Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969 (Proposition 1969:147 - höst)

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i taxering sför ordning en (1956: 623); given
Stockholms slott den 24 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:
623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i besvärsförfarandet vid allmän
fastighetstaxering. I samband med en viss förskjutning av tidsschemat för
taxeringsarbetet förlängs besvärstiderna samt tiden för det offentliga utläggandet
av fastighetslängden. Till följd härav förlängs även tiden för fastighetsprövningsnämndens
verksamhet. Samtidigt utökas möjligheterna att
anföra s. k. extraordinära besvär. Vidare föreslås införande av möjlighet för
lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängden.

Beträffande inkomsttaxeringen föreslås vidgad rätt för längdförande myndighet
att besluta om rättelse av taxeringsnämnds beslut, nämligen möjlighet
att rätta i fall då vissa tekniska fel har medfört för låg taxering och vidare
i vissa fall då folkpensionär genom förbiseende har åsatts beskattningsbar
inkomst.

Ändringarna avses träda i kraft omedelbart. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1
dels att rubriken omedelbart före 163 § skall utgå,

dels att 72 a §, 102 §, 131 § 2 mom., 135 a §, 136 §, 138 §, 144 § 1 mom., 147 §,
148 § 2 mom., 150 § 1 mom., 152 §, 154 § 1 och 3 mom., 158 §, 160—163 §§,
164 § 1, 2 och 4 inom., 166—168 och 172 §§ samt 173 § 1 mom. liksom rubrikerna
omedelbart före 158 och 172 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges samt att rubriken närmast före 170 § skall tyda »X. Om straff»,
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 156 §, samt nya rubriker
närmast före 160, 164, 167 och 168 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Har taxering för------

Har taxering av-----—

3) uppenbar felaktighet i fråga om
allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, eller avdrag
för premier och andra avgifter, som
avses i 46 § 2 mom. första stycket
3) kommunalskattelagen eller motsvarande
avdrag enligt 4 § 1 mom.
andra stycket förordningen om statlig
inkomstskatt eller avdrag enligt
46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2
mom. nämnda förordning eller i fråga
om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja
längdföring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att

1 Senaste lydelse av rubrikerna omedelbart

2 Senaste lydelse 1965:558.

(.Föreslagen lydelse)

a §.2

denna del.

särskild utredning,

4) uppenbar felaktighet i fråga om
ortsavdrag eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande avdrag enligt
förordningen om statlig inkomstskatt
i fall då den skaitskyldiges inkomst
eller, vad angår samtaxerade,
de skattskyldigas inkomster helt eller
till helt övervägande del utgjorts
av folkpension,

må den myndighet som har att ombesörja
längdf öring av taxeringen,
om ej särskilda skäl föranleda att

före 163 och 170 §§ 1963:683.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

(Nuvarande lydelse)

prövningsnämnden bör avgöra frågan,
besluta om rättelse i denna del

(Föreslagen lydelse)

därest rättelse ej medför höjning av
den beskattningsbara inkomsten.

Efter utgången--

prövningsnämnden bör avgöra frågan,
besluta om rättelse i denna del.

Rättelse må ske i fråga om ortsavdrag
endast om den beskattningsbara
inkomsten därigenom sänkes
och i fråga om annat avdrag som avses
i i endast om därigenom beskattningsbar
inkomst icke uppkommer
för den skattskyldige eller de samtaxerade
skattskyldiga.

— om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om
detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas
från taxeringsnämndens ord -

Innan rättelse beslutas skall, om
detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas
från taxeringsnämndens ordförande.
förande. Innebär ifrågasatt åtgärd

enligt andra stycket höjning av taxering,
skall den skattskyldige beredas
tillfälle yttra sig innan rättelse sker,
om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse-------taxeringsnämnds beslut.

Talan mot —---------— 101 §§.

Närmare föreskrifter------Kungl. Maj :t.

102 §.

Har fastighets taxeringsvärde le''
gat till grund för inkomsttaxering el -

ler förmögenhetstaxering och sker
genom utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut enligt
166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd
sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat belopp än
som skett, må besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i taxeringen
för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent
och, såvitt angår taxering
till kommunal inkomstskatt, vederbörande
kommun.

Besvären skola-----

Besvär enligt — —---

Har fastighets taxeringsvärde legat
till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker
genom utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut enligt
167, 181 eller 184 § av prövningsnämnd
sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat belopp än
som skett, må besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i taxeringen
för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige,
taxeringsintendent och, såvitt angår
taxering till kommunal inkomstskatt,
vederbörande kommun.

- fastighetstaxeringen meddelades,
fastighetstaxeringen föreligger.

131 §.

2 mom. Varje län —--en fastighetsprövningsnämnd,

Fastighetsprövningsnämnd beslu- Fastighetsprövningsnämnd beslutar
över anförda besvär och gjorda tar över anförda besvär i anledning
framställningar i anledning av fas- av fastighetstaxeringsnämndernas
tighetstaxeringsnämndernas beslut beslut samt fullgör i övrigt de ålig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

samt fullgör i övrigt de åligganden ganden som enligt denna förordning
som enligt denna förordning ankom- ankomma på nämnden,
ma på nämnden.

135 a §d

Det åligger------denna längd,

4) översända deklarationer och öv- 4) senast den 15 maj under taxe viga

handlingar som inkommit från ringsåret, om ej länsstyrelsen förefastighetstaxeringsnämnd
till läns- skriver annat, översända deklaratiostyrelsen
senast den 31 mars under ner och övriga handlingar som intaxeringsåret
samt fastighetsläng- kommit från fastighetstaxeringsderna
på den tid och i den ordning nämnd till länsstyrelsen samt fastigKungl.
Maj :t föreskriver, hetslängderna på den tid och i den

ordning Kungl. Maj :t föreskriver,

5) i den —-------vid taxeringsarbetet.

136 §.

1 m om.1 Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller
4 mom. kommunalskattelagen, av
fastighetens ägare utan anmaning
avgivas deklaration (allmän fastig
hetsdeklaration). Därest
fastighet innehaves av någon, som
enligt 47 § kommunalskattelagen är
att anse såsom ägare eller är i ägares
ställe skyldig att erlägga skatt för
garantibelopp för fastigheten, skall
vad nn sagts om ägare i stället gälla

1 in o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller
4 mom. kommunalskattelagen, av
fastighetens ägare utan anmaning avgivas
deklaration (allmän fastig
hetsdeklaration).

--fastställt formulär.

--- och anskaffnings -

sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —-

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla -kostnader.

Kungl. Maj :t-------statistiskt ändamål.

2 m o m. Efter anmaning är ägare 2 mom. Efter anmaning är ägaeller
därmed likställd innehavare av re av fastighet skyldig att till ledfastighet
skyldig att till ledning vid
fastighetens taxering avgiva uppgift
jämväl angående andra förhållanden
än dem, som finnas angivna i dekla -

ning vid fastighetens taxering avgiva
uppgift jämväl angående andra
förhållanden än dem, som finnas
angivna i deklarationsformuläret.

rationsformuläret.

138

Har efter avlämnandet av allmän
fastighetsdeklaration men före taxeringsårets
ingång fastighet eller del

1 Senaste lydelsen 1969:210.

2 Senaste lydelse 1963:683.

§-2

Har efter avlämnandet av allmän
fastighetsdeklaration men före taxeringsårets
ingång fastighet eller del

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse)

därav övergått till ny ägare eller
därmed likställd innehavare, äro såväl
den förutvarande som den nye
ägaren eller innehavaren skyldiga
att inom tio dagar därefter härom
göra anmälan till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds
ordförande
eller till länsstyrelsen; och bör i fall,
då genom överlåtelse fastighet blivit
uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift företes.

(Föreslagen lydelse)

därav övergått till ny ägare, äro
såväl den förutvarande som den nye
ägaren skyldiga att inom tio dagar
därefter härom göra anmälan
till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds
ordförande eller till länsstyrelsen;
och bör i fall, då genom
överlåtelse fastighet blivit uppdelad,
överlåtelsehandlingen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift företes.

1 m o in.1 Senast den
Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de slutsatser
om fastigheternas allmänna saluvärde,
som enligt hans mening kunna
dragas av dessa priser, samt för övriga
förhållanden av beskaffenhet att
inverka på nämnda värde. Därjämte
skall landskamreraren framlägga det
förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
som upprättats enligt 143
§ 1 mom. andra stycket samt i behövlig
utsträckning förslag till särskilda
anvisningar i andra hänseenden,
såsom angående förfarandet vid
bestämmande av olika delvärden
samt enhetliga grunder för taxeringen
av jordbruksfastighet och fastighet
med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen
inom endast viss del av länet, skola
redogörelserna och förslagen därefter
lämpas.

För sådana------för taxeringen.

144 §.

av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de slutsatser
om fastigheternas allmänna saluvärde,
som enligt hans mening
kunna dragas av dessa priser, samt
för övriga förhållanden av beskaffenhet
att inverka på nämnda värde.
Därjämte skall landskamreraren
framlägga det förslag till lokala
skogstaxeringsanvisningar som upprättats
enligt 143 § 1 mom. andra
stycket samt i behövlig utsträckning
förslag till särskilda anvisningar i
andra hänseenden, såsom angående
förfarandet vid bestämmande av olika
delvärden samt enhetliga grunder
för taxeringen av jordbruksfastighet
och annan fastighet med mera. Avser
sammanträdet överläggning angående
taxeringen inom endast viss del
av länet, skola redogörelserna och
förslagen därefter lämpas.

147 §d

Länsstyrelsen har---bedrives ändamålsenligt.

Det åligger------annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 § äga motsvarande
tillämpning vid allmän fastighetstaxering.
Förste taxeringsintendenten
får kalla även fastighets -

1 Senaste lydelse 1968: 733.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

taxerings ombud med verksamhetsområde
inom länet och andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna
personer för att erhålla upplysningar
av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande — — — i besvärsmål.

Vid fullgörande-----kan anvisas.

148

2 m o m.1 Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd
skall hållas
inom slutna dörrar. Ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet
är dock berättigad att företräda inför
nämnden för att meddela upplysningar
till ledning vid taxering av
fastigheten.

150

1 in o m.1 Fastighetstaxeringsnämnden
skall preliminärt åsätta
fastigheterna i distriktet taxeringsvärden
och, sedan ägare eller därmed
likställd innehavare av skattepliktig
fastighet beretts tillfälle inkomma
med erinringar, slutligt fastställa
taxeringsvärdena.

§•

2 mom. Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd
skall hållas
inom slutna dörrar. Ägare av fastighet
är dock berättigad att företräda
inför nämnden för att meddela upplysningar
till ledning vid taxering av
fastigheten.

§•

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden
skall preliminärt åsätta
fastigheterna i distriktet taxeringsvärden
och, sedan ägare av fastighet,
som skall taxeras, beretts tillfälle
inkomma med erinringar, slutligt
fastställa taxeringsvärdena.

152 §.2 3

Fastighetstaxeringsnämndens arbete---under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära — — — till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast
den 15 februari under taxeringsåret
underrätta ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet,
som skall taxeras,

1) om den —------preliminärt bestämts,

Lokal skattemyndighet skall senast
den 15 februari under taxeringsåret
underrätta ägare av fastighet,
som skall taxeras,

2) om att ägaren eller innehavaren
äger senast den 10 mars till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande
avgiva skriftliga erinringar mot
förslaget,

3) om att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet kommer att
utsändas endast om ägaren eller innehavaren
avgivit erinringar mot
preliminärt åsatt taxering eller om

2) om att ägaren äger senast den
10 mars till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande avgiva skriftliga
erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet kommer att
utsändas endast om ägaren avgivit
erinringar mot preliminärt åsatt

eller om

taxering

fastighetstaxe -

1 Senaste lydelse 1963:683.
3 Senaste lydelse 1969:210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1V7 år 1969

(Nuvarande lydelse)

fastighetstaxeringsnämnden, utan att
erinringar avgivits, beslutat åsätta
fastighet annat taxeringsvärde än
som preliminärt bestämts eller eljest
frångått det preliminära beslutet,

4) om vad —- — —---om taxeringen.

(Föreslagen lydelse)

ringsnämnden, utan att erinringar
avgivits, beslutat åsätta fastighet annat
taxeringsvärde än som preliminärt
bestämts eller eljest frångått det
preliminära beslutet,

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena
blivit upptagna i fastighetslängden
skall längden under
tio dagar viss angiven tid på dagen
hållas tillgänglig inom kommunen
på lämplig expedition, med rätt för
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet inom distriktet att
på sätt och inom tid som angives i
föregående stycke avgiva erinringar.
Lokal skattemyndighet skall efter
samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
senast den 15 februari
under taxeringsåret utfärda
kungörelse härom.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena
blivit upptagna i fastighetslängden
skall längden under
tio dagar viss angiven tid på dagen
hållas tillgänglig inom kommunen
på lämplig expedition, med rätt för
ägare av fastighet inom distriktet att
på sätt och inom tid som angives i
föregående stycke avgiva erinringar.
Lokal skattemyndighet skall efter
samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
senast den 15 februari
under taxeringsåret utfärda
kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet

fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

154

1 m o m.1 Har ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet avgivit
erinringar mot preliminärt åsatt
taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
avgivits, beslutat åsätta fastighet annat
taxeringsvärde än som preliminärt
bestämts eller eljest frångått
det preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande
tillsända ägaren eller innehavaren
underrättelse om den taxering och
de enligt 10 § kommunalskattelagen
redovisade särskilda värden, som av
fastighetstaxeringsnämnden slutligt
bestämts. Underrättelsen skall innehålla
upplysning om vad som skall
iakttagas vid anförande av besvär
över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

3 mom.2 Fastighetslängd i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift skall
i den ordning Kungl. Maj :t föreskri -

§•

1 mom. Har ägare av fastighet
avgivit erinringar mot preliminärt
åsatt taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
avgivits, beslutat åsätta fastighet
annat taxeringsvärde än som
preliminärt bestämts eller eljest
frångått det preliminära beslutet,
skall den lokala skattemyndigheten
senast den 5 maj under taxeringsåret
tillsända ägaren underrättelse
om den taxering och de enligt 10 §
kommunalskattelagen redovisade
särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämnden
slutligt bestämts.
Underrättelsen skall innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

3 m o m. Fastighetslängd i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift skall i
den ordning Kungl. Maj:t föreskri -

1 Senaste lydelse 1969:210.

2 Senaste lydelse 1968:733.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ver offentligen framläggas inom ver offentligen framläggas inom
kommunen under minst 14 dagar kommunen under minst tre veckor
före den 15 maj under taxeringsåret, i maj månad under taxeringsåret.

156 §d

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller
har taxering införts för annan fastighet
än den taxeringen avsett eller eljest
uppenbarligen införts felaktigt i
fastighetslängd, må den lokala skattemyndigheten
besluta om rättelse av
fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering blivit oriktigt till
följd av

1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring
av belopp eller annan uppgift från
den allmänna fastighetsdeklaratio nen,

må den lokala skattemyndigheten,
om ej särskilda skäl föranleda att
fastighets pr övning snämnden bör avgöra
frågan, besluta om rättelse i
denna del.

Efter den 1 oktober under taxeringsåret
må rättelse enligt denna paragraf
beslutas endast om anmärkning
i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om
detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas
från fastighet staxeringsnämndens
ordförande och, om hinder
ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten
skall, om detta ej är uppenbart överflödigt,
inom två veckor tillställa
fastighetens ägare underrättelse om
beslut i fråga om rättelse i den ordning
som i 69 § 4 mom. andra stycket
föreskrives för underrättelse beträffande
taxeringsnämnds beslut
samt underrätta förste taxeringsintendenten
och vederbörande kom- 1

1 Förutvarande 156 § upphävd genom 1963:683.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mun om beslutet i fråga om rättelse.

Talan mot beslut i fråga om rättelse
enligt denna paragraf må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen
må även i den del beslutet avser föras
i den ordning som föreskrives i
158 och 167 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet
vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om fastigheisprövningsnämnder- V. Om besvär över fastighetstaxenas
verksamhet1 ringsnämnds beslut

158

Sedan fastighetslängderna med
tillhörande handlingar inkommit till
länsstyrelsen, skola längderna ävensom
fastighetstaxeringsnämndernas
protokoll granskas, varvid taxeringsintendent
har att hos fastighetsprövningsnämnden
göra framställningar
om de åtgärder, som erfordras för
åstadkommande av en med skatteförfattningarna
överensstämmande,
jämn och likformig fastighetstaxering.

Länsstyrelsen äger, där så anses
erforderligt, kalla ordförande eller
ledamot i fastighetstaxering snämnd
i länet eller andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer
att under granskning sarbetet infinna
sig för upplysningars meddelande.

160

1 m o in.- Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat
senast den 31 oktober under taxeringsåret.

2 mom. Fastighetsprövningsnämnd
eller dess ordförande äger,
där så anses erforderligt, kalla ord 1

Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968:733.

§-x

1 mom. Talan mot fastighetstaxering
snämnds beslut må genom
besvär hos fastighetspröuningsnämnden
föras av ägare av den fastighet
beslutet rör samt av vederbörande
kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd avgjort
besvär över viss taxering, må
taxeringsintendenten ej anföra besvär
hos nämnden rörande samma
taxering.

2 mom. Besvären skola under
taxeringsåret ha inkommit senast,
från ägare den 31 maj, från kommun
den 30 juni och från taxeringsintendent
den 31 oktober.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §
skola äga motsvarande tillämpning
på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om fastighetsprövningsnämndernas
verksamhet

§• .

Ha besvär anförts av ägare av fastighet
eller av kommun, skall yttrande
inhämtas från taxeringsintendent.
Innan så sker skall, när det icke är
överflödigt, yttrande infordras från
f astighetstaxeringsnämndens ordförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr i47 ar 1969
(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förande eller ledamot i fastighetstaxering
snämnd i länet eller andra i
fastighetsvärdering kunniga och erfarna
personer att infinna sig vid
sammanträde med fastighetsprövningsnämnden
eller hos dess ordförande
för att meddela upplysningar.

161

Genom prövningsnämndens kansli
skola införskaffas erforderliga yttranden
över hos fastighetsprövningsnämnden
anförda besvär och gjorda
framställningar; där yttrandena därtill
föranleda, skola påminnelser infordras
från vederbörande. Taxering
sintendent har att åvägabringa
för besvärens och framställningarnas
prövning eljest erforderlig utredning.

162

Beträffande fastighetsprövningsnämnds
verksamhet skall i övrigt
vad som stadgas om prövningsnämnd
i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i tilllämpliga
delar, därvid vad som stadgas
angående besvär av taxeringsintendent
skall tillämpas jämväl å
framställning enligt 158 § samt vad
som avser skattskyldig skall gälla
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet och annan, för vilken
garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Åtgärder, som avses i 91 §, skola,
sedan fastighetsprövningsnämndens
arbete avslutats, företagas av prövningsnämnden
i länet.

Över besvär som anförts av taxering
sintendent eller kommun skall
ägaren, om ej hinder härför möter,
erhålla tillfälle att avgiva förklaring
där ej fråga är om rättelse av
felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende.

När det är påkallat, skall yttrande
inhämtas från vederbörande kommun
samt påminnelser eller nytt yttrande
infordras från part.

Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens
kansli.

Det åligger taxering sintendent att
vid besvär eller vid yttrande, som
avgives över besvär, foga tillgänglig
utredning.

§■

Beträffande fastighetsprövningsnämnds
verksamhet gälla 78, 80—
88, 90—92 och 94 §§ i tillämpliga delar.
Därvid gäller vad som sägs om
skattskyldig ägare av fastighet som
beröres av besvären.

§•

Sammanträde med fastighetsprövningsnämnd
må ej övervaras av annan
än tjänsteman, som biträder
nämnden, om ej muntlig förhandling
äger rum. Utan hinder härav
må taxeringsintendent vara närvarande
vid handläggning av ärende i
vilket han ej är part. Taxeringsintendent
må även infinna sig för
att lämna muntlig upplysning, när
fastighetsprövningsnämnden för
visst fall finner det påkallat av särskilda
skäl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse)

163

1 m o m.1 Över beslut av fastighetstaxering
snämnd må besvär anföras
hos fastighetsprövningsnämnden 1)

av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,

2) av vederbörande kommun.

Besvären skola avfattas skriftligen

samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens
kansli.

Besvären skola vara inkomna senast
den 15 maj under taxeringsåret.

2 m om. Taxering sintendent äger
att genom framställning, som i 158 §
sägs, yrka ändring i fastighet staxeringsnämnds
beslut.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fastighetsprövningsnämnds arbete
skall vara avslutat senast den 15
december under taxeringsåret.

Sedan fastighetsprövningsnämndens
arbete avslutats, skall prövningsnämnden
i länet vidtaga åtgärder
som avses i 91 §.

VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut och kammarrättens
utslag

164 §.

1 mom. Ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, så ock
kommun må hos kammarrätten anföra
besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut rörande viss fastighet,

1) om klaganden — ------av honom.

1 mom. Besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut må anföras
hos kammarrätten av ägaren av den
fastighet som beslutet avser samt av
vederbörande kommun,

2 mom. Taxeringsintendent må
hos kammarrätten anföra besvär, om

fastighetsprövningsnämnden icke bifallit
av honom gjord framställning
eller fastighetsprövningsnämnden efter
besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är
stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande besvär över allmän
fastighetstaxering, dock att besvärsakt
skall, där ej särskilda omständigheter
föreligga, översändas
till kammarrätten inom fyra måna -

2 mom. Taxeringsintendent må
hos kammarrätten anföra besvär,
om fastighetsprövningsnämnden icke
bifallit av honom anförda besvär eller
fastighetsprövningsnämnden efter
besvär av annan ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut.

4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är
stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande besvär över
allmän fastighetstaxering.

1 Senaste lydelse 1968:733.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 ar 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

der e/fer det att besvären inkommit
till prövningsnåmndens kansli.

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut i fråga om fastighetstaxering
skall, utöver i 97 §
angivna handlingar, fogas utdrag av
taxeringslängd beträffande närmast
föregående taxering av fastigheten.

I förteckning-----övriga

Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut i fråga om fastighetstaxering
skall, utöver i 97 §
angivna handlingar, fogas utdrag av
fastigbetslängd beträffande närmast
föregående taxering av fastigheten,
besvär.

166 8.

1 m o m.1 Besvär över allmän
fastighetstaxering må hos prövningsnämnden
i länet anföras i särskild
ordning av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom
skattepliktig, ehuru den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering
ägt rum av annan egendom än som
enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen
är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än
en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga
rum,

3) om fastighet på grund av felräkning,
misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felaktigt
taxerad, samt

4) om underrättelse, som avses i
152 § tredje stycket eller 154- § 1
mom., haft felaktigt innehåll.

Har taxeringen prövats av kammarrätten
eller av fastiglietsprövningsnämnd,
skola dock besvären
anföras hos kammarrätten.

Kammarrätten må, om besvär som
anförts i särskild ordning finnas böra
upptagas till prövning, föror dna
att målet skall upptagas och vidare
handläggas av i första stycket avsedd
prövningsnämnd.

2 mom. I fall som i 1 mom. sägs
må besvär anföras jämväl av taxeringsintendent.

3 mom. Besvär, som i denna paragraf
avses, skola vara inkomna fö 1

Senaste lydelse 1963:683.

Talan må ej föras mot kammarrättens
utslag i mål angående allmän
fastighetstaxering såvitt gäller
tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9,
10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål
angående allmän fastighetstaxering,
såvitt angår annan fråga än som avses
i första stycket, föres talan hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Besvären
skola vara inkomna till finansdepartementet
inom två månader efter
det klaganden erhållit del av
kammarrättens utslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

re utgången av femte året efter taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild
ordning hos prövningsnämnd
skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,
gäller i tillämpliga delar
vad som stadgas i 96 § första stycket
och 97 §.

VIII. Om besvär i särskild ordning
167 6.

över kammarrättens utslag i mål
angående allmän fastighetstaxering,
såvitt rörer tillämpning av 6 § 1
inom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskatielagen,
må klagan icke
föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens
utslag i mål angående
allmän fastighetstaxering, såvitt angår
annan fråga än i första stycket
sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka
ändring genom besvär, som skola
vara inkomna till finansdepartementet
inom två månader efter det klaganden
erhållit del av kammarrättens
utslag.

1 mom. Den som enligt 158 § 1
mom. äger föra talan mot fastighetstaxering
snämnds beslut må i särskild
ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende
icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan
egendom än som enligt 4 § tredje
stycket kommunalskattelagen är att
hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom
skattepliktig fastän den är undantagen
från skatteplikt, eller undantagits
från skatteplikt, trots att så icke
bort ske,

5) om fastighet taxerats på mer än
en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga
rum,

5) om fastighet på grund av felräkning,
misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felaktigt
taxerad,

6) om eljest sådana omständigheter
föreligga, som bort föranleda väsentligt
annorlunda taxering, och
särskilda skäl föreligga för prövninq
av besvären,

7) om underrättelse som avses i
152 § tredje stycket eller 154- § 1
mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prövas
av fastighetsprövningsnämnden
eller, om dess arbete avslutats, av
prövning snämnden i länet. Har taxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ringen prövats av fastighetsprövningsnämnden,
prövningsnämnden
eller kammarrätten, skall kammarrätten
pröva målet. Har taxeringen
i den del besvären avser prövats av
Kungl. Maj:t skall dock Kungl. Maj:t
pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär enligt
denna paragraf finnas böra upptagas
till prövning, förordna att målet
skall upptagas och vidare handläggas
av fastighetsprövningsnämnden
eller, om dess arbete avslutats,
av prövningsnämnden.

