat intresse, ehuru det framlagda förslaget på
sina håll kritiserats bl. a. för dess begränsade räckvidd. Vissa remissinstanser
har avtyrkt förslaget eller uttalat tveksamhet vid ställningstagandet. Den
av de sakkunniga föreslagna inskränkningen i aktiebolagens och de ekonomiska
föreningarnas frikallelse från skattskyldighet för erhållna utdelningar
har mött invändningar från ett flertal remissinstanser, men åtskilliga yttranden
går i tillstyrkande riktning.

Utdelning å nyemissioner

Förslaget om rätt till avdrag för utdelningar å nyemissioner har i princip
tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, två reservanter inom fullmäktige
i riksbanken, riksräkenskapsverket, överståthålarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
och Västerbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Svenska byggnadsentreprenörföreningen ävensom av alla handelskamrarna
i riket utom en. Tillstyrkandena har emellertid såsom redan antytts i regel
lämnats med vissa reservationer. De föreslagna bestämmelserna har i allmänhet
ansetts för restriktivt utformade och den genom avdragsrätten tilltänkta
förmånen för snävt tilltagen.

Fullmäktige i riksbanken uttalar sig, under framhållande av att ytterligare
undersökningar varit önskvärda, i tillstyrkande riktning men förordar
att den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande framskjutes med hänsyn
till konjunkturläget.

Avstyrkande uttalanden har gjorts av kommerskollegium, riksskattenämnden,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,
Sveriges redareförening samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Konjunkturinstitutet, som anser att frågan bör göras till föremål för vidare
undersökningar, förordar att genomförandet av de föreslagna ändringarna
i fråga om avdragsrätt för utdelning i vart fall uppskjutes till ett
mindre ansträngt konjunkturläge.

Kooperativa förbundet uttalar sig, med anslutning till grundtankarna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

förslaget, för en differentierad skatt å utdelad och fonderad vinst hos bolag
och föreningar, men anser sig, med hänsyn till riskerna för att en sådan
mera vittgående reform uppskjutes, inte kunna tillstyrka att förslaget genomföres
i dess nuvarande form.

I kammarrättens yttrande anföres i huvudsak kritiska synpunkter.

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges
akademikers centralorganisation har ansett sig inte böra ingå på en närmare
granskning av de sakkunnigas förslag, emedan detta i enlighet med de
givna direktiven utarbetats från rent skattetekniska utgångspunkter och
utan att någon undersökning av reformens realekonomiska konsekvenser
verkställts.

I de erinringar som riktas mot det föreliggande förslaget om viss avdragsrätt
för utdelningar anföres tämligen genomgående, att det avdrag som
föreslås är otillräckligt för att stimulera till kapitalanskaffning genom nyemissioner
och att de tidsbegränsningar som uppställts för rätten att utnyttja
avdragsrätten i fråga är ägnade att väsentligt minska dess värde ur
näringslivets synpunkt. Av åtskilliga instanser föreslås därför att det avdrag
å fyra procent, varmed de sakkunniga räknat, med hänsyn till ränteläget
å den allmänna lånemarknaden höjes till fem eller sex procent. Vad de olika
tidsbegränsningarna beträffar synes remissinstanserna i regel godtaga att
avdragsrätten till en början begränsas till nyemissioner under åren 1960—
1965. I några yttranden uttalas emellertid att denna begränsning är onödig.
Ett flertal remissinstanser anser däremot, att begränsningen till sex år av
den tid, varunder avdragsrätt enligt förslaget högst må åtnjutas, avsevärt
minskar värdet av den föreslagna lagstiftningen. Därvid uttalas att, om man
vill främja de produktiva investeringarna inom näringslivet på längre sikt,
skattelättnaden i fråga bör göras obegränsad i tiden. Det har också framkastats
att det antal år, under vilka avdrag högst får åtnjutas, bör utsträckas
till 10 år. Flera instanser uttrycker sin sympati för en permanent lagstiftning
enligt det västtyska systemet med en generellt genomförd differentiering
av skatten på fonderad och utdelad vinst.

De framförda synpunkterna återfinnes i huvudsak i det yttrande som avgivits
av näringslivets skattedelegation.

Näringslivets skattedelegation framhåller bl. a., att ett bedömande i dag
av det sätt varpå näringslivets behov av kapital under 1960-talet och därmed
sammanhängande kapitalmarknads- och skatteproblem skall lösas förutsätter
mycket ingående ekonomiska utredningar. Betraktat såsom ett
första steg är det enligt delegationen i och för sig tillfredsställande att den
föreliggande utredningen om vissa skattelättnader för nyemissioner kommit
till stånd.

Enligt skattedelegationens mening kan emellertid eu lindring i beskattningen
under ett fåtal år inte förväntas få någon avgörande effekt för företagens
beslut. Eftersom både direktiven och de sakkunnigas uttalanden ger
uttryck för en önskan att stimulera nyemissioner på sådant sätt, att pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

duktiva investeringar främjas, finner delegationen det konsekvent, att lättnaden
göres obegränsad i tiden och föreslår därför, att avdraget vid utdelning
å nyemitterade aktier under åren 1960—1965 knytes till dessa emissioner
och göres till tiden obegränsat.

Med hänsyn till att marknadsräntan för icke riskvilligt kapital, som placeras
i obligationer och inteckningar, för närvarande ligger mellan fem och
sju procent, måste enligt skattedelegationen, för att det riskvilliga kapitalel
skall kunna tillförsäkras en rimlig avkastning, avdraget sättas högre än
fyra procent. Delegationen föreslår att detta i varje fall bestämmes till sex
procent.

Skattedelegationen — som uttalar, att förslaget med de kompletteringar,
som förordats av delegationen kan förväntas få en gynnsam effekt i fråga
om bolagens möjlighet att skaffa kapital och att förslaget för att få denna
effekt bör föreläggas årets riksdag — anser att, vad angår den statsfinansiella
sidan av förslaget, till och med en obetydlig ökning av emissionsverksamheten
kan komma att inbringa det allmänna skatteinkomster som överstiger
minskningen av bolagsskatten. Delegationen fortsätter.

I första hand har man därvidlag att räkna med skatten på utdelningar
på det nyemitterade kapitalet. En lättnad för nyemissionerna kan emellertid
också väntas medföra såväl en ur räntabilitetssynpunkt bättre fördelning
av investeringarna i samhället som en ökning av de totala investeringarna
som följd av att en ökad mängd nyemissioner kan verka stimulerande
på den privata sparviljan under förutsättning att giltighetstiden för avdragsrätten
göres obegränsad. Härigenom erhålles en ökning av det totala
produktionsresultatet som även ger upphov till ökade skatteintäkter för det
allmänna. Något inkomstbortfall kan därför icke förväntas följa av den
föreslagna lättnaden och någon kompensation, motiverad av statsfinansiella
skäl, erfordras sålunda icke. Om bolagen hade tillåtits att i stället upptaga
obligationslån för att finansiera sina investeringar så skulle skatteinkomsterna
på grund av enkelbeskattningen bli mindre än om kapitalanskaffningen
sker genom nyemissioner med föreslaget avdrag.

I yttrandena från de övriga remissinstanser, som företräder näringslivet,
framför allt handelskamrarna, uttalas liknande synpunkter som de vilka
framförts av näringslivets skattedelegation. De organisationer som avstyrker
förslaget åberopar främst rättvisesyn punkter.

Sveriges köpmannaförbund, som inte anser sig kunna tillstyrka förslaget,
framhåller, att de sakkunnigas promemoria i stor utsträckning behandlar
problem, som endast är aktuella för de största bolagen. Vad sålunda beträffar
den föreslagna skattelättnaden vid nyemissioner under 1960—1965,
uttalar förbundet att det ej finnes någon kapitalmarknad där de mindre
och medelstora bolagen kan gå ut och emittera aktier. De föreslagna åtgäiderna
kan därför icke väntas medföra nagon lättnad för sistnämnda kategori
av bolag, som dock i fråga om antal är hell dominerande och som ur
ekonomisk synpunkt är mycket betydelsefull.

I det av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
avgivna gemensamma yttrandet konstateras, att förslaget innebär ett partiellt
upphävande av nu i regel gällande dubbelbeskattning av7 vinster i ak -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

liebolag. Det förefaller förbunden otillfredsställande att för vissa bolag bibehålies
dubbelbeskattningen fullt ut hur långt fram i tiden som helst, medan
man för andra vid en godtyckligt vald tidpunkt upphäver dubbelbeskattningen
för viss del av inkomsten. Förbunden hemställer att förslaget
icke måtte föranleda någon lagstiftningsåtgärd men anser, att om förslaget
likväl genomföres, avdragsrätten bör utsträckas även till sådana aktiebolag
som redovisar förvärvskällan jordbruksfastighet med däri ingående skog.
Organisationerna framhåller att det blir alltmer vanligt med aktiebolagsformen
vid bedrivande av jordbruk, bl. a. på grund av den föreslagna upplösningen
av fideikommissen, etablerande av kollektivdrift för jordbruk m. m.
Förbunden konstaterar att förslaget icke omfattar ekonomiska föreningar
och anför härom följande.

Förslaget omfattar icke ekonomiska föreningar. För jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse har detta för närvarande ingen större betydelse, enär
som i promemorian angivits förräntning av insatskapital i denna sker i endast
obetydlig omfattning. Även om det skulle vara rättvist, att sådan förräntning
kan genomföras, så synes införandet även beträffande ekonomiska
föreningar av sådana regler om partiellt upphävande av dubbelbeskattning,
som nu föreslagits för aktiebolag vara förknippat med så många svårigheter,
att förbunden anser sig icke kunna påfordra att så sker.

Sveriges redareförening anser det betänkligt att stimulera till utdelningar,
då aktiebolagslagens regler tvärtom tar sikte på att förhindra utdelning av
sådana vinstmedel, som anses böra reserveras hos bolagen. Redareföreningen
riktar även vissa erinringar mot att utdelning å kapital som tillskjutes
efter viss dag beskattas förmånligare än dessförinnan tillskjutet aktiekapital.
Detta strider enligt föreningen mot principen om likformig och rättvis
beskattning. Om förslaget likväl genomföres, anser föreningen bl. a. att
avdragsrätten inte bör tillkomma endast rörelsedrivande aktiebolag. Även
bolag, som äger och förvaltar fastigheter, kan vara i behov av nytillskott avkapital
för att kunna genomföra en mera kostsam modernisering av en äldre
fastighet eller för att ersätta densamma med en ny byggnad. Det finns enligt
redareföreningen ej något rimligt skäl att behandla nyemissioner i ett fastighetsförvaltande
bolag på annat sätt än beträffande ett rörelsedrivande
sådant företag.

Kooperativa förbundet berör i sitt yttrande de praktiska verkningarna
av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet. Enligt förbundet synes det
inte vara ett oviktigt antagande att de nuvarande skattereglerna i väsentlig
grad bidragit till den omfattning, i vilken överskott kvarhållits i företagen
genom synlig eller osynlig fondering i stäilet för att utdelas. Genom fonderingarna
har företagen konsoliderats och deras självfinansiering ökats. Med
erkännande av den betydelse en sådan konsolidering haft för såväl de enskilda
företagen som för näringslivet i stort ifrågasätter förbundet likväl
om en alltför långt driven självfinansiering hos företagen är ur samhällsekonomisk
synpunkt odelat fördelaktig. Det är enligt förbundet inte uteslutet
att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapitalmarkna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

den, i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt mer räntabel
användning än vad som faktiskt skett. Tendensen hos aktieägarna att
hellre låta vinsterna stå inne i företagen med åtföljande möjligheter till
skattefria realisationsvinster kan, framhåller förbundet, befaras medföra
en viss ryckighet på kapitalmarknaden och en snedvridning i förhållandet
mellan börsvärden och aktuell avkastning. Till de praktiska återverkningarna
av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet hör, yttrar förbundet vidare,
även de av de sakkunniga påtalade olägenheterna vid nyemission hos
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vad de sistnämnda beträffar beklagar
förbundet att de sakkunniga inte funnit sig kunna låta förslaget omfatta
de ekonomiska föreningarna. Enligt förbundets mening har de ekonomiska
töreningarna samma nackdelar som aktiebolagen i fråga om kostnaden för
anskaffning av insatskapital och en tendens till snedvridning i förhållandet
mellan insatskapital och upplånat kapital kan befaras av samma skäl som
hos aktiebolagen.

Förbundet uttalar i detta sammanhang sitt intresse för ett system med
differentierad skatt och anför.

Även om styrelsen sålunda ställer sig positiv till huvudtanken i det framlagda
förslaget, kan styrelsen icke tillstyrka, att det göres till föremål för lagstiftning
i sin nuvarande form. Av vad som tidigare anförts framgår, att
styrelsen anser det ytterst angeläget att frågan om ett system för differentierad
skatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar göres till föremål för
en noggrann undersökning och att denna undersökning kommer till stånd
snarast möjligt. Styrelsen befarar, att denna utredning förhalas, om ett provisorium
av föreslagen art genomföres. Bedrivs utredningen så, att ett nytt
genomarbetat förslag kan framläggas till nästa års riksdag,^ torde behovet
av åtgärder för att underlätta nyemissioner icke vara så för dagen akut,
att därmed icke kan anstå till denna tidpunkt.

