Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957 (Proposition 1957:16)

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Nr 16

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kommunallag
för Stockholm; given Stockholms slott den 3
januari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till kommunallag för Stockholm.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm
skall ersättas med en ny kommunallag för Stockholm. Lagförslaget
syftar till att så långt möjligt åstadkomma överensstämmelse mellan kommunallagstiftningen
i Stockholm och den år 1953 antagna allmänna kommunallagen.
På grund av de särskilda förhållandena i Stockholm skiljer
sig emellertid den föreslagna lagen i vissa avseenden från den allmänna
kommunallagen. Den nya kommunallagen för Stockholm är avsedd att
träda i kraft den 1 januari 1958.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Förslag

till

Kommunallag för Stockholm

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §•

Stockholms stad utgör en kommun.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för kommunens område, förordnar
Konungen angående gränsens rätta sträckning.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal indelning är särskilt
stadgat.

2 §•

Medlem av kommunen är envar, som är där mantalsskriven, ävensom
var och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes
äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt
att utgå till staden.

3 §•

Kommunen äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes,
vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande
författningar tillkommer annan.

Angående vissa kommunala angelägenheter är särskilt stadgat.

4 §.

Kommunens beslutanderätt utövas av stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma stadskollegiet i egenskap av
kommunens styrelse samt stadens övriga nämnder.

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §.

Stadsfullmäktiges antal är etthundra.

6 §•

Rösträtt vid val av stadsfullmäktige tillkommer envar inom staden mantalsskriven
svensk medborgare, som senast under nästföregående kalen -

Knngl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 3

derår uppnått tjuguett års ålder och ej är omyndig. Varje röstberättigad
äger en röst.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan
stadgas i kommunala vallagen.

7 §.

Stadsfullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom
staden och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
kan ej väljas till stadsfullmäktig.

överståthållaren och underståthållaren samt kanslidirektörerna och
skattedirektören vid överståthållarämbetet må icke utses till stadsfullmäktige.

Kommer stadsfullmäktig efter valet i den ställning, att han ej längre
är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara stadsfullmäktig.
Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han
uppgiver hinder, vilket godkännes av stadsfullmäktige.

8 §•

Stadsfullmäktige väljas för fyra år (Ijänstgöringsår), räknade från och
med den 15 oktober det år, då valet skett.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning
är särskilt stadgat.

9 §•

För val av stadsfullmäktige skall staden indelas i valkretsar. Valbarhet
är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst
tio, högst trettio stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet
inom varje krets en stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande
en hundradedel av stadens folkmängd; att varje valkrets skall
kunna omslutas med eu sammanhängande gränslinje; att territoriell församling,
där så kan ske, lämnas odelad och icke i något fall delas på flera
än två kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela staden, i den mån
det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
äga, efter därom av sladskollegiet uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra
framställning hos överståthållarämbetet. Utan föregående framställning må
överståthållarämbetet förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts
stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar
skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår,
under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

Kangl. Mnj:ts proposition nr 16 år 1957

10 §.

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,
så ock om förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen; dock
att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

11 §•

Stadsfullmäktige välja varje år vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret
bland sig en ordförande samt en förste och en andre vice ordförande
för tjänstgöringsåret. Underrättelse om. dessa val, med angivande
av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet
för intagande i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordförandena hindrade att inställa sig
vid stadsfullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot
att för tillfället föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet
av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller
flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som
är till levnadsåren äldst.

12 §.

Stadsfullmäktige skola årligen vid det sammanträde, som avses i 11 §
första stycket, utse sekreterare, vars åligganden bestämmas av fullmäktige.

13 §.

Stadsfullmäktigsammanträde skall hållas i stadshuset eller å annat ställe,
som blivit av stadsfullmäktige särskilt bestämt.

14 §.

Sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober månad å första
helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övrigt enligt ordning,
som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när överståthållarämbetet
därom förordnar eller stadskollegiet eller minst en tredjedel
av stadsfullmäktige det begär eller ordföranden finner det nödigt.

Vid sammanträde senast den 8 december fastställes stadens utgifts- och
inkomststat samt anställas val till de befattningar inom kommunen, vilka
vid årets slut bliva lediga; stadsfullmäktige dock obetaget att bestämma,
alt nämnda val skola äga rum vid sammanträde senare under månaden.

15 §.

1 mom. Kungörelse om stadsfullmäktigsammanträde, innehållande uppgift
om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola
behandlas, utfärdas av ordföranden eller vid hinder för honom av förste
eller, om jämväl han är hindrad, av andre vice ordföranden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1957

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en i stadshuset
anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla) och, därest stadsfullmäktige
så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen skall ock senast
fyra dagar före sammanträdet delgivas envar fullmäktig.

Därjämte skall tillkännagivande om tid och ställe för sammanträde samt,
därest stadsfullmäktige så bestämt, om de ärenden, som skola behandlas,
införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet.
Vid tjänstgöringsårets första sammanträde avgöres för detta år, i vilken
eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas. Därvid böra väljas
sådana tidningar, som genom spridning inom olika grupper av kommunens
medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid
fattandet av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets införande i
annan ortstidning än sådan, som omfattas av beslutet, varit under omröstning
och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes
röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen
annorstädes än å kommunens anslagstavla eller att tillkännagivande ej
blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Överståthållarämbetet skall särskilt skriftligen underrättas om sammanträde.

2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke
medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde för
ärendets behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sammanträdet
kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, anslagits
å kommunens anslagstavla och delgivits envar stadsfullmäktig.

3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas stadsfullmäktig inom
tid, som sägs i 1 eller 2 inom., översändas till honom med posten så tidigt,
att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid.

16 §.

Stadsfullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften
av dem äro tillstädes. Är lillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 17 § eller
67 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den
omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger
hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets handläggande.

17 §.

Stadsfullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen
rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken
om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut
med anledning av revisorernas granskning stadgas i 67 § andra stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

18 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger överståthållaren eller, vid hinder
för honom, underståthållaren att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl revisor, ändå
att han icke är fullmäktig, vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

Borgarråd skall, ändå att han icke är stadsfullmäktig, närvara vid fullmäktiges
sammanträden, där ej förfall, som godkännes av fullmäktige,
föreligger, och äger därvid att deltaga i överläggningarna och framställa
förslag samt få sin mening antecknad i protokollet men ej att deltaga i
besluten.

19 §.

Stadsfullmäktige skola meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till
dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning
av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd eller genom motion av fullmäktig
eller borgarråd.

20 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola vara
vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin
beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda
personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller
beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande,
skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver.
Stadskollegiet skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende, som
beretts annorledes än av kollegiet.

Där ärende, som beretts annorledes än av drätselnämnden, avser avhändande
eller inköp av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet eller
eljest är av särskild vikt för stadens ekonomi, skall tillfälle lämnas nämnden
att avgiva yttrande däröver, innan ärendet företages till avgörande av
stadsfullmäktige.

Val må dock av stadsfullmäktige förrättas utan föregående beredning.
Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning
och vari samtliga tillstädesvarande fullmäktige biträda framställt
förslag.

21 §.

Kan ärende, som handlägges å stadsfullmäktigsammanträde, icke å den
utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag.
Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

görelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kungörelse, har
ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande
tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,
gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å stadsfullmäktigsammanträde bordläggning
av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande
därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att
bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt,
ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

22 §.

Ordföranden åligger att å stadsfullmäktigsammanträde framställa ärendena
till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande
än de som finnas angivna i kungörelsen om sammanträdet.

Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad
i 20 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kungörelsen, företagas till
avgörande å sammanträdet, därest samtliga närvarande fullmäktige besluta,
att den skall upptagas.

23 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden
proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med
klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val
ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången
genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika
för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men verkställes
i övriga fall ny omröstning med slutna sedlar, varvid, före dessas
öppnande, en sedel avlägges, för att, där rösterna även nu bliva lika,
bestämma beslutet. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning
skall förfaras såsom vid val.

Val av stadskollegium och drätselnämnd samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 67 §, så ock av två eller flera personer för särskild
beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av stadsfullmäktige,
skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många
väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid
sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

24 §.

Vill stadsfullmäktig till borgarråd framställa interpellation i ämne, som
tillhör fullmäktiges handläggning, skall interpellationen, skriftligen avfattad,
avlämnas sist fem dagar före det sammanträde, vid vilket den är
avsedd att framställas. Fullmäktige besluta utan föregående överläggning,
huruvida interpellationens framställande skall medgivas. Lämnas sådant
medgivande, bör interpellationen besvaras senast vid nästa sammanträde.

25 §.

Vid stadsfullmäktigsammanträde skall föras protokoll. Protokollet, av
vilket skall framgå vilka fullmäktige varit närvarande, skall för varje
ärende upptaga däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats,
samt att fullmäktige i ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt
rum, redogörelse för propositionsordningen och uppgift om huru många
röstat för eller emot. Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas,
huru envar röstat.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet
å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,
av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda
närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige
antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives,
med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen
eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden
och minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ordförandens
försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes tillgängligt,
tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall
vara försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före
utgången av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande
skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

26 §.

Den som vid stadsfullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende
äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas
innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas
skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

27 §.

Så snart stadsfullmäktiges protokoll blivit justerat, skall avskrift av
protokollet överlämnas till stadskollegiet och utdrag därav tillställas de
övriga nämnder, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdragits.

I fråga om vården av fullmäktiges protokoll och övriga till deras arkiv
hörande handlingar skall gälla vad därom finnes föreskrivet i arkivstadga,
som utfärdas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av fullmäktiges protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

28 §.

Stadsfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige
för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda
dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid fullmäktigsammanträde samt kan
varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig
oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han
upplösa sammanträdet.

29 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta, att fullmäktiges ordförande skall
åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Arvodets belopp skall
bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad som är
skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art. Stadsfullmäktige
äga ock för ett år i sänder med visst belopp bevilja ersättning åt ordföranden
och vice ordförandena för utgifter, som för stadens räkning påkallas
vid uppdragets fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande må,'' där våglängden mellan fullmäktigs
hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal är större än tre kilometer,
resekostnadsersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde
utgå till fullmäktig. I den mån resa kan företagas med järnväg, omnibus
eller spårvagn, må ersättningen ej överstiga avgiften för andra klass plats
på järnväg eller plats i omnibus eller spårvagn. Eljest må ersättningen
högst motsvara lägsta avgiften för taxebil.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta, att till ledamot av beredning skall
utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 53 § gälla för
ledamot av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

3 kap. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedningen

30 §.

Stadskollegiet skall i egenskap av kommunens styrelse leda förvaltningen
av stadens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet.
Kollegiet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna
inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning, samt hos stadsfullmäktige
och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de
framställningar, som finnas påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 20 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till
behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av stadsfullmäktiges beslut, i den mån
ej verkställigheten uppdragits åt annan;

c) att självt eller genom ombud föra stadens talan i alla mål och ärenden,
där detta icke på grund av lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer
på annan; samt

d) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige överlämnas
till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning
enligt särskilda författningar ankommer på kommunens styrelse.

Stadskollegiet äger att från stadens övriga nämnder samt dess beredningar
och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som
erfordras för fullgörande av kollegiets uppgifter.

31 §.

Stadskollegiet består av tolv ledamöter. Stadsfullmäktige välja bland sig
ledamöterna i kollegiet samt lika många suppleanter för dem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

32 §.

Stadsfullmäktig, som är borgarråd eller chef för något till kommunalförvaltningen
hörande verk, må ej utses till ledamot eller suppleant i stadskollegiet.

Beträffande verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse
skall vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning
å ledamot eller suppleant i stadskollegiet.

33 §.

Ledamöter och suppleanter i stadskollegiet väljas årligen vid det sammanträde,
som avses i 11 § första stycket, för tiden intill nästa val.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom
bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt
den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda
inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår
annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

34 §.

Av stadsfullmäktige utses vid det sammanträde, som avses i 11 § första
stycket, bland ledamöterna i stadskollegiet en ordförande och en vice ord -

Kungl. Maj.ts proposition nv 16 år 1957

förande. Till sådan befattning må icke utses ordföranden eller någon av
vice ordförandena i stadsfullmäktige.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress,
skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet för intagande
i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig
vid sammanträde med stadskollegiet, äger kollegiet utse annan ledamot att
för tillfället föra ordet.

35 §.

Stadskollegiets ordförande tillkommer att å kollegiets vägnar hava inseende
över förvaltningen av stadens angelägenheter.

36 §.

Stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande äga, även om de icke
äro ledamöter av stadskollegiet, övervara kollegiets sammanträden och deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.

37 §.

Stadskollegiet sammanträder å det ställe och, där ej annat är stadgat,
å de tider kollegiet bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner
det nödigt, ävensom då minst en tredjedel av kollegiets ledamöter för uppgivet
ändamål gör framställning därom.

38 §.

Suppleanterna i stadskollegiet böra i den vid valet bestämda ordningen
kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot
eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas, efter ledamot,
som icke utsetts vid proportionellt val.

39 §.

Stadskollegiet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av
ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 17 § stadgas om jäv för stadsfullmäktig skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å ledamot i stadskollegiet. Vid behandling av
ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

40 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för stadsfullmäktige
är stadgat i 28 § äga motsvarande tillämpning med avseende
å stadskollegiet; dock att där i andra fall än vid val och tillsättande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

tjänstebefattning rösterna falla lika för olika meningar den mening, som
ordföranden biträder, blir beslut.

41 §.

Vad som är stadgat i 25 § om förande av protokoll vid stadsfullmäktiges
sammanträde och om protokollets innehåll samt i 26 § om reservation skall
äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation vid
sammanträde med stadskollegiet. Med avseende å protokollets innehåll
skola ock iakttagas bestämmelserna i 46 § 3 mom.

Justering av stadskollegiets protokoll verkställes senast tio dagar efter
sammanträdet av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av
kollegiet utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av kollegiet
antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 25 g föreskrivna
ordningen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av kollegiets protokoll äger att utan avgift få avskriftens
riktighet bestyrkt.

42 §.

Stadskollegiet skall på lämpligt sätt kungöra varest och på vilka tider
till kollegiet ställda framställningar emottagas.

Kollegiets skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende.

43 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stadskollegiet, som
vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller författning,
reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet honom åligger,
gäller vad i allmän lag stadgas.

44 §.

De ärenden, som ankomma på stadskollegiets handläggning, föredragas
i kollegiet av borgarråd, där ej enligt reglemente för kollegiet annan ordning
beslutes för visst ärendes föredragning.

45 §.

1 inom. Stadsfullmäktige välja vid det sammanträde, som avses i It §
första stycket, det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd för en
tid av fyra år till det antal, som stadsfullmäktige bestämma. Till borgarråd
må allenast utses personer med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala
förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. Vid val av borgarråd
skall, där så äskas eller omröstning begäres, anställas särskilt val av varje
borgarråd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1!)57

2 mom. Avgår borgarråd före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,
skall befattningen så snart ske kan återbesättas; den sålunda valde tjänstgör
under den tid, som återstått för den avgångne. För tiden intill dess
nytt val skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd äger stadskollegiet
förordna vikarie å befattningen.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode samt rätt till pension efter stadsfullmäktiges
bestämmande. Med befattningen såsom borgarråd må icke
utan stadsfullmäktiges medgivande förenas annan befattning i statens eller
kommunens tjänst eller annat jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag.

A mom. Om skyldighet för borgarråd att vid varaktigt förfall avgå gäller
vad i reglemente för borgarrådsberedningen stadgas.

46 §.

1 mom. Borgarråden skola närvara vid stadskollegiets sammanträden
och äga att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

2 mom. Borgarråden skola till vinnande av enhetlighet i förvaltningen
bilda en borgarrådsberedning.

Stadsfullmäktige utse, sedan val av borgarråd skett, ett av borgarråden
att under den bestämda tjänstgöringstiden såsom ordförande leda borgarrådsberedningens
arbete.

Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga förslag
till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgiftsoch
inkomststat. Angående ärendenas fördelning i övrigt mellan borgarråden
gäller vad i reglemente för stadskollegiet stadgas. Att borgarråd
skola utses till ordförande i vissa nämnder stadgas i 50 §.

3 mom. Föredragande borgarråds förslag skall, där det avviker från
stadskollegiets beslut, städse intagas i kollegiets protokoll. Där borgarrådsberedningens
ordförande uttalar från kollegiets beslut avvikande mening,
skall hans mening likaledes antecknas till protokollet.

47 §.

I staden skall finnas en drätselnämnd. Det tillkommer drätselnämnden:

a) att avgiva yttranden i fall, som avses i 20 § andra stycket och 58 §
andra stycket;

b) att föra stadens räkenskaper på sätt i 66 § sägs och taga den befattning
med stadens drätsel i övrigt, som kan vara föreskriven i det i 48 §
angivna reglementet för drätselnämnden; samt

c) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige eller stadskollegiet
överlämnas till drätselnämnden.

Om ordförande i drätselnämnden stadgas i 50 §.

Övriga ledamöter i nämnden samt suppleanter för dem väljas av stadsfullmäktige
till det antal, som fullmäktige bestämma, för en tid av två år,
räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. I avseende
å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning;
dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf,
ej heller i stadens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något
till kommunalförvaltningen hörande verk, utses till ledamot eller suppleant
i drätselnämnden.

Beträffande drätselnämnden skall i övrigt vad i 31 § andra stycket, 33 §
andra stycket och 37—43 §§ är föreskrivet med avseende å stadskollegiet
äga motsvarande tillämpning. Suppleant äger även i annat fall än som avses
i 38 § rätt att närvara vid nämndens sammanträden och skall alltid underrättas
om tid för sammanträde.

48 §.

Stadsfullmäktige skola antaga reglementen för stadskollegiet, borgarrådsberedningen
och drätselnämnden.

Med avseende å drätselnämnden må i dess reglemente bestämmas:

a) att med drätselnämndens medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning,
som enligt särskilda författningar tillkommer andra kommunala
nämnder; samt

b) att drätselnämnden äger uppdraga åt särskild inom densamma bildad
avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst anställd
befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning
eller yttrande till stadsfullmäktige icke må beslutas annorledes än
av nämnden samfällt.

Innan beslut meddelas om sådan centralisering av medelsförvaltningen,
som avses under a), skola vederbörande nämnder höras i ärendet. Beslut,
vilket fattas på grund av uppdrag, som sägs under b), skall anmälas vid
nämndens nästa sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna
lag> genom de i första stycket angivna reglementen bestämmas den ordning,
i vilken stadskollegiet, borgarrådsberedningen och drätselnämnden
hava att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente skall underställas Konungens prövning.

49 §.

Angående nämnder för vissa i särskilda författningar angivna förvaltnings-
eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall finnes
stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr
i övrigt må staden tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

50 §.

Ordföranden i borgarrådsberedningen skall tillika vara ordförande i
drätselnämnden. Stadskollegiet utser bland de övriga borgarråden ord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

förande i stadens övriga nämnder, där ej annat är föreskrivet i särskild
författning eller blivit av stadsfullmäktige bestämt. Vid val av borgarråd till
ordförande skall stadskollegiet taga hänsyn till gällande fördelning av borgarrådens
föredragningsskyldighet. Den som jämlikt 45 § 2 mom. blivit
av stadskollegiet förordnad att i borgarråds ställe uppehålla hans tjänst
utövar jämväl hans befattning såsom av stadskollegiet utsedd ordförande
i nämnd.

Borgarråd, som av stadskollegiet valts till ordförande i nämnd, tjänstgör
i sådan egenskap, intill dess han avgår från borgarrådsbefattningen.
Förändras fördelningen av borgarrådens föredragningsskyldighet, äger
stadskollegiet besluta, att ordförandeuppdraget skall upphöra tidigare.

51 §.

1 mom. Beträffande nämnd, som avses i 49 §, skall gälla vad i detta
moment sägs, dock att i fråga om nämnd, som omförmäles i första stycket
nämnda paragraf, bestämmelserna skola äga tillämpning endast i den mån
annat ej är särskilt föreskrivet.

Av stadsfullmäktige valda ledamöters och suppleanters tjänstgöringstid är
två år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett.

1 avseende å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till
avsägelse skall vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tilllämpning;
dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda
paragraf, ej heller i stadens tjänst anställd befattningshavare, som är chef
för något till nämndens förvaltningsområde hörande verk, utses till ledamot
eller suppleant i nämnden.

Vad i 31 § andra stycket, 33 § andra stycket och 37—43 §§ är föreskrivet
med avseende å stadskollegiet skall äga motsvarande tillämpning.

Suppleant äger även i annat fall än som avses i 38 § rätt att närvara vid
nämnds sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

2 mom. Nämnd, varom förinäles i 49 § andra stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning
eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst anställd befattningshavare
att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas
beskaffenhet skall i fullmäktiges beslut angivas, dock att framställning eller
yttrande till fullmäktige icke må beslutas annorledes än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattas på grund av uppdrag som sägs i nästföregående stycke,
skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

52 g.

I fråga om vården av protokoll och andra arkivhandlingar tillhörande
stadskollegiet samt stadens övriga nämnder skall gälla vad därom finnes
föreskrivet i den i 27 § andra stycket omförinälda arkivstadgan.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

53 §.

1 mom. Ledamot av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal
nämnd skola, därest stadsfullmäktige så besluta, för deltagande i sammanträde
eller förrättning inom staden i stadens angelägenhet åtnjuta gottgörelse
av stadens medel i form av dagtraktamente. Dagtraktamente må ej
överstiga tio kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag; dock må med
avseende å särskilt tidskrävande sammanträde eller förrättning eller där
det eljest finnes påkallat av särskilda förhållanden traktamentet sättas till
högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället
är större än tre kilometer, må stadsfullmäktige ock besluta,
att resekostnadsersättning skall utgå till ledamoten enligt de grunder, som
i 29 § 1 mom. andra stycket äro stadgade för där avsedda fall.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i stadens angelägenhet företages
utom staden av person, som sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige
så besluta, utgå efter särskild grund.

2 mom. Stadskollegiets ordförande åtnjuter i denna sin egenskap årsarvode,
som bestämmes av stadsfullmäktige.

Jämte gottgörelse, som beslutes enligt 1 inom., må efter stadsfullmäktiges
bestämmande till ordföranden i annan kommunal nämnd än stadskollegiet,
så ock till sådan ledamot av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd,
som eljest i viss befattning inom kollegiet eller nämnden eller efter särskilt
uppdrag utför arbete av mera betydande omfattning, utgå dels arvode för
med uppdraget förenat arbete och dels ersättning med visst belopp för utgifter,
som för stadens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Beloppet
av arvode eller ersättning för utgifter skall bestämmas för högst ett år i
sänder. Arvode må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens
omfattning och art.

3 mom. När särskilda skäl därtill äro, må stadsfullmäktige bevilja pension
åt sådan ledamot av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd som
under en lång följd av år innehaft befattning eller uppdrag som avses i 2
mom. samt däråt ägnat övervägande del av sin arbetstid. Beslut om pension
skall underställas överståthållarämbetets prövning.

4 mom. Där i särskild författning föreskrift meddelas om ersättning åt
ledamot av kommunal nämnd, skall vad sålunda finnes stadgat lända till
efterrättelse.

4 kap. Om stadens drätsel

Inledande bestämmelser
54 §.

Vad staden tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att stadens
förmögenhet ej minskas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Medel, som staden uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller
på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för
återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande
av annan dylik tillgång.

Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom,
avsedd att stadigvarande innehavas av staden.

55 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas
med allmän kommunalskatt.

56 §.

Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets
täckande.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall
beslutet underställas överståthållarämbetets prövning.

Utgifts- och inkomststat
■ 57 §.

Staden skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det nästföljande
kalenderåret.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter
för nästföljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband
med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räkenskaper
uppgått;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan
grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som
ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov.

Hinder möter ej för staden att besluta, att vad av särskilt anslag icke förbrukas
under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas för avsett
ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av anslaget vid
sistnämnda års utgång må staden reservera för samma ändamål för ytterligare
ett år; och äger staden sedermera fatta enahanda beslut för ett år i
sänder.

58 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före oktober månads utgång uppgöras
av stadskollegiet. För detta ändamål skola stadens övriga nämnder
2 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

inom tid, som stadskollegiet bestämmer, till kollegiet ingiva sina särskilda
statförslag för det nästfoljande året.

Innan de av andra nämnder än drätselnämnden avgivna särskilda statförslagen
företagas till behandling i stadskollegiet, skola yttranden över förslagen
inhämtas från drätselnämnden.

Stadskollegiets statförslag upptages till granskning vid det stadsfullmäktigsammanträde,
vid vilket utgifts- och inkomststaten enligt 14 § andra stycket
skall fastställas. Därvid skola anslag till utgifter, om vilka stadsfullmäktige
icke tidigare fattat beslut, samt därmed sammanhängande frågor särskilt
bliva föremål för överläggning och avgörande.

Fondbildning
59 §.

1 mom. Staden äger avsätta medel till:

a) pensionsfond för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd
åt personer i stadens tjänst eller deras efterlevande;

b) kassaförlagsfond för tillgodoseende av stadens behov av rörelsekapital; c)

allmän investeringsfond för anskaffande av anläggningstillgångar för
stadens behov; samt

d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven
anläggningstillgång.

2 mom. Staden äger i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten
avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk medel ur
sådan fond.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel
av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år
beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående
åren.

60 §.

Med Konungens medgivande må staden:

a) avsätta medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än

1 59 § 1 mom. sägs; och

b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än det för vilket fonden
är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i vidare mån än i 59 §

2 mom. stadgas.

61 §.

Hava medel, som staden uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring av sådan tillgång, icke före utgången av det år,
varunder de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 54 § andra stycket,
skola medlen avsättas till allmän investeringsfond.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Överskottsmedel å lån, som staden upptagit med Konungens tillstånd och
som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, skola avsättas
till allmän investeringsfond, där ej annat föreskrivits vid tillståndets beviljande.

Om stadens skyldighet att i andra fall än i denna paragraf sägs avsätta
medel till fond är särskilt stadgat.

Lånerätt

62 §.

Staden äger upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande en
utdebitering av sju kronor för varje å staden belöpande skattekrona enligt
den under nästföregående år fastställda taxeringen. Lån, som här avses, skall
vara ställt att återbetalas inom fem år och, därest lånetiden är mer än ett
år, att årligen avbetalas; dock må staden vid förvärv av intecknad egendom
övertaga betalningsansvar även för sådan i egendomen intecknad gäld, som
är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Staden äger ock upptaga lån, vilket enligt uttryckligt beslut skall användas
för att gälda äldre lån och återbetalas inom de betalningsterminer, som
gälla för det äldre lånet.

Med lån avses i denna paragraf även borgen.

63 §.

Staden äger jämväl upptaga lån av statsmedel, som av Konungen beviljats
staden, så ock, i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, lån
av statsmedel, som beviljats staden av statlig myndighet.

Staden äger därjämte, i den omfattning och på de villkor Konungen
bestämmer, åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som av statsmedel
beviljas annan än staden, så ock borgensansvar för lån åt bostadsföretag,
som godkänts för statlig belåning.

64 §.

Med Konungens medgivande må staden upptaga lån eller ingå borgen även
i andra fall än i 62 och 63 §§ sägs.

Medelsförvaltning

65 §.

Penningar och värdehandlingar, som stadskollegiet eller annan kommunal
nämnd för stadens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras
och redovisas, alt de icke sammanblandas med andra penningar och
värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola
för stadens räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 ur 1957

eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare
äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med överståthållarämbetets medgivande må staden anbringa penningmedel
även på annat sätt än nu sagts.

66 §.

Det åligger drätselnämnden att föra fortlöpande räkenskaper över de
medel den har om händer.

Annan kommunal nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenskaper
i enlighet med av drätselnämnden givna anvisningar och årligen inom
tid, som drätselnämnden bestämmer, till drätselnämnden avlämna redovisning
för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett, skall drätselnämnden inom tid, som stadsfullmäktige
bestämma, sammanfatta och avsluta stadens räkenskaper för
nämnda kalenderår.

Revision

67 §.

Av stadsfullmäktige skola vartannat år vid sammanträde, då val till befattningar
inom kommunen eljest anställas, utses revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i stadskollegiet eller eljest är
redovisningsskyldig till staden, eller sådan den redovisningsskyldige närstående,
som sägs i 17 §, må icke vara revisor eller revisorssuppleant för granskning
av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, ej heller
deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning
eller i beslut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar,
som stadskollegiet eller annan kommunal nämnd omhänderhar,
samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen.

Vad i 43 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stadskollegiet
äger avseende jämväl å revisor.

Stadsfullmäktige må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlighet
med de bestämmelser, som jämlikt 53 § 1 och 2 mom. gälla för ledamot
av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

68 §.

Revisorerna skola årligen avgiva berättelse, innehållande redogörelse för
resultatet av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträffande
räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller
icke. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berät -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ur 1957 21

telsen. Revisionsberättelse skall ock innehålla särskilt uttalande, huruvida
ansvarsfrihet för förvaltningen tillstyrkes eller icke.

69 §.

Revisionsberättelse skall, sedan vederbörandes förklaringar och utlåtanden
inhämtats, framläggas till granskning och avgörande hos stadsfullmäktige
senast vid sammanträde före utgången av mars månad andra året efter
det som revisionen avser.

70 §.

På beslut av stadsfullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning
skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga
åtgärd för bevarande av stadens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den
förvaltning revisionsberättelse avser inom ett år från det berättelsen framlades
å stadsfullmäktigsammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet
blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats, må talan föras på
grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett
även den handlingen.

5 kap. Om allmän kommunalskatt

71 §■

Utdebitering av allmän kommunalskatt skall fastställas i förhållande till
de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
vid senaste taxering påförts de till staden skattskyldiga.

72 §.

Är i särskild författning stadgat, att skatt till staden skall utgå annorledes
än i 71 § angives, gäller till efterrättelse vad sålunda är förordnat.

73 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering
för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår
i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kommunalskatt,
som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

74 §.

Det åligger stadskollcgiet att, sedan utgifts- och inkomststat för staden
fastställts, ofördröjligen underrätta dels överståthållarämhetet och den
lokala skattemyndigheten om det belopp för skattekrona och skatteöre, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

bestämts till utdebitering för nästkommande år, dels ock överståthållarämbetet
om det sammanlagda belopp, som för nämnda år beslutats till utdebitering
på grundval av det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt.

75 §.

Om debitering och uppbörd av kommunalskatt gäller vad därom är särskilt
stadgat.

76 §.

Staden äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp,
motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och
skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till staden skattskyldiga,
efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering
för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits
befrielse från att erlägga allmän kommunalskatt, skall belopp, som
staden eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.

Staden äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på
grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal
inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad
sålunda beslutats till utdebitering ingår i stadens fordran hos statsverket vid
ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den allmänna kommunalskatt, som staden äger uppbära av statsverket
på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna
i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket
enligt första och andra styckena, skall överståthållarämbetet under samma
år utanordna till staden med en sjättedel å åttonde dagen i var och en av
månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är stadens
fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid
detta tillfälle utbetalas samma belopp, som utbetalades i november månad
nästföregående år; dock må överståthållarämbetet, då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest
det i januari månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av stadens
fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas
i mars månad.

77 §.

Överståthållarämbetet skall senast den 8 mars till staden överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över staden tillkommnade och till
densamma utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Stadsfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna
rörelsen för begagnande av de platser, som anvisats åt densamma, eller de
inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande, skola för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar
eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter må dock meddelas
av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl föreskriva,
att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgifterna
samt övriga intäkter må användas allenast för rörelsens direkta behov,
där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen
användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, stadgas
i 48, 60 och 64 §§.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till
överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna, jämte
eget yttrande, till Konungen.

79 §.

Om beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas överståthållarämbetets
prövning, stadgas i 53 § 3 inom., 56 och 65 §§ samt 80 § 3
mom.

Underställt beslut skall anlingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras
fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

över vägrad fastställelse må staden föra klagan hos Konungen.

80 §.

1 mom. Över beslut av stadsfullmäktige äger, där ej annat är särskilt
föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos överståthållarämbetet.
Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider
deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till överståthållarämbetet inom tre veckor
från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet
tillkännagivits å kommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda
av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande.

2 mom. I fråga om besvär över beslut av stadskollegiet eller annan
kommunal nämnd skola bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

ning, där ej annat sägs i 3 mom. eller är särskilt stadgat. Mot beslut av rent
förberedande eller verkställande art må talan dock ej föras.

3 mom. Staden må utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra
besvär över stadskollegiets eller annan kommunal nämnds beslut om
tillsättande av eller förordnande å kommunal tjänstebefattning eller entledigande
från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare,
där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd antages av stadsfullmäktige. Beslut
om antagande av reglemente skall underställas överståthållarämbetets prövning.
Där ej annat föreskrives i reglementet, skall vad i 51 § 1 mom. sägs
äga tillämpning å besvärsnämnd.

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes åt beslut, varom i första
stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat
äga motsvarande tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i den
män anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

81 §.

Hava besvär anförts hos överståthållarämbetet, äger ämbetet, om skäl
därtill äro, förbjuda överklagade beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit kränkt genom
beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den
som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida
mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då överståthållarämbetet
må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

82 §.

I överståthållarämbetets utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda
är särskilt stadgat, ändring sökas hos Konungen.

Denna lag skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, träda i kraft den
1 januari 1958.

Genom denna lag upphäves lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse
i Stockholm tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta
ändring av eller tillägg till vad den sålunda upphävda lagen innehåller,
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot den nya lagens
bestämmelser.

Vidare upphäves lagen den 14 maj 1954 (nr 284) om tillämpning å Stockholms
stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommu -

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 25

nallagen, i vad förstnämnda lag avser tillämpning av vissa bestämmelser i
kommunallagen.

Med tillämpning av de nya bestämmelserna skola år 1957 utses revisorer
och revisorssuppleanter för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Reglemente, som avses i 48 § eller 80 § 3 inom., må antagas och fastställas
jämväl före den nya lagens ikraftträdande.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,
som fattats före den 1 januari 1958, samt om anförande av besvär över sådant
beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas, där ej fråga är om fastställelse,
som sägs i nästföregående stycke.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om kommunallag
för Stockholm samt anför.

1. Inledning

År 1953 antogs en ny kommunallag (SFS 1953:753), som trädde i kraft
den 1 januari 1955. Den nya lagen avser emellertid icke Stockholms stad
utan för Stockholms del gäller en särskild lag, lagen den 15 juni 1935 om
kommunalstyrelse i Stockholm. I samband med att förslag till ny kommunallag
framlades beslöts emellertid att även kommunallagstiftningen i Stockholm
skulle överses och med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10
april 1953 tillkallade jag särskilda sakkunniga1, vilka haft att, i den utsträckning
så befunnes lämpligt, åstadkomma överensstämmelse mellan 1935 års
lag om kommunalstyrelse i Stockholm och den nya kommunallagen.

Sedan de sakkunniga funnit att förutsättningar icke förelåg att framlägga
förslag till reviderad kommunallag för Stockholm inom sådan tid att den
kunde lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1955, framlade de
den 25 november 1953 förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad
av vissa bestämmelser i den nya kommunallagen, m. in. Lag i enlighet med
de sakkunnigas förslag utfärdades den 14 maj 1954 (nr 284), vilken lag
trädde i kraft den 1 januari 1955.

Sedan de sakkunniga därefter slutfört sitt arbete avlämnade de den 10
februari 1956 betänkande2 med bl. a. förslag till kommunallag för Stockholm,
vilken lag är avsedd att ersätta lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm.

1 Universitetskanslern A. Thomson, ordförande, ordföranden i Stockholms stadsfullmäktige
direktören C. A. Anderson, borgarrådet H. Berglund, talmannen i riksdagens första kammare
J. Bergvall, borgarrådet Hj. Mehr, fil. dr Yngve Larsson och redaktören A. Grandien.

2 Betänkandet finnes intaget i det kommunala trycket för Stockholms stad, Bihang nr 51 år
1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Förslaget innebär att de kommunalrättsliga bestämmelserna för Stockholm
i väsentliga hänseenden anpassats till bestämmelserna i den allmänna
kommunallagen. De avvikelser som föreslås, bl. a. i fråga om de kommunala
nämndernas organisation, har betingats i huvudsak av de särskilda förhållandena
i Stockholm. De sakkunnigas förslag är i huvudsak enhälligt.
Reservationer föreligger dock beträffande vissa särskilda frågor.

Över de sakkunnigas förslag har efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,
överståthållarämbetet och svenska stadsförbundet. Överståthållarämbetet
har vid sitt yttrande fogat ett av Stockholms stadsfullmäktige
avgivet utlåtande över förslaget.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta kommunallagstiftningsärende
och kommer därvid först att beröra vissa allmänna och principiella
frågor i det lagförslag, som på grundval av de sakkunnigas betänkande utarbetats
inom inrikesdepartementet, för att därefter behandla de särskilda
bestämmelserna i den mån de skiljer sig från dem i allmänna kommunallagen.
I övrigt torde jag få hänvisa till den allmänna kommunallagen och
förarbetena till densamma.

2. Vissa allmänna och principiella frågor

A. Ersättning åt fullmäktige

Jämlikt 28 §'' allmänna kommunallagen äger fullmäktige besluta att till
ledamot av fullmäktige må — enligt vissa närmare angivna grunder — utgå
resekostnadsersättning samt under vissa förhållanden ersättning för resdag.
Något arvode för uppdraget kan däremot icke beviljas ledamot av fullmäktige.
Den nya kommunallagens bestämmelser i nu nämnda hänseenden
innebär icke någon ändring i förhållande till vad som tidigare gällde.

För Stockholms del gäller enligt 1935 års lag (28 §), att resekostnadsersättning
kan utgå. Däremot finns ej heller i Stockholm möjlighet att besluta
om arvode åt ledamot av fullmäktige.

De sakkunnigas majoritet föreslår att i Stockholm stadsfullmäktige skall
äga besluta, att ledamot av fullmäktige skall åtnjuta arvode för med
uppdraget förenat arbete. Som stöd härför framhålles, att kommunreformen,
den allmänna tendensen till en befolkningskoncentration till tätorterna
och de kommunala uppgifternas allt mer poängterade betydelse för samhällslivet
understryker vikten av att för det ansvarsfulla uppdraget att vara
ledamot av fullmäktige kunna förvärva härför välkvalificerade personer.
Mot bakgrunden härav ter det sig enligt de sakkunniga föga rimligt, att
kommun skall vara förhindrad all utgiva annan ersättning till fullmäktige
än resekostnadsersättning och sålunda ej ens sådant dagtraktamente som
mä utgivas till ledamot av kommunal nämnd samt än mindre arvode för

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

uppdraget att vara fullmäktig. I många fall, framhåller de sakkunniga, innebär
uppdraget att vara fullmäktig utan tvivel en direkt ekonomisk uppoffring
genom förlorad arbetsförtjänst.

De sakkunniga anser, att detta spörsmål har en allmängiltig betydelse
och att det finns anledning förmoda att den faktiska utvecklingen kommer
att leda till en omprövning av den ståndpunkt, som den allmänna kommunallagen
i detta avseende ger uttryck åt.

Oavsett frågan om en eventuell revision av den för riket i övrigt gällande
kommunallagen föreligger enligt majoritetens mening vad gäller Stockholm
så påtagliga skäl att införa en rätt till arvode åt fullmäktige, att de icke kan
förbigås vid en revision av speciallagen för denna stad. De sakkunniga fortsätter.

Med hänsyn till Stockholms storlek och karaktär samt arten och omfattningen
av de ärenden, som ankomma på stadsfullmäktige, framstår här
med särskild styrka vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva
sådana medborgare, som besitta de kvalifikationer, som göra dem till insiktsfulla
och ansvarsmedvetna förtroendemän för samhällsmedlemmarna.
Mångfalden av ärenden och omfattningen av de till ärendena tryckta handlingarna
gör det vidare uppenbart, att fullmäktiguppdraget här innebär en
så stor arbetsbörda, att det under alla förhållanden förutsätter en personlig
uppoffring av betydande mått och — om möjlighet till ekonomisk ersättning
ej föreligger — ofta en direkt ekonomisk förlust.

Mot majoritetens förslag har en av de sakkunniga (Yngve Larsson) reserverat
sig. Reservanten erinrar om att enligt gällande kommunallagstiftning
befattningen såsom fullmäktig är ett rent förtroendeuppdrag samt framhåller,
att även om riktigheten av den gällande begränsningen i fråga om
ersättning till fullmäktige med fog synes kunna ifrågasättas, kan han icke
finna, att förhållandena motiverar en så betydande och principiellt viktig
ändring av hittills gällande grunder för de kommunala fullmäktiguppdragen
som majoriteten föreslår. Reservanten fortsätter.

De svårigheter, som kunna möta att rekrytera stadsfullmäktige med för
uppdraget kvalificerade personer, beror enligt min uppfattning icke i
nämnvärd mån på frånvaron av arvoden åt fullmäktige utan måste återföras
på helt andra förhållanden, vilka det torde falla utanför lagstiftningens
möjligheter att påverka. Jag kan icke heller finna, att fullmäktiguppdragen
i Stockholm väsentligt skilja sig från uppdragen som fullmäktige i andra
städer här i landet, och att fullmäktiges arbetsbelastning här är så väsentligt
tyngre än i andra städer, att tillräckliga skäl finnas för en principiellt så viktig
avvikelse från vad eljest gäller.

Av remissinstanserna är det endast Stockholms stadsfullmäktige som tillstyrkt
de sakkunnigas förslag. Kammarkollegiet framhåller i sitt avstyrkande
yttrande att det för Stockholms del icke kan anses föreligga sådana
särskilda skäl att annan regel bör gälla för Stockholm än för riket i övrigt.
Om möjlighet till dylikt arvode skall införas, bör detta enligt kollegiets mening
ske samtidigt för hela riket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Överståthållarämbetet vitsordar visserligen att uppdraget att vara stadsfullmäktig
i Stockholm är så tyngande och tidskrävande att en ersättning
för det med uppdraget förenade arbetet i och för sig kan vara motiverad,
men ifrågasätter på samma grunder som kammarkollegiet om icke frågan
om ersättning till fullmäktige bör få anstå till dess den kan prövas i ett
större sammanhang.

Svenska stadsförbundets styrelse förklarar att det undandrager sig styrelsens
bedömande, huruvida de av de sakkunnigas majoritet anförda skälen
för införande i Stockholm av regler för arvoden åt stadsfullmäktigledamöter
är bindande eller ej. Styrelsen framhåller emellertid att tidpunkten i vart
fall ännu icke kan vara inne för en allmän omprövning av i 1953 års kommunallag
meddelade bestämmelser om ersättning till fullmäktigledamöter.

B. De kommunala nämndernas inre organisation och verksamhetsformer

Den allmänna kommunallagen skiljer mellan nämnder, vilkas förvaltning
reglerats i särskilda författningar (nämnder för reglerad förvaltning
eller reglerade nämnder), t. ex. hälsovårdsnämnd, samt nämnder, som kommunerna
tillsätter för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr
utan föranledande av bestämmelser i speciallagstiftning (nämnder för oreglerad
förvaltning eller oreglerade nämnder), exempelvis lönenämnd. I den
allmänna kommunallagen finnes icke några bestämmelser angående de
reglerade nämndernas organisation och verksamhetsformer, medan däremot
sådana bestämmelser givits i stor omfattning i fråga om nämnderna för
oreglerad förvaltning (45 §).

De allmänna bestämmelser om nämndernas organisation, som finns i
1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm, gäller däremot alla stadens
nämnder, utom i de fall där annat är särskilt föreskrivet. Sålunda utser
stadskollegiet bland borgarrråden ordförande i stadens nämnder och andra
ledamöter i nämnd än borgarråd ävensom suppleanter väljes av stadsfullmäktige.
I avseende å valbarhet och obehörighet samt rätt till avsägelse skall
vad om stadsfullmäktige är stadgat äga motsvarande tillämpning, allt försåvitt
icke för någon nämnd annorlunda är föreskrivet (45 §).

De sakkunniga föreslår att för nämnderna för oreglerad förvaltning
skall i kommunallagen för Stockholm införas i huvudsak samma bestämmelser
angående deras organisation och verksamhetsformer som i den allmänna
kommunallagen. Men därjämte förordar de sakkunniga att dessa
bestämmelser skall gälla även för nämnderna för reglerad förvaltning, där
ej annat i lag eller författning stadgas eller är av Kungl. Maj :t förordnat.

I sin motivering till förslaget framhåller de sakkunniga, att även komnuinallagskommittén
hade övervägt ett sådant stadgande i den allmänna
kommunallagen, att de organisatoriska bestämmelserna för de oreglerade
nämnderna även skulle tillämpas på nämnderna för reglerad förvaltning,

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

under förbehåll att de för sistberörda nämnder gällande särskilda författningarna
icke innehöll däremot stridande bestämmelser. Kommittén avstod
dock från att förorda detta. Som skäl härför anförde kommittén att det vore
en olägenhet att detaljbestämmelserna för ett visst kommunalt organ vore
att söka i två skilda författningar, specialförfattningen och kommunallagen.
Dels vore det rent tekniskt besvärligt att orientera sig i en så uppbyggd författningskonstruktion,
dels kunde verkliga tolkningssvårigheter uppstå. Kommittén
förordade därför i stället att man vid kommande revisioner av specialförfattningarna
sökte i görligaste mån tillämpa kommunallagens regler
om valbarhet, avsägelse, suppleanter osv. Kommittén rekommenderade vidare,
att kommunerna i fråga om nämnderna för reglerad förvaltning i sin
praktiska verksamhet följde kommunallagens regler i den mån speciallagstiftningen
ej lade hinder i vägen härför.

I likhet med kommunallagskommittén har de sakkunniga funnit det i
princip önskvärt, att de kommunala nämnderna gives en i ifrågavarande
avseenden fullständig och enhetlig reglering, där ej särskilda sakskäl i vissa
fall föranleder till annat. Oberoende av möjligheterna att vid kommande
revisioner av specialförfattningarna uppnå önskvärd enhetlighet talar emellertid
enligt de sakkunnigas mening särskilda skäl för att i kommunallagen
för Stockholm införa bestämmelse av innebörd att lagens regler om nämndernas
organisation in. in. skall gälla generellt, där ej annat stadgas. Kommunallagskommitténs
argumentation mot en sådan regel kan nämligen icke
anses ha samma giltighet i vad gäller en kommunallag för Stockholm. De
sakkunniga påpekar, att redan i gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm
finnes vissa bestämmelser, innebärande att den för oreglerade nämnder
bestämda ordningen skall gälla även för nämnderna för reglerad förvaltning,
därest icke de särskilda författningarna innehåller däremot stridande
bestämmelser. Vidare är enligt de sakkunniga att beakta, att i åtskilliga
specialförfattningar finnes bestämmelser av sådan art, att för Stockholm
undantag kan göras från författningarnas bestämmelser om nämndernas
organisation. Brukligt är då att i specialbestämmelserna för Stockholm säges
att för staden skall gälla vad i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm
stadgas.

Redan nu tillämpas alltså, framhåller de sakkunniga, för Stockholm ett
system som innebär, att detaljbestämmelserna för ett visst kommunalt organ
är att söka dels i specialförfattningen, dels i kommunallagen. Även om detta
icke är någon god lösning, torde enligt de sakkunniga de av kommunallagskommittén
berörda olägenheterna därav icke vara så stora, att sakliga skäl
föreligger att övergiva denna ordning.

Emot denna del av de sakkunnigas förslag har i remissyttrandena erinringar
framställts endast av överståthållarämbetet, som framhåller att de
gemensamma organisatoriska bestämmelser, som, där ej annat är stad -

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J957

gat, gäller för samtliga nämnder i Stockholm, endast avser vissa mera formella
föreskrifter såsom beträffande mandattid, valbarhet, obehörighet och
rätt till avsägelse. Ämbetet anför vidare.

I det nu framlagda lagförslaget finnes emellertid även intagen en föreskrift,
enligt vilken stadsfullmäktige må medgiva nämnd en vidsträckt
rätt att delegera ärenden till antingen en särskild, inom nämnden bildad
avdelning eller ledamot av nämnden eller i stadens tjänst anställd befattningshavare.
I vilken utsträckning denna bestämmelse faktiskt skulle
kunna tillämpas jämväl i fråga om nämnder för reglerad förvaltning, har
icke närmare berörts av de sakkunniga. Enligt överståthållarämbetets mening
torde de skäl, som föranlett att den allmänna kommunallagens bestämmelser
om nämnderna begränsats till icke reglerade nämnder, vara
tillämpliga även för Stockholm. Detta synes särskilt gälla bestämmelsen
om delegationsrätten, eftersom betydande tolkningssvårigheter kunna uppstå,
när det gäller att avgöra, i vad mån de särskilda föreskrifterna beträffande
de reglerade nämnderna skola utgöra hinder för bestämmelsens tilllämpning.
Överståthållaräinbetet anser därför, att i varje fall denna bestämmelse
icke bör gälla de reglerade nämnderna.

C. Jäv att deltaga vid val av revisorer

Enligt 63 § andra stycket jämförd med 16 § allmänna kommunallagen
må den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller
eljest är redovisningsskyldig'' till kommunen, eller sådan den redovisningsskyldige
närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv
emot domare, icke deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning
av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller i beslut
med anledning av granskningen. I huvudsak motsvarande bestämmelse
finns i 51 § andra stycket lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De sakkunnigas majoritet har emellertid i sitt förslag icke intagit någon
jävsbestämmelse i fråga om deltagande i val av revisor eller revisorssuppleant.
Som motiv härför anföres följande.

I allmänhet torde revisorerna företaga samfälld revision av hela den kommunala
förvaltningen. Kominunallagskommittén anför (sid. 320) i sammanhang
med sitt förslag i vad gäller reglerna om revision att den »självfallet
icke velat förorda en mer allmän användning av systemet med särskilda
revisorer för olika förvaltningsgrenar. Enligt kommitténs mening
torde den samfällda revisionen tvärtom för flertalet kommuner innefatta
den naturligaste och ändamålsenligaste ordningen». En sådan samfälld
revision kommer ock att bliva tillämpad i Stockholm vid ett förverkligande
av Stockholms stadsfullmäktiges beslut den 15 oktober 1953 om
antagande av ny revisionsstadga. Det är vidare för Stockholms kommunalförvaltning
karakteristiskt, och för såvitt de sakkunniga ha sig bekant
även för ett flertal andra kommuner, att ledamöterna av stadsfullmäktige
jämväl väljas till ledamöter av eller suppleanter i kommunens styrelse -i Stockholm stadskollegiet — och övriga kommunala nämnder. Härav följer
således, att vid en strikt tillämpning av ovannämnda jävsregel efter dess

Kurigl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

bokstav och anda det alldeles övervägande antalet av stadsfullmäktiges ledamöter
bli jäviga vid val av revisorer och suppleanter för dem.

Det är en i och för sig riktig och naturlig uppfattning, som kommunaliagskommittcn
uppenbarligen ej funnit anledning att diskutera, att den
vars förvaltning skall granskas ej är med och utser den, som skall granska
förvaltningen. Det är å andra sidan ytterligt otillfredsställande redan att
valet av revisorer skall ske av ett ringa fåtal vid valet röstberättigade stadsfullmäktigledamöter.
Men särskilt olämplig ter sig denna situation mot
bakgrunden av att detta val regelmässigt skall ske proportionellt. Det proportionella
valförfarandet kan med ett strikt iakttagande av jävsreglerna
uppenbarligen leda till resultat rakt motsatta dem, som avses med proportionella
val.

Det torde förhålla sig så att det dilemma, som vållas av jävsregelns
konstruktion i förening med praxis att utse stadsfullmäktigledamöter till
ledamöter jämväl av nämnderna, i allmänhet löses genom ett mindre
strikt iakttagande av denna regel och genom att den tekniska möjligheten
till politiska manövrer icke utnyttjas. Valet av revisorer förberedes i
bruklig ordning inom de politiska partigrupperna efter den proportionella
metoden och bekräftas genom stadsfullmäktiges beslut, där jävet icke
tager sig formella uttryck.

Det får ändock anses mindre tillfredsställande att vid ett lagstiftningsarbete
förutsätta en sådan ordning för lagreglernas tillämpning.

De sakkunniga erinrar om att det här berörda problemet har upptagits
i en motion vid 1943 års riksdag (nr II: 90/1943). Konstitutionsutskottet uttalade
i utlåtande däröver (nr 2/1943) att jävssvårigheterna kunde undgås
genom att revisorsvalet förrättades i omgångar. Detta innebar, anför de
sakkunniga, således en anvisning om tekniska metoder att kringgå jävsregeln.
I samma syfte torde enligt de sakkunniga även andra metoder än
de av konstitutionsutskottet nämnda kunna utfinnas.

Det synes likväl kunna starkt ifrågasättas, hävdar de sakkunniga, om en
sådan jävsregel fyller en funktion, där den antingen ej efterleves eller ock
väsentligen har den verkan, att den stimulerar till uppfinnande av mer eller
mindre skickliga metoder att på formellt godtagbart sätt kunna kringgå
regelns syfte.

Ett uteslutande av denna regel skulle enligt de sakkunniga närmast
innebära ett legaliserande av tillämpad ordning och ha den fördelen, att
den utesluter de möjligheter till icke avsett politiskt utnyttjande av den situation,
som kan skapas av nuvarande författningskonstruktion.

Tre av de sakkunniga (Hj. Mehr, C. A. Anderson och H. Berglund) har
reserverat sig mot majoritetens förslag och yrkat, att bestämmelserna i den
allmänna kommunallagen om jäv vid val av revisorer i oförändrat skick
skall överföras till kommunallagen för Stockholm. Till stöd för sin mening
anför minoriteten.

Uppfattningen att den som bär ansvaret för en verksamhet icke skall få
deltaga i valet av granskningsmän för hans verksamhet är starkt förankrad
såväl inom kommunalrätten som inom samhällslivet i övrigt. Ett av -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

steg från denna princip finna vi synnerligen otillfredsställande. Stockholm
skulle för övrigt på denna punkt komma att intaga en särställning i förhållande
till andra kommuner. Några godtagbara skäl kunna icke förebringas,
varför man för Stockholms del nu skulle slopa en sedan länge
gällande jävsbestämmelse, som man år 1953 på principiella grunder ansett
böra bibehållas för landets samtliga övriga kommuner.

När de sakkunnigas majoritet förordat slopande av ifrågavarande jävsbestämmelse,
synes, anför minoriteten, ett motiv ha varit att anpassa lagreglerna
så att de möjliggör ett genomförande av stadsfullmäktiges beslut
den 15 oktober 1953 om ny revisionsstadga, innebärande bl. a. att hela
förvaltningen skall granskas av ett revisorskollegium om tolv ledamöter.
Enligt minoritetens mening är emellertid för en så stor stad som Stockholm
det nuvarande systemet med ett mindre antal revisorer för varje särskild
nämnd eller för grupper av nämnder att föredraga. Under alla omständigheter
måste det, anför minoriteten, vara oriktigt, att grundläggande kommunalrättsliga
principer skall avskaffas eller jämkas för att möjliggöra den
ena eller andra lösningen av praktiska administrativa problem. Den riktiga
linjen måste i stället vara, att den särskilda kommunallagen för Stockholm
utformas med utgångspunkt från och inom ramen för de allmänt
godtagna, i 1953 års kommunallag inskrivna grundsatserna och att de praktiska
problemlösningarna får anpassas härtill.

Samtliga remissinstanser med undantag av Stockholms stadsfullmäktige
har på de av minoriteten anförda skälen avstyrkt majoritetens förslag.
Stadsfullmäktige tillstyrkte majoritetens förslag med 47 röster mot 43.
Kammarkollegiet erinrar om att motsvarande svårigheter med jäv för flertalet
fullmäktigledamöter, som de sakkunnigas majoritet velat undvika
genom att utesluta regeln om jäv vid revisor sval, ändock kan uppstå vid beviljandet
av ansvarsfrihet för förvaltningen.

D. Statsuppsikten genom överståthållarämbetet

Enligt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm utövar överståthållarämbetet
viss uppsikt över Stockholms kommunala förvaltning. Denna överståthållarämbetets
tillsyn tager sig i nu gällande lag följande uttryck:

Ämbetet

utövar överinseende över förvaltning och verkställighet (7 §);
äger under vissa förutsättningar förbjuda verkställighet av stadsfullmäktigbeslut
(65 §);

äger förordna om stadsfullmäktigsammanträde (17 §);
äger framställa förslag till stadsfullmäktige (23 §);

skall avgiva utlåtande över stadsfullmäktiges framställningar till Konungen
(29 §);

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 16

154 Kungl. Mcij:ts proposition nr IG är 1957

skall behandla stadsfullmäktiges begäran om upplysningar från andra
myndigheter (30 §, 36 § 2 mom.);

skall delgivas stadsfullmäktiges beslut (34 §);

skall fastställa instruktion för kommunal nämnd (44 §);

skall enligt 64 § för stadfästelse pröva beslut, vilka avser
pension enligt 28 § 4 inom.;

utgifter som erfordrar utdebitering under längre tid än fem år;
åläggande enligt 55 § 2 mom. av ny kommunalskatt att utgå efter
annan än i 54 § bestämd allmän grund.

Överståthållarämbetet är besvärsinstans enligt 66 och 68 §§.

Vidare äger överståthållarämbetet enligt den av Kungl. Maj :t fastställda
instruktionen för stadskollegiet i Stockholm påkalla sammanträde med
stadskollegiet för behandling av uppgivet ärende.

Slutligen äger överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståthållaren
att vara tillstädes vid sammanträde med stadsfullmäktige och
stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten (20 § och
40 §).

Denna överståthållarämbetets uppsikt motsvarar sålunda i huvudsak den,
som enligt de tidigare lagarna om kommunalstyrelse i stad och kommunalstyrelse
på landet tillkom magistrat och länsstyrelse. Om man undantager
att länsstyrelserna fortfarande är underställnings- och besvärsinstans är i
den allmänna kommunallagen motsvarande statsuppsikt i allt väsentligt
borttagen. Sålunda är magistratens legalitetskontroll — i Stockholm tillkommande
överståthållarämbetet — borttagen liksom överinseendet över
förvaltningen och den allmänna initiativrätten. Den tidigare gällande bestämmelsen
i lagen om kommunalstyrelse i stad om rätt för borgmästare
eller annan utsedd magistratsledamot att övervara stadsfullmäktigsammanträde
har ej heller motsvarighet i den allmänna kommunallagen.

Frågan om överståthållarämbetets tillsyn över Stockholms stads förvaltning
kan, anför de sakkunniga, ej anses vara helt identisk med motsvarande
fråga rörande magistratens inseende över övriga städer. De yttrar vidare.

Å ena sidan kan anföras, att Stockholms starkt utvecklade kommunala
förvaltning med vad detta innebär av i kommunalpolitiska värv väl förfarna
lekmän och av högt kvalificerade kommunala tjänstemän i olika specialiteter
i än högre grad än för övriga kommuner gör den statliga tillsynen överflödig.
Å andra sidan representerar Stockholm såsom huvudstad i högre grad
en saklig intressesfär för staten än övriga kommuner utgöra. Denna senare
synpunkt framfördes bl. a. av dåvarande landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld
i hans betänkande med förslag till lag om kommunalstyrelse i Stockholm
och då särskilt som motiv för överståthållarens rätt att närvara och
yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskollegiet.

De först anförda synpunkterna tala enligt de sakkunnigas mening på ett
avgörande sätt för att Stockholms stad icke gives någon särställning i det
avseendet, att statsuppsikten där skulle bibehållas i en omfattning, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

icke har motsvarighet i andra kommuner. De särskilda intressen, som
statsmakterna ha att bevaka i olika avseenden vad gäller vården av de
kommunala angelägenheterna i Stockholm, kunna väl och pläga redan nu
praktiskt bevakas i andra former än dem, som den nuvarande kommunalrättsliga
konstitutionen medgiver. Förslaget till kommunallag för Stockholm
innebär därför att nu gällande statsuppsikt bringas att upphöra i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som i dessa avseenden skett genom
antagandet av kommunallagen.

Vad gäller överståthållarens närvaro vid sammanträden med stadsfullmäktige
och stadskollegiet kan denna hans närvaro i särskilda fall vara av
betydelse för staden. I fråga om stadsfullmäktigsammanträde synes nuvarande
närvarorätt lämpligen böra inskrivas i lagen, varvid viss hänsyn
tages till det förhållandet, att Stockholms stad i huvudsak tillika har landstings
uppgifter och att landshövding äger övervara landstingsmöte. Visserligen
gäller icke enligt kommunallagen en sådan rätt för landshövding i
fråga om övriga städer utanför landsting, men just Stockholms egenskap
av huvudstad torde försvara denna avvikelse från kommunallagen.

Den nuvarande bestämmelsen om rätt för överståthållaren eller, vid hinder
för honom, underståthållaren att övervara stadskollegiets sammanträden
och deltaga i överläggningarna men ej i besluten har de sakkunniga
däremot ej upptagit i sitt lagförslag.

Av remissinstanserna har endast överståthållarämbetet någon erinran att
göra emot de sakkunnigas förslag, överståthållarämbetet anser att överståthållaren
bör liksom nu ha rätt att närvara även vid sammanträden med
stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ämbetet
åberopar uttalanden från år 1934 av stadskollegiet i anledning av det av Hammarskjöld
avlämnade förslaget, i vilka uttalanden stadskollegiet hävdat att
överståthållarens rätt att närvara vid stadskollegiets sammanträden givetvis
är ägnad att befrämja samarbetet mellan statsförvaltningen och kommunalstyrelsen.
Ämbetet framhåller, att denna uppfattning alltjämt lärer
äga giltighet samt anför.

Ämbetet vill särskilt understryka, att överståthållarens närvaro i stadskollegiet,
åtminstone icke under de senaste åren i någon mån uppfattats
såsom ett utflöde av den ämbetet formellt tillkommande uppsikten över
kommunalförvaltningen utan uteslutande som ett led i det intima samarbete,
som på skilda områden äger rum mellan överståthållarämbetet och
kommunalförvaltningen och som medför att de av stadskollegiet behandlade
ärendena i stor utsträckning bliva föremål för överståthållarämbetets
handläggning. Genom överståthållarens närvaro i stadskollegiet skapas icke
sällan bättre förutsättningar för ärendenas bedömning hos överståthållarämbetet
än vad enbart eu genomgång av handlingarna kan medföra, och
överståthållaren kan å sin sida lämna stadskollegiet upplysningar i frågor,
som även beröra ämbetets verksamhetsområde. Visserligen torde det icke
vara omöjligt att skapa andra former för en kontakt mellan överståthållaren
och de ledande inom kommunalförvaltningen — närmast då emellertid
blotL borgarråden — men det vill synas som om överståthållarens närvaro

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

vid stadskollegiets sammanträden, där det exempelvis förekommer demonstrationer
av mera omfattande stadsplaneförslag, erbjuder sådana fördelar
ur samarbetssynpunkt, som svårligen kunna vinnas på annat sätt. Enligt
överståthållarämbetets mening vore det därför att beklaga, om en eventuell
uppfattning, att överståthållarens närvaro vid stadskollegiets sammanträden
innefattade något utövande av en statsuppsikt, skulle utgöra
hinder för närvarorättens bibehållande.

E. Bestämmandet av antalet borgarråd

Enligt 42 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skall antalet borgarråd
vara minst fyra och högst nio. Denna bestämmelse har ej medtagits
i de sakkunnigas förslag. Skälet härtill är enligt de sakkunniga främst, att
antalet borgarråd icke kan anses vara av sådan betydelse ur kommunalrättslig
synpunkt att föreskrifter därom skall behöva givas i lagform. Staden
synes härutinnan, hävdar de sakkunniga, böra givas frihet att själv bestämma
detta antal i direkt anslutning till utvecklingen av de förhållanden, som
kan påkalla förändringar av den centrala administrationen.

Av remissinstanserna är endast kammarkollegiet av motsatt uppfattning.
Kollegiet anser det vara naturligt att ramen för antalet borgarråd anges
beträffande så betydelsefulla och högt avlönade tjänster som borgarrådsbefattningarna.
Kollegiet erinrar även om att antalet ledamöter i stadskollegiet
är fixerat såväl i gällande lag som i förslaget. Den i gällande lag angivna
ramen för antalet borgarråd synes därför enligt kollegiets mening böra intagas
i kommunallagen för Stockholm.

F. Departementschefen

Vid framläggandet år 1953 av förslaget till ny allmän kommunallag framhöll
jag angelägenheten av att viss överensstämmelse i form och innehåll
upprätthölles mellan de olika kommunalförfattningarna i sådana avseenden,
vari skiljaktigheter icke vore sakligt motiverade. Enligt min mening borde
därför åtgärder vidtagas för att anpassa övriga kommunalförfattningar efter
principerna i den nya kommunallagen. Detta uttalande avsåg bl. a. den
särskilda lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

En sådan översyn av kommunallagstiftningen i Stockholm har nu verkställts
av särskilda sakkunniga, som framlagt förslag till ny kommunallag
för Stockholm. Såväl i principiellt avseende som i fråga om lagens redigering
och formella utformning innebär förslaget att i stort sett överensstämmelse
uppnås med den allmänna kommunallagen. Endast i vissa särskilda
fall har förhållandena i Stockholm påkallat avvikelser från sistnämnda lag.
1 väsentlig mån kan sålunda den nu föreslagna lagen sägas utgöra närmast

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

en lagteknisk översyn av de nuvarande bestämmelserna. Det framlagda lagförslaget
har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och även jag anser
mig med vissa jämkningar kunna tillstyrka detsamma.

Jag vill redan här anmärka, att frågan om bildandet av en Stor-Stockholmsregion
och därmed sammanhängande spörsmål icke tagits upp till
prövning i detta sammanhang. Såsom de sakkunniga anfört torde dessa
frågor sannolikt icke kunna lösas förrän om relativt lång tid. Liksom de
sakkunniga och remissinstanserna anser jag det därför påkallat att utan
att avvakta förutsättningarna för en lösning av dessa frågor framlägga förslag
till ny kommunallag för Stockholm för att undvika, att i sak omotiverad
skiljaktighet mellan den allmänna kommunallagen och kommunallagen
för Stockholm under någon längre tid skall bli rådande.

Såsom jag redan anfört skiljer sig den föreslagna kommunallagen för
Stockholm i vissa avseenden från den allmänna kommunallagen. Jag har
emellertid ansett angeläget att försöka uppnå största möjliga överensstämmelse,
och särbestämmelser för Stockholm bör enligt min mening införas
endast då det verkligen är påkallat med hänsyn till de särskilda förhållandena
där. Större principiella frågor, som nyligen varit föremål för omprövning,
främst vid utarbetandet av den allmänna kommunallagen, synes icke
utan mycket tungt vägande skäl böra erhålla en annan lösning för Stockholms
del än för riket i övrigt.

En sådan principiell fråga gäller ersättning åt fullmäktige. De sakkunnigas
majoritet har föreslagit att fullmäktige i Stockholm — till skillnad från
vad som gäller för riket i övrigt — skall kunna besluta, att fullmäktige skall
åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Jag vill då erinra om att
frågan om ersättning åt fullmäktige varit föremål för riksdagens prövning
såväl år 1950 som år 1953. År 1950 var — efter en omfattande utredning av
kommunallagskommittén —- hela frågan om ändrade bestämmelser om ersättning
åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag föremål för ingående
överväganden. Detta x-esulterade i att kommunerna fick vidgade möjligheter
att utge ersättning till innehavare av kommunala förtroendeuppdrag.
Att gå så långt som att bereda kommunerna möjlighet att tillerkänna ledamot
av fullmäktige särskilt arvode var icke ens på tal. Statsmakterna ansåg
det icke heller böra ifrågakomma att tillerkänna fullmäktige traktamentsersättning.
Redan kommunallagskommittén ställde sig avvisande med hänsyn
såväl till fullmäktiguppdragets särskilda karaktär som också till den
i jämförelse med ledamotskap i nämnder mindre omfattning, vari uppdraget
loge sin innehavare i anspråk. Min företrädare som departementschef
liksom också riksdagen delade denna uppfattning och i riksdagen väckta
motioner om möjlighet att tillerkänna fullmäktige traktamentsersätlning
avslogs. Då frågan sedermera år 1953 ånyo aktualiserades i samband med
förslaget till allmän kommunallag framställdes icke — vare sig från remissinstanserna
eller från annat håll — något yrkande om att ersättningsbe -

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

stämmelserna skulle ändras utan de överfördes i sak oförändrade till den
nya lagen.

Som skäl för att nu för Stockholms del frångå den ståndpunkt, som statsmakterna
så sent som 1953 intagit, har de sakkunniga åberopat, att i Stockholm
vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva sådana medborgare
som besitter kvalifikationer, som gör dem till insiktsfulla och ansvarsmedvetna
förtroendemän för samhällsmedlemmarna, framstår med
särskild styrka. Vidare har anförts att mångfalden och omfattningen av
ärendena medför en stor arbetsbörda. Jag kan icke finna att dessa skäl är
tillräckliga för att införa en annan ordning i Stockholm än den som gäller
för landet i övrigt. Förhållandena i Stockholm skiljer sig icke så väsentligt
från förhållandena i övriga större städer i landet att det är motiverat att
göra ett ur principiell synpunkt så viktigt avsteg från vad som eljest gäller.
Denna uppfattning kommer också till uttryck i remissyttrandena. Anses det
att man redan bör frångå 1953 års ståndpunkt i denna fråga, bör spörsmålet
behandlas i ett större sammanhang. Jag kan sålunda icke för närvarande
biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

Vad härefter angår de kommunala nämndernas inre organisation och
verksamhetsformer föreslår de sakkunniga i fråga om nämnder för reglerad
förvaltning den avvikelsen från vad som gäller enligt allmänna kommunallagen,
att bestämmelser om dessa nämnder skall intagas i den särskilda
kommunallagen för Stockholm. Bestämmelserna skall gälla, där ej
annat är särskilt stadgat. Såsom framhållits av överståthållarämbetet kan
betänkligheter anföras mot ett sådant system även när det gäller Stockholm.
Systemet innebär nämligen att bestämmelser för en nämnd för reglerad
förvaltning måste sökas icke blott i specialförfattningen utan även i kommunallagen.
Såsom de sakkunniga framhållit finnes emellertid redan i nu
gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm liknande bestämmelser,
varför systemet redan får anses vara antaget för Stockholms vidkommande.
Jag har därför ansett mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag till för
nämnderna gemensamma bestämmelser, dock med undantag av den föreslagna
delegationsrätten i fråga om nämnder för reglerad förvaltning. Med
hänsyn till de även ur statlig synpunkt viktiga intressen, som är knutna
till dessa nämnders verksamhet, synes det mig principiellt icke vara invändningsfritt,
att stadsfullmäktige ensamma skall kunna besluta om delegation
och därigenom skapa andra beslutförhetsregler än som föreskrivits i specialförfattningarna.
Därest delegationsrätten anses böra ytterligare utsträckas,
bör det enligt min mening ske genom att vederbörande specialförfattning
ändras.

Förslaget att borttaga bestämmelserna om jäv vid val av revisorer har
föranlett delade meningar bland de sakkunniga och mött motstånd av samtliga
remissinstanser med undantag för att Stockholms stadsfullmäktige med
knapp majoritet tillstyrkt förslaget. För egen del kan jag icke finna att de

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

sakkunnigas majoritet anfört tillräckliga skäl för att i kommunallagstiftningen
för Stockholm göra avvikelse från den icke blott inom kommunalrätten
utan även i övrigt allmänt accepterade principen att den, vars förvaltning
skall granskas av revisorer, icke äger att deltaga i valet av dessa
revisorer. Det torde höra till undantagsfallen att denna jävsbestämmelse
i praktiken medför några svårigheter. Jag förordar därför att bestämmelserna
om jäv vid val av revisorer och revisorssuppleanter ges samma utformning
som i den allmänna kommunallagen.

Reglerna om statsuppsikt över kommunalförvaltningen överensstämmer
i allt väsentligt med motsvarande regler i den allmänna kommunallagen. En
skillnad är dock att överståthållaren bibehålies vid sin rätt att närvara och
yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige. Denna rätt, vilken är
en motsvarighet till den rätt att övervara landstings sammanträden som tillkommer
landshövding, är i viss mån motiverad av att Stockholms stad i huvudsak
även har landstings uppgifter. Även i övrigt torde de speciella förhållandena
i Stockholm tala för den föreslagna ordningen. Däremot har
borttagits rätten för överståthållaren att närvara vid stadskollegiets sammanträden.
Överståthållarämbetet, som anser att närvarorätten vid dessa
sammanträden är ägnad att gagna samarbetet mellan ämbetet och staden,
har förordat att någon ändring i detta avseende icke skall göras. Ehuru
närvarorätten kan vara av viss betydelse för detta samarbete, anser jag
likväl att densamma icke bör bibehållas, då överståthållarämbetet enligt förslaget
icke längre skall ha något överinseende eller utöva någon legalitetskontroll
över den kommunala förvaltningen. Någon motsvarighet till
denna närvarorätt finnes ej heller för landshövding.

I likhet med de sakkunniga anser jag att ramen för antalet borgarråd
icke bör angivas i lagen. Staden bör ha frihet att ordna sin förvaltning och
sina verksamhetsformer efter aktuella behov och några särskilda skäl för
att i fråga om antalet borgarråd bibehålla en statlig kontroll föreligger enligt
min mening icke. Jag vill erinra om att jag i propositionen med förslag
till allmän kommunallag anslöt mig till den uppfattningen i fråga om övriga
städers möjligheter att inrätta borgarrådsbefattningar, att det bör tillkomma
städerna att i detta avseende välja den organisation, de finner lämplig.

3. Specialmotivering

Jag övergår nu till att lämna en specialmotivering till lagförslaget, vilken
motivering i huvudsak ansluter till vad de sakkunniga anfört. För varje
paragraf angives dess motsvarighet i lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm (LKSthlm) och kommunallagen den 18 december
1953 (KL), i den mån motsvarande bestämmelser där finnes. I de fall där
de föreslagna bestämmelserna överensstämmer med motsvarande stadganden
i KL gives i allmänhet icke någon redogörelse för motiven, enär de kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

återfinnas i propositionen nr 210/1953 och konstitutionsutskottets utlåtande
nr 22/1953. I vissa fall hänvisas till tidigare gällande allmänna kommunallagar,
lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet
(LKL) och lagen samma dag (nr 252) om kommunalstyrelse i stad (LKS).

Kommunallag för Stockholm

Den nuvarande lagens benämning »Lag om kommunalstyrelse i Stockholm»
har efter mönster av KL ersatts med den kortare rubriken »Kommunallag
för Stockholm».

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § LKSthlm och 1 § KL.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer helt med 2 § LKSthlm och motsvarar
2 § KL.

3 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § LKSthlm och 3 § KL.

4 §•

Denna paragraf ersätter 7 § LKSthlm och motsvarar 4 § KL.

I nuvarande lydelse av 7 § är stadgat: »Ej må stadsfullmäktige med
verkställighetsåtgärder av något slag eller med förvaltning av penningar
eller andra tillgångar för kommunens räkning samfällt och omedelbart sig
befatta.» Landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld anförde härom i sitt tidigare
omnämnda betänkande (SOU 1933:23, sid. 10): »Vid överläggningarna
med de särskilt tillkallade sakkunniga uttalades önskemålet, att i den nya
lagen skulle bibehållas det uttryckliga förbudet i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm § 4 stycket 1 för stadsfullmäktige att inblanda sig
i angelägenheter, som böra ankomma på stadskollegiet och nämnderna.
Ehuru bestämmelsen näppeligen kan anses nödvändig, då samma princip
även framgår av de allmänna kommunallagarnas avfattning, har jag icke
funnit anledning att motsätta mig önskemålet ifråga.» KL innehåller icke
något motsvarande förbud. För likformighet har därför ej heller i detta
förslag förbudet medtagits.

LKSthlm 7 § andra stycket har nu följande lydelse: »Förvaltning och
verkställighet tillkomma, under överinseende av överståthållarämbetet och
ledning av stadskollegiet, stadens nämnder (styrelser, direktioner, utskott)
eller för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr utsedda personer.»

Statsuppsikten i förevarande avseende genom överståthållarämbetet hade
tidigare sin motsvarighet i LKS, men i LKS borttogs denna statsuppsikt ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

nom lagändring 1932 avseende magistratbestyren. Det hänvisades därvid
till att i 45 och 47 §§ LKS fanns bestämmelser om magistratens legalitetskontroll
och uppsikt över nämndernas förvaltning. Då i LKSthlm av år
1935 motsvarighet till sistnämnda lagrum ej medtagits och magistratens
funktioner väsentligen utövades av överståthållarämbetet, intogs angivna
bestämmelse om ämbetets inseende över förvaltningen. Genom KL har magistratens
befattning med kommunalförvaltningen avskaffats. I överensstämmelse
härmed har i förevarande förslag bestämmelsen om överståthållarämbetets
överinseende uteslutits.

Det i 7 § LKSthlm inom parentes intagna förtydligandet »styrelser, direktioner,
utskott» har ansetts kunna utgå, då KL med uttrycket »nämnd»
avser alla kommunens förvaltningsorgan.

Bestämmelser delvis motsvarande stadgandena i 4 och 5 §§ LKSthlm
har intagits i 4:e kapitlet om stadens drätsel.

Bestämmelsen i 6 § LKSthlm, som har motsvarighet i LKS 6 §, har i
överensstämmelse med KL utgått.

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 8 § LKSthlm. I KL regleras
fullmäktiges antal i 5 §.

6 §.

Första stycket i denna paragraf ersätter 9 § LKSthlm. Formuleringen
är helt överensstämmande med 6 § KL. De avvikelser i formuleringen, som
gjorts i jämförelse med 9 § LKSthlm samt 11 och 12 §§ LKS, motiveras
närmare av kommunallagskommittén i dess betänkande SOU 1952: 14 å
sid. 373.

Andra stycket överensstämmer helt med 10 § LKSthlm och andra stycket
i 6 § KL.

7 §•

I överensstämmelse med 7 § KL har som diskvalifikationsgrund uteslutits
nuvarande bestämmelse i 11 § LKSthlm att den, som är av allmänna
fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning, ej är valbar.

I fråga om ämbets- och tjänstemans valbarhet har i överensstämmelse
med KL uteslutits den diskvalifikationsgrunden, att den icke är valbar, som
är redovisningsskyldig mot kommunen.

Enligt 13 § LKS uteslöts från valbarhet bland andra landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman
eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare och allmän
åklagare i orten. I 11 § LKSthlm motsvaras dessa regler om valbarhetshin -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

der av förbud för överståthållaren, underståthållaren och polismästaren,
annan ämbetsman, tjänsteman eller betjänt vid överståthållarämbetet,
stadsfogde och hans biträden samt allmän åklagare i staden att vara ledamot
av stadsfullmäktige. I KL har valbarhetshinder bibehållits för landshövding,
landssekreterare och landskamrerare. Valbarhetshindren för övriga
i LKS upptagna ämbetsmän har ansetts böra utgå. I konsekvens härmed
bibehålies i detta förslag valbarhetshinder endast för överståthållaren och
underståthållaren samt kanslidirektörerna och skattedirektören vid överståthållarämbetet.

I KL har — med ändring av Kungl. Maj :ts förslag men i överensstämmelse
med kommunallagskommitténs — vidare intagits valbarhetshinder
för i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande
hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden
intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda
förvaltning. Vid remissbehandlingen anfördes den synpunkten, att en sådan
bestämmelse kunde föranleda ovisshet om vilken tjänsteman som i det
speciella fallet berördes. Konstitutionsutskottet anförde med anledning härav
(uti. nr 22/1953, sid. 36) bl. a., att bestämmelsen åsyftade den befattningshavare,
som till följd av sina funktioner intoge en ledande och central
ställning inom den kommunala administrationen sedd som helhet. Härav
framginge, att ifrågavarande valbarhetshinder icke kunde bliva tillämpligt
på mer än en befattningshavare i kommunens förvaltning.

Vad sålunda anförts åsyftar förhållandena i de av KL reglerade kommunerna.
Synpunkterna har icke giltighet för Stockholm. Någon direkt motsvarighet
finnes där icke till den i KL förutsatta ordningen med en för
hela administrationen ledande tjänsteman. Den närmaste motsvarigheten
är borgarråden, vilka är såväl ledande tjänstemän, var inom sitt förvaltningsområde,
som företrädare för de politiska partierna och förtroendemän,
bl. a. i egenskap av ordförande i de kommunala nämnderna. Borgarråden
är regelmässigt ledamöter av stadsfullmäktige. Det ligger i sakens
natur, att här ifrågavarande hinder att väljas till stadsfullmäktig icke skall
gälla för dem. Då den åsyftade bestämmelsen sålunda icke har relevans
för Stockholm, har den ej givits någon motsvarighet i förevarande förslag.

Avsägelsegrunderna i detta förslag är desamma som i KL. Sålunda utgår
nuvarande avsägelsegrunder för äinbets- eller tjänsteman, som av sin
befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, samt för den som de fyra
senaste tjänstgöringsåren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom
stadsfullmäktig.

8 §•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 12 § LKSthlm. Enligt 8 § KL
skall fullmäktige väljas för fyra år, räknade fr. o. m. den 1 januari året
näst efter det, då valet skett. Nuvarande ordning i Stockholm har redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

tidigare inneburit en avvikelse från vad som gäller för övriga kommuner
och denna ordning har ansetts böra bibehållas.

9 §.

Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt nuvarande lydelse av 13 §
LKSthlm enligt lagändring den 22 maj 1953. I överensstämmelse med KL
har endast den ändringen gjorts i tredje stycket av paragrafen att förslag
till indelning i valkretsar- skall uppgöras av kommunens styrelse (stadskollegiet).

10 §.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak lydelsen i nuvarande 14 § LKSthlm,
sådan denna utformats genom lag den 22 maj 1953, samt 10 § KL. Sista meningen
av paragrafen: »dock att kungörelse skall utfärdas av valnämnden»
har icke motsvarighet i 10 § KL. Valnämnden i Stockholm har emellertid
i enlighet med de sakkunnigas förslag, emot vilket invändning ej gjorts,
ansetts böra liksom vid senaste kommunalvalet utfärda valkungörelse vid
val av stadsfullmäktige. Bestämmelsen utgör sådan särbestämmelse för
Stockholm, som omförmäles i 20 § 4 mom. kommunala vallagen.

11 §•

Denna paragraf överensstämmer med innehållet i 15 § LKSthlm, dock
med viss omformulering av tredje stycket i detta lagrum, samt har sin motsvarighet
i 11 § KL. I sistnämnda lag finnes särskilda regler om val av
ordförande för året näst efter det, då nyval av fullmäktige ägt rum.
Någon anledning föreligger icke att intaga motsvarande bestämmelser
i kommunallag för Stockholm, då stadsfullmäktige där sammanträder första
dagen å det nya tjänstgöringsåret.

12 §.

Denna paragraf motsvarar med viss omformulering 31 § LKSthlm. I
redaktionellt avseende har paragrafen ansetts böra omplaceras i enlighet
med förslaget.

13 §.

Denna paragraf motsvarar med en redaktionell jämkning oförändrat 16 §
LKSthlm samt har sin motsvarighet i 12 § KL.

14 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 13 § KL samt 17 § LKSthlm efter
lagändringen den 1 juni 1951. De ändringar som paragrafen innefattar i
jämförelse med nuvarande bestämmelser betingas i huvudsak av att in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

delningen i ordinarie och extra sammanträden frångåtts efter mönster av
KL. Liksom i KL har ej ansetts påkallat att i detta sammanhang särskilt
nämna val av revisorer och revisorssuppleanter vid sidan av övriga kommunala
val. I förslaget beröres revisorsvalet närmare i 67 §.

Den i KL och LKSthlm angivna förutsättningen för fullmäktigsammanträde
på begäran av ledamöter är, att de flesta av fullmäktige begära, att
sammanträde skall hållas. De sakkunniga har emellertid föreslagit den ändringen
att sammanträde skall hållas, när minst en tredjedel av fullmäktige
begär det. De speciella förhållandena i Stockholm har av de sakkunniga ansetts
väl motivera denna avvikelse från KL, då ju, anför de, redan en tredjedel
där numerärt representerar en betydande opinionsyttring.

Kammarkollegiet har emellertid i sitt yttrande avstyrkt de sakkunnigas
förslag och därvid anfört följande.

Enligt kollegiets mening utgör varken stadens storlek eller den omständigheten,
att fullmäktiges antal i Stockholm är 100 och i övriga städer
högst 60, något bärande skäl för en skillnad i förevarande hänseende mellan
kommunallagen för Stockholm och 1953 års kommunallag. Styrkan av en
opinionsyttring från ledamöter i olika fullmäktigförsamlingar torde icke
böra bedömas efter det absoluta antal ledamöter, som stå bakom densamma,
utan lärer böra ses mot bakgrunden av den proportion, i vilken detta antal
står till hela antalet ledamöter i respektive församlingar. Något särskilt
behov för Stockholms del att fullmäktigsammanträde skall kunna framtvingas
av ett proportionellt sett färre antal ledamöter än i landets övriga
kommuner torde knappast föreligga. Skulle de sakkunnigas förslag genomföras,
synes för övrigt en viss risk föreligga, att bestämmelsen skulle
kunna medföra missbruk.

För egen del anser jag mig kunna förorda de sakkunnigas förslag. Skälen
för att här göra avvikelse från KL:s bestämmelser framstår måhända icke
med samma styrka som i övriga fall, då avvikelser föreslås, men någon
olägenhet av den föreslagna bestämmelsen torde knappast vara att befara.
Vidare nås härigenom överensstämmelse med vad jag i det följande kommer
att förorda beträffande nämnderna.

15 §.

Denna paragraf motsvaras av 18 § LKSthlm och 14 § KL och har formulerats
i så nära överensstämmelse med sistnämnda lagrum som ansetts sakligt
möjligt.

1 mom. Begreppet kungörelse bär införts i stället för kallelse. I motsats
till vad som gäller beträffande kallelse har angivandet i kungörelsen
av de ärenden, som skall behandlas, gjorts obligatoriskt.

Begreppet kommunens anslagstavla som offentligrättslig form för tillkännagivande
har införts.

Tiden för delgivning med stadsfullmäktig av kungörelse har satts till
senast fyra dagar före sammanträde mot nu gällande »senast söckendagen
före sammanträdet».

Kungl. Maj.ts proposition nr i6 år 1957

1 20 § LKS fanns enahanda regler om införande av kungörelse i tidning,
som är intagna i 14 § 1 mom. tredje stycket KL.

2 mom. Denna bestämmelse innebär icke ändring av nuvarande tidsfrist
för kungörande av sammanträde för brådskande ärende.

3 mom. Detta moment är nytt och överensstämmer med KL.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § KL och 19 § LKSthlm. Formuleringen
är helt identisk med KL. Jämfört med LKSthlm har i sak endast den
ändringen gjorts att hänvisning även skett till de nya jävsbestämmelserna
i 17 § samt att nuvarande regler om böter för olovligen frånvarande utgått.

17 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LKS och LKSthlm, har formulerats
i överensstämmelse med 16 § KL.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § LKSthlm och 17 § KL.

Angående rätt för överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståthållaren
att närvara och yttra sig vid stadsfullmäktigsammanträde hänvisas
till den allmänna motiveringen.

Rätten enligt KL för ordförande eller vice ordförande i kommunens styrelse
att närvara vid fullmäktigsammanträde har icke motsvarighet i detta
förslag, då det till skillnad mot KL men i överensstämmelse med LKSthlm
innebär, att stadsfullmäktige skall bland sig utse ledamöterna av stadskollegiet.
Ej heller har medtagits KL:s bestämmelser om rätt för ordföranden
eller vice ordföranden i annan kommunal nämnd att närvara, då
denna rätt i Stockholm sakligt motsvaras av borgarråds skyldighet och
befogenhet i detta avseende. Visserligen förekommer redan nu enstaka
undantag från huvudregeln att borgarråd utses till ordförande i hans rotel
tillhörande nämnder. Förevarande lagförslag kan möjligen också leda till
det resultatet att dessa undantag blir fler (se 50 §). Då borgarråd emellertid
i vart fall måste förutsättas vara väl förtrogen med verksamheten inom
hans rotel tillhörande nämnder och med de ärenden, som där beretts och
för vilka han obligatoriskt är föredragande i stadskollegiet, har anledning
icke ansetts föreligga att införa rätt för annan nämndordförande än borgarråd
att närvara vid fullmäktigsammanträde.

Enligt KL skall dels sådan tjänsteman, som avses i 7 § andra stycket,
d. v. s. sådan ledande tjänsteman som icke är valbar till stadsfullmäktig,
äga rätt att vara närvarande vid stadsfullmäktigsammanträde och att deltaga
i överläggningarna, dels annan tjänsteman kunna av stadsfullmäktige
kallas att närvara för att lämna upplysningar. På skäl som anförts i kommentaren
till 7 § av detta förslag har däri icke införts motsvarighet till
angivna valbarhetshinder för ledande tjänsteman. Då borgarråd förutsättes

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

som regel tillhöra stadsfullmäktige och i varje fall skall närvara vid sammanträdena
och har yttranderätt, har anledning ansetts saknas att i kommunallagen
för Stockholm intaga motsvarighet till KL:s tidigare angivna
bestämmelser om tjänstemans närvaro i stadsfullmäktige.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 21 § LKSthlm och 18 § KL. 1 fråga om uttrycket
»högre myndighet» har jag i propositionen till KL anfört, att någon
lämpligare beteckning å de statliga myndigheter, som äger hänskjuta ärende
till fullmäktige för dess prövning eller yttrande, torde vara svårt att finna.
När det gäller Stockholm avses med »högre myndighet» regelmässigt överståthållarämbetet.
Liksom i KL uteslutes stadsfullmäktiges skyldighet att
behandla ärende, som hänskjutes till stadsfullmäktige av magistraten. I överensstämmelse
med KL angives uttryckligen skyldigheten att behandla framställning
av kommunens styrelse ( = stadskollegiet).

Den enligt LKSthlm nu gällande motionsrätten även för borgarråd, som
ej är stadsfullmäktig, bibehålies, varigenom motionsrätten får en något
vidare omfattning än enligt KL.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 22 § LKSthlm och 19 § KL.

Första styckets formulering ansluter sig helt till KL. I jämförelse med
LKSthlm innebär förslaget i sak endast den ändringen, att däri upptages
uttrycklig föreskrift om att nämnd eller beredning skall givas tillfälle att
yttra sig över ärende, som tillhör dess område men som beretts annorledes
än av nämnden eller beredningen.

Andra stycket innebär att — som en avvikelse från KL — regeln om drätselnämndens
yttrande över ärenden av ekonomisk natur bibehålies. Anledningen
härtill är den speciella ställning drätselnämnden av ålder intager i
Stockholms kommunala organisation.

Andra styckets andra mening i 19 § KL överensstämmer med den bestämmelse,
som fanns i 24 § LKS. Redan före KL:s ikraftträdande har således rått
olikhet i två avseenden mellan lagstiftningen för Stockholm och kommunallagstiftningen
i övrigt. Dispens i ärenden av brådskande natur från regeln
om beredning förutsätter enligt LKSthlm enhällighet men icke enligt LKS.
Å andra sidan begränsar LKSthlm icke arten av dessa ärenden, medan LKS
städse kräver beredning av sådana ärenden, som avser utgift eller anskaffande
av medel därtill eller avhändande av staden tillhörig egendom eller
efterskänkande av någon stadens rättighet. Denna skillnad är icke närmare
kommenterad av Hammarskjöld. Då den för Stockholm gällande regeln ansetts
väl tjäna syftet att förhindra beslut utan erforderlig beredning, har
denna paragraf i enlighet med de sakkunnigas förslag givits samma lydelse
som enligt LKSthlm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

23 § LKSthlm innehåller föreskrifter om föredragningslista för stadsfulimäktigsammanträde.
Motsvarighet härtill finnes ej i KL eller LKS men
fanns däremot i 1862 års förordning om kommunalstyrelse i Stockholm.

Då regler om föredragningslista kan ingå i arbetsordningen för Stockholms
stadsfullmäktige har någon motsvarighet till nuvarande 23 § LKSthlm ej
medtagits i förslaget.

21 §.

Denna paragraf återger i sak oförändrat innehållet i 20 § KL och 24 §
LKSthlm. I förhållande till sistnämnda lagrum har endast vissa smärre redaktionella
ändringar vidtagits.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 21 § KL och 25 § LKSthlm. Formuleringen är
identisk med den i KL samt överensstämmer till sitt sakliga innehåll helt
med 25 § LKSthlm. Endast vissa redaktionella ändringar har här vidtagits.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § 1 mom. LKSthlm och 22 § KL. Första
och andra styckena innebär icke någon ändring av nu gällande regler.

Även tredje stycket överensstämmer med LKSthlm. Detta innebär i förhållande
till KL att redan förut gällande skillnad mellan LKSthlm och LKS
bibehålies. Vid lika röstetal (ej vid val) har enligt KL ordföranden utslagsröst,
medan enligt LKSthlm i sådant fall skall företagas ny omröstning med
slutna sedlar, varvid före dessas öppnande en sedel avlägges, för att, om
rösterna även då blir lika, bestämma beslutet. Denna metod härleder sig
enligt Hammarskjöld (SOU 1933: 23, sid 18) från den tid överståthållaren
var ordförande i fullmäktige och metoden hade ansetts böra bibehållas som
hävdvunnen. På samma skäl och då denna ordning fungerat väl, har det
icke ansetts påkallat att göra någon ändring härutinnan.

I 26 § 1 mom. fjärde stycket LKSthlm finnes uttrycklig bestämmelse därom,
att ordförandens vägran att framställa proposition å gjort yrkande skall
på någon ledamots yrkande underställas stadsfullmäktige. Denna bestämmelse
saknar motsvarighet i LKS och finnes ej heller i KL. Då det icke synes
vara behövligt att bibehålla uttrycklig föreskrift för Stockholm i detta avseende,
har för vinnande av överensstämmelse med KL här ifrågavarande
föreskrift i LKSthlm uteslutits.

Enligt 26 § 1 mom. femte stycket LKSthlm skall val av stadskollegium,
drätselnämnd, annan stadens nämnd, för vilken sådant är särskilt föreskrivet,
revisorer samt särskild beredning vara proportionellt, om så begäres av
enligt lagen erforderligt antal ledamöter. Vad beträffar andra stadens nämnder
än stadskollegiet och drätselnämnden så finns icke f. n. för någon nämnd
föreskrivet att valet skall vara proportionellt. Val av dessa nämnder kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

sålunda lagligen icke vara proportionellt. Jämlikt KL skall proportionellt val
på begäran hållas icke blott vid utseende av kommunens styrelse, revisorerna
och särskild beredning utan även vid utseende av samtliga nämnder för oreglerad
förvaltning.

När det gäller att avgöra huruvida det för Stockholms del är lämpligt att
—- med utvidgande av nuvarande bestämmelser för staden — tillåta proportionellt
val vid utseende av även andra nämnder än stadskollegiet och drätselnämnden
bör särskilt beaktas den för staden speciella borgarrådsinstitutionen.
Jämlikt 50 § i förevarande förslag skall stadskollegiet bland borgarråden
utse ordförande i stadens övriga nämnder, där ej annat är föreskrivet
i särskild författning eller blivit av stadsfullmäktige bestämt. I fråga om det
alldeles övervägande antalet av nämnderna kommer således att gälla liksom
för närvarande — det speciella valbarhetsvillkor^ att ordföranden
skall utses av stadskollegiet bland borgarråden. För flera nämnder gäller
därjämte andra speciella valbarhetsvillkor. Såsom framgår av kommunallagskommitténs
betänkande (sid. 206—208) utgör emellertid förekomsten
av speciella valbarhetsvillkor ett tekniskt hinder för en fullt rättvis tillämpning
av den proportionella valmetoden. I Stockholm kan alltså tekniska
problem uppkomma vid en strikt tillämpning av en föreskrift om proportionella
val för nämnderna. På grund härav har i lagförslaget icke intagits
föreskrift om proportionella val i vidare omfattning än vad som nu gäller i
Stockholm.

I 26 § 1 mom. femte stycket första meningen LKSthlm erinras om stadgandena
i andra lagrum av LKSthlm om val av stadsfullmäktiges och stadskollegiets
ordförande och vice ordförande, av borgarråd och av borgarrådsberedningens
ordförande. Denna erinran var ursprungligen motiverad av att
ordföranden i stadsfullmäktige samt borgarråden var självskrivna ledamöter
av stadskollegiet. Då så icke längre är fallet, synes denna erinran
kunna utgå.

Lika litet som i KL synes erfordras någon erinran om de bestämmelser om
proportionella val, som kan finnas i speciallagstiftningen.

24 §.

Denna paragraf motsvarar sakligt innehållet i 23 § KL. Interpellationsrättens
införande i kommunallagsform är en nyhet men har i Stockholm
nu sin motsvarighet i § 9 arbetsordningen för stadsfullmäktige. Det synes
påkallat, att interpellationsrätten även i Stockholm regleras genom lag. I
detta förslag har med avvikelse från KL bibehållits den ordningen, att interpellation
skall framställas till borgarråd och ej till ordföranden i kommunens
styrelse eller annan nämnd. Vidare har det ansetts lämpligt att i lagen
bestämma den tid före sammanträde, inom vilken interpellation skall avlämnas,
varvid den hittills i Stockholm gällande tidsbestämmelsen, fem dagar,
bibehållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 49

25 §.

Denna paragraf motsvarar 24 § KL och 32 § LKSthlm.

Första stycket motsvarar andra stycket i 24 § KL men skiljer sig därifrån
i fråga om protokollets innehåll rörande närvarande fullmäktige och redovisning
av ärendena. Med hänsyn till det stora antalet fullmäktige i Stockholm
synes det opraktiskt att tynga protokollen med en uppräkning av närvarande
fullmäktige. Det torde vara fullt tillfredsställande att därav framgår,
vilka som varit närvarande genom att de frånvarandes namn angives.
Den föreslagna lagformuleringen medgiver att denna metod användes. Då de
av stadsfullmäktige behandlade ärendena i Stockholm alltid redovisas i
offentligt tryck, torde vidare vara överflödigt att i protokollet intaga redogörelse
för ärendenas beskaffenhet och vara tillräckligt att däri redovisa
ärendet genom hänvisnng till de tryckta handlingarna.

Denna paragraf om protokollets innehåll in. in. är jämväl tillämplig för
stadskollegiet och övriga nämnder. Även i fråga om dem torde den föreslagna
formuleringen få anses fullt godtagbar, då även de i nämnderna behandlade
ärendena regelmässigt redovisas i skrivna utlåtanden. Det förutsättes emellertid
att, därest i något fall skriftligt utlåtande ej finnes, i protokollet gives
kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet.

Andra stycket innebär i sak icke annan ändring av LKSthlm än att justeringstiden
i enlighet med KL förkortats från fjorton till tio dagar.

Tredje stycket innebär att reglerna för Stockholm anslutes till KL:s regler
om formerna för tillkännagivande i offentligrättslig ordning av stadsfullmäktiges
beslut.

26 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat innehållet i 33 § LKSthlm samt 25 §
KL.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § sista stycket och 34 § LKSthlm samt
26 § KL.

Enligt 34 § LKSthlm skall fullmäktiges protokoll delgivas överståthållarämbetet.
Denna bestämmelse motsvaras av föreskrift i 32 § LKS om delgivning
med magistraten. Denna delgivningsskyldighet i förhållande till statlig
tillsynsmyndighet bortfaller enligt KL och föreslås här ock utgå ur kommunallagen
för Stockholm. I stället stadgas i överensstämmelse med KL att
kommunens styrelse (stadskollegiet) obligatoriskt skall delgivas stadsfullmäktiges
beslut samt förvaltningsnämnderna få del av samma beslut i vad
de rör dem.

I KL har införis bestämmelser om kommunal arkivvård. Detta utgör i viss
mån en nyhet för kommunallagstiftningen. I LKSthlm finnes härutinnan
endast en bestämmelse i 32 § sista stycket att stadsfullmäktiges protokoll
4 — Bihrtng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

med tillhörande handlingar och bilagor skall bevaras på sätt och ställe, som
fullmäktige bestämt, med iakttagande av föreskrifterna i arkivstadga, som
utfärdas av Konungen.

I sak har emellertid den kommunala arkivvården i Stockholm erhållit sin
reglering genom arkivstadga för Stockholm, som fastställts av Kungl. Maj :t
den 26 september 1929 (SFS 1929: 297; ändr. 1951: 134). Med hänsyn härtill
har i förslaget till kommunallag för Stockholm de skilda föreskrifterna i KL
om den kommunala arkivvården ansetts kunna ersättas med en hänvisning
till nämnda arkivstadga, nämligen dels i denna paragraf och dels i 52 § angående
nämndernas motsvarande handlingar.

Lydelsen av sista stycket i förevarande paragraf innebär den sakliga ändringen
gentemot 34 § LKSthlm, att vidimation i överensstämmelse med KL
skall vara avgiftsfri.

28 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 35 § LKSthlm och 27 § KL.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer helt
med 28 § KL.

I enlighet med principerna för KL:s redigering placeras bestämmelserna
om ersättning för kommunala förtroendeuppdrag i de olika avsnitt i lagen,
där övriga regler beträffande de särskilda uppdragen gives. I denna paragraf
behandlas därför i första rummet ersättningar åt stadsfullmäktige.

Då de speciella beredningsorganen omtalas i fullmäktigkapitlet, har även
reglerna om ersättning åt ledamot av beredning placerats i förevarande
paragraf.

Beträffande motivering till den avvikelse, som gjorts från de sakkunnigas
förslag om arvode till fullmäktige hänvisas till den allmänna motiveringen.

Enligt 29 § LKSthlm skall stadens framställningar till Konungen ingivas
via överståthållarämbetet. Motsvarande regel fanns i 48 § LKS, där det stadgades
att stadens framställningar till högre myndighet skulle insändas
genom magistraten. I KL finnes icke någon 48 § LKS motsvarande bestämmelse
intagen, vilket sammanhänger med avvecklingen av magistratens kommunala
uppgifter. I konsekvens härmed föreslås nuvarande 29 § LKSthlm
skola utgå.

I 30 § LKSthlm regleras rätt för stadsfullmäktige att genom överståthållarämbetet
infordra upplysningar från andra myndigheter än stadens egna.
Denna bestämmelse motsvaras i viss mån av 50 § LKS, vari stadgades att
stadsfullmäktige ägde rätt att från magistraten erhålla sådana handlingar
och upplysningar, som i förekommande fall finnes erforderliga. Motsvarighet

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

härtill finnes ej i KL. Med hänsyn därtill och då det torde sakna praktisk
betydelse att i kommunallag för Stockholm reglera tillvägagångssättet för
ifrågavarande upplysningars inhämtande, har motsvarighet till 30 § LKSthlm
ej medtagits i förslaget.

3. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedniugen

30 §.

Formuleringen av 30 § överensstämmer helt med motsvarande delar av
47 § KL och motsvarar sakligt innehållet i 36 § 2 mom. LKSthlm. Vissa sakliga
nyansskillnader föreligger dock mellan detta förslag och LKSthlm.

Bestämmelserna att stadskollegiet skall »hava inseende över övriga nämnders
verksamhet» och »med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna
inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning» har en viss motsvarighet
i gällande lags föreskrift, att kollegiet har »att med uppmärksamhet
följa förvaltningen i alla dess grenar», men den nu föreslagna avfattningen
understryker starkare stadskollegiets ställning som stadens styrelse.

Bestämmelsen i a) motsvarar väsentligen innehållet i tredje att-satsen i
36 § 2 mom. LKSthlm.

Bestämmelsen i b) motsvarar i huvudsak innehållet i fjärde att-satsen
i sagda moment. Den nya formuleringen markerar dock stadskollegiets primära
verkställighetsansvar.

Bestämmelsen i c) har icke motsvarighet i LKSthlm men däremot i 1 §
sista stycket instruktionen för stadskollegiet. Denna stadskollegiets befogenhet
har i enlighet med KL ansetts böra inskrivas i lagen.

Bestämmelsen i d) har icke direkt motsvarighet i LKSthlm.

Bestämmelsen att stadskollegiet har att taga befattning med de ärenden,
vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på kollegiet,
motsvaras i LKSthlm av föreskrift att det tillkommer stadskollegiet att handhava
de förvaltningsuppgifter, som enligt vad därom särskilt stadgas överlämnas
till kollegiet.

Bestämmelsen i sista stycket har i huvudsak motsvarighet i LKSthlm
(tredje stycket från slutet av 36 § 2 inom.). Den nya lydelsen är mer koncentrerad
samt utesluter som obehövlig stadskollegiets befogenhet att göra
framställning till överståthållarämbetet om upplysningar från statliga myndigheter
in. fl.

31 §.

Denna pragraf ersätter delvis 37 § LKSthlm och motsvarar 31 § KL.
Förslaget innebär formell anslutning i tillämpliga delar till KL men skiljer
sig sakligt i viss del därifrån.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Angående tidpunkt för val och tjänstgöringsperiod hänvisas till vad under
33 § angives.

För närvarande skall stadskollegiet utses bland stadsfullmäktiges ledamöter.
Denna ordning, som införes genom en kommunallagsreform 1940, har
jag i likhet med de sakkunniga ansett böra bibehållas. Ledamöterna av
övriga nämnder utses i Stockholm företrädesvis bland stadsfullmäktige och
det anses vara ett framträdande intresse, att ledamöterna i den främsta
av de kommunala nämnderna skall ha den allmänna förtrogenhet med kommunalförvaltningen,
som ledamotskap av stadsfullmäktige medför.

Andra stycket i denna paragraf jämte 33 § andra stycket och 37—43 §§
äger generell tillämpning å alla nämnder, där ej annat är särskilt stadgat;
se 47 och 51 §§.

32 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § KL. Direkt motsvarighet i LKSthlm saknas
utom i fråga om valbarhetshinder för borgarråd (37 §).

33 §.

Denna paragraf motsvarar till viss del 37 § LKSthlm samt 33 § KL.

Enligt gällande bestämmelser väljes stadskollegiet för ett år i sänder.
Enligt KL är mandatperioden för kommunens styrelse emellertid fyra år.
De sakkunniga, som föreslagit att mandattiden för ledamöterna och suppleanterna
i stadskollegiet skall vara oförändrad, anför härom följande.

För Stockholms del har det årliga valet ansetts vara lämpligt och fördelaktigt
bl. a. med hänsyn till stadskollegiets betydelsefulla funktioner. Det
årliga valet utgör härvid en bättre garanti för att kollegiet alltid kan vara
sammansatt av de främsta företrädarna för de politiska partierna. Kommunallagskommittén
har som motiv för KL:s regel härutinnan framhållit vikten
av att kommunens styrelse får utöva sin verksamhet under en längre tidsperiod.
Erfarenheten får emellertid för Stockholms del anses ha utvisat, att
även med den där gällande ordningen denna synpunkt väl kunnat praktiskt
tillgodoses.

För egen del anser jag mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag, emot
vilket någon erinran icke gjorts under remissbehandlingen.

Icke heller i fråga om tidpunkten för valet har från något håll anledning
ansetts föreligga att frångå gällande ordning, som innebär att kollegiet väljes
å stadsfullmäktiges första sammanträde varje tjänstgöringsår, varför någon
ändring av denna ordning icke gjorts i förslaget.

Andra stycket innebär den sakliga ändringen att då ledamot, som icke
utsetts genom proportionellt val, avgår, fyllnadsval skall anställas, medan
nu generellt gäller att då ledamot avgår, ersättare skall inträda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

34 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § LKSthlm och 34 § KL.

I kommunallagskommitténs betänkande (sid. 188) har uttalats att det
icke vore erforderligt att särskilt framhålla, att ordföranden och vice ordföranden
i fullmäktige kunde väljas till motsvarande befattningar i kommunens
styrelse. I detta förslag däremot har bibehållits den uttryckliga
föreskriften, att stadsfullmäktiges ordförande eller vice ordförande icke får
inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet, vilket vid 1940 års kommunallagsreform
uppfattades som en viktig princip.

Den särskilda föreskriften i LKSthlm att val av stadskollegiets ordförande
skall ske vid stadsfullmäktiges sammanträde i oktober månad har
ej motsvarighet i KL, då där i 13 § stadgas att val till lediga befattningar
skall ske å sammanträde i december månad. Ehuru motsvarande gäller
enligt 14 § i detta förslag, bibehålies tidsangivelsen för här ifrågavarande
val, då stadskollegiets tjänstgöringsår är detsamma som stadsfullmäktiges,
medan 14 § gäller befattningar, som tillsättes för ett eller flera kalenderår.

35 §.

Denna paragraf motsvarar 39 § LKSthlm men har ej motsvarighet i KL.
Bestämmelsen, som tillkom genom 1940 års lagreform, synes böra kvarstå
för att markera att stadskollegiet skall — såsom det uttrycktes i propositionen
nr 59/1940 — vara »stadens kommunalpolitiskt ledande och kontrollerande
organ».

36 §.

Denna paragraf, som motsvarar 40 § LKSthlm, har ej motsvarighet i KL.
Bestämmelsen bör kvarstå som konsekvens av det för Stockholm speciella
valbarhetshindret för stadsfullmäktiges ordförande och de båda vice ordförandena
att inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen utgår innehållet i andra meningen
av 40 § LKSthlm som ett led i avvecklingen av statsuppsikten.

37 §.

Denna paragraf motsvarar 35 § KL men har icke motsvarighet i LKSthlm.
Bestämmelserna i denna pragraf gäller, där ej annat är stadgat, även övriga
nämnder; se 47 och 51 §§.

I den nu gällande instruktionen för stadskollegiet föreskrives särskilt alt
stadskollegiet sammanträder å första helgfria dag efter stadsfullmäktiges
första sammanträde under tjänstgöringsåret. En sådan bestämmelse kan
alltjämt givas i annan ordning (reglemente). Uttrycket »där ej annat är
stadgat» syftar till sådan bestämmelse i reglemente.

Vad beträffar möjligheterna för ledamöterna i stadskollegiet och andra
nämnder att framtvinga hållande av sammanträde, så innehåller KL den

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

regeln att sammanträde skall hållas, då minst halva antalet av ledamöterna
för uppgivet ändamål gör framställning därom. De sakkunniga har emellertid
föreslagit, att sammanträde skall hållas redan om minst en tredjedel
av ledamöterna begär det. Enligt vad de sakkunniga uppgivit motsvarar
deras förslag närmast nu tillämpad ordning för de kommunala nämnderna
i Stockholm. Någon anledning synes icke föreligga att göra ändring i den
nuvarande ordningen. Jag förordar därför de sakkunnigas förslag i
denna del.

38 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 37 § andra stycket LKSthlm och
överensstämmer med 36 § första stycket KL.

De sakkunnigas majoritet har i sitt förslag ej medtagit någon motsvarighet
till KL:s bestämmelser om att suppleant skall äga närvara vid och underrättas
om sammanträde. Som skäl för denna avvikelse anföres, att eftersom
stadskollegiet består av 12 ledamöter och dess sammanträden dessutom
alltid obligatoriskt övervares av de 9 borgarråden en mera regelmässig
närvaro jämväl av suppleanterna skulle innebära en utökning av de i sammanträdena
deltagande, som ter sig främmande och i någon mån oläglig
för den »stadsregering» som det här är fråga om. Då vidare suppleanterna i
stadskollegiet skall väljas bland stadsfullmäktige och därtill regelmässigt
utses bland de i kommunala värv mera erfarna av de fullmäktige, föreligger
enligt de sakkunnigas mening icke heller på något mera påtagligt sätt behov
av att låta suppleanterna bevista stadskollegiesammanträdena i den särskilda
avsikten att de skall få förtrogenhet med det kommunala arbetet.

På denna punkt har reservation avgivits av tre utav de sakkunniga (Thomson,
Bergvall och Larsson), vilka ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en
avvikelse från kommunallagen i detta hänseende.

När det gäller de övriga kommunala nämndernas sammanträden har
emellertid även majoriteten funnit det vara lämpligt att suppleanterna erhåller
tillfälle att närvara. Därför har KL:s regler om kallelse av suppleanter
följts beträffande dessa nämnder.

Av remissinstanserna har endast kammarkollegiet berört denna fråga.
Kollegiet framhåller i sitt yttrande, att suppleant, som är närvarande vid
sammanträde utan att tjänstgöra för ordinarie ledamot, icke äger rätt att
yttra sig, varför det sakligt sett är betydelselöst, huruvida kommunallagen
i detta hänseende följes för Stockholms del eller icke. Med hänsyn till det
förhållandevis stora antal personer, som alltid skall närvara vid ett sammanträde
med stadskollegiet, skulle det emellertid enligt kollegiets mening J)li
tyngande, om även suppleanterna regelmässigt vore tillstädes, varför kollegiet
icke har något att erinra mot majoritetens förslag.

Departementschef en. På de av kammarkollegiet åberopade skälen biträder
jag den mening, som de sakkunnigas majoritet stannat för.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957 55

39 §.

Denna paragraf motsvarar 37 § KL. Motsvarande bestämmelse finnes ej i
LKSthlm.

Första stycket har däremot motsvarighet i 9 § instruktionen för stadskollegiet,
men där stadgas att ärende må företagas till avgörande, om
minst halva antalet ledamöter är tillstädes, medan KL föreskriver hinder för
ärendes avgörande, om icke fler än hälften är närvarande. Då här ifrågavarande
bestämmelse för stadskollegiet enligt lagkonstruktionen skall tillämpas
jämväl av stadens nämnder i övrigt (se 47 och 51 §§) och då anledning
icke föreligger att frångå KL härutinnan, har föreslagits en lydelse,
som överensstämmer med KL.

40 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § KL men har ej motsvarighet i LKSthlm.

Enligt KL gäller ensartade bestämmelser i fråga om fattande av beslut
i fullmäktige och i kommunens styrelse. I detta förslag har på skäl, som anförts
i motiven till 23 §, i fråga om stadsfullmäktige bibehållits ett för
Stockholms del av ålder tillämpat förfaringssätt, som innebär bl. a. att ordföranden
ej har utslagsröst. Vad däremot gäller stadskollegiet föreligger
ej skäl för avvikelse från KL, så mycket mindre som KL:s bestämmelser
i förevarande avseende överensstämmer med motsvarande regler i nuvarande
instruktion för stadskollegiet.

41 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men motsvarar 39 § KL.

I huvudsak motsvarande bestämmelser finnes för Stockholm intagna i
10 § instruktionen för stadskollegiet. I sak skiljer sig detta förslag från
dessa bestämmelser däri, att justering, som sker annorledes än vid nästa
sammanträde, enligt förslaget skall ske senast inom tio dagar. Ny är föreskriften
om tillkännagivande å kommunens anslagstavla (= hänvisningen
till 25 §) samt om rätt att få avskrift vidimerad utan avgift.

42 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 40 § KL men ej i LKSthlm.

I instruktionen för stadskollegiet, §§11 och 12, finnes vissa bestämmelser
givna om protokollsförvaring och om stadskollegiets expeditioner,
som mer i detalj reglerar förfarandet. Sådana detaljföreskrifter bör alltfort
givas i särskild ordning (reglemente).

43 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men överensstämmer med
42 § KL.

44 §.

Denna paragraf motsvaras av första stycket av 41 § LKSthlm.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

45 §.

Denna paragraf motsvarar 42 § LKSthlm. Ur lagen har emellertid borttagits
stadgandet, att antalet borgarråd skall bestämmas av stadsfullmäktige
inom en av lagen angiven ram. Skälen härför har angivits i den allmänna
motiveringen.

Föreskriften i 41 § av nuvarande lag att »gemensamma överläggningar
skola äga rum i borgarrådsberedningen» har ansetts kunna uteslutas, då
det ligger i sakens natur att en beredning innefattar att överläggningar
äger rum.

46 §.

I denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om borgarråds närvaro
i stadskollegiet (LKSthlm 41 § andra stycket), om borgarrådsberedning
(LKSthlm 41 § tredje stycket), om borgarrådsberedningens ordförande,
borgarrådens föredragning och ordförandeskap i nämnder (LKSthlm 43 §)
samt de f. n. i instruktionen för stadskollegiet givna reglerna om att föredragande
borgarråd och borgarrådsberedningens ordförande skall få sin mening
antecknad till protokollet, när den avviker från stadskollegiets beslut.

47 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § första stycket LKSthlm
samt i 29 § KL men motsvarar närmast 48 § KL.

44 § LKSthlm innehåller icke några regler rörande drätselnämndens
uppgifter. Om drätselnämndens hörande i vissa ärenden gives däremot
bestämmelser i 22 och 48 §§ LKSthlm. I KL angives uttryckligen drätselkammarens
uppgift att föra stadens räkenskaper. I övrigt bestämmes kammarens
uppgifter av stadsfullmäktige. I detta förslag har intagits regler
rörande drätselnämndens uppgifter, som överensstämmer med 48 § KL, varjämte
hänvisning gjorts till drätselnämndens uppgifter enligt 20 och 58 §§
i förslaget.

Enligt KL skall mandatperioden för kommunens styrelse vara fyra år
och detsamma skall gälla för drätselkammare även i stad med stadskollegium
(48 § KL, hänvisningen till 33 §). Vidare skall såväl ordförande som
vice ordförande utses av stadsfullmäktige (hänvisningen till 34 §). F.n.
gäller för drätselnämnden, att mandatperioden är densamma som för övriga
kommunala nämnder, d. v. s. två kalenderår (45 § 2 mom. LKSthlm),
att ordförande skall vara borgarrådsberedningens ordförande (45 § 1 mom.
LKSthlm) och att nämnden inom sig utser vice ordförande för ett år åt
gången (enligt den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för nämnden).
Stadskollegiets mandatperiod däremot har varit och föreslås på skäl som
tidigare anförts även i fortsättningen bliva ett år. Vid sådant förhållande
föreligger anledning att jämväl behålla den ordning, enligt vilken drätselnämndens
mandatperiod är densamma som för övriga nämnder, d. v. s. två

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

år. Det är vidare av naturliga sakliga skäl påkallat att bibehålla föreskriften
att borgarrådsberedningens ordförande, finansborgarrådet, obligatoriskt
skall vara ordförande i drätselnämnden. Med denna konstruktion saknas
skäl att efterfölja KL:s bestämmelse att vice ordförande i drätselnämnden
skall utses av fullmäktige.

48 §.

Denna paragraf utgör en kombination av bestämmelser enligt 43 och
49 §§ KL.

LKSthlm har ej annan bestämmelse om drätselnämndens uppgifter -—
utöver vad som framgår av 22 och 48 §§ om drätselnämndens hörande i
vissa ärenden — än att för drätselnämnden skall finnas en av Konungen
fastställd instruktion (44 §). Instruktionerna för stadskollegiet och för
borgarrådsberedningen fastställes av Kungl. Maj :t efter förslag av stadsfullmäktige
(36 § 2 mom. sista stycket och 41 § tredje stycket andra punkten).

I fråga om drätselnämndens uppgifter har en med KL i huvudsak likalydande
lagtextformulering kunnat användas, därvid i 47 § drätselnämndens
uppgifter i fråga om finansprövningen särskilt angivits. Till skillnad
mot KL innebär dock detta förslag icke bindande föreskrift att reglemente
för stadskollegiet och drätselnämnden skall vara gemensamt. I förslaget
föreskrives, att reglementen skall finnas för stadskollegiet, borgarrådsberedningen
och drätselnämnden, men den föreslagna texten lägger ej hinder
i vägen för ett sammanförande för samtliga tre organ eller två av dem av
de erforderliga reglementariska föreskrifterna.

Enligt KL äger bestämmelserna i 43 § om delegationsrätt för kommunens
styrelse icke tillämpning å stadskollegium (47 § sista stycket KL)
men däremot å drätselkammare (49 § andra stycket). Denna konstruktion
har följts i detta förslag.

49 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § LKSthlm och den överensstämmer
helt med 44 § KL med undantag av en redaktionell ändring i första
stycket. Alla nämnder för reglerad förvaltning är i lagförslaget att hänföra
till 49 § första stycket.

50 §.

Denna paragraf har ej någon motsvarighet i KL men överensstämmer
däremot i huvudsak med 45 § 1 mom. LKSthlm. Bestämmelser i en kommunallag
för Stockholm om val av ordförande i nämnd har sin särskilda
motivering i den för Stockholm speciella borgarrådsinstitutionen. Denna
institution förutsätter närmast att borgarråd är ordförande i hans rotel

Kiingl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

tillhörande nämnder. Det är nämligen i första hand borgarråds egenskap
av nämndordförande som skapar det kommunalpolitiska underlaget för
hans befogenheter och därur härflyter hans position inom förvaltningen.
Därest borgarrådet icke gåves befattningen som nämndordförande, skulle
han ej heller kunna fullgöra de uppgifter, som borgarråd i denna egenskap
har som ansvarig ledare för förvaltningsarbetet inom roteln.

Utövandet av funktionerna som nämndordförande innebär emellertid
stundom att tid och arbete tages i anspråk för mindre viktiga frågor. För att
skapa bättre möjligheter för borgarråd att ägna sig åt de mera betydelsefulla
förvaltningsuppgifterna, har det införts en möjlighet till undantag
från huvudregeln om borgarråds ordförandeskap. I sådant syfte föreslås
en bestämmelse av innebörd, att stadsfullmäktige äger utse annan än borgarråd
till ordförande i nämnd eller att överlämna åt nämnden att själv utse
sin ordförande. Det förutsättes därvid att utseende av annan än borgarråd
till ordförande skall förekomma endast på vederbörande borgarråds egen
önskan eller eljest med hans samtycke.

51 §.

Denna paragraf har i LKSthlm närmast motsvarighet i 45 § 2—3 mom.
Den överensstämmer i sak nära med 45 § KL. På skäl, som närmare utvecklats
i den allmänna motiveringen, innebär dock detta förslag till skillnad
mot KL, att ifrågavarande regler om de kommunala nämndernas organisation
och arbetsformer, utom beträffande delegationsrätten, gäller generellt
för alla nämnder i den mån ej beträffande viss nämnd annat särskilt
föreskrivits. I de fall där sådana särskilda föreskrifter saknas, får staden
icke meddela bestämmelser, som strider mot stadgandena i denna paragraf.

Förslaget betyder, att, där ej annat är föreskrivet, flertalet av de organisatoriska
föreskrifterna för stadskollegiet göres tillämpliga på nämnderna.
I detta avseende innebär reglerna följande.

Det föreskrives, att, då suppleanter ej utses genom proportionellt val,
ordningen för deras tjänstgöring skall bestämmas (31 § andra stycket).

Regler gives om förfarandet vid ledamots avgång (33 § andra stycket)
samt om suppleanternas tjänstgöring (38 §).

Valbarhetsvillkoren för ledamöter och suppleanter, verkan av valbarhetens
upphörande samt rätten till avsägelse regleras. Regler härom finnes
nu i 45 § 3 mom. LKSthlm.

Mandattiden och tidpunkten för val regleras icke i KL. Kommunerna
bar ansetts härutinnan böra ha frihet att ordna nämndernas förhållanden
på sätt de finner lämpligt. I detta förslag har intagits en bestämmelse som
såtillvida motsvarar 45 § 2 mom. andra stycket LKSthlm att mandatperioden
är två kalenderår.

Regler gives för nämnderna om:

ställe och tid för sammanträde (37 §),

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

beslutmässighet och jäv (39 §),

förfarandet vid fattande av beslut (40 §),

förande av protokoll, dess justering och justeringens tillkännagivande
(41 §),

kungörande av ställe och tid för mottagande av framställningar in. in.
ävensom om den befattning ordföranden har att taga med skriftväxlingen
(42 §),

ansvar och skadeståndsskyldighet (43 §).

Regeln i 31 § första stycket av förslaget att ledamöter och suppleanter i
stadskollegiet väljes av stadsfullmäktige har, bl. a. med hänsyn till att suppleanter
ej alltid är erforderliga, icke gjorts tillämplig på de nämnder, som
avses i 49 §. Samma princip bör emellertid regelmässigt gälla även för dessa
nämnder.

I förevarande paragraf har vidare upptagits en bestämmelse om suppleants
rätt att närvara vid sammanträde och om kallelse av suppleant.

Beträffande nämnderna för oreglerad förvaltning gives i 2 mom. i förevarande
paragraf även bestämmelser om delegationsrätt, som således icke
behöver fixeras i reglemente. En förutsättning för att delegation skall få
ske är att stadsfullmäktige lämnat sitt medgivande därtill. Bestämmelserna
har av skäl som framgår av den allmänna motiveringen ansetts ej böra
göras tillämpliga även å nämnder för reglerad förvaltning.

Föreskriften i 41 § KL om utseende av kassaförvaltare har icke motsvarighet
i detta förslag.

Med kassaförvaltare avses i KL i detta sammanhang den person, som
handhar kassarörelse och räkenskaper. Då medelsförvaltningen i Stockholms
stads förvaltning genomgående är ordnad på sådant sätt, att dylik
kassaförvaltare är obehövlig (göroinålen utföres av anställda befattningshavare),
har en KL motsvarande bestämmelse ansetts överflödig.

1 förslaget har vidare uteslutits föreskrifterna i LKSthlm om instruktion
för nämnd och instruktionens underställning hos överståthållarämbetet
(44 § andra stycket). Stadsfullmäktige må således utan underställning
hos övcrståthållarämbetet fastställa instruktion för nämnd. I fråga om
nämnd för reglerad förvaltning kan underställning av instruktion hos Kungl.
Maj :t föranledas av särskilda skäl, nämligen då så är föreskrivet i specialförfattning
eller då det är erforderligt för att uppnå särskilda regler för
Stockholm i fråga om sådan nämnds organisation.

Vidare har uteslutits den särskilda föreskriften i 44 § tredje stycket
LKSthlm att det åligger nämnd att lämna överståthållarämbetet äskade
upplysningar, vilken föreskrift icke har motsvarighet i KL. Om överståthållarämbetets
rätt att erhålla upplysningar av myndigheter stadgas i
instruktionen för överståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

52 §.

Angående motiven till denna paragraf hänvisas till 27 §.

53 §.

Denna paragraf motsvarar 46 § KL. Till ifrågavarande ämne hörande bestämmelser
i LKSthlm finnes i 28 § 2—3 mom. angående dagtraktamente,
resekostnadsersätttning och arvode, 28 § 4 mom. angående pension, 28 § 5
mom. om ersättning efter särskilda grunder, 39 § andra meningen angående
arvode åt stadskollegiets ordförande samt i 64 § a) angående överståthållarämbetets
stadfästelse av beslut angående pension.

Bestämmelser om ersättning till ledamot av beredning samt åt revisor
gives i förslaget i 29 § 2 mom., resp. 67 § sista stycket.

Efter mönster av KL har i 2 mom. inrymts möjlighet att tillerkänna
där avsedda nämndledamöter, förutom arvode, ett på förhand bestämt belopp
för utgifter, som är förenade med uppdraget.

Förslaget innebär, att beloppet av arvode eller ersättning enligt 2 mom.
skall bestämmas för högst ett år i sänder. Detta är en avvikelse från KL,
enligt vilken beloppet må bestämmas för högst fyra år i sänder. Denna regel
i KL, som infördes på mitt förslag, motiverades med att möjligheterna
att ge ledamot av kommunens styrelse en ställning, påminnande om den
som tillkommer borgarråden i Stockholm, kunde ökas, om städerna finge
rätt att bestämma arvode åt sådan ledamot för längre tid åt gången än den
dittills högst medgivna, ett år. I Stockholm har emellertid ersättningen åt
borgarråd bestämts i annan ordning än genom arvode av den art varom nu
är fråga, och skäl saknas sålunda för att frångå hittills gällande regel att
arvodet icke må fastställas för längre tid än ett år i sänder. Bestämmelserna
om särskilt arvode till stadskollegiets ordförande hindrar ej att han tillika
erhåller dagtraktamente och reseersättning och givetvis icke heller att han
uppbär ersättning för uppdrag i andra nämnder.

4 kap. Om stadens drätsel

Inledande bestämmelser
54 §.

Denna paragraf har ej direkt motsvarighet i LKSthlm men överensstämmer
med 50 § KL.

Första stycket innehåller en allmän regel om skydd för den kommunala
förmögenheten.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller redan i Stockholm på
grund av den inledningsvis omnämnda lagen den 14 maj 1954, varigenom
vissa bestämmelser i KL från och med den 1 januari 1955 erhöll motsvarande
tillämpning å Stockholms stad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

55 §.

Denna paragraf motsvaras i LKSthlm av 5 § samt första meningen i
54 §; den överensstämmer helt med 51 § KL.

56 §.

Denna paragraf har i LKSthlm motsvarighet i 26 § 3 mom. samt 64 §
första stycket b); den överensstämmer med 52 § KL.

I sak innebär förslaget icke någon ändring av nu gällande regler.

Utgifts- och inkomststat
57 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 47 § LKSthlm och överensstämmer
helt med 53 § KL.

Vad här föreslagits skiljer sig från gällande LKSthlm endast på några
punkter.

De alternativa möjligheterna för upptagande i staten av underskott och
överskott ändras till att avse vad som av avslutade räkenskaper framgår.

Nuvarande bestämmelse att å utgiftssidan skall upptagas »de belopp
i kapital eller ränta, varmed stadens skulder under det nästfoljande året
förfalla till betalning» utgår, enär den icke generellt överensstämmer med
tillämpad redovisningspraxis och för övrigt är överflödig.

Reservation av anslag behöver icke som nu beslutas i samband med
statbehandlingen.

58 §.

Denna paragraf motsvarar 48 och 49 §§ LKSthlm och 54 § KL.

Paragrafen har redaktionellt utformats i nära anslutning till KL. Reellt
innebär den ett bibehållande av de regler, som i hithörande avseende redan
gäller för Stockholm. Den ändringen har emellertid vidtagits, att tiden för
uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat angivits till före oktober
månads utgång i stället för som i LKSthlm november månad. Erfarenheten
har nämligen visat, att hittillsvarande tidsbestämmelse innebär en
alltför knapp marginal. I praktiken har därför också tillämpats den föreslagna
tidsbestämmelsen.

Bestämmelsen i 54 § andra stycket KL om offentliggörande av statförslaget,
som har motsvarighet i LKS men ej i LKSthlm, är ej medtagen i detta
förslag på enahanda skäl som anfördes vid 1935 års kommunallagsrevision,
nämligen att statförslaget alltid i god tid före stadsfullmäktigbehandlingen
utkommer i tryck.

Stadgandet i 49 § sista stycket LKSthlm om att den fastställda utgiftsoch
inkomststaten skall återställas till stadskollegiet har uteslutits på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

av att enligt 27 § i förslaget avskrift av stadsfullmäktiges protokoll alltid
skall tillställas stadskollegiet.

Fondbildning
59—61 §§.

Beträffande dessa paragrafer, som överensstämmer helt med 55—57 §§
KL, hänvisas till vad som anförts vid behandlingen av 54 § andra och tredje
styckena.

Lånerätt
62—63 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 63 § 2 mom. LKSthlm och överensstämmer
helt med 58—59 §§ KL.

64 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. b) LKSthlm samt utan ändring
60 § KL.

Medelsförvaltning

65 §.

Denna paragraf överensstämmer med 61 § KL.

Första stycket har ingen motsvarighet i LKSthlm. Bestämmelserna i
andra och tredje styckena gäller däremot redan i Stockholm; jämför 54 §.

66 §.

Denna paragraf motsvarar 62 § KL. I 50 § LKSthlm stadgas endast, att
stadens räkenskaper skall föras för kalenderår.

Nuvarande regler för Stockholm medger icke formell möjlighet för stadens
centrala förvaltning att ge direktiv rörande enhetliga linjer för räkenskapsväsendet.
I kommunallagen för Stockholm bör emellertid liksom i
KL en sådan befogenhet inskrivas. Det är då naturligt, att denna befogenhet
gives åt det speciella drätselorganet, drätselnämnden.

De i KL 62 §, andra och tredje styckena, intagna tidsangivelserna har
i detta förslag uteslutits, då det för Stockholm torde vara mer praktiskt
att bibehålla nuvarande ordning, att drätselnämnden resp. stadsfullmäktige
beslutar härutinnan.

Bestämmelserna i 50 § andra stycket LKSthlm om att för stadens kassaoch
räkenskapsväsen skall finnas ett av Konungen fastställt reglemente har
uteslutits, enär de grundläggande bestämmelserna i dessa hänseenden är
av beskaffenhet att böra intagas i reglementet för drätselnämnden, vilket
enligt 48 § i förslaget skall fastställas av Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957 63

Revision
67 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § första och andra styckena LKSthlm samt
63 § KL.

De sakkunniga har i denna del anfört.

Enligt såväl LKSthlm som KL är mandatperioden för revisor ett år. Revisorerna
återväljas emellertid regelmässigt för i varje fall ytterligare ett
år så att tjänstgöringstiden blir densamma som för ledamöter i de kommunala
nämnderna. Ett faktiskt ombyte av revisorer efter endast ett år
kunde ock vara ägnat att nedsätta revisionens effektivitet. Det föreligger
således icke några vägande skäl att ha kortare lagstadgad mandatperiod
för revisor än för nämndledamot. Detta förslag innebär därför att revisor
skall väljas för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Under remissbehandlingen har icke gjorts några erinringar mot de sakkunnigas
förslag. För egen del har jag ansett mig kunna godtaga ifrågavarande
avvikelse från KL, då några egentliga olägenheter av en tvåårig mandatperiod
för revisorerna knappast torde vara att befara.

Till skillnad mot KL angives ej minimiantalet revisorer, då föreskrift därom
ej torde vara erforderlig för Stockholm. Föreskrift införes däremot om
obligatoriskt utseende av suppleanter.

Kretsen av dem, som på grund av redovisningsskyldighet skall vara hindrade
att deltaga i vissa beslut, bestämmes på samma sätt som i KL, vilket i
jämförelse med gällande lag innebär, att jävigheten utsträckes till vissa den
redovisningsskyldige närstående.

Regleringen i lag av revisorernas inventeringsrätt har motsvarighet i 58 §
LKS men ej i LKSthlm. Särskilda skäl föreligger icke för avvikelse i kommunallag
för Stockholm.

Reglerna om revisors ansvar och rätt till ersättning har i enlighet med de
allmänna redigeringsprinciperna införts här.

68 §.

Denna paragraf motsvarar delvis 51 § sista stycket LKSthlm och överensstämmer
med 64 § KL. Reglerna om vad revisionsberättelse obligatoriskt
skall innehålla saknar motsvarighet i gällande lag.

69 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § sista stycket LKSthlm och i huvudsak
65 § KL.

I fråga om tidpunkten för revisionsberättelsens framläggande till granskning
och avgörande skiljer sig bestämmelsen från KL. Tidsangivelsen är
hämtad från nu gällande bestämmelse i 51 § LKSthlm, vilken infördes genom
lagändring den 9 mars 1951. Den i KL intagna föreskriften att revisions -

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

berättelse skall avlämnas till fullmäktiges ordförande inom tid, som han
bestämmer, har ej givits motsvarighet i detta förslag. Föreskrift därom bör
givas i revisionsstadga, som antages av stadsfullmäktige.

Med hänsyn till att enligt förslaget i allt väsentligt skall gälla samma lagregler
om revisionen som enligt KL, torde anledning saknas att bibehålla
den i 52 § LKSthlm stadgade skyldigheten för staden att underställa revisionsstadgan
Konungens prövning. Skäl måste emellertid fortfarande anses
föreligga att för Stockholm bibehålla den ordningen, att mer detaljerade och
kompletterande bestämmelser om revisionens ordnande gives i revisionsstadga,
som antages av stadsfullmäktige.

70 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat 53 § LKSthlm och 66 § KL.

5 kap. Om allmän kommunalskatt

71 §.

Denna paragraf motsvarar andra punkten i 54 § LKSthlm och överensstämmer
helt med 67 § KL.

72 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 55 § 1 mom. första stycket LKSthlm
och överensstämmer helt med 68 § KL.

55 § 2 inom. LKSthlm innehåller allmänna bestämmelser om skattedifferentiering.
Sådana är också givna i 63 § 3 mom. LKS. På kommunallagskonnnitténs
förslag har några bestämmelser av detta slag ej medtagits i KL.
I konsekvens härmed föreslås de utgå jämväl ur kommunallagstiftningen
för Stockholm. I anslutning härtill och i överensstämmelse med KL föreslås
jämväl utgå reglerna i 55 § 1 mom. andra stycket LKSthlm att stadsfullmäktige
ej äger avvika från de i lag eller författning föreskrivna grunderna för
kommunalskatts utgörande, då detta framgår redan av 71 och 72 §§.

73 §.

Denna paragraf motsvarar 56 § LKSthlm och 69 § första stycket KL. Motsvarighet
till 69 § andra stycket KL finnes det ej anledning intaga i kommunallag
för Stockholm.

74 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 57 § LKSthlm och har motsvarighet
i 70 § första stycket KL. Skiljaktigheten mellan KL och detta förslag är
betingad av de speciella förhållandena för Stockholm.

75 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 58 § LKSthlm och har motsvarighet
i 71 § KL.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ur 1957 65

76 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 59 § LKSthlm och —- med uteslutning
av viss för Stockholm ej aktuell föreskrift —- 72 § KL.

77 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 60 § LKSthlm och 73 § KL.

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer med
74 § KL.

Bestämmelsen i 63 § 1 inom. a) angående underställning för permutation
av donationsföreskrift har, på det av kommunallagskommittén anförda
skälet, nämligen att intagande i kommunallagarna av denna allmänna regel
är överflödig (sid. 324—325), ansetts böra utgå.

Bestämmelsen i 63 § 1 mom. b) om underställning av beslut om lån och ingående
av borgen är ersatt av hänvisning till 64 §. Detta sammanhänger med
att förevarande förslag liksom KL är så redigerat, att underställningsskyldigheten
rörande vissa beslut är reglerad bland de bestämmelser, som i övrigt
behandlar samma slags beslut. I enlighet härmed har även föreskrifterna
om underställning av beslut om reglemente för stadskollegiet, borgarrådsberedningen
och drätselnämnden samt om bildande av vissa fonder placerats
i de sammanhang, vari de sakligt hör hemma, och i förevarande paragraf
blott hänvisats till dessa föreskrifter. I övrigt innehåller denna paragraf bestämmelser
om det formella förfarandet i underställningsärenden.

79 §.

Denna paragraf motsvarar 64 § LKSthlm och 75 § KL.

Hänvisning göres till föreskrifterna om underställning av beslut om beviljande
av pension åt förtroendeman, om anslag att täckas genom utdebitering
under mer än fem år, om anbringande av medel annorledes än enligt 65 §
samt om reglemente för besvärsnämnd.

Innehållet i 64 § första stycket c) LKSthlm utgår, enär reglerna om utdebitering
av kommunal skatt efter särskild grund slopats.

Regeln i 75 § första stycket KL om underställning av beslut om hushållningsplan
för donationsjord har motsvarighet i 75 § LKS men ej i LKSthlm.
Anledning torde ej föreligga att nu införa någon bestämmelse härom i kommunallag
för Stockholm.

80 §.

1 mom. Momentet motsvarar utan ändring 76 § 1 inom. KL och har motsvarighet
i 66 § LKSthlm. I jämförelse med LKSthlm innebär detta förslag
endast den ändringen, alt besvärstiden förlänges från fjorton dagar till tre
5—Il i lut n g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år W57

veckor samt att besvärstiden räknas från dagen för tillkännagivande å kommunens
anslagstavla av justeringen av det överklagade beslutet i stället för
från dagen för offentlig uppläsning av stadsfullmäktiges protokoll. Det är
anledning att även för Stockholm tillämpa denna utgångspunkt för besvärstiden,
vilket också är en konsekvens av bestämmelsen i 25 § rörande formen
för tillkännagivande av justering.

2 mom. Detta moment har motsvarighet i 68 § första och andra styckena
LKSthlm samt överensstämmer helt med 76 § 2 mom. KL.

Första stycket i 68 § LKSthlm är här ersatt med en hänvisning till vad
som i fråga om besvär »är särskilt stadgat».

I övrigt innebär förslaget att även i fråga om besvär över stadskollegiets
och annan nämnds beslut besvärstiden blir tre veckor mot fjorton dagar
enligt LKSthlm samt att den räknas från tillkännagivande å kommunens anslagstavla
om justering av det överklagade beslutet, mot det att enligt
LKSthlm besvärstiden räknas från den dag, klaganden erhållit del av beslutet.
Den här i analogi med KL förutsatta ordningen är att föredraga. Det erinras
om att enligt 47 och 51 §§, jämfört med 41 och 25 §§, justering av
nämnds protokoll skall tillkännagivas i samma ordning som justering av
stadsfullmäktiges protokoll.

3 mom. Momentet överensstämmer med 76 § 3 mom. KL och har motsvarighet
i 68 § tredje stycket LKSthlm.

KL innebär på denna punkt att efter förebild från Stockholm legala förutsättningar
skapas för ett särskilt besvärsinstitut i befordringsärenden och
vissa andra ärenden som berör de kommunala tjänstemännen. Under jämförelse
med LKSthlm och den av Kungl. Maj :t den 5 mars 1937 fastställda
särskilda besvärsstadgan för Stockholm innebär detta förslag eljest följande.

Klagorätt hos besvärsnämnd skall gälla även över beslut av kommunens
styrelse = stadskollegiet. Detta bör föranleda, att besvärsnämndens ledamöter
väljes av stadsfullmäktige.

Besvärsrätten utvidgas till att avse även beslut om entledigande och disciplinär
bestraffning.

Reglemente för besvärsnämnd antages av stadsfullmäktige och underställes
överståthållarämbetet i stället för Kungl. Maj :t.

Föreskrift införes i lagen att för besvärsnämnd skall gälla samma bestämmelser
som för övriga nämnder i de ämnen, som regleras i 51 §, där ej annat
föreskrives i nämndens reglemente.

Besvärsrätten är icke bunden till medlemskap i kommunen. Såsom framgår
av vad jag anförde i propositionen till KL (sid. 206), tillkommer besvärsrätt
även annan än kommunmedlem, om han beröres av fattat beslut.

Besvärstiden är tre veckor från dagen för protokollsjusterings offentliggörande
å anslagstavlan mot enligt besvärsstadgan fjorton dagar från det
klaganden erhållit del av beslutet.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 16 är 1957

Klagan över besvärsnämndens beslut kan liksom enligt LKSthlm endast
föras genom kommunalbesvär. Likaså bibehålies bestämmelsen att vid besvär
över besvärsnämndens beslut må kunna åberopas jämväl att det hos
besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon av de kommunala
besvärsgrunderna.

Besvärstiden vid klagan över besvärsnämnds beslut bestämmes likaledes
till tre veckor från det protokollsjustering av nämndens beslut kungjorts å
anslagstavlan.

81 §.

Denna paragraf överensstämmer med 77 § KL samt har motsvarighet i
67 § LKSthlm, som i visst avseende hänvisar till 65 § samma lag.

Den legalitetskontroll, som enligt 45 § LKS ankom på magistrat, har upphört
i och med KL:s ikraftträdande. Magistratens legalitetskontroll har i
Stockholm enligt bestämmelserna i 65 § LKSthlm tillkommit överståthållarämbetet.
Denna överståthållarämbetets legalitetskontroll föreslås även skola
upphöra, varför någon motsvarighet till 65 § LKSthlm ej medtagits i förslaget.

Avfattningen av första stycket i förevarande paragraf klargör, att överståthållarämbetet
kan meddela verkställighetsförbud, oavsett på vilken eller
vilka av de i lagen angivna grunderna klaganden stöder sin talan.

Innehållet i andra stycket av denna paragraf motsvarar utan ändring 67 §
andra stycket LKSthlm.

82 §.

Sedan den 1 januari 1955 gäller särskild lag om besvärstid vid talan mot
förvaltande myndighets beslut (SFS 1954:355), vilken innehåller samma
bestämmelser om besvärstid som den allmänna kommunallagen. Förevarande
paragraf har erhållit sådan avfattning att nämnda lag skall äga tilllämpning
å besvär över överståthållarämbetets utslag.

I förhållande till besvärsbestämmelserna i 69 § andra stycket LKSthlm
innebär förslaget den ändringen att besvärstiden förkortats från trettio
dagar till tre veckor samt att särskild besvärstid för menighet införts.

Stadgandet i 69 § första stycket LKSthlm angående kungörande av överståthållarämbetets
utslag har icke någon motsvarighet i vare sig LKS eller
KL. Då det knappast torde föreligga särskilda skäl att endast för Stockholm
giva regler i kommunallagsform rörande tillkännagivandet av Kungl. Maj :ts
befallningshavandes utslag, har denna bestämmelse uteslutits.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958. I
samband med ikraftträdandet uppkommer vissa spörsmål, vilka reglerats i
särskilda övergångsbestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande inom
inrikesdepartementet upprättade förslag till kommunallag för Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johnny Sköldvall

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM
010844