2 mom. Besvär enligt 1 mom.
skola vara inkomna före utgången
av femte året efter taxeringsåret.

3 m om. Anföras besvär i särskild
ordning hos fastighetsprövningsnämnd
eller prövningsnämnd, äger
75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,
gälla 96 § första stycket
och 97 § i tillämpliga delar.

168

Besvärsrätt liksom för ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer jämväl annan för
vilken garantibelopp för fastigheten
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst, så ock arrendator, vilken
jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskatt
elagens ikraftträdande,
gentemot ägaren eller innehavaren
har att ansvara för skatt för fastighets
garantibelopp.

• Vad i-------allmän

Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering
skall, därest utslaget
innefattar ändring av prövningsnämnds
beslut, för kännedom tillställas,
förutom klaganden, den som
vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten
eller varit skyldig att erlägga

1 Senaste lydelse 1965:753.

IX. Övriga bestämmelser om besvär
i

Besvärsrätt liksom för ägare av
fastighet tillkommer jämväl arrendator,
vilken jämlikt avtal, ingånget
efter kommunalskattelagens ikraftträdande,
gentemot ägaren har att
ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

fastighetstaxering.

Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering
skall, därest utslaget
innefattar ändring av fastighetsprövningsnämnds
beslut, för kännedom
tillställas, förutom klaganden,
den som äger fastigheten, den kommun,
där fastigheten är belägen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

(Nuvarande lydelse)

skatt för garantibelopp för densamma,
den kommun, där fastigheten
är belägen, förste taxeringsintendenten
i det län, där fastigheten är belägen,
så ock där fastighetens ägare
eller därmed likställd innehavare vid
ingången av taxeringsåret hade sin
hemortskommun i annat län, förste
taxeringsintendenten i det länet.

Vid sådant------- — att

(Föreslagen lydelse)

förste taxeringsintendenten i det län,
där fastigheten är belägen, så ock där
fastighetens ägare har sin hemortskommun
i annat län, förste taxeringsintendenten
i det länet.

iakttaga.

VIII. Gemensamma bestämmelser1

XL Gemensamma bestämmelser

172

Utöver vad------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.
liksom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder
och prövningsnämnder gemensamma
bestämmelser samt med
föreskrifter om riksskattenämnden
m. m.,

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.
liksom 18 och 19 §§ med för taxeringsnämnder
och prövningsnämnder
gemensamma bestämmelser samt
med föreskrifter om riksskattenämnden
m. in.,

2) 46 §---------- särskilda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon,
som enligt 47 § kommunalskattelagen
är att anse såsom ägare eller är
i ägarens ställe skyldig att erlägga
skatt för garantibelopp för fastigheten,
gäller vad som föreskrives beträffande
ägare i stället sådan innehavare.

1 m o m.2 Bestämmelserna i

1) Vad i 129 § 1 mom.--

2) Vad i 129 § 5 mom. -—• -—-

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant sammanträde,
som angives i 144 § 1 mom.
eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.

173 §.

---skall iakttagas.

— av vattenfallsfastighet.
länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant sammanträde,
som angives i 144 § 1 mom.
eller 145 §,

de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 747 § tredje
stycket.

3) Vad i---—--i fastighetsprövningsnämnd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1963: 683.

2 Senaste lydelse 1968: 733.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
2-''r oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i besvärsförfarandet
vid allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som senast skedde år 1965, skall äga rum år
1970. Inför den förestående allmänna fastighetstaxeringen har skett vissa
ändringar i författningsreglerna, både i materiellt hänseende och beträffande
förfarandet. (Se härom prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729
—734, prop. 1969: 96, BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969:
97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969: 209 samt SFS 1969: 310.)

De ändringar i författningsreglerna som hittills genomförts beträffande
förfarandet avser förberedelsearbetet och handläggningen i fastighetstaxeringsnämnd.
Besvärsförfarandet har inte setts över. Emellertid har, såvitt
gäller inkomsttaxeringsprocessen, efter 1965 års allmänna fastighetstaxering
genomförts vissa ändringar som också synes böra påverka förfarandet
vid fastighetstaxeringen efter det fastighet staxeringsnämnderna avslutat
sitt arbete. De praktiskt sett mycket viktiga reglerna om rättelse av taxeringslängd,
som infördes år 1965 och som gäller inkomsttaxeringen, saknar
motsvarighet för fastighetstaxeringens vidkommande.

Inom finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag
till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering, m. m.
(Stencil Fi 1969: 7).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7 år 1969

Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs,
Västernorr lands och Västerbottens län, fastighetstaxeringskommittéerna,
Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer,
Taxeringsnämndsor dförandenas riksförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott,
Riksförbundet landsbygdens folk, Svensk industriförening, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund bar anslutit sig till ett yttrande avgivet
av Lantbrukets skattedelegation.

I detta sammanhang vill jag även beröra en fråga om ändring av vissa
bestämmelser som inte har samband med fastighetstaxeringen, nämligen
bestämmelserna om längdförande myndighets befogenhet att besluta om rättelse
av uppenbara felaktigheter i taxeringsnämnds beslut. Föreskrifter härom,
som finns i 72 a § taxeringsförordningen (1956: 623, i fortsättningen
betecknad TF) och infördes år 1965 (se prop. 1965: 131, BeU 39, rskr 373),
begränsar rättelsemöjligheten bl. a. på så sätt att rättelse ej får medföra
höjning av taxering. Frågan om utvidgning av lokal skattemyndighets befogenhet
i nämnda hänseende har aktualiserats av Föreningen Sveriges fögderichefer
i skrivelse till finansdepartementet den 3 december 1968. I skrivelsen
föreslås bl. a. att befogenheten skall omfatta även fall då rättelse leder
till höjning av taxering.

Yttrande över skrivelsen har efter remiss avgetts av kammarrätten, CFU,
riksskattenämnden, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande
från den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi — samt länsstyrelsen
i Skaraborgs län.

FASTIGHETSTAXERINGEN

Besvär

Den ordinära processen

Nuvarande ordning

Överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering är fastighetsprövningsnämnd
(131 § 2 mom. och 163 § 1 mom. TF), kammarrätten
(164 § 1, 2 och 3 mom.) och Kungl. Maj:t (167 § andra stycket). Att besvär,
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

som fullföljts till Kungl. Maj :t, avgörs av regeringsrätten framgår av 2 §
lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet samt kommun anföra besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut (163 § 1 mom. första stycket TF). Vidare äger taxeringsintendent
genom framställning hos fastighetsprövningsnämnden om åtgärder
för en med skatteförfattningarna överensstämmande jämn och likformig
fastighetstaxering yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut
(158 § första stycket och 163 § 2 mom.). Fastighetsprövningsnämnds beslut
får genom besvär av ägare eller därmed likställd innehavare samt av kommun
och taxeringsintendent bringas under kammarrättens prövning (164 §
1 och 2 inom.). Däremot kan talan mot kammarrättens utslag och beslut i
mål angående allmän fastighetstaxering föras hos regeringsrätten endast
såvitt angår formella frågor och i övrigt frågor som inte rör tillämpningen
av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ kommunalskattelagen (1928: 370), i fortsättningen
betecknad KL (167 § TF).

Promemorian

Allmänt

Reglerna om besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering och om organisationen
av överinstanserna i mål angående sådan taxering blev delvis föremål
för översyn i samband med nuvarande TF:s tillkomst år 1956, framhålls
det i promemorian. Till stora delar kvarstår dock reglerna i berörda
ämnen i princip oförändrade från 1928 års taxeringsförordning.

I det betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation, som låg
till grund för TF, anförde 1955 års taxeringssakkunniga bl. a. att taxeringsprocessen
i viss mån kan sägas inta en mellanställning mellan processen
vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det
torde emellertid, uttalade de sakkunniga, vara ett allmänt omfattat önskemål
att införa ett ökat mått av domstolsmässighet i förfarandet. En reform
i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De
sakkunniga anförde vidare, att deras förslag beträffande allmän fastighetstaxering
i huvudsak byggt på gällande regler samt att en mera radikal ändring
av organisationen för taxeringsarbetet i denna del syntes böra anstå i
avvaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande
det övriga taxeringsarbetet.

De sakkunnigas förslag att fastighetsprövningsnämnden skulle bli enbart
besvärsinstans godtogs. Nämnden skulle inte ta befattning med taxeringarna
annat än efter initiativ av taxeringsintendent, skattskyldig eller annan part.
Gemensamma tider för besvär till fastighetsprövningsnämnden liksom även
förfarandet med utläggning av fastighetslängderna bibehölls liksom be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

stämmelsen att taxeringsintendenten skulle kunna yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds
beslut mera formlöst än andra besvärsparter.

Sedan TF trädde i kraft har två allmänna fastighetstaxeringar ägt rum,
åren 1957 och 1965. Vad som framkommit vid dessa liksom erfarenheterna
av de årliga taxeringar som genomförts med tillämpning av TF ger vid handen,
heter det i promemorian, att det skulle vara till fördel att i så stor
utsträckning som möjligt anpassa de processuella reglerna för den allmänna
fastighetstaxeringen efter motsvarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Omredigering av författningstexten

Nuvarande uppställning och redigering av den allmänna fastighetstaxeringens
besvärsregler i TF skiljer sig avsevärt från vad som gäller för motsvarande
regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen, framhålls det vidare
i promemorian. De senare följer i berörda avseende det kronologiska
förloppet i besvärsprocessen. Detta synes systematiskt riktigare och överskådligare.

På grund därav föreslås i promemorian att efter TF:s avsnitt IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet m. m., (147—157 §§), införs avsnitt
med följande rubriker: V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut, (158 och 159 §§), VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet,
(160—163 §§), VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut
och kammarrättens utslag, (164—166 §§), VIII. Om besvär i särskild ordning,
(167 §), IX. Övriga bestämmelser rörande besvär, (168 och 169 §§).

Till följd av det ökade antal rubriker som föreslås bör de två efterföljande
rubrikerna numreras om sålunda: X. Om straff, (170 och 171 §§),
XI. Gemensamma bestämmelser, (172 och 173 §§).

I samband med den ändrade rubriksättningen föreslås vissa delar av nuvarande
paragrafer flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås, att innehållet
i vissa paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstanserna tillstyrker målsättningen att genom en närmare anslutning
till motsvarande regler på inkomsttaxeringens område åstadkomma
ökad rättssäkerhet. Remissinstanserna har därför i allmänhet funnit promemorians
förslag till ändrade regler i fråga om besvär och rättelse av fastighetslängd
lämpligt och tillstyrker att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit att man av prak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

tiska skäl avstår från att redan nu göra en fullständig omläggning av besvärsreglerna
och begränsar sig till vissa särskilt önskvärda ändringar.

Riksskattenämnden finner det sålunda naturligt att reglerna om besvärsförfarandet
i görligaste mån anpassas efter motsvarande regler vid inkomsttaxeringen.
Nämnden delar uppfattningen att en sådan anpassning endast
delvis kan medhinnas till 1970 års allmänna fastighetstaxering och finner
inte anledning till erinran mot den i promemorian gj orda avvägningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att redan genom de nu föreslagna
väsentliga ändringarna den kontradiktoriska principen för processföring blir
lika väl tillgodosedd som vid den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet.

Lantbrukets skattedelegation vill starkt understryka angelägenheten av
att en ingående omprövning av besvärsreglerna vid allmän fastighetstaxering
verkställs inom sådan tid att de nya reglerna kan tillämpas vid 1975
års allmänna fastighetstaxering. Taxeringsvärdena har nämligen fått allt
större betydelse vid inkomsttaxeringen. Detta gäller dels för beskattningen
av en- och tvåfamilj svillor, dels — och kanske framför allt vid mera långsiktigt
perspektiv — för realisationsvinstbeskattningen av fastighet. Det är
i synnerhet i dessa sammanhang av vikt att besvärsreglerna har sådan utformning
att fastighetsägare inte behöver lida rättsförluster, anser delegationen.
De nu föreslagna delreformerna har också i första hand bl. a. tagit
sikte på att undanröja sådana oformligheter i gällande besvär sregler där
risken för rättsförluster varit särskilt stor. Delegationen anser att de framlagda
förslagen i huvudsak är väl underbyggda och utformade på ett för de
skattskyldiga positivt sätt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner det vara fråga om ett provisorium,
vilket i och för sig kan beklagas. Länsstyrelsen kan dock ansluta sig till förslaget
att i brist på en fullständig systematisk genomgång av de processuella
reglerna redan nu reglera vissa av hithörande spörsmål.

Omredigering av författningstexten

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget att omredigera författningstexten
i TF efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten finner att omredigeringen gör bestämmelserna översiktligare.
Lantbruksstyrelsen anser omredigeringen ändamålsenlig. Lantmäteristyrelsen
uttalar att genom den föreslagna omredigeringen ett väsentligt
steg tagits i riktning mot anpassning efter motsvarande regler för inkomstoch
förmögenhetstaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Ägares besvärsrätl

Nuvarande ordning

Såsom part i överinstans i mål om allmän fastighetstaxering kan förekomma
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vederbörande
kommun eller taxeringsintendent (163 § 1 inom. första stycket och 2 mom.,
164 § 1 och 2 mom. samt 167 § andra stycket TF).

Med vederbörande kommun avses därvid, i överensstämmelse med vad
som gäller vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, eu kommun som utan
att själv inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.

Såsom företrädare för det allmänna intar taxeringsintendent givetvis
partsställning, då han för talan i mål om allmän fastighetstaxering (se t. ex."
besvärssakkunnigas slutbetänkande SOU 1964: 27 »Lag om förvaltningsförfarandet»
s. 187).

Promemorian

Frågan om vem som i egenskap av ägare eller likställd innehavare av
fastighet skall vara behörig part synes enligt promemorian i vissa fall ha
bedömts olika av såväl enskilda, fastighetstaxeringsnämnder som skattedomstolar.
Förutom att civilrättsliga tvister kan föranleda svårigheter att
avgöra vem som är ägare av en fastighet, har frågan om till vilken tidpunkt
ägandet skall hänföra sig gett anledning till missförstånd och oklarhet
vid fastighetstaxeringen.

Enligt regeringsrättens och kammarrättens praxis har besvär inte tagits
upp till prövning om klaganden inte varit ägare till den aktuella fastigheten
vid taxeringsårets ingång.

Kammarrättens uppfattning framgår bl. a. av ett remissyttrande över en
departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i TF och taxeringskungörelsen
(1957: 513) (TK) inför 1970 års allmänna fastighetstaxering
(Stencil Fi 1969: 3). I yttrandet anför kammarrätten.

1 detta sammanhang vill kammarrätten framhålla att ytterligare ett
ganska vanligt missförstånd kan undvikas genom en mindre ändring i texten
på baksidan av den föreslagna blanketten för underrättelse om preliminärt
taxeringsvärde. För att undvika att såsom nu ofta är fallet besvär anfors
av person, som förvärvat fastighet efter taxeringstidpunkten, torde besvärshänvisningen
lämpligen ges lydelsen: »Den som den 1 januari 1970 är
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet.» (Jfr även i detta avseende
utslag av RR den 11 februari 1959 ang. Disponent U. Behm och KR
den 12 februari 1968 ang. Kammarrättsfiskalen H. Kessler.)

Den praxis som rått i fråga om ägares besvärsrätt överensstämmer inte
med de regler som gäller på andra rättsområden, heter det vidare i prome -

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

morian. Reglerna om parts talerätt refereras i nyssnämnda SOU 1964: 27
s. 186 och 187 bl. a. i huvudsak på följande sätt.

Part i rättegång rörande viss sak blir under förutsättning av saklegitimation
den som väcker talan. Ställning som part i ett rättegångsmål hänför
sig till alla de instanser, i vilka målet handläggs. Den uppkommer då målet
anhängiggörs i underrätt och består sedan till dess målet slutligt avgjorts.
Partskretsen kan inte utvidgas vid fullföljd i målet till högre instans. Däremot
kan egenskapen av kärande och svarande givetvis växla. Partssuccession
kan äga rum, t. ex. då part avlider och dödsboet efter denne inträder i
hans ställe. Ställning — i tillämpliga delar motsvarande partsställningen i
rättegång — uppkommer i förvaltningsförfarande! för den som saken rörer
(sakägare). Partskretsen bestäms i förvaltningsförfarandet inie såsom i rättegång
slutligt i första instans, utan den som saken rörer kan inträda som
part i besvärsinstans, oaktat han inte fört talan i tidigare instans. Partssuccession
äger rum i förvaltningsförfarandet på samma sätt som i rättegång.
Partssuccessorn inträder i partens rättigheter och skyldigheter. Har part anfört
besvär, må partssuccessorn t. ex. fullfölja partens talan, om denna ännu
inte avgjorts vid successionstillfället (se t. ex. RÅ 1957 K 955 där ny ägare
av fastighet övertog förre ägarens talan om byggnadslov).

På s. 516 och 517 i samma betänkande anförs bl. a. att liksom i rättegång
är i förvaltningsförfarandet regelmässigt den, som varit part i ett ärende,
berättigad att anföra besvär över beslutet i ärendet. Därutöver äger emellertid
även den, som kunnat vara part i nämnda ärende, föra besvärstalan.
Förutsättning för talerätt är i båda fallen liksom i rättegång i princip även
att beslutet länder klaganden till förfång. Vidare får besvärstalan i princip
inte avse annat eller mera än som varit föremål för prövning. Talerätt tillkommer
inte bara den vars privaträttsliga eller medborgerliga rättigheter
saken rör, utan även den, som har intresse i saken av annan natur, men
krävs regelmässigt alt intresset skall vara väsentligt och erkänt eller eljest
beaktat av den lagstiftning eller sedvanerätt om vars tillämpning fråga är.
(Den närmare avgränsningen av saklegitimation och besvärsrätt i förvaltningsförfarandet
redovisas av de sakkunniga genom en utförlig redogörelse
av rättspraxis i besvärsfrågor på s. 517—534.)

Det torde framstå såsom uppenbart, framhålls det i promemorian, att eu
person som förvärvar äganderätten till en fastighet efter den 1 januari det
år då allmän fastighetstaxering äger ram, kanske t. o. in. omedelbart efter
årsskiftet, har ett sådant intresse av den beslutade taxeringen, att detta enligt
de grunder som nyss refererats borde medföra talerätt och besvärsrätt
för honom. Plan skall betala garantibelopp för fastigheten för den del av
taxeringsåret varunder han äger fastigheten (47 § KL). Vidare påverkar, i
förekommande fall, taxeringen av fastigheten hans inkomst- resp. förmögenhet
sställning. Genom att den nye ägaren inte får anföra besvär i fråga
om taxeringsvärdets storlek kan han inte inverka på den skatt han skall erlägga
vare sig för taxeringsåret eller den därefter löpande perioden om normalt
fem år intill nästa allmänna fastighetstaxering (såvida inte omtaxe -

Kungl. Maj ris proposition nr 147 år 1969 23

ringsskäl enligt 12 § 2 inom. KL föreligger vilket dock mycket sällan är
fallet).

Det förhållandet att besvärsrätten i fastighetstaxeringsmål kommit att få
ett innehåll, som skiljer sig från besvärsrätten inom andra rättsområden,
kan möjligen ses som en följd av utvecklingen beträffande skattskyldigheten
för fastighet. Liksom varit fallet före ikraftträdandet av KL anknöts bestämmelsen
om skattskyldighet för fastighet i prop. 1927:102 till bevillningsförordningens
regler. Därvid föreslogs att skyldighet att erlägga fastighetsskatt
skulle åligga, där inte annorlunda stadgades, fastighetens ägare,
samt att skattskyldigheten skulie avse den ägare eller innehavare av fastigheten,
som för taxeringsåret författningsenligt skolat mantalsskrivas för
fastigheten. Departementschefen uttalade, att genom denna anknytning
vanns eu klar linje och att det ofta framställda kravet på enkelhet i skatteförfattningarna
i detta avseende kunde tillgodoses (s. 336).

14 § KL fick därefter följande utformning: »Skattskyldigheten skall bedömas
med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har fastighet
efter taxeringsårets ingång övergått till ny ägare eller innehavare, skall
denne anses såsom ägare eller innehavare av fastigheten vid taxeringsårets
ingång, därest han författningsenligt skolat för taxeringsåret mantalsskrivas
för fastigheten.» Denna lydelse av 14 § KL gällde ända till omkonstruktionen
av fastighetsbeskattningen år 1953.

Då sålunda skyldigheten att erlägga fastighetsskatt intill år 1953 helt varit
knuten till fastighetsinnehavaren vid taxeringsårets ingång, kan det synas
naturligt, sägs det vidare i promemorian, att även besvärsrätten vid fastighetstaxeringen
tillkommit den som varit ägare till fastigheten vid taxeringsårets
början. År 1953 slopades emellertid den särskilda kommunala fastighetsskatten
(SOU 1953: 8, prop. 1953: 186, SFS 1953: 105). I stället infördes
bl. a. reglerna i 47 § KL om garantibelopp för fastighet. De regler för fastighetsbeskattningen,
som härefter gäller, innebär att skattskyldigheten för fastighet
åvilar inte endast den som varit ägare till fastigheten vid beskattningsårets
ingång utan att skattskyldigheten jämkas på sätt beskrivs i anvisningarna
till 47 §. I exempel 2 i dessa anvisningar sägs: »Har i fall, då beskattningsår
sammanfaller med kalenderår, fastighet bytt ägare den 1 september
beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för den tidigare ägaren till 8/12
och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp, som motsvarar två och en
halv procent av fastighetens taxeringsvärde.»

Trots att skyldigheten att erlägga skatt för fastighet inte längre är knuten
enbart till förhållandena vid taxeringsårets ingång har dock, som nämnts,
inte inträffat någon ändring av rättspraxis beträffande besvärsrätten.

Nämnda förhållande kan enligt promemorian inte anses vara tillfredsställande.
Det föreslås därför att besvärsrätt skall föreligga — förutom för
den som var ägare av fastigheten vid taxeringsårets ingång — även för den
som därefter blivit ägare av samma fastighet. Motsvarande hör gälla även

Kungi. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

för sådan innehavare som skall jämställas med ägare. Bestämmelse härom
bör införas i den föreslagna nya 158 § 1 mom. och 167 § 1 mom. TF.

Om ny ägare övertagit en fastighet under taxeringsåret men före utgången
av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden
bör han enligt promemorian sålunda alltid ha rätt att anföra ordinära besvär
där. Fall kan med den nu föreslagna regeln uppkomma då flera ägare
besvärar sig beträffande samma fastighetstaxering. Detta bör i och för sig
inte medföra några svårigheter i processen. Har flera ägare anfört besvär
i första instans bestäms ramen för talan på samma sätt som då dels skattskyldig,
dels taxeringsintendent anfört besvär beträffande årlig taxering.

Har ny ägare övertagit eu fastighet efter det den ordinarie besvärstiden
gått ut, kan hans talan — om den tidigare ägaren inte anfört besvär —•
prövas endast i den mån han kan anses ha extraordinär besvärsrätt.

Om ägare anfört besvär inom rätt tid får ny ägare anses ha rätt att som
sakägare inträda i processen. Den nye ägaren får därvid föra processen
inom den ram som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden. Vill
den nye ägaren efter besvärstidens utgång framställa yrkanden som går utöver
de av tidigare ägare i rätt tid framställda yrkandena, bör han få sina
nya yrkanden prövade endast i den mån han därför kan anses ha särskild
besvärsrätt, heter det vidare i promemorian.

Den som förvärvat en fastighet före den ordinarie besvärstidens utgång
har med hänsyn till att han skall erlägga större del av garantibeloppet för
fastigheten än den föregående ägaren också större intresse av att bevaka
vilket taxeringsvärde som åsätts fastigheten och att eventuellt föra talan angående
taxeringsvärdet. Såväl den nye som den förre ägaren kan få del av
preliminärt och slutligt taxeringsvärde för fastigheten genom att ta del av
innehållet i utlagd fastighetslängd. Genom bestämmelse i TK bör härutöver
både den som vid taxeringsårets ingång var ägare och — där så är möjligt
före besvärstidens utgång — den som därefter visat sig blivit ny ägare av
den fastighet fastighetstaxeringsnämndens beslut avser få underrättelse om
nämndens preliminära resp. slutliga beslut. Anvisningar om underrättelseförfarandet
till följd av den nya bestämmelsen bör enligt promemorian meddelas
av riksskattenämnden.

Enligt promemorian bör för sammanhangets skull till nya 158 § 1 mom.
TF överflyttas vad som nu i 168 § första stycket sägs bl. a. om att besvärsrätt
liksom för ägare också tillkommer annan, för vilken garantibelopp
skall upptas såsom skattepliktig inkomst.

Remissyttrandena

Förslaget att besvärsrätt skall tillkomma även den som efter taxeringsårets
ingång blivit ägare av fastigheten har i princip tillstyrkts av samtliga
remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Kammarrätten anser starka skäl tala för att även den, som efter taxeringsårets
ingång förvärvat fastighet, bör tillerkännas besvärsrätt. Det kan
dock förutses att detta kan medföra vissa komplikationer i taxeringsprocessen.
Dessa fall torde emellertid enligt kammarrättens uppfattning inte bli
så många att de kan innebära någon allvarligare olägenhet. Avgörande finner
kammarrätten vara hur riksskattenämnden kan lösa problemet med ett
underrättelseförfarande, så att ny ägare verkligen kommer i åtnjutande av
den föreslagna besvärsrätten. I regel brukar en köpare göra sig underrättad
om fastighetens taxeringsvärde vid köpet och torde i samband därmed även
bli ujiplyst om huruvida säljaren avser att anföra besvär över taxeringsvärdet.
I sådana fall har han alltså möjlighet att bevaka sin rätt. Svårigheter
uppstår tydligen framför allt när besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut
anföres av taxeringsintendent eller kommun. Då kan inträffa att det
inte är känt att fastigheten bytt ägare. Problemet kan enligt kammarrätten
möjligen lösas genom att riksskattenämnden föreskriver, att taxeringsintendent
i sina besvär eller i förklaring över kommuns besvär frågar den skattskyldige,
huruvida fastigheten efter taxeringsårets ingång övergått till ny
ägare. Det kan dock trots detta förekomma, att den nye ägaren inte får
kännedom om anförda besvär. Om den nye ägaren sedan den ordinarie
processen slutförts vänder sig til! myndighet med yrkande om rättelse, anser
kammarrätten att besluten bör undanröjas och den nye ägaren ges den
besvärsrätt som tillkommer honom som sakägare.

Riksskattenämnden, som tillstyrker den utvidgade besvärsrätten för ny
ägare, är medveten om, att den sålunda utvidgade besvärsrätten kan komma
att i den praktiska tillämpningen medföra vissa processtekniska svårigheter.
Detta sammanhänger bl. a. med taxeringsmyndigheternas i viss mån
begränsade möjligheter att få reda på när en fastighet bytt ägare. Dessa
svårigheter bör emellertid enligt riksskattenämnden inte överdrivas. Nämnden
framhåller att det i praktiken sällan torde förekomma att någon köper
en fastighet utan att dessförinnan ha tagit reda på vilket taxeringsvärde,
som vid tidpunkten för förvärvet gäller för fastigheten. Detta ligger i sakens
natur med hänsyn till den betydelse i ekonomiskt hänseende som fastighetens
taxeringsvärde får för den nye ägaren. Det kan därför antas att den,
som förvärvat en fastighet under det år fastighetstaxering skett, i regel
kommer att självmant ge sig tillkänna i den mån han finner anledning till
erinran mot det taxeringsvärde som åsatts av fastighetstaxeringsnämnden.

Samfundet för fastighetsvärdering finner förslaget innebära att, om en
fastighet byter ägare före maj månads utgång, den nye ägaren får rätt att
anföra besvär i ordinarie ordning. Byter fastigheten ägare efter maj månads
utgång, kan den nye ägaren inträda som sakägare om den förre fastighetsägaren
anfört besvär. Enligt samfundets mening är förslaget väl motiverat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som i sak tillstyrker förslaget, är tveksam
om lagstiftning behövs. Länsstyrelsen framhåller att det i promemorian

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

åberopade utslaget i regeringsrätten avser 1952 års taxering och alltså förhållanden
före tillkomsten av bestämmelserna om garantibelopp i 47 § KL
varvid tidpunkten för äganderätten helt ändrat betydelse. En sådan ordning,
som att äganderätten till fastighet vid taxeringsårets ingång är avgörande
för rätten att besvära sig över åsatt fastighetstaxering, måste uppfattas som
stötande för ny ägare som förvärvat fastigheten efter nämnda tidpunkt men
innan besvärstiden utgått. Om de nuvarande reglerna verkligen har den innebörden
bör de enligt länsstyrelsens mening ändras. I motsatt fal! är ett
förtydligande på sin plats, anför länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker den föreslagna lagstiftningen på
formella skäl och anför.

Som förut framhållits avser uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare»
samtliga kategorier av skattskyldiga, vilka omnämnas i 47 § KL.
Uttrycket har vid tolkningen av 163 § TF i praxis erhållit den innebörden,
att besvär endast kan anföras av den som den 1 januari under taxeringsåret
ägt eller innehaft fastigheten. Kretsen av dem som kan anföra besvär

(»liksom för ägare etc--») utvidgas emellertid genom bestämmelsen i

168 § 1 st TF med viss arrendator och »annan för vilken garantibelopp för
fastigheten skall upptagas såsom skattepliktig inkomst». Besvärsrätten för
»annan etc» tillkom med 1956 års taxeringsförordning. Den saknades i
1928 års taxeringsförordning och behövdes inte heller på grund av den
dåvarande fastighetsskattens konstruktion. 1 förarbetena till 1956 års taxeringsförordning
har såvitt kunnat utrönas stadgandet inte kommenterats.
— Den tidigare slutsatsen att uttrycket »ägare och därmed likställd innehavare»
avser alla i 47 § KL upptagna skattskyldiga och att de därmed
har besvärsrätt enligt 163 § TF om de ägt eller innehaft fastigheten den
1 januari kan knappast bestridas. Om man hävdar att däri inte ingår de
skattskyldiga som utan att vara ägare (47 § KL a—c) ändå skattar för
garantibelopp t. ex. tomträttsinnehavare faller detta på sin egen orimlighet
eftersom dessa då inte skulle ha haft besvärsrätt enligt 1928 års taxeringsförordning,
vilken endast upptog besvärsregler, motsvarande dem i
163 § upptagna. I 47 § KL upptas alla som har att erlägga skatt för garantibelopp.
Med detta för ögonen frågar man sig: Vilken självständig mening
kan bestämmelsen om besvärsrätt för »annan etc» då ha? Svaret kan knappast
bli mer än ett, nämligen att den medför besvärsrätt för sådana ägare
eller innehavare som inte haft fastigheten den 1 januari. Resultatet av detta
resonemang blir att den besvärsrätt, som promemorieförfattarna nu söker
införa, redan finns. — Frågan blir då, hur är egentligen praxis på området?
Kammarrättens utslag beträffande kammarrättsfiskalen Kessler synes vara
av mindre betydelse eftersom kammarrätten inte är slutinstans i processuella
frågor. Målet avsåg särskild fastighetstaxering. Av utslaget synes kunna
framläsas att innehållet i 183 § 1 st taxeringsförordningen, vilken bestämmelse
vid särskild fastighetstaxering motsvarar 168 § 1 st TF, överhuvud ej
varit på tal. — Det i promemorian åberopade rättsfallet 11.2.1959 (U. Behm)
säger i detta stycke ingenting, eftersom det avsåg 1952 års taxering och således
tillämpning av 1928 års taxeringsförordning, i vilken besvärsrätten för
»annan» eller motsvarande saknades. Länsstyrelsen har inte kunnat finna
några senare rättsfall. Oavsett vad kammarrätten och promemorieförfattarna
anför måste länsstyrelsen därför i brist på vägledande rättsfall anta att

Kung!. Maj:ts proposition nr IM år 1969

besvärsrätt föreligger för den som efter taxeringsårets ingång förvärvat fastighet.
Förslaget i denna del avstyrkes därför. — Anses det trots allt nödvändigt
att poängtera att förvärv av fastighet efter den 1 januari medför besvärsrätt,
kan detta ske genom att den nuvarande formuleringen ändras på följande
sätt:---»tillkommer jämväl annan, för vilken på grund av förvärv

av fastighet under taxeringsåret eller eljest garantibelopp för fastigheten
—---».

Uttalandet att ny ägare såsom intervenient i skatteprocessen måste hålla
sig inom den ram som angetts av den tidigare ägaren finner Sveriges fastighetsägareförbund
inte klar. Regeln får väl anses innebära att den nye ägaren
inte kan yrka ett högre värde än tidigare, men däremot nedsätta ett
yrkande, vilket ju alltid kan ske i en process. Man borde enligt förbundets
mening emellertid också kunna åberopa nya omständigheter utan att detta
skall anses innebära någon ändring av talan. Vad man därvid närmast har
att hålla sig till synes vara 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län diskuterar ramen för processen. Utvidgningen
av besvärsrätten till ny ägare kan skapa problem för det fall att
både den gamle och den nye ägaren anför besvär med yrkanden om höjning
av det av fastighetstaxeringsnämnden åsatta värdet och yrkandena i besvären
har olika innehåll. Detta åskådliggör länsstyrelsen med följande exempel.

En fastighet har av fastighetstaxeringsnämnd åsatts taxeringsvärde av
100 000 kr. Den gamle ägaren, dvs. den person som vid taxeringsårets ingång
ägde fastigheten, yrkar i besvär, som inkommit inom den ordinarie besvärstiden,
att värdet skall höjas till 150 000 kr. Före besvärstidens utgång säljs
fastigheten och den nye ägaren yrkar, också i rättidigt inkomna besvär, att
det av taxeringsnämnden åsatta värdet skall höjas till 130 000 kr. Taxeringsintendenten
biträder sistnämnda yrkande. Vid sin prövning av målet finner
fastighetsprövningsnämnden att värdet rätteligen skall bestämmas till
140 000 kr. Fråga uppstår nu om fastighetsprövningsnämnden kan åsätta
detta värde med hänsyn till bestämmelserna i den föreslagna nya 161 § TF
jämförd med 86 § TF.

Uttalandet i promemorian (s. 32), att ny ägare får föra processen inom
den ram »som fastställts genom den tidigare ägarens yrkanden», anser länsstyrelsen
inte innebära annat än att den nye ägaren inte kan få bifall till
ett yrkande om högre taxeringsvärde än vad den gamle ägaren yrkat eller
150 000 kr., men däremot kan det knappast med en strikt tolkning av bestämmelserna
i 86 § TF ge fastighetsprövningsnämnden rätt att för den nye
ägarens del gå utöver vad han i sina besvär yrkat (och vad taxeringsintendenten
biträtt) eller 130 000 kr. För den gamle ägarens del kan däremot
något formellt hinder för att höja taxeringsvärdet till 140 000 kr. inte föreligga.
Enligt länsstyrelsens mening måste det betecknas som otillfredsställande
och ur praktiska synpunkter mycket olyckligt om en sådan strikt tolkning
av bestämmelserna som den nu anförda skulle kunna ge skilda resultat
för den gamle och den nye ägaren. En komplettering erfordras därför av

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

bestämmelserna i den föreslagna 161 § TF, vari hänvisning sker bland annat
till bestämmelserna i 86 § samma förordning. Kompletteringen bör enligt
länsstyrelsens mening ha den innebörden att om såväl tidigare som nuvarande
ägare av fastighet anfört besvär mot fastighetstaxeringsnämnds beslut,
fastighetsprövningsnämnden vid prövning av dessa besvär icke må bestämma
taxeringsvärde till högre men väl till lägre belopp än det lägsta
belopp någondera av dessa parter yrkat.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt har frågan om besvärsrätten
för kommun väckts av en remissinstans. Länsstyrelsen i Skaraborgs län
föreslår slopande av denna besvärsrätt. Länsstyrelsen påpekar att en kommun
utan att själv inneha viss fastighet likväl anses ha ett så stort ekonomiskt
intresse av dennas taxering att kommunen äger rätt att hos fastiglietsprövningsnämnd
föra talan om ändring i fastigheten åsatt taxeringsvärde.
Bestämmelsen är en reminiscens från den tid fastighetsskatten var en
objektskatt och hade större betydelse för den kommunala ekonomin än vad
nu i allmänhet är förhållandet. Självfallet skall en kommun äga rätt föra
talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut rörande taxeringsvärde på fastigheter,
för vilka kommun är ägare. Däremot kan man enligt länsstyrelsens
mening starkt ifrågasätta nödvändigheten av kommunens allmänna befogenhet
att anföra besvär över andra fastigheter åsatta taxeringsvärden.
Såsom nyss anförts är fastighetsskatten inte längre eu objektskatt utan ingår
som ett led i den kommunala inkomstbeskattningen. Är fastighetsskatten
inte vad man kallar effektiv, dvs. garantibeloppet för fastigheten motsvaras
av ett lika stort s. k. procentavdrag för fastigheten enligt 45 § KL,
inverkar fastighetens värde inte på något sätt på den kommunala ekonomin.
Är fastighetsskatten däremot effektiv — vilket i regel torde vara förhållandet
beträffande s. k. en- och tvåfamilj sfastigheter av annan fastighets karaktär
— är fastighetsskattens inverkan på den kommunala ekonomin i allmänhet
ringa med hänsyn framför allt till den fortgående stegringen i inkomstskatteunderlaget.
Ett bibehållande av den kommunala besvärsrätten
i detta hänseende ter sig därför för länsstyrelsen skäiigen meningslöst och
komplicerar dessutom lagstiftningen bland annat genom särskilda regler för
besvärstid för kommun. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att
nu slopa denna besvärsrätt och kanalisera all det allmännas besvärsrätt till
förste taxeringsintendenten. Eventuellt kan ett slopande av kommunens allmänna
besvärsrätt kombineras med en föreskrift av innebörd att förste
taxeringsintendent skall ha skyldighet att om kommun så begär beträffande
viss fastighet, till vilken kommun ej är ägare eller därmed likställd innehavare,
föra talan i fråga om denna fastighet åsatt taxeringsvärde såvitt inte
särskilda skäl talar däremot.

Frågan om underrättelse till ny ägare rörande fastighetstaxeringsnämnds
beslut är en fråga som väckt stort intresse vid remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 29

Den närmare utformningen av underrättelseförfarandet har därvid blivit
föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har dock tillstyrkt
förslaget i promemorian. Det bör här erinras om att underrättelseförfarandet
även behandlas i ett senare avsnitt under rubriken »Vissa tidsfrister
m. m.».

Avsikten med de föreslagna bestämmelserna i 76 a § TK anser fastighetstaxering
skommittéerna vara att slutlig underrättelse alltid bör tillställas ny
agare, som inte erhållit preliminär underrättelse — oavsett om erinringar
avgivits eller ej. Detta framgår emellertid inte klart av den föreslagna författningstexten,
anser kommittéerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i princip ansluter sig till förslaget
om nya regler för underrättelseförfarandet, finner det dock i viss mån tveksamt
huruvida och i vilken utsträckning reglerna om preliminär underrättelse
till även den nye fastighetsägaren i praktiken skall kunna tillämpas
av samtliga lokala skattemyndigheter. En underhandskontakt med ett antal
fögderichefer inom Stockholms län har visat, att dessa av arbetstekniska
skäl inte anser sig kunna säkert räkna med, att det skall bli möjligt att genomgående
ta fram uppgifter om namn och adress på dem, som efter taxeringsårets
ingång blivit ägare eller därmed likställd innehavare av de fastigheter
besluten avser, inom sådan tid att preliminära underrättelser kan hinna
utsandas. Det kan med hänsyn härtill enligt länsstyrelsen ifrågasättas,
om inte bestämmelsen om preliminär underrättelse till den nye fastighetsägaren
av praktiska skäl bör utgå. Ur de olika synpunkter (framför allt
partsintresset) som redovisats i promemorian synes det dock länsstyrelsen
mindre tillfredsställande om ny fastighetsägare över huvud taget inte kan
påräkna underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i andra fall
än som avses i 154 § 1 mom. TF, nämligen i de fall, då erinringar mot preliminärt
åsatt taxeringsvärde avgetts av förutvarande ägaren eller då fastighetstaxeringsnämnd
utan att erinringar avgetts beslutat åsätta annat värde
än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. I
ett mycket betydande antal fall skulle vid en sådan begränsning av underrätteiseförfarändet
gentemot ny fastighetsägare denne inte erhålla något
skiiftligt besked om åsatt taxeringsvärde. Länsstyrelsen noterar vidare, att
utredningen synbarligen varit medveten om denna problematik, eftersom
den i förslaget till en ny paragraf 76 a i TK angivit att preliminär underrättelse,
»där så är möjligt», skall av lokal skattemyndighet sändas även
till den, vilken efter taxeringsårets ingång visar sig ha blivit ägare eller därmed
likställd innehavare av den fastighet beslutet avser. Länsstyrelsen förmodar
att det även finns anledning räkna med en viss aktivitet från den
nye fastighetsägarens sida för att få del av fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut i de fall, då lokal skattemyndighet inte utsänt preliminär
underrättelse till den nye ägaren på grund av bristande kännedom om denne.
Länsstyrelsen anser sålunda att övervägande skäl talar för att reglerna

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

om underrättelseförfarandet bör innefatta även preliminär underrättelse —
i den mån så är möjligt ■— till den, som blivit ägare eller därmed jämställd
innehavare av fastighet efter taxeringsårets ingång. Länsstyrelsen vill emellertid
särskilt understryka, att några mer långtgående krav inte torde kunna
ställas på de lokala skattemyndigheternas arbetsinsats med avseende på utrönandet
av nytillkomna fastighetsägare efter taxeringsårets ingång, med
hänsyn till dessa myndigheters arbetssituation under den tid då de preliminära
underrättelserna skall utsändas.

Lantbruksstyrelsen finner förslaget innebära att nya ägare i högre grad
än gamla blir nödsakade att ta del av den under tre veckor i maj utlagda
fastighetslängden. Styrelsen vill dock inte invända mot förslagen utan förutsätter
att nya ägare på lämpligt sätt via press och radio upplyses om sina
rättigheter och hur dessa säkrast skall tillvaratas.

En begränsning i den föreslagna underrättelseskyldigheten föreslås av
länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar och Hallands län samt Föreningen
Sveriges fögderichefer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att det skall ankomma på den,
som efter taxeringsårets ingång blivit ny ägare eller innehavare, att själv
begära uppgift om åsatt taxeringsvärde. En undersökning av vilka som efter
taxeringsårets ingång blivit ägare eller därmed likställda innehavare av fastighet
kan nämligen befaras komma att medföra en avsevärd arbetsbelastning
för de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det från den lokala skattemyndigheten
i Kalmar fögderi har framförts betänkligheter mot de lokala skattemyndigheternas
möjlighet att utskicka underrättelser om åsatta taxeringsvärden
i de fall då ny ägare tillkommit efter taxeringsårets ingång. Sådan
underrättelseplikt borde föreligga endast då den nye ägaren så begär hos
lokal skattemyndighet.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner innebörden av bestämmelserna
om underrättelse oklar. Föreningen vill tolka regeln så, att ny ägare efter
hänvändelse till lokal skattemyndighet skall tillställas avskrift av tidigare
utsänd underrättelse. Mot ett sådant förfarande finns inte något att erinra.
Skulle däremot bestämmelsen anses innebära att lokal skattemyndighet med
ledning av inkomna avskrifter av lagfarter och andra handlingar (t. ex.
jämkningsansökningar) skall efterforska nya ägare och deras adresser för
att till dem utsända manuellt framställda underrättelser, måste föreningen
bestämt avstyrka författningsförsiaget. Detta skulle nämligen medföra sådana
konsekvenser ur arbetssynpunkt, att lokal skattemyndighet med nuvarande
knappa personaltilldelning inte skulle kunna bemästra den nya arbetsuppgiften
på ett tillfredsställande sätt. Det bör härvid observeras, att
myndigheten under den tid som avses har sin högsta arbetsbelastning på
grund av arbetet med den årliga taxeringen. Härtill kommer att bestämmel -

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A7 år 1969

sen, om den ges en sådan räckvidd, skulle medföra en viss diskriminering av
nytillträdande fastighetsägare på landet, vilka även om lagfart söks inom den
i lagfart sförordningen stipulerade halvårsgränsen, kanske i flertalet fall inte
skulle nås av underrättelse innan besvärstidens utgång. Även för nytillträdande
fastighetsägare i stad, där tremånadersgräns gäller, skulle föreslaget
underrättelseförfarande bli otillräckligt. Med samma styrka kan även den invändningen
göras att, i fråga om byggnad på annans mark, ny ägare endast
efter särskild anmälan till lokal skattemyndighet skulle kunna erhålla sådan
underrättelse. Föreningen vill därför bestämt förorda att bestämmelserna
i 76 a § TK ges en sådan utformning, att därav klart framgår att underrättelse
till ny ägare skall utsändas endast i de fall denne har gjort framställning
därom hos lokal skattemyndighet. Liknande synpunkter anför
länsstyrelsen i Hallands län.

Underrättelse till den nye ägaren om såväl preliminärt som slutligt beslut
förordar Sveriges fastighetsägareförbund som en följd av den ökade besvärsrätten.
Däremot godtar förbundet att man på grund av de praktiska svårigheterna
avstår från att utsända slutliga rekommenderade underrättelser
till samtliga skattskyldiga.

Beträffande innehållet i de anvisningar om det nya underrättelseförfarandet,
som det enligt promemorian bör ankomma på riksskattenämnden
att utfärda, uttalar riksskattenämnden redan nu, att det synes lämpligt
att i anvisningarna intas föreskrift om att taxeringsiniendenterna i sina
besvär och yttranden bör erinra motparten om att i förekommande fall
upplysning bör lämnas om ny ägares namn och adress. Samma förslag framförs
av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m.

Formen för taxeringsintendents överklagande
Nuvarande ordning

Förste taxeringsintendentens allmänna åligganden vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen
regleras i 17 § TF. Enligt denna skall taxeringsintendenten
bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna
blir likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig omfattning
granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter
mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt. För utredning i taxeringsfrågor
som kräver särskild sakkunskap kan taxeringsintendenten anlita sakkunnig.
Vidare kan taxeringsintendenten kalla ordförande eller annan ledamot
i taxeringsnämnd för att få upplysningar. Motsvarande regler gäller för

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

den allmänna fastighetstaxeringen genom hänvisning i 172 § till 17 §. Vidare
anges i 147 § andra stycket att förste taxeringsintendenten har att
övervaka fastighetstaxeringsnämndernas och fastighetstaxeringsombudens
arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen äger taxeringsintendent genom
framställning om åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med
skatteförfattningarna överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering,
yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut (158 § första
stycket och 163 § 2 mom.).

Promemorian

I promemorian erinras om att 1955 års taxeringssakkunniga ansåg (SOU
1955:51 s. 222) att taxeringsintendent borde kunna överklaga fastighetstaxeringsnämnds
beslut på ett mera formlöst sätt än andra parter vid den
allmänna fastighetstaxeringen. Han borde liksom tidigare kunna ta initiativ
till ändring genom formlös framställning, vilken i förekommande fall
borde kunna avse flera fastigheter eller grupper av fastigheter samtidigt.

Skälet till de sakkunnigas ställningstagande torde ha varit att taxeringsintendenten
i vissa fall vid den allmänna fastighetstaxeringen kan nödgas
att på eu och samma grund yrka ändring för ett stort antal fastigheter. Av
uppgifter inhämtade från länsstyrelserna framgår emellertid, heter det vidare
i promemorian, att mängdframställningar i sakfrågor endast förekom
i tre fall i samband med 1965 års allmänna fastighetstaxering. Även för sådana
framställningar gäller dock att yrkandena — även om de har samma
grund •—■ måste individualiseras och anges för varje fastighet.

Det har enligt promemorian förekommit att taxeringsintendent fått göra
mängdframställningar hos fastighetsprövningsnämnden om ändringar av
formell karaktär. Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen inkom ett
mycket stort antal dylika yrkanden beträffande längdföringsfel som avsåg
fastigheter på ofri grund. I promemorian hänvisas till en närmare specifikation
av besvär som anförts till 1965 års fastighetstaxering upptagen i tablåform.
Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.

Enligt promemorian synes skäl inte föreligga för att taxeringsintendenten
i fortsättningen skall ha särskild ställning jämfört med andra besvärsparter.
Han måste individualisera sina yrkanden för varje taxering han vill
överklaga och hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den
utgör underlag för meningsfylld kommunikation.

Av praktiska skäl bör, framhålls det vidare i promemorian, taxeringsintendent
givetvis även hädanefter få disponera längre tid för överklagande
av fastighetsnämnds beslut än andra parter. Om han finner nödvändigt
att inkomma med besvär på samma grund för ett stort antal fastigheter,

Kungl. Maj. ts proposition nr ik7 år 1969 33

bör han kunna ange sina yrkanden och grunderna för dessa i förenklad,
skriftlig form. Mängdbesvär bör han kunna delge berörda fastighetsägare
exempelvis i form av kopior av en och samma besvärsskrift.

Taxeringsintendent sägs i enlighet med här återgivna synpunkter i likhet
med andra besvärsparter böra överklaga fastighetstaxeringsnämnds beslut
genom besvär och inte som nu genom framställning. Därför föreslås i
promemorian att vad som sägs i 131 § 2 mom. andra stycket, 158 § första
stycket, ltil § och 162 § första stycket, 163 § 2 mom. och 164 § 2 mom. TF
om taxeringsintendents rätt att göra framställning till fastighetsprövningsnämnd
utgår och ersätts i förslagets 131 § 2 mom., 158 § 1, 2 och 3 inom.,
160 § och 164 § 2 mom. med rätt att anföra besvär.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att taxeringsintendents rätt till
särskild framställning ersätts med en vanlig besvärsrätt.

Kammarrätten anser det tillfredsställande att taxeringsintendenten i fortsättningen
måste framställa sina yrkanden individualiserade. Då fråga är
om en mängd likartade besvär bör besvärsskrifterna dock kunna göras
summariska.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att intendenten enligt
promemorian måste individualisera sina yrkanden för varje taxering och
att hans skriftliga framställning måste ha sådan form att den utgör underlag
för meningsfylld kommunikation. Härmed torde enligt länsstyrelsen
avses, att intendenten inte skall äga anföra reservationsbesvär eller att reservationsbesvären
i vart fall skall ha slutligt utvecklats senast vid utgången
av intendentens besvärstid. Detta framgår dock inte av ordalagen i den
föreslagna författningstexten, anser länsstyrelsen.

Granskningsskyldigheten

Nuvarande ordning

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till
länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll
granskas, varpå taxeringsintendenten gör framställningar hos fastighetsprövningsnämnden
med yrkande om erforderliga ändringar (158 § första
stycket TF''). Där så anses erforderligt äger länsstyrelsen kalla ordförande
eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig för
meddelande av upplysningar (158 § andra stycket). Enligt 172 § 1) jämförd
med 17 § tredje stycket äger taxeringsintendent när så finns erforderligt
kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att
av denne erhålla upplysningar.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Promemorian

Reglerna i nuvarande 158 § första stycket TF om granskning av de taxeringar
som åsatts av fastighetstaxeringsnämnderna kvarstår från den period,
då fastighetsprövningsnämnden alltjämt var en taxerande myndighet
och inte en dömande instans, som den nu är, framhålls det i promemorian.
Enligt denna paragraf skall sålunda granskningen av taxeringarna till viss
del ankomma på länsstyrelsen. Skillnaden mellan fastighetsprövningsnämnden
som taxerande instans och länsstyrelsen som granskande myndighet
torde vid tiden för bestämmelsens tillkomst inte ha varit stor.

I den utredning taxeringsintendent har att förebringa såsom part får han
således vid den allmänna fastighetstaxeringen hjälp med granskningsarbetet
av länsstyrelsen i motsats till vad fallet är vid den årliga taxeringen.
Det synes enligt promemorian inte lämpligt att länsstyrelsen, där landskamreraren
både är chef för taxeringssektionen och ordförande i fastighetsprövningsnämnden,
bistår taxeringsintendenten i det granskningsarbete som
denne i egenskap av part hos fastighetsprövningsnämnden har att utföra.
Vad som är föreskrivet om länsstyrelsens medverkan bör därför utgå.

Såsom nämnts har länsstyrelsen enligt gällande författning rätt att där
så anses erforderligt kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer
alt under granskningsarbetet infinna sig för meddelande av upplysningar
(158 § andra stycket TF). Med hänsyn till vad nyss sagts om att
det inte kan anses lämpligt att länsstyrelsen bistår taxeringsintendent i
hans granskningsarbete föreslås att bestämmelsen slopas.

Enligt 172 § 1) jämförd med 17 § TF föreligger, såsom också nämnts i
det föregående, möjlighet för taxeringsintendent att inkalla ordförande och
annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd för att erhålla upplysningar under
taxeringsarbetet. Enligt promemorian kan han emellertid ha behov av
att under taxeringsarbetet liksom annars under sitt arbete med den allmänna
fastighetstaxeringen få upplysningar även av andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer. Den betydelsefulla ställning fastighetstaxeringsombuden
intar vid värdesättningen av fastigheterna i fastighetstaxeringsnämnderna
motiverar att han bör kunna inkalla även ombud
för upplysningar. Föreskrift härom bör enligt promemorian införas i 147 §,
dit nyssnämnda bestämmelse i 172 § 1) sägs böra flyttas.

Det erinras i sammanhanget om vad bevillningsutskottet anförde i samband
med att riksdagen antog den åsyftade föreskriften för den årliga taxeringen
i 17 § TF (BeU 1956: 56 s. 105). Utskottet uttalade.

Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordförande
eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upplysningar
vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet
begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas
onödiga kostnader. Del normala förfaringssättet bör vara att vederbörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestämmelsen
inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsförhållande
till taxeringsintendenten.

I 158 § första stycket TF finns angivet vilka handlingar som bör omfattas
av taxeringsintendents och — hittills — länsstyrelses granskningsskyldighet.
Emellertid finns utöver de omnämnda handlingarna ett flertal andra
som av naturliga skäl bör granskas av taxeringsintendent, såsom kontrolllängder,
markvärdekartor, fastighetstaxeringsavier in. in. Det synes enligt
promemorian därför inte föreligga skäl att särskilt utpeka de nu i 158 § angivna
handlingarna (fastighetslängder och protokoll) såsom föremål för
granskning. Bestämmelsen bör alltså utgå.

Remissyttrandena

Vad i dessa hänseenden föreslagits i promemorian har inte föranlett några
erinringar från remissinstansernas sida.

För den lagtekniska utformningen vill länsstyrelsen i Skaraborgs län dock
sätta vissa frågetecken. Beträffande den årliga taxeringen finns de grundläggande
bestämmelserna om förste taxeringsintendentens uppgifter och befogenheter
i 17 § TF, intagen under andra avdelningen, kapitel I. »Om taxeringsorganisationen».
1 fråga om allmän fastighetstaxering finns i tredje avdelningen
av samma förordning kapitel VIII. »Gemensamma bestämmelser»
172 § en hänvisning till 17 §. I promemorian föreslås nu att hänvisningen till
17 § skall flyttas från 172 § till 147 § som ingår i tredje avdelningens kapitel
IV. »Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. in.» och kompletteras
med föreskrifter om rätt för förste taxeringsintendent att inkalla fastighetstaxeringsombud
och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna
personer för att erhålla upplysningar. Mot sistnämnda komplettering har
länsstyrelsen i och för sig intet att erinra. Med hänsyn till de allmänna befogenheter
den föreslagna hänvisningen jämte därtill hörande komplettering
ger åt förste taxeringsintendenten inte endast under tiden för fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet utan även under tiden därefter anser länsstyrelsen
det olämpligt att dessa bestämmelser införs i 147 §. I stället bör
enligt länsstyrelsen, för att uppnå likformighet med reglerna vid den årliga
taxeringen, under tredje avdelningens kapitel I. »Om taxeringsorganisationen»
intagas en ny paragraf, benämnd 135 b §, med i huvudsak samma innehåll
som 17 § och med den komplettering som erfordras för den allmänna
fastighetstaxeringen. Skulle detta inte anses lämpligt bör hänvisningen till
17 § enligt länsstyrelsens mening stå kvar i 172 §, eventuellt med eu komplettering
att vad som i 17 § är stadgat om rätt för förste taxeringsintendent att
kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd vid allmän fastighetstaxering
bör gälla fastighetstaxeringsombud samt ordförande eller annan
ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i prövningsdistriktet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Vissa tidsfrister in. in.

Nuvarande ordning

Enligt 152 § andra stycket TF skall fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden föreligga färdigt senast den 25 januari under
taxeringsåret. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall
av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas
om den taxering och de delvärden för fastigheten som preliminärt bestämts.
1 underrättelsen skall upplysas bl. a. att ägaren senast den 10 mars
äger till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avge skriftliga erinringar
över det preliminära beslutet (152 § tredje stycket).

Ifyllda underrättelseblanketter och stomme till fastighetslängd framställs
datamässigt av länsstyrelsen, som skall till lokal skattemyndighet överlämna
blanketterna senast den 10 februari (68 § andra stycket TK) och stommen
senast den 20 februari (73 § tredje stycket). Stomme till fastighetslängd
skall under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig
på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse om utläggningen
av stommen skall utfärdas av lokal skattemyndighet efter samråd med ordförande
i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari (152 § fjärde
stycket TF).

Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25
mars (152 § första stycket TF). Har ägare avgett erinringar eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan alt erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet
annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det
preliminära beslutet, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande underrätta
ägaren om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxeringsnämnden
slutligt bestämt (154 § 1 mom.).

Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift under minst
14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret offentligen framläggas inom
kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 § 3 mom. TF och
76 § 2 mom. tredje stycket TK).

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall inges eller insändas
till prövningsnämndens kansli och skall såvitt gäller besvär som anförts av
ägare och kommun vara inkomna senast den 15 maj under taxeringsåret
(163 § 1 mom. TF). Någon sista dag har inte stadgats för taxeringsintendents
framställning till fastighetsprövningsnämnd med yrkande om ändring
i fastighetstaxeringsnämnds beslut (jfr 163 § 2 mom.).

Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31 oktober
under taxeringsåret (160 § 1 mom. TF).

Enligt 69 § 4 mom. andra stycket TF skall underrättelse om avvikelse från
självdeklaration vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen tillställas den

Kungl. Maj.ts proposition nr t''i7 år 1969

skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid ej når
den skattskyldige, genom delgivning genom posten (av polisen om delgivning
genom posten ej lyckas). Sådan underrättelse skall vara utsänd av taxeringsnämnd
före utgången av juni månad under taxeringsåret (jfr 71 § första
stycket). Besvär över taxeringsnämnds beslut skall ha anförts av enskild
senast den 15 augusti och av kommun senast före utgången av september
månad under taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid utgår inte
förrän vid utgången av april året efter taxeringsåret (76 §). Har skattskyldig
inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om avvikelse
från självdeklaration får han anföra extraordinära besvär, varvid
besvärstiden i normalfallet utgår vid utgången av året efter taxeringsåret
(99 §).

Promemorian

Underrättelse om slutlig taxering

Departementschefen uttalade i prop. 1956: 150 (s. 350) att underrättelser
om slutliga beslut vid fastighetstaxeringen inte var avsedda att innebära annat
än eu serviceåtgärd från myndigheternas sida. I prop. 1969:96 (s. 27)
har understrukits att detta uttalande inte får tolkas så att ordföranden skulle
sakna skyldighet att utsända sådana underrättelser utan att uttalandet
avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebliven
underrättelse, förklarade departementschefen i sistnämnda proposition,
medför nämligen inte alt ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning
av det slutliga beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden.

Det är alltså fastighetslängdens utläggning under 14 dagar före den 15 maj
som är utgångspunkt för den tid under vilken besvär kan anföras till fastighetsprövningsnämnden.
Eftersom tiden för besvär till fastighetsprövningsnämnden
för enskilda och kommuner går ut senast den 15 maj har denna tid
kunnat vara mycket knapp.

1 den promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför den
förestående allmänna fastighetstaxeringen (Stencil Fi 1969:3), vilken låg
till grund för prop. 1969: 96, underströks vikten av att underrättelser om
slutliga beslut om fastighetstaxering på sätt är föreskrivet i 154 § 1 mom. TF
utsänds till ägare. I nyssnämnda promemoria anfördes bl. a. (s. 26).

Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare
(-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna.
De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastighetslängd,
vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn
härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som
gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära
beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb7 år 1969

De grundläggande skillnader som sålunda föreligger mellan bestämmelserna
för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan,
och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade
av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom personlig
delgivning underrätta samtliga fastighetsägare om de taxeringar som
åsatts deras fastigheter.

Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta
besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fastighetslängderna
utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rättssäkerhet
— talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighetstaxeringsnämnds
beslut och om besvär till fastighetsprövningsnämnden ändras
att i möjlig utsträckning överensstämma med motsvarande regler för inkomst-
och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde enligt promemorian
sålunda samtliga berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens
beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande faktorer
som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighetsprövningsnämnden
borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgivning
av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde
få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande.

Emellertid torde, heter det vidare i promemorian, eu sådan omläggning
av förfarandet inte kunna realiseras vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
I första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering
utsändas genom rekommenderade försändelser och på samma sätt skulle
underrättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca
100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt
skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden
in. m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara utgångspunkt
för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att
mjuka upp besvär sreglerna.

Enligt 152 § tredje stycket TF skall, såsom nämnts, underrättelse om preliminärt
taxeringsbeslut lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret.
Däremot har inte föreskrivits någon senaste tidpunkt för att tillsända ägare
underrättelse om slutligt beslut. I viss mån har tiden för utsändande av
dessa underrättelser emellertid kunnat anknytas till den sista dagen, den
25 mars, för fastighetstaxeringsnämndens arbete och till den dag, den 31
mars, då ordförande i fastighetstaxeringsnämnden skall sända in nämndens
handlingar till länsstyrelsen.

Det har numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas datacentraler
maskinellt framställa även underrättelseblanketter, ifyllda med uppgifter
om fastighetstaxeringsnämndernas slutliga beslut. Det måste därför, sägs
det i promemorian, anses ändamålsenligt att samma tillvägagångssätt tilllämpas
för att underrätta ägarna om de slutliga besluten som i fråga om
de preliminära besluten. Det bör då åvila lokal skattemyndighet i stället

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-^7 år 1969

för fastighetstaxeringsnämndens ordförande att tillsända ägarna de ifyllda
underrättelserna om de slutliga besluten. Härigenom förenklas förfarandet
och sparas tid.

Lokal skattemjmdighet bör ha utsänt underrättelserna om slutliga beslut
senast den 5 maj.

P. g. a. det anförda förordas i promemorian att i 154 § 1 mom. TF föreskrivs
att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens
ordförande skall tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de delvärden
som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt samt att ifrågavarande
underrättelser skall skickas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Senaste tidpunkter för besvär

I fall sista dagen för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut till
ägare blir den 5 maj, bör enligt promemorian förskjutning ske även av
sista dagen för besvär till fastighetsprövningsnämnden, som enligt gällande
bestämmelser är den 15 maj för ägare och kommuner. Ägarna bör således
ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att tiden för besvär hos
fastighetsprövningsnämnden för deras del utsträcks fram till utgången av
maj månad under taxeringsåret.

Vad gäller senaste tidpunkt för anförande av besvär av kommun resp.
taxeringsintendent anförs följande i promemorian.

Kommun delges besluten angående fastighetstaxeringarna inom sitt område
genom att lokal skattemyndighet tillställer kommunen en avskrift av
faslighetslängden för offentlig utläggning viss tid under maj månad (jfr
76 § 2 mom. tredje stycket TK). Därefter behåller kommunen avskriften.
För att inte den tid skall bli för kort som står till kommunens förfogande
för egen granskning av längden bör besvärstiden för kommun utsträckas
till utgången av juni månad under taxeringsåret.

Enligt gällande bestämmelser är taxeringsintendent oförhindrad att inkomma
med yrkande hos fastighetsprövningsnämnden intill sista dagen
för fastighetsprövningsnämndens arbete, vilken är den 31 oktober under
taxeringsåret (jfr 160 § 1 mom. TF). I praktiken torde dock det helt övervägande
antalet intendentsyrkanden ha kommit in före utgången av september
månad.

I det följande kommer att redovisas ett förslag i promemorian att sista
dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete förskjuts till den 15 december
under taxeringsåret. För att nämnden skall kunna bedriva sitt arbete
rationellt och ges tillräcklig tid för överväganden av mål i vilka taxeringsintendent
inkommit med besvär bör enligt promemorian en senaste tidpunkt
anges för intendentsyrkanden. Det förordas att den 15 november
under taxeringsåret bestäms såsom sådan sista tidpunkt. Härigenom bibehålls
längden av taxeringsintendents besvärstid oförändrad.

I enlighet med det sagda föreslås i promemorian att tidsfristerna i 163 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

1 och 2 inom. TF för överklagande av fastighetstaxeringsnämnds beslut utgår
och att följande frister för besvär ti!! fastighetsprövningsnämnden föreskrivs
i 158 § 2 inom., nämligen för
ägare till utgången av maj månad,
kommun till utgången av juni månad och

taxeringsintendent t. o. in. den 15 november, allt under taxeringsåret.
Taxeringsintendent bör enligt promemorian inte ha rätt att anföra besvär
hos fastighetsprövningsnämnden i fråga om taxering som nämnden prövat
med hänsyn till tidigare anförda besvär. En regel av denna innebörd föreslås
i 158 § 2 mom. TF.

Tid för utläggande av fastigheislängd

Behov sägs enligt promemorian alltjämt föreligga för offentligt utläggande
av fastighetslängderna med slutliga beslutet. En anledning härtill är
att fastighetsägarna genom längden skall kunna få information om bl. a.
faktorer, koder och anteckningar som gjorts i fråga om deras fastigheter.
Uppgifter i dessa hänseenden utgör ofta grunder för värdesättningen men
uppgifterna framgår inte av underrättelserna om taxeringen. Ett annat skäl
är att ägarna genom studium av fastighetslängden får möjlighet att jämföra
den egna taxeringen med taxeringar av liknande fastigheter.

Tiden för utläggning av fastighetslängd är i 154 § 3 mom. TF bestämd
till minst 14 dagar före den 15 maj, vilket enligt nu gällande bestämmelser
är sista dagen för ägarnas besvär till fastighetsprövningsnämnden. Eftersom
här förordats alt sista dagen för sådana besvär förskjuts till utgången
av maj månad under taxeringsåret bör enligt promemorian även tiden för
utläggning av längd förskjutas. Med hänsyn härtill föreslås att 154 § 3
mom. ändras så att fastighetslängden skall vara offentligen utlagd under
minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret.

Remissyttrandena

Underrättelse om slutlig taxering in. in.

Samtliga remissinstanser tillstyrker alt underrättelseskyldigheten överflyttas
från fastighetstaxeringsnämndens ordförande till den lokala skattemyndigheten.
Även förslaget atl bestämma senaste dagen för utsändandet
till den 5 maj har i allmänhet lämnats utan erinran.

En begränsning i tiden beträffande utsändande av underrättelse till ny
ägare förordas dock av riksskattenämnden, CFU, länsstyrelserna i Malmöhus
och Skaraborgs län samt fastighetstaxeringskommittéerna.

Riksskattenämnden föreslår sålunda att underrättelse om fastighetstaxeringsnämnds
beslut utsänds till dem, som före utgången av tiden för anförandet
av ordinära besvär visar sig ha blivit ägare till fastighet. En sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1!)69

tidsbegränsning anser nämnden bör intas i den föreslagna 76 a § TK. Samma
tidpunkt föreslås av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Fastighetstaxeringskommittéerna anser, med hänsyn till att tidpunkten
lör utsändande av sådan underrättelse generellt satts till den 5 maj, att
skyldighet for underrättelse till ny ägare hör föreligga endast när lokal
skattemyndighet erhållit meddelande om ägarförändring före nämnda tidpunkt.

CMJ finner det oklart om lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse
till ny ägare enligt 76 a § TK skall ske endast inom i 152 § och
154 § 1 mom- TF angivna tidpunkter eller om den skall tillämpas under en
längre tidrymd. CFU vill dock av motiven i departementspromemorian utlasa
att avsikten med bestämmelsen i 76 a § skulle vara, att den skulle tilllämpas
under hela den ordinarie besvärstiden, således 1. o. in. maj månads
utgång. CbU föreslår därför att 76 a § kompletteras med bestämmelse
om när lokal skattemyndighets skyldighet att sända underrättelse till ny
ägaie upphör. Skyldigheten att sända underrättelse bör enligt CFU begränsas
till att omfatta ny ägare, som kommit till lokala skattemyndighetens
kännedom före april månads utgång. Lokala skattemyndigheten hinner
då sända underrättelse inom den i 154 g 1 inom. TF fastställda tiden, 5 mai
taxeringsåret.

Lansstyrelsen i Skaraborgs län anser alt underrättelseplikten bör begränsas
till den som enligt uppgift, som inkommer till den lokala skattemyndigheten
senast den 1 maj under taxeringsåret, blivit ny ägare. Vidare föreslår
länsstyrelsen, som avstyrkt förlängning av besvärstiden för ägare och kommun,
att senaste dagen för underrättelsen bestäms till den 25 april. Detta är
enligt länsstyrelsens mening möjligt, eftersom antalet erinringar mot de
preliminär besluten brukar vara relativt lågt och arbetsbördan hos de lokala
skattemyndigheterna, när de får in fastighetstaxeringsnämndernas handlingar,
ännu ej är så stor som i maj.

Frågan om utvidgning av underrättelseplikten har varit föremål för
uppmärksamhet i åtskilliga remissyttranden. Den i promemorian intagna
lestriktiva inställningen delas av flertalet remissinstanser.

Lantbrukets skattedelegation finner det särskilt viktigt att det hittillsvarande
underrättelseförfarandet fungerar tillfredsställande, så att utläggandet
av fastighet slängderna för flertalet fastighetsägare praktiskt sett blir
utan avgörande betydelse för besvärs anförande. Detta förutsätter emellertid
att, nar fastighetsägaren är bosatt på annan ort, den fasta bostadsadressen
blir noterad så att inte underrättelsen som ofta hittills skett sänds under
den aktuella fastighetens adress. De lokala skattemyndigheterna borde
enligt delegationen numera ha sådana tekniska resurser att fastighetsägare
endast i undantagsfall behöver bli utan underrättelse om fastighetstaxeringsnämndernas
preliminära och slutliga beslut.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

En utvidgning av underrättelseplikten i olika hänseenden förordas däremot
av kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsen i Västmanlands
län, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks-
och industriorganisation.

Av dessa remissinstanser begränsar sig kammarrätten och riksskattenämnden
till att föreslå skyldighet att sända underrättelse i reko m m e nd
e r a t brev.

Kammarrätten uppmärksammar att underrättelse om slutlig taxering
föreslås skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse
ej kommer skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kan kontrolleras,
medför detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten finner detta högst otillfredsställande.
I olyckliga fall kan det hända att den skattskyldige inte erhåller
underrättelse vare sig om preliminär eller slutlig taxering. Att hänvisa
den skattskyldige till fastighetslängden löser inte problemet, eftersom
den skatt skyldige vid nuvarande förhållanden kan ha stora svårigheter att
ta del av längderna, vilka tillhandahålls på viss bestämd plats i den kommun
där fastigheten är belägen. Det torde vara praktiskt omöjligt att sända underrättelse
om preliminärt beslut i rekommenderat brev. Däremot anser
kammarrätten svårigheterna att sända underrättelse om slutlig taxering i
de fall, där underrättelse därom skall sändas, inte vara oöverkomliga. En
skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen om det slutliga beslutet, bör
enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär
i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 § TF. Kammarrätten medger
att ett sådant förfarande medför avsevärt merarbete för myndigheterna
men anser att vid vägande av ett sådant merarbete mot rättssäkerheten bör
hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten understryker i detta
sammanhang att till skillnad mot vad som nu gäller vid inkomsttaxeringsprocessen,
underrättelser inte behöver vara undertecknade för att anses tillfyllest.
Detta med hänsyn till att underrättelserna avses skola framställas
maskinellt ifyllda.

Riksskattenämnden förordar att de slutliga besluten, som beräknas utgå
till ca 100 000 fastighetsägare, utsänds till fastighetsägarna i rekommenderade
brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar bör, där så lämpligen
kan ske, underrättelsen delges fastighetsägaren på det sätt som anges i
54 § TF.

De praktiska svårigheterna för en generell underrättelseplikt har ifrågasatts
av Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Svenska bankföreningen finner att de nuvarande reglerna om besvärsrätt
inte ger fastighetsägarna tillfredsställande möjligheter att bevaka sin rätt.
Målet bör enligt föreningen vara att skapa en ordning, där fastighetstaxe -

Kungl. Maj. ts proposition nr lbl år 1969 43

ringsnämndernas beslut om slutlig taxering delges varje berörd fastighetsägare.
Vidare bör tiden för anförande av besvär anknytas till delgivningen
av taxermgsbeskeden i stället för till utläggandet av fastighetslängden. Med
anledning av uttalandet i departementspromemorian, att det inte torde
vara möjligt att redan till 1970 års allmänna fastighetstaxering genomfora
en omläggning av underrättelseförfarandet enligt sålunda angivna
riktlinjer, säger sig bankföreningen ha svårt att bedöma, om avgörande
hinder däremot verkligen föreligger.

Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det beklagligt att det inte
ansetts möjligt att redan nu införa en helt tillfredsställande ordning, innebärande
att alla berörda fastighetsägare delges besked om fastighetstaxeringsnämndens
slutliga beslut med uppgift om de för taxeringen grundläggande
faktorer som införes i fastighetstaxeringslängden och att tiden för
anförande av besvär knyts till delgivningen av dessa besked. Som skäl för
en mer begränsad reform inför 1970 års taxering — vilken i sig tveklöst innebar
förbättringar — anförs i promemorian de »avsevärda praktiska svårigheter»
detta skulle medföra samt att »sannolikt högst betydande förskjutningar
av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m. in.»
skulle bli nödvändiga. I avsaknad av en mer detaljerad redovisning i dessa
hänseenden har riksförbundet svårt att bedöma i vilken utsträckning dessa
skäl är bärande.

Sveriges industriförbund uttalar att det hade varit önskvärt att samtliga
fastighetsägaie kunnat erhålla skriftlig underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
beslut i rekommenderad försändelse. Enligt vad som anförs
i promemorian är ett sådant förfarande vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
inte möjligt att genomföra. Det undandrar sig förbundets bedömande
hur därmed förhåller sig. Med hänsyn till den i flera hänseenden
ökade betydelse som taxeringsvärdena numera har fått, bör ytterligare undersökas
om en sådan ordning trots allt inte är möjlig att genomföra.
Om så befinnes ej vara fallet, utgår förbundet ifrån att förberedelser omedelbart
vidtas så att den önskade ordningen kan tillämpas vid nästkommande
allmänna fastighetstaxering. Till dess bör extraordinär besvärsrätt medges
den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under
taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Detta syfte anser förbundet kunna nås genom en liberal
tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt.
Liknande synpunkter anför Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Ett omedelbart genomförande av ett fullständigt underrättelsesystem förordas
av länsstgrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att
samma svårighet att ta del av längden kan uppkomma även för personer bosatta
på fastighetsorten. För att undvika rättsförluster och som ren serviceåtgärd
bör underrättelse i rekommenderad försändelse tillställas de skattskyldiga
med samma rättsverkan som underrättelserna vid inkomsttaxe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 1-17 år 1969

ringen. Länsstyrelsen anser att denna reform bör genomföras redan vid 1970
års allmänna fastighetstaxering. Underrättelsen bör expedieras av vederbörande
lokala skattemyndighet, som även bestyrker riktigheten av de lämnade
uppgifterna.

Fråga om underrättelsens innehåll har tagits upp av Svenska
bankföreningen. För att den skattskyldige skall få tillräckligt underlag för
sitt ställningstagande i besvärsfrågan bör enligt bankföreningens mening
i taxeringsbeskedet lämnas uppgift inte endast om det åsatta taxeringsvärdet,
utan också om de koder, arealredovisningar och andra för taxeringen
grundläggande faktorer som nu införs i fastighetslängden. Det är en betänklig
brist att upplysning om dessa faktorer inte ges i de underrättelser
som f. n. sänds ut, anser bankföreningen. Detta innebär nämligen i praktiken
att den skattskyldige lämnas i okunnighet om motiveringen för fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Svenska försäkringsbolags riksförbund
har anfört liknande synpunkter.

I detta sammanhang har fråga om översändande av deklarationer
från fastighetstaxeringsnämnden till länsstyrelsen tagits upp av
CFU. Med hänsyn till den föreslagna tidpunkten för utsändande av underrättelser
enligt 154 § 1 mom. TF anser CFU att även punkt 4 i 135 a § TF
bör ändras. Lokal skattemyndighet måste beredas tillfälle att i deklarationerna
sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom torde
lokal skattemyndighet behöva tillgång till deklarationsmaterialet vid sin
granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU föreslår därför att senaste
tidpunkten för översändande av deklarationer bestäms till den 15
maj och att bestämmelsen härom utformas efter förebild av 71 § andra
stycket TF.

Senaste tidpunkter för besvär

I fråga om ägares besvärstid har den föreslagna förlängningen godtagits
av samtliga remissinstanser utom tre som önskar ytterligare förlängning
och en som avstyrker varje förlängning.

En förlängning till den 15 juni föreslår länsstyrelsen i Hallands län som
i det följande föreslår samma tid för kommun. Samtidigt bör tidsbestämmelserna
avfattas så att tidsbegränsningen kommer att gälla även arrendator
och »annan» innehavare.

Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker visserligen i och för sig
att besvärstiden utsträcks men finner ej heller att tillräckliga skäl framlagts
för en åtskillnad på en månad mellan ägare och kommun. Utskottet
förordar därför — bl. a. med hänvisning till rättvisekravet — att kommun
och fastighetsägare i likhet med nuvarande ordning skall ha samma besvärstid
till sitt förfogande. Om beslut ändå fattas i enlighet med prome -

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969 45

morians förslag, finns enligt utskottets uppfattning anledning alt medge
fastighetsägaren rätt tdl anslutningsklander på grunder motsvarande vad
som gällei för den allmänna inkomsttaxeringen.

En ytterligare förlängning av ny ägares besvärstid förordas av Lantbrukets
skatte delegation. Delegationen påpekar att ny ägare, som köpt fastigheten
etter besvärstidens utgång men innan dess att fastighetsprövningsnämnden
avslutat sitt arbete, fortfarande helt saknar möjlighet att besvärsvägen
agera 1 lråga om taxeringsvärde om tidigare ägare inte bevakat besvarsrätten.
Detta finner delegationen otillfredsställande bl. a. med hänsyn
till att den tidigare ägaren inför en förestående försäljning kan ha ett annat
och motsatt intresse än den tillträdande ägaren. Det vore därför enligt delegationens
uppfattning önskvärt att ny ägare kunde få förlängd besvärsrätt
fram till den 15 november, dvs. till den dag då taxeringsintendent enligt
förslaget senast skall anföra besvär till fastighetsprövningsnämnden.

Svenska bankföreningen uttalar att målet bör vara att ägaren får ett väl
tilltaget rådrum att anföra besvär och att tiden för anförande av besvär
anknyts tdl delgivningen av fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut i
stället för till utläggandet av fastighetslängden. För den händelse avgörande
hinder häremot föreligger vill bankföreningen livligt tillstyrka förslaget
om förlängning av den ordinarie besvärstiden för fastighetsägare.

Bibehållande av den nuvarande besvärstiden för ägare förordas av länsstyrelsen
i Skaraborgs län. Den föreslagna förskjutningen av besvärstiden
för ägare och kommun medför enligt länsstyrelsen en ytterligare arbetsbelastning
på prövningsnämndens kansli under en tid då arbetsbelastningen
redan är mycket hög. Under juni månad måste all tillgänglig arbetskraft
tas i anspråk för att klara av alla besvärsmål, som enligt gällande föreskrifter
skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den 30 juni året
efter taxeringsåret. Om den föreslagna tidsförskjutningen genomförs föreligger
risk för att fastighetsbesvären inte hinner kompletteras och remitteras
till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande förrän dessa rest bort på
semester. Ur arbetssynpunkt är det därför enligt länsstyrelsens mening otillfredsställande
med den föreslagna förskjutningen av besvärstiden.

Förlängningen av k o in m uns besvärstid tillstyrks av så gott som samtliga
remissorgan.

Svenska kommunförbundet framhåller sålunda att kommunerna, vilka
delges besluten om fastighetstaxeringarna genom att lokal skattemyndighet
senast den 25 april tillställer kommunens styrelse en avskrift av fastighetslängden
för offentlig utläggning under viss tid i maj, härigenom får minst
en månad till förfogande för egen granskning av längden. Detta innebär
enligt förbundet en klar förbättring för deras del i jämförelse med nuvarande
förhållanden.

En viss tveksamhet uttalas av Lantbrukets skattedelegation, som anslu -

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

tit sig till den föreslagna utsträckta besvärstiden för kommun. Delegationen
vill nämligen ifrågasätta kommuns behov av längre besvärstid än den som
tillkommer fastighetsägare. Av de statistiska uppgifterna framgår emellertid
inte i vilken utsträckning kommunerna brukar utnyttja sin besvärsrätt,
varför det enligt delegationen är svårt att ta bestämd ståndpunkt i denna
fråga.

Förslaget att kommun skall ha längre besvärstid än ägare avstyrks av
tre remissinstanser.

Sveriges industriförbund anser tillräckliga skäl inte föreligga att medge
kommun en månad längre besvärstid än fastighetsägare. Kommunen
har regelmässigt möjlighet att så snart fastighetslängden iordningställts
börja sin granskning. I realiteten torde detta betyda att kommunen i fortsättningen
får någon vecka längre besvärstid än den nu har även om besvärstiden
utgår den 31 maj.

Länsstgrelsen i Hallands län finner det onödigt att laborera med tre olika
besvärstider. Någon olägenhet av att ha samma besvärstid för ägare m. fl.
och för kommun torde inte föreligga. Någon tidsnöd för kommun anser
länsstyrelsen inte behöva uppkomma om man låter besvärstiden för såväl
ägare in. fl. som kommun utgå den 15 juni. I sådant fall kan kommunen i
huvudsak disponera längden under minst fem veckor för eventuell granskning.
Bestämmelserna om allmän fastighetstaxering är redan nu så väl försedda
med föreskrifter om tider då något skall företas eller avslutas etc.
att man är nödsakad alt hålla sig med ett särskilt schema (jfr Skattenytt
8_9/1969 s. 480) för att något så när kunna bemästra situationen. Att yt terligare

utöka antalet tidsangivelser kan länsstyrelsen därför inte förorda.
Diarieföringen blir också enklare med endast en fatalietid för besvär, som
anförs av annan än taxeringsintendent.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som avstyrkt besvärsrätten för kommun,
föreslår bibehållande av den nuvarande besvärstiden. Länsstyrelsen anser
liksom beträffande ägare det inte föreligga några särskilda skäl att framflytta
besvärstiden. Stomme till fastighetslängd bär ju redan under februari
varit utlagd inom kommunen och den slutliga fastighetslängden skall ju
också under viss tid vara utlagd. Kommun bör under den tid längden varit
framlagd ha haft tillräckliga möjligheter att granska längden.

I fråga om taxeringsintendents besvärstid föreligger bland remissinstanserna
delade meningar. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget
men åtta remissinstanser finner den föreslagna tiden för lång.

Riksskattenämnden anser att det genom den föreslagna slutdagen för
taxeringsintendentens besvär tillskapas erforderligt utrymme för kommunikation
med motparten innan besvären avgörs, vilket får anses vara ett
rättssäkerhetskrav.

Lantbrukets skattedelegation finner det självklart att också taxeringsin -

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

tendenten bör ha viss angiven lid inom vilken besvär senast skall ha anförts.
Den föreslagna tidpunkten 15 november kan godtas av delegationen,
ehuru den i vissa fall kan innebära att berörd fastighetsägare i praktiken
fåi kort tid för påminnelser — i vart fall om dessa skall bygga på mera
väsentlig utredning.

De åtta remissinstanser som förordar en kortare besvärstid för taxeringsintendenten
är länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Skaraborgs,
Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges
industriförbund.

En begränsning Lill den 31 oktober föreslås av länsstyrelserna i Stockholms
och Östergötlands län samt Sveriges industriförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län reser allvarliga betänkligheter mot den
föreslagna bestämmelsen att medge taxeringsintendent besvärstid ända fram
till den 15 november. Detta skulle i praktiken innebära, att fastighetsprövningsnämnden
för handläggning av ett kanske inte obetydligt antal besvär
från. taxeringsintendent, inkomna någon eller några veckor in i november
månad, endast skulle disponera någon månad för såväl skriftväxlingsförfarandet
(genom prövningsnämndens kansli) som själva avgörandet i saken.
Erfarenheterna från arbetet med besvärsmålen vid den årliga taxeringen
visar, att den därvid disponibla tiden av två månader (maj och juni) efter
utgången av taxeringsintendentens besvärstid för handläggning av målen
och ärendena åtskilliga gånger blivit allt för knapp med hänsyn till den
erforderliga tidsåtgången för genomförandet av skriftväxlingen mellan parterna.
Det synes länsstyrelsen som om det i promemorian inte tillräckligt
beaktats att de nu föreslagna processreglerna vid allmän fastighetstaxering
måste medföra en annan och mera tidskrävande insats från prövningsnämndens
kansli samt att påtagliga svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt tillgodose partsintressena kan uppkomma i enskilda fall, om
alltför knapp tid står till buds för skriftväxlingen i målet. Länsstyrelsen
föreslår därför att den 31 oktober under taxeringsåret blir den senaste dagen
för taxeringsintendents besvär. I praktiken torde, såsom framhållits i promemorian,
det övervägande antalet taxeringsintendentsyrkanden ha kommit
in före utgången av september månad, varför en begränsning av taxeringsintendents
besvärstid till den 31 oktober enligt länsstyrelsens mening
inte behöver medföra några olägenheter i det praktiska arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att fastighetsägare bör medges
skälig tid att inkomma med erinringar mot taxeringsintendentens besvär. Då
därjämte ytterligare skriftväxling mellan parterna kan behövas före målets
beredande för fastighetsprövningsnämnden, är enligt länsstyrelsens förmenande
tiden för skriftväxling och övrig beredning av besvärsmål väl kort.

Sveriges industriförbund anser att möjlighet vidare bör ges till anslutningsbesvär
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits beträffande
den årliga inkomsttaxeringen.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 147 år 1969

En längre gående begränsning av taxeringsintendentens besvärstid till den
15 oktober under taxeringsåret föreslås av fyra länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda att den föreslagna tidpunkten,
den 15 november, ligger för nära den dag, den 15 december, då fastighetsprövningsnämndens
arbete enligt promemorian skall vara avslutat. Den
tid av endast en månad, som här föreligger för kommunicering av taxeringsintendentens
besvär och för erforderlig skriftväxling mellan parterna
samt för upprättande av föredragningspromemoria och förslag till beslut,
anser länsstyrelsen vara alltför kort. Vid inkomsttaxeringen uppgår motsvarande
tid till två månader eller från den 30 april till den 30 juni. Även denna
tid har ofta visat sig vara i knappaste laget. Liknande synpunkter anför
länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län befarar att den utsträckta tiden kommer att inverka alltför
menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller i vart fall om
man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse har att hålla
sig inom.

Slutligen har länsstyrelsen i Västerbottens län i sitt yrkande om tidsbegränsning
inte angett någon viss senaste dag.

Tid för utläggande av fastighetslängd in. in.

Den föreslagna förlängningen av tiden för utläggande av fastighetslängd
har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner den föreslagna tiden väl korrespondera
med det tidsschema som föreslagits för arbetets avslutande i fastighetstaxeringsnämnd
och för anförande av besvär.

Den extraordinära processen
Nuvarande ordning

Bestämmelserna om extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering
finns intagna i 166 § TF. De grunder som medför särskild besvärsrätt vid
den allmänna fastighetstaxeringen är betydligt färre än motsvarande grunder
för särskild besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Vid
den allmänna fastighetstaxeringen får enligt 166 g ägare och därmed likställd
innehavare samt taxeringsintendent anföra besvär i särskild ordning
före utgången av femte året efter taxeringsåret

1. om fastighet uppförts som skattepliktig, fastän den varit undantagen
från skatteplikt, eller sådan egendom taxerats, som inte varit att hänföra till
fastighet enligt 4 § tredje stycket KL,

2. om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten inte bort äga rum,

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

3. om fastighet blivit felaktigt taxerad på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,

4. om underrättelse om preliminär eller slutlig taxering haft felaktigt
innehåll.

Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger sålunda enligt 166 §
1 mom. 1)—3) TF då fel av mera speciell beskaffenhet har uppkommit vid
taxeringen. I samtliga fall rör det sig, liksom då fråga är om särskild besvärsrätt
vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen (100 §), om ändringar
som innebär nedsättning av taxering, utom då fastighet p. g. a. felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktigt taxerad. Under
sistnämnda omständigheter kan ägaren eller taxeringsintendenten inom
fem år yrka höjning av taxeringen. Motsvarande bestämmelse finns i fråga
om inkomst- och förmögenhetstaxeringen intagen i 100 §.

Motsvarighet till den i 99 § TF (se även 181 § 1 mom.) intagna grunden
för särskilda besvär vid den årliga taxeringen, nämligen att skattskyldig
inte före viss angiven lid fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration,
finns inte vid den allmänna fastighetstaxeringen. Vid allmän fastighetstaxering
gäller som tidigare nämnts, att delgivning av fastighetstaxeringsnämndens
beslut sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd
och att besvär till fastighetsprövningsnämnd skall anföras inom viss fast
besvärstid. Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut är
avsedda som serviceåtgärd för fastighetsägarna. Utebliven sådan underrättelse
har därför inte någon betydelse såsom grund för extraordinär besvärsrätt.

Promemorian

Redan i prop. 1956: 150 (s. 350) uttalade departementschefen att utebliven
underrättelse om preliminär eller slutlig taxering inte borde medföra
extraordinär besvärsrätt, såsom riksskattenämnden då i remissyttrande föreslagit.
Departementschefen förklarade att om den skattskyldige inte mottagit
något besked, han borde liksom tidigare begagna möjligheten att ta del
av de utlagda längderna. Däremot föreslog departementschefen i propositionen
att — såsom nu föreskrivs i 166 § 1 mom. vid 4) — särskild besvärsrätt
skulle föreligga om preliminär eller slutlig underrättelse om taxering haft
felaktigt innehåll.

Det erinras i promemorian om att vid den allmänna fastighetstaxeringen
inte finns motsvarighet till de i 100 § vid 6) och 7) angivna grunderna för
extraordinära besvär vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Dessa sistnämnda
grunder hänför sig inte till uppenbara lagstridigheter eller handläggningsfel
ntan till att taxeringarna blivit för höga p. g. a. att utredningsmaterial
helt eller delvis saknats. För att nytt utredningsmaterial enligt dessa
bestämmelser skall kunna föranleda extraordinär besvärsrätt vid in4
Bihang till riksdagens protokoll 1!)6U. i samt. Nr 147

Kungl. Maj. ts proposition nr l i7 år 1069

komst- och förmögenhetstaxeringen fordras att det framstår som ursäktligt
att materialet inte åberopats tidigare och att det medför en väsentligt lägre
taxering än den som åsatts.

Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande
»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»
(SOU 1968: 32) väckte några instanser frågan om en utvidgning av antalet
grunder för extraordinär besvärsrätt vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Sålunda föreslogs att sådan rätt skulle införas såväl om underrättelse om
taxering inte kommit ägaren eller därmed likställd innehavare till handa som
vid andra speciella felaktigheter, t. ex. utebliven taxering av fastighet m. in.

Att underrättelse om beslut vid den allmänna fastighetstaxeringen inte
kommit fastighetsägaren till handa medför, såsom nämnts, enligt rättspraxis
inte särskild besvärsrätt. Det synes inte heller möjligt föreskriva att fastighetsägarna
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall personligen delges
besluten om åsatt taxering på sätt som motsvarar föreskriften i 69 § 4
mom. andra stycket TF beträffande den årliga taxeringen. Emellertid föreslås
i promemorian, som framgått av den tidigare redogörelsen, den ändringen
att samtliga underrättelser framställs och expedieras datamässigt,
underrättelserna om slutliga beslut senast den 5 maj under taxeringsåret.
Det torde därför, framhålls det vidare, kunna förutsättas att i praktiken det
alldeles övervägande antalet fastighetsägare får del av taxeringsbesluten i
god tid före besvärstidens utgång genom delgivning personligen.

Utebliven underrättelse åberopades såsom skäl för en hel del av de besvär
som anfördes efter den ordinarie besvärstidens utgång år 1965, heter det
vidare i promemorian. I detta samband hänvisas till en specifikation av besvär
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering som kommit in efter den ordinarie
besvärstidens utgång. Specifikationen torde få bifogas statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2. Det förekom bland dessa besvär sådana
där fastighetsägaren inte fått underrättelse om vare sig preliminär eller slutlig
taxering. Vidare har förekommit att fastighetsägare avgett erinringar
över preliminära beslut men ändå inte fått besked om den slutliga taxeringen,
trots att det preliminära beslutet ändrats.

Den bristande personliga delgivningen enligt promemorian kan medföra
rättsförluster i de fall då fastighetsägaren är bosatt på annan ort än där fastigheten
är belägen. Fastighetsägaren har därvid begränsad möjlighet att
själv ta del av den utlagda fastighetslängden.

Med hänsyn till den ökade betydelse fastighetstaxeringen numera fått för
beskattningen — särskilt villabeskattningen — och till det förhållandet att
taxeringen i det alldeles övervägande antalet fall inte omprövas under en så
lång tid som den löpande taxeringsperioden utgör (normalt fem år) synes
det enligt promemorian rimligt att allmänt vidga möjligheterna att anföra
extraordinära besvär.

Det sägs således vara befogat att införa en bestämmelse liknande den i

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

100 § vid 7) TF, varigenom ägare och därmed likställd innehavare av fastighet
får möjlighet att i särskild ordning anföra besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda
väsentligt annorlunda taxering.

Grund för extraordinära besvär enligt denna punkt bör enligt promemorian
sålunda vara att besvärsinstans finner att en fastighet skall av omständigheter
som förebragts i taxeringsprocessen taxeras väsentligen annorlunda
än vad tidigare instans bedömt vara riktigt. Som ledning för vad som bör
avses med väsentligt annorlunda taxering torde kunna tjäna vissa av de skäl
för omtaxering under löpande taxeringsperiod som anges i 12 § 2 mom. KL.
Sålunda bör besvär i särskild ordning få anföras om »sådant förhållande inträffat,
att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera
taxeringsenheter böra sammanslås till en, eller ändring i fastighets beskattningsnatur
inträtt». Vidare synes ledning beträffande vilka beloppsmässiga
förändringar av taxering, som kan anses väsentliga, i viss mån kunna hämtas
från de skäl som enligt nyssnämnda lagrum förutsätts för omtaxering
p. g. a. förändring i fastighets värde.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av den extraordinära besvärsr
ätt en sägs böra tas upp i 167 § TF, dit samtliga regler om besvär i
särskild ordning i samband med allmän fastighetstaxering föreslås flyttade.
Besvärstiden för den här aktuella besvärsrätten bör begränsas till utgången
av året efter taxeringsåret. Även föreskrifterna härom sägs böra tas in i
167 §.

Enligt 166 § TF föreligger redan nu förutsättning att på extraordinär väg
yrka att fastighet som upptagits såsom skattepliktig skall undantas från
skatteplikt, heter det vidare i promemorian. Det får anses vara befogat att
möjlighet även ges att i särskild ordning yrka att fastighet som undantagits
från skatteplikt skall taxeras såsom skattepliktig fastighet. Författningsändring
bör ske i enlighet härmed.

Fråga har aktualiserats om att kunna i särskild ordning även åsätta sådan
fastighet taxeringsvärde som av misstag inte blivit taxerad vid den allmänna
fastighetstaxeringen. Eftersom det här gäller taxering kan enligt vad
som framhålls i promemorian berörda problem inte lösas enbart genom sådant
rättelseförfarande som föreslås i promemorian och som skall redovisas
i det följande.

Av ordningsskäl och då fastighetsägarna överlag är intresserade av att ha
taxeringsvärde åsatt sina fastigheter sägs bestämmelse böra införas i den
föreslagna 167 § om extraordinär besvärsrätt i fall då fastighet som bort
taxeras av misstag ej kommit att bli taxerad.

Samma extraordinära besvärsrätt som för ägare bör enligt promemorian
tillkomma kommun och taxeringsintendent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Remissyttrandena

I fråga om den vid 6) i 167 § TF föreslagna besvärsgrunden, att eljest
sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt annorlunda
taxering, har remissinstanserna varit delade i sin uppfattning.
Flertalet har lämnat förslaget utan erinran. Däremot har kritik
riktats mot såväl motiven som den lagtekniska utformningen från kammarrätten,
riksskattenämnden, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs
och Västernorrlands län samt Lantbrukets skattedelegation. Även
fastighetstaxeringskommittéerna och Svenska bankföreningen uttrycker viss
tveksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län som tillstyrkt förslaget konstaterar att
den nu för den allmänna fastighetstaxeringen föreslagna bestämmelsen i
167 § 1 mom. vid 6) i ett väsentligt hänseende skiljer sig från motsvarande
bestämmelse vid den årliga taxeringen, nämligen därutinnan att 167 § ger
såväl kommun som taxeringsintendent möjlighet att även yrka höjning av
åsatt taxeringsvärde inom en femårsperiod efter taxeringsåret, medan 100 §
vid 7) inte inrymmer möjlighet för vare sig kommun eller taxeringsintendent
att yrka höjning av åsatt inkomst- eller förmögenhetstaxering. Med
hänsyn till den särskilda ställning och funktion inom taxeringsväsendet som
fastighetstaxeringsorganisationen har synes det emellertid länsstyrelsen som
om analogin med den årliga taxeringen för inkomst och förmögenhet i nu
berörda hänseenden inte bör hårdragas. Såsom skatteobjekt intar ju fast
egendom en särställning med hänsyn till bl. a. utformningen av garantiskatten,
varför skäl kan anses tala för ett starkare beaktande av partsintressena,
sett inte enbart ur fastighetsägarens utan även ur det allmännas synpunkt, i
förevarande fall representerat av taxeringsintendent och kommun. Såsom
länsstyrelsen framhållit i yttrande den 11 september 1968 över 1966 års fastighetstaxeringskommittéers
betänkande (SOU 1968: 32) bör rättelsemöjlighet
föreligga vare sig taxeringsvärdet blivit väsentligt för högt eller för lågt.
Detta motiveras av att även ett för lågt taxeringsvärde kan vara till nackdel
för fastighetsägaren, t. ex. vid beräkning av värdeminskningsavdrag eller vid
en framtida realisationsvinstberäkning. Länsstyrelsen noterar att någon särskild
bestämmelse innefattande besvärsgrunder, som liknar de i 100 § vid
6) angivna, inte återfinns i promemorians förslag till extraordinära besvärsregler.
Den föreslagna lagtexten i 167 § 1 mom. vid 6) har emellertid
getts en sådan vid utformning att den enligt länsstyrelsen synes täcka även
sådana fall, som vid den årliga taxeringen närmast motsvarar de i 100 § vid
6) berörda besvärsgrunderna.

Kammarrätten finner utvidgningen av den extraordinära besvärsrätten
ägnad att inge allvarliga betänkligheter. Dessa betänkligheter avser både
det antal fall, som stadgandet kan väntas få tillämpning på, och den principiella
innebörden. Vad beträffar frågor rörande taxeringsenhet och be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

skattningsnatur finner kammarrätten extraordinär besvärsrätt med liänsyn
till den på senare år skärpta och av de skattskyldiga väl förstådda betydelsen
av dessa frågor —- framför allt beträffande inkomsttaxering av jordbruksfastighet
och annan fastighet (villafastighet) samt jordförvärvslagens olika
tillämpning på dessa båda slag av fastigheter — inte särskilt angelägen.
Tvärtom synes det kammarrätten att i dessa slag av mål den utredning som
förebringas i flertalet fall är påfallande utförlig och uttömmande. Kammar^
rätten vill därför ifrågasätta om en extraordinär besvärsrätt beträffande
dessa frågor är berättigad. — Beträffande fall, där fastighet kan anses ha
blivit beloppsmässigt för högt eller för lågt taxerad torde behov av extraordinär
besvärsrätt föreligga i viss omfattning. Det synes emellertid kammarrätten
att samma krav för extraordinär besvärsrätt bör ställas vid fastighetstaxeringen
som vid inkomst- och förmögenhetstaxering gäller enligt
100 § TF, nämligen att besvär stalan grundas på omständighet eller bevis,
varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari i''ättelse sökes,
och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige inte i annan
ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering.

Riksskattenämnden finner den föreslagna besvärsrätten alltför löslig och
därför ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Vid bifall till vad riksskattenämnden
föreslår angående extraordinär besvärsrätt vid utebliven underrättelse
torde det inte heller vara erforderligt med en så vidsträckt extraordinär
besvärsrätt som den i promemorian föreslagna. Bestämmelsen i punkt
6) anser nämnden lämpligen böra utbytas mot regler utformade i överensstämmelse
med vad som enligt 100 § första stycket vid 7) och 100 § andra
stycket TF gäller i fråga om extraordinär besvärsrätt vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ordalydelsen i 167 § 1 mom.
6) kan ge anledning till tolkningssvårigheter. I sistnämnda punkt sägs att
besvär får anföras, om eljest sådana omständigheter »föreligger», medan i
promemorian talas om omständigheter som »förebragts i taxeringsprocessen».
Av denna kommentar i promemorian skulle enligt länsstyrelsen möjligen
kunna dras den slutsatsen, att villkoret för besvärsrätten bör vara
knutet till omständigheter, som varit okända för tidigare instans. Ett klarläggande
i denna punkt finner länsstyrelsen önskvärd med eventuell anknytning
till de förutsättningar för anförande av besvär i särskild ordning
som anges i 100 § TF.

En begränsning av denna besvärsrätt förordas likaledes av länsstyrelsen i
Västernorrlands län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen — framför allt
genom formuleringen »annorlunda» taxering — fått en utformning, som
kan ge upphov till olika i många fall subjektiva tolkningar. Länsstyrelsen
understryker vidare att vid inkomst- och förmögenhet staxeringen fordras —
för att nytt utredningsmaterial skall kunna föranleda extraordinär besvärs -

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

rätt — att det framstår som ursäktligt att materialet inte åberopats tidigare.
Länsstyrelsen ifrågasätter, om det inte vore logiskt att införa en motsvarande
begränsning i fråga om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering,
vilken taxering i högre grad än inkomsttaxeringen grundas på faktiska
förhållanden som regelmässigt bör vara lätt konstaterbara.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner besvärsgrunden så generell att
det kan ifrågasättas, om ej det i motsvarande paragraf vid inkomsttaxeringen
stipulerade rekvisitet »ursäktligt att den skattskyldige icke i annan
ordning åberopat omständigheten eller beviset» bör krävas även såvitt angår
fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om en utvidgning av besvärsrätten
till att omfatta väsentligt högre taxering kan anses motiverad. När
det gäller kravet vid inkomsttaxeringen rörande tidigare okända omständigheter
och bevis anför länsstyrelsen, att något skäl för att sådana bestämmelser
vid allmän fastighetstaxering skall ges annan innebörd än vid den årliga
taxeringen inte angetts och knappast finns. Vidare finner länsstyrelsen det
omotiverat och onödigt att taxeringsintendent skall få anföra extraordinära
besvär även till skattskyldigs nackdel. Vad slutligen angår tolkningen av
uttrycket »väsentligt annorlunda taxering» framhåller länsstyrelsen, att det
för omtaxering enligt 12 § 2 mom. KL krävs att fastighetens värde minskat
eller ökat med minst 20 %, medan man i praxis vid tillämpning av 100 § TF
vid 6) och 7) regelmässigt torde anse minst 10 % skillnad i taxerad inkomst
utgöra väsentligt högre eller lägre taxering. Enligt länsstyrelsens mening
finns inte anledning atl beträffande den föreslagna 167 § 1 inom. vid 6)
tillämpa annan praxis än beträffande inkomsttaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation finner den nya punkt 6 lika svårtolkad som
motsvarande punkter i den vanliga extraordinära besvärsprocessen trots
den ledning för bedömningen som lämnats i promemorian. Delegationen
anser dessutom att även mindre beloppsmässiga förändringar än de som
åsyftas i promemorian bör kunna godtas om förhållandena i övrigt talar
härför, t. ex. när nya arealuppgifter framkommer.

Svenska bankföreningen framhåller att det skulle vara av stort värde för
de skattskyldiga, om det i en blivande proposition kunde lämnas litet mera
preciserade anvisningar än i promemorian om vad som beloppsmässigt får
betraktas som väsentlig ändring.

Fastighetstaxeringskommittéerna finner att den extraordinära besvärsrätten
bringas i god överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande
inkomsttaxering. För att uppnå likformighet i tillämpningen förordar kommittéerna
dock att en närmare precisering av begreppet »väsentligt annorlunda
taxering» sker, exempelvis genom anvisningar av riksskattenämnden.

Den i promemorian föreslagna besvärsgrunden, att fastighet linda ntagits
från skatteplikt, har kommenterats av endast en remissinstans.

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1969

Kammarrätten finner förslaget från saklig synpunkt berättigat i fråga om
fastigheter som avses i 5 § 1—3 mom. KL. Kammarrätten framhåller dock
att den extraordinära besvärsrätt, som här föreslås tillkomma skattskyldigs
motpart, inte korresponderar med motsvarande bestämmelser i 100 § enligt
vilka sådan besvärsrätt inte tillkommer skattskyldigs motpart.

Besvärsgrunden att fastighet genom förbiseende inte blivit
taxerad har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Kammarrätten anser bestämmelsen ägnad att klargöra hittills rådande
ovisshet om huruvida ett sådant fall redan enligt nu gällande bestämmelser
kan hänföras till misstagstaxering.

En ytterligare besvärsgrund, nämligen utebliven underrättelse
om fastighetstaxeringsnämnds beslut, föreslås av kammarrätten,
riksskattenämnden, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Kammarrätten anser att skattskyldig, som inte erhåller underrättelsen
om det slutliga beslutet, bör beredas samma möjlighet att anföra besvär i
extraordinär ordning, som föreligger enligt 99 § TF.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden redan i sitt yttrande över
1955 års taxeringssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation
(SOU 1955: 51) föreslog, att i fråga om fastighetstaxering
extraordinär besvärsrätt skulle införas för det fall att underrättelse inte utsänts
ehuru så bort ske. Riksskattenämndens förslag föranledde emellertid
ingen åtgärd. Riksskattenämnden vidhåller alltjämt sin tidigare uttalade
uppfattning och förordar sålunda, att utebliven underrättelse om slutligt
taxeringsbeslut skall medföra extraordinär besvärsrätt. Riksskattenämnden
framhåller att just den omständigheten, att — såsom uttalas i promemorian
— det alldeles övervägande antalet fastighetsägare kommer att i god tid
före besvärstidens utgång få del av taxeringsbesluten genom personlig delgivning,
gör det så mycket naturligare att för undantagsfallen, där underrättelse
felaktigt uteblivit, medge extraordinär besvärsrätt.

Svenska bankföreningen, som funnit målet vara att den vanliga besvärstiden
anknyts till delgivning av taxeringsbeskeden i stället för till utläggandet
av fastighetslängden, anser att utebliven underrättelse följaktligen
bör medföra extraordinär besvärsrätt.

Sveriges industriförbund uttalar att extraordinär besvärsrätt bör medges
den som kan göra sannolikt att han inte före mitten av maj månad under
taxeringsåret erhållit någon som helst underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Emellertid anser förbundet att detta syfte kan nås genom
en liberal tolkning av de föreslagna nya bestämmelserna om extraordinär
besvärsrätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Sveriges hantverks- och industriorganisation föreslår extraordinär besvärsrätt
för var och en som med någorlunda sannolikhet kan göra gällande
att han inte erhållit underrättelse i god tid före maj månads utgång.

Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det, mot bakgrunden av taxeringsvärdenas
i flera avseenden ökade betydelse, önskvärt att föreslagna
nya bestämmelser om extraordinär besvärsrätt i praktiken ges en liberal
tolkning i de fall vederbörande oförvållat ej inom skälig tid underrättats
om taxeringsnämndens beslut.

För det fall att lokal skattemyndighets rättelsebeslut uteblivit
föreslår Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen
och Svenska sparbanksföreningen extraordinär besvärsrätt. Riksförbundet
framhåller därvid att om rättelsebeslut meddelas efter den ordinarie besvärstidens
utgång, fastighetsägaren enligt förslaget synes ha att lita endast till
den extraordinära besvärsrätt som föreligger i fall då beslut föranlett »väsentligt
annorlunda taxering». Den extraordinära besvärsrätten bör därför
enligt bankföreningens mening föreligga, om underrättelse om den lokala
skattemyndighetens rättelsebeslut inte kommit den skattskyldige till handa
senast inom viss tid, förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens
utgång. Sparbanksföreningen vill vidare begränsa besvärsrätten till det fall
att värdet höjts.

Utvidgningen av behörigheten att föra talan har avstyrkts av tre
remissinstanser som funnit den alltför vidsträckt.

Kammarrätten finner knappast skäl föreligga att tillerkänna annan än
skattskyldig rätt att anföra besvär enligt 6) i 167 § TF.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig i stort sett men anmärker
att besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent i förslaget i vissa hänseenden
sträcker sig avsevärt längre än vad som f. n. är fallet vid den årliga
taxeringen. Kommun äger f. n. över huvud taget inte någon extraordinär
besvärsrätt vid den årliga taxeringen. I promemorian redovisas inte några
särskilda motiv för den utvidgade besvärsrätten för kommun och taxeringsintendent,
påpekar länsstyrelsen.

Sveriges industriförbund ifrågasätter om kommun över huvud taget bör
ha extraordinär besvärsrätt och om taxeringsintendenten bör ha lika vidsträckt
extraordinär besvärsrätt som ägaren. Lämpligen bör taxeringsintendents
besvärsrätt inskränkas till besvär till den skattskyldiges förmån eller
mot taxering, som blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende.

De föreslagna besvärstiderna för extraordinära besvär har godtagits
av samtliga remissinstanser utom två.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att i promemorian utan motivering
har föreslagits att besvärstiden enligt 167 § 1 mom. 6) skall begränsas till ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

år efter taxeringsårets utgång. Med en sådan begränsning förringas i hög
grad värdet av reformen. Delegationen anser starka skäl tala för att besvärstiden
också i detta fall sätts till fem år efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i
Skaraborgs lön anför liknande synpunkter.

I fråga om kammarrättens prövning tar länsstyrelsen i Hallands
län upp en speciell fråga. Fall kan tänkas då besvär i särskild ordning handlagts
av prövningsnämnd och besvär sedan anförs hos prövningsnämnden
rörande samma taxering, därvid annan grund åberopas. Prövningen av de senare
besvären bör då enligt länsstyrelsens mening ankomma på kammarrätten.
Länsstyrelsen föreslår därför att andra punkten i andra stycket av
167 § 1 mom. TF får den innebörden, att kammarrätten skall pröva målet
även när taxeringen prövats av den vanliga prövningsnämnden.

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

Enligt 72 a § TF föreligger möjlighet för den längdförande myndigheten
att rätta vissa längdföringsfel i inkomst- och förmögenhetslängderna. Motsvarande
rättelsemöjlighet föreligger inte vid fastighetstaxeringen. Längdföringsfel
i fastighetslängder kan således inte rättas av den längdförande
myndigheten, vare sig längden avser allmän eller särskild fastighetstaxering.

Rättelse av taxeringslängd får enligt 72 a § TF beslutas vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen

om taxeringen inte införts i taxeringslängd inom föreskriven tid,

om taxeringen införts för annan än den taxeringen avsett eller

om taxeringen uppenbarligen eljest införts felaktigt i taxeringslängd.

Taxering av fysisk person eller dödsbo får rättas om taxeringsnämnds
beslut blivit oriktigt längdfört till följd av

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i
deklaration,

2. uppenbar felaktighet i fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde
eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning, samt

3. uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp
framgår av debitering, avgifter och premier för vissa försäkringar, samt
ortsavdrag.

Sådana slag av rättelser får beslutas av den myndighet som ombesörjt
längdföringen endast om inte särskilda skäl föranleder att prövningsnämnden
bör avgöra frågan och om rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara
inkomsten. Tiden för rättelser utgår i princip den sista mars året
efter taxeringsåret. Om det inte är överflödigt skall yttrande inhämtas från

58 Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1969

taxeringsnämndens ordförande före rättelse samt underrättelse tillställas
den skattskyldige om beslutad eller vägrad rättelse. Mot rättelsebeslutet
får talan inte föras särskilt. Ordinära och extraordinära besvär får emellertid
föras hos prövningsnämnden mot taxeringen även i den del beslutet avser.

Promemorian

Möjlighet till rättelse av inkomst- och förmögenhetslängd har funnits
fr. o. in. 1966 års taxering, framhålls det i promemorian. Den förenkling av
förfarandet vid rättelser som då genomfördes föreslogs i prop. 1965: 131,
vilken grundade sig på en inom finansdepartementet upprättad promemoria
(Stencil Fi 1964: 5). I denna promemoria hade föreslagits att lokal skattemyndighet
skulle tilläggas behörighet att rätta taxering som fastställts av
taxeringsnämnden om taxeringen blivit för hög p. g. a. vissa slag av längdföringsfel.
Vidare hade bl. a. föreslagits att bestämmelserna om rättelse
skulle las in i 126 § TF och att rättelser skulle kunna göras i såväl inkomstoch
förmögenhetslängder som fastighetslängder. Därvid avsågs fastighetslängder
för både allmän och särskild fastighetstaxering.

Emellertid uttalade departementschefen i prop. 1965: 131 (s. 37) att han
i likhet med ett par remissinstanser ansåg att det då saknades behov av förenklat
rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Remissinstanserna
hade förklarat att det förenklade rättelseförfarandet vad beträffar fastighet
slängderna endast kunde komma att tillämpas i ett fåtal fall.

Departementschefen anförde därefter (s. 37 och 38) bl. a. att det väsentligaste
skälet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande
skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering
snabbt och enkelt kunde rättas. Lokal skattemyndighet borde därför kunna
få befogenhet att rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering. Lokal skattemyndighet
borde emellertid inte p. g. a. sådan befogenhet bli en ny instans
i skatteprocessen. Rättelseinstitutet kunde endast användas på felaktigt
längdfört beslut av taxeringsnämnden och borde enligt departementschefen
få i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara felaktigheter
som tillkom bl. a. prövningsnämnden men inte taxeringsnämnden
(s. 36).

Den införda rättelsemöjligheten har i huvudsak kommit att omfatta s. k.
tekniska fel vid inkomsttaxeringen. En påtaglig avlastning av i vart fall vissa
prövningsnämnders arbete har kommit till stånd genom reformen. Så har
t. ex. i Stockholms län under år 1968 hos lokal skattemyndighet diarieförts
ca 6 300 ärenden angående rättelser.

I remissvar i anledning av fastighctstaxeringskommittéernas betänkande
»Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar»
(SOU 1968: 32) föreslog ett flertal remissinstanser att lokal skattemyndighet

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

skulle få möjlighet att rätta även uppenbara längdföringsfel i fastighetslängderna,
heter det i promemorian.

Möjligheten att rätta längdföringsfel enligt 72 a § TF avser endast taxering
som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptogs i A-längden,
vilken vid tidpunkten för bestämmelsens införande fördes av och förvarades
hos lokal skattemyndighet. Däremot förvarades vid den årliga taxeringen
i regel inte längderna för taxering av juridiska personer och för särskild
fastighetstaxering hos lokal skattemyndighet.

Vid tillkomsten av 72 a § TF ansågs, heter det vidare i promemorian, att
rättelse genom lokal skattemyndighets försorg låg i linje med vad som var
avsett att föreslås beträffande myndighetens uppgifter efter det att ADB
införts inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Längderna för allmän fastighetstaxering har hitintills förts och under
taxeringen förvarats hos fastighetstaxeringsnämnden.

Till 1970 års allmänna fastighetstaxering har nya regler beslutats beträffande
längdföringen. Lokal skattemyndighet svarar numera för denna och
underskriver också fastighetslängden (152 och 153 §§ TF samt 73 och 76 §§
TK). Registreringen av data i denna längd skall vid den allmänna fastighetstaxeringen
ske på länsstyrelsernas datacentraler enligt ADB-system. Den
skall göras med ledning av fastighetstaxeringsnämndernas anteckningar på
fastighetstaxeringsavierna (73 § andra stycket TK).

Enligt promemorian har genom dessa förändringar nya förutsättningar
uppkommit vid bedömningen av om rättelseinstitutet bör utvidgas att gälla
även den allmänna fastighetstaxeringen.

Att behov föreligger av ett enkelt förfarande för rättelser vid den allmänna
fastighetstaxeringen framgår av det stora antal framställningar om
ändringar på formella grunder som gjordes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.
Av fastighetstaxeringskommittéernas betänkande »1965 års allmänna
fastighetstaxering. Huvudresultat beträffande skattepliktiga fastigheter
inom kommuner, kommunblock och län» (SOU 1968: 31) framgår att
det totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna
år 1965 uppgick till ungefär 22 400 och att samtidigt yrkanden om
jämkningar av enbart formell natur inkom till ett antal av ca 11 200 (s. 9).

Mot bakgrunden av det anförda förordas i promemorian att möjlighet införs
till förenklat förfarande också vid rättelse av fastighetslängd, som upprättats
vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Bestämmelser i ämnet sägs, med viss förebild i 72 a § TF, böra lämnas i
en ny 156 §.

I den nya paragrafens första stycke bör enligt promemorian intas regler
om rättelse i sådana fall där fastighetstaxeringsnämndens på fastighetstaxeringsavin
redovisade beslut är riktigt, men taxeringen ej införts i fastighetslängden
inom föreskriven tid, påförts fel fastighet eller införts i fastighetslängden
på annat uppenbarligen felaktigt sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

I paragrafens andra stycke bör enligt promemorian möjlighet öppnas till
rättelse, då fastighetstaxeringsnämnds beslut blivit oriktigt — såvitt gäller
beloppen såväl om de blivit för höga som för låga — p. g. a. att felräkning
skett, eller att uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift
gjorts från deklarationen till fastighetsiaxeringsavin. Det understryks att
endast uppenbara felaktigheter av de slag som nu nämnts bör få rättas av
den lokala skattemyndigheten. Denna sägs exempelvis blott i vissa undantagsfall
böra kunna korrigera och komplettera klassificeringsdata eller andra
grunder för fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Finner den lokala skattemyndigheten
att felaktigheten i fastighetslängden beror på oriktig taxering
och att frågan således bör prövas av fastighetsprövningsnämnden, skall
myndigheten enligt promemorian självfallet överlämna frågan om rättelse
till prövningsnämndens kansli.

De i promemorian föreslagna bestämmelserna innebär möjlighet för den
lokala skattemyndigheten bl. a. att även viss tid efter det fastighetslängden
färdigställts rätta sådana tekniska fel i samband med taxeringen och längdföringen
som den har rätt att korrigera före längdens färdigställande och
underskrift.

Lokal skattemyndighet sägs böra få göra rättelse t. o. in. den 15 oktober
under taxeringsåret och därefter endast om rättelseyrkande inkommit före
nyssnämnda datum.

Eftersom fastighetsägare eller därmed likställd innehavare har intresse
av att få kännedom om vidtagen rättelse liksom om beslut att yrkad rättelse
inte medgetts, bör det enligt promemorian åligga den lokala skattemyndigheten
att genom delgivning underrätta ägaren om rättelse beslutats eller
vägrats, såvida inte sådant meddelande bedöms vara uppenbart överflödigt.
I underrättelsen bör finnas besvärshänvisning.

Även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun sägs böra få
kännedom om dylikt beslut för att få tillfälle att tillvarata sitt partsintresse.
Det kan enligt promemorian exempelvis förekomma fall, där fastighets taxeringsvärde
förändrats så genom korrekt rättelse av felräkning, att taxeringsintendenten
finner det nya värdet avvika från vad som kan anses följa av
principen om en likformig och jämn taxering och därför skäl föreligga för
besvär.

Föreskrifter om förfarandet vid rättelser i enlighet med den föreslagna
156 § TF bör enligt promemorian tas in i TK. Riksskattenämnden sägs
kunna meddela behövliga anvisningar efter samråd med centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett gynnsamt mottagande i
vad avser den principiella utformningen. När det gäller vilka slags

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1969 61

felaktigheter som lokal skattemyndighet bör kunna rätta har samtliga
remissinstanser tillstyrkt att man i vart fall lagfäster de i promemorian
föreslagna rättelsegrunderna. Några av dessa remissinstanser önskar dessutom
att området för rättelsemöjligheterna utvidgas i förhållande till förslaget.

Riksskattenämnden upplyser att nämnden redan vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering såg sig nödsakad att rekommendera, att vissa fel av huvudsakligen
teknisk art skulle rättas av lokal skattemyndighet. Rättelseförfarandet
ansågs emellertid då böra inskränkas till åtgärder av betydelse
för ADB-uppläggningen. Mot denna bakgrund hälsar riksskattenämnden
med tillfredsställelse att ett förenklat rättelseförfarande nu föreslås infört
i TF.

Länsstyrelsen i Malmöhus län som också tillstyrker förslaget framhåller
att den nya tekniken för redovisning och registrering av taxeringsnämndernas
beslut sannolikt medför eif stort antal längdföringsfel och formella
fel orsakade av felaktiga överföringar från deklaration till taxeringsavi.
Samtidigt är det troligt att de nya metoderna för taxering av fastighet och
strävandena att utjämna befintliga ojämnheter i taxeringarna medför ökat
antal materiella besvär. Det är därför viktigt att fastighetsprövningsnämnderna
ej belastas med ärenden som föranleder endast formella ändringar.
Lokala skattemyndigheterna bör därför — såsom föreslagits -— beredas
möjlighet att rätta längdföringsfel och andra uppenbara felaktigheter på
grund av felräkning eller felaktig överföring av belopp eller uppgift från
deklaration till fastighetstaxeringsavi.

Rättelsemöjlighet även beträffande ägaruppgift föreslås av länsstyrelsen
i Kalmar län, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Föreningen framhåller att lokal skattemyndighet
redan nu bär full kompetens att handlägga ägarregistreringen
under perioderna mellan de allmänna fastighetstaxeringarna, då stommen
till fastighetslängd helt bygger på myndighetens avisering till länsstyrelsen.
Det förefaller föreningen därför helt naturligt att lokal skattemyndighet
också skall kunna besluta om rättelse av uppenbar felaktighet i fråga om
ägare (motsvarande) som införts i den slutliga fastighetslängden. Riksförbundet
anser dock att möjligheten till rättelse bör begränsas till sådana
fall då anmärkning inkommit.

Rättelse av samtliga data i längden anser lantmäteristyrelsen böra
få vidtas. Genom den nya 156 § TF öppnas möjlighet för lokal skattpmyndighet
att besluta om rättelse av fastighetslängd då fastighetstaxeringsnämnds
beslut om taxering blivit oriktigt. Med beslut synes här avses enbart
taxeringsvärde och däri ingående delvärden. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter
om inte rättelsemöjligheten bör utvidgas att även omfatta andra
uppgifter som blivit uppenbart felaktigt införda eller av misstag bortglöm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

da i fastighetslängden. I likhet med vad som sagts i promemorian finner
lantmäteristyrelsen det självklart att lokal skattemyndighet skall överlämna
sakprövningen till fastighetsprövningsnämnden när felaktigheten kan
misstänkas bero på feltaxering.

Viss osäkerhet om innebörden av förslaget såvitt avser ldassificeringsdata
hyser länsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av promemorians uttalande
att lokal skattemyndighet bör »blott i vissa undantagsfall» kunna
korrigera och komplettera ldassificeringsdata eller andra grunder för fastighetstaxeringsnämndernas
beslut. Utan tvekan måste i annan ordning preciseras
vilka befogenheter lokal skattemyndighet härutinnan kan äga. Det
kan nämligen enligt länsstyrelsens mening vara vanskligt alt konstatera
att en felaktighet föreligger även om den till synes är uppenbar.

Rättelsemöjlighet även vid uppenbara fall av dubbeltaxering föreslås
av Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Föreningen framhåller att uppenbara fall av dubbeltaxering
kan förekomma framför allt vid taxering av byggnad på annans mark,
när t. ex. den ena taxeringen grundar sig på avlämnad fastighetsdeklaration,
medan den andra (felaktiga) åsatts slcönsmässigt och grundar sig på
fastighetsavi upptagande förutvarande ägare. Eftersom köp eller annan åtkomst
av byggnad inte blir föremål för lagfart, är ägaruppgiften på dessa
avier ej sällan inaktuella. Föreningen anser därför att lokal skattemx ndighet
bör tilläggas möjlighet att rätta uppenbara fel även av detta slag.

I fråga om förfarandet vid rättelse har promemorieförslaget i stort
sett tillstyrkts av remissinstanserna. Några remissinstanser har dock anfört
erinringar, särskilt i fråga om besvärsrätten.

Beträffande tiden för rättelse anser länsstyrelsen i Skaraborgs län att
denna bör begränsas till normalt tiden före den 15 september under taxeringsåret,
med hänsyn till att länsstyrelsen föreslagit förkortning av tiden
för taxeringsintendents besvär.

Vad särskilt gäller yttrande från ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, att det i fråga om
korrigering och komplettering av klassificeringsdata eller andra liknande
grunder för fastighetstaxeringsnämndens beslut kan föreligga betydande
svårigheter att i det enskilda fallet avgöra, om fråga är om ett taxeringstekniskt
fel eller en felbedömning. Genom remiss till fastighetstaxeringsordföranden
kan enligt länsstyrelsens mening i åtskilliga fall klarhet vinnas
om det gäller en bedömningsfråga eller ej.

Den föreslagna regeln om besvärshänvisning avstyrks av länsstyrelsen
i Hallands län som anför.

Bestämmelsen är uppbyggd på motsvarande bestämmelse i 72 a §. I
båda föreskrives att talan inte får särskilt föras över rättelsebeslut. Mot -

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969 63

svårighet till den nu föreslagna föreskriften om att underrättelse skall innehålla
upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över
beslutet i »den del detta avser taxering» saknas emellertid i 72 a §. Det
citerade uttrycket är mycket dunkelt. Konstruktionen av rättelseförfarandet
får antas vara den att den lokala skattemyndigheten genom sin åtgärd riktigt
uttrycker taxeringsnämndens beslut,'' vilket tidigare av någon anledning
blivit oriktigt redovisat i längden (eller inte redovisat alls)''. Vad som
sedan kan överklagas är taxeringen sådan den ter sig sedan rättelsen skett.
Huruvida den lokala skattemyndigheten har misstagit sig i fråga om innebörden
av taxeringsnämndens beslut blir en bedömningsfråga i taxeringsmålet.
— Den här avsedda föreskriften är vilseledande och bör utgå! På underrättelsen
bör stå att beslutet ej kan överklagas men kan komma under bedömande
därest talan föres mot taxeringen. — Det bör i detta samman hang

framhållas att prövningsnämnden inte annat än undantagsvis _

exempelvis i fråga om frivillig särbeskattning — är besvärsmyndighet i förhållande
till lokal skattemyndighet. Skulle man införa en möjlighet att
anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut om rättelse till »den del
detta avser taxering» något som tydligen föresvävat promemorieförfattarna
— måste också i besvärsbestämmelserna upptas en föreskrift att
fastighetsprövningsnämnden (prövningsnämnden) äger pröva sådana besvär.

Besvärsrätten har vidare berörts av fyra remissinstanser med skilda
uppfattningar.

En begränsning av besvärsrätten förordas av kammarrätten. Den föreslagna
lydelsen av 156 § 2 femte och sjätte styckena är enligt kammarrättens
förmenande avfattad på ett sätt som gör bestämmelserna svårtillgängliga
i varje fall för de skattskyldiga. Kammarrätten föreslår sådan omformuleling
att klart framgår, att besvär mot lokal skattemyndighets beslut om
rättelse får föras endast om rättelsen innebär höjning eller sänkning av
taxeringsvärde.

En ovillkorlig besvär srätt vid höjning av taxeringen förordar Svenska
bankföreningen. Föreningen vill i och för sig inte motsätta sig att rättelse
skall kunna ske även i höjande riktning. Det bör emellertid enligt
föreningens mening tillses, att den skattskyldige alltid får möjlighet att
överklaga rättelsebeslut som innebär höjning av taxeringen. Någon säkerhet
härför kommer inte att föreligga enligt förslaget. Där stadgas nämligen,
att beslut om rättelse inte får överklagas särskilt utan endast genom besvär
över taxeringen, och samtidigt följer av den föreslagna författningstexten
att rättelsebeslut kan komma att meddelas först efter det att den
ordinarie besvärstiden utlupit. I den mån så sker, kommer alltså den
skattskyldige att kunna söka ändring i beslutet endast om han kan åberopa
extraordinär besvärsrätt, dvs. i allmänhet endast om rättelsebeslutet
lett till en »väsentlig» ändring av taxeringen. Detta måste anses klart otillfredsställande,
anför bankföreningen. Om man ej följer den vid inkomsloch
förmögenhetstaxering gällande regeln att lokal skattemyndighets rättelse
inte får avse höjning av taxeringen, bör därför enligt bankföreningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

mening extraordinär besvärsrätt mot fastighetstaxering medges även för
det fall att lokal skattemyndighet beslutat rättelse av taxeringen men underrättelse
om denna inte kommit den skattskyldige till handa senast viss tid,
förslagsvis tre veckor före den ordinarie besvärstidens utgång.

Liknande synpunkter anför Svenska sparbanksföreningen.

Separat besvärsrätt oavsett att taxeringsvärdet varken höjs eller sänks
förordas av länsstyrelsen i Västmanlands län. Enligt rättspraxis synes yrkande
om ändring i fastighetslängden av uppgift om ägare och om totalareal
inte kunna överklagas vid den allmänna fastighetstaxeringen, såvida yrkandet
inte samtidigt anses innebära ändring av åsatt taxeringsvärde. Ej
heller torde yrkanden om fördelning av delvärden inom samma taxeringsvärde
samt om ändring av de grundfaktorer för skogstaxering som angetts
i längden kunna upptas till prövning. De sistnämnda båda ärendetyperna
har direkt betydelse för inkomsttaxeringen i förvärvskällan jordbruksfastighet
— t. ex. i fråga om storleken av avskrivningsunderlaget — medan
ägar- och arealuppgifterna även kan ha betydelse utanför taxeringen. Visserligen
torde antalet felaktigheter i ovannämnda hänseende bli relativt
ringa — i synnerhet efter tillkomsten av den föreslagna 156 § TF — men
då fastighetslängden rimligen bör återspegla de verkliga förhållandena, bör
enligt länsstyrelsens mening möjlighet ges till prövning av dessa felaktigheter
i samband med nu föreslagen revision av bestämmelserna angående
allmän fastighetstaxering.

Övriga frågor om fastighetstaxering

Promemorian

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet

Det erinras i promemorian om att vid processen i fastighetsprövningsnämnden
liksom vid handläggningen av mål hos prövningsnämnden gäller
att muntlig förhandling kan hållas efter framställning av part. Muntlig
handläggning kan även ske efter nämndens förordnande utan att part gjort
framställning därom (80 § och 162 § första stycket TF). Vid muntlig förhandling
kan nämndens sammanträde övervaras inte blott av part och
tjänsteman, som biträder nämnden, utan även av andra.

Även i fall då muntlig förhandling inte äger rum får taxeringsintendent
närvara vid fastighetsprövningsnämndens handläggning av ärende, i vilket
han inte är part. Taxeringsintendent får också infinna sig för att lämna
muntlig upplysning när nämnden finner det påkallat av särskilda skäl.
Där så anses erforderligt får också ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
kallas att lämna upplysningar vid ett nämndens sammanträde,
oavsett om muntlig förhandling då sker eller ej (162 § första
stycket TF jämförd med 79 § andra stycket).

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

Enligt 160 § 2 mom. TF kan fastighetsprövningsnämnden eller dess ordförande
om det anses erforderligt även kalla sakkunniga på fastighetsvärdering
att vid sammanträde där part inte är närvarande meddela nämnden
eller dess ordförande upplysningar.

Bestämmelserna om att ordförande eller annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer
efter kallelse får infinna sig också vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden,
då muntlig förhandling inte äger rum, kan enligt promemorian
i viss mån te sig stötande för parterna i taxeringsprocessen, vilka
inte får del av vad de kallade anför. Med hänsyn härtill föreslås att dessa
bestämmelser slopas.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Det finns enligt promemorian skäl att anta att antalet taxeringar, som
kommer att överklagas hos fastighetsprövningsnämnden vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering, blir större än vid den föregående allmänna fastighetstaxeringen.
Med anledning härav och med hänsyn till den tidsknapphet
varunder vissa fastighetsprövningsnämnder tidigare arbetat, sägs tiden för
nämndernas verksamhet böra förlängas till den 15 december under taxeringsåret.
En sådan förskjutning — sista dagen för nämndernas arbete är
nu i 160 § 1 mom. TF bestämd till den 31 oktober under taxeringsåret —
synes enligt promemorian inte medföra svårigheter vid övrigt arbete med
taxering och uppbörd eller i avseende på underrättelser till fastighetsägare
om nämndernas beslut. Genom förlängningen ges nämnderna också tidsutrymme
för prövning av sådana besvär som följer av den förut i denna promemoria
föreslagna utvidgningen av besvärsrätten.

Den njm tidpunkt, då fastighetsprövningsnämndernas arbete senast skall
vara avslutat, bör enligt promemorian anges i nya 163 §.

Tiden för översändande av besvärsakter

Om fastighetsprövningsnämnds beslut överklagas skall prövningsnämndens
kansli insända besvärsakten till kammarrätten inom fyra månader
efter det besvären inkommit. Till besvärsakten skall kansliet foga erforderliga
utdrag av fastighetslängd, fastighetsprövningsnämndens protokoll och
i målet ingivna handlingar (164 § 4 mom. första och andra styckena TF
jämförd med 97 § första stycket). Det får enligt promemorian förutsättas
att prövningsnämndens kansli i de handlingar, som översänds till kammarrätten,
fortsättningsvis också infogar de nya slag av handlingar (markvärdekartor,
byggnadsvärdetabeller osv.), vilka för första gången rekommenderats
tillämpade vid 1970 års allmänna fastighetstaxering och som
gäller de mål besvären hos kammarrätten avser.

Då hittillsvarande erfarenheter enligt promemorian visar att de nämnda
fyra månaderna ofta varit för knappt tillmätta och några uppenbara nack5
Bihang till riksdagens protokoll 11)61). 1 saml. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

delar av en förlängning av perioden till sex månader inte torde uppkomma
för kammarrätten föreslås att ändring av tiden görs i 164 § 4 mom. TF.

Redaktionella ändringar

Vissa redaktionella justeringar sägs i promemorian böra vidtas i 102 §,
164 § 1 och 4 mom. samt i 183 § TF.

Remissyttrandena

Fastighets prövning snämndens verksamhet

Förslaget att begränsa närvarorätten vid slutet sammanträde har
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker slopandet av ifrågavarande bestämmelse,
därför att motsvarande bestämmelse beträffande den årliga taxeringen
(79 § andra stycket TF) aldrig kommit att tillämpas i de av länets
prövningsnämnd handlagda målen eller ärendena. Skälet är att vad som
eventuellt kan framkomma vid hörande inför prövningsnämnden av exempelvis
ordförande i taxeringsnämnd ändå i praktiken måste delges parterna i
processen för att bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. På grund härav
har andra former av hörande av ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd
kommit till användning och också visat sig mera ändamålsenligt.

En begränsning även av taxeringsintendents rätt att närvara vid fastighetsprövningsnämnds
sammanträde föreslås av Sveriges industriförbund.
Förbundet finner det riktigt att sammanträde med fastighetsprövningsnämnd
inte får övervaras av annan än tjänsteman som biträder nämnden,
såvida inte muntlig förhandling äger rum. Den speciella möjlighet som beretts
taxeringsintendent att vara närvarande vid handläggning av ärende i
vilket han inte är part bör enligt förbundets mening slopas. Inte minst i
fastighetstaxeringsprocessen är det väsentligt att förfarandet sker under
domstolsliknande former. Förbundet vill dock inte motsätta sig att fastighetsprövningsnämnden
bör kunna kalla taxeringsintendent för att lämna
muntliga upplysningar, exempelvis om taxeringsnivån. Om så sker bör
emellertid taxeringsintendentens upplysningar såvitt möjligt i fullständigt
skick intas i fastighetsprövningsnämndens protokoll och motparten bör erhålla
tillfälle att yttra sig.

Inhämtande av yttrande från sakkunnig anser fastighet staxering skommittéerna
i vissa fall lämpligt. Då av besvärsakt framgår att det överklagade
beslutet grundar sig på förslag som upprättats av en av nämnden anlitad
sakkunnig torde stundom i sak mera kunna uppnås genom remiss till den
sakkunnige. Kommittéerna föreslår därför att även denna möjlighet anges i
författningstexten.

I fråga om skyldigheten att inhämta förklaring över besvär av taxerings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

intendent eller kommun anmärker Lantbrukets skattedelegation mot att
förklaring av ägare inte behöver inhämtas när det är fråga om rättelse av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I förbiseendefallen
får enligt den föreslagna lydelsen av 156 § TF lokal skattemyndighet
under vissa förutsättningar verkställa rättelse, varvid dock föreskrivits
att bl. a. fastighetsägaren skall underrättas. Mot denna bakgrund framstår
det som anmärkningsvärt att fastighetsägaren skall stå vid sidan av processen
fram till fastighetsprövningsnämndens beslut i förbiseendefall väckta
av taxeringsintendent eller kommun, ehuru man kan antaga att det här
oftast är fråga om mera kvalificerade förbiseendefall. Delegationen föreslår
därför att fastighetsägare och därmed likställd alltid skall beredas tillfälle
att avge förklaring över besvär anförda av taxeringsintendent eller kommun.

I fråga om inhämtande av yttrande från kommun i besvärsmål anser
länsstyrelsen i Kalmar län att det för undvikande av alltför betungande
skriftväxling i prövningsnämndsarbetet skulle vara önskvärt, om det på
något sätt närmare kunde anges i vilken utsträckning kommun bör beredas
tillfälle avge yttrande i besvär, anförda av annan part.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

Den föreslagna förlängningen av tiden för fastighetsprövningsnämndens
arbete tillstj-rks av det stora flertalet remissinstanser. Fyra länsstyrelser finner
dock tiden alltför lång.

Sveriges industriförbund finner det av många skäl önskvärt att tidpunkten
för avslutandet av arbetet inte läggs senare än vad som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län som delar den i promemorian uttalade uppfattningen,
att denna frist inte synes medföra svårigheter vid övrigt arbete
med taxering och uppbörd, framhåller att det emellertid inte får bortses
från att föreslagen utsträckning av tiden för prövning av besvär kan medföra
betydande svårigheter genom den härav uppstående krympningen av
tiden för handläggning av besvär över taxering för inkomst och förmögenhet.
Länsstyrelsen anser att de i förslaget angivna tidsfristerna bör så förstås,
att besvär i särskild ordning över allmän fastighetstaxering inte nödvändigtvis
behöver avgöras senast den 15 december under taxeringsåret
oaktat så är möjligt. Enligt länsstyrelsens mening är det dock lämpligt att
besvär i särskild ordning i största möjliga utsträckning avgörs av fastighetsprövningsnämnd.

De remissinstanser som uttalat sig för en begränsning av verksamhetstiden
är länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbottens
län.

Länsstyrelsen i Stockholms län godtar den föreslagna tiden för fastighetsprövningsnämndens
arbete endast under förutsättning att taxerings -

68 Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

intendents besvärstid inte utsträcks utöver den 31 oktober under taxeringsåret.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man vid lagstiftningsärendets
fortsatta handläggning bör beakta att en utsträckning av tiden för fastighetsprövningsnämndens
arbete påverkar processen i inkomstprövningsnämnderna.
En stor del av taxeringssektionens personal måste engageras
för målen i fastighetsprövningsnämnden med resultatet att bl. a. inkomsttaxeringsmålen
fördröjs. Länsstyrelsen är medveten om att någon större
personalförstärkning inte kan påräknas. Situationen kan möjligen — ehuru
inte utan betydande svårigheter och till priset av att andra arbetsuppgifter
blir lidande — lösas genom en omdisponering av taxeringssektionens personal.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att den utsträckta tiden kommer
att inverka alltför menligt på bestyret med den årliga taxeringen. Detta gäller
i vart fall om man beaktar den organisatoriska ram som denna länsstyrelse
har att hålla sig inom. På grund härav föreslår länsstyrelsen att fastighetsprövningsnämndens
arbete avslutas senast den 30 november.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar den 30 november som slutdag.
Om den i promemorian föreslagna förlängningen av besvärstiden för
ägare och kommun genomförs, kan det visserligen finnas skäl som talar för
att förlänga tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet till den 15
december. Emellertid medför detta knappast någon mera avsevärd förbättring
av nämndens möjligheter att i rätt tid handlägga fastighetstaxeringsmålen
utan endast en i och för sig önskvärd fördröjning av handläggningen
över semestermånaderna. Även om antalet besvär skulle öka, finns det enligt
länsstyrelsens uppfattning inte skäl att förlänga tiden för nämndens arbete
längre än till den 30 november. Länsstyrelsen erinrar om att arbetet i den
ordinarie prövningsnämnden och inom prövningsnämndens kansli regelmässigt
betungas under december månad av ett relativt stort antal mål om
eftertaxering, för vilka handläggningstiden utgår den 31 december.

En förlängning av tiden även för den vanliga prövningsnämnden förordas
av länsstyrelsen i Västmanlands län. Redan under de verksamhetsår, som
ligger mellan två allmänna fastighetstaxeringar, är arbetsbelastningen för
stor i såväl prövningsnämnden och dess kansli som på taxeringssektionen.
Länsstyrelsen finner det därför helt uteslutet att arbetet skall kunna fullgöras
inom författningsenlig tid under ett år, då även fastighetsprövningsnämnden
sammanträder. Då dessutom antalet mål vid prövningsnämnden
fortgående ökar, föreligger starka skäl för förlängning av tiden för den vanliga
prövningsnämndens verksamhet. Länsstyrelsen hemställer därför om
översyn av bestämmelserna i 89 § TF angående senaste tidpunkten för avgörande
av mål i prövningsnämnden och i 76 § beträffande taxeringsintendentens
besvärsrätt.

Kungl. Majrts proposition nr 747 år 1969
Tiden för översändande av besvärsakter

Förslaget att förlänga tiden för översändande av besvärsakter till kammarrätten
har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.

Kammarrätten vitsordar att den tid av fyra månader, som hittills gällt
för insändande av besvärsakter till kammarrätten, varit för knappt tillmätt
och har således ingenting att erinra mot den föreslagna förlängningen av
tidsfristen. Kammarrätten vill dock understryka vikten av att den nya tidsfristen
strikt iakttas, eftersom denna förlängda tidsfrist i samband med
den föreslagna förlängningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet
medför, att kammarrätten kan börja sin handläggning av fastighetstaxeringsmål
avsevärt senare än enligt nu gällande ordning.

Sveriges industriförbund vill däremot, med hänsyn till vikten av att besvären
kan prövas hos kammarrätten så snart som möjligt, ifrågasätta om
denna förlängning är lämplig. Det måste nämligen också beaktas att prövningsnämndens
arbete kommer att avslutas en och en halv månad senare
om förslaget i promemorian följs.

Lantbrukets skattedelegation påpekar att utsträckningen i tid i promemorian
sägs inte medföra några uppenbara nackdelar för kammarrätten.
Att så inte blir fallet anser delegationen bero på att kammarrättens fastighetstaxeringsdivision
inte lär påbörja sitt arbete förrän på hösten året efter
taxeringsåret. Eftersom ett allmänt förberedelsearbete först krävs, kan
med denna ordning de första besvärsärendena i bästa fall avgöras mot slutet
av året. Ur de skattskyldigas synpunkt är det enligt delegationen ytterst
otillfredsställande att besvärsärenden på detta sätt ligger helt obearbetade i
nära ett år efter det att de anförts. Enligt delegationens uppfattning borde
fastighetstaxeringsdivisionens arbete igångsättas redan den 1 januari året
efter taxeringsåret så att tidsmässig överensstämmelse erhålls mellan avslutandet
av arbetet i fastighetsprövningsnämnderna och påbörjandet av
arbetet i nästa instans. Först med en sådan ordning får den tid inom vilken
besvärsakterna skall översändas till kammarrätten någon praktisk betydelse.

Redaktionella ändringar

Utöver de redaktionella ändringar som föreslås i promemorian har flera
remissinstanser föreslagit ytterligare ändringar. Här återges endast de viktigaste.

I fråga om den personkrets som i olika sammanhang skall jämställas med
ägare har tre remissinstanser skilda förslag till lämpligare beteckning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att den krets av personer som omnämns
i 161 § TF av naturliga skäl bör vara lika med den som enligt 158 § 1
mom. andra stycket är behörig att föra talan.

Lantbrukets skattedelegation finner det av 158 § 1 mom. andra stycket TF
i den föreslagna lydelsen framgå att besvärsrätt liksom för ägare eller där -

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

med likställd innehavare av fastighet tillkommer även ytterligare två andra
kategorier. I alla andra paragrafer anges samtliga här avsedda skattskyldiga
som »ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet». Även om med
detta uttryckssätt uppenbarligen åsyftas även de två speciella kategorierna
enligt 158 § 1 mom. andra stycket vore det enligt delegationens uppfattning
klarläggande om samtliga skattskyldiga med besvärsrätt i övriga paragrafer
angavs som »ägare av fastighet och därmed i besvärshänseende likställd».

Länsstyrelsen i Hallands län anför i anslutning till 154 § TF att uttrycket
»ägare och därmed likställd innehavare» får anses (jfr 136 § 1 mom. första
stycket och 2 mom.) innefatta samtliga de kategorier skattskyldiga som
avses i 47 § KL. Uttrycket är även med skattelagstiftningens mått språkligt
svårhanterligt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte i 172 § TF skulle
kunna intas ett mom. 2 av innehåll att vad som sägs om ägare skall gälla
även i 47 § KL angivna innehavare av fastighet. Då skulle »eller därmed
likställd innehavare» kunna utgå överallt till stor båtnad för läsaren.

RÄTTELSE VID DEN ÅRLIGA TAXERINGEN

Nuvarande ordning

Myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringsnämnds beslut
om taxering för inkomst eller förmögenhet — vanligen den lokala
skattemyndigheten och i vissa fall länsstyrelsen — kan enligt 72 a § TF
besluta om rättelse av taxeringslängden om taxeringen inte förts in i längden
inom föreskriven tid eller införts för annan än den taxeringen avsett
eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängden. Beträffande
möjligheten att rätta felaktighet i taxeringsnämnds beslut är myndighetens
befogenhet mer begränsad. Rättelsemöjligheten avser endast taxering av
fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och avser i huvudsak
s. k. tekniska fel vid taxeringen. Som villkor för rättelse gäller att
felaktigheten är uppenbar och rättelsen får inte medföra höjning av taxeringen.
Rättelse kan sålunda ske av uppenbar felräkning eller uppenbart
felaktig överföring av belopp i deklaration samt uppenbar felaktighet i
fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde eller avser avdrag
som medges skattskyldig utan särskild utredning. I sistnämnda hänseende
åsyftas bl. a. avdrag för garantibelopp och olika schablonavdrag.
Vidare kan i nämnda ordning rättas uppenbar felaktighet i fråga om
allmänt avdrag vars rätta belopp framgår av debitering, såsom avdraget
för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift, samt allmänt avdrag för
premier och andra avgifter i vissa fall liksom för det s. k. förvärvsavdraget
för gift kvinna in. fl. och slutligen även ortsavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

Rättelse får i princip inte ske efter utgången av mars månad året efter
taxeringsåret. Om detta inte är överflödigt, skall yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande innan rättelse sker. Den skattskyldige skall
på visst sätt och inom viss tid delges beslut om rättelse och beslut varigenom
rättelse som han yrkat har vägrats, om detta ej är uppenbart överflödigt.
Talan mot beslutet kan föras endast i samband med talan mot
taxeringen.

Kungl. Maj :t meddelar närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse
enligt 72 a § TF (jfr 42 a § TK).

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer

Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller i sin skrivelse bl. a., att
det nu berörda rättelseförfarandet utan tvivel har minskat prövningsnämndernas
arbetsbörda samtidigt som de skattskyldigas irritation över
det tidigare onödigt tidskrävande rättelseförfarandet i viss mån har kunnat
mildras. Föreningen ifrågasätter emellertid om inte det förenklade
rättelseförfarandet har fått en alltför snäv utformning. Den principiella
gränsdragningen mellan taxering och uppbörd torde ha inverkat, men denna
gränsdragning synes i dagens läge vara mer teoretiskt än praktiskt
betingad.

Erfarenheterna från 1968 års taxering — när för första gången ADBbehandling
användes vid inkomsttaxeringen — ger enligt föreningens mening
otvetydigt vid handen, att en utvidgning av förutsättningarna för
rättelse enligt 72 a § TF snarast bör komma till stånd. Sedan taxeringsnämnderna
slutfört sitt arbete med taxeringen nämnda år visade det sig nämligen,
att de lokala skattemyndigheterna och datasektionerna upptäckte
ett stort antal felaktigheter, som inte kunde rättas av myndigheten, fastän
felen var uppenbara och av rent formell natur. Detta har medfört att prövningsnämnd
och taxeringssektion i onödan belastas med ärenden, som på
ett enklare och betydligt snabbare samt mera ekonomiskt sätt skulle kunna
handläggas av lokal skattemyndighet. Föreningen anser det därför vara
ett steg mot effektivare och bättre taxering samt för statsverket utgiftsbesparande,
om rättelsemöjligheterna enligt 72 a § utvidgas.

Såsom exempel på felaktigheter, som enligt föreningens åsikt lämpligen
bör kunna rättas av lokal skattemyndighet med stöd av eu utvidgad
72 a §, anger föreningen följande fall.

1. Felräkning i deklaration som medfört för låg taxering.

Här nämns det ofta förekommande felet att garantibelopp avdragits i
stället för tillagts vid sammanfattningen för taxering till kommunal inkomstskatt.

2. Felaktig överföring av belopp i deklaration, som medfört för låg taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969

Här pekas på det ofta förekommande felet att återstående till kommunal
inkomstskatt skattepliktig inkomst i stället för nettointäkt överförts
från deklarationsbilaga till sammanfattning för taxering till statlig inkomstskatt.

3. Felaktigheter vid beräkning av schablonavdrag vid de olika förvärvskällorna
och under allmänna avdrag då felen medfört för låg taxering.

4. Uppenbar felaktighet i fråga om ortsavdrag, som medfört för låg
taxering.

Här erinras om de fall, då äkta makar som inte mantalsskrivits på
samma fastighet erhåller ortsavdrag med 4 500 -f 2 250 kr. trots att samtaxering
skall ske och även har yrkats.

5. Uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt nedsatt
skatteförmåga för folkpensionärer, dock med begränsning till fall där
riksskattenämndens anvisningar och tabeller kan vinna tillämpning.

6. Rättelse av uppenbart fel, som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats
inom samma kommun eller inom olika kommuner i samma fögderi.

Enligt föreningen är dessa fel mycket vanliga och vållar mycken irritation
hos de skattskyldiga. Felen förekommer oftast beträffande ej mantalsskrivna
personer »inbor» samt beträffande »utbor» som äger fastighet
i annan kommun än hemortskommunen. Till sistnämnda kategori hör
bl. a. fall där personer flyttat till egen nybyggd fastighet, som är belägen
i annan kommun än den tidigare hemortskommunen. Det måste bedömas
som mycket angeläget att fel av denna art kan rättas snabbt, uttalas i
skrivelsen.

Föreningen framhåller, att skattskyldig — då fråga är om höjning av
taxeringen — i de angivna fallen självfallet bör erhålla underrättelse om
den vidtagna rättelsen. Han har då möjlighet att anföra besvär till prövningsnämnden
över åsatt taxering i den ordning som föreskrivs i 74, 76,
100 och 101 §§ TF. Eventuellt bör vidare, uppger föreningen, föreskrivas
att lokal skattemyndighet i sådana fall kan inhämta yttrande från taxeringsnämndens
ordförande.

Föreningen anser att lokal skattemyndighet i de angivna fallen bör ges
möjlighet att besluta om taxeringsrättelse i sådan tid att ändringen kan
meddelas datakontoret före den 30 september taxeringsåret, dvs. i så god
tid att den kan iakttas på debetsedeln för slutlig skatt. Härigenom slipper
man det tidsödande förfarandet med manuellt utfärdade debetsedlar på tillkommande
skatt. Likaledes minskas antalet fall med återbetalning av överskjutande
skatt, tätt följd av debetsedel på tillkommande skatt, vilket förfarande
givetvis irriterar allmänheten i hög grad. Skatteförluster för det
allmänna undviks också härigenom.

Föreningen hemställer att snara åtgärder måtte vidtas för sådan ändring
av 72 a § TF, att lokal skattemyndighet får möjlighet att vidta rättelse
även beträffande taxeringsfel av angivet slag. Föreningen vill bestämt

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1969

hävda, att erfarenheterna av förfarandet vid s. k. frivillig särbeskattning
visar, att lokal skattemyndighet äger möjlighet att i kvalitativt hänseende
tillfredsställande bemästra de ifrågasatta uppgifterna.

Remissyttrandena
Allmänna synpunkter

Endast en remissinstans har ställt sig helt avvisande till de önskemål
som fögderichefsföreningen framlagt. A andra sidan har ingen remissinstans
velat tillstyrka en så långt gående rättelsemöjlighet som föreningen
förordar.

Kammarräuen erinrar om att cheien för finansdepartementet vid införandet
av 72 a § TF (prop. 1965: 131 s. 37) framhöll att det väsentligaste
skalet för att ett på lokal skattemyndighet ankommande rättelseförfarande
skulle införas var de skattskyldigas intresse av att för hög taxering snabbt
kunde rättas. Om lokal skattemyndighet emellertid skulle få möjlighet
att rätta taxering också i höjande riktning, skulle myndigheten framstå
som en särskild taxeringsinstans. Departementschefen avvisade därför av
vissa remissinstanser framställt förslag i denna riktning. Bevillningsutskottet
(196o: 39 s. 7) tillstyrkte förslaget och framhöll därvid som särskilt
angeläget att rättelseinstitutet begränsades till helt uppenbara fel.
Sådana fel, för vilkas bedömande fordrades tolkning av författningsbestämmelser,
borde såsom hittills avhjälpas genom besvär till prövningsnämnd.
Annars kunde instansordningen komma att brytas och fara för
kompetenskonflikter uppkomma.

Övergången till ADB-systemet, uttalar kammarrätten vidare, har medfört
att lokal skattemyndighet fått ökad insyn i deklarationsmaterialet
och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet rätta felaktigheter
i de av taxeringsnämnd beslutade taxeringarna. Det undandrar sig
kammarrättens bedömande om sådana erfarenheter gjorts, att det kan anses
påkallat att redan nu — trots tidigare framförda betänkligheter — utvidga
de tämligen nyinförda rättelsebefogenheterna i den omfattning som
föreningen föreslagit.

Domstolen vill emellertid, då det för såväl de skattskyldiga som berörda
myndigheter är angeläget att rättelse av notoriska felaktigheter kan ske
genom ett enkelt och snabbt förfarande — trots ofrånkomliga betänkligheter
— inte motsätta sig tanken att rättelse även till nackdel för de skattskyldiga
kan i uppenbara fall få ske utanför instansordningen genom ingrepp
av den lokala skattemyndigheten. Inskränkningen till uppenbara fel
har sin självfallna grund däri att om rättelseinstitutet utsträcks till andra
än fullt klara fall och följaktligen skulle kräva att den skattskyldige hördes,
den lokala skattemyndigheten skulle få karaktär av instans i skatteprocessen,
framhålls i yttrandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Kammarrätten framhåller vidare bl. a., att den visserligen inte velat principiellt
motsätta sig en utvidgning av den lokala skattemyndighetens rättelsebefogenhet
men att domstolen dock är tveksam eller direkt avvisande till
det föreslagna omfånget av denna utvidgade befogenhet. Kammarrätten anser
det inte möjligt att inom ramen för ett remissyttrande och utan ledning
av en mer ingående och analyserande penetration av den aktualiserade problematiken
tillkännage en i alla delar deciderad mening. Domstolen finner
sig därför böra i första hand förorda att en sådan utredning kommer till
stånd därvid förslag givetvis även bör lämnas till den legislativa regleringen.
I den remitterade skrivelsen framhålls angelägenheten av att utvidgade
rättelsebefogenheter skall gälia redan fr. o. in. 1969 års taxering. Om detta
önskemål skall efterkommas, uttalas i yttrandet, lär utrymme knappast finnas
för den av kammarrätten önskade utredningen och för en förnyad remissbehandling.
En lagstiftning borde i det läget ges provisorisk karaktär
och inskränkas till att avse de fall, där en rättelse är utomordentligt angelägen
eller där rättelsen avser sådana notoriska felaktigheter som misskrivningar,
felräkningar o. d.

CFU erinrar om att nämnden tidigare har föreslagit ökad medverkan av
de lokala skattemyndigheterna i taxeringsarbetet och ställt sig positiv till
den år 1965 beslutade rättelsemöjligheten för lokal skattemyndighet vid
taxeringsfel. Sedan rättelsemöjligheten nu prövats under tre år får erfarenheterna
bedömas såsom goda och det får därför anses vara motiverat med
en vidgad rättelsemöjlighet. CFU säger sig därför i princip tillstyrka framställningen.

Liksom kammarrätten hänvisar riksskattenämnden till att vid tillkomsten
av nu gällande bestämmelser angående rättelse av taxering föredragande
departementschefen uttalade, att det väsentligaste skälet för att det föieslagna
förfarandet borde införas var de skattskyldigas intresse att för hög
taxering kunde rättas snabbt. Även de nu föreslagna ändringarna av bestämmelserna
bör enligt riksskattenämndens mening bedömas med utgångspunkt
från vad som kan anses bäst tjäna de skattskyldigas intressen. Vid en
sådan bedömning finner riksskattenämnden att fall kan förekomma, där de
skattskyldigas intressen bäst gagnas av att även en för låg taxering kan
rättas snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser om att hos de lokala skattemyndigheterna
inom det tidigare Stockholms län och hos lokala skattemyndigheten
i Stockholms stad samt efter 1968 hos de lokala skattemyndigheterna
inom nuvarande Stockholms län följande antal /2 a §-ärenden har diarie -

förts:

1966 1967

1 545 2 228

989 1769

1968

Stockholms stad

B-län .........

AB-län .......

6 318

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

Såvitt länsstyrelsen har kunnat utröna, har besvär över lokal skattemvndighets
beslut i fråga om handläggningen av ärendena inte anförts. Bestämmelserna
har visat sig lättillämpliga, rättelsesystemet som sådant har fungerat
bra och bestämmelserna visat sig väl avvägda i förhållande till dem
som gäller den ordinära taxeringsprocessen framhålls i yttrandet. Länsstyrelsen
finner därför någon ändring av bestämmelserna för det gällande
rättelseförfarandet enligt 72 a § i och för sig inte påkallad.

Enligt föreningens skrivelse, uttalar länsstyrelsen, skulle erfarenheterna
från 1968 års taxering, då för första gången ADB-systemet kommit till användning
i hela riket, tala för att en utökning av lokal skattemyndighets
befogenheter enligt 72 a § snarast borde komma till stånd. Sedan taxeringsnämnderna
slutfört sitt arbete har det nämligen visat sig att de lokala skattemyndigheterna
och datasektionerna upptäckt ett stort antal fel som inte
kunnat rättas av den lokala skattemyndigheten fastän felen varit uppenbara
och av rent formell natur. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid
dessa fel till stor del böra hänföras till initialsvårigheter vid den genomgripande
omläggningen som föranletts av införandet av ADB. När det nya
systemet har blivit inarbetat torde kunna förväntas att fel av nämnd art
kommer att minska i antal, framhåller länsstyrelsen, som anser att eftersom
1968 varit ett övergångsår det torde vara för tidigt att dra alltför säkra
slutsatser av förhållandena vid nämnda års taxering. Länsstyrelsen har
även av denna anledning ställt sig tveksam till en utökning av lokal skattemyndighets
befogenheter enligt 72 a §. I allt fall är det enligt länsstyrelsen
lämpligt att ytterligare avvakta erfarenheterna av ADB-systemet, innan
frågan om ändring av 72 a § upptas.

När emellertid frågan nu aktualiserats genom framställningen från fögdericheferna
och då fögderidirektören i Stockholms fögderi till vissa delar
tillstyrkt fögderichefernas framställning säger sig länsstyrelsen vid en saklig
prövning av förslaget vilja anföra följande.

Frågan om lokal skattemyndighet skulle äga besluta om taxeringsrättelse
även i de fall rättelse skulle medföra högre taxering för skattskyldig var
föremål för överväganden i samband med remissbehandlingen av den departementspromemoria,
som låg till grund för propositionen beträffande 72 a §.
Departementschefen framhöll sedermera i propositionen bl. a. att det föreslagna
institutet enbart borde ses som en ersättning för den möjlighet till
självrättelse, som taxeringsnämnden skulle ha ägt om den varit ett permanent
organ. Avsikten var inte att lokal skattemyndighet skulle framstå som
en särskild instans i taxeringsprocessen. Länsstyrelsen finner denna princip
fortfarande böra vara grundläggande. Med hänsyn dock till de goda erfarenheter
länsstyrelsen haft av lokal skattemyndighets tillämpning av 72 a § anser
länsstyrelsen att viss utökning av lokal skattemyndighets befogenhet
enligt paragrafen skulle kunna komma i fråga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar att det nu ifrågavarande rättelse -

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1969

förfarandet onekligen har fyllt ett visst ändamål och varit till nytta för såväl
de enskilda skattskyldiga som taxeringssektioner och prövningsnämnder.
Betydelsen i sistnämnda avseende bör emellertid enligt länsstyrelsen inte
överskattas. Dels har det genomgående varit fråga om ärenden av mycket enkel
beskaffenhet, dels torde antalet sålunda rättade fall — åtminstone i länet
— hittills ha varit betydligt mindre än man i förstone synes ha haft anledning
räkna med. Enligt upplysningar som länsstyrelsen har inhämtat handlade
de lokala skattemyndigheterna i länet under kalenderåret 1967 tillhopa
281 och under året 1968 tillhopa 305 ärenden av ifrågavarande slag, vilket
i genomsnitt betyder ca 50 ärenden på myndighet och år. Man kan alltså
inte påstå att den förenklade handläggningen av dessa ärenden haft någon
mera betydande inverkan på taxeringssektionens och prövningsnämndens
arbetsbörda. Givet är emellertid att i enskilda fall förenklingen i handläggningen
förkortat tiden för en felaktighets rättande och därigenom haft sin
betydelse för den skattskyldige, uttalar länsstyrelsen.

Länsstyrelsen uttalar vidare bl. a., att den anser de nuvarande reglerna i
72 a § TF angående lokal skattemyndighets befogenhet att rätta taxeringsfel
vara helt tillfyllest för sitt ändamål, nämligen att i fall då det med
hänsyn till de skattskyldigas intresse får anses speciellt angeläget att på ett
smidigt och snabbt verkande sätt åstadkomma nedsättning av vederbörande
uppenbarligen för högt påförd taxering.

Länsstyrelsen avstyrker sålunda det nu väckta förslaget men framhåller
att frågan kan komma i ett annat läge när de nu påbörjade organisationsundersökningarna
beträffande taxeringsarbetet i första och andra instans
slutförts. Tills vidare bör man emellertid enligt länsstyrelsen inskränka
sig till att bygga vidare på de lokala skattemyndigheternas medverkan
vid taxeringen genom den redan nu föreskrivna skyldigheten att
dels före inlämnandet till länsstyrelsens datakontor av från taxeringsnämnderna
inkommet taxeringsmaterial granska nämndernas beslut och
dels till förste taxeringsintendenten snarast anmäla iakttagna felaktigheter
av beskaffenhet att inte kunna av myndigheten själv rättas enligt nu
gällande bestämmelser.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi konstaterar inledningsvis
att rättelseinstitutet fungerat mycket bra för Stockholms vidkommande.
Rättelse och omdebitering har kunnat ske avsevärt snabbare och med
mindre pappersexercis än när det ankom på prövningsnämnden att besluta
om taxeringsrättelse. Det konstateras vidare att ingenting förekommit
som ger belägg för farhågorna att rättssäkerheten skulle bli lidande
genom det nya institutet. En svårighet har varit att dra gränsen mellan
fall som bör avgöras av prövningsnämnden och sådana som kan handläggas
av lokala skattemyndigheten. Denna svårighet är en anledning att ändra
reglerna rörande taxeringsrättelser. Det har enligt myndigheten relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969 77

snart framstått som påkallat att vidga området för tillämpning av rättelseinstitutet.

De särskilda grunderna för rättelse

Kammarrätten, som förutsätter att rättelse av felaktigheter i höjande
riktning avses kunna ske endast när inga som helst tolkningsproblem föreligger,
anser att detta möjligen kan antas vara fallet i de exempel på
rättelse av felräkning och felaktig överföring av belopp i
deklaration som anförts i föreningens framställning. Vad gäller felaktighet
vid beräkning av schablonavdrag framhålls att
dessa avdrag i vissa fall skall bestämmas med hänsyn till omständigheter
som en taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet kan tillerkänna olika
betydelse. CFU betonar att vad som synes vara en felräkning i realiteten
kan bero på en felskrivning, t. ex. att en post kommit bort vid utskrift av
en deklaration. Nämnden har ingen erinran mot förslaget att införa rättelsemöjlighet
i höjande riktning vid felaktig överföring av belopp i deklaration
och felaktig beräkning av schablonavdrag. 1 fråga om schablonavdragen
understryker nämnden, som antar att här avses schablonavdragen
under tjänst och kapital samt för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift,
att rättelsemöjlighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbar
felaktighet. Nämnden anser att det i författningstexten bör anges vilka
avdrag som får rättas på detta sätt. Riksskattenämnden uttalar att om
taxeringen blivit för låg till följd av uppenbara fall av felräkning eller
felaktig överföring av belopp i deklaration eller felaktighet i fråga om schablona\
drag eller allmänt avdrag av nu avsett slag det inte kan vara
i den skattskyldiges intresse att få återbäring av skatt och därefter vara
tvungen att betala skatten på det felaktiga beloppet. Nämnden anser därför
att rättelse i höjande riktning bör få ske i nu avsedda fall men att den lokala
skattemyndigheten bör åläggas att lämna den skattskyldige underrättelse
om den vidtagna åtgärden och meddela besvärshänvisning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse av felräkning och felöverföring
av belopp som medför höjning av taxering ligger helt i linje
med de nu gällande bestämmelserna. Dock bör sådan rättelse föregås av
underrättelse till den skattskyldige om ifrågasatt höjning med rätt för
denne att komma in med förklaring inom viss tid. Länsstyrelsen påpekar
att en skattskyldig efter förnyad genomgång av deklarationen kan ha anledning
att framställa kvittningsyrkande. I sådant fall bör ärendet i sin
helhet överlämnas till prövningsnämnden eller taxeringsintendenten. Beträffande
Övriga rättelsefall i föreningens skrivelse anser länsstyrelsen
att dessa inte enbart gäller taxeringstekniska fel utan även bedömningsfel
och säger sig inte kunna biträda föreningens förslag i dessa
avseenden.

Kungl. Majds proposition nr 147 år 1969

I fråga om rättelse av ortsavdrag i höjande riktning framhåller
kammarrätten att frågan om rätt ortsavdrag inte sällan är föremål
för tvist i taxeringsmål och kan fordra en ingående utredning. Vid rättelse
av ortsavdrag föreligger också risk för att följdändringar förbises, framhåller
kammarrätten som i detta avseende hänvisar till JO:s ämbetsberättelse
år 1969 (s. 371—373). CFU anser att möjlighet till rättelse av ortsavdrag
bör föreligga om felaktigheten är uppenbar även om taxeringen höjs genom
rättelsen, medan däremot riksskattenämnden inte anser att frågan om ortsavdrag
i det angivna fallet lämpar sig för ett summariskt rättelseförfarande
och avstyrker framställningen i denna del.

Starka skäl talar enligt kammarrätten för att rättelse utan omgång hör
ske i fråga om folkpensionärs extra avdrag för nedsatt skatteförmåga,
särskilt beträffande rättelser till de skattskyldigas fördel. Frågor
beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer är emellertid
ofta beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, och om
taxeringsnämnden underlåter redovisa skälen för sitt ställningstagande
kan detta få till följd, att lokal skattemyndighets ändringsbeslut — särskilt
som rättelse ju skett utan parternas och möjligen även utan ordförandens
i taxeringsnämnd hörande — företas utifrån felaktiga förutsättningar,
påpekar kammarrätten. I de fall skattskyldig utan annan inkomst
än folkpension av förbiseende åsatts beskattningsbar inkomst, anser domstolen
att starka skäl dock talar för att rättelse får ske.

CFU avstyrker rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet i sistnämnda
hänseende under påpekande, att beviljande av extra avdrag ofta innefattar
en diskretionär som inte kan schabloniseras även om riksskattenämndens
anvisningar har haft stor betydelse för att skapa enhetlighet vid
prövningen. Samma hållning intar riksskattenämnden, som hänvisar til!
JO:s uttalande i anslutning till ett fall som redovisas i ämbetsberättelsen
år 1969. Uttalandet, som inte är fullständigt återgivet i den tryckta berättelsen,
är av följande lydelse.

För egen del är jag av den uppfattningen, att alla mål rörande avdrag
för nedsatt skatteförmåga bör handläggas av fulltalig nämnd. Dessa mål
utgör nämligen enligt min mening typexempel på fall där lekmannaledamöterna
i väsentlig utsträckning kan bidraga till en nyanserad och på
mångsidig erfarenhet grundad skälighets- och billighetsbedömning. Ytterligare
kan erinras om att frågor om avdrag för nedsatt skatteförmåga ofta
är ömtåliga och svårbedömbara och därför bör bli föremål för fleras bedömande.
Än vidare märks att en så utpräglad skälighets- och billighetsfråga
som den angående avdrag för nedsatt skatteförmåga inte ägnar sig
för »förlikning» mellan parterna.

Länsstyrelsen i Stockholms lön berör särskilt förevarande fråga och
framhåller att spörsmål om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i allmänhet
är ömtåliga och svårbedömda. Erfarenhetsmässigt brukar prov -

Kungi. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

ningsnämndens ledamöter vid behandling av sådana frågor högst väsentligt
bidraga till bedömningen. Länsstyrelsen anser det därför av vikt att frågor
om extra avdrag blir föremål för bedömning av beskattningsnämnd och
inte — som enligt förslaget — av enbart en tjänsteman.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker bestämt förslaget i fråga om
extra avdrag för folkpensionär och anför, att det visserligen må vara så att
riksskattenämndens anvisningar rörande tillämpningen av reglerna om
ifrågavarande avdrag ger vissa hållpunkter vid bedömandet av storleken
av avdrag i normalfallet men mer regelmässigt kommer i dessa ärenden in
ett flertal olika moment, beträffande vilka anvisningarna inte ger direkt
ledning och där med andra ord en diskretionär prövning är oundgänglig.

Vad slutligen avser rättelse av fel som medfört att skattskyldig
dubbeltaxerats finner kammarrätten det angeläget att
dessa snabbt kan rättas. Det kan emellertid enligt domstolen föreligga svårigheter
att avgöra vad som är uppenbara fel och skäl talar för att en bestämmelse
om detta rättelsefall får en snäv avgränsning. CFU har ingen
erinran mot förslaget i denna del, medan riksskattenämnden intar motsatt
ståndpunkt under hänvisning till att bedömning av frågor om dubbeltaxeringar
ofta är tveksamma och ofta rör taxeringar till olika belopp i de
olika distrikten.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi uttalar allmänt, att det
borde vara möjligt för lokal skattemyndighet att rätta varje uppenbar felaktighet.
Det avgörande bör vara om fråga är om bedömning eller inte. En
bedömning är en taxeringsfråga i egentlig mening och en ändring av bedömningen
bör följaktligen ankomma på prövningsnämnden. Detta synes
myndigheten böra gälla också värderingsfrågor, även om det kan konstateras
att givna normer (t. ex. rörande reseavdrag) tillämpats felaktigt. Från
här angh en synpunkt anser myndigheten det diskutabelt om föreningens
förslag att uppenbara felaktigheter i fråga om extra avdrag för väsentligt
nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer bör kunna rättas av lokal skattemyndighet.
Det vitsordas av myndigheten att taxeringen i berörda hänseende
utvisar många brister och att behov föreligger att snabbt få ändring till
stånd av sådana taxeringar, helst så snabbt att anstånd med betalning av
kvarstående skatt i förekommande fall inte behöver meddelas, men en förbättring
av handläggningen av dessa ärenden bör enligt myndigheten sökas
inom ramen för prövningsnämndens verksamhet. Av liknande skäl avstyrks
att lokal skattemyndighet tilläggs befogenhet att avgöra taxeringsort
och rätt taxering vid dubbeltaxering.

Kammarrätten framlägger i sitt yttrande en synpunkt på rätten att anföra
besvär över lokal skattemyndighets beslut. Domstolen påpekar att
skattskyldig i regel får kännedom om lokal skattemyndighets beslut om
rättelse först efter den 15 juli under taxeringsåret och därför bör få rätt

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

att föra talan mot taxeringen i samma ordning som föreskrivs i 99 § TF.
Besvärsreglerna i 100 § nyssnämnda förordning täcker enligt domstolen
nämligen inte alla de fall, som kan uppkomma i samband med lokal skattemyndighets
ändring av taxering.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Fastighetstaxeringen

Allmänt

Den allmänna fastighetstaxering som skall äga rum år 1970 uppvisar
nyheter i förhållande till tidigare fastighetstaxeringar. Den ökade betydelse
som taxeringsvärdet fått vid den årliga inkomstbeskattningen bär nämligen
avspeglat sig i krav på förbättringar såväl i de materiella värderingsreglerna
som beträffande förfarandet. Dessa krav har statsmakterna i stor utsträckning
sökt tillgodose genom författningsändringar förra året och i år, se SFS
1968: 729—734, 1969: 209—211 och 1969: 310. Beträffande förfarandet berör
nyheterna främst fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala skattemyndigheternas
verksamhet. Här är i första hand att nämna omläggningen
av fastighetslängdföringen från manuell längdföring till maskinell längdföring
med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Denna omläggning
har medfört ändrade rutiner för de båda nyssnämnda organen.

Arbetet med utformning av systemet på det praktiska planet, innefattande
bl. a. iordningställande av nya formulär till längder och blanketter,
har pågått under tiden fram till innevarande höst, då fastighetstaxeringsdeklarationerna
skall ha inlämnats. Vissa praktiska erfarenheter har redan
vunnits. I stort sett är det emellertid ännu för tidigt att dra några allmänna
slutsatser av det nya förfarandet.

De ändringar i fastighetstaxeringsförfarandet som jag nu uppehållit mig
vid omfattar inte taxeringsprocessen i fastighetsprövningsnämnd och högre
instanser. Föreskrifterna om processen i fastighetstaxeringsmål är äldre än
bestämmelserna om inkomsttaxeringsprocessen. Det finns skillnader mellan
dessa processformer som inte längre är motiverade. Vidare innehåller gällande
regler inga bestämmelser om rättelse av fastighet slängd, motsvarande
dem som gäller rättelse av taxeringslängd och som har visat sig speciellt
värdefulla efter övergången till ADB på den årliga taxeringens område.

Totala antalet besvär och framställningar till fastighetsprövningsnämnderna
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ungefär 22 400.
Till detta kom yrkanden om jämkningar av enbart formell natur till ett
antal av ca 11 200. Det finns knappast anledning att förvänta ett mindre
antal besvärsärenden avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Inom finansdepartementet har gjorts en promemoria, Stencil Fi 1969: 7,
med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering
m. m. Promemorian har tillkommit i syfte att dels förbättra och i
möjligaste mån samordna besvär sreglerna i fastighetstaxeringsprocessen
med reglerna om besvär vid inkomsttaxeringen, dels tