Kungl. Maj.ts proposition nr 148
Proposition 1951:148
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
1
Nr 148.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade
varuförteckningen, m. m.; given Stockholms slott
den 16 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;
2) förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 477)
om skatt å vissa pälsvaror; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 5
mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt fogade varuförteckningen.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås vissa detaljändringar dels beträffande varuskatten
å choklad eller ersättningsmedel härför dels i fråga om skatten å vissa
pälsvaror såvitt angår bl. a. skattesatserna för inom riket beredda, lösa
pälsskinn dels ock beträffande försäljningsskatten för grammofoner, grammofonverk
och färdiga grammofonskivor. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 14S.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas1,
skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1951.
Bilaga.
Förteckning1 2
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
hänförliga till nedanstående statistiska nummer
Statistiskt nr | V a r u s 1 | a g | Skattesats, |
ur 298—-302 | Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan-de varugrupper: choklad eller ersättningsmedel härför, med lakritsvaror, med ■—- -— — eller essenser; |
|
1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1950: 574.
* I förteckningen föreslås ingen annan ändring i nu gällande lydelse än att före ordet »tillsats»
inskjutas orden »eller utan».
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
3
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943
(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.
Härigenom förordnas, dels att 17 § förordningen den 30 juni 1943 om
skatt å vissa pälsvaror skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels att i förordningen skall, närmast efter 17 §, införas en ny paragraf
betecknad 18 § med nedan angiven lydelse dels ock att den vid förordningen
fogade förteckningen över pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas
jämlikt 3 § 1 mom. i förordningen1, skall erhålla den ändrade lydelse, som
framgår av härvid fogad bilaga.
Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:
17 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för till- Där inom riket beredda pälsskinn,
lämpningen av denna förordning er- för vilka skatt erlagts, använts för
forderliga föreskrifter. framställning av pälsverk eller arbe
ten
därav och dessa under vederbörlig
tullkontroll utförts ur riket, äger
Kungl. Maj:t medgiva tillverkaren av
varorna återbetalning med belopp
motsvarande den erlagda skatten.
18 §.
Kungl. Maj.t äger utfärda för tilllåmpningen
av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1951.
1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1948: 68.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Bilaga.
Förteckning''
över
pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas jämlikt 3 § 1 mom. förordningen
om skatt å vissa pälsvaror,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
upptagna under nr 678—681.
Varuslag | Skattesats |
Pälsskinn, beredda, lösa, av: | i |
apa .......................................... | 1: — |
b jörn, | 1 |
isbjörn ...................................... | 25: — |
tvättbjörn (sjubb) ............................ | 1: 75 (1: 50) |
annan ........................................ | 15: — |
ekorrdjur, |
|
murrnel .................................... | 1:50 |
petschaniky .................................. | 0: 30 |
andra, såsom burunduk, ekorre och susliki ...... | 0:35 (0:25) |
får, |
|
breitschwanz och persian ...................... | 5:- (6:-) |
metis och sydvästpersian ...................... | 5; — (3: 50) |
astrakan, bessarab, indiskt lamm, koweit, krim- |
|
mer, s. k. salzfelle, schiraz och svensk karakul. . | 1:50 |
annat får, | '' |
mindre skinn, intill 2 700 kvadratcentimeter, s. k. |
|
»schmaschen» ............................ | 0:40 |
större skinn ................................ | 1:75 (1:25) |
get, |
|
killing och yemenkid ................ | 0:40 |
annan ........................................ | 1:75 (1:50) |
gnagare — andra än ekorrd jur — |
|
bäver och chinchilla, äkta .............. | 15: — |
sumpbäver (nutria) ......................... | 3:75 (3:50) |
bisam, |
|
nordlig .................................... | 1-25 (1;—) |
svdlig .................................... | 1:— (0:60) |
| |
hare, kanin och viscacha (eldslandsbisam) ...... | 0:30 (0:40) |
lämmel och marsvin .......................... | 0:10 |
andra, såsom hamster .......................... | 0:15 |
1 I förteckningen föreslås dels en uppdelning av varuslaget »utter, virginsk och annan» i två
grupper, dels ock ändring i fråga om vissa skattesatser. X fall där ändring föreslås i skattesatsen
har den gällande skattesatsen anmärkts inom parentes.
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
5
Varuslag
Skattesats
kr. per styck
Uiraff ..........................................
h jortd jur,
älg ...........................................
antilop, gasell och rådjur ....................
andra, såsom hjort och ren ....................
hunddjur,
blå-, platina-, silver-, svart- och viträv samt s. k.
whiteface ..................................
annan räv ....................................
varg ........................................
andra, såsom hund, hyena och schakal ........
liåstdjur,
zebra ....................................... •
andra, såsom föl och häst ............
katt- och sibetdjur,
lejon, leopard och tiger ......................
jaguar, lodjur, puma och snöleopard ..........
gepard, ozelot och serval ....................
huskatt ........................................
andra, såsom leopardkatt, lokatt, ozelotkatt, serval
katt,
sibetkatt, tigerkatt och vildkatt ........
lamadjur, såsom guanaco och vikunja (vicuma)
mullvad ........................................
mårdd jur,
hav,sutter (kamtschatkabäver) ................
utter,
syd-, väst- och ostafrikansk (s. k. kap- eller kon
goutter)
..................................
annan, såsom virginsk ......................
sobel ........................................
fiskarmård (virginsk iller) och skogsmård ......
järv ..........................................
japansk mård och stenmård ..................
flodiller och mink (närts) ....................
sibirisk flodiller (kolinsky) ....................
stinkdjur (skunk),
nordamerikanska . . ........................
sydamerikanska ............................
andra, såsom grävling, hermelin, iller, vessla
(lasky), phami och pervitsky ................
nötkreatur ....................................
pungdjur,
känguru och vallaby .............. ..........
opossum,
australisk ..................................
nordamerikansk ............................
ringtail ....................................
sydamerikansk ..............................
20:
5
1
2
- (8:-)
-(2:-)
50
15: —
2; 75 (5: —)
25
15
7
0
50 (7:-)
50 (0:60)
1: 75 (1: 50)
1: —
0:10
300:
3
9
50
22
15
9
9
2
(11:-)
(11:-)
(15:-)
(7:-)
(5:-)
0:75
0: 40
1:50
2:50
2: —
1:50
0: 75
0: 60
0: 35
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Varuslag | Skattesats |
pungråtta .................................... | 0: 20 |
andra, såsom vombat .......................... | 0: 75 |
såldjur, |
|
sjöbjörn (äkta säl) .......................... | 15: — |
andra (inbegripet blueback och whitecoat) ...... | 5: — (4:-) |
vildsvin ........................................ | 3: — |
s. k pannor, lösa, av hästdjur och nötkreatur...... | 0:05 (0:10) |
s. k. ben, lösa, av hästdjur, nötkreatur, ren och älg | 0: 05 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
7
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt fogade varuförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 5 mars 1948 om försäljningsskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka försäljningsskatt
skall erläggas1, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid
fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1951.
1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1949: 100.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Gällande lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning''
upptagna under nedanstående statistiska nummer.
Statistiskt nr | Varuslag | Skattesats | Särskild 100 kg | Minimiskatt (i kronor) | ||
pro-cent | kro- nor för varu- enhet | |||||
.av enbart | eljest | |||||
ur 1885: 2 | Grammofonverk, ingåendt |
|
|
| — |
|
| radiogrammofoner......... | 20 |
|
|
|
|
ur 1992:1 | Grammofoner och grammofon- |
|
|
| 1200 | 3 600 |
| verk................ | 20 |
|
|
|
|
1992: 2 , 1 | Färdiga grammofonskivor.... |
| 1 |
|
| i |
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
9
Bilaga.
Föreslagen lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
upptagna under nedanstående statistiska nummer.
|
| Skattesats | Särskild 100 kg | Minimiskatt (i kronor) | ||
Statistiskt nr | Varuslag | pro-cent | kro- nor | |||
|
| för varu- enhet | av enbart | eljest | ||
ur 1885:2 | Grammofonverk, ingående i | 20 |
|
|
|
|
ur 1815: 2 | Grammofoner och grammofon-verk, med undantag för hölje | 20 |
|
| , 1200 | 3 600 |
1992: 2 | Färdiga grammofonskivor, ej andra.................. |
| 1 3 |
|
| 1 |
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld .
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa
ändringar i beskattningen av chokladvaror m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
I en den 1 februari 1951 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse
har kontrollstyrelsen framlagt förslag till vissa detaljändringar dels i förordningen
om varuskatt, nämligen såvitt angår beskattningen av choklad
och ersättningsmedel därför, dels i förordningen om skatt å vissa pälsvaror
beträffande bl. a. skattesatserna för inom riket beredda skattepliktiga skinn
dels ock i förordningen om försäljningsskatt i fråga om grammofoner, grammofonverk
och färdiga grammofonskivor.
över nämnda skrivelse har infordrat utlåtande avgivits av generaltullstyrelsen
den 2 mars 1951.
Vidare har Sveriges konditor-förening inkommit med en den 19 februari
1951 dagtecknad skrift i anledning av kontrollstyrelsens förslag till ändring
i förordningen om varuskatt.
Sedermera har kontrollstyrelsen till finansdepartementet inkommit med
två den 2 och den 3 mars 1951 dagtecknade promemorior med förslag till ytterligare
ändringar i förordningen om skatt å vissa pälsvaror respektive
förordningen om försäljningsskatt.
Ändring beträffande förordningen om varuskatt.
Enligt den vid förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade
förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas, skall
sådan skatt erläggas bl. a. för choklad eller ersättningsmedel härför med
tillsats av socker eller sötningsmedel, i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning
hänförliga till statistiskt nummer 298. För osötad choklad
eller osötat ersättningsmedel för choklad föreligger däremot icke skatteplikt.
Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse den 1 februari 1951 uppgivit, att
osötad choklad eller osötat ersättningsmedel härför hade dittills försålts
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
11
endast i mindre utsträckning såsom råvaror för bl. a. konditoribranschen.
Försäljningen därav kunde emellertid förväntas komma att öka avsevärt,
enär vissa tillverkare av blockchoklad numera börjat saluhålla för blandning
med dylik osötad choklad avsedd sockerglasyr eller för samma ändamål
avsedd blockchoklad med avsevärt högre halt av socker eller sötningsmedel
än normalt. Blandningen av osötad choklad med sötad sådan vara
eller sockerglasyr vore relativt enkel och kunde utföras utan särskild maskinell
utrustning. Enär skatten å chokladvaror numera utginge efter en
skattesats av 80 procent å varupriset vid försäljning till detaljhandlare och
detta pris för blockchoklad för närvarande utgjorde omkring 5 kronor för
kilogram, uppginge skatten till omkring 4 kronor för kilogram. Vid tilllämpning
av nu beskrivna blandningsförfarande, varigenom normalsötad
blockchoklad erhölles, kunde exempelvis en konditor helt undgå skatt för
choklad, som i hans rörelse användes för tillverkning av bakverk, eller i
varje fall väsentligen nedbringa skattekostnaden. Den blandning efter nedsmältning
av varorna, som köparna hade att verkställa för framställning
av normalsötad choklad, syntes i vissa fall kunna betraktas såsom skattepliktig
tillverkning enligt varuskatteförordningen. Det skulle emellertid
bliva förenat med avsevärda svårigheter att effektivt kontrollera sådan tillverkning,
särskilt som antalet konditorer och bagare, som kunde antagas
komma att tillämpa dylikt blandningsförfarande, uppginge till flera tusen.
Av dessa syntes flertalet tidigare icke vara hos styrelsen registrerade såsom
tillverkare och ej heller äga kännedom om skattskyldigheten för angivna
tillverkning samt därmed ofta förknippad skyldighet att erlägga minimiskatt.
På grund av vad sålunda anförts syntes erforderligt, att beskattningen
av choklad eller ersättningsmedel härför utvidgades att omfatta jämväl
sådana varor utan tillsats av socker eller sötningsmedel.
Generaltullstyrelsen har i sitt remissutlåtande anfört, att ur tullteknisk
synpunkt icke något vore att erinra mot kontrollstyrelsens ifrågavarande
förslag.
I sin förut nämnda skrift har Sveriges konditor-förening uttalat, att
föreningen vore införstådd med att de av kontrollstyrelsen behandlade kontrollsvårigheterna
kunde på visst sätt motivera den nu föreslagna skatteskärpningen.
För konditoryrket betydde emellertid ändringen, att ytterligare
en av branschens viktigare råvaror belädes med 80-procentig varuskatt
och därigenom bleve åsatt ett i det närmaste dubbelt så högt pris
som för närvarande. Osockrad choklad användes i konditorierna för smaksättning
av glasyrer och på många andra liknande sätt. Konditoryrkets ekonomiska
bärighet vore numera så dålig att föreningen hemställde, att kontrollstyrelsen
anbefalldes att söka finna ett annat sätt att komma till rätta
med de påtalade kontrollsvårigheterna.
Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser skall varuskatt utgå för
choklad eller ersättningsmedel härför endast i de fall då i varan förekommer
tillsats av socker eller sötningsmedel.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Kontrollstyrelsen har upplyst, att vissa tillverkare av blockchoklad -— i
stället för att såsom hittills leverera normalsötad blockchoklad — börjat
tillhandahålla dels osötad choklad och dels en särskild sockerglasyr eller
blockchoklad med avsevärt högre halt av socker eller sötningsmedel än normalt,
avsedd att blandas med den osötade chokladen; och styrelsen har
framhållit att genom ett dylikt förfarande kunde exempelvis en konditor
helt undgå skatt för choklad, som i hans rörelse användes för tillverkning
av bakverk, eller i varje fall väsentligt nedbringa skattekostnaden.
Kontrollstyrelsen anser att ett förfarande som går ut på att blanda osötad
choklad med sötad sådan vara eller sockerglasyr i vissa fall kan betraktas
såsom skattepliktig tillverkning enligt 1 § andra stycket förordningen
om varuskatt. Med hänsyn främst till svårigheterna att kontrollera eu
tillverkning av nu angivet slag torde det emellertid vara lämpligt att vidtaga
den ändringen i förordningen om varuskatt, att skattskyldighet stadgas
beträffande choklad eller ersättningsmedel härför oavsett om socker
eller ''sötningsmedel förekommer i .sådan vara eller icke. Jag förordar därför,
att det av kontrollstyrelsen framlagda ändringsförslaget genomföres.
Ändringar i förordningen om skatt å vissa pälsvaror.
Enligt 3 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å
vissa pälsvaror skall för inom riket beredda skinn utgå skatt med det belopp
för varje skinn, som angives i en vid förordningen fogad förteckning.
De enligt förteckningen nu gällande skattesatserna äro upptagna i förordningen
den 27 februari 1948, nr 68, vilken trädde i kraft den 1 mars 1948.''
I 3 § 2 mom. i 1943 års förordning stadgas att skatten för importerade beredda
pälsskinn utgår med 20 procent av tullvärdet med tillägg av själva
tullen, dock att beträffande beredda lösa skinn av räv skatten skall utgå
med minst det belopp som enligt 3 § 1 mom. utgår vid beredning inom riket.
Vidare må nämnas att enligt 6 § i 1943 års förordning skall beredare av
pälsskinn i deklaration, som skall insändas till kontrollstyrelsen efter varje
kalenderkvartals utgång, angiva antalet av honom beredda skattepliktiga
skinn av varje slag, som under kalenderkvartalet utlämnats från beredningsstället
eller av beredaren tagits i anspråk för vidare bearbetning. Härvid må
avdrag göras bland annat för skinn, som enligt bevis av tullmyndighet utförts
ur riket eller till svensk frihamn. Denna avdragsrätt medför, att skatt
icke åvilar inom landet beredda pälsskinn, som försäljas på världsmarknaden.
I fall där dylika skinn inom landet användas för framställning för export
av pälsverk, såsom pälsar och mössor, kan enligt nu gällande beskattningsregler
erlagd beredningsskatt icke restitucras. Pälsvaruskatt, som erlagts
vid införsel till riket av beredda lösa pälsskinn kan däremot restitueras,
bland annat i fall då vederbörande pälsvarufabrikant enligt förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution hos tullverket anmäler,
att han önskar komma i åtnjutande av tull- och skatterestitution vid
utförsel av färdiga pälsvaror, i vilka de skattebelagda skinnen ingå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
13
Kontrollstijrelsen har i sin skrivelse den 1 februari 1951 anfört, att de
styckeskattesatser, som angivits i den vid förordningen om skatt å vissa
pälsvaror fogade förteckningen, hade fastställts med beräkning av en skattebelastning
å omkring 15 procent av värdet å beredda skinn. Under tiden
efter fastställandet av nu gällande skattesatser och särskilt under år 1950
hade priserna å vissa ur skattesynpunkt betydelsefulla skinnslag stigit tämligen
kraftigt, medan prissänkning inträtt å vissa andra skinnslag såsom
skinn av kanin och rödräv. På grund härav syntes skattesatserna för de berörda
skinnen böra jämkas till sådana belopp att skattebelastningen för
varje skinnslag närmast motsvarade 15 procent av för närvarande noterade
priser på skinn av genomsnittskvalitet.
Vid sin förenämnda skrivelse har kontrollstyrelsen fogat förslag till nya
skattesatser för skinn av olika slag; och har styrelsen upplyst, att förslaget
upprättats efter visst samråd med representanter för beredarna.
Härefter har kontrollstyrelsen i sin promemoria den 2 mars 1951 — under
erinran att enligt styrelsens förslag den 1 februari 1951 skattesatsen
för skinn av utter (virginsk och annan) skulle sänkas från 11 till 9 kronor
per styck — anfört följande.
Från såväl beredare av pälsskinn som från pälsvarugrossister ha sedermera
till kontrollstyrelsen inkommit framställningar därom, att under särskild
rubrik med lägre skattesats måtte intagas afrikansk utter, även kallad
kongoutter. I framställningarna har bl. a. framhållits, att detta skinnslag
är av väsentligt lägre kvalitet och dessutom som regel av mindre storlek
än skinn av exempelvis svensk och virginsk utter, varför priserna för detsamma
äro relativt låga. Ett inköpspris av 15 shilling — d. v. s. omkring
11 kronor — har angivits. Enligt vad kontrollstyrelsen under hand inhämtat
från olika branschhåll, betalas för ifrågavarande skinnslag i genomsnitt
cirka 20 kronor. Av senaste från generaltullstyrelsen inkomna rapport
beträffande införsel av pälsverk under december månad 1950 framgår,
att ett pris av 15 kronor betalats. Som jämförelse torde böra nämnas,
att genomsnittspriset för .svensk och virginsk utter enligt uppgift är cirka
100 kronor.
Enligt vad som vidare inhämtats äro ifrågavarande afrikanska skinn betydligt
korthårigare än t. ex. skinn av svensk utter. Härigenom och på
grund av lädrets styvhet möta vissa svårigheter vid förädlingen. Då skinnen
med anledning härav icke varit särskilt begärliga å den svenska marknaden,
har import ägt rum endast i begränsad omfattning, varvid de beredda
skinnen huvudsakligen kommit till användning som besats i kappor.
Dock synes man på senare tid ha sökt introducera skinnet på den svenska
marknaden i förhoppning om, att det på grund av sitt jämförelsevis låga
pris skulle finna ökad användning för pälskonfektionen.
Då den av kontrollstyrelsen föreslagna skattesatsen av 9 kronor i förevarande
fall icke ansetts stå i rimlig proportion till skinnvärdet, har i den
från beredarhåll ingivna framställningen föreslagits eu skattesats av högst
2 kronor 50 öre.
Enligt vad som under hand inhämtats, är benämningen »kongoutter»
icke en zoologisk benämning utan en handclsvarubeteckning, som kommer
till användning bl. a. vid internationella pälsskinnsauklioner. Ifrågavarande
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
skinn torde vanligen komma från Kongo men benämningen synes stundom
användas även beträffande utter av samma kvalitet från vissa andra delar
av Afrika. Enligt från skilda håll inhämtade uppgifter torde de från Syd-,
Väst- och Östafrika kommande utterskinnen i stort sett vara av samma
kvalitet. Den zoologiska beteckningen skulle vara »kaputter». Från Nordafrika
komma däremot utter skinn, vilkas kvalitet närmast kan jämföras
med exempelvis .skinn av svensk eller rysk utter. — Även i vissa andra
delar av världen, såsom i Sydamerika och Persien, finnes utter, som ej väsentligt
skiljer sig från kongouttern. Dock förekommer i dessa trakter i
viss utsträckning utter även av högre kvalitet, varför det torde vara förenat
med vissa risker att införa en lägre skattesats även beträffande de härifrån
kommande skinnen.
Skäl synas dock tala för, att en särskild rubrik för dessa skinn intages
i den vid pälsvaruskatteförordningen fogade varuförteckningen och att
skattesatsen för ifrågavarande .skinn av lägre kvalitet sättes till förslagsvis
3 kronor.
I fråga om rätten att återfå skatten för inom landet beredda pälsskinn,
som ingå i exporterade pälsvaror, har kontrollstyrelsen i sin skrivelse den 1
februari 1951 anfört följande.
Från branschens sida har till kontrollstyrelsen framförts önskemål om
att möjlighet till skatterestitution måtte beredas även beträffande inom
landet beredda pälsskinn, som ingå i exporterade pälsvaror. Enligt under
hand lämnade uppgifter ha exportaffärer med färdiga pälsverk under senare
tid i viss omfattning kunnat avslutas. Till följd av att goda priser
kunnat utvinnas, har skattekostnaden hittills icke verkat hindrande, men
densamma synes enligt lämnade upplysningar framdeles kunna få sådan
verkan.
Kontrollstyrelsen har på grund härav låtit verkställa undersökning angående
möjligheterna ur kontrollsynpunkt att tillmötesgå de framställda
önskemålen. Det har därvid befunnits, att en skatteåterbäring i nu avsedda
fall måste bli förenad med vissa kontroll,svårigheter. Då fortlöpande kontroll
hos tillverkare av pälsverk, avsedda för export, bland annat av kostnadsskäl
icke torde kunna ifrågakomma, måste kontrollen knytas till bokföringsmässig
granskning med stickprov.svis företagen besiktning av färdiga
pälsverk. Med hänsyn till att skatten, såvitt fråga är om inom riket
beredda skinn, utgår såsom styckeskatt med visst belopp för varje skinn,
måste skinnåtgången för varje färdigt pälsverk kunna fastställas. Vidare
måste tillses, att .skatteåterbäring icke lämnas efter andra skattesatser än
dem, efter vilka tillverkaren haft att erlägga skatt vid inköp av de skinn,
som ingå i exportvara. Såvitt nu kan bedömas torde dock dessa kontrollsvårigheter
nöjaktigt kunna bemästras, därest nu avsedda pälsvarufabrikanter
av kontrollstyrelsen åläggas hålla särskild redovisning över tillverkning
och försäljning för export.
Kontrollstyrelsen anser sålunda, att möjlighet till skatteåterbäring bör
beredas pälsvarutillverkare i nu avsedda fall. Detta synes kunna genomföras
på så sätt att i förordningen om pälsvaruskatt intages bestämmelse av innebörd,
att Kungl. Maj :t erhåller rätt medgiva befrielse från eller återbäring
av pälsvaruskatt. Styrelsen får erinra, att tillverkare av produkter innehållande
matolja, med stöd av 9 § andra stycket förordningen den 7 juni
1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra fettvaror, av Kungl.
Maj :t regelmässigt medgives återbäring av erlagd accis för dylik olja, ingå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
15
ende i exporterade produkter. Detta system för återbäring av accis vid export,
vilket motsvarar den nu tilltänkta anordningen beträffande pälsvaror,
har tillämpats de senaste två åren och har visat sig fungera tillfredsställande.
Generaltullstyrelsen har i sitt remissutlåtande över kontrollstyrelsens
skrivelse den 1 februari 1951 anfört att då förslaget till ändringar i förordningen
om skatt å vissa pälsvaror berörde endast den inhemska beskattningen,
förslaget icke gåve anledning till yttrande från styrelsens sida.
Departementschefen. 1 fråga om de enligt förordningen om skatt å vissa
pälsvaror gällande skattesatserna för inom riket beredda skinn — vilka
fastställts till visst belopp per skinn — har i olika sammanhang uttalats
(jfr prop. nr 10/1948 s. 57), att dessa skattesatser borde tid efter annan
göras till föremål för översyn, varvid nya skattesatser borde fastställas med
beaktande av de vid tidpunkten för översynen gällande skinnpriserna.
Nu gällande skattesatser för inom riket beredda skinn ha fastställts vid
1948 års riksdag.
Då — såsom kontrollstyrelsen framhållit — under tiden därefter priserna
å vissa skinnslag stigit tämligen kraftigt medan prissänkning inträtt
å vissa andra skinnslag, torde skattesatserna i dylika fall böra jämkas till
sådana belopp att skattebelastningen för varje skinnslag i genomsnitt kommer
att motsvara 15 procent av nu noterade skinnpriser.
Det av kontrollstyrelsen nu framlagda förslaget till ändringar i ett flertal
skattesatser har upprättats med beaktande av nyssnämnda synpunkt. Med
hänsyn härtill och då kontrollstyrelsens förslag tillkommit efter visst samråd
med representanter för vederbörande bransch förordar jag att förslaget
i fråga genomföres. Härvid bör jämväl den av kontrollstyrelsen förordade
uppdelningen beträffande beskattningen av utterskinn komma till stånd.
Kontrollstyrelsen har vidare föreslagit, att möjlighet skulle tillskapas för
pälsvarutillverkare att erhålla skatterestitution i sådana fall då i exporterade
pälsvaror ingå inom riket beredda pälsskinn som härstädes beskattats.
Styrelsen har härvid särskilt erinrat om att en motsvarande restitutionsrätt
föreligger med avseende å fettvaror, för vilka erlagts accis enligt förordningen
den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa andra
fettvaror.
Mot ett införande av rätt till restitution av erlagd pälsvaruskatt i enlighet
med vad kontrollstyrelsen föreslagit torde några principiella invändningar
icke kunna göras. De kontrollsvårigheter, som uppkomma därest förslaget
kommer till stånd, synas icke vara större än att de relativt lätt kunna bemästras.
Jag tillstyrker därför, att en restitutionsrätt av nu angivet slag
införes.
Denna nya bestämmelse synes lämpligen böra upptagas i 17 § samtidigt
som nu gällande stadgande i samma paragraf flyttas till en ny paragraf,
18 §. I 17 § i dess nya lydelse torde böra angivas att där inom riket beredda
pälsskinn, för vilka skatt erlagts, använts för framställning av pälsverk
eller arbeten därav och dessa under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket,
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Kungl. Maj :t äger medgiva tillverkaren av varorna återbetalning med belopp
motsvarande den erlagda skatten.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit bör återbetalning av pälsvaruskatt
medgivas endast under förutsättning att vederbörande pälsvarufabrikant
håller särskild redovisning över sin tillverkning och försäljning för export.
Ändringar beträffande förordningen om försäljningsskatt.
Enligt 1 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
skall för vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning,
erläggas försäljningsskatt, där varan yrkesmässigt försäljes inom riket eller
varan hit införes. I nämnda förteckning angives att försäljningsskatt utgår
för bl. a. dels grammofonverk, ingående i radiogrammofoner (ur stat.
nr 1885:2) samt grammofoner och grammofonverk (ur stat. nr 1992:1)
med 20 procent av beskattningsvärdet dels ock färdiga grammofonskivor
(stat. nr 1992: 2) med en krona per styck.
Kontrollstyrelsen har i nu förevarande avseende föreslagit vissa jämkningar
i fråga om beskattningen av dels grammofonskivor och dels grammofoner
och grammofonverk.
Beträffande beskattningen av grammofonskivor har kontrollstyrelsen
i sin skrivelse den 1 februari 1951 anfört följande.
För färdiga grammofonskivor utgår försäljningsskatt med ett belopp av
en krona för skiva, oberoende av skivans storlek. Därest hänsyn skulle tagas
till speltiderna för nu i handeln förekommande grammofonskivor — per
skivsida omkring 21/2 minuter för skiva med 25 cm diameter och omkring
4 minuter för skiva med 30 cm diameter —- skulle skattesatserna vara differentierade
till exempelvis 75 öre för de mindre och en krona 25 öre för de
större skivorna. Sålunda differentierade skattesatser förordades ock av 1946
års yarubeskattningskommitté i dess betänkande med förslag till bl. a. förordning
om försäljningsskatt. Departementschefen ansåg sig dock (prop. nr
10 till 1948 års riksdag, s. 78) böra förorda, att skatten uttoges med ett enhetligt
belopp av en krona per skiva. Den enhetliga skattesatsen förordades
i syfte att vinna största möjliga förenkling i fråga om debiterings- och kontrollarbetet
och med hänsyn till den skattelättnad, som därigenom skulle
ernås beträffande större grammofonskivor med deras i allmänhet värdefullare
musikinnehåll.
I marknaden saluförda grammofonskivor äro vanligen avsedda att avspelas
med en hastighet av 78 varv per minut. En lägre hastighet, vilken
skulle varit önskvärd bl. a. för att utsträcka speltiden per skiva, har icke
varit tekniskt möjlig på grund av den hitintills använda skivmassans egenskaper.
Genom utnyttjande såsom skivmassa av vissa plastmassor har en
finare och bättre ingravering av ljudspåren emellertid möjliggjorts, varigenom
hastigheten kunnat nedbringas väsentligt. Plastmassans egenskaper
ha tillika medgivit användande av mera tättliggande spår. På grund av dessa
förhållanden har det blivit möjligt dels att framställa skivor med mindre
diameter än nu gängse men med samma speltid, dels ock att å skivor av
Kungl. HIaj:ts proposition nr 148.
17
hittillsvarande storlek göra inspelningar av upp till 25—30 minuters längd
per skivsida. Tillverkning av dylika skivor i större skala har sedan några
år tillbaka bedrivits i utlandet, framför allt i iVmerika, därvid tillverkningen
hitintills inriktats på skivor avsedda att avspelas med varvtal av dels 33’/3
och dels 45 per minut. På nu angivet sätt tillverkade skivor med en speltid
överstigande den tidigare vanliga saluhållas under benämningen långspelande
skivor.
De nya skivorna kunna icke avspelas på grammofoner av hittills gängse
typ, enär utväxlingsanordningen i dessa normalt icke medger de låga varvtal,
varom här är fråga. Vidare erfordras för avspelningen av dessa skivor en
pick-up av ispeciell konstruktion. Enligt vad kontrollstyrelsen erfarit har
under senare tid på den svenska marknaden försålts ett icke obetydligt antal
skivspelare med utväxlingsanordning för nu aktuella hastigheter. På sistone
ha även skivor av den nya typen börjat saluföras i Sverige.
Under hänvisning härtill har kontrollstyrelsen uttalat, att en differentiering
borde ske av skattesatsen för färdiga grammofonskivor. Efter övervägande
av olika alternativ hade styrelsen i avvaktan på vidare erfarenheter
beträffande den tekniska utvecklingen på ifrågavarande område ansett sig
böra med bibehållande av styckebeskattning föreslå en differentiering av
skattesatsen till 1 krona för skiva med en speltid av högst 6 minuter och 3
kronor för skiva med längre speltid än nu sagts. Härigenom skulle ingen ändring
inträda i fråga om beskattningen av 78-varvsskivor. Samma skattesats
som för dessa skulle även komma att gälla för sådana skivor av nyare typ,
vilkas speltid vore av ungefär samma längd som äldre skivors. Tidsgränsen
å 6 minuter hade föreslagits med hänsyn till att samma gräns enligt vad
styrelsen erfarit tillämpades på auktorrättens område i fråga om tillstånd
till mångfaldigande på grammofonskiva av s. k. skyddad musik samt avgiften
härför. På grund av här föreliggande förhållanden komme långspelande
skivor icke till användning för kortare inspelningar än 10—12 minuter
per skivsida eller 2V2—4 gånger så lång speltid som nu gängse. I regel syntes
speltider mellan 15 och 25 minuter bli aktuella. En ytterligare differentiering
av skattesatsen hade styrelsen emellertid icke för närvarande ansett
sig böra förorda. Styrelsen komme att med uppmärksamhet följa utvecklingen
och avsåge att, så snart anledning till ändring i nu förordade skattesatser
förelåge, inkomma med de förslag till ändringar, som därvid kunde
bli påkallade.
Gencraltullstijrelsen har i sitt remissutlåtande förklarat sig icke ha något
att i princip erinra mot förslaget att skattesatsen för grammofonskivor med
längre speltid än 6 minuter per skivsida ökades till 3 kronor för varuenhet.
Härefter har kontrollstyrelsen i sin promemoria den 3 mars 1951 anfört.
Elektriska aktiebolaget Siemens, Stockholm, har till kontrollstyrelsen inkommit
med en den 16 februari 1951 dagtecknad skrift, i vilken framhålles,
att bolaget försäljer en typ av grammofonskivor med en diameter av 30
centimeter, avsedd att avspelas med den hittills gängse hastigheten av 78
varv per minut och med en speltid av cirka 8 minuter per skivsida. Reper2
Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 148.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
toaren på ifrågavarande skivor omfattar endast klassisk musik. Enligt bolagets
förmenande vore det icke rimligt, att dessa skivor i skattehänseende
skulle jämställas med sådana långspelande skivor, som ha en speltid av
omkring 25 minuter per skivsida. Bolaget hemställer därför om sådan ändring
i kontrollstyrelsens förslag, att skatten uttages i relation till de olika
skivtypernas speltid. Därest likväl det framlagda förslaget om allenast tvenne
skattesatser av praktiska skäl skulle vidhållas av kontrollstyrelsen, vore
det mera rättvist, att skivor avsedda att avspelas med en hastighet av 78
varv per minut och med en maximal speltid av 10 minuter hänfördes till den
grupp, för vilken skattesatsen angivits till 1 krona för skiva.
Från bolaget har vidare under hand inhämtats följande. De i skriften berörda
skivorna importeras i färdigt skick från Tyskland. Till utseendet skilja
de sig icke märkbart från vanliga 30-centimeters skivor. De äro sålunda
tillverkade av schellackmassa och avspelas med hittills gängse typ av pickup.
Att speltiden det oaktat kunnat förlängas beror på att en ny teknik med
variabel spårvidd kommer till användning, varigenom utrymmet på skivan
bättre utnyttjas. För närvarande föreligger ett femtiotal inspelningar, men
antalet torde komma att stiga avsevärt, sedan avtal nyligen träffats med vederbörande
organisationer för tillvaratagande av auktorsrätten om tillstånd
att inspela även s. k. skyddad musik på skivor av denna typ. Speltiden för
nu föreliggande skivor varierar mellan 5 och 8 minuter per skivsida. I fråga
om verk, som upptaga två eller flera skivsidor, förekomma i vissa fall speltider
både under och över 6 minuter. Speltider över 8 minuter förekomma
för närvarande icke å dessa skivor och anses sannolikt ej heller komma
i fråga.
Skatten å färdiga grammofonskivor torde av kontrolltekniska skäl icke
böra sättas i direkt relation till speltidens längd. Däremot synes det vara
lämpligt och praktiskt genomförbart att genom höjning av den tidsgräns i
fråga om speltiden av högst 6 minuter, som av kontrollstyrelsen föreslagits,
ernå att de i bolagets skrift berörda skivorna samtliga bleve hänförliga till
den lägre skatteklassen. Starka skäl tala också för att ifrågavarande skivor,
även om speltiden med en eller annan minut överstiger 6 minuter, icke bliva
beskattade efter annan skattesats än som skulle gälla för övriga 30-centimeters
skivor av schellackmassa, avsedda att avspelas med en hastighet av 78
varv per minut. På grund härav och under hänvisning till vad i övrigt anförts
föreslås, med ändring av vad i kontrollstyrelsens skrivelse den 1 februari
1951 föreslagits, att gränsen mellan beskattning efter 1 krona och efter
3 kronor för skiva fastställes till 8 minuters speltid per skivsida.
Vad härefter angår frågan om ändrade bestämmelser rörande försäljningsskatt
för grammofoner och g r a in m o f o n v e r k har kontxollstyrelsen
i dessa hänseenden anfört följande i sin skrivelse den 1 februari
1951.
Före försäljningsskattens införande utgick skärpt omsättningsskatt för
bl. a. radiogrammofoner (ur stat. nr 1885: 2). Förändringen av det skattepliktiga
varuområdet i vad avser radiogrammofoner vid omsättningsskattens
omvandling till försäljningsskatt sammanhängde med att försäljningen
av kompletta radiogrammofoner praktiskt taget hade upphört efter införandet
av den skärpta omsättningsskatten å radiogrammofoner. I stället såldes
som regel grammofonverket för sig samt radioapparaten och möbeln i övrigt
för sig, varigenom en skattelättnad ernåddes, enär vid ett dylikt försäljningssätt
endast grammofonverket skulle beskattas efter den högre skattesatsen
av 20 procent. Under senare tid har förmärkts en tendens att i allt
Kungl. Maj :ts proposition nr 148.
19
större utsträckning vid försäljning av sådana grammofoner och grammofonverk
— ofta för anslutning till vanlig radioapparat — där ytterhöljet kan
betraktas såsom möbel, leverera höljet för sig, varvid detta icke påföres
skatt. Skäl synas fördenskull föreligga att vidtaga sådan jämkning i den till
försäljningsskatteförordningen fogade varuförteckningen, alt i fråga om
grammofoner och grammofonverk med hölje, utgörande möbel eller schatull,
dylikt hölje undantages från beskattning i likhet med vad som nu är
fallet beträffande radiogrammofoner.
Vissa svårigheter ha slutligen förelegat i fråga om avgränsningen av beskattningsområdet
beträffande grammofonverk, särskilt där dessa tillhandahållits
i icke fullt färdigt skick. Svårigheterna synas emellertid till största
delen kunna undanröjas genom att under beskattning indraga jämväl för
grammofonverk avsedda elektriska motorer och elektriska ljuddosor
(pick-ups).
Generaltullstyrelsen har i sitt remissutlåtande anfört, att ett genomförande
av förslaget i fråga om grammofoner och grammofonverk, inmonterade i
hölje utgörande möbel eller schatull, skulle medföra att värdet finge uppdelas
på höljet och varan i övrigt. Vid införsel till riket av grammofoner
och grammofonverk i hölje vore i regel endast värdet av varan i dess helhet
angivet å fakturan. Erforderlig uppdelning av värdet kunde därför antagas
bliva förenad med vissa svårigheter och stundom giva anledning till
tvister mellan tullverket och varuhavaren. Som emellertid grammofoner och
grammofonverk nästan uteslutande infördes av hos kontrollstyrelsen registrerad
säljare eller för sådan säljares räkning och skatten i dylikt fall
icke uppbures av tullverket, funne generaltullstyrelsen nämnda förhållande
icke utgöra hinder mot ett genomförande av förslaget. Vad beträffar till
riket särskilt inkommande elektriska motorer syntes det i vissa fall icke
bliva möjligt att med ledning av elektriska data, utförande etc. bestämt avgöra,
huruvida motorerna vore avsedda att användas i grammofonverk eller
i elektriska instrument eller dylikt. Avgörandet huruvida motorerna skulle
skattebeläggas eller icke syntes emellertid i dylika tveksamma fall få grundas
på försäkran angående den tillämnade användningen.
Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen utgår
försäljningsskatten för färdiga grammofonskivor med en krona per styck
oavsett skivans storlek.
Enligt vad kontrollstyrelsen upplyst saluföras numera s. k. långspelande
grammofonskivor med en speltid av upp till 25 å 30 minuter per skivsida
mot en speltid av 2‘/2 å 4 minuter per skivsida för grammofonskivor av äldre
slag. Priset för dessa långspelande grammofonskivor är betydligt högre
än priset på skivor av nu gängse typer.
Med hänsyn härtill synes det motiverat att, på sätt kontrollstyrelsen föreslagit,
en differentiering genomföres av skattesatsen för färdiga grammofonskivor.
Då det av kontrollstyrelsen senast framlagda förslaget, som innebär
en höjning av skattesatsen från en till tre kronor för skivor med mer än 8
minuters speltid per skivsida, synes lämpligt avvägt, tillstyrker jag det
-
samma.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
Kontrollstyrelsen har därjämte föreslagit följande ändringar i förordningen
om försäljningsskatt, nämligen dels att från skatteplikt skulle undantagas
sådana höljen till grammofoner och grammofon verk, som utgöra möbel
eller schatull, dels ock att skatteplikten skulle utvidgas att omfatta jämväl
för grammofonverk avsedda elektriska motorer och elektriska ljuddosor
(pick-ups). Motiven till dessa ändringsförslag ha tidigare berörts. Då dessa
motiv enligt min mening måste anses bärande, förordar jag att även dessa
förslag genomföras.
Samtliga i det föregående förordade författningsändringar böra träda i
kraft snarast möjligt, lämpligen den 1 juni 1951.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25
maj 1951 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;
2) förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1953 (nr 577)
om skatt å vissa pälsvaror; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 5
mars 1958 (nr 85) om försäljningsskatt fogade varuförteckningen.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda tre författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Berggren.
B17330. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.