Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963 (Proposition 1963:150)

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riks stats förslaget för budgetåret 1963/64 m. m.;
given Stockholms slott den 26 april 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen
en redogörelse för den ekonomiska politiken. Det i statsverkspropositionen
framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1963/64 kompletteras
med hänsyn till senare inträffade förändringar i vad avser såväl budgetens
inkomstsida som dess utgiftssida. I samband härmed lämnas en förnyad
beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. För innevarande
budgetår pekar beräkningarna på ett underskott på totalbudgeten av ca
150 milj. kr., innebärande en försvagning med inemot 700 milj. kr. i förhållande
till föregående år. För nästa budgetår förutses det statliga upplåningsbehovet
öka med ca 900 milj. kr. till drygt 1 miljard kr.

Såsom särskilda bihang lämnas bl. a. en reviderad nationalbudget för år
1963, en översikt av den statsfinansiella utvecklingen under budgetåren
1963/64—1966/67 och en promemoria angående ekonomisk långtidsplanering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 150

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 april 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om
komplettering av r i k s s t a t s f ö r s 1 a g e t för budgetåret
1963/64 och vissa därmed sammanhängande spörsm
å 1.

Härvid har jag att anmäla, att riksrevisionsverket i två särskilda skrivelser
den 1 april 1963 framlagt dels redogörelse för approximativ beräkning
rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1962/63, dels ock förslag
till förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1963/64. Dessa skrivelser torde
såsom bihang A och B få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Inom finansdepartementet har sammanställts dels en reviderad nationalbudget
för år 1963, dels förnyad beräkning av driftbudgeten för budgetåret
1963/64, dels en promemoria angående huvuddragen i den statsfinansiella
utvecklingen under budgetåren 1963/64—1966/67 dels ock en promemoria
angående ekonomisk långtidsplanering, vilka torde såsom bihang C, D, E
resp. F få bifogas statsrådsprotokollet.

Reviderad finansplan
Det samhällsekonomiska läget

Den internationella konjunkturutvecklingen. Avsaktningen i den ekonomiska
framstegstakten i Västeuropa -— från 4 1/2 procent 1961 till 3 1/2
1962 — berörde nära nog samtliga länder med undantag för Frankrike. I
första hand återspeglade den emellertid en kring mitten av fjolåret inträdande
stagnation i den brittiska ekonomin, vilken mot slutet av året t. o. m.
förefaller ha övergått till en smärre tillbakagång. För 1963 som helhet innebär
föreliggande officiella prognoser, att Västeuropas nationalprodukt skulle
komma att med ca 4 procent överskrida 1962 års nivå. Ett förverkligande
av dessa prognoser vore således liktydigt med att framstegstakten i år skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

ansluta sig nära till genomsnittet för de två föregående årens expansion. Såsom
närmare utvecklats i den reviderade nationalbudgelen (Bihang C) och

1 den senaste konjunkturrapporten (konjunkturläget, april 1963) skiljer sig
de olika länderna ganska markant från varandra med hänsyn till tillväxttakten.
I de två klarast expansiva länderna — Frankrike och Italien — kan
produktionsstegringen i år antas bli av ungefär samma omfattning som fjolårets.
Medan man i Nederländerna emotser en något snabbare expansion
räknar man i Tyskland med någon avsaktning. I första hand förutsätter
emellertid ett tillfredsställande produktionsresultat i Västeuropa i år ett påtagligt
uppsving i Storbritannien. De sedan i höstas vidtagna ekonomisk-politiska
åtgärderna i detta land beräknas innebära en expansiv förändring i
statsfinanserna mellan budgetåren 1962/63 och 1963/64 motsvarande ca

2 1/2 procent av bruttonationalprodukten. Förväntningarna om ett brittiskt
uppsving i år kan därmed anses väl underbyggda. En gynnsam faktor är
också att lagren av för en produktionsökning nödvändiga importvaror anses
befinna sig på en relativt hög nivå, varför någon allvarligare importstegring
inte skulle behöva utlösas av ett internt uppsving.

I än högre grad än under 1962 är det den privata konsumtionen, bostadsbyggandet
och de offentliga utgifterna — med huvudvikt på investeringarna
— som enligt föreliggande planer och prognoser kommer att svara för den
fortsatta tillväxten i den västeuropeiska totalefterfrågan i år. Investeringsenkäter
och konjunkturbarometrar har i varje fall hittills inte givit någon
indikation på en omsvängning uppåt i näringslivets investeringar. Exporten
från Västeuropa upphörde vid årsskiftet 1961/62 att verka som en påskjutande
kraft på ekonomin och någon förändring härvidlag förefaller inte vara
att räkna med under innevarande år. Lagerutvecklingen antas varken i
EEC-länderna eller i Storbritannien komma att lämna några väsentliga bidrag
till expansionen.

I Förenta staterna räknas officiellt med att tillväxttakten i bruttonationalprodukten
kommer att tilltaga efter den relativt blygsamma ökningen under
första delen av året. De element som bär upp expansionen är ungefär desamma
som i Västeuropa, dock att någon nämnvärd ökning i bostadsbyggandet
inte förutses. Näringslivets fasta investeringar beräknas komma att överskrida
1962 års nivå med ca 5 procent i löpande priser, innebärande någon
ökning under loppet av 1963. Inte heller här kan lagerinvesteringarna väntas
lämna något betydande bidrag till produktionsökningen.

För OECD-länderna tillsammantagna avtecknar sig således perspektivet
av en tillväxt under 1963 som något understiger den årstakt av drygt 4 procent
som den gemensamma målsättningen för 1960-talet implicerar. Även
om vissa osäkerhetsmoment ännu kvarstår, t. ex. rörande den brittiska ekonomins
utveckling, förefaller flertalet här berörda länder hysa tillförsikt beträffande
möjligheten att upprätthålla en betryggande expansion under innevarande
år. Ovissheten knyter sig i främsta rummet till utsikterna för
den ekonomiska aktiviteten 1964, framför allt då i vad avser utvecklingen
av näringslivets investeringar. På detta område har, som jag redan nämnt,

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

inga tecken till återhämtning av tillväxttakten kunnat skönjas. Bland faktorer
som dock skulle kunna motivera en försiktig optimism härvidlag kan
nämnas den positiva effekten på det allmänna kapacitetsläget som bör följa
med kontinuerligt stigande privat konsumtion och offentliga utgifter. Huruvida
denna utveckling kan förstärkas genom att efterfrågan på industriprodukter
från länder utanför OECD-området ånyo börjar stiga är emellertid
mycket ovisst. Denna eventualitet är bl. a. beroende av den slutliga form
och omfattning som den föreslagna sänkningen av de amerikanska skatterna
kan få och vilken effekt denna via ökade råvaruköp kan ha på de råvaruproducerande
ländernas importförmåga. En annan faktor som kan inverka
förmånligt på företagens investeringsvilja skulle vara en minskning av trycket
mot vinstmarginalerna, en utveckling som EEC-kommissionen förutser
i år som resultat av en viss dämpning i lönestegringstakten. Det bör emellertid
återigen betonas, att grunderna för en bedömning om en allmän, påtaglig
återhämtning i näringslivets fasta investeringar under nästa år ännu
är utomordentligt osäkra.

Sett mot bakgrunden av föreliggande bedömningar av OECD-staternas
realekonomiska utveckling under de kommande månaderna skulle ingen
större förskjutning i betalningsrelationerna länderna emellan vara att vänta.
Ett fortsatt — om än möjligen minskande — underskott i den amerikanska
betalningsbalansen, avspeglande bl. a. en betydande både kort- och långfristig
kapitalexport, skulle därmed även i år belasta det internationella betalningssystemet.
För det andra reservvalutalandet, Storbritannien, anses
det däremot möjligt, att återhämtningen av den ekonomiska aktiviteten
skall kunna ske utan negativa verkningar på betalningssidan. Eftersom således
ingen radikal förbättring av reservvalutornas ställning skulle vara att
emotse, är det angeläget att spekulativa kapitalrörelser, vilka skulle kunna
framkalla mer omfattande betalningsbalanskriser, snabbt motverkas. Förutsättningarna
härför har också väsentligt förbättrats. Genom den till internationella
valutafonden knutna generella låneöverenskommelsen mellan
de tio industristaterna — samt, genom specialavtal, även Schweiz —
har resurserna härvidlag ökat med mer än 6 miljarder dollar totalt sett.
Från amerikansk sida har man vidare genom ett system av bilaterala överenskommelser,
s. k. swap-avtal, skapat sig möjligheter att mot kursgaranti
vid behov kortfristigt låna främmande valutor till ett belopp överstigande
1 miljard dollar; därtill har man förbättrat sina möjligheter att genom
operationer i främmande valutor stödja dollar-kursen genom direkt upplåning
i olika europeiska länder. Swap-överenskommelserna, av vilka en
också ingåtts med den svenska riksbanken avseende ett belopp av 50 miljoner
dollar, är ömsesidiga. Ett annat led i den allmänna beredskapen mot
hastigt uppstående balansrubbningar på betalningsområdet utgöres av det
vidgade centralbankssamarbetet, som brukar gå under namnet Basel-överenskommelsen.
Inom denna ram gavs sålunda det kreditstöd från andra europeiska
länder varigenom den relativt omfattande spekulationen mot pundet
i mars 1963 snabbt kunde brytas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Efter avbrottet i Storbritanniens förhandlingar om inträde i den gemensamma
marknaden har ett omfattande arbete inletts för att fördjupa och
stärka EFTA-samarbetet. Ansträngningarna har därvid i första hand inriktats
på att snabbt avskaffa handelshindren mellan EFTA-länderna. En
sådan utveckling skulle också öka förutsättningarna för en framtida anknytning
mellan EFTA-staterna och EEC. För att underlätta en svensk
anslutning till nya beslut om tullavveckling i EFTA har Kungl. Maj:t i proposition
begärt bemyndigande att utan särskilt hörande av riksdagen under
vissa omständigheter kunna besluta om sådana tullsänkningar.

Avbrottet i integrationsförhandlingarna i Bryssel har medfört, att de planerade
GATT-förhandlingarna om linjära tullsänkningar än mer kommit
i blickpunkten som en möjlighet att minska verkningarna av den handelspolitiska
splittringen i Europa och nå en friare världshandel. Dessa förhandlingar
skulle från amerikansk sida i första rummet ske på basis av en
fullmakt av kongressen avseende en femtioprocentig tullreduktion; genom
sammanbrottet i förhandlingarna om brittisk EEC-anslutning har nämligen
fullmakten att förhandla om total avveckling av tullarna på sådana
varor, där handeln mellan Förenta staterna och EEC täcker minst fyra
femtedelar av världshandeln, blivit inaktuell. Det kan här erinras om att
man från svensk sida redan vid GATT :s ministermöte hösten 1961 lade
fram förslag om linjära tullreduktioner på femtio procent under en femårsperiod.
Sedan dess har, som jag redan berört, vikten av en allmän tullaweckling
markerats ytterligare. Det är självklart, att Sverige för sin del
kommer att på allt sätt verka för att de planerade förhandlingarna snabbt
leder till positiva resultat.

Från u-ländernas sida har i GATT framställts krav på ett snabbt undanröjande
av de handelshinder i form av tullar och skatter m. in. som särskilt
drabbar dessa länders produkter, främst kaffe, te och kakao. Vissa svårigheter
har visat sig föreligga när det gällt att nå överenskommelse om effektiva
åtgärder på multilateral bas men de hittills förda diskussionerna synes
ge vid handen, att utsikter numera finns att åtminstone i viss utsträckning
genomföra sådana åtgärder. Från svensk sida bör man — liksom tidigare
— aktivt verka för ett positivt resultat på detta område. På skatteområdet
torde utsikterna att uppnå resultat på multilateral bas vara mera
begränsade. I detta läge synes ett svenskt initiativ därför kunna vara av
värde från u-ländernas synpunkt, icke minst med avseende på fullföljandet
av GATT-förhandlingarna. Den enda av de nu berörda varorna som i vårt
land är föremål för särskild beskattning av här aktuellt slag är kaffe. .lag
utgår ifrån att GATT-förhandlingarna utvecklar sig i positiv riktning, varför
jag redan nu vill tillkännage min avsikt att senare föreslå, att proposition
om slopande av kaffeskatten framlägges till riksdagen. I detta sammanhang
får jag erinra om att Sverige genom anslutning till internationella
kaffeavtalet åtar sig att undersöka på vilka sätt hindren för ökad handel
med kaffe kan minskas eller helt avskaffas och tillkännage de åtgärder
som planeras i detta syfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Vad beträffar övriga åtgärder av biståndskaraktär vill jag här erinra om
Kungl. Maj :ts nyligen framlagda förslag att från 200 till 500 milj. kr. höja
beloppet för statlig garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export
av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling. På det kommersiella
biståndets område må i övrigt nämnas, att en särskild arbetsgrupp
inom beredningen för internationella biståndsfrågor nu framlagt en rapport
med förslag rörande bl. a. finanskredit- och investeringsgarantier.
Denna har remitterats till närmast berörda myndigheter och organisationer.
Det torde bli anledning att längre fram återkomma till vissa av de i
rapporten framförda synpunkterna. I fråga om det finansiella biståndet har
ett långfristigt lån till låg ränta nyligen beviljats Tunisien för partiell finansiering
av ett fiskehamnsbygge. Det kan också nämnas att förhandlingar
har inletts rörande svenskt finansiellt bistånd inom ramen för OECD:s
Turkiet-konsortium, vari Sverige numera ingår.

Den inhemska konjunkturutvecklingen. Den ekonomiska utvecklingen i
Sverige under 1962 kännetecknades av tillfredsställande expansion trots en
viss dämpning av investeringskonjunkturen inom det privata näringslivet.
Enligt nu framlagda beräkningar uppgick den totala produktionsökningen
till ca 3 1/2 procent eller samma ökningstal som preliminärt redovisades
vid årsskiftet. Investeringarna ökade totalt sett med likaledes 3 1/2 procent.
Av denna ökning kan närmare hälften återföras på det kraftigt stegrade
bostadsbyggandet. Vidare expanderade de offentliga investeringarna med
inte mindre än 6 1/2 procent. Genom dessa ökningar kunde den totala investeringsverksamheten
fortsätta att stiga trots en nedgång av industriinvesteringarna
med närmare 3 procent.

Utrikeshandelns expansion fortsatte totalt sett i något snabbare takt än
under 1961. Exportvolymen beräknas nu ha ökat med ca 81/2 procent och
importvolymen med ca 6 procent. Under inflytande av den internationella
ekonomiska utvecklingen kom exportens tillväxt att bli förhållandevis
ojämnt fördelad mellan olika varuområden. Exportleveranserna av verkstadsprodukter
ökade volymmässigt med 14 procent från 1961 till 1962, medan
exempelvis exporten av järnmalm minskade med 4 procent i volym
och 9 procent i värde. Exporten av massa och trävaror, som hållits tillbaka
av avsättningssvårigheter, tog förnyad fart under fjärde kvartalet så att de
slutliga siffrorna för hela året 1962 visade en volymökning med 5 procent
för massaexporten och med någon procent för trävaruexporten.

Den svenska guld- och valutareserven ökade under 1962 med närmare 600
milj. kr. eller ca 15 procent. Ökningen var trots sin storlek dock i såväl absoluta
som relativa tal lägre än under 1961, då den uppgick till inte mindre
än 900 milj. kr. Under senare delen av fjolåret gjorde sig också tendenser
till en dämpning av uppgången gällande, vilka fortsatt att verka under innevarande
år. Denna förändring torde bl. a. ha orsakats av den rikligare tillgången
på räntebilligare inhemska krediter som följt av lättnaderna i penningpolitiken
och som synes ha medfört en förskjutning i utrikeshandelns
finansiering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Industriproduktionen uppskattas för 1962 ha varit närmare 3 procent
större än 1961. För massaindustri och järnmalmsgruvor registrerades en
viss produktionsminskning, medan den produktionsökning som skedde inom
övriga industrigrenar var förhållandevis jämnt fördelad. Starkast var produktionsuppgången
inom livsmedels- och verkstadsindustrierna. Mot slutet
av året inträffade en klar förbättring av massaindustrins produktionsutsikter.
I januari 1963, då produktionsnivån totalt sett låg ca 3 procent högre
än ett år tidigare, registrerades för massaindustrin en uppgång med 5 procent,
medan järnverkens produktion låg någon procent högre än i januari
1962.

En förhållandevis kraftig ökning av de nominella inkomsterna framför
allt lönerna, utlöste en prisstegring under loppet av 1962 som — varuskattens
höjning frånräknad — uppgick till drygt 3 procent. Trots piisuppgången
steg hushållens reala disponibla inkomster 1962 med ca 4 1/2 procent enligt
nu framlagda beräkningar. Då den privata konsumtionens ökning var förhållandevis
svagare — närmare 3 1/2 procent eller, med utgångspunkt från
en alternativ prisuppskattning, 4 procent — synes en ytterligare uppgång i
det personliga sparandet ha inträtt under 1962.

Arbetsmarknaden uppvisade totalt sett en relativt god balans under 1962
med mindre tendenser till överefterfrågan på arbetskraft än under de närmast
föregående åren. Samtidigt var dock arbetsmarknadsläget såväl
branschmässigt som geografiskt rätt splittrat. En minskning i arbetskraftsbehoven
framträdde främst i de av avsättningssvårigheter drabbade exportindustrierna;
det dämpade läget i skogsindustrin återverkade också på sysselsättningen
i skogsbruket. Väsentliga höjningar av arbetslösheten förekom
dock endast lokalt och genomsnittligt stannade arbetslösheten i december
vid 1,3 procent mot 1,4 procent ett år tidigare.

Den ekonomiska utvecklingen under 1963 förutsågs i den preliminära nationalbudgeten
varken komma att präglas av något generellt inflationstryck
eller av några allmänna deflationstendenser. Kännetecknande för det samhällsekonomiska
balansläget syntes vara den ojämnhet med vilken efterfrågan
torde komma att riktas mot olika näringsgrenar och olika delar av
arbetsmarknaden. Huvuddragen av denna bedömning gäller alltjämt. Utvecklingen
under den hittills förflutna delen av aret ger dock anledning till
en uppvärdering av de expansiva dragen i konjunkturbilden och en nedtoning
av kvarstående kontraktiva tendenser.

Exporten väntas sålunda stiga i något snabbare takt än vad som tidigare
bedömdes som sannolikt, eller med ca 6 1/2 procent. Även i fråga om investeringarna
svnes det nu finnas anledning att räkna med en nagot större ''volymökning
än vid den preliminära bedömningen. Uppjusteringen som i och
för sig är måttlig avser främst bostadsbyggandet och industrins investeringar.
Alltjämt väntas dock utvecklingen under 1963 innebära ett stillcstånd
för näringslivets investeringar totalt och eu tillbakagång för industriinvesteringarna,
även om denna nu reducerats. Den ökning som förutses ligger
helt på bostäder och offentliga anläggningar och kommer således inte att
beröra maskininvesteringarna. Byggnadsvolymen beräknas nu stiga med 8

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

procent och uppgången synes bli tämligen jämnt fördelad mellan första och
andra halvåret.

För offentlig och privat konsumtion väntas alltjämt förhållandevis betydande
ökningar under 1963. Den offentliga konsumtionen beräknas sålunda
öka med 6 procent och den privata med 4 pi-ocent. Kfter en viss uppjustering
av prisprognosen till följd av höjda spritskatter in. in. från drygt 2 till ca
2 1/2 procents höjning av konsumentpriserna under 1963, förutses de enskilda
konsumenternas reala disponibla inkomster nu stiga med 4 1/2 procent
mot tidigare beräknade 5 procent. Ökningen av det personliga sparandet
torde således komma att fortsätta.

I fråga om lagerinvesteringarna kalkylerar den reviderade nationalbudgeten
nu med en nedgång från 1962 till 1963 med ca 400 milj. kr.

Bytesbalansen väntas i den reviderade nationalbudgeten — för såvitt det
kan statistiskt registreras — komma att väga ungefär jämnt. Härutöver kan
man normalt räkna med intäkter på uppskattningsvis ett eller ett par hundratal
milj. kr. vilka ej infångas av den tillgängliga statistiken. De nämnda
faktorerna skulle sålunda tillsammantagna tyda på en viss ehuru måttlig
ökning av valutareserven under 1963. Under årets första kvartal har emellertid
valutareserven i själva verket minskat med bortåt 350 milj. kr. mot en
uPPgång med 140 milj. kr. under motsvarande period förra året. Förändi
ingen kan delvis förklaras av en tillfällig uppbromsning av exporten på
grund av de exceptionella isförhallandena. Därutöver kan ha medverkat en
av det lätta kreditmarknadsläget framkallad förändring i fråga om de handelskrediter
som ingår i den s. k. förskjutningsposten. Med hänsyn till osäkerheten
beträffande den framtida utvecklingen av dessa handelskrediter
framstår en mindre nedgång av valutareserven inte som ett särskilt orealistiskt
alternativ, även om det inte är det mest sannolika.

De redovisade prognoserna innebär att produktionen under 1963 skulle
komma att öka något snabbare än under 1962. I den reviderade nationalbudgeten
beräknas sålunda bruttonationalproduktens volym stiga med inemot
4 1/2 procent mot 3 1/2 procent i den preliminära kalkylen.

I överensstämmelse med dessa produktionsuppskattningar ser också
arbetsmarknadsmyndigheterna nu med avgjort större tillförsikt på sysselsättningen
under återstoden av 1963. Genom att exporten av skogsindustriprodukter
nu väntas volymmässigt öka kraftigare än vad som ansågs möjligt
i slutet av 1962 har även sysselsättningsutsikterna för skogsarbetarna
blivit något ljusare. På byggnadsmarknaden är det nu riskerna för översysselsättning
under sommaren som utgör arbetsmarknadsmyndigheternas
omedelbara bekymmer. Pågående och planerade företag kommer såvitt man
nu kan bedöma att vara tillräckligt omfattande för att ge utrymme för
en tillfredsställande volymexpansion inom byggnadsverksamheten även
under andra halvåret 1963. Också varvens beställningsläge har påtagligt
förbättrats.

Alltjämt kvarstår dock en betydande ojämnhet i arbetsmarknadsläget
med sysselsättningssvårigheter i glesbygderna i norr och risker för över -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

skottsefterfrågan på arbetskraft särskilt inom byggnadsverksamheten i landets
södra och mellersta delar. För maskinindustrin pekar investeringsoch
exportprognoserna tills vidare på en låt vara måttlig produktionsnedgång
under andra halvåret 1963. Detta framstår nu som det enda svaghetstecknet
av väsentlig betydelse för bedömningen av den ekonomiska
utvecklingen inom landet under återstoden av 1963, även om någon markant
sysselsättningsminskning inte behöver befaras inom denna industri.
Det kan nämnas, att andra informationskällor — främst konjunkturbarometerdata
— antyder möjligheten av en gynnsammare bedömning.

Sammanfattningsvis förefaller en måttlig expansion nu internationellt
säkerställd under 1963. Däremot råder, såsom tidigare framhållits, alltjämt
ovisshet om konjunkturutsikterna för 1964, en ovisshet som ofrånkomligen
påverkar bedömningen även av den inhemska utvecklingen. Avmattningen
av investeringskonjunkturen inom det svenska näringslivet under 1962 och
1963 har främst varit förlagd till skogs- och verkstadsindustrierna och därmed
i huvudsak betingad av internationella inflytelser. Även om den svenska
industrins vinstutveckling och kapacitetsläge nu torde kunna bedömas
mindre pessimistiskt än för ett halvår sedan, synes ett förnyat investeringsuppsving
inom skogs- och verkstadsindustrierna dock förutsätta stödet av
en kraftigare expansion inom våra viktigare avnämarländer.

Den ekonomiska politiken

Konjunkturpolitiken 1962 och 1963. Det totalt sett tillfredsställande ekonomiska
läget i Sverige under 1962 och såvitt nu kan bedömas även under
1963 betingas framför allt av en fortsatt gynnsam exportutveckling och en
snabb anpassning av den ekonomiska politiken till den förändring i konjunkturutvecklingen
som förelegat sedan den extrema högkonjunkturen
bröts mot slutet av 1961.

Som framgått av det föregående hävdade sig den svenska exporten väl
under fjolåret och nådde en ökning av inte mindre än 8 1/2 procent, samtidigt
som OECD-ländernas totala export steg med 4 1/2 procent. För innevarande
år förutses en ökning på 6 1/2 procent, vilken även den ligger i
överkanten av övriga industriländers prognoser. Denna utveckling betingas
bl. a. av den svenska exportens sammansättning som medfört, att avsättningssvårigheter
för en del av exporten kunnat kompenseras med ökningar
inom andra delar. Ären 1961 och 1962 kännetecknades sålunda av förhållandevis
ogynnsamma avsättningsförhållanden för exporten av skogsprodukter
men också av en stark expansion av verkstadsindustriens export.
En i viss mån motsatt rollfördelning synes under innevarande år kunna
komma att prägla utvecklingen.

Lönekostnadernas snabba ökning under de senaste åren har hittills inte
hindrat avsättningen av de svenska exportvarorna, även om de volymmässiga
ökningarna fått köpas till priset av pressade vinstmarginaler. I
båda dessa avseenden — kostnadsstegringar och pressade marginaler —

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

är den svenska industrin i samma läge som konkurrerande företag i andra
länder. Dessa förhållanden torde väsentligen ha bidragit till den internationella
avmattningen i den privata industrins investeringsefterfrågan. Utvecklingen
har i ett flertal länder medfört krav på och i vissa fall även
praktiska försök att genom statliga interventioner av olika slag bedriva
en s. k. inkomstpolitik syftande till att begränsa kostnadsstegringarna. Genom
att den svenska kostnadsutvecklingen inte kommit ur takt med den
internationella, har den inte skapat några omedelbara problem ur synpunkten
av industrins konkurrenskraft på exportmarknaderna. Den skärpta
uppmärksamhet som i utlandet ägnas dessa problem, understryker dock
vikten av att den ekonomiska politiken i vårt land bedrives på ett sådant
sätl, att den relativa konkurrensförmågan även i fortsättningen bevaras.

En uppbromsning i den privata investeringsefterfrågan och uppdykande
avsättningssvårigheter för några av vår exports stapelvaror ledde redan
under 1962 till ett förändrat ekonomiskt klimat och motiverade en viss
omläggning av den tidigare starkt restriktiva politiken. Budgetpolitiken har
som jag strax närmare skall utveckla varit något mer expansiv under
1962/63. En väsentligare lättnad skedde emellertid genom en omläggning
av penningpolitiken. Riksbankens diskonto har sänkts i tre etapper från
5 procent till för närvarande 3 1/2 procent. Till följd av riksbankens politik
har kreditutbudet starkt ökat både på den långa och den korta marknaden.
Den totala kreditgivningen på lånemarknaden ökade sålunda 1962
med ca 60 procent, och den ännu pågående kreditexpansionen belyses bl. a.
av att affärsbankernas utlåningsökning under första kvartalet i år var nära
tre gånger så stor som under föregående års första kvartal.

Vid sidan av en lättare penningpolitik utnyttjades investeringsfonderna
för att stimulera de privata investeringarna. Med sikte på sysselsättningen
inom byggnadsfacken under den gångna vintern frisläpptes sålunda i maj
1962 investeringsfonderna för sådana industribyggen som igångsattes före
den 1 november 1962 och avseende kostnader nedlagda under tiden juli 1962
—april 1963. Genom att fondernas stimulanseffekt således insattes under
ett tidigt skede av den begynnande investeringsavmattningen och avsåg en
koncentrerad period nåddes en snabb verkan. Påbörjade industribyggnadsföretag,
som under första halvåret 1962 minskat i vol jun med 33 procent i
förhållande till första halvåret 1961, visade sålunda under andra halvåret
1962 — efter fondernas frisläppande — en uppgång med 28 procent i förhållande
till andra halvåret 1961.

Det kraftigaste stödet för sysselsättningen under 1962—1963 har erhållits
från det starkt ökade bostadsbyggandet. Igångsättningen uppnådde under
fjolåret rekordsiffran 90 000 lägenheter och byggnadsvolymen översteg
nivån under föregående år med 8 procent. Också de offentliga investeringarna
bidrog till att stabilisera sysselsättningen. De statliga investeringsutgifterna,
som under högkonjunkturåren 1960 och 1961 varit oförändrade eller
långsamt stigande, inledde 1962 en ökning med 4 1/2 procent vilken fortsätter
innevarande år i tilltagande takt. Ännu mer markerad har uppgången
i kommunernas investeringar varit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1903

Som tidigare framhållits har avmattningen i den internationella investeringskonjunkturen
under 1962—1963 direkt och indirekt återverkat på orderingång
och sysselsättning inom den svenska verkstadsindustrin. Under vårens
lopp har dock utsikterna även för denna näringsgren förbättrats, delvis
till följd av statliga åtgärder. I december förra året frisläpptes investeringsfonder
för sådana maskinbeställningar som gjordes före utgången av maj
månad i år. Genom ett i januari detta år utfärdat cirkulär uppmanades vidare
de statliga myndigheterna att tidigarelägga sina beställningar hos verkstadsindustrin.
I syfte att under bevarat kostnadsmedvetande engagera de
statliga affärsverken i konjunkturpolitiken bör verken beredas möjlighet att
erhålla ersättning för den företagsekonomiska merkostnad som kan följa av
en dylik samhällsekonomiskt motiverad anpassning av investeringsverksamheten;
jag återkommer senare härtill. I detta sammanhang bör också nämnas
de kreditgarantier till varvsindustrin varom årets riksdag fattat beslut.
Visserligen gäller dessa garantier enbart krediter avseende redan ingångna
avtal. Genom att förstärka varvens finansiella ställning har garantierna
emellertid bidragit till varvens förmåga att i en utomordentligt hård internationell
konkurrens erhålla ett betydande tillskott av nya order under de
senaste månaderna.

Den förda politiken har resulterat i att sysselsättningen hittills utvecklats
på ett tillfredsställande sätt. Vid det senaste räkningstillfället, d. v. s. i april
månad, var arbetslösheten relativt sett t. o. m. något lägre än vid samma tid
i fjol, eller 1,8 procent. Bakom detta gynnsamma genomsnitt döljer sig emellertid,
liksom i fjol, betydande branschmässiga och regionala skillnader. Omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser har därför varit påkallade. Utan
beredskapsarbeten och en intensifierad omskolningsverksamhet skulle arbetslöshetssiffrorna
ha varit inte obetydligt större.

Skillnaderna i efterfrågan på arbetskraft inom olika branscher avspeglar
sig också i löneutvecklingen. Medan löneglidningen inom industrin 1962 till
1963 synes bli väsentligt lägre än under de närmast föregående åren, uppvisar
byggnadsbranschen höga löneglidningstal med tendenser till fortsatt
uppgång. Jag har mot bakgrunden av den internationella utvecklingen redan
understrukit den utomordentliga betydelsen av att den svenska kostnadsutvecklingen
åtminstone inte utvecklas ogynnsammare än den internationella.
Den interna och från utländsk konkurrens avskärmade byggnadskonjunkluren
måste därför hållas inom sådana gränser, att den inte ger upphov till
en allmän uppdrivning av kostnadsnivån. Omfattningen av igångsättningen
framöver av nya byggnadsföretag får bestämmas härav. Redan pågående byggen
medför emellertid på kort sikt risker för en ytterligare accentuering av
den ur kostnadssynpunkt allvarliga överhettning som på senare tid gjort sig
gällande inom byggnadssektorn. I syfte att minska den säsongmässiga påfrestningen
under sommarhalvåret har därför vissa åtgärder redan vidtagits.
Således kommer en snabb nedskärning under våren av beredskapsarbetena
att lösgöra i runt tal 10 000 man. Vidare har de statliga myndigheterna anbefallts
och de i byggrådet ingående organisationerna rekommenderats att
planera igångsättningen och bedriva de pågående arbetena så att säsongut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

jämningen på byggnadsarbetsmarknaden främjas. Slutligen har arbetsmarknadsverket
intensifierat sina åtgärder för omflyttning och utbildning av arbetskraft
inom byggnadsbranschen. Det kan vidare förväntas, att vissa statliga
byggnadsföretag, för vilka medel äskats i årets statsverksproposition,
kommer att senareläggas, om inkommande anbud klart visar, att marknaden
inom en ort är alltför hårt pressad.

För dagen präglas den svenska ekonomin således av att en betydande sektor
arbetar under ett starkt övertryck samtidigt som avmattningstendenserna
inom övriga sektorer har avtagit eller synes vara på väg att försvinna.
Även om läget under 1964 ännu är svårt att överblicka och kan göras till
föremål för rätt skiljaktiga men ändå rimliga prognoser, synes det uppenbart,
att den ekonomiska politiken i fortsättningen ej bör ges samma expansiva
inriktning som under 1962/63. Ännu saknas motiv för en mer radikal
omläggning och tills vidare torde det vara tillräckligt att avstå från de
extra stimulansåtgärder som vidtagits under det senaste året. Huruvida åtgärder
i direkt restriktiv riktning dessutom behöver vidtagas, får prövas
framöver.

Budgetutvecklingen 1962/63 och 1983/64. Jag har i det föregående redogjort
för den stimulans som utgått från den ekonomiska politiken under
1962/63. Den har medfört, att den totala investeringsverksamheten inom
landet ökats tack vare en betydande expansion av de offentliga investeringarna
och av bostadsbyggandet, samtidigt som en befarad nedgång i de privata
investeringarna kunnat undvikas. Den privata konsumtionen har under
1962 och 1963 varit en expansiv faktor och konsumtionsvaruindustrierna
har redovisat ökad produktion och sysselsättning. Mot denna bakgrund är
det naturligt, att generella lättnader i finanspolitiken inte företagits. Utvecklingen
av statsfinanserna tyder också på att tidigare beräkningar något
överskattat den under 1962/63 inträdande försvagningen av budgeten. Omsvängningen
från föregående budgetår synes nu komma att begränsa sig till
inemot 700 milj. kr., innebärande att i stort sett balans skulle uppnås i totalbudgeten
innevarande år. I detta sammanhang bör dock erinras om att
förändringar i budgetsaldot är ganska ofullständiga mått på finanspolitikens
konjunkturverkningar. Effekten av den politik som bedrivits under 1962/63
kan sålunda bara delvis avläsas i budgetsaldots förändring. Den stimulans
som genom statsmakternas beslut utgått till investeringsverksamheten genom
frisläppande av investeringsfonderna och genom ökad igångsättning av
bostadsbyggandet påverkar nämligen inte budgetutfallet för 1962/63. Skatteeftergiften
genom investeringsfondernas utnyttjande medtör inte något inkomstbortfall
för staten vid själva utnyttjandet utan detta uppkommer redan
vid avsättningen till investeringsfond. Det ökade bostadsbyggandets anspråk
på budgeten inträder först när den slutliga belåningen av de färdigställda
byggena sker.

När budgeten för 1962/63 nu förutses bli i stort sett jämnt balanserad —
siffermässigt redovisas ett underskott av 150 milj. kr. — är detta resultatet

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

av eu ökning av statsinkomsterna från 1961/62 med 1,7 miljarder kr. och en
ökning av utgifterna med 2,4 miljarder kr. Dessa ökningstal överstiger både
på inkomst- och utgiftssidan stegringen under 1961/62. Detta sammanhänger
i hög grad med utformningen av 1961 års skattesänkning, som innebar en
ökning av budgetens omslutning. Utgiftssidan belastades sålunda med kostnader
som i realiteten var element i skattesänkningen, nämligen kompensation
till kommunerna för de höjda ortsavdragen, höjda barnbidrag och indextillägg
till folkpensionärerna, samtidigt som inkomstsidan ökade genom
höjda indirekta skatter. Den minskning i budgetens underskott som den nya
beräkningen tyder på jämfört med uppskattningen i årets statsverksproposition,
är som jag får tillfälle att närmare utveckla i det följande betingad av
att statsutgifternas ökning synes bli något lägre än förutsett. Statsinkomsterna
beräknas dock inte nå upp till den nivå som förutsattes i januari. De
grundläggande antagandena om lönesummans ökning under år 1963 med 7
procent kvarstår, samtidigt som en mindre uppjustering från 10 till 10 1/2
procent skett för år 1962. Däremot visar det sig, att de tidigare beräkningarna
inneburit en inte oväsentlig överskattning av aktiebolagens inkomster,
när dessa antogs förbli oförändrade. Det synes nu finnas skäl att i stället
räkna med en tioprocentig nedgång. Förutom den minskning av inkomstskatten
som följer härav må särskilt nämnas det skattebortfall som föranledes
av arbetskonflikten vid AB Vin- & Spritcentralen. Minskningen av dessa
statsinkomster kompenseras dock till stor del av en ökning av uppbörden
av den allmänna varuskatten.

Att statsutgifterna under innevarande budgetår ökar något långsammare
än vad som förutsågs vid den förra beräkningen, beror bl. a. på att myndigheterna
visat sig ha överskattat sin reservationsmedelsförbrukning i än högre
grad än som då antogs. Oväntat stora besparingar synes vidare uppkomma
på förslagsanslagen. Dels är detta resultatet av tillfälliga, slumpmässiga
förskjutningar i betalningsutfallen, dels kan man i år liksom tidigare år
peka på vissa förhållanden av engångsnatur som föranleder kraftiga avvikelser.
I väsentlig grad torde underbelastningen av anvisade anslag också
vara ett uttryck för den i förhållande till budgetomslutningen åtstramade situation
i fråga om administrativa och planeringsmässiga resurser som flera
års besvärliga rekryteringsförhållanden försatt den offentliga sektorn i. Såtillvida
utgör krympningen av det förutsedda budgetunderskottet ett tecken
på att ett långvarigt högt efterfrågetryck rått i samhällsekonomin.

Även för nästkommande budgetår bestyrker de nu föreliggande beräkningarna
de bedömningar som gjordes vid riksstatsförslagets framläggande. Uppbromsningen
i statsinkomsternas ökning som jag utförligt kommenterade i
statsverkspropositionen kvarstår sålunda. Mot bakgrunden av inkomstökningar
under de tre senaste budgetåren på 3,0, 1,4 och 1,7 miljarder kr. framstår
den förutsedda uppgången under 1963/64 på endast 300 milj. kr. som eu
ytterst markerad förändring. Med en ökning av de totala statsutgifterna på
1,2 miljarder kr. skulle det statliga lånebehovet nästkommande budgetår stiga
med inte mindre än 900 milj. kr. Det finns visserligen skäl att i år liksom

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

vid tidigare tillfällen understryka den ofrånkomliga osäkerheten i dessa beräkningar.
Jag är sålunda medveten om att det antagande om skatteunderlagets
utveckling på vilket dessa beräkningar bl. a. grundar sig och som utgår
från 4 procents uppgång kalenderåret 1964, sannolikt innebär en underskattning.
Skulle den för innevarande år antagna ökningstakten av 7 procent
fortsätta även under 1964, skulle de preliminära skatteinkomsterna därigenom
kassamässigt stiga med ytterligare 350 milj. kr. Samtidigt bör emellertid
understrykas, att något belopp ej beräknats för kommande böjningar
av de statsanställdas löne- och pensionsförmåner. Varje procentenhets höjning
fr. o. m. den 1 januari 1964 medför en utgiftsökning i budgeten 1963/64
av drygt 30 milj. kr. Det är likaledes möjligt, att reservationsmedelsförbrukningen
kan komma att avvika från den antagna och att besparingar kan
komma att uppstå på vissa anslag. Häremot står å andra sidan, även bortsett
från ökade löne- och pensionskostnader, erfarenhetsmässigt tillkommande
utgiftsökningar på tilläggsstat. En sammanvägning av de faktorer som
inte kunnat beaktas vid de nu föreliggande beräkningarna, ger därför inte
anledning att i något väsentligt avseende ändra den här tecknade budgetutvecklingen.
Detta reser frågan, om den förutsedda ökningen i det statliga
lånebehovet står i samklang med den konjunkturutveckling som enligt vad
jag tidigare anfört framstår som sannolik. Riskerna med uppgången i den
statliga upplåningen hänför sig framför allt till 1964, ett år som det ännu
inte är möjligt att från konjunktursynpunkt överblicka. Det kan för dagen
inte uteslutas, att vissa påfrestningar kan uppstå på lånemarknaden, om
detta lånebehov skall tillgodoses i ett läge av mer allmänt uppåtriktad konjunktur.
Jag är fullt medveten om denna risk och det har därför framstått
som nödvändigt att så långt möjligt begränsa ökningen av statsutgifterna
under nästkommande budgetår.

ökningen i budgetunderskottet 1963/64 är väsentligen att hänföra till
uppbromsningen i statsinkomsternas stegring. En motsvarande nedskärning
i statsutgifternas ökningstakt skulle ha varit varken praktiskt möjlig eller
sakligt önskvärd. Ökningarna i nästa års riksstat hänför sig väsentligen till
utbildningen, forskningen, försvaret, kommunikationsväsendet samt olika
vårdområden, och endast i begränsad mån till anslag som omedelbart ökar
hushållens disponibla inkomster och därmed den redan snabbt stigande privata
konsumtionen. Mot denna bakgrund är jag beredd att godtaga den förutsedda
försvagningen i budgeten. En förutsättning härför har dock varit,
att upplåningen kommer att ske i sådana former, att någon inflationistisk
ökning av likviditeten inte tillätes ske i samhällsekonomin. Det kan inte uteslutas,
att ett uppfyllande av denna förutsättning kommer att kräva vissa
anpassningar av penningpolitiken.

Utvecklingen på längre sikt. ökningen i det statliga lånebehovet nästkommande
budgetår kan i den meningen sägas vara en engångsföreteelse
som den betingas av en onormal och av speciella faktorer bestämd uppbromsning
i statsinkomsternas stegring. Däremot är den inte övergående i

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

den meningen, att en återgång till det under de närmast föregående budgetåren
rådande statsfinansiella läget skulle kunna påräknas. Tvärtom
pekar redan nu kända förhållanden på en fortsatt och väsentlig försvagning
av budgetbalansen under 1964/65. Jag berörde denna utveckling senast
i årets statsverksproposition, och i den förnyade kalkyl över den långsiktiga
biidgetutvecklingen som närmare redovisas i Bihang E framträder
dessa tendenser mycket tydligt. Jag saknar anledning att i detta sammanhang
uppehålla mig vid de metodproblem som uppkommer vid dylika kalkyler,
eftersom jag rätt utförligt behandlat dessa problem i de närmast
föregående kompletteringspropositionerna och de metoder, som kommit till
användning vid den nu framlagda kalkylen, överensstämmer med dem
som tidigare brukats. Kalkylen innefattar sålunda en beräkning för vissa
större specificerade utgiftsposter, där förutsättningarna för beräkningen av
anslagsutvecklingen låter sig rätt klart preciseras, exempelvis de framtida
kostnaderna för folkpensioner och försvaret. Därutöver innefattar kalkylen
en beräkning för övriga utgiftsposter, omfattande ca en fjärdedel av budgetens
utgiftssumma, vilka blivit föremål för en överslagsmässig budgetbehandling
inom finansdepartementet på grundval av myndigheternas anmälda
utgiftsbehov för perioden 1964/65—1966/67.

Kalkylen, som närmast bör ses som ett arbetsinstrument för den framtida
budgetplaneringen, är avsiktligt restriktiv, vilket även framgår vid en
jämförelse mellan tidigare långsiktsberäkningar och sedermera framlagda
riksstatsförslag. Anledningen härtill är framför allt, att i de långsiktiga
utgiftsberäkningarna endast undantagsvis medtagits kostnader för större
reformer. För de i sammanställningen ospecificerade anslagen har en avstämning
av de budgetgranskade utgiftsökningarna gjorts mot en framskrivning
av den trendmässiga förändringen under dessa anslag. Erfarenheten
har nämligen visat, att myndigheterna har svårt att överblicka utgiftsbehoven
för perioden efter det närmast framförliggande budgetåret,
vilket leder till en systematisk underskattning.

De utgiftsökningar, som med dessa utgångspunkter har beräknats, belöper
sig under perioden 1964/65—1966/67 till 1,7, 1,0 respektive 1,4 miljarder
kr. Detta innebär för 1964/65 en uppjustering med 0,6 miljarder kr. i
förhållande till den beräkning som gjordes för detta budgetår i fjolårets
långtidskalkyl.

Den speciellt snabba stegringen av statsutgifterna under 1964/65 påverkas
i hög grad av höjningen av folkpensionsbeloppen. I jämförelse med förra
årets beräkning tillkommer starkt ökade anspråk på den statliga bostadslångivningen
till följd av det under 1962 och 1963 språngvis stegrade bostadsbyggandet
och vidare kostnaderna för 1963 års reform av familjebostadsbidragen,
som först budgetåret 1964/65 får helårseffekt. Utgiftstrycket
framträder också däri, att ökningen av de ospecificerade posterna, vilka väsentligen
avser utgifter för utbildning och vård av olika slag, trots en nedskärning
av myndigheternas krav på anslagsökningar med en tredjedel, ändå
inte kunnat inrymmas inom den trendmässiga ökning, som förelegat de

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

senaste budgetåren. Härtill bidrager också den betydande utgiftsökning,
som uppkommer i samband med polisväsendets förstatligande. Vid bedömningen
av den sannolika utgiftsutvecklingen bör också hållas i minnet, att
i det angivna beloppet inget utrymme beretts för reformer inom bl. a. studiehjälpens
område, ehuru förslag härom kommer att aktualiseras, eller
inom familj epolitiken i övrigt.

De statliga utgiftsplanerna, som kan sägas innebära endast ett förverkligande
av redan accepterade målsättningar, tyder på en ökning under åren
framöver för statliga investerings- och konsumtionsutgifter i takt med
produktionens sannolika stegring. Vad gäller inkomstöverföringar domineras
dessa i de redovisade kalkylerna av folkpensionernas planerade höjning
och svarar för över en tredjedel av den totala utgiftsökningen. I detta sammanhang
kan det emellertid vara skäl att erinra om det välkända förhållandet,
att just inkomstöverföringarna representerar de poster i budgeten, där
nya utgiftsstegringar kan aktualiseras snabbt och utan administrativa hinder
eller andra hämningar.

Mot utgiftsökningen står en i kalkylen upptagen inkomststegring under
de tre berörda budgetåren med 0,8, 1,3 och 1,2 miljarder kr. Beräkningen
utgår ifrån en förutsatt stegring av skatteunderlaget med 4 procent per år.
Ett sådant antagande korresponderar mot att utgifterna beräknats i oförändrade
priser och följaktligen avser en inflationsfri ekonomi. För budgetåret
1964/65 innebär kalkylen sålunda en ökning i statens lånebehov
med ytterligare 900 milj. kr., varigenom det statliga upplåningsbehovet skulle
komma att uppgå till närmare 2 miljarder kr. Beräkningen av lånebehovets
storlek får bedömas mot bakgrund av att i utgiftskalkylerna endast
undantagsvis ingår kostnader för störx-e reformer. Den sannolika ökningen
är därför väsentligt större. Ändringar i antagandet om skatteunderlagets
utveckling påverkar givetvis också upplåningsbehovet. Skulle t. ex. skatteunderlaget
antagas stiga i fortsättningen i samma takt som förutses för
innevarande år, d. v. s. med 7 procent per år, skulle inkomstökningen
1964/65 visserligen bli ca 800 milj. kr. högre än vad som här angivits. I ett
sådant fall förändras emellertid samtidigt förutsättningarna för utgiftskalkylen.
Antagandet om oförändrade priser kan i sådant fall inte upprätthållas,
vilket automatiskt medför ökade utgifter för folkpensioneringen
och det militära försvaret. En prisstegring med en procent innebär för dessa
utgiftsändamål ökade kostnader för staten med i genomsnitt ca 60 milj. kr.
per år. Samma kostnad uppstår för statsverket vid varje procents ökning av
statstjänstemännens löner. Ändras antagandet om skatteunderlagets stegring,
bör nämligen kalkylmässigt en motsvarande uppräkning ske av statens
utgifter för löner och pensioner. Den förbättring i budgetsaldot som inträder
vid en uppgång i skatteunderlaget, som är större än den reala produktionsökningen
i samhället, är sålunda väsentligt mindre än inkomstökningen.
Den är i huvudsak ett kortsiktsfenomen och kan inte läggas till
grund för en rationell budgetpolitik.

Slutsatsen av de redovisade kalkylerna är rätt entydig. Svårigheterna att

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 19G3 17

Iramöver upprätthålla den budgetbalans som kräves för en stabil utveckling
framstår ännu klarare i dag än för ett år sedan. Det finns sålunda anledning
att betrakta framtiden med en viss oro. Mot bakgrund av de anspråk
på den offentliga sektorn som samhällsutvecklingen ställer, bl. a. i
torm av ett tortsatt reformarbete på viktiga avsnitt, är påfrestningar på
budgeten under de framförliggande åren ofrånkomliga.

Utgiftstryckets styrka medför, att marginalerna i budgeten för en effektiv
konjunkturpolitik blir relativt begränsade. Därmed ökar behovet av en
effektiv och flexibel utgiftsplanering. Kalkyler av det slag, som utförts under
senare år, registrerar föreliggande planer inom den statliga sektorn och
deras budgetmässiga konsekvenser och bildar därmed en naturlig utgångspunkt
för en sådan planering. I den allmänna debatten har kravet på långtidsplanering
inom den statliga sektorn i hög grad fått den begränsade innebörden
av fixerade utgiftsbeslut. Jag har vid flera tillfällen haft anledning
framhålla, att en planering av sådan typ mycket snart skulle motverka sitt
eget syfte som måste vara en smidig och ekonomisk utveckling av den statliga
verksamheten. Redan utformningen av statsverkspropositionen innefattar
förslag till utgifter som sträcker sig utöver den period som kan konjunkturpolitiskt
bedömas med tillfredsställande säkerhet och skapar därmed
vissa svårigheter för en effektiv konjunkturpolitik. Än svårare är det
alt mera exakt bedöma det samhällsekonomiska utrymmet för statsutgifterna
under de skilda åren i en flerårsperiod. Anpassning av myndigheternas
utgiftsdispositioner i både expansiv och kontraktiv riktning för att möta
kortsiktiga konjunktur- och säsongsvängningar har därför fått ske efter särskilda
initiativ och direktiv från statsmakterna. Även om vid flera tillfällen
relativt snabba resultat kunnat uppnås härigenom och beredskapen för sådana
omläggningar av utgiftsplanerna starkt förbättrats, är läget ännu inte
tillfredsställande. I många fall har en anpassning i praktiken kommit till
stånd genom helt ofrivilliga förlängningar av byggnadstiderna. I det framtida
arbetet på en integrerad långtidsplanering inom den statliga sektorn
kommer därför kravet på flexibilitet att intaga en framskjuten plats. Utan
att överdriva kan kriteriet på en effektiv långtidsplanering just sägas vara
förmågan till snabba anpassningar och omläggningar.

Vad jag här anfört om budgetplaneringen gäller långsiktsplanering överhuvud
taget. Angelägenheten av att till grund för handlandet ha en bedömning
av den långsiktiga utvecklingen i fråga om den efterfrågan som skall

tillgodoses — det må gälla offentliga verksamheter eller enskilda företag -_

innebär inte att en fast bindning av årliga planer bör ske. Ur ett vidare samhällsekonomiskt
effektivitetsperspektiv måste planeringen ske med ett ständigt
beaktande av möjliga variationer i konjunkturen. Någon motsättning
mellan en långtidsplanering och ett tillgodoseende av de krav en aktiv konjunkturpolitik
ställer föreligger därför inte. En genomarbetning av långsiktsproblemen
skapar i stället förutsättningarna för en sådan anpassbarhet
av planerna att förändringar i konjunkturen kan mötas effektivt och på ett
2 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

sätt som ger den högsta samhällsekonomiska avkastningen. Det är sådana
synpunkter som är vägledande för det nyligen inledda arbetet på att utbygga
långsiktplaneringen.

Detta arbete kan ses som en fortsättning och vidareutveckling av de undersökningar
som tidigare bedrivits i långtidsutredningarnas form. Den pioblemalik
som jag här berört kan illustreras bl. a. av de uppgifter som i Bihang
F lämnas om utvecklingen av den svenska ekonomin under den hittills
förflutna delen av den senaste långtidsutredningens prognosperiod

1960_1965. Under de tre första åren har bruttonationalproduktens ökning

varit något större än vad som förutsågs eller 4 1/2 procent per år mot antagna
4 procent. Produktionsökningen 1960—63 har bildat underlag för en
ungefär likformig ökning av konsumtion och investering med 4 ä 5 procent
per år. För båda områdena har den registrerade ökningstakten överträffat
den beräknade med drygt 1/2 procent per år. Bakom den snabbare produktionsökningstakten,
som inte oväsentligt överskrider den som förelåg undei
1950-talet, synes ligga en något större stegring av produktiviteten än som
förväntats, då sysselsättningen tycks ha utvecklats ungefär i överensstämmelse
med utredningens kalkyler.

Det bör emellertid framhållas, att bruttonationalproduktens stegringstakt
för en femårsperiod inte kan i egentlig mening prognostiseras. Framtidsbedömningen
innebär i detta fall mer ett antagande om en rimlig genomsnittlig
ökning under normala konjunkturförhållanden. Detsamma gäller ä^en
prognoserna för flera av efterfrågekomponenterna. Det är naturligt att a\-vikelserna från prognosen varit större för olika delkomponenter än för nationalprodukten
i dess helhet. I sin behandling av den offentliga sektorn uppehöll
sig långtidsutredningen särskilt ingående vid utvecklingen inom undervisning,
hälso- och sjukvård samt social- och fångvård och förutsåg en
ökning av den offentliga konsumtionen under åren 1960—65 med drygt 4
procent per år. Enligt utredningen hade det varit önskvärt, om den offentliga
verksamheten inom speciellt utbildningsområdet och åldringsvården kunde
utvecklas i snabbare takt än som angavs i prognoserna. Expansionsmöjligheterna
bedömdes emellertid blir begränsade på grund av flaskhalsar vid
projekteringen av byggnader och otillräcklig tillgång på utbildad personal.

Den faktiska utvecklingen av den offentliga konsumtionen under åren
1961—63 beräknas nu innebära en årlig stegring om ca 5 1/2 procent —
alltså en avgjort större ökning än den som förutsågs av utredningen.
Samma förhållande gäller för bostadsbyggandet, stora delar av investeringarna
inom den offentliga sektorn och inom handeln. Bostadsbyggandet har
sålunda hittills under perioden stigit med i genomsnitt 9 procent per år
och antalet färdigställda lägenheter kommer redan under 1963 att motsvara
eller t. o. in. överträffa utredningens målsättning för 1965, d. v. s. 85 000
lägenheter. Mot utredningens antagande om en årlig ökning av handelns
investeringar av 6 procent svarar en faktisk ökning av 15 procent.

Denna i förhållande till prognoserna expansiva utveckling motsvaras av
att industriinvesteringarnas ökning varit avsevärt lägre än vad som förut -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

setts. Den lägre stegringstakten får bl. a. ses mot bakgrund av den åtstramning
av avsättningsmöjligheterna på de internationella marknaderna som
flera av de svenska exportindustrierna har mött. För alla de viktigare
exportartiklarna utom maskiner och transportmedel synes ökningen
av utförseln över perioden 1961—1963 bli betydligt mindre än vad man
förutsatte i långtidsutredningen. Hur industriinvesteringarna i fortsättningen
kan komma att utvecklas är därför i mycket en fråga om utsikterna
för den svenska exporten, samtidigt som naturligtvis exportutsikterna i
en hårdnande marknad i sin tur är beroende av en genom en hög investeringsnivå
framkallad produktivitetsstegring inom exportnäringarna. Det
blir ett av den ekonomiska politikens viktigaste avvägningsproblem i vilken
mån en avmattning i den privata investeringsbenägenhelen kan hävas genom
stimulansåtgärder av olika slag och i vilken grad den får kompenseras
av en offentlig investeringsökning, som då bör ges en sådan inriktning att
den får en produktivitetshöjande och kostnadssänkande effekt på näringslivet.
Det är självklart att dessa problem kommer att stå i förgrunden för de
fortsatta övervägandena inom det i slutet av fjolåret tillkallade ekonomiska
planeringsrådet.

Sammanfattning. När statsverkspropositionen framlades, uttalade jag, att
det med den förordade politiken borde finnas förutsättningar för en allmänt
balanserad ekonomisk utveckling och en bevarad hög sysselsättning
under 1963. Jag underströk emellertid, att en viss osäkerhet ännu präglade
bedömningen av den senare delen av året och att det inte kunde uteslutas,
att påfrestningarna på den samhällsekonomiska balansen kunde bli större
än vad som då framstod som sannolikt. Utvecklingen hittills i år har medfört,
att man nu med större säkerhet kan se fram emot en full sysselsättning
och bevarad balans i utrikeshandeln för hela 1963. Svagheterna som
kännetecknat vissa delar av den inhemska ekonomin har övervunnits eller
är på väg att bli det. Till viss del är det en reflex av att den internationella
konjunkturen förbättrats. Både exporten och investeringarna synes sålunda
utveckla sig mer expansivt än vad som kunde förutses vid årsskiftet. Den
enda sektor, där en viss begränsad nedgång av sysselsättningen nu kan
befaras, är verkstadsindustrin. På kort sikt är det tvärtom riskerna för en
överhettning under sommarsäsongen av den redan högt uppdrivna aktiviteten
på byggnadsområdet som närmast måst bevakas. En serie åtgärder
har i detta syfte också redan vidtagits. Ett tecken på det tryck som föreligger
i den svenska ekonomin är vidare, att den under 1961 och 1962 inte
obetydliga uppgången i valutareserven nu upphört. Valutabehållningarna i
mars månad i år var i det närmaste lika stora som för ett år sedan och
för 1963 i dess helhet torde någon stegring i valutareserven knappast vara
att påräkna. Det kan därför inte uteslutas, att valutareserven i förhållande
till den ökande omslutningen i utrikeshandeln relativt kommer alt sjunka
under innevarande år.

Vid sidan av den internationella konjunkturförbättringen framstår den

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

förda ekonomiska politiken som en väsentlig förklaring till den tillfredsställande
utvecklingen av produktionen och sysselsättningen. Bostadsbyggande
och offentliga investeringar har expanderat snabbt och därmed fyllt
ut den svacka i produktionen och sysselsättningen, som annars skulle ha
inträtt. Ökade resurser och vidgade erfarenheter har medfört en högt uppdriven
effektivitet i handhavandet av de arbetsmarknadspolitiska instrumenten.
Den konjunkturpolitiska beredskapen bör emellertid förstärkas
ytterligare främst genom att förbättra medlen att motverka en nedgång i
efterfrågan på verkstadsprodukter. Jag har behandlat denna fråga i samband
med det nyligen avlämnade förslaget till ändringar i investeringsfondslagstiftningen.
I syfte att bredda stimulansen till företagen att i ett avmattningsläge
öka sina maskinbeställningar har jag föreslagit, att investeringsfondsreglerna
kompletteras genom generella medgivanden till investeringsavdrag
och vidgade avskrivningsmöjligheter för maskininvesteringar,
som företages vid en konjunkturpolitiskt önskvärd tidpunkt. Dessa medgivanden
förutsätter inte tidigare fondavsättning och står öppna för alla
företag oberoende av den form i vilken verksamheten bedrives. Huruvida
det kommer att Adsa sig påkallat att utnyttja denna lagstiftning redan under
nästkommande budgetår är dock tveksamt. Utvecklingen under 1964 är
visserligen svår att nu förutse men det kan inte uteslutas, att en omsvängning
till det bättre av både den internationella och den inhemska investeringskonjunkturen
kan inträda.

Den gradvisa förskjutning i konjunkturbedömningen, som skett under
de senaste månaderna, betyder att den ekonomiska politiken i fortsättningen
ej bör ges samma expansiva inriktning som under 1962/63. Det betyder
också, att den förutsedda uppgången med närmare en miljard kr. i det statliga
lånebehovet under nästa budgetår inte kan undgå att inge betänkligheter
ur stabiliseringssynpunkt. Genom det förbättrade läget på kreditmarknaden
och eu efter utvecklingen anpassad penningpolitik bör dock
denna upplåning kunna verkställas utan någon inflationistisk ökning av
likviditeten och utan allvarligare störningar av andra kreditbehov. Perspektivet
för budgetåren efter 1963/64 understryker dock ytterligare med vilken
snabbhet budgetläget förändras. Den känsla av statsfinansiell bekymmerslöshet
som de senaste årens budgetutfall på en del håll framkallat är helt
ogrundad, vilket jag redan flera gånger tidigare med skärpa framhållit.
Ett av hårdnande priskonkurrens präglat internationellt klimat framtvingar
en skärpt ekonomisk vaksamhet och ett ökat kostnadsmedvetande i det
svenska folkhushållet. Det är ofrånkomligt, att dessa riktpunkter också
måste gälla statsbudgeten. Samhällsutvecklingen anvisar på centrala områden
växande uppgifter för den offentliga sektorn, uppgifter som vi delvis
redan i princip bundit oss för. Erfarenheten visar att en fast ekonomisk
politik utgör förutsättningen för ett på sikt framgångsrikt reformarbete.
Skall vi till fullo kunna förverkliga de möjligheter som framtiden erbjuder,
måste ansträngningarna därför målmedvetet inriktas på att även i fortsättningen
bibehålla den statsfinansiella och samhällsekonomiska balansen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Budgetläget

För att ge en bild av totalbudgetens utveckling 1962/63—1963/64 och de
förändringar som inträtt sedan statsverkspropositionen framlades, har totalbudgetens
huvudkomponenter sammanfattats i följande tabell.

Totalbudgeten 1962/63—1963/64

Milj. kr.

	l 1	2 1	3	4 1	5 1	6	7
	1962/63	1963/64	Förändr. 1962/63— 1963/64
	Stv-	Ny	För-	Stv-	Ny	För-
	prop.	beräk-	ändr.	prop.	beräk-	ändr.	(5—2)
	1963	ning	(2-1)	1963	ning	(5—4)
Driftbudgetens in-	19 774	19 702	- 72	19 823	20 034	+ 211	+ 332
Driftbudgetens utgif-
ter (inkl. reserva-tionsmedelsföränd-	18 592	18 746	+ 154	19 728	19 830	+ 102	+ 1084
överskott (+), un-	+1182	+ 956	-226	+ 95	+ 204	+ 109	- 752
Medelsbehov på ka-pitalbudgeten — Ökad (—), minskad	1518	1031	-487	1113	1255	+ 142	+ 224
(+-) disposition av rörliga krediter ..	- 50	- 75	- 25	—	—	—	+ 75
Totalbudgetens saldo	- 386	—150	+ 236	- 1018	-1051	- 33	- 901

Som framgår av tabellen beräknas nu totalbudgetens underskott för innevarande
budgetår nedgå från det i årets statsverksproposition beräknade
underskottet på ca 400 milj. kr. till ett underskott på 150 milj. kr. For
budgetåret 1963/64 förutses endast en mindre förändring på ca 30 mdj. kr.
i det tidigare beräknade totalunderskottet på drygt 1 000 milj. kr. Vad beträffar
utvecklingen från 1962/63 till 1963/64 innebär de nya beräkningarna,
att totalbudgetens saldo kommer att förskjutas i negativ riktning
med ca 900 milj. kr.

Jag övergår härefter till en mera detaljerad redogörelse för utvecklingen
under innevarande och nästa budgetår. Jag kommer därvid att först uppehålla
mig vid statsinkomsternas utveckling under de båda åren och sedan
lämna en redogörelse för utgifternas förändring. En mera ingående beskrivning
av såväl inkomsternas som utgifternas utveckling lämnas därjämte
i senare avsnitt.

I statsverkspropositionen beräknade jag statsinkomsterna under budgetåren
1962/63 och 1963/61 till 19 774 milj. kr. respektive 19 823 milj. kr.
Riksrevisionsverket har i sin skrivelse med beräkning rörande budgetutfallet
för 1962/63 (Biliaug A) upptagit inkomsterna på driftbudgeten till

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

19 802 milj. kr. och i sin förnyade beräkning av statsinkomsterna för budgetåret
1963/64 (bihang B) upptagit dem till 20 053 milj. kr. Jag har
emellertid företagit vissa justeringar i dessa beräkningar och upptager
nu statsinkomsterna för budgetåret 1962/63 till 19 702 milj. kr. och för
budgetåret 1963/64 till 20 034 milj. kr.

Beräkningarna innebär, att de totala statsinkomsterna 1962/63 skulle
öveistiga inkomsterna 1961/62 med 1,7 miljarder kr., medan ökningen
1963/64 skulle stanna vid drygt 300 milj. kr. Denna utveckling överensstämmer
väl med vad som förutsågs i statsverkspropositionen. I jämfölelse
med de däri upptagna beloppen innebär de nya beräkningarna, att
statsinkomsterna minskar med 72 milj. kr. under innevarande budgetår
och ökar med 211 milj. kr. under nästa budgetår. Dessa förändringar utgör
emellertid saldobelopp av icke oväsentliga förskjutningar mellan vad
som beräknas inflyta under skilda inkomsttitlar.

För inkomstskattetiteln beräknar riksrevisionsverket, att inkomsterna
sjunker med 100 respektive 200 milj. kr. under vartdera budgetåret i jämförelse
med de belopp som redovisades i statsverkspropositionen. Minskningen
är huvudsakligen hänförlig till en nu beräknad nedgång i aktiebolagens
till statlig inkomstskatt taxerade inkomster samt en ökning av
förskottsutbetalningarna till de allmänna försäkringskassorna m. m. under
såväl 1962/63 som 1963/64. I decemberberäkningen räknade riksrevisionsverket
med i stort sett oförändrade inkomster för aktiebolagen mellan 1962
och 1963 års taxeringar. Nu föreliggande uppgifter tyder på en minskning
av dessa inkomster med 10 procent, vilket får till resultat ett lägre inflöde
av preliminär B-skatt under uppbördsåret 1963—64 ävensom mindre fyllnadsinbetalningar
våren 1963. Då bolagens taxerade inkomster vid 1964
års taxering förutses uppgå till i stort sett samma belopp som 1963, föranleder
detta även nedräkningar av motsvarande inbetalningar under uppbördsåret
1964—65.

Utgångspunkten för den i statsverkspropositionen redovisade beräkningen
av den preliminära A-skattens utveckling under år 1963 var att de anställdas
inkomster under 1962 skulle ha ökat med ca 10 procent. Enligt nu
tillgängliga uppgifter har denna uppskattning uppjusterats något och beräknas
till 10,5 procent. Den högre utgångsnivå som detta innebär för
1963 medför en viss uppräkning av den inflytande preliminärskatten, även
om den nya uppskattningen liksom statsverkspropositionens inkomstberäkning
bygger på en stegring av den totala lönesumman med 7 procent
under 1963 och en schablonmässig uppräkning av lönesumman med 4 procent
under 1964. Beträffande fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor
än tjänst finner ämbetsverket nu ingen anledning att frångå
decemberberäkningen, vilket innebär en oförändrad nivå under innevarande
år och en stegring med 4 procent under nästa år i anslutning till schablonantagandet
beträffande löneinkomsternas stegring. Även för aktiebolagen
har detta antagande bibehållits beträffande 1964.

Den största ökningen i jämförelse med i statsverkspropositionen angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

inkomstsiffror hänför sig till allmänna varuskatten som nu uppföres med
2 850 milj. kr. budgetåret 1962/63 och 3 000 milj. kr. budgetåret 1963/64,
vilket innebär 150 respektive 200 milj. kr. högre belopp an tidigare. Riksrevisionsverket
har vid sin beräkning av inkomsterna under denna ti e
utgått ifrån senast kända utfall och vidare erfarenhetsmässigt kalkylerat
med en ökning av försäljningen under maj månad. .

Riksrevisionsverket har för innevarande budgetår raknat med ett viss
inkomstbortfall under titeln Skatt å sprit till följd av arbetskonflikten vid
AB Vin- & Spritcentralen. Enligt under hand inhämtade upplysningar synes
skäl nu föreligga att räkna med ett större inkomstbortfall, och jag beräknar
därför inkomsterna under titeln för budgetåret 1962/63 till 1 100
milj. kr. Jag vill påpeka att storleken av skattebortfallet sammanhanger med
uppbördstekniska förhållanden såtillvida att skatten inbetalas viss tid efter
det varan levererats från AB Vin- & Spritcentralen till systembolaget och
således inte följer den löpande detalj försälj ningen.

Vad beträffar övriga mera väsentliga förändringar på inkomstsidan må
erinras om att i propositionen angående övergång till högertrafik har föreslagits,
att kostnaderna för denna reform skall bäras av bilismen genom
uttagande av en trafikomläggningsskatt å registrerade motorfordon Inkomsterna
budgetåret 1963/64 under denna nya titel har jag beraknat till

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört beträffande förslag
att slopa kaffeskatten nedräknar jag denna titel med 19 milj. kr. for nasta

bl Förändringarna å olika inkomsttitlar budgetåren 1962/63 och 1963/64 i
förhållande till vad som angivits i statsverkspropositionen framgår sammanfattningsvis
av särskild uppställning, i vilken även medtagits utfallet for

budgetåret 1961/62.

Jag vill i likhet med riksrevisionsverket i delta sammanhang starkt understryka
den osäkerhet som inkomstberäkningarna, framför allt i vad avser
inkomstskattetiteln, även vid denna tidpunkt är behäftade med.

I likhet med vad som angivits i statsverkspropositionen upptages nu en
nettoavsättning av kommunalskattemedel till budgetutjämningsfonden av
425 milj. kr. under budgetåret 1962/63. Den för nästa budgetår beräknade
nettoåterföringen från budgetutjämningsfonden av dylika medel beraknas
nu öka med 25 milj. kr. till 275 milj. kr.

Jag övergår härefter till att behandla statsutgifterna under budgetåren
1962/63 och 1963/64. I statsverkspropositionen beräknades driftbudgetens utgifter
1962/63 till 18 592 milj. kr. I detta belopp ingick utgifter å tilläggsstat
uppgående till sammanlagt 289 milj. kr. samt en beräknad rcservationsmedelsförbrukning
om 100 milj. kr. Det finns nu skäl att något revidera beräkningen
och i stället räkna med att driftbudgetens utgifter kommer att
uppgå till 18 746 milj. kr., vilket innebär en ökning från budgetåret 1961/62
med inemot 2,8 miljarder kr. De beloppsmässigt viktigaste förklaringarna till

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Statsinkomsternas utveckling 1961/62_1963/64

Milj. kr.

Inkomstskattetiteln..
Fordonsskatt ...
Trafikomläggnings

skatt .........

Bensin- och bräi

oljeskatt.......

Tullmedel.......

Allmän varuskatt
Särskilda varuskat
Omsättningsskatt
motorfordon ...
Skatt å kaffe ...
Skatt å sprit ...

Skatt å vin .....

Statlig nöjesskatt

Energiskatt ........

Övriga div. inkomster

Postverket ........

Televerket..........

Riksbanksfonden ....
Fonden för statens

aktier............

Övriga inkomsttitlar
(netto) ..........

1	1 2	1 3	1 4	5	1 6	1 7
1961/ 62 Utfall	1962/63	1963/64
Stv- prop. 1963	Ny beräk- ning	För- ändr. (3-2)	Stv- prop. 1963	Ny beräk- ning	För- ändr. (6-5)
8 277	8 600	8 500	-100	8 200	8 000	-200
443	480	480	—	505	520	+ 15
—	—	—	—	—	90	+ 90
784	1100	1120	+ 20	1160	1200	+ 40
856	900	860	- 40	925	900	- 26
1941	2 700	2 850	+ 150	2 800	3 000	+ 200
367	395	400	+ 5	415	400	- 15
210	220	240	+ 20	230	250	+ 20
28	28	29	+ 1	29	10	- 19
1218	1275	1100	-175	1325	1400	+ 75
107	112	100	- 12	120	120
23	22	25	+ 3	25		- 25
543	600	640	+ 40	640	650	+ 10
68	65	30	- 35	65	65
1	13	10	- 3	15	1	- 14
130	no	130	+ 20	120	120
50	50	100	+ 50	50	100	+ 50
68	105	80	- 25	105	105	—
2 893	2 999	3 008	+ 9	3 094	3103	+ 9
18007	19 774	19 702	- 72	19 823	20034	+211

Förändr.
1962/63—
1963/64
ny

beräkn.

(6-3)

-500
+ 40

+ 90

+ 80
+ 40
+ 150

+ 10
■ 19
+ 300
+ 20

- 25
+ 10
+ 35

- 9

- 10

+ 25

+ 95

+332

förändringen i förhållande till den tidigare beräkningen är att ytterligare
anslag å tilläggsstat äskats utöver de i propositionen nr 2 upptagna anslagen
samt att medelsförbrukningen på förslagsanslag nu kan överblickas bättre
än tidigare. Vidare finns nu skäl till ett ändrat antagande om reservationsmedelsförbrukningen.

\ ad beträffar utgifterna å tilläggsstat II har, utöver de i propositionen
nr 2 till årets riksdag upptagna anslagen, genom äskanden å tilläggsstat tillkommit
30 milj. kr. till ytterligare kostnader för vissa sysselsättningspolitik3
åtgärder och 5 milj. kr. till stöd åt Aktiebolaget Statsgruvor. Härutöver
äskas senare denna dag anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedelslorluster
å sammanlagt 452 milj. kr. Huvuddelen därav eller 411 milj. kr. avser
det ytterligare behov av avskrivningsmedel som uppkommit främst inom
statens utlåningsfonder för erhållande av full förräntning av det i fonderna
investerade statskapitalet efter höjningen av förräntningskravet på statens
investeringar till 5 procent. En närmare redogörelse härför lämnas i ett föl -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

jande avsnitt. Sammanlagt kommer härmed å tilläggsstat efter avlåtandet av
propositionen nr 2 till årets riksdag att ha äskats 511 milj. kr.

Vidare är det nu möjligt att bättre än tidigare överblicka den kommande
belastningen på förslagsanslag och obetecknade anslag. I statsverkspropositionen
redovisades ett schablonmässigt antagande om att överskridanden
och besparingar skulle gå jämnt ut, medan riksrevisionsverket nu förutser
en sammanlagd nettobesparing av 207 milj. kr. Huvuddelen av den angivna
nettobesparingen hänför sig till medelsanvisningar för avlöningskostnader.
Därvid noteras, att belastningssiffrorna på myndigheternas avlöningsanslag
i och för sig visar merutgifter. Häremot står dock ännu större besparingar
på de täckningsanslag som anvisats för att motsvara sådana förändringar i
löne- och pensionsförmåner, till vilka hänsyn inte kunnat tagas vid den
ordinarie anslagsavvägningen. Bland övriga större besparingsposter märkes
ränteeftergifter å vissa bostadslån m. m. och underskottet å riksgäldsfonden,
som beräknas understiga i riksstaten uppförda belopp med 30 respektive
45 milj. kr. De på dessa anslag uppkommande underbelastningarna förklaras
av de diskontosänkningar som ägt rum efter riksstatens fastställande.

Den nu av riksrevisonsverket förutsedda avvikelsen är i förhållande till
anvisade belopp något större än genomsnittligt under senare år. Följande
serie utvisar den faktiska belastningen på förslagsanslag och obetecknade
anslag uttryckt som procent av anvisade belopp.

Budgetår

1954/

1955/

1956/

1957/

1958/

1959/

1960/

1961/

1962/

(prel.)

Belastningsprocent

99,2

100,4

101,9

101,5

99,5

100,2

97,9

99,2

98,4

Även om en viss genomgående tendens, särskilt markerad under högkonjunkturår,
tycks vara att underbelastningar uppkommer på avlöningsanslag,
är förklaringarna till avvikelserna under de olika åren i huvudsak hänförliga
till speciella faktorer. Den anförda serien utvisar dock att avvikelserna procentuellt
sett är obetydliga.

Behållningarna å driftbudgetens reservationsanslag antogs i statsverkspropositionen
komma att minska med 100 milj. kr. I riksrevisionsverkets
beräkningar förutses en reservationsmedelsökning med 50 milj. kr. Enligt
inom finansdepartementet senare gjorda undersökningar beräknar myndigheterna
nu att reservationsmedelsbehållningarna under 1962/63 kommer att
sammanlagt nedgå med endast ca 20 milj. kr. mot 175 milj. kr. enligt den
undersökning som företogs i december 1962. För egen del finner jag det i
likhet med riksrevisionsverket inte osannolikt, att reservationsmedelsbehållningarna
kan komma att öka under innevarande budgetår. Det i statsverkspropositionen
gjorda antagandet om en reservationsmedelsminskning
med 100 milj. kr. under 1962/63 bör därför ändras och i stället torde man
böra räkna med att reservationsinedclsbehållningarnas totalbelopp ökar med
50 milj. kr.

Jag har tidigare haft anledning påpeka att uppgifterna från de anslagsdis -

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

ponerande myndigheterna beträffande reservationsmedelsförändringar ofta
visat sig vara orealistiska. I allmänhet har möjligheterna att förbruka tillgängliga
medel överskattats. För att något illustrera detta förhållande och
den under budgetårets gång inträdda förskjutningen i beräkningen kan namnas
att myndigheternas uppgifter till finansdepartementet inför 1962 års
kompletteringspropositon tydde på en reservationsmedelsförbrukning å driftbudgeten
under 1962/63 med ca 240 milj. kr. I årets statsverksproposition
angavs motsvarande förbrukning, visserligen grundat på ett något vidgat
anslagsurval, till nyssnämnda belopp om 175 milj. kr. medan siffran nu stannar
Aid ca 20 milj. kr.

I vad avser kapitalbudgeten har sedan i januari å tilläggsstat II äskats anslag
å 59 milj. kr., varav bl. a. 30 milj. kr. till statens järnvägars dispositionsanslag,
20 milj. kr. till förvärv och teckning av aktier i Uddevallavarvet
aktiebolag samt 5 milj. kr. till väg- och vattenbyggnadsverkets dispositionsanslag.
Sammanlagt har därmed å kapitalbudgeten för innevarande år
äskats anslag uppgående till 2 853 milj. kr. Riksrevisionsverket har i sin beräkning
av kapitalbudgetutfallet beräknat en ökning av anslagsbehållningarna
med sammanlagt 33 milj. kr. Enligt en senare inom finansdepartementet
företagen undersökning skulle anslagsbehållningarna enligt myndigheternas
bedömning komma att minska med 170 milj. kr. Med hänsyn till myndigheternas
påtalade överskattning av medelsförbrukningen anser jag mig böra
räkna med att minskningen av anslagsbehållningarna begränsar sig till 50
milj. kr. I statsverkspropositionen räknades med en minskning av anslagsbehållningarna
med 100 milj. kr. Som regel är det särskilt vanskligt att bedöma
betalningsutvecklingen under lånefonden för bostadsbyggande. Den
takt i vilken utbetalningarna av bostadslån äger rum ävensom den slutliga
storleken av dessa lån beror i hög grad på utvecklingen på kreditmarknaden
och undandrar sig därför i stor utsträckning den anslagsförvaltande myndighetens
kontroll. För innevarande år beräknas nu endast en relativt obetydlig
minskning av anslagsbehållningen uppkomma. Medelsbehovet reduceras
bl. a. genom att fördjupningsgraden minskat i en utsträckning som
man inte tidigare ansett sig böra räkna med, huvudsakligen till följd av en
bättre anpassning mellan de statliga belåningsvärdena och de värden som
kreditinstituten lägger till grund för sin belåning samt till följd av det lättare
läget på kreditmarknaden. Vidare har en icke klarlagd, ytterligare eftersläpning
i utbetalningarna ägt rum.

För finansieringen av investeringarna beräknas komma att disponeras avskrivningsmedel
och övriga likvida medel till ett sammanlagt belopp av 1 872
milj. kr. ökningen i förhållande till statsverkspropositionens beräkning
hänför sig främst till den i det föregående omnämnda avsättningen till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster, vilken inte påverkar totalbudgetens
saldo. Det totala medelsbehovet för kapitalbudgeten beräknas följaktligen
till 1 031 milj. kr.

I statsverkspropositionen räknades med en ökning av dispositionen av rörliga
krediter med 50 milj. kr. På grundval av en inom finansdepartementet

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

företagen enkät kan man nu räkna med en ökad disposition av rörliga krediter
uppgående till 75 milj. kr.

I fråga om driftbudgetens utgifter för 1963/64 innebar det i statsverkspropositionen
framlagda förslaget en ökning med 1 136 milj. kr. jämfört
med det då beräknade utfallet av driftbudgeten för innevarande år. De under
våren framlagda anslagspropositionerna avseende 1963/64 och vissa
andra förändringar har jämfört med statsverkspropositionen medfört en
nettoökning med 102 milj. kr. till 19 830 milj. kr. I förhållande till nu beräknat
utfall för 1962/63 skulle driftbudgetens utgifter alltså öka med
1,1 miljard kr. Den beloppsmässigt viktigaste förändringen jämfört med
beräkningen i statsverkspropositionen är att man nu kan räkna med att
lönegradsuppflyttningar m. m. för statstjänstemännen fr. o. m. 1 juli 1963
kommer att medföra en ökning av de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten
med 92 milj. kr. Härav faller 35 milj. kr. på ändrad lönegradsplacering
(B-listan) och 57 milj. kr. på övriga förmåner, varav huvudparten
är hänförlig till förbättrade semestervillkor. Motsvarande täckningsanslag
fördelar sig med 20 milj. kr. på försvarsdepartementets och 72 milj.
kr. på civildepartementets huvudtitlar. Å andra sidan har en nedräkning
skett av räntebidragen under inrikesdepartementets huvudtitel med 30
milj. kr. till följd av anpassningen av lånemarknadsräntorna efter riksbankens
diskontosänkning i januari samt en nedräkning av underskottet
å riksgäldsfonden med 20 milj. kr. av samma anledning. Genom en minskning
i övrigt å försvarsdepartementets huvudtitel uppvisar denna en nettoökning
med 9 milj. kr. Under socialdepartementets huvudtitel ökas stödet
till barnstugor med It milj. kr., vilket förklarar huvuddelen av departementets
anslagsökning med netto 15 milj. kr. I övrigt uppvisar endast jordbruks-
och inrikesdepartementens huvudtitlar några större förändringar.

I fråga om jordbruksdepartementet stiger anslagen till jordbrukets rationalisering
och permanent skördeskadeskydd med sammanlagt ca 11 milj.
kr. För inrikesdepartementets del förklarar det ökade stödet till verkstäder
för handikappade med 10 milj. kr. tillsammans med den nyssnämnda
reduktionen av anslaget till räntebidrag huvudtitelns minskning med 20
milj. kr.

Enligt uppgifter från vederbörande anslagsförvaltande myndigheter skulle
behållningarna under driftbudgetens reservationsanslag komma alt minska
med totalt ca 240 milj. kr. under det framförliggande budgetåret. För
egen del finner jag det dock mera realistiskt att räkna med att ifrågavarande
förbrukning kommer att stanna vid 100 milj. kr. eller samma belopp
som antogs i statsverkspropositionen. Den antagna förändringen ingår
i det ovan angivna utgiftsbeloppet.

Vad angår kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 innebar förslaget i
statsverkspropositionen en minskning av medelsförbrukningen under investeringsanslagen
med ca 100 milj. kr. jämfört med det då beräknade
utfallet för 1962/63, huvudsakligen beroende på att ett bortfall av bety -

Total budgeten 1957/58—1963/64

Milj. kr.

av kommunalskatte -

Driftbudgeten

Inkomster..........

Avsättning/återföring

medel..................................

Utgifter..................................

Överskott eller underskott

Kapitalbudgeten

Investeringsanslag ........................

Avgår: Avskrivningsmedel och övriga likvida
medel ...

Återstående medelsbehov

Ökad ( —) resp. minskad (+) disposition av

rörliga krediter ....................

Totalbudgetens saldo

1957/58	1958/59	1959/60	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64
			enl. riksst.	stv- prop. 1963	ny ber.	stv- prop. 1963	ny ber.
12 019	12 604	13 657	16 641	18 007	19206	19 774	19 702	19 823	20 034
(- 250) 12 120 *- 101	(- 200) 12 743 - 139	(-) 13 698 - 41	(- 350) 14 829 + 1812	(- 450) 15 993 + 2 014	(- 400) 318 383 + 823	(- 425) 318 592 + 1182	(- 425) 818 746 + 956	(+ 250) 319 728 + 95	(+ 275) 1019 830 + 204
2 510	2 441	2 675	2 526	2 693	8 2 783	•2 893	"2 903	3 2 797	“2 968
- 1306 1204	- 869 1572	- 998 1677	-1134 1392	- 1274 1419	- 1281 1502	- 1375 1518	- 1872 1031	- 1684 1113	- 1 713 1255
+ 25 lI— 1135	+ 242 “- 1428	- 91 “- 1632	- 39 + 881	- 68 + 527	- 50 - 729	- 50 - 386	- 75 - 150	- 1018	-1051

Anm. Då avsättning till (-) och återföring från (+) budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel inte någon kassa mässig

utgift respektive inkomst för staten har nettobeloppen för dessa b°kfo"n8sma*s^a.transaktlo"®r ^ts inom patent .

I Därav riksstat 18 203 mkr, beräknad reservationsmedelsförbrukning 150 mkr samt bcräknatanslagsoverskrKlande 30 mkr.

3 Därav riksstat 18 203 mkr, tilläggsstat I och II 289 mkr samt beräknad reservationsmedelsförbrukning 100 mkr.

3 Därav riksstatsförslag 19 628 mkr och beräknad reservationsmedelsförbrukning 100 mkr. , motsvarande

* Under detta år gjordes dessutom avdrag för vissa medel som insatts på särskilt konto i riksbanken med 100 mkr (se motsvaiandc

tabell i finansplanen för budgetåret 1958/59). —

3 Därav riksstat 2 683 mkr samt beräknad förbrukning av anslagsbehållningar 100 mkr. 100 , r

• Därav riksstat 2 683 mkr, tilläggsstat I och II 110 mkr samt beräknad förbrukning av anslagsbehållningar 100 mkr.

7 Anslagsbehållningar beräknades till oförändrat belopp. , rnott<A

8 Därav riksstat och tilläggsstater 19 003 mkr, 50 mkr reservationsmedelsokmng och 207 mkr besparingar på anslag (netto).

9 Därav riksstat och tilläggsstater 2 853 mkr och minskning av anslagsbehållningar 50 mkr.

10 Därav kompletterat riksstatsförslag 19 730 mkr och reservationsmedelsförbrukning 100 mkr.

II Därav kompletterat riksstatsförslag 2868 mkr och minskning av anslagsbehållningar 100 mkr ,qr„(r.n. 41 mkr 1959/6O

13 Åven inkluderat medel för fondering av sjukkassorna tillkommande arbetsgivarbidrag, 1957/58. 45 mkr, 1958/59, 41 mkr, / 0

177 mkr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

dande investeringar under 1962/63 i fonden för statens aktier inte fullt
kompenserades av anslagsökningen under övriga fonder. Sedan statsverkspropositionen
avlämnades har framlagts förslag innebärande en ökning av
investeringsanslagens summa med 71 milj. kr. Härav faller 26 milj. kr. på
försvarets fonder, 19 milj. kr. på statens järnvägar och 20 milj. kr. på
jordfonden. Investeringsanslagens summa uppgår därmed till 2 868 milj. kr.

I fråga om utvecklingen av kapitalbudgetens anslagsbehållningar tyder
uppgifter från de fondförvaltande myndigheterna på en minskning under
budgetåret 1963/64 med 210 milj. kr. Denna bedömning torde böra ses
mot bakgrund av den förutsedda minskade nedgången av anslagsbehållningarna
under innevarande budgetår. I statsverkspropositionen räknades
med totalt sett oförändrade anslagsbehållningar. Detta antagande torde nu
böra förändras på grundval av myndigheternas bedömning. En minskning
av anslagsbehållningarna med 100 milj. kr. framstår därvid som sannolik.
Utgiftsnivån skulle därmed uppgå till 2 968 milj. kr. eller 170 milj. kr. mer
än som antogs i statsverkspropositionen och 65 milj. kr. mer än som nu
beräknas för innevarande budgetår.

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas finansiering, dels i form av anslag å driftbudgeten,
dels i form av avskrivningsmedel m. m. inom de olika kapitalfonderna kan
nu beräknas uppgå till 1 713 milj. kr. Då bruttoinvesteringarna, efter den
förändring som redovisats i det föregående, uppgår till 2 968 milj. kr. kan
det lotala medelsbehovet för kapitalbudgeten sålunda uppskattas till 1 255
milj. kr. Jämfört med det nu beräknade utfallet för 1962/63 innebär detta
en ökning med 224 milj. kr.

Myndigheternas disposition av rörliga krediter beräknades i statsverkspropositionen
totalt sett inte komma att undergå någon förändring. Någon
anledning att nu frångå denna beräkning föreligger inte.

Drift- och kapitalbudgetens nu bedömda utfall för innevarande och
nästkommande budgetår framgår av särskild tabell, vari även medtagits
tidigare redovisade beräkningar för dessa budgetår ävensom de faktiska
utfallssiffrorna för budgetåren 1957/58—1961/62. Tabellen visar bl. a. att
driftbudgeten för 1962/63 och 1963/64 nu väntas ge kassamässiga överskott
av 956 respektive 204 milj. kr. Totalbudgeten uppvisar samtidigt
underskott med 150 respektive 1 051 milj. kr.

Eu sammanfattning av här redovisade uppgifter visar att budgetåret
1962/63 innebär en vändpunkt efter de två senaste budgetårens betydande
överskott på totalbudgeten. Inkomstökningen ansluter sig visserligen för
detta budgetår rätt nära till utvecklingen under de senaste budgetåren, medan
utgifterna stiger kraftigare. Mot en ökning 1962/63 av de totala statsutgifterna
__d. v. s. summan av driftbudgetens utgifter och medelsbeho vet

på kapitalbudgeten jämte de rörliga krediterna — av 2 372 milj. kr.
står en beräknad inkomstökning av 1 695 milj. kr. Motsvarande tal för

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

1961/62 var 1 220 respektive 1 366 milj. kr. Efter en förstärkning av budgeten
under 1961/62 med ca 150 milj. kr. skulle alltså innevarande år inträda
en försvagning av inemot 700 milj. kr. Den höga nivån för ökningarna
på såväl utgifts- som inkomstsidan under 1962/63 av budgeten sammanhänger
i hög grad med den omläggning av skattesystemet som beslötsav
höstriksdagen 1961. Det må sålunda bl. a. erinras om att utgiftssidan
1962/63 belastas med drygt 400 milj. kr. för skatteersättning till kommunerna
i anledning härav.

Även under 1963/64 följer utgifterna med en sammanlagd ökning av
1 233 milj. kr. — eller efter justering för den kommunala skatteersättningen
inemot 1 400 milj. kr. -—- den tidigare utvecklingen. Att en väsentlig budgetförsvagning
uppträder detta år är en följd av att statsinkomsterna samtidigt
inte beräknas stiga med iner än ca 1 1/2 procent eller ca 330 milj. kr.

Beräkningarna för budgetåret 1963/64 är givetvis även vid denna tidpunkt
av flera skäl mycket osäkra. I den mån det nu skönjbara betydande
budgetunderskottet tillskrives den lägre inkomstökningen, uppställer sig
frågan om realismen i de antaganden som ligger till grund för den anförda
inkomstberäkningen. Närmast till hands ligger därvid att ifrågasätta rimligheten
av det såsom schablonmässigt betecknade antagandet om en 4-procentig
stegring av skatteunderlaget under år 1964. Om man i stället antar att
stegringen skulle uppgå till 7 procent, d. v. s. samma relativa ökning som
innevarande år, skulle en merinkomst av ca 350 milj. kr. uppkomma. Vid
bedömningen av effekten härav på budgetunderskottet skall uppmärksammas
att bland utgifterna inte ingår något belopp för en lönehöjning för
statstjänstemännen fr. o. in. 1964. Också i övrigt är utgiftssidan ofullständig,
såtillvida att något belopp för erfarenhetsmässigt tillkommande utgifter
å tilläggsstat icke kunnat medtagas i kalkylen. Dessa uppgår regelmässigt
till 1 å 2 procent av budgetomslutningen. Vidare kan under budgetåret
1963/64 ytterligare ett indextillägg till folkpensionerna komma att utlösas.
Årskostnaden härför uppgår till ca 70 milj. kr. Som tidigare framhållits
är förändringarna av anslagsbehållningarna på reservationsanslagen och
investeringsanslagen liksom belastningarna på övriga anslag svåra att uppskatta.
Man kan inte bortse från — trots myndigheternas uppgifter — att
en underbelastning på de i budgeten upptagna anslagen kan uppkomma.
Även om osäkerhet föreligger i bedömningen av såväl inkomst- som utgiftsutvecklingen
är dock denna under alla förhållanden inte större, än att förskjutningen
mot en betydande försvagning av budgeten under nästa budgetår
står fast.

Utgiftsförändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1963/64

I det i statsverkspropositionen framlagda riksstatsförslaget för budgetåret
1963/64 upptogs utgifter å driftbudgeten om sammanlagt 19 628 milj. kr.,
varav 18 076 milj. kr. avsåg egentliga statsutgifter och 1 552 milj. kr. utgifter
för statens kapitalfonder. Investeringsanslagen upptogs med 2 797
milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1063

I särskilda propositioner bär sedermera framlagts eller kommer att framläggas
förslag till vissa ändringar beträffande utgifterna å riksstaten för
budgetåret 1963/64. Vidare har riksdagen i fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
framlagda anslagsäskanden i flertalet fall redan fattat
beslut. Anslagsgranskningen har därvid på vissa punkter medfört ändringar
i beloppen.

I avseende å driftbudgeten har bl. a. följande ändringar skett.

Anslagen under tredje huvudtiteln ökar med 6,5 milj. kr. Den i propositionen
nr 75 föreslagna förstärkningen av utrikesförvaltningens organisation
och personalbehov m. m. har bl. a. medfört en anslagsökning för avlöningar
med 4,0 milj. kr. och för omkostnader med 1,4 milj. kr.

Utgifterna under fjärde huvudtiteln ökar med netto 8,8 milj. kr. Ett anslag
till täckning av beräknade merkostnader för löner in. m. förväntas
medföra en ökning med 20,0 milj. kr. Övriga anslag minskar med netto
11,2 milj. kr. till följd av att inom den i statsverkspropositionen angivna
utgiftsramen för det militära försvaret m. m. — 3 919 milj. kr. - viss
överföring skett till kapitalbudgeten. Huvuddelen av minskningen faller
härvid på anslagen till flygvapnet, som reducerats med 8,0 milj. kr.

Anslagen under femte huvudtiteln visar en nettoökning av 15,0 milj. kr.
Större delen härav eller 10,7 milj. kr. avser den förbättring av statsstödet till
barnstugor, varom förslag framlagts i propositionen nr 62.

Ättonde huvudtiteln ökar med 4,2 milj. kr. Höjningen beror huvudsakligen
på att anslaget till Bidrag till Nordiska museet föreslagits öka med ca 6,7
milj. kr. och att det beräknade anslaget till Kvalitetsstöd till svensk filmproduktion
på 1,5 milj. kr. utgått.

Nionde huvudtitelns nettoökning av 12,1 milj. kr. är till 10,5 milj. kr. beroende
på den ökning av anslagen till bidrag till jordbrukets rationalisering,
in. m. och till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd
(prop. nr 125 och 134), som föranledes av den med jordbrukets organisationer
träffade uppgörelsen rörande jordbrukets inkomstläge. Vidare har i
propositionen nr 71 framlagts förslag om driflbudgetanslag till naturvårdsverksamhet
om sammanlagt 1,6 milj. kr.

För elfte huvudtiteln noteras en nettominskning med 19,7 milj. kr. I anledning
av den nedjustering av marknadsräntorna som den senaste diskonlosänkningen
medfört minskar anslaget till räntebidrag med 30 milj. kr.
Övriga anslag har däremot höjts med netto 10,3 milj. kr. ökningsbeloppet
kan helt hänföras till den beslutade förbättringen av stödet åt verkstäder
för handikappade (prop. nr 53). Härutöver har vissa förskjutningar ägt rum
mellan vissa civilförsvarsanslag. Samtidigt har ett nytt anslag för sådant
ändamål tillkommit. Detta har skett inom den fastställda ramen för civilförsvarets
totala kostnader för budgetåret 1963/64.

Anslagen under tolfte huvudtiteln ökar med 74,8 milj. kr., varav 72,0 milj.
kr. hänför sig till det i propositionen nr 157 äskade anslaget till täckning av
beräknade kostnader för ändrad lönegradsplacering in. in. Av återstoden
avser 2,5 milj. kr. kostnader för en dyrortsundersökning (prop. nr 54).

Under utgifter för statens kapitalfonder beräknas underskottet för riks -

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1963

gäldsfonden nedgå med 20 milj. kr. till följd av den nedjustering av marknadsräntorna
som ägt rum efter den senaste diskontosänkningen. Vidare föreslår
jag i det följande en ökning av huvudtiteln Avskrivning av nga kapitalinvesteringar
med 19,9 milj. kr.

De här redovisade förändringarna medför en nettoökning av driftbudgetens
anslag i förhållande till statsverkspropositionen på totalt ca 102 milj. kr.

I fråga om kapitalbudgetens investeringsanslag redovisas bl. a. följande
förändringar.

Anslagen till Statens affärsverksfonder: Statens järnvägars fond har ökat
med totalt 19,0 milj. kr. till följd av dels en i propositionen nr 34 föreslagen
avlösning av vissa pensionsförpliktelser, vartill anslagits 7 milj. kr., och dels
en i propositionen nr 81 förordad omorganisation av fraktstyckegodstrafiken,
vilken för budgetåret 1963/64 föranlett en anslagsökning med 12 milj. kr.
Under domänverkets fond har föreslagits ett anslag om 2 milj. kr. till markförvärv
för naturvårdsändamål (prop. nr 71). Under försvarets fonder ökar
anslagssumman med netto 26,2 milj. kr. Höjningen står bl. a. i samband
med den tidigare berörda överföringen från försvarsdepartementets driftbudget
till försvarets fastighetsfond. Härtill kommer att anslaget under försvarets
fabriksfond ökar med 15 milj. kr. i anledning av förslag i propositionen
nr 114 om investering i ett bolag för teleunderhåll. Anslagssumman
under fonden för statens aktier uppräknas med 520 000 kr. i anledning av
förslag om inrättandet av ett bolag för omhänderhavandet av säkerhetsinspektion
av motorfordon m. in. (prop. nr 91). Under diverse kapitalfonder ökar
jordfonden med 20 milj. kr. i anledning av förslag i propositionen nr 125 om
intensifierad rationaliseringsverksamhet.

Den totala nettoökningen av kapitalbudgetens investeringsanslag i förhållande
till statsverkspropositionen 1963/64 blir 70,6 milj. kr.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1963/64

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag
inte äskats definitivt. Jag får nu anmäla de förändringar
som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt förslag om ytterligare
investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens vattenfallsverks fond av statens affärsverksfonder har i
statsverkspropositionen äskats investeringsanslag till kraftstationer m. m.
med 430 000 000 kr. I propositionen nr 72 har anmälts att av nyssnämnda
belopp 28 500 000 kr. avsåg Marvikens kraftstation. Under nästkommande
budgetår torde för Marviken-projektet, utöver tidigare anvisade avskrivningsmedel,
erfordras ett nytt avskrivningsanslag med 13 500 000 kr.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslagen till utbyggande av
akademiska sjukhuset i Uppsala samt till byggnadsarbeten vid universitetet i
Uppsala respektive Chalmers tekniska högskola definitivt äskats med sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

ma belopp som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen. Ifrågavarande
avskrivningsanslag upptages alltså med oförändrade belopp. Det i
statsverkspropositionen preliminärt beräknade anslaget till byggnadsarbeten
vid medicinska högskolan i Umeå har i propositionen nr 89 äskats definitivt
med oförändrat belopp men med annan rubrik, byggnadsarbeten vid universitetet
i Umeå. Benämningen på avskrivningsanslaget torde ändras i anslutning
härtill. För vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. in.
har definitivt äskats 60 000 000 kr. jämfört med preliminärt beräknade
58 000 000 kr. Vidare har i samma proposition äskats ett nytt anslag med
440 000 kr. för uppförande av vissa jordbruksbyggnader vid statens skol- och
yrkeshem på Salbohed. Jag beräknar avskrivningsmedlen till dessa ändamål
till 30 000 000 kr. respektive 220 000 kr.

Till utbyggande av karolinska sjukhuset och uppförande av en barnpsykiatrisk
klinik vid lasarettet i Lund beräknades i statsverkspropositionen
6 000 000 kr. respektive 2 000 000 kr. I propositionen nr 65 har dessa anslag
äskats definitivt med 4 950 000 kr. respektive 1 500 000 kr. Avskrivningsanslagen
torde därför böra uppföras med 2 475 000 kr. och 750 000 kr.

Under försvarets fonder äskades i statsverkspropositionen för de sammanlagda
investeringarna under kasernbyggnaders och befästningars delfonder
av försvarets fastighetsfond preliminärt 100 625 000 kr. respektive
156 800 000 kr. I propositionerna nr 108 och 109 har anslag för ifrågavarande
ändamål äskats definitivt med 111 015 000 kr. och 157 600 000 kr. I
dessa belopp ingår vissa anslag för markförvärv, varför jag beräknar behovet
av avskrivningsmedel under respektive delfonder till 49 708 000 kr. och
156 600 000 kr.

Under fonden för låneunderstöd har i propositionen nr 63 äskats anslag
till lån till Svenska diakonissällskapet och till föreningen Röingegården
u. p. a. med 1 930 000 kr. och 75 000 kr. Avskrivningsanslagen torde böra
uppföras med enahanda belopp.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

Förändring, kr.

Statens affärsverksfonder

Kraftstationer m. m. (prop. nr 72) ...................... -f 13 500 000

Statens allmänna fastighetsfond

Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus m. m. (prop.

nr 63_).................................................. + 1 000 000

Uppförande av vissa jordbruksbyggnader vid statens skol- och

yrkeshem på Salbohed (prop. nr 63) ...................... _|_ 220 000

utbyggnad av karolinska sjukhuset (prop. nr 65) .......... — 525 000

Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund

(prop. nr 65) .......................................... — 250 000

3 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Förändring, kr.

Byggnadsarbeten vid medicinska högskolan i Umeå (prop. nr

89) .................................................... — 1 094 000

Byggnadsarbeten vid universitetet i Umeå (prop. nr 89) . .. . + 1 094 000

Försvarets fastighetsfond

Kasernbyggnaders delfond (prop. nr 108 och 109) .......... + 3 195 000

Befästningars delfond (prop. nr 108) ...................... + 800 000

Fonden för låneunderstöd

Lån till Svenska diakonissällskapet (prop. nr 63) .......... + 1 930 000

Lån till föreningen Röingegården u. p. a. (prop. nr 63) ...... + 75 000

+ 19 945 000

Det torde få ankomma på riksdagen att vidtaga de justeringar av de
under förevarande huvudtitel äskade anslagen som med anledning av riksdagens
beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

I propositionen angående allmän beredskapsstat för nästkommande budgetår
(prop. 1963:38) behandlades en av arbetsmarknadsstyrelsen i dess
framställning upptagen fråga om ersättning åt affärsverken för tidigareläggning
av arbeten och beställningar av konjunktur- och sysselsättningspolitiska
skäl. Härvid anförde jag, att i enlighet med en av statsmakterna
tidigare godtagen princip, vilken fortfarande borde gälla, därvid uppkommande
merkostnader inte borde belasta verken utan kunna avskrivas som
en kostnad för den allmänna sysselsättningsstödjande politiken (jfr prop.
1944:281, s. 19 och 20). Avskrivningsfrågan borde kunna prövas redan i
samband med att beslut fattas om tidigareläggning av arbeten och beställningar.
Jag anmälde att utformningen av en lösning enligt dessa riktlinjer
var föremål för överväganden och att jag hade för avsikt att återkomma till
frågan i förevarande proposition. Jag torde nu få upptaga frågan ånyo.

De affärsverksprojekt som ifrågakommer till intagande i investeringsreserven
eller vilka i annan ordning aktualiseras för utförande av konjunkturpolitiska
skäl ingår som regel i verkens investeringsplaner. De torde vanligen
få förutsättas ha lägre angelägenhetsgrad än de företag som under
budgetåret kommer till stånd i ordinarie ordning. Genom den konjunkturpolitiskt
betingade tidigareläggningen av arbeten och beställningar åsamkas
verken i vissa fall merkostnader i skilda hänseenden, exempelvis kostnader
för lagerhållning m. m. Den ersättning som i form av en extra avskrivning
bör tillföras verket bör syfta till att kompensera verket för sådana merkostnader
och sålunda bestämmas till ett belopp motsvarande dessa. För uppnående
härav är det bl. a. angeläget att statsmakternas ställningstaganden
till av affärsverken föreslagna investeringsprojekt kan ske på grundval av
redovisade räntabilitetsbedömningar. Kraven på det material som härvid bör
förebringas får dock inte drivas längre än erforderligt för att merkostnaden
skall kunna bestämmas på ett godtagbart sätt. Frågan huruvida och i vilken
omfattning ersättningsgilla merkostnader kan anses föreligga torde i enlig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

het med vad jag tidigare förutskickat få prövas av Kungl. Maj:t på grundval
av det förebragta materialet i samband med beslutet om tidigareläggningen.
Därest härvid investeringen delvis finnes böra avskrivas som en
kostnad för den allmänna sysselsättningsstödjande politiken torde formen
för finansieringen av avskrivningen få avgöras med beaktande av omständigheterna
i det särskilda fallet. Det ligger i sakens natur att den nu
skisserade ordningen för att bereda affärsverken ersättning för uppkommande
merkostnader i berörda fall i avvaktan på erfarenheterna av densamma
får anses ha försökskaraktär och att mera definitiv ställning till den
lämpligaste framgångsvägen får tagas i samband med prövningen av affärsverksutredningens
kommande förslag.

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna vad jag i det föregående anfört beträffande
riktlinjer för avskrivningen av vissa affärsverksinvesteringar; b)

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1963/64 i härefter angivna fonder anvisa följande

reservationsanslag, nämligen

Statens affärsverksfonder
Kommunikationsdepartementet:

Kraftstationer m. m........................ 13 500 000

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet
Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. m............................... 30 000 000

Uppförande av vissa jordbruksbyggnader vid

statens skol- och yrkeshem på Salbohed . . 220 000

Utbyggande av karolinska sjukhuset.......... 2 475 000

Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala 4 500 000
Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet
i Lund .......................... 750 000

Ecklesiastikdepartementet

Byggnadsarbeten vid universitetet i Uppsala .. 2 951 000

Byggnadsarbeten vid universitetet i Umeå .... 1 094 000

Byggnadsarbeten vid Chalmers tekniska högskola
................................... 6 500 000

Försvarets fonder
Försvarsdepartementet
Försvarets fastighetsfond: Kasernbyggnaders

delfond.................................. 49 708 000

Försvarets fastighetsfond: Befästningars delfond 156 600 000
8t Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt. Nr 150

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Fonden för låneunderstöd

Socialdepartementet

Lån till Svenska diakonissällskapet .........

Lån till föreningen Röingegården u. p. a......

1 930 000
75 000

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1962/63

I årets statsverksproposition (Bil. 1, s. 30) berörde jag frågan om den
retroaktiva reglering av avskrivningarna inom vissa kapitalfonder, som enligt
gällande budgetteknik påkallas sedan förräntningskravet på statens investeringar
i allmänhet höjts till 5 procent. Kungl. Maj :t har sedermera genom
beslut den 1 februari 1963 uppdragit åt riksrevisionsverket att dels
verkställa en beräkning av det ytterligare behov av avskrivningsmedel under
statens kapitalfonder vid utgången av budgetåret 1962/63 som sålunda
uppkommer, dels utarbeta förslag till hur detta behov av ytterligare avskrivningsmedel
bör täckas. Riksrevisionsverket har med skrivelse den 1 april
1963 inkommit med den begärda beräkningen och avgivit förslag i ämnet.

Riksrevisionsverket anför att höjningen av förräntningskravet på statens
investeringar medför behov av ytterligare avskrivningsmedel endast inom
sådana fonder som är inrättade för utlåning och beträffande vilka utlåningsvillkoren
inte ansluter sig till nu gällande normalränta. Som framgår av det
följande har riksrevisionsverket i huvudsak ansett sig kunna begränsa undersökningen
till statens utlåningsfonder. Beträffande beräkningsmetodiken
i övrigt anför riksrevisionsverket.

Beräkningen av det i de olika fonderna investerade kapitalets faktiska
förräntning har skett med utgångspunkt från de för fonderna för närvarande
gällande utlåningsvillkoren. Det härigenom för varje fond erhållna procenttalet
har ställts i relation till en räntefot av 5 procent, d. v. s. den räntefot,
vid vilken full förräntning numera anses föreligga. Avskrivningsbehovet
har beräknats såsom skillnaden mellan den del av fondens totala kapital,
som icke täckes av den sålunda framkomna förräntningskvoten, och hittills
verkställda avskrivningar. Av fonder, som är under avveckling, har endast
medtagits sådana med mera betydande lånebelopp utestående. I fråga
om dessa fonder har beräkningen av naturliga skäl skett med utgångspunkt
från fondens ställning den 1/7 1962. Beträffande övriga fonder har hänsyn
tagits till såväl vid utgången av budgetåret 1961/62 kvarstående reservationer
som för budgetåret 1962/63 anvisade medel. I detta sammanhang må
vidare framhållas, att någon åtskillnad icke gjorts mellan utlånat kapital
samt å fonderna såsom kontant behållning redovisat kapital. Kapitaliserade
räntor har däremot i sin helhet fråndragits vid beräkningen av det å fonderna
redovisade kapitalet.

Det av riksrevisionsverket sålunda framräknade behovet av ytterligare
avskrivningsmedel för statens kapitalfonder vid utgången av budgetåret
1962/63 uppgår till i runt tal 411 milj. kr., varav huvuddelen eller 315 milj.
kr. hänför sig till lånefonden för bostadsbyggande, 41 milj. kr. till lånefon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

den för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, 25 milj.
kr. till egnahemslånefonden och 18 milj. kr. till fonden för låneunderstöd.
Beträffande beräkningen för de olika fonderna lämnar riksrevisionsverket
följande redogörelse.

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
Denna fond är under avveckling och någon utlåning från fonden sker ej
längre. Vid ingången av budgetåret 1962/63 uppgick fondens kapital till
147 049 344 kronor 98 öre efter tillägg av avskrivningsmedel å 32 987 445
kronor 67 öre. En del av de utestående lånen är ränte- och amorteringsfria.
Denna del utgjorde vid samma tidpunkt 35 046 500 kronor. Å den återstående
delen, 112 002 844 kronor 98 öre, utgår ränta med 3,25 %. Efter ett
förräntningskrav på 5 % blir förräntningskvoten å sistnämnda belopp 65 %.
Till avskrivningskontot för ifrågavarande utlåningsfond bör sålunda avsättas
ytterligare avskrivningsmedel med 35 % av 112 002 844: 98 -|- 35 046 500: —
— 32 987 445: 67 = 41 260 050: 05 eller avrundat 41 260 000 kronor. Det stora
avskrivningsbehovet förklaras här inte blott av normalräntans höjning
utan även av att budgetutjämningsfonden vid lånens amortering av förbiseende
också tillförts det avskrivningsbelopp, som beräknats för den ränteoch
amorteringsfria delen.

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden

Även beträffande denna fond har utlåningen upphört. Den 1/7 1962 utgjorde
fondens kapital 8 784 471 kronor 61 öre efter tillägg av avskrivningsmedel
å 1 890 939 kronor 6 öre. Då räntan å utestående lån utgör 3,25 %,
blir förräntningskvoten 65 %. Felande avskrivningsbelopp framräknas sålunda
till 35 % av 8 784 471: 61 — 1 890 939: 06 = 1 183 626: — eller avrundat
1 184 000 kronor.

Lånefonden för bostadsbyggande

Vid ingången av budgetåret 1962/63 uppgick fondens kapital till
8 171 653 611 kronor 11 öre inklusive till avskrivningskonto avsatta medel
å 1 516 925 658 kronor 65 öre. Härtill kommer tillgängliga anslagsmedel å
990 miljoner kronor. Nu gällande utlåningsvillkor innebär, att räntan som
regel utgör 4 %. Förräntningskvoten blir därvid 80 %. Det erforderliga avskrivningsbehovet
kan sålunda beräknas till 20 % av (8 171 653 611: 11 +
990 000 000) — 1 516 925 658: 65 = 315 405 063: 57 eller avrundat 315 405 000
kronor.

Egnahemslånefonden

Någon utlåning förekommer ej mera från denna fond. Den 1/7 1962 utgjorde
fondens kapital 117 330 577 kronor 18 öre inberäknat å avskrivningskonto
redovisat belopp, 8 244 385 kronor 93 öre. Då räntan å utestående lån
utgör 3,6 %, blir förräntningskvoten 72 %. Ytterligare avskrivningsmedel
kräves således med 28 % av 117 330 577: 18 — 8 244 385: 93 = 24 608 175: 68
eller avrundat 24 608 000 kronor.

Statens avdikningslånefond

Några lån lämnas ej längre ut från denna fond. Fondens kapital med tilllägg
av avskrivningsmedel å 11 751 535 kronor 55 öre utgjorde den 1/7 1962
54 118 959 kronor 33 öre. Med gällande ränta 3,25 % å utestående lån blir
förräntningskvoten 65 %. Avskrivningsbehovet beräknas till 35 % av
54 118 959: 33 — 11 751 535: 55 = 7 190 100: 22 eller avrundat 7 190 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Fiskerilånef onden

Vid ingången av budgetåret 1962/63 redovisades å ifrågavarande fond i
kapital 21 704 091 kronor 59 öre och i avskrivningsmedel 6 956 165 kronor
84 öre. Härtill kommer anslag å 3 583 000 kronor, varav 783 000 kronor i
avskrivningsmedel. Detta blir sammanlagt 32 243 257 kronor 43 öre, varav i
avskrivningsmedel 7 739 165 kronor 84 öre. Lån från fonden är ränte- och
amorteringsfria under två år, varefter återbetalning skall ske inom högst
tio år då ränta utgår med 4 %. Under förutsättning att lånen inte återbetalas
tidigare utgör den genomsnittliga räntan 3 1/3 % och förräntningskvoten
66 2/3 %. Med utgångspunkt härifrån kan avskrivningsbehovet beräknas
till 33 1/3 % av 32 243 257: 43 — 7 739 165: 84 = 3 008 586: 64 eller
avrundat 3 009 000 kronor.

Fonden för låneunderstöd

Under denna rubrik anvisas medel till en mängd olika lån med sinsemellan
mycket skiljaktiga villkor. Utmärkande för denna fond är vidare, att de
kapitalmedel, som tid efter annan placerats i fonden, icke tillförts fonden
för att användas i en fortgående lånerörelse utan redan vid investeringen
förutsatts skola automatiskt återbäras i den mån från respektive anslag
utlämnade lån inbetalades. Till följd av angivna förhållande har också de
till fonden anvisade anslagen tidvis ansetts kunna täckas av lånemedel även
i sådana fall, där full förräntning av det investerade kapitalet icke varit att
förvänta. På grund härav har riksrevisionsverket beträffande ifrågavarande
fond endast ansett sig böra beröra de medel, som anvisats från anslaget till
räntefria lån till bostadsbyggande med hänsyn till det nära samband, som
föreligger mellan utlåningen med anlitande av nyssnämnda anslag och motsvarande
utlåning från lånefonden för bostadsbyggande.

Ifrågavarande räntefria lån redovisas å bostadsstyrelsens delfond av fonden
för låneunderstöd, medan sådana lån till bostadsbyggande, vilka skall
förräntas och amorteras, redovisas å lånefonden för bostadsbyggande. De
ä fonden för låneunderstöd redovisade lånen till bostadsbyggande är indirekt
avskrivna med 100 %. Under senare år har avskrivningsbehovet för
dessa lån kunnat täckas med anlitande av reaktiverade avskrivningsmedel,
som uppkommit genom återbetalning av vissa såsom avskrivna redovisade
lån. Dessa avskrivningsmedel har redovisats å avskrivningskontot för lånefonden
för bostadsbyggande, men såsom framgår av redogörelsen för sistnämnda
lånefond är behållningen å detta avskrivningskonto numera otillräckligt
även för lånefondens eget behov. För budgetåret 1962/63 har till
räntefria lån till bostadsbyggande anvisats sammanlagt 28 miljoner kronor,
varav 10 miljoner kronor å tilläggsstat II. I avskrivningsmedel har anvisats
10 miljoner kronor motsvarande det å tilläggsstat uppförda investeringsanslaget.
Då avskrivningsbehovet för dessa lån är 100 % erfordras ytterligare
avskrivningsmedel å 18 miljoner kronor.

Fonden för kreditgivning till utlandet

Denna utlåningstond intar en särställning i så måtto, att förräntningsprocenten
för investeringar i fonden ansetts böra fastställas efter särskilda
grunder. Med hänsyn till fondens speciella karaktär har riksrevisionsverket
icke avgivit något förslag beträffande ifrågavarande fond.

Beträffande de fonder som är under avveckling påpekar riksrevisionsverket,
att de avskrivningsmedel som belöper på under budgetåret amorterade
lån, kommer att redovisas såsom besparingar för samma budgetår.

I fråga om sättet att täcka det sålunda beräknade behovet av ytterligare

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

avskrivningsmedel om sammanlagt 410 656 000 kr. föreslår riksrevisionsverket,
att till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster anvisas ett anslag å
motsvarande belopp å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1962/63. Ifrågavarande
avskrivningsbelopp bör per den 30 juni 1963 få överföras från
fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster till respektive kapitalfonders
avskrivningskonton, med den fördelning som angivits i riksrevisionsverkets
ovan återgivna skrivelse.

Jag har intet att erinra mot de av riksrevisionsverket utförda beräkningarna
och ansluter mig också till den av riksrevisionsverket förordade metoden
för avskrivningsbehovets täckning. Beloppet bör därvid uppföras med
411 000 000 kr.

I årets statsverksproposition (Bil. 12, s. 142) anmälde chefen för handelsdepartementet
att Aktiebolaget Oljetransits anläggning vid Trondheimsfjorden
inte kan utnyttjas för kommersiell drift i sådan skala, att täckning erhålles
för ränta och amortering å de lån som lämnats bolaget. De anslag som
anvisats för ändamålet borde därför avskrivas med 100 procent. Erforderliga
medel skulle äskas i annat sammanhang.

I propositionen nr 25 till årets riksdag angående anslag till stöd åt Aktiebolaget
Statsgruvor har vidare chefen för handelsdepartementet tagit upp
frågan om avskrivning av det bokförda värdet av statens aktier i samma bolag.
Någon utdelning av aktierna har hittills inte förekommit och påräknas
inte heller för framtiden. Även i detta fall skulle erforderligt avskrivningsanslag
äskas i annat sammanhang.

Jag får nu återkomma till dessa frågor. Under budgetåren 1956/57—1962/
63 har under fonden för låneunderstöd till lån till Aktiebolaget Oljetransit
anvisats sammanlagt 29 milj. kr. Aktierna i Aktiebolaget Statsgruvor är i
statens räkenskaper upptagna till ett värde av 12 milj. kr. I fråga om Aktiebolaget
Oljetransit förordar jag att medel anvisas för omedelbar avskrivning
av de i statsbokföringen uppförda tillgångsvärdena. Vad Aktiebolaget
Statsgruvor beträffar finner jag det ännu ovisst i vilken mån nedskrivning
av statskapitalet slutligen bör ske. Jag förordar emellertid att medel nu
reserveras på fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster för att täcka
det avskrivningsbehov som kan visa sig påkallat. För nämnda båda ändamål
föreslår jag en medelsanvisning av (29 -f- 12 =) 41 milj. kr.

Sammanlagt bör sålunda till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
anvisas (411 000 000 -f- 41 000 000 =) 452 000 000 kr.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1962/63
till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisa
ett anslag av 452 000 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1963

Kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition
en beräknad investeringsplan för budgetåret 1963/64 jämte därvid
fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena
i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,
samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner.
En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall av riksdagen
anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande framställning framgår,
ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på 2 868
milj. kr. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida har i de följande sammanställningarna
beaktats de äskanden eller anvisningar under huvudtiteln
för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänför sig till i statsverkspropositionen
bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag under
samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare under riksdagen framlagda
förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte har de i investeringsstaterna
uppförda posterna avskrivningsmedel inom fonderna och övriga kapitalmedel
underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade och föreslagna investeringarna ger
följande resultat.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond........................ 7 000 000

B. Televerkets fond........................ 437 000 000

G. Statens järnvägars fond.................. 331000 000

D. Statens vattenfallsverks fond ............ 430 000 000

E. Domänverkets fond...................... 2 314 000

II. Luftfartsfonden ......................................

III. Statens allmänna fastighetsfond ........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond .............. 268 615 000

B. Försvarets fabriksfond ................ 28 800 000

V. Statens utlåningsfonder ..............................

VI. Fonden för låneunderstöd ............................

VII. Fonden för statens aktier ............................

VIII. Fonden för förlag till statsverket ......................

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 51 000 000

B. Jordfonden............................ 26 000 000

1 207 314 000

7 500 000
259 535 000

297 415 000
804 733 000
172 067 000
520 000
41 900 000

77 000 000

Summa kr. 2 867 984 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande
för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ...................... 8 745 000

B. Televerkets fond ...................... 340 400 000

C. Statens järnvägars fond................ 224 500 000

D. Statens vattenfallsverks fond .......... 218 500 000

E. Domänverkets fond.................... 1 000

II. Luftfartsfonden ......................................

III. Statens allmänna fastighetsfond........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond .............. 222 594 000

B. Försvarets fabriksfond.................. 3 951000

792 146 000
6 441 000
156 480 000

226 545 000

V. Statens utlåningsfonder................................ 185 040 000

VI. Fonden för låneunderstöd ............................ 168 524000

VII. Fonden för statens aktier ............................ 1 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket...................... 7 000 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds fond.

............................................. 44 100 000

Summa kr. 1 586 277 000

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena preliminärt
beräknas till de belopp som framgår av följande.

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1963/64

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond...................... — 1 745 000

B. Televerkets fond...................... 96 600 000

C. Statens järnvägars fond................ 106 500 000

D. Statens vattenfallsverks fond .......... 211 500 000

E. Domänverkets fond.................... 2 313 000

II. Luftfartsfonden ......................................

III. Statens allmänna fastighetsfond........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond .............. 46 021 000

B. Försvarets fabriksfond.................. 24 849 000

V. Statens utlåningsfonder ..............................

VI. Fonden för låneunderstöd ............................

VII. Fonden för statens aktier..............................

VIII. Fonden för förlag till statsverket

415 168 000

1 059 000
103 055 000

70 870 000

619 693 000
3 543 000
519 000
34 900 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förråds fond.

.................................

B. Jordfonden............................

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster..............

Övrig kapitalåterbetalning....................

6 900 000 26 000 000	32 900 000
Säger	1 281 707 000
1 000 000 125 254 000	126 254 000
Summa kr.	1 155453 000

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bilaga 2.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att, med beaktande av de ändringar som må påkallas av
riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag
efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret
1963/64 jämte därtill fogade stater i enlighet med
här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda budgetår
å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen
svarande inkomsttitel sålunda

Lånemedel............................ kr. 1 155 453 000

Förnyad beräkning av statsinkomsterna

Riksrevisionsverkets såsom Bihang B redovisade förnyade inkomstberäkning
har avsett större samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar.
Beräkningarna bygger på uppgifter infordrade från vederbörande myndigheter
och under hand inhämtade kompletterande upplysningar.

Inledningsvis framhåller riksrevisionsverket att dess bedömning i december
av den ekonomiska utvecklingen alltjämt synes kunna läggas till grund
för beräkningen av statsverkets inkomster.

Utvecklingen av inkomstskattetiteln enligt riksrevisionsverkets beräkningar
har sammanfattats i följande tablå i vilken därjämte redovisas de beräknade
förändringarna i förhållande till verkets decemberberäkning.

Såsom framgår av tablån ligger nettoförändringarna sedan decemberberäkningen
väsentligen på titelns inkomstsida. Vad gäller beräkningen av den
preliminära A-skattens storlek utvisar nu tillgängliga uppgifter för uppbördsterminerna
i november 1962 och januari 1963 sammanlagt ett ca 70 milj. kr.
större belopp, än vad riksrevisionsverket antog i sin decemberberäkning. De
preliminära uppgifter som föreligger för uppbördsterminen i mars 1963 finner
riksrevisionsverket emellertid inte motsäga den tidigare beräkningen.
Som utgångspunkt för lönesummans utveckling under 1963 räknade äm -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Inkomstskattetitelns utveckling under budgetåren 1961/62—1963/64

Milj. kr.

	Utfall	Nu beräknat	Förändring från	Förändring mellan
	1961/62			decemberberäk-	budgetåren
				ningen		(ny beräkning)
		1962/63	1963/64	1962/63	1963/64	1961/62—	1962,63—
					1962/63	1963/64
Inkoms tskattetiteln........	8 277	8505	8 010	-115	-190	+ 228	- 495
	16 220	17 440	18 330	-100	-190	+ 1220	+ 890
därav preliminärskatt....	14 455	15 520	16 470	- 60	- 140	+ 1065	+ 950
kvarstående skatt ......	974	1050	910	- 30	—	+ 76	- 140
övriga inkomster........	791	870	950	- 10	- 50	+ 79	+ 80
Utgifter ................ därav kommunalskatte-	7 943	8 933	10 320	+ 15	—	+ 992	+ 1385
medel................	5 748	6 350	7 330	—	—	+ 602	+ 980
överskjutande skatt......	1024	1125	1300	- 5	—	+ 101	+ 175
övriga utgifter..........	1171	1460	1690	+ 20	—	+ 289	+ 230

betsverket i december med en ökning av de anställdas inkomster under
1962 med ca 10 procent. Den ökade uppbörden av preliminär A-skatt under
november- och januariterminerna samt vissa nu tillgängliga uppgifter
om lönesummans utveckling har föranlett riksrevisionsverket att räkna med
en ökning av de anställdas inkomster om 10,5 procent under 1962. Beträffande
den fortsatta utvecklingen av lönesumman under 1963 räknade ämbetsverket
i december med en ökning om ca 7 procent. Hänsyn hade härvid
tagits till de avtalsmässiga löneökningarna samt till att lönenivån vid ingången
av 1963 översteg den för 1962 genomsnittliga till följd av löneglidning.
Vid den av riksrevisionsverket i decemberberäkningen förutsatta samhällsekonomiska
utvecklingen föreföll en viss fortsatt löneglidning, ehuru
mindre än tidigare, sannolik under 1963 ävensom någon ökning av antalet
anställda. Den ökning av lönesumman, som därutöver skulle uppkomma
genom förmånen av grupplivförsäkring, förutsattes av ämbetsverket i stort
sett skola motsvaras av ökade avdrag för försäkringspremier och sålunda
ej föranleda någon nämnvärd ökning av de beskattningsbara inkomsterna.
Riksdagen har sedermera beslutat, att förmånen av grupplivförsäkring ej
skall utgöra skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Mot denna bakgrund
har riksrevisionsverket ansett sig kunna räkna med en 7-procentig ökning
av lönesumman under 1963, vilket med hänsyn bl. a. till den nu högre utgångsnivån
innebär en viss uppräkning av den inflytande preliminära Askatten.
Då inkomstutvecklingen under de första månaderna 1964 ännu ej
kan överblickas har riksrevisionsverket liksom i december schablonmässigt
räknat med en stegring av lönesumman med 4 procent under detta år.

För fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än tjänst har
ämbetsverket ej funnit anledning att frångå sin i december gjorda beräkning.
Enligt en enkät i mars 1963 skulle aktiebolagens till statlig inkomstskatt
taxerade inkomster komma att minska med 10 procent mellan 1962

Kungl. Maj:ts proposition, nr 150 år 1963

och 1963 års taxeringar. I sin decemberberäkning räknade riksrevisionsverket
emellertid med i stort sett oförändrade inkomster för bolagen under
denna tidsperiod. Nu föreliggande uppgifter har därför föranlett ämbetsverket
att räkna med ett lägre inflöde av preliminär B-skatt under uppbördsåret
1963—64 och ett 100 milj. kr. mindre belopp i form av fyllnadsbetalningar
våren 1963 än enligt decemberberäkningen. Då riksrevisionsverket
liksom i december räknar med att bolagens taxerade inkomster vid 1964
års taxering skall uppgå till i stort sett samma belopp som vid 1963 års,
föranleder detta antagande även en nedräkning av den preliminära Bskatten
för uppbördsåret 1964—65 och av fyllnadsbetalningarna våren 1964.

Nya beräkningar av transaktioner hänförliga till inkomstskattetiteln avseende
sjuk- och tilläggspensionsförsäkringarna m. m. innebär, att de större
arbetsgivarnas bidrag till sjukförsäkringen m. m. jämfört med decemberberäkningen
beräknats till något lägre belopp, medan utbetalningarna av
förskott till de allmänna försäkringskassorna m. m. beräknats till högre belopp
för såväl 1962/63 som 1963/64.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna
tidpunkt föreligger vid beräkningen uppskattar riksrevisionsverket den behållna
inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. till 8 500
milj. kr. för budgetåret 1962/63 och till 8 000 milj. kr. för budgetåret 1963/
64. Detta innebär minskningar med 100 respektive 200 milj. kr. jämfört med
de i statsverkspropositionen angivna beräkningarna.

I fråga om transaktionerna över fonden för reglering av utbetalningarna
av kommunalskattemedel räknar ämbetsverket nu liksom i december med en
nettoavsättning 1962/63 om 425 milj. kr. medan den för 1963/64 beräknade
nettoåterföringen nu anges till 275 milj. kr. mot 250 milj. kr. i december.

De förnyade beräkningarna har beträffande övriga inkomsttit1
a r föranlett riksrevisionsverket att förorda, att följande titlar i riksstaten
för budgetåret 1963/64 upptages till dessa i förhållande till statsverkspropositionen
ändrade belopp (milj. kr.).

I propositionen nr 59 år 1963 föreslås införandet av en trafikomläggningsskatt,
varmed kostnaderna för övergången till högertrafik skall bestridas.
Denna skatt skall enligt propositionen utgå under vart och ett av budgetåren
1963/64—1966/67 samt redovisas på en särskild inkomstskattetitel under
automobilskattemedlen. Riksrevisionsverket förordar, under förutsättning
av riksdagens bifall till förenämnda proposition att i riksstaten uppföres en
ny inkomsttitel benämnd trafikomläggningsskatt med 90 milj. kr.

Den för titeln allmän varuskatt beräknade ökningen av inkomsterna med
200 milj. kr. får ses mot bakgrund av att ämbetsverket nu räknar med högre
inkomster under titeln för budgetåret 1962/63.

Inkomsttiteln särskilda varuskatter uppfördes i statsverkspropositionen
med 415 milj. kr. I propositionen nr 87 till innevarande års riksdag föreslås,
att särskild varuskatt ej skall utgå på glass från och med den 1 juli 1963.
Kontrollstyrelsen har enligt i propositionen återgivna uppgifter angivit att de
genomsnittliga intäkterna av skatten på glass under åren 1960—62 uppgått

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

	Enligt stats-	Enligt riks-	Ökning (+)
	verksproposi- tionen	revisions-verkets änd-ringsförslag	Minskning (-
Arvsskatt och gåvoskatt.......... Omsättnings- och expeditionsstämp-	120	130	+ 10
lar m. m.....................	126	132	+ 6
Fordonsskatt ....................	505	520	+ 15
Bensin- och brännoljeskatt........	1 160	1200	+ 40
Trafikomläggningsskatt............	ny titel	90	+ 90
Tullmedel ......................	925	900	— 25
Allmän varuskatt................	2 800	3 000	+ 200
Särskilda varuskatter ............	415	400	— 15
Omsättningskatt å motorfordon.... Rusdrycksförsäljningsmedel av parti-	230	250	+ 20
handelsbolag .................. Rusdrycksförsäljningsmedel av de-	20	15	— 5
taljhandelsbolag................	35	27	— 8
Skatt å sprit....................	1 325	1 400	+ 75
Statlig nöjesskatt ................	25	titeln utgår	— 25
Energiskatt......................	640	650	+ 10
Totalisatormedel..................	63	67	+ 4
Lotterimedel ....................	118	120	+ 2
Postverket ......................	15	1	— 14
Riksbanksfonden ................	50	100	+ 50

till ca 16 milj. kr. Mot bakgrunden härav och under förutsättning av bifall
till ifrågavarande proposition förordar riksrevisionsverket att titeln särskilda
varuskatter i riksstaten uppföres med 400 milj. kr.

Utfallet av titeln skatt å sprit beräknades av ämbetsverket i december till
1 275 milj. kr. under budgetåret 1962/63. Vid den nu företagna utfallsberäkningen
har riksrevisionsverket uppskattat inkomsterna till 1 200 milj. kr.,
varvid dock endast beaktats det beräknade skattebortfallet t. o. m. utgången
av mars innevarande år genom arbetskonflikten vid vin- och spritcentralen.
För budgetåret 1963/64 uppfördes inkomsterna under titeln i statsverkspropositionen
med 1 325 milj. kr. Vid bifall till den i proposition nr 90 till innevarande
års riksdag föreslagna höjningen om ca 15 procent av skatterna på
spritdrycker samt avskaffandet av utskänkningsskatten, förordar riksrevisionsverket,
att titeln skatt å sprit uppföres med 1 400 milj. kr.

Inkomsttiteln statlig nöjesskatt är i statsverkspropositionen uppförd med
25 milj. kr. Under förutsättning av bifall till propositionen nr 101 år 1963,
vari föreslås att förordningen 1945:823 om nöjesskatt upphäves från och
med den 1 juli 1963 utgår inkomsttiteln statlig nöjesskatt ur riksstaten för
budgetåret 1963/64.

I fråga om inkomsterna av postverket har generalpoststyrelsen i förnyad
beräkning uppgivit att överskottet av postverkets rörelse torde komma att

4 Bihang till riksdagens protokoll 1963.1 samt. Nr 150

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1963

minska till en eller annan miljon kronor på grund av ökade kostnader för
pensioner m. m. och en icke tidigare förutsedd ökning av kostnaderna för
förhyrda lokaler samt genomförandet av de nya semester- och sjuklönebestämmelser,
varom överenskommelse träffats mellan civildepartementet
och personalorganisationerna. Då postverkets överskott härigenom inte
skulle bli större än att det faller inom beräkningens felmarginaler, förordar
riksrevisionsverket, att titeln postverket i riksstaten uppföres med ett formellt
belopp av 1 milj. kr., vilket innebär en minskning i förhållande till
statsverkspropositionen med 14 milj. kr.

Innebörden av riksrevisionsverkets nu gjorda beräkningar beträffande
statsinkomsterna under budgetåren 1962/63 och 1963/64 jämfört med utfallet
1961/62 framgår av följande sammanställning (beloppen i milj. kr.)

Redo- Beräknat utfall Ökning från föregående

visat budgetår

utfall

	1961/62	1962/63	1963/64	1962/63	1963/64
Totala inkomster...... härav: Skatt å inkomst och	18 007	19 802	20 053	+ 1 795	+ 251
förmögenhet ......	8 277	8 500	8 000	+ 223	— 500
Övriga skatter...... Uppbörd i statens	8 122	9 587	10 228	+ 1 465	+ 641
verksamhet ......	245	275	276	+ 30	+ 1
Diverse inkomster .. Statens affärsverksfon-	370	340	397	— 30	+ 57
der ..............	415	410	401	— 5	— 9
Övriga kapitalfonder	578	690	750	+ 112	+ 60

Departementschefens beräkning av de särskilda inkomsttitlarna m. m.

Jag ansluter mig till riksrevisionsverkets förslag till förändringar i den beräkning
av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår som redovisades
i statsverkspropositionen med de ändringar och kompletteringar jag i det
följande kommer att ange.

Som en konsekvens av förslaget i propositionerna nr 58 och 59 till årets
riksdag om en särskild beskattning av bilismen för att finansiera kostnaderna
av övergången till högertrafik i Sverige bör en särskild inkomsttitel benämnd
trafikomläggningsskatt uppföras under automobilskattemedlen. Liksom
i förenämnda propositioner beräknas inkomsterna på ifrågavarande inkomsttitel
under nästa budgetår till omkring 90 milj. kr.

I propositionerna nr 87 och 101 till innevarande års riksdag har föreslagits
att den särskilda varuskatten å glass samt nöjesskatten skall avskaffas.
I enlighet med den av innevarande års riksdag redan bifallna propositionen
nr 90 höjes skatterna på spritdrycker och vin samt avskaffas ut -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

skänkningsskatten. De i nu nämnda propositioner föreslagna förändringarna
har jag beräknat inte skall leda till någon nettoförändring av statsverkets
inkomster. I statsverkspropositionen uppfördes titeln skatt å sprit med 1 325
milj. kr. Nettoökningen av inkomsterna under titeln på grund av den höjda
skatten på spritdrycker och det samtidiga borttagandet av utskänkningsskatten
beräknar jag till 43 milj. kr.

Med hänvisning härtill samt med hänsyn till att en till följd av arbetskonflikten
vid AB Vin- & Spritcentralen uppdämd efterfrågan i viss utsträckning
kan förväntas bli tillgodosedd först under budgetåret 1963/64,
förordar jag, att inkomsterna under titeln skatt å sprit för nästa budgetår
uppföres med 1 400 milj. kr.

I det föregående har jag meddelat min avsikt att senare föreslå avveckling
av nu utgående skatt å kaffe. Med anledning härav förordar jag att
densamma upptages med avrundat 10 milj. kr.

I propositionen nr 85 har behandlats organisationen av den automatiska
databehandlingen inom statsförvaltningen. Vid bifall till de i nämnda proposition
framförda förslagen förordar jag i likhet med riksrevisionsverket att
rubriken för inkomsttiteln Inkomster vid matematikmaskinnämnden ändras
till Inkomster av datamaskindrift vid statskontoret.

Såsom hemställts i statsverkspropositionen i januari bör i enlighet med
gällande grunder för budgetåret 1963/64 avsättning ske till budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel. De avsatta medlen bör särredovisas
på fonden. Å andra sidan bör enligt samma grunder återföring ske av tidigare
avsatta belopp. I enlighet med riksrevisionsverkets förslag kan dessa avsättningar
och återföringar nu beräknas resultera i en nettoåterföring av 275
milj. kr.

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna
å driftbudgeten för nästa budgetår som i enlighet med vad i det föregående
anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen
torde såsom bihang D få fogas till detta protokoll.

Jag torde slutligen få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande
av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procenttalet
för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta procenttal
— jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt för innevarande
budgetårs senare hälft, d. v. s. till 100. Vad åter angår nästkommande
budgetårs senare hälft förordar jag, att för fysiska personer, oskifta
dodsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt som skall ingå i den
preliminära skatten uttages med 100 procent av grundbeloppet. Beträffande
den slutliga inkomstskatten på grund av 1963 års taxering vill jag erinra om
att denna skatt jämlikt bestämmelserna i 12 § förordningen om statlig
inkomstskatt automatiskt utgår efter enahanda procenttal av grundbeloppen
som gällt med avseende å motsvarande preliminära skatt för kalenderåret
1962.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1963/64 med 100
procent av grundbeloppet; samt

b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1963/64 enligt den vid detta protokoll såsom Bilaga 1 fogade
specifikationen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Per Eskilsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Bilaga

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1963/64

A. Egentliga statsinkomster

1. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet
och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet
m. m., bevillning .. 8 000 000 000

b) Kupongskatt, bevillning ... 8 000 000

c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt,
bevillning .. 1 000 000

d) Skogsvårdsavgifter, bevillning
.................... 10 200 000

e) Bevillningsavgifter för sär skilda

förmåner och rättigheter,
bevillning.......... 2 000 000

f) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning............... 130 000 000

g) Lotterivinstskatt, bevillning 87 000 000

h) Omsättnings- och expedi -

tionsstämplar m. m., bevillning
.................... 132 000 000 8 370 200 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning ... 520 000 000

b) Trafikomläggningsskatt, bevillning
................ 90 000 000

c) Bensin- och brännoljeskatt,

bevillning ............... 1 200 000 000 1 810 000 000 3

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning...... 900 000 000

b) Allmän varuskatt, bevillning 3 000 000 000

c) Särskilda varuskatter, bevillning
.................... 400 000 000

d) Omsättningsskatt å motorfordon,
bevillning......... 250 000 000

e) Regleringsavgift och accis å

fettvaror m. m., bevillning 37 000 000

f) Skatt å kaffe, bevillning .. 10 000 000

g) Tobaksskatt, bevillning.... 1 035 000 000

h) Rusdrycksförsäljningsmedel

av partihandelsbolag, bevillning
.................... 15 000 000

i) Rusdrycksförsäljningsmedel

av detaljhandelsbolag, bevillning
................. 27 000 000

j) Skatt å sprit, bevillning ... 1 400 000 000

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1963

k) Skatt å vin, bevillning ... 120 000 000

l) Skatt å malt- och läskedrycker,
bevillning ....... 185 000 000

m) Energiskatt, bevillning---- 650 000 000 8 029 000 000 18 209 200 000

IL Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................. 1 000 000

2. Inkomster vid fångvården............... 4 500 000

3. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten 9 400 000

4. Bidrag till riksförsäkringsverket och för säkringsrådet.

.......................... 3 800 000

5. Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare
.......................... 35O 000

6. Inkomster vid centrala sjukvårdsberedningen 11 000

7. Inkomster vid statens institut för folkhälsan 700 000

8. Inkomster vid statens bakteriologiska labora torium.

................................ 4 700 000

9. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
................................. 830 000

10. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
............................. 450 000

11. Inkomster vid statens mentalsjukhus..... 49 000 000

12. Inkomster vid Vilhelmsro sjukhus........ 325 000

13. Inkomster vid karolinska sjukhuset....... 46 000 000

14. Inkomster vid serafimerlasarettet......... 8 700 000

15. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,
att tillföras automobilskattemedlen..... 1 300 000

16. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion,
alt tillföras automobilskattemedlen..... 5 000 000

17. Avgifter för registrering av motorfordon... 10 800 000

18. Försäljning av sjökort m. m............. 720 000

19. Fyr- och båkmedel...................... 18 000 000

20. Lotspenningar.......................... 12 000 000

21. Skeppsmätningsavgifter.................. 500 000

22. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut.................... 8 000 000

23. Bidrag till statens bränslekontrollerande

verksamhet............................. 110 000

24. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen.. 1 000 000

25. Inkomster vid statens geotekniska institut . 1 500 000

26. Inkomster av datamaskindrift vid statskon toret.

.................................. 2 500 000

27. Inkomst av myntning och justering...... 15 000 000

28. Kontrollstämpelmedel.................... 1 400 000

29. Bidrag till bankinspektionen.............. l 050 000

30. Bidrag för revision av sparbankerna...... 530 000

31. Bidrag till försäkringsinspektionen........ 1 670 000

32. Avgifter för granskning av biograffilm____ 270 000

33. Inkomster vid tandläkarhögskolorna...... 430 000

34. Inkomster vid lantbruksnämnderna....... 1 300 000

35. Inkomster vid statens jordbruksnämnd____ 450 000

36. Inkomster vid statens centrala frökontroll anstalt.

................................ 3 000 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

37. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m..... 1 100 000

38. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
............................. 250 000

39. Inkomster vid statens maskinprovningar... 300 000

40. Avgifter vid köttbesiktning............... 4 400 000

41. Inkomster vid statens veterinärmedicinska

anstalt................................. 1 600 000

42. Inkomster vid veterinärhögskolan......... 840 000

43. Inkomster vid lantmäteriväsendet........ 19 500 000

44. Inkomster vid rikets allmänna kartverk ... 4 200 000

45. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltill verkningen.

............................ 55 000

46. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
................................... 1 100 000

47. Inkomster vid statens provningsanstalt---- 3 400 000

48. Inkomster vid statens skeppsprovningsan stalt.

.................................. 1 500 000

49. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor
.................................. 300 000

50. Patent- och varumärkes- samt registrerings avgifter.

............................... 17 000 000

51. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register
.................................. 400 000

52. Inkomster av statens gruvegendom....... 3 900 000

276 141 000

111. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.............

2. Totalisatormedel........

3. Tipsmedel..............

4. Lotterimedel............

5. Övriga diverse inkomster

40 000 000
67 000 000
105 000 000
120 000 000

65 000 000 397 000 000

18 882 341 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverksfonder:

1. Postverket, bevillning.................... 1 000 000

2. Televerket.............................. 120 000 000

3. Statens vattenfallsverk.................. 260 000 000

4. Domänverket........................... 20 000 000

II. Riksbanksfonden...........................

III. Statens allmänna fastighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond......... 1 000

2. Fångvårdsstyrelsens » 2 915 000

3. Beskickningsfastigheternas » 1 755 000

4. Byggnadsstyrelsens * 14 617 000

5. Generaltullstyrelsens * 275 000

6. Uppsala universitets * 1 270 000

7. Lunds universitets * 1 195 000

8. Sjöfartsstyrelsens * 185 000

9. Medicinalstyrelsens * 10 565 000

10. Karolinska sjukhusets * 1 480 000

401 000 000
100 000 000

34 258 000

Kungl. Maj.ls proposition nr 150 år 1963

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond................ 38 713 000

2. Försvarets fabriksfond................... 3 000 000

V. Statens utlånings fonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond............ 30 000

2. Värnpliktslånefonden.................... 1 000

3. Statens bostadslånefond................. 1 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby................................. 2 000

5. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer............. 3 300 000

6. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen................. 11 000

7. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden................... 250 000

8. Lånefonden för bostadsbyggande......... 310 000 000

9. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrin ...................... 615 000

10. Lånefonden för allmänna samlingslokaler .. 1 600 000

11. Statens bosättningslån ef ond.............. 1 450 000

12. Yattenkraftslånefonden.................. 240 000

13. Luftfartslånefonden...................... 750 000

14. Tullverkets båtlånefond.................. 1 000

15. Statens lånefond för universitetsstudier.... 510 000

16. Allmänna studielånefonden............... 700 000

17. Lånefonden för inventarier i studentbostäder 300 000

18. Jordbrukets lagerhusfond................ 470 000

19. Jordbrukets maskinlånefond.............. 1 075 000

20. Statens sekundärlånefond för jordbrukare. . 70 000

21. Fonden för supplementär jordbrukskredit.. 1000

22. Kraftledningslånefonden................. 210 000

23. Elektrifieringslånefonden................. 1 000

24. Egnahemslånefonden.................... 4 000 000

25. Arrendelånefonden...................... 1 000

26. Arbetarsmåbrukslånefonden.............. 1 000

27. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond............... 1 000

28. Kronotorparnas inventarielånefond........ 1 000

29. Statens avdikningslånefond............... 1 900 000

30. Täckdikningslånefonden.................. 1 000

31. Bevattningslånefonden................... 1 000

32. Fiskerilånefonden....................... 500 000

33. Statens fiskredskapslånefond............. 1 000

34. Skogsväglånefonden..................... 35 000

35. Statens skogslånefond................... 1 000

36. Lånefonden för insamling av skogsfrö..... 30 000

37. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten 1 400 000

38. Statens sekundärlånefond för rederinäringen 30 000

39. Sjöfartsverkets båtlånefond.............. 1 000

40. Statens hantverks- och industrilånefond.... 4 725 000

41 713 000

334 217 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond................

2. Statskontorets » ................

3. Lantbrukssiyrelsens » ................

4. Riksbankens » ................

5. Riksgäldskontorets » ................

VII. Fonden för statens aktier...................

VIII. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.................

2. Civila tjänstepensionsfonden..............

3. Militära tjänstepensionsfonden............

4. Allmänna familjepensionsfonden..........

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond.....

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk ..

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet

2. Övriga diverse kapitalfonder.............

600 000
10 500 000
2 000
2 500 000

600 000 14 202 000

105 000 000

57 000 000
1 800 000
180 000
5 400 000
13 000 000

35 000 77 415 000

23 500 000

20 000 000 43 500 000

_1 151 305 000

Summa kr. 20 033 646 000

Kiingl. Maj.is proposition nr 150 år 1963

Förslag till

Investeringsstater för budgetåret 1963/64
I. Statens affärsverksfonder
A. Postverkets fond

Summa investeringsanslag .

7 400 000
1 345 000
1 745 000

7 000 000

Avskrivningsmedel

inom fonden...........

Övriga kapitalmedel......

Investeringsbemyndigande. —

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 12 100 000

inom fonden.......... 328 000 000

Övriga kapitalmedel...... 300 000

Investeringsbemyndigande. 96 600 000

437 000 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 4 500 000

inom fonden........... 215 000 000

Övriga kapitalmedel...... 5 000 000

Investeringsbemyndigande. 106 500 000

331 000 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten ........ 13 500 000

inom fonden........... 204 500 000

Övriga kapitalmedel...... 500 000

Investeringsbemyndigande. 211 500 000

Bilaga 2

. 7 000 000

7 000 000

437 000 000

331 000 000

430 000 000

480 000 000

430 000 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

E. Domänverkets fond

Övriga kapitalmedel...... 1 000 Summa investeringsanslag

Investeringsbemyndigande. 2 313 000

2 314 000

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 6 440 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 1 059 000

7 600 000

III. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 115 382 000

inom fonden........... 40 873 000

Övriga kapitalmedel...... 225 000

Investeringsbemyndigande. 103 055 000

259 535 000

IV. Försvarets fonder
A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 206 308 000

inom fonden........... 16 285 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 46 021 000

268 615 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag.

inom fonden........... 3 950 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. 24 849 000

.. 2 314 000

2 314 000

. 7 500 000

7 600 000

259 535 000

268 615 000

. 28 800 000

28 800 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

V. Statens utl&ningsfonder

Utrikesförvaltningens lånefond

Investeringsbemyndigande .

Avskri vningsmedel
från riksstaten .

200 000 Investeringsanslag

Värnpliktslånefonden

500 000 Investeringsanslag

200 000

500 000

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 1 000 Investeringsanslag..

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten
Investeringsbemyndigande. 1 000 Investeringsanslag..

1 000

Avskri vningsmedel
från riksstaten .

Statens lånefond för universitetsstudier

____ 15 300 000 Investeringsanslag

15 300 000

Avskrivningsmedel
från riksstaten .

Allmänna studielånefonden
15 300 000 Investeringsanslag

15 800 000

Lånefonden för inventarier i studentbostäder

Investeringsbemyndigande . 730 000 Investeringsanslag .

Avskrivningsmedel

från riksstaten.........

Investeringsbemyndigande.

Fiskerilånefonden

Investeringsanslag

540 000
2 160 000

2 700 000

730 000

2 700 000

Statens hantverks* och industrilånefond

Investeringsbemyndigande. 21 000 000 Investeringsanslag........ 21 000 000

Lånefonden för bostadsbyggande

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........ 740 000 000

från riksstaten......... 148 000 000

Investeringsbemyndigande . 592 000 000 __

740 000 000

Kungl. Maj: Is proposition nr 150 år 1963 57

Lånefonden för maskin anskaffning inom byggnadsindustrin
i nvesteringsbemy ndigande. 1 000 Investeringsanslag........ 1 000

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Avskrivningsmedel

från riksstaten......... 5 400 000 Investeringsanslag........ 9 000 000

Investeringsbemyndigande.. 3 600 000 _

9 000 000 9 000 000

Summa investeringsbemyndiganden
för statens utldningsfonder.
........... 619 693 000

VI. Fonden för låneunderstöd

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 172 067 000

från riksstaten......... 149 385 000

Övriga kapitalmedel...... 19 139 000

Investeringsbemyndigande. 3 543 000 _

172 067 000 172 067 000

VII. Fonden för statens aktier

Övriga kapitalmedel...... 1000 Investeringsanslag........ 520 000

Investeringsbemyndigande. 519 000 _

520 000 520 000

Vill. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel....... 7 000 000 Summa investeringsanslag . 41 900 000

Investeringsbemyndigande.. 34 900 000 _

41 900 000 41 900 000

IX. Diverse kapitalfonder

A. Väg- och vanenbyggnadsverkeU förrådsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . 51 000 000

från riksstaten.......... 2 000 000

inom fonden............ 42 000 000

Övriga kapitalmedel....... 100 000

Investeringsbemyndigande.. 6 900 000 _

51 000 000 51 000 000

B. Jordfonden

Investeringsbemyndigande . 20 000 000 Investeringsanslag

26 000 000

Kungl. Maj.is proposition nr 150 år 1963

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avsknvningsmedel Summa investeringsanslag 2 867 984 000

från riksstaten....... 688 215 000

inom fonden......... 864 448 000

Övriga kapitalmedel .... 33 614 000

Investeringsbemyndigande 1 281 707 000

2 867 984 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Innehåll

Reviderad finansplan ........................................ 2

Det samhällsekonomiska läget .............................. 2

Den internationella konjunkturutvecklingen ................ 2

Den inhemska konjunkturutvecklingen .................... 6

Den ekonomiska politiken .................................. 9

Konjunkturpolitiken 1962 och 1963 ........................ 9

Budgetutvecklingen 1962/63 och 1963/64 .................. 12

Utvecklingen på längre sikt .............................. 14

Sammanfattning.......................................... 19

Budgetläget ................................................ 21

Utgiftsförändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1963/64 .... 30

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1963/64 .. 32

Avskrivning av oreglerade kapitalmedels förluster för budgetåret

1962/63 36

Kapitalbudgeten för budgetåret 1963/64 ........................ 40

Förnyad beräkning av statsinkomsterna........................ 42

Departementschefens beräkning av de särskilda inkomsttitlarna

m. m....................................................... 46

Bilaga 1. Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1963/64 .................................. 49

Bilaga 2. Förslag till investeringsstater för budgetåret 1963/64 54

Bihang A: Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet 1962/63
Bihang B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Bihang C: Reviderad nationalbudget för år 1963
Bihang D: Driftbudgeten för budgetåret 1963/64
Bihang E: Den statsfinansiella utvecklingen budgetåren 1963/64—
1966/67

Bihang F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630551

BIHANG A

RIKSREVISIONSVERKETS
BERÄKNING AV
BUDGETUTFALLET 1962/63

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963
Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63

Bihang A

Till KONUNGEN I

I enlighet med föreskrifterna i den för riksrevisionsverket gällande instruktionen
får riksrevisionsverket härmed avgiva approximativ beräkning rörande
utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1962/63. Ämbetsverket har även
utfört en beräkning av utfallet av kapitalbudgeten för samma budgetår.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 150. Biliang A

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Vid beräkningen av driftbudgetutfallet har hänsyn jämväl tagits till de
anslag, som före den 1 april 1963 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt
till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å tilläggsstat
till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av sålunda
redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag å driftbudgeten uppgår till
347,95 miljoner kronor (jfr riksdagens skrivelse den 12 december 1962, nr
416, samt propositionerna nr 2, 25 och 105 till 1963 års riksdag).

Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet
med motsvarande beräkningar för föregående budgetår även avser förändringen
i beloppet av behållningar å reservationsanslag — grundar sig i regel
på de inom riksrevisionsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna
av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för budgetårets
åtta första månader samt på från samtliga huvudförvaltningar med
flera myndigheter infordrade approximativa uppgifter avseende budgetårets
fyra sista månader.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens
inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas
överstiga de i riksstaten uppförda med 595,96 miljoner kronor. För de inkomsttitlar,
som ingår i driftbudgetens allmänna del, den s. k. allmänna budgeten,
d. v. s. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden,
redovisas en nettomerinkomst å 476,11 miljoner kronor, medan inkomsterna
å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes komma att
överstiga de ursprungligen beräknade med netto 119,85 miljoner kronor. Sistnämnda
belopp motsvarar praktiskt taget överskottet å de till autmobilskattemedlens
specialbudget hörande inkomsttitlarna. Inkomsterna å titeln för
skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas, på sätt närmare framgår
av ämbetsverkets skrivelse denna dag angående förnyad inkomstberäkning
för budgetåret 1963/64, komma att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet
med 300 miljoner kronor, medan riksstatens övriga inkomsttitlar
sammanlagt beräknas utvisa en nettomerinkomst på 295,96 miljoner kronor.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kan, om
man bortser från uppkommande besparingar å reservationsanslag, beräknas
komma att utvisa en nettobesparing å 326,32 miljoner kronor. De belopp,
som för de olika huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i
anspråk från respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angives i
efterföljande sammanställning.

Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. — —

II. Justitiedepartementet...................... 9,81 —

III. Utrikesdepartementet...................... 2,16 —

IV. Försvarsdepartementet..................... 3,30 —

V. Socialdepartementet................ — 39,77

VI. Kommunikationsdepartementet.............. -— 106,20

VII. Finansdepartementet....................... 6,85 —

VIII. Ecklesiastikdepartementet.................. 104,99 —

IX. Jordbruksdepartementet.................... — 0,02

X. Handelsdepartementet......... 6,89

XI. Inrikesdepartementet....................... 38,23

XII. Civildepartementet......................... — 297,17

XIII. Oförutsedda utgifter....................... —- 0,90

XIV. Riksdagen och dess verk m. m. ............. 1,01_—

Säger 173,24 444,06

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder .................. — 10,00

II. Luftfartsfonden............................ — 0,50

III. Riksgäldsfonden ............................ — 45,00

V. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster —_—

Säger —_55,50

Summa 173,24 499,56

Nettobesparing 326,32

I det följande lämnas en sammanställning över de anslag, som beräknas
komma att utvisa mera betydande merutgifter eller besparingar.

Anslag

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

IV.	c	5	Armén: Avlöningar till aktiv personal
			m. fl.....................	32,49	—
IV.	c	16	Armén: Mathållning................	5,40	—
IV.	c	38	Marinen: Avlöningar till aktiv personal
			m. fl.....................	16,78	—
IV.	c	63	Flygvapnet: Avlöningar till aktiv per-
			sonal m. fl.............	13,49	—
IV.	E	27	Täckning av beräknade merkostnader
			för löner m. m...................	—	84,00
V.	E	5	Bidrag till erkända arbetslöshetskassor	10,99	—
V.	E	11	Omskolning m. m...................	—	11,30

fl llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang A

4		Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963
		Anslag	Merutgifter Milj. kr.
V.	F 5	Bänteeftergifter å vissa bostadslån m. m...........................
V.	F 6	Bostadsrabatter....................	—
VI.	I 5	Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser ............	9,93
VII.	B 30	Matematikmaskinnämnden: Kostnader för maskintid vid andra datamaskiner än nämndens egna................
VII.	C 2	Avlöningar till befattningshavare å tullstaten........................	4,74
VII.	D 3	Bidrag till skattetyngda kommuner m. m...........................
VII.	D 5	Skatteersättning till kommunerna i an-ledning av 1961 års ortsavdragsreform	11,26
VIII.	B 72	Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet	3,34
VIII.	D 16	Bidrag till driften av folkskolor m. m.	50,00
VIII.	D 33	Allmänna läroverken: Avlöningar ....	28,60
VIII.	D 36	Bidrag till driften av högre kommu-nala skolor......................	7,31
VIII.	D 54	Bidrag till driften av lokala yrkesskolor	—
VIII.	D 63	Bidrag till driften av folkhögskolor ..	7,35
VIII.	D 65	Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet........	7,23
VIII.	D 69	Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor......................
VIII.	E 10	Uppsala universitet: Avlöningar......	85
VIII.	E 15	Lunds universitet: Avlöningar........	3,93
VIII.	G 10	Bidrag till anordnande av skolmåltider	—
VIII.	H 2	Ersättning till statens allmänna fastig-hetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond	5,30
IX.	D 3	Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område..........................	5,33
IX.	D 5	Särskilt stöd åt det mindre jordbruket.	—
X.	H 16	Statens isbrytarverksamhet..........	5,16
X.	J 3	Omkostnader för statlig lagerhållning m. m.............................
XI.	B 28	Statens mentalsjukhus: Avlöningar....	26,84
XI.	B 65	Bidrag till lasarettet i Lund..........	—
XI.	C 3	Länsstyrelserna: Avlöningar..........	3,18
XII.	C 1	Egenpensioner åt f.d. anställningshava-re i statens tjänst ................	22,99
XII.	C 5	Familjepensioner åt efterlevande till anställningshavare i statens tjänst..	13,55

Besparingar

Milj. kr.

30,39

21,08

3,70

6,17

5.51

4,29

3,74

14,32

4,66

3.52

Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63

			Anslag	Merutgifter Milj. kr.
XII.	D	1	Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt............	25,84
XII.	F	2	Arbetsgivaravgift till den allmänna till-läggspensioneringen ..............	7,66
XII.	F	8	Täckning av beräknade merkostnader för löner och pensioner m. m.......	_
XII.	F	9	Täckning av beräknade kostnader för ändrad lönegradsplacering m. in.....	—

Besparingar

Milj. kr.

352,60

15,00

Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsattes på grund
av uppkommande merinkomster å de till automobilskattemedlens specialbudget
hörande inkomsttitlarna efter avdrag av merutgifter å anslag under specialbudgeten
komma att över anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond
tillföras 115,12 miljoner kronor. Detta belopp förklarar
den stora besparing, som enligt ovan beräknats för kommunikationsdeparteinentetes
huvudtitel. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten beräknade underskottet
å automobilskattemedlens specialbudget, 9,43 miljoner kronor,
förväntas sålunda vid realiserandet av budgeten komma att förbytas i ett
överskott på 105,69 miljoner kronor.

Enligt ovanstående beräkningar skulle budgetutjämningsfonden vid realiserandet
av driftbudgeten komma att tillföras merinkomster å inkomsttitlar
å netto 476,11 miljoner kronor samt besparingar å anslag å netto 326,32
miljoner kronor. I den ordinarie riksstaten har beräknats ett saldo mellan
inkomster och utgifter (överskott) på 1 003,17 miljoner kronor. Mot detta belopp
samt de beräknade merinkomsterna å inkomsttitlar och besparingarna
ä anslag får ställas det sammanlagda beloppet av de anslag, som enligt vad
som framhållits i det föregående anvisats eller förutsatts komma att anvisas
ä tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Härvid erhålles totalt
ett belopp att överföras till budgetutjänmingsfonden om (1 003,17 -f- 476,11 +
326,32 — 347,95 —) 1 457,65 miljoner kronor eller i runt tal 1 460 miljoner
kronor. Nyssnämnda i riksstaten upptagna saldo mellan inkomster och utgifter
på i runt tal 1 000 miljoner kronor avser till ett belopp av 400 miljoner
kronor avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel,
medan återstående 600 miljoner kronor motsvarar det beräknade formella
överskottet å statsregleringen. Angivna avsättning av kommunalskattemedel
beräknas nu till 425 miljoner kronor. Det i riksstaten upptagna formella
överskottet, skulle alltså nu kunna beräknas till 1 035 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å driftbudgetens
reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma sätt som
beräkningen av utgifterna å driftbudgetens övriga anslag. En sammanfattning
av beräkningen av förändringen i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Minskning (—)
resp.

Ökning ( + )
Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

IV. Försvarsdepartementet............................... — 90

V. Socialdepartementet ................................. +35

VI. Kommunikationsdepartementet ....................... +80

XI. Inrikesdepartementet............ ..................... +25

+ 50

Enligt vad nu anförts skulle alltså beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag under nu löpande budgetår komma att ökas med sammanlagt
50 miljoner kronor. Om denna summa lägges till det belopp, som
i det föregående beräknats komma att överföras till budgetutjämningsfonden,
erhålles ett belopp av (50 + 1 460 =) 1 510 miljoner kronor. Sistnämnda
summa skulle motsvara det belopp, varmed de sammanlagda inkomsterna
å driftbudgeten kan beräknas komma att överstiga de sammanlagda
utgifterna å driftbudgeten under innevarande budgetår.

Resultatet av riksrevisionsverkets beräkning av utfallet av driftbudgeten
kan också, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt
riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat
har utgifterna upptagits till sammanlagt (18 202,91 + 347,95=) 18 550,86
miljoner kronor. De faktiska utgifterna beräknas nu av riksrevisionsverket
komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 18 290 miljoner kronor. Då
inkomsterna beräknas till i runt tal 19 800 miljoner kronor, kan alltså det
kassamässiga överskottet å driftbudgeten beräknas till 1 510 miljoner kronor.

Den av riksrevisionsverket verkställda beräkningen av utfallet av kapitalbudgeten
för budgetåret 1962/63 har utförts på liknande sätt som motsvarande
beräkning för driftbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn jämväl tagits
till de anslag, som före den 1 april 1963 anvisats eller enligt före angivna
tidpunkt till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å
tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet
av sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten
uppgår till 169,55 miljoner kronor (jfr riksdagens skrivelse den 12 december
1962, nr 416 samt propositionerna nr 2, 28 och 105 till 1963 års riksdag).

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas komma
att belastas med utgifter å sammanlagt 2 820 miljoner kronor, vilket understiger
det för budgetåret 1962/63 anvisade beloppet med 33 miljoner kronor.
För finansieringen av dessa bruttoinvesteringar beräknas komma att disponeras
avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av 400 miljoner
kronor och av de olika kapitalfondernas driftinkomster avsatta avskrivningsmedel
till ett belopp av 830 miljoner kronor samt å fonderna disponibla

Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63

medel i övrigt å 190 miljoner kronor. Det nettotillskott av kapitalmedel, som
beräknas bli erforderligt för täckning av utgifterna å kapitalbudgeten, uppgår
således till 1 400 miljoner kronor.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom,
Thorson och Säfström, varjämte byrådirektören Jarder varit föredragande.
Stockholm den 1 april 1963.

Underdånigst
GÖSTA RENLUND

INGRID JARDER

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Bilaga

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida
under budgetåret 1962/63

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merin-
	beräknat	utfall	ersättas	komst att
	belopp		av	tillföras
			budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
A. Egentliga statsinkomster
Skatter:		Tusental	kronor
1. Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:
a) Skatt å inkomst och förmögen-
het m. m., bevillning........	8 200 000	8 500 000	—	300 000
b) Kupongskatt, bevillning.....	7 000	8 800	—	1800
c) Utskiftningsskatt och ersätt-
ningsskatt, bevillning........	1000	4 000	—	3 000
d) Skogsvårdsavgift^, bevillning	10 200	10 200	—	—
e) Bevillningsavgifter för särskil-
da förmåner och rättigheter,
bevillning..................	2 000	2 300	—	300
f) Arvsskatt och gåvoskatt, bevill-
ning......................	115 000	130 000	—	15 000
g) Lotterivinstskatt, bevillning..	84 000	83 000	1000	—
h) Omsättnings- och expeditions-
stämplar m. m., bevillning ...	115 000	130 000	—	15 000
2. Automobilskattemedel:
a) Fordonsskatt, bevillning.....	480 000	480 000	—	—
b) Bensin- och brännoljeskatt, be-
villning ..............,.....	1000 000	1120 000	—	—
3. Tullar och acciser:
a) Tullmedel, bevillning........	900 000	860 000	40 000	—
b) Allmän varuskatt, bevillning ..	2 700 000	2 850 000	—	150 000
c) Särskilda varuskatter, bevill-
ning ......................	380 000	400 000	—	20 000
d) Omsättningsskatt å motorfor-
don, bevillning.............	205 000	240000	—	35 000
e) Regleringsavgift och accis å
fettvaror m. m., bevillning ...	50 000	35 000	15 000	—
f) Skatt å kaffe, bevillning.....	28 000	29 000	—	1000
g) Tobaksskatt, bevillning......	1 000 000	1000 000	—	—
h) Rusdrycksförsäljningsmedel
av partihandelsbolag, bevill-
ning......................	20 000	20 000	—	—
i) Rusdrycksförsälj uingsmedel av
detaljhandelsbolag, bevillning	34 000	35 000	—	1000
j) Skatt å sprit, bevillning.....	1300 000	1200 000	100 000	—
k) Skatt å vin, bevillning........	120 000	100 000	20 000	—
1) Skatt å malt-och läskedrycker,
bevillning .................	185 000	185 000	—	—
m) Statlig nöjesskatt, bevillning..	22 000	25 000	—	3 000
n) Energiskatt, bevillning......	600 000	640 000	—	40000
Säger för skatter	17 558 200	18 087 300	176 000	585 100

Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merin-
	beräknat	utfall	ersättas	komst att
	belopp		av	tillföras
			budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
		Tusental	kronor
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Vattendomstolsavgifter.......	500	2 500	—	2 000
2. Inkomster vid fångvården ....	4 000	4 000	—	—
3. Bidrag till riksförsäkringsverket
och försäkringsrådet .........	4 000	3 700	300	—
4. Inkomster vid statens vårdan-
stalter för alkoholmissbrukare .	350	250	100	--
5. Inkomster vid statens geotek-
niska institut................	1300	1350	_	50
6. Förrättningsavgifter vid statens
bilinspektion, att tillföras auto-
mobilskattemedlen.............	5 250	5 200	—	_
7. Inkomster vid väg- och vatten-
byggnadsverket, att tillföras
automob ilskattemedlen.........	1500	1300	—	—
8. Avgifter för registrering av mo-
torfordon...................	10 000	10 700	—	700
9. Inkomster vid Sveriges meteoro-			—
logiska och hydrologiska institut	7 500	7 200	300	—
10. Bidrag till statens bränslekon-
trolleran de verksamhet.......	90	no	—	20
11. Inkomster vid länsarkitekts-
organisationen...............	1000	1000	—	—
12. Inkomster vid matematikma-
skinnämnden ................	6 000	1300	4 700	--
13. Inkomst av myntning och juste-
ring........................	7 000	14 500	—	7 500
14. Kontrollstämpelmedel........	1200	2 000	—	800
15. Bidrag till bank- och fondinspek-
tionen......................	585	625	—	_
16. Bidrag till sparbanksinspektio-
nen........................	420	430	—	—
17. Bidrag för revision av sparban-
kerna.......................	475	460	15	—
18. Bidrag till försäkringsinspektio-
nen..........................	1220	1270	-*	—
19. Inkomster vid tandläkarhögsko-
lorna.......................	430	475	—	45
20. Avgifter för granskning av bio-
grafbilder...................	300	270	30	—
21. Inkomster vid lantbruksnämn-
derna.......................	1300	1300	--	—
22. Inkomster vid statens j ordbruks-
nämnd......................	350	400	—	50
23. Inkomster vid statens centrala
frökontrollanstalt............	2 400	2 800	—	400
24. Avgifter för växtskyddsinspek-
tion m. m.....................	1100	1150	—	50
25. Inkomster vid statens lantbruks-
kemiska kontrollanstalt.......	250	260	—	10
26. Inkomster vid statens maskin-
provningar...................	230	300	—	70
27. Avgifter vid köttbesiktning____	2 800	4 000	—	1 200
28. Inkomster vid statens veterinär-
medicinska anstalt...........	1300	1500	—	200

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merin-
	beräknat	utfall	ersättas	komst att
	belopp		av	tillföras
			budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
		Tusental	kronor
29. Inkomster vid veterinärhögsko-
lan.........................	770	825	—	55
30. Inkomster vid lantmäteriväsen-
det.........................	17 500	19 000	—	1500
31. Inkomster vid rikets allmänna
kartverk....................	4 000	3 500	500	—
32. Avgifter för statskontroll å krigs-
materieltillverkningen........	50	50	—	—
33. Skeppsmätningsavgifter.......	500	550	—	50
34. Inkomster vid Sveriges geolo-
giska undersökning...........	1400	1500	—	100
35. Inkomster vid statens prov-
ningsanstalt.................	3 000	3100	—	100
36. Inkomster vid flygtekniska för-
söksanstalten................	7100	8 700	—	1600
37. Inkomster vid statens institut
för konsumentfrågor..........	265	265	—	-*
38. Fyr- och båkmedel...........	18 000	18 300	—	300
39. Lotspenningar...............	12 000	11900	100	—
40. Försäljning av sjökort m. m. ..	750	730	20	—
41. Inkomster vid statens skepps-
provningsanstalt.............	1500	1600	—	100
42. Patent- och varumärkes- samt
registreringsavgifter..........	16 500	16 500	—	—•
43. Avgifter för registrering i för-
enings- m. fl. register........	450	400	50	—
44. Inkomster av statens gruvegen-
dom........................	3 400	3 000	400	—
45. Inkomster vid statens institut
för folkhälsan................	800	525	275	—
46. Inkomster vid statens bakterio-
logiska laboratorium..........	4 200	7 350	—	3150
47. Inkomster vid statens rättske-
miska laboratorium..........	750	930	—	180
48. Inkomster vid statens farmacev-
tiska laboratorium...........	370	525	—	155
49. Inkomster vid statens mental-
sjukhus.....................	49 000	50000	—	1000
50. Inkomster vid Vilhelmsro sjuk-
hus.........................	310	340	—	30
51. Inkomster vid karolinska sjuk-
huset.......................	42000	42000	—	--
52. Inkomster vid serafimerlasaret-
tet.........................	10 000	12 600	—	2 600
Säger för uppbörd i statens verksamhet	257 465	274 540	6 790	24 015
III. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel...................	37 000	38 000	—	1000
2. Totalisatormedel..............	55 000	64 000	—	9 000
3. Tipsmedel....................	100 000	90 000	10 000	—
4. Lotterimedel.................	115 000	118 000	—	3 000
5. Övriga diverse inkomster.....	20 000	30 000	—	10 000
Säger för diverse inkomster	327 000	340 000	10 000	23 000
Säger för egentliga statsinkomster	18 142 665	18 701 840	192 790	632 115

Bih. A: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1962/63
Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

	I riksstaten beräknat belopp	Beräknat utfall	Brist att ersättas av budgetut- jämnings- fonden	Merin-komst att tillföras budgetut-jämnings-fonden
		Tusental	kronor
B. Inkomster av statens kapitalfonder
I. Statens affärsverksfonder: 1. Postverket, bevillning ........ 2. Televerket.................. 3. Statens vattenfallsverk....... 4. Domänverket...............	13 000 130 000 250000 40 000	10 000 130 000 250 000 20000	3 000 20 000	—
Säger för statens affärsverksfonder	433 000	410 000	23 000	—
II. Riksbanksfonden...............	SO 000	100 000	—	50 000
III. Statens allmänna fastighetsfond .	28117	34 000	—	5 883
IV. Försvarets fonder: 1. Försvarets fastighetsfond..... 2. Försvarets fabriksfond.......	35 167 2 900	35 000 2 900	167	—
Säger för försvarets fonder	38 067	37 900	167	—
V. Statens utlåningsfonder.........	298 918	304 500	—	5 582
VI. Fonden för låneunderstöd......	15 779	12 900	2 879	—
VII. Fonden för statens aktier......	80 000	80 000	—	—
VIII. Statens pensionsfonder..........	74 535	76 200	—	1665
IX. Diverse kapitalfonder: 1. Fonden för kreditgivning till utlandet.................... 2. Övriga diverse kapitalfonder .	25 000 20 000	25 400 19 300	700	400
Säger för diverse kapitalfonder	45 000	44 700	700	400
Säger för inkomster av statens kapitalfonder	1 063 416	1100 200	26 746	63 530
Tillsammans	19 206 081	19 802 040	219 536	695 645

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630552

BIHANG B

RIKSREVISION SVERKETS
INKOMSTBERÄKNING

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963
Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bihang B

Till KONUNGEN

Enligt den för riksrevisionsverket gällande instruktionen åligger det ämbetsverket
att före den 5 april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad
beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna vid näst1
Bihang till riksdagens protokoll 1963.1 samt. Nr 150. Bihang B

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

följande statsreglering. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket
från vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar rörande
inkomsterna under budgetåret 1963/64 på de större inkomsttitlarna samt
vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Vid bedömningen av titeln
skatt å inkomst och förmögenhet m. m. har utnyttjats nu tillgängligt material
angående inkomstutvecklingen, den inom ämbetsverket förda uppbördsstatistiken
samt under hand inhämtade kompletterande upplysningar.

I sin beräkning i december 1962 anförde riksrevisionsverket, att konjunkturtendenserna
vid ingången av 1963 fortfarande var splittrade. En viss förbättring
kunde visserligen skönjas för skogsindustrins avsättningsförhållanden,
men å andra sidan hade marknadsläget försämrats för andra betydande
exportindustrier. Den inhemska efterfrågeutvecklingen kunde totalt sett väntas
visa en fortsatt stegring. Riksrevisionsverket räknade mot bakgrunden
härav med en fortsatt ökning av nationalprodukten under 1963 vid full sysselsättning
och något stigande utrikeshandel.

Dessa allmänna utgångspunkter synes alltjämt kunna läggas till grund
för beräkningen av statsverkets inkomster. I det följande framlägger riksrevisionsverket
resultatet av de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna.

Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. över denna titel redovisas utöver
uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln, även
kommunalutskylder samt vissa skatter, avgifter och bidrag som uppbäres i
samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen uppfördes
de behållna inkomsterna på titeln i överensstämmelse med riksrevisionsverkets
förslag med 8 200 miljoner kronor.

Vid de förnyade beräkningar av inkomstskattetiteln, som nu verkställts har
riksrevisionsverket funnit det lämpligt att samtidigt bedöma såväl utfallet
för innevarande budgetår som beräkningen av titeln för nästkommande budgetår.
Dessa beräkningar sammanfattas i följande sammanställning, varvid
riksrevisionsverkets beräkningar i december 1962 medtagits som jämförelse
(miljoner kronor):

Inkomster

Preliminärskatt inklusive fyllnadsbetalningar
..................

Kvarstående skatt..............

Yrkesskadeförsäkringsavgifter, bidrag
till sjukförsäkringen och
byggnadsforskningsavgifter från

större arbetsgivare............

Tillkommande skatt, sjömansskatt,
restantier m. m...............

1962/63 december- beräkning	ny beräk-ning	1963/64 december- beräkning	ny beräk-ning
15 580 1 080	15 520 1050	16 610 910	16 470 910
480	470	600	550
400	400	400	400

Summa inkomster 17 540

17 440

18 520

18 330

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 3

	1962/63 december-	ny beräk-	1963/64 december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Utgifter Kommunalskattemedel ..........	6 350	6 350	7 330	7 330
Överskjutande skatt............	1 130	1 125	1 300	1 300
Övriga restitutioner ............	50	50	50	50
Yrkesskadeförsäkringsavgifter, bi-drag till sjukförsäkringen och byggnadsforskningsavgifter från större arbetsgivare............	480	470	600	550
Förskott till allmänna försäkrings-kassorna m. m...............	710	770	830	880
Utbetalningar till allmänna pen-sionsfonden ..................	140	140	180	180
Omföringar ....................	30	30	30	30
Summa utgifter	8 920	8 935	10 320	10 320
Inkomster utöver utgifter........	8 620	8 505	8 200	8 010

Beträffande innebörden av de olika posterna hänvisas till riksrevisionsverkets
decemberberäkning. Såsom framgår av sammanställningen har riksrevisionsverket
nu räknat med lägre preliminärskatter och med större förskott
m. m. till de allmänna försäkringskassorna än i decemberberäkningen.
Nedräkningen av preliminärskatteinflödet hänför sig till den preliminära
B-skatten och fyllnadsbetalningarna, medan eu viss ökning jämfört med decemberberäkningen
förutses för den preliminära A-skatten. Orsakerna till
avvikelserna kommer att beröras i det följande.

För beräkningen av den preliminära A-skattens storlek kunde riksrevisionsverket
i december utnyttja uppgifter till och med uppbördsterminen i
september 1962. Nu tillgängliga uppgifter för uppbördsterminerna i november
1962 och januari 1963 utvisar sammanlagt ett ca 70 miljoner kronor större
belopp, än vad riksrevisionsverket antog i sin decemberberäkning. Huvuddelen
av denna ökning faller på januariterminen. De preliminära uppgifter,
som föreligger för uppbördsterminen i mars 1963, motsäger icke riksrevisionsverkets
beräkning i december. Genom sin karaktär av egentlig källskatt
kommer den fortsatta uppbörden av preliminär A-skatt att bli beroende av
lönesummans utveckling. Som utgångspunkt för bedömning av lönesummans
utveckling under 1963 räknade riksrevisionsverket i december med en
ökning av de anställdas inkomster under 1962 med ca 10 procent. Den ökade
uppbörden av preliminär A-skatt under november- och januariterminerna
och vissa nu tillgängliga uppgifter om lönesummans utveckling har föranlett
riksrevisionsverket att nu räkna med en ökning av de anställdas inkomster
om 10,5 procent under 1962. Vid bedömningen av den fortsatta utvecklingen
av lönesumman under 1963 framhöll riksrevisionsverket i december,
alt man i första hand hade att taga hänsyn till dels de avtalsmässiga
löneökningarna och dels att lönenivån till följd av löneglidning under
1962 vid ingången av 1963 översteg den för 1962 genomsnittliga. Vid den

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

samhällsekonomiska utveckling, som förutsattes i riksrevisionsverkets decemberberäkning,
föreföll en viss fortsatt löneglidning, ehuru mindre än tidigare,
sannolik. Dessutom ansågs någon ökning av antalet anställda under
1963 kunna väntas. Riksrevisionsverket räknade i december med att de nu
nämnda faktorerna skulle innebära en ökning av lönesumman med ca 7
procent. Den ökning av lönesumman, som därutöver skulle uppkomma genom
förmånen av grupplivförsäkring, förutsatte riksrevisionsverket i stort
sett skulle komma att motsvaras av ökade avdrag för försäkringspremier
och sålunda ej föranleda någon nämnvärd ökning av de beskattningsbara
inkomsterna. Sedermera har riksdagen beslutat, att förmånen av grupplivförsäkring
ej skall utgöra skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Riksrevisionsverket
har liksom i december räknat med en 7-procentig ökning av
lönesumman under 1963, vilket med hänsyn bl. a. till den nu högre utgångsnivån
innebär en viss uppräkning av den inflytande preliminära A-skatten.

Inkomstutvecklingen under de första månaderna 1964 kan ännu ej överblickas.
Liksom tidigare har riksrevisionsverket därför schablonmässigt räknat
med en stegring av lönesumman med 4 procent under 1964.

Preliminär B-skatt erlägges i huvudsak, av fysiska personer med inkomst
av andra förvärvskällor än tjänst samt av bolag och andra skattskyldiga
uppförda i B- och C-längd. De under uppbördsterminerna i november 1962
och januari 1963 influtna beloppen överensstämmer nära med vad riksrevisionsverket
beräknade i december. Preliminär B-skatt för uppbördsåret
1963—64 bar normalt debiterats med det belopp som påfördes som slutlig
skatt vid 1962 års taxering. De skattskyldiga, som erlägger preliminär Bskatt,
har emellertid möjlighet att på grundval av preliminära självdeklarationer
begära jämkningar av den preliminära B-skatten.

Beträffande fysiska personer som erlägger preliminär B-skatt har riksrevisionsverket
nu liksom i decemberberäkningen antagit, att de deklarerade
inkomsterna vid 1963 års taxering skall uppgå till i stort sett samma belopp
som vid 1962 års. Någon anledning finnes därför ej att nu antaga någon
annan jämkningsfrekvens, än vad riksrevisionsverket räknade med i december
i fråga om fysiska personer.

Även för bolagen räknade riksrevisionsverket i december med i stort sett
oförändrade taxerade inkomster mellan 1962 och 1963 års taxeringar. Riksrevisionsverket
har liksom föregående år i form av en enkät till ett antal
större bolag, vilka svarar för ungefär tre fjärdedelar av samtliga bolags taxerade
inkomster, under mars månad inhämtat uppgifter om dessa bolags till
statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomster vid 1963 års taxering.
Enligt enkäten skulle bolagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomster
komma att minska med 10 procent mellan 1962 och 1963 års taxeringar.
Riksrevisionsverket har förutsatt, att denna minskning kommer att resultera
i såväl en större jämkningsfrekvens som i ett mindre utrymme för fyllnadsbetalningar
än enligt decemberberäkningen. I anslutning härtill har
revisionsverket räknat med ett lägre inflöde av preliminär B-skatt under
uppbördsåret 1963—64 och 100 miljoner kronor mindre fyllnadsbetalningar
våren 1963 än enligt decemberberäkningen.

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Det nu förutsedda lägre taxeringsutfallet för bolagen föranleder även en
nedräkning av den preliminära B-skatten för uppbördsåret 1964—65 och
av fyllnadsbetalningarna våren 1964, eftersom riksrevisionsverket liksom i
december räknat med att bolagens taxerade inkomster vid 1964 års taxering
skall uppgå till i stort sett samma belopp som vid 1963 års. Nedräkningen
som för fyllnadsbetalningarnas del utgör 100 miljoner kronor innebär, att
fyllnadsbetalningarna under våren 1964 nu uppskattas till 700 miljoner kronor.

I skrivelse till riksrevisionsverket den 18 mars 1963 har riksförsäkringsverket
redovisat nya beräkningar av transaktioner hänförliga till inkomstskattetiteln
avseende sjuk- och tilläggspensionsförsäkringarna m. m. De nya
beräkningarna innebär, att de större arbetsgivarnas bidrag till sjukförsäkringen
m. m. jämfört med decemberberäkningen beräknats till något lägre
belopp, medan utbetalningarna av förskott till de allmänna försäkringskassorna
m. m. beräknats till högre belopp för såväl 1962/63 som för 1963/64.
Återföringarna från sjukförsäkringsfonden under budgetåret 1963/64 har
nu beräknats till 15 miljoner kronor.

Övriga poster vid framräkningen av den behållna inkomsten på titeln skatt
å inkomst och förmögenhet m. m. utvisar inga eller endast obetydliga förändringar
jämfört med decemberberäkningen.

De avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden av
kommunalskattemedel, som enligt de nu framlagda beräkningarna bör verkställas
under budgetåren 1962/63 och 1963/64, framgår av nedanstående
tablå, i vilken som jämförelse medtagits motsvarande belopp vid riksrevisionsverkets
decemberberäkning (miljoner kronor):

	1982/63		1963/64
	december-	ny beräk-	december-	ny beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Avsättning..............	........ 1200	1 200	800	800
Återföring ..............	........ 775	775	1 050	1 075
Nettoavsättning ........	........ 425	425	—	—
Netto återföring..........	........ .	—	250	275

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som även vid denna
tidpunkt föreligger vid beräkningen, uppskattar riksrevisionsverket de
behållna inkomsterna på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. för
budgetåret 1962/63 till 8 500 miljoner kronor och förordar, att titeln i riksstaten
för budgetåret 1963/64 uppföres med 8 000 miljoner kronor, vilket
är 200 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen är denna inkomsttitel
uppförd med 120 miljoner kronor. I skrivelse till riksrevisionsverket den 18
mars 1963 förordar generalpoststyrelsen, att ifrågavarande inkomster uppföres
med 130 miljoner kronor i riksstaten. Vid beräkningen har styrelsen
bland annat tagit hänsyn till den inverkan, som ett osedvanligt stort inkomst -

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

belopp kan få på inkomstinflödet. Riksrevisionsverket föreslår, alt titeln
arvsskatt och gåvoskatt i riksstaten uppföres med 130 miljoner kronor, vilket
är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med
87 miljoner kronor. I sin förutnämnda skrivelse har generalpoststyrelsen
beräknat inkomsterna på titeln till oförändrat belopp. Riksrevisionsverket
föreslår i enlighet härmed, att titeln lotterivinstskatt i riksstaten uppföres
med oförändrat 87 miljoner kronor.

Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Inkomsterna under denna
titel uppfördes i statsverkspropositionen med 126 miljoner kronor. I sin förenämnda
skrivelse förordar generalpoststyrelsen, att inkomsterna på titeln
uppföres med oförändrat belopp. Riksrevisionsverket, som beräknar inkomsterna
på titeln för innevarande budgetår till 130 miljoner kronor, förordar,
att titeln omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. i riksstaten för
budgetåret 1963/64 uppföres med 132 miljoner kronor, vilket är 6 miljoner
kronor mer än i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen med 505
miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade
uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie
uppbördsstämman i februari—mars 1963 till 450,3 miljoner kronor, vilket
är 33,3 miljoner kronor mer än det föregående år debiterade beloppet. Genom
bestämmelserna om anstånd i vissa fall med att erlägga automobilskatt
i kungörelsen den 15 augusti 1962 (nr 499) kan ett belopp av ca 30 miljoner
kronor hänförligt till budgetåret 1962/63 beräknas inflyta först under budgetåret
1963/64. Å andra sidan inlevererades på grund av motsvarande anståndsbestämmelser
drygt 26 miljoner kronor avseende debiteringen i februari
1962 först under innevarande budgetår. Med ledning av de anförda uppgifterna
har riksrevisionsverket beräknat inkomsterna på titeln till 480 miljoner
kronor för budgetåret 1962/63, vilket är 5 miljoner kronor mer än i
decemberberäkningen. Enligt uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna
uppgick vid utgången av år 1962 antalet registrerade personbilar
till ca 1 424 000 och antalet registrerade lastbilar till ca 124 000 stycken, vilket
var ca 120 000 respektive ca 1 000 stycken fler än vid utgången av år
1961. Beträffande beräkningen för nästkommande budgetår finner sig
riksrevisionsverket kunna utgå från en ökning av fordonsbeståndet av i stort
sett samma storlek som under innevarande budgetår. Riksrevisionsverket
föreslår, att titeln fordonsskatt i riksstaten uppföres med 520 miljoner kronor,
vilket är 15 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Bensin- och brännoljeskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen upptagen
med 1 160 miljoner kronor. Med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhållna uppgifter

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

förordar riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten för budgetåret 1963/64
uppföres med 1 200 miljoner kronor, vilket är 40 miljoner kronor mer än i
statsverkspropositionen.

Trafikomläggningsskatt. I proposition den 15 februari 1963 (nr 59) föreslås
införandet av en trafikomläggningsskatt, varmed kostnaderna för övergången
till högertrafik skall bestridas. Trafikomläggningsskatten skall enligt
propositionen utgå under vart och ett av budgetåren 1963/64—1966/67. Skatten
skall erläggas för registrerade motorfordon, däremot inte för mopeder
eller traktorer. De årliga skattebeloppen föreslås bli 20 kronor för motorcykel,
40 kronor för mindre personbil, 75 kronor för medelstor personbil
samt 100 kronor för större personbil, lastbil och buss. Uppbörd av skatten
avses ske i samband med den ordinarie bilskatteuppbörden. Trafikomläggningsskatten
bör enligt propositionen redovisas på en särskild inkomsttitel
under automobilskattemedlen, och beräknas inbringa 90 miljoner kronor
för budgetåret 1963/64. Riksrevisionsverket förordar, under förutsättning
av bifall till ifrågavarande proposition, att i riksstaten under automobilskattemedlen
uppföres en ny inkomsttitel benämnd trafikomläggningsskatt med
90 miljoner kronor.

Tullmedel. I statsverkspropositionen är denna titel uppförd med 925 miljoner
kronor. I skrivelse till riksrevisionsverket den 15 mars 1963 har generaltullstyrelsen
uppskattat nettouppbörden av tullmedel till 900 miljoner kronor
under budgetåret 1963/64. Enligt styrelsens beräkning, vilken företagits
med beaktande av den i den preliminära nationalbudgeten gjorda
prognosen över importutvecklingen samt med ledning av eljest tillgängliga
uppgifter om importutveckling och tulluppbördens storlek, torde bruttouppbörden
av tullmedel för budgetåret 1963/64 uppgå till högst 1 010 miljoner
kronor. Därvid har hänsyn i möjligaste mån tagits till EFTA-konventionens
tullsänkningsprogram. För restitutioner har styrelsen beräknat
ett belopp av 110 miljoner kronor. Riksrevisionsverket, som för innevarande
budgetår beräknar tullmedlen till 860 miljoner kronor, förordar, att titeln
tullmedel i riksstaten uppföres med 900 miljoner kronor, vilket är 25 miljoner
kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
2 800 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket
inkomsterna på ifrågavarande titel till 2 850 miljoner kronor, vilket
är 150 miljoner kronor mer än i decemberberäkningen. Med hänvisning till
de allmänna förutsättningar angående den fortsatta ekonomiska utvecklingen,
som riksrevisionsverket lagt till grund för sin beräkning, förordar ämbetverket
att inkomsterna på titeln allmän varuskatt i riksstaten för budgetåret
1963/64 uppföres med 3 000 miljoner kronor, vilket är 200 miljoner
kronor mer än i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Särskilda varuskatter. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 415 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning
uppskattat intäkterna vid oförändrade skattesatser till samma belopp,
som styrelsen angav vid beräkningen till statsverkspropositionen. I proposition
den 8 mars 1963 (nr 87) föreslås, att särskild varuskatt ej skall utgå
på glass från och med den 1 juli 1963. Enligt kontrollstyrelsens i propositionen
återgivna uppgifter har intäkterna av skatterna på glass under åren

1960—62 genomsnittligt uppgått till ca 16 miljoner kronor per år. Under
förutsättning av bifall till ifrågavarande proposition förordar riksrevisionsverket,
att titeln särskilda varuskatter i riksstaten uppföres med 400 miljoner
kronor, vilket är 15 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å motorfordon. Denna titel är i statsverkspropositionen
upptagen med 230 miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket
nu inkomsterna på titeln till 240 miljoner kronor, vilket är
20 miljoner kronor mer än i decemberberäkningen. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln omsättningsskatt å motorfordon i riksstaten uppföres med
250 miljoner kronor, vilket är 20 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Tobaksskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 035
miljoner kronor. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen uppskattat
inkomsterna på titeln till 1 020 miljoner kronor. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln tobaksskatt i riksstaten uppföres med oförändrat 1 035
miljoner kronor.

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag och rusdrycksförsäljningsmedel
av detaljhandelsbolag uppfördes i statsverkspropositionen med
20 respektive 35 miljoner kronor. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade
beräkning förordar riksrevisionsverket, att titeln rusdrycksförsäljningsmedel
av partihandelsbolag i riksstaten uppföres med 15 miljoner kronor,
vilket är 5 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen, och
att titeln rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag i riksstaten
uppföres med 27 miljoner kronor, vilket är 8 miljoner kronor mindre än i
statsverkspropositionen.

Skatt å sprit. Utfallet av denna titel för innevarande budgetår beräknades
av riksrevisionsverket i december till 1 275 miljoner kronor. Vid den nu
företagna utfallsberäkningen har riksrevisionsverket uppskattat inkomsterna
till 1 200 miljoner kronor, varvid endast beaktats det skattebortfall som
hittills kan beräknas ha uppstått genom arbetskonflikten vid vin- och spritcentralen.

Inkomsterna under titeln uppfördes i statsverkspropositionen med 1 325
miljoner kronor för budgetåret 1963/64. I sin förnyade beräkning uppskat -

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

tar kontrollstyrelsen, vid oförändrade skattesatser, inkomsterna på titeln
till oförändrat 1 325 miljoner kronor. I proposition den 8 mars 1963 (nr 90)
föreslås en höjning av skatterna på spritdrycker. De förordade skattehöjningarna
på spritdrycker medför en prisökning om ca 15 procent på de vanligaste
spritsorterna och beräknas ge 60 miljoner kronor i ökade skatteintäkter
per år. I propositionen föreslås vidare, att utskänkningsskatten avskaffas,
vilket beräknas medföra ett inkomstbortfall för statsverket om ca
17 miljoner kronor per år. Under förutsättning av bifall till ifrågavarande
proposition förordar riksrevisionsverket, att titeln skatt å sprit i riksstaten
uppföres med 1 400 miljoner kronor, vilket är 75 miljoner kronor mer än i
statsverkspropositionen.

Skatt å vin. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 120 miljoner
kronor. Vid förnyad beräkning har kontrollstyrelsen vid oförändrade
skattesatser uppskattat inkomsterna till 117 miljoner kronor, vilket är samma
belopp som styrelsen angav till decemberberäkningen. I den förenämnda
propositionen den 8 mars 1963 (nr 90) föreslås viss skattehöjning för vin
innebärande prishöjningar varierande mellan 5 och 15 procent. Enligt propositionen
torde dessa höjningar inte nämnvärt påverka intäkterna för
ifrågavarande titel. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt å vin i riksstaten
uppföres med oförändrat 120 miljoner kronor.

Skatt å malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 185 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i
sin förnyade beräkning angivit inkomsterna till 180 miljoner kronor, vilket
är 5 miljoner kronor mer än vad styrelsen räknade med till decemberberäkningen.
Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt å malt- och läskedrycker
i riksstaten uppföres med oförändrat 185 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna titel är i statsverkspropositionen uppförd med
25 miljoner kronor. I proposition den 8 mars 1963 (nr 101) föreslås att
förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt skall upphävas
från och med den 1 juli 1963. Under förutsättning av bifall till ifrågavarande
proposition förordar riksrevisionsverket att någon inkomsttitel för statlig
nöjesskatt icke uppföres i riksstaten för budgetåret 1963/64, vilket innebär
en minskning med 25 miljoner kronor jämfört med statsverkspropositionen.

Energiskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 640 miljoner
kronor. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen räknat upp
inkomsterna för nästkommande budgetår med 5 miljoner kronor, varvid
enligt under hand inhämtade uppgifter en viss minskning för skatten på
elektrisk kraft till följd av sänkta eltaxor mer än uppväges av förutsedda
större inkomster av energiskatt på bensin och andra bränslen. Riksrevisionsverket
förordar att titeln energiskatt i riksstaten uppföres med 650 miljoner
kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj.is proposition nr 150 år 1963

Totalisatormedlen uppfördes i statsverkspropositionen med 63 miljoner
kronor. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar utfallet
på titeln till 64 miljoner kronor, förordar, att titeln totalisatormedel i
riksstaten uppföres med 67 miljoner kronor, vilket är 4 miljoner kronor mer
än i statsverkspropositionen.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen uppförd med
105 miljoner kronor. Riksrevisionsverket föreslår, att titeln i riksstaten uppföres
med oförändrat 105 miljoner kronor.

Lotterimedlen upptogs i statsverkspropositionen med 118 miljoner kronor.
I skrivelse till riksrevisionsverket den 26 februari 1963 har Svenska
Penninglotteriet Aktiebolag beräknat inkomsterna till 119,2 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket förordar, att titeln lotterimedel i riksstaten uppföres
med 120 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 15 miljoner
kronor. Generalpoststyrelsen hade i sin beräkning till statsverkspropositionen
uppskattat inkomsterna på titeln till 14 miljoner kronor. I förnyad
beräkning den 16 mars 1963 har generalpoststyrelsen beräknat inkomsterna
på titeln till 7 miljoner kronor. Det nu förutsedda försämrade resultatet
hänför sig bland annat till ökade kostnader för pensioner m. m. och till en
icke tidigare förutsedd ökning av kostnaderna för förhyrda lokaler. Generalpoststyrelsens
beräkning av driftkostnaderna för nästkommande budgetår
bar verkställts under antagande, att statstjänstemännens löner m. m. kommer
att utgå efter oförändrade grunder under hela budgetåret.

Generalpoststyrelsen meddelar i sin skrivelse, att kostnaderna för ett genomförande
av de nya semester- och sjuklönebestämmelser, varom överenskommelse
träffats mellan civildepartementet och personalorganisationerna,
torde komma att minska överskottet för nästkommande budgetår till en eller
annan miljon kronor. Då postverkets överskott härigenom icke skulle bli
större än att det faller inom beräkningens felmarginaler, förordar riksrevisionsverket,
att titeln postverket i riksstaten uppföres med ett formellt belopp
av 1 miljon kronor, vilket innebär en minskning i förhållande till statsverkspropositionen
med 14 miljoner kronor.

Televerket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 120 miljoner
kronor. I skrivelse till riksrevisionsverket den 16 mars 1963 har telestyrelsen
anfört, att vid de nya beräkningar, som nu utförts i syfte att korrigera
det för budgetåret 1963/64 tidigare beräknade överskottet, bl. a. den
fr. o. m. år 1963 gällande grupplivförsäkringen samt den ökade avgiften för
sjukförsäkringen medfört vissa kostnadsökningar, vartill kommer att avsättningarna
till värdeminskningskonto nu beräknats till ett något högre belopp.
Beträffande inkomsterna anför styrelsen, att utvecklingen under den

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

hittills förflutna delen av budgetåret tyder på ett något mera gynnsamt utfall
än beräknat, varför styrelsen — under förutsättning att någon betydande
omsvängning i konjunkturen icke inträffar — kunnat räkna med, att
de ökade utgifterna under budgetåret 1963/64 motsvaras av inkomster, som
enligt nu utförda beräkningar synes komma att helt kompensera utgiftsökningarna.
Styrelsen har därför icke funnit anledning att ändra det i årets
statsverksproposition för budgetåret 1963/64 beräknade överskottet på 120
miljoner kronor. Styrelsen påpekar, att hänsyn givetvis icke kunnat tagas
till de löneökningar, som eventuellt kommer att bli beslutade för år 1964.

I anslutning till telestyrelsens beräkning förordar riksrevisionsverket, att
titeln televerket i riksstaten uppföres med oförändrat 120 miljoner kronor.

Statens vattenfallsverk. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 260 miljoner kronor, vilket var samma belopp som vattenfallsstyrelsen
angivit i sin beräkning till statsverkspropositionen. Vattenfallsstyrelsen
framhöll härvid, att det angivna beloppet var grundat på ovissa antaganden
beträffande såväl taxenivån som konjunkturutvecklingen och dess
inverkan på taxenivån. I skrivelse till riksrevisionsverket den 18 mars 1963
har vattenfallsstyrelsen anfört, att sedan en sänkning av taxenivån nu beslutats,
en ny inkomstberäkning har företagits. Resultatet av denna har enligt
styrelsen blivit, att det tidigare angivna beloppet kan bibehållas. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln statens vattenfallsverk i riksstaten uppföres
med oförändrat 260 miljoner kronor.

Domänverket. Inkomsterna under denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 20 miljoner kronor, vilket var samma belopp som domänstyrelsen
angav i sin beräkning till statsverkspropositionen. I skrivelse till
riksrevisionsverket den 13 mars 1963 har domänstyrelsen anfört, att numera
överenskomna uppgörelser jämte nuvarande prognoser om den ekonomiska
utvecklingen inom skogsbruket icke ger styrelsen anledning att ändra tidigare
meddelat överskott, beräknat till 20 miljoner kronor. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln domänverket i riksstaten uppföres med oförändrat
20 miljoner kronor.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 50
miljoner kronor. I skrivelse till riksrevisionsverket den 7 mars 1963 har fullmäktige
i riksbanken meddelat, att de med ändring av sin tidigare beräkning
numera räknar med att ett belopp om 100 miljoner kronor kommer att
tillföras ifrågavarande inkomsttitel under nästa budgetår, d. v. s. samma belopp
som fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet den 28 februari 1963
föreslagit skola inlevereras för innevarande budgetår. I anslutning härtill
förordar riksrevisionsverket, att titeln riksbanksfonden i riksstaten uppföres
med 100 miljoner kronor, vilket är 50 miljoner kronor mer än i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

I fråga om vissa andra inkomsttitlar, vilka nu behandlats inom riksrevisionsverket,
har ämbetsverket icke funnit anledning förorda någon annan
ändring än att rubriken för inkomsttiteln Inkomster vid matematikmaskinnämnden
vid bifall till förslag i proposition den 15 mars 1963 (nr 85) angående
organisationen av den automatiska databehandlingen inom statsförvaltningen,
m. m„ bör ändras till Inkomster av datamaskindrift vid statskontoret.

Riksrevisionsverket vill slutligen framhålla, att de nu gjorda beräkningarna,
liksom de tidigare beräkningarna, är grundade på förutsättningarna
att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett oförändrat samt
att den ekonomiska utvecklingen icke störes genom mera omfattande arbetskonflikter.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket förorda, att
följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1963/64 upptages med nedan
angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.

	Enligt statsverks-	Enligt riksrevisions-	ökning ( + )
	propositionen	verkets ändrings-förslag	Minskning (—)
Skatt å inkomst och för-	Kronor	Kronor	Kronor
mögenhet m. m.........	8 200 000 000	8 000 000 000	—	200 000 000
Arvsskatt och gåvoskatt .. Omsättnings- och expedi-	120 000 000	130 000 000	+	10 000 000
tionsstämplar m. m.....	126 000 000	132 000 000	+	6 000 000
Fordonsskatt ............	505 000 000	520 000 000	-f	15 000 000
Bensin- och brännoljeskatt	1 160 000 000	1 200 000 000	+	40 000 000
Trafikomläggningsskatt ....	ny titel	90 000 000	+	90 000 000
Tullmedel................	925 000 000	900 000 000		25 000 000
Allmän varuskatt ........	2 800 000 000	3 000 000 000	+	200 000 000
Särskilda varuskatter...... Omsättningsskatt å motor-	415 000 000	400 000 000		15 000 000
fordon ................ Rusdrycksf örsälj ningsmedel	230 000 000	250 000 000	+	20 000 000
av partihandelsbolag .... Rusdrycksf örsälj ningsmedel	20 000 000	15 000 000	—	5 000 000
av detalj handelsbolag....	35 000 000	27 000 000	—	8 000 000
Skatt å sprit ............	1 325 000 000	1 400 000 000	-f	75 000 000
Statlig nöjesskatt ........	25 000 000	titeln utgår	—	25 000 000
Energiskatt ..............	640 000 000	650 000 000	+	10 000 000
Totalisatormedel..........	63 000 000	67 000 000	“f*	4 000 000
Lotterimedel..............	118 000 000	120 000 000	+	2 000 000
Postverket................	15 000 000	1 000 000		14 000 000
Riksbanksfonden..........	50 000 000	100 000 000	-f-	50 000 000

Den sammanlagda nettoökningen i förhållande till det ursprungliga riksstatsförslaget
blir sålunda 230 miljoner kronor. 1

1 samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under
nästkommande budgetår har riksrevisionsverket även omprövat de kalkyler

Bih. B: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 13

över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades i bilaga
E till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1962. De förnyade beräkningarna
har utförts under samma allmänna förutsättningar, som angavs i
bilaga E, vilka bl. a. innebar oförändrade skattesatser och en fortsatt årlig
ökning av nationalprodukten och dess komponenter i ungefär samma takt
som hittills genomsnittligt under efterkrigstiden vid i stort sett stabil prisnivå.

De påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt
och folkpensionsavgifter, vilka utgör de intäkter som slutligt redovisas
på titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m., kan under antagande
av en årlig ökningstakt om 4 procent i skatteunderlaget vid 1966 och 1967
års taxeringar beräknas uppgå till följande belopp (miljoner kronor):

Taxeringsår

1962 1963 1964 1965 1966 1967

7 865 7 710 8 290 8 590 9 050 9 510

— 155 +580 + 300 +460 +460

De behållna inkomsterna på inkomstskattetiteln kan under de ovan angivna
antagandena beräknas öka med 300 miljoner kronor under budgetåret
1964/65, med ytterligare 800 miljoner kronor under budgetåret 1965/66 samt
med ytterligare 600 miljoner kronor under budgetåret 1966/67.

För övriga inkomsttitlar har nu räknats med samma ökningstakt som i
den tidigare kalkylen (bilaga E till ämbetsverkets decemberberäkning), vilken
innebar årliga stegringar med ca 500 miljoner kronor.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom,
Thorson och Säfström, varjämte byrådirektören Lindahl varit föredragande.
Stockholm den 1 april 1963.

Underdånigst
GÖSTA RENLUND

OLOF LINDAHL

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630553

BIHANG C

REVIDERAD

NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963
Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Bihang C

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1963

I. Sammanfattande översikt

När utvecklingstendenserna inom den svenska ekonomin i nationalbudgeten
brukat sammanfattas i en försörjningsbalans har denna sammanfattande
balans vid vissa tidigare tillfällen givits karaktären av en ren prognos; vid
andra tillfällen har balansen upplagts som en studie över de inte nödvändigtvis
helt harmoniserande tendenser som synts känneteckna utvecklingen av
totalt utbud och total efterfrågan sedda såsom av varandra oberoende storheter.
Vid en uppläggning efter det senare alternativet kan en brist på jämvikt
mellan utbud och efterfrågan tänkas framträda; om den förhandsberäknade
efterfrågan överskrider den förutsatta tillgången på varor och
tjänster innebär detta ett efterfrågeöverskott, medan man i motsatt fall ställs
inför ett efterfrågeunderskott.

Rent formellt skulle eu sådan brist på överensstämmelse inte nödvändigtvis
behöva utvisa något annat än att det verkliga utfallet av den ekonomiska
utvecklingen kommer att innebära en viss modifiering i förhållande till förhandskalkylerna
av endera efterfrågan, utbud eller bådadera, då det ju i
efterhand inte kan tänkas föreligga någon skillnad mellan realiserad efterfrågan
och presterat utbud, mellan summan av alla »köp» och summan av
alla »försäljningar». Vanligtvis har emellertid en presenterad brist på
balans givits en djupare innebörd än att ett par av varandra oberoende förhandskalkyler
visat sig vara inbördes oförenliga, över- respektive underskottsefterfrågan
i förhållande till det förhandsberäknade utbudet har uppfattats
som inflations- respektive deflationsgap med åtföljande risker för av överskottsefterfrågan
framkallad prisstegring eller uttömning av valutareserverna
respektive av underskottsefterfrågan framkallad arbetslöshet eller annan form
av underutnyttjande av tillgängliga produktionsresurser. En förutsättning
för att sådana tolkningar skall kunna framstå som rimliga har givetvis varit
att det förhandsberäknade utbudet kunnat anses ge ett mått på det utbud
som kunde och borde tagas i anspråk i ett balanserat läge. Presentationen
av utbudssidan får härvid i viss mån göras beroende av vilka krav man rimligen
anser sig böra ställa på balans.

Med hänsyn till det allmänt omfattade önskemålet om stabil prisnivå kunde
det i och för sig förefalla naturligt att på tillgångssidan uppföra ett efter
oförändrade priser beräknat värde av det samlade utbudet av varor och

1 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr ISO. Bihang C

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

tjänster, varefter sådan efterfrågan som kunde förväntas överstiga det beräknade
utbudet finge uppfattas såsom överskottsefterfrågan eller inflationsgap.
Om i anslutning härtill en nationalbudget framlades såsom orienteringsinstrument
för den ekonomiska politiken med en redovisad balansdefekt i
form av ett efterfrågeöverskott, finge en sådan presentation förmodas inge
en föreställning om att balansen skulle kunna återställas, om blott efterfrågan
begränsades så mycket att överskottsefterfrågan bortfölle. Denna slutsats
kan men behöver inte vara riktig. Den prishöjning som emotses kan utgöra
ett utslag av överskottsefterfrågan men kan också tänkas vara bestämd
oberoende av den aktuella efterfrågeutvecklingen. I det senare fallet kommer
en begränsning av efterfrågan inte att leda till prisstabilitet men möjligen
till ofullständig sysselsättning.

I nationalbudgetarbetet har sedan länge tillämpats det betraktelsesättet alt
den av efterfrågeutvecklingen oberoende företrädesvis kostnadsbestämda
prisförändringen framställs som en ur balanssynpunkt given faktor, vilken i
möjligaste mån bör särskiljas från sådana förändringar som kunnat uppfattas
såsom utslag av den över- eller underskottsefterfrågan som kan ha varit
verksam under den avsedda perioden. Rent tekniskt har den åsyftade saneringen
av balanskalkylerna uppnåtts därigenom att den beräknade efterfrågan
deflaterats med hänsyn till den förutsedda, av efterfrågetrycket oberoende,
prisförändringen. Utan sådan deflatering hade de senaste årens försörjningsbalanser
som regel utvisat betydande efterfrågeöverskott, vilket skulle ha
inneburit en synnerligen ensidig belysning av den faktiska konjunkturproblematiken.
Det bör emellertid särskilt understrykas att prisförändringar,
vilka i en kalkyl med förhållandevis tidsbegränsad räckvidd — sådan som
nuvarande nationalbudgetberäkningar — med rätta framställs som oberoende
av den aktuella efterfrågeutvecklingen, inte i samma utsträckning
skulle kunna tillerkännas sådan oavhängighet av efterfrågesidan i ett mera
utsträckt tidsperspektiv. Vid en övergång till längre analysperioder skulle
det kunna tänkas bli meningsfullt att i förhållandevis större utsträckning
uppfatta såväl lönekostnadsutvecklingen som härav beroende prisförändringar
såsom påverkade av efterfrågan och dess utveckling.

Vid presentationen av försörjningsbalansens utbudssida kan emellertid ytterligare
ett problem inställa sig, vilket har sin grund däruti att utbudets
storlek i viss mån kan anses beroende av efterfrågans sammansättning. Vid
en nedsatt efterfrågan på exempelvis typiska exportprodukter får den totalekonomiska
efterfrågan som likväl kan komma att uppehållas genom intern
expansionspolitik en annan sammansättning än i normalfallet och det
utbud som kan tillgodose en sådan efterfrågan blir ett annat och mindre än
det som skulle kunna presteras vid idealiska efterfrågeförhållanden. Om under
sådana förhållanden en uppskattning av det sistnämnda utbudet uppförs
på försörjningsbalansens tillgångssida och konfronteras med en beräknad totalekonomisk
efterfrågan av absolut sett mindre storlek, kan skillnaden mellan
dessa poster visserligen ge en någorlunda riktig föreställning om storleken
av det produktionsresultat som ur vissa synpunkter kan anses gå för -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

lorat under prognosperioden men skulle vara direkt missvisande som mått
på utrymmet för intern efterfrågeexpansion.

Med hänsyn till den allmänna karaktären av det ekonomiska läge som varit
rådande i vårt land åtminstone sedan slutet av år 1961 med samtidiga
tendenser till över- och underskottsefterfrågan inom olika delar av ekonomin,
har det — delvis även med tanke på de rent beräkningsmässiga felmarginaler
som torde vara ofrånkomliga vid dylika kalkyler — förefallit skäligen
intresselöst att låta försörjningsbalansen utmynna i en preciserad sammanfattningssiffra
som mått på förekommande olikheter mellan total tillgång
och total efterfrågan uppfattade såsom av varandra oberoende storheter.
Försörjningsbalansen har i stället presenterats som en prognos som avsett
att utvisa det sannolika utfallet av den ekonomiska aktiviteten i dess
dubbla aspekter av realiserad efterfrågan och presterat utbud sådant detta
utfall kunnat bedömas under beaktande bl. a. även av den ekonomiska politiken.
Förekommande inslag av över- och underskott av efterfrågan i förhållande
till den på olika områden möjliga produktionsnivån har redovisats
i textkommentaren. Detta förfarande kommer även att tillämpas i det följande.

Den typ av prognos som de preliminära och reviderade nationalbudgeterna
representerar sträcker sig endast över en förhållandevis begränsad framtid
— formellt upp till ett år men i realiteten knappast längre än ett halvt till
tre kvarts år, som är den period för vilken bedömningarna kan göra anspråk
på en större grad av realism. Detta är givetvis en allvarlig begränsning hos
nationalbudgeten i dess egenskap av orienteringsinstrument för den ekonomiska
politiken; finansplanen i statsverkspropositionen avser ju normalt
en period som sträcker sig ett och ett halvt år fram i tiden och det torde i
och för sig föreligga ett behov av en orientering över hela samhällsekonomin
som sträcker sig lika långt fram i tiden. I och för sig skulle det väl också
vara tänkbart att åstadkomma en sådan orientering, men den skulle ofrånkomligen
få bli av annan karaktär än de prognoser som hittills framlagts i
nationalbudgeterna. I fråga om konjunkturbestämda variabler såsom näringslivets
investeringar, utrikeshandel och privat konsumtion skulle nämligen
de på grundval av en konjunkturbedömning preciserade och därför också
förhållandevis tidsbegränsade värden, som brukar insättas, i väsentligt högre
grad än vad som nu är fallet få lov att skarvas på med normalvärden, varigenom
prognosen skulle kunna tänkas få den ökade räckvidd i liden som
vore önskvärd. Det ligger emellertid i sakens natur att dessa normalvärden
skulle få lov att omges med betydande spelrum för konjunkturbestämda avvikelser
från huvudalternativen.

Med denna arbetsmetod skulle de statliga utgifts- och intäktsplanerna även
för senare hälften av den period som ingår i finansplanen kunna placeras in
som ett led i en — låt vara ur konjunktursynpunkt obestämd — prognos för
hela samhällsekonomin. Inom ramen för de offentliga och speciellt de statliga
planerna för utgifter och intäkter borde det härvid vara möjligt att särskilja
de element som finge betraktas som bundna och fixerade oavsett

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1063

konjunkturutvecklingen inom samhällsekonomin i övrigt eller som finge förutsättas
vara positivt korrelerade med denna. Vid sidan härav skulle en redovisning
kunna ske av de möjligheter som vid en på förhand vidtagen
konjunkturpolitisk beredskap kunde tänkas föreligga att anpassa vissa delar
av de offentliga investeringarna och den offentliga konsumtionen med hänsyn
till konjunkturrörelserna inom de icke offentliga delarna av samhällsekonomin.
En fullständig redovisning av de konjunkturpolitiska aktionsmöjligheterna
inom det ifrågakommande tidsperspektivet skulle emellertid
inte kunna erhållas utan en genomgång av alla de åtgärder av ekonomiskpolitisk
— och däribland skattepolitik — natur som skulle kunna vidtagas
för att vid behov påverka speciellt de konjunkturberoende variablerna inom
samhällsekonomin i önskvärd riktning — eller för att kompensera konjunkturvariationerna
genom särskilda åtgärder inom den offentliga hushållningens
ram. En sådna redovisning skulle sannolikt få lov att anta karaktären
av en ekonomisk-politisk deklaration och skulle således följaktligen
knappast vara på sin plats inom ramen för en framställning som syftar till
att utgöra ett orienteringsinstrument för den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska utvecklingen under 1963 väntades enligt den preliminära
nationalbudgeten inte komma att präglas vare sig av något generellt inflationstryck
eller några allmänna deflationstendenser. Kännetecknande för
det samhällsekonomiska balansläget syntes vara den ojämnhet med vilken
efterfrågan torde komma att riktas mot olika grenar av samhällsekonomin
och olika delar av arbetsmarknaden. Den ekonomiska utvecklingen under
den hittills förflutna delen av året synes ha bestyrkt riktigheten av denna
bedömning men har snarast givit anledning till en viss uppvärdering av de
expansiva dragen i konjunkturbilden och en viss nedtoning av de kontraktiva
tendenserna.

De områden där man vid årsskiftet hade att räkna med eller åtminstone
kunde skönja ansatser till otillräcklig efterfrågan var i första hand skogsindustriernas
och skogsarbetets, malmbrytningens och i någon mån järnverksproduktionens.
Vidare rådde någon osäkerhet om verkstadsproduktionens
fortsatta expansionsmöjligheter främst med tanke på investeringskonjunkturens
utvecklingstendenser i vårt land såväl som utomlands. Också
i fråga om varvens produktionsutsikter var bedömningen i någon mån oklar.
På byggnadsområdet var det inte möjligheterna att åstadkomma en tillräcklig
efterfrågan som i främsta rummet utgjorde något problem utan snarare
arbetskraftstillgången och de kapacitetsbegränsningar som föreligger på
planerings- och projekteringssidan.

Någon markant förändring av konjunkturutsikterna kan knappast sägas
ha inträffat sedan årsskiftet men utrymme har givits för en mera optimistisk
bedömning i och med att det visat sig att det ekonomiska läget inom
landet inte har försvagats utan snarare konsoliderats på utsatta punkter.

Arbetsmarknadsmyndigheterna ser nu med avgjort större tillförsikt på
sysselsättningen under återstoden av 1963. Till denna bedömning har bl. a.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

även bidragit de förhållandevis gynnsamma arbetslöshetstalen för mars och
april. Exporten av skogsindustriprodukter väntas nu volymmässigt öka kraftigare
än vad som ansågs möjligt i slutet av 1962 och som följd härav har
även sysselsättningsutsikterna i skogarna blivit något ljusare. Varvens beställningsläge
har påtagligt förbättrats, vilket förmodligen till en del utgör
en indirekt följd av den statliga stödaktionen genom kreditgarantier. Verkstädernas
orderstock har visserligen fortsatt att sjunka fram till slutet av
februari i år, då den i genomsnitt var 13 procent lägre än ett år tidigare,
men inom metallmanufaktur och mekaniska verkstäder har orderingången
dock varit någon procent större under perioden september—februari än
under 6-månadersperioden närmast dessförinnan. Någon markant svsselsättningsminskning
inom verkstadsindustrin synes inte behöva befaras under
senare delen av 1963; för maskinindustrin pekar dock investerings- och
exportprognoserna tills vidare — dvs. så länge inte ytterligare uppgifter
om orderingången eventuellt ger anledning att modifiera bedömningen —
på en låt vara måttlig produktionsnedgång under andra halvåret 1963. Det
kan dock nämnas att andra informationskällor — främst konjunkturbarometerdata
— antyder möjligheten av en gynnsammare bedömning.

Totalt kan produktionsökningen under 1963 såsom närmare framgår
av det följande nu beräknas bli något större än vad som ännu vid årsskiftet
bedömdes vara sannolikt. Medan tidigare en överslagsberäkning givit vid
handen att nationalproduktens volym under idealiska efterfrågeförhållanden
skulle kunna tänkas bli en knapp procentenhet större än vad som då
syntes bli fallet, förefaller det inte längre finnas anledning att uppskatta
marginalen mellan teoretiskt utrymme och faktiskt beräknat utfall till
mera än till någon halv procent. Detta är inte mera än vad som skulle
kunna utfyllas vid fullt kapacitetsutnyttjande inom massaindustrin med
åtföljande sysselsättningspådrag inom skogsarbetet.

Alltjämt kvarstår en betydande ojämnhet i arbetsmarknadsläget med
sysselsättningssvårigheter i glesbygderna i norr och risker för överskottsefterfrågan
på arbetskraft särskilt inom byggnadsverksamheten i sydligare
delar av landet. På byggnadsmarknaden är det nu främst riskerna för översysselsättning
under sommaren som utgör arbetsmarknadsmyndigheternas
omedelbara bekymmer. Efter den försening av byggnadsprogrammet som
sannolikt torde ha inträffat under inverkan av bl. a. den hårda vinterväderleken
synes pågående och planerade byggnadsföretag såvitt man nu
kan bedöma bli tillräckligt omfattande för att ge utrymme för en tillfredsställande
volymexpansion inom byggnadsverksamheten under andra
halvåret 1963. Den troliga men i och för sig begränsade produktionsnedgången
inom maskinindustrin under andra halvåret framstår nu som det
enda svaghets tecknet av betydelse för bedömningen av den ekonomiska
utvecklingen inom landet under återstoden av 1963. Internationellt förefaller
en måttlig expansion såsom framgår av kapitel TI nu säkerställd
under 1963.

Avslutningsvis kan man ställa frågan om det finns några inslag i den

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

ekonomiska utvecklingen under 1963 som representerar en avvikelse från
den kurs som kan anses förenlig med en balanserad utveckling på längre
sikt eller som eljest kan komma att försvåra lösningen av de balansproblem
som kan förmodas bli aktuella under 1964. Det kan ifrågasättas om
möjligen pris- och kostnadsutvecklingen på byggnadsområdet utgör ett
sådant inslag. Den kraftiga volymexpansionen inom byggnadsverksamheten
har inte undgått att åtföljas av vissa symptom på betydande pris- och
kostnadsstegringar såsom en kraftig löneglidning och i vissa fall starkt
höjda anbudssummor för entreprenadarbeten. Om tendensen till betydande
kostnadsstegringar skulle sprida sig till övriga delar av näringslivet kunde
detta tänkas bidra till en försämring av vårt internationella konkurrensläge
och göra det svårare att upprätthålla balans i våra utrikes transaktioner
vid en sådan nivå på den interna ekonomiska aktiviteten som
vore förenlig med en tillfredsställande sysselsättning. Det får dock tills
vidare anses ovisst huruvida kostnadsutvecklingen på byggnadsmarknaden
\id ett i övrigt balanserat läge utÖAar någon verkligt betydande smittoeffekt
på näringslivet i övrigt. På löneutvecklingen har som regel verkstadsindustrin
tillskrivits ett väsentligt starkare inflytande dvs. en näringsgren
som till skillnad från byggnadsindustrin normalt har förhållandevis stark
känning a\r internationell konkurrens och som för närvarande inte heller
är utsatt för något speciellt starkt efterfrågetryck eller arbetskraftsug från
hemmamarknaden.

En annan fråga som aktualiseras i detta sammanhang gäller huruvida
man a\r den under 1962 och 1963 inträffade avmattningen i det privata
näringslivets in\''esteringskonjunkturer skulle ha anledning att sluta sig
till en fortsatt stagnation eller tillbakagång i näringslivets investeringar
under 1964. Detta skulle kunna tänkas få besvärande återverkningar med
tanke på den mera långsiktiga utvecklingen av den framtida produktionsförmågan
och möjligen också ur mera omedelbara sysselsättningssynpunkter.
Ett klart s\''ar på denna fråga förefaller dock för närvarande svårt att
ge eftersom utsikterna för det ekonomiska läget 1964 ännu framstår som
ovissa internationellt sett. Denna ovisshet på\rerkar ofrånkomligen bedömningen
äAren av den inhemska utvecklingen. AArmattningen av im^esteringskonjunkturen
inom det svenska näringsliA''et under 1962 och 1963 har
främst Ararit förlagd till skogs- och verkstadsindustrierna och därmed i huAmdsak
betingad av internationella inflytelser. ÄAren om den svenska industrins
Aunstutveckling och kapacitetsläge nu torde kunna bedömas mindre
pessimistiskt än för ett halvår sedan, synes ett förnyat investeringsuppSAring
inom skogs- och verkstadsindustrierna dock förutsätta stödet av” en
kraftigare expansion inom Aråra viktigare aAmämarländer.

Här följer en kortfattad kommentar till de särskilda delposterna i försörjningsbalansen.

Exporten väntas nu stiga i något snabbare takt än vad som bedömdes
sannolikt i den preliminära nationalbudgeten. Prognosen för exportvolymens
utveckling har sålunda justerats upp från knappa 4 till ca 6 1/2 procent.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år i965

Med utgångspunkt från marsläget och under förutsättning att då rådande tendenser
blir gällande under hela året har kommerskollegium bedömt att
varuutförseln skulle stiga med 5 procent i volym. Konjunkturinstitutets
prognos ligger en och en halv procentenhet högre och har, med god inbördes
överensstämmelse utförts från varugruppsidan och ländergruppsidan.
Jämfört med tidigare beräkningar har exportutsikterna förbättrats
främst ifråga om skogsprodukter, järn och stål samt fartyg. För verkstadsprodukter
(exkl. fartyg) räknas oförändrat med en stegring av exportvolymen
med 6 procent. Exportpriserna förutses understiga 1962 års nivå
med inemot 1 procent. Nedgången hänför sig främst till järnmalm, järn
och stål samt fartyg.

Även ifråga om investeringarna synes det nu finnas anledning att räkna
med en något större volymökning än vid den preliminära bedömningen.
Uppjusteringen är i och för sig måttlig — från tidigare 4 till närmare 4 1/2
procent_och avser främst bostadsbyggandet och industrins investeringar.

Alltjämt väntas utvecklingen under 1963 innebära ett stillestånd för näringslivets
investeringar och en direkt tillbakagång för industriinvesteringarna,
nu uppskattad till ca 6 procent (mot tidigare ca 8 procent). Den ökning
som förutses ligger helt på bostäder och offentliga anläggningar och
kommer således inte att beröra maskininvesteringarna. Byggnadsvolymen
beräknas nu stiga med 8 procent och uppgången synes bli tämligen jämnt
fördelad mellan första och andra halvåret.

Beträffande inkomster, priser och konsumtion torde nu följande beräkningsresultat
böra anföras.

Från 1962 till 1963 beräknas den genomsnittliga lönenivån stiga med
6 1/2 procent, vilket tillsammans med en något mindre inkomstökning
för andra än löntagare samt någon ökning av sysselsättningsvolymen skulle
medföra en lika stor procentuell ökning av den totala inkomstsumman.
Sedan marginalskatteeffekten avdragits och effekten av höjda folkpensioner,
barnbidrag och utbetalda försäkringsbelopp tillagts visar sig den
disponibla inkomstsummans höjning oförändrat bli drygt 7 procent. De
disponibla inkomsternas realvärde reduceras med förutsedda prisstegringar,
vilka med hänsyn till den fortsatta lönehöjningen och andra kända faktorer
beräknas rent kostnadsmässigt. Efter en viss uppjustering av prisprognosen
— i anledning av höjda spritskatter in. in. — från drygt 2 till
ca 2 1/2 procents höjning av konsumentpriserna under 1963 väntas realinkomstökningen
nu bli ca 4 1/2 procent totalt och ca 4 procent individuellt.

Den privata konsumtionen väntas fortfarande procentuellt stiga något
mindre än de disponibla realinkomsterna som följd av den sparandeökning
som brukar uppkomma vid betydande inkomstökningar. Vid beräknad tillväxt
av den privata konsumtionen med oförändrat 4 procent kommer det
personliga sparandets ökning dock inte alt bli tillit så stor som förutsågs
i den preliminära nationalbudgeten.

Den offentliga konsumtionen, dvs. statens och kommunernas verksam -

Kungi. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

het i form av utbildning, sjukvård, försvar osv. kan nu enligt föreliggande
stater och förslag beräknas stiga med 6 procent eller i samma takt
som angavs i den preliminära nationalbudgeten.

Lagerökningen under 1962 synes enligt nu föreliggande beräkningar ha
blivit ännu något lägre än vad som förutsattes i den preliminära nationalbudgeten.
För 1963 torde alltjämt finnas anledning att vänta ytterligare
minskning av lagerinvesteringarna. På råvarusidan väntas nu lageravveckling
inom verkstads- och massaindustrierna och för färdigvaror främst inom
skogsindustrierna; i övrigt förutses som regel måttliga ökningar, överslagsmässigt
har i den reviderade försörjningsbalansen för 1963 upptagits en
med 400 miljoner kronor i förhållande till 1962 minskad lagerökning —
mot preliminärt en nedgång med 500 miljoner kronor.

För importen förutses i enlighet med kommerskollegiets bedömning en
från 3 till 4 procent uppjusterad volymökning. Denna uppjustering förefaller
för övrigt ligga väl i linje med den upprevidering av nationalproduktens
tillväxt som framträder i försörjningsbalansen. Procentuellt stannar
importökningen fortfarande vid ungefärligen samma värde som beräknas
för nationalproduktens tillväxt.

Medan de genomsnittliga importpriserna sannolikt kommer att något
överstiga fjolårsnivån väntas exportpriserna 1963, som redan nämnts i
medeltal ligga inemot 1 procent lägre än 1962. Beräkningarna implicerar
således en viss fortsatt försämring av bytesförhållandet. I fråga om bytesbalansen
väntas inte någon påtaglig förändring från 1962 till 1963.

Med avseende på produktionens utveckling under 1963 synes det nu finnas
skäl att räkna med en något kraftigare ökning än under 1962. Såsom
framgår av den reviderade försörjningsbalansen kan nämligen brutto -

Tabell 1:1. Försörjningsbalans för 1963

Miljoner kronor i 1962 års priser

	1962 milj. kr.	Förändringen 1962—1963
	milj. kr.	procent
Tillgång Bruttonationalprodukt ........	81600 16 100 97 700	+ 3 500	+ 4,5
Import..............
Summa tillgång	+ 4 150	+ 4
Efterfrågan
Privat bruttoinvestering ......	15 300 5 800 4800 600 44 200 4 400 6 500 16100 97 700	+ 250 + 300 + 550 - 400 + 1800 + 300 + 300 + 1050 + 4150	+ 1,5 + 5,5 + 11,5
Statlig bruttoinvestering ..........
Kommunal bruttoinvestering ....... Lagerförändring ...........
Privat konsumtion............
Statlig konsumtion.............	4- 7
Kommunal konsumtion....... Export .........	+ 5
Summa efterfrågan	+ 4

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

nationalproduktens volym beräknas stiga med inemot 4 1/2 procent mot
3 1/2 procent i den preliminära kalkylen. Förändringen kan återföras på
de uppjusterade prognoserna för investeringar, lageruppbyggnad och export.
— Kalkylen har framkommit från användningssidan och bygger på
ett antagande om att det inom ifrågavarande utrymme i huvudsak blir den
effektiva efterfrågans omfattning som blir avgörande för nationalproduktens
storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

II. Det internationella läget

En förhållandevis utförlig bedömning av den ekonomiska situationen och
de då skönjbara eller förutsedda utvecklingstendenserna i industriländerna
lämnades i den preliminära nationalbudgeten för 1963. Särskilt beaktades
där tendenserna till avmattning i det privata näringslivets, i synnerhet industrins,
investeringsvilja. Senare tillkommet material bekräftar i allt väsentligt
dessa tendenser, vilka successivt förstärkts och utvidgats till att omfatta
också Frankrike och Japan. Däremot ger inte belysningen av utvecklingen
under månaderna kring årsskiftet möjlighet att konstatera någon
förändring i konjunkturläget, eftersom statistiken för flertalet länder påverkats
av en rad icke-konjunkturella faktorer. Hit hör framför allt omfattande
strejker, bl. a. i vissa hamnar, samt den ovanligt stränga vintern, vilken på
många håll hämmat utomhusaktiviteten (främst byggnadsverksamheten) och
drivit upp arbetslösheten. Allmänt räknas med att produktion och sysselsättning
skall ta fart under våren och sommaren. Det förefaller dock som
om arbetsmarknadsläget successivt försvagats något under de senaste månaderna,
även sedan effekten av den kyliga väderleken fråndragits. I Storbritannien
räknar man således med att arbetslöshetens kärna av mer varaktigt
sysslolösa sedan hösten 1962 ökat med ca 20 000 i månaden, dvs. med 0,1
procent av löntagarna. Också i Västtyskland har vissa tendenser till minskad
anspänning av arbetsmarknaden gjort sig gällande.

De preliminära nationalräkenskaperna för 1962 har justerats något och
prognoserna för innevarande år underkastats vissa smärre revideringar. Följande
tabell sammanfattar den aktuella bilden i detta hänseende.

En sammanvägning av prognoserna ger till resultat att Västeuropas totala
produktion förutses öka något snabbare 1963 än 1962. Denna acceleration,
vilken får betraktas som långt ifrån säkerställd, återspeglar främst antagandet
om att den brittiska nationalprodukten skall öka med 3 procent i år efter
att praktiskt taget ha stagnerat i fjol. Ännu på förvåren 1963 hade dock, utöver
produktionen och försäljningen av bilar, inga påtagliga tecken på re-expansion
visat sig i Storbritannien. Under sista kvartalet 1962 synes bruttonationalprodukten
ha sjunkit något; det är möjligt att de under denna period
givna finans- och penningpolitiska stimulanserna kommer att påverka
ekonomin mer märkbart under den omedelbart framförliggande tiden. Den
skattelättnad, motsvarande inemot 1 procent av bruttonationalprodukten,
som den nyligen framlagda brittiska budgeten inbegrep gör att förväntningarna
rörande ett förestående uppsving torde kunna anses förhållandevis väl
underbyggda.

I Förenta staterna räknar man på officiellt håll med att den reala framstegstakten
kommer att sänkas från 5 1/2 procent 1961—1962 till ca 3 1/2

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell II: 1. Bruttonationalprodukt och efterfrågckomponenter 1961—1963

Volymförändringar i procent från närmast föregående år

	Brutto- national- produkt	Import	Export	Privat konsum- tion	Offentlig konsum- tion	Fasta brutto- investe- ringar	Lager-ökning (i md S)
EEC
1961............	6,3	8.4	5,9	6,1	5,6	9,6	2,8
1962............	5,0	9,6	5,8	5,8	7,0	6,1	2,8
1963............	4,5	5,5 å 6	4,5	5	5	5
Storbritannien
1961............	2,9	-o,i	3,1	1,7	5,8	8,5	0,8
1962............	0,0	1,7	1,3	1,4	2,2	—2,0	0,3
1963............	3	3,5	2,5	2,5	5,5	0,5
Västeuropa, totalt
1961............	4,5	5,7	5,4	4,9	5,3	9,0	3,6
1962............	3,6	7,2	4,8	4,5	5,5	4,2	3,3
1963............	4	5	4	4 å 4,5	5,5	4

Källa: Uppgifter från OECD och EEC, nationell statistik, nationella prognoser och planer
samt uppskattningar och prognoser gjorda av konjunkturinstitutet. Sammanställningen har
utförts av konjunkturinstitutet.

procent 1962—1963. Ökningen 1962 sammanhängde dock till väsentlig del
med stark expansion under senare delen av 1961; under de tre första kvartalen
1962 var tillväxttakten (säsongrensad) successivt fallande. Under fjärde
kvartalet accelererade ekonomin ånyo. Uppräknad till årsnivå var ökningen
över tredje kvartalet efter säsongrensning ca 4 1/2 procent mot blott inemot
1 procent mellan andra och tredje kvartalen. Den fortsatta expansionen under
första halvåret i år antas bli rätt blygsam men väntas tillta under återstoden
av året.

För OECD-länderna tillsammantagna avtecknar sig således perspektivet av
en tillväxt under 1963 som något understiger den årstakt av drygt 4 procent
som den gemensamma målsättningen för 1960-talet implicerar. Även om vissa
osäkerhetsmoment ännu kvarstår, t. ex. rörande den brittiska ekonomins
utveckling, förefaller flertalet här berörda länder hysa tillförsikt beträffande
möjligheten att upprätthålla en betryggande expansion under innevarande
år. Ovissheten knyter sig i främsta rummet till utsikterna att föra tillväxten
vidare i tillfredsställande takt genom 1964.

En så generaliserad framställning av de aktuella utsikterna för större
grupper av länder, som den ovan givna, döljer de markanta skillnader — å
ena sidan mellan länderna, å andra sidan mellan efterfråge- och produktionsområden
tvärs över gränserna —- vilka karakteriserar läget. Schematiskt
sett kan till en grupp av fortsättningsvis starkt expansiva länder hänföras
Frankrike och Italien, med betydande valutareserver och avsevärda möjlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

heter till nyrekrytering av arbetskraft. I en andra grupp av länder, bestående
av främst Västtyskland och Schweiz, har expansionen avsaktats till följd
av främst trytande arbetskraftsreserver, medan den yttre likviditeten kan
betecknas som mycket god. Ett visst totalt efterfrågetryck synes kvarstå i
dessa länders ekonomi. Övriga industrialiserade länder i Västeuropa kan,
med undantag av Storbritannien, anses utgöra en tredje grupp med i allmänhet
en tillfredsställande expansionstakt vid relativt god totalbalans men med
betydande avvikelser mellan olika sektorer av samhällsekonomin. Skillnaden
mellan de individuella länderna inom gruppen är dock ganska stor. I Danmark
torde sålunda vissa tendenser till överefterfrågan kvarstå medan i Finland
avmattningen synes ha gått längst. Bristande valutareserver begränsar
i dessa två länder, liksom i viss mån även i Norge, möjligheterna att bedriva
en expansiv ekonomisk politik, annat än i förening med kapitalimport. Å
andra sidan har Belgien, Nederländerna och Österrike valutaresurser av relativt
betryggande omfattning (tabell 3); Nederländerna dessutom betydande
arbetskraftsreserver. Till en fjärde grupp kan slutligen hänföras Storbritannien
och Förenta staterna vilka präglas av relativt omfattande arbetslöshet
— och alltså avsevärda arbetskraftsreserver — och ansenliga marginaler av
outnyttjad kapacitet. Utlösningen av en potentiell stark expansion synes
stranda på otillräcklig efterfrågan, primärt för konsumtion. I båda länderna
har följaktligen ett behov av betydande skattelättnader aktualiserats. Detta
tillgodoses i inte oväsentlig mån av den nyligen framlagda brittiska budgeten,
medan i Förenta staterna kongressen i höst väntas votera om presidentens
förslag rörande ett skattesänkningsprogram om netto 10 miljarder dollar
att genomföras under en treårsperiod. Länderna intar också en besvärande
särställning genom de hänsyn de hittills ansett sig tvungna att ta på
grund av deras valutors nyckelposition i det internationella betalningssystemet.
Speciellt i Storbritannien har svårigheten att få i gång en tillräckligt
stark exportökning för att balansera den stegrade import som följer med en
stimulans av den inhemska efterfrågan länge verkat paralyserande på den
ekonomiska politiken.

De kategorier av efterfrågan som håller i gång expansionen i Västeuropa
är den privata konsumtionen, de offentliga utgifterna (med tyngdpunkten
på investeringarna) samt bostadsbyggandet. En avsaktning i de nominella
inkomsternas ökningstakt kan antas »kompenseras» genom att också prisstegringarna
— sedan den sannolikt klimatbundna prisstegringsvågen kring
årsskittet ebbat ut — blir mer dämpade; den privata konsumtionen torde
därför även vid oförändrat sparande kunna expandera med ungefär samma
styrka 1963 som 1962. I Norge har konsumtionsvolymen, efter en tids stiltje,
sedan andra halvåret i fjol visat en klart uppåtgående trend. Att döma av
bilregistreringarna skulle detta kunna bli förhållandet också i Storbritannien
— det ledande brittiska konjunkturinstitutet (National Institute) förutser
att den privata konsumtionen ska stiga med ca 2 1/2 procent (exklusive
effekten av skattesänkningen) under loppet av 1963 mot att under föregående
halvår ha legat praktiskt taget stabil. I Förenta staterna växte de person -

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1V63

liga disponibla inkomsterna och konsumtionsutgifterna parallellt (med 4 1/2
å 5 procent) under 1962. Att döma av enkäter planerar hushållen att göra
betydande inköp också 1963. Bilförsäljningarnas utveckling liksom de senaste
uppgifterna om omsättningen i detaljhandeln synes överensstämma tämligen
väl härmed.

Den offentliga konsumtionen skulle av prognoserna att döma också fortsättningsvis
tillväxa starkare än totalproduktionen och alltså verka stödjande
på framstegstakten. I regel beräknas dock uppgången i den offentliga
konsumtionen bli procentuellt något mindre än 1962. Undantag härifrån
är Storbritannien, där ökningstakten beräknas gå upp från 4 till
5 1/2 procent och Italien, där den avses bli oförändrat 7 å 8 procent. Däremot
planeras i allmänhet kraftigare stegringar än förra året i det offentligas
investeringar för att motväga effekterna av den slappare investeringskonjunlduren
i det privata näringslivet. Exempelvis förutses de offentliga investeringarna
i Belgien öka realt med 14 procent mot 10 procent 1962 och i
Storbritannien med 7 mot 3 procent. De offentliga investeringarna (exkl.
den förstatligade delen av näringslivet) planeras i Frankrike stiga med 11
procent 1963, vilket är en aning mer än 1962. Å andra sidan avsågs uppgången
i de statliga företagens investeringar bli begränsad till 5 procent,
vilket innebär en viss sänkning i förhållande till 1962. Det är emellertid
sannolikt att de offentliga investeringarna ökas något mer än ursprungligen
avsetts för att möta den avmattning som nu förutskickats för kapitalbildningen
i det privata näringslivet. En från 1962 till 1963 oförändrat hög
ökningstakt — 9 procent — förutses i Nederländerna. I Västtyskland torde
de offentliga investeringarna, att döma av den nyligen publicerade nationalbudgeten,
komma att utvecklas i något svagare takt 1963 än 1962. Med ledning
av presidentens rapport kan de offentliga investeringarna i Förenta
staterna beräknas växa under loppet av 1963 med eu årstakt av ca 6 procent.
Bostadsbyggandet väntas emellertid i stort sett förbli på fjolårets nivå.

Bakgrunden till den förändrade investeringskonjunkturen i näringslivet
tecknades schematiskt i den preliminära nationalbudgeten. Här begränsas
framställningen därför huvudsakligen till en redogörelse för de informationer
som influtit sedan dess.

Hittills är det bara i Storbritannien, Österrike och möjligen Finland som
den fasta kapitalbildningen inom det privata näringslivet har sjunkit. Från
toppnivån tredje kvartalet 1961 till slutet av 1962 föll nivån i Storbritannien
realt med något över 20 procent; hälften av nedgången hänförde sig till fjolåiets
ljärde kvartal. National Institute förutser en fortsatt nedgång under
loppet av innevarande år, vilken dock antas bli begränsad till 4 procent.
Räknat på årsgenomsnitt skulle den dock uppgå till 8 procent mellan 1962
och 19631 (1961 1962 minus 10 procent). Nedgången har i synnerhet be lört

industrins investeringar; planerna för 1963 synes innebära en minsk -

1 De totala fasta bruttoinvesteringarna antas — exkl. effekten av skattesänkningen — öka
, ?, Procent främst genom att bostadsbyggandet stiger med 10 procent och investeringarna

i offentliga företag med G1/» procent.

Kiingl. Maj:ls proposition nr 150 år 1963

ning med 14 procent från 1962 års nivå. En fråga av central räckvidd för
den fortsatta utvecklingen är när industrins utgifter för fasta investeringar
kan beräknas ånyo börja stiga. Med ledning av tidsserieanalys har National
lnstitute ansett att det finns vissa utsikter för att återhämtningen kan sätta
in mot slutet av 1963. Man stöder sig därvid på det faktum att industriförbundets
oktoberenkät proportionen företagare som svarade »mer» på frågan
»avser ni att göra mer eller mindre utgifter för byggnader, maskiner och utrustning
under de närmaste tolv månaderna» för första gången på länge
ökade svagt. Med ledning av erfarenheterna 1958/59 skulle vändpunkten
kunna förväntas inträda efter ett år. Även om svarsöverskottet för »mindre»
fortsatte att nedgå i januari 1963 så förefaller denna förhoppning vila på
förhållandevis osäkra grunder. Proportionen företag som anser sig operera
under normalt kapacitetsutnyttjande har nämligen visat fortsatt stegring
och uppgick i januari 1963 till inemot 70 procent. Det betraktas som sannolikt
att en minskning i järnverkens och i bilindustrins investeringar under
1964 kommer att delvis motväga eu eventuell återhämtning i övriga industrigrenar.
Maskinindustrins orderstock var vid årsskiftet ca 1/4 lägre än
ett år tidigare och orderinflödet synes ha fortsatt att falla; nedgången berör
väsentligen hemmamarknaden.

I Västtyskland har investeringsavmattningen hittills i huvudsak varit
koncentrerad till kapitalvaruindustrierna. För 1963 tyder enkäter på att
dessa industriers utgifter för fast realkapital kommer att förbli ungefär
oförändrade på fjolårets nivå. Liksom 1962 anmäler hälften av företagen
rationalisering som motiv för investeringarna. Varven är, märkligt nog,
den enda industrigren där något över hälften anger kapacitetsutvidgning
som huvudanledning till investeringarna. Totalt beräknas investeringarna
(inkl. det offentligas) i maskiner och apparater stiga realt med 2 å 2 1/2
procent från 1962 till 1963 vilket innebär en halvering av ökningstakten

1961—1962. Byggnadsinvesteringarna (inkl. bostäder) förutses gå upp med
5 procent 1963 vilket är något mer än stegringen 1961—1962. Det beräknas
att de byggnadsprojekt som hade satts igång vid årsskiftet eller för vilka
tillstånd meddelats motsvarade ca halvannat års byggnadsaktivitet.

En enkät från början av året indikerade att de privata företagen i Frankrike
ämnade investera mindre 1963 än 1962. Efter korrektion för normal
underskattning antas likväl dessa investeringar öka med ett par procent,
vilket dock innebär en avsevärd reduktion från de 8 å 8 1/2 procent varmed
dessa steg 1961—1962. Tidigare hade det privata näringslivets investeringar
antagits stiga med ca 6 procent. Bortfallet avses delvis bli uppvägt av ökning
i de offentliga företagens investeringar utöver de ursprungliga planerna.

Den italienska investeringsvolymen ökade 1962 med 6 1/2 procent jämtört
med 11 1/2 procent 1960—1961. Till avmattningen bidrog i synnerhet
en försvagning av näringslivets investeringsvilja. EEC räknar med att en
råd omständigheter — bl. a. de mycket expansiva utsikterna för privat och
otlentlig konsumtion samt det stegrade behovet av rationaliseringar —
skall erbjuda tillräckliga incitament för företagarna att frångå den återhållsamma
investeringspolitik som de bedrev i fjol.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

I Nederländerna avtog likaledes ökningstakten i företagsinvesteringarna
1962; tendensen tycks ha förstärkts successivt under loppet av året. Nedgången,
vilken bl. a. sammanhängde med restriktiv ekonomisk politik och
krympta vinstmarginaler, var speciellt markerad på maskinsidan. Denna
utveckling kommer sannolikt att gå vidare under 1963; däremot förefaller
fortsatt tillväxt trolig beträffande industrins och handelns byggnadsinvesteringar.
För 1964 kan man inte, framhåller planbyrån, bortse från möjligheten
av en nedgång i de fasta investeringarna. I år beräknas dessa totalt
genom expanderande bostadsbyggande och offentliga investeringar komma
att volymmässigt stiga med ca 3 procent.

I Norge har tidigare enkätresultat som visade på en försvagning av investeringsbenägenheten
i den privata sektorn börjat bekräftas av statistiken.
Investeringsvaruindustriernas leveranser av maskiner etc. ökade endast
obetydligt under månaderna kring årsskiftet och i januari 1963 visade
importen av maskiner och apparater en nedgång (4 procent) för första
gången på länge. Ansökningarna om byggnadstillstånd från industrin tyder
emellertid på ett stöld otillfredsställt byggnadsbehov.

I Österrike synes de fasta bruttoinvesteringarna volymmässigt ha sjunkit
ca 2 procent från 1962 till 1963. För nedgången svarade det privata näringslivet
medan de offentliga investeringarna ökade. Enligt det österrikiska
konjunkturinstitutet fanns ännu på senvintern ingenting som tydde
på en återhämtning av investeringsaktiviteten.

Industrins byggnadsinvesteringar föll i Finland volymmässigt med 5 procent
1961—1962, och att döma av uppgifter om lämnade byggnadstillstånd
torde nedgången komma att fortsätta under innevarande år. Investeringarna
i maskiner m. m. mattades också av under 1962 och torde näppeligen ha
överstigit föregående års nivå. Några tecken på återhämtning har ännu inte
kunnat märkas.

Till skillnad från flertalet västeuropeiska industriländer har företagssparandet
i Förenta staterna visat kontinuerlig tillväxt — bruttovinsterna uppnådde
1962 en ny rekordnivå — och investeringsutgifterna har visat förhållandevis
god följsamhet. En bidragande anledning är att löneökningar förefaller
ha hållits inom ramen för produktivitetsutvecklingen. Under 1963 väntas
fortsättningsvis en tillfredsställande vinstutveckling, vilket skulle ge stöd
för förväntningarna om en fortsatt om än blygsam uppgång i näringslivets
fasta investeringar. En i mars publicerad enkät indikerar en uppgång med
ca 5 procent (i löpande priser) från 1962 till 1963 att jämföra med en mot
slutet av fjolåret planerad ökning med 3 procent. Under första halvåret 1963
beräknas investeringarna i stort sett förbli på föregående halvårs nivå för
att sedan under återstoden av året mer markant dra sig uppåt.

Lagerutvecklingen är regelmässigt svår att uppskatta. Varken i EEC-länderna,
Storbritannien eller i Förenta staterna räknar man med att lagerinvesteringarna
ska visa sig bli nämnvärt högre än 1962.

Någon stimulans genom exportökning till området utanför OECD har de
europeiska OECD-länderna sammantagna inte erhållit under de två senaste

Kungl. Maj:ls proposition nr 150 år 1963

åren. Utförseln dit var 1962 t. o. m. något lägre än två år tidigare. Det är ytterst
tveksamt huruvida dessa länder utanför OECD kommer att erbjuda en
expanderande marknad för Västeuropas produkter i år. För en förbättrad
importkapacitet talar det faktum att områdets handelsbalans förbättrades
1962 såväl gentemot Västeuropa som Nordamerika. Exporten ökade relativt
betydligt medan importen låg ungefärligen oförändrad. Förbättringen synes
dock inte ha gett något markant utslag i form av en mer gynnsam valutaställning.
Olikheterna mellan länderna i denna grupp, vilken ju omfattar såväl
Öststaterna som utvecklade respektive underutvecklade råvaruländer, är givetvis
mycket stora.1 Allmänt förefaller det yttre sterlingområdets stater
inta det relativt gynnsammaste läget inom denna grupp.

Under den period då återhämtningen från föregående recession var som
kraftigast i Förenta staterna — dvs. från andra kvartalet 1961 till slutet av
året — var exporten till Nordamerika en väsentlig påskjutande kraft i Västeuropas
ekonomi. Exportökningen motsvarade då en årlig takt av drygt 20
procent. Sedan dess har utförseln till Nordamerika förblivit på oförändrad
nivå. Av hänsyn till den väntade nedgången i Förenta staternas framstegstakt,
och de betydande kapacitets- och arbetskraftsreserver som där finns,
torde inte heller 1963 någon påtaglig stimulans via ökad export till Förenta
staterna vara att emotse. Som framgår av tabell 1 förutses såväl den västeuropeiska
exporten som importen öka i en reducerad takt 1963. Detta återspeglar
en dämpad expansion i den intra-europeiska handeln, vilken ter sig
naturlig med tanke på den allmänt ökade tonvikten på offentliga utgifter
och bostadsbyggande i den totala efterfrågans tillväxt.

Utöver att reducera tillväxten i intrahandeln har den förändrade sammansättningen
i totalefterfrågans tillväxt skapat större ojämnheter i de skilda
näringsgrenarnas utvecklingsbetingelser. Vid sidan av tjänstesektorn har
den sida av produktionen som vetter mot privat och offentlig konsumtion
samt mot byggnads- och anläggningsverksamhet i allmänhet fortsatt att möta
en väl hävdad efterfrågan. Däremot har på de flesta håll kapitalvaruindustrin
sedan någon tid konfronterats med försvagad efterfrågan från näringslivet
på maskiner och andra investeringsvaror. Minskat behov av råvaror
och halvfabrikat i dessa industrier har i sin tur bidragit till avsättningssvårigheterna
för järnverk och gruvor. Den starka kapacitetsutbyggnaden under
tidigare år har i detta läge skapat betydande lönsamhets- och förräntningsproblem,
successivt skärpta genom fortsatta kostnadsökningar. Graden
med vilken dessa fenomen gör sig gällande varierar självfallet mellan de
olika länderna i Västeuropa. Följande tabell kan dock ge någon uppfattning
om deras utbredning.

Att döma av tendenser, planer och prognoser för inkomstbildning, privat
konsumtion, offentliga utgifter och bostadsbyggande förefaller det rimligt
att vid oförändrad ekonomisk politik räkna med en fortsatt ekonomisk expansion
under 1963 i Västeuropa och Nordamerika. I flera länder synes för 1

För en närmare analys av råvaruländernas situation, se Konjunkturläget, april 1963
(konjunkturinstitutet).

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell II: 2. Indikatorer över produktion och orderläge i verkstadsindustrin

	Kod1	1961	1962
		1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.
Belgien
Produktion i verkstads-industrin .......... Orderingång till verk-	A	- 3	+ 12	+ 9	+ 12	+ 12	+ 1	+ 7	(+ 3)
	A	+ 17	+36	+ 12	+32	+ 17	—10	(+ 5)
Orderingång i procent
av leveranser ......		no	122	100	123	no	101	98
Danmark
Orderstock i maskinin-
dustrin ............	B	+ 2	- 4	- 6	+ 12	0	-13	- 6	- 3
Finland
Produktion i kapital-
varuindustrin ......	A	+ 10	+ 9	+ 5	+ 7	+ 9	+ 6	+ 6	+ 2
Frankrike
Produktion i verkstads-industrin .......... Flärav: elektriska ma-	A	0	+ 3	+ 3	+ 13	+ 8	+ 8	+ 10	+ 7
skiner m. m.......	A			+ 8	+ 7	+ 6	+ 5	0	+ 6
Italien
Produktion i verkstads-
	A	+ 14	+ 10	+ 13	+20	+ 16	+ 9	+ 3	+ 10
Nederländerna
Produktion i verkstads-
industrin ..........	A	+ 7	- 2	0	+ 1	+ 5	+ 4	+ 3
Norge
Produktion i verkstads-
industrin ..........	A	+ 14	+ 8	+ 8	+ 6	+ 7	+ 5	+ 8	+ 5
Orderingång till verk-stadsindustrin ...... Orderstock i verkstads-	A	+ 19	+ 13	+ 8	+ 19	+ 25	+ 24	+28	+21

industrin ..........	B	+ 1	+ 3	+ 4	+ 9	+ 17	+ 4	- 2	- 2
Sverige
Orderingång till verk-stadsindustrin *...... Orderstock i verkstads-	A	+ 18	- 6	+ 1	- 2	- 6	+ 1	- 8
industrin2..........	D	+ 13		+ 4		- 3		- 5
Storbritannien
Produktion i verkstads-
	A	— 2	+ 2	+ 2	+ 1	+ 2	+ 1	+ 2	0
Produktion i verkstads-
	C		+ 4	0	- 3	+ 1	+ 3	0	- 4
Orderingång till ma-
skinindustrin........ Orderstock i maskinin-	A	-17	-14	-12	- 5	-21	-10	-25	-34
dustrin ............ Orderingång i procent	B	+ 5	+ 2	+ 4	0	- 3	- 5	- 5	-11
av leveranser ......		113	113	114	100	80	88	75	64
Västtyskland
Produktion i maskinin-
dustrin ............	A	+ 13	+ 12	+ 9	+ 8	+ 3	+ 3	+ 1	- 1
Orderingång till ma-skinindustrin ........ Orderingång i procent	A	+ 6	- 2	-11	- 7	-10	-10	- 4	- 8
		122	107	101	98	99	89	92	84
Orderingång till indu-
strin (exkl. gruvor)..	C	+ 3	- 5	- 1	+ 3	+ 2	+ 3	— 3	-1- 2
Österrike
Produktion i maskinin-
dustrin ............	A	(+ 2)	(+ 2)	(+ 2)	+ 6	0	+ 2	- 3	+ 1

2 Biliang till riksdagens protokoll 1963. i samt. Nr 150. Bihanq C

18 Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1963

	Kod1	1961	1962	1963
		1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.	2 kv.	3 kv.	4 kv.	1 kv.
Förenta staterna Produktion i maskinin-	G	- 1	+ 4	+ 4	+ 1	+ 2	+ 6	+ 1	0	( 0)
Orderingång för varak-	C	- 1	+ 10	+ 6	+ 4	0	- 3	+ 2	+ 2	(+ 2)
Orderstock för varaktiga varor ..............	C	0	0	+ 4	+ 2	+ 2	- 4	- 1	- 4	( 0)

1 Kod: A = Procentuell förändring från motsvarande kvartal föregående år.

B = Procentuell förändring från föregående kvartal.

C = Procentuell säsongrensad förändring från föregående kvartal.

D = Procentuell förändring från föregående halvår.

* Exklusive varven.

Källa: OECD och nationell statistik.

utsedda aktivitetsökningar dock inte vara tillräckliga för att såväl skapa
arbetstillfällen för tillskotten till arbetskraften som att reducera arbetslösheten.
Detta gäller främst Förenta staterna och Storbritannien (med reservation
för effekten av skattesänkningen). I Nederländerna väntas expansionen
bli otillräcklig för att hålla undan för det ökade utbudet av arbetskraft.

Utvecklingsperspektiven för 1964 ter sig däremot mycket ovissa. Den allmänna
bedömningen av konjunkturutsikterna blir i hög grad beroende av
vid vilken tidpunkt en förnyad expansion av näringslivets investeringar kan
tänkas äga rum. Föga hållpunkter finns ännu för en sådan bedömning. En
uppåtriktad trendförändring skulle kunna tänkas bli utlöst genom den successiva
förbättring i det allmänna kapacitetsläget som fortsättningsvis stigande
offentliga utgifter och privat konsumtion kan medföra i ett skede av
försvagade näringslivsinvesteringar. Frågan i vilken grad förekomsten av
undernormalt kapacitetsutnyttjande kan fördröja en omsvängning i expansiv
riktning av näringslivets investeringar är emellertid mycket oklar. Att
döma av färska rapporter från den amerikanska stålindustrin skulle endast
förhållandevis blygsamma förbättringar i kapacitetsutnyttjandet i vissa fall
vara tillräckliga för att investeringsplanerna skall justeras upp. EEC-kommissionen
öser för sin del viss optimism ur ett förväntat avsaktande av sammankrympningen
av vinstmarginalerna; spännvidden mellan löne- och produktivitetsökning
antas av kommissionen minska genom modererade löneökningar,
vilket skulle sätta företagen bättre i stånd att investera. De senaste
erfarenheterna från Förenta staterna skulle kunna anföras som ett
faktiskt exempel på att en förbättring av företagens vinster och självfinansieringsmöjligheter
inte lämnat näringslivets investeringsvilja opåverkad
trots förekomsten av betydande kapacitetsöverskott. Någon grund för antaiganden
rörande om och när ett uppsving i de västeuropeiska näringslivsinvesteringarna
kan tänkas bli initierat eller förstärkt genom stimulans utifrån
finns för närvarande knappast. Denna eventualitet är bl. a. nära lierad

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

med frågan om storlek och tidpunkt för en eventuell skattesänkning i Förenta
staterna, vilken också, genom sina sannolika återverkningar på den
amerikanska råvaruimporten, torde få betydelse för utvecklingen av råvaruländernas
importkapacitet. De perspektiv som för närvarande låter sig utskilja
för dessa länder synes, generellt uttryckt, innebära att de som grupp
knappast har att emotse några nämnvärda förändringar i någondera riktningen
i priser och avsättningsförhållanden under den närmaste tiden. Med
hänsyn till industriländernas lägre importprognoser i år och risken för någon
försvagning i världsproduktionens stegringstakt är det knappast sannolikt
att de senaste månadernas tendens till stigande priser för en del råvaror
skall medföra någon bestående förbättring i råvaruländernas bytesförhållande.
I frånvaro av en markant uppgång i utvecklingshjälpen är det
därför knappast troligt att deras import av industrivaror kommer att expandera
påtagligt.

Det är emellertid långt ifrån omöjligt att någon återhämtning vare sig
i näringslivets investeringsvilja eller i den utom-västeuropeiska exporten inte
inträder 1964. Då uppställer sig givetvis frågan i vilken grad det kan visa
sig möjligt att fortsättningsvis upprätthålla en tillfredsställande framstegstakt
i kraft av stigande offentliga utgifter, bostadsbyggande och privat konsumtion.
Avgörande härför blir bl. a. om planering och projektering av offentliga
byggnads- och anläggningsarbeten och nya bostadsområden har
förmått hålla takten med den ökade verksamheten på dessa områden. Vissa
temporära symtom på mättnad av t. ex. bostadsmarknaden kan likaledes
tänkas göra sig gällande. I ett pessimistiskt alternativ vore det också i hög
grad ovisst om hushållens inkomslbildning skulle bli sådan att den privata
konsumtionen skulle kunna lämna väsentliga bidrag till fortsatt expansion.
I kontrast mot detta alternativ står den eventualiteten att ett omslag i näringslivets
investeringar inträder så snabbt att de offentliga investeringarna
och bostadsbyggandet dessförinnan inte hinner modereras. Därvid skulle
markanta inflationsrisker kunna aktualiseras, något som ytterligare skulle
förstärkas om exporten till området utanför Västeuropa samtidigt bleve expansiv.
Sannolikheten att detta skall inträffa ter sig väl ännu så länge ganska
avlägsen. Spännvidden mellan alternativen är ett uttryck för den stora osäkerhet
som råder om utvecklingsperspektiven för nästa år. Om osäkerheten
kvarstår under längre tid kan det bli aktuellt för OECD-länderna att som
en beredskapsåtgärd överväga samordnade insatser vilka vid behov skulle
sättas in för uppehållande av en godtagbar framstegstakt.

De avslutande anmärkningarna i detta avsnitt behandlar vissa begränsade
aspekter av den ekonomiska politiken. Endast ett fåtal tecken till förändringar
i den ekonomiska politikens inriktning har kunnat observeras under
de senaste månaderna; i förekommande fall har de mestadels varit av marginell
natur. I Frankrike har kreditpolitiken stramats till genom en höjning
av likviditetskvoterna vis-å-vis bankerna. Med hänsyn till de inflationstendenser
man ansåg sig skönja kring årsskiftet framstod takten i kreditexpansionen
som alltför uppdriven. Den västtyska centralbanken är inställd på att

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

låta eventuella underskott i betalningsbalansen få verka på likviditeten. Eu
markerad tendens till diskussion av eller vidtagande av åtgärder för en mer
aktivt exportstödjande politik bär också gjort sig gällande på sistone, bl. a.
i Storbritannien och i Västtyskland. I det sistnämnda landet har nyligen
det offentligas täckande av riskerna vid exportkrediter utvidgats. Hemmaindustrins
skydd har vidare förbättrats genom att den omskompensationsskatt
som tas ut på importen höjts. Den danska regeringen avser att inte
låta den alltjämt relativt ansträngda valutasituationen hindra en eljest möjlig
expansion. I början av året erhölls bemyndigande att uppta utländska
lån upp till 500 miljoner danska kronor och i mitten av mars framlades
proposition om upptagande av ytterligare statslån på samma belopp.

Tabell II: 3. Valutareserverna1 omräknade i antal hela import veckor

	Ultimo
	1960	1961	1962
Belgien ..............	16	16	15
Danmark ............	7	6	3
Finland ..............	9	9	8
Frankrike ............	16	22	24
Italien................	32	32	24
Nederländerna........	25	21	21
Norge................	15	15	13
Schweiz..............	53	52	49
Sverige ..............	10	lo	14
Storbritannien........	13	13	11
Västtyskland ........	31	28	24
Österrike ............	25	27	33
Förenta staterna......	62	61	Öl

1 Centralbankernas bruttobehållningar samt (med undantag för Finland, Schweiz, Storbritannien
och Förenta staterna) affärsbankernas nettobehållningar. I den norska reserven ingår
också rederiernas behållningar.

Källa: OECD och nationell statistik.

Av ovanstående tabell torde framgå att den yttre likviditeten, med undantag
för övriga nordiska länder, knappast utgör något väsentligt hinder
för en ekonomisk politik som fortsatt väsentligen är inriktad på stimulans.
Med undantag för de nämnda länderna var det praktiskt taget bara länder
som redan tidigare hade en betryggande reserv som erfor en avtappning
1962. Tillskotten till reserverna hänförde sig å andra sidan främst till länder
med förr olägligt knappa reserver (undantag: Frankrike och Österrike).
Såtillvida har alltså en viss utjämning av valutaställningarna inträtt. Som
påpekades i den preliminära nationalbudgeten ökas utrymmet för en aktiv
konjunkturpolitik av det organiserade internationella ekonomisk-politiska
samarbetet och de speciella arrangemang för ömsesidigt kreditstöd som träffats.

Förenta staterna och Storbritannien hänfördes i den grovt förenklade indelning,
som redovisats tidigare, till en särskild grupp på grund av den

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

minskade rörelsefrihet i ekonomisk-politiskt hänseende som dollarns och
pundets ställning i den internationella betalningsmekanismen innebär. Omfattande
ansträngningar har gjorts för att vidga denna rörelsefrihet. Främst
har dessa haft formen av ökat samarbete för att minska påfrestningarna
vid valutakriser, men även mera vittsyftande planer på reformering av
det internationella betalningssystemet har framlagts, under senare tid av
bl. a. den brittiske finansministern Maudling och den nederländske centralbanksdirektören
Posthuma. Till den första kategorien av åtgärder hör den
överenskommelse, som ingåtts mellan tio länder — däribland Sverige —
och som innebär att dessa länder på vissa villkor åtar sig att ställa valuta
till förfogande för internationella valutafonden intill ett sammanlagt belopp
av 6 miljarder dollar. För att möta påfrestningar av nyssnämnda slag
har vidare centralbankerna i de större länderna inlett samarbete omfattande
bl. a. ömsesidig kreditgivning. Detta samarbete, som brukar benämnas
Baselarrangemangen, innebär ett stöd för dollarn och pundet under
oron på valutamarknaden i samband med apprecieringen av tyska mark
och holländska floriner i mars 1961. Förenta staterna har utvecklat systemet
med dylika kortfristiga krediter ytterligare, först genom s. k. swaptransaktioner.
Dessa innebär öppnandet av ömsesidiga krediter med europeiska
centralbanker av vanligen tre månaders löptid. I början av mars
1963 var dylika avtal i kraft med tio centralbanker med en sammanlagd
summa av 1,1 miljard dollar. Under de senaste månaderna har Förenta
staterna drivit samarbetet med utländska centralbanker ännu längre genom
att placera amerikanska statsobligationer med 15—24 månaders löptid, utfärdade
i tyska mark, schweiziska franc och italienska lire, hos respektive
land. Förutom att ge Förenta staterna nödvändiga medel för att göra
operationer i utländska valutor kan de erbjuda ett placeringsobjekt för
vederbörande land. I februari 1963 utestod dylika obligationer på över 500
miljoner dollar, fördelade på Tyskland, Schweiz och Italien. Dessa operationer
banar vägen för ett ökat och mer permanent inslag av utländska
valutor i Förenta staternas valutareserv.

Pundet har i början av 1963 varit utsatt för press vid två tillfällen, nämligen
de sista dagarna i januari och under andra veckan i mars. Förtroendet
återställdes emellertid mycket snabbt. Till försvar för pundet står utöver
valutareserven, som uppgår till 1 000 miljoner pund (utlandets pundtillgodohavanden
är dock fyra gånger så stora, varav ca 800 miljoner pund
tillhörande länder utanför sterlingområdet), bl. a. en »stand-by» kredit
hos IMF på 1 000 miljoner dollar. Uppfattningen att internationella stödarrangemang
bör utnyttjas för att fånga upp den första stöten mot jämvikten
i betalningsbalansen vid en varaktig omläggning av den ekonomiska
politiken i expansiv riktning har alltmer börjat göra sig gällande.

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1963

III. Utrikeshandeln

En redogörelse för fjolårets utrikeshandel, baserad på uppgifter täckande
de första tio månaderna, gavs i den preliminära nationalbudgeten. Utvecklingen
under de två sista månaderna 1962 föranledde endast ringa justeringar.
Såväl export- som importvärdena låg något i överkant av den, förutsedda
nivån medan handelsbalansen utföll ungefär som väntat. Försämringen
i bytesförhållandet synes ha blivit något mindre enligt de nya beräkningarna.
Sjöfartsnettot förefaller ha överträffat de preliminära uppskattningarna
något, medan de registrerade kapitaltransaktionerna visade
ett underskott på några miljoner kronor mot en tidigare beräknad ökning
med 20 miljoner kronor. Med hänvisning också till den mer fylliga analys
av utrikeshandeln 1962 som konjunkturinstitutets aprilrapport innehåller
begränsas denna framställning till att i tabellform ge de reviderade uppgifterna
om varuhandeln — totalt och med fördelning på länderområden —
betalningsbalansen samt valutareserven.

Tabell III: 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1961—1962

Miljoner kronor i löpande priser

	Import	Export	Handelsbalans
	1961	1962	1961	1962	1961	1962
EFTA..........	4 007	4 375	5 055	5149	+ 1048	+ 774
EEC...........	6 056	6 567	4 682	4 978	— 1374	— 1589
Nordamerika....	1822	1755	818	959	— 1004	— 796
Övriga länder ...	3 266	3 422	3 643	4041	+ 377	+ 619
Total	15151	16119	14198	15 127	— 953	— 992

Tabell III: 2. Guld- och valutareserven december 1959—mars 1963

Miljoner kronor

	31/12	31/12	31/12	31/3	31/12	31/3
	1959	1960	1961	1962	1962	1963
1. Riksbankens valutareserv
Guld...................	987	881	934	934	935	939
Konvertibla valutor.....	1260	1643	2 523	2 601	2 930	2937
Övriga valutor..........	- 81	-89	-138	- 99	4	— 5
Summa	2166	2 435	3 318	3 436	3 869	3 871
2. Affärsbankernas valuta-
behållning..............	881	453	472	495	492	147
Summa	3 047	2 888	3 799	3 931	4 361	4 017

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Exporten 1963

Prognosen för exportvolymens utveckling 1963, vilken i den preliminära
nationalbudgeten angavs till knappt 4 procent, har nu justerats upp inte
oväsentligt. Med utgångspunkt från marsläget och under förutsättning att
då rådande tendenser blir gällande under hela aret har kommerskollegium
bedömt att varuutförseln skulle stiga med 5 procent i volym. Konjunkturinstitutets
prognos ligger en och en halv procentenhet högre och har, med
god inbördes överensstämmelse, utförts separarat från varugruppsidan och
ländergruppsidan. Medan enligt det prognosläge som rådde mot slutet a\
fjolåret en halvering av exportvolymens ökningstakt från 1962 till 1963
föreföll sannolik innebär bedömningarna i nuvarande läge en mer begränsad
nedgång från den tillväxttakt av 8 1/2 procent som uppnåddes i fjol.
Föreliggande prognoser innebär för den säsongrensade utvecklingen att
den svenska exporten (exkl. fartyg) från att ha legat praktiskt taget oförändrad
mellan första och andra halvåret 1962 skulle stiga volymmässigt
med 2 procent första halvåret och 4 procent andra halvåret 1963.

Konjunkturinstitutets ländergruppsanalys antyder möjligheten av att exporten
till Västeuropa kommer att öka en liten aning snabbare 1963 än
1962. Därvid skulle tendensen till långsammare expansion i utförseln till
Västeuropa än i totalutförseln, vilken gjorde sig gällande i fjol, komma att
brytas. En viss om än relativt obetydlig uppgång i exportstegringen till detta
område överensstämmer väl med den bedömning av konjunkturperspektiven
som tecknas i kapitel II. På samma sätt som den förhållandevis låga
exportökningen till Västeuropa 1962 sammanhängde med minskad export
(6 procent) till Storbritannien blir emellertid en tillfredsställande exportframgång
1963 beroende av att det förväntade brittiska uppsvinget realiseras.
Den förutsedda lägre tillväxttakten i Förenta staterna gör det rimligt
att räkna med en mindre kraftigt växande export till Nordamerika i år jämfört
med i fjol. Enligt konjunkturinstitutets säsongkorrigerade beräkningar
skulle utförseln till denna kontinent stiga avsevärt mellan andra halvåret
1962 och första halvåret i år men därefter långsammare andra halvåret 1963.
Den stora exportökningen (med en femtedel exkl. fartyg) som uppnåddes
på Östeuropa, Kina och Japan 1962 kan väntas bli följd av en procentuellt
i det närmaste lika kraftig nedgång i år. Exporten till Latinamerika förutses
bli stabiliserad på den sänkta nivå i förhållande till 1961 som registrerades
1962, medan övriga råvaruländer efter stagnation 1962 beräknas motta
svenska exportvaror till ett väsentligt höjt värde.

I jämförelse med tidigare beräkning har exportutsikterna bedömts mer
gynnsamt främst för järn och stål men också för bl. a. trävaror och fartyg.
Med ledning av en av konjunkturinstitutet utförd exportenkät kan exporten
av järn och stål nu förutses stiga i volym med ca 12 procent 1963 medan
man tidigare snarast hade räknat med oförändrad eller svagt vikande
kvantitet. Priserna beräknas emellertid i överensstämmelse med föregående
kalkyl komma att ligga under fjolårets genomsnittsnivå. Den livliga

Kungl. Maj.ls proposition nr 150 år 1963

byggnadsverksamheten i speciellt Storbritannien — bostadsbyggandet förutses
stiga med 10 procent i år — samt i Västtyskland styrker förväntningarna
om någon volymuppgång i år i exporten av sågade och hyvlade
trävaror. Som tidigare beräknas genomsnittspriserna komma att överstiga
1962 års nivå. Även beträffande massa och papper kvarstår i stort sett
samma prisbedömningar som tidigare. Understödd av en nyligen av konjunkturinstitutet
verkställd enkät kvarstår förväntningen om en volymmässig
stegring från 1961 till 1962 med 6 procent i exporten av verkstadsprodukter
(exkl. fartyg) mot 12 procent 1961—1962. Innevarande halvår
kan verkstadsexporten, säsongutjämnad, uppskattas överstiga nivån för
andra halvåret 1962 med ca 9 procent för att därpå i stort sett stagnera
mellan halvåren 1963. Denna stagnation återspeglar en förväntad volymmässig
nedgång i exporten av investeringsvaror med 5 å 10 procent.

Tabell III: 3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1961—1963

I procent från föregående år

	1961	1962	1963 prognos
Export (fob) värde.......	+ 7	+ 7	+ 6
volym...................	+ 6	+ 8	+ 6 å 7
pris....................	+ 1	- 1	— 1
Import (eif) värde...........	+ 1	+ 6	+ 5
volym...................	+ 0	+ 6	+ 4
pris...................	+ 0	+ 0	+ 0

Importen 1963

Även importen har, fast i mindre utsträckning, justerats upp något i kommerskollegiets
bedömning med utgångspunkt från marsläget. Uppräkningarna
berör främst livsmedel, bränslen samt vissa färdigvaror. Volymmässigt
förutses nu en uppgång i varuinförseln med drygt 4 procent mot ca
3 1/2 procent tidigare. En analys av den importvolymökning som impliceras
av de reviderade prognoserna för utvecklingen 1961—1962 inom de
skilda efterfrågeområdena, utförd av konjunkturinstitutet, har gett ungefär
samma resultat.

Bytesförhållandet 1963

De reviderade beräkningarna tyder på att den försämring i bytesförhållandet
med ca 2 procent som inträffade 1961—1962 skulle komma att fortsätta
från 1962 till 1963, om än i något dämpad takt. Årsgenomsnittet för
importprisnivån kan förutses dra sig ytterligare något uppåt 1963 medan
exportpriserna i medeltal torde komma att understiga 1962 års nivå med
inemot 1 procent. Den fortsatta nedgången i exportpriserna återspeglar
prisfall på järnmalm, järn och stål samt fartyg.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell III: 4. Betalningsbalansen 1960—1963

Miljoner kronor i löpande priser

	1960	1961		1962	1963 prognos
Export av varor, fob....................	13 273	14198	15 127	16 000
Import av varor, eif....................	15 006	15 151	16 119	16 900
Handelsbalansens saldo	— 1783	—	953	— 992	— 900
Sjöfartsnetto............................	+ 1355	+	1380	+ 1445	+ 1475
Övriga tjänster m. m., netto.............	— 215	—	360	— 500	— 500
Bytesbalansens saldo	— 593	+	67	— 47	+ 75
Kapitaltransaktioner, netto..............	— 73	_	31	— 6	— 40
Valutareservens teoretiska förändring..... Förskjutningspost (statistiska missvisningar	- 666	+	36	- 53	+ 35
inkl. betalningsförskjutningar)..........	+ 507	+	866	+ 624
Valutareservens faktiska förändring	— 159	+	902	+ 571	••

Bytesbalansen och valutareserven 1963

De revisioner som företagits beträffande bedömningen av exportens och
importens utveckling 1963 har inte nämnvärt inverkat på handelsbalansen.
Med konjunkturinstitutets exportprognos fås en förbättring i handelsbalansen
såväl gentemot tidigare kalkyl som gentemot 1962 med ca 100 miljoner
kronor. Sjöfartsnettot förutses nu öka något utöver 1962 års nivå
medan övriga tjänster liksom tidigare antas ge ett oförändrat minussaldo.
Totalt skulle de statistiskt registrerade löpande transaktionerna 1963 enligt
dessa kalkyler praktiskt taget balansera för tredje året i rad (tabell 4).
I stället för ett positivt netto av kapitalrörelserna i år, enligt tidigare beräkning
65 miljoner kronor, väntas dessa nu medföra ett utflöde på 40
miljoner kronor. Förändringen med 100 miljoner kronor återspeglar ett
norskt och ett danskt statslån, vardera 50 miljoner kronor, på den svenska
kapitalmarknaden. Under ovan angivna förutsättningar skulle valutareserven
teoretiskt öka med några tiotal miljoner kronor.

Av den förskjutningspost på 624 miljoner kronor som registrerades 1962
hänför riksbanken ca 250 miljoner kronor till privat kapitalimport medan
62 miljoner kronor inflöt som resultat av förändring i affärsbankernas långfristiga
fordringar och skulder gentemot utlandet. Återstoden, ca 300 miljoner
kronor, torde till största del representeras av överskott på statistiskt
icke belysta löpande transaktioner. Även om det lättare kreditmarknadsläget
kan medföra ett bortfall av den privata kapitalimporten i år, eventuellt
t. o. in. någon omsvängning till netto kreditgivning, torde en nedgång
i valutareserverna framstå som mindre sannolik med hänsyn till den systematiska
underskattningen av de löpande intäkterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

IV. Produktionen och arbetsmarknaden

1. Produktionen

I den preliminära nationalbudgeten för 1963 förutsågs den totala efterfrågan
1963 öka i samma något dämpade takt som mellan 1961 och 1962.
Den starkt splittrade konjunkturbilden angavs inrymma inslag av både överoch
underskott av efterfrågan i förhållande till den möjliga produktionsnivån.
Produktionens höjd skulle därför på vissa områden bestämmas av
produktionsförmågan, medan inom andra branscher enbart efterfrågeförhållandena
skulle bli avgörande. Enligt de reviderade beräkningar som presenteras
i föreliggande nationalbudget torde denna allmänna bedömning
gälla också i dagens läge. De revideringar som kunnat företas i belysning
av nytillkommet material har i allmänhet inneburit endast mindre justeringar
och har således inte ändrat totalbilden.

Enligt beräkningar utförda från användningssidan, dvs. genom att summera
de olika posterna i försörjningsbalansen (tabell 1:1), väntas den totala
produktionen öka med inemot 4 1/2 procent från 1962 till 1963, vilket
innebär en ökning i totalproduktionen med 3 500 miljoner kronor i 1962 års
priser.

I det följande redogörs för den väntade produktionsutvecklingen inom
olika produktionsgrenar. Resultatet av genomgången sammanfattas i tabell
1. Liksom i den preliminära nationalbudgeten anges där den sannolika ökningen
i totalproduktionen till ca 3 1/2 procent 1962—1963. Den från produktionssidan
uppskattade produktionsstegringen är således mindre än vad
som framkommer vid beräkning från användningssidan. Under aktuella förutsättningar
synes det emellertid i huvudsak bli den effektiva efterfrågans
omfattning som blir avgörande för nationalproduktens storlek.

För produktionsutsikterna inom industrin redogörs utförligt i konjunkturinstitutets
aprilrapport, varför dessa här berörs endast antydningsvis.
Den totala industriproduktionen beräknas av konjunkturinstitutet öka med
drygt 2 1/2 procent 1962—1963, dvs. ungefär lika mycket som mellan 1961
och 1962 (beräknad vid tillämpning av produktivitetsantaganden och vägningstal
vilka avviker från de som används i Industriförbundets, numera
statistiska centralbyråns, produktionsindex. Se konjunkturinstitutets aprilrapport,
kapitel 3). I förhållande till de beräkningar som presenterades i den
preliminära nationalbudgeten innebär ovanstående prognos eu mindre nedjustering.
Av delbranscherna förutses järnmalmsbrytningen bli av ungefär
samma omfattning i år som i fjol. För järn- och metallverken och för varven
väntar man däremot en något lägre produktionsnivå. Prognosen för
verkstadsindustrin tyder på en produktionsuppgång med ca 3 procent. Pro -

Eib. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

duktionen inom träindustrin och pappersindustrin beräknas stiga med 3 å 4
procent. Den starkaste revideringen i förhållande till preliminära beräkningar
gäller massaindustrin, vars produktionsnivå nu beräknas öka med hela
16 procent jämfört med i fjol (i den preliminära nationalbudgeten angavs
ökningen till ca 10 procent). För de olika konsumtionsvaruindustrierna, slutligen,
torde man kunna räkna med ett par procents högre produktionsnivå
än under 1962.

Den totala elkraftsproduktionen kan med ledning av uppgifter från centrala
driftledningen beräknas öka i ungefär samma takt i år som i fjol, eller
med omkring 6 procent.

Den förutsedda utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten
beskrivs närmare i kapitel VI. Enligt de där presenterade kalkylerna
väntas bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar stiga med 8 procent
1962—1963. I den preliminära nationalbudgeten beräknades uppgången
till 9 procent. Kalkylerna pekade då på en synnerligen kraftig stegring
under första halvåret 1963 och man förutsatte vidare att igångsättningen av
nya byggnadsföretag under 1963 skulle få en sådan omfattning att den uppnådda
höga sysselsättningsnivån kunde hållas även under årets andra hälft.
Enligt nu föreliggande reviderade beräkningar synes uppgången säsongrensat
sett stanna vid ca 3 procent mellan hösthalvåret 1962 och vårhalvåret
1963, medan en fortsatt stegring på ca 2 1/2 procent väntas från första till
andra halvåret 1963.

Inom jordbruket förutses — enligt reviderade beräkningar av statens
jordbruksnämnd under antagande om normal väderlek — produktionen av
vegetabilier minska med ca 1 1/2 procent och animalier med ca 4 procent

1962—1963. Totalt innebär detta en 3 1/2 procent lägre produktionsnivå
i år än i fjol. Då samtidigt förbrukningen av förnödenheter beräknas stiga
med ett par procent anges jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten
sjunka med ca 5 1/2 procent från 1962 till 1963. I den preliminära nationalbudgeten
angavs motsvarande nedgång till 4 1/2 procent.

För att söka belysa återverkningarna på skogsbruket av den förutsedda
utvecklingen av produktion och lagerhållning i skogsindustrierna samt av
export och import av skogsprodukter, har konjunkturinstitutet sammanställt
försörjningsbalanser för rundvirke. För tillvägagångssättet och källorna
redovisas i institutets aprilrapport (avsnitt 3.1). Enligt dessa beräkningar
väntas uttaget av sågtimmer bli något mindre i år än under 1962. Trots
den förutsedda mycket kraftiga ökningen av massaproduktionen, bedöms
avverkningarna av massaved minska med ca 8 procent 1962—1963. Detta
sammanhänger med att man kan vänta betydande lagerreduceringar av massaved.
För brännved och övrigt virke förutses den trendmässiga tillbakagången
fortsätta även i år. Totalt beräknas skogsbrukets produktion komma
att minska med ungefär 5 procent från 1962 till 1963. I den preliminära
nationalbudgeten angavs minskningen i skogsbrukets bidrag till bruttonationalprodukten
mera överslagsmässigt till 10 procent.

Inget nytt material har framkommit som kan belysa utvecklingen på

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Tabell IV: 1. Produktionsprognos för olika näringsgrenar 1962—1963

	Procentuell andel av total-produktionen	Procent	Milj. kr. i 1962 års priser
Industri och hantverk....................	37	+ 2b	4- 850
Kraft- och belysningsverk................	2	+ 6	+ 100
Byggnads- och anläggningsverksamhet ....	9	+ 8	+ 600
Jordbruk ...............................	4,5	- 5$	- 200
Skogsbruk..............................	3,5	— 5	- 150
Summa varu- och kraftproduktion	56	+ H	+ 1 200
Statens och kommunernas verksamhet.....	ii 5 22 6	+ 6 + 5 + 4 + 2	+ 550 + 200 4- 750 4- 100
Bostadsnyttjande (inkl. underhåll)........ Handel och samfärdsel................... Konsumenttjänster......................
Summa tjänster	44	+	4- 1600
Totalt	100	4" 34	4- 2 800
Total produktionsökning räknat från		+ 4*	-r 3 500
användningssidan .....................

tjänstesidan. Den förutsedda produktionsökningen på dessa områden avviker
därför inte från de prognoser som ställdes i den preliminära nationalbudgeten.
— Som mått på statens och kommunernas verksamhet används
förändringen av löneposten vid oförändrat löneläge (med andra ord arbetskraftsvolymen)
i den sammanlagda statliga och kommunala konsumtionen.
Utgående från föreliggande utgiftsplaner kommer man till ökning med ca
6 procent från 1962 till 1963. — Genom tillskott av nya lägenheter beräknas
de tjänster, som bostäderna kan sägas producera i form av bostadsnyttjande,
öka med ca 5 procent. — Handelns och samfärdselns bidrag till bruttonationalprodukten
har i enlighet med den senaste långtidsutredningens bedömningar
antagits stiga med ca 4 procent. — För konsumenttjänsterna,
dvs. det produktionsbidrag som kommer från servicenäringarna, de fria yrkena,
arbetshjälp i hemmen osv., anges med ledning av långtidsutredningen en
ökning av produktionsvolymen med 2 procent från 1962 till 1963. 2

2. Arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsläget i början av 1963

Arbetsmarknadsläget i början av innevarande år belyses av de serier som
samlats i tabell 2. Samtliga där angivna indikatorer tyder på att den avmattning
i efterfrågan på arbetskraft som ägde rum under 1962 i förhållande
till ett år tidigare, bestått även under de första månaderna i år. Det
bör härvid observeras att den förhållandevis höga arbetslösheten i januari
och februari 1963 till stor del kan tillskrivas den mycket kalla väderleken
vid räkningstillfällena och således inte är ett uttryck för en efterfrågemässigt
försämrad arbetsmarknadssituation. Denna köldperiod drabbade särskilt
hårt byggnadsverksamheten, framför allt inom södra och mellersta Sverige.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell IV: 2. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1960—1963

År, kvartal, månad	Antal regi-strerade arbetslösa	Antal försäk-rade arbets-lösa i procent av medlems-antalet i ar-betslöshets-kassorna	Antal sysselsat-ta vid be-redskaps-arbeten	Antal ny-anmälda lediga platser	Antal till-satta platser på 100 le-diga	Antal avgång-na arbetare inom indu-strin i procent av totala an-talet an-ställda
1960 I..........	39 800	2,4	12 200	99 900	70,9	0,6
II ........	22 800	1,3	6 700	106 300	65,1	0,7
III........	15100	0,7	2100	93 100	62,9	0,91
IV........	19 600	1,1	3 400	89 700	64,4	0,66
1961 I..........	30 900	1,9	4900	95 400	64,1	0,63
II ........	19 500	1,1	2 800	107 600	60,2	0,76
III........	13 200	0,6	1900	89 800	59,0	1,06
IV........	20 200	1,2	2 900	82 500	61,6	0,69
1962 I..........	33 800	2,1	5 600	93 400	64,1	0,61
II ........	22 600	1,3	5 300	101 600	61,3	0,72
III........	15100	0,8	3 300	88 300	60,8	1,04
IV........	21600	1,2	6 500	84 300	64,0	0,61
1963 I..........	[43 300	2,7	12 200
Månadssiffror för 1962 januari ........	[35 100	2,1	4 300	108 100	65,7	0,59
februari ........	34 400	2,2	5 700	79400	63,6	0,60
mars ..........	31700	2,0	6 900	92 800	63,1	0,63
Månadssiffror för 1963 januari: ........	56 600	3,6	9 400	107 800	66,1	0,53
februari........	40 700	2,5	12 700	79 600	62,3	0,52
mars ..........	32 500	1,9	14 600

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

I mitten av mars var däremot antalet vid arbetsförmedlingarna registrerade
arbetslösa endast 750 fler än vid samma tidpunkt i fjol. Visserligen var då
ännu 10 500 byggnadsarbetare arbetslösa, men detta var 2 700 färre än i
mars 1962. För att få ett något riktigare mått på marknadens underutnyttjande
av arbetskraftsresurserna bör emellertid hänsyn också tas till att antalet
vid beredskapsarbeten sysselsatta har ökat från 6 900 i mars 1962 till
14 600 i mars 1963. Medan arbetslösheten således fortfarande har legat högre
än under första kvartalet i fjol, var antalet nyanmälda lediga platser under
januari—februari ungefär lika stort de båda åren och tillsättningsprocenten
— som ökade mellan 1961 och 1962 — var i februari i år för första gången
lägre än ett år tidigare.

De hittills dominerande tendenserna till minskat efterfrågetryck framgår
också av de uppgifter om arbetskraftsbrist som industriföretagen lämnat
till konjunkturbarometrarna. I mitten av mars i år rapporterade således 40
procent av företagen inom industrin (vägda efter arbetarantalet) brist på
yrkesarbetare mot 46 procent i december 1962 och 54 procent i mars 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr i50 år 1963

En markant minskning i bristsituationen har ägt rum bl. a. inom verkstadsindustrin,
där bristandelarna beträffande yrkesarbetare var 51 procent i
mars 1963 mot 63 procent i december och 73 procent i mars i fjol. Bristsiffrorna
beträffande andra arbetare än yrkesarbetare har varit genomgående
lägre: 12 procent i mars i år mot 9 respektive 22 procent i december
och mars i fjol.

Sammanfattningsvis synes situationen på arbetsmarknaden inte ha undergått
några större förändringar under de första månaderna av innevarande
år. Trots en av arbetslöshetstalen och bristsiffrorna att döma något
lägre efterfrågan på arbetskraft -— när man ser på arbetsmarknaden i dess
helhet — har arbetsmarknadsbalansen varit alltjämt god och läget kan
sägas ha varit i stort sett likartat som vid samma tid i fjol.

Utbudet av arbetskraft

Utbudet av arbetskraft bestäms av befolkningsutvecklingen och av yrkesverksamhetsgraden
inom olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper. Medan
den första faktorn kan beräknas med relativt stor grad av säkerhet, är våra
kunskaper om yrkesverksamhetsgraden och dess förändringar i olika konjunkturskeden
ännu ganska begränsade, vilket gör beräkningarna mycket
osäkra. Här presenterade kalkyler utgår från de relativa arbetskraftstal som
noterades vid arbetskraftsundersökningarna i maj och november 1962. För
att de demografiska faktorernas betydelse skall kunna belysas antas först
dessa relativa arbetskraftstal bli oförändrade mellan 1962 och 1963. Befolkningstillväxten
(beräknad under förutsättning av en nettoimmigration på
7 000 personer under 1963) skulle i detta fall resultera i en ökning av utbudet
av arbetskraft i åldern 15—70 år med ca 26 000 personer eller 0,7
procent 1962—1963. Utbudet av män skulle öka med ca 18 000 och av kvinnor
med ca 8 000 personer.

Arbetskraftsundersökningarna har emellertid visat att yrkesverksamhetsgraden
undergår inte obetydliga variationer från år till år. I ett annat räkneexempel
har därför antagits att förändringen i de relativa arbetskraftstalen
blir lika stor från 1962 till 1963 som mellan 1961 och 1962 (enligt arbetskraftsundersökningarna
i maj och november båda åren). Antagandet innebär
en något sjunkande yrkesverksamhetsgrad för män och ej gifta kvinnor
och relativt kraftiga ökningar för de gifta kvinnorna (utom i åldern 20—30
år). Det totala utbudet av arbetskraft skulle under detta antagande öka
med ca 50 000 personer eller 1,4 procent från 1962 till 1963, dvs. dubbelt
så mycket som då inga förändringar i yrkesverksamhetsgraden skulle äga
rum. ökningen i utbudet av manlig arbetskraft reduceras till endast 5 000,
medan de yrkesverksamma gifta kvinnorna väntas öka med hela 56 000 och
de ej gifta kvinnorna minska med 11 000.

Det bör observeras att kalkyler av detta slag är endast att betrakta som
grova överslagsberäkningar. Det rör sig här i själva verket om marginella
förändringar i utbudet vilka inte torde vara helt oberoende av efterfrågeförhållandena.
Speciellt synes detta gälla de gifta kvinnorna. Också mot

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

bakgrunden av senare års betydande tillskott till arbetsstyrkan av tidigare
inte yrkesverksamma kvinnor bör möjligheterna för ytterligare utbudsökningar
bli förhållandevis begränsade.

Sysselsättningen och arbetsmarknadsbalansen

Följande genomgång av sysselsättningsutsikterna inom olika näringsgrenar
baseras på den efterfrågan på arbetskraft som kan väntas med utgångspunkt
från tidigare i detta kapitel presenterade produktionsplaner. Bedömningen
bygger också på de rapporter om arbetsmarknadsutsikterna under
sommarhalvåret 1963 och delvis också för vintern 1963/64 som länsarbetsnämnderna
sammanställt i slutet av mars. Då produktionsprognosen —
bortsett från enstaka detaljer — överensstämmer mycket väl med den som
gjordes vid årsskiftet, har också bedömningen av sysselsättningsutsikterna
blivit i stort sett likartad med den preliminära nationalbudgetens.

Då den förutsedda produktionsökningen inom industrin med drygt 2 1/2
procent från 1962 till 1963 torde vara något mindre än den sannolika produktivitetsförbättringen,
bör också sysselsättningen bli genomsnittligt något
lägre i år än i fjol. Vid årets början var antalet sysselsatta industriarbetare
1 1/2 å 2 procent mindre än vid samma tid i fjol och enligt den
senaste konjunkturbarometern väntar sig flertalet industribranscher ytterligare
sysselsättningsminskningar under årets andra och tredje kvartal. Särskilt
inom gruvindustrin men också inom järn- och metallverken förutser
en stor andel av företagen fortsatta nedgångar i sysselsättningen. Bortsett
från järn- och metallmanufakturen tros däremot arbetarantalet inom verkstadsindustrin
öka något. Förväntningar om stigande sysselsättning redovisas
framför allt i varven (av över hälften av företagen). För industrins
tjänstemannapersonal anger barometeruppgifterna inga större förändringar
under årets andra kvartal. Med ledning av tidigare års utveckling kan dock
antalet tjänstemän antas stiga med några tusen 1962—1963 och därmed i
det närmaste kompensera nedgången för arbetarpersonalen.

Inom byggnads- och anläggningsverksamheten kan den förutsedda produktionsuppgången
på ca 8 procent väntas leda till en sysselsättningsökning
med uppskattningsvis 10 000 årsarbetare. Då arbeten till följd av den kalla
vintern blivit försenade väntas aktiviteten enligt länsarbetsnämndernas bedömningar
bli mycket hög i hela landet under våren och sommaren med
en besvärande brist på yrkesarbetare (framför allt träarbetare) i de södra
och mellersta delarna av landet. Inom dessa delar väntas även vintersysselsättningen
bli god. Däremot uttrycks vissa farhågor för sjunkande byggnadsaktivitet
i Norrland under vintermånaderna med åtföljande risker för
ökad arbetslöshet bland grovarbetare och bland sysselsatta vid kraftverksbyggen.

Till följd av minskade avverkningar och en fortsatt mekanisering väntas
sysselsättningen i skogsbruket sjunka med ca 5 000 personer mellan 1962
och 1963. En dubbelt så stark nedgång kan med ledning av mera långsiktiga
trender förutses för i jordbruket sysselsatta personer. I enlighet med

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

den senaste långtidsutredningens kalkyler antas sysselsättningen inom samfärdseln
bli i stort sett oförändrad jämfört med i fjol medan den inom
handeln kan väntas öka med drygt 10 000 och inom offentlig verksamhet
med ca 15 000 personer.

Ovan presenterade mycket summariska kalkyl pekar på en ökning av
den totala sysselsättningen med i runt tal 20 000 personer (0,6 procent)
från 1962 till 1963. Enligt tidigare presenterade kalkyler kan också utbudet
av arbetskraft väntas stiga i sådan mån att denna sysselsättningsökning
med all säkerhet kan realiseras. Den stora osäkerheten i dessa beräkningar
tillåter däremot inga preciserade slutsatser om arbetskraftsbalansen. Med
ledning av länsarbetsnämndernas bedömningar kan man dock vänta att arbetslösheten
blir av ungefär samma omfattning som i fjol eller endast obetydligt
större. Även i övrigt torde arbetsmarknadsläget under 1963 komma
att likna det som rådde i fjol med tämligen god balans när man ser på
arbetsmarknaden i stort. Bakom denna helhetsbild gömmer sig emellertid
både geografiska och yrkesmässiga olikheter: ett mycket ansträngt läge på
byggnadsarbetsmarknaden under sommarmånaderna och risker för sysselsättnings
svårighet er främst i Norrland och under vintern.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

V. De enskilda konsumenternas ekonomi
1. De disponibla inkomsterna
Löner

De beräkningar som presenterades i den preliminära nationalbudgeten
rörande löneutvecklingen för 1962 och 1963 baserade sig, såsom då påpekades,
på relativt väl underbyggda antaganden; på grund av avtalens tvååriga
karaktär fanns rimliga hållpunkter även för bedömningen av utvecklingen
under 1963. Detta har haft till följd att endast mindre revideringar av i den
preliminära nationalbudgeten angivna data behövt företagas.

Den totala lönesumman (bestämd genom avtal, löneglidning, sysselsättning)
steg med ca 10 1/2 procent mellan 1961 och 1962, eller 0,4 procentenheter
mer än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten.

De justeringar som skett med avseende på de avtalsmässiga löneökningarna
1961—62 är följande.

I och med att reviderad statistik influtit över lönesummorna för anställda
i kommunal verksamhet har lönehöjningen för anställda i offentlig
tjänst fixerats till ett något högre tal än vad tidigare angavs, eller drygt
11 procent. Industriarbetarnas avtalsmässiga löneökning blev vidare några
tiondels procentenheter högre än tidigare beräkningar gav vid handen, eller
drygt 4 1/2 procent medan skogsarbetarnas avtalsmässiga löneökning kan
beräknas ha blivit ca 0,5 procentenheter lägre eller ca 7 1/2 procent. Anställda
inom privat samfärdsel, slutligen, erhöll en avtalsmässig lönehöjning
på ca 9 procent, 11/2 procentenhet mer än vad som angavs i den
preliminära nationalbudgeten. Beräkningarna av övriga avtalsresultat har
ej reviderats; sålunda kvarstår för t. ex. anställda inom handeln en höjning
om ca 17 procent, för anställda inom jordbruket på ca 15 procent, för
industritjänstemän drygt 5 procent samt byggnadsarbetare ca 3 procent.

De beräkningar som i den preliminära nationalbudgeten gjordes beträffande
löneglidningen utvisade en något lägre ökning för 1962 än för 1961.
Bakgrunden härtill var att löneglidning antogs ha förekommit enbart inom
industrin och byggnadsverksamheten då de övriga områdena där löneglidning
vanligen förekommer hade erhållit relativt stora avtalsmässiga löneökningar
1962. Nu föreliggande material föranleder ingen revidering av
dessa antaganden och löneglidningen beräknas oförändrat i genomsnitt för
samtliga anställda ha varit knappt 2 procent. Löneglidningen i byggnadsverksamheten
synes dock ha ökat mer än vad som antogs i den preliminära
nationalbudgeten. Den genomsnittliga lönenivån (avtal, löneglidning) beräknas
nu ha stigit med knappt 9 1/2 procent mellan 1961 och 1962, dvs.
några tiondels procent mer än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten.

3 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang C

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Någon justering av företagens lönekostnader (avtal, löneglidning, arbetsgivaravgifter)
per timme utöver ovan angivna förändringar har ej skett och
dessa beräknas sålunda ha stigit med drygt 10 procent mellan 1961 och
1962.

Sysselsättningen beräknas ha ökat någon tiondels procent mera mellan
1961 och 1962 än tidigare överslag gav vid handen eller drygt 1 procent.
Orsaken härtill ligger främst i det faktum att sysselsättningsökningen inom
offentlig verksamhet synes ha blivit betydligt större än väntat. Sysselsättningen
i skogsbruket synes ha minskat mer än vad som antogs. Även sysselsättningen
av arbetarpersonal inom industrin synes ha blivit mindre än
vad som tidigare antogs; inom byggnadsbranschen har sysselsättningen av
allt att döma inte ökat så mycket som förut beräknats.

Den prognos för löneutvecklingen 1963 som presenterades i den preliminära
nationalbudgeten löd på en ökning av den totala lönesumman på drygt
7 procent. Av nedanstående framgår att det kan finnas skäl att uppräkna
denna summa med någon tiondels procent.

Anställda inom offentlig verksamhet kan beräknas erhålla en avtalsmässig
lönehöjning som ligger något över de 4 procent som angavs i den preliminära
nationalbudgeten. Å andra sidan blir skogsarbetarnas lönehöjningar
drygt en halv procentenhet lägre än tidigare angavs eller ca 4 1/2 procent
och även industriarbetarnas avtalsmässiga lönehöjningar beräknas bli
något lägre eller 3 procent. För övriga avtalsområden har inga nya beräkningar
gjorts. Sålunda kvarstår för t. ex. anställda inom jordbruket en avtalsmässig
lönehöjning med ca 7 1/2 procent, inom handel med ca 8 procent
och inom privat samfärdsel ca 4 procent. För industritjänstemännen
blir motsvarande tal ca 4 procent och för byggnadsarbetarna, slutligen, ca
3 procent.

Löneglidningen anses såsom förutsattes i den preliminära nationalbudgeten
bli något mindre 1962 till 1963 än 1961 till 1962. En viss dragning uppåt
kan — vad beträffar byggnadsarbetarna — likväl förefalla trolig mot bakgrunden
av det starka efterfrågetryck som kan väntas inom byggnadsbranschen
under innevarande år. Den genomsnittliga lönenivån kan sålunda
beräknas stiga med ca 6 1/2 procent mellan 1962 och 1963. Några
ändrade antaganden beträffande sysselsättningsvolymen har ej gjorts. Denna
beräknas sålunda 1963 öka obetydligt mindre än 1962.

De beräkningar som i den preliminära nationalbudgeten presenterades vad
avser företagens lönekostnader har ej reviderats i annan mån än vad betingats
av det föregående. Detta innebär att lönekostnaderna beräknas stiga
med ea 7 1/2 procent mellan 1962 och 1963.

Övriga inkomster

I den preliminära nationalbudgeten uppskattades jordbrukarnas inkomster
enligt en från tidigare nationalbudgeter avvikande metod, vilken innebar en
mera direkt anknytning av inkomsterna till skillnaden mellan intäkter och
kostnader. Till denna nationalbudget har jordbruksnämnden reviderat sina

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell Vt 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1961—1963

Miljoner kronor i löpande priser

	1961	1962	1963	Förändring
			prognos
				1961-1962	1962-1963
					prognos
Inkomster
Löneinkomster:
egentliga löner............	40 854	45 136	48 414	+ 4 282	+ 3 278
arbetsgivaravgifter (ATP,
ITP och RFV)..........	1409	1980	2 827	+ 571	+ 847
Enskilda företagares inkomster:
jordbrukare...............	2 355	2 412	2 354	+ 57	- 58
övriga företagere..........	3 300	3 450	3 550	+ 150	+ 100
Kapitalinkomster (netto).....	667	606	636	- 61	+ 30
Inkomstöverföringar (socialpo-
litiska)...................	4 632	5 255	5 657	+ 623	+ 402
Utbetalda försäkringsbelopp..	2 051	2 250	2 985	+ 199	+ 735
Ofördelad restpost...........	3 925	4 249	4514	+ 324	+ 265
Summa	59 193	65 338	70 937	+ 6145	+ 5 599
Inkomstanoändning
Direkta skatter och avgifter ..	13124	14 381	15 547	+ 1257	+ 1166
Försäkringspremier:
hushållen.................	1196	1363	1500	+ 167	+ 137
arbetsgivaravgifter (ATP,
ITP och RFV)..........	1409	1980	2 827	+ 571	+ 847
Återstår i disponibla inkomster	43 464	47 614	51063	+ 4150	+ 3 449
därav: konsumtion........	40 794	44 201	47 162	+ 3 407	+ 2 961
sparande( utöver för-
säkringssparande) ..	2 670	3413	3 901	+ 743	+ 488

Källa: Uppgifterna för 1961 och 1962 är i huvudsak hämtade ur konjunkturinstitutets nationalräkenskaper.

beräkningar; vidare har viss nedjustering av nivån vidtagits i syfte att undvika
en dubbelräkning av familjemedlemmarnas inkomster. För 1963 har
vidare hänsyn tagits till den överenskommelse som träffats i vår mellan
regeringen och jordbrukets organisationer avseende nu gällande sexårsavtal.
Slutligen har en viss uppjustering skett av jordbrukarnas skogsinkomster.
Totalt innebär förändringarna att jordbrukarnas inkomster beräknas
ha stigit med ca 2,5 procent mellan 1961 och 1962; för den totala individuella
inkomstnivån blev uppgången drygt 5 procent. Mellan 1962 och 1963 beräknas
inkomsterna sjunka med ca 2 1/2 procent. Den individuella inkomstnivån
synes härigenom bli praktiskt taget oförändrad.

De uppgifter om övriga företagares inkomster som presenterades i den
preliminära nationalbudgeten har ej reviderats; oförändrat antages att dessa
företagares samlade inkomster både för 1962 och 1963 ökar några procent
mindre än löntagarnas. Någon revidering av siffrorna för hushållens nettoinkomster
av räntor och utdelningar har ej vidtagits; en minskning ägde
rum mellan 1961 och 1962, då sparpremier av storleksordningen 120 miljö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

ner kronor som utdelats 1961 bortföll 1962. En ökning av kapitalinkomsterna
med ca 5 procent kan beräknas inträffa mellan 1962 och 1963.

Någon större revidering beträffande inkomstöverföringar från stat och
kommun har ej gjorts. Transfereringarna torde sålunda ha ökat med ca
13 procent mellan 1961 och 1962 och beräknas stiga med ca 7 1/2 procent
mellan 1962 och 1963. Det bör observeras att medan det i den preliminära
nationalbudgeten antogs att något ökat indextillägg för folkpensionärerna
ej skulle komma att utgå kan ett indextillägg under 1963 nu förutses efter
spritprishöjningen.

Någon revidering av posten utbetalda försäkringsbelopp har ej skett. Utbetalningarna
kommer att öka väsentligt kraftigare mellan 1962 och 1963
än mellan 1961 och 1962, beroende främst på höjningen av sjuk- och moderslcapspenning
samt på grupplivförsäkringen.

Den ofördelade restposten, slutligen, har nivåjusterats med ledning av
uppgifterna om hushållens sparande 1957 enligt konjunkturinstitutets sparundersökning.

Direkta skatter och avgifter

Enligt de siffror som nu finns tillgängliga steg summan av de från hushållssektorn
erlagda skatterna och avgifterna med ca 1,2 miljarder eller ca
9,5 procent mellan 1961 och 1962. I motsats till vad som uppgavs i den preliminära
nationalbudgeten beräknas nu allmänhetens skatteinbetalningar
öka något mindre i år än förra året eller ca 8 procent. Att ökningstakten
nedgår under 1963 beror främst på att inkomstökningen blir mindre från
1962 till 1963 än från 1961 till 1962 samt på att hushållen får tillbaka överskjutande
skatt hösten 1963 på grund av den för höga preliminärskatteuppbörden
våren 1962.

Ökningen i hushållens utgifter för försäkringspremier synes ha blivit något
högre under 1962 än vad som preliminärt angavs, ökningen under 1963
väntas bli några procentenheter lägre. Det bör observeras att arbetsgivarnas
avgifter för grupplivförsäkringen som i den preliminära nationalbudgeten
hänfördes till denna post nu har klassificerats som arbetsgivaravgifter i och
med att premierna inte längre betraktas som skattepliktig förmån.

Disponibla inkomster

Ovan angivna förändringar av inkomster, skatter, avgifter och försäkringspremier
medför för hushållen en ökning av de för konsumtion och
sparande disponibla inkomsterna om drygt 7 procent 1962—1963 att jämföra
med knappt 10 procent mellan 1961 och 1962. Detta innebär ingen förändring
gentemot den preliminära nationalbudgeten.

Den i det följande avsnittet presenterade uppjusteringen av prisprognosen
medför att ökningstakten i hushållens reala disponibla inkomster från 1962
till 1963 fått sänkas i förhållande till den preliminära nationalbudgeten,
med en halv procent till ca 4 1/2 procent. Detta innebär en ökningstakt
av samma storlek som mellan 1961 och 1962.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

2. Konsumentpriserna

Utfallet av prisutvecklingen 1962

Fram till december 1962 steg konsumentprisindex med 5,0 procent räknat
från december 1961. Av denna uppgång var 1,8 enheter att hänföra till höjda
omsättnings- och drivmedelsskatter och 3,2 enheter till andra faktorer. Prisutvecklingen
under slutet av 1962 medförde en ytterligare accentuering
av de dessförinnan under året inträffade prishöjningarna i fråga om livsmedel
samt tjänster utom bostad.

För livsmedelspriserna blev uppgången under loppet av 1962 7,9 procent.
Härav kan 2,5 procentenheter beräknas ha härrört från skattehöjningen och

5.4 procentenheter från andra faktorer. Prishöjningen pa livsmedel var i huvudsak
förlagd till första halvåret. Medan den prisuppgång utöver skatten
som sålunda ägde rum under första hälften av 1962 till övervägande del hade
karaktären av marginalökning inom distribution och förädling, kännetecknades
andra halvåret 1962 av en viss återgång i distributionsmarginalerna,
samtidigt som jordbrukets producentpriser fortsatte att stiga i förhållandevis
snabb takt. För hela året 1962 (räknat från december 1961 till december
1962) visade producentprisindex för jordbruksprodukter en uppgång med

8.5 procent, vilket vid oförändrade marginaler samt priser på livsmedelsråvaror
i övrigt skulle ha inneburit en höjning av livsmedelsposten i konsumentprisindex
med ca 4 procent.

Den uppgång utöver skatt som blev slutresultatet av livsmedelsprisernas
utveckling under 1962 kan således till övervägande del återföras på höjda
partipriser på jordbruksprodukter.1 Under inverkan av den internationella
prisutvecklingen låg jordbrukspriserna i början av året jämförelsevis lågt
och i slutet av året jämförelsevis högt i förhållande till det läge som skulle
kunna betraktas som normalt med hänsyn till jordbruksavtalets utformning.

För tjänster utom bostad steg prisuppgången under loppet av 1962 slutligen
till 7,4 procent — exklusive skatteökning 6,8 procent. Till en fortsatt
uppgång under slutet av året bidrog främst en ytterligare höjning av posten
måltider utom hemmet.

Prisutsikter för 1963

Från december 1962 till mars 1963 har konsumentpriserna stigit med
1,0 procent. Uppgången kan främst sättas i samband med höjda livsmedelspriser,
varav i sin tur omkring hälften kan återföras på den uppgång i jordbrukspriserna
som inträffade i anslutning till inkomstregelns utlösning per
1 februari. I övrigt har vissa marginalökningar samt prisstegringar på

1 De priser som ingår i producentprisindex för jordbruksprodukter kan i själva verket i huvudsak
betecknas som partipriser och avser i viss utsträckning delvis bearbetade produkter såsom konsumtionsmjölk,
smör samt uppslaktat nötkött och fläsk. De priser som jordbrukarna får tillgodoräkna
sig på sina produkter, de s. k. avräkningspriserna, har med hänsyn främst till de kraftigt
höjda arbetslönerna inom bl. a. mejerier och slakterier inte under 1962 kunnat höjas i samma takt
som partipriserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

andra varor än jordbruksprodukter såsom grönsaker, frukt och. fisk bidragit
till livsmedelspostens uppgång.

Utvecklingen under den hittills förflutna delen av 1963 har inte givit anledning
till någon väsentlig revidering av de allmänna förutsättningar som
låg till grund för prisprognosen i den preliminära nationalbudgeten. Någon
nämnvärd ändring i bedömningen av lönekostnadernas utveckling eller av
den internationella prisutvecklingens inverkan på den svenska prisnivån föreligger
således icke. Däremot har det på speciella områden sedan den preliminära
prognosen gjordes inträffat prisförändringar som måste beaktas.
De priselement som kommit att beröras av dylika förändringar är främst
jordbrukspriserna, bostadsposten samt priserna på starksprit och viner.

Sedan årsskiftet har priserna på jordbruksprodukter som tidigare omtalats
höjts i anslutning till inkomstregelns utlösning per den 1 februari. På
grund av de förhållandevis högt uppdrivna världsmarknadspriserna har
därefter en utlösning av 3-procentregeln skett i mars. Som följd härav skulle
införselavgifterna på jordbruksprodukter ha sänkts — vilket med viss speciellt
motiverad fördröjning dock skulle ha genomförts först i maj. Nedjusteringen
hade i princip varit avsedd att motverka effekten på de svenska
jordbrukspriserna av världsmarknadsprisernas tidigare inträffade uppgång.
Genom uppgörelsen mellan regeringen och jordbrukets organisationer kommer
nedsättningen av införselavgifterna i maj att begränsas till hälften av
sin normala omfattning enligt 6-årsavtalets regler. Med sedvanlig reservation
för världsmarknadsprisernas fortsatta utveckling in. in. kan producentprisindex
för jordbruksprodukter under senare delen av 1963 normalt beräknas
komma att ligga något under sin i mars 1963 uppnådda nivå.
Jämfört med december 1962 torde detta liväl innebära en viss uppgång,
som i normalfallet uppskattningsvis kan beräknas uppgå till 2 procent
motsvarande ca 0,25 procent på totalindex.

Priserna på sprit och viner har som följd av den beslutade skattehöjningen
i april stigit med närmare 15 procent med en inverkan på totalindex
av drygt 0,6 procent.

Inom bostadsposten har diskontosänkningen medfört en icke förutsedd
nedsättning av delposten egna hem. Inberäknat viss uppjustering med hänsyn
till hyresnivån i nytillkommande lägenheter kan bostadsposten i sin helhet
förmodas vara 1,5 procent lägre vid utgången av 1963 än vid slutet av
1962. Inverkan härav på totalindex kan beräknas motsvara — 0,15 procent.
Det bör observeras att varken den beslutade nedsättningen av statliga räntebidrag
eller diskontosänkningen torde hinna inverka på posten hyreslägenheter
under 1963.

På andra områden än jordbrukets och bostadsförsörjningens beräknades
i den preliminära nationalbudgeten den internt bestämda prishöjningen under
loppet av 1963 medföra en höjning av totalindex med 1,6 å 1, 7 procent.
Anledning saknas att justera denna kalkyl som väsentligen ger uttryck för
lönekostnadsstegringens väntade genomslag i prissättningen inom från internationell
konkurrens skyddade verksamhetsområden.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Sammanlagt kan konsumentprisernas väntade uppgång under loppet av
1963 sålunda uppskattas till ca 2,4 procent. Skillnaden mellan årsmedeltalen
för 1962 och 1963 torde bli något större eller cirka 2,6 procent.

3. Den privata konsumtionen

Enligt de uppskattningar som redovisades i den preliminära nationalbudgeten
beräknades den privata konsumtionen värdemässigt ha ökat med knappt
8 procent motsvarande en volymmässig ökning med knappt 3 procent mellan
1961 och 1962. Nu föreliggande material visar att värdeökningen blev
knappt 8 1/2 procent och volymökningen knappt 31/2 procent mellan
nämnda år. Med den förutsättningen att de disponibla inkomsterna volymmässigt
skulle stiga med ca 5 procent gjordes prognosen att den privata
konsumtionen skulle öka med knappt 4 procent mellan 1962 och 1963.

De disponibla inkomsterna väntas visserligen under 1963 stiga ungefär i
samma takt som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten men genom
de ändrade prisantaganden som fått göras blir den beräknade realinkomstutvecklingen
en halv procentenhet lägre än den tidigare skattningen. Prognosen
för 1963 i den preliminära nationalbudgeten utgick från hypotesen
att kraftiga ökningar i de reala inkomsterna åstadkommer relativt sett
mindre konsumtionsökningar och vice versa varför konsumtionsökningen
under 1962 antogs ha varit lägre än »normalt»; detta borde i sin tur ha
gett upphov till ett visst uppdämt konsumtionsbehov som skulle resultera i
en ökad efterfrågan under 1963. Även om nu den volymmässiga konsumtionsökningen
1962 blev något högre än tidigare beräknats synes detta ej
föranleda en revision av hypotesen om ett uppdämt konsumtionsbehov.
Med hänsyn härtill förefaller det rimligt att för 1963 alltjämt räkna med en
ökning av den privata konsumtionens volym om 4 procent vid en tillväxt av
de realt disponibla inkomsterna med 4 1/2 procent.

Tabell V: 2. Privat'' konsumtion 1961—1963

	Miljoner kronor i löpande priser		Volymförändring i procent	Värdeförändring i procent
	1961	1962	1963 (prognos)	1961 — 1962	1962- 1963 (prog- nos)	1961— 1962	1962- 1963 (prog- nos)
Livsmedel, vin, sprit och				2,5		9,9
tobak ................	14 757	16 218	17 331	2	7
Bostad, bränsle och lyse..	5 868	6 288	6 524	7,0	5	7,2	4
Beklädnad..............	4963	5 240	5 628	2,0	6	5,6	7
Inventarier.............	3 411	3 583	3 834	0,8	6	5,0	7
Fordon, drivmedel etc....	3 843	4 340	4 728	7,5	8	12,9	9
Resor..................	1364	1441	1470	0,4	1	5,6	2
Sjukvård och hygien.....	2 468	2 662	2 912	3,1	6	7,9	9
Övrigt..................	4120	4 429	4 735	2,6	4	7,5	7
Totalt	40 794	44 201	47 162	3,4	4	8,4	7

Källa: Uppgifterna för 1961 och 1962 är i huvudsak hämtade ur konjunkturinstitutets nationalräkenskaper.

Kungl. Maj:is proposition nr 150 år 1963

Delposternas utveckling

Även i fråga om vissa delposter beräknas konsumtionsutvecklingen mellan
1961 och 1962 skilja sig avsevärt från de siffror som publicerades i den
preliminära nationalbudgeten. Detta beror dels på att konjunkturinstitutets
beräkningar över den värdemässiga utvecklingen mellan 1961 och 1962
har reviderats dels på att även prisserierna i vissa stycken har omräknats
och justerats.

Prognoserna för 1963 beträffande de olika delposterna har därför omräknats
varigenom hänsyn tagits till dels det högre utgångsläget 1962 dels de
förändrade prisantagandena.

Livsmedelskonsumtionen (inkl. vin, sprit och tobak) 1962 kom att endast
obetydligt stiga mer än den preliminära prognosen gav vid handen och
slutsatsen kvarstår att de kraftiga prisstegringarna under 1962 i förening
med en relativt hög priskänslighet sannolikt verkat dämpande på livsmedelskonsumtionen.
Prognosen för 1963 har väsentligt uppjusterats vad avser
konsumtionsvärde i löpande priser, till stor del beroende på prishöjningarna
på vin och sprit. För livsmedel i övrigt har någon nedjustering av volymutvecklingen
ej ansetts motiverad medan däremot alkoholprishöjningen får
antas medföra ett visst konsumtionsbortfall för berörda varor.

De definitiva siffror för 1962 som nu föreligger vad beträffar bostad,
bränsle och lyse föranleder inga större förändringar beträffande utvecklingen
mellan 1961 och 1962. Prognosen för 1963 har uppjusterats då den gångna
vintern knappast bestyrker den ursprungliga hypotesen om normal bränsleåtgång
under 1963.

Utgifterna för beklädnad under 1962 har enligt de definitiva siffror som
nu finns tillgängliga utvecklat sig helt i linje med de uppskattningar som
gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Den reviderade prognosen för
1963 innebär endast en obetydlig uppjustering främst beroende på något
lörändrade antaganden om den relativa prisutvecklingen.

Köpen av inventarier under 1962 utvecklades väsentligt annorlunda än
vad som beskrevs i den preliminära nationalbudgeten. Dels blev den värdemässiga
ökningen 5 procent, eller ca 11/2 procentenhet lägre än vad som
antogs dels blev den genomsnittliga prishöjningen mellan kalenderåren betydligt
högre än vad som kunde förmodas. Något bärande argument för att
nedjustera prognosen för 1963 som löd på en värdemässig ökning på ca 7
procent synes dock ej föreligga.

Konsumtionsutgifterna för fordon och drivmedel under 1962 ökade mera
än vad som förutsades i den preliminära nationalbudgeten eller med knappt
13 procent i löpande och 7 1/2 procent i fasta priser. Den ursprungliga prognosen
för 1963 löd på en volymökning om ca 7 procent. Då skäl torde saknas
att antaga en lägre ökningstakt under 1963 än under 1962 har prognosen
för 1963 i motsvarande mån uppjusterats.

Utgifterna för kollektiva resor stod volymmässigt även enligt nu föreliggande
material praktiskt taget stilla under 1962. Ingen förändring har gjorts
i antagandena om att denna utveckling väntas bestå även under 1963.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Utgifterna för sjukvård och hygien utvecklade sig under 1962 helt i linje
med de antaganden som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Sålunda
steg konsumtionen värdemässigt med knappt 1 procent, volymmässigt med
drygt 3 procent. Prognosen innebär att konsumtionen beräknas stiga betydligt
snabbare under 1963 än under 1962.

I den preliminära nationalbudgeten redovisades en sänkning av volymutvecklingen
av gruppen övrigt (radio-, TV-licens, nöjen, böcker, tidningar
etc.). Det påpekades att det statistiska materialet härvidlag var i hög grad
osäkert. Det har också visat sig att utvecklingen under 1962 förlöpte i andra
banor på det sättet att en volymökning på ca 2 1/2 procent kunde registreras.
Då denna utvecklingstakt ligger väl i linje med de prognoser som på
längre sikt gjorts för denna konsumtionspost har inga revideringar av prognosen
för 1963 gjorts, vilket innebär att en fortsatt konsumtionsökning
väntas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

VI. Investeringarna

Prognosen för investeringsutvecklingen under 1963, som presenterades i
den preliminära nationalbudgeten kan nu till stora delar omprövas med ledning
av det nya statistiska material som erhållits, dels i form av konjunkturinstitutets
reviderade investeringsberäkningar för 1962, dels i form av nya
uppgifter över industriföretagens, kommunernas, de statliga affärsverkens
och vissa statliga myndigheters investeringsplaner.

Investeringsprognosen som sammanfattas i tabell 4 syftar till att fastställa
den av företag och myndigheter eftersträvade investeringsutvecklingen
från 1962 till 1963 vid nu rådande ekonomisk-politiska betingelser. Förändringstalen
anges i samma priser som siffrorna för 1962 års investeringar,
dvs. i 1962 års genomsnittspriser. Vanligtvis kan man förutsätta att
uppgifterna om investeringsplanerna är beräknade i det prisläge som råder
vid tiden för uppgiftslämnandet och att en måttlig prisstegring ej nämnvärt
påverkar möjligheterna att realisera de reala planerna. I vissa fall kan
dock de uppgivna planerna vara mer eller mindre starkt bundna till nominellt
fixerade ramar, vilket bl. a. innebär att en prisstegring minskar det reala
investeringsutrymmet; detta gäller framför allt vissa delar av de statliga
och kommunala investeringarna. Med hänsyn härtill har det varit nödvändigt
att göra vissa antaganden beträffande prisutvecklingen. Dessa antaganden
innebär att prisnivån för 1963 års investeringar skulle komma att ligga
ca 3 procent över 1962 års genomsnittsnivå, dvs. prisprognosen har justerats
upp med ca 1/2 procent i förhållande till den preliminära nationalbudgeten.

Bostadsbyggandet

Prognosen över bostadsbyggandet kan nu omprövas med ledning av nu
tillgängliga uppgifter beträffande byggnadstiderna för flerfamiljshus färdigställda
under fjärde kvartalet 1962, antalet och byggnadstiderna för småhus
färdigställda 1962 samt igångsättningen under första kvartalet 1963. De med
ledning av ovannämnda data beräknade investeringarna i bostäder1 (exkl.
underhåll) utvisar en ökning mellan 1961 och 1962 på 11 procent för flerfamiljshusen
och nära 9 procent för småhusen. Denna sysselsättningsmotiverade
expansion för flerfamiljshusen tog sin början redan under andra kvartalet
och har enligt konjunkturinstitutets kvartal sberäkningar medfört att
produktionsnivån under fjärde kvartalet varit över 20 procent högre än
under samma kvartal 1961.

Igångsättningen av flerfamiljshus ökade från 1961 till 1962 med nära
12 000 lägenheter till ca 67 000. Nära tredjedelen av ökningen uppnåddes

1 Där ej annat anges avses bruttoinvesteringar exkl. underhåll i fasta priser.

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

redan under andra kvartalet. Helt lyckades man emellertid ej förverkliga
planerna på att få igångsättningsökningen koncentrerad till sommarhalvåret
utan en stor del av uppgången kom att falla på fjärde kvartalet. Stocken
av pågående byggen under fjärde kvartalet låg på en rekordartat hög
nivå, något som ju också hl. a. avspeglas i den nyssnämnda jämförelsen beträffande
produktionsnivån i slutet av fjolåret.

Bostadsbyggandets omfattning regleras väsentligen genom medelsramarna
för den statliga bostadslåneverksamheten. I samordning härmed sker dessutom
en reglering av flerfamiljshusbyggenas omfattning och tidsfördelning
genom de av arbetsmarknadsmyndigheterna beviljade igångsättningstillstånden.
1

Det av statsmakterna fastställda bostadsprogrammet för 1963 innebär en
igångsättning av 85 000 lägenheter varav 26 000 i småhus. Programmet får
fattas som ett minimialternativ, vilket skulle kunna komma att utökas när
arbetsmarknadsutsikterna under vinterhalvåret närmare kan bedömas.

Igångsättningen av flerfamiljshus under första kvartalet i år har varit
osedvanligt låg och beräknas endast ha uppgått till ca 7 000 lägenheter.
Bakgrunden härtill är dels en medveten begränsning, dels den ogynnsamma
väderlekssituationen. En hög igångsättning eftersträvas emellertid under
både andra och tredje kvartalet; i prognosen har antagits 16 000 respektive
20 000 lägenheter. I enlighet med det gällande programmet på 59 000 flerfamiljshuslägenheter
skulle man med hänsyn till de nämnda siffrorna för
fjärde kvartalet ha att räkna med en betydligt lägre igångsättning än under
fjärde kvartalet 1962 eller ca 16 000 lägenheter. Även för småhusen har i
prognosen räknats med en sedvanlig koncentration av igångsättningen till
sommarhalvåret.

Vanligen brukar prognosen bygga på ett antagande som tillämpat på det
nu aktuella beräkningstillfället skulle innebära att projekt igångsatta under
senare delen av 1962 och under 1963 skulle ha samma byggnadstider som
kan bedömas ha rått för byggen påbörjade under slutet av 1961 och förra
delen av 1962. I nu föreliggande beräkningar har emellertid primärt en viss
uppjustering av byggnadstiderna ägt rum under slutet av 1962 med stöd av
de prognoser som kan erhållas ur arbetsmarknadsstyrelsens statistik över
igångsättningen.

De kvartalsserier över bostadsinvesteringarna som erhålls enligt den tilllämpade
metoden är emellertid partiellt säsongrensade i den meningen att de
ej ger uttryck för variationer i produktionsintensiteten från kvartal till kvartal.
I de fall man har att räkna med förekomsten av sådana variationer utöver
det säsongmässigt normala kan beräkningarna väntas ge ett missvisande
resultat. I syfte att korrigera en sådan missvisning till följd av den
exceptionellt svåra vintern har sådana flerfamiljshusbyggen som pågått under
första kvartalet men som då ej beräknats ha varit under tak, antagits
få byggnadstiden förlängd i förhållande till de primära kalkylerna med eu

1 Fr. o. m. budgetårsskiftet gäller dock ändrade bestämmelser enligt vilka igångsättning skall
äga rum i samråd med lokala samarbetsorgan bestående av berörda intressenter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1003

kvarts månad under vilken produktion ej kunnat utföras. I förhållande till
de primära kalkylerna innebär denna korrektion att siffran för bostadsinvesteringarna
under första kvartalet 1963 justerats ned med 47 miljoner
kronor (ca 41/2 procent). Andra kvartalet har genom korrektionen justerats
upp med några miljoner och tredje och fjärde kvartalen med vardera
15 miljoner eller 1 procent.

Förutom på ovannämnda bedömningar beträffande igångsättning och
byggnadstider baseras prognosen även på ett antagande om oförändrade lägenhetsstorlekar
för flerfamiljshusen och någon procents ökning av småhuslägenheternas
genomsnittsstorlek. Med dessa förutsättningar kan bostadsinvesteringarna
beräknas öka från 1962 till 1963 med 11 procent för
flerfamiljshusen och med 12 procent för småhusen. Säsongrensat sett innebär
prognosen en viss minskning mellan andra halvåret 1962 och första halvåret
1963 och därefter en kraftig ökning till andra halvåret på inte mindre
än 12 procent. I ökningstalet i tabell 4 som angivits till 480 miljoner kronor
ingår även ett antagande om normal stegring av underhållskostnaderna.

Industri

Huvudresultaten av marsenkäten rörande investeringsplanerna inom industrin
återges i tabell 1. De nu erhållna siffrorna för 1962 innebär en minskning
av byggnadsinvesteringarna med inte mindre än 8 procent och en ökning
av maskininvesteringarna med några procent. För byggnaderna är
nedgången i förhållande till 1961 kraftigare än vad man hade anledning att
räkna med t. ex. i den preliminära nationalbudgeten. Den nu erhållna siffran
understiger vad som planerades i mars 1962 med inte mindre än 4 1/2
procent trots den investeringsstimulans som bör ha tillkommit dels genom
investeringsfondernas friställande fr. o. m. halvårsskiftet 1962, dels genom
de kreditmarknadspolitiska lättnaderna.

För 1963 planeras en fortsatt nedgång för industribyggnaderna uppgående
till volymmässigt sett 5 procent (jfr tabell 2). Sett i förhållande till vad
som angavs i oktober innebär detta en ej obetydlig uppjustering. Som dock
tabell 2 visar är det vanligt med sådana uppjusteringar från oktober till
mars — ett ej onaturligt, fenomen med tanke på att planerna i oktober torde
vara ofullständigt utformade särskilt för senare delen av det framförliggande
året. Å andra sidan visar tabellen att marsplanerna i allmänhet ej
fullständigt realiseras.

I den preliminära nationalbudgeten antogs investeringsminskningen för
byggnaderna komma att uppgå till ca 10 procent. Med hänsyn till att den
nu vidtagna justeringen av plansiffrorna i förhållande till vad som angavs i
oktober synes vara något kraftigare än vanligt torde det vara befogat att
upprevidera investeringsprognosen. Nedgången har sålunda nu antagits
stanna vid 6 procent.

Beträffande investeringarna i maskiner och apparater skulle man enligt
de båda enkäterna ha att räkna med en omsvängning till kraftig investeringsminskning
i stället för uppsving som under tidigare år. Även här gäller

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell VI: 1. Investeringsplaner inom industrin för 1963

Ny- och ombyggnadsverksamhet respektive ny- och ersättningsanskaffning enligt
marsenkäten 1963

Miljoner kronor

	Byggnader och	Maskiner och apparater
	anläggningar
	Beräknade	Planerade	Beräknade	Planerade
	kostnader	utgifter	kostnader	utgifter
	1962	1963	1962	1963
1. Gruvindustri......................	55	105	63	55
2. Metall- och verkstadsindustri.......	625	571	973	984
därav: järn- och stålverk.......... järn-, stål- och annan metall-	172	119	296	352
manufaktur..............	38	40	88	66
mekaniska verkstäder m. m...	234	269	364	363
skeppsvarv.................	95	51	72	46
elektroteknisk industri......	54	53	104	108
3. Jord- och stenindustri..............	65	90	109	128
4. Träindustri........................	63	62	59	73
5—6. Massa-, pappers- och grafisk industri	260	183	795	542
därav: träsliperier o. cellulosafabriker	93	53	317	209
pappersbruk o. pappersfabriker	104	38	339	146
7. Livsmedelsindustri.................	84	116	140	120
8. Dryckesvaru- och tobaksindustri----	14	24	19	23
9. Textil-och sömnadsindustri.........	62	46	93	in
10. Läder-, hår- och gummivaruindustri .	7	26	39	36
11. Kemisk- och kemisk-teknisk industri	187	164	261	259
Summa	1422	1387	2 551	2 331
12. El-, gas- och vattenverk...........	1149	1050	238	198
Summa	2 571	2 437	2 789	2 529

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar.

Källa: Statistiska centralbyråns investeringsenkät.

samma tendenser som beträffande byggnaderna: En kraftig underskattning
är således vanlig i oktoberenkäterna medan marsenkäternas planer vanligen
något överskattar investeringsmöjligheterna. Den nu vidtagna uppjusteringen
enligt enkäten synes — liksom fallet var för byggnaderna — något
kraftigare än under tidigare år vilket möjligen till en del kan förklaras av
friställandet av investeringsfonder även för maskininvesteringar, något som
cj var beslutat vid tidpunkten för den föregående enkäten. Den tidigare investeringsprognosen
på drygt 15 procents minskning för maskininvesteringarna
har på grundval av det nu föreliggande enkätmaterialet justerats till
en investeringsminskning på ca 12 procent.

Det kan också ha sitt intresse att studera enkätmaterialet uppdelat på
branscher. Därvid framgår att en stor del av den planerade investeringsminskningen
— för maskininvesteringarna t. o. m. mer än totala minskningen
— är koncentrerad till skogsindustrin. Investeringsminskningen i
byggnader och maskiner har för denna industrisektor antagits till ca 30
procent. Även för metallindustrin har i investeringsprognosen räknats med
en nedgång —- av storleksordningen 8 procent. För övriga branscher däri -

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell VI: 2. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar
1957—1963

Procentuell förändring

	1957	_	1958		1959	_	1960	_	1961	_	1962-
	1958		1959		1960	—	1961		1962		1963
Byggnader och anläggningar Planerat i oktober året innan
löpande priser.............. Planerat i mars samma år	+	16	—	1	+	16	+	13	—	9	- 13
löpande priser...............	+	20	+	18	+	31	+	24	—	2	— 2
lasta priser.................. Faktiskt inträllad förändring	+	20	+	19	+	22	+	20		5	— 5
löpande priser..............	+	17	+	9	+	26	+	25	—	5
fasta priser..................	+	17	+	9	+	18	+	21	-*	8
Maskiner och apparater Planerat i oktober året innan
löpande priser............... Planerat i mars samma år	+	7	—	4	+	14	+	10	+	1	- 20
löpande priser...............	+	25		9	+	25	+	23	+	8	— 9
fasta priser.................. Faktiskt inträffad förändring	+	25	-i-	9	+	17	+	20	+	5	— 10
löpande priser...............	+	24	+	5	+	22	+	24	+	7
fasta priser..................	+	23	+	5	+	13	+	19	+	2

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar. Tabellen är justerad
för statistisk missvisning kring årsskiftet 1959/60 (jämför 1962 års nationalbudgeter).

Källa: Statistiska centralbyråns investeringsenkät.

bland främst konsumtionsvaruindustrin har antagits en ökning på över 8
procent.

Övriga enskilda investeringar

Enligt företagna beräkningar över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
kan en fortsatt betydande ökning av investeringarna i fristående
handelslokaler väntas. Även investeringarna i butikslokaler i bostadshus
får antas komma att öka till följd av det ökande flerfamiljshusbyggandet.
I investeringsprognosen i tabell 4 har för handeln antagits en ökning på 150
miljoner kronor eller 16 procent, vilket innebär någon nedjustering i förhållande
till den preliminära nationalbudgetens prognos. Vissa uppgifter
beträffande fartygsleveranserna från svenska redare har föranlett en nedjustering
av prognosen över investeringar inom handelsflottan.

Minskade byggnadsinvesteringar kan i ungefär samma omfattning som i
föregående prognos förutses för enskilda kraftverk. Anskaffning av motorfordon
kan nu väntas öka i större omfattning än som tidigare syntes sannolikt.
Beträffande byggnadsindustrins investeringar i kranar och övrig utrustning
saknas statistiskt underlag även i beräkningarna ex post, varför
ett schablonmässigt framskrivningsförfarande måst tillgripas. Det är möjligt
att den betydande expansionen inom byggnadssektorn under 1962 och
1963 gör ett sådant förfarande ännu mer osäkert än vanligt.

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

Staten

Aktuella uppgifter från de statliga kommunikationsverken tyder på en
investeringsminskning på 1 1/2 procent. Investeringsökningen för televerket
väntas delvis som följd av att prisprognosen uppjusterats bli något svagare
än som tidigare uppgivits medan nedgången för SJ angivits bli mer markerad
än tidigare även sedan hänsyn tagits till den anslagsförstärkning som
skett i syfte att stödja verkstadskonjunkturen. Investeringsminskningen
för vattenfallsverket kan antas bli något mindre än enligt den preliminära
nationalbudgeten.

För vägväsendet kan man när det gäller nyanläggningar räkna med unge
lar samma ökning som avgavs i den preliminära prognosen, dvs. 150 miljoner
kronor. En nedjustering av ökningen har däremot skett beträffande
vägunderhållet genom att en oväntad dryg andel av anslagen måst ianspråktagas
för vinterväghållning (som enligt de tillämpade principerna ingår
bland konsumtionsutgifterna). En viss uppjustering har skett i prognosen
beträffande investeringsökningen för de statliga fastighetsfonderna.
De nya beräkningar som erhållits över medelsförbrukningen för försvarets
materielanskaffning ger anledning till en obetydlig upprevidering för dessa
investeringar. För statliga industriaktiebolag kan man liksom i den preliminära
investeringsprognosen räkna med en investeringsminskning efter
den kraftiga ökningen under fjolåret. För den statliga sektorn som helhet
innebär investeringsprognosen (inkl. underhåll) en ökning på 315 miljoner
kronor eller 5 1/2 procent, dvs. någon procent lägre ökning än i föregående
prognos.

Kommunerna

I tabell 3 presenteras resultaten av en undersökning rörande investeringarna
1962 och investeringsplanerna 1963 inom primärkommuner och landsting,
vilken statistiska centralbyrån företagit i mars. Parallellt redovisas
även motsvarande uppgifter enligt novemberenkäten. Som framgår innebär
den nya enkäten en uppjustering som är något större för 1963 än för 1962.
Detta är emellertid något som i liknande eller t. o. m. större omfattning
förekommit även i tidigare marsenkäter och som därvid framstått som svårförklarligt
emedan förändringen enligt sedermera erhållna utfallssiffror visat
sig oftast bli något mindre än vad novemberenkäten angivit. Med hänsyn
till den relativt goda överensstämmelse med novemberenkäten som nu erhållits
synes det mest rimligt att anta att någon förändring ej skett sedan
november av kommunernas vilja till investeringsexpansion. Med hänsyn till
att investeringsplanerna är nominellt fixerade och emedan prisstegringen
mellan 1962 och 1963 nu kan förutses bli en halv procent större än vad
som bedömdes i slutet av 1962 är det dock av denna anledning befogat att
i motsvarande mån nedjustera investeringsprognosen. Beträffande de kommunala
bostadsstiflelsernas investeringar är det rimligt att revidera dessa
med hänsyn till den dock förhållandevis obetydliga justering som skett beträffande
investeringarna i flerfamiljshus; sett i relation härtill brukar

48 Kungl. Maj.ls proposition nr 150 år 1963

Tabell VI: 3. Komunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner för
1963

Nyinvesterings- samt underhålls- och reparationskostnader
Miljoner kronor

	Enligt uppgifter	Enligt uppgifter i
	i november	1962	mars 1963
	Beräknade	Planerade	Beräknade	Planerade
	kostnader	utgifter	kostnader	utgifter
	1962	1963	1962	1963
Primärkommuner och landsting:
Summa bruttoinvesteringar............	8131	3 807	3 222	3 926
Byggnads- och anläggningsarbeten,
totalt................................	2 748	3 376	2 832	3 490
därav: nyinvesteringar..............	2 294	2 878	2 362	3 003
underhåll och reparationer....	454	498	470	487
Maskiner, totalt ......................	383	431	390	436
därav: nyinvesteringar ..............	244	286	250	300
underhåll och reparationer....	139	145	140	136
Kommunala bolag och stiftelser:
Summa bruttoinvesteringar............ Byggnads- och anläggningsarbeten,	1230	1462
totalt................................	1130	1364
därav: bostäder ....................	1005	1192
övriga förvaltningar.......... Maskiner, transportmedel, inventarier	125	172
m. m., totalt ........................	100	98

Anm. Som källa har använts statistiska centralbyråns kommunenkät. De siffror över kommunala
investeringar för 1962 som redovisas i tabell 4. överensstämmer inte med ovanstående, dels
emedan kommunenkätens siffror vid beräkningarna till tabell 4 justerats med hänsyn till jämförbarheten
med tidigare år, dels emedan tabell 4 även innefattar municipalsamhällenas, kyrkliga
kommunernas samt kommunalförbundens investeringar.

nämligen det kommunala bostadsbyggandet ej uppvisa någon mera markant
avvikelse. För de totala kommunala investeringarna inkl. underhåll
räknas i investeringsprognosen i tabell 4 med en uppgång på 565 miljoner
kronor eller nära 12 procent. Enligt kommunernas egna uppgifter i novemberenkäten
synes en så betydande investeringsökning kunna genomföras
utan att någon upplåningsökning därför skulle vara erforderlig.

För investeringarna totalt och inklusive underhåll innebär prognosen en
ökning på 1 120 miljoner kronor eller ca 4 1/2 procent, vilket implicerar en
uppjustering på omkring 1/2 procent i förhållande till tidigare prognos. För
byggnader och anläggningar uppgår ökningen till 1 175 miljoner kronor
eller 8 procent medan för maskiner och apparater noteras en minskning
på 55 miljoner kronor eller 1/2 procent.

Liksom i den preliminära nationalbudgeten har de korttidsdata som varit
tillgängliga beträffande investeringarna 1962 och planerna för 1963 sammanställts
för att belysa investeringsutvecklingen under loppet av respektive
år. Korttids statistiken täcker ca 90 procent av investeringsberäkning -

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabell VI: 4. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1963

Inklusive underhåll. Miljoner kronor i 1962 års priser

1. Bostäder.........................

2. Jordbruk, skogsbruk och fiske.....

3. Egentlig industri..................

4. Kraft-, gas- och belysningsverk.....

5. Handel m. m. (endast byggnader)..

6. Samfärdsel........................

Enskild: motorfordon............

handelsflottan..........

övrigt .................

Statlig..........................

Kommunal.....................

7. Förvaltnings- och sociala ändamål

Sjuk- och sociala ändamål ......

Förvaltning och diverse ändamål

8. Skolor och kyrkor .................

9. Väg- och gatuarbeten m. m.........

10. Militära investeringar..............

Summa

därav: enskilda ...
statliga....
kommunala * i * * 4

1962	Förändring 1962	-1963
Bygg- nadero. anlägg- ningar	Maski- ner	Summa	Bygg-nader o. anlägg-ningar	Maski- ner	Summa
5 431		5 431	+	480		_.	+	480
592	771	1363	—	5		—•		5
1786	4 299	6 085	—	75	—	310	—	385
992	415	1407	—	65	—	70	—	135
922	--	922	+	150		--	+	150
1061	3 389	4 450	—	5	+	120	+	115
	1946	1946		—•	+	170	+	170
_	610	610		—•	—	20	—	20
35	108	143	—	5	—	10	—	15
853	621	1474	—	10	—	20	—	30
173	104	277	+	10		-*	+	10
819	258	1077	+	180	+	30	+	210
460	144	604	+	100	+	15	+	115
359	114	473	+	80	+	15	+	95
836	150	986	+	180	+	20	+	200
2 069	88	2157	+	290		--	+	290
261	1786	2 047	+	45	+	155	+	200
14 769	11156	25 925	+	1175	-	5o	+ 1	1120
7 736	7 595	15 331	+	365	_	125	+	240
2 769	3 014	5 783	+	260	+	55	+	315
4 264	547	4 811	+	550	+	15	+	565

arna för byggnader och anläggningar och ca 70 procent för maskiner och
apparater. I kompletterande syfte har även resterande områden — genom
schablonmässig halvårsuppdelning av tillgängliga helårsdata — inarbetats

i de säsongrensade serierna. Även bortsett från detta är de säsongrensade
korttidsserierna både när det gäller ex post beräkningar och prognoser förhållandevis
mer osäkra än när det gäller helårsdata.

För 1963 kan man ur korttidsberäkningarna över byggnadsverksamheten
inklusive underhåll utläsa en tydlig omsvängning i förhållande till vad som
erhölls i den preliminära nationalbudgeten. Enligt denna var ökningen i
byggnadsverksamheten helt koncentrerad till vårhalvåret 1963 medan investeringsnivån
snarast föreföll att avta något från vårhalvår till hösthalvår.
Enligt de nu föreliggande beräkningarna erhålls en ökning av byggnadsinvesteringarna
säsongrensat sett på nära 3 procent från hösthalvåret 1962
till vårhalvåret 1963 och en fortsatt ökning — på 2 1/2 procent — mellan
vår och höst. Den revidering som skett ligger väsentligen på bostadsberäkningarna.
Nedan anförda räkneexempel synes också närmast ge vid handen
att huvuddelen av byggnadsverksamheten i övrigt (den s. k. tillståndsberoende
byggnadsverksamheten exkl. bostäder och kraftverk) inte kommer att
öka nämnvärt från första till andra halvåret 1963.

Revideringen för maskininvesteringarna och -reparationerna faller enligt

4 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang C

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

de dock synnerligen osäkra beräkningarna väsentligen på första halvåret.
Den minskning på ca 2 1/2 procent som erhålls vid jämförelsen mellan hösthalvår
och vårhalvår ligger helt inom industri och enskilda kraftverk.

Räkneexempel över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
exkl. bostäder och kraftverk

Föreliggande kalkyler har grundats på den faktiska igångsättningen till
och med mars 1963 men bygger därutöver på antaganden om igångsättningen
under resten av året. Utgångspunkt för antagandena har varit de bedömningar
angående påbörjandet under de tre första kvartalen i år, som under
mars månad gjorts av länsarbetsnämnderna. Sådana prognoser har gjorts
kvartalsvis sedan 1960, varvid igångsättningen under andra och tredje kvartalen
genomgående överskattats. Med ledning av dessa erfarenheter har de
nu aktuella prognoserna nedjusterats vad gäller andra och tredje kvartalen.
Med dessa antaganden skulle påbörjandet under de tre första kvartalen tillsammans
bli något lägre under 1963 än under 1962 mätt i fasta priser. Minskningen
ligger framför allt på tredje kvartalet, under vilket igångsättningen
1962 var exceptionellt stor på grund av frisläppandet av investeringsfonderna.
Påbörjandet under fjärde kvartalet i fjol var däremot av samma skäl
ovanligt lågt i förhållande till tredje kvartalet och för fjärde kvartalet i år

Tabell VI: 5. Påbörjade byggen inom den reglerade sektom (exkl. bostäder och kraftverk)

Miljoner kronor i 1961 års priser

	Indu- stri	Sam- färdsel1	Handel	Förvalt- ning	Skolor	Vägar	övrigt	Summa
1961 l:a halvåret....	442	88	305	144	213	326	59	1577
2;a halvåret____	591	99	361	285	386	319	73	2114
Summa	1033	187	666	429	599	645	132	3 691
1962 l:a halvåret____	295	169	326	153	319	323	96	1681
2:a halvåret....	757	132	515	144	436	288	34	2 306
Summa	1052	301	841	297	755	611	130	3.987
1963 l:a halvåret3 ..	315	115	400	190	415	345	70	1850
2:a halvåret3 ..	460	140	405	245	465	355	65	2135
Summa	775	255	805	435	880	700	135	3 985
1962 l:a kvartalet ..	179	82	131	92	161	190	77	912
2:a kvartalet ..	116	87	195	61	158	133	19	769
3:e kvartalet ..	397	73	305	42	193	128	14	1152
4:e kvartalet ..	360	59	210	102	243	160	20	1 154
Summa	1052	301	841	297	755	611	130	3 987
1963 l:a kvartalet3 ..	135	90	145	80	130	235	25	840
2:a kvartalet3 ..	180	25	255	no	285	no	45	1010
3:e kvartalet3 ..	160	40	205	95	215	185	35	935
4:e kvartalet3 ..	300	100	200	150	250	170	30	1200
Summa	775	255	805	435	880	700	135	3 985

1 Exkl. statliga arbeten.

2 Preliminära siffror.

3 Antagen igångsättning.

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

har därför antagits en något högre igångsättning än i fjol. Därmed har den
totala igångsättningen under 1963 antagits bli lika stor som under 1962. Som
en jämförelse kan nämnas att igångsättningen ökade med ea 10 procent
1960_1961 och med 8 procent 1961—1962, allt mätt i fasta priser.

Kalkylerna över byggnadsvolymen inom här berörda områden är vidare
gjorda under förutsättning av oförändrade byggnadstider. Det bör i detta
sammanhang påpekas, att kalkylerna är mycket känsliga för variationer^ i
byggnadstiderna; till följd av brist på uppgifter rörande spridning och sasongvariationer
i byggnadstiderna är de också starkt schablonmässiga pa

denna punkt. , ..... ,

Under ovannämnda förutsättningar skulle byggnads- och anlaggningsvolymen
inom här berörda område öka med ungefär 8 procent från 1962 till
1963, varvid ökningen till större delen skulle gälla utvecklingen från forsta
halvåret 1962 till första halvåret 1963, där ökningen skulle bil ca 13 procent.
Byggnadsvolymen under andra halvåret 1963 skulle endast komma att ligga
omkring 3 procent högre än under motsvarande period 1962. Med avseende
på utvecklingen mellan första och andra halvåren 1963 är beräkningsresultatens
innebörd av säsongskäl svårare att bedöma men kalkylerna kan i vart
fall inte anses utvisa någon mera avsevärd nivåförändring under denna tid.
Höjningarna mellan 1962 och 1963 faller huvudsakligen på skolor o. dyl.
som skulle öka med ca 25 procent och handelns byggnader som skulle oka
med ca 18 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

VII. Kreditmarknaden

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1962 och första kvartalet 1963

De lättnader i kreditpolitiken som vidtogs våren 1962 följdes av en kreditexpansion
av betydande omfattning som blev speciellt markerad under årets
senare del. Kreditgivningen på den organiserade kreditmarknaden ökade totalt
med ca 60 procent (tabell 1). Såväl kommunerna som näringslivet utanför
bostadssektorn mer än fördubblade sin upplåning medan bostadssektorns
upplåningsökning var mer måttlig.

Kreditexpansionen speglas i speciellt hög grad i affärsbankernas utlåning
och placeringar. Dessas totala finansieringsbidrag till realsektorerna mer än
temdubblades mellan 1961 och 1962, och i absoluta tal motsvarar uppgången
mer än väl hela ökningen i kreditgivningen på den institutionella kreditmarknaden.
Främst till följd av allmänna pensionsfondens fortsatta tillväxt
ökade även gruppen »övriga kreditinstituts» placeringar. Minskningar
noteras för riksbanken samt för »allmänheten».

Staten amorterade 1962 netto ca 600 miljoner kronor. Endast affärsbankerna
noterade en fordringsökning på staten vilket främst sammanhängde
med bytesaffärer mellan bankerna och kapitalmarknadsinstituten, där de senare
förvärvade nyemitterade obligationer i utbyte mot äldre material, främst
statsobligationer med relativt kort återstående löptid.

För kommunernas del förklaras upplåningens avsevärda ökning under det
gångna året av en kraftig utgiftsexpansion som ej helt har täckts av ökade
inkomster. Härtill kom ett behov att fylla på de banktillgodohavanden som
kommunerna 1961 under då rådande knappa kreditmarknadsläge tog i anspråk
för att finansiera utgifter som ej kunde finansieras skattevägen eller
via upplåning.

Bostadssektorn ökade sin upplåning ungefär i takt med bostadsinvesteringarnas
uppgång. Genom att hypoteksinstitutens emissioner ökade kraftigt
kunde volymen utestående byggnadskrediter nedbringas — en fondering av
skulderna ägde således rum.

För »näringslivet» (se anm. till tabell 1) var behovet av medel för att finansiera
investeringar i realkapital och lager ej obetydligt lägre 1962 än

1961. Den markanta upplåningsökningen 1962 synes framför allt bero på
att man sökt återuppbygga de likvida tillgångarna, vilka minskade kraftigt
under de omedelbart föregående åren (se Konjunkturläget oktober 1962,
sid. 44 ff, för en belysning av utvecklingen härvidlag inom industrin). Till
denna utveckling torde även ha bidragit en omläggning av kreditgivning
mellan företag till reguljära bankkrediter. Troligen kan också bruttospa”
randet ha stagnerat, vilket vid givna förhållanden i övrigt skulle öka upplåningsbehovet
i motsvarande mån.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för är 1963

Tabell VII: 1. Kreditmarknaden 1961 och 1962

Nettobelopp, miljoner kronor

Långivare	Låntagare	Summa
	Staten	Kommuner	Bostäder	Närings- livet
1961 Riksbanken ..............	— 250	0	0	0	— 250
Affärsbanker..............	0	50	125	425	600
	— 100	325	2 400	800	3 425
Allmänheten..............	— 25	0	100	500	575
Summa	— 375	375	2 625	1725	4 350
1962 (delvis uppskattningar) Riksbanken ..............	— 550	0	0	0	— 550
Affärsbanker..............	1050	100	150	2 000	3 300
Övriga kreditinstitut......	— 850	700	2 700	1300	3 850
Allmänheten..............	— 250	50	150	400	350
Summa	— 600	850	3 000	3 700	6950

Anm. Med näringslivet avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin som ligger
utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.

Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp
av statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt bostadsbyggnadskrediter
och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost och
avser alla andra lån och obligationsköp än de nyssnämnda.

»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationen,
allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalanställdas
pensionskassa. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet
innefattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper.

I uppgifterna för »allmänheten» ingår de obligationer, förlagsbevis, aktier och diverse statspapper,
som försålts till andra köpare än de institutioner, som ingår i tabellens övriga långivarsektorer.
Företagens, hushållens och diverse fonders och kassors värdepappersköp redovisas således
i denna post. Riksbankens jubileumsfond (250 miljoner kronor! har även förts hit.

Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden;
kommersiella krediter eller andra finansiella transaktioner mellan och inom de reala sektorerna
ingår således inte.

Uppgifterna för 1961 har avrundats till jämna 25-tal och uppgifterna för 1962, som delvis
bygger på uppskattningar, till jämna 50-tal miljoner kronor.

Efterfrågan på krediter från näringslivets, kommunernas och bostadsbyggnadssektorns
sida är fortfarande hög, delvis till följd av att finanspolitiska
och administrativa åtgärder vidtagits som resulterat i ökad investeringsverksamhet
och därmed i en ökad kreditefterfrågan. Utbudet av krediter
på den organiserade kreditmarknaden har även tillåtits öka respektive
stimulerats att öka i sådan utsträckning att tendenser till lägre ränta uppstått.
Diskontosänkningen i januari får ses som en anpassning av räntenivån
till den ändrade efterfråge/utbudsrelation som sålunda uppkommit.
Den ännu pågående kreditexpansionen belyses bl. a. av att ökningen i affärsbankernas
utlåning under 12-månadersperioden t. o. m. mars i år var IG
procent mot 2 procent under motsvarande period ett år tidigare. Under
första kvartalet i år var bankutlåningen nära tre gånger så stor som under
första kvartalet förra året.

Öl

rf*

Tabell VII: 2. Finansiellt sparande m. m. 1963 (räkneexempel)

Miljoner kronor i 1963 års priser

	Staten	Kommu- nerna	Bostads- sektorn	Företagssek-torn utom bo-städer och kreditinstitut	Försäk-ringsans-talter utom AP-fonden	AP-fon- den	Banker	Hus- hållen	Utlandet	Totalt
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
1. Finansiellt sparande ..	700	— G00	—4 200	—2 650	760	2 000	400	3 900	— 300	0
2. Utlåning mellan sektorer (—) ........	—1100	_	800	300 — 100 —2 450				100		0
3. Monetärt sparande (1 + 2=4 + 5) ............	— 400	— G00	—3 400	750	2 000	400	4 000	— 300	0
4. Utlåning på kredit-marknaden: a. bankinlåningsräk-ningar, sedlar......		100		G50				3 850	— 200	4 400
b. lån, obligationer, aktier m. m.......	__	__	_	. ''	750	2 000	4 900	250		7 900
5. Upplåning på kredit-marknaden (—•): a. bankinlåningsräk-ningar, sedlar......							—4 400			—4 400
b. lån, obligationer, aktier m. m.......	— 400	— 700	—3 400	—3100	—	—	— 100	— 100	— 100	—7 900

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

2. Finansierings- och kreditmarknadsperspektiven för 1963

Det finansieringsmönster som kan komma att utbildas under 1963 avhänger
bl. a. av olika sektorers förhållanden beträffande inkomster och löpande
utgifter, deras investeringar i fast realkapital och lager, utlåningsoch
upplåningsbenägenheter och -preferenser. Några säkra hållpunkter ens
för det gångna året står för flertalet sektorers del knappast att finna, och för
en framförliggande period tillstöter speciella problem som bl. a. betingas av
att man i många fall måste använda sig av summor av och skillnader mellan
data som i och för sig är skattade med stor osäkerhet.

I tabell 2 ovan har emellertid gjorts en redovisning av en typ av resonemang,
en »modell», som kan tjäna som utgångspunkt för en diskussion av
utvecklingsmöjligheter och -tendenser på kreditmarknaden 1963. I tidigare
nationalbudgeter implicerades i stor utsträckning de i tabell 2 siffermässigt
angivna uppgifterna i resonemangen, men det har bedömts vara av visst intresse
att explicit redovisa de (osäkra) kalkyler man måste göra om man
över huvud vill söka skaffa sig en bild av tänkbara finansieringsförhållanden
under en framtida period. Såsom i viss mån framgår av redogörelsen
för tabellens innanmäte består siffermaterialet till en del av data för vilka
man till en del kan bedöma felmarginalerna och som ex post kan avstämmas,
medan i andra fall uppgifterna antingen är erhållna såsom restposter
eller är skattade på ett mycket ungefärligt sätt på basis av de utvecklingstendenser
man på olika punkter anser sig kunna konstatera.

Uppgifterna för statens finansiella sparande,1 utlåning och upplåning i
tabell 2 är hämtade från kap. VIII. Statens utlåning på kreditmarknaden
(avser främst checkräkningstillgodohavande i riksbanken) har satts till
noll, varför det (negativa) monetära sparandet blir lika med upplåningsbehovet
som är lika med totalbudgetunderskottet. Den statliga utlåning
(inkl. övriga finansplaceringar), som ej sker på den egentliga kreditmarknaden
utan direkt till andra realsektorer, omfattar till största delen bostadsstyrelsens
utlåning till bostadssektorn, men även en del finansiella bidrag
till företagssektorn utanför bostadssektorn och kreditinstituten. Siffran
för kommunernas finansiella sparande har satts lika med det totala utgiftsöverskott
för kommunala myndigheter och affärsverk som framkom enligt
höstens kommunenkät. Kommunerna antas under 1963 öka sina banktillgodohavanden
med ca 100 miljoner, varför upplåningen skulle bli 100 miljoner
högre än nettofinansieringsbehovet. Uppgifterna för bostadssektorn
har kalkylerats från lånesidan. En beräknad ökning av bostadsinvestering 1

Med en sektors finansiella sparande under en period förstås skillnaden mellan förändringen
av sektorns finansiella tillgångar och förändringen av dess skulder under perioden. Det finansiella
sparandet kan även uttryckas som skillnaden mellan totala inkomster och totala utgifter under
perioden. Ett negativt finansiellt sparande utgör ett nettofinansicringsbehov, medan ett positivt
finansiellt sparande innebär ett friställande av medel för andra sektorers finansiering.

Med en sektors monetära sparande avses skillnaden mellan dess utlåning och dess upplåning på
kreditmarknaden. Ett negativt monetärt sparande innebär ett nettoflnanseringsbehov på den
organiserade kreditmarknaden medan ett positivt monetärt sparande betyder ett nettotillskott
till kreditmarknaden vilket ställs till andra sektorers förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

arna av storleksordningen en halv miljard kronor har antagits medföra en
lika stor ökning av npplåningsbehovet över den realiserade upplåningen

1962. Det beräknade upplåningsbehovet — 4 200 miljoner —• fördelat på
bostadsstyrelsens krediter (800 miljoner) och krediter i öppna marknaden
(3 400 miljoner) redovisas som bostadssektorns negativa finansiella
sparande. Företagssektorns finansiella sparande har framräknats som en
residual sedan övriga sektorers finansiella sparande beräknats. Om till dess
kalkylerade (negativa) värde läggs dels finansieringsbidraget från staten (se
ovan) dels företagssektorns bidrag till hushållssektorn (avseende konsumtionskrediter
och liknande) — vilket har negativt förtecken — erhålls siffran
för det monetära sparandet. Om det monetära sparandet sammanställs
med den uppskattade ökningen av finanstillgångar erhålls upplåningsbehovet
enligt rad 5. En viss ökning av finanstillgångarna har ansetts försvarlig
mot bakgrund av de minskningar av banktillgodohavanden som ägde rum
1960—1961, en process som under föregående år synes ha förbytts i sin
motsats.

Om man i en totalkalkyl för företagssektorn 1963 avseende förändringar
i finansieringsbehov (fasta investeringar, lager, investeringsfonder) och finansieringskällor
(upplåning på kreditmarknaden, utländska handelskrediter,
inlåningsräkningar och bruttosparande) sätter in de data för upplåning,
handelskrediter och inlåningsräkningar som presenteras i tabell 2 erhålls en
antydan om att kalkylen i själva verket förutsätter någon ökning av företagssektorns
bruttosparande 1963, låt vara av begränsad omfattning. Ett sådant
antagande förefaller också rimligt med hänsyn till den i övrigt beräknade
utvecklingen av kostnader, priser och produktion inom företagssektorn. För
försäkringsanstalters och allmänna pensionsfondens del har beräkningarna
utförts på grundval av kalkyler av det finansiella sparandet. Hela detta lånas
ut på kreditmarknaden i form av placering i andra finansobjekt än banktillgodohavanden
och sedlar. Försäkringsanstalternas och allmänna pensionsfondens
upplåning från banksektorn förutsätts härvid vara lika stor vid
årsskiftet 1963—64 som vid senaste årsskifte. — Noteras bör att försäkringssparande!
i sin helhet förts till försäkringssektorn och att alltså hushållssparandet
i kol 9 rad 1 redovisas exklusive försäkringssparande. Till
banker har förts riksbanken, affärsbanker, sparbanker, postsparbanken och
jordbrukskreditkassor. Förutom sitt finansiella sparande lånar dessa institut
ut till realsektorerna de medel som de erhåller i form av inlåning från
dessa sektorer plus den kapitalanskaffning i form av aktier, förlagsbevis
etc. som kan bli aktuell. Hushållssektorns sparande (exkl. försäkringssparande!)
enligt kap. V har i denna kalkyl schematiskt antagits i sin helhet
representera finansiellt sparande. Om härtill läggs finansieringsbidraget
trån företagssektorn erhålls det monetära sparandet, vilket även motsvaras
av hushållens utlåning på kreditmarknaden i form av inlåning i bankinrättningar
samt obligations- och aktieköp plus upplåningen på kreditmarknaden
i som har negativt förtecken). Obligations- och aktieköpen har skattats grovt
-Hot bakgrund av de antydningar man bär om dessa köps omfattning tidi -

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

gare år. Upplåningen på kreditniarknaden omfattar konsumtions- och andra
lån utom bostadslån. Utlandets finansiella sparande baseras på det beräknade
bytesbalansutfallet (±0) enligt kap. III, plus den underestimering av
de löpande transaktionerna med utlandet som man anser sig kunna uppskatta
till ca 300 miljoner per år i Sveriges favör. Utlandet skulle enligt detta
resonemang under 1963 komma att prestera ett negativt finansiellt sparande
gentemot Sverige av storleksordningen 300 miljoner kronor. Under senare
år synes svenska företag netto ha skuldsatt sig gentemot utlandet genom
att utnyttja handelskrediter. Under 1962 tycks en tendens till omsvängning
härvidlag ha ägt rum, vilket skulle kunna motivera ett antagande att företagssektorn
1963 netto varken skulle komma att låna utomlands eller återbetala
utländska skulder. Detta kan återföras på det lättare läget läget på
kreditmarknaden. Någon korrektionspost för sådana krediter skulle sålunda
ej vara behövlig.

Hela resonemanget ovan har baserats på antagandet alt kreditmarknaden
under hela 1963 kommer att kännetecknas av ett fortsatt rikligt utbud av
kredit på den institutionella kreditmarknaden. En omsvängning av kreditpolitikens
inriktning kan på relativt kort tid åstadkomma tämligen drastiska
förändringar av upplånings- och utlåningsmönstren, dock utan att nödvändigtvis
omedelbart påverka de inkomst- och utgiftsbeteenden som konstituerar
de olika sektorernas finansiella sparande.

I tabell 3 har de kalkylerade kreditbehoven för staten, kommunerna, bostadssektorn
och företagssektorn enligt tabell 2 råd 5 b ställts mot de olika
kreditinstitutens samt allmänhetens utbud av kredit. Hushållssektorn och
utlandet har härvid uteslutits från efterfrågesidan, då deras nettoupplåningssiffror
är av jämförelsevis obetydlig omfattning, liksom även bankernas
kapitalmarknadsfinansiering. Utbudssiffrorna har hämtats från tabell 2
rad 4 b. Allmänhetens placeringar enligt tabell 3 utgörs av hushållssektorns
köp av obligationer, aktier etc. enligt tabell 2. Kreditinstitutens placeringar
har ävenledes hämtats ur tabell 2, varvid vissa omgrupperingar av instituten
har gjorts. Det totala finansieringsbidraget från kreditinstituten är detsamma
enligt tabellerna 2 och 3, så när som på hushållens och utlandets
upplåning samt bankernas nettoupplåning genom aktie- och förlagslåneemissioner.
— Avrundning har i samtliga fall skett till närmaste 1/4 miljard.

Det sätt varpå realsektorernas upplåningsbehov har kalkylerats har redo -

Tabell VII: 3. Kredil marknaden 1963

Nettobelopp, miljoner kronor

Efterfrågan

Staten.............................. 500

Kommuner ........................ 750

Bostäder .......................... 3 500

Näringslivet ........................ 3 000

Summa 7 750

Utbud

Riksbanken ........................ 500

Affärsbankerna (restpost)............ 2 250

Övriga kreditinstitut................ 4 750

Allmänheten........................ 250

Summa 7 750

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

gjorts för i resonemangen i anslutning till tabell 2. Nedan ges en översiktlig
bild av vilka bedömningar som har gjorts beträffande kreditutbudets lokalisering.

Riksbanken tänkes — mot bakgrund av ett antagande om en ungefär
konstant valutareserv, en normal ökning av sedelomloppet, samt ett finansiellt
sparande av samma storleksordning som under senare år — komma
att köpa skattkammarväxlar och obligationer till ett belopp av 1/2 miljard.
»Övriga kreditinstitut» har till följd av allmänna pensionsfondens tillväxt
samt förutsebara utvecklingstendenser för övriga institut bedömts komma
att öka placeringsbehovet till sammanlagt 4 750 miljoner 1963. »Allmänhetens»
placeringar — 250 miljoner — har som ovan nämnts hämtats ur
tabell 2, och avser hushållens köp av aktier och obligationer. Affärsbankerna,
slutligen, får bidra med det finansieringstillskott som erfordras för
att utbuds- och efterfrågesidorna skall balansera.

Det kan kanske vara motiverat att än en gång framhålla att alla kalkyler
i detta avsnitt gjorts under förutsättningen att den nuvarande relativt lätta
kreditpolitiken bibehålls. En omläggning av denna i mer restriktiv riktning
skulle kunna tänkas medföra vissa »finansieringsgap», vars innebörd
med ledning av modellerna ovan i princip skulle kunna följas upp i sina
monetära och realekonomislta konsekvenser.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

I de försörjningsbalansuppställningar som tillämpas inom nationalbudgeteringen
ingår den offentliga sektorns, dvs. statens och kommunernas,
köp av varor och tjänster för löpande förbrukning som en av de poster
varav bruttonationalprodukten är uppbyggd. Denna s. k. offentliga konsumtion
består bl. a. av löner och pensioner för exempelvis undervisningsoch
sjukvårdsväsende och försvar, samt av köp av varor och tjänster som
ej ingår i den offentliga investeringsverksamheten. Den offentliga sektorns
konsumtionsutgifter konsumeras övervägande av medborgarna individuellt
(undervisning, skolfrukostar etc.) eller kollektivt (försvaret) och endast
en liten del utgörs av resursanvändning för rent administrativa ändamål.

I detta kapitel görs en bedömning av de statliga konsumtionsutgifternas
utveckling under 1963. (För kommunernas del föreligger ej några nya data
som kan vara ägnade att ge ny belysning åt deras konsumtionsbeteende
1963.) Såvitt försörjningsbalansprognosen angår är detta kapitlets huvudsyfte.
Härtill kommer emellertid vissa allmänna kommentarer till den statliga
budgetens utvecklingstendenser i stort. 2

2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963

Statsinkomsterna beräknas öka betydligt måttligare mellan 1962 och
1963 än mellan 1961 och 1962 (tabell 1). Denna utveckling är framför allt
hänförlig till de direkta skatterna. En mindre kraftig ökning av skatteunderlaget
för beskattningen av fysiska personer samverkar här med vissa
följdeffekter av 1962 års skattereform. Härtill kommer den svagare vinstutvecklingen
för företagen under 1962 vilken beräknas påverka bl. a. dessas
fyllnadsbetalningar under våren, samt de ökade utbetalningarna av kommunskattemedel
vilka regleras över inkomstskattetiteln. De indirekta skatterna
fortsätter däremot att öka bl. a. till följd av den relativt kraftiga
konsumtionsökning som nu förutses för 1963. Övriga inkomster, vilka består
av affärsverksvinster, avgifter och liknande, har antagits komma att
fortsätta att öka i ungefär oförändrad takt.

De investeringar som finansieras över budgeten väntas 1963 komma att
fortsätta att öka i ej obetydlig omfattning. Dessa svarar emellertid endast
för en del av statens aktiviteter på investeringsområdet — för en fullständig
redogörelse av den statliga investeringsverksamheten hänvisas till kapitel
VI.

Beräkningarna över den statliga konsumtionens omfattning 1963 baserar

Kungl. Maj. ts proposition nr 150 år 1963

sig — i likhet med vad som gäller övriga statsutgifter — på en realekonomisk
gruppering av statsbudgetens utgiftssida för innevarande och nästa
budgetår, vilken utförts inom riksrevisionsverket. Problemet ligger dels i
omvandlingen av budgetårssiffror för riksstat och riksstatförslag till siffror
för kalenderår, dels i hur totalskattningar av reservationsmedelsförbrukningar,
anslagsöverskridanden och -besparingar skall fördelas mellan olika
utgiftskategorier. De (osäkra) kalkyler som nu utförts pekar på en något
högre real ökningstakt för den statliga konsumtionen mellan 1962 och 1963
än vad motsvarande beräkningar enligt den preliminära nationalbudgeten
gav vid handen — bortåt 7 procent mot tidigare ca 6 procent, ökningen
1961—62 visade sig ävenledes bli högre än enligt tidigare bedömningar.
Detta kan bl. a. sammanhänga med att vakanta tjänster lättare kunnat
besättas i ett samhällsekonomiskt läge som kommit att kännetecknas av
relativt minskad efterfrågan på arbetskraft från den privata sektorns sida.

Den nivåhöjning av transfereringsutgifterna som ägde rum 1962 beror
i betydande utsträckning på folkpensions- och barnbidragshöjningar samt
införandet av skatteersättning till kommunerna för det skattebortfall som
den senaste ortsavdragsreformen innebar. I avsaknad av motsvarande ändringar
av utgiftsnormerna 1963 torde man kunna räkna med en absolut
och relativt svagare uppgång av de statliga överföringsutgifterna 1963 än
1962.

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1961—1963

Miljoner kronor i löpande priser

	Kalenderåi-		Budgetår
	1961	1962	1963	1961/62	1962/63 enl. kompl. prop.	1963/64 enl. kompl. prop.
1. Inkomster..............	17 440	19230	20 000	18007	19 702	20 034
därav: direkta skatter ..	8 553	8 921	8 870	8 620	8 869	8 370
indirekta skatter .	7 634	8 931	9 650	8 046	9 390	10 125
övrigt ..........	1253	1378	1480	1341	1443	1533
2. Bruttoinvesteringar ....	3169	3 651	4 025	3 403	3 855	4 370
3. Konsumtion ...........	3 970	4 557	5 130	4 218	4 817	5 422
4. Transfereringar ........	8 496	9 432	10 150	8 691	9 976	10345
5. Samma 2 (ill 4..........	15 635	17 640	19 305	16 312	18 648	20137
6. Finansiellt sparande
(1—5) ................ 7. Utlåning och andra fi-	+ 1805	+ 1590	+ 695	+ 1695	+ 1054	— 103
nansplaceringar ........	1220	992	1075	1168	1204	948
8. Totala utgifter (5 + 7)____	16 855	18 632	20 380	17 480	19 852	21085
9. Totalbudgetsaldo (1—8)..	+ 585	+ 598	— 380	+ 527	— 150	—1051

Anm. Tabellens uppgifter baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka
till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överenstämmelse
ej ernås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen.

Bih. C: Reviderad nationalbudget för år 1963

Differensen mellan statsbudgetens inkomster och utgifter utom låne- och
andra finanstransaktioner — vilka behandlas i kreditmarknadskapitlet —
benämnes statens finansiella sparande. Förändringen i detta saldo mellan
två på varandra följande perioder (år) brukar ses som ett indicium på
statsbudgetens effekt på totalefterfrågan. Ett ökat positivt eller ett minskat
negativt saldo skulle innebära att budgeten utövat en restriktiv inverkan
på totalekonomin, medan ett minskat positivt eller ökat negativt saldo skulle
tyda på en effekt i motsatt riktning. Detta approximativa sätt att mäta
budgetens efterfrågeeffelct baseras bl. a. på förhållandet att ökade statsinkomster
eller minskade statsutgifter utövar en hämmande inverkan på
övriga sektorers disponibla inkomster och därmed på deras efterfrågan på
varor och tjänster, medan motsatsen skulle gälla för minskade statsinkomster
och ökade statsutgifter. Eftersom statens finansiella sparande mellan
1961 och 1962 minskade med ca 200 miljoner kronor skulle statsbudgeten
1962 ha varit svagt expansiv, medan den 1963 skulle komma att bli
relativt starkt expansiv — det finansiella sparandet beräknas minska med
bortåt 900 miljoner kronor.

Ovanstående resonemang har förts i anknytning till tabell 1. I tabell 2
har gjorts vissa justeringar av inkomst- och utgiftsdata som syftar till att
något bättre belysa statens inkomsters och utgifters effekter på realaktiviteterna
i samhället. Vissa inkomstposter har härvid omlokaliserats så att
de fallit på det år då de minskar de disponibla inkomsterna. Detta har gjorts
för den preliminära A-skattens och den allmänna varuskattens del. Dessa
skatter minskar hushållens disponibla inkomster under de två månader
som föregår uppbördsmånaden. Januariuppbörderna av dessa skatter avser
sålunda skattebelopp som belastat hushållen under november och december,
varför de i tabell 2 förts tillbaka till det föregående året. För att justeringen
skall ge en rättvisande bild av budgetens realekonomiska effekter
måste skillnaderna mellan justerade och ojusterade data ses som en kreditlokalisering
i tiden. — övriga inkomster och utgifter har i brist på håll -

Tabell VIII: 2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963, justerade kassamässiga uppgifter

Miljoner kronor i löpande priser.

1. Inkomster............................	Kalenderår
1961	1962	1963
17 613 8 666 7 694 1263 3 250 3 970 8 496 15 716 +1897	19 572 9 069 9125 1378 3 625 4 557 9 432 17 614 +1 958	20179 9 011 9 688 1480 4110 5 130 10150 19 390 + 789
därav: direkta skatter ...................... indirekta skatter .................... övrigt .............................. 2. Bruttoinvesteringar ........................ 3. Konsumtion........................... 4. Transfereringar ....................... 5. Summa 2 till 4.............................. 6. Finansiellt sparande (1—5)..................

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

givning till eller kreditåterbetalning från företagen, vilken förutsätts vara
utan betydelse för den realekonomiska utvecklingen.

På utgiftssidan har de statliga investeringarna antagits ligga jämnt fördelade
över budgetåret — enligt de kassadata som redovisas i tabell 1 ligger
betalningarna koncentrerade till vårhalvåret, vilket i högre utsträckning
torde reflektera betalningsvanor än den statliga investeringsaktivitetens
punkter för en omgruppering fått kvarstå oförändrade från tabell 1.

Enligt de justerade data som redovisas i tabell 2 skulle statsbudgetens
totala efterfrågeeffekt 1962 ha varit ungefär neutral (det justerade finansiella
sparandet ökade obetydligt mellan 1961 och 1962) medan den 1963
skulle komma att bli ännu mer expansiv än vad tabell 1 antydde (det
finansiella sparandet nedgår med nära 1 200 miljoner kronor mellan 1962
och 1963 enligt tabell 2 mot en nedgång med nära 900 miljoner kronor
enligt tabell 1).

Allt för stor vikt får givetvis ej fästas vid de rent siffermässiga angivelserna
av budgeteffekterna i resonemangen ovan. Man torde dock med stor
sannolikhet kunna utgå från att en ej obetydlig omsvängning av budgetläget
och därmed av riktningen av budgetens totala efterfrågeeffekt kommer
att inträffa under loppet av 1963. Tillgängliga statistiska data t. o. m.
första kvartalet i år tyder ej på att omsvängningen ännu kommit till stånd.
Det synes nu därför bli under årets andra hälft som stimulanseffekten
främst kommer att inträda.

Den reviderade nationalbudgeten för 1963, som utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska
avdelning, bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika statliga verk
och institutioner. Arbetet har drivits i nära kontakt med konjunkturinstitutet som samtidigt färdigställt
sin senaste konjunkturrapport. Kapitel VI, Investeringarna, har därjämte utarbetats av
t. f. förste forskningssekreterare Åke Tengblad och räkneexemplet i samma kapitel av forskningssekreterare
Gudrun Norstedt. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock inget ansvar
för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

Tabellförteckning

I. 1. Försörjningsbalans för 1963 ..................................

II. 1. Bruttonationalprodukt och efterfrågekomponenter 1961—1963 ____

2. Indikatorer över produktion och orderläge i verkstadsindustrin ..

3. Valutareserverna omräknade i antal hela importveckor..........

III. 1. Utrikeshandelns fördelning på länderområden 1961—1962........

2. Guld- och valutareserven december 1959—mars 1963............

3. Utrikeshandelns värde-, volym- och prisförändringar 1961—1963..

4. Betalningsbalansen 1960—1963 ..............................

IV. 1. Produktionsprognos för olika näringsgrenar 1962—1963..........

2. Utvecklingen på arbetsmarknaden 1960—1963 ..................

V. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1961—1963 ..

2. Privat konsumtion 1961—1963................................

VI. 1. Investeringsplaner inom industrin för 1963 ....................

2. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins

investeringar 1957—1963 ....................................

3. Kommunernas samt de kommunala bolagens och stiftelsernas investeringsplaner
för 1963 ....................................

4. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1963........

5. Påbörjade byggen inom den reglade sektorn (exkl. bostäder och

kraftverk)..................................................

VII. 1. Kreditmarknaden 1961 och 1962 ..............................

2. Finansiellt sparande m. m. 1963 (räkneexempel)................

3. Kreditmarknaden 1963 ......................................

VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1961—1963 ....................

2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963, justerade kassamässiga
uppgifter ..................................................

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Bih. C.: Reviderad nationalbudget för år 1963

Innehåll

I. Sammanfattande översikt ................. 1

II. Det internationella läget ..................................... • • • 10

III. Utrikeshandeln ................................................ 22

IV. Produktionen och arbetsmarknaden................................ 26

1. Prokuktionen .............................. 26

2. Arbetsmarknaden............................................ 28

V. De enskilda konsumenternas ekonomi.............................. 33

1. De disponibla inkomsterna.................................... 33

2. Konsumentpriserna....... 37

3. Den privata konsumtionen .................................. 39

VI. Investeringarna ................................................ 42

VII. Kreditmarknaden .............................................. 52

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1962 och första kvartalet 1963 52

2. Finansierings- och kreditmarknadsperspektiven för 1963.......... 55

VIII. Den offentliga verksamheten...................................... 59

1. Allmänt.................................................... 59

2. Statens inkomster och utgifter 1961—1963 .................... 59

BIHANG D

DRIFTBUDGETEN

FÖR

BUDGETÅRET 1963/64

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Bih. D: Driftbudgeten 1963/64

Bihang D

DRIFTBUDGETEN
FÖR BUDGETÅRET 1963/64

l Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr ISO. Bihang D

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Driftbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter..........................	18 040,2	+ 169,0	18 209,2
II. Uppbörd i statens verksamhet......	276,1	—	276,1
III. Diverse inkomster ................	391,0	+ 6,0	397,0
Säger	18 707,3	+ 175,0	18 882,3
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..........	415,0	- 14,0	401,0
II. Riksbanksfonden..................	50,0	+ 50,0	100,0
III. Statens allmänna fastighetsfond----	34,3	—	34,3
IV. Försvarets fonder ................	41,7	—	41,7
V. Statens utlåningsfonder............	334,2	—	334,2
VI. Fonden för låneunderstöd..........	14,2	—	14,2
VII. Fonden för statens aktier..........	105,0	—	105,0
VIII. Statens pensionsfonder ............	77,4	—	77,4
IX. Diverse kapitalfonder..............	43,5	—	43,5
Säger	1 115,3	+ 36,0	1 151,3
Summa inkomster å driftbudgeten	19 822,6	-f 211,0	20 083,6
Återföring från budgetutjämningsfonden av
kommunalskattemedel.................	250,0	+ 25,0	275,0
Summa	20 072,6	+ 286,0	20 308,6

Bih. D: Driftbudgeten 1963/6b

budgetåret 1963/64

Utgifter

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
A.. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna......	5,5		—	5,5
II. Justitiedepartementet..............	194,1	+	—	194,1
III. Utrikesdepartementet..............	177,9	6,5	184,4
IV. Försvarsdepartementet ............	3 645,8	+	8,8	3 654,6
V. Socialdepartementet ..............	5 588,7	+	15,0	5 663, l
VI. Kommunikationsdepartementet ....	1 701,0	+	0,3	1 701,3
VII. Finansdepartementet ..............	1 024,6	+	0,1	1 024,7
VIII. Ecklesiastikdepartementet..........	2 743,4	+	4,2	2 747,6
IX. Jordbruksdepartementet............	602,0	+	12,1	614,0
X. Handelsdepartementet.............	259,0		—	259,0
XI. Inrikesdepartementet..............	1 293,4	—	19,7	1 273,7
XII. Civildepartementet ................	805,0	+	74,8	879,8
XIII. Oförutsedda utgifter ..............	1,0		—	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....	35,0		—	35,0
Säger	18 076,4	+	102,1	18 178,4
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder..........	50,0		—	50,0
II. Luftfartsfonden ..................	12,3		—	12,3
III. Riksgäldsfonden ..................	820,0	—	20,0	800,0
IV. Avskrivning av nya kapitalinveste-				688,2
ringar..........................	668,3	+	19,9
V. Avskrivning av oreglerade kapital-				1,0
medelsförluster..................	1,0		—
Säger	1 551,6	—	0,1	1 551,5
Summa utgifter å driftbudgeten	19 627,9	+	102,0	19 729,9
Beräknat överskott å statsregleringen......	1444,7	+	134,0	1578,7
därav: överskott av inkomster ..........	1194,7	+	109,0	»303,7
Balanserade kommunalskattemedel..	250,0	+	25,0	275,0
Summa	»20 072,6	+	236,0	»20 308,6

1 Exkl. beräknad förbrukning av reservationsmedel 100,0 milj. kr.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630554

BIHANG E

DEN STATSFINANSIELLA
UTVECKLINGEN
BUDGETÅREN 1963/64—1966/67

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen

BihangE

angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen
under budgetåren 1963/64—1966/67

Inledning

I syfte att siffermässigt belysa den framtida statsfinansiella utvecklingen
bär inom finansdepartementet sammanställts beräkningar av hur statens
inkomster och utgifter under vissa antaganden kan komma att utvecklas
under budgetåren 1963/64—1966/67. Som underlag för kalkylerna har, såvitt
avser utgiftssidan, uppgifter genom departementens försorg inhämtats
från olika myndigheter och verk. I samband härmed har också vissa uppgifter
införskaffats rörande utvecklingen av antalet anställda. När det gäller
inkomstsidan har riksrevisionsverket verkställt en beräkning över inkomsterna
på driftbudgeten. Därjämte har uppgifter rörande vissa avskrivningar
in. m. införskaffats från vederbörande myndigheter och verk.

I ett inledande avsnitt redovisas visst material, ägnat att ge en bakgrund
till bedömningen av den framtida utgiftsutvecklingen. Dessa beräkningar
omfattar den volymmässiga utvecklingen under budgetåren 1955/56—1961/
62 för dels de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten, dels de s. k. realfonderna
på kapitalbudgeten. Vidare redovisas en jämförelse mellan de kalkyler
som lämnades i kompletteringspropositionen våren 1962 för utgifterna
under budgetåret 1963/64 och de i årets kompletteringsproposition
gjorda beräkningarna avseende samma budgetår. I ett följande avsnitt lämnas
en redogörelse för den statliga personalutvecklingen.

Vid utarbetandet av kalkylerna över utvecklingen av statens inkomster
och utgifter för budgetåren 1963/64—1966/67 har i huvudsak samma metod
använts som vid motsvarande beräkningar i fjol. För att belysa den
samhällsekonomiska innebörden av utgiftsberäkningarna lämnas en redovisning
av den realekonomiska utvecklingen. Beräkningarna av statens inkomster
och utgifter har sammanfattats i ett avslutande avsnitt om den beräknade
utvecklingen av totalbudgetsaldot. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 150. Bihang E

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

A. Vissa uppgifter om den statsfinansiella utvecklingen under
budgetåren 1955156—1961j62, m. rn.

1. De egentliga statsutgifternas volymmässiga utveckling

Liksom i bihang E till fjolårets kompletteringsproposition och i huvudsaklig
överensstämmelse med där tillämpade metoder har vissa beräkningar
utförts av statsutgifternas volymmässiga förändring. Syftet med dessa beräkningar
är såväl att underlätta analysen av den gångna utvecklingen som
att erhålla ett underlag för bedömningen av den framtida utgiftsutvecklingen
på olika områden. Till grund för beräkningarna ligger de faktiska budgetutfallen
under perioden 1955/56—1961/62. Utgifterna har grupperats
enligt den indelning i littera under de olika huvudtitlarna som följts i riksstatsförslaget
för nästa budgetår. En schablonmässig omräkning av de
egentliga statsutgifternas utveckling i löpande priser till 1955/56 års löneoch
prisnivå redovisas i indexforin i tabell 1. Under hänvisning till de redogörelser
som lämnats i de senaste årens kompletteringspropositioner över
utgifterna inom de olika huvudtitlarna, redovisas i år i huvudsak endast
utvecklingstendenserna i stort.

Det är ofrånkomligt att svagheter måste vidlåda här gjorda försök att
beräkna den volymmässiga utvecklingen av statens utgifter. En ofullkomlighet
av principiell betydelse är att produktivitetsförändringar vid den
statliga produktionen av tjänster inte beaktats. Produktivitetsförändringar
vid produktionen av tjänster inom förvaltning, rättsväsen, försvar, undervisningsväsen
etc. låter sig nämligen knappast mätas statistiskt. De prisindex
varmed anslagens värdebelopp omräknas i volymtal har därför kalkylerats
på kostnadselement i det sista produktionsledet, d. v. s. på löner
och omkostnader sådana de föreligger i budgetredovisningarna. Vid beräkningarna
har eftersträvats en uppdelning av utgifterna på de olika varor
och tjänster som konstituerar kostnadselementen i verksamheten. Av betäkningstekniska
skäl har endast de större kostnadselementen under varje
littera för de olika huvudtitlarna kunnat beaktas. Till osäkerheten i beräkningarna
har också bidragit, att lämpliga indexserier saknas för många
utgiftsområden. I ett fall, nämligen i fråga om de svenska bidragen till internationell
hjälpverksamhet och bidrag till internationella organisationer,
har någon fast prisberäkning inte gjorts på grund av svårigheten att finna
en meningsfull prisindexserie. Flertalet direkta transfereringar till enskilda
personer, t. ex. tolkpensioner och barnbidrag, har omräknats till fasta priser
med hjälp av konsumentprisindex. »Volymsiffrorna» för dessa transfereringsutgifter
kan därför sägas utgöra ett mått på den köpkraft dessa
transfereringar representerar för den enskilde mottagaren.

Enligt de gjorda beräkningarna ökade de egentliga statsutgifterna på
driftbudgeten under perioden 1955/56—1961/62 med 37 procent eller 5,4
procent per år i genomsnitt.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 3

Tabell 1. De egentliga statsutgifternas volymmässiga utveckling
under budgetåren 1955/56—1961/62

Littera	Anslagsgrupp	Index med 1955/56 = 100			Årlig procen-tuell föränd-
		1955 / 56	1956 / 57	1957 /58	1958 /59	1959 / 60	1960 / 61	1961 / 62	ring i genom-snitt under budgetåren 1955/56— 1961/62
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
A, B	I. Kungl. hov- o. slottsstaterna	100	102	100	109	108	104	108	+ 1,3
	II. Justitiedepartementet......	100	109	116	128	133	139	145	+ 6,4
A—D	Domstolarna, rättegångs-väsendet i allmänhet, m. m...................	100	103	107	in	113	120	120	+ 3,1
E, F	Fångvården, m. m.......	100	117	128	148	156	163	176	+ 9,9
A—D	III. Utrikesdepartementet ......	100	113	108	113	137	164	182	+ 10,5
A—F	IV. Försvarsdepartementet......	100	101	109	in	115	112	122	+ 3,4
	V. Socialdepartementet........	100	in	120	120	121	131	135	+ 5,4
B	Allmän försäkring m. m.1..	100	in	in	121	120	135	137	+ 5,4
C	Socialvård, nykterhetsvård m. m.................	100	105	107	115	125	113	116	+ 2,5
D	Stöd åt barnfamiljer m. m.	100	99	no	121	126	127	135	+ 5,1
F—H, J, K	Medicinalstaten samt hälso-och sjukvården ........	100	107	109	113	116	118	125	+ 3,8
A, E, I, L	Arbetarskydd, rehabilite-ringsverksamhet m. m. ..	100	103	133	122	127	141	156	+ 7,7
	VI. Kommunikationsdeparte-mentet....................	100	105	no	120	119	125	129	+ 4,4
B, C	Väg- och vattenbyggnads-väsendet, vägtrafik-väsendet ..............	100	106	no	in	in	121	121	+ 3,2
A, D—J	Vissa myndigheter, m. m.	100	99	in	180	175	157	183	X
	VII. Finansdepartementet ......	100	107	238	359	359	398	311	+ 20,8
D	Skatteersättning till kom-munerna m. m.........	100	95	409	726	722	682	594	X
A—C, E	Vissa myndigheter, m. m.	100	115	118	102	106	189	112	+ 1,9
	VIII. Ecklesiastikdepartementet ..	100	108	115	122	135	136	147	+ 6,6
D	Skolväsendet ............	100	108	114	119	133	130	138	+ 5,5
E	Högre utbildning och torsk-ning ..................	100	114	124	145	160	173	189	-f 11,2
F	Lärarutbildning ..........	100	94	101	106	112	117	130	-F 4,5
G	Studiesociala ändamål ....	100	94	123	151	167	182	240	15,7
A—C, H	Allmänna kultur- och bild-ningsändamål, kyrkor, m. m...................	100	109	115	119	116	126	127	+ 4,1
	IX. Jordbruksdepartementet----	100	78	88	SO	67	72	75	- 1,7
B, C, J	Lantbrukets rationalisering, lantmäteriväsendet, m. m.	100	96	99	92	94	85	89	- 2,0
D	Jordbruksprisreglering m.m.	100	67	81	68	50	58	63	- 7,4
E—H	Undervisning och forskning på jordbrukets område, in. m...................	100	103	100	102	103	106	101	4- 0,1
I	Skogsväsendet............	100	97	103	123	117	109	113	4- 2,1
A, K—M	Fiskeriväsendet, vissa myn-digheter, m. m.........	100	133	125	123	114	127	139	-1- 5,6

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	X. Handelsdepartementet......	100	126	144	153	206	196	185	+ 10,8
B—E	Industri, hantverk och han-
	del, teknisk forskning,
	m. m...................	100	99	84	116	121	132	150	+ 7,0
F	Atomenergiverksamhet ....	100	230	322	345	628	565	476	X
I	Ekonomisk försvarsbered-
	skap ..................	100	101	108	101	84	85	86	— 2,5
A, G, H,J	Vissa myndigheter, m. m.	100	100	104	106	108	107	115	+ 2,4
	XI. Inrikesdepartementet ......	100	116	129	197	227	220	210	+ 13,1
C	Arbetsmarknad m. m.....	100	119	137	317	395	352	288	X
D	Bostadsbyggande m. m. ..	100	160	186	248	274	314	355	+ 23,5
E	Polisväsendet ............	100	113	129	134	141	135	137	+ 5,4
F	Civilförsvaret, m. m.......	100	78	83	76	71	57	72	- 5,3
A, B, G	Landsstaten, m. m.......	100	102	104	107	109	115	118	+ 2,8
	XII. Civildepartementet ........	100	104	109	in	117	133	145	+ 6,4
C	Pensionsväsendet ........	100	105	no	114	120	124	131	+ 4,6
A, B, D, E	Vissa myndigheter, m. m.	100	85	105	81	81	243	308	X
	XIII. Oförutsedda utgifter........	100	42	337	20	350	19	73	X
	XIV. Riksdagen och dess verk ....	100	101	102	123	120	129	133	+ 4,9
	Summa egentliga
	statsutgifter1	100	101	113	124	129	133	137	+ 5,4

1 Exklusive 275 milj. kr. avseende fondering för framtida pensionsändamål under budgetåren
1956/57 och 1957/58.

Anm. I kolumnen för den genomsnittliga procentuella förändringen har sådana större utgiftsökningar
som i huvudsak betingats av att nya utgiftsändamål tillkommit under perioden
markerats med x.

Utgifterna under justitie-, social-, kommunikations-, ecklesiastik- och civildepartementen
samt utgifterna för riksdagen och dess verk uppvisar en
volymmässig ökning av samma storleksordning som de totala utgifterna
i genomsnitt. Väsentligt större ökningar än genomsnittet för totalutgifterna
uppvisar utrikes-, finans-, handels- och inrikesdepartementens huvudtitlar.
De stora ökningarna under dessa huvudtitlar sammanhänger främst med
utvecklingen av vissa speciella utgiftsposter. Utgifterna under försvarsdepartementets
huvudtitel har ökat mindre än totalutgifterna i genomsnitt,
medan utgifterna under jordbruksdepartementets huvudtitel uppvisar en
volymmässig minskning.

Under justitiedepartementets huvudtitel domineras utvecklingen av utgifterna
för fångvården, som svarar för omkring hälften av huvudtitelns utgifter.
Avgörande för denna utveckling har främst varit den ökade kriminaliteten,
som nödvändiggjort en betydande utbyggnad av antalet vårdplatser
vid fångvårdsanstalterna. Antalet platser har från slutet av 1955 till slutet av
1962 ökat från knappt 3 500 till mer än 5 300, samtidigt som vårdresurserna
i övrigt förbättrats.

Under utrikesdepartementets huvudtitel har skett mycket omfattande ökningar
av Sveriges bidrag till internationella organisationer och av den
svenska biståndsverksamheten. Dessa båda anslagsgrupper svarade 1961/62
för närmare hälften av huvudtitelns utgifter mot endast en sjättedel 1955/56.

Anslagsutvecklingen under försvarsdepartementets huvudtitel har under

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 5

de fyra senaste budgetåren i perioden i huvudsak bestämts av de 1958
och 1961 antagna riktlinjerna för försvarets framtida utformning. Den
ojämna utvecklingen under senare budgetår betingas av förändringar i behållningarna
av reservationsmedel.

Utgiftsutvecklingen under socialdepartementets huvudtitel domineras av
folkpensioner, barnbidrag, bidrag till sjukförsäkringen och bostadsrabatter.
Den i 1955/56 års prisnivå angivna ökningen för dessa utgifter påverkas
givetvis av den omräkning med konsumentprisindex som skett. Utgiftsökningen
för folkpensioneringen är bl. a. en följd av det ökande antalet åldringar.
I övrigt har utgifterna för folkpensioneringen främst påverkats av
de beslut om standardtillägg som fattats vid 1956, 1958 och 1960 års riksdagar.

Enligt departementsreformen hänförs fr. o. m. 1 juli 1963 hälso- och sjukvården
till socialdepartementet. Utgiftsutvecklingen inom dessa områden påverkas
främst av upprustningen inom mentalsjukvården samt utbyggnaden
av de statliga och kommunala undervisningssjukhusen.

De utgiftsmässigt dominerande anslagen under kommunikationsdepartementets
huvudtitel är vägbyggnads- och vägunderhållsanslagen. Den utveckling
som skett för utgifterna för vägväsendet under perioden har möjliggjort
såväl en fortsatt utbyggnad av väg- och gatunätets längd som en förbättring
av vägarnas standard, ökningen under budgetåren 1958/59—1961/62 av de
som beredskapsarbeten bedrivna vägarbetena påverkar inte ulgiftsserien för
kommunikationshuvudtiteln utan utgifterna under inrikeshuvudtiteln. Däremot
ingår i utgiftsserien för de tidigare budgetåren vissa beredskapsarbeten.
Om beredskapsarbetena för hela perioden skulle inräknas uppgår den genomsnittliga
utgiftsstegringen för anslagsgruppen till 5,4 procent per år. Den
relativt kraftiga ökningen för den andra redovisade anslagsgruppen är främst
betingad av det budgetåret 1958/59 införda driftbidraget till SJ.

Utgiftsutvecklingen under finansdepartementets huvudtitel sammanhänger
framför allt med den skatteersättning till kommunerna som beslutats i
samband med 1957 års ortsavdragsreform. Den kraftiga ökningen budgetåret
1960/61 för den andra i tabellen redovisade anslagsgruppen sammanhänger
med att huvudtiteln detta år belastades med utgifter för premiering
av frivilligt sparande under 1955 och 1956.

Utgifterna under ecklesiastikdepartementets huvudtitel har expanderat
kraftigt under perioden. Mot bakgrunden av ökningen av de åldersgrupper,
ur vilka eleverna till de högre skolformerna rekryteras, och beroende på den
stigande studiefrekvensen samt arbetsmarknadens efterfrågan på kvalificerad
arbetskraft har gymnasieorganisationen undergått en synnerligen expansiv
utveckling och yrkesutbildningen förstärkts såväl kvantitativt som
kvalitativt.

De under perioden kontinuerligt stigande utgifterna för den högre utbildningen
och forskningen återspeglar bl. a. de förbättrade villkoren för forskningen
samt 1958 års reform av undervisningen vid de filosofiska fakulteterna.

Expansionen av utbildningsväsendet betingar också, liksom införandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

de allmänna studiebidragen budgetåret 1957/58, ökningen av naturastipendierna
budgetåret 1960/61 samt införandet av avskrivning av studielån budgetåret
1961/62, den kraftiga ökningen av anslagen till studiesociala ändamål.

Utgiftsutvecklingen under jordbruksdepartementets huvudtitel har kraftigt
påverkats av de skördeskadeersättningar som utgick under budgetåren
1955/56 och 1957/58. Främst härigenom uppvisar huvudtiteln en volymmässig
utgiftsminskning under perioden. För övriga verksamhetsområden föreligger
däremot totalt sett en ökning.

Den genomsnittliga årliga utgiftsförändringen under handelsdepartementets
huvudtitel är väsentligen avhängig av en dominerande anslagsgrupp.
Den för huvudtiteln totala volymökningen om i genomsnitt 11 procent förklaras
sålunda väsentligen av atomenergiverksamhetens snabba utveckling.
Den relativa minskningen för atomenergianslagen under de senaste budgetåren
motsvaras av en uppgång under kapitalbudgeten.

Den snabbaste utgiftsutvecklingen inom inrikesdepartementets verksamhetsområde
svarar anslagen till arbetsmarknadspolitiken och bostadsbyggandet
för. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken har givetvis påverkats av
arbetsmarknadsläget under senare delen av 1950-talet. Den kraftiga utgiftsökningen
under budgetåren 1958/59 och 1959/60 får således ses mot bakgrund
av de sysselsättningssvårigheter som inträffade 1958. I viss mån har
utgifterna under efterföljande budgetår påverkats av eftersläpande kostnader
för de beredskapsarbeten som igångsattes under 1958 och 1959. Den
högre utgiftsnivån sammanhänger i övrigt med att ambitionsgraden för arbetsmarknadspolitiken
höjts.

Utgifterna för bostadspolitiken har under perioden ökat kraftigt. Detta
beror huvudsakligen på att nya årgångar hus tillkommit för vilka ränteeftergift
utgår och att de nya årgångarna omfattat flera lägenheter samt att
räntenivån legat högre än under utgångsåret.

Utgiftsförändringarna under civildepartementets huvudtitel slutligen påverkas
främst av kostnaderna för det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet,
samt, under de senaste budgetåren i perioden, av den statliga
arbetsgivaravgiften till den allmänna tilläggspensioneringen. 2

2. Den volymmässiga utvecklingen för realfonder på kapitalbudgeten

Av utgifterna under statens kapitalfonder representerar medelsförbrukningen
under affärsverksfonderna, luftfartsfonden, fastighetsfonden, försvarets
fonder och väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond (diverse kapitalfonder)
direkt statlig realinvestering. För övriga kapitalfonder motsvaras
medelsanvisningarna av statlig utlåning, aktieteckning o. s. v., som inte inräknas
i den statliga investeringsverksamheten i detta orts samhällsekonomiska
betydelse. En beräkning av utgiftsutvecklingen i fasta priser för dessa
fonder av finansiell karaktär låter sig inte göras på ett meningsfullt sätt.
Däremot har för bedömningen av den framtida utgiftsutvecklingen vissa be -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 7

Tabell 2. Den volymmässiga utvecklingen för realfonderna på kapitalbndgeten
1955/56—1961/62

	Index med 1955/56	= 100				Genomsnittlig årlig procen-tuell föränd-ring 1955/56-1961/62 enligt trend-beräkning
1955/ 56	1956/ 57	1957/ 58	1958/ 59	1959/ 60	1960/ 61	1961/ 62
Statens alfärsverksfonder........	100	93	97	no	118	106	105	+ 2,2
Postverket..................	100	71	44	40	41	36	57	- 12,8
Televerket..................	100	99	101	113	112	108	no	+ 2,0
SJ ........................	100	88	91	95	104	91	87	- 0,7
Statens vattenfallsverk......	100	93	102	123	136	122	118	+ 4,9
Domänverket ..............	100	97	71	72	52	16	69	- 14,2
Luflfartsfonden................	100	93	194	565	741	387	260	+ 21,1
Statens allmänna fastighetsfond..	100	103	116	141	144	151	177	+ 10,3
Försvarets fonder..............	100	103	83	84	91	99	124	+ 2,7
Diverse kapitalfonder ..........	100	91	88	82	100	84	86	- 1J
Summa	100	95	97	110	119	109	112	+ 3,0

räkningar gjorts beträffande den volymmässiga utgiftsutvecklingen av de
statliga realinvesteringarna. I förevarande avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse
för utvecklingen av dessa utgifter under budgetåren 1955/56—1961/
62 efter en schablonmässig omräkning som gjorts av utgifterna i 1955/56 års
prisnivå (tabell 2).

Liksom när det gäller den volymmässiga utvecklingen av de egentliga statsutgifterna,
är det angeläget att understryka beräkningarnas schablonmässiga
karaktär. De indexserier över prisutvecklingen som använts är desamma
som utnyttjas i samband med nationalbokföringen. En närmare redogörelse
för ifrågavarande indexserier lämnades i bihang E till fjolårets kompletteringsproposition.
Beräkningen av den genomsnittliga procentuella förändringen
under perioden har gjorts med anlitande av en statistisk metod som
tar hänsyn såväl till förändringarna mellan periodens första och sista budgetår
som till utvecklingen under de mellanliggande budgetåren. Härigenom
åstadkommes en mer rättvisande redovisning av den trendmässiga utvecklingen.
Anledningen härtill är dels att anvisningarna till de enskilda investeringsobjekten
är av engångskaraktär, dels att investeringsverksamheten utmärks
av konjunkturpolitiskt betingade variationer.

Enligt gjorda trendberäkningar ökade medelsförbrukningen under realfonderna
under perioden 1955/56—1961/62 med i genomsnitt 3 procent per
år. De kraftigaste volymmässiga ökningarna under perioden redovisas för
luftfartsfonden och statens allmänna fastighetsfond. Affärsverksfonderna
uppvisar under perioden en ökning med i genomsnitt 2,2 procent per år och
försvarets fonder en stegring med 2,7 procent. Investeringarna under diverse
kapitalfonder uppvisar eu minskning med 1,7 procent per år.

Utvecklingen av affärsverkens investeringar återspeglar väsentligen kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

junkturlörloppet. Begränsningen av affärsverkens investeringar under budgetåren
1956/57 och 1957/58 samt 1960/61 och 1961/62 sammanhängde
med den allmänt återhållande ekonomiska politiken under dessa år. Den i
vissa fall markerade stegring som inträdde 1958/59 och 1959/60 får ses mot
bakgrund av strävandena att motverka efterfrågeminskningen inom den privata
sektorn i samband med den då pågående lconjunkturavmattningen. Till
en del var den också resultatet av en planerad investeringsökning, som särskilt
inriktades på sådana investeringar som utgjorde en förutsättning för
en stegrad industriproduktion. Utvecklingen under de olika fonderna var
dock splittrad. Postverkets investeringar, som emellertid är av förhållandevis
liten omfattning, minskade under perioden. För SJ fluktuerade investeringsnivån
i huvudsak kring utgångsårets nivå, dock med någon minskning
i förhållande till denna. Televerkets och statens vattenfallsverks investeringar
visade däremot en genomsnittlig stegring över perioden.

Utvecklingen inom televerket kännetecknas av en stark expansion av telefon-
och telexrörelsen samt på radio- och televisionsområdet. Ett mått på
expansionstalcten utgör antalet installerade telefoner, som under perioden
stigit från knappt 2 till närmare 3 miljoner, av vilka vid periodens slut ca
93 procent var anslutna till automatiska telefonstationer. Utbyggandet av
televisionen har också sedan 1956 utgjort en mycket expansiv del av televerkets
investeringar.

Mot bakgrunden av det ekonomiska läget för statens järnvägar har en
bibehållen hög investeringsnivå framstått som ett viktigt villkor för en bättre
driftsekonomi. Investeringarna har särskilt inriktats på företagsekonomiskt
lönande rationaliseringsåtgärder. Investeringarna har sålunda i främsta rummet
syftat till fortsatta förbättringar av kapaciteten och standarden på de
trafikstarkare linjerna, stationerna och bangårdarna samt till modernisering
och standardisering av den rullande materielen. Avsevärda investeringar har
också skett i trafiksäkerhetsfrämjande syfte.

För statens vattenfallsverk har investeringarna under perioden främst
syftat till att uppnå torrårssäkerhet och att åstadkomma en optimal ekonomisk
avvägning mellan vatten- och värmekraftverk. Språnget i investeringsutvecklingen
från 1957/58 till 1958/59 motsvarar en komplettering och forcering
av programmet för kraftverksutbyggnaden till följd av den konsumtionsstegring
som skett fortlöpande under perioden. Större delen av kostnaderna
för värmekraftverket i Stenungsund infaller vidare under perioden,
varjämte Ågesta kraftvärmeverk påbörjades under senare delen av denna.

För domänverket har endast medtagits de investeringar som finansierats
över kapitalbudgeten. Härutöver sker en omfattande investeringsverksamhet
avseende bl. a. skogsbilvägar och skogsvårdsåtgärder av skilda slag med anlitande
av driftinkomster.

Den starka ökningen av investeringarna under luftfartsfonden återspeglar
främst tillkomsten av Arlanda flygplats. Därjämte har under perioden
skett en förhållandevis kraftig utbyggnad av flygfältsnätet i övrigt.

De utgiftsmässigt dominerande investeringarna under statens allmänna

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 9

fastighetsfond faller under perioden inom social- och ecklesiastikdepartementens
verksamhetsområden. Investeringarna under socialdepartementet
domineras av byggnadsarbeten för mentalsjukvården. Under perioden har
sålunda — förutom en kraftig upprustning av befintliga mentalsjukhus —
tillkommit eller i det närmaste färdigställts fyra nya mentalsjukhus, nämligen
Gullberna, Falbygdens, Mellringe och Hälsinge sjukhus samt påbörjats
ytterligare två nya sjukhus i Sala och Katrineholm. Vidare påverkas utgiftsutvecklingen
av byggnadsarbeten vid vissa universitetssjukhus. Inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde uppvisar utbyggnaden av universitet
och högskolor en snabb expansion. Särskilt omfattande har investeringsverksamheten
varit i Göteborg, men även i Uppsala och Lund har byggnadsverksamheten
legat på en hög nivå. Beträffande investeringsverksamheten
i övrigt inom statens allmänna fastighetsfond kan nämnas utbyggnaden
av fångvården samt en inte oväsentlig ökning inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, främst avseende uppförandet av radiohuset.

3. Jämförelse mellan fjolårets och årets utgiftsberäkningar för budgetåret

1963/64

I bihang E till fjolårets kompletteringsproposition redovisades vässa beräkningar
till belysning av statsfinansernas utveckling under de tre budgetåren
1963/64—1965/66. I detta avsnitt sker en jämförelse mellan fjolårets
beräkningar för budgetåret 1963/64 och nu föreliggande beräkningar
enligt riksstatsförslaget jämte framlagda särpropositioner. I anslutning till
redovisningen i tabell 3 bör anmärkas, att de angivna utgiftsförändringarna
framräknats utifrån de i riksstaten för 1962/63 upptagna beloppen.

Enligt fjolårets kalkyl beräknades de sammanlagda utgifterna på driftoch
kapitalbudgeten under budgetåret 1963/64 komma att stiga med omkring
750 milj. kr. Härvid hade emellertid inte reserverats något belopp för
tillkommande reformkostnader eller oförutsedda utgiftsbehov. Då den nu
beräknade utgiftsökningen för motsvarande poster uppgår till ca 1 375 milj.
kr. föreligger eu siffermässig avvikelse på drygt 625 milj. kr. Såsom framgår
av tabellen framkommer denna avvikelse som differensen mellan, å ena
sidan, ökningar hänförliga till de i beräkningarna specificerade större anslagsposterna
samt övriga statsutgifter, och å andra sidan, en minskning
under det i kalkylen upptagna tillägget för höjda löner. Totalt redovisades
förra året för de specificerade större anslagsposterna och övriga statsutgifter
■— inkl. tillägg för erfarenhetsmässig utgiftsökning — en ökning
med närmare 600 milj. kr. (posterna I—III i tabellen), medan enligt de
nu gjorda beräkningarna stegringen uppgår till drygt 1 700 milj. kr. I riksstaten
för innevarande budgetår är uppförda täckningsanslag under fjärde
och tolfte huvudtitlarna med respektive 84 och 353 milj. kr. för den i fjol
genomförda höjningen av statstjänstemännens löner under kalenderåren
1962 och 1963. Summan av dessa anslag, 437 milj. kr., har i tabellen uppförts
under posten tillägg för höjda löner. De i riksstaten för inneva -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 3. Statsutgifternas beräknade förändringar till budgetåret 1963/64

Milj. kr.

	Anslag bud-	Förändring till budget-	Differens
	getåret 1962/	året 1963/64			mellan kol.
	63 enligt riks-				3 och kol. 2
	staten	enligt kalkyler	enligt	nu
		våren 1962	gjorda be-
		(prop. 1962:	räkningar
		150)	(prop. 1963:
			150)
	(1)	(2)	(3)	(4)
I. Anlagen utgiftsutveckling för vissa
större utgiftsposter..............	14 326	+ 219	+	827	+ 608
Militära försvaret..............	3 429	+ 48	+	505	+ 457
Folkpensioner..................	2 987	+ 92	+	123	+ 31
Ordinarie väganslag............	1167	+ 80	+	101	+ 21
Kommunikationsverkens investe-
ringar ......................	1158	—	+	104	+ 104
Skatteersättning till kommuner-
na, m. m...................	980	- 194	—	183	+ 11
Allmänna barnbidrag ..........	957	- 12	—	10	+ 2
Driftbidrag till grundskolan____	890	+ 20	+	200	+ 180
Statsskuldräntor ..............	820	+ 40	—	20	- 60
Bostadslån ....................	758	+ 70	+	2	- 68
Räntebidrag och bostadsrabatter	450	—	—	60	- 60
Bidrag till sjukkassor..........	320	+ 44	+	45	+ 1
Driftbidrag m. m. till SJ ......	160	- 10	—	30	- 20
Skolbyggnadsbidrag............	150	+ 18	+	20	+ 2
Arbetsgivarbidrag till ATP ....	100	+ 23	+	30	+ 7
II. Övriga statsutgifters beräknade ut-
veckling........................	5 772	+ 279	+	892
därav driftbudgeten............	5 215	+ 301	+	903
(exkl. avskrivningar)
kapitalbudgeten................	557	- 22	—	11	+ 528
(investeringsanslag)
III. Erfarenhetsmässig utgiftsökning
under II utöver den där upp-
tagna ........................	_	+ 85		—
IV. Schablonmässigt tillägg för höjda
löner..........................	437	+ 165	—	345	— 510
Totalutgifter	20 535	+ J748	+ 1374	+ 626

1 Exkl. reformkostnader.

rande budgetår uppförda täckningsanslagen har nu givetvis i beräkningarna
för budgetåret 1963/64 fördelats på respektive utgiftsområden. I enlighet
med de för kalkylen gjorda antagandena antogs lönetillägget komma
att utgöra 165 milj. kr. under budgetåret 1963/64. Enligt den nyligen träffade
överenskommelsem med statstjänstemännens huvudorganisationer om
ändringar i löneförmåner, kommer den nu beräknade kostnaden för 1963/64
att uppgå till 92 milj. kr. Förändringen till budgetåret 1963/64 enligt den
nu gjorda beräkningen, — 345 milj. kr., är skillnaden mellan de bortfallande
täckningsanslagen för 1962/63 och de tillkommande för 1963/64. Differensen
mellan denna beräkning och fjolårets uppgår sålunda under posten
schablonmässigt tillägg för höjda löner till 510 milj. kr.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 11

Den i kalkylen redovisade sammanlagda utgiftsökningen under de större
utgiftsposterna och övriga statsutgifterna får givetvis betraktas mot bakgrunden
av de nu nämnda redovisningsmässiga förhållandena rörande löneposten.

Vad de i beräkningarna specificerade större anslagsposterna beträffar (I),
redovisades förra året som framgår av tabellen en ökning för dessa med ca
220 milj. kr., medan stegringen enligt de nu gjorda beräkningarna uppgår
till närmare 830 milj. kr. Den härigenom uppkomna differensen mellan beräkningarna,
ca 610 milj. kr., betingas till mer än en tredjedel av sådana
förändringar som följer av redovisningen av löneökningarna.

Vid beräkningen förra året av de militära försvarskostnaderna angavs att
utgiftsutvecklingen inte närmare kunde förutses, då den skulle komma att
påverkas av det utredningsarbete som bedrevs av 1962 års försvarskommitté.
En mekanisk framskrivningsmetod tillgreps därför, innebärande att stegringstakten
förutsattes bli densamma som under de senaste åren, I enlighet
härmed angavs ökningen till knappt 50 milj. kr. i fast pris- och löneläge.
Enligt den nu gjorda beräkningen uppgår ökningen till drygt 500 milj. kr.
Av denna ökning utgör emellertid 183 milj. kr. kompensation för pris- och
lönestegringar. Den reella kostnadsökningen, hänförlig till teknisk fördyring''
m. m., uppgår till 222 milj. kr. Av resterande del av utgiftsökningen
faller bl. a. 57 milj. kr. på höjda värnpliktsförmåner, 22 milj. kr. på investeringar
i försvarets fabriksfond och 11 milj. kr. på flygtekniska försöksanstalten.

För kommunikationsverkens del redovisas en avvikelse mellan beräkningarna
i förra årets kompletteringsproposition och de nu gjorda med drygt
100 milj. kr. Avvikelsen är delvis formell och sammanhänger med utvecklingen
av reservationsmedelsförbrukningarna. Bortses härifrån begränsas avvikelsen
från förra årets beräkningar till ca 65 milj. kr. Av detta belopp hänför
sig 35 milj. kr. till konjunkturpolitiskt betingad tidigareläggning av arbeten
och beställningar som skett för kommunikationsverken, medan återstoden
av beloppet till större delen återspeglar en starkare expansion av televerkets
investeringar än som förutsattes förra året.

På motsvarande sätt som för försvarsutgifterna och kommunikationsverkens
investeringar gjordes vid fjolårets beräkningar av utgiftsutvecklingen
för väganslagen en framskrivning med ledning av utgiftstrenden under senare
år. Den snabbare ökningen av anslagen till det ordinarie vägväsendet
jämfört med vad som angavs i långtidskalkylen får ses mot bakgrund härav.

En av orsakerna till avvikelsen är vidare att fjolårets kalkyler utgick från
oförändrade priser. I budgetförslaget har däremot hänsyn givetvis tagits till
den prisstegring som ägt rum. Bland de större utgiftsposter som omedelbart
påverkats härav är dels, såsom redovisats, det militära försvaret och dels
bidragen till folkpensioner. 1 budgetförslaget ingår sålunda ett ytterligare
indextillägg till folkpensionerna fr. o. m. september 1962.

En betydande avvikelse redovisas för driftbidraget till grundskolan, ök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

ningen under detta anslag är främst av automatisk natur och sammanhänger
med skolväsendets expansion och de lönehöjningar som kommit lärarna till
del. Avvikelsen mellan beräkningstillfällena betingas väsentligen av effekten
av löneökningarna, som av bidragstekniska skäl kraftigt påverkar anslaget
för 1963/64. I likhet med utgiftsökningen för försvaret motsvaras en del av
den siffermässiga avvikelsen av den redovisade minskningen under posten
schablonmässigt tillägg för höjda löner.

För vissa större utgiftsposter redovisas nu lägre anslagsökningar eller anslagsminskningar
jämfört med fjolårets beräkningar. De minskade utgifterna
för statsskuldsräntor är en följd av de genomförda diskontosänkningarna,
vilka även förklarar det minskade medelsbehovet under anslaget till räntebidrag.
Minskningen under denna utgiftspost uppgår till 90 milj. kr. Å andra
sidan medför den genomförda reformen av bostadsrabatterna för budgetåret
1963/64 en anslagsökning med 30 milj. kr. Genom ökad behållning av
reservationsmedel har vidare behovet av nyanvisningar till bostadslån minskat.

För övriga icke särredovisade anslag på såväl drift- och kapitalbudgeten
beräknades i kalkylen ökningen, inklusive ett tillägg för erfarenhetsmässigt
tillkommande utgifter, till 364 milj. kr., medan den nu beräknas
till 892 milj. kr. Avvikelsen, som uppgår till 528 milj. kr., hänför sig
nästan uteslutande till driftbudgeten. Till större delen kan den hänföras
till löneutvecklingen. I övrigt är den nettoresultatet av en rad förskjutningar
mellan olika anslag och anslagsgrupper. Beträffande utgiftsändamål
som kraftigt uppräknats mellan de båda beräkningstillfällena kan nämnas
arbetsmarknadsanslagen. I övrigt förklaras avvikelsen främst av en snabbare
utgiftsexpansion på kulturens, undervisningens och forskningens områden
liksom inom olika vårdområden.

Sammanfattningsvis kan sålunda beträffande jämförelsen mellan fjolårets
utgiftsberäkningar för budgetåret 1963/64, och de nu föreliggande, följande
anföras. Avvikelsen mellan de gjorda beräkningarna uppgår till drygt 600
milj. kr. I huvudsak förklaras differensen av att de valda förutsättningarna
för beräkningarna av vissa större utgiftsposters utveckling representerade
en underskattning genom att i fjolårets kalkyler inga belopp togs upp
för tillkommande reformer. Detta gäller främst utgifterna för bostadsrabatter,
vägar, kommunikationsverkens investeringar och försvaret, som tillsammans
svarar för 2/3 av avvikelsen. Därutöver bör nämnas att för dessa anslagsposter
liksom även för övriga poster, gäller att prisstegringseffekter tillkommit
som ej innefattades i fjolårets utgiftskalkyler. Enbart anslagen till
folkpensioner och försvaret belastas härigenom med över 100 milj. kr. Nettoawikelsen
i övrigt förklaras av att utbyggnaden inom skilda områden kommit
att realiseras snabbare än som förutsågs.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen

B. Vissa uppgifter om personalutvecklingen 1954155—1966/67

För att kunna bedöma personalbehovet under de närmaste budgetåren
har, i samband med att uppgifter inhämtats om utgiftsutvecklingen, infordrats
en specificerad redogörelse för den häremot svarande personalutvecklingen.
Enligt anvisningarna har redovisats lönegradsplacerad samt
avtals- och kollektivavtalsanställd personal.

För att få en bakgrund till personalutvecklingen under beräkningsperioden
redovisas även vissa uppgifter om personalförändringarna under
senare hälften av 50-talet. Härvid har använts statistiska centralbyråns
statistik. Det bör dock anmärkas att det insamlade materialet i vissa avseenden
inte är fullt jämförbart med det historiska materialet. Vidare bör framhållas
att syftet med beräkningarna för den kommande treårsperioden endast
varit att ange vissa utvecklingstendenser och att söka framkomstvägar för
en framtida säkrare personalbudgetering.

I den följande presentationen av personalutvecklingen har följts den departementsindelning
som gäller fr. o. m. budgetåret 1963/64. Redovisningen
har i förevarande sammanhang begränsats till att avse tjänstemännen
under departementshuvudtitlarna, exklusive affärsverken och den statsunderstödda
verksamheten. Såsom framgår av följande tablå innebär denna
begränsning, att redovisningen omfattar endast ca en tredjedel av de
inom statlig och statsunderstödd verksamhet anställda.

	Statsanställda				Tjänste-	Totalt
	Tjänstemän under departe-mentshuvud-titlarna	Tjänste-män vid affärs-verken	Kollektivavtals- anställda	män inom statsunder-stödd verksamhet
	Städnings- personal	Övriga
Antal anställda J/io 1961 (1 000-tal)..	123	115	10	68	64	380
Procentuell fördel-ning (%) ......	32	30	3	18	17	100

Personalutvecklingen under budgetåren 195b/55—1963/6b

För den del av den statliga sektorn som här behandlas, uppgick den genomsnittliga,
årliga ökningen av antalet anställda under budgetåren 1954/
55—1957/58 till 2 procent och under budgetåi''en 1958/59—1961/62 till
3 procent. Såsom framgår av tabell 4 utgjorde ökningen i absoluta tal 2 310
respektive 3 880. Den stegrade ökningstakten kan väsentligen återföras till
tre departement, nämligen försvars-, ecklesiastik- och inrikesdepartementen.
Av skillnaden i ökningstal mellan de båda perioderna -— 1 570 — svarar
nämligen dessa tre departement för ca 1 400.

För ecklesiastikdepartementets del återspeglar ökningen av antalet an -

Kungl. Maj.ts proposition nr i 50 år 1963

ställda framför allt den högre utbildningens expansion. För inrikesdepartementets
del är utvecklingen beroende av ett flertal faktorer, bl. a.
länsstyrelsernas och särskilt taxeringsväsendets utbyggnad, häradsskrivarorganisationens
utökning till följd av att denna organisation ålagts uppgifter
i samband med administrationen av den allmänna tilläggspensioneringen
samt arbetsförmedlingsorganens utbyggnad såsom ett led i en aktiv
arbetsmarknadspolitik.

Tabell 4. Antal tjänstemän inom statsförvaltningen 1954—19631

	Årlig genomsnitts-ökning	Beräknat antal anställda 1962	Ökning 1962—1963
	1954—1957	1958-	-1961
	+	219	4-	266	4 860	4- 205
	+	22	4-	22	1191	4- 115
		228	4-	230	39 694	4-1049
	4-	659	+	724	22 845	4- 404
	4-	306	4-	277	8 105	4- 222
	+	47	4-	70	6 327	- 19
	+	994	4- 1 579	23 237	4-1058
	4-	60	4-	93	5 060	4- 242
		13	4-	43	1411	4- 99
	+	241	4-	546	13 380	4- 770
		3	4-	30	223	4- 62
Samtliga departementshuvudtitlar	+ 2 310	4-3 880	126 333	4- 4 207

1 Departementshuvudtitlarna exkl. statsunderstödd verksamhet och affärsverken. Antalet anställda
är beräknat per den 1 oktober respektive år.

Personalutvecklingen under budgetåren 196b/65—1966/67

På grundval av det material som redovisats av uppgiftslämnarna, lämnas
i det följande vissa uppgifter om personalutvecklingen under perioden
1964/65—1966/67. De insamlade uppgifterna har blivit föremål för vissa
justeringar, men överensstämmer i huvudsak med uppgiftslämnarnas. Även
om det insamlade materialet till följd av redovisningstekniska skäl är behäftat
med brister i olika avseenden, synes det ändå i stora drag belysa
utvecklingstendenserna. Enligt de gjorda beräkningarna skulle antalet statsanställda
fortsätta att öka i ungefär samma takt som under budgetåren
1957/58—1961/62, d. v. s. i storleksordningen inemot 4 000 befattningshavare
per år. Väsentliga förskjutningar i de olika verksamhetsområdenas
andel av denna ökning kan emellertid beräknas inträda. Således skulle försvarshuvudtiteln
öka sin andel av den totala årliga ökningen från drygt
200 befattningshavare per år till drygt 900 per år. För den största årliga
ökningen skulle alltjämt ecklesiastikhuvudtiteln svara; den genomsnittliga
ökningen anges sålunda till ca 1 100 nya tjänster per år. Detta innebär
dock en något lägre stegringstakt än under perioden 1958/59—1961/62.
I samband med grundskolans successiva genomförande kommer nämligen
den elevkategori som förut studerat vid de statliga realskolorna att över -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 15

föras till kommunala grundskolor. En tidigare genomsnittlig årlig ökning
vid läroverken med ca 450 befattningshavare förbyts väsentligen till följd
härav i en minskning med ca 650 tjänster. I denna del återspeglar utveckligen
endast en förskjutning från statlig till statsunderstödd verksamhet.
Mot nedgången för realskolan står kraftiga ökningar under andra utbildningsområden.
Sålunda skulle enligt de redovisade uppgifterna den högre
utbildningen och forskningen komma att ytterligare tillföras drygt 1 000
tjänster per år mot 400 under åren 1954/55—1957/58 och 840 under åren
1958/59—1961/62. Även för lärarutbildningsanstalterna redovisas krav på
snabbt ökade personalresurser.

Bortses ifrån överförandet av ca 15 000 kommunala tjänster till statligt
huvudmannaskap i samband med polisväsendets förstatligande kommer
inrikesdepartementets huvudtitel att uppvisa en lägre stegringstakt än under
perioden närmast innan. Detta sammanhänger väsentligen med att
häradsskrivarorganisationen efter de senare årens kraftiga uppbyggnad
förväntas i huvudsak vara oförändrad. Vidare skulle personalökningen vid
länsstyrelserna fortsätta i något snabbare takt än tidigare eller med ett
par hundra tjänster per år.

Socialhuvudtiteln skulle enligt uppgifterna minska sin andel av den
totala ökningen från drygt 700 under åren 1958/59—1961/62 till omkring
400 under den kommande treårsperioden. I huvudsak förklaras detta av
att tillkomsten av ett antal nya mentalsjukhus med därav följande personalökningar
under den tidigare treårsperioden icke har sin motsvarighet under
perioden 1964/65—1966/67. Ökningen av personaltätheten i övrigt vid
dessa sjukhus förutses dock enligt uppgifterna fortsätta. För övriga departement
redovisas inga större förändringar i stegringstakten jämfört med
tidigare år.

C. Statsutgifternas utveckling under budgetåren 1963164—1966167

1. Allmänna förutsättningar för beräkningarna

I syfte att kartlägga de utgiftsanspråk som kan komma att aktualiseras
på längre sikt har i år liksom under senare år uppgifter inhämtats från
mjmdigheter och verk om utgiftsutvecklingen under de närmast framförliggande
budgetåren. Utgångspunkten för bedömningen av utgiftsutvecklingen
under de tre budgetåren 1964/65—1966/67 har i princip varit riksstaten
för budgetåret 1963/64. Då beräkningarna verkställts innan riksstaten
är fastställd, har de av praktiska skäl dock fått baseras på riksstatsförslaget
jämte framlagda särpropositioner.

Med avseende på den samhällsekonomiska utvecklingen i stort har beräkningarna
baserats på förutsättningen om en fortgående produktionsökning
med i genomsnitt ca 4 procent per år, full sysselsättning samt oförändrad
pris- och lönenivå. Kalkylerna utgår därför från den pris- och lönenivå,
som lagts till grund för beräkningen av anslagen i riksstatsförslaget
för budgetåret 1963/64.

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

De uppgifter som redovisats av uppgiftslämnarna innefattar förutom
automatiska utgiftsförändringar till följd av ändringar i befolkningsstrukturen
och av statsmakterna fixerade utgiftsbeslut även kostnaderna för
sådana standardhöjningar inom olika områden som bedömts komma att
aktualiseras under beräkningsperioden. Enligt anvisningarna har sålunda
redovisats de kostnadsmässiga konsekvenserna av önskade utvidgningar
och standardhöjningar på respektive områden med beaktande av pågående
planering och utredningsarbete. Härvid har uppgiftslämnarna haft att eftersträva
en realistisk utgiftsbedömning under hänsynstagande till de praktiska
möjligheterna — administrativa, arbetskraftsmässiga, lokalmässiga
m. m. — att genomföra de framlagda utgiftsplanerna.

Det är uppenbart att sammanställningar av detta slag över den långsiktiga
utgiftsutvecklingen är behäftade med brister i olika avseenden. För
vissa utgiftsområden låter sig visserligen utvecklingen förutsägas med en
rimlig grad av säkerhet. Speciellt gäller detta om klart utformade planer
finns fastställda och godkända eller utvecklingen kan återföras på vissa
enkla faktorer, exempelvis befolkningsförändringar. Å andra sidan finns
det många områden, för vilka det föreligger stora svårigheter att göra beräkningar
över utgiftsutvecklingen. De förändringar i utgiftsdispositionen
som följer av t. ex. växlingar i konjunkturen och i den utrikespolitiska
situationen, kan givetvis inte förutses. I stället får långsiktskalkylerna i
sådana fall baseras på vissa schablonmässiga antaganden om en »normal»
utveckling. Dessa antaganden är såtillvida orealistiska som verkligheten
aldrig utvecklar sig helt »normalt».

En av de föreliggande riskerna för feluppskattningar är den kombination
av systematiska överskattningar och systematiska underskattningar
som ofta sker; överskattningar av den utgiftsökning för det närmaste
året, som efter budgetgranskning blir förverkligad, och underskattningar
av utgifterna under längre fram liggande budgetår. Sistnämnda förhållande
beror delvis på att uppgiftslämnarna vid beräkningarna utgår från att
de utgiftsönskemål som hänför sig till det första budgetåret i sin helhet redan
då blir tillgodosedda. Det är vidare ett uttryck för en även från andra
sammanhang välkänd tendens att underskatta framtida behov. Denna
systematiska underskattning av framtida utgiftskrav utgör ett av de kanske
svåraste hindren för en rationell, långsiktig budgetavvägning.

Bristen på realism i det av myndigheterna redovisade utgiftsmaterialet
kan leda till felaktiga föreställningar om budgetläget i framtiden. För att
söka motverka detta har de senaste åren tillämpats det förfarandet att,
på basis av de av myndigheterna anmälda utgiftsbehoven, en beräkning
verkställts inom finansdepartementet till belysning av statsutgifternas förändringar
på längre sikt. Såsom framgår av det föregående (tabell 3) utskildes
vid motsvarande kalkyl över utgiftsutvecklingen i fjol först vissa
större utgiftsposter. Därefter upptogs de av myndigheterna redovisade behoven
av ökningar under övriga anslag efter en schematisk budgetgranskning
med beaktande av bl. a. fattade principbeslut. För att motverka ten -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 17

densen till underskattningar av framtida utgifter inlades för de ospecificerade
utgiftsposterna en marginal för oförutsedda utgiftsbehov, vilken motsvarade
differensen mellan den erfarenhetsmässiga och den beräknade utgiftsökningen.
Vidare innefattade kalkylen ett generellt tillägg för en antagen
höjning av lönerna för de statsanställda.

Vid utarbetandet av en förnyad kalkyl över den långsiktiga budgetutvecklingen
har använts samma redovisningsmetod som i fjolårets kompletteringsproposition.
I vissa avseenden har dock justeringar vidtagits.
Sålunda har antalet särredovisade utgiftsposter utökats genom att till
dessa poster också hänförts anslagen till civilförsvaret, statliga personalpensionsförmåner
samt kostnaderna för övergång till högertrafik.

Till vissa större utgiftsposter (I i tabell 5) har således i enlighet med
tidigare tillämpad metodik hänförts sådana större anslag eller grupper av
anslag som styrs av befolkningsutvecklingen och redan fattade beslut eller
för vilka av andra skäl utgiftsberäkningarna kan ges en klar innebörd.
Som exempel på anslag som bl. a. påverkas av befolkningsstrukturens förändringar
kan nämnas de allmänna barnbidragen, bidragen till sjukförsäkringen
och folkpensioneringen samt driftbidraget till grundskolan. Vid
framräknandet av utgiftsutvecklingen för dessa anslag har som regel förutsatts
oförändrade förmåner och bidragsregler. I fråga om folkpensionerna
har dock inräknats de standardhöjningar som av statsmakterna förutsatts
för budgetåren 1964/65 resp. 1966/67. Beträffande driftbidraget till
grundskolan har beaktats 1962 års riksdagsbeslut om grundskolan. Även
vad beträffar beräkningarna av investeringsverksamheten vid skolväsendet
har hänsyn tagits till därvid godtagna riktlinjer.

Vid beräkningen av andra utgiftsposter har redan fattade principbeslut
eller i propositioner till årets riksdag förordade riktlinjer kunnat beaktas.
Så är fallet med anslagen till det militära försvaret och civilförsvaret. Detsamma
gäller utgifterna för personalpensionsförmåner och statens arbetsgivaravgift
till den allmänna tilläggspensioneringen liksom kostnaderna för
övergång till högertrafik. Även vad anslagen under budgetåret 1964/65 till
skatteersättning till kommunerna beträffar, har detta varit möjligt. För
perioden efter kalenderåret 1965 har dessa anslag, av skäl som närmare
beröres i det följande, beräknats utifrån en angiven kostnadsram.

Utifrån förutsättningen om oförändrade bidragsgrunder och oförändrat
ränteläge kan också de till följd av nytillskottet av bostäder ökande bostadssubventionerna
beräknas med relativt tillfredsställande noggrannhet. Betydligt
vanskligare är det däremot att göra en kalkyl över koinmunikationsverkens
investeringar, utgifterna för vägväsendet, lån till bostadsbyggandet
samt anslagen till SJ i form av driftbidrag och särskild underskottstäckning.
Då utvecklingen av dessa utgiftsposter i hög grad är beroende av
ännu icke av statsmakterna fattade beslut, har en framskrivning av den
tidigare utgiftstrenden företagits. I vissa fall har uttalanden av statsmakterna
kunnat tjäna som vägledning vid angivandet av anslagsutvecklingen.

Sedan dessa specificerade större utgiftsposter utskilts, har de av upp 2

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang E

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

giftslämnarna redovisade anslagsförändringarna avseende övriga statsutgifter
(II i tabell 5) blivit föremål för bedömning inom respektive departement
och överslagsmässigt budgetgranskats inom finansdepartementet. Även
för dessa utgifter har givetvis beaktats bl. a. sådana automatiska förändringar
i utgiftsutvecklingen som föranleds av förskjutningar i befolkningsstrukturen
och redan fattade beslut. Viss vägledning vid beräkningen av
anslagen har även erhållits genom studium av utgiftsutvecklingen under
senare år.

För att motverka den tidigare nämnda tendensen till underskattningar
av framtida utgifter och för att erhålla en jämförelsenorm för bedömningen
av den på grundval av uppgiftslämnarnas kalkyler beräknade utgiftsökningen
har summan av de icke särredovisade drift- respektive kapitalbudgetanslagen
framskrivits i takt med den reella utvecklingen för dessa anslag
under budgetåren 1955/56—1961/62. Skillnaden mellan denna erfarenhetsmässiga
utgiftstrend och den inom finansdepartementet beräknade stegringstakten
har för de två senaste budgetåren under beräkningsperioden upptagits
under en ospecificerad restpost (III i tabell 5).

Såsom angivits i det föregående har uppgiftslämnarnas utgiftskalkyler baserats
på den lönenivå för de statsanställda som lagts till grund för beräkningen
av anslagen i riksstatsförslaget för budgetåret 1963/64. Detta innebär
att kalkylerna över anslagsutvecklingen gjorts utifrån den beräkningstekniska
hypotesen om konstant lönenivå (1963 års) för de statsanställda.
För den kostnadsökning som uppkommer genom den nyligen träffade överenskommelsen
med statstjänstemännens huvudorganisationer om ändringar
i löneförmåner, har ett generellt tillägg gjorts i kalkylen. Vidare har för
budgetåren 1964/65—1966/67 inlagts ett schablonmässigt tillägg för höjda
löner (IV i tabell 5). Då beräkningarna av statsinkomsternas utveckling
skett utifrån antagandet om en jämn ökning av skatteunderlaget med 4
procent årligen, har i konsekvens härmed ett schablonmässigt tillägg gjorts
för kostnadsökningen till följd av en likaledes fyraprocentig höjning av lönenivån
inom den statliga och statsunderstödda verksamheten. Hänsyn har
däremot i detta sammanhang inte tagits till förändringar i lönerna inom
de statliga affärsverken, då lönerna vid dessa — med undantag för statens
järnvägar och luftfartsverket —• inte berör budgetens utgiftssida utan i
stället får beaktas vid beräkningarna av inkomsterna från statens kapitalfonder.

För att markera att kostnader för reformer kan uppkomma under perioden
utöver de i kalkylen upptagna har till den beräknade summan för
statsutgifterna lagts ett ospecificerat belopp, betecknat med symbolen R
(— Reformer).

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 19

Tabell 5. Statsutgifternas beräknade förändringar under budgetåren 1963/64—1966/67

Milj. kr.

Bud getåret 1963/64 -

Förändring från föregående
budgetår

1964/65

1965/66

1966/67

Föränd ring 1963/64—

1966/67

I. Antagen utgiftsutveckling för vissa

större utgiftsposter..............

Militära försvaret ............

Bidrag till folkpensioner........

Bidrag till sjukförsäkringen ....

Allmänna barnbidrag..........

Bostadsrabatter................

Ordinarie väganslag ..........

Övergång till högertrafik ......

Driftbidrag m. m. till SJ ......

Kommunikationsverkens investeringar
......................

Skatteersättning till kommunerna,

m. ......................

Driftbidrag till grundskolan ....

Skolbyggnadsbidrag ..........

Bostadslån ..................

Räntebidrag ..................

Civilförsvaret..................

Personalpensionsförmåner ......

Arbetsgivaravgift till ATP ....
Statsskuldräntor..............

II. Övriga statsutgifters utveckling en ligt

finansdepartementets bedömning
........................

därav driftbudgeten (exkl. avskr.)

kapitalbudgeten (investeringsanslag)
............

III. Erfarenhelsmässig utgiftsökning för
posterna under II utöver den där
upptagna ....................

IV. Schablonmässigt tillägg för höjda
löner ........................

Totalutgifter

Reformkostnader ....................

15 869

3 934
3110
365
947
180
1268
10
130

1262

797

1090

170

760

210

616

130

800

5 948
5 402

546

21909

+ 949

+ 90

+ 316
+ 13

- 9

+ 65

+ 100
+ 30

- 70
+ 26
+ 11
+ 340

- 75

+ 4

+ 39

+ 15

+ 55

+ 497

+ 409

+ 88

+ 245

+ 1691
+ R

+	347
+	90
+	98
+	14
-	5
+	100
+	33
+	20
+	45
+	2
—	170
+	30
+	3
+	22
+	10
+	56

+	355
+	279
+	76

+	41
+	255
+	998
+	R

+ 677

+ 100
+ 326
+ 15

- 1

+ 100
+ 64

+ 50

- 5

- 90

+ 35

+ 13

+ 10
+ 60

+ 421

+ 366

+ 55

+ 9

+ 265

+ 1372

+ R

+ 1973

+	280
+	740
+	42
_	15
+	65
+	300
+	127
+	70
+	8
+	80
—	10
+	7
+	74
+	35
+	170
+ 1273
+ 1054
+	219

+	50
+	765
+ 4 061
+	R

2. Utgiftsutvecklingen inom olika områden.

I anslutning till utgifternas gruppering i tabell 5 lämnas i det följande
vissa kommentarer till beräkningarna. Härvid behandlas först anslagsutvecklingen
för de specificerade utgiftsposterna, som i tabellen uppförts i
den ordning de är upptagna i riksstatsförslaget. Därefter följer en redogörelse
huvudtitelsvis för de övriga statsutgifternas utveckling. I ett följande
avsnitt belyses den realekonomiska innebörden av den siffermässigt
redovisade utgiftsutvecklingen.

Antagen utgiftsutveckling för vissa större utgiftsposter

Tillsammans svarar de specificerade utgiftsposterna för inemot tre fjärdedelar
av de totala statsutgifterna. Utifrån de förutsättningar som uppställts

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

för de olika särredovisade posternas utveckling beräknas den totala utgiftsökningen
för dessa under prognosperioden komma att uppgå till i genomsnitt
4 procent eller drygt 650 milj. kr. per budgetår. I jämförelse med
ökningen sedan mitten av 50-talet innebär det en något långsammare stegringstakt.
För budgetåren 1955/56—1961/62 uppgick nämligen den volymmässiga
stegringen till 4,5 procent per år. Vid en jämförelse av utvecklingstakten
under de båda perioderna bör erinras om att för den gångna
perioden ingår kostnaderna för reformer på olika utgiftsområden, medan
detta endast undantagsvis är fallet för beräkningsperioden.

Den totala anslagssumman för det militära försvaret under budgetåret
1963/64 uppgår till 3 934 milj. kr. Härav hänför sig 3 780 milj. kr. till ramen
för de egentliga försvarsutgifterna å drift- och kapitalbudgeten, som
beräknats utifrån prisläget maj 1962 och 1963 års löneläge för statsanställd
personal. Utöver detta s. k. basbelopp ingår i den totala utgiftssumman
ett prisregleringsanslag med 100 milj. kr. och anslag till flygtekniska
försöksanstalten, investeringar i försvarets fabriksverk samt vissa
ersättningsbyggnader m. m. med sammanlagt 54 milj. kr.

Bedömningen av utgiftsutvecklingen under budgetåren 1964/65—1966/67
grundas på de av 1962 års försvarskommitté föreslagna och i prop. 1963:
108 förordade riktlinjerna för krigsmaktens utveckling under den närmaste
fyraårsperioden. Basbeloppet har i enlighet härmed uppräknats med
2 1/2 procent per budgetår för teknisk fördyring eller med respektive 95,
97 och 100 milj. kr. I kalkylerna har vidare räknats med ett i förhållande
till budgetåret 1963/64 oförändrat prisregleringsanslag.

Härutöver kommer utgiftsutvecklingen att bestämmas av de anslag som
anvisas utanför kostnadsramen för det militära försvaret. Av betydelse
härvid blir kostnaderna för nya förläggningar i samband med utflyttningen
av vissa förband från Järvafältet. överslagsvis har dessa kostnader uppskattats
vara av storleksordningen ett par hundra miljoner kronor. De
värden som statsverket kan tillgodogöra sig vid en bortflyttning av den
militära verksamheten har dock beräknats uppväga kostnaderna. Med hänsyn
härtill har inga belopp tagits upp i kalkylerna för kostnader i samband
med utflyttning från Järvafältet. Om förskjutningar mellan tidpunkten
när anslag anvisas och intäkterna inflyter skulle uppstå, kan dock
en betydande nettobelastning på budgeten uppkomma de närmaste budgetåren.

Utanför ramen har i enlighet med förslag av 1962 års försvarskommitté
medel också beräknats för investeringar i försvarets fabriksverk. Av medelsanvisningen
till verket för nästa budgetår avser 15 milj. kr. investeringar
i ett bolag för teleunderhåll. Anslaget för detta ändamål bortfaller
fr. o. m. 1964/65. Hänsyn härtill liksom till kostnader för vissa ersättningsbyggnader
m. m. har tagits vid beräkningen av den totala utgiftsökningen,
som i avrundade tal upptagits till 90 milj. kr. under budgetåren
1964/65 och 1965/66 samt 100 milj. kr. under 1966/67.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 21

Anslaget till bidrag till folkpensioner m. m. beräknas under budgetåren
1964/65—1966/67 öka med 316, 98 respektive 326 milj. kr. De kraftiga
kostnadsökningarna 1964/65 och 1966/67 sammanhänger främst med att
för dessa budgetår inräknats höjningar av pensionsbeloppen med 250 kr.
om året för en ensam folkpensionär och med 320 kr. för två pensionsberättigade
makar. De sålunda beräknade kostnaderna för standardhöjningarna
av folkpensionerna utgör 217 milj. kr. för budgetåret 1964/65 och
ytterligare 229 milj. kr. för budgetåret 1966/67. I kalkylerna har härutöver
räknats med en utgiftsstegring varje budgetår med omkring 100 milj. kr.
Till grund härför ligger bl. a. att antalet åldringar antagits stiga med ca
23 000 per år och att 10 procent av dem som har rätt till förtida uttag av
ålderspension kommer att använda sig därav.

Anslaget till bidrag till sjukförsäkringen har beräknats stiga med i genomsnitt
14 milj. kr. per år främst till följd av förskjutningen mot högre
åldersgrupper samt erfarenhetsmässig ökning av utgifterna för läkarvård.

Vid oförändrat bidragsbelopp av 550 kr. för barn och år förutses anslaget
till allmänna barnbidrag minska med totalt 15 milj. kr. under perioden.
Anledningen till minskningen är att antalet barn i bidragsberättigande
ålder beräknas minska med 27 000 från 1 722 000 1963/64 till
1 695 000 1966/67.

Den av årets riksdag beslutade höjningen av inkomstgränsen för familjebostadsbidragen
medför en kostnadsökning under anslaget till bostadsrabatter
med 130 milj. kr. för helt budgetår. Eftersom reformen träder i
kraft den 1 januari 1964 kommer hälften av kostnadsökningen eller 65
milj. kr. att påverka anslaget först fr. o. m. budgetåret 1964/65. Utifrån
de fastställda inkomststrecken och bidragsbeloppen kan anslaget under
perioden beräknas ligga kvar oförändrat på den nivå som uppnås 1964/65.

För väganslagen — omfattande de ordinarie anslagen till statligt, kommunalt
och enskilt vägväsende — har upptagits en årlig stegring med 100
milj. kr. I anslutning härtill kan nämnas att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sina utgiftskalkyler för perioden 1963/64—1966/67 upptagit en
årlig ökning med 226, 176 respektive 185 milj. kr.

Den i kalkylen upptagna utgiftsstegringen anknyter till det uttalande om
väganslagens ökning för de närmaste budgetåren som gjordes av statsutskottet
i samband med frågans behandling vid 1962 års riksdag. Utskottet
anförde därvid att en ökning av storleken 100 milj. kr. kunde utgöra utgångspunkt
för ställningstagandena för de närmaste budgetåren i fråga
om byggande och underhåll för såvitt del samhällsekonomiska läget gav
förutsättningar härför.

Kostnaderna för övergång till högertrafik har beräknats i enlighet med
de grunder som angivits i prop. 1963: 58. Av den beräknade totalkostnaden
för trafikreformen — 400 milj. kr. — uppskattas ca 260 milj. kr. belasta
de närmaste fyra budgetåren. I sammanhanget bör erinras om att trafikreformen
föreslås finansierad genom en särskild trafikomläggningsskatt
som skall utgå fr. o. in. budgetåret 1963/64. Då samtidigt kostnaderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1063

för övergången till högertrafik successivt kommer att öka fram till den
föreslagna tidpunkten för reformens genomförande, 1967, kommer nettoeffekten
på budgeten att bli starkt varierande under perioden.

De anslag statens järnvägar uppbär i form av driftbidrag och underskottsanslag,
tillhopa 130 milj. kr., har i avbidan på ställningstagande till
1953 års trafikutrednings förslag uppförts med oförändrat belopp under
perioden.

Mot bakgrund av utvecklingen av kommunikationsverkens investeringar
under senare år har kalkylerats med oförändrade anslag totalt sett för dessa
ändamål under perioden 1963/64—1966/67. Bortses från inträffade prisförändringar
har kommunikationsverkens investeringar ökat obetydligt sedan
mitten av 50-talet. Vid bedömningen av ökningstakten får beaktas de
investeringar av engångskaraktär som gjorts i slutet av 50-talet, t. ex. förvaltningsbyggnaden
i Råcksta och Arlanda flygplats.

I det följande redovisas översiktligt de av affärsverken planerade investeringarna
under perioden 1963/64—1966/67. Sammanfattningsvis gäller
för dessa, att mot en ökning för televerkets del står en minskning för
statens järnvägar och vattenfallsverket. Minskningen för SJ:s del får ses
mot bakgrunden av att investeringsomfattningen för 1963/64 till följd
av flera samverkande omständigheter är osedvanligt hög.

Beräkningen av televerkets investeringar bygger på att riks- och lokaltrafiken
kommer att fortsätta att stiga med 7 respektive 5 procent årligen.
Ökningen av antalet nytecknade abonnemang förväntas förbli relativt
konstant och uppgå till ca 240 000 per år. Kön av väntande abonnenter
förutsättes i stort sett komma att elimineras. Bland annat till följd av den
fortsatta automatiseringen av telefonväsendet krävs betydande investeringar
i fjärrförbindelseanläggningar. Investeringsverksamheten för statens
järnvägar har beräknats med hänsyn till behovet av fortsatta kapacitetshöjande
åtgärder och standardförbättringar, bl. a. utbyggnad av bangårdar,
förstärkning av spåröverbyggnader, utbyggnad av anläggningar för
fj ärrblockering och automatisk tågkontroll samt modernisering av den
rullande materielen. Den förutsedda minskningen av vattenfallsverkets investeringar
är en konsekvens av att det utbyggnadsskede som inleddes under
senare delen av 1950-talet kommer att avslutas under beräkningsperioden.
Medan således investeringarna i vattenkraftstationer beräknas sjunka
relativt kraftigt förväntas investeringarna i regleringsföretag och distributionsanläggningar
ligga på samma eller en obetydligt lägre nivå än för närvarande.
Ett betydande tillskott på investeringssidan, som till en del kompenserar
bortfallet av investeringar i vattenkraftstationer under perioden,
representerar uppförandet av atomkraftstationen i Marviken.

Utgiftsposten skatteersättning till kommunerna, m. m. omfattar skatteersättning
i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformcr, bidrag
till skattetyngda kommuner (skattelindringsbidrag) samt ersättning till
städerna för mistad tolag. I enlighet med av statsmakterna tidigare fattat
beslut minskas successivt kompensationen i anledning av 1957 års orts -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 23

avdragsrcform fram t. o. m. år 1965. Anslaget kan beräknas minska med
75 milj. kr. under budgetåret 1964/65 och med ytterligare 35 milj. kr.
såvitt avser första hälften av budgetåret 1965/66. Skatteersättningen i samband
med 1961 års ortsavdragsreform, som utgår utan reducering fram
t. o. m. år 1965, kan beräknas till oförändrat belopp t. o. m. första hälften
av budgetåret 1965/66. Beräkningarna av anslagsbehovet för skadeersättningarna
har gjorts under förutsättning av oförändrade utdebiteringssatser.
I anslutning härtill kan nämnas att en höjning av utdebiteringen
med t. ex. 25 öre per skattekrona medför en ökning av det årliga anslagsbehovet
med omkring 10 milj. kr. Beträffande skattelindringsbidragen till
kommunerna har en avsevärd förstärkning skett fr. o. m. år 1963. Sålunda
beräknas skattelindringsbidrag utgå med ca 52 milj. kr. under innevarande
år mot omkring 15 milj. kr. året innan. För budgetåret 1964/65
beräknas anslaget stiga till ca 60 milj. kr.

Enligt de redovisade beräkningarna skulle kostnaderna för skadeersättning
och skattelindringsbidrag uppgå till ca 650 milj. kr. under år 1965.
Frågan om den framtida utformningen av den kommunala skatteutjämningen
och därmed förbundna åtgärder är för närvarande under utredning
av 1958 års skatteutjämningskommitté. Kommittén har i uppdrag att
inom en kostnadsram på omkring 750 milj. kr. per år framlägga förslag
till ett allmänt skatteutjämningsbidrag och till ändrad fördelning av folkpensionskostnaderna
mellan staten och kommunerna samt till de förändringar
som kan befinnas lämpliga beträffande speciella primärkommunala
statsbidrag. I avbidan på utredningens förslag har beräkningarna för senare
hälften av budgetåret 1965/66 och för budgetåret 1966/67 i detta sammanhang
skett med utgångspunkt från nämnda kostnadsram.

Driftbidraget till grundskolan påverkas kraftigt av befolkningsstrukturens
förändringar. Antalet barn i åldern 7—15 år, som 1960 uppgick till
1 066 000, beräknas under liden fram till 1965 minska med 100 000. Även
för åren därefter förutses ett minskat antal barn i de här aktuella åldersgrupperna.
Denna minskning motverkas ur kostnadssynpunkt av utbyggnaden
av den nioåriga, obligatoriska skolan. Anslaget har för budgetåret
1963/64 upptagits med 1 090 milj. kr. För budgetåren 1964/65 och 1965/66
har beräknats en ökning med respektive 25 och 45 milj. kr., medan anslaget
för 1966/67 har antagits vara oförändrat.

Till grund för beräkningen av medelsbehovet för skolbgggnadsbidragen,
har i den del bidragen gäller grundskolan, lagts den investeringsplan som
enligt beslut av 1962 års riksdag godtagits som utgångspunkt för de årliga
ställningstagandena. Planen upptar en investeringsram om 350 milj. kr.
under budgetåret 1964/65, 325 milj. kr. under 1965/66 samt 275 milj. kr.
under budgetåret 1966/67. Bidrag för uppförande av byggnader för fackskolor
har beräknats tillkomma under perioden. Investeringsramarna avseende
yrkesskoleväsendet har i kalkylen förutsatts successivt öka under
perioden.

Till utgiftsposten bostadslån har hänförts investeringsanslagen till låne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

fonden för bostadsbyggande och till räntefria lån till bostadsbyggande.
Från den utgiftsmässigt helt dominerande lånefonden för bostadsbyggande
utbetalas främst bostadslån till flerfamiljshus och småhus samt räntebärande
förbättringslån. Anslagsbehovet under fonden utgöres av det medelstillskott
som utöver inflytande amorteringar erfordras för utbetalning
av beviljade lån. Bortsett från vissa förskott utbetalas bostadslånen sedan
bostadshusen färdigställts. Igångsättningen av nya bostadshus under ett
budgetår påverkar således i stort sett anslagsbehovet först 1 1/2 å 21/2 år
senare.

För kalenderåren 1963 och 1964 har i årets statsverksproposition uppställts
ett bostadsbyggnadsprogram omfattande en igångsättning av 85 000
lägenheter per år, varvid förutsatts att en ytterligare ökning av byggandet
bör komma till stånd om läget på arbetsmarknaden medger detta.
För 1963 kan en igångsättning av angiven omfattning beräknas öka bostadsinvesteringarnas
volym med 11 ä 12 procent jämfört med 1962. För
åren efter 1964 har här schablonmässigt antagits att den årliga ökningen
av igångsättningen skall motsvara den stegringstakt som beräknas för
bruttonationalprodukten eller ca 4 procent per år. Detta skulle innebära
en årlig ökning i igångsättningen med ca 3 000 lägenheter.

Vad antalet inflyttningsfärdiga lägenheter beträffar, är beräkningar härav
vanskliga. Nu tillgängliga uppgifter tyder emellertid på att antalet färdigställda
lägenheter redan under innevarande år kommer att motsvara och
eventuellt överträffa den målsättning som 1959 års långtidsutredning uppställde
för 1965, d. v. s. 85 000 lägenheter.

Medelsförbrukningen under lånefonden för bostadsbyggande beräknas
öka från ca 900 milj. kr. 1963/64 till 1 080 milj. kr. 1964/65. Budgetåren
1965/66 och 1966/67 beräknas medelsförbrukningen minska till 910 respektive
820 milj. kr. Att anslaget för 1963/64 uppförts med 740 milj. kr.,
sammanhänger med att en betydande anslagsreservation beräknas kunna
tagas i anspråk under detta budgetår. Härav följer också att anslaget
kraftigt ökar mellan budgetåren 1963/64 och 1964/65. ökningen i medelsförbrukningen
till 1964/65 beror främst på att det stora bostadsbyggandet
under 1962 får sin budgetmässiga effekt i form av utbetalningar av statslånen
först under 1964/65. Under 1963/64 beräknas statslån avseende 73 000
färdigställda lägenheter komma att utbetalas, medan motsvarande siffra
för 1964/65 är 87 000. De genomsnittliga lånebeloppen per lägenhet i flerfamiljshus
kommer vidare att stiga till följd av den ökning av lånetakets
grundbelopp från 635 till 650 kr. per m2 lägenhetsyta som nyligen beslutats.
Nedgången av anslagsbehovet under budgetåren 1965/66—1966/67 förklaras
av att de inflytande amorteringarna beräknas stiga med 125 milj. kr.
under samma period och av genomförda ändringar av lånereglerna, vilka
bl. a. medför en minskning av de genomsnittliga lånebeloppen för småhus.

För budgetåret 1963/64 har anslaget till räntebidrag upptagits med 210
milj. kr. Dessa bidrag avser att täcka den merkostnad som uppkommer

Bih. E: PM angående huvuddragen i den staisfinansiella utvecklingen 25

i den män räntorna för primär- och sekundärlån överstiger vissa av staten
garanterade räntesatser (basräntan). Genom beslut vid årets riksdag har
denna garanti slopats för vissa årgångar av hus och basräntan höjts för
vissa andra årgångar. Dessa förändringar beräknas medföra en minskning
av statens utgifter med 75 milj. kr. från budgetåret 1964/65. Utgiftsutvecklingen
under anslaget beror i övrigt huvudsakligen av ränteläget och
storleken av det subventionerade beståndet av bostadshus. Vid anslagsberäkningen
för 1964/65—1966/67 har antagits att det ränteläge som rådde
i april 1963 kommer att vara oförändrat under hela perioden.

För budgetåret 1964/65 beräknas den utgiftsökande effekten av ytterligare
ett årstillskott till det subventionerade lägenhetsbeståndet motvägas
av den sänkning av marknadsräntorna som ägde rum efter diskontosänkningen
i januari 1963 och som utgiftsmässigt slår igenom helt först
1964/65. För de därpå följande budgetåren har antagits en utgiftsökning
i takt med det subventionerade lägenhetsbeståndets tillväxt.

Till grund för beräkningen av civilförsvarets kostnader ligger den av
1962 års försvarskommitté förordade och i prop. 1963: 86 föreslagna kostnadsramen
av 378 milj. kr. för budgetåren 1963/64—1966/67. I enlighet
med försvarskommitténs förslag har anslagen till civilförsvaret fördelats
på de fyra budgetåren 1963/64—1966/67 med respektive 90, 94, 97 och 97
milj. kr.

Anslaget till personalpensionsförmåner m. in. är för nästa budgetår upptaget
med 616 milj. kr. Av anslagsökningen för budgetåren 1964/65 och 1965/
66 hänför sig 19 respektive 5 milj. kr. till den avsedda omläggningen av finansieringen
av pensioneringen genom statens personalpensionsverk av vissa
anställda i statsunderstödd verksamhet. Denna omläggning innebär en
minskning av de inflytande pensionsavgifterna, vilket övergångsvis medför
ökad belastning under anslaget. Utgiftsökningen i övrigt är beroende av den
årliga ökningen av antalet pensionärer.

Från posten till arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggspensioneringen
bestrides de avgifter som staten i sin egenskap av arbetsgivare har att erlägga
utom vad avser affärsverken m. m. Kostnadsutvecklingen har under denna
post beräknats med utgångspunkt från det föreslagna avgiftsuttaget under
de närmaste åren till denna pensionering.

I fråga om posten statsskuldräntor (underskott å riksgäldsfonden) gäller,
att den beräknats med utgångspunkt i ett årligt statligt upplåningsbehov av
1 500 milj. kr. samt nuvarande ränteläge. Det antagande som redovisats beträffande
det statliga upplåningsbehovet under perioden, innebär att någon
justering med hänsyn till framräknat totalbudgetunderskott på grundval av
de nu framlagda kalkylerna ej har gjorts. I sammanhanget kan nämnas att
en ränteändring med en halv procentenhet medför en förändring av statens
utgifter med omkring 70 milj. kr. under perioden. 3

3 liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 160. Biliang E

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Övriga statsutgifters ökning

Posten övriga statsutgifter (II), som omfattar utgifter under såväl driftsom
kapitalbudgeten, innefattar drygt 4/5 av budgetens drygt 1 500 anslag.
Jämfört med de till antalet betydligt färre särredovisade anslagen svarar de
dock endast för en mindre del av budgetens utgiftssumma, eller ca 1/4. För
dessa övriga statsutgifter redovisas efter en schematisk budgetgranskning
en genomsnittlig utgiftsstegring per budgetår under perioden med ca 425
milj. kr. eller 6,7 procent. I jämförelse med ökningen sedan mitten av 50-talet
innebär detta en snabbare stegringstakt. För budgetåren 1955/56—1961/62
uppgick nämligen den volymmässiga stegringen till 4,5 procent per år. I det
följande lämnas en översiktlig redogörelse för den beräknade utgiftsutvecklingen
under de olika departementsområdena.

Utgifterna på driftbudgeten under justitiedepartementets verksamhetsområde
hänför sig främst till domstols- och rättegångsväsendet samt till kriminalvården.
I fråga om domstols- och rättegångsväsendet har räknats med
en viss fortsatt förstärkning av domstolarnas personella resurser till följd
av den ökade tillströmningen av mål samt en automatisk utgiftsökning under
anslagen till rättegångsväsendet i allmänhet. Hänsyn har icke tagits till
de utgiftsändringar, som kan aktualiseras genom förslag av pågående utredningar
om olika delar av domstolsväsendet. För fångvårdens del har föreliggande
beräkningar grundats på antagandet att antalet intagna kommer
att stiga i ungefär samma takt som de senaste åren. Medel har även beräknats
för en utbyggnad i enlighet med beslut av 1962 års riksdag av frivårdens
organisation. Justitiedepartementets kapitalbudget omfattar i huvudsak
anslaget till vissa byggnadsarbeten vid fångvården. Anslagsbehovet under
perioden har bestämts från utgångspunkten att ett icke oväsentligt platstillskott
erfordras.

Utgiftsutvecklingen under utrikesdepartementets huvudtitel påverkas under
perioden främst av anslagen till internationell biståndsverksamhet. I förevarande
sammanhang har utgiftsstegringen för denna siffermässigt bestämts
utifrån stegringstakten under de senaste budgetåren. I överensstämmelse
med den använda beräkningsmetoden torde en utgiftsökning utöver
den i kalkylen upptagna få inrymmas i den beloppsmässigt ospecificerade
reformposten.

Vad gäller övriga anslag kan nämnas, att mot bakgrund av de betydande
förstärkningar som budgetåret 1963/64 kommer att tillföras utrikesförvaltningen,
denna antagits undergå endast mindre förändringar över perioden.
Medlemsbidraget till FN har upptagits med oförändrat belopp. Under kapitalbudgeten
har för utrikesdepartementets del räknats med en ökning av
anslagsbehovet till följd av ökat byggande och förvärv av beskickningsfastigheter.

Beträffande utgiftsutvecklingen under försvarsdepartementets huvudtitel
har en redogörelse lämnats i det föregående.

Socialdepartementets huvudtitel domineras av anslagen till bidrag till
folkpensioner m. m., bidrag till sjukförsäkringen, allmänna barnbidrag samt

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 27

bostadsrabatter. Anslagen till dessa ändamål omfattar drygt 80 procent av
huvudtitelns totalsumma. Redogörelser för den beräknade utvecklingen av
nämnda anslag har lämnats i det föregående.

Anslagsutvecklingen under huvudtiteln i övrigt bestämmes väsentligen av
utgifterna för hälso- och sjukvård. De största anslagsgrupperna inom detta
område avser mentalsjukvården och universitetssjukhusen. Beträffande
mentalsjukvården beräknas de nya sjukhusen i Sala och Katrineholm samt
Mellringe och Hälsinge sjukhus i Örebro respektive Bollnäs vara helt i drift
budgetåret 1964/65. Under perioden beräknas vidare personal komma att
erfordras bl. a. för planerade vårdenheter för barn och ungdom vid Ulleråkers
sjukhus i Uppsala och S:t Lars’ sjukhus i Lund samt för beslutade
nybyggnader av skol- och yrkeshem på Salbohed och i Laxå. Därjämte har
förutsetts en fortsatt personell och materiell standardstegring inom den befintliga
vårdorganisationen. Huvudmannaskapet för mentalsjukvården väntas
mot slutet av perioden komma att överföras till landstingen. I beräkningarna
har statens kostnader för bidrag till landstingen för denna verksamhet
schablonmässigt upptagits med samma belopp som statens utgifter
för ändamålet vid oförändrat huvudmannaskap.

Universitetssjukhusens utbyggnad och upprustning beräknas fortsätta under
perioden, bl. a. för att möta de krav som den ökade läkarutbildningen
kommer att ställa. Nya enheter förutses tillkomma vid såväl de statliga som
de kommunala undervisningssjukhusen. De statliga drift- och bidragskostnaderna
beräknas därigenom stiga icke oväsentligt.

Socialdepartementets kapitalbudget bestämmes huvudsakligen av byggnadsanslaget
för mentalsjukhusen, för vilka förutses en fortsatt upprustning,
samt av anslagen till utbyggnad av karolinska sjukhuset och akademiska
sjukhuset.

För utvecklingen under vissa större utgiftsposter inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde — väganslagen, kostnaderna för övergång
till högertrafik samt anslagen till statens järnvägar och kommunikationsverkens
investeringar — har redogörelser lämnats i det föregående. För
övriga anslag på driftbudgeten kan nämnas att bidraget till vatten- och avloppsanläggningar
har förutsatts komma att successivt öka. Det för budgetåret
1963/64 upptagna beloppet för anskaffande av ett nytt isbrytarfartyg
— inemot 12 milj. kr. — bortfaller efter nämnda budgetår. Vidare beräknas
ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser årligen öka
med 2 å 3 milj. kr. Vad övriga anslag under kommunikationsdepartementets
andel av kapitalbudgeten beträffar, har bl. a. räknats med ett fullföljande
av TV- och radiohusen i hittills beslutade delar liksom av en kontorsbyggnad
för central statlig förvaltning.

Utgiftsutvecklingen under finansdepartementets huvudtitel bestäms väsentligen
av anslagen för skattecrsältning till kommunerna, in. in. Anslagen
härför omfattar närmare 80 procent av huvudtitelns totalsumma för nästa
budgetår. För den närmare utvecklingen av dessa anslag har en redogörelse
lämnats tidigare.

Efter förslag i prop. 1963: 32 har riksdagen beslutat att datamaskiner

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

skall införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet med
bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Den nya organisationen
avses vara genomförd senast vid årsskiftet 1967/68. Dessförinnan
skall en viss försöksverksamhet ske. I kalkylen har kostnaderna för övergång
till denna organisation beaktats. Under budgetåret 1966/67 har även
räknats med kostnader för anskaffning av datamaskinanläggningar för dessa
ändamål. Den totala utgiften härför kan ännu inte med säkerhet bedömas,
eftersom den bl. a. beror på om maskinerna skall förhyras eller köpas. Även
för statsförvaltningen i övrigt har räknats med en övergång till automatisk
databehandling inom flera områden. Med hänsyn härtill har i utgiftsberäkningarna
inlagts ett belopp för en viss årlig nyanskaffning av datamaskinanläggningar.

Beträffande flertalet områden i övrigt inom finansdepartementets verksamhetsområde
har räknats med en trendmässig ökning. Bland förändringarna
må nämnas kostnader för en allmän folkräkning år 1965 och en allmän
fastighetstaxering samma år.

De inom finansdepartementets område fallande anslagen på drift- och
kapitalbudgeten för internationell biståndsverksamhet har för budgetåret
1963/64 upptagits med 82 milj. kr. Utgiftsutvecklingen för biståndsverksamheten
under de närmast följande budgetåren har behandlats i det föregående
under utrikesdepartementets huvudtitel. Beträffande utgiftsutvecklingen
i övrigt under finansdepartementets kapitalbudget må nämnas en årlig
ökning av anslaget till vissa projekteringskostnader med hänsyn till den
beräknade expansionen av den statliga byggnadsverksamheten.

Vad gäller utgiftsutvecklingen inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
erinras om vad som i det föregående anförts beträffande driftbidraget
till grundskolan och skolbyggnadsbidragen. Vad övriga utgiftsändamål
beträffar, har i kalkylen räknats med en fortsatt förstärkning av anslagsmedlen
för kulturella ändamål. Sålunda inrymmes ökade resurser till
folkbildningsverksamhet liksom åt konstnärlig verksamhet.

För realskolor och gymnasier har dels avvecklingen av realskolan, dels
omfördelningen av elevintagningen i gymnasier mellan allmänna gymnasier
och fackgymnasier varit riktgivande. I det senare fallet har intaget under
60-talet antagits förskjuta sig mot 60 procent till de allmänna gymnasierna
och 40 procent till fackgymnasierna. Under perioden har fackskolor beräknats
tillkomma i viss utsträckning.

För högre utbildning och forskning har räknats med ökat medelsbehov
i anslutning till de riktlinjer, vilka beslutats vid 1960—1962 års riksdagar
och i enlighet med de förslag till utbyggnad som förelagts årets riksdag. Vidare
har beaktats inom ecklesiastikdepartementet gjorda beräkningar av det
framtida studerandeantalet. Även för lärarutbildning har förutsatts en fortsatt
utbyggnad.

Beträffande de studiesociala ändamålen har endast den väntade utvecklingen
av antalet studerande beaktats vid framskrivningen av anslagen. De

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 29

reformförslag på hithörande område som kan komma att aktualiseras genom
nu pågående utredningsarbete har sålunda ej beaktats.

Vad gäller kapitalbudgeten bestämmes anslagsutvecklingen väsentligen av
utbyggnaden av universitetet och högskolor. För budgetåren 1963/64 1966/

67 har i kalkylen räknats med ett totalt anslagsbehov av storleksordningen
en halv miljard kr. Häri inkluderas även vissa kostnader för beslutade eller
eljest förutsebara byggnadsprojekt inom andra områden, omfattande lärarutbildning,
blind- och dövskolor, arkiv och bibliotek m. in. Studielåneanslagen
förutsättes öka på grund av det stigande antalet studerande.

Under jordbruksdepartementets huvudtitel beräknas ökade utgifter under
den angivna perioden för en intensifierad statlig verksamhet med jordbrukets
rationalisering. Medelsbchovet förutses komma att påverkas såväl i
vad avser ekonomiskt stöd till rationaliseringsåtgärder som av resursförstärkningar
vid berörda myndigheter. Även för statsbidrag till skoglig rationalisering
av olika slag föreligger ett ökat medelsbehov. Vid beräkningen
har vidare beaktats den beslutade eller planerade upprustningen av den
högre undervisningen och forskningen och av yrkesutbildningen inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde samt den intensifierade statliga
naturvårdsverksamlieten. Vad gäller utgifterna för jordbruksprisreglering
och därmed sammanhängande frågor — motsvarande ungefär hälften av huvudtitelns
utgiftssumma -— beräknas ej större förändringar under återstoden
av nu gällande avtalsperiod.

I frågan om jordbrukshuvudtitelns kapitalbudget medför den beslutade
eller planerade upprustningen av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna
ett ökat medelsbehov under fastighetsfonden. Den intensifierade jordbruksrationaliseringen
kommer vidare att påverka anslaget till jordfonden.

Utvecklingen inom handelsdepartementets område domineras av anslagen
till atomenergiverksamheten. Under perioden betingas utgiftsökningen
för detta ändamål främst av kostnaderna för uppförandet av atomkraftstationen
i Marviken. Av totalkostnaderna för anläggningen hänför sig 150
milj. kr. till reaktordelen, för vilken AB Atomenergi har att svara. Huvuddelen
av denna kostnad beräknas uppkomma under perioden. Kostnaderna
i övrigt för Marviken-projektet upptages under statens vattenfallsverk. Utgiftsutvecklingen
för atomenergiändamål under tionde huvudtiteln påverkas
vidare bl. a. av fullföljandet av Ranstadsanläggningen och utbyggnaden
av Studsviksanläggningen.

Beträffande övriga anslagsändamål kan nämnas, att vissa anslagsökningar
förutses bl. a. för kommersiell information i utlandet, verksamheten vid
Sveriges geologiska undersökning och ekonomisk försvarsberedskap. Likaså
beräknas kostnaderna stiga under den angivna perioden för såväl idrottssom
friluftsfonden. På handelsdepartementets kapitalbudget har bl. a. upptagits
kostnader för ett Sverigehus i Stockholm, varjämte medelsanvisningarna
Ull statens hantverks- och industrilånefond och för exploatering av vissa
malmfyndigheter förväntas öka. För lån till utbyggnad av oljelagringen

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

beräknas i enlighet med av riksdagen antaget förslag ett årligt anslag av 59
milj. kr.

I det föregående har lämnats en redogörelse för utvecklingen av anslagen
till bostadsbyggande och till civilförsvaret. Beträffande övriga utgiftsändamål
under inrikesdepartementets huvudtitel kan följande anföras.

Medelsbehovet för arbetsmarknadsändamål blir väsentligen beroende av
konjunkturutvecklingen. Vid beräkningarna har i enlighet med den allmänna
förutsättningen om full sysselsättning, antagits oförändrad volym för beredskapsarbeten
i jämförelse med riksstatsförslaget för 1963/64. En fortsatt
utl)yggnad av olika rörlighetsstimulerande åtgärder såsom led i en aktiv
arbetsmarknadspolitik förutsättes äga rum. Sålunda har räknats med successivt
ökad omskolningsverksamhet samt en viss förstärkning av personalresurserna
vid arbetsmarknadsverket.

Förstatligandet av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet kommer att
kraftigt påverka anslagsutvecklingen under perioden. En mera detaljerad
beräkning av kostnadseffekterna för statsverket har inte varit möjlig att
genomföra. Överslagsvis har kostnadsstegringen 1964/65 beräknats till i runt
tal 65 milj. kr. Härav utgör huvuddelen sådana bidrag till kommunernas
kostnader för polisverksamheten före förstatligandet den 1 januari 1965
vilka inte utbetalas förrän efter reformens ikraftträdande. För de därefter
följande budgetåren stiger statens kostnader i takt med att kommunernas
övergångsbidrag till staten årligen minskar med 20 procent. För budgetåret
1965/66 begränsas dock ökningen till följd av att utbetalningen av eftersläpande
statsbidrag till kommunerna upphör.

Beträffande övriga utgifter — främst landsstaten — har förutsatts eu
fortsatt utbyggnad av taxeringsväsendet och en viss förstärkning i övrigt av
länsstyrelserna bl. a. med hänsyn till ökande uppgifter inom samhällsplaneringens
område. Under periodens senare del tillkommer kostnader för genomförande
av automatisk databehandling inom taxeringsväsendet och folkbokföringen
utöver de som behandlats i det föregående under finansdepartementets
huvudtitel. Kostnader härför uppkommer även under inrikesdepartementets
kapitalbudget i samband med vissa erforderliga om- och tillbyggnadsåtgärder
vid länsstyrelserna.

Anslagsutvecklingen under civildepartementets huvudtitel påverkas väsentligen
av anslagen till personalpensionsförmåner m. m. och arbetsgivaravgift
till den allmänna tilläggspensioneringen. Tillsammans svarar dessa
båda anslag för över 90 procent av huvudtitelns totalsumma. För dessa anslag
har närmare redogjorts i det föregående. I övrigt har under huvudtiteln
endast räknats med en trendmässig ökning.

3. Den realekonomiska utgiftsutvecklingen

Som framgått av föregående avsnitt (tabell 5) beräknas de totala statsutgifterna
under perioden 1963/64—1966/67 stiga med i genomsnitt ca 1 350
milj. kr. per år eller 5,8 procent. Bortses från det schablonmässiga tillägget
för höjda löner, begränsas utgiftsstegringen till 4,8 procent per år. Detta in -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 31

nebär en något långsammare stegringstakt i förhållande till perioden 1955/

56_1961/62 då den volymmässiga ökningen uppgick till 5,1 procent. Vid en

jämförelse av utvecklingstakten under de båda perioderna bör dock observeras
att i utgiftskalkylen för de kommande budgetåren endast undantagsvis
ingår reformkostnader.

I detta avsnitt kommer den samhällsekonomiska innebörden av utgiftsutvecklingen
att belysas. Eu redovisning av utgifterna i realekonomiska kategorier
lämnas i tabell 6. Då den realekonomiska utgiftskalkylen bör återspegla
den förutsatta volymmässiga utvecklingen har — i motsats till redovisningen
i tabell 5 som korresponderar mot det gjorda antagandet om inkomstutvecklingen
— ej inkluderats något tillägg för höjda loner åt statsanställda.

Av utgifterna på drift- och kapitalbudgeten hänför sig inemot hälften till
sådan statlig verksamhet som direkt tar produktiva resurser i anspråk samt
drygt hälften till transfereringsutgifter av olika slag, utlåning och finansiella
transaktioner. Av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna
svarar i sin tur det militära försvaret för drygt en tredjedel medan resten
hänför sig till olika civila verksamhetsområden, av vilka kommunikationsväsendet,
utbildningen samt olika vårdområden är de utgif t smässigt dominerande.
Sett över perioden i dess helhet uppvisar utgiftsutvecklingen relativt
obetydliga förskjutningar mellan de olika realekonomiska utgift skategorierna.
Sammantagna ökar sålunda i stort de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna
i samma takt som den totala utgiftsförändringen. Detsamma
gäller de direkta inkomstöverföringarna medan posten utlåning och
finansiella transaktioner stiger något snahhare och de indirekta inkomstöverföringarna
något långsammare. Det bör redan inledningsvis anmärkas,
att det redovisade utvecklingsmönstret i betydande grad betingas av de för
vissa större utgiftsposter valda förutsättningarna.

Den del av de statliga utgifterna som brukar benämnas statlig konsumtion,
innefattar löner och omkostnader i statens löpande verksamhet. Såsom’
framgår av tabell 6 ökar dessa utgifter något snabbare än de totala
utgifterna. Den snabbare stegringstakten återspeglar i första hand expansionen
inom utbildning och olika vårdområden. Detta förhållande får ses
mot bakgrund av den ökade efterfrågan på offentliga tjänster. Denna stegring
är delvis automatisk till följd av befolkningsutvecklingen och delvis
ett uttryck för den allmänna standardhöjningen i samhället.

Expansionen av den statliga konsumtionen liksom den privata konsumtionens
sannolika utveckling ställer ökade krav på de statliga investeringarna.
För beräkningsperioden förutses de utifrån gjorda antaganden öka
med 3,5 procent per år eller något långsammare än den förutsatta ökningen
i bruttonationalprodukten. De i det föregående angivna förutsättningarna
innebär att väginvesteringarna kommer att svara för cirka en tiedjedcl
av den statliga investeringsökningen under perioden. Den tekniska utvecklingen
på försvarets område medför eu ökning av försvarets investeringar,
vilka därigenom också svarar för ungefär en tredjedel av totalök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 6. Den realekonomiska utgiftsutvecklingen 1963/64—1966/67

Milj. kr. (avrundade tal)

	Budget- året 1963/64	Förändring från föregående budgetår	Genomsnittlig procentuell förändring per år 1963/64— 1966/67
	1964/65	1965/66	1966/67
1. Konsumtionsutgifter.........	5 220	+ 300	+ 240	+ 290	+ 5,0
2. Investeringsutgifter ..........	5 090	+ 190	+ 190	+ no	+ 3,5
3. Direkta inkomstöverföringar . .	8 720	+ 510	+ 320	+ 570	+ 5,1
varav till enskilda............	4 790	+ 350	+ 140	+ 370	+ 5,7
till kommuner ........	3 420	+ 100	+ 160	+ 180	+ 4,1
övrigt ...............	510	+ 60	+ 20	+ 20	+ 6,3
4. Indirekta inkomstöverföringar..	800	—	+ 40	+ 50	+ 3.5
5. Utlåning och finansiella trans-aktioner ..............	1990	+ uo	- 50	+ 30	+ 6,6
Summa 1—5	21829	+ 1440	+ 740	+ 1110	+ 4,8
Schablonmässigt tillägg för höjda löner...............	90	+ 250	+ 260	+ 260
Totalutgifter............	21 910	+ 1690	+ 1000	+ 1 370	+ 5,8

ningen. Vidare nödvändiggör den tidigare berörda expansionen av den
statliga tjänsteproduktionen investeringar i byggnader och materiel för
utbildning, sjukvård, tångvård o. s. v. Vid bedömningen av den statliga
investeringsutvecklingen bör erinras om att affärsverkens investeringar i
kalkylen upptagits med oförändrade belopp under perioden. Vidare har
förutsatts oförändrad omfattning av beredskapsarbeten.

Till skillnad från de i det föregående behandlade typerna av statsutgifter
innebär de statliga transfereringsutgifterna inte något direkt ianspråktagande
av produktiva resurser. Av de totala transfereringarna består mer
än hälften av inkomstöverföringar till enskilda personer. De beloppsmässigt
viktigaste inkomstöverföringarna är folkpensioner, barnbidrag och
sjukförsäkring. Inkomstöverföringarna till enskilda kan beräknas stiga med
5,7 procent per år och svarar därmed för omkring en fjärdedel av den totala
utgiftsökningen. Utvecklingstakten påverkas framförallt av de förutsatta
standardtilläggen till folkpensionerna, som innebär utgiftsstegringar
på över 200 milj. kr. under vardera budgetåren 1964/65 och 1966/67. ökningen
av antalet åldringar m. m. medför därutöver en årlig utgiftsstegring
av storleksordningen 100 milj. kr. Förskjutningen mot högre åldersgrupper
påverkar också bidragen till sjukförsäkring, medan medelsbehovet
för barnbidragen vid oförändrade bidragsbelopp minskar i takt med minskningen
i antalet bidragsberättigande barn.

De utgifter som sammanfattas under benämningen inkomstöverföringar
till kommuner beräknas under perioden stiga något långsammare än genomsnittet
eller med 4,1 procent per år. Det kan i detta sammanhang påpekas
att den helt övervägande delen av de statliga inkomstöverföringarna

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 33

till kommuner avser bidrag till vissa specificerade kommunala uppgifter
som helt eller till väsentlig del motsvarar kommunernas utgifter för ifrågavarande
ändamål. I dessa fall kan därför inkomstöverföringarna till
kommunerna ur konjunkturpolitisk synpunkt i allt väsentligt jämställas
med direkt statlig konsumtion och investering. Medan de statliga inkomstöverföringarna
till kommunerna för ospecificerade ändamål i enlighet med
de gjorda antagandena i stort sett är oförändrade stiger de övriga — med
statlig konsumtion och investering jämförbara — inkomstöverföringarna
med ca 450 milj. kr.

De indirekta transfereringarna beräknas öka med 3,5 procent per år. De
tyngst vägande anslagen i denna utgiftsgrupp är anslagen till bostadsrabatter,
räntebidragen, bidragen till enskilda vägar samt jordbruksstödet.

Vid bedömningen av den framtida utgiftsutvecklingen bör slutligen
ännu en gång understrykas de svåra metodproblem som en beräkning av
den framtida utgiftsutvecklingen reser och den osäkerhet som med nödvändighet
måste omge utgiftskalkyler av detta slag.

D. Statsinkomsternas utveckling under budgetåren 1963164—1966/67

I det föregående har en beräkning av de totala statsutgifternas utveckling
redovisats. Det utgiftsbegrepp som därvid kommit till användning
omfattar samtliga anslag på driftbudgeten med undantag av avskrivningsanslagen
samt investeringsanslagen på kapitalbudgeten. Ett mot detta utgiftsbegrepp
svarande inkomstbegrepp innefattar, förutom inkomsterna på
driftbudgeten, även avskrivningsmedel inom kapitalfonderna, övriga kapitalmedel
samt kapitalåterbetalningar.

För utvecklingen av inkomsterna på driftbudgeten under budgetåren
1963/64—1966/67 har vissa alternativa beräkningar utförts. Den av riksrevisionsverket
i samband med den förnyade inkomstberäkningen för
nästa budgetår redovisade kalkylen över inkomsterna på längre sikt (4
procentsalternativet), har härvid kompletterats med en alternativ kalkyl
innebärande ett antagande om eu snabbare stegring av skatteunderlaget
(7 procentsalternativet). För utvecklingen av avskrivningarna inom fonderna
in. in. har uppgifter införskaffats från vederbörande myndigheter.
Resultatet av beräkningarna framgår av tabell 7.

Som utgångspunkt för riksrevisionsverkets beräkningar har i fråga om
den allmänekonomiska ramen och skatteunderlagets utveckling i första
hand tagits de förutsättningar beträffande de uppskattade utfallen av 1963
och 1964 års taxeringar, som legat till grund för beräkningen av statsinkomsterna
under budgetåren 1962/63 och 1963/64. Sålunda har för 1963
års taxering räknats med en ökning av lönesumman med 10,5 procent medan
fysiska personers företagar- och kapitalinkomster förutsatts förbli
oförändrade och bolagens taxerade inkomster beräknats minska med It)

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 7. Alternativa beräkningar över statsinkomsternas förändringar under
budgetåren 1963 64—1966/67

Milj. kr.

		Budget- året	Förändringar från föregående budgetår	Förändring under bud-getåren 1963/64— 1966/67
		1963/64	1964/65	1965/66	1966/67
4 %	Summa inkomster .........	21058	+ 819	+ 1281	+ 1248	+ 3 348
—alt.	Inkomster på driftbudgeten .. därav skatt å inkomst och	20 034	+ 800	+ 1200	+ 1200	+ 3 200
	förmögenhet m. m.....	8 000	+ 300	+ 700	+ 700	+ 1700
	övriga inkomster........ Avskrivningar inom fonderna	12 034	+ 500	+ 500	+ 500	+ 1500
	m. m...................	1024	+ 19	+ 81	+ 48	+ 148
7%	Summa inkomster .........	21424	+ 1619	+ 1781	+ 1748	+ 5148
—alt.	Inkomster på driftbudgeten .. därav skatt å inkomst och	20 400	+ 1 600	+ 1 700	+ 1 700	+ 5 000
	förmögenhet m. m.....	8 200	+ 900	+ 1000	+ 1000	+ 2 900
	övriga inkomster ........ Avskrivningar inom fonderna	12 200	+ 700	+ 700	+ 700	+ 2100
	m. m...................	1024	+ 19	+ 81	+ 48	+ 148

procent. Beträffande utfallet av 1964 års taxering har räknats med en
stegring av lönesumman med 7 procent, medan såväl fysiska personers
företagar- och kapitalinkomster som bolagens taxerade inkomster förutsatts
förbli oförändrade. För efterföljande taxeringsår har schablonmässigt räknats
med en årlig stegring om 4 procent för samtliga kategorier (4 procentsalternativet).

Under dessa förutsättningar skulle de påförda beloppen av statlig inkomstskatt,
sjömansskatt, förmögenhetsskatt och folkpensionsavgifter, vilka
utgör de inkomster som slutligt redovisas på titeln skatt å inkomst och
förmögenhet m. m., komma att uppgå till följande belopp i milj. kr.

Taxeringsår

1963 1964 1965 1966 1967

7 710 8 290 8 590 9 050 9 510

+ 580 + 300 + 460 + 460

Den långsammare ökningen mellan 1964 och 1965 års taxeringsår än
för de senare taxeringsår för vilka också räknats med en 4-procentig stegring
i skatteunderlaget beror bl. a. på att de fr. o. m. 1963 höjda sjukförsäkringsavgifterna
blir avdragsgilla vid 1965 års taxering. De behållna
inkomsterna på titeln skatt å inkomst och förmögenhet skulle emellertid
komma att utvisa betydligt större variationer än de påförda skatterna.
Enligt tabell 8 (4 procentsalternativet) beräknas titeln komma att öka med
300 milj. kr. under budgetåret 1964/65 samt med 700 milj. kr. under vardera
budgetåren 1965/66 och 1966/67.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 35

Tabell 8. Inkomstskattetitelns utveckling under budgetåren 1963/64—1966/67 enligt
riksrevisionsverket» beräkningar
Milj. kr.

	Budgetåret	Förändringar från föregående	Förändringar
		budgetår			under budget-
					åren 1963/64
	1963/64	1964/65	1965/66	1966/67	—1966/67
Inkomstskattetiteln...........	8000	+ 300	+ 700	+ 700	+ 1700
(avrundade belopp)
Inkomster....................	18 330	+ 800	+ 950	+ 870	+ 2 620
därav preliminärskatt ........	16 470	+ 670	+ 920	+ 840	+ 2 430
kvarstående skatt ......	910	+ 90	—	—	+ 90
övriga inkomster.......	950	+ 40	+ 30	+ 30	+ 100
Utgifter......................	10 320	+ 490	+ 220	+ 190	+ 900
därav kommunalskattemedel ..	7 330	+ 460	+ no	+ 80	+ 650
överskjutande skatt ....	1300	- 100	—	—	- 100
övriga utgifter .........	1690	+ 130	+ no	+ no	+ 350

Som nämnts har en alternativ beräkning utförts grundad på antagandet
att skatteunderlaget kommer att stiga med 7 procent per år under åren
1964—1966 (7 procentsalternativet). Denna stegringstakt, som motsvarar
den antagna stegringen under innevarande år, skulle givetvis medföra en ökning
av statsinkomsterna utöver vad som kan antagas enligt 4 procentsalternativet.
ökningen skulle framförallt göra sig gällande för inkomstskattetiteln,
men också på vissa andra titlar som nära påverkas av skatteunderlagets
löpande utveckling.

E. Totalbudgetens utveckling under budgetåren 1963164—1966/67

I de föregående avsnitten har redovisats kalkyler över utgifts- och inkomstutvecklingen
på längre sikt. I samband härmed har understrukits de svåra
metodproblem som en beräkning av den framtida budgetutvecklingen reser
och den osäkerhet som med nödvändighet måste omge kalkyler av detta slag.
Det är uppenbart att dessa svårigheter i än högre grad gör sig gällande beträffande
beräkningar av det statliga upplåningsbehovet, som ju utgör en
relativt liten skillnad mellan en stor inkomst- och en stor utgiftssumma.
Vid bedömningen av de uppgifter som i detta avsnitt kommer att redovisas
över utvecklingen av totalbudgetsaldot, bör detta beaktas.

Såsom framgår av tabell 9 förutses de totala statsutgifterna under budgetåret
1963/64 komma att överstiga inkomsterna med över en miljard kronor.
För de följande budgetåren skulle enligt här gjorda beräkningar uppkomma
en väsentlig ökning av det statliga upplåningsbehovet. Särskilt markant
skulle lånebehovets ökning bli budgetåret 1964/65; i förhållande till
budgetåret 1963/64 pekar sålunda kalkylen på ett i det närmaste fördubblat
upplåningsbehov. För de därefter följande budgetåren skulle upplåningsbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 9. Totalbudgetsaldots beräknade utveckling under budgetåren 1963/64—1966/67

Milj. kr.

	Budgetåret 1963/64	Förändringar från föregående budgetår	Förändring 1963/64— 1966/67
		1964/65	1965/66	1966/67
Totalutgifter (exkt. avskrivningar på driftbudgeten)..............	''22109	-r1691	+ 998	+ 1372	+ 4 061
Inkomster m. m.................	21058	+ Co «C>	+ 1281	+ 1248	+ 3 348
Förändring av totalbudgetsaldot	—	- 872	+ 283	- 124	- 713
T otalbudgetsaldo	- 1051	- 1923	- 1640	- 1764

1 I utgifterna för budgetåret 1963/64 ingår den förutsatta reservationsmedelsförbrukningen
med 200 milj. kr.

hovet enligt kalkylen nedgå något men ändå oppgå till storleksordningen
1,7 miljard kr.

Förändringarna i upplåningsbehovets storlek under perioden betingas, vid
de givna förutsättningarna för beräkningarna, av den varierande stegringstakten
för såväl utgifter som inkomster. För totalutgifterna gäller att de under
de aktuella budgetåren beräknas öka med respektive ca 1 700, 1 000 och
1 400 milj. kr. Den snabbare stegringstakten budgetåren 1964/65 och 1966/67
sammanhänger bl. a., såsom berörts i det föregående, med att höjningar av
standardtilläggen för folkpensionerna inkalkylerats under dessa budgetår.
Den snabbare utgiftsökningen under budgetåret 1964/65 beror i övrigt
främst på att den språngvisa ökningen av bostadsbyggandet under senare år
får sin budgetmässiga effekt i form av utbetalningar av statslån först under
detta budgetår. För budgetåren därefter sjunker däremot anslagsbehovet genom
att amorteringarna ökar och genom effekten av ändrade lånebestämmelser.
Under budgetåret 1964/65 slår vidare helårskostnaden igenom för den
beslutade höjningen av inkomstgränserna för familjebostadsbidrag.

Vid bedömningen av kalkylerna bör erinras om den restriktivitet i flera
avseenden som iakttagits vid utgiftsberäkningarna. Delvis betingas detta av
den metod som använts. För de särredovisade anslagen, som omfattar tre
fjärdedelar av den totala utgiftssumman, har endast undantagsvis inkalkvlerats
kostnader för reformer; utgiftsmässigt dominerande härvidlag är de
för 1964 och 1966 förutsatta standardhöjningarna av folkpensionerna. Inte
heller har vid beräkningarna av utgiftsutvecklingen för de ospecificerade anslagen
kostnader inkalkylerats för reformer inom studiehjälpens område
eller för andra förslag av större omfattning som kan komma att aktualiseras
under perioden. Restrilitiviteten framgår också därav, att vid den överslagsmässiga
budgetgranskningen av de ospecificerade anslagsposterna kraven
på utgiftsökningar för exempelvis budgetåret 1964/65 räknats ned med
drygt en tredjedel. Trots den restriktiva budgetgranskningen för detta budgetår
har de anmälda utgiftsbehoven inte kunnat inrymmas inom en trend -

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen 37

mässigt beräknad utgiftsökning. Då de ospecificerade utgiftsposterna domineras
av kostnader för utbildningsväsendet och olika vårdområden, får den
upptagna utgiftsökningen ses som ett uttryck för ökade krav på samhälleliga
insatser inom dessa områden. Den snabbare utgiftsstegringen till budgetåret
1964/65 betingas vidare av de betydande kostnader som uppkommer
vid förstatligandet av polisväsendet och påbörjandet av den beslutade utbyggnaden
av atomkraftanläggningen i Marviken. Av betydelse för bedömningen
av den faktiska utgiftsutvecklingen blir också den antagna storleken
av anslagen till internationell biståndsverksamhet, som i kalkylen schablonmässigt
upptagits med ett belopp motsvarande den genomsnittliga ökningstakten
under senare budgetår.

För de längre bort liggande budgetåren har utgiftsökningen för de ospecificerade
utgiftsposterna kunnat inrymmas i den trendmässigt beräknade
stegringen. Detta förhållande kan inte tas till intäkt för att utbyggnadstakten
skulle avsakta inom dessa områden; snarare torde det få ses som ett
uttryck för svårigheten att överblicka utgiftsutvecklingen på längre sikt.

Då utgifterna i budgetkalkylen beräknas i oförändrade priser, bör följa
att valet av antagande om skatteunderlagets stegring bör stå i samklang härmed.
Detta innebär att inkomstökningen sker i takt med den förutsatta totala
produktionsökningen, d. v. s. motsvarande en inflationsfri inkomststegring
i samhället. Om med denna utgångspunkt skatteunderlagets ökning
antages bli 4 procent per år fr. o. in. 1964, kommer, som redovisats i det föregående,
statsinkomsterna under de aktuella budgetåren att stiga med ca
800, 1 300 respektive 1 250 milj. kr. Försämringen av totalbudgetsaldot 1964/
65 förklaras sålunda — förutom av den starka utgiftsökningen — av en förhållandevis
lägre inkomstökning detta budgetår. Denna sammanhänger i sin
tnr främst med eftersläpningar i utbetalningen av kommunalskattemedel,
efterverkningarna av den förutsatta nedgången av bolagens taxerade inkomster
vid 1963 års taxering samt med utvecklingen av fyllnadsbetalningarna.

Inkomstutvecklingen förändras givetvis vid ett ändrat antagande om skatteunderlagets
ökning. Som komplettering till de i föregående avsnitt redovisade
alternativa inkomstkalkylerna har en beräkning gjorts av effekten på
statsinkomsterna vid en förändring av skatteunderlaget med en procent. Enligt
denna kalkyl skulle varje procents stegring av skatteunderlaget medföra
en ökning av de skatter som slulligt redovisas på inkomstskattetiteln med
drygt 100 milj. kr. Innefattas också effekten på övriga inkomsttitlar stiger
den totala inkomstökningen till storleksordningen 150 milj. kr. Alt ange hur
denna ökning vid det givna tillfället fördelar sig i tiden är dock svårt med
hänsyn till uppbördstekniska förhållanden. Bakgrunden härtill är att förändringar
i skatteunderlaget under ett budgetår omedelbart påverkar inflödet
av preliminär A-skatt, vari innefattas såväl kommunal som statlig skatt,
medan däremot de samtidiga utbetalningarna av kommunalskattemedel betingas
av förhållandena under tidigare år. Inte heller inflödet av preliminär
B-skalt påverkas omedelbart av förändringar i skatteunderlaget.

Väljes ett högre alternativ för skatteunderlagets ökning än det som lig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963

ger till grund för inkomstberäkningen i tabell 9 över totalbudgetsaldots utveckling,
ändras emellertid också förutsättningarna för utgiftsberäkningen.
Härvid bör sålunda statens utgifter för löner och pensioner uppräknas i
motsvarande grad. I detta sammanhang kan nämnas att varje procents ökning
av statstjänstemännens löner med åtföljande genomslag för pensionerna
medför en kostnad för statsverket av drygt 60 milj. kr. per år. Ett sådant
högre inkomstantagande medför också att kalkylens förutsättning om oförändrade
priser måste uppges. Effekten härav på budgetens utgiftssida är
svår att precisera. Erinras bör dock om de automatiska utgiftsökningarna
som uppkommer vid prisstegring bl. a. för försvarskostnaderna och folkpensionsanslaget
och som enbart för dessa poster tillsammantagna i genomsnitt
är av storleksordningen 60 milj. kr. vid en prisstegring av en procent.

Vid bedömningen av nettoeffekten på budgetsaldot av en uppgång av
skatteunderlaget i snabbare takt än vad som förutsatts, bör också beaktas att
i den mån en sådan inkomstutveckling inte är förenlig med samhällsekonomisk
balans, andra krav kommer att ställas på finanspolitiken. Då kalkylerna
baserats på antagandet om en »normal» utveckling av samhällsekonomien
har givetvis inte heller någon hänsyn tagits till de återverkningar på statsbudgeten
som skulle uppkomma vid en konjunkturförsämring genom bl. a.
effekter för inkomstutvecklingen och utgifterna för en aktiv sysselsättningspolitik.

Avslutningsvis bör framhållas, att med de speciella krav som åvilar staten
i det nutida samhället och som medfört att staten måste ha en beredskap
för snabba förändringar i sina utgiftsdispositioner bl. a. följer, att beräkningar
över budgetutvecklingen på längre sikt varken kan eller bör uppfattas
som ett fixerat program eller som en prognos för den faktiska framtida
budgetutvecklingen. I stället bör kalkylerna närmast uppfattas som ett
hjälpmedel vid en långsiktig planering. Genom att för huvudparten av beräkningarna
uppställts preciserade förutsättningar och i vissa fall också
angetts alternativa kalkyler föreligger möjligheter att utifrån olika utgångspunkter
använda långsiktskalkylen som ett arbetsinstrument.

Bih. E: PM angående huvuddragen i den statsfinansiella utvecklingen

Innehåll

Inledning .............................................. l

A. Vissa uppgifter om den statsfinansiella utvecklingen under budgetåren
1955/56—1961/62, m. m.............................

1. De egentliga statsutgifternas volymmässiga utveckling .... 2

2. Den volymmässiga utvecklingen för realfonderna på kapitalbudgeten
............ 6

3. Jämförelse mellan fjolårets och årets beräkningar för budgetåret
1963/64 ........................................ 9

B. Vissa uppgifter om personalutvecklingen 1955/55—1966/67 . . 13

C. Statsutgifternas utveckling under budgetåren 1965/65—1966/67

1. Allmänna förutsättningar för beräkningarna .............. 15

2. Utgiftsutvecklingen inom olika områden .................. 19

3. Den realekonomiska utgiftsutvecklingen .................. 30

D. Statsinkomsternas utveckling under budgetåren 1963/65—1966/

67 33

E. Totalbudgetens utveckling under budgetåren 1963/65—1966/67 35

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630555

BIHANG F

ANGÅENDE

EKONOMISK LÅNGTIDSPLANERING

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1963
Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

Bihang F

angående ekonomisk långtidsplanering1

I. Utredningsverksamheten rörande ekonomiska långsiktsproblem

I samband med Marshall-planen utarbetades 1948 ett långtidsprogram för
den svenska ekonomin. Mera omfattande undersökningar rörande den ekonomiska
utvecklingen på längre sikt har sedermera gjorts för femårsperioderna
1951—1955, 1956—1960 och 1961—1965. Ifrågavarande studier av
långsiktsproblemen har utförts av tillfälliga statliga kommittéer, som haft
karaktär av expertgrupper. Inom de sekretariat som tillsatts för varje utredning
har en viss bearbetning och insamling av basmaterial ägt rum, men
till stor del har kommittéerna kunnat utnyttja sammanställningar och undersökningar
för olika delsektorer, som utförts inom skilda utrednings- och
forskningsinstitutioner. Utredningarnas framtidsbedömningar har sålunda
framkommit genom ett informellt samarbete med offentliga myndigheter,
näringsliv och ekonomisk forskning.

Långtidsutredningarnas uppgift har i första hand varit att sammanställa
planer och prognoser för skilda sektorer av ekonomin och att ge en sammanfattande
analys och bedömning. Med hjälp av en avstämning av de olika
prognoserna och en prövning av deras inbördes förenlighet har kunnat föras
en diskussion av problem och trögheter i ekonomin, som kan bedömas inställa
sig i framtiden. I dessa diskussioner har då även kunnat beröras möjligheterna
att med skilda ekonomisk-politiska åtgärder underlätta en smidig
utveckling. Det syfte utredningarna varit avsedda att tjäna har främst
varit att ge en bakgrund och en vägledning för offentlig diskussion och för
företagens och statsmakternas handlande. En striktare plan — i den meningen
att fixerade mål för utvecklingen utarbetades och att ekonomiskpolitiska
medel för uppnåendet av dessa mål angavs — som skulle underställas
regeringens och riksdagens prövning har utredningarna däremot inte
syftat till.

I de senaste långtidsutredningarna har påtalats att de former i vilka arbetet
med långtidsproblemen bedrivits haft vissa svagheter. Den diskontinuitet
i utredningsarbetet som följt av att tillfälliga kommittéer och nya sekretariat
tillsatts för varje femårsutredning har inte varit lycklig ur effektivitetssynpunkt
och har försvårat ett snabbt färdigställande. Med hänsyn till att
planer och bedömningar föråldras relativt snabbt allt efter som de anpassas
till nya erfarenheter och ändrade förutsättningar har i de senaste långtids 1

Föreliggande promemoria har utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska avdelning.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang F

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

utredningarna understrukits angelägenheten av en »rullande» framtidsbedömning.

I årets finansplan anmäldes, att olika åtgärder vidtagits för att intensifiera
och vidareutveckla det arbete som hittills bedrivits i långtidsutredningarnas
form. Tillkallandet av ett ekonomiskt planeringsråd utgjorde en sådan
åtgärd. Rådets uppgift har angivits vara att följa den löpande utvecklingen
och diskutera de problem, som möter när det gäller att bevara och
öka framstegstakten i den svenska ekonomin. Det utredningsarbete, som
utgör grundvalen för planeringsrådets överläggningar, avses tillkomma genom
ett brett upplagt samarbete mellan offentliga myndigheter, näringslivet
och ekonomisk forskning. Ledningen av utredningsarbetet liksom uppgiften
att planera och samordna undersökningarna inom olika organ har
ålagts finansdepartementets ekonomiska avdelning. I samband därmed har
arbetsuppgifterna för det utredningsråd, som biträtt finansdepartementets
ekonomiska avdelning vid utarbetandet av de årliga nationalbudgeterna, utvidgats
till att även avse långtidsproblemen. Det ekonomiska planeringsrådet
har sammanträtt tre gånger, varvid frågor rörande såväl det aktuella
ekonomiska läget som långsiktiga tendenser inom ekonomin varit föremål
för diskussion. Med utredningsrådet har överläggningar ägt rum beträffande
uppläggningen av utredningsarbetet kring de långsiktiga utvecklingsproblemen.

Inom finansdepartementets ekonomiska avdelning har för att skapa en
bakgrund och visst underlag för planeringen av avdelningens arbete med
långsiktsproblemen utförts vissa orienterande översikter. En avstämning
av den senaste långtidsutredningens prognossiffror gentemot utvecklingen
1961—1963 har gjorts. I det följande återges några resultat av denna avstämning.
Den ekonomiska planeringsverksamheten i andra länder har genomgåtts
och studerats, och en översikt av denna verksamhet lämnas i avd.
III av detta bihang. I denna sammanställning behandlas planeringsorganens
uppbyggnad, deras ställning gentemot regering och parlament samt i vad
mån deras arbetsresultat där tas upp, prövas och godkänns som målsättning
för den ekonomiska politiken. Vidare uppmärksammas de instrument som
eventuellt står till förfogande för att genomföra planerna. Någon närmare
redogörelse för metoderna för planeringsarbetet lämnas dock inte i detta
sammanhang.

Inom avdelningen har vidare en inventering genomförts av de prognosarbeten
eller undersökningar kring långtidsproblem i ekonomin som nyligen
utförts eller för närvarande görs av skilda offentliga och privata organ. Resultatet
därav kommer att tillställas institutioner som i sitt arbete har användning
av dylika framtidsbedömningar. För avdelningen är kartläggningen
avsedd att tjäna som en direkt vägledning för dess planering eller
initierande av undersökningar, varigenom utvecklingstendenserna inom viktigare
avsnitt av ekonomin kan täckas. Inventeringen utgör även ett led i
en speciell arbetsuppgift som avdelningen lämpligen bör söka fylla, näm -

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering 3

ligen att förmedla upplysningar om eller tillhandahålla prognosdata åt olika
organ och instanser. En sådan service förutsätter ett kontinuerligt arbete på
att hålla sig underrättad om det prognosarbete som görs på skilda områden
och att följa upp för långtidsplaneringen betydelsefulla serier.

Det fortsatta arbetet med långtidsutredningar.

I samband med tillsättandet av det ekonomiska planeringsrådet uttalades att
arbetet med de långsiktiga utvecklingsproblemen inte syftar till någon detaljerad
planhushållning med fixerade mål i fråga om produktionen inom olika
näringsgrenar. Planeringens innebörd är i stället att kartlägga tendenser
och problem och ange möjliga åtgärder som underlättar en snabb och balanserad
expansion av den svenska ekonomin. Från denna utgångspunkt skulle
inriktningen och arten av det utredningsarbete, som finansdepartementets
ekonomiska avdelning har att ombesörja, i huvudsak överensstämma med
den som gällt för tidigare långtidsutredningar. Även om utredningsarbetet
i fortsättningen kommer att fortgå kontinuerligt torde det — främst med
hänsyn till behovet av avstämning och konsistensprövning av delprognoserna
— böra läggas upp så att resultaten kan framläggas i en samlad översikt
liknande tidigare långtidsutredningar. Detta hindrar givetvis inte att delresultat
om så bedöms lämpligt skall kunna presenteras efter hand.

I fråga om den prognosperiod som utredningsarbetet bör avse föreligger
olika önskemål. I vissa sammanhang torde en prognosperiod av 2 ä 3 år vara
av intresse. Det femårsperspektiv som tidigare långtidsutredningar arbetat
med synes svara mot den planeringsperiod som används inom ett stort antal
företag och även inom stora delar av offentlig verksamhet. För olika verksamheter
— tung industri, kraftverksbyggnader, samhällsplanering, skolplanering
— finns behov av material för en planering längre fram i tiden, exempelvis
ett 1980-årsperspektiv. Tillgängliga utredningsresurser gör det nödvändigt
att arbetet koncentreras kring ett av dessa alternativ och övervägande
skäl har ansetts tala för att även fortsättningsvis i första hand arbeta
med en femårig prognosperiod. Vid sidan därav skulle dock för vissa begränsade
områden undersökningar göras utifrån ett 1980-årsperspektiv.

Arbetet med de långsiktiga utvecklingsproblemen är avsett att bedrivas
som en »rullande» framtidsbedömning. Innebörden därav skulle väl främst
vara att en kontinuerlig avstämning och revidering samt förnyelse av prognoserna
skulle ske. Beträffande den nu senast utförda långtidsutredningen
skulle en mer genomarbetad revision emellertid kunna föreligga först mot
slutet av prognosperioden 1961—1965. Under sådana förhållanden har det
synts mest ändamålsenligt att inte företaga någon revision för innevarande
prognosperiod utan i stället helt inrikta arbetet på att under 1965 framlägga
en sammanfattande bedömning av utvecklingstendenserna för perioden
1966—1970. I stort tänkes denna rapport få en uppläggning liknande den
senaste långtidsutredningens, dock med vissa modifikationer betingade av
att en del utvecklingsproblem avses skola behandlas i ett längre perspek -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

tiv. Frågan om dessa senare undersökningar skall intas i nämnda rapport
eller framläggas separat kan dock inte nu bedömas utan får avgöras
från fall till fall med hänsyn till deras art och utformning.

Som berörs i det följande avsnittet har tillväxttakten i den svenska ekonomin
under första delen av 1960-talet varit av en storlek som något överträffat
det antagande om en 4-procentig årlig ökning av nationalprodukten
som gjordes i den senaste långtidsutredningen. Betingelserna för fortgående
starka produktivitetsökningar i ekonomin undergår ständiga förändringar
och vid en behandling av utvecklingsfrågorna förskjuts därmed
även problemkretsen och problemens art. Syftet med det igångsatta utredningsarbetet
är att som ett sammanfattande resultat nå fram till en bedömning
av hur utvecklingsproblemen kan komma att förändras under
senare hälften av 1960-talet. Samtidigt är det angeläget att från början söka
inrikta undersökningarna på områden och problem som kan förmodas bli
strategiska i förloppet. Några exempel på vissa frågor och sektorer av ekonomin
som bedömts böra särskilt uppmärksammas i utredningsarbetet kan
här anföras.

De delar av samhällsekonomin som tillhandahåller tjänster av skilda slag
har uppvisat en snabb tillväxt. Dessa sektorer svarar numera för en så stor
del av den totala sysselsättningen att deras utveckling i fråga om rationalisering
och produktivitetsökning kommer att mer än tidigare vara avgörande
för den fortsatta framstegstakten. Distributionsfrågorna har ju ganska
länge livligt uppmärksammats och det förefaller troligt att pressen att uppnå
högre produktivitetsvinster inom detta område ytterligare förstärks. För
de flesta företag har kontorsarbetet genom sin starka tillväxt kommit att utgöra
ett betydande kostnadselement och den påbörjade kontor srationaliseringen
kan säkerligen väntas få en ökad betydelse. På samma sätt och av
samma anledning kan frågorna om att finna metoder för att mäta effektiviteten
inom offentlig sektor som kan tjäna till ledning för en rationalisering
av där tillhandahållna tjänster antas få en stegrad aktualitet i framtiden.

Nya strukturella drag synes växa fram i den internationella konjunkturen
och marknadsbilden. Utfyllandet av brister i de västeuropeiska ländernas
industriella utrustning samt framväxten av nya industrier i sent utvecklade
länder torde komma att ställa våra inhemska industrier och exportnäringar
inför starkare krav på konkurrens och anpassningsförmåga. Möjligheterna
att på något sätt söka belysa hur de komparativa fördelarna för
olika svenska industrigrenar kan komma att te sig synes därvid böra undersökas.
För att ge en sådan studie en reell förankring skulle den kombineras
med en förnyad inventering av industriföretagens produktionsplaner
för återstoden av 1960-talet. Den genom en skärpt konkurrens ändrade
finansieringssituationen för företagen och vad detta innebär för och
kräver av kredit- och kapitalmarknaden kommer även in i detta sammanhang.
Till detta problemområde hör även vilka anpassningsproblem på arbetsmarknaden
som en fortsatt automation utlöser.

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering 5

Förberedande undersökningar pågår rörande de faktiska möjligheterna att
behandla olika frågor och områden ur ett 1980-årsperspektiv. Bland de områden
som det synts vara av intresse att få belysta ur denna synpunkt kan
nämnas olika statliga och kommunala verksamheter (utbildning, sjukvård)
och med sådana verksamheter sammanhängande produktivitets-, pris- och
avgiftsproblem. Långsiktstendenserna inom olika industribranscher och ravaruområden
samt i fråga om energiförsörjningen är andra områden som
bör uppmärksammas i det längre perspektivet. Såsom en utgångspunkt för
de konkreta långtidsstudierna skall tjäna arbeten rörande vissa utvecklingsmodeller
som utförs vid Stockholms universitet. I dessa modeller beaktas
särskilt hur tillväxttakten i ekonomin påverkas av förändringar i in vest eringskvot
och i andelen av de resurser som avsätts för forskning och tekniskt
utvecklingsarbete.

Arbetet med de långsiktiga utvecklingsproblemen såval vad avser en lemårig
prognosperiod som ett 1980-årsperspektiv är i likhet med vad som gällde
för tidigare långtidsutredningar avsett att bedrivas i intimt samarbete
med olika statliga och privata utredningsorgan. överläggningarna har förts
med företrädare för olika institutioner för att uppnå en samordning av utredningsarbetet
och för att få till stånd undersökningar för olika avsnitt av
ekonomin. En redogörelse för detta arbete torde lämpligen bora ansta i avvaktan
på att mera säkra resultat framkommit av dessa diskussioner.

II. Den senaste långtidsutredningen och den faktiska utvecklingen

En svensk långtidsutrednings främsta uppgift kan sägas vara att utgöra
ett orienteringsinstrument vid försöken att infoga det ekonomiska handlandet
i ett långsiktigt perspektiv. Ett väsentligt led i handhavandet av detta
instrument består i att göra avstämningar av utredningens prognossiffror
gentemot den faktiska utvecklingen. Sådana avstämningar är emellertid förenade
med vissa svårigheter. Speciellt gäller detta om avstämningen görs
gentemot en delperiod, eftersom långtidsutredningens kalkyl av naturliga
skäl är fullständigt genomförd endast för slutåret (1965); beräkningar av
utvecklingen år från år förekommer endast undantagsvis.

Den avstämning av vilken några sammanfattande resultat presenteras i
det följande har lagts upp så att den genomsnittliga årliga förändringen av
olika poster i utredningens kalkyl för hela perioden 1961 65 jämförs med

de genomsnittliga årliga förändringar som registrerats för delperioden 1961
—63. Beräkningen för åren 1961—63 baserar sig dels på nationalräkenskapernas
uppgifter för den faktiska utvecklingen 1961 och 1962 dels på den
reviderade nationalbudgetens prognos för 1963.

Det bör i detta sammanhang påminnas om att de i långtidsutredningens
prognos ingående förändringstalen avser den mest sannolika genomsnittliga
utvecklingen eller om man så vill närmast en konjunkturcykelrensad trendutveckling.
Under konjunkturcykelns olika faser är avvikelser från dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

genomsnittsvärden naturliga. Den faktiska utvecklingen kan således mycket
väl avvika från prognosen men ändå ligga i linje med utredningens perspektiv.
Å andra sidan behöver en exakt överensstämmelse mellan utfall och
prognos inte betyda att utvecklingen följer den av utredningen förutsedda
gången. Dessa omständigheter försvårar avstämningen och gör att den aldrig
kan bli helt entydig.

Helt allmänt gäller att mindre avvikelser från de genomsnittliga prognostalen
bör kunna tolereras beträffande nationalprodukten än beträffande
flertalet delposter. Bakgrunden härtill är att målsättningen om full sysselsättning
också inbegriper en strävan mot jämn framstegstakt beträffande
totalproduktionen. Mellan de olika produktions- och efterfrågeområdena kan
däremot under konjunkturcykelns gång konjunkturpolitiskt betingade förskjutningar
inträffa.

Hörnstenen i den senaste långtidsutredningens kalkyl för den framtida
ekonomiska utvecklingen utgjordes av bedömningen att den svenska nationalproduktens
ökningstakt skulle kunna höjas från i genomsnitt 3 1/2 procent
per år under 1950-talet till i genomsnitt 4 procent per år under perioden
1961—65. Den faktiska utvecklingen synes enligt konjunkturinstitutets beräkningar
ha inneburit att nationalprodukten steg med närmare 6 procent
1961 och med 3 1/2 procent 1962. För 1963 förutses i den reviderade nationalbudgeten
en ökning av nationalprodukten med ca 4 1/2 procent. I genomsnitt
per år skulle således produktionsökningen under prognosperiodens tre
första år komma att uppgå till 4 1/2 procent (se tabell 1). Även om detta
procenttal för att bli rättvisande måste reduceras med någon tiondel på
grund av vissa statistiska störningar för 1960 kvarstår ändå omdömet att
en höjning av framstegstakten utöver 1950-talets nivå kommit till stånd i
enlighet med långtidsutredningens bedömning. De presenterade siffrorna
antyder att den faktiska utvecklingen t. o. m. skulle ha inneburit en ökningstakt
som något överträffar prognosen. För att uppnå den nivå 1965
som prognosen förutser erfordras enligt tabell 1 en ökning 1964 och 1965
med i genomsnitt 3,3 procent per år.

Av stegringen i produktionens ökningstakt mellan 1950-talet och första
hälften av 1960-talet bedömdes av långtidsutredningen närmare hälften härröra
från snabbare tillväxt av arbetsstyrkan och något mer än hälften från
en påskyndad ökning av produktionen per sysselsatt. Enligt den relativt
osäkra statistik som föreligger har sysselsättningen utvecklats i överensstämmelse
med prognosen. Bakom den snabbare produktionsökningstakten
synes således ligga en något större ökning av produktiviteten än den som ingick
i långtidsutredningens kalkyl.

Ett karakteristiskt drag i de senaste årtiondenas ekonomiska utveckling
har varit att investeringarna nästan regelbundet ökat snabbare än konsumtionen.
Långtidsutredningen förutsåg att utvecklingen under första hälften
av 1960-talet skulle komma att avvika från detta mönster och i stället medföra
en jämnare fördelning mellan konsumtion och investering. Den faktiska
utvecklingen har gått i linje med denna bedömning. Produktionsök -

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

Tabell 1. Försörjningsbalans

Procentuell volymförändring per år

	Faktisk ut-veckling	1962— 1963, prognos	1960—1963, delvis pro-gnos	1960—1965, enl. LU1	Återstår att realisera
	1960— 1961	1961— 1962		1965
Privat konsumtion...... Offentlig konsumtion---- Summa konsumtion	+ 5,7 + 5,3 + 5,6	CD ^ CO tjTicT TjT ++ +	+ 4 + 6 + 44	+ 4,6 + 5,6 + 4,8	+ 3,9 + 4,1 + 3,9	+ 2,9 + 2,1 + 2,7
Total bruttoinvestering..	+ 5,8	+ 3,6	+ 44	+ 4,5	+ 4,1	+ 3,6
Summa kapitalbildning (bruttoinvestering + lagerförändr. + bytes-balansens saldo)...... Bruttonationalprodukt ..	+ 6,4 + 5,9	+ 1,9 + 3,5	+ 3* + 44	+ 4,0 + 4,5	+ 4,2 + 4,0	+ 4,5 + 3,3

1 I samtliga tabeller har LU använts som förkortning för långtidsutredningen.

ningen 1960—63 har bildat underlag för en ungefär likformig ökning av
konsumtion och investering med mellan 4 1/2 och 5 procent per år. Den
statistiskt registrerade ökningstakten har för båda områdena inte obetydligt
överträffat den ställda prognosen.

Inom konsumtionsområdet har den faktiska tillväxttakten legat över prognosen
både för den privata och den offentliga delen. Störst har emellertid
avvikelsen varit för den offentliga konsumtionen. Mot prognosens drygt 4
procent per år står en realiserad ökning med ca 5 1/2 procent per ar. Bakgrunden
härtill är bl. a. att söka i de expansionsmöjligheter för den offentliga
sektorn som betingats av den speciella konjunktursituationen. Avmattningen
i det privata näringslivets efterfrågan har skapat utrymme för både
starkt ökade offentliga investeringar och möjligheter att rekrytera personal
till de offentliga sysselsättningsområdena. När det gäller att söka anledningar
till den relativt stora avvikelsen från prognosen kan man emellertid
sannolikt inte bortse från möjligheten att långtidsutredningen underskattat
kostnaden för den planerade utbyggnaden bl. a. av den orsaken att kostnadsberäkningarna
för väsentliga områden utfördes med hjälp av relativt
oprövade metoder.

Det kan i detta sammanhang påpekas att det enligt långtidsutredningen
hade varit önskvärt att den offentliga konsumtionen hade kunnat utvecklas
i snabbare takt än vad prognosen angav. Expansionsmöjligheterna ansågs
emellertid begränsade på grund av flaskhalsar för projekteringen av byggnader
och otillräcklig tillgång på utbildad personal. Den faktiska utvecklingen
har således avvikit från prognosen i en riktning som utredningen
egentligen eftersträvade men ej vågade räkna med.

Förklaringen till att både konsumtion och de fasta investeringarna 1960—

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 2. Kapitalbildnings- och konsumtionskvotemas utveckling

Procent av bruttonationalprodukten

	1938/39	1950	1955	1960	1961	1962	1963, prognos	1965, enl. LU
Privat konsumtion ............ Offentlig konsumtion..........	66,2 7,9	62,2 9,9	57,4 11,8	54.6 12.6	54,0 12,7	54,1 13,4	54,1 13,6	63.0 14.1
Summa konsumtion	74,1	72,1	69,2	67,2	66,8	67,6	67,8	67,1
Bruttoinvestering..............	24,3	27,9	29,7	31,4	31,7	31,8	31,8	31,5
Lagerförändring .............. Bytesbalansens saldo ..........	+ 2,0 - 0,4	— 0,6 + 0,6	+ 2,0 — 0,8	+ 2,2 — 0,8	+ 1,5 + 0,1	+ 0,8 - 0,1	+ 0,2 + 0,1	+ 1,1 + 0,2
Summa kapitalbildning (brutto-investering + lagerförändr. + bytesbalansens saldo)........	25,9	27,9	30,9	32,8	33,2	32,5	32,2	32,8

Anm. Beräkningarna har i princip gjorts med utgångspunkt från belopp i löpande priser.

63 kunnat öka något snabbare än nationalprodukten samtidigt som bytesbalansens
saldo förbättrats avsevärt ligger i det förhållandet att investeringen
i lager visat en för konjunkturförloppet naturlig minskning. Den kraftiga
lageruppbyggnaden 1960 följdes av en nära oförändrat hög lagerinvestering
1961 samt ansträngningar till normalisering av lagerhållningen 1962—

1963. De volymmässiga förändringarna av försörjningsbalansens olika poster
har jämte förändringen i de relativa priserna resulterat i de förskjutningar
i utgiftsstrukturen som finns åskådliggjorda i tabell 2. Det förhållandet
att både konsumtionen och investeringarna ökat snabbare än bruttonationalprodukten
har medfört att såväl konsumtions- som investeringskvoterna
ökat mellan 1960 och 1963. Denna utvecklings andra sida är emellertid
den ovan antydda konjunkturbetingade undernormala lagerinvesteringskvoten.
Den registrerade utvecklingen för 1960—63 behöver därför
djupare sett inte avvika från långtidsutredningens antagande om en stabilisering
på 1960 års nivå av konsumtions- och investeringskvoterna.

För uppgången i den totala konsumtionskvoten svarar helt den offentliga
konsumtionen, vars andel av bruttonationalprodukten 1960—63 stigit från
12,6 procent till 13,6 procent. Den privata konsumtionens andel har visat en
fortsatt om än begränsad nedgång. Produktionssidan är för perioden 1961

63 inte lika väl statistiskt belyst som försörjningsbalansens användningssida.
Vissa data är emellertid tillgängliga och de viktigare bland dessa har
sammanförts i tabell 3. Av tabellen framgår att produktionen kunnat öka
mer än prognosen främst tack vare utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten
samt det offentliga tjänsteområdet, ökningen 1960
—63 har för dessa områden beräknats till i genomsnitt 6 respektive 5 procent
per år att jämföra med för båda prognosticerade 4 procent per år. Industrin
å andra sidan har uppvisat en produktionsökningstakt som klart
understiger prognosens. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar har ök -

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

Tabell 3. Produktionen inom vissa sektorer

Procentuell volymförändring per år

	Faktisk ut-	1962—	1960—1963,	1960—1965,	Återstår att
	vecklin 1960— 1961	1961— 1962	1963, prognos	delvis pro-gnos	enl. LU	realisera 1964 och 1965
Jordbruk ..............	+ 6	+ 3	-6	+ i	+ 0,5	- 1
Skogsbruk..............	+ 2	- 0,5	-5	-i	+ 3	+ 8
Industri................
Enligt officiellt index..	+ 3,3	+ 1,4	. .
Enligt konjunkturinsti-				+ 3,5	+ 5	+ 7
tutet ..............	+ 5,1	+ 2,7	+ 2,6
Elkraftproduktion ......	+ 10,3	+ 6,0	+ 6,0	+ 7	+ 7	+ 6
Byggnads- och anlägg-			+ 8	+ 6	+ 4	+ 2
ningsverksamhet......	+ 6	+ 4
Offentliga tjänster......	+ 5	+ 5	+ 6	+ 5	+ 4	+ 3

ningen 1960—63 uppgått till ca 3 1/2 procent per år medan långtidsutredningens
kalkyl upptog 5 procent per år. För att uppnå den av utredningen
kalkylerade nivån för 1965 behövs enligt tabell 3 en ökning 1964 och 1965 med
i genomsnitt 7 procent per år. Av dessa siffror synes framgå att långtidsutredningens
bedömning av industriproduktionen innebär en överskattning av
utvecklingsmöjligheterna under den nu aktuella perioden. Skogsbruket har
under inverkan av skogsindustriernas avsättningssvårigheter fått vidkännas
en i stort sett stagnerande utveckling, som klart avviker från prognosen
om en klart uppåtriktad tendens. Jordbrukets produktion har som förutsågs
inte visat andra nivåförändringar än sådana som sammanhänger med skördeförhållandena.

De planer och bedömningar som långtidsutredningen inhämtade från olika
exporterande industrier gav vid handen att deras kapacitet att exportera
skulle komma att stiga i en sådan takt att en volymmässig stegring av varuexporten
1960—65 med ca 6 procent per år skulle möjliggöras. Tabellerna
4 och 5 visar att exportkapaciteten kunnat utnyttjas i sådan utsträckning
att den faktiska totalexportens ökningstakt ungefär motsvarat antagna 6
procent per år. Importen har ökat långsammare än exporten 1960—63 (ca
4 procent per år), sannolikt främst sammanhängande med den inhemska
investeringsefterfrågans starka inriktning på byggnadsverksamhet, vilken är
relativt importsnål. Förhållandet mellan export- och importpriserna har i
motsats till långtidsutredningens antaganden inte kunnat undgå att försämras
med någon procent mellan 1960 och 1963. Den volymmässiga utvecklingen
har dock räckt till för att åstadkomma en förbättring av den
registrerade bytesbalansens saldo från ett underskott på närmare 600 miljoner
kronor 1960 till ungefär balans 1963 (enligt den reviderade nationalbudgetens
prognos).

Den goda överensstämmelsen beträffande exporten mellan faktisk utveckling
och långtidsutredningens perspektiv gäller endast totalen. För delgrup -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Tabell 4. Totala exportens och importens volymmässiga utveckling

Procent per är

	Faktisk ut-	1962—	1960—1963,	1960—1965,	Återstår att
	vecklinj 1960— 1961	1961— 1962	1963, prognos	delvis pro-gnos	enl. LU	realisera 1964 och 1965
Export (inkl. tjänstenetto)	+ 4,0	+ 7,5	+ 6	+ 6	+ 6	+ 6
Import ................	+ 0,6	+ 6,0	+ 4	+ 4	+ 5	+ 6

perna föreligger i flertalet fall mycket betydande avvikelser. Exportleveranserna
av verkstadsprodukter har under intryck av den internationella investeringskon
junktur som rått uppvisat en volymmässig ökning med 10 procent
per år 1960—63, vilket kan jämföras med 6 procent per år i långtidsutredningens
kalkyl för 1960—65. Långt under prognosen har framförallt järnoch
stålexporten utvecklats; den hittillsvarande utvecklingen har inneburit
en ökningstakt som endast utgör knappt hälften av prognosens 14 procent
per år. Man kan i detta fall utgå från att en överskattning av exportmöjligheterna
föreligger. Även i fråga om exporten av massa, papper och järnmalm
har den faktiska utvecklingen legat klart under prognosen. Avvikelserna
har dock i dessa fall varit betydligt mindre och kan åtminstone till viss del
antas ha sin grund i en konjunkturbetingad mer tillfällig försämring av avsättningsmöjligheterna.

Den ökning av investeringarna med omkring 4 procent per år som ingår
i långtidsutredningens perspektiv för 1960—65 representerade inte en optimal
resursanvändning enligt utredningens mening. En något snabbare ökning
hade varit önskvärd, men möjligheterna att öka investeringarna ytterligare
ansågs begränsade av flaskhalsar antingen inom byggnadsverksamheten
eller inom den produktion som investeringarna avser att utveckla. Den

Tabell 5. Exporten av varor

Procentuell volymförändring per år

	Faktisk ut-	1962—	1960—1963,	1960—1965,	Återstår att
	vecklinj 1960— 1961	i 1961— 1962	1963, pro gnos	delvis pro-gnos	enl. LU	realisera 1964 och 1965
Massa..................	- 7	+ 5	+ 10	+ 2,5	+ 3,5	+ 6
Papper m. m...........	+ 7	+ 5	+ 9	+ 7	+ 10	+ 12
Trävaror ..............	-10	+ 3	+ 2	- 2	+ 0,5	+ 4
Järnmalm m. m.........	+ 3	- 3	- 1	0	+ 3	+ 9
Järn, stål m. fl. metaller Maskiner, transportmedel	+ 11	0	+ 7	+ 6	+ 14	+ 25
m. m.................	+ 11	+ 15	+ 5	+ 10	+ 6	+ 1
Totalt	+ 5	+ 8	+ 6	+ 6	+ 6	+ 6

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering 11

Tabell 6. Bruttoinvesteringarnas volymmässiga utveckling

Procent

	1960 Milj. kr.	Utvecklingen 1960—1963	1960—1965 LU	enl.	Återstår att realisera 1964 och 1965 Proc./år
		Totalt	Proc./år	Totalt	Proc./år
A. Exkl. reparationer och un-derhåll: Jordbruk, skogsbruk m. m.	535	+ 14	+ 4,6	+ 12	+	2,3	- 1,0
Jordbruk..............	442	+ 15	+ 4,7	+ 11	+	2,1	- 1,7
Skogsbruk ............	74	+ 3	+ 1.1	+ 34	+	6,0	+ 13,9
Industri och hantverk m. m.	4 464	+ 1	+ 0,3	+ 28	+	5,1	+ 12,7
Egentlig industri ......	3135	+ 8	+ 2,5	+ 39	+	6,7	+ 13,4
Kraftverk och eldistrib.	1144	-19	- 6,7	+ 1	+	0,1	+ 11,2
Bostäder ................	3198	+ 30	+ 9,3	+ 28	+	5,1	- 1,0
Samfärdsel ..............	3 487	+ 2	+ 0,5	+ 10	+	1,9	+ 4,1
Sjöfart ................	725	-25	— 9,2	- 16	—	3,5	+ 5,8
Luftfart ..............	226	-92	-57,8	- 73	—	23,3	+ 88,0
Järnvägar ............	370	- 19	- 6,9	- 2	—	0,4	+ 10,1
Vägar och gator........	926	+ 23	+ 7,0	+ 37	+	6,5	+ 5,7
Biltrafik samt spårvägar	894	+ 26	+ 8,0	+ 30	+	5,4	+ 1,6
Post och tele..........	346	+ 16	+ 5,0	+ 4	+	0,8	- 5,3
Varuhandel..............	654	+ 52	+ 15,0	+ 34	+	6,1	- 6,0
Offentliga tjänster ......	3 213	+ 34	+ 10,3	+ 33	+	5,9	- 0,3
Civila ................	1828	+ 36	+ 10,9	+ 43	+	7,3	+ 2,2
Försvar................	1385	+ 31	+ 9,5	+ 21	+	3,9	- 3,9
Summa bruttoinvesteringar exkl. reparationer och underhåll..............	15 551	+ 17	+ 5.4	+ 25	+	4,5	+ 3,2
B. Summa reparationer och underhåll..............	6 247	+ 9	+ 2,8	+ 18	+	3,3	+ 4,0
Tolala bruttoinvesteringar (A+B) ..................	21 798	+ 14	+ 4,5	+ 23	+	4,1	+ 3,6

faktiska ökningen 1960—63 av de totala investeringarna beräknas uppgå till
ca 4 1/2 procent per år. Det har alltså åtminstone under dessa år varit
möjligt att öka investeringarna snabbare än vad som antogs. Eventuellt kan
detta tyda på att elasticiteten hos framför allt byggnads- och anläggningsverksamheten
något underskattats av utredningen.

De mest betydande investeringsökningarna under första hälften av 1960-talet förutsågs enligt vad som framgår av tabell 6 för industrin, vägarna, varuhandel,
bostäderna och det offentliga tjänsteområdet, främst undervisningsväsendet.
Den faktiska utvecklingen i början av 1960-talet har präglats
av att industriinvesteringarna efter den snabba expansionen t. o. m.
1961 visat en vikande tendens. Nivån 1963 beräknas dock överstiga 1960 års
så att en genomsnittlig ökning 1960—63 med 2 1/2 procent per år uppnås,
vilket kan jämföras med de ca 6 1/2 procent per år som ingår i långtidsutredningens
kalkyl. Frågan huruvida industriinvesteringarna hålls tillbaka
endast periodiskt på grund av den konjunkturella försämringen av avsättningsmöjligheterna
och ovissheten om den internationella konjunkturen

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1962

eller om vi har att göra med en något mer långsiktig utveckling går ännu
inte att besvara.

I denna situation med avmattningstendenser inom industrisektorn trots
stimulerande motåtgärder har den ekonomiska politiken i enlighet med långtidsutredningens
rekommendationer inriktats på att uppnå en expansion av
främst bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna. Den genomsnittliga
årliga ökningen 1960—63 har för bostadsinvesteringarna uppgått till
drygt 9 procent och för den del av de offentliga investeringarna, som avser
utbyggnaden av den offentliga tjänstesektorn, till drygt 10 procent. Resultatet
av denna utveckling har blivit att man inom båda dessa områden redan
1963 ungefär nått upp till den nivå som långtidsutredningen förutsåg för
1965. För bostädernas vidkommande betyder detta ett färdigställande av
ungefär 85 000 lägenheter per år. Vägbyggandet har 1960—63 uppvisat en
genomsnittlig årlig ökning med ca 7 procent, vilket ligger i linje med långtidsutredningens
kalkyl. För varuhandelns del förutsåg långtidsutredningen
en så snabb ökning av investeringarna under första hälften av 1960-talet
som med 6 procent per år. Den faktiska ökningstakten 1960—63 har beräknats
uppgå till mer än det dubbla. Varuhandeln har därmed kommit att inta
platsen som det snabbast expanderande investeringsområdet i början av
1960-talet.

III. Långtidsplanering i vissa västeuropeiska länder

Inledning

Antalet länder med företrädesvis marknadsmässig hushållning vilka inrättat
sig för ekonomisk långtidsplanering har vuxit snabbt under senare
år. Vidgad övertygelse om att planering främjar en hög och jämn framstegstakt,
exemplets makt, de regionala ekonomiska grupperingarna i Västeuropa
samt förbättrad statistisk information är bland de faktorer vilka
medverkat till långtidsplaneringens ökade utbredning. Den utökade planeringsaktiviteten
bland företagen har vidare krävt underlag i form av översiktliga
prognoser för totalekonomin. Planer förekommer eller förbereds i
samtliga europeiska OECD-länder med undantag för Danmark, Schweiz,
Västtyskland och Österrike. Av de övriga industriländerna utanför östblocket
ägnar sig även Finland och Japan åt långtidsplanering.

Vissa svårigheter uppställer sig vid användandet av ordet »planering».
Att göra upp en plan innebär ju normalt att bestämma sig för hur man
skall handla. Begreppen »plan» och »planering» har kommit att få en betydligt
mer vidsträckt betydelse när de i Västeuropa tillämpas på stora aggregat
såsom t. ex. nationalprodukten samt väsentliga efterfråge- och produktionsområden.
Plan betecknar då allt som har med inblickande i framtiden
att göra, från å ena sidan relativt fastlagda program till å andra sidan mer
lösliga prognoser eller projektioner. Det är i denna vida bemärkelse ifrågavarande
begrepp används i den här framställningen.

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

Följande länders långtidsplanering tas upp i det följande: Belgien, Frankrike,
Italien, Nederländerna, Norge och Storbritannien. De franska erfarenheterna
har ägnats ett speciellt intresse, vilket motiveras med att Frankrike tidigare
än övriga länder kom igång med en kontinuerlig och detaljerad planeringsverksamhet
och därigenom i viss mån har fatt tjäna som föregångsland.
Utöver de fall då jämförelser påkallat det behandlas inte den svenska långtidsplaneringen
i denna framställning. Med »lång tid» avses här perioder ej
understigande fyra år, även om denna periodlängd alltmer kommit att betraktas
som medellång. Tonvikten läggs vid planernas innebörd, planeringsverksamhetens
administration samt proceduren vid planernas utarbetande.
Vidare tas genomförandet av planerna och parlamentens roll upp.
Målsättningarnas kvantitativa aspekter med avseende på produktion, resursanvändning,
handel m. m. har däremot försummats i den följande framställningen
liksom de använda analysmetoderna. Inte heller tas den västeuropeiska
planeringens historik upp, även om i princip en belysning av
förändringar i innebörd och teknik sedan åren efter krigsslutet skulle ha
varit av intresse. I avvaktan på mer detaljerade studier av långtidsplaneringens
teknik in. m. vilka utförs av ECE och OECD har framställningen
hållits relativt kort.

Planernas innebörd, karaktär m. m.

Till skillnad från öststaterna där planeringen, förenklat uttryckt, genomgående
är imperativ eller normativ är den samtida planeringen i Västeuropa
övervägande av indikativ eller vägledande natur. I princip torde planerna i
högre grad komma att betraktas som riktpunkter för myndigheterna, åtminstone
vad angår den offentliga sektorns egen utveckling, i de länder där
planerna föreläggs regering och parlament och därmed får officiell prägel.
Detta förfarande är regel i Norge, tillämpades i Frankrike för den senaste
(fjärde) planen och i Belgien för dess nu löpande första plan. Italien och Island
synes komma att tillämpa samma procedur medan i Nederländerna liksom
i Sverige planerna inte formellt stadfästs av myndigheterna. De motiveringar
vilka dikterat de skilda regeringarnas val av status för planerna är
inte klarlagda.

Planeringens vägledande karaktär har starkt betonats i flertalet berörda
länder. Den franska fjärde planen betecknas t. ex. som en »ram för investeringsprogrammen
för perioden 1962—1965, och orienteringsinstrument för
den ekonomiska expansionen och välfärdspolitiken» medan den belgiska
planen betecknas som »ram för regeringens ekonomiska, finansiella och sociala
politik och speciellt för det offentligas investeringsplaner». Den nederländska
uppfattningen av planeringens innebörd torde gå i stort sett på samma
linjer. I den norska planen för 1962—1965 framhålls att »langtidsprogrammet
og de årlige nasjonalbudsjettene trekker opp hovedrammen for
Regjeringens ökonomiske politikk». Vilken innebörd och slatus de brittiska
planerna kommer att få undandrar sig ännu elt bedömande. Sannolikt kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

mer regeringen inte att göra dem till officiellt program utan torde komma
att eftersträva full handlingsfrihet även vid orienterandet av den offentliga
sektorns utveckling.

I de företrädesvis marknadsstyrda västeuropeiska ekonomierna uppfattas
således planeringen i första hand som en teknik för att klargöra utvecklingsbetingelser,
formulera målsättningar, bedöma effekter av alternativa
beslut samt för att konfrontera olika sektorers planer. Att dra slutsatser
och fatta beslut med ledning av det orienteringsinstrument planen alltså
avses vara överlåts till företagen, arbetsmarknadsorganisationerna m. fl. Därvid
kan givetvis statsmakterna genom mer eller mindre differentierade incitament
påverka besluten, i önskvärd riktning. Längst i detta hänseeende
har, såsom närmare skall påvisas i det följande, Frankrike gått. Det största
omedelbara värdet anses, helt naturligt, planeringen ha för uppläggning och
vägledning av regeringarnas ekonomiska politik.

Planernas utarbetande

a) Sekretariaten

Den direkta ledningen av planeringsarbetet handhas, sedan verksamheten
numera i växande utsträckning bedrivs kontinuerligt, av permanenta och i
allmänhet relativt små sekretariat. I Frankrike kallas det Commissariat
Général du Plan d’Equipment et de la Productivité (härefter benämnt plankommissariatet)
och upptar ca 140 personer under ledning av en Commissaire
Général du Plan (härefter benämnd plankommissarie). Plankommissariatet,
vilket formellt är underställt finansministeriet, är numerärt överlägset
sina motsvarigheter i andra länder, vilket i första hand sammanhänger
med den franska planeringens långt drivna disaggregering. Personalen
är uppdelad på en ekonomiavdelning och en finansavdelning. Inom
dessa finns byråer för jordbruk, industri, energi, transport m. m. Några exekutiva
befogenheter besitter plankommissariatet inte, utan dess uppgifter
är beredande och rådgivande. Styrkan hos plankommissariatet ligger i den
nyckelställning det har inom förvaltningen. Plankommissarien kan där spela
en medlande och samordnande roll. Han deltar i ministermöten och är
ledamot av kreditmarknads- och administrativa beredningar samt i flera
ekonomiska och statistiska forskningsinstitut. Vidare erbjuder plankommissariatet
ett uppskattat »bona officia» vid kompetenstvister o. dyl. mellan
förvaltningsgrenar samt vid intressekonflikter inom det privata näringslivet.
Plankommissarien verkställer eller låter verkställa enkäter och erhåller löpande
information om utvecklingen av samtliga pågående ekonomiska utvecklingsprogram.
Samarbetet med övriga förvaltningsgrenar blir naturligtvis
speciellt intimt när planerna utarbetas. Då samarbetar plankommissariatet
främst med finansministeriets ekonomiska avdelning samt med den gemensamma
motsvarigheten till Sveriges konjunkturinstitut och statistiska
centralbyrå.

I Norge fylls från och med i år motsvarande funktion av en nyinrättad

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering 15

»planleggingsavdeling» inom finansdepartementet. Avdelningen skall efter
fullständig utbyggnad bestå av chef och tio övriga befattningshavare. Arbetsfördelningen
mellan departementen har inte ändrats i samband med planeringsreformen
och några förslag i den vägen har veterligt ännu inte framkommit.
Detta synes innebära att, i enlighet med vad Statens Rasjonaliseringsråd
förutsätter, de enskilda departementen i största möjliga utsträckning
behåller ansvaret för planeringen inom sina egna arbetsfält. Rådet har
tidigare anbefallt en förstärkning av planeringsarbetet i industri-, samfärdsel-
och fiskeridepartementen samt i kirke- och undervisningsdepartementet.
Finansdepartementet skulle således, enligt rådets mening, begränsa sig till:

a) att utarbeta långtidsprogram på områden där det inte är lämpligt att
något annat departement förestår planläggningen,

b) att samordna de skilda långtidsplanerna,

c) att ha ansvaret för det system efter vilka långtidsprogrammen läggs
upp,

d) att framlägga förslag till långtidsprogram, kontrollera genomföringen
av och föreslå nödvändiga justeringar i programmet.

Ledningen av långtidsplaneringen i Nederländerna omhänderhas av Centraal
Planbureau. Byrån lyder formellt under ekonomidepartementet men
den utövar i praktiken sina rådgivande funktioner i fullt oberoende. Dess
personal omfattar ett hundratal tjänstemän, varav ca hälften med akademisk
utbildning. Dessa är organiserade i tre sektioner:

1. Allmänna studier och långtidsplaner.

2. Årsplaner: totalekonomiska kalkyler.

3. Årsplaner: sektorvisa kalkyler.

Sektionen för långtidsplanering har emellertid föga omfattande personella
resurser och dess verksamhet har därför förblivit förhållandevis begränsad.
Alla departement är representerade i planbyråns styrelse och byrån
används som rådgivande organ av hela regeringen. Den mest intensiva
kontakten har planbyrån med finansdepartementet.

I Storbritannien har planeringsarbetet utvecklats snabbt sedan det kom
i gång kring mitten av 1962. Det kansli som sköter den löpande verksamheten
uppgår nu till ett sextiotal personer och en ytterligare utvidgning förutses.
I enlighet med det arbetsprogram planeringsrådet (NEDC — se s. 6)
antog i mars 1962 har kansliet studerat förutsättningarna för en årlig tillväxttakt
på 4 procent under perioden 1961—1966. Resultatet offentliggjordes i
februari i år.1 Däremot blev den officiella publiceringen av en rapport om
de ekonomisk-politiska implikationerna fördröjd ytterligare några månader,
väsentligen på grund av svårigheter att enas om rekommendationer om inkomstpolitik.
2

I Belgien utarbetas långtidsplanerna av det till ekonomiministeriet knutna
»Bureau de Programmation Economique». Den sysselsätter 5 å 6 experter,
vilka samordnar och syntetiserar utredningar, planer och andra in 1

»Growth of the United Kingdom Economy to 1966».

1 »Conditions Favourable to Faster Growth».

16 Kiingl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

formationer insamlade från myndigheter, forskningsinstitut, organisationer
m. m.

b) Detaljarbetets uppläggning

I avseende på organisationen av den egentliga utredande verksamheten kan
relativt betydande avvikelser iakttas mellan å ena sidan Frankrike och å
andra sidan övriga här berörda länder. De sistnämnda saknar i huvudsak
speciella institutioner för detaljplaneringen. Insamling och sammanställning
av primärmaterial ombesörjs i första hand av berörda offentliga myndigheter
och av existerande utredningsinstitut. Speciellt intresse tilldrar sig formerna
för näringslivets medverkan i den i offentlig regi bedrivna långtidsplaneringen
för totalekonomin. Här kan tre huvudtyper av förfarande urskiljas.
I Frankrike har, som utvecklas närmare i det följande, kontakterna formaliserats
genom upprättande av en rad blandade näringsgrenskommissioner,
vilka betraktas som planeringsverksamhetens tekniska ryggrad. Storbritannien
synes komma att följa det franska exemplet. Det förutses att
ett trettiotal näringsgrenskommittéer skall upprättas med huvuduppgift
att »göra näringsgrenarna fullt medvetna om NEDC:s mål och, å andra
sidan, hålla rådet nära informerat om varje näringsgrens aktivitet».1 En
andra kategori representeras av Sverige, där näringslivet lämnar sin medverkan
till planeringen i mindre reglerade former, främst genom anordnande
av »hearings». Den tredje huvudtypen, slutligen, karakteriseras av att näringslivets
bidrag väsentligen inskränker sig till uppgiftslämnande. Så verkar
vara fallet i Norge och Nederländerna. I propositionen till stortinget om utbyggnaden
av den ekonomiska planeringen sägs att »det ville imidlertid
uten tvil vsere av den störste betydning for planleggingsarbeidet og dermed
for landets ökonomiske framgang om det kunne etableres et naert samarbeid
mellom myndighetene og nserings- og arbeidslivet om disse problemene».
Tillskapandet av planeringsrådet utgör ett led i denna strävan, men frågan
om hur ett samarbete ska komma till stånd på det praktiska, utredande
planet synes inte ha tagits upp. Önskemål om intimare samarbete med näringslivet
har också framförts av den belgiska planbyrån.

Att ur effektivitetssynpunkt väga för- och nackdelar hos de två alternativa
metoder för planeringssamarbete och kommunikation mellan det offentliga
och näringslivet, vilkas typiska företrädare är Frankrike och Sverige, låter
sig knappast göra inom ramen för denna begränsade PM. Rent allmänt synes
behovet av formaliserade kontakter vara intimt beroende av politiska och
sociala faktorer i varje enskilt land. Således torde en institutionalisering av
förbindelserna framstå som speciellt nödvändiga i länder där värdegemenskapen
och det direkta informationsutbytet är föga utvecklade.

I Frankrike fyller de s. k. moderniseringskommissionerna den viktiga
funktionen att erbjuda en mötesplats för utbyte av informationer och diskussioner
av projekt uppgjorda såväl inom administrationen som inom näringslivet.
Avsikten med dem är att till planens utarbetande knyta de orga 1

Financial Times den 2 april 1962.

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

niserade intressen som i hög grad berörs av densamma. Förståelsen för problematiken
och godkännandet av planen inom tämligen breda lager av
befolkningen skulle därmed underlättas. Den fjärde planen omfattade tjugotre
vertikala kommissioner2 och fem kommissioner som behandlade problem
som är gemensamma för de övriga: balansen på arbetsmarknaden, jämvikt
sparande—investering, budget- och betalningsbalans, produktivitet samt
forskning och regionalplanering. Kommissionerna består av 30 å 40 oavlönade
ledamöter vilka utnämns av regeringen på förslag av plankommissarien.
Dessa är av fyra huvudkategorier: företagsledare och representanter
för arbetsgivaresammanslutningar, fackföreningsrepresentanter, tjänstemän
från berörda ministerier samt experter. Kommissionerna kan sedan tillsätta
arbetsutskott i varierande antal. För den fjärde planen upptog kommissionerna
inemot 1 000 medlemmar och totalt deltog något över 3 000 människor
i arbetet med planen.1 De olika intressegrupperna representeras inte
enligt några fastställda proportioner och några omröstningar företas ej. Detta
förhållande anses vara en av hörnstenarna i kommissionernas funktionsduglighet.
Man eftersträvar alltså inga majoritetsbeslut utan en så bred
uppslutning som möjligt kring utvecklingsperspektiven.

c) Planering sråden

Ett planeringsråd med uppgift att ha överinseendet över långtidsplaneringen
och på det nationella planet diskutera dess olika aspekter har etablerats
i samtliga här berörda länder. Dessa organs kompetens är genomgående
av konsultativ karaktär. Det belgiska rådet — »Comité National de l’Expansion
Economique» — upptar representanter för myndigheterna och arbetsmarknadsorganisationerna
och förefaller inte ta någon aktiv del i planeringsarbetet.
Motsvarigheten i Nederländerna, kommissionen för centralplanen,
består av ca 30 medlemmar. Förutom departementen och arbetsmarknadens
parter är centralbanken, forskningsinstituten och vetenskapen företrädda.
Rådet diskuterar plankommissionens arbete och framlagda rapporter.
Storbritanniens planeringsråd — National Economic Development Council
(NEDC) — räknar förutom finansministern (ordförande), handelsministern
och arbetsministern 17 medlemmar varav sex från arbetsgivaresidan, sex
från arbetstagaresidan samt fem övriga bestående av experter (bland dessa
chefen för kansliet) och representanter för statliga företag. Den brittiska
LO (TUC) vägrade länge alt låta sig representera då man befarade att rådet
skulle komma att utveckla sig till ett instrument för statlig lönepolitik. Med
hänvisning till regeringens åtagande att underkasta utformningen av sin ekonomiska
politik rådets bedömande och med förbehållet att de fackliga representanterna
skulle förbli fria att rapportera till organisationerna och offent 1

För jordbruk, hantverk, byggnadsverksamhet och offentliga arbeten, drivmedel, kemi, handel,
fettstoffer, översjöiska departement, energi, kulturutrustning, sanitär och social utrustning, skolutrustning,
urbanisering, bostadsbyggande, livsmedelsindustri, förädlingsindustri, gruvor och icke
järnhaltiga metaller, havsfiske, post och telegraf, radio och television, stålindustri, transporter
samt turism.

s Därav 107 jordbrukare, 715 företagsledare och hantverkare, 781 tjänstemän, 281 fackföreningsmän,
562 arbelsgivarerepresentantcr samt 691 »övriga», företrädesvis experter.

2 Ilihang (ill riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bihang F

Kangl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

ligt reservera sig mot den ekonomiska politiken lät sig dock TUC sedermera
övertala att inträda i rådet. Publiceringssvårigheterna av rapporten angående
ekonomisk politik antyder vissa svårigheter hos NEDC att finna en smidig
form för lösandet av sina uppgifter. Rådets uppgift var, förutom att anvisa
utvägar ur den akuta betalningsbalanskris som rådde vid dess tillsättande,
att utreda förutsättningarna för en tillfredsställande ekonomisk tillväxttakt
och den ekonomiska politik som skulle erfordras för detta. Det italienska
planeringsrådet består av 31 ledamöter under ordförandeskap av budgetministern.
Av dessa är 13 experter medan de övriga representerar näringsgrenarna
och arbetsmarknadens organisationer. Sammansättning, arbetsuppgifter
och arbetsmetoder för det norska planeringsrådet förefaller inte ha
fastställts ännu; näringslivet och den politiska oppositionen har med hänvisning
till dessa oklarheter intagit en relativt reserverad hållning till rådet.
För flertalet här omnämnda planeringsråd gäller att de varit i verksamhet under
alltför kort period för att några påtagliga erfarenheter skall kunna noteras.

De övervakande och kontrollerande organen i Frankrike är planeringsrådet
(Conceil Supérieur du Plan) samt en interdepartemental samordningskommitté
(Comité interininistériel) den senare med uppgift att samordna
departementens arbete. Planeringsrådet, tillsatt 1953, består av tjugo representanter
för bl. a. arbetsmarknadens parter, med uppgift att på det nationella
planet diskutera och godkänna planens allmänna orientering. I själva
verket sammankallades aldrig planeringsrådet vid utarbetandet av den tredje
planen och vid arbetet på den fjärde planen först då moderniseringskommissionerna
var nästan klara med sina uppgifter. En av orsakerna till att
rådet kringgicks synes vara att man befarade att vad arbetsutskotten uträttat
eljest skulle riskera att rivas upp. Inte heller den ovannämnda samordningskommittén
har sammankallats utan dess tilltänkta funktioner utövas av finansministern.
Betydelse har emellertid det ekonomiska och sociala rådet
(Conceil Economique et Social) vilket i stort sett representerar samma intressen
som planeringsrådet men enbart har konsultativa uppgifter. Före
anbefallande av planperiodens tillväxttakt konsulterar t. ex. regeringen detta
råd. Plankommissarien har framhållit att ekonomiska och sociala rådet
»stärker den ekonomiska demokratin och ger dem som ofta orättvist kallas
teknokrater möjligheten till vida kontakter».

Planens utarbetande

Avspeglande skiljaktigheter i den institutionella ramen för planeringsarbetet
har de olika länderna utvecklat sinsemellan relativt avvikande arbetsrutiner.
Sverige och Belgien synes inta en mellanställning mellan å ena sidan
Frankrike, där affärsvärlden aktivt och organiserat medverkar i arbetet,
och å andra sidan Norge, Nederländerna och Storbritannien, där planeringen
är koncentrerad till myndigheterna och forskningsinstitutionerna
och där näringslivets deltagande huvudsakligen inskränkts till uppgiftsläm -

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

nande. Vad beträffar kontinuerlig planering har väl endast Frankrike och
— fast i mindre utsträckning — Nederländerna erfarenheter från någon
längre period. De nederländska erfarenheterna intresserar främst ur teknisk
synpunkt genom försöken att genom simultana ekvationssystem lösa planeringsproblem.
Denna aspekt faller emellertid utom ramen för denna PM.
Däremot kan det vara skäl i att något närmare studera gången i utarbetandet
av de franska planerna.

Förarbetena till den detaljerade planeringsverksamheten i moderniseringskommissionerna
tar ungefär ett år och utförs gemensamt av kommissariatet
och finansministeriets ekonomiska avdelning. Sedan början av 1962 pågår
förarbetena till den femte planen, som skall omfatta perioden 1966—
1969. Dessa arbeten syftar till att belysa perspektiven — i det inledande skedet
på 10 ä 15 års sikt — och analysera förutsättningarna för ekonomins utveckling.
Utgångspunkten är ett bestämmande av efterfrågans struktur i sista
planåret vid speciella hypoteser om utrikeshandeln och om vilken investeringsutveckling
som krävs för att expansionen ska kunna gå vidare i följande
planperiod. Med ledning av sådana uppgifter konstrueras en input/outputtabell
för det sista planåret vilken visar sektorernas inbördes köp och leveranser.
Ekonomin uppdelas därvid successivt i 17, 28 och 65 sektorer. Planskisser
utarbetas under varierande antaganden om frainstegstakten. Den bästa
skissen är givetvis den som medger den snabbaste tillväxten vid rimliga utsikter
till balans på arbetsmarknaden, mellan sparande — investering, i de
offentliga finanserna och i betalningsbalansen. För den fjärde planen utfördes
förarbetet för tre alternativa framstegstakter; 3, 4 1/2 och 6 procent.
Det högsta alternativet ansågs snabbt vara överambitiöst eftersom det inte
gav någon säkerhetsmarginal för betalningsbalansen.

Nästa etapp utgörs av regeringens val av vilket tillväxtalternativ som det
fortsatta arbetet ska bygga på. Före beslutet avseende den fjärde planen
konsulterades planeringsutskottet inom det ekonomiska och sociala rådet,
vilket gjorde upp två rapporter. Den ena rekommenderade en hög tillväxttakt
medan den andra koncentrerade sig på strukturen i resursernas användning
varvid tonvikt lades på behovet av kollektiva investeringar, undervisning,
forskning, hälsovård, bostäder och kultur. På basis av dessa rapporter
utfärdade regeringen direktiv till plankommissarien, enligt vilka en tillväxttakt
på 5 procent skulle läggas till grund för den fortsatta planeringsaktiviteten.
Det rekommenderades också att alternativa studier skulle utföras för
en tillväxttakt på 5 1/2 procent. Planens viktigaste mål skulle enligt direktiven
vara hjälp till det franska samväldets unga nationer, samt ökade investeringar
i undervisning, hygien och urbanisering.

Förarbetena för den fjärde planen varade från våren 1959 till mitten av
1960. Då vidtog arbetet i modcrniseringskommissionerna, av vilka de vertikala
har att bedöma den tekniska utvecklingen i stort, värdera olika produktionsmetoder
samt beräkna den sannolika utvecklingen av produktiviteten.
Som nämnts är de horisontella kommissionernas uppgift alt bevaka den samhällsekonomiska
balansen. Kommissionen för regionplanerna försöker anBihang
till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 150. Bilutng F

Iiungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

visa åtgärder som kan reducera de jämviktsbrister som uppstått mellan regionerna.
Den fjärde planen fördes på ett relativt sent stadium ut på regionalplanet
men i arbetet på den femte planen medverkar regionerna redan under
förarbetena.

Allteftersom kommissionerna blir klara rapporterar de till plankommissarien
som arbetar ihop rapporterna till en syntes. En preliminär sådan blev
under arbetet på den fjärde planen klar i december 1960. Då beslöts emellertid
att i stället välja 5 1/2 procents framstegstakt till huvudalternativ, varför
moderniseringskommissionerna måste revidera beräkningarna. I arbetet
på den slutliga syntesen av kommissionernas arbete deltar, förutom kommissariatet,
finansministeriets ekonomiska avdelning. Dessa organ står därvid i
förbindelse med representanter för kommissionerna samt tjänstemän från
berörda ministerier. Förslaget till plan överlämnas därpå till regeringen vilken,
efter att ha vidtagit politiskt betingade justeringar, överlämnar det till
planeringsrådet och till ekonomiska och sociala rådet och sedermera till
parlamentet. Före våren 1962 hade ingen kommunikation till parlamentsledamöterna
angående planens innehåll ägt rum. Parlamentet diskuterar eller
voterar inte om planens enskildheter utan har att acceptera eller förkasta
den i dess helhet.

Genomförande och ekonomisk politik

Flertalet västeuropeiska långtidsplaner innehåller föga konkreta anvisningar
för den ekonomiska politiken. De officiella planerna ger viss vägledning
angående den politik som är förenlig med planernas målsättningar medan
tidsförläggningen och den närmare beskaffenheten av de specifika åtgärder
som kan erfordras lämnas öppna. Att hänvisningarna till ekonomisk politik
är ännu mer vaga i de inofficiella planerna är naturligt.1 Men då dessa
diskuterar och belyser problem och ekonomisk-politiska alternativ erbjuder
även de, framhåller ECE, en implicit vägledning för regeringarnas beslut. Det
måste betraktas som sällsynt att konkreta ekonomisk-politiska åtgärder motiveras
genom hänvisning till långtidsplanerna. Detta förhållande säger emellertid
föga om det faktiska utnyttjandet av planerna som orienteringsinstrument.

I det norska »langtidsprogrammet 1962—-1965» sägs följande angående
genomförandet: »Gjennomföringen av langtidsprogrammet kan i det alt vesentlige
bygge på finans- og kredittpolitiske virkemidler og den reguleringsadgang,
som er etablert ved ingången til perioden». Dessutom betonas värdet
av samarbetet mellan staten, kommunerna, näringslivet och löntagarna
för lösning av uppkommande problem. Den belgiska regeringen föresätter
sig i planen för 1962—1965 att »stödja, samordna och eventuellt frammana
initiativ, upprätthålla prisstabilitet och gynnsamma finansiella villkor. And P1

Undantag är Finland, vars långtidsplan 1960—1970 innehåller en detaljerad redogörelse
för de ekonomisk-politiska åtgärder den förutsätter, och Storbritannien, där NEDG nyligen låtit
publicera en särskild rapport i ämnet (s. 4 not 2)

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

ra uttalanden i planen av ekonomisk-politisk karaktär är att »programmet
kräver antagandet (acceptation) av en frivilligt åtagen disciplin för fördelningen
av expansionens frukter» samt att staten själv bör ålägga sig nödvändig
självdisciplin för att bidra till att sparandet blir tillräckligt för att finansiera
expansionen. Vidare uttalas alt det offentliga på alla områden bör stödja
den produktiva ansträngningen: »i sin finans- eller näringspolitik och i
sina infrastrukturella arbeten bör den ge prioritet åt den ekonomiska utvecklingens
målsättningar». Nödvändigheten av att vidmakthålla, »såväl på konjunkturplanet
som i ett långtidsperspektiv», balans mellan tillgång och efterfrågan
på produktionsresurser understryks liksom betydelsen av att arbetskraftens
anpassningsförmåga förbättras.

I det avsnitt av den franska planen som ägnas medlen att främja dess genomförande
behandlas först stödet till vetenskap och forskning. Därnäst tas
möjligheterna att påverka utvecklingen genom finansieringspolitiken upp.
Såväl investeringskrediter och subventioner som fiskala åtgärder används i
detta syfte. Efter den gradvisa avvecklingen av efterkrigstidens restriktioner
består de praktiska mekanismerna för styrandet av ekonomin främst av
kredit- och finanspolitiska instrument för påverkan av investeringarna. Genom
de offentliga investeringarna (inkl. den förstatligade delen av näringslivet),
det offentliga kreditstödet till bostadsbyggandet m. m. övar det allmänna
direkt och indirekt avgörande inflytande över ca hälften av de totala
investeringarna.

För att påverka de övriga investeringarna existerar ett brett register av
incitament vilka tillämpas efter prövning i varje särskilt fält. Det kan därvid
röra sig om speciella krediter, undantagsvis räntesubventioner, speciella
avskrivningsregler, sänkning av fastighetsskatt och andra skattelättnader,
investeringsbidrag, byggnads- och lokaliseringstillstånd m. m. Vidare konsulteras
kommissariatet i betydande utsträckning vid miljonkrediter. Investeringsprojekt
vilka underställts och godkänts av plankommissariat berättigar
till frihet från bolagsskatt med upp till 5 procent av inbetalt aktiekapital.
I regionalt hänseende kan regeringen motverka nyetableringar i Parisområdet.
Staten spelar en betydande roll som finansiell mellanhand genom
sin långsiktiga utlåning och speciellt genom fonden för ekonomisk och social
utveckling. Denna fond handlägger det statliga stödet till investeringsprojekt,
varvid dessa bedöms och prioriteras utifrån planens synpunkt. Slutligen
erbjuder priskontrollen för bl. a. stål, aluminium och energi vissa möjligheter
till påverkan. Sålunda finns en rad möjligheter för myndigheterna
att bedriva en differentierad näringspolitik i planens anda. För vissa andra
länder, i synnerhet Västtyskland, har detta diskriminerande element i planens
genomförande betraktats som stötande.

De franska planeringsexperterna har uttryckt tankar vilka schematiskt
innebär att planen, sedan den en gång utarbetats i samarbete med näringslivet,
skulle främja sitt eget genomförande. Planen skulle alltså på det psykologiska
planet verka starkt övertalande på företagarna genom att förespegla
en situation där de skilda näringsgrenarnas produktion — under förutsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

ning att alla handlar enligt de överenskomna riktlinjerna — kan avsättas
på balanserade marknader. Den nu märkbara avmattningen i det privata
näringslivets investeringsvilja strider tydligen mot denna förutsättning, vilket
ytterligare aktualiserat ett sedan länge framfört önskemål att planen
bör diskutera alternativ för uppnåendet av de uppsatta målen. Vidare har
den vidgade integrationen inom EEC reducerat giltigheten av den ovannämnda
förutsättningarna och fransmännen har följdriktigt börjat propagera
för ökad samplanering för hela gemenskapen.

Plankommissarien har deklarerat att regeringen genom godkännande av
planen blir moraliskt skyldig att föregå med gott exempel genom bedrivande
av en med densamma förenlig finans-, penning- och prispolitik. Om prispolitik
avses inkludera lönepolitik framstår resultatet på den punkten som föga
tillfredsställande. Regeringen har mycket riktigt under en följd av år uppmanat
den privata sektorn till återhållsamhet med löneutvecklingen samtidigt
som den inom förvaltningen och den förstatligade delen av näringslivet
försökt anpassa lönestegringarna till den långsiktiga samhälleliga produktivitetsökningen.
Då uppmaningen till den privata sektorn knappast alls
hörsammades förstorades genom denna politik inkomstklyftan mellan privat
och offentligt anställda i en omfattning som inte kunde undgå att väcka
misstämning. Regeringen kom att utsättas för hårda påtryckningar och
tvingades ge betydligt större löneökningar än den avsett. Läget tillspetsades
betydligt under senvintern och våren 1963 då regeringens motstånd mot lönekrav
hårdnade betydligt — främst sammanhängande med växande oro för
inflation —■ vilket bl. a. tog sig sådana uttryck som tjänstepliktsföreläggande
av strejkande (statsanställda) kolgruvearbetare.

Parlamentens inflytande

Parlamentens uppgifter i planeringsarbetet har inte diskuterats särskilt
ingående, inte ens i de länder där planerna underställs parlamenten för godkännande.
I motiveringen till den belgiska planen uttalas att regeringen är
medveten om nödvändigheten av att parlamentet framgent i högre utsträckning
engageras i planeringsarbetet. Programmet drar, framhålls det, upp
ett antal riktlinjer som kommer att få inflytande på landets ekonomiska och
sociala politik bortom 1965. Parlamentets godkännande av dessa riktlinjer
skulle, heter det vidare, möjliggöra för regeringen att ge planbyrån de nödvändiga
indikationerna för utarbetandet av kommande plan. »Det är självklart
att parlamentet bör ombes uttala sig om denna andra plans allmänna
målsättningar och de väsentliga alternativen (grandes options) innan (kurs.
här) planbyråns arbete har fått en definitiv inriktning.» Planens finansiering
diskuteras inte närmare men parlamentets godkännande av densamma innebär
väl i princip också en skyldighet att ställa medel till förfogande, samtidigt
som bevillningsmakten ger parlamentet vissa kontrollmöjligheter.

Som redan nämnts fick det franska parlamentet ta del av den fjärde planen
först sedan denna var klar. I »remissdebatten» kritiserades regeringen för

Bili. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

att parlamentet inte varit tillräckligt underrättat om förarbetena till planen,
vilket medfört att de deputerade i praktiken inte hade möjlighet att framlägga
några egna ändringsförslag. Premiärministern lovade emellertid att
parlamentet skulle informeras om den fjärde planens förverkligande samt i
god tid få ta del av målsättningar och huvudlinjer för den femte planen. Även
utanför parlamentarikernas krets har önskemål om en bättre parlamentarisk
kontroll framförts.

Man uppehåller sig också vid det dilemma som ligger i att å ena sidan tillgodose
önskvärdheten av vidgad demokratisk kontroll och å andra sidan säkerställa
planens kontinuitet. Den nuvarande ordningen är en kompromiss.
Man har dels infört en juridisk disposition benämnd »lois-programmes» vilken
säkerställer finansieringen av fleråriga investeringsprojekt, dels en benämnd
»lois-cadres» vilken grupperar lagar och förordningar vilka berör
samma ämne.

Planeringens utveckling

I flertalet länder torde planeringsverksamheten ännu i viss mån kunna
jämställas med provundersökningar med uppgift att bl. a. ge underlag för
förbättringar i uppläggning och teknik. Med ledning av gjorda erfarenheter
synes planeringen undergå en utveckling såväl beträffande metodik, periodlängd
och omfattning. Den franska plankommissarien har t. ex. framhållit
att man fortsättningsvis kommer att i större utsträckning än hittills
använda ekonometriska modeller i planeringsarbetet. Hans belgiska kollega
har emellertid givit uttryck för viss reservation gentemot det holländska
systemet; den smidiga vägledande franska planeringen framhålls som förebild.
I propositionen till Stortinget om utbyggnaden av den ekonomiska planeringen
i Norge understryks vikten av att planeringsavdelningen i samarbete
med statistiska centralbyrån och universitetet gör en större insats i arbetet
med metodfrågor.

I fråga om periodlängd har alltmer — i de länder där planering accepteras
— behovet av att orientera ekonomin med ledning av tänkbara perspektiv
under en tidrymd av 10 ä 15 år börjat göra sig gällande. Nederländerna
kom redan 1955 med en plan omfattande hela 1960-talet och i den belgiska
planen 1962—1965 betonas vikten av att utsträcka horisonten till 1970. I
Frankrike förbereds en studie med inriktning på 1985. önskvärdheten av
längre perspektiv har betonats också i Norge.

I samband med denna tendens att vilja kartlägga utvecklingsperspektiven
på längre sikt kan man se den allmänt ökade prioriteringen av offentliga
utgifter för forskning, undervisning, hälso- och sjukvård samt för infrastruktur.
Utformandet av målsättningar på dessa områden förutsätter ju
långsiktiga utredningar om tillväxtförutsättningar m. m.

Ur geografiskt hänseende synes planeringen undergå en tvåsidig utveckling.
Å ena sidan erkänns i flertalet berörda länder nödvändigheten av att
beakta regionala faktorer i planeringen. Längst i detta avseende förefaller

Kungl. Maj:ts proposition nr 150 år 1963

Frankrike ha gått •— medan den fjärde planen så att säga i efterhand följdes
upp på regionalplanet avses de regionala planeringsorganen delta redan
i förarbetena med den femte planen. Å andra sidan har tanken på systematisk
samplanering för grupper av länder inom samma marknadsområde växt
sig allt starkare. Den franska plankommissarien har understrukit att länderna
inom sådana områden kommer att konfronteras med problemet med
samstämmiga (pre-concertées) utvecklingsprogram i en multinationell skala.
Han anbefaller långsamma och försiktiga steg; innan det kan bli aktuellt
alt tala om program borde samstämda utvecklingsstudier, begränsade
till ett fåtal väsentliga punkter, dras upp. Efter överenskommelse om
tillväxttakt borde utvecklingsplanerna i basnäringarna samordnas för att
undvika de slags överkapacitet som synes uppstå i vissa branscher. Konkurrens
i all ära, menar plankommissarien, »men man måste inse gränsen
mellan incitament och slöseri, speciellt när det gäller dyrbara investeringar».
Den belgiska regeringen ger i planen uttryck för en positiv inställning
till multi-nationell planering: »I framliden bör utvecklandet av gemensamma
institutioner och samordningen av den ekonomiska politiken medge
såväl gemensam fixering av målsättningar för näringslivets utveckling som
utarbetande av kriterier för rationella val angående vissa stora projekts lokalisering.
I avvaktan härpå bör arbetet fortföljas på det nationella planet.»
Däremot intar Västtyskland en tämligen avvisande hållning till såväl nationell
som multi-nationell planering. Det senare är uppenbart bl. a. från officiella
kommentarer till EEC:s »aktionsprogram», i vilka betydelsen att inte
kringskära konkurrensen understryks.

I en diskussion om planering, som hölls i Rom mot slutet av fjolåret, framhöll
EEC-kommissionens vicepresident R. Marjolin att det inte kunde bli fråga
om att de europeiska institutionerna skulle föreskriva regeringarna vad de
bör ta med i sin planering. Existensen av gemensamma marknaden har emellertid
skapat vissa krav och man bör beakta de begränsningar som romfördraget,
och den gemensamma ekonomiska politik det föreskriver, innebär för
den nationella planeringen. Vederbörande konstaterade vidare att allmän
enighet numera råder om nödvändigheten av att göra upp kortsiktsprognoser.
1 Beträffande behovet av långtidsplanering har, enligt samme sagesman,
enighet nåtts för de offentliga investeringarna, bostadsbyggandet, vissa »ickekonkurrerande»
ekonomiska sektorer (energi) samt jordbruket. Vidare har
man kunnat enas om att göra upp långsiktiga projektioner2 vilka, utan att
engagera regeringarna, möjliggör konfrontation och diskussion. Angående
metodiken för planeringen var man överens om att upprätta en serie sektorsplaner,
att använda alternativa (men ej alltför skiljaktiga) hypoteser
samt att göra upp fleråriga nationella projektioner över statens finanser.

Kommissionens vice-president förutser följande utvecklingsprogram för
den gemensamma planeringen:

1 I Västtyskland har nyligen den första publicerats.

2 Rapport sur les Perspectives de Developpement Economique dans la C. E. E. de 1960 å 1970.

Bih. F: PM angående ekonomisk långtidsplanering

a) Jämförelse av varje lands planer, program och prognoser samt inplacering
av dessa inom den ram som bestäms av totalprojektionerna.

b) Examinering av de skilda ländernas strävanden för att se om de är
förenliga med en snabb och balanserad utveckling inom gemenskapen.

c) Uppmaning till regeringarna att göra en prognos för statsfinanserna.

d) Upprättande av prognoser för skilda sektorer som jordbruk och energi
samt av en långtidsplan för den regionala politiken.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630550