Kungl. Maj.ts proposition nr 161 (Proposition 1944:161)

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande
innehavare av befattningar, vilka vid upphörande av
rådhusrätterna i samma städer komma att indragas
m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 161. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte
och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte
borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.
Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan
stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,
såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan
finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension
till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,
samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd
olägenhet för staden.

Med föranledande av anförda bestämmelser hava utredningar sedan någon
tid pågått i fråga om åtskilliga städers förenande i judiciellt avseende med
domsaga. Sedan utredningarna numera slutförts beträffande städerna Filipstad
och Hudiksvall, anhåller jag att ia underställa dessa frågor Kungl.
Maj:ts prövning, i vad genom indelningsändringarna skyldighet kan uppkomma
för statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser gentemot innehavare
av befattningar, vilka vid rådhusrätternas upphörande komma att indragas.

1 :o.

bilipstad hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 5 356 personer.
Staden är belägen inom Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga, som
dessutom består av Ölme, Visnums och Väse tingslag. Domsagan hade vid
nyssnämnda tidpunkt 32 077 invånare, varav inom Färnebo tingslag 15 947
personer. Sistnämnda tingslag har tingsställe i Filipstad, varest finnes uppfört
ett äldre tingshus, som föga motsvarar nutida anspråk. Domsagans
kansli är förlagt till Kristinehamn. I Färnebo tingslag hållas årligen tio allmänna
tingssammanträden och ett sammanträde med tremansnämnd.

Borgmästartjänsten i Filipstad är vakant sedan senaste innehavaren därav
den 1 januari 1931 avgått med pension. Enligt gällande arbetsordning skall
rådhusrätten och magistraten bestå av, förutom borgmästaren, en lagfaren
förste rådman, en andre rådman samt två extra rådmän. De tre sistnämnda
rådmännen behöva icke vara lagfarna. Tjänsten såsom förste lagfaren rådman
innehaves av Gustaf Simon Carlsson, vilken är född den 22 januari
1890 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1923. Andre rådman är förre trafikinspektören
Axel Gyberg, som är född den 12 december 1854 och tillträtt
sin rådmanstjänst år 1917. Skyldighet för dessa två rådmän att avgå vid viss
ålder har icke föreskrivits. Ej heller har i deras fullmakter inryckts stadgande
örn skyldighet att övergå till annan tjänst hos staden. I sådant avseende
är av betydelse att Carlsson, som avlagt juris kandidatexamen, innehar
föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.

Tjänsten såsom lagfaren förste rådman är förenad med en begynnelselön

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

å 3 030 kronor årligen, vartill komma tre ålderstillägg å vartdera 240 kronor
efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Därjämte utgår till ifrågavarande rådman
ett årligt belopp av 250 kronor i ersättning för mistad auktionsprovision.
Slutligen äger lagfarne förste rådmannen uppbära vissa sportler, vilka
under åren närmast före år 1937 uppgingo till i medeltal 480 kronor årligen.
Andre rådmannen åtnjuter årligen ett arvode av 625 kronor jämte ersättning
för mistad auktionsprovision med 250 kronor. Någon utfästelse från
stadens sida om pensionering föreligger icke beträffande de ordinarie rådmännen.
Extra rådmännen, vilka tjänstgöra allenast vid förfall för annan
ledamot av rådhusrätten och magistraten, uppbära ersättning med 10 kronor
för gång.

Befattningarna såsom stadsfiskal, stadsfogde och kronokassör i staden äro
vakanta och uppehållas sedan oktober 1932 på förordnande.

Genom beslut den 19 december 1930 anbefallde Kungl. Majit, med föranledande
av cirkuläret till länsstyrelserna den 7 maj 1918 angående anstånd
med åtgärder för återbesättande av vissa borgmästaretjänster, länsstyrelsen
i Värmlands län att med ledning av en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria föranstalta örn utredning, huruvida Filipstad borde i judiciellt
avseende förenas med angränsande domsaga. Till åtlydnad härav förordnade
länsstyrelsen dåvarande landsfogden i länet Erik Ros att verkställa
den påbjudna utredningen. Efter det att den 17 juni 1932 utfärdats förenämnda
lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, förordnade
Kungl. Majit genom brev till länsstyrelsen den 19 augusti 1932, att
bestämmelserna i 3 § nämnda lag skulle äga tillämpning i fråga om den anbefallda
utredningen. Sedan Ros frånträtt uppdraget, förordnade länsstyrelsen
landskamreraren Gustaf Heintz att fortsätta och avsluta utredningen.

Under utredningens gång har staden i skrivelse den 18 februari 1933 till
chefen för justitiedepartementet uttryckt sin ståndpunkt så, att staden icke
ville resa något oresonligt motstånd mot reformens genomförande, men yrkade,
att organisationen bleve sådan, att kansliet för den domsaga, vari Filipstad
skulle ingå, förlädes till staden. Emellertid borde frågan lösas först i
samband med en omreglering av domsagorna i östra Värmland. Lämpligast
vore därvid den av Nya lagberedningen (SOU 1928: 20 s. 109) föreslagna
lösningen, bestående i utbrytning av Färnebo tingslag ur Östersysslets domsaga
samt av Nyeds tingslag och Älvdals nedre tingslag ur Älvdals och Nyeds
domsaga samt de sålunda utbrutna delarnas förenande till en domsaga, till
vilken jämväl Filipstad skulle anslutas. — Kansliet för Älvdals och Nyeds
domsaga borde emellertid omedelbart förflyttas från Karlstad till Filipstad.
Om däremot kansliet för den domsaga, med vilken Filipstad komme all förenas,
icke bleve förlagt till Filipstad, bestrede staden bestämt att den förlädes
under landsrätt.

I sitt den 20 maj 1933 dagtecknade utlåtande i ärendet bar niro d ning sm
ann en till en början förklarat, alt de allmänna förutsättningarna för stadens
läggande under landsrätt, sådana de vore angivna i lagen den 17 juni

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

1932, förelåge. Frågan vore emellertid huru den avsedda förändringen skulle
genomföras. Olika möjligheter kunde nämligen tänkas. En utväg vore att
företaga en omreglering av domsagorna i östra Värmland och därvid lägga
Filipstad under en särskild bergslagsdomsaga med kansliort i Filipstad. En
annan lösning vore att införliva staden med Färnebo tingslag av Östersysslets
domsaga. Under utredningen hade även diskuterats möjligheten att förena
staden med Älvdals och Nyeds domsaga ehuru staden icke gränsade till denna
domsaga. Rent formellt sett lade lagen den 17 juni 1932 väl icke hinder
i vägen för en sådan lösning, men svårigheter skulle dock uppstå, i det att
nämnda domsaga därigenom skulle komma att omfatta fyra tingslag, vilket
skulle omöjliggöra att på ett lämpligt sätt ordna tingssammanträdena i domsagan.
En ytterligare lösning vore att Nyeds tingslag förlädes till östersysslets
domsaga samt staden Filipstad förenades med återstoden av Älvdals och
Nyeds domsaga. Utredningen hade emellertid visat att denna väg icke vore
framkomlig. För sin del vore utredningsmannen av den uppfattningen, att man
borde verkställa undersökning om icke stadens i skrivelsen till chefen för
justitiedepartementet framställda önskemål borde kunna realiseras i någon
form. Förlädes Filipstad under domsaga med kansli i Filipstad, vunnes för
staden en påtaglig förbättring i rättsvården. Skulle frågan om ändrad domsagoindelning
icke kunna upptagas till prövning, kvarstode i allt fall stadens
yrkande, att kansliet för Älvdals och Nyeds domsaga omedelbart skulle
förflyttas från Karlstad till Filipstad. Därigenom skulle staden, på sätt
densamma under utredningen yrkat, inom sig få tillgång till juridisk sakkunskap.
Detta förslag förutsatte, att frågan om ändrad domsagoindelning
skulle upptagas vid den dåvarande häradshövdingens i Östersysslets domsaga
avgång eller senast år 1938. Vöre icke heller möjligt att genomföra ett dylikt
provisorium, återstode endast att förena staden med östersysslets domsaga
utan att domsagan i övrigt förändrades. Att anlita denna utväg utan att något
stadens yrkande om förändrad domstolsorganisation till dess fördel genomfördes,
vore enligt utredningsmannens åsikt otänkbart.

I sitt utlåtande har utredningsmannen vidare — med utgångspunkt från
att staden komme att ingå i Färnebo tingslag av Östersysslets domsaga och
under erinran, att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga
stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension till befattningshavare,
vilkas tjänster för dylik händelse komme att indragas — framlagt
nedan intagna tablå över de ekonomiska verkningarna för staden av indelningsändringen.
I denna hava upptagits stadens utgifter dels vid bibehållen
egen jurisdiktion, dels ock efter förening med domsagan. Som framgår av
tablån hava förstnämnda utgifter beräknats till sammanlagt 27 367 kronor
50 öre och sistnämnda utgifter till sammanlagt 23 520 kronor.

Kostnader vid nuvarande organisation.

Borgmästaren:

grundlön ....................... kronor 4 000: —

3 ålderstillägg å 480:— (ej fastställt) » 1 440:— kronor 5 440: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

(Sportler beräknas till omkring 4 000 kr.)

skrivhjälp........................................ kronor

skrivmaterialier .................................. »

Lagfarne rådmannen:

lön (ej fastställd) .................. kronor 3 030: —

3 ålderstillägg å 240:— (ej fastställt) » 720: —

för mistade auktionsprovisioner (personligt)
......................

(Sportler beräknas till 300 kr.)

Icke lagfarne rådmannen:

arvode .......................... kronor

dyrtidstillägg ....................

för mistade auktionsprovisioner (personligt)
........................

Stadsf iskal en: ......................

dyrtidstillägg ....................

Stadsfogden: ......................

dyrtidstillägg ....................

Kronouppbördskassören: ............

dyrtidstillägg ....................

skrivbiträde ......................

för upprättande av pensionslängder
m. m.

Stadssekreteraren (tillsättes för år)... .

skrivhjälp ......................

Exekutionsbetjänten ...............

(Indrivningsprovision)

Stadsvaktmästaren för tillsyn a
Andel i stadsvaktmästarens lön
Underhåll av stadshäkte

1 500:
200:

»	250: —	»	4 000: —
kronor	500: —
	125: —
»	250: —		875: —
»	2 100: —
»	787:50	»	2 887: 50
»	1 200: —
»	450: —	»	1 650: —
»	1 000: —
»	375: —
»	2 100: —
»	1 220: —	»	4 695: —
»	1 800: —
»	200: —		2 000: —
		»	2 520: —

stadshäktet .	»	200: —
	»	1 250: —
	....... »	150: —
	Summa kronor	27 367: 50.

Motsvarande utgifter efter omorganisationen.

Kommunalborgmästaren:

grundlön ........................ kronor 6 600: —

1 440: —

600: — kronor

1 800: —

540: —

Skrivmaterialier............................^........

Förslagsanslag för biträde med sekreterargöromål ...... »

Stadsfiskal, arvode till landsfiskalen i Filipstads distrikt

för handhavande av göromålen .................... »

Ersättning till häradsskrivaren i östersysslets fögderi . . »

För valnämnden ..................................

Exekutionsbetjänten: grundlön........ kronor 2 520: —

3 ålderstillägg å 240:—............ » 720: —

(Indrivningsprovision)

3 ålderstillägg å 480: —............

ersättning till semestervikarie för
borgmästaren under 6 veckor
sportler beräknas till ca 500 kronor.

Skrivbiträde, grundlön ..............

3 ålderstillägg å 180:—............

8 640: —

2 340: —
200: —
1 500: —

1 500: —
1 000: —
250: —

3 240: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Ökning av kostnaden för polispersonalens avlöning, motsvarande
skillnaden mellan avlöningen till en polisöverkonstapel
samt en ordinarie konstapel, jämte oförutsett kronor 2 000: —

Andel i tingshusvaktmästarens lön .................. » 1 250 :—

» » kostnaden för tingslokalen under 20 år........ » 1 000: —

Andel i årligt underhåll av tingshus och i kostnader för

städning m. m................................... » 600: —

Summa kronor 23 520:—.

I anslutning till tablån har utredningsmannen framhållit, att genom förändringen
en besparing skulle uppstå för staden på 3 847 kronor 50 öre, vilken
besparing skulle ökas med visst belopp, därest såsom engångskostnad
frånräknades utgifterna för inlösen i tingslagets tingshus och dess ordnande.
örn däremot bouppteckningsprovisionerna, beräknade till 6 643 kronor 54
öre, medräknades såsom inkomst, skulle en rätt väsentlig förlust uppstå för
staden genom indelningsändringen.

över utredningen hava yttranden avgivits av de tingshusbyggnadsskyldige
och häradsrätten i Färnebo tingslag samt domhavanden i Östersysslets domsaga
den 27 juni 1933, av stadsfullmäktige och magistraten i Filipstad den
29 juni resp. den 7 oktober 1933, av länsstyrelsen i Värmlands län den 12
december 1933 och av Svea hovrätt den 16 april 1934.

De tingshusbyggnadsskyldige hava i sitt yttrande anfört, att
de — under förutsättning att staden införlivades nied Färnebo tingslag —
påyrkade, att staden ålades lösa in sig i tingslagets tillgångar, såväl fonderat
kapital som tingshus med tillhörande vaktmästarbostad och uthus. Staden
borde för vinnande av dylik delaktighet utgiva ett belopp av 9 000 kronor,
beräknat efter ett värde å tillgångarna av 28 000 kronor samt förhållandet
mellan antalet skattekronor i staden och i tingslaget.

Häradsrätten, i vars utlåtande domhavanden instämt, har förordat
stadens förenande i judiciellt avseende med tingslaget; dock att domsagans
kansli fortfarande skulle vara förlagt till Kristinehamn och häradshövdingen
i domsagan bliva inskrivningsdomare jämväl för staden. Att förordna
särskild inskrivningsdomare i staden vore otänkbart med hänsyn till
det ringa antalet invånare därstädes.

Stadsfullmäktige hava i sitt yttrande — under hänvisning till vad
som anförts i stadens förutnämnda skrivelse den 18 februari 1933 till chefen
för justitiedepartementet — hemställt, att innan frågan om landsrättsförläggning
avgjordes, utredning måtte verkställas om ändrad domsagoindelning
i länet, varvid sikte borde tagas på möjligheten att förlägga ett domsagokansli
till Filipstad. Stadsfullmäktige motsatte sig bestämt, att staden förenades
med östersysslets domsaga, om icke domsagans kansli förflyttades till
Filipstad. Eljest skulle enligt stadsfullmäktiges åsikt indelningsändringen
medföra sådan i lagen den 17 juni 1932 omförmäld »annan avsevärd olägenhet»,
vilken förhindrade en landsrättsförläggning mot stadens vilja. Stadens
förenande med nämnda domsaga skulle otvivelaktigt även medföra ökad
ekonomisk börda för staden, därest icke vissa stadens anspråk tillgodosåges

Kungl Maj:ts proposition nr 161. 1

av statsverket. Dessa anspråk vore för det första skälig gottgörelse under en
tio-årsperiod för minskade inkomster genom bouppteckningsprovisionernas
bortfallande. För det andra borde de av utredningsmannen i tablån upptagna
arvodena till landsfiskalen i Filipstads distrikt och häradsskrivaren i
östersysslets fögderi å sammanlagt 2 500 kronor årligen icke bestridas av
staden, enär sagda arvoden utgjorde ersättning för rent statliga bestyr. För
det tredje borde statsverket bestrida den i samma tablå upptagna kostnaden
för tingslokal, vilken kostnad för övrigt torde hava beräknats för lågt.

Magistraten har i sitt utlåtande framhållit såsom en ovillkorlig förutsättning
för stadens förenande med domsaga, att domsagokansliet förlädes
till staden. Under alla förhållanden komme en landsrättsförläggning att för
staden medföra betydande olägenheter såväl ur rättsvårdens synpunkt som i
ekonomiskt hänseende. Dessa olägenheter bleve större eller mindre alltefter
den omfattning, vari statliga befattningshavare komme att förordnas i staden
för särskilda uppgifter. Enligt magistratens uppfattning borde i staden förordnas
såväl särskild inskrivningsdomare som överexekutor. Utredningsmannen
hade föreslagit, att stadsfiskals- och stadsfogdebefattningarna i staden
skulle indragas och hithörande göromål överflyttas på landsbygdens myndigheter.
Magistraten ansåge för sin del, att nu ifrågavarande befattningar
borde bibehållas.

Vidkommande de ekonomiska följderna för staden av en landsrättsförläggning
har magistraten i sitt utlåtande beräknat stadens utgifter efter förändringen
till sammanlagt 36 545 kronor för år.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande över utredningen förklarat, att Filipstads
förenande i judiciellt avseende med Östersysslets domsaga allmänt
sett och med hänsyn till förhållandena såväl i staden som i domsagan måste
anses vara till gagn för rättsskipningen. Olägenheter skulle visserligen uppstå
för den rättssökande allmänheten i staden därigenom att domsagokansliet
kvarbleve i Kristinehamn, men dessa kunde icke anses vara så avsevärda, att
de borde utgöra hinder för den ifrågasatta förändringen även utan stadsfullmäktiges
samtycke. Länsstyrelsen förutsatte dock, att åtgärder vidtoges för
att så långt möjligt minska eller begränsa dessa olägenheter. Sålunda ansåge
länsstyrelsen bland annat att särskild inskrivningsdomare — vartill annan
person än kommunalborgmästaren borde utses — borde på statsverkets bekostnad
förordnas för staden. Länsstyrelsen utginge vidare från att vid en
framtida prövning om förändrad domsagoindelning i länet komme att övervägas
och örn möjligt förverkligas stadsfullmäktiges önskemål att till staden
förlägga kansliet för den domsaga, vartill staden i samband därmed kunde
komma att anslutas.

Beträffande förvaltningen m. lii. bade länsstyrelsen intet i och lör sig att
erinra mot att länsstyrelsen bleve överexekutor i staden. Stadsfogdebefattningen
kunde indragas och dithörande göromål överflyttas till landsbygdens
myndigheter, under förutsättning, att staden förklarades skyldig att balla
exekutionsbetjänt. Även stadsfiskalsbefattningen kunde indragas och därmed
förbundna göromål överflyttas på en landsfiskal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Vidkommande de ekonomiska verkningarna för staden av en eventuel]
landsrättsförläggning har länsstyrelsen beräknat stadens årliga utgifter efter
förändringen till sammanlagt 26 340 kronor, därav kommunalborgmästarens
lön till 7 200 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera å 480 kronor, arvode till
en landsfiskal för handhavande av stadsfiskalsgöromålen till 2 100 kronor
och lön till en nyinrättad polisöverkonstapelstjänst till 3 500 kronor jämte
tre ålderstillägg, vartdera å 240 kronor. I stadens utgifter efter landsrättsförläggning
borde å andra sidan icke inräknas det av utredningsmannen upptagna
beloppet å 1 000 kronor för ersättning lill häradsskrivaren i Östersysslets
fögderi, enär staden icke utan sitt medgivande kunde förbindas utgiva
sådan ersättning. Vidare syntes antagligt, att stadens andel i kostnader
för tingslokal måste böjas. Utgifterna för stadens delaktighet i förevarande
kostnader vore emellertid begränsade till viss tid och torde kunna anses motsvara
den indirekta fördelen för staden att för egna ändamål förfoga över
stadshuset, där rådhusrätten nu vore inrymd. Slutligen ansåge länsstyrelsen,
att — därest landsrättsförläggning komme till stånd — statsverket, så länge
staden enligt lagen den 9 juni 1933 örn införande av lagen örn boutredning
och arvskifte ägde uppbära bouppteckningsavgifter, borde ersätta staden för
förlusten av denna rättighet med däremot svarande belopp.

Svea hovrätt har i sitt yttrande uttalat, att sådana förhållandena
för det dåvarande gestaltade sig, en förening av Filipstad med annan domsaga
än Östersysslels icke torde kunna ifrågakomma. Förflyttning av denna
domsagas kansli från Kristinehamn till Filipstad hade icke påyrkats och
kunde ej heller förordas av hovrätten. Önskemålet att få ett domsagokansli
förlagt till staden kunde enligt hovrättens uppfattning ej förverkligas annat
än möjligen i samband med ändrad domsagoindelning inom länet. Vad därefter
beträffade frågan huruvida staden kunde utan stadsfullmäktiges samtycke
förenas med Östersysslels domsaga, ehuru domsagokansliet förbleve
förlagt lill Kristinehamn, kunde enligt hovrättens mening förändringen förväntas
bliva till gagn för rättsskipningen och icke medföra någon avsevärd
olägenhet för staden i avseende å rättsvården. Förutsättning härför vore
dock för det första, att ett avsevärt antal inskrivningsdagar förlädes till Filipstad
och att inskrivningsdomaren i sammanhang med dessa holle mottagning
för allmänheten. Därigenom skulle stadsbornas välgrundade önskan att
utan tidsutdräkt och kostnad kumla samråda med den som hade att handlägga
fastighetsärendena förverkligas. Däremot kunde hovrätten icke tillstyrka
länsstyrelsens förslag om inrättande av särskild inskrivningsdomarebefattning
för staden. Även om denna befattning förenades med vissa andra
rättsvårdande uppgifter såsom hållande av tremansting, bleve tjänsteåliggandena
av så ringa omfattning och intresse samt avlöningen så blygsam, att
det sannolikt skulle visa sig omöjligt att på tillfredsställande sätt upprätthålla
tjänsten. Inrättandet av en sådan tjänst måste även inkräkta på häradshövdingens
löneförmåner och följaktligen göra häradshövdingämbetet mindre
lockande för skickliga sökande. För det andra förutsattes att, förutom fördubbling
av det dåvarande antalet, eller fem, allmänna tingssammanträden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

tremansting koramc att hållas i tingslaget till ett antal av tolv årligen. I samband
med varje sådant sammanträde borde inskrivningsdagar hållas och tillfälle
beredas allmänheten till samråd med domaren i angelägenheter, som
anginge rättsvården.

Beträffande ordnandet av stadens förvaltning samt landsrättsförläggningens
ekonomiska verkningar för staden delade hovrätten i huvudsak länsstyrelsens
uppfattning. På sätt länsstyrelsen framhållit hade utredningsmannen i sin
tablå icke tagit hänsyn till den minskning i stadens inkomster, som skulle
uppstå vid en landsrättsförläggning därigenom att staden skulle förlora
rätten att uppbära bouppteckningsavgifter. Hovrätten ansåge landsrättsförläggningen
icke lagligen kunna utan stadsfullmäktiges samtycke äga rum
från tidigare dag än den 1 januari 1939, med mindre staden för tiden dessförinnan
av statsmedel erhölle ersättning för den förlust, som årligen uppstode
till följd av landsrättsförläggningen, om till utgifterna för omorganisationen
kades den nämnda inkomstminskningen.

Hovrätten funne sålunda, att, därest statsverket — förutom de av utredningsmannen
beräknade utgifterna på grund av landsrättsförläggningen —
åtoge sig att under de närmaste åren ersätta staden jämväl nu nämnda förlust,
de i 2 § lagen den 17 juni 1932 stadgade förutsättningarna för stadens
förenande med domsagan vöre förhanden. Då emellertid betydande utgifter
genom förändringen skulle uppstå för statsverket under de närmaste åren,
ansåge hovrätten de starkare skälen tala för ett uppskov med föreningens
genomförande till den 1 januari 1939, då stadens rätt till bouppteckningsavgift
skulle upphöra.

Med anledning av hovrättens yttrande förklarade Kungl. Majit i beslut den
18 maj 1934 bland annat, att förenande i judiciellt avseende av staden Filipstad
med östersysslets domsaga icke borde ifrågakomma före den 1 januari
1939.

Efter det dåvarande departementschefen i november 1937 vid besök i Filipstad
skaffat sig närmare kännedom om beskaffenheten av såväl rådhusrättens
som häradsrättens lokaler, anbefallde Kungl. Majit genom remiss den 22
november 1937 länsstyrelsen att i ärendet förebringa den ytterligare utredning
som, med hänsyn till då föreliggande förhållanden, kunde erfordras
för bedömande av frågan örn Filipstads förenande i judiciellt avseende med
Östersysslets domsaga och Färnebo tingslag, därvid särskilt borde utredas
kostnaden för anskaffande i Filipstad av nya tingslokaler för det med staden
utvidgade tingslaget, samt att inkomma till Kungl. Majit med nämnda utredning
jämte yttranden över densamma av de tingshusbyggnadsskyldige och
häradsrätten i tingslaget, domhavanden i domsagan samt stadsfullmäktige
och magistraten i staden ävensom eget utlåtande.

Till åtlydnad härav har länsstyrelsen med utlåtande den 2 oktober 1939
överlämnat dels en av länsarkitekten Conny Nyquist verkställd, den 1 mars
1939 dagtecknad utredning rörande kostnaderna för nytt tingshus i Filipstad,
utvisande att sagda kostnader beräknats lill lägst 250 000 kronor, varav

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

själva byggnadskostnaderna till 180 000 kronor, dels ock de anbefallda yttrandena
över utredningen.

De tingshusbyggnads skyldige, Färnebo tingslags
häradsrätt och häradshövdingen i domsagan hava i sina yttranden
inskränkt sig till en förklaring att de av länsarkitekten gjorda kostnadsberäkningarna
icke föranledde någon anmärkning. Det förutsattes dock
att jämväl andra byggnadsförslag kunde komma under bedömande.

Stadsfullmäktige — vilka tagit ställning till det nya utredningsmaterialet
vid sammanträde den 7 september 1939 — hava såsom förut förklarat
sig icke frivilligt gå med på att staden förenades med östersysslets
domsaga. Vad beträffade förutsättningarna för stadens tvångsvisa förläggning
under landsrätt, nödvändiggjorde tidsläget och utvecklingen en omräkning
av stadens kostnader efter landsrättsförläggning. Dessa kostnader beräknade
stadsfullmäktige nu till sammanlagt 33 915 kronor enligt följande sammanställning: -

Kommunalborgmästaren:

grundlön ........................ kronor 7 800: —

3 ålderstillägg å 480:— .......... » 1 440:—•

semestervikarie under sex veckor .. » 600:— kronor 9 840: —

sportler beräknas till ca 500 kr.

Skrivbiträde, grundlön .............. » 2 040: —

3 ålderstillägg å 180:— .......... » 540: —

Skrivmaterialier .......................

Förslagsanslag för biträde med sekreterargöromål ....
Stadsfiskal, arvode till landsfiskalen i Filipstads distrikt

för handhavande av göromålen ..................

Ersättning till häradsskrivaren i Östersysslets fögderi

För valnämnden ..................................

Exekutionsbetjänten, grundlön ...... kronor 2 760: —

3 ålderstillägg å 240:— .......... » 720: —

(Indrivningsprovision).

Ökning av kostnaden för polispersonalens avlöning genom
nyanställning av en polisöverkonstapel (delvis ersättande
nuvarande stadsfiskalstjänst) ..............

Andel i tingshusvaktmästarens lön....................

Andel i kostnad för nytt tingshus (under 20 år) ......

Andel i årligt underhåll av tingshus, städning m. m.....

2 580: —
400: —
1 800: —

2 000: —
1 000: —
250: —

3 480: —

4 415: —
1 250: —

5 100: —
1 800: —

Summa kronor 33 915

Beträffande kostnaderna för nytt tingshus hava stadsfullmäktige räknat
med att för ändamålet komme att upptagas ett 20-årigt amorteringslån å
250 000 kronor efter 3 °/o ränta. Annuiteten för detta lån skulle uppgå till
17 000 kronor, varav ungefär 5 100 kronor skulle falla på staden. Genom förändringen
skulle sålunda för staden uppstå icke, såsom utredningsmannen
beräknat, en besparing utan en kostnadsökning å cirka 6 500 kronor. Följaktligen
saknades en av förutsättningarna för stadens tvångsvisa landsrättsförläggning,
nämligen att ändringen icke finge medföra ökad ekonomisk
börda för staden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Därest domsagans kansli förlädes till Kristinehamn, uppstode vidare betydande
men och ökade kostnader för såväl staden som dess rättssökande
allmänhet genom inskrivningsväsendets förflyttning till sagda stad. Under
samma förutsättning komme dessutom processreformens genomförande att
medföra stora olägenheter för invånarna i Filipstad.

På grund av de allvarliga olägenheter, som en anslutning till östersysslets
domsaga med kansli i Kristinehamn alltså komme att medföra för staden i
ekonomiska och andra hänseenden och för allmänheten särskilt i inskrivningsärenden,
kunde stadens medgivande till en sådan åtgärd icke skäligen
begäras. Det vöre därför stadens bestämda önskan att fa behålla egen jurisdiktion.
Skulle, oaktat vad stadsfullmäktige nu anfört, staden förläggas under
landsrätt, yrkade staden att kansliet för den domsaga, till vilken staden
skulle höra, förlädes till Filipstad, att nytt tingshus för det tingslag, med vilket
staden komme att förenas, uppfördes i staden och staden befriades från
skyldighet att inlösa sig i det gamla tingshuset, att antalet tingssammanträden
utökades i viss angiven omfattning, att statsverket övertoge samtliga förpliktelser
beträffande avlöning och pension till innehavare av befattning, som
genom rådhusrättens upphörande komme att indragas, att statsverket gottgjorde
staden dess samtliga kostnader för uppläggning av nya fastighetsböcker
samt att statsverket uttryckligen avstode från varje anspråk beträffande
ägande- eller dispositionsrätten till magistratens lönejordar. Staden erbjöde
sig slutligen att bestrida den merkostnad, som vid byggandet av nytt tingshus
i staden uppstode för anordnande jämväl av domsagokansli med arkiv.

Magistraten har i sitt förnyade yttrande avstyrkt förslaget örn stadens
förenande med Östersysslets domsaga och förklarat sig i huvudsak ansluta
sig till vad stadsfullmäktige anfört i sitt senaste yttrande. Därest Kungl. Majit
ändock förordnade örn stadens läggande under landsrätt, vore det oundgängligen
nödvändigt att stadens fastighetsböcker fortfarande förvarades i staden
och att fastighetsärendena handlades av en i staden bosatt inskrivningsdomare.
Den mest praktiska och ändamålsenliga lösningen härvidlag vore, att
kommunalborgmästaren förordnades till inskrivningsdomare.

Magistraten ville även framhålla lämpligheten av att ett eventuellt beslut
örn stadens förenande med domsaga i varje fall icke fattades förrän normala
tider återinträtt, då ju föreningen nödvändiggjorde byggande av nytt tingshus.
De ekonomiska följderna av att under radande förhallanden med dyrtid och
varubrist som framtidsperspektiv igångsätta ett tingshusbygge kunde bliva
oöverskådliga samt för stadens och tingslagets ekonomi förödande. De av
länsarkitekten uppgjorda kostnadsberäkningarna vore sannolikt redan föråldrade.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande den 2 oktober 1939 framhållit, att
vid beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna för staden av en landsrättsförläggning
även måste iakttagas, att borgmästarens löneförmåner, därest
staden i fortsättningen finge behålla egen jurisdiktion, borde vara högre
än vad som föreslagits skola utgå lill kommunalborgmästaren. Vidare komme
det till 2 000 kronor beräknade arvodet till en landsfiskal för övertagande

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

av stadsfiskalens i Filipstad göromål att utgå, örn det då nyligen avgivna
lörslaget till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna
m. m. genomfördes, i det att däri föreslagils Filipstads förenande med Storfors
landsfiskalsdistrikt. Slutligen krävdes enligt länsstyrelsens uppfattning
samma ökning av utgifterna för polisväsendet vare sig rådhusrätten bibeholles
eller icke. Tingshuset i Färnebo tingslag befunne sig i ett skick, som
knappast stöde i överensstämmelse med nutida krav. Frågan örn ny- eller
ombyggnad måste under närmaste tiden upptagas till prövning av länsstyrelsen.
Såvitt länsstyrelsen kunde finna, borde emellertid frågan om landsrättsförläggning
och örn ny- eller ombyggnad lösas var för sig och i nu
nämnd ordning.

Förutsatt dels att statsverket övertoge stadens förpliktelser beträffande
avlöning och pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens
upphörande indroges, dels ock att vid beräkningen av stadens utgifter
vad länsstyrelsen anfört iakttoges, syntes de förutsättningar vara för handen.
som omförmäldes i 2 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds
förenande i judiciellt avseende. På grund därav och under åberopande
av vad länsstyrelsen i övrigt anfört i sitt den 12 december 1933 dagtecknade
utlåtande förordade länsstyrelsen Iandsrättsförläggnängen.

Svea hovrätt har efter remiss avgivit förnyat utlåtande i ärendet
den 13 november 1939. Däri har hovrätten, beträffande de ekonomiska
följderna för staden av en landsrättsförläggning, förklarat sig i likhet med
länsstyrelsen anse en omräkning jämväl av stadens kostnader för bibehållande
av den nuvarande organisationen nödvändig och beräknat nämnda
kostnader till sammanlagt minst 37 022 kronor. Sålunda måste man räkna
med en ökning av borgmästarens och lagfarne rådmannens löner med sammanlagt
minst 5 000 kronor. Enär vidare ökning av utgifterna för polisväsendet
krävdes, vare sig staden Enge behålla sin jurisdiktion eller ej, borde
utgifterna för detta ändamål i nuvarande organisation ökas med det av
stadsfullmäktige i den nya organisationen upptagna beloppet 4 415 kronor.
Slutligen borde exekutionsbetjäntens löneförmåner höjas till överensstämmelse
med den av stadsfullmäktige senast upptagna siffran. Stadens kostnader
efter landsrättsförläggning har hovrätten beräknat till sammanlagt
31 745 kronor mot av stadsfullmäktige angivna 33 915 kronor. Den av stadsfullmäktige
upptagna posten Ersättning till häradsskrivare^ 1 000 kronor,
borde nämligen utgå. Vidare borde räknas med 40-årig amorteringstid och
4V4 % ränta å det för tingshusbyggnaden erforderliga lånet. Annuiteten
bleve då 13 000 kronor, varav å staden skulle belöpa omkring 3 930 kronor.
Räknade man med 4 % ränta bleve motsvarande belopp 12 600 resp. 3 890
kronor. Ytterligare borde beaktas, att stadens kostnader efter landsrättsförläggning
komme att minskas med 2 000 kronor, därest, såsom länsstyrelsen
påpekat, det nyligen avgivna förslaget lill omorganisation av landsfiskalsoch
stadsfiskalsbefattningarna genomfördes. Om vid den ekonomiska jämförelsen
det nu anförda iakttoges, utfölle denna till förmån för den liva
ordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Med hänvisning i övrigt till sitt förra utlåtande i ärendet har hovrätten
slutligen anfört följande:

I sitt tidigare utlåtande fann sig hovrätten icke kunde förorda kansliets
förflyttning från Kristinehamn till Filipstad. Hovrätten utgick därvid ifrån
att jämväl Kristinehamn inom en icke avlägsen framtid komme att införlivas
med domsagan. Örn emellertid med hänsyn till sistnämnda stads storlek
och utvecklingsmöjligheter en sådan sammanslagning finge antagas
vara mindre sannolik och man sålunda hade att räkna med att Filipstad
åtminstone för avsevärd tid framåt bleve tyngdpunkten inom domsagan,
komme frågan om kansliets förflyttning i ett nytt läge. Vissa betänkligheter
mot en förflyttning möta dock alltjämt, bland annat med hänsyn till de
kostnader för anordnande av kanslilokaler, som nedlagts på tingshuset i
Kristinehamn. Örn efter verkställd utredning övervägande skäl anses tala
för kansliets förläggande till Filipstad, torde stadens förenande med Färnebo
tingslag kunna genomföras i samförståndets tecken. I motsatt fall framställer
sig frågan, huruvida de förutsättningar äro förhanden, som uppställas
i 2 § lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Såsom
redan nämnts besvarades denna fråga av hovrätten i det tidigare utlåtandet
jakande. Om hovrätten nu, trots vad i det föregående anförts, tvekar
om svaret, avser denna tvekan ej det i 2 § 1. stadgade villkoret att ändringen
med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan skall
prövas vara till gagn för rättsvården. Vad sorn vallar tvekan, då det gäller
sammanslagningens genomförande emot stadens vilja, är det ovissa tidsläget
och därav följande svårigheter att med säkerhet beräkna kostnaden
för anskaffande av tidsenliga tingslokaler. Att ställa staden och tingslaget
inför tvånget att nu igångsätta ett efter deras förhållanden betydande byggnadsföretag
är onekligen ägnat att väcka betänkligheter. Därest icke önskemålen
örn kansliets förläggande till Filipstad kunna vinna beaktande, tala
därför enligt hovrättens mening övervägande skäl för ett uppskov med ärendets
avgörande, till dess tingshusbyggnadsfragan kan med större säkeihet
bedömas.

Sedan länsstyrelsen genom remiss den 6 december 1939 anbefallts att,
efter hörande av de tingshusbyggnadsskyldige och häradsrätterna i domsagans
båda tingslag ävensom häradshövdingen i domsagan, ånyo avgiva utlåtande
i ärendet, har länsstyrelsen med skrivelse den 29 januari 1940 överlämnat
nyssnämnda yttranden.

De tingshusbyggnadsskyldige i Färnebo tingslag
hava hemställt, att frågan om landsrättsförläggningen måtte få anstå lills
vidare, enär det i dåvarande krisläge vore ytterst svårt att beräkna kostnaderna
för byggandet av nytt tingshus.

Av ledamöterna i Färnebo tingslags häradsrätt har vid
ärendets behandling intet gemensamt uttalande gjorts. Röster hava höjts
både för domsagokansliets kvarblivande i Kristinehamn och för dess förflyttning
lill Filipstad.

De tingshusbyggnadsskyldige i Ölme, Visnums och
Väse tingslag hava framhållit, att de endast under förutsättning att
domsagans kansli förbleve förlagt till Kristinehamn gått med på de kostnader
av omkring 15 000 kronor, sorn nyligen nedlagts på reparation av tingsoch
kanslilokalerna därstädes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Ölme, Visnums och Väse tingslags häradsrätt har
anfört, att, även om Filipstad förenades med domsagan, Kristinehamn ändock
vöre den lämpligaste kansliorten och detta jämväl därest sistnämnda
stad skulle bibehållas vid egen jurisdiktion.

Häradshövdingen i domsagan har uttalat samma mening som
sistnämnda häradsrätt i fråga örn domsagans kansliort. Häradshövdingen
har vidare framhållit, att det i Filipstad befintliga tingshuset visserligen vore
gammalt och otidsenligt men att det dock kunde duga som ett provisorium
till dess förhållandena stadgat sig. Skulle emellertid ett omedelbart uppförande
av nytt tingshus utgöra en absolut förutsättning för stadens läggande under
landsrätt, hemställde häradshövdingen, att frågan härom finge anstå
lills vidare.

Länsstyrelsen har för egen del anfört att Kristinehamn alltjämt
finge anses vara den lämpligaste kansliorten för domsagan. Även om olägenheterna
av kansliets förläggning till Filipstad icke borde överdrivas, kunde
en sådan åtgärd icke motiveras med att Filipstad komme att bliva tyngdpunkten
i den utvidgade domsagan. En förflyttning av kansliet syntes i varje
fall icke böra äga rum, förrän frågan om nytt tingshus för Färnebo tingslag
blivit av länsstyrelsen prövad och avgjord samt det nya tingshuset färdigbyggts.
Med hänsyn till tidsläget torde frågan om nytt tingshus icke böra
av länsstyrelsen för det dåvarande upptagas till behandling. I avbidan härå
kunde det nuvarande tingshuset provisoriskt användas även av det med staden
utvidgade tingslaget. Frågan om landsrättsförläggningen hade varit under
utredning nära tio år, varunder Filipstad saknat ordinarie domare. Med
hänsyn till de olägenheter, som därmed vore förenade, kunde länsstyrelsen
icke underlåta att uttala sina betänkligheter mot att huvudfrågans avgörande
ytterligare upp skötes.

Statskontoret har den 12 januari 1940 avgivit utlåtande i ärendet,
såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av statsmedel, i händelse
staden skulle förenas med Östersysslets domsaga. I utlåtandet har statskontoret
uttalat, att under angivna förutsättning statsverket principiellt syntes
skyldigt övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöningen åt de båda
ordinarie rådmännen. Beträffande beloppet av den ersättning, som därvid
borde utgå, anslöte sig statskontoret till vad utredningsmannen anfört. Rådmannen
Carlsson borde sålunda tillerkännas årlig gottgörelse med (3 030 +
720 + 250 =) 4 000 kronor jämte ersättning för mistade sportler, beräknade
till 300 kronor, samt rådmannen Gyberg med (625 + 250=) 875 kronor för
år. Nämnda belopp, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå, torde böra anvisas
från allmänna indragningsstaten. Vidare borde föreskrivas att ersättningen
till Carlsson icke skulle utgå, därest han utsåges till kommunalborgmästare
i Filipstad eller i annan stad eller till ledamot av annan rådhusrätt och magistrat.

Vidkommande stadens yrkande alt, för den händelse en ändring i den
judiciella indelningen komme till stånd, erhålla ersättning av statsverket för

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

nedlagda kostnader för uppläggande av nya lustigbotsiböcker, har statskontoret
uttalat, alt ehuru någon rätt för staden att njuta ersättning för ifrågavarande
kostnader icke förefunnes, billigheten dock syntes bjuda att, i
likhet med vad sorn skett vid staden Arbogas landsrättsförläggning, ersättning
bereddes för desamma. För bestridande av dessa kostnader torde böra
anlitas de under riksstatens andra huvudtitel uppförda anslagen till »Häradsrätterna:
Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet» och »Häradsrätterna:
Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet».

Vad slutligen anginge det av staden framställda yrkandet örn befrielse från
skyldighet att inlösa sig i det nuvarande tingshuset i Filipstad, har statskontoret
—- under hänvisning till bestämmelserna i 26 kap. 4 § byggningabalken
samt lagen den 5 juni 1909 (nr 55) angående skyldighet alt deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse — anfört,
att det av principiella skäl i varje fall icke syntes böra ifrågakomma att anvisa
statsmedel för ifrågavarande ändamål.

Slutligen hava stadsfullmäktige inkommit till Kungl. Maj:t med
utdrag ur protokoll fört vid dess sammanträde den 2 september 1943. Därvid
hava stadsfullmäktige förklarat sig alltjämt helst se, att staden finge behålla
sin jurisdiktion. För detta ändamål hade staden låtit utarbeta ett förslag
angående ändring av arbetsordningen för rådhusrätten och magistraten, innebärande
anställande av en tredje jurist i domstolen. Vidare hemställde
stadsfullmäktige att ny utredning måtte verkställas rörande de ekonomiska
konsekvenserna för staden av landsrättsförläggning samt att stadsfullmäktige
finge taga del av densamma, innan slutligt beslut i saken träffades. Därest
fråga skulle bliva om landsrättsförläggning, vidhölle stadsfullmäktige
sina i yttrandet den 7 september 1939 framställda anspråk. Domarkansliet
borde efter en landsrättsförläggning vara förlagt till Filipstad. Denna förflyttning
borde ske senast i samband med tillsättande av ny häradshövding.
Särskild inskrivningsdomare för staden borde förordnas tills vidare intill
dess den begärda förflyttningen skett. Inskrivningsdomarbefattningen knnde
lämpligen anförtros den blivande kommunalborgmästaren. Stadsfullmäktige
förbunde sig att i så fall till kommunalborgmästare välja en person med de
kvalifikationer, som ställdes på en inskrivningsdomare.

Frågan örn Filipstads förenande i judiciellt avseende med domsaga har
varit svävande sedan lång tid tillbaka. Det långa dröjsmålet med ärendets avgörande
har föranletts av olika skäl. Den först verkställda utredningen utvisade,
att landsrättsförläggning icke lagligen kunde mot stadsfullmäktiges
bestridande ske före den 1 januari 1939, då stadens rätt att uppbära bouppteckningsavgifter
upphörde, för så vitt ej statsverket holle staden skadeslös
för förlusten av ifrågavarande avgifter. Då ett dylikt åtagande ej ansågs böra
ske, förklarade, som förut nämnts, Kungl. Maj:t den 18 maj 1934 att stadens
förenande med domsaga ej bolde ifrågakomma före år 1939. Sedermera har
ärendets avgörande uppehållits därav att en landsrättsförläggning ansags

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16!.

komma att aktualisera frågan örn uppförande av nytt tingshus i Filipstad
för Färnebo tingslag, vari staden avses skola uppgå, i stället för tingslagets
nuvarande i synnerligen otillfredsställande skick varande tingshus. Sistnämnda
förhållande har beaktats vid den av min företrädare i ämbetet i november
1937 anbefallda nya utredningen i ärendet, som förelåg i slutremitterat
skick först i januari 1940.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, föreligga olika meningar huluvida
de i 2 § lagen 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande
i judiciellt avseende angivna förutsättningarna för meddelande mot stads
bestridande av förordnande om dess uppgående i domsaga i förevarande
tall föreligga. Stadsfullmäktige hava med stöd av egen utredning i ärendet
eljort gällande att så icke är fallet, enär en förening med Färnebo tingslag
skulle för staden medföra dels ökad ekonomisk börda dels ock, därest
kansliet för östersysslets domsaga ej förlädes till staden, avsevärd olägenhet.
Länsstyrelsen och Svea hovrätt hava däremot hävdat den motsatta
ståndpunkten, varvid hovrätten dock uttalat vuss tvekan med hänsyn
till svårigheten att för närvarande beräkna kostnaderna för uppförande
av nytt tingshus i det med staden utvidgade tingslaget. Enligt min mening
skulle den avsedda föreningen mellan staden och östersysslets domsaga
komma att lända rättsskipningen till gagn i såväl staden som domsagan. Vitsord
synes mig även böra tillerkännas länsstyrelsens och hovrättens på en
ingående granskning av utredningen grundade uppfattning att förändringen
jämväl kommer att bliva för staden ekonomiskt fördelaktig. Det förefaller
ock ligga i sakens natur att stadens kostnader för ombesörjande av endast
administrativa och kommunala uppgifter böra kunna ordnas på ett sådant
sätt, att de bliva lägre än kostnaderna för ombesörjande av såväl dessa som
de judiciella uppgifterna. Da en ny utredning i ärendet icke lärer komma
att vederlägga denna slutsats, har jag icke funnit anledning att, på sätt staden
i sin sista inlaga i ärendet hemställt, föranstalta därom.

Åtskilliga skäl hava anförts för förflyttning av Östersysslets domsagas
kansli till Filipstad sedan staden förenats med domsagan. Med slutlig prövning
av denna fråga synes dock böra anstå, till dess ombyte å häradshövdingbefattningen
härnäst inträffar. De av staden påvisade olägenheterna,
därest domsagokansli ej dit förlägges, torde emellertid komma att avsevärt
minska, örn särskild inskrivningsdomare förordnas för staden. Sedan sportelsystemet
numera avlösts såsom avlöningsform för häradshövdingarna, anser
jag intet hinder i och för sig föreligga för en sådan anordning, därvid förordnandet
såsom inskrivningsdomare lämpligen bör anförtros kommunalborgmästaren,
såvida han innehar erforderlig kompetens härför. Med hänsyn
till det anförda torde avsevärd olägenhet ej uppkomma för staden genom dess
förenande med Östersysslets domsaga. Jag finner därför förordnande härom
kunna och böra mot stadens bestridande meddelas. Det kan ej anses stå i
överensstämmelse med de av statsmakterna antagna grundsatser för rättsskipningens
framtida ordnande i städerna att utan tvingande skäl upprätthålla
egen jurisdiktion för ett samhälle av så ringa storlek som Filipstad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Från stadens sida har hemställts om uppskov med landsrättsförläggnmgen
till dess en sådan omreglering av domsagorna i östra Värmland kunde
komma till stånd, att staden med säkerhet kunde påräkna att bliva kansliort
för den domsaga vari den skulle ingå. Enligt min uppfattning föreligger
av denna orsak ingen anledning till uppskov med ärendets avgörande. Filipstad
kan nämligen icke lämpligen förenas med annat tingslag än Färnebo.
Och sedan Kristinehamns stad numera nått sådan storlek att den torde
komma att bibehållas vid egen jurisdiktion, lärer icke böra ifrågakomma att
äventyra Östersysslets nu till sin omfattning lämpliga domsagas bestånd genom
utbrytning därur av Färnebo tingslag med Filipstad. Snarare skulle
uppskov med stadens landsrättsförläggning vara motiverat med hänsyn till
tingshusfrågans läge i Färnebo tingslag. För lösandet av denna fråga, som ej
tål något längre uppskov, är emellertid nödvändigt att fastslå tingslagets
blivande omfattning. På grund härav anser jag att beslut i sådant avseende
snarast bör meddelas. Intill dess nytt tingshus blir uppfört för tingslaget, lärer,
såsom de senaste yttrandena i ärendet utvisa, det nuvarande tingshuset
kunna provisoriskt användas jämväl för det utvidgade tingslaget. Att staden
under sådana förhållanden icke bör betungas med kostnad för inlösen i det
nuvarande tingshuset anser jag självfallet. Stadens önskemål om utökning av
antalet rättegångstillfällen vid häradsrätten torde böra beaktas genom anordnande
av tingssammanträden med tremansnämnd till samma antal som
det nuvarande antalet allmänna tingssammanträden eller tio om året. Upphörandet
av stadens egen jurisdiktion lärer i och för sig icke medföra någon
ändring beträffande ägande- och dispositionsrätten till magistratens lönejordar.

Återstår att taga ställning till stadens förbehåll örn ersättning av statsmedel
för nedlagda kostnader för uppläggandet av nya fastighetsböcker för
staden. Detta ersättningsanspråk har av billighetsskäl understol ts av statskontoret.
Enligt vad jag inhämtat har arbetet med fastighetsböckernas uppläggande
avslutats och böckerna äro upplagda enligt lösbladssystem med låsanordning.
Uppläggandet av de nya böckerna torde hava erfordrats med
hänsyn till det skick, vari stadens äldre fastighetsböcker befunnit sig, varför
övergången till det nya systemet framstår såsom ändamålsenlig, särskilt som
även i domsagan omläggningen av fastiglietsböckerna numera är verkställd
beträffande samtliga fastigheter. Frågan huruvida ersättning av statsmedel
skäligen bör utgå för de kostnader, som staden fått vidkännas för de nya
fastighetsböckernas uppläggande, synes mig böra bedömas i samband med
spörsmålet om förordnande av särskild inskrivningsdomare för staden. Därest
särskild inskrivningsdomare förordnas och staden således beträffande
inskrivningsväsendet kommer att i viss mån bestå sorn en självständig enhet,
kunna de billighetsskäl, som eljest kunna åberopas för gottgörd»; till staden,
icke tillmätas samma betydelse som för det fall att staden helt införlivas med
domsagan. Skulle särskild inskrivningsdomare ej komma att förordnas, torde
skäligen det av staden i förevarande avseende bekostade arbetet — vilket
eljest måst utföras genom domliavandens försorg — böra ersättas i den

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 161. SJ

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

mån särskilda kostnader därav föranletts. Denna ersättning synes, såsom
statskontoret förordat och i likhet med vad som skett vid staden Arbogas
landsrättsförläggning, böra bestridas från de under andra huvudtiteln för
nästkommande budgetår beviljade anslagen till ''Häradsrätterna: Anskaffande
av nya fastighetsböcker för landet’ och ''Häradsrätterna: Uppläggande
av nya fastighetsböcker för landet’, från det förra anslaget i vad angår kostnaden
för bokband och blanketter samt från det senare anslaget så vitt avser
andra utgifter. Därest särskild inskrivningsdomare ej skulle komma att
förordnas för staden, är det min avsikt att, under förutsättning att riksdagen
icke uttalar någon erinran häremot, hos Kungl. Maj:t förorda till ersättande
de utgifter som staden styrker sig hava haft i förevarande hänseende.

Jag ämnar alltså föreslå Kungl. Majit att utfärda föreskrift om upphörande
av rådhusrätten och magistraten i Filipstad samt om stadens förenande i
judiciellt avseende med Färnebo tingslag av östersysslets domsaga. Dessförinnan
måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att rådmännen
Carlssons och Gybergs löneförmåner överföras å statsverket. Mot vad utredningsmannen
och statskontoret härutinnan föreslagit föreligger från min
sida ingen erinran.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas, att stadens införlivning
med Östersysslets domsaga synes böra, på sätt 1937 års domsagoutredning
förutsatt, medföra att Kungl. Majit, med begagnande av riksdagens i sådant
avseende lämnade bemyndigande, uppflyttar domsagan från lönegrupp II
till lönegrupp III.

Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till rådmännen i Filipstad Gustaf Sinion Carlsson och
Axel Gyberg må från och med den dag, då föreskrift örn stadens
förenande i judiciellt avseende med östersysslets domsaga
träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under
deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse med 4 300
kronor till Carlsson och 875 kronor till Gyberg, med iakttagande
av att å förmånerna dyrtidstillägg icke skall utgå,
samt att, därest Carlsson skulle övergå till ordinarie befattning
i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare i
Filipstad eller i alman stad eller till ledamot av annan rådhusrätt
och magistrat, han ej vidare skall åtnjuta berörda
gottgörelse.

2:o)

Hudiksvall hade den 31 december 1942 ett invånarantal av 7 449 personer.
Staden omgives av Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands domsaga,
som dessutom består av Delsbo tingslag. Invånarantalet i domsagan vid
nyssnämnda tidpunkt utgjorde 34 961 personer, därav 24 852 personer inom
Bergsjö och Forssa tingslag. Detta tingslag har tingsställe i eget inom Hudiksvall
beläget tingshus, vilket även inrymmer lokaler för domsagans kansli

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

samt bostadsvåning för häradshövdingen. I tingslaget hållas årligen tio allmänna
tingssammantrådén och ett sammanträde med tremansnämnd.

Borgmästartjänsten i Hudiksvall är vakant sedan den 21 november 1941.
Enligt den 9 mars 1917 av Kungl. Majit fastställd arbetsordning skall rådhusrätten
och magistraten i staden utgöras av, förutom borgmästaren, en förste
rådman, som skall vara lagfaren, och en andre radman, som icke behöver
vara lagfaren. Därjämte skall finnas en extra radman. Förste radmanstjänsten
innehaves av Ernst Georg von Post, vilken är lödd den 17 april 1875 och erhållit
fullmakt å tjänsten år 1908. Andre rådmanstjänsten uppehälles för närvarande
allenast på förordnande. Extra rådman är Carl Allgust Nils loll, vilken
är född den 31 mars 1879 och utsetts till innehavare av ifrågavarande
tjänst år 1917. Någon utfästelse från stadens sida örn pensionering av nämnda
rådmän föreligger icke, och skyldighet har icke föreskrivits för någon av
dem att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har för dem stadgats skyldighet
att övergå till annan tjänst hos staden. Med hänsyn till deras alder
anses sådan övergång för övrigt icke kunna komma i fråga, ehuru bada innehava
föreskriven kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Toll är jämväl kronokassör i staden, från vilken befattning han är skyldig
avgå vid fyllda 67 år mot åtnjutande av pension.

Enligt fastställd avlöningsstat åtnjuter förste rådmannen en årlig lön av
2 000 kronor jämte dyrtidstillägg enligt av stadsfullmäktige fastställda grunder.
Nämnda tillägg utgick i november 1941 — omedelbart innan von Post
tillträdde ännu gällande förordnande å borgmästartjänsten i staden —• med
99 kronor 31 öre för månad eller sålunda med 1191 kronor 72 öre om året.
Såsom förste rådman äger von Post årligen vidare uppbära ett ålderstillägg
å 500 kronor ävensom ett personligt lönetillägg å likaledes 500 kronor. Slutligen
är förste rådmannen tillförsäkrad viss sportelinkomst mot skyldighet att
hålla skrivhjälp och skrivmaskin. Därest sportlerna något år icke skulle uppgå
till 5 000 kronor, är staden skyldig att lämna kontant ersättning, motsvarande
skillnaden mellan den verkliga sportelinkomsten och 5 000 kronor. Extra radmannen
åtnjuter ett årligt arvode av 300 kronor, dära dyrtidstillägg icke utgår.
— I egenskap av kronokassör uppbär Toll en årlig lön av 3 600 kronor
jämte tre ålderstillägg, vartdera å 250 kronor. Dyrtidstillägg utgår å lönen
jämte visst provisionsbelopp med omkring 1 000 kronor för ar. Därutöver åtnjuter
kronokassören mot skyldighet att hålla skrivbiträde m. m. sportler,
varav behållningen under åren 1938—1941 i medeltal uppgick till 2 400 kronor
årligen.

På grund av Kungl. Majlis beslut den 12 december 1941 har genom länsstyrelsens
i Gävleborgs län försorg utredning ägt rum rörande Hudiksvalls
förenande i judiciellt avseende med domsaga. Utredningen, som verkställts
jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de i
nämnda paragraf angivna frågor, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts
av borgmästaren i Söderhamn Axel Bäckman.

Under utredningens gång hava förhandlingar förts mellan staden och de
tingshusbyggnadsskyldige i Bergsjö och Forssa tingslag beträffande frågan
om skyldighet för staden att — därest densamma komme att införlivas med

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

tingslaget — utgiva ersättning till detsamma för vinnande av delaktighet i dess
tingshus med inventarier. Överenskommelse härutinnan har dock icke kunnat
uppnås.

I sitt i maj 1943 avgivna utlåtande i ämnet har utredningsmannen
— med utgångspunkt från att staden borde ingå i gemensamt tingslag med
Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands domsaga och under erinran
att statsverket vid rådhusrättens upphörande hade att övertaga stadens förpliktelser
beträffande avlöning till von Post och Toll med belopp, som motsvarade
inkomsterna av deras rådmanstjänster — funnit utredningen med säkerhet
giva vid handen, att staden vid en förening med domsagan icke komme
att försättas i ett ogynnsammare ekonomiskt läge än tidigare. Stadens årliga
utgifter för nuvarande organisation med rådhusrätt och magistrat uppginge
nämligen till 42 569 kronor, under det att den årliga kostnaden för den nya
organisationen kunde rymmas inom ett belopp av 31 295 kronor. Detta gällde
även för det fall att staden förpliktades att till de tingshusbyggnadsskyldige
erlägga visst engångsbelopp, ett åläggande varför enligt utredningsmannen
dock saknades fog, då genom en förening av staden med tingslaget betydande
ekonomisk lättnad skulle uppkomma för de tingshusbyggnadsskyldige. Sammanfattningsvis
har utredningsmannen uttalat att omfattningen av rättsskipningen
vid rådhusrätten vöre i knappaste laget för en domstol. Med hänsyn
härtill och då genom stadens införlivande med domsagan dennas arbetsbörda
icke kunde förväntas bliva för stor, borde ur rättsskipningssynpunkt en förening
av domkretsarna komma till stånd. I ekonomiskt avseende kunde, såsom
av utredningen framginge, intet anses stå hindrande i vägen härför.

över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
och magistraten i Hudiksvall, av de tingshusbyggnadsskyldige i domsagans
båda tingslag, häradsrätten i Bergsjö och Forssa tingslag samt häradshövdingen
i domsagan, av länsstyrelsen i Gävleborgs län och av Svea hovrätt.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 30 november 1943
tagit ställning till utredningen. Därvid hava fullmäktige förklarat sig intet
hava att erinra mot den av utredningsmannen förordade indelningsändringen
under förutsättning, att densamma icke komme att medföra ökad ekonomisk
börda för staden.

Magistraten har instämt i stadsfullmäktiges yttrande.

Toll har hemställt att, i händelse av stadens landsrättsförläggning, intill
uppnådd pensionsålder såsom kronokassör erhålla gottgörelse jämväl för
mistade inkomster i denna tjänst.

H De tingshusbyggnadsskyldige hava anfört, att de intet hade
att erinra mot stadens förenande med domsagan, ehuru de helst såge,
att någon sådan förening icke komme till stånd. Tingslagsborna i
Bergsjö och Forssa tingslag hava tillika uttalat, att staden — i
händelse av landsrättsförläggning — borde utgiva ersättning till tingslaget
med ett belopp av 76 800 kronor för vinnande av delaktighet i tingshuset.

Häradsrätten har förklarat sig icke kunna motsätta sig att staden
förenades i judiciellt avseende med domsagan. Häradshövdingen har

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

för sin del därutöver framhållit, att den utökade domsagan borde uppflyttas
från lönegrupp lil till lönegrupp IV.

Länsstyrelsen har funnit utredningen utvisa, att något hinder lör
stadens införlivande med domsagan icke förelåge. Med hänsyn till rådhusrättens
ringa arbetsbörda bleve en sammanslagning av domkretsarna otvivelaktigt
till gagn för rättsskipningen. De olägenheter, som vöre förenade med
en dylik ändring, torde ur såväl stadens som allmänhetens synpunkt vara
relativt små. Beträffande skyldighet för staden att utgiva lösen för delaktighet
i tingshuset i Hudiksvall med inventarier, syntes, såsom utredningsmannen
framhållit, de ekonomiska verkningarna för de tingshusbyggnadsskyldige
bliva sådana, att någon ersättning icke borde åläggas staden.

Hovrätten har i utlåtande den 4 februari 1944 — under erinran att en
förutsättning för stadens landsrättsförläggning vore att statsverket övertoge
stadens avlöningsförpliktelser med avseende å rådmännen von Post
och Toll — tillstyrkt, att förordnande måtte meddelas örn stadens förenande
i judiciellt avseende med Bergsjö och Forssa tingslag av Norra Hälsinglands
domsaga. Hovrätten funne nämligen, att föreningen finge anses vara till
gagn för rättsskipningen, under förutsättning att arbetet i den vidgade domsagan
organiserades på lämpligt sätt och att tillräckliga arbetskrafter ställdes
till domsagans förfogande. I ekonomiskt hänseende skulle föreningen
medföra en betydande förmån för staden, vilket franninge med särskild tydlighet,
örn kostnaderna för rådhusrättens bibehållande beräknades icke efter
rådhusrättens nuvarande sammansättning och gällande låga lönestandard
utan efter en sammansättning med tre lagfarna ledamöter med en avlöning,
fullt motsvarande tidens krav.

Beträffande sin principiella uppfattning i frågan huruvida ersättning
borde utgå för stadens blivande andel i tingshuset i Hudiksvall har hovrätten
hänvisat till det yttrande, som hovrätten i anledning av remiss från riksdagens
första lagutskott den 18 mars 1940 avgivit och vilket finnes såsom
bilaga fogad vid utskottets utlåtande 1940 nr 41. Tillämpad på förevarande
fall skulle hovrättens där angivna uppfattning leda till att staden finge anses
pliktig lösa sig in i tingshuset till den del detta ej toges i anspråk för
tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande. Av tingshusets taxeringsvärde,
234 000 kronor, hade 184 000 kronor upptagits i den s. k. fria längden. Återstående
50 000 kronor hade ansetts belöpa på den i tingshuset inrymda häradshövdingebostaden
och de rum, som notarierna — här liksom i de flesta
andra domsagor — avgiftsfritt bebodde. Notarierummen och, med hänsyn
till det låga hyresbeloppet å 2 700 kronor, i viss mån även häradshövdingens
bostad kunde sägas vara tagna i anspråk för tingshusbyggnadsskyldighetens
fullgörande. Endast den del av fastighetens behållna värde som lämnade
normal avkastning kunde vara att betrakta som en av de tingshusbyggnadsskyldige
uppsamlad räntebärande fond, beträffande vilken inlösningsskyldighet
kunde ifrågasättas. Då det emellertid här gällde ett jämförelsevis obetydligt
belopp och stadens införlivande med tingslaget för de tingshusbyggnadsskyldigc
därstädes medförde en avsevärd ekonomisk lättnad även örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

någon engångsersättning icke skulle utgå, kunde det måhända befinnas billigt
att staden befriades från sådan ersättningsskyldighet.

Vidkommande rådmannen Tolls anspråk på ersättning i anledning av
kronokassörstjänstens indragning i händelse staden förlädes under landsrätt,
torde, erinrar hovrätten, av motiven till lagen den 17 juni 1932 om stads
och landsbygds förenande i judiciellt avseende (se prop. 1932 nr 206 s. 34
och 36) framgå, att ifrågavarande befattning, vilken vöre att anse som en
självständig, till rådhusrätten ej anknuten syssla, ej vore att hänföra till dem,
för vilka statsverket enligt 2 § 2. nämnda lag hade att övertaga det ekonomiska
ansvaret.

Slutligen har hovrätten framhållit, att statsverkets utgifter för domsagan
i vissa hänseenden komme att ökas, örn föreningen genomfördes. Sålunda
skulle häradshövdingens löneförmåner beräknas enligt lönegrupp IV i stället
för enligt lönegrupp III. Såvitt nu kunde bedömas, borde man vidare räkna
med ytterligare ett tingsnotariearvode, ökade kostnader för biträden utan
juridisk utbildning med i runt tal 4 000 kronor samt en ökning av expenserna
med omkring 500 kronor. Å andra sidan komme genom föreningen en icke
oväsentlig inkomstökning i form av stigande lösenuppbörd att tillföras statsverket.

Statskontoret har den 15 februari 1944 avgivit utlåtande i ärendet,
såvitt avser ersättning av statsmedel till befattningshavare vilkas tjänster vid
upphörande av rådhusrätten och magistraten komme att indragas. I utlåtandet
har statskontoret uttalat, att under angivna förutsättning statsverket syntes
skyldigt övertaga allenast stadens avlöningsförpliktelser beträffande von
Posts och Tolls rådmansbefattningar. I likhet med hovrätten och på av hovrätten
anförda skäl funne statskontoret uteslutet att Toll skulle beredas ersättning
av statsmedel även på grund av indragning av den av honom innehavda
kronokassörsbefattningen.

Rörande bestämmandet av den till von Post utgående ersättningen har
statskontoret uttalat att dennes fasta löneinkomster å rådmanstjänsten,
(2 000 + 500 + 500 + 5 000 =) 8 000 kronor, borde minskas med hans egna
omkostnader för skrivhjälp, vilka kunde uppskattas till 1 200 kronor för år.
von Posts behållna inkomster å tjänsten uppginge sålunda till 6 800 kronor
årligen. Dyrtidstillägg utginge till von Post enligt av stadsfullmäktige fastställda
grunder å ett belopp av intill 7 000 kronor. Då emellertid vid bestämmandet
av statens framtida ersättningsskyldighet en tillämpning av de av
staden beslutade beräkningsgrunderna för dyrtidstillägget torde komma att
stöta på vissa praktiska svårigheter, hade statskontoret övervägt möjligheten
att anpassa ersättningen för de rörliga förmånerna enligt grunderna för statliga
tilläggsförmåner. Ämbetsverket hade därvid kommit till den uppfattningen,
att ett tillägg av 15 procent å von Posts behållna inkomster å rådmanstjänsten,
beräknat efter samma grunder som gällde för rörligt tillägg
å avlöning till statliga befattningshavare, måste anses utgöra en skälig gottgörelse
i förevarande hänseende. Inalles skulle von Post sålunda beredas
gottgörelse av statsmedel med ett belopp av 6 800 kronor för år jämte rörligt
tillägg därå enligt för statliga befattningshavare gällande grunder. Ytterli -

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

gare dyrtidskompensation i forin av kristillägg skulle därvid icke ifrågakomma.
— Den årliga ersättningen till Toll syntes böra bestämmas till 300 kronor,
motsvarande honom tillkommande arvode å rådmansbefattningen. Ifrågavarande
ersättningsbelopp — frånsett det rörliga tillägget — torde böra
anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår otvetydigt, såsom ock i
de över densamma avgivna yttrandena bekräftats, att de i 2 § förenämnda
lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna för meddelande av förordnande
örn staden Hudiksvalls förenande i judiciellt avseende med Norra
Hälsinglands domsaga föreligga. Det är också min avsikt att föreslå Kungl.
Majit utfärda föreskrift härom. Först i samband därmed lärer ställning böra
tagas till den i ärendet uppkomna frågan örn skyldighet för staden att utgiva
viss engångsersättning till Bergsjö och Forssa tingslag. Stadens införlivande
med domsagan föranleder ock, att Kungl. Majit synes böra taga under övervägande
huruvida domsagan bör uppflyttas från lönegrupp III till lönegrupp
IV.

Innan förordnande om stadens förenande med domsagan kan meddelas,
måste riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser
beträffande avlöningen till befattningshavare, vilkas tjänster vid
rådhusrättens upphörande komma att indragas. I likhet med hovrätten och
statskontoret finner jag skyldighet i sådant avseende föreligga i avseende å
rådmännen von Post och Toll, beträffande den sistnämnde dock allenast i
hans egenskap av extra rådman. Mot de av statskontoret föreslagna ersättningsbeloppen
har jag intet att erinra.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till rådmännen i Hudiksvall Ernst Georg von Post och
Carl August Nils Toll må från och med den dag, då föreskrift
örn stadens förenande i judiciellt avseende med Norra Hälsinglands
domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten
under deras återstående livstid utbetalas årlig gottgögörelse,
till von Post med 6 800 kronor, därå rörligt tillägg
enligt för statliga befattningshavare gällande grunder men
icke kristillägg skall utgå, och till Toll med 300 kronor, därå
dyrtidstillägg icke skall utgå.

Vad departementschefen under punkterna 1 :o och 2:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Thore Wisén.

Departe ments chefen.