Fullmäktige i riksbanken, som säger sig inte ha funnit anledning taga
ställning till de båda lagförslagens utformning från skatteteknisk synpunkt,
uttalar att det största intresset från fullmäktiges utgångspunkter kommit
att knyta sig till förslaget om avdrag för utdelningar å nyemissioner. Om
det nuvarande utgångsläget för en reform anför fullmäktige följande.

Gällande skatteregler, som medger avdrag för skuldräntor men ej för utdelningar,
medför att ett företags kapitalanskaffning genom nyemission a\
aktier ställer sig oproportionerligt dyr jämfört med upplåning och är en
väsentlig orsak till den relativt obetydliga roll, som nyemissioner spelar i
det svenska näringslivets finansiering. De torde vara en bidragande faktor
till den höga graden av självfinansiering och de i förhållande till vinsterna
låga utdelningar som kännetecknar ett flertal svenska företag. Skilda värderingar
kan göras av dessa förhållanden. Å ena sidan kan det sägas att
företagens finansiella konsolidering bör uppmuntras. Ä andra sidan kan
man peka på det värdefulla i att företagsvinsterna via utdelningar kanaliseras
till en öppen kapitalmarknad, på vilken de företag som har de största
utvecklingsmöjligheterna kan anskaffa tillräckligt kapital. I detta sammanhang
kan också erinras om att det bristande intresset från företagens
sida för nyemissioner i hög grad bidragit till alt en ökad efterfrågan på aktier
leder till stundom oproportionerligt stora kursstegringar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

Efter att ha konstaterat, att de sakkunniga inte är beredda att nu föreslå
ett genomförande av en fullständig skattemässig differentiering mellan utdelad
och fonderad vinst utan i stället förordar en tidsbegränsad rätt till avdrag
vid inkomstbeskattningen för utdelning upp till fyra procent å nyemitterade
aktier, anför fullmäktige.

Fullmäktige finner för sin del, att det finns goda skäl att överväga förändringar
i reglerna för utdelningars skattemässiga behandling i den av
de sakkunniga diskuterade riktningen. Det måste emellertid beklagas, att de
— naturligt nog med tanke på den korta tid som stått till buds — ej hunnit
företaga de ytterligare utredningar, som skulle ha gjort det möjligt att taga
ställning till en konsekvent differentiering mellan skattesatserna för fonderad
och utdelad vinst. De möjligheter, som kan finnas att på denna väg
lämna ett bidrag till en bättre fungerande kapitalmarknad, synes knappast
i någon betydande grad kunna realiseras genom genomförandet av utredningens
mera begränsade förslag om avdrag för utdelning å nyemissioner.
Det vore i och för sig önskvärt att de erforderliga undersökningarna kunde
genomföras innan ett slutligt ställningstagande sker till de sakkunnigas för Med

hänsyn till det konjunkturpolitiska lägel anser fullmäktige att förslaget
i förevarande del i vart fall bör uppskjutas tills vidare. Härom anför
fullmäktige.

Det ter sig ofrånkomligi, att ett genomförande av utredningens förslag
om avdrag för utdelning å nyemissioner i nuvarande läge kommer att omedelbart
oka näringslivets finansieringsmöjligheter och därigenom ge en stimulans
till ökade investeringar, i den mån dessa nu hålles tillbaka genom
svårigheter att erhålla kredit. Det är givetvis inte möjligt att mera exakt
uppskatta omfattningen av de nyemissioner, som kan väntas komma till
stånd. Sannolikt torde man dock kunna räkna med en icke oväsentlig initialeffekt,
en koncentration till tiden närmast efter de nya reglernas ikraftträdande
av nyemissioner som hittills hållits tillbaka. Det får därför från
den häi anlagda synpunkten anses olämpligt att förlägga genomförandet
av de sakkunnigas förslag i denna del till en tidpunkt, då det råder en utpräglad
högkonjunktur och realt utrymme för en ytterligare ökning av näringslivets
investeringar saknas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar att det utan ytterligare utredning
ar svårt att bedöma vilka verkningar förslaget kan väntas få i olika hänseenden
och fortsätter.

Det synes emellertid rimligt antaga, att ett genomförande av förslaget om
viss skattelättnad för utdelning på nyemissioner skulle, även om tidsbegränsningen
innebär ett väsentligt återhållande moment, få till följd ett ökat utbud
av nya aktier. Den samtidigt föreslagna beskattningen av rörelsebolagens
i placeringssyfte köpta aktier skulle därjämte sannolikt öka utbudet
av gamla aktier. En press nedåt på aktiekurserna, inklusive kurserna på
nyemissioner, skulle härvid följa och återverka dämpande på den väntade
ökningen av kapitaltillflödet till de emitterande bolagen. Om emellertid såsom
här antagits, de nya skattereglerna skulle leda till ökade placeringar i
aktier, kommer sannolikt efterfrågan på obligationer att minska. De föreliggande
begränsade möjligheterna för bolagen att erhålla kapital medelst
obligationsemissioner skulle därigenom nedgå ytterligare, samtidigt som
också andra sektorers möjligheter till upplåning mot obligationer skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

försämras. Bl. a. skulle anskaffningen av långfristigt kapital till bostadssektorn,
kommunerna och staten ytterligare försvåras. Härjämte skulle den
senaste tidens strävanden i syfte att vidga obligationsmarknaden motverkas.

Emellertid torde, framhåller fullmäktige, de sakkunnigas förslag om viss
tidsbegränsad avdragsrätt vid nyemission av aktier, särskilt i rådande läge
med en reglerad obligationsmarknad och minskade möjligheter för bolagen
till självfinansiering, få anses innefatta ett avgjort positivt element, så till
vida att förslaget öppnar möjlighet för bolagen att nå det riskvilliga kapitalet.
Framför allt för nystartade och expanderande företag måste detta enligt
fullmäktige innebära ett steg i rätt riktning mot ökad rörelsefrihet i
fråga om kapitalanskaffningen. Av viss betydelse i sammanhanget torde
vara, att det nya marknadsläge, som skapats genom den handelspolitiska
blockbildningen inom Europa, för de enskilda företagen kommer att medföra
stora krav på ökad kapitalförsörjning för upprätthållande och stärkande
av konkurrensförmågan. Med insikt härom säger fullmäktige sig
för sin del icke rikta någon erinran mot alt, i huvudsaklig överensstämmelse
med det föreliggande förslaget, ett tidsbegränsat försök nu göres att stimulera
bolagen till att i ökad utsträckning lösa sina finansieringsproblem
genom nyemissioner av aktier.

Även konjunkturinstitutet framhåller att den föreslagna reformen får
återverkningar på obligationsmarknaden. Huruvida det inflationsfria investeringsutrymmet
skulle komma att öka genom åtgärderna beror, framhåller
institutet vidare, på deras verkningar på den privata sparbenägenheten.
Åtgärdernas effekt på denna är emellertid svårbedömbar. Även sparformerna
kan tänkas påverkas på så sätt att ett minskat bank- eller obligationssparande
ersätts med ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vidare
behöver innebära förbättrade finansieringsmöjligheter för företagen. Institutet
anför vidare.

Vid bedömning av om bolagens finansieringsmöjligheter underlättas genom
de föreslagna åtgärderna, synes i första hand följande synpunkter
vara av relevans; bolagssektorn betraktas härvid som en helhet. Den föreslagna
beskattningen av rörelsebolagens i placeringssyfte anskaffade aktier
skulle sannolikt medföra ökat utbud av gamla aktier. Nyemissionerna av
aktier, mätt i nominellt värde, skulle vidare öka på grund av den föreslagna
skattelättnaden på utdelningar å nyemitterade aktier. Av de ökade utbuden
skulle följa en press nedåt på kurserna, inklusive för de nyemitterade
aktierna. På efterfrågesidan skulle bilden såtillvida förändras, att rörelsebolagen
sannolikt i stor utsträckning skulle bortfalla som köpare med nedgång
i efterfrågan som följd. Den minskade beskattningen av de emitterande
bolagen skulle å andra sidan kunna påverka efterfrågan positivt. Nettoeffekten
på kurserna av dessa ändringar i utbuds- och efterfrågeförhållandena
är svårbestämbar. Det är därför ingalunda självklart, att företagssektorns
möjligheter till kapitalanskaffning medelst aktier skulle komma
att öka genom skattereformen.

Enligt konjunkturinstitutet kan ifrågasättas lämpligheten i att för hela
den period, som reformen i första hand avses gälla, binda avdragsrälten vid
en viss procentsats. Institutet anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procentsats,
är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den förhanden\
arande ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte en viss
\aiiabilitct
emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra lämpligt rättesnöre
för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på vilken förändringarna
skall utspelas, finge göras under vederbörligt hänsynstagande till
bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp. obligationsinnehav.
De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n. tillämpas, ligger
avsevärt över 4 procent. Genomföres de föreslagna åtgärderna nu, bör’därför
den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hänsyn härtill.
Liksom i fråga om räntan å obligationer bör avdragsrätten för nvemitterade
aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den
procentsats, som gällde vid emissionstillfället.

Konjunkturinstitutet anser att den föreslagna skattereformen icke bör genomföras
utan närmare utredning av reformens samhällsekonomiska konsekvenser.
Konjunkturinstitutet fäster uppmärksamheten på att en allmän
översyn av skattelagstiftningen är avsedd komma till stånd inom en nära
framtid. I samband med denna skulle enligt institutets mening de i föreliggande
promemoria diskuterade frågorna lämpligen kunna tas upp och förslag
till ändrad bolagsbeskattning framläggas med ledning av de samhällsekonomiska
överväganden som då måste göras och i förening med de övriga
förändringar i skattesystemet, som översynen kan komma att utmynna i.

Konjunkturinstitutet tillägger avslutningsvis följande.

Skulle likväl beslut fattas i enlighet med det framlagda förslaget, talar
starka skäl för att lagändringen icke träder i kraft förrän vid en senare tidpunkt.
Likviditeten inom företagssektorn är efter de senaste årens kraftiga
ikviditetstillväxt synnerligen hög och ekonomin kännetecknas av stigande
aktivitet. Åtgärder av såväl finans- som kreditpolitisk karaktär har vidtagits
för att dämpa denna. Inte minst har strävanden inriktats på att åstadkomma
en nnnskad kredittillförsel till företagen. En inkonsekvens i konjunkturpolitiken
föreligger emellertid såtillvida att bolagsbeskattningen enligt ett tidigare
fattat beslut sänkts med tillämpning från och med en tidpunkt då en
åtstramning var motiverad. Mot bakgrund av dessa omständigheter förefaller
lättnader i bolagsfinansieringen f. n. helt omotiverade. Ju större effekt i
avsett syfte — bättre möjligheter till kapitalanskaffning för bolagen — den
nu föreslagna skattereformen får, desto kraftigare ekonomisk-politiska korrektiv
måste tillgripas i dagens situation. Uppskov med reformen skulle sannolikt
ge som resultat, att företag, som nu står i begrepp att göra investeringar,
skulle i liopp om framtida billigare finansieringsmöjligheter uppskjuta
vissa investeringar. Detta skulle vara till gagn för den samhällsekonomiska
balansen.

Kommerskollegium finner sig inte kunna tillstyrka bifall till förslaget med
den utformning det fått. Kollegium anser visserligen att förslaget utgör ett
steg i rätt riktning men framhåller att det är tveksamt om den begränsade
avdragsrätt som föreslås kan få någon större betydelse. Å andra sidan finner
kollegium ett utsträckande av tiden för avdragsrätten vara otillfredsställande
ur den synpunkten, att lagstiftningen då skulle komma att gynna vissa bolag
framför andra. Härom anför kollegium följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Sålunda skulle bolag med för ringa aktiekapital kunna bättre utnyttja det
nya systemet än bolag, vars aktiekapital redan kan anses motsvara rörelsens
omfattning. Vidare skulle det exempelvis framstå såsom obilligt mot ett befintligt
bolag, som under åren 1960—65 ej har behov av nyemissioner, därest
ett under nämnda tid bildat bolag icke endast under sex år utan allt framgent
skulle äga den förmån det kan anses innebära att få åtnjuta den föreslagna
avdragsrätten med avseende å hela det under sagda period tillskjutna
aktiekapitalet. Nu angivna betänkligheter skulle dock avsevärt minska, om
avdragsrätten blev gällande i framtiden för nyemissioner överhuvud.

Riksräkenskapsverket yttrar, att det skattebortfall, som kan förutses som
följd av de föreslagna reglerna om skattefrihet för vissa utdelningar, enligt
riksräkenskapsverkets mening icke är av den storleksordning att det bör utgöra
hinder för att genomföra de föreslagna bestämmelserna, oavsett om
motsvarande belopp inhämtas genom den samtidigt föreslagna skärpningen
av bolagsbeskattningen i vissa andra avseenden. Däremot synes det enligt
ämbetsverkets mening svårt att överblicka omfattningen och konsekvenserna
av de åtgärder, som kan komma att vidtagas i syfte att, inom de föreslagna
bestämmelsernas ram, ernå icke avsedda skatteförmåner. Den föreslagna
tidsbegränsningen i förening med den föreslagna maximeringen till
fyra procent av det skattefria utdelningsbeloppet gör det emellertid troligt,
framhåller ämbetsverket, att verkningarna av sådana åtgärder blir begränsade.
Då det med tillämpning av gällande lagstiftning om utskiftningsskatt
och med eventuellt nödvändig kompletterande lagstiftning torde vara möjligt
att komma till rätta med icke avsedda verkningar, vill det synas riksräkenskapsverket
att den föreslagna sexårsbegränsningen är alltför snäv,
och ämbetsverket ifrågasätter därför om icke bestämmelserna skulle kunna
gälla tillsvidare.

Riksskattenämnden säger sig icke betvivla att åtskilliga företag — icke
minst till följd av att näringslivet, bortsett från kraftföretagen, sedan flera
år vägrats tillträde till obligationsmarknaden — kan ha intresse av den
skattelättnad, som förslagets genomförande skulle innebära, och att i vart
fall vissa av näringslivets organisationer därför anser sig böra acceptera förslaget
trots att aktieemissioner därigenom skulle underlättas endast i ganska
ringa omfattning; ur nu åsyftad synpunkt skulle ju förslaget dock innebära
ett steg i rätt riktning. Vid ett ställningstagande till förslaget finner riksskattenämnden
emellertid för sin del, å ena sidan, att de föreslagna lättnaderna
är så litet omfattande, att det måste starkt ifrågasättas om förslaget
kan väntas få någon större effekt och, å andra sidan, att förslaget innefattar
en allvarlig komplicering av redan förut svårtillämpade regler om aktiebolags
beskattning. Nämnden anför vidare.

EU motiv för att genomföra förslaget skulle kunna vara, att även en ganska
ringa ökning av nyemissionerna skulle kunna medföra en ur vissa synpunkter
önskvärd nedpressning av de alltjämt höga börskurserna. Å andra
sidan torde det vara de liöga kurserna som göra nyteckningarna lockande.
Om sålunda de sakkunnigas förslag, därest det genomföres, skulle i begynnelseskedet
medföra en markant ökning av nyemissionerna, skulle detta

Kungl. Maj:1s proposition nr 162 år 1960

kunna föranleda en sådan nedpressning av kurserna att nyemissionerna —
sedan begynnelseskedet passerats — tvärtom motverkades. Härigenom skulle
de bolag gynnas, som först genomförde nyemissioner, vilket dels ur rättvisesynpunkt
framstår som mindre tillfredsställande dels givetvis icke innefattar
någon garanli för att de ur samhällssynpunkt mest angelägna investeringarna
underlättas.

En annan ur rättvisesynpunkt allvarlig konsekvens av förslaget ligger i
det förhållandet att — eftersom å ena sidan blott det efter viss tidpunkt nyemitterade
kapitalet skulle medföra rätt till avdrag men å andra sidan denna
rätt skulle tillkomma icke blott äldre bolag, som ökade sitt aktiekapital, utan
även nybildade bolag — en skarp gräns skulle komma att dragas mellan bolag
bildade kort före respektive kort efter den tidpunkt, som bleve avgörande
för tillgodoräknandet av rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital.
Särskilt allvarlig skulle denna orättvisa bliva därest lagstiftningen
sedermera gjordes permanent.

Ur rättvisesynpunkt lika litet tilltalande är det förhållandet, att helt skilda
regler skulle komma att tillämpas för aktiebolag, vars aktier till något mer
än femtio procent respektive till femtio procent eller något därunder innehades
av annat aktiebolag.

Riksskattenämnden understryker även, att — frånsett de svårigheter vid
tillämpningen som de nya reglerna skulle föranleda — reformen kan antagas
medföra en mångfald, av skatteskäl betingade men sakligt omotiverade
ombildningar i fråga om bolags- och koncernförhållanden. Riksskattenämnden
anser sig, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, böra avstyrka
att förslaget lägges till grund för lagstiftning.

Om förslaget genomföres bör enligt riksskattenämndens mening avdrag
medgivas jämväl vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

Överståthållarämbetet delar de sakkunnigas uppfattning att ändrad lagstiftning
på hithörande områden ur de synpunkter, som de sakkunniga närmare
redogjort för, är påkallad. De förslag, de sakkunniga lämnat till förebyggande
av icke önskvärda verkningar av nu gällande beskattningsregler,
finner överståthållarämbetet ändamålsenliga och sakligt väl underbyggda.
Ämbetet fortsätter.

Enligt överståthållarämbetels förmenande är det av vikt, att de nya bestämmelserna
angående aktiebolags rätt att åtnjuta avdrag för utdelning å
nyemitterat aktiekapital — såsom de sakkunniga förutsatt — förelägges
redan innevarande års riksdag för avgörande. Om införandet av bestämmelserna
skulle fördröjas, kan följden härav bliva ett emissionsstopp. För att
få åtnjuta de fördelar förslaget innebär kommer nämligen bolagen säkerligen
att uppskjuta nyemissioner, till dess att de nya bestämmelserna blivit
tillämpliga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det icke får anses uteslutet
att de föreslagna bestämmelserna — såsom de sakkunniga jämväl uttalat
— kan komma att utnyttjas för att uppnå icke avsedda skatteförmåner.
Det är därför att befara att taxeringsarbetet kommer att ytterligare kompliceras
och att skattetvister av olika slag kan uppstå. Då förslaget emellertid avser
att underlätta bolagens kapitalanskaffning och då bestämmelserna är av
tillfällig natur anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka att de sakkunnigas för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

slag lägges till grund för lagstiftning, varefter så småningom en omprövning
av bestämmelserna bör komma till stånd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del att en allmänt
differentierad beskattning är ett intresseväckande och värdefullt uppslag,
som bör föras vidare i diskussionen. Beträffande de sakkunnigas förslag
ifrågasätter däremot länsstyrelsen om detta kommer att medföra någon mera
betydande effekt. Länsstyrelsen konstaterar bl. a. att skattelagstiftningen,
som redan nu är komplicerad, genom förslaget blir än mer svårbegriplig.
Länsstyrelsen har därför kommit till uppfattningen att förslaget inte utan
överarbetning bör läggas till grund för lagstiftning. Vad angår förslagets
detaljer frågar sig länsstyrelsen bl. a. om inte den föreslagna 50-procentgränsen
är väl gynnsam för bolagen. Länsstyrelsen kritiserar anknytningen
till röstetalet och befarar att bestämmelsen härom kan utnyttjas för icke
avsedd skattelättnad. Intet hinder föreligger nämligen för att utgiva serier
av aktier med olika röstetal och olika utdelning. Om emission sker av aktier
med lågt röstetal — jämlikt aktiebolagslagen må röstvärdet för aktie
kunna bestämmas till tio gånger röstvärdet för annan aktie — och aktierna
garanterar hög utdelning samt samma aktier förvärvas av ett aktiebolag
kan, framhåller länsstyrelsen, till synes icke avsedd skattelättnad erhallas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner, att den föreslagna rätten att åtnjuta
avdrag för utdelning å nyemissioner för vissa bolag kan vara av sådant intresse
och sådan betydelse, att åtgärder för att främja sadana emissioner
kan te sig motiverade. Därvid bör dock enligt länsstyrelsens mening eftersträvas
ett mera okomplicerat förfaringssätt, som icke föranleder alltför
vittgående ändringar av redan gällande skattelagstiftning. Enligt länsstyrelsen
vore därför ett dispensförfarande i varje enskilt fall att föredraga. För
att erhålla avdragsrätt för utdelning skulle bolag sålunda göra ansökan till
myndighet som normalt har till uppgift att övervaka lånemarknaden. Denna
myndighet hade då att verkställa undersökning om aktiernas fördelning,
bolagets utvecklingsmöjligheter och allmänna ekonomiska struktur etc.

En given dispens torde emellertid, framhålles i yttrandet, böra omfatta
åtminstone en tidrymd av tio år. Mot den av de sakkunniga föreslagna tidsbegränsningen
till sex år kan nämligen invändas, att nyemission knappast
sker på grundval av så kortfristiga fördelar.

Skattskyldighet för utdelningar

De sakkunnigas förslag angående ändringar i reglerna om aktiebolagens
och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för mottagna utdelningar
har genomgående avstyrkts av de remissinstanser som företräder näringslivet.
Bland myndigheterna är meningarna delade. Vissa myndigheter har
tillstyrkt förslaget, och från några håll påyrkas skärpningar i de sakkunnigas
förslag. Andra myndigheter har avstyrkt förslaget eller uttalat tveksamhet
vid ställningstagandet.

4 liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. yr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Tillstyrkande uttalanden har gjorts av fullmäktige i riksbanken, riksräkenskapsverket
och överståthållarämbetet. Också länsstyrelsen i Stockholms
län tillstyrker förslaget, även om det enligt länsstyrelsen synes tveksamt om
behovet av ändrade beskattningsregler är så stort att inte den översyn av
skattesystemet som förebådats först skulle kunna avvaktas. Jämväl länsstyrelsen
i Älvsborgs län ifrågasätter en mera omfattande och klarläggande utredning.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län förutsätter
vissa omarbetningar av förslaget, delvis i skärpande riktning, för att
det skall kunna godtagas. Detsamma gäller länsstyrelsen i Östergötlands län.
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers
centralorganisation har inte ansett sig kunna taga ställning till
förslaget.

De remissinstanser som uttalar sig i avstyrkande riktning ger i allmänhet
uttryck för uppfattningen, att förslaget innebär en i principiellt avseende så
genomgripande ändring i skärpande riktning av de nuvarande reglerna angående
aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för
utdelningar att det inte bör genomföras utan en föregående utredning av
de ekonomiska verkningarna för näringslivet.

Kammarrätten framhåller att hittills gällande regler till undvikande av
kedjebeskaltning i sina huvuddrag tillämpats i flera decennier utan att annat
»missbruk» förekommit eller ens varit möjligt än i fråga om familjebolag;
genom tillkomsten av 1950-talets undantag från skattefriheten för
s. k. svarta familjebolag kan emellertid den möjligheten anses effektivt
eliminerad. I fortsättningen anför kammarrätten.

Utan att nackdelarna med det nu rådande systemet belysas — påståendet
att avkastningen på kapitalplaceringsaktier endast är att anse såsom ränta
a placerade medel att jämställa med annan avkastning av kapital synes innefatta
en långt driven förenkling av problemet — och utan att de tekniskt-ekonomiska
förutsättningarna för denna genomgripande och till många av sina
verkningar ovissa omläggning av beskattningsreglerna för näringslivet redovisas,
har nu jämlikt direktiven förslag framlagts till ett ej tidsbegränsat och
sålunda definitivt upphävande av vissa av ännu gällande regler mot kedjebeskattning.
Kammarrätten förbiser därvid icke den omständigheten att, såvitt
den av de sakkunniga lämnade historiska bakgrunden till nu gällande
regler giver vid handen, lagstiftarens avsikt aldrig varit att — frånsett
de uttryckliga undantagen — eliminera kedjebeskattningen i fråga om
andra aktier och andelar än sådana som kunna sägas ingå i ägareföretagets
organisation. Men den frihet, som bestämmelserna medgivit inom vad som
kunde kallas bolagssektorn, synes icke böra inskränkas endast av principiella
skäl eller för att omöjliggöra befarat missbruk inom koncerner. Mot sådant
missbruk torde utan särskilda svårigheter korrektiv kunna skapas.

Det torde i och för sig kunna ifrågasättas, om icke den effekten av de
föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och förordningen om statlig
inkomstskatt borde elimineras, som innebär att jämväl av bolag företagna,
i lag påbjudna avsättningar enligt förslaget kunna drabbas av kedjebeskattning.
Att införa en differentiering i sådant syfte torde i och för sig
icke erbjuda särskilda svårigheter. Emellertid måste en dylik regel uppmuntra
till ej avsedda och från skilda synpunkter menliga åtgärder i syfte

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 51

att utnyttja förmånen och synes därför av praktiska skäl icke kunna förordas.

Riksskattenämnden finner förslaget om utvidgning av systemet med kedjebeskattning
av aktiebolagens vinster vara principiellt så allvarligt, att endast
mycket starka skäl — vilka nämnden icke kunnat finna att de sakkunniga
påvisat —- skulle motivera att denna del av förslaget nu genomföres.

Sammanfattningsvis uttalar riksskattenämnden som sin mening att de
sakkunnigas förslag är ägnat att komplicera skatteförfattningarna i icke
ringa grad, medan effekten av förslaget, sett ur det allmännas synpunkt,
torde bliva förhållandevis ringa, att förslaget ur rättvisesynpunkt icke är
klanderfritt samt att — även om de sakkunnigas förslag innefattar ur skattetekniska
synpunkter intressanta uppslag — en lagstiftning i ämnet likväl
icke bör komma till stånd utan en mera allsidig belysning och undersökning
av frågekomplexet. Härvid kommer, framhåller nämnden, jämväl
den aviserade principiella utredningen om den allmänna uppläggningen av
det svenska skattesystemet in i bilden. Riksskattenämnden anser sig därför
böra, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, avstyrka att
förslaget nu lägges till grund för lagstiftning. Nämnden anser sig vidare
böra uttala att, därest förslaget om rätt till avdrag för utdelningar avvisas,
skäl under alla förhållanden saknas att i sådant läge genomföra förslaget
om utvidgad kedjebeskattning.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att det nuvarande systemet
för beskattningen av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna fungerat
alltsedan kommunalskattelagens tillkomst och att näringslivet anpassat
sig till detsamma. Ett uppbrytande av förefintliga rättsliga och ekonomiska
sammanhang och en övergång till ett annat system, vars verkningar
är helt outredda, kan därför, yttrar delegationen, icke rimligen göras utan
en bärande motivering. Någon sådan har icke lämnats i den remitterade promemorian.

Skattedelegationen påpekar vidare, att en kedjebeskattning reellt innebär
att den fysiska personens inkomst av i bolaget investerat kapital kan
komma att beskattas i tre eller flera led. De sakkunnigas ståndpunkttagande
kan därför icke vara förenligt med principen om dubbelbeskattning av aktiebolagens
vinster.

Skattedelegationen bemöter de sakkunnigas uttalande att avsaknaden av
kedjebeskattning skulle ha bidragit till att aktiebolag och ekonomiska föreningar
i stor utsträckning placerat s. k. överskottsmedel i börsnoterade
aktier. Härom anför delegationen följande.

Nettoökningen under 1950-talet av de rörelsedrivande aktiebolagens innehav
av börsnoterade aktier är enligt gjorda överslagsberäkningar ringa.
De rörelsedrivande aktiebolag, som innehar större portföljer av börsnoterade
aktier, har enligt gjorda beräkningar under år 1958 ökat sitt innehav (netto)
av sådana aktier med ca 15 milj. kronor och under år 1959 minskat sagda
innehav med ca 2 milj. kronor, beloppen beräknade till inköpskurser. I
förhållande till den totala omsättningen på fondbörsen åren 1958 och 1959
av 265 milj. resp. 358 milj. kronor är dessa belopp obetydliga. Som en jäm 4t

Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

förelse kan nämnas, att försäkringsbolagens aktieköp uttryckt i nominella
belopp uppgått till år 1955 34 milj., år 1956 35 milj., år 1957 24 milj., år
1958 44 milj. och år 1959 37,5 milj. kronor. Den korta remisstiden har icke
möjliggjort en undersökning av ideella föreningars, fromma stiftelsers och
fonders aktieköp under senare år. Det anses sannolikt att dessa juridiska
personer, för vilkas del dubbel- eller kedjebeskattning överhuvud ej ifrågakommer,
under senare år väsentligen ändrat sin placeringspolitik och övergått
till placeringar i börsnoterade aktier. Grundad anledning saknas sålunda
för den ovan återgivna, i direktiven uttalade förmodan. I detta sammanhang
är vidare av intresse att konstatera, att kursutvecklingen på den
svenska aktiemarknaden i stort sett varit densamma som på de viktigare
utländska fondbörserna. Slutligen kan antecknas att kursstegringarna på
svenska börsnoterade aktier sedan år 1938 i stort sett följt den allmänna
prisutvecklingen. Ökningen av företagens reala tillgångar har givetvis också
spelat en väsentlig roll för den stegring av kurserna som ägt rum. Den slutsatsen
kan alltså dragas, att de rörelsedrivande aktiebolagens begränsade
aktieinköp endast varit en obetydligt bidragande orsak till kursstegringarna
under de senaste åren.

Skattedelegationen uttalar vidare bl. a., att tidpunkten för att införa kedjebeskattningen
som huvudregel framstår som särskilt olämpligt vald. Pågående
strukturrationalisering och anpassning till de nya europeiska marknaderna
måste få genomföras utan uppställande av skattehinder av den art
varom nu är fråga.

Vad särskilt beträffar de sakkunnigas förslag om införande -— låt vara
med viss mindre begränsning — av ett skatterättsligt tvång för investmentbolagen
att utdela medel, motsvarande erhållna utdelningar, anmärker delegationen
att förslaget icke tillräckligt beaktar dessa företags uppgift. Delegationen
kan icke finna, att de sakkunniga ens ifrån egna utgångspunkter
anfört bärande skäl för en ändring av nu gällande regler i fråga om dessa
företag. De aktiebolagsrättsliga reglerna om avsättningsskyldighet är också
av den karaktär, att skatterättslig utdelningsskyldighet i vart fall ej kan
försvaras för vad som motsvarar dylika avsättningar.

I stort sett liknande invändningar mot de sakkunnigas förslag i förevarande
del anföres av övriga näringsorganisationer och av handelskamrarna.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen vänder sig särskilt mot den
skattskyldighet som de sakkunniga föreslår skola införas för sådana bolag
och ekonomiska föreningar, vilka driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse
eller yrkesmässig handel med fastigheter, såvitt fråga är om aktier och
andelar som utgör lager i rörelsen. Föreningen anser detta strida mot det
organisationsintresse som de sakkunniga säger sig ha velat beakta.

Konjunkturinstitutet anser, såsom framgår av den lämnade redogörelsen
för institutets yttrande över förslagets första del, att skattereformen inte
bör genomföras utan närmare utredning av de samhällsekonomiska konsekvenserna.
Institutet hänvisar härvid bl. a. till den allmänna översyn av
skattelagstiftningen som är avsedd att komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 53

Liknande uttalanden göres av fullmäktige i riksgäldskontoret och kommerskollegium.

Kooperativa förbundet anför att den inskränkning i nuvarande skattefrihet
för utdelning hos aktiebolag och ekonomiska föreningar som föreslås
sannolikt i vissa fall kan vara befogad. Skulle, tillägger förbundet, frågan i
stort om en differentierad beskattning av bolagsvinster upptagas till prövning,
aktualiseras ånyo problemet om skattefriheten för utdelningar. I sådant
sammanhang torde det enligt förbundets mening även bli nödvändigt att
överväga en omarbetning av nuvarande realisationsvinstbeskattningsregler
vid avyttring av aktier. Omöjligt är icke, säger förbundet, att det syfte, som
nu närmast synes vara eftersträvat med den ifrågavarande delen av de
sakkunnigas förslag, nämligen att åstadkomma en broms mot företagens
placering av överskottsmedel i börsnoterade aktier, kunde uppnås på denna
väg. Förbundet pekar härefter på de föreslagna reglernas invecklade natur
och tillråder i första hand att de sakkunniga bemyndigas fortsätta sin utredning
med uppdrag att undersöka möjligheterna för en definitiv lösning av
de problem varom fråga är.

Till de instanser som ställt sig välvilliga till de sakkunnigas förslag i förevarande
del hör fullmäktige i riksbanken, vilka anför följande.

De sakkunnigas andra förslag innebär, att den för aktiebolag och ekonomiska
föreningar gällande skattebefrielsen för utdelningar å aktier och andelar avskaffas
i vad avser aktier, som förvärvats i placeringssyfte. En specialbestämmelse
föreslås härvid för investmentbolag och andra förvaltningsbolag, innebärande
att dessa bolag kan undvika beskattning av erhållen utdelning genom
att i sin tur företaga utdelning till aktieägarna. Fullmäktige finner de
föreslagna ändringarna väl motiverade. Det synes ur samhällsekonomisk
synpunkt föga rationellt, att ett företags val mellan t. ex. egna investeringar,
förvärv av aktier och förvärv av obligationer skall påverkas av skattefriheten
för avkastningen å aktieplaceringar.

Sambandet mellan de sakkunnigas två förslag synes icke vara sådant, att
ett uppskov med genomförandet av avdrag för utdelningar å nyemissioner
nödvändigtvis skulle hindra att förslaget om begränsning av skattebefrielsen
för erhållna utdelningar genomfördes omedelbart. Inte heller kan det
hävdas att det sistnämnda förslaget innebär någon mera betydande skärpning
av akliebolagsbeskattningen; summan av utdelningar, som genom den
föreslagna ändringen skulle bli skattepliktiga hos rörelsedrivande bolag,
uppskattas av de sakkunniga till ca 25 miljoner kronor. Ä andra sidan synes
ändringen icke så angelägen, att hinder föreligger mot att låta ett uppskov
omfatta även detta förslag.

Två reservanter inom fullmäktige avstyrker emellertid förslaget.

överståthållarämbetet, som helt ansluter sig till de sakkunnigas förslag,
ifrågasätter dock huruvida inte bestämmelserna i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen
angående avdrag för gäldränta, som belöper på sådana aktier
och andelar varå utdelningen är skattefri för mottagaren, bör utgå. Dessa
bestämmelser, som tidigare endast tillämpats i ringa omfattning, torde näm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

ligen, framhåller ämbetet, genom det av de sakkunniga föreslagna vidsträcktare
organisationsbegreppet komma att sakna praktisk betydelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att den föreslagna skattskyldigheten
för utdelning å kapitalplaceringsaktier bör gälla alla bolag och ekonomiska
föreningar, frånsett sådana som bildats uteslutande för att förvalta värdepapper
eller annan därmed likartad lös egendom. Någon anledning att medgiva
skattefrihet å tillfälliga placeringar i kapitalplaceringsaktier, medan
ränta å fordringar beskattas, synes icke föreligga.

Länsstyrelsen erinrar om att de sakkunniga i fråga om gränsdragningen
mellan kapitalplacerings- och icke kapitalplaceringsaktier föreslagit, att*
därest ägareföretagets innehav av aktier motsvarar minst 25 procent av
röstetalet, innehavet alltid skall anses förvärvat i annat syfte än kapitalplacering.
Den föreslagna procentsatsen synes enligt länsstyrelsens mening väl
låg och torde böra höjas till 50. Skulle den av de sakkunniga föreslagna
procentsatsen anses böra fastställas, bör i vart fall, för att avskära möjligheterna
till oberättigade köp av kapitalplaceringsaktier i syfte att komma
över nämnda 25 %-gräns, den föreslagna regeln kompletteras så att 25 %-gränsen skall gälla endast om ägareföretagets innehav av aktier vid utgången
av år 1959 motsvarade minst 25 % av röstetalet.

De föreslagna reglerna om skärpning av skattskyldigheten för utdelning
å kapitalplaceringsaktier, som enligt länsstyrelsens mening bör gälla såväl
för bolag och föreningar, som utövar rörelse, som för sådana företag som
endast äger jordbruksfastighet eller annan fastighet, synes enligt länsstyrelsen
böra givas tillfällig karaktär och tidsbegränsas i samma utsträckning
som föreslagits beträffande rätten till avdrag för utdelning. Vidare bör med
de föreslagna reglerna den i de sakkunnigas förslag angivna skattefriheten
för förvaltningsbolag gälla endast sådana bolag, som vid utgången av år 1959
hade till uteslutande ändamal att förvalta värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom. För att erhålla en klar gränsdragning mellan enskilda
och allmänna investmentbolag, vilka senare är frikallade från skattskyldighet
för erhållen utdelning, som icke överstiger 125 % av ägarebolagets utdelnmg,
synes enligt länsstyrelsen lämpligen böra föreskrivas att antalet aktieägare
i ett allmänt investmentbolag bör vara minst 200.

Länsstyrelsen yttrar till sist.

Den föreslagna tillfälliga lagstiftningen om begränsning av skattefriheten
for aktieutdelningar bör uttryckligen förklaras vara en förberedelse för en
bestående lagstiftning, innebärande undantagslös skattskyldighet för utdelningar
på kapitalplaceringsaktier för andra bolag än sådana som bildats för
förvaltning av värdepapper. Den nuvarande lagstiftningen om beskattning
av aktieutdelningar med bland annat olika regler för så kallade vita och
svarta bolag är ett lappverk, som bör ersättas med en principiellt riktigare
lagstiftning av nyss angiven innebörd. Innan en sådan bestående lagstiftning
genomföres, bör emellertid utredning göras om icke bolag, som förvärvat
kapitalplaceringsaktier i förhållandevis mycket stor omfattning, bör beredas
möjlighet att utskifta kapitalplaceringsaktier till aktieägare och att vid därav
föranledd taxering till utskiftningsskatt värdera dessa tillgångar till in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

köpspris eller annat värde understigande marknadsvärdet, så att aktieägarna
i sådana bolag icke på grund av de ändrade beskattningsreglerna lider större
förlust än vad som kan anses rimligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de sakkunniga har
åberopat starka skäl för skattefrihetens avskaffande när det gäller utdelning
på kapilalplaceringsaktier tillhörande rörelsedrivande företag. Kapitalplaceringssyftet
kan emellertid, påpekar länsstyrelsen, vara svårt att bestämma.
Om den föreslagna presumtionsregeln att ett aktieinnehav pa minst 25
procent av hela aktiekapitalet anses utesluta sådant syfte, måste sägas att
den skulle gynna företag med stora ekonomiska resurser på ett föga rimligt
sätt. Anledning torde därför enligt länsstyrelsens uppfattning knappast
föreligga att införa någon specialregel av angivet slag, utan bör för aktier
och andelar gälla, att de skall anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, såvida
icke innehavet därav visas vara betingat av den rörelse, som det köpande
företaget bedriver.

I fortsättningen behandlar länsstyrelsen förslagets utformning i olika hänseenden
och anför därvid bl. a. följande.

Mot att förvaltningsbolagen få göra avdrag för vinst, som vidareutdelas
göres ingen erinran. Däremot har länsstyrelsen icke kunnat finna, att de
sakkunniga förebragt övertygande skäl för sitt förslag om investmentbolagens
befrielse från skattskyldighet för mottagen vinstutdelning inom ramen
för ett till 125 procent av vidareutdelad vinst bestämt belopp. Av promemorian
framgår dock, att investmentbolagen i Amerikas förenta stater beskattas
fullt för vinster, som fonderas och att den ifrågavarande skattebestämmelsen,
enligt vad investmentbolagens egen representant uttalat, främjat dessa
företags verksamhet i detta land. Det saknas motiv för att behandla de
svenska investmentbolagen gynnsammare än de amerikanska. Starka rättvisehänsyn
kräva för övrigt, att investmentbolagen icke ställas i annat läge
än sådana förvaltningsbolag, som ägas av ett fåtal aktieägare. Emellertid synes
hinder icke böra resas mot att investmentbolagen, om de så önska, beskattas
såsom rörelsedrivande med härav följande skattekonsekvenser. — -— -—

Enligt förslaget skall skattskyldighet föreligga för aktier och andelar, vilka
innehavas såsom varulager i rörelse. I enlighet härmed föreslås att byggmästarföretag
skola bliva skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Länsstyrelsen
finner den föreslagna bestämmelsen riktig, men vill understryka
att lundintransaktion icke omöjliggöres genom denna ändring. Ett företag,
som redovisar stora fonder — och i följd härav också har en stor latent
skatteskuld — kan för närvarande köpas upp av ett bolag, som driver handel
med värdepapper. Det köpande bolaget kan betala för företagets hela
värde utan avdrag för skatteskulden, eftersom fonderna kunna utdelas. Det
köpande bolaget får visserligen skatta för utdelningen men kan kompensera
sig härför genom en motsvarande nedskrivning av värdet å aktierna i
företaget till nominellt belopp. Det är uppenbarligen eu viktig angelägenhet
för skattelagstiftningen all definitivt stoppa lundintransaktionerna. Denna
fråga får nu icke längre skjutas på framtiden.

För det fall att ett icke rörelsedrivande förvaltningsbolag, förutom aktier
och andelar även innehar andra tillgångar, såsom fastigheter eller obligationer,
skulle enligt de sakkunniga frihet från skatt på utdelning föreligga
enligt huvudregeln, d. v. s. inom ramen för vad som vidareutdelats. Denna
bestämmelse kan sägas innefatta att mottagen utdelning anses vara den

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som först vidareutdelas. Bestämmelsen skulle emellertid gynna bl. a. fastighetsbolagen
och -föreningarna. De skulle kunna i sina räkenskaper lägga
upp vissa skattefria reserver med hjälp av utdelningar, om de blott hava
fastighetsinkomster av tillräcklig storlek för vidareutdelning. Vad som här
föreslås bör därför enligt länsstyrelsens mening endast gälla företag, vars
verksamhet helt eller till huvudsaklig del består i förvaltning av aktier eller
av andelar i ekonomiska föreningar.

I betänkandet beröres det fall, att en ekonomisk förening, vars huvudsakliga
uppgift är föreningsverksamhet, innehar aktier, vilka förräntas på
grund av en rörelse, som ett närstående företag bedriver. Hos en sådan förening
beskattas utdelningen såsom inkomst av kapital. Föreningsverksamheten
är en för inkomstbeskattningen ovidkommande företeelse. Vinst på
sådan verksamhet beskattas icke. Förlust får icke avdragas. En förening
av denna typ torde därför böra behandlas på samma sätt som ett förvaltningsföretag,
d. v. s. krav måste upprätthållas på att den ekonomiska föreningen
vidareutdelar emottagen utdelning för att bliva fri från skatt på
denna. Om utdelning till sådana företag skulle göras skattefri, även om
den icke vidareutdelades, bleve detta liktydigt med att företaget skulle kunna
täcka underskottet på sin föreningsverksamhet genom de ifrågavarande
skattefria utdelningarna. Ett resultat av detta slag anser länsstyrelsen att
skattelagstiftningen icke bör främja.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar i första hand upp till diskussion frågan
om lämpligheten av de regler som de sakkunniga föreslagit beträffande
investmentbolagen. Länsstyrelsen anser att förslaget i hög grad omintetgör
den av investmentbolagen hittills bedrivna självfinansieringen. Länsstyrelsen
ifrågasätter det riktiga häri och framhåller bl. a. att de belopp, som
genom investmentbolagen ställts till industrins förfogande för nyemissioner,
säkerligen aldrig blivit så höga, om sparandet för nyemissioner skulle
överlåtits på investmentbolagens aktieägare. Länsstyrelsen erinrar i detta
sammanhang om ett uttalande av 1944 års allmänna skattekommitté i det
betänkande som låg till grund för 1951 års lagstiftning, enligt vilket införande
av kedjebeskattning självfallet icke kunde ifrågakomma beträffande
holdingbolag av sådant slag som exempelvis Aktiebolaget Custos, Aktiebolaget
Investor, Aktiebolaget Industrivärden m. fl., vilka hade en betydelsefull
uppgift att fullgöra vid näringslivets kapitalförsörjning och vilkas ändamål
uppenbarligen icke vore att förvalta förmögenhetstillgångar åt viss
bestämd fysisk person eller familj. Länsstyrelsen tillfogar.

Länsstyrelsen har den uppfattningen att detta uttalande gäller även i dag.
Tillkomsten av sex- och sjustatsmarknaderna kommer med all säkerhet
att medföra stora påfrestningar för den svenska industrin, och i utlandskonkurrensen
torde endast de största och bäst rustade företagen kunna
vara med och konkurrera. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att finansieringen
via investmentbolagen varit av den största betydelse för skapande*
av vårt lands konkurrenskraftiga industri. Det är av vikt att de expansiva
företagen, särskilt inom exportindustrin, icke genom ändrad beskattning
av investmentbolagen vållas nya svårigheter i sin kapitalförsörjning.

Vad beträffar de rörelsedrivande bolagens innehav av placeringsaktier
kan enligt länsstyrelsen i viss mån samma synpunkter anföras som beträf -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 57

fande investmentbolagen. Dock finner länsstyrelsen i likhet med de sakkunniga
skattefrihet för utdelningar omotiverad i de fall ett bolag eller en
förening placerar disponibelt kapital i främmande aktier i stället för att
dela ut sålunda för rörelsen icke erforderliga vinstmedel. Det kan emellertid
ifrågasättas, anför länsstyrelsen, om slopandet av skattefrihet för utdelningar
bör givas retroaktiv verkan, såtillvida att de nya bestämmelserna
skall avse dessa bolags utdelningsintäkter å redan förefintligt innehav av
främmande aktier. Länsstyrelsen fortsätter.

Det synes länsstyrelsen rimligt att även kommande utdelningar å vid
1959 års utgång ägda främmande aktier alltjämt blir skattefria i den män
utdelningen hittills varit skattefri. Härtill kommer den omständigheten att
bolagen, därest inflytande utdelningar skulle bliva skattepliktiga, kan komma
att avbända sig sitt innehav av främmande aktier, vilket för övrigt kan
tänkas ske på så sätt att dessa aktier överföres till nybildade holdingbolag
som äges av bolagets aktieägare, i vilket fall verkan snarast blir motsatt
den eftersträvade i det att ledigt risktagande kapital kommer att disponeras
för förvärvet av dessa på den öppna marknaden överförda placeringsaktier
i stället för att underlätta annars önskvärda nyemissioner.

Beträffande de i promemorian angivna förutsättningarna för meddelande
av dispens från skattskyldighet för utdelning under viss tid anför riksskattenämnden.

Därest för meddelande av dispens under högst tre år från kedjebeskattning
skall fordras, att så preciserade villkor äro uppfyllda som angivas i
promemorian (sid. 75), torde dessa regler böra intagas i författningstexten.
Riksskattenämnden finner det emellertid olämpligt att förena en generell
dispensrätt med så hårt fixerade regler. För att vid dispensprövning möjliggöra
beaktande av alla i det aktuella fallet relevanta omständigheter bör
dispensförfarandet bindas blott av allmänna uttalanden om i vilken anda
och i vilket syfte dispensrätten skall begagnas. Vidare finner riksskattenämnden
anknytningen just till det vid 1959 års taxering skattefria utdelningsbeloppet
omotiverad. Med större fog lärer — därest över huvud taget
anknytning skall ske till visst år — jämförelse böra ske med 1960 års taxering.

VI. Departementschefen

Ett genomgående drag i den svenska akliebolagsbeskattningen är att man
på olika vägar försökt främja företagens konsolidering. Att skattereglerna i
väsentlig mån bör ha denna allmänna inriktning torde i och för sig stå utom
diskussion.

Det har emellertid påtalats, att skattereglerna inte i allo haft gynnsamma
konsekvenser. De liberala avskrivnings- och värderingsreglerna m. m. har
bidragit till att företagen konsoliderats och att deras självfinansiering ökats.
Dubbelbeskattningssystemet har i sin tur medverkat till att överskottsmedel
kvarhållits i företagen genom synlig eller osynlig fondering i stället
för att utdelas eller utskiftas. Denna konsolidering och självfinansiering
har i och för sig varit av stor betydelse för näringslivet. Det kan emellertid,

Kungi. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som bl. a. Kooperativa förbundet i sitt yttrande framhållit, ifrågasättas om
en alltför långt driven konsolidering och självfinansiering hos företagen är
ur samhällsekonomisk synpunkt odelat fördelaktig. Möjligt är, har det
framhållits, att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapitalmarknaden,
i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt
mera räntabel användning. Man har bl. a. påtalat att överskottsmedel i företagen
i viss utsträckning använts för inköp av börsnoterade aktier. Samtidigt
har man pekat på svårigheterna för nystartade eller expanderande företag
att anskaffa medel genom nyemissioner. De vinster som skapas genom
sålunda erhållna medel skall räcka till både skatt och skälig utdelning. Detta
innebär ett krav på att medlen efter kort tid skall ge en mycket god förräntning.

Följden har blivit, framhålles det, att lönande projekt inom företag, som
för sin kapitalanskaffning är beroende av nyemission, får stå tillbaka för
mindre lönande projekt inom självfinansierande företag. Medel, som kunde
använts för lönande investeringar, har i stället placerats i börsnoterade aktier.
Genom rådande skattefrihet för utdelningar till bolag har dessa kunnat
nöja sig med lägre förräntning vid köp av aktier än vid annan kapitalplacering.
Man har ansett, att nämnda förhållanden åtminstone delvis utgör
en förklaring till de alltför högt uppdrivna kurserna på fondbörsen.

Att exakt ange vilken roll beskattningens utformning spelat vid uppkomsten
av de påtalade förhållandena skulle kräva ingående och tidsödande utredningar.
Det är emellertid enligt min mening mer än sannolikt, att skattereglerna
åtminstone i viss utsträckning varit ägnade att påverka utvecklingen
i angiven riktning. Jag styrkes i denna uppfattning av att man även
i andra länder gjort liknande iakttagelser och med ledning därav på sina
håll ansett sig böra vidtaga åtgärder, som går åtskilligt längre än de som
nu är aktuella i vårt land.

Jag har därför kommit till den uppfattningen att vissa begränsade åtgärder
för att motverka de påtalade företeelserna bör genomföras. De sakkunniga
har undersökt de skattetekniska förutsättningarna för en sådan
reform. Promemorian och däröver avgivna yttranden torde visa att något
hinder inte möter från skattetekniska utgångspunkter. Remissinstansernas
uttalanden ger inte heller vid handen, att de ekonomiska premisserna för
en dylik reform skulle vara oriktiga. Tvärtom pekar de gjorda uttalandena
på att de sakkunnigas förslag innebär ett steg i rätt riktning, även om man
av naturliga skäl inte kunnat göra mera bestämda uttalanden om i hur hög
grad de föreslagna åtgärderna kan påverka utvecklingen. Jag vill tillägga, att
den förestående allmänna översynen av skattesystemet i dess helhet inte
enligt min mening talar emot ett genomförande av de sakkunnigas förslag.
Tvärtom kan härigenom vinnas ett erfarenhetsmaterial, som kan bli av
betydande värde vid avvägningen av större reformer inom företagsbeskattningen.

Grundtanken i de sakkunnigas förslag är att medge skattelättnader i
samband med nyemissioner och att samtidigt borttaga den förmån för bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

lag med riklig tillgång på eget kapital som består i att utdelningar på aktier,
vilka förvärvats i kapitalplaceringssyfte, kan åtnjutas skattefritt. Förslaget
är att se som en enhet. Det är i och för sig icke fråga om att totalt
sett göra lättnader eller skärpningar i bolagsbeskattningen; förslagen har
tvärtom utformats med den riktpunkten att det allmännas skatteintäkter
skall bli oförändrade. Innebörden av förslaget är i stället att i begränsad
utsträckning flytta över skattebördan från nystartade och expanderande företag
till stagnerande sådana. Genom att nyemissioner underlättas, ökas
tillgången på aktier. Samtidigt minskas de kapitalstarka bolagens intresse
av att hålla överskottsmedel placerade i aktier. Båda åtgärderna torde vara
ägnade att motverka tendenserna till abnormt höga kurser på aktiebörsen.
Att utredningens tillsättande och tillkännagivandet av dess förslag varit
ägnade att medverka till den under våren inträdda dämpningen av aktiekurserna
står enligt min mening klart. Redan häri ligger ett starkt skäl att
genomföra förslaget. I annat fall har man att räkna med risken att kurserna
skall påverkas i höjande riktning. Jag vill därför förorda, att de sakkunnigas
förslag redan innevarande år göres till föremål för beslut av statsmakterna.

De sakkunnigas förslag innebär ett provisorium. Beträffande skattelättnaderna
vid nyemissioner har detta kommit till uttryck även författningstekniskt,
i det att bestämmelserna upptagits i en provisorisk förordning. I
fråga om skärpningarna i beskattningen av utdelningar på kapitalplaceringsaktier
har åter de sakkunniga valt att inarbeta de föreslagna reglerna
i de permanenta skatteförfattningarna. Med hänsyn till vad som anförts vid
remissbehandlingen vill jag emellertid inte motsätta mig att nämnda regler
även rent författningsmässigt utformas som provisoriska. De bör härför upptagas
i samma förordning som bestämmelserna om avdragsrätt för utdelningar.

Beloppsmässigt är den förskjutning av skattebördan som föreslås av de
sakkunniga inte stor. Det rör sig om ett skatteunderlag i storleksordningen
25 milj. kronor om året, motsvarande skattebelopp om ca 12 milj. kronor.
Likväl har man från riksbankens och konjunkturinstitutets sida — och enligt
min mening med rätta — ifrågasatt om inte ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna bör uppskjutas till ett från konjunktursynpunkt lämpligare
tillfälle. Då direktiven för de sakkunniga utfärdades i december förra
året, var konjunkturläget i viss mån ett annat än i dag. Visserligen hade
man redan då anledning förutse ett betydande konjunkturuppsving, men
man hade inte anledning räkna med risker för en inflatorisk utveckling. Såsom
jag framhållit i propositionen angående komplettering av riksstatsförslaget,
måste i nuvarande läge åtgärder vidtagas för att dämpa investeringarna
under i första hand sommaren och hösten 1960. Regeringen har i detta
syfte bl. a. framlagt förslag om vissa ändringar i lagstiftningen om investeringsfonder.

Jag delar sålunda den av nämnda instanser uttalade meningen, att infö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

randet av avdragsrätt för utdelningar bör uppskjutas till ett mindre ansträngt
konjunkturläge. Då utredningens förslag utgör en enhet, följer därav
att även begränsningen av bolagens och föreningarnas skattefrihet för
utdelningar bör uppskjutas. Lagstiftningen bör alltså träda i kraft vid en
senare tidpunkt än utredningen föreslagit, förslagsvis fr. o. m. 1963 års
taxering och, såvitt angår den föreslagna avdragsrätten, göras tillämplig på
nyemissioner som verkställes fr. o. m. den 1 juli 1961.

Beträffande huvudpunkterna i de olika delarna av de sakkunnigas förslag
får jag anföra följande.

De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag
för utdelning å nyemissioner har av remissinstanserna ganska
allmänt bedömts positivt. Förslaget har mött invändningar främst ur den
synpunkten att de föreslagna åtgärderna ansetts ha alltför begränsad räckvidd.
Å andra sidan har vissa myndigheter framhållit, att redan de sakkunnigas
förslag kan få återverkningar på kapitalmarknaden, som är svåra att
helt överblicka.

Otvivelaktigt skulle ett upphävande i mera väsentlig mån av dubbelbeskattningen
av bolags och föreningars inkomster, liksom en starkt differentiering
av skatten på utdelad och fonderad vinst, kunna få vidsträckta verkningar,
vilka nu är svåra att överblicka. Frågor av denna art och räckvidd
kan prövas först i samband med den förestående allmänna översynen av
skattesystemet.

En rätt till avdrag för utdelningar i den begränsade omfattning som de
sakkunniga föreslår bör däremot enligt min mening kunna genomföras utan
nämnvärda risker för icke förutsedda konsekvenser på kapitalmarknaden.
Av den ståndpunkt jag här intagit följer åter, att jag icke är beredd tillstyrka,
att avdragsrätten får gå utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Den provisoriska lagstiftningen i ämnet bör i allt väsentligt utformas i enlighet
med de sakkunnigas förslag.

Bolag, som gör nyemissioner efter den 1 juli 1961, bör alltså under sammanlagt
sex år, med början tidigast vid 1963 års taxering, få avdrag för
utdelning å de nyemitterade aktierna, varje år dock högst med fyra procent
av vad som inbetalts för aktierna. Med hänsyn till lagstiftningens provisoriska
karaktär bör avdragsrätten icke få utnyttjas senare än vid 1973 års
taxering.

Liksom de sakkunniga anser jag att den försökslagstiftning varom nu är
fråga bör begränsas till aktiebolag.

Genom att lagstiftningen, på sätt tidigare förordats, blir tillämplig på nyemissioner
som tillkommer först efter den 30 juni 1961 bör man få den i dagens
läge önskvärda effekten att företag, som står i begrepp att anskaffa
nytt kapital, uppskjuter detta till efter nämnda dag. Indirekt kan detta få
en dämpande inverkan på investeringarna under innevarande år.

Beträffande detaljutformningen av förslaget skall jag återkomma i en följande
specialmotivering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

De sakkunnigas förslag att borttaga nuvarande skattefrihet för utdelningar
på kapitalplaceringsaktier har, såsom den föregående redogörelsen
utvisar, blivit föremål för åtskilliga invändningar.

Vid bedömande av dessa invändningar måste hållas i minnet, att förslaget
i förevarande del är att se som ett led i en — låt vara begränsad — omfördelning
av skattebördan från kapitalstarka, stagnerande företag till nystartade
och expanderande sådana. Det kan emellertid vara av intresse att
granska de gjorda invändningarna även från de mera begränsade synpunkter
som anlagts av de avstyrkande remissinstanserna.

Vad först angår förslagets förenlighet med principen om jämlikhet och
rättvisa vid beskattningen, innebär detsamma enligt min mening snarast att
man rättar till ett förhållande, mot vilket berättigade gensagor kunnat riktas.
Såsom de sakkunniga framhållit är det från materiell synpunkt svårt
att finna argument för att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar,
som köper aktier på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkurrens
med andra kapitalplacerare, skall vara skattefria för denna utdelning.
En annan sak är att utdelningar å organisationsaktier och organisationsandelar
bör vara skattefria. Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år
1928, tillkom också, som de sakkunniga påpekat, för att undvika att beskattningen
av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom det ekonomiska
livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseende.

Det kan sålunda starkt ifrågasättas, om det från materiell synpunkt är
befogat att en placering i aktier skall för bolag och föreningar på grund av
skattereglerna ställa sig betydligt fördelaktigare än för andra skattskyldiga.
Att skattefriheten för utdelningar torde ha medfört att bolag och föreningar
i större utsträckning än eljest skulle varit fallet placerat överskottsmedel i
börsnoterade aktier, har redan framhållits. Jag har också gett uttryck för den
uppfattningen att skattefriheten på detta sätt verkat uppdrivande på kurserna.

Frågan är då, om det från andra synpunkter är påkallat att bolag och föreningar
bibehålies vid nu gällande skattefrihet för utdelningar på kapitalplaceringsaktier.
Ett motiv för denna skattefrihet har ansetts vara, att de
utdelande företagen inte får avdrag för dessa utdelningar vid beskattningen.
Detta förhållande kan emellertid enligt min mening inte tillmätas någon
egentlig betydelse i detta sammanhang, i all synnerhet som den ifrågasatta
begränsningen av skattefriheten för utdelningar avses skola motsvaras av eu
beloppsmässigt ungefär lika stor avdragsrätt. Såsom fullmäktige i riksbanken
framhållit synes det vidare ur samhällsekonomisk synpunkt föga rationellt
alt ett förelags val mellan l. ex. egna investeringar, förvärv av aktier och
förvärv av obligationer skall påverkas av skattefriheten för avkastningen å
aktieplaceringar.

I och för sig är det från det utdelande bolagets synpunkt utan betydelse,
om dess aktier på börsen förvärvas av ett bolag eller en förening eller av en
annan person, fysisk eller juridisk. Alt andra bolag eller föreningar önskar
förvärva aktierna kan emellertid, som tidigare framhållits, ha den följden

5 liihang till riksdagens protokoll 1960. t samt. Nr 1G2

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

att kursen drives i höjden. En hög börskurs kan vara ett intresse för det
utdelande bolaget, nämligen om detta önskar göra en nyemission. De föreslagna
inskränkningarna i skattefriheten kan givetvis motverka detta intresse.
Å andra sidan kommer de bolag, som gör nyemissioner, att få den
lättnaden att de under ett antal år får göra avdrag för utdelning på de nyemitterade
aktierna. Det är också uppenbart, att intresset av att underlätta
nyemissioner inte kan vara ett godtagbart skäl för att försvara orealistiska
börskurser.

Såsom skäl för att bibehålla skattefriheten har anförts att bolagen och föreningarna
i fortsättningen icke skulle i samma mån som hittills vara villiga
att tillskjuta riskvilligt kapital vid nybildning av bolag och vid nyemissioner.

Om skattskyldighet införes för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, kommer
detta sannolikt att leda till att de placerande bolagen och föreningarna
kräver högre förräntning å det kapital de tillskjuter. Men det är inte utan
vidare sagt att detta från det allmännas och från näringslivets synpunkt är
en nackdel. Kapitalet förbehålls i större utsträckning än hittills de mest
räntabla företagen. Det kan också konstateras att, bortsett från nyemissionerna,
bolagens och föreningarnas inköp av börsaktier icke innebär, att medel
tillföres de bolag, vilkas aktier förvärvas.

Av det anförda torde framgå, att invändningarna mot förslaget om skattskyldighet
för utdelningar på kapitalplaceringsaktier inte är bärande. I
andra hand har emellertid gjorts gällande att rättvisesynpunkter skulle tala
emot att skattskyldigheten får omfatta jämväl aktier, som förvärvats före
den tilltänkta lagstiftningens ikraftträdande.

Inte heller denna invändning är enligt min mening berättigad. Förhållandena
på aktiemarknaden torde, som de sakkunniga påpekat, för närvarande
vara sådana att företagen, om de så önskar, kan avyttra aktierna
utan förluster. Härtill kommer att liknande invändningar skulle kunna riktas
mot snart nog varje skattereform, som på någon punkt innebär skärpning
av tidigare gällande regler. Att statsmakterna inte kan avhända sig sin
handlingsfrihet i sådant hänseende ligger i öppen dag.

Jag anser mig således även i fråga om bolags och föreningars skattskyldighet
för utdelningar å kapitalplaceringsaktier i princip kunna tillstyrka
en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.
Detta gäller i stort sett även förslagen om holdingbolagens och investmentbolagens
beskattning, vilka närmast utgör en konsekvens av det förstnämnda
förslaget.

På grundval av här anförda synpunkter har inom finansdepartementet
utarbetats ett förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.
Jag övergår nu till att behandla de föreslagna bestämmelserna i den paragrafnummerordning,
i vilken de upptagits i författningsförslaget. Kammarrätten
och riksskattenämnden har gjort vissa påpekanden rörande olika de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

täljer i de sakkunnigas författningsförslag. Dessa anmärkningar har i huvudsak
iakttagits i departementsförslaget. Detaljutformningen av de sakkunnigas
förslag har i övrigt i stort sett lämnats utan erinran.

De provisoriska bestämmelserna avses, som framgår av det tidigare anförda,
skola gälla vid taxeringarna åren 1963—1973. Det får antagas att de
nya regler på företagsbeskattningens område, som kan bli ett resultat av
den förestående allmänna översynen av skattesystemet, kommer att föreligga
före år 1973. Vid införandet av de nya reglerna får självfallet undersökas
i vad mån den nu föreslagna lagstiftningen bör kvarstå inom ramen
för ett nytt skattesystem.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1 §•

Såsom flera remissinstanser framhållit bör avdragsrätt för utdelning medgivas
även vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Inkomstslagen
jordbruk, skogsbruk och rörelse står varandra i många hänseenden rätt nära.
Detta gäller även vid inkomstberäkningen, då t. ex. avskrivnings- och värderingsreglerna
är i huvudsak lika för dessa inkomstslag. Däremot finner
jag inte anledning föreslå avdragsrätt för förvaltningsföretag.

2 §•

I enlighet med vad kammarrätten och riksskattenämnden påpekat bör avdragsrätten
inte, som de sakkunniga föreslagit, knytas till den för beskattningsåret
»verkställda» utdelningen. Av praktiska skäl bör man i stället
anknyta avdragsrätten till den utdelning som förfallit till betalning under
beskattningsåret.

Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör avdragsrätten
för utdelningar endast gälla kapitaltillskott som gjorts efter den 30 juni
1961. I fråga om nybildade bolag blir reglerna tillämpliga endast i fall ansökan
om bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter
nämnda dag. Då det gäller nyemissioner, skall beslutet om ökning av aktiekapitalet
ha anmälts för registrering efter sagda dag.

För att avdragsrätt skall föreligga för utdelning på nyemitterade aktier
skall inbetalning för aktierna ha skett i penningar eller därmed enligt aktiebolagslagen
jämställd inbetalning eller också genom tillskott av apportegendom,
avsedd för rörelsen, jordbruket eller skogsbruket. Apportegendomen
får dock inte bestå av aktier och andelar.

3 §•

I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen har den
årliga avdragsrätten för utdelning begränsats till fyra procent av det inbetalda
kapitalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

4 §•

I regel torde ett bolag, som blir berättigat till avdrag för utdelning å nyemission,
endast ha inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet.
I de undantagsfall, då vederbörande bolag även har inkomst av annat slag,
bör avdrag få ske endast för så stor del av utdelningen som belöper på kapital
nedlagt i rörelse eller jordbruk. Om utredning inte kan förebringas
om hur mycket av det nytillskjutna kapitalet, som nedlagts i olika förvärvskällor,
torde avdraget för utdelningen få fördelas i förhållande till det
kapital som vid beskattningsårets utgång finnes i de olika förvärvskällorna.

5 och 6 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer i huvudsak med 2 § i de sakkunnigas
förslag. Ändringarna har föranletts av att den nu föreslagna lagstiftningen
skall gälla under en något senare tidsperiod än enligt sakkunnigförslaget.
Härutöver har vissa jämkningar företagits, delvis med ledning av påpekanden
från kammarrätten och riksskattenämnden.

7 §•

Om rätt till avdrag för utdelningar införes på sätt nu föreslagits, är det,
som de sakkunniga framhållit, nödvändigt att föreskriva undantag för de
fall då aktierna i det utdelande bolaget äges av bolag eller föreningar tillhörande
samma koncern som det utdelande bolaget. I annat fall skulle bestämmelserna
kunna leda till att en del av koncernens vinst inte blev beskattad.
Avdragsrätt skulle ju föreligga för det utdelande bolaget, och utdelningen
skulle inte beskattas hos mottagaren. Det är också nödvändigt
tillse, att avdrag inte erhålles, om det utdelande bolaget är ett gemensamt
organisationsbolag, försäljningsbolag, inköpsbolag eller dylikt för vissa sinsemellan
fristående bolag och föreningar. Även i sådant fall blir utdelningen
fri från skatt hos de mottagande företagen.

De sakkunniga har utformat undantagsbestämmelserna så, att avdrag
icke må åtnjutas, om aktier med ett sammanlagt röstetal, utgörande mer
än hälften av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget vid
beskattningsårets utgång ägdes av andra svenska bolag och föreningar, som
är frikallade från skattskyldighet för utdelningar, eller av utländska bolag.
Vid denna bedömning skall man i allmänhet kunna bortse från aktier,
som innehaves av förvaltningsföretag, enär dylika företag enligt förslaget
är frikallade från skattskyldighet för utdelningar endast under den förutsättningen
att den mottagna utdelningen utdelas vidare till aktieägarna.
Däremot skall sådana aktier, som äges av pensions- eller andra personalstiftelser,
anses ägda av vederbörande bolag eller förening. Annars skulle
undantagsregeln kunna kringgås på så sätt, att under de sex år då avdrag
för utdelning får ske, så mycket av aktierna överföres till dylika stiftelser
att mindre än hälften ligger hos bolag eller föreningar.

Avdrag för utdelning skall inte heller medgivas, om aktierna i det utdelande
bolaget till mer än hälften äges av förvaltningsföretag jämte dylika

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

företag närstående aktiebolag och ekonomiska föreningar. Även denna bestämmelse
är som nyss antytts nödvändig för att hindra att bestämmelserna
utnyttjas för att nå icke avsedda skattelättnader. Med närstående företag
avses här bolag och föreningar som kan sägas tillhöra samma koncern eller
som eljest har i huvudsak samma ägare.

De sålunda föreslagna spärreglerna synes i avbidan på närmare erfarenheter
kunna i huvudsak godtagas. I enkelhetens intresse bör dock inte röstvärdet
för de av bolag och föreningar ägda aktierna bli avgörande utan antalet
sådana aktier. Detta har iakttagits i departementsförslaget. I anslutning
till erinringar vid remissbehandlingen har vidare ett förtydligande
skett i fråga om vad som avses med »närstående» företag.

För de berörda bolagen torde det i regel inte behöva möta nämnvärda svårigheter
att avgöra om avdragsrätt föreligger. Bolagsledningen torde äga kännedom
om vilka de större aktieägarna är. Dessa är ju så gott som alltid representerade
vid bolagsstämmorna. Härigenom torde man ha en ganska säker
grund för att bedöma om spärregeln kan bli tillämplig. I de få tveksamma
fall som kan uppkomma kan bolaget i förväg taga kontakt med vederbörande
taxeringsintendent eller -— innan nyemissioner verkställes — begära
förhandsbesked av riksskattenämnden angående avdragsrätten.

Vid remissbehandlingen har uttalats tvekan om man, som de sakkunniga
föreslagit, helt bör utesluta svenska dotterbolag till utländska bolag från
möjligheten att erhålla avdrag för utdelning. För egen del har jag dock i likhet
med de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för att i vart fall tills
vidare behandla dotterbolag till inländska och utländska bolag lika.

8 §•

De sakkunniga har föreslagit att bolaget, för att erhålla rätt till avdrag för
utdelning, skall utfärda intyg om att hinder mot avdragsrätt inte föreligger
enligt 7 §. Ett enklare förfarande synes vara, alt bolaget i sin deklaration
lämnar de upplysningar angående aktieägarna i företaget, som kan vara erforderliga
för att bedöma huruvida hinder mot avdragsrätt föreligger. Ofta
torde en uppgift om t. ex. de största aktieägarna vara tillräcklig för bedömningen.
Enligt min mening bör avdrag kunna medgivas utan att man
ställer alltför stora krav på utredning i angivna hänseende.

Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar
» §•

Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör begränsningarna
i nuvarande rätt till skattefrihet för utdelningar gälla under samma tid
som bestämmelserna om avdrag för utdelningar, d. v. s. vid taxeringarna
åren 1 f>63—1973.

10 §.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att den tillfälliga begränsningen
i bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar bör utformas så,

Kungl. Maj. ts proposition nr 1G2 dr 1960

att företagen blir skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar, som
anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För de rena förvaltningsföretagen måste
emellertid, som de sakkunniga konstaterat, vissa specialbestämmelser införas.
Med förvaltningsföretag förstås här företag, vars verksamhet väsentligen
består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom. Ett företag bör kunna betraktas som förvaltningsföretag,
även om det driver en i förhållande till förvaltningsverksamheten obetydlig
rörelse eller ett obetydligt jordbruk eller skogsbruk.

I fråga om de s. k. investmentbolagen, d. v. s. de börsnoterade bolag som har
till väsentligt syfte att genom en välfördelad värdepappersportfölj erbjuda aktiespararna
riskfördelning, framstår det som naturligt att man inte beskattar
den utdelningsinkomst som redan påföljande år utdelas vidare till delägarna.
Bolagens uppgift kan nämligen till väsentlig del anses vara att uppbära utdelningar
å sitt värdepappersinnehav och vidareutdela denna inkomst till
sina delägare. De sakkunniga har därutöver förordat, att viss skattefri fondering
av utdelningsinkomst skall få ske hos investmentbolagen. Detta bär
skett med hänsyn till att sådana bolag kan förväntas ta vissa risker i samband
med finansiering av strukturrationaliseringar och rekonstruktioner
samt att en viss fondering är nödvändig för alt möjliggöra jämna utdelningar.
Att en sådan möjlighet till fonderingar med obeskattade vinstmedel i och
för sig inte behöver vara en nödvändig förutsättning för investmentbolagens
verksamhet, torde framgå av ett uttalande angående den amerikanska skattelagstiftningen
på detta område, som de sakkunniga återgivit. Enligt detta
uttalande, som gjorts av en representant för de amerikanska investmentbolagen,
torde den amerikanska regeln på området — samma regel som de sakkunniga
förordat för förvaltningsföretag i allmänhet — ha främjat investmentbolagens
verksamhet. Då emellertid de hittillsvarande reglerna inneburit
en obegränsad rätt att fondera skattefri utdelningsinkomst, vill jag inte
motsätta mig att de provisoriska reglerna på området utformas enligt de
sakkunnigas förslag.

Hos övriga förvaltningsföretag kan värdepappersförvaltningen vara mer
eller mindre dominerande. Det finns förvaltningsföretag, som står investmentbolagen
ganska nära, och det finns företag som huvudsakligen förvaltar
fastigheter men som därjämte har några värdepapper. För samtliga
dessa förvaltningsföretag förordar de sakkunniga bestämmelser av innebörd
att företagen skall vara skattskyldiga för sådan utdelningsinkomst, som inte
utdelas vidare.

Såsom skäl för sin ståndpunkt i denna del har de sakkunniga framhållit,
att förvaltningsföretagens väsentligaste uppgift är att uppbära och vidarebefordra
utdelningsinkomsten till sina delägare. I den mån de endast fullgör
denna uppgift bör de inte beskattas. Emellertid får regler av sådan
innebörd knappast någon betydelse för sådana företag, som väsentligen förvaltar
andra tillgångar än värdepapper och normalt gör större utdelningar
än som svarar mot den mottagna utdelningsinkomsten. Å andra sidan kan
bestämmelserna leda till att rörelsedrivande bolag, som har kapitalplace -

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

ringsaktier, bildar förvaltningsföretag och till dessa överför bl. a. kapitalplaceringsaktierna.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda i mycket en schablonmässig
lösning. För den provisoriska lagstiftning det nu gäller synes den emellertid
kunna godtagas. Det bör framhållas att ett bolag eller en förening, som tillfälligt
nedlagt sin rörelse, i regel får betraktas som ett förvaltningsföretag.

Såsom de sakkunniga förordat bör förvaltningsföretagen under den tid
de speciella reglerna gäller vara berättigade till avdrag för all ränta å gäld,
som belöper på värdepappersinnehavet.

11 §•

För andra bolag och föreningar än förvaltningsföretag, d. v. s. främst
företag, som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, bör i princip gälla
att de skall vara skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar som
anskaffats i kapitalplaceringssyfte eller som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.
Även här kan jag i stort sett godtaga de sakkunnigas förslag.

Aktier och andelar bör anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras
sammanlagda röstetal motsvarar mindre än en fjärdedel av röstetalet för
samtliga aktier i det bolag eller samtliga andelar i den förening, som verkställt
utdelningen och det icke kan göras sannolikt att förvärvet av aktierna
eller andelarna i fråga betingats av den rörelse, det jordbruk eller det skogsbruk,
som bedrives av det företag, som mottagit utdelningen, eller av detta
företag närstående bolag eller förening. Om aktierna eller andelarna har lika
röstvärden blir antalet ägda aktier eller andelar avgörande. Har aktierna eller
andelarna olika röstvärden blir summan av röstvärdena för de ägda aktierna
eller andelarna avgörande.

Såsom bl. a. riksskattenämnden framhållit, kunde skäl tala för att som villkor
för skattefrihet föreskriva, inte endast att aktierna eller andelarna förvärvats
i och för rörelsen utan även att de alltfort innehas i och för denna.
Jag är emellertid böjd för att i denna tillfälliga lagstiftning godtaga de sakkunnigas
förslag att låta förhållandena vid förvärvstillfället bli avgörande.
Vad man med denna lagstiftning vill nå är nämligen i första hand att beskatta
utdelningen på sådana aktier och andelar, som anskaffats enbart i
kapitalplaceringssyfte.

Det torde vara anledning understryka de sakkunnigas uttalande, att det
inte är något absolut krav för skattefrihet för utdelningar att det företag,
som äger aktierna, driver en verksamhet som i skattelagarnas mening utgör
rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Skattefrihet bör t. ex. föreligga om en
ekonomisk förening, vars huvudsakliga verksamhet är allmän föreningsverksamhet,
innehar aktier, vilka förvärvats på grund av rörelse, jordbruk
eller skogsbruk, som bedrives av ett närstående företag.

Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor för att företag, som driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk, ombildas i syfte att utnyttja de regler
som gäller för förvaltningsföretagen. Till en del kan sådana bolagsombild -

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

ningar, som de sakkunniga framhållit, vara befogade. Skulle det emellertid
visa sig att bestämmelserna leder till bildandet av förvaltningsföretag,
vars egentliga uppgift är att förvalta aktierna i ett enda rörelsedrivande
företag, men som därjämte förvärvar mindre poster börsnoterade aktier, får
en ändring av bestämmelserna för dylika förvaltningsföretag övervägas.

Beträffande de aktier och andelar, som innehaves av bolag och föreningar,
som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig
handel med fastigheter, må framhållas, att den föreslagna skattskyldigheten
endast gäller sådana aktier och andelar, för vilka lagervärderingsreglerna
är tillämpliga vid inkomsttaxeringen. Aktier och andelar, vilka innehaves
som ett led i organisationen av rörelsen, omfattas alltså inte av den föreslagna
regeln om skattskyldighet för utdelningar.

12 §.

De nu föreslagna bestämmelserna kan, trots att de inte skall tillämpas
törrän rid 1963 års taxering och företagen sålunda har en viss anpassningstid,
leda till att vissa företag tvingas sänka sina egna utdelningar i
väsentlig grad, t. ex. om innehavet av kapitalplaceringsaktier är mycket stort.
För sådana fall bör det finnas en möjlighet för riksskattenämnden att medgiva
att de nya bestämmelserna icke skall tillämpas under viss tid till
dess företaget kunnat anpassa sig efter de nya reglerna. Dispensmöjligheten
bör dock begränsas till förslagsvis tre år. Vad nämnden uttalat angående
tillämpningen av dispensregeln föranleder ingen erinran från min sida.

Under åberopande av vad som sålunda anförts och under framhållande
av att hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare
än under innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen
härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Bihang

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag
till

förordning om rätt för aktiebolag att vid inkomsttaxeringen åtnjuta
avdrag för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt må svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag
i enlighet med bestämmelserna i denna förordning för under beskattningsåret
verkställd utdelning å sådana aktier, för vilka inbetalning på grund av
aktieteckning i samband med bolagets bildande eller ökning av aktiekapitalet
skett under kalenderåren 1960—1965 antingen kontant eller i annan
för rörelsen avsedd egendom än aktier i andra bolag och andelar i ekonomiska
föreningar. . .

Avdrag som nu sagts må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra
procent för år räknat av vad som för ifrågavarande aktier inbetalats vid
beskattningsårets utgång, oavsett om vad som erhållits för aktierna lagts
till aktiekapitalet eller till reservfonden. Vid beräkning av det belopp, varmed
avdrag sålunda högst må åtnjutas, skall hänsyn icke tagas till vad
som inbetalats vid bolagets bildande, därest ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för registrering av bolaget ingivits före den 1 januari
1960, och ej heller till vad som inbetalats vid ökning av aktiekapitalet, därest
beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag.

Har bolaget flera" förvärvskällor, skall det belopp, varmed avdrag må åtnjutas,
anses fördela sig å de olika förvärvskällorna i förhållande till de
andelar av det inbetalade kapitalet som nedlagts i desamma.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxeringsåret
efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången
medgivits, dock sist vid 1972 års taxering.

Rätt till avdrag enligt denna förordning bortfaller, om bolaget under beskattningsåret
eller tidigare utskiftat tillgångar till delägarna, dock att utskiftning,
som verkställts före den 1 januari 1960 eller som föranletts av att
ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen
före nämnda dag träffat förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa,
icke skall föranleda att bolaget går förlustigt rätten till avdrag.

3 §-

Avdrag enligt denna förordning må icke åtnjutas, därest aktier med ett
sammanlagt röstvärde motsvarande mer än hälften av röstetalet för samtliga
aktier i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed
jämförligt sätt innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar
och utländska bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Vid bedömning av om hinder mot avdragsrätt föreligger enligt första stycket
skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningarna
äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvaltningsbolag.
Ej heller skall hänsyn tagas till aktier, som innehades av förvaltningsbolag,
med mindre dylika bolag jämte närstående aktiebolag och ekonomiska
föreningar tillsammans innehade aktier i den omfattning som i
första stycket sägs.

Med förvaltningsbolag förstås enligt denna förordning aktiebolag och ekonomisk
förening, varom i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen stadgas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall så anses som
om aktier, vilka ägas av en till ett bolag eller en förening hörande pensionseller
annan personalstiftelse, innehavas av bolaget eller föreningen.

4 §.

Det åligger aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt denna förordning,
att vid sin självdeklaration foga av bolaget underskrivet intyg att sådant hinder
mot avdragsrätt som avses i 3 § icke föreligger.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och skall äga tillämpning första gången vid 1962 års taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

1960 års bolagsskattesakkimnigas förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 inom. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag
göras för förvaltningskostnad ävensom
för ränta å gäld, som icke skolat
avdragas enligt bestämmelserna i 22,
25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom.
av denna paragraf. Svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening, som
åtnjutit inkomst genom sådan utdelning
å aktier eller föreningsandelar,
för vilken jämlikt 54 § skatteplikt
icke föreligger, må likväl ej njuta avdrag
för ränta å gäld, som belöper å
nämnda värdehandlingar, i vidare
mån än som räntan överstiger utdelningen.
Oaktat vad sist sagts må bolaget
eller föreningen åtnjuta avdrag
för ränta å gäkl som belöper å aktier
eller föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom,
ävensom för ränta å gäld som belöper
å andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer än
nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet
i sistnämnda bolag eller förening
samt under förutsättning tilllika
att samma bolag eller förening
icke — direkt eller genom förmedling
av juridisk person — under beskattningsåret
ägt aktier eller föreningsandelar.

'' Senaste lydelse av 39 § 1 inom. och 54
till 54 § se 1954:51.

§•

1 mom. Från bruttointäkt, varom
i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag
göras för förvaltningskostnad ävensom
för ränta å gäld, som icke skolat
avdragas enligt bestämmelserna i 22,
25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom.
av denna paragraf. Svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening,
som icke är förvaltningsbolag varom
i 54 § fjärde stycket stadgas och som
åtnjutit inkomst genom sådan utdelning
å aktier eller föreningsandelar,
för vilken jämlikt 54 § skatteplikt
icke föreligger, må likväl ej njuta avdrag
för ränta å gäld, som belöper å
nämnda värdehandlingar, i vidare
mån än som räntan överstiger utdelningen.
Oaktat vad sist sagts må bolaget
eller föreningen åtnjuta avdrag
för ränta å gäld som belöper å aktier
eller föreningsandelar, vilka innehavas
såsom ett led i organisationen av
annan verksamhet än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom, ävensom
för ränta å gäld som belöper å
andra innehavda aktier i bolag eller
andelar i ekonomisk förening såvida
detta innehav motsvarar mer än nio
tiondelar av aktie- eller andelskapitalet
i sistnämnda bolag eller förening
samt under förutsättning tillika att
samma bolag eller förening icke —
direkt eller genom förmedling av juridisk
person — under beskattningsåret
ägt aktier eller föreningsandelar.
I so 1953:109 och av punkt 1 av anvisningarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

54 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) svenska aktiebolag och svenska a) svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan i tag och inskränkningar som nedan i
denna paragraf sägs: denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie- för utdelning d aktier i svenska akbolag
och svenska ekonomiska för- tiebolag och andelar i svenska ekoeningar;
nomiska föreningar under förutsätt ning

att aktierna eller andelarna förvärvats
i annat syfte än kapitalplacering; b)

medlem av •— ---— •—• ■— av kapital;

c) utlänning eller — — —---förordning åtnjutits;

d) ägare av-------avsedda ändamål;

e) i riket------kommunal inkomstskatt;

f) understödsföreningar, som---på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka — — —----till livförsäkring

Aktiebolag och -------bolagens verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva byggnadsrörelse,
tomtstyckningsrörelsc eller yrkesmässig
handel med fastigheter, äga
icke åtnjuta i första stycket vid a)
omförmäld skattefrihet såvitt fråga
är om aktier och andelar, som utgöra
lager i rörelsen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilkas verksamhet helt eller
väsentligen består i förvaltning
av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad läs egendom (förvaltningsbolag),
äga icke åtnjuta i
första stycket vid a) omförmåld skattefrihet.
Dock äro förvaltningsbolag
frikallade från skattskyldighet för
utdelningar från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar
i den mån det sammanlagda beloppet
av dessa utdelningar icke överstiger
den av bolaget för beskattningsåret
verkställda utdelningen eller — då
fråga är om sådana förvaltningsbolag,
vilkas verksamhet uteslutande består
i förvaltning av värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom och
vilka till en betydande del ägas direkt
av fysiska personer -—• icke överstiger
den av bolaget för beskattningsåret
verkställda utdelningen ökad med en
fjärdedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk
förening till huvudsaklig del ägas eller
på därmed jämförligt sätt innehavas
— direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer
och om bolaget eller föreningen
icke visar att dess vinstmedel i
skälig omfattning använts för utdelning
till delägarna, skall vad i första
stycket vid a) sägs äga tillämpning
allenast såvitt avser utdelning å aktier
eller andelar, vilka innehavas av
bolaget eller föreningen såsom ett led
i organisationen av annan verksamhet
än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom.

a) omförmäld skattefrihet. Över beslut,
som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende, må klagan icke
föras.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag
eller andelarna i sådan svensk
ekonomisk förening, som icke är förvaltningsbolag,
till huvudsaklig del
ägas eller på därmed jämförligt sätt
innehavas — direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer och om bolaget eller föreningen
icke visar att dess vinstmedel
i skälig omfattning använts för
utdelning till delägarna, skall frikallelse
från skattskyldighet, varom i
första stycket vid a) stadgas, gälla
allenast såvitt avser utdelning å aktier
eller andelar, vilka innehavas av
bolaget eller föreningen såsom ett led
i organisationen av annan verksamhet
än förvaltning av fastighet, värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom.

Att personer •— — — ----— samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse •— -— — ■— --enligt 29 § 2 mom.

Aktier och andelar skola anses hava
förvärvats i annat syfte än kapitalplacering,
om sammanlagda röstetalet
av aktier eller andelar, som vid
beskattningsårets utgång innehades
i visst bolag eller viss förening, motsvarar
minst en fjärdedel av röstetalet
för samtliga aktier eller andelar
i bolaget eller föreningen, och eljest
om det göres sannolikt att förvärvet
av aktierna och andelarna betingats
av den rörelse, som bedrives

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

av det företag, som äger desamma, eller
av detta företag närstående aktiebolag
eller ekonomisk förening. Oaktat
vad nu sagts skola aktier och andelar
i förvaltningsbolag alltid anses
hava förvärvats i kapitalplaceringssyfte,
om förvaltningsbolaget i sin
tur äger aktier eller andelar, vilka —
under förutsättning att de innehafts
direkt av det företag som äger aktier
eller andelar i förvaltningsbolaget —
skulle ansetts hava av sagda företag
förvärvats i sådant syfte.

Ett förvaltningsbolag skall anses vara
till en betydande del ägt av fysiska
personer, om sammanlagda röstvärdet
av de aktier eller andelar i bolaget,
som vid beskattningsårets utgång innehades
av fysiska personer, motsvarade
minst hälften av röstetalet för
samtliga aktier eller andelar i bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxeringar eller i fråga
om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande
iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdelning
från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som
varit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961.

Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva
bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna lag skall utgöra
skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta skattefrihet
helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant medgivande
må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat i sådant
ärende, må klagan icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

Från skattskyldighet fri k allas:

a) medlem av--—---av kapital;

b) utlänning eller — ------förordning åtnjutits;

c) staten: för all inkomst;

d) landsting, kommuner — — — — — — all inkomst;

e) akademier samt------all inkomst;

f) kyrkor, andra-------av rörelse;

g) här ovan--—---avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar:

tag och inskränkningar som nedan i
denna paragraf sägs:

för utdelning från svenska aktie- för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska för- bolag och svenska ekonomiska föreningar;
eningar i den omfattning som i 54 §

kommunalskattelagen sägs;

i) här i-------statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka------— hänförlig verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid h) omförmäld
skattefrihet. Dock äro aktiebolag och
ekonomiska föreningar, som driva
bank- eller annan penningrörelse eller
sådan rörelse jämte annan verksamhet,
frikallade från skattskyldighet
för utdelning å aktier och andelar,
vilka innehavas som ett led i organisationen
av bolagens eller föreningarnas
verksamhet till den del
denna avser annat än förvaltning av
fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom. Vidare
äga aktiebolag, som driva sjuk-,
olycksfalls- eller skadeförsäkringsrö 1

Senaste lydelse av 7 § se 1959: 565.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

relse, åtnjuta skattefrihet för utdelning
å aktier och andelar, vilka innehavas
som ett led i organisationen av
sådan bolagens verksamhet.

h) sägs äga tillämpning allenast såvitt
avser utdelning å aktier eller andelar,
vilka innehavas av bolaget eller
föreningen såsom ett led i organisationen
av annan verksamhet än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.

Riksskattenämnden må, om synnerliga
skäl därtill föranleda, medgiva
bolag eller förening, som jämlikt
bestämmelserna i nästföregående
stycke skall utgöra skatt för utdelning
å aktier eller andelar, att för
viss tid åtnjuta i första stycket vid
h) omförmäld skattefrihet, över beslut,
som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende, må klagan icke
föras.

Att personer, -— — -— -— -— ■— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att förordningen icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxeringar
eller i fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet
skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdelning
från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit
tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961.

Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva
bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna förordning skall
utgöra skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta
skattefrihet helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant medgivande
må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende, må klagan icke föras.

600781 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag