Kungl. Maj.ts proposition nr 151 (Proposition 1949:151)

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Jir 151.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av.

en statlig affärsbank m. m.; given Stockholms slott
den 18 mars 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets samtliga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

Genom beslut den 23 mars 1945 har Kungl. Maj :t uppdragit åt särskilda
sakkunniga, 1955 års bankkommitté,1 att verkställa en förutsättningslös ut 1

Landshövdingen P. C. Jonsson, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, chefredaktören
I. Anderson, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson,
bankdirektören E. Browaldh, disponenten friherre J. G. G. De Geer, ledamoten av riksdagens
första kammare, lantbrukaren G. Elofsson, redaktören K. Fredriksson, ledamoten av riksdagens
andra kammare, bankofullmäktigen D. Hall, ombudsmannen S. Hallnäs, bankdirektören G.
Lindahl, f. d. riksbankschefen I. Rooth, ledamoten av riksdagens andra kammare, chefredaktören
F. Severin, hovrättsrådet, numera bankinspektören K. Wulff samt f. d. statssekreteraren T. Wärn.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 151.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

redning rörande dels riksbankens uppgifter och organisation, dels tryggandet
av ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden på kreditväsendets
område dels ock formerna för uppnående av enhetlighet i den offentliga
finanspolitiken.

Kommittén, som förut avgivit betänkande angående det s. k. kreditgarantisystemet
(SOU 1947: 86; jfr prop. 1948:273), har den 4 mars 1949
avgivit betänkande med förslag om inrättande av en statlig affärsbank (SOU
1949: 13). Beträffande motiveringen till detta förslag samt dess närmare
innebörd torde jag få hänvisa till själva betänkandet och här blott lämna
följande summariska redogörelse för innehållet däri.

Bankkommittén uttalar, att den statliga kreditverksamhet, som sker med
anlitande av särskilda lånefonder, skulle kunna rationaliseras, därest ett
särskilt statsorgan inrättades med uppgift att omhänderhava vissa delar av
sagda verksamhet. Vidare har kommittén ansett det lämpligt, att riksbanken
befrias från andra uppgifter än de till centralbanksrörelsen hörande.
Slutligen har kommittén funnit skäl tala för att en affärsbank inrättas,
som — ehuru driven enligt bankmässiga normer — likväl är oberoende av
privata vinstintressen och följaktligen ägnad att kunna fungera som regulator
på kreditmarknaden.

Under hänvisning härtill föreslår bankkommittén, att en särskild statlig
bank inrättas genom att, med Jordbrukarbanken som stomme, i första
hand till denna överföra den av riksbanken bedrivna affärsbanksrörelsen
och i andra hand utbygga rörelsen med det antal kontor som erfordras för
att banken skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullfölja sina nyssnämnda
funktioner. Kommittén anser sig kunna räkna med att bl. a. vissa
av Göteborgs handelsbanks nuvarande kontor härvid kunna förvärvas av
den statliga banken och förutsätter, att statens intressen i Göteborgs handelsbank
torde komma att avvecklas i samband med den statliga bankens
tillkomst.

Den statliga banken föreslås skola arbeta i aktiebolagsform i enlighet
med de principer, som gälla för övriga banker, och sålunda bl. a. vara underkastad
tillsyn av bank- och fondinspektionen. Bankens icke affärsmässiga
uppgifter, d. v. s. dess medverkan vid förvaltningen av vissa statliga
lånefonder, böra därför enligt kommittén anses som förvaltningsuppdrag
åt banken, för vilkas utförande ersättning skall utgå, och bokföringsmässig
åtskillnad måste upprätthållas mellan affärsbanksmässiga och andra grenar
av bankens verksamhet.

Bankens hela aktiekapital — med de undantag, som betingas av banklagens
föreskrifter rörande minsta antalet aktieägare i en bank — förutsättes
komma att ägas av staten. Under hänvisning härtill uttalar kommittén,
att vederbörande departementschef i realiteten torde komma att utgöra hankens
bolagsstämma.

Beträffande förslagens genomförande förordar kommittén, att ett principbeslut
om inrättande av en statlig bank enligt de uppdragna riktlinjerna
först meddelas. På den blivande bankens styrelse avses härefter ankomma
att utarbeta alla erforderliga detaljförslag samt att genomföra dessa.

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Kommitténs betänkande är icke enhälligt. Elva av dess fjorton ledamöter
stå bakom förslaget, men av dessa ha fyra, nämligen herrar Browaldh,
De Geer och Wärn respektive herr Rooth i två olika särskilda yttranden, tagit
avstånd från vissa delar av uttalandena och motiveringen i betänkandet.
Ytterligare två ledamöter ha avgivit var sitt särskilda yttrande, men dessa
innefatta ej någon från förslaget avvikande mening. Vidare föreligga två
reservationer, avgivna av herr Ivar Anderson respektive herrar Olof Andersson
och Hall. Herr Ivar Anderson finner sig icke kunna biträda kommitténs
förslag, för vilket enligt reservantens mening inga avgörande sakliga
skäl kunnat anföras. I den andra reservationen framhålles till en början,
att den föreslagna banken icke givits tillräckligt starka resurser för att
på längre sikt kunna fullgöra sina funktioner. Vidare anmärkes, att kommittén
icke undersökt möjligheterna att organisatoriskt inpassa en affärsbanksorganisation
som den föreslagna i riksbanken, i vilket sammanhang
reservanterna anföra vissa skäl härför, som anses tala för att organisationen
utformas så, att den i framtiden kan organisatoriskt kombineras med riksbanken.
Beträffande principerna för den föreslagna bankens rörelse äro
reservanterna av den uppfattningen, att en särskild lag för ändamålet bör
stiftas, enär lagen om bankrörelse icke tillförsäkrar banken erforderlig rörelsefrihet.
Även i vissa andra hänseenden — till vilka jag torde få återkomma
— företräda reservanterna en annan mening än kommittémajoriteten.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla i anslutning till bankkommitténs
förslag uppkommen fråga om avveckling av statens aktieinnehav
i aktiebolaget Göteborgs handelsbank.

Såsom framgår av betänkandet (s. 29) äger staten aktier i Göteborgs handelsbank
till ett nominellt värde av 11 491 400 kronor varav 9 991 400 kronor
avse stamaktier samt återstoden, 1,5 miljoner kronor, preferensaktier.
Då bankens kapital av stam- och preferensaktier uppgår till 20 respektive 3
miljoner kronor, innehar således stalen av stamaktierna i det närmaste
hälften och vad angår preferensaktierna exakt hälften.

Jämlikt uttalande av 1939 års riksdag (st. utsk. uti. nr 81, s. 2) må sagda
aktier icke avyttras utan riksdagens medgivande.

Sedan bankkommittén under hösten 1948 fattat principbeslut om att
framlägga förslag rörande inrättande av en statlig affärsbank, uppkom inom
bankkommittén fråga angående hur staten med anledning härav borde förfara
med sitt aktieinnehav i Göteborgs handelsbank. Då det ansågs vara till
uppenbart gagn för den statliga banken om dess rörelse kunde baseras jämväl
på delar av Göteborgs handelsbanks kontorsorganisation, diskuterades
inom kommittén olika förslag att realisera detta önskemål. Sedan jag under
hand blivit informerad härom samt erhållit kännedom om att angivna syfte
syntes kunna tillgodoses genom att avtal träffades om försäljning av Göteborgs
handelsbank till Skandinaviska banken aktiebolag, under förutsättning
bl. a. att i samband härmed sistnämnda bank till den blivande statliga
banken — representerad av Jordbrukarbanken — överläte rörelsen vid vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av Göteborgs handelsbanks kontor, uppdrog jag åt bankinspektören K. Wulff
att, med biträde av förste byråinspektören T. Hanström samt bankdirektören
C. Lindahl, inleda förhandlingar med Skandinaviska banken och Göteborgs
handelsbank i syfte att få till stånd ett sådant avtal. Sedan dylika
förhandlingar ägt rum, träffades den 22 februari 1949 en överenskommelse
mellan Göteborgs handelsbank och Skandinaviska banken av huvudsaklig
innebörd, att Göteborgs handelsbank, under förutsättning bl. a. av Kungl.
Maj :ts godkännande, till Skandinaviska banken överläte hela sin rörelse
med samtliga tillgångar och rättigheter mot det att Skandinaviska banken
övertoge ansvaret för Göteborgs handelsbanks samtliga skulder och förpliktelser
(utom utskiftningsskatt) samt därjämte till Göteborgs handelsbank
erlade ett kontant belopp av 39 miljoner kronor, vilket väl motsvarar värdet
av bankens egna medel enligt senaste bokslut. 1 överenskommelsen förutsättes,
att de enskilda aktieägarna skola bli i tillfälle att på vissa villkor
sälja sina aktier till en kurs av 180 kronor för stamaktie och till 107 kronor
för preferensaktie. Vidare förutsättes, att Göteborgs handelsbank efter försäljningen
skall träda i likvidation. Samtliga kostnader för denna skola
bäras av Skandinaviska banken, som garanterar, att vid likvidationen ett
belopp av 39 miljoner kronor kommer att finnas tillgängligt för utdelning
till aktieägarna och utskiftningsskatt. Överenskommelsen torde såsom Bil.
A få fogas till detta protokoll.

Under förutsättning att nyssnämnda överenskommelse blir gällande har
vidare samma dag träffats avtal mellan staten och Skandinaviska banken,
enligt vilket, å ena sidan, Skandinaviska banken åtager sig att för statens
— eller av staten anvisad köpares — räkning inköpa staten icke tillhöriga
aktier i Göteborgs handelsbank till nyss angivna kurser och, å andra sidan,
staten förbinder sig att gottgöra Skandinaviska banken för dess utbetalningar
i anledning av dessa köp, dock ej för överkursen å preferensaktierna.
Den reella innebörden av detta avtal — vilket såsom Bil. B torde få fogas
till detta protokoll — är att staten, som vid likvidationen står som den
enda eller praktiskt taget enda aktieägaren, får vidkännas utskiftningsskatten,
ca 4,8 miljoner kronor. Motiven för denna anordning framgå av vad
jag i det följande anför. — Till överenskommelsen mellan Skandinaviska
banken och Göteborgs handelsbank har den 14 mars 1949 fogats ett tilllägg
av innebörd, att Skandinaviska banken icke har något att erinra mot
att Göteborgs handelsbank vid extra bolagsstämma beslutar tilldela sin
personal en gratifikation av 150 000 kronor, under förutsättning att ett motsvarande
belopp avräknas å dels den i överenskommelsen angivna köpeskillingen
och dels det belopp, som vid likvidationen skall utskiftas å statens
aktier.

I anslutning till avtalen den 22 februari 1949 har slutligen preliminär
överenskommelse träffats mellan Skandinaviska banken och Jordbrukarbanken
bl. a. därom, att den senare banken skall få övertaga rörelsen vid
ett antal Göteborgs handelsbank tillhöriga kontor. I ersättning för denna
rörelse — som kan beräknas avse inlåning om ca 115 miljoner kronor

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

samt utlåning uppgående till omkring 150 miljoner kronor — skall Jordbrukarbanken
till Skandinaviska banken erlägga, förutom mellanskillnaden
mellan ut- och inlåning enligt vissa beräkningsgrunder, ett belopp av
5 miljoner kronor. De förmåner, som genom sistnämnda avtal beretts Jordbrukarbanken,
ha emellertid ansetts motivera en särskild uppoffring från
statens sida i förhållande till de enskilda aktieägarna. Staten har därför
åtagit sig att på sätt förut sagts inköpa dessas aktier. Då vissa detaljer i avtalet
skola bli föremål för ytterligare förhandlingar, kan en fullständig redogörelse
för avtalets innehåll nu ej lämnas.

För staten blir således det ekonomiska resultatet av förenämnda avtal

att staten för sina aktier i Göteborgs handelsbank erhåller ett belopp av
14,55 miljoner kronor, varav 13,05 miljoner kronor avse stamaktierna och
återstoden preferensaktierna; samt

att Jordbrukarbanken för en kontantinsats av 5 miljoner kronor samt i
övrigt på villkor som förut sagts övertager rörelsen vid ett antal bankkontor.

Härjämte torde staten komma att uppbära utskiftningsskatt med ca 4,8
miljoner kronor.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla, att Jordbrukarbankens
styrelse i skrivelse den 14 mars 1949, under hänvisning till förenämnda
avtal, meddelat, att styrelsen hade för avsikt att å extra bolagsstämma under
våren 1949 föreslå en höjning av bankens grundfond med 10 miljoner
kronor, ävensom hemställt, att de åtgärder måtte vidtagas, som erfordrades
för att staten såsom huvuddelägare i banken skulle kunna deltaga i
nyemissionen.

I skrivelsen anföres vidare bl. a. följande:

Jordbrukarbankens grundfond utgjorde 30 miljoner kronor och dess reservfond
komme, om styrelsens förslag till årets bolagsstämma att av vinstmedel
överföra 1,3 miljoner kronor till reservfonden bleve bifallet, att utgöra
15 miljoner kronor, d. v. s. 50 % av grundfonden. Grundfonden finge
enligt gällande bolagsordning uppgå till högst 40 miljoner kronor. Styrelsen
hade för avsikt att föreslå höjning av grundfonden till dess maximalt
medgivna storlek, 40 miljoner kronor, genom utgivande av 100 000 nya aktier
å 100 kronor till en utgivningskurs av 150 kronor för aktie, sammanlagt
15 miljoner kronor. Av bankens 300 000 aktier ägde staten 298 662.

Rank- och fondinspektionen har i yttrande över framställningen tillstyrkt
bifall till densamma.

Departementschefen.

Frågan om inrättande av en statlig affärsbank.

Vid bankkommitténs tillkallande framhöll jag bl. a. att lämpligheten av
alt inrätta eu eller flera av det allmänna kontrollerade affärsbanker borde
övervägas redan av det skälet, att frågan om Jordbrukarbankens och Göte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

borgs handelsbanks framtida ställning krävde sin lösning. Förslag härom
föreligga nu i det att bankkommittén framlagt sitt betänkande angående inrättande
av en statlig affärsbank genom en ombildning av den statsägda
Jordbrukarbanken. Även frågan om Jordbrukarbankens utvidgning i samband
med avvecklingen av statens intressen i Göteborgs handelsbank synes
i och för sig tillräcklig för att motivera, att Jordbrukarbankens framtida
ställning upptages till närmare diskussion.

Såsom kommittén anmärkt (s. 60), är innebörden av dess förslag en ombildning
av Jordbrukarbanken genom att banken utökas med — förutom
vissa enskilda bankkontor — riksbankens avdelningskontor. Av kommitténs
14 ledamöter ha 13 biträtt förslaget, däribland representanter för såväl
riksbanken som de privata bankerna, varvid dock är att märka, att två ledamotsgrupper
till sitt godtagande av förslaget fogat vissa reservationer.
Av företrädarna för riksbankens intressen ha sålunda två ansett den föreslagna
kontorsorganisationen tillfredsställande allenast för de behov, som
komma att föreligga under de första åren samt i anslutning härtill uttalat,
att den organisation, som nu må skapas, bör i en framtid kunna organisatoriskt
sammanföras med riksbanken. Vidare ha fyra ledamöter i kommittén
— varav två företräda de privata bankintressena — betonat, att en avgörande
förutsättning för deras ståndpunktstagande varit, att den statliga
banken icke genom lagstiftning eller på annat sätt, direkt eller indirekt, erhåller
några förmåner i konkurrenshänseende utan verkligen får arbeta
under samma allmänna villkor som övriga affärsbanker; härvid förutsätta
sistnämnda två kommittémedlemmar, med instämmande av ytterligare en
ledamot, att den statliga kreditgivningen, icke blott på jordbruksrationaliseringens
utan jämväl på bostadskreditens område, utformas i enlighet med
den s. k. kreditgarantilinjen, utan diskriminering gent emot någon av de
grupper av kreditinstitut, som kommittén förutsätter skola vara berättigade
deltaga i denna kreditgivning.

I likhet med kommitténs majoritet anser jag vägande skäl tala för att
staten driver affärsbanksrörelse. Då vidare genom den preliminärt avtalade
avvecklingen av Göteborgs handelsbanks verksamhet möjlighet nu föreligger
att på tillfredsställande villkor öka underlaget för Jordbrukarbankens
rörelse, anser jag att sistnämnda bank bör utgöra stomme i en blivande statlig
affärsbank. Om det skall vara möjligt för Jordbrukarbanken att med sin
affärsbanksmässiga verksamhet omspänna hela landet samt att fullgöra
de övriga, särskilt fondförvaltande, uppgifter, som kommittén praktiskt
taget enhälligt önskar anförtro den statliga banken, blir det emellertid nödvändigt
att utrusta denna med en mera utbredd kontorsorganisation.

Kommitténs majoritet har utgått från att detta behov bör tillgodoses dels
genom att riksbankens avdelningskontor införlivas med den statliga banken,
dels genom kontorsbyten och eventuella nyetableringar. För att riksbankens
avdelningskontor tagas i anspråk tala enligt kommittémajoritetens
mening även skäl som hänföra sig till riksbankens egna uppgifter och

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

organisation. I sistnämnda hänseende företräda emellertid, som förut
nämnts, två kommittéledamöter, vilka representera riksbanken, en i viss
mån avvikande mening.

Att man i nuvarande läge bör undvika material- och kostnadskrävande
nyetableringar behöver icke närmare motiveras. Med hänsyn härtill synes
enligt min mening lämpligt att utnyttja de betydande organisatoriska
resurser, som riksbankens avdelningskontor representera. Därvid förutsättes
att detta kan bliva möjligt utan att riksbankens centralbanksmässiga
verksamhet därigenom försvåras. Såsom nyssnämnda reservanter påpekat
är riksbanken för sina marknadsreglerande ingripanden i behov av kontaktorgan.
Enligt min uppfattning kan emellertid detta behov väl tillgodoses
genom samarbete mellan riksbanken och den statliga affärsbanken.

Av dessa skäl, samt med beaktande av vad kommittén i övrigt anfört i
denna fråga, kan jag ansluta mig till förslaget om att en statlig affärsbank
nu bör inrättas, bestående av Jordbrukarbanken, vissa övriga affärsbankskontor
samt — eventuellt med vissa undantag — riksbankens avdelningskontor.
I princip är jag vidare ense med kommittémajoriteten därom, att
aktiebolaget Industrikredits rörelse tills vidare bör fullföljas inom ramen
för den statliga banken. Om sålunda aktiebolaget Industrikredit, med bevarande
av enbart sin formella självständighet, blir personellt och lokalt förenat
med den statliga banken, torde man få förutsätta, att de enskilda aktieägarna
i bolaget komma att påyrka, att staten i enlighet med i bolagsavtalet
stadgad skyldighet skall inlösa deras aktier. Med hänsyn till omfattningen
av övriga arbetsuppgifter i samband med utvidgningen av Jordbrukarbankens
rörelse torde emellertid lösandet av de problem, som sammanhänga
med bankens förhållande till aktiebolaget Industrikredit ännu någon tid
kunna anstå. Frågan om anvisande av anslag för nyssnämnda aktieinlösen
bör därför tills vidare uppskjutas.

Principer för bankens rörelse.

I fråga om grunderna för bankens rörelse ha — såsom i det föregående
framhållits — delade meningar rått inom kommittén. Problemet synes böra
beaktas vid de fortsatta utredningarna men i huvudsak torde det icke vara
möjligt att annorledes än på grundval av erfarenheterna från bankens rörelse
taga ställning till spörsmålet. I ett hänseende synes dock en närmare
precisering redan nu möjlig. Jag anser sålunda att statliga myndigheter
och sådana företag, vilka helt eller till övervägande del ägas av staten, böra
anlita den statliga banken som sin bankförbindelse, för såvitt detta icke
medför påtagliga praktiska olägenheter för dem.

I fråga om det s. k. kreditgarantisystemet torde få framhållas att en utvidgning
av detta att omfatta även bostadskrediter icke är aktuellt. Jag finner
därför icke anledning föreligga att i detta sammanhang ta ståndpunkt
till de olika spörsmål på detta område, som bankkommittén berört i sitt betänkande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

Den statliga bankens fondförvaltande uppgifter.

Kommittén förutsätter, att åt den statliga banken efterhand böra anförtros
olika uppgifter i den statliga kreditgivningen. Principiellt delar jag denna
mening, ehuru jag för närvarande icke är beredd att närmare angiva dessa
uppgifter. Frågan torde ytterligare böra utredas och förslag i ämnet få föreläggas
nästa års riksdag. Vad riksbankens avbetalningslånefond angår föreligga
skäl såväl för avveckling av fonden som för ett fullföljande av långivningen
ur densamma. Huru denna fråga bör lösas torde jämväl få övervägas
ytterligare. I ett par andra hänseenden anser jag mig dock kunna
nu precisera min ståndpunkt beträffande den statliga bankens sysslande
med fondförvaltning.

Jag är sålunda ense med kommittén om att bankens ifrågavarande göromål
böra betraktas såsom banken givna förvaltningsuppdrag, för vilkas utförande
ersättning av statsmedel bör utgå. Sådan ersättning bör motsvara
bankens verkliga, icke täckta kostnader för ändamålet, häri inräknade på
göromålen belöpande andelar i bankens fasta kostnader. Vidare biträder jag
kommitténs mening, att bank- och fondinspektionen —• som kommer att
fungera såsom tillsynsorgan i avseende å bankens affärsmässigt bedrivna
rörelse — jämväl får utgöra granskningsorgan såvitt angår bankens fondförvaltande
göromål. Den tillsyn häröver, som i övrigt må anses önskvärd,
torde dock böra ombesörjas på annat sätt.

Övriga frågor.

Såsom bankkommittén anmärker äro dess nu föreliggande förslag främst
att anse som principiella riktlinjer för en statlig affärsbanks organisation.
I anslutning härtill har kommittén förutsatt, att de detalj spörsmål, som sammanhänga
med förslagens genomförande, böra utredas av den blivande bankens
ledning. I några hänseenden har emellertid kommittén ansett sig böra
framlägga konkreta förslag. Rekommendationer rörande antalet ledamöter i
den statliga bankens styrelse samt angående dess sammansättning och mandattiden
för styrelseledamöterna ha sålunda lämnats, och även beträffande
verkställande direktören och dennes ställning göras vissa uttalanden.

För egen del anser jag att frågor, som sammanhänga med övertagandet
av viss del av Göteborgs handelsbanks rörelse samt med kontorsbyten, böra
handläggas av den statliga bankens ledning. De utredningar, som beröra
överförandet till den statliga banken av den del av riksbankens rörelse, som
ej är av centralbankskaraktär, och därmed sammanhängande problem —
bl. a. det förut nämnda samarbetet mellan riksbanksledningen och den
statliga banken samt den närmare organisationen av sistnämnda banks
ledning — synas däremot böra verkställas gemensamt av de båda bankerna.
Givetvis komma härvid förhandlingar att äga rum med de berörda personalorganisationerna.
Det tordp jämväl böra övervägas att i samband med Jordbrukarbankens
omvandling ändra bankens namn. Sedan ifrågavarande utredningar
verkställts, torde förslag i ämnet få föreläggas nästa års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den ifrågasatta avvecklingen av Göteborgs handelsbank innebär, att statens
aktier i företaget försäljas. I anledning härav bör Kungl. Maj :t inhämta
riksdagens bemyndigande att i enlighet med de preliminärt träffade avtalen
medverka till bankens avveckling.

Såsom Jordbrukarbankens styrelse i sin förutnämnda skrivelse anfört,
torde vidare, till följd av bankens övertagande av rörelsen vid vissa bankkontor,
bankens fonder böra förstärkas. Innan jag närmare ingår på denna
fråga torde jag emellertid få till behandling upptaga ett därmed i viss
mån sammanhängande spörsmål.

Kommittén har uttalat, att det ur principiell synpunkt vore lämpligast att
staten ägde samtliga aktier i den statliga banken, mot vilket hinder icke
föreligger enligt den nya aktiebolagslagen. Då emellertid i 17 § lagen om
bankrörelse föreskrives, att aktieägarna i ett bankaktiebolag skola vara till
antalet minst 20, har kommittén ansett sig böra räkna med, att tills vidare,
jämte staten, minst 19 personer äro delägare i banken.

I överensstämmelse med vad kommittén sålunda anfört måste — intill
dess motsvarande ändring sker i lagen om bankrörelse — minst 20 aktieägare
finnas i Jordbrukarbanken. Det synes lämpligt, att staten redan nu
verkar för att av Jordbrukarbankens aktier minsta möjliga antal kommer att
innehavas av andra än staten. Med hänsyn härtill bör staten söka inköpa
flertalet av de 1 338 aktier, som enligt vad bankens styrelse i sin skrivelse
anför, ägas av enskilda. Härför talar även det förhållandet att nyemission är
förestående och rätt att deltaga i sådan tillkommer aktieägare i proportion
till hans aktieinnehav. Då — vilket jämväl framgår av nyssnämnda skrivelse
— aktiernas matematiska värde kan beräknas till 150 kronor per styck,
torde ett belopp av i det närmaste 200 000 kronor erfordras för ifrågavarande
ändamål.

Vad härefter den planerade nyemissionen angår bör, såsom följer av vad
jag i det föregående anfört, staten i princip tillskjuta hela det nya aktiekapitalet.
Beträffande den av Jordbrukarbankens styrelse föreslagna emissionskursen,
150 %, får jag framhålla följande.

Jordbrukarbankens grundfond uppgår för närvarande till 30 miljoner kronor
och reservfonden har, i enlighet med vad bankens styrelse förutsatt, vid
årets bolagsstämma höjts till 15 miljoner kronor, motsvarande 50 % av
grundfonden. Enligt 40 § första stycket lagen om bankrörelse skola av
bankaktiebolags årsvinst, efter visst avdrag, minst 15 % avsättas till reservfond.
Sedan denna uppgått till elt belopp, motsvarande hälften av grundfonden,
må vidare avsättning av årsvinsten kunna upphöra; nedgår reservfonden
under det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning till fonden
ånyo vidtaga. Då Jordbrukarbankens nyemission föranleder behov av ytterligare
avsättning till bankens reservfond med 5 miljoner kronor, kan sålunda
denna avsättning finansieras genom den föreslagna överkursen å de
nya aktierna, vilket ur rörelsesynpunkt är fördelaktigt för banken; det kan
tilläggas, att motsvarande förfaringssätt ofta tillämpas vid nyemission av
aktier. Ur statens synpunkt bör därför intet vara att erinra mot att Jordbrukarbankens
nya aktier emitteras till en kurs av 150 %.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

För ifrågavarande aktieteckning samt för nyssnämnda inköp av aktier
i Jordbrukarbanken torde sålunda ett investeringsanslag böra äskas å tillhopa
15 200 000 kronor. Anslaget torde böra anvisas å kapitalbudgeten för
budgetåret 1949/50 under rubrik Fonden för statens aktier.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
riktlinjerna för inrättandet av en statlig affärsbank;

b) medgiva, att statens aktieinnehav i aktiebolaget Göteborgs
handelsbank på de villkor och under de förutsättningar,
som angivas i härvid fogade avtal, avvecklas;

c) å kapitalbudgeten under rubrik Fonden för statens aktier
till Aktieteckning i aktiebolaget Jordbrukarbanken
in. in. för budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag
av 15 200 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Bil. A.

Överenskommelse.

Mellan Aktiebolaget Göteborgs Handelsbank, nedan kallat Handelsbanken,
å ena, och Skandinaviska Banken Aktiebolag, nedan kallat Skandinaviska
Banken, å andra sidan, har denna dag träffats följande överenskommelse.

§ I Handelsbanken

överlåter till Skandinaviska Banken hela sin rörelse med
samtliga tillgångar och rättigheter.

§ 2.

Skandinaviska Banken åtager sig med Handelsbankens friskrivande ansvaret
för Handelsbankens samtliga skulder och övriga förpliktelser av vad
slag det vara må inklusive skatter, dock ej utskiftningsskatt.

§ 3.

Utöver den ersättning för de överlåtna tillgångarna och rättigheterna, som
ligger i övertagandet av Handelsbankens skulder och förpliktelser, betalar
Skandinaviska Banken till Handelsbanken ett kontant belopp av trettionio
miljoner kronor samt erlägger ränta enligt vad i § 6 sägs.

§ 4.

Handelsbankens rörelse skall anses vara driven för Skandinaviska Bankens
räkning från och med den 1 januari 1949.

Efter innevarande dag må Handelsbanken icke utan överenskommelse med
Skandinaviska Banken ingå andra förbindelser eller åtaga sig andra förpliktelser
än sådana, som falla inom rörelsens normala handhavande.

Handelsbanken må för år 1948 icke utdela mera än, såsom dess styrelse
beslutat föreslå ordinarie bolagsstämma, 4 Va procent å stamaktierna och
4 procent å preferensaktierna.

§ 5.

Tillträde av den överlåtna egendomen skall ske vid det månadsskifte, som
inträffar näst efter sex dagar sedan samtliga i § 10 omförmälta förutsättningar
för överenskommelsen inträtt.

Å tillträdesdagen skola dels de överlåtna tillgångarna överlämnas till
Skandinaviska Banken, varvid det åligger Handelsbanken att utfärda för
överlåtelsen erforderliga handlingar, såsom köpebrev å fast egendom m. in.,
dels det i § 3 angivna kontanta köpeskillingsbeloppet Kr. 39 000 000:— erläggas.

Skandinaviska Banken har att själv bära all i anledning av överlåtelsen
utgående lagfartsstämpel, gårdaköpsavgift, fondstämpel o. d.

§ 6.

Skandinaviska Banken skall till Handelsbanken betala ränta efter 4 %
om året å nominella beloppet av Handelsbankens utestående preferensaktier
å Kr. 3 000 000:— från den 31 december 1948 till den dag preferensaktieägare
tillkommande belopp i Handelsbankens likvidation finnes tillgängligt
för lyftning, dock skall för varje preferensaktie, varå förskottsvis utbetalats det
belopp aktieägaren tillkommer, det räntebärande beloppet, Kr. 3 000 000:—,

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

minskas med Kr. 100:— från betalningsdagen räknat. Inträffar tillträdesdagen
efter den 30 juni 1949, skall Skandinaviska Banken dessutom till Handelsbanken
erlägga ränta efter 2 ’/2 % om året å Kr. 36 000 000: — från sistnämnda
dag till tillträdesdagen.

§ 7.

Skandinaviska Banken skall betala alla kostnader för Handelsbankens
likvidation och upplösning samt garanterar, att för utdelning till aktieägarna
och utskiftningsskatt kommer att finnas tillgängligt ett belopp av 39 miljoner
kronor jämte ränta på sätt i § 6 sägs.

§ 8.

Enligt av svenska staten erhållet uppdrag förbinder sig Skandinaviska
Banken att anvisa köpare dels till samtliga av svenska staten nu icke ägda
preferensaktier i Handelsbanken med kuponger från och med nr 3 till ett
pris av etthundrasju kronor per aktie, franko fondstämpel och kurtage,
dels till samtliga av staten nu icke ägda stamaktier i Handelsbanken med
kuponger från och med nr 16 till ett pris av etthundraåttio kronor per
aktie, franko fondstämpel och kurtage. Denna förbindelse skall gälla under
en tid av fem månader efter det detta avtal blivit gällande.

§ 9‘

Skandinaviska Banken förbinder sig att från tillträdesdagen erbjuda Handelsbankens
hela personal anställning på minst lika förmånliga löne- och
pensionsvillkor, som envar för närvarande åtnjuter hos Handelsbanken.

I det övertagande av förpliktelser, varom i § 2 förmäles, ingår övertagande
från Skandinaviska Bankens sida av ansvaret för alla utgående pensioner,
understöd och dylikt till hos Handelsbanken tidigare anställda.

§ 10.

Detta avtal är för sin giltighet beroende av följande förutsättningar, nämligen att

Kungl. Maj :t medgiver Skandinaviska Banken att övertaga Handelsbankens
rörelse på sätt ovan förutsatts,

att Handelsbanken vid nästkommande ordinarie bolagsstämma samt vid
extra bolagsstämma före årets slut beslutar dels godkänna detta avtal dels
ock träda i likvidation vid det månadsskifte, som inträffar näst efter sex
dagar sedan Kungl. Maj :ts ovannämnda medgivande lämnats,

samt att Handelsbankens aktieägare vid den extra bolagsstämman utse likvidatorer.

§ 11.

Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse
må icke dragas inför domstol utan skall avgöras av skiljemän enligt lag.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade och utväxlade.

Göteborg den 22 februari 1949.

Aktiebolaget Göteborgs Handelsbank Skandinaviska Banken Aktiebolag

Erik Lundh Gustaf Söderland

Axel Adler

O. Andersson

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Tillägg.

Sedan förslag framkommit att tilldela Aktiebolaget Göteborgs handelsbanks
personal en gratifikation å 150 000 kronor, förklara vi oss härmed
icke hava något att erinra mot att handelsbanken vid bolagsstämma fattar
beslut därom under förutsättning, att ett motsvarande belopp avräknas å
dels den i överenskommelsen angivna köpeskillingen och dels det belopp,
som vid likvidationen skall utskiftas å statens aktier.

Göteborg den 14 mars 1949.

Skandinaviska Banken Aktiebolag

Erik Lundh

Gustaf Söderlund

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Bil. B.

Avtal.

Mellan svenska staten, å ena, samt Skandinaviska Banken Aktiebolag, nedan
kallat Skandinaviska Banken, å andra sidan, har denna dag träffats följande
avtal.

§ 1.

Skandinaviska Banken — som enligt avtal denna dag med Aktiebolaget
Göteborgs Handelsbank, nedan kallat Handelsbanken, förvärvat denna banks
hela rörelse — åtager sig härmed på nedan angivna villkor att, under en tid
av fem månader från och med det att nämnda avtal blir gällande, för statens
eller av staten anvisad köpares räkning inköpa dels till en kurs av
180 kronor per aktie alla stamaktier i Handelsbanken, som icke redan befinna
sig i statens ägo och som kunna förvärvas till nämnda pris, dels till
en kurs av 107 kronor per aktie alla av staten nu icke ägda preferensaktier
i Handelsbanken, som kunna förvärvas till detta pris.

Stamaktier skola åtföljas av kuponger från och med nr 16 samt preferensaktier
av kuponger från och med nr 3.

§ 2.

För de utbetalningar, som Skandinaviska Banken i enlighet med sin i § 1
givna utfästelse gör, inklusive eventuellt erlagd fondstämpel, äger banken
erhålla gottgörelse; dock icke för vad som av utlagd köpeskilling för preferensaktie
överstiger dennas nominella belopp med tillägg av 4 procent
ränta därå från den 31 december 1948 till nedan angivna utbetalningsdag.
På utbetalta belopp med den inskränkning nu sagts äger Skandinaviska
Banken gottskriva sig ränta efter 2V2 procent för år räknat, dock icke för
tid före den 1 juli 1949.

Ovannämnda gottgörelse skall utbetalas, då för övertagen aktie likvid antingen
efter bolagsskifte eller förskottsvis kan av staten uppbäras i Handelsbankens
likvidation.

Kurtagekostnad må icke belastas köparen.

§ 3.

Därest den i § 1 omnämnda mellan Skandinaviska Banken och Handelsbanken
träffade överenskommelsen blir gällande, är staten skyldig att, när
helst så av likvidatorerna i Handelsbanken erbjudes, emottaga förskott å
vad staten såsom ägare av nu innehavda och framdeles förvärvade preferensaktier
tillkommer.

Sedan staten såsom förskott å preferensaktier emottagit nominella beloppet
av aktien jämte fyra procent ränta därå från den 31 december 1948, tills betalningen
sker, har staten icke för ifrågavarande aktie något ytterligare anspråk
på andel i Handelsbankens tillgångar.

§ 4.

Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av detta avtal må icke
dragas inför domstol utan skall avgöras av skiljemän enligt lag.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och utväxlade.

Stockholm den 22 februari 1949.

För svenska staten: Skandinaviska Banken Aktiebolag

Ernst Wigforss Erik Lundh Gustaf Söderlund

497407. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.