Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959 (Proposition 1959:160)

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

Nr 160

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet; given Stockholms slott den 15 maj 1959.

Under åberopande av bilagda ntdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 17 april 1959 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 maj 1959 undertecknat
avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed
föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

1 Bihting till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Avtal mellan Konungariket Sverige och
Republiken Österrike för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet

Hans Majestät Sveriges Konung och
Republiken Österrikes President hava,
föranledda av önskan att såvitt
möjligt undvika dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet, överenskommit att ingå
ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Ministern

för utrikes ärendena Östen
Undén.

Republiken Österrikes President:

Sitt utomordentliga och befullmäktigade
sändebud, Dr. Rudolf
Krippl-Redlich-Redensbruck.

De befullmäktigade ombuden hava,
efter att hava utväxlat sina fullmakter
som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1

§ 1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska
och juridiska personer, som enligt
artikel 2 äga hemvist i Konungariket
Sverige eller i Republiken Österrike
eller i båda staterna.

§ 2. Avtalet är tillämpligt å skatter
å inkomst och förmögenhet (skatter,
som utgå i form av tilläggsskatter,
härunder inbegripna), vilka uppbäras
av envar av de båda staterna eller
av deras delstater, kommuner eller
kommunalförbund, oberoende av
sättet för skatternas uttagande.

Abkommen zrwischen der Republik österreich
und dem Königreich Schweden zur
Vermeidung der Doppelbesteuerung auf
dem Gcbiete der Steuem vom Einkommen
und vom Vermögen

Der Rundespräsident der Republik
Österreich und Seine Majestät, der
König von Schweden sind, von dem
Wunsche geleitet, auf dem Gebiete
der Steuern vom Einkommen und
vom Vermögen die Doppelbesteuerung
nach Möglichkeit zu vermeiden,
iibereingekommen ein Abkommen
abzuschliefien. Zu diesem Zweck haben
zu ihren Bevollmächtigten ernannt: Der

Bundespräsident der Republik
österreich:

Herrn Dr. Rudolf Krippl-RedlichRedensbruck,
Seinen ausserordentlichen
und bevollmächtigten Botschafter.

Seine Majestät, der König von
Schweden:

Herrn Östen Undén, Minister fur
Auswärtige Angelegenheiten.

Die Bevollmächtigten haben nach
Austausch ihrer in guter und gehöriger
Form befundenen Vollmachten
folgendes vereinbart:

Artikel 1

(1) Dieses Abkommen findet Anwendung
auf naturliche und juristische
Personen, die ihren Wohnsitz
im Sinne des Artikels 2 im Königreich
Schweden oder in der Republik
österreich oder in beiden Staaten haben.

(2) Dieses Abkommen gilt, ohne
Riicksicht auf die Art der Erhebung,
för Steuern vom Einkommen und
vom Vermögen, die för Rechnung eines
jeden der beiden Staaten, seiner
Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände
(auch in Form von Zuschlägen)
erhoben werden.

Kungi. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

§ 3. Med skatter å inkomst och förmögenhet
förstås alla skatter, som
utgå å inkomst eller å förmögenhet i
dess helhet eller å delar av inkomst
eller förmögenhet (därunder inbegripna
skatter å vinst genom avyttring
av lös eller fast egendom), ävensom
skatter å förmögenhetsökning.

§ 4. De skatter, å vilka avtalet
skall äga tillämpning, äro för närvarande
särskilt:

1. i Konungariket Sverige:

a) den statliga inkomstskatten,

b) kupongskatten,

c) sjömansskatten,

d) utskiftningsskatten och ersättningsskatten,

e) den statliga förmögenhetsskatten,

f) skogsvårdsavgiften,

g) den allmänna kommunalskatten,

h) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter;

2. i Republiken Österrike:

a) inkomstskatten (med däri ingående
skatt å arbetsinkomst och
skatt å kapitalinkomst),

b) bolagsskatten (med däri ingående
skatt å kapitalinkomst),

c) förmögenhetsskatten,

d) avgiften till främjande av bostadsbyggande
samt till bestridande
av bidrag till familjeförsörjare,

e) skatt å styrelsearvoden,

f) näringsskatten (med däri ingående
skatt å utbetalda löner),

g) fastighetsskatten.

§ 5. Avtalet skall likaledes tillämpas
å skatter av samma eller liknande
slag, vilka framdeles uttagas vid
sidan av eller i stället för de för närvarande
utgående skatterna. De högsta
finansmyndigheterna i de båda
staterna skola vid slutet av varje år
meddela varandra vilka ändringar
som ägt rum beträffande skattelagstiftningen
i respektive stater.

(3) Als Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen gelten alle
Steuern, die vom Gesamteinkommen,
vom Gesamtvermögen oder von Teilen
des Einkommens oder des Vermögens
erhoben werden, einschlieBlich
der Steuern vom Gewinn aus der
VeräuCerung beweglichen oder unbeweglichen
Vermögens sowie der
Steuern vom Vermögenszuwachs.

(4) Zu den Steuern, fur die dieses
Abkommen gilt, gehören zur Zeit insbesondere: 1.

im Königreich Schweden

a) die staatliche Einkommensteuer,

b) die Kuponsteuer,

c) die Seemannsteuer,

d) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften
auf Ausschiittungen
bei Kapitalherabsetzung und bei
Nichtausschiittung vorhandener Gewinne,

e) die staatliche Vermögensteuer,

f) die Waldpflegeabgabe,

g) die allgemeine Gemeindesteuer,

h) die Abgaben auf besondere Vorteile
und Gerechtigkeiten;

2. in der Republik österreich

a) die Einkommensteuer (einschlieBlich
der Lohnsteuer und der
Kapitalertragsteuer),

b) die Körperschaftsteuer (einschlieBlich
der Kapitalertragsteuer),

c) die Vermögensteuer,

d) der Beitrag vom Einkommen
zur Förderung des Wohnbaues und
för Zwecke des Familienlastenausgleiches,

e) die Aufsichtsratsabgabe,

f) die Gewerbesteuer (einsehlieBlich
der Lohnsummensteuer),

g) die Grundsteuer.

(5) Dieses Abkommen gilt aucli
för alle Steuern gleicher oder ähnlicher
Art, die kiinftig neben den geltenden
Steuern oder an deren Stelle
erhoben werden. Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staatcn
werden sich am Ende eines jeden
Jahres die in ihren Steuergesetzcn
eingetretenen Änderungen mitteilen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

§ 6. De högsta finansmyndighetcrna
i de båda staterna skola i samförstånd
avgöra uppkommande tvivelsmål
rörande vilka skatter som
inbegripas under avtalet.

§ 7. De i detta avtal åsyftade högsta
finansmyndigheterna äro för Republiken
Österrikes vidkommande finansministeriet
(das Bundesministerium
för Finanzen) och för Konungariket
Sveriges vidkommande
finansdepartementet eller den myndighet,
åt vilken uppdragits att i finansdepartementets
ställe handhava
frågor enligt detta avtal.

Artikel 2

§ 1. Då en person med hemvist i en
av staterna uppbär inkomst, beträffande
vilken ingen bestämmelse meddelats
i detta avtal, äger denna stat
beskatta inkomsten ifråga.

§ 2. Med uttrycket »person med
hemvist i eu av staterna» förstås i
detta avtal eu fysisk eller juridisk
person, som enligt den statens lagstiftning
är underkastad beskattning
därstädes på grund av att han där
har sitt hemvist eller där stadigvarande
vistas eller att dess verkliga
ledning är där belägen eller på grund
av något annat därmed jämförbart
förhållande.

§ 3. Då på grund av bestämmelserna
i paragraf 2 ovan en fysisk person
äger hemvist i båda staterna,
skall följande gälla:

a» Han skall anses äga hemvist i
den stat, i vilken han har ett hem
som stadigvarande står till hans förfogande.
Om han har ett sådant hem
i envar av de båda staterna, anses
han äga hemvist i den stat, med vilken
han har de starkare personliga
och ekonomiska förbindelserna (centrum
för levnadsintressena).

b) Kan det icke avgöras, i vilken
stat centrum för hans levnadsintressen
befinner sig, eller om han icke i

(6) Die obersten Finanzbeliörden
der beiden Staaten werden im bciderseitigen
Einvernehmen etwaige Zweifel
daruber klären, för welche
Steuern dieses Abkommen zu gelten
hat.

(7) Die in diesein Abkommen genannten
obersten Finanzbehörcjen
sind auf seiten der Republik Österreich
das Buudesministerium för
Finanzen und auf seiten des Königreiches
Schweden das Finanzministerium
oder die Behörde, der es ubertragen
worden ist, an Stelle des Finanzministeriums
Fragen dieses Abkommens
zu behandeln.

Artikel 2

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkunfte,
för die in diesem Abkommen
keine Regelung getroffen ist, so hat
diesel- Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte.

(2) Im Sinne dieses Abkommens
bedeutet der Ausdruck »eine Person
mit Wolinsitz in einem der beiden
Staaten» eine naturliche oder juristische
Person, die nach dem Rechte
dieses Staates dort auf Grund ihres
Wohnsitzes, ihres gewöhnlichen Aufcnthaltes,
des Ortes ihrer tatsächlichen
Leitung oder eines anderen
ähnlichen Merkmals steuerpflichtig
ist.

(3) Ergibt sicli nach den Bestiinmungen
des Absatzes 2 för eine naturliche
Person ein Wohnsitz in beiden
Staaten, so ist der Wohnsitz im
Sinne dieses Abkommens wie folgt
zu ermittelu:

(a) Der Wohnsitz einer naturlichen
Person gilt als in dem Staat gelegen,
in dem sie iiber eine ständige Wohnstätte
verfugt. Verfugt sie in beiden
Staaten uber eine ständige Wohnstätte,
so gilt ilir Wohnsitz als in dem
Staat gelegen, zu dem sie die engeren
persönlichen und wirtschaftlichen
Beziehungen hat (Mittelpunkt der
Lebensinteressen);

(b) kann nicht bestimmt werden,
in welchem der beiden Staaten die
Person den Mittelpunkt der Lebens -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

någondera staten har ett hem, som
stadigvarande står till hans förfogande,
anses han äga hemvist i den stat,
där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i
båda staterna eller om han icke vistas
stadigvarande i någon av dem,
anses han äga hemvist i den stat, i
vilken han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda
staterna eller om han icke är medborgare
i någon av dem, skola de
högsta finansmyndigheterna i de båda
staterna avgöra frågan genom
överenskommelse.

§ 4. Då på grund av bestämmelserna
i paragraf 2 ovan en juridisk person
äger hemvist i båda staterna, anses
dess hemvist förefinnas i den
stat, där dess verkliga ledning är belägen.
Detsamma gäller ifråga om
handelsbolag, kommanditbolag, enkla
bolag, partrederier och gruvbolag
(Personengesellschaften) samt andra
sammanslutningar, vilka enligt vederbörande
stats lagstiftning icke äro
juridiska personer.

Artikel 3

§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna uppbär inkomst av
fast egendom (varunder inbegripas
tillbehör därtill ävensom levande och
döda inventarier i lantbruk eller
skogsbruk), som är belägen i den
andra staten, äger denna andra stat
beskatta inkomsten ifråga. Rättigheter,
å vilka privaträttsliga föreskrifter
angående fastigheter äga tillämpning,
skola anses likställda med fast egendom.

§ 2. Bestämmelsen i paragraf 1 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
den fasta egendomens omedelbara
nyttjande, som ock inkomst genom
uthyrning, utarrendering och

interessen hat, oder verfiigt sie in
keinem der Staaten iiber eine ständige
Wohnstätte, so gilt ihr Wohnsitz
als in dem Staat gelegen, in dem
sie ihren gewöhnlichen Aufenthalt
hat;

(c) hat die Person ihren gewöhnlichen
Aufenthalt in beiden oder in
keinem der beiden Staaten, so gilt
ihr Wohnsitz als in dem Staat gelegen,
dessen Staatsangehörigkeit sie
besitzt;

(d) gehört die Person beiden oder
keinem der Staat en an, so werden die
obersten Finanzbehörden der beiden
Staaten die Frage im beiderseitigen
Einvernehmen regeln.

(4) Ergibt sich nach den Bestimmungen
des Absatzes 2 fur eine juristische
Person ein Wohnsitz in beiden
Staaten, so gilt ihr Wohnsitz im
Sinne dieses Abkommens als in dem
Staat gelegen, in dem sich der Ort
ihrer tatsächlichen Leitung befindet.
Dasselbe gilt fur Personengesellschaften
(handelsbolag, kommanditbolag,
enkelt bolag, partrederi, gruvbolag)
und andere Personenvereinigungen,
die nach den fiir sie maCgebenden
innerstaatlichen Gesetzen keine juristischen
Personen sind.

Artikel 3

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkiinfte
aus unbeweglichem Vermögen
(einschlieClich des Zubehörs sowie
des einem land- oder forstwirtschaftlichen
Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars), das in dem anderen
Staate liegt, so hat der andere
Staat das Besteuerungsrecht fur diese
Einkiinfte. Berechtigungen, auf
welclie die privatrechtlichen Vorschriften
iiber Grundstucke Anwendung
finden, sind dem unbeweglichen
Vermögen gleichzustellen.

(2) Absatz 1 gilt sowolil för die
durch unmittelbare Nutzung als aucli
för die durch Vermietung, Vcrpachlung
und jede andere Art der Nutzung
des unbeweglichen Vcrmögens

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

varje annat slags nyttjande av egendomen,
särskilt inkomst i form av
fasta eller varierande ersättningar för
utnyttjandet av naturtillgångar, ävensom
inkomst, som förvärvas genom
avyttring av fast egendom.

§ 3. Paragraferna 1 och 2 tillämpas
jämväl då förmögenhetstillgångarna
ingå i rörelse (artikel 4 och 7).

§ 4. Vad som förstås med fast egendom
eller tillbehör därtill eller med
rättigheter, likställda med fast egendom,
eller med nyttjanderätt avgöres
enligt lagstiftningen i den stat, där
den ifrågavarande tillgången — eller
den tillgång, till vilken ifrågavarande
rättighet hänför sig — är belägen.

Artikel 4

§ 1. Då en person med hemvist i en
av staterna uppbär inkomst av en rörelse,
vars verksamhet sträcker sig in
pa den andra statens område, äger
den andra staten beskatta denna inkomst
allenast i den mån inkomsten
är hänförlig till ett inom den staten
beläget fast driftställe för rörelsen.

§ 2. Bestämmelserna i paragraf 1
skola även tillämpas i fråga om inkomst
genom delägarskap i företag,
med undantag för delägarskap genom
aktier, delaktiglietsbevis i gruvföretag
(Kuxe), vinstandelsbevis. (Genufischeine),
obligationer med rätt till
andel i vinst, andra värdepapper
ävensom andelar i ekonomiska föreningar
(Genossenschaften) samt i
bolag med begränsad ansvarighet
(Gesellschaften mit beschränkter
Haftung).

§ 3. Paragraferna 1 och 2 äro tilllämpliga
å såväl inkomst, som förvärvas
genom rörelsens omedelbara bedrivande,
som ock inkomst genom uthyrning,
utarrendering och varje annat
slags nyttjande av rörelsen även

erzielten Einkunfte, insbesondere aus
festen oder veränderlichen Vergutungen
fur die Ausbeutung von
Grund und Boden sowie fur Einkunfte,
die bei der VeräuBerung von unbeweglichem
Vermögen erzielt werden.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten
auch dann, wenn die genannten Vermögensgegenstände
zu einem gewerblichen
Unternelimen (Artikel 4 und
7) gehören.

(4) Was als unbewegliches Vermögen
oder als Zubehör gilt und was
als dem unbewegliclien Vermögen
gleichgestellte Berechtigung oder als
Nutzungsrecht anzusehen ist, beurteilt
sich nach den Gesetzen des Staates,
in dem der betreffende Gegenstand
oder der Gegenstand, auf den
sich das in Rede stehende Recht bezieht,
liegt.

Artikel 4

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkunfte
aus einem gewerblichen Unternehmen,
dessen Wirkung sich auf
das Gebiet des anderen Staates erstreckt,
so hat der andere Staat das
Besteuerungsrecht fur diese Einkiinfte
nur insoweit, als sie auf eine dort
befindliche Betriebstätte des Unternehmens
entfallen.

(2) Die Bestimmungen des Absatzes
1 sind auch auf Einkunfte aus
offenen oder stillen Beteiligungen an
einem gesellschaftlichen Unternehmen
anzuwenden, mit Ausnahme der
Beteiligungen in Form von Aktien,
Kuxen, GenuBsclieinen, Obligationen
mit Gewinnbeteiligung, sonstigen
Wertpapieren sowie der Anteile an
Genossenschaften und Gesellschaften
mit beschränkter Haftung.

(3) Die Absätze 1 und 2 gelten
sowohl för die durch unmittelbare
Nutzung als auch för die durch Vermietung,
Verpachtung und jede
andere Art der Nutzung des gewerblichen
Unternehmens erzielten Ein -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

soin inkomst genom avyttring av eu
rörelse i dess helhet, en andel i ett
företag, en del av rörelsen eller av
föremål, som användas i rörelsen.

§ 4. Till det fasta driftstället skola
hänföras sådana inkomster, som det
fasta driftstället skulle hava uppburit,
därest detsamma varit ett självständigt
företag med samma eller liknande
verksamhet, bedriven under
samma eller liknande villkor samt utövat
verksamheten såsom ett oberoende
företag.

§ 5. Vid bestämmandet av den genom
verksamheten vid det fasta driftstället
förvärvade inkomsten skall i
princip såsom utgångspunkt tagas
driftställets balansräkning. Därvid
skola beaktas alla till driftstället
hänförliga omkostnader, härunder
inbegripen en andel i kostnaderna för
företagets allmänna förvaltning.
Konstlade vinstdispositioner — särskilt
överenskommelser om ränta eller
royalty mellan ett och samma företags
driftställen — skola lämnas
utan avseende.

§ 6. I särskilda fall må vid inkomstens
bestämmande uppdelning ske av
företagets hela vinst. I fråga om försäkringsföretag
må i sådana fall till
grund för uppdelningen läggas förhållandet
mellan det fasta driftställets
bruttopremieintäkter och summan
av företagets bruttopremieintäkter.
De båda staternas högsta finansmyndigheter
skola — därest för inkomstfördelningen
i enskilt fall så
erfordras — snarast möjligt överenskomma
i frågan.

S 7. Paragraf 1 skall äga motsvarande
tillämpning ifråga om den näringsskatt,
vilken utgår på annat beskattningsunderlag
än inkomst.

Artikel 5

§ 1. Med uttrycket »fast driftställe»
förstås eu stadigvarande affärs -

kiinfte, sowie fur Einkiinfte aus der
VeräuBerung eines Unternehmens im
ganzen, eines Anteiles am Unternehmen,
eines Teilbetriebes oder von
Gegenständen, die im Unternehmen
benutzt werden.

(4) Der Betriebstätte sollen diejenigen
Einkiinfte zugewiesen werden,
die sie erzielt hätte, wenn sie sich als
selbständiges Unternehmen mit gleichen
oder ähnlichen Geschäften unter
gleichen oder ähnlichen Bedingungen
befaBte und Geschäfte wie ein unabhängiges
Unternehmen tätigte.

(5) Bei der Ermittlung der aus der
Tätigkeit einer Betriebstätte erzielten
Einkiinfte ist grundsätzlich vom Bilanzergebnis
der Betriebstätte auszugehen.
Dabei sollen alle der Betriebstätte
zurechenbaren Ausgaben
einschlieBlich eines Anteils an den
allgemeinen Verwaltungskosten des
Unternehmens beriicksichtigt, jedoch
kiinstliche Gewinnverlagerungen ausgeschlossen
werden; insbesondere ist
die Vereinbarung von Zinsen oder
Lizenzgebiihren zwischen den Betriebstätten
desselben Unternehmens
unbeachtlich.

(6) In besonders gelagerten Fällen
kann bei der Ermittlung der Einkiinfte
der Gesamtgewinn des Unternehmens
aufgeteilt werden. Bei Versicherungsunternehmen
kann in
solchen Fällen als MaBstab das Verliältnis
der Rohprämieneinnahmen
der Betriebstätte zu den gesamten
Rohprämieneinnahmen des Unternehmens
zu Grunde gelegt werden.
Die obersten Finanzbehörden der beiden
Slaaten sollen sich zu einem
möglichst friihen Zeitpunkt verständigen,
wenn dies för die Aufteilung
der Einkiinfte im einzelnen Fall erforderlich
ist.

(7) Absatz 1 ist entsprechend auf
die Gewerbesteuer anzuwenden, die
von einer anderen Bemessungsgrundlage
als den Einkiinften erhoben
wird.

Artikel 5

(1) Der Begriff »Betriebstätte»
bedeutet eine feste Gcschäftsein -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

anordning, i vilken företagets verk
samhet helt eller delvis utövas.

§ 2. Såsom fast driftställe anses
särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, stenbrott eller annan
plats för utnyttjandet av naturtillgångar,

g) plats för byggnadsföretag eller
anläggnings- eller installationsarbete,
vars utförande överskrider en tidrymd
av tolv månader.

§ 3. Uttrycket »fast driftställe»
skall icke anses innefatta:

a) användningen av anordningar,
avsedda uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget
tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande för
lagring, utställning eller utlämnande,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande
för bearbetning eller förädling genom
ett annat företags försorg,

d) innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande
av upplysningar för företagets
räkning,

e) innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för ombesörjande av reklam, meddelande
av upplysningar, bedrivande
av vetenskaplig forskning eller utövande
av liknande verksamhet, under
förutsättning att verksamheten
inom företagets ram är av förberedande
eller biträdande art.

§ 4. En person, som är verksam i
en av staterna för ett företag i den
andra staten — härunder icke inbegripen
sådan oberoende representant
som avses i paragraf 5 nedan — be -

riclitung, in der die Tätigkeit des Unternehmens
ganz oder teilweise ausgeiibt
wird.

(2) Als Betriebstätten gelten insbesondere: (a)

ein Ort der Leitung,

(b) eine Zweigniederlassung,

(d) eine Fabrikationsstätte,

(e) eine Werkstätte,

(f) ein Bergwerk, ein Steinbruch
oder eine andere Stätte der Ausbeutung
von Bodenschätzen,

(g) eine Bauausfuhrung oder Montage,
deren Dauer zwölf Monate
iiberschreitet.

f3) Als Betriebstätten gelten nicht:

(a) die Benutzung von Einrichtungen
ausschlieBlich zur Lagerung, Ausstellung
oder Auslieferung von dem
Unternehmen gehörenden Giitern
oder Waren;

(b) das Unterhalten eines Bestandes
von dem Unternehmen ge
hörenden Giitern oder Waren ausschlieBlich
zur Lagerung, Ausstellung
oder Auslieferung;

(c) das Unterhalten eines Bestandes
von dem Unternehmen gehörenden
Giitern oder Waren ausschlieBlich
zur Bearbeitung oder Verarbeitung
durch ein anderes Unternehmen
;

(d) das Unterhalten einer festen
Geschäftseinrichtung ausschlieBlich
zum Einkauf von Giitern oder Waren
oder zur Beschaffung von Informationen
fur das Unternehmen;

(e) das Unterhalten einer festen
Geschäftseinrichtung ausschlieBlich
zur Werbung, zur Erteilung von Auskiinften,
zur wissenschaftlichen Forschung
oder zur Ausiibung ähnlicher
Tätigkeiten, die för das Unternehmen
vorbereitender Art sind oder
eine Hilfstätigkeit darstellen.

(4) Eine Person, die in einem der
beiden Staaten för ein Unternehmen
des anderen Staates tätig ist — mit
Ausnahme eines unabhängigen Vertreters
im Sinne des Absatzes 5 —

Knngl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

handlas såsom ett fast driftställe i
den förstnämnda staten i sådana fall,
då personen innehar och i den förstnämnda
staten regelbundet använder
eu fullmakt att sluta avtal i företagets
namn; dock att personen ej heller
i dessa fall behandlas såsom et5
fast driftställe, därest verksamheten
begränsas till inköp av varor för företagets
räkning.

§ 5. Ett företag i en av staterna
anses icke hava ett fast driftställe i
den andra staten allenast å den
grund, att företaget uppehåller affärsförbindelser
i den andra staten
genom förmedling av en mäklare,
kommissionär eller annan fullständigt
oberoende representant, under
förutsättning att dessa personer fullgöra
uppdrag, vilka tillhöra deras
vanliga affärsverksamhet.

§ 6. Den omständigheten, att en juridisk
person med hemvist i en av
staterna kontrollerar eller kontrolleras
av en juridisk person, som har
sitt hemvist i den andra staten eller
som uppehåller affärsförbindelser i
denna andra stat (antingen genom ett
fast driftställe eller annorledes),
skall icke i och för sig medföra att
någondera juridiska personen betraktas
såsom ett fast driftställe för den
andra juridiska personen.

Artikel 6

§ 1. Därest ett företag i eu av staterna
deltager i ledningen av ett företag
i den andra staten eller äger
inflvtande å detta företag i ekonomiskt
hänseende och på grund härav
med detta andra företag avtalar eller
för detsamma föreskriver sådana villkor
i fråga om företagens handelsförbindelser
eller andra ekonomiska förbindelser,
vilka avvika från de villkor,
som skulle hava avtalats med
ett oberoende företag, må inkomst,
som under normala förhållanden
skulle hava tillkommit ettdera företaget
men som på grund av villkoren
ifråga icke tillkommit delta företag,
inräknas i delta företags inkomst och

gilt als eine in dem erstgenannten
Staat belegene Betriebstätte, wenn
sie eine Vollmacht besitzt, im Namen
des Unternehmens in diesem Staat
Verträge abzuschlieCen, und diese
Vollmacht dort gewöhnlich ausubt
cs sei denn, dal3 sich ihre Tätigkeit
auf den Einkauf von Giitern oder
Waren för das Unternehinen beschränkt.

(5) Ein Unternehinen eines der
beiden Staaten wird nicht schon deshalb
so behandelt, als liabe es eine
Betriebstätte in dem anderen Staat,
weil es dort Geschäftsbeziehungen
durch einen Makler, Kommissionär
oder einen anderen unabhängigen
Vertreter unterhält, sofern diese Personen
im Ralnnen ihrer ordentlichen
Geschäftstätigkeit handeln.

(6) Die Tatsache, dal? eine juristische
Person mit Wohnsitz in einem
der beiden Staaten eine juristische
Person beherrscht oder von einer solchen
beherrscht wird, die in dem anderen
Staat ihren Wohnsitz hat oder
dort (entwcder durch eine Betriebstätte
oder in anderer Weise) Geschäftsbeziehungen
unterhält, macht
för sich allein keine dieser juristischen
Personen zur Betriebstätte der
anderen.

Artikel 6

(1) Wcnn ein Unternehmen eines
der beiden Staaten vermöge seiner
Beteiligung an der Geschäftsfiihrung
oder am finanziellen Aufbau eines
Unternehmens des anderen Staates
mit diesem Unternehmen wirtscliaftliclie
oder finanziellc Bedingungen
vereinbart oder ihm solche auferlegt,
die von denjenigen abweichen, die
mit einem unabhängigen Unternehmen
vereinbart wurden, so dörfen
Einkunfte, die eines der beiden Unternehmen
ublicherweise erzielt hätte,
aber wegen dieser Bedingungen
nicht erzielt hat, den Einkunften dieses
Unternehmens zugerechnct und
cntsprechend besteuert werden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

beskattas i överensstämmelse därmed.

§ 2. Paragraf 1 äger motsvarande
tillämpning i förhållandet mellan två
företag i sådana fall, då samma person
eller personer, direkt eller indirekt,
deltaga i företagens ledning eller
äga del i deras kapital.

Artikel 7

§ 1. Då en person med hemvist i
eu av staterna uppbär inkomst genom
utövande av sjöfart eller luftfart i
internationell trafik, äger — oberoende
av bestämmelserna i artikel 4
— allenast den av de båda staterna
beskatta inkomsten, i vilken orten för
det ifrågavarande företagets verkliga
ledning är belägen. Det sagda gäller
oavsett huruvida rörelsen bedrives
med egna eller chartrade fartyg
eller luftfartyg.

§ 2. Paragraf 1 tillämpas även då
ett sjöfarts- eller luftfartsföretag i
den ena staten bedriver agenturverksamhet
på den andra statens område
för transport av personer eller varor.
Det sagda gäller dock allenast för så
vitt verksamheten bar omedelbart
samband med sjöfarts- eller luftfartsrörelsen,
härunder inbegripen transporten
till och från fartygen eller luftfartygen.

§ 3. Bestämmelserna i paragraferna
1 och 2 tillämpas även i fall då
luftfartsföretag deltaga i en pool eller
en gemensam trafikorganisation,
särskilt beträffande Aktiebolaget
Aerotransports deltagande i konsortiet
Scandinavian Airlines System.

§ 4. Paragraf 1 skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den näringsskait,
vilken utgår på annat beskattningsunderlag
än inkomst.

Artikel k

Då en person med hemvist i en av
staterna förvärvar inkomst genom att

(2) Absatz 1 gilt sinngemäB im
Verhältnis zweier Unternehmen, an
deren Geschäftsfiihrung oder Vermögen
dieselben Personen unmittelbar
oder mittelbar beteiligt sind.

Artikel 1

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkiinfte
aus dem Betrieb der Schifffahrt
oder der Luftfahrt im internationalen
Verkehr, so steht das Besteuerungsrecht
abweichend von Artikel
4 fur diese Einkiinfte nur jenem
der beiden Staaten zu, in dem sicli
der Ort der tatsächlichen Leitung des
betreffenden Unternehmens befindet,
gleichgultig, ob der Betrieb mit eigenen
oder gecharterten Fahrzeugen
durchgefuhrt wird.

(2) Absatz 1 gilt auch, wenn ein
Unternehmen der Schiffahrt oder der
Luftfahrt eines der beiden Staaten
im Gebiet des anderen Staates eine
Agentur för die Beförderung von
Personen oder Waren betreibt. Dies
gilt jedoch nur för Tätigkeiten, die
unmittelbar mit dem Betrieb der
Schiffahrt oder der Luftfahrt einschliefilich
des Zubringerdienstes zusaminenhängen.

(3) Die Bestimmungen der Absätze
1 und 2 gelten auch fur Beteiligungen
von Unternehmen der Luftfahrt an
einem Pool oder einer Betriebsgemeinschaft
und insbesondere för die
Beteiligung der Gesellschaft »Aktiebolaget
Aerotransport» an dem Konsortium
»Scandinavian Airlines System».

(4) Absatz 1 ist entsprecliend auf
die Gewerbesteuer anzuwenden, die
von einer anderen Bemessungsgrundlage
als den Einkunften erhoben
wird.

Artikel S

Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkunf -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

avyttra en andel i ett sådant bolag te aus der VeräuBerung einer Beteilimed
hemvist i den andra staten, vars gung an einer Kapitalgesellschaft, die
delägare icke personligen ansvara för ihren Wohnsitz in dem anderen Staat
bolagets förbindelser (Kapitalgesell- hat, so hat der erstgenannte Staat das
schaft), äger förstnämnda stat be- Besteuerungsrecht'' för diese Einskatta
denna inkomst. Därest in- kunfte. Werden diese Einkunfte
kom sten ifråga förvärvas genom ett i durch eine im anderen Staat gelegeden
andra staten beläget fast drift- ne Betriebstätte erzielt, so steht das
ställe, äger allenast denna andra stat Besteuerungsrecht nur diesem andebeskatta
inkomsten. ren Staat zu.

Artikel 9

§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna från den andra staten
uppbär royalty eller annan ersättning
för nyttjandet av eller rätten att
nyttja litterära eller konstnärliga
verk, patent, mönster, fabrikationsmetoder,
varumärken eller annan dylik
egendom (med undantag av rätten
att nyttja naturtillgångar), äger
hemviststaten beskatta inkomsten
ifråga, överstiger emellertid den för
egendomen ifråga erlagda ersättningen
ett skäligt belopp, gäller vad nu
sagts allenast den del av ersättningen,
som motsvarar ett sådant skäligt
belopp. Till den del ersättningen icke
motsvarar ett skäligt belopp, äger —
med iakttagande av föreskrifterna i
övrigt i detta avtal — den andra staten
beskatta inkomsten ifråga.

§ 2. Då royalty, som i paragraf 1
avses, utbetalas av ett sådant bolag
med hemvist i en av staterna, vars
delägare icke personligen ansvara för
bolagets förbindelser (Kapitalgesellschaft),
till en person med hemvist i
den andra staten, vilken person äger
mer än 50 procent av aktie- eller insatskapitalet
i det utbetalande bolaget,
må dock royaltyn, oberoende av
bestämmelserna i sagda paragraf, beskattas
i den förstnämnda staten.
Skattesatsen får dock icke överstiga
10 procent av royaltyns bruttobelopp.
Pa ansökan av den, som uppburit
royaltyn, skall den sålunda uttagna

Artikel 9

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten aus
dem anderen Staat Einkunfte aus Lizenzgebuhren
oder anderen Vergutungen
för die Benutzung oder das
Recht auf Benutzung von Urheberrechten,
Patenten, Gebrauchsmustern,
Herstellungsverfahren, Warenzeichen
oder ähnlichen Rechten (ausser
Rechten, die die Ausbeutung von
Grund und Boden betreffen), so hat
der Wohnsitzstaat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte. Sind jedoch
derartige Vergutungen unverhältnismässig
hoch, so gift der erste
Satz lediglich för den Teil der Vergutungen,
der einer angemessenen
Gegenleistung entspricht. Insoweit
solclie Vergutungen einer angemessenen
Gegenleistung nicht entsprechen,
hat der andere Staat unter Beachtung
der ubrigen Bestimmungen dieses Abkommens
das Besteuerungsrecht för
diese Einkunfte.

(2) Lizenzgebuhren im Sinne des
Absatzes 1, die von einer Kapitalgesellschaft
mit Wohnsitz in einem der
beiden Staaten an eine Person mit
Wohnsitz im anderen Staat bezahlt
werden, die zu mehr als 50 v.H. am
Grund- oder Stammkapital der auszahlenden
Kapitalgesellschaft beteiligt
ist, können abweichend von den
Bestimmungen des Absatzes 1 in dem
erstgenannten Staat besteuert werden;
die Steuer darf jedoch 10 v.H.
des Rohbetrages der Lizenzgebuhren
nicht ubersteigen. Auf Antjrag des
Empfängers der Lizenzgebuhren ist
diese Steuer vom anderen Staat auf

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

skatten i den andra staten avräknas
å dess på royaltybeloppet belöpande
skatt.

§ 3. Paragraf 1 är även tillämplig
å inkomst, som förvärvas genom avyttring
av i paragrafen angiven egendom.

§ 4. Med royalty likställas hyresavgifter
och liknande ersättningar för
överlåtelse av kinematografisk film,
för nyttjande av utrustning avsedd
för industriell, kommersiell eller vetenskaplig
verksamhet eller för överlåtelse
av i rörelse gjorda erfarenhetsrön.

§ 5. Paragraferna 1—4 äga icke
tillämpning i sådana fall, då en person
med hemvist i en av staterna innehar
ett fast driftställe i den andra
staten och förvärvar inkomsten genom
detta driftställe. I dylikt fall
äger denna andra stat beskatta inkomsten.

Artikel 10

§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna uppbär inkomst av kapital
från den andra staten, äger
hemviststaten beskatta denna inkomst.
Därest inkomsten ifråga förvärvas
genom ett i den andra staten
beläget fast driftställe, äger denna
andra stat beskatta inkomsten.

§ 2. Såframt i den andra staten
skatt å inländsk kapitalavkastning
uttages genom avdrag vid källan, beröres
ej rätten att verkställa dylikt
skatteavdrag av bestämmelsen i paragraf
1. Därest skatt uttages genom
sådant avdrag, skall densamma på
ansökan restitueras. Ansökan om
restitution skall hava ingivits till vederbörlig
myndighet i hemviststaten
inom två år efter utgången av det kalenderår,
under vilket det beskattningsbara
beloppet blivit tillgängligt
för lyftning.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna skola träffa
överenskommelse angående förfaran -

seine Steuer anzurechnen, die ant
diese Einkiinfte entfällt.

(3) Absatz 1 gilt auch fur die Einkiinfte
aus der Veräusserung der dört
genannten Rechte.

(4) Wie Lizenzgebuhren werden
Mietgebiihren und ähnliche Vergiitungen
fur die uberlassung kinematographiseher
Filme, för die Beniitzung
gewerblicher, kaufinänniseher
oder wissenschaftlicher Ausriistungen
oder för die uberlassung
gewerblicher Erfahrungen behandelt.

(51 Die Absätze 1 bis 4 gelten
nicht, wenn eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten eine
Betriebstätte in dem anderen Slaat
liat und die Einkiinfte durch diese
Betriebstätte erzielt. In diesem Fall
hat der andere Staat das Besteuerungsrecht
fur diese Einkiinfte.

Artikel 10

(1) Bezielit eine Person mit Wolinsitz
in einem der beiden Staaten Einkiinfte
aus beweglichem Kapitalvermögen
aus dem anderen Staat, so hat
der Wohnsitzstaat das Besteuerungsrecht
för diese Einkiinfte. Werden
diese Einkiinfte durch eine im anderen
Staat gelegene Betriebstätte erzielt,
so steht das Besteuerungsrecht
diesem anderen Staat zu.

(2) Soweit im anderen Staat die
Steuer von inländischen Kapitalerträgen
im Abzugsweg an der Quelle
erhoben wird, wird das Recht zur
Vornahme dieses Steuerabzuges
durch Absatz 1 nicht beriihrt. Wenn
die Steuer im Abzugsweg erhoben
wird, ist sie auf Antrag ruckzuerstatten.
Der Antrag auf Riickerstattung
mull innerhalb von zwei Jahren nacli
Ablauf des Kalenderjahres, in dem
die der Steuer unterliegende Leistung
fällig geworden ist, bei der zuständigen
Behörde des Wolinsitzstaates
eingebracht werden.

(3) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten werden sich uber
das Verfahren zur Durchfuhrung der

Kungl. Maj:1a proposition nr 160 år 1059

det för genomförande av befrielse
från de genom avdrag vid källan uttagna
skatterna a inkomst av kapital,
särskilt rörande formen för de erforderliga
intygen och ansökningarna,
rörande de slag av bevis, som skola
företes, ävensom beträffande de åtgärder,
som böra företagas till förebyggande
av missbruk vid framställande
av anspråk på skattebefrielse.
Härvid skall ingendera staten vara
förpliktad att vidtaga åtgärder, vilka
icke stå i överensstämmelse med dess
lagstiftning.

§ 4. Beträffande de anspråk, som
enligt paragraf 2 må tillkomma personal
vid beskickningar och konsulat
ävensom internationella organisationer,
deras organ och tjänstemän,
skola följande bestämmelser äga tililämpning: a)

Då en person tillhör en av staternas
beskickning eller konsulat och
i denna sin egenskap är stationerad i
den andra staten eller i eu tredje stat
samt personen äger medborgarskap
i den förstnämnda staten, anses han
äga hemvist i denna förstnämnda
stat, såframt han där är skyldig att
erlägga skatt å sådan inkomst av kapital,
som i den andra staten är underkastad
skatt genom avdrag vid
källan.

b) Internationella organisationer
och deras organ ävensom dylika organisationers
tjänstemän samt personer
tillhörande eu tredje stats beskickning
eller konsulat, vilka uppehålla
sig eller i sin berörda egenskap
äro stationerade i en av de båda staterna
samt därstädes äro befriade
från att erlägga skatt å inkomst av
kapital, hava ej något anspråk på befrielse
från skatt uttagen i den andra
staten genom avdrag vid källan.

§ 5. 1 sådana fall, då redan jämlikt
lagstiftningen i den stat, som uttager
skatten, rätt till fullständig befrielse
från källskatt tillkommer inkomsttagaren,
må sådan befrielse icke erhål -

Entlastung von den im Abzugsweg an
der Quelle erhobenen Steuern vor:
Einkunften aus beweglichem Kapitalvermögen,
insbesondere iiber die
Form der erforderlichen Bescheinigungen
und Anträge, iiber die Art
der beizubringenden Beweise sowie
iiber die gegen die mifjbräuchlichc
Geltendmachung von Entlastungsanspriiclien
zu treffenden MaBnalimen
verständigen. Hiebei soll keiner
der beiden Staaten verpflichtet werden,
MaBnahmen zu treffen, die seiner
Gesetzgebung nicht entsprechen.

(4) Bezuglich der Anspriiche, die
nach Absatz 2 den Angehörigen diplomatischer
oder konsularischer Vertretungen
sowie den internationalen
Organisationen, ihren Organen und
Beamten zustehen, sind die folgenden
Regeln anzuwenden:

a) Bei Angehörigen einer diplomatisclien
oder konsularischen Vertretung
des einen Staates, die im anderen
Staat oder in einem dritten Staal
residieren und die Staatsangehörigkeit
des Entsendestaates besitzen,
gilt der Wohnsitz als in diesein letzteren
Staat gelegen, sofern sie dort
zur Entriclitung direkter Steuern von
Einkiinften aus beweglichem Kapitalvermögen,
die im anderen Staat einer
im Abzugswcg an der Quelle erhobenen
Steuer unterliegen, verpflichtet
sind;

b) internationale Organisationen
und ilire Organe sowie die Beamten
solcher Organisationen und das Personal
diplomatischer oder konsularischer
Vertretungen eines dritten
Staates, die sich in einem der beiden
Staaten aufhalten oder dort residieren
und in diesem Staat von der Entrichtung
direkter Steuern von Einkiinften
aus beweglichem Kapitalvermögen
befreit sind, haben keinen
Anspruch ant'' Entlastung von den im
anderen Staat im Abzugswcg an der
Quelle erhobenen Steuern.

(5) Stebt dem Einkommensempfänger
bereits nach der Gesetzgehung
des sleuererhebenden Staates ein
Anspruch auf völlige Entlastung von
den Quellensteuern zu, so kanu die

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

las enligt paragraf 2 i denna artikel
utan allenast jämlikt den interna lagstiftningen
i sagda stat.

§ 6. Utdelning eller vinstmedel, som
av ett sådant bolag med hemvist i eu
av staterna, vars delägare icke personligen
ansvara för bolagets förbindelser
(Kapitalgesellschaft), utbetalas
till ett dylikt bolag med hemvist
i den andra staten, skall vara fritagen
från beskattning i denna andra
stat i den utsträckning som utdelningen
eller vinstandelen enligt lagstiftningen
i denna andra stat skulle
hava varit undantagen från beskattning,
därest båda bolagen hade ägt
hemvist i denna stat. Vid tillämpning
av denna bestämmelse skall i Sverige
ett österrikiskt bolag med begränsad
ansvarighet (Gesellschaft mit beschränkter
Haftung) anses såsom ett
aktiebolag.

§ 7. Såsom inkomst av kapital anses
utdelning och annan vinstandel
belöpande å aktier, delaktighetsbevis i
gruvföretag (Kuxe), vinstandelsbevis
(Genuftscheine), andelar i bolag med
begränsad ansvarighet (Gesellschaften
mit beschränkter Haftung) och andelar
i ekonomiska föreningar (Genossenschaften),
ävensom ränta å obligationer
eller andra skuldförbindelser,
även om dessa äro utfärdade med säkerhet
i fast egendom.

Artikel 11

§ 1. Då en fysisk person med hemvist
i en av staterna förvärvar inkomst
av fritt yrke, äger den andra
staten beskatta inkomsten allenast i
den mån personen där utövar sin
verksamhet under användande av en
stadigvarande anordning, som regelmässigt
står till hans förfogande.

§ 2. Artikel 4 paragraf 3 skall
äga motsvarande tillämpning.

§ 3. Till fria yrken räknas särskilt
självständigt bedriven vetenskaplig,
konstnärlig, litterär, undervisande
och uppfostrande förvärvsverksam -

Entlastung nicht gemäC Absatz 2 dieses
Artikels, sondern nur nacli der
inneren Gesetzgebung des genannten
Staates erfolgen.

(6) Dividenden oder Gewinnanteile,
die von einer Kapitalgesellschaft
mit Wohnsitz in einem der beiden
Staaten an eine Kapitalgesellschaft
mit Wohnsitz in dem anderen Staat
ausgeschiittet werden, sollen in diesem
anderen Staat steuerbefreit
sein, aber nur insofern die Dividenden
oder Gewinnanteile gemäg den
Gesetzen dieses Staates von der Besteuerung
ausgenommen wären, wenn
die beiden Gesellschaften ihren
Wohnsitz in diesem Staat gehabt
hätten. Bei der Anwendung dieser
Vorschrift wird in Schweden eine
österreiehische Gesellschaft mit beschränkter
Haftung wie eine Aktiengesellschaft
behandelt.

(7) Als Einkiinfte aus beweglichem
Kapitalvermögen gelten Dividenden
und andere Gewinnanteile aus Aktien,
Kuxen, Genugscheinen, Anteilen
an Gesellschaften mit beschränkter
Haftung und Genossenschaften sowie
Zinsen aus Obligationen oder anderen
Schuldverpflichtungen, auch
wenn solche grundbucherlich sichergestellt
sind.

Artikel 11

(1) Bezieht eine natiirliche Person
mit Wohnsitz in einem der beiden
Staaten Einkiinfte aus freien Berufen,
so hat der andere Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte
nur insoweit, als die Person ihre Tätigkeit
in dem anderen Staat unter
Benutzung einer ihr dort regelmägig
zur Verfugung stehenden ständigen
Einrichtung ausubt.

(2) Artikel 4 Absatz 3 gilt sinngemäl3.

(3) Als freier Beruf gilt insbesondere
die selbständige wissenschaftliche,
kunstlerische, schriftstellerische,
unterriehtende oder erzieheri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1950

het samt självständigt bedriven förvärvsverksamhet
som läkare, advokat,
arkitekt, ingenjör, revisor pch patentombud.

Artikel 12

Då en fysisk person med hemvist i
en av staterna i sin egenskap av ledamot
av styrelsen (Aufsichtsrat) eller
icke-verkställande ledamot av direktionen
(Verwaltungsrat) eller liknande
övervakande organ uppbär ersättning
från aktiebolag, kommanditaktiebolag,
bolag med begränsad ansvarighet
(Gesellschaften mit beschränkter
Haftung) eller ekonomiska
föreningar (Genossenschaften),
beträffande vilka orten för den verkliga
ledningen är belägen i den andra
staten, äger förstnämnda stat beskatta
ersättningen ifråga. Den stat,
i vilken orten för det utbetalande
bolagets eller den utbetalande föreningens
verkliga ledning är belägen,
är dock berättigad att å den ifrågavarande
ersättningen uttaga särskild
skatt (skatt å styrelsearvoden).

Artikel 13

§ 1. Då en fysisk person med hemvist
i en av staterna förvärvar inkomst
av arbetsanställning (löner,
arvoden och liknande ersättningar),
som utövas i den andra staten, äger
denna andra stat beskatta inkomsten
ifråga.

§ 2. Oberoende av vad i paragraf 1
stadgas må inkomst av arbetsanställning
beskattas allenast i den stat, i
vilken arbetstagaren äger hemvist,
därest han antingen

a) uppehåller sig i den andra staten
allenast tillfälligtvis — sammanlagt
högst 183 dagar under ett och
samma kalenderår — samt uppbär
ersättning för sin under denna tid
utövade verksamhet av en arbetsgivare,
som äger hemvist i förstnämnda
stat, under sådana förhållanden

sche Erwerbstätigkeit und die selbständige
Erwerbstätigkeit der Ärzte,
Rechtsanwälte, Architekten, Ingenieure,
Wirtschaftstreuhänder und Patentanwälte.

Artikel 12

Bezieht eine natiirliche Person mit
Wohnsitz in einem der beiden Staaten
in ihrer Eigenschaft als Aufsichtsratsmitglied
oder nichtgeschäftsfuhrendes
Mitglied des Verwaltungsrates
oder ähnlicher uberwachender Organe
Vergiitungen von Aktiengesellschaften,
Kommanditgesellschaften
auf Aktien, Gesellschafteni mit beschränkter
Haftung oder Genossenschaften,
die den Ort der tatsäclilichen
Leitung in dem anderen Staat
haben, so hat der erstgenannte Staat
das Besteuerungsrecht för diese Vergutungen.
Der Staat, in dem sich der
Ort der tatsächlichen Leitung der auszahlenden
Gesellschaft oder Genossenschaft
befindet, bleibt jedoch berechtigt,
von diesen Vergutungen eine
besondere Steuer (Aufsichtsratsabgabe)
zu erheben.

Artikel 13

(1) Bezieht eine natiirliche Person
mit Wohnsitz in einem der beiden
Staaten Einkunfte aus nichtselbständiger
Arbeit (Löhne, Gehälter und
ähnliche Vergutungen), die in dem
anderen Staat ausgeöbt vvird, so hat
der andere Staat das Besteuerungsrecht
för diese Einkunfte.

(2) Abweichend von Absatz 1 können
Einkunfte aus nichtselbständiger
Arbeit nur in dem Staat faesteuert
vverden, in dem der Arbeitnehmer
seinen Wohnsitz hat, wenn dieser
Arbeitnchmer entweder

a) sicli vorubergehend, insgesamt
niclit länger als 183 Tage während
eines Kalenderjahres, in dem anderen
Staat aufhält und för seine vvährend
diesel- Zeit ausgeöbte Tätigkeit
von einem Arbeilgeber entlohnt wird,
der seinen Wohnsitz nur in dem
erstgenannten Staat hat, und för sei -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

att ersättningen icke belastar ett av
arbetsgivaren i den andra staten innehaft
fast driftställe eller eu av denne
där innehavd stadigvarande anordning,
eller

b) helt och hållet eller till huvudsaklig
del fullgör arbete ombord å
luftfartyg, som nyttjas av ett luftfartsföretag
i en av staterna (särskilt
konsortiet Scandinavian Airlines System).

§ 3. Då arbetet helt och hållet eller
tili huvudsaklig del fullgöres ombord
å fartyg och den verkliga ledningen
för det företag, som nyttjar fartygen,
är belägen å en ort inom en av staterna,
anses arbetet vid tillämpningen
av paragraf 1 vara utfört i denna
stat.

§ 4. Paragraf 1 är icke tillämplig
i fråga om studerande vid högskola,
teknisk skola eller liknande undervisningsanstalt
i en av staterna, vilka
mot ersättning äro anställda vid ett
företag i den andra staten under
högst 100 dagar under ett och samma
kalenderår i sylte att erhålla
praktisk utbildning.

Artikel U

Då eu fysisk person med hemvist i
eu av staterna förvärvar inkomst i
den andra staten — antingen under
utövande av fritt yrke eller på grund
av arbetsanställning — genom verksamhet,
vars ändamål är att bereda
underhållning, t. ex. såsom teater-,
radio-, televisions- eller filmartist,
skådespelare, musiker och professionell
idrottsman, äger — oberoende av
bestämmelserna i artikel 11 och artikel
13 paragraf 2 — allenast denna
andra stat beskatta inkomsten
ifråga. Bestämmelserna i artikel 9
paragraf 1 beröras icke härav.

Artikel 15

Då en fysisk person med hemvist i
en av staterna uppbär från den andra
staten pensioner, änke- och pupillpensioner
därunder inbegripna, även -

ne Tätigkeit nicht zu Lasten einer in
dem anderen Staat befindlichen
Betriebstätte oder ständigen Einrichtung
des Arbeitgebers entlohnt wird,
oder

b) ausschlieBlich oder vorwiegend
an Bord von Flugzeugen eines Unternehmens
der Luftfahrt eines der beiden
Staaten (insbesondere bei dem
Konsortium »Scandinavian Airlines
System») tätig ist.

(3) Wenn die Arbeit ausschlieBlich
oder vorwiegend an Bord von Schiffen
ausgeiibt wird und der Ort der
tatsächlichen Leitung des Unternehmens,
das die Fahrzeuge betreibt,
sich in einem der beiden Staaten bcfindet,
so gilt im Sinne des Absatzes
1 die Arbeit als in diesem Staat ausgeubt.

(4) Absatz 1 gilt nicht för Studenten
einer Hochschule, technischen
Schule oder ähnliclien Leliranstalt
eines der beiden Staaten, die gegen
Entgelt bei einem Unternehmen in
dem anderen Staat nicht länger als
100 Tage während eines Kalenderjahres
beschäftigt werden, um einc
praktische Ausbildung zu erhalten.

Artikel 14

Bezieht eine naturliche Person mit
Wohnsitz in einem der beiden Staaten
Einkiinfte aus freiberuflicher
oder nichtselbständiger Arbeit för
Tätigkeiten, die in dem anderen Staat
för Unterhaltungsdarbietungen ausgeiibt
werden, wie z.B. als Buhnen-,
Radio-, Fernseh-, Filmkunstler und
Scliauspieler, Musiker, Artist und
Berufssportler, so stelit das Besteuerungsreclit
för diese Einkunfte abwreichend
von den Bestimmungen des
Artikels 11 und des Artikels 13 Absatz
2 nur diesem anderen Staat zu.
Die Bestimmungen des Artikels 9 Absatz
1 bleiben unberöhrt.

Artikel 15

Bezieht eine naturliche Person mit
Wohnsitz in einem der beiden Staaten
aus dem anderen Staat Ruhegehälter,
Witwen- oder Waisenpensio -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1959

som andra belopp eller i penningar
uppskattbara förmåner på grund av
förutvarande arbetsanställning, äger
hemviststaten beskatta denna inkomst.

Artikel 16

§ 1. Då en person med hemvist i
en av staterna uppbär lön, arvode eller
liknande ersättning eller pension,
änke- och pupillpensioner därunder
inbegripna, av den andra staten eller
av delstat, kommun, kommunalförbund
eller annan offentligrättslig juridisk
person i den staten på grund
av förhandenvarande eller tidigare
arbetsförhållande, äger — oberoende
av bestämmelserna i artikel 13 och
15 —■ denna andra stat beskatta inkomsten
ifråga. Det sagda gäller även
i fråga om belopp, som utbetalas på
grund av lagstadgad socialförsäkring
i denna andra stat.

§ 2. Paragraf 1 äger icke tillämpning
å

a) ersättningar till personer, som
äga medborgarskap i den förstnämnda
staten,

b) ersättningar för tjänster, vilka
utföras eller utförts i samband med
rörelse, som den i paragraf 1 åsyftade
juridiska personen bedrivit i förvärvssyfte.

§ 3. Frågan, huruvida en juridisk
person är offentligrättslig, skall bedömas
enligt lagstiftningen i den stat,
i vilken densamma tillkommit.

nen sowie andere Beziige oder geldwerte
Vorteile fur fruhere Dienstleistungen,
so hat der Wohnsitzstaat
das Besteuerungsrecht fur diese Einkiinfte.

Artikel 16

(1) Bezieht eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten Einkiinfte
aus Gehältern, Löhnen und
ähnlichen Vergiitungen oder aus
Ruhegehältern, Witwen- und Waisenpensionen,
die der andere Staat
oder die Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände
oder andere juristische
Personen des öffentlichen Rechtes
jenes anderen Staates fur gegenwärtige
oder fruhere Dienst- oder
Arbeitsleistungen gewähren, so hat
abweichend von den Bestimmungen
der Artikel 13 und 15 dieser andere
Staat das Besteuerungsrecht för diese
Einkunfte. Das gleiche gilt auch för
Bezuge aus der gesetzlichen Sozialversicherung
dieses anderen Staates.

(2) Absatz 1 findet keine Anwendung a)

auf Zahlungen, die an Personen
geleistet werden, wclche die Staatsangehörigkeit
des erstgenannten Staates
besitzen,

b) auf Zahlungen för Dienste, die
im Zusammenhang mit einer in Gewinnerzielungsabsicht
durchgefuhrten
gewerblichen Tätigkeit einer der
in Absatz 1 genannten juristischen
Personen geleistet werden oder geleistet
worden sind.

(3) Öb eine juristische Person eine
solche des öffentlichen Rechtes ist,
wird nach den Gesetzen des Staates
entscliieden, in dem sie errichtet ist.

Artikel 17 Artikel 17

Studerande, lärlingar, praktikanter Studenten, Lehrlinge, Praktikanoch
volontärer från en av staterna, ten und Volontäre eines der beiden
vilka allenast i studie- eller utbild- Staaten, die sieh nur zu Studien- oder
ningssyfte uppehålla sig i den andra Ausbildungszwecken in dem anderen
staten, underkastas icke någon bo- Staat aufhalten, werden von den för
skattning i denna andra stat för be- ihren Lebensunterhalt, ihre Studien
lopp, som de mottaga för sitt under- und ihre Ausbildung empfangenen
håll, sina studier eller sin utbildning, Bezugen in diesem anderen Staat

Bihang till riksdagens protokoll W5''J. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

därest beloppen ifråga utbetalas till
dem från förstnämnda stat eller eljest
från utlandet.

Artikel 18

§ 1. Förmögenhet, som äges av en
person med hemvist i en av staterna,
beskattas allenast i den stat, vilken
enligt detta avtal äger beskatta
inkomst av samma förmögenhet, såframt
förmögenheten består av

a) fast egendom (artikel 3),

b) egendom, som nyttjas i rörelse
(artikel 4 och 7),

c) egendom, som nyttjas vid utövningen
av fritt yrke (artikel 11).

§ 2. Annan förmögenhet, som äges
av en person med hemvist i en av
staterna, beskattas allenast i denna
stat.

§ 3. Med avseende å fall, som angivas
i paragraferna 1 och 2, skola bestämmelserna
i artikel 10 paragraf
6 äga motsvarande tillämpning.

§ 4. Förmögenhet, som äges av en
juridisk person med hemvist i en av
staterna, må i den andra staten icke
underkastas någon beskattning, som
är högre eller mera tyngande än den
beskattning, som åvilar förmögenhet
tillkommande en juridisk person av
samma eller liknande slag med hemvist
i denna andra stat.

Artikel 19

De svenska författningarnas bestämmelser
om inkomst- och förmögenhetsbeskattning
av oskifta dödsbon
tillämpas icke i den mån dödsbodelägare
för i dödsboet ingående
inkomst eller däri ingående förmögenhet
direkt beskattas i Österrike
enligt bestämmelserna i detta avtal.

nicht besteuert, wenn ihnen diese
Beziige aus dem erstgenannten Staat
oder sonst aus dem Ausland zuflieBen.

Artikel 18

(1) Das Besteuerungsrecht fur Vermögen
einer Person mit Wohnsitz in
einem der beiden Staaten, soweit es
besteht aus:

a) unbeweglichem Vermögen (Artikel
3),

b) Vermögen, das einem gewerbIichen
Unternehmen dient (Artikel
4 und 7),

c) Vermögen, das der Ausiibung
freier Berufe dient (Artikel 11),
hat der Staat, dem das Besteuerungsrecht
fur die Einkiinfte aus diesem
Vermögen zusteht.

(2) Das Besteuerungsrecht fur anderes
Vermögen einer Person hat der
Staat, in dem diese Person ihren
Wohnsitz hat.

(3) Hinsichtlich der in den Absätzen
1 und 2 angefiihrten Fälle finden
die Bestimmungen des Artikels 10 Absatz
6 sinngemäB Anwendung.

(4) Das Vermögen einer juristischen
Person mit Wohnsitz in einem
der beiden Staaten darf in dem anderen
Staat keiner Besteuerung unterworfen
werden, die höher oder belastender
ist als die Besteuerung des
Vermögens einer juristischen Person
derselben oder ähnlicher Art mit
Wohnsitz im anderen Staat.

Artikel 19

Die Vorschriften der schwedischen
Gesetze iiber die Einkommens- und
Vermögensbesteuerung ruhender Erbschaften
finden insoweit keine Arwendung,
als för das aus der Erbschaft
herriihrende Einkommen und
Vermögen der Erwerber in Österreich
nach den Bestimmungen dieses Abkommens
unmittelbar zur Steuer herangezogen
wird.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Artikel 20

§ 1. Då rätten att beskatta viss inkomst
eller viss förmögenhet enligt
bestämmelserna i detta avtal tillkommer
en av staterna, får den andra
staten icke beskatta denna inkomst
eller förmögenhet, och således ej heller
genom skatteavdrag vid källan.
Bestämmelserna i artikel 9, 10 och
12 beröras dock icke härav.

§ 2. Detta avtal inskränker icke befogenheten
för envar av de båda staterna
att beträffande personer, vilka
äga hemvist inom statens område,
uttaga skatt å sådana inkomster eller
förmögenhetstillgångar, som denna
stat äger beskatta, efter en skattesats,
som motsvarar den, som skulle
belöpa å den skattskyldiges hela inkomst
eller hela förmögenhet. Bestämmelsen
i paragraf 1 inverkar
icke härå.

Artikel 21

Detta avtal påverkar icke rätten
till eventuella, längre gående befrielser,
vilka enligt folkrättens allmänna
regler eller på grund av särskilda
överenskommelser tillkomma diplomatiska
eller konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser inkomst
och förmögenhet icke beskattas i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen
hemlandet.

Artikel 22

§ 1. Kan en person med hemvist i
en av staterna visa att av beskattningsmyndigheterna
i de båda staterna
vidtagna åtgärder för honom
medföra eller kunna medföra dubbelbeskattning
i strid mot principerna
i detta avtal, äger han — utan att
hans rätt att använda sig av i den
interna rättsordningen givna rättsmedel
därav påverkas — göra framställning
hos den högsta finansmyndigheten
i den stat, i vilken han äger
hemvist.

§ 2. Anses framställningen grun -

Artikel 20

(1) Einkiinfte und Vermögen, die
nach den Bestimmungen dieses Abkommens
der Besteuerung in einem
der beiden Staaten unterliegen, durfen
in dem anderen Staat auch nicht
durch Abzug an der Quelle besteuert
werden. Vorbehalten bleiben die Bestimmungen
der Artikel 9, 10 nnd 12.

(2) Ungeachtet der Bestimmung
des Absatzes 1 beschränkt dieses Abkommen
nicht die Befugnis jedes der
beiden Staaten, die Steuern bei jenen
Personen, die ihren Wohnsitz in seinem
Gebiet haben, auf die ihm zur
Besteuerung zugewiesenen Einkommensteile
oder Vermögensteile zu den
dem Gesamteinkommen oder Gesamtvermögen
des Steuerpflichtigen entsprechenden
Sätzen zu berechnen.

Artikel 21

Dieses Abkommen beruhrt nicht
den Anspruch auf etwaige weitergehende
Befreiungen, die nach den allgemeinen
Regeln des Völkerrechtes
oder besonderen Vereinbarungen den
Angehörigen der diplomatischen oder
konsularischen Vertretungen zustehen.
Soweit auf Grund solcher weitergehenden
Befreiungen Einkiinfte
und Vermögen im Empfangsstaat
nicht besteuert werden, bleibt die
Besteurung dem Entsendestaat vorbehalten.

Artikel 22

(1) Weist eine Person mit Wohnsitz
in einem der beiden Staaten nach,
daB MaBnahmen der Finanzbehörden
der beiden Staaten fur sie die Wirkung
einer Doppelbesteuerung haben
oder haben werden, die den Grundsätzen
dieses Abkommens widerspricht,
so kann sie sich, unbeschadet
eines innerstaatlichen Rechtsmittels,
an die oberste Finanzbehörde des
Staates wenden, in dem sie ihren
Wohnsitz hat.

(2) Werden die Einwendungen fur

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

dad, skall den enligt paragraf 1 behöriga
högsta finansmyndigheten,
såframt densamma icke vill avstå
från sitt eget skatteanspråk, söka att
med den högsta finansmyndigheten i
den andra staten träffa överenskommelse
till undvikande av dubbelbeskattning.

Artikel 23

§ 1. De högsta finansmyndjgheterna
i de båda staterna skola utbyta
de upplysningar, vilka äro erforderliga
för att genomföra detta avtal eller
för att förhindra skatteflykt. De
högsta finansmyndigheterna äro dock
icke förpliktade att meddela sådana
upplysningar, som icke kunna lämnas
på grundval av hos skattemyndigheterna
tillgängligt material utan
kräva särskild undersökning. De sålunda
utbytta upplysningarna skola
behandlas såsom hemliga, dock att
desamma må göras tillgängliga för
personer och myndigheter (svenska
förvaltningsdomstolar härunder inbegripna),
vilka enligt i lag meddelade
föreskrifter handlägga taxering eller
uppbörd av de skatter, som avses i
detta avtal. Samma förpliktelse, som
åvilar de högsta finansmyndigheterna,
åligger jämväl nyssnämnda personer
och myndigheter.

§ 2. Paragraf 1 får icke i något fall
anses innebära, att någon av staterna
är pliktig att

a) tillgripa verkställighetsåtgärder,
som icke stå i överensstämmelse med
dess lagstiftning eller administrativa
praxis,

b) meddela upplysningar, vilka
icke kunna infordras enligt i lag
meddelade föreskrifter i den ena eller
den andra avtalsslutande staten.

§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa
en affärs- eller yrkeshemlighet,
få icke utbytas.

Artikel 2b

§ 1. Då en av staterna tillämpar
detta avtal, skall, såvitt icke sam -

begrundet erachtet, so soll die nacli
Absatz 1 zuständige oberste Finanzbehörde,
wenn sie auf ihren eigenen
Steueranspruch nicht verzichten will.
versuchen, sich mit der obersten Finanzbehörde
des anderen Staates zu
verständigen, um eine Doppelbesteue
rung zu vermeiden.

Artikel 23

(1) Die obersten Finanzbchörden
der beiden Staaten werden sich die
Mitteilungen machen, die zur Durchfuhrung
dieses Abkommens oder zur
Vermeidung von Steuerverkurzungen
notwendig sind. Die obersten Finanzbehörden
sind jedoch nicht verpflichtet,
Auskiinfte zu erteilen, die nicht
auf Grund der bei den Finanzbehörden
vorhandenen Unterlagen gegeben
werden können, sondern gesonderte
Ermittlungen erfordern wiirden. Der
Inhalt der auf Grund dieses Artikels
zur Kenntnis der obersten Finanzbehörden
gelangten Mitteilungen ist geheim
zu halten, unbeschadet der Befugnis,
ihn Personen und Behörden
(einschlieBlich der Verwaltungsgerichte
in Schweden) zugänglich zu
machen, die nach den gesetzlichen
Vorschriften bei der Festsetzung oder
Einhebung der Steuern im Sinne dieses
Abkommens mitwirken. Diese
Personen und Behörden haben die
gleiche Verpflichtung wie die obersten
Finanzbehörden.

(2) Absatz 1 ist in keinem Falle so
auszulegen, daB einem der Staaten die
Verpflichtung auferlegt wird,

a) VerwaltungsmaBnahmen durchzufuhren,
die seinen gesetzlichen Vorschriften
oder seiner Verwaltungspraxis
widersprechen,

b) Einzelheiten mitzuteilen, deren
Angabe nach den gesetzlichen Vorschriften
des einen oder anderen
Staates nicht gefordert werden kann.

(3) Mitteilungen, die ein gewerbliches
oder berufliches Geheimnis offenbaren
wiirden, durfen nicht gegeben
werden.

Artikel 2b

(1) Bei der Anwendung dieses Abkommens
durch einen der beiden

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 ar 1959

manlianget annorlunda kräver, varje
uttryck, vars innebörd icke angivits i
avtalet, anses hava den betydelse,
som uttrycket har enligt gällande lagar
inom den ifrågavarande staten
rörande sådana skatter, som avses i
detta avtal.

§ 2. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna må vid behandlingen
av frågor, vilka uppkomma i
anledning av detta avtal, träda i direkt
förbindelse med varandra.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna
skola träffa överenskommelse då
så erfordras till undanröjande av
svårigheter eller tvivelsmål, som uppkomma
vid detta avtals tolkning eller
tillämpning, ävensom till undanröjande
av obillighet på grund av
dubbelbeskattning i fall, som icke
regleras i detta avtal, såvitt fråga är
om däri avsedda skatter.

Artikel 25

§ 1. Detta avtal skall ratificeras,
för Sveriges del av Hans Maj:t Konungen
av Sverige med riksdagens
samtycke och för Österrikes del av
Republiken Österrikes President. Ratifikationshandlingarna
skola snarast
möjligt utväxlas i Wien.

§ 2. Detta avtal träder i kraft i och
med ratifikationshandlingarnas utväxling.

Artikel 26

§ 1. Efter utväxling av ratifikationshandlingarna
skola avtalets bestämmelser
tillämpas

a) i Österrike:

beträffande skatter, som uttagas
för tiden efter den 31 december 1958;

b) i Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt
och allmän kommunalskatt, som utgå
på grund av taxering under kalenderåret
19(50 (avseende inkomst under
kalenderåret 1959 eller motsvarande
räkenskapsår) och senare år;

Staaten ist, soweit sich aus dem Zusammenhang
nichts anderes ergibt,
jeder in diesem Abkommen nicht umschriebene
Begriff nach den Gesetzen
dieses Staates auszulegen, die sich
auf die Steuern im Sinne des Abkommens
beziehen.

(2) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten können bei der
Behandlung von Fragen, die sich aus
diesem Abkommen ergeben, unmittelbar
miteinander verkehren.

(3) Zur Beseitigung von Schwierigkeiten
und Zweifeln, die bei der Auslegung
oder Anvvendung dieses Abkommens
auftreten, sovvie zur Beseitigung
von Härten auf Grund einer
Doppelbesteuerung bei den Steuern
im Sinne dieses Abkommens in Fällen,
die in diesem Abkommen nicht
geregelt sind, werden sich die obersten
Finanzbehörden verständigen.

Artikel 25

(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert
werden, und zwar schwedischerseits
durch Seine Majestät den König
von Schweden mit Zustimmung des
Riksdags, österreichischerseits durch
den Bundespräsidenten der Republik
Österreich. Die Ratifikationsurkunden
sollen so bald wie möglich in
Wien ansgetauscht werden.

(2) Dieses Abkommen tritt mit
dem Austauscli der Ratifikationsurkunden
in Kraft.

Artikel 26

(1) Nach Auslausch der Ratifikationsurkunden
finden die Bestimmungen
des Abkommens Anwendung: a)

in Österreich:

auf die Steuern, die fiir die Zeit
nach dem 31. Dezember 1958 erhoben
werden;

b) in Schweden:

auf die staatliche Einkommensteuer
und die allgemeine Gemeindesteuer,
die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalenderjalires 1960
(hinsichtlich der Einkiinfte des Kalendcrjahres
1959 oder des ent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
efter den 31 december 1958;

beträffande sjömansskatt, som belöper
å tiden efter den 31 december
1958;

beträffande bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,
som belöpa å tiden efter den 31 december
1958;

beträffande statlig förmögenhetsskatt,
som utgår på grund av taxering
under kalenderåret 1960 (avseende
förmögenhet vid utgången av
kalenderåret 1959) och senare år;

beträffande övriga svenska skatter,
som utgå på grund av taxering
under kalenderåret 1960 och senare
år.

§ 2. Beträffande skatter, vilka uttagas
för tiden före tillämpningen av
detta avtal, skola tillämpas de bestämmelser,
som på grundval av ömsesidighet
till undvikande av dubbelbeskattning
överenskommits genom
noteväxlingen den 19 juli 1951 (kompletterad
genom noteväxlingen den
14 augusti 1956).

Artikel 27

Detta avtal förbliver i kraft, så
länge detsamma icke uppsäges av en
av staterna. Envar av staterna må — -med iakttagande av en uppsägningstid
av sex månader -— uppsäga avtalet
att gälla vid slutet av ett kalenderår.
I händelse av sådan uppsägning
skall avtalet sista gången tillämpas:

a) i Österrike:

beträffande skatter, som uttagas
för tiden intill den 31 december det
kalenderår, till vars slut avtalet uppsagts
(uppsägningsåret);

b) i Sverige:

beträffande statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt och allmän

sprechenden Rechnungsjahres) und
späterer Kalenderjahre bilden;

auf die Kuponsteuer von Dividenden,
die nach dem 31. Dezember 1958
fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die fur die
Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben
wird;

auf die Abgaben auf besondere Vorteile
und Gerechtigkeiten, die för die
Zeit nach dem 31. Dezember 1958 erhoben
werden;

auf die staatliche Vermögensteuer,
die Gegens tand der Veranlagung des
Kalenderjahres 1960 (hinsichtlich des
Vermögens am Ende des Kalenderjahres
1959) und späterer Kalenderjahre
biidet;

auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalenderjahres 1960
und späterer Kalender jahre bilden.

(2) För die Steuern, die fur die
Zeit bis zur Anwendung der Bestimmungen
dieses Abkommens erhoben
werden, sind die Bestimmungen des
durch den Notenwechsel vom 19. Juli
1951 (ergänzt durch den Notenwechsel
vom 14. August 1956) zur
Vermeidung der Doppelbesteuerung
vereinbarten Gegenseitigkeitsverhältnisses
anzuwenden.

Artikel 27

Dieses Abkommen bleibt in Kraft,
solange es nicht von einem der beiden
Staaten gekiindigt worden ist.
Jeder Staat kann das Abkommen unter
Einhaltung einer sechsmonatigen
Frist auf das Ende eines Kalenderjahres
kundigen. In diesem Falle
wird das Abkommen letztmals angewendet: a)

in Österreich:

auf die Steuern, die fur die Zeit
bis zum 31. Dezember des Jahres erhoben
werden, zu dessen Ende die
Kundigung erfolgt ist;

b) in Schweden:

auf die staatliche Einkommensteuer,
die staatliche Vermögen -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1959

kommunalskatt, som utgå på grund
av taxering under kalenderåret efter
uppsägningsåret;

beträffande kupongskatt å sådan
utdelning, som förfaller till betalning
under uppsägningsåret;

beträffande sjömansskatt, som belöper
å uppsägningsåret;

beträffande bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter,
som belöpa å uppsägningsåret;

beträffande övriga svenska skatter,
som utgå på grund av taxering
under kalenderåret efter uppsägningsåret.

Till bekräftelse härå hava de båda
avtalsslutande staternas befullmäktigade
ombud undertecknat detta avtal
och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Stockholm den 14
maj 1959 i vardera två originalexemplar
å svenska och tyska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord.

Östen

Dr. Rudolf Krippl

steuer und die allgemeine Gemeindesteuer,
die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalenderjahres, das auf
das Kundigungsjahr folgt, bilden;

auf die Kuponsteuer von Dividenden,
die während des Kiindigungsjahres
fällig werden;

auf die Seemannsteuer, die fur das
Kundigungsjahr erhoben wird;

auf die Abgaben auf besondere Vorteile
und Gerechtigkeiten, die fur das
Kundigungsjahr erhoben werden;

auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagungen
des Kalender jahres, das auf
das Kundigungsjahr folgt, bilden.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten
der beiden Staaten
dieses Abkommen unterzeichnet und
mit Siegeln versehen.

Geschehen zu Stockholm am 14.
Mai 1959 in je zweifacher Ausfertigung
in deutscher und schwedischer
Sprache, wobei beide Texte authentisch
sind.

Undén

Redlich-Redensbruck

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av
förslag till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt anför därvid
följande.

Den 19 juli 1951 utväxlades med Österrike noter om provisorisk tillämpning
i förhållandet mellan Sverige och detta land av bestämmelserna i 1928
års svensk-tyska avtal för undvikande av dubbelbeskattning (se SFS 1951:
739 samt prop. 1951:202). Den 14 augusti 1956 utväxlades skrivelser om
visst tillägg till överenskommelsen den 19 juli 1951 (se SFS 1956: 449).

Under hösten 1957 aktualiserades från österrikisk sida frågan om att
ersätta 1951 års provisoriska reglering med ett dubbelbeskattningsavtal av
sedvanlig typ. I anslutning därtill upptogs förhandlingar mellan särskilt
utsedda delegationer. Förhandlingarna, som ägde rum i Stockholm under
tiden den 5—9 maj och i Wien under tiden den 14—17 juli 1958, fördes å
svensk sida av en delegation under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets
rättsavdelning Carl Åbjörnsson och bestående i övrigt av f. d.
skattedirektören K. G. A. Sandström, byråchefen för lagärenden i finansdepartementet
Sten Walberg och byråchefen i samma departement Ivan Eckersten.
Efter kompletterande skriftväxling nåddes enighet om ett på tyska
och svenska språken avfattat förslag till avtal mellan Konungariket Sverige
och Republiken Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet. Avtalsförslaget — vilket torde få såsom
bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende — har därefter underställts respektive
regeringar för godkännande.

Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som i sitt yttrande den
18 februari 1959 förklarat sig icke ha funnit något att erinra mot de principer
på vilka förslaget är grundat.

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstäm -mer med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att ratifika -tionsortens namn införts i artikel 25 § 1 samt att, sedan datering och underskrift verkställts ,
uppgift därom införts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Under hand har meddelats att man å österrikisk sida är beredd att underteckna
avtalsförslaget. Jag får nu anmäla frågan om godkännande av detsamma
å svensk sida.

Innan jag redogör för innehållet i det föreliggande avtalsförslaget torde jag
få något beröra det österrikiska skattesystemet.

I Österrike uttages inkomst- och förmögenhetsskatt av såväl fysiska som
juridiska personer. Då fråga är om fysiska personers inkomst utgår »Einkommenstcuer»
och i fråga om inkomst, som förvärvas av juridiska personer,
»Körperschaftsteuer». Såsom ett tillägg till båda inkomstskatterna
uttages en avgift till främjande av bostadsbyggande samt till bestridande av
bidrag till familjeförsörjare (»Beitrag vom Einkommen zur Förderung des
Wohnbaues und för Zweckc des Familienlastenausgleiches»). Förmögenhetsskatt
(tVermögensteuer) utgår, såsom nyss nämnts, i fråga om såväl
fysiska som juridiska personer.

Fysisk person, som har sitt hemvist i Österrike eller där stadigvarande
vistas, har att i princip erlägga inkomst- resp. förmögenhetsskatt för all
sin inkomst eller förmögenhet, oavsett var inkomsten förvärvats eller förmögenheten
är nedlagd. Samma oinskränkta skattskyldighet föreligger för
österrikiskt bolag eller annan juridisk person vars ledning eller säte är förlagt
till Österrike. Vad beträffar fysisk eller juridisk person, som ej i enlighet
med vad nyss sagts är oinskränkt skattskyldig, föreligger begränsad
skattskyldighet, d. v. s. en sådan person har att erlägga skatt för vissa från
Österrike härflytande inkomster och viss där nedlagd förmögenhet.

Den österrikiska skatten uttages i regel på grundval av taxering. En stor
del av inkomstskatten erlägges emellertid genom skatteavdrag vid källan.
Detta gäller skatten å arbetsinkomst (»Lohnsteuer»), skatten å inländsk
kapitalavkastning (»Kapitalertragsteuer») ävensom skatten å vissa av de
inkomster som uppbäres av personer vilka är begränsat skattskyldiga.

I fråga om arvoden, som utbetalas till styrelseledamöter eller liknande
befattningshavare i österrikiska bolag, utgår en särskild skatt benämnd
»Aufsichtsratsabgabe». Denna uttages genom avdrag vid källan oavsett om
den ifrågavarande befattningshavaren har sitt hemvist i Österrike eller ej.

I Österrike utgår vidare kommunalskatter i form av dels näringsskatt
(»Gewerbesteuer») och dels fastighetsskatt (*Griindsteucr»). Näringsskatten
kan uttagas i form av skatt å utbetalda löner (»Lohnsummensteuer»).

Vad beträffar de skatter som inbegripes under det föreslagna avtalet må
nämnas att i uppräkningen i art. 1 § 4 å österrikisk sida medtagits nyssnämnda
skatter. Vad angår de för Sveriges del i sagda paragraf angivna
skatterna må framhållas att — i motsats till vad som är fallet beträffande
den nu gällande avtalsmässiga regleringen — avtalet avses skola omfatta
jämväl de i Sverige utgående bevillningsavgifterna för särskilda förmåner
och rättigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Såsom angivits i samband med anmälan den 20 mars 1959 av förslag till
nytt dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland
antogs den 11 juli 1958 av rådet för organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete (OEEC) vissa rekommendationer i fråga om dubbelbeskattning
innehållande bl. a. förslag till avtalsbestämmelser avseende vad
som förstås med uttrycken »skatterättsligt hemvist» och »fast driftställe».
Dessa förslag har beaktats i det nu föreliggande förslaget till avtal med Österrike
och bestämmelserna ifråga återfinnes vad avser skatterättsligt hemvist
i art. 2 §§ 2—4 och beträffande fast driftställe i art. 5 av avtalsförslaget.
Vad angår innehållet i dessa bestämmelser torde få hänvisas till
den redogörelse som lämnats i anslutning till nyssnämnda avtal med Förbundsrepubliken
Tyskland. Även den i det föregående angivna artikel 1 av
förslaget till avtal med Österrike, avseende vilka skatter som omfattas av
dubbelbeskattningsavtalet, har utformats i nära anslutning till de av OEEC
genom rekommendationerna den 11 juli framlagda förslagen. Förutom bestämmelser
i nu angivna hänseenden innehåller nämnda rekommendationer
förslag till bestämmelser rörande icke-diskriminering i skattehänseende med
hänsyn till medborgarskap eller av liknande grunder. I det nu föreliggande
avtalsförslaget har ur berörda synpunkter regler intagits endast om förmögenhetsbeskattning
i fråga om juridisk person (art. 18 § 4), då en reglering
av diskriminationsproblemet i övrigt ej nu ansetts påkallad i förhållandet
mellan Sverige och Österrike.

1 fråga om principerna för uppdelningen av beskattningsrätten till olika
slag av inkomst och förmögenhet ävensom metoden för dubbelbeskattningens
undanröjande har avtalsförslaget utformats i nära anslutning till de bestämmelser
som nu tillämpas i förhållandet mellan Sverige och Österrike. I
vissa hänseenden föreligger dock avvikelser. Vad beträffar det nu föreliggande
avtalsförslaget torde det vara tillfjdlest att bär framhålla följande.

I avtalsförslaget har i princip tillämpats den metoden för dubbelbeskattningens
undanröjande, som innebär att beskattningsrätten till viss inkomst
eller förmögenhet förbehålles den ena staten med den andras uteslutande.
En särskild bestämmelse härom har införts i art. 20 § 1 av avtalsförslaget.
Enligt art. 9 § 2 skall emellertid i visst fall tillämpas den s. k. avräkningsmetoden
(credit of tax systemet), vilken för Sveriges del kommit till användning
i begränsad utsträckning i ett flertal tidigare ingångna avtal. Bestämmelsen
i art. 9 § 2 innebär följande.

Jämlikt huvudregeln i art. 9 § 1 skall rogalty, som utbetalas såsom ersättning
för nyttjande av författar- och förlagsrätt, patent, mönster eller dylikt,
beskattas i den stat där inkomsttagaren äger hemvist och således vara
undantagen från beskattning i den stat, varifrån royaltyn härrör (källstaten).
Enligt bestämmelsen i § 2 av samma artikel skall dock källstaten vara
bibehållen vid rätt att beskatta royaltyn i sådant fall då densamma utbetalas
av ett aktiebolag eller annat bolag, vars delägare icke personligen ansvarar
för bolagets förpliktelser, till en person som äger mer än halva aktie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

eller insatskapitalet i det utbetalande bolaget. Beskattningsrätten i källstaten
avses emellertid skola begränsas till 10 procent av royaltyns bruttobelopp.
I syfte att undvika dubbelbeskattning även i dessa fall föreslås att den
i källstaten uttagna skatten skall få avräknas å den skatt, som inkomsttagaren
har att erlägga för royaltyn i den stat där han äger hemvist. I likhet
med vad som skett i motsvarande fall i fråga om tidigare ingångna dubbelbeskattningsavtal
bör vid tillämpningen av denna bestämmelse — då den
som uppbär royaltyn har hemvist i Sverige — gälla att den österrikiska
skatten skall i första hand avräknas mot den statliga inkomstskatten och
att avräkning å den kommunala inkomstskatten skall ske endast om den
statliga inkomstskatten ej förslår för avräkningen. Då royaltyn ifråga utbetalas
från Sverige synes — när den svenska skatt som belöper å royaltyn
överstiger 10 procent av royaltyns bruttobelopp — på motsvarande sätt erforderlig
nedsättning böra göras i första hand av den statliga inkomstskatten.
Föreskrifter av angiven innebörd bör intagas i blivande tillämpningskungörelse
rörande avtalet.

Enligt den avtalsmässiga reglering som nu gäller i förhållandet mellan
Sverige och Österrike tillämpas i fråga om inkomst av kapital (aktieutdelning
och ränta) den huvudregeln, att sådan inkomst skall beskattas allenast
i den stat där den skattskyldige är bosatt. Därest den stat varifrån inkomsten
härrör (källstaten) uttager skatt genom avdrag vid källan, är dock
denna stat oförhindrad att uttaga sådan skatt. Den hittills härigenom uppkommande
dubbelbeskattningen föreslås nu skola undanröjas. Stadgandet
om avdragsrätt i källstaten har visserligen bibehållits i avtalsförslaget men
därtill har gjorts det tillägget att den i källstaten avdragna skatten i viss
ordning skall restitueras (art. 10 § 2). En särskild överenskommelse rörande
förfarandet härvidlag förutsättes skola träffas mellan de i avtalet omnämnda
högsta finansmyndigheterna. För Sveriges vidkommande blir här
fråga om befrielse från svensk kupongskatt å aktieutdelning och sådan befrielse
torde böra meddelas med tillämpning av föreskrifter motsvarande
dem som nu gäller i förhållandet till ett flertal andra länder med vilka Sverige
ingått dubbelbeskattningsavtal.

Vad särskilt beträffar aktieutdelning må vidare nämnas att i förslaget
fart. 10 § 6) intagits bestämmelser av innebörd att aktiebolag och andra bolag,
vars delägare icke personligen ansvarar för bolagets förpliktelser, blir
frikallade från beskattning för utdelningar från annat sådant bolag i samma
utsträckning och på samma villkor som gäller enligt den interna lagstiftningen
för utdelning från annat inhemskt bolag. Motsvarande bestämmelser
bar intagits i ett flertal dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått
under senare år.

I fråga om ikraftträdandet av det nya avtalet, som enligt art. 25 skall
ratificeras, föreslås (art. 26) att detsamma skall för Sveriges del tillämpas
för första gången vid 1960 års taxering, d. v. s. i princip för inkomst
som uppburits under 1959, och för Österrikes vidkommande för motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

inkomstår. Vad beträffar tiden före det nya avtalets ikraftträdande konstateras
i art. 26 § 2 att den genom noteväxlingen den 19 juli 1951 överenskomna
provisoriska regleringen skall äga tillämpning. Jämlikt art. 27 gäller
det nya avtalet utan tidsbegränsning men kan uppsägas till kalenderårsskifte
med iakttagande av en uppsägningstid av sex månader.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Frågan om ett dubbelbeskattningsavtal
med Österrike beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter
har varit aktuell sedan ett flertal år tillbaka. Under tiden närmast före
och under det andra världskriget tillämpades å österrikisk sida 1928 års
svensk-tyska dubbelbeskattningsavtal. Från och med den 9 maj 1945 upphörde
emellertid tillämpningen av detta avtal och därmed aktualiserades önskemålet
om en särskild avtalsmässig reglering av dubbelbeskattningsfrågan i
förhållandet mellan Sverige och Österrike. Såsom i det föregående antytts,
överenskoms den 19 juli 1951 att i avbidan på ingåendet av ett särskilt avtal
bestämmelserna i 1928 års svensk-tyska avtal skulle tills vidare alltjämt användas
i de svensk-österrikiska förbindelserna. Under 1957 upptogs med
Förbundsrepubliken Tyskland förhandlingar om ett nytt dubbelbeskattningsavtal
och dessa förhandlingar har lett till att förslag till sådant avtal
framlagts och av Kungl. Maj:t godkänts den 20 mars 1959. I anslutning till
de svensk-tvska förhandlingarna upptogs även förhandlingar med Österrike
i syfte att ingå ett särskilt avtal med detta land. Det förslag, som nu föreligger
som ett resultat av dessa förhandlingar, har utformats i så nära anslutning
som möjligt till svenska dubbelbeskattningsavtal med andra länder,
främst avtalen med de nordiska länderna samt med Förbundsrepubliken Tyskland.
Den dubbelbeskattning, som i vissa hänseenden alltjämt består i förhållandet
mellan Sverige och Österrike, undanröjes i allt väsentligt genom det
framlagda förslaget och förslaget till avtal synes även i övrigt vara väl ägnat
att underlätta ekonomiska och andra förbindelser mellan Sverige och Österrike.
Jag vill tillstyrka att förslaget godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte dels för sin del
godkänna det föreliggande förslaget till avtal mellan Konungariket Sverige
och Republiken Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet dels förklara, att sedan avtalet undertecknats
detsamma måtte få offentliggöras.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Åke Sanell

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 år 1959

lltdrag av protokollet över utrikesdepartemcntsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 april 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken
Österrike för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet. Enligt artikel 25 i avtalet skall det ratificeras.

Kungl. Maj:t finner gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att
underteckna avtalet.

Ur protokollet:
Alf Ros

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1959

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 maj

1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj:t den 17 april 1959 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Österrike
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare samma
dag för sin del godkänt, har avtalet den 14 maj 1959 blivit vederbörligen
undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 17
april 1959 anfört i ärendet samt under framhållande att det inte torde vara
något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än under
innevarande vårsession, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avseende
å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vidtagna
åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Göran Waldau

590155 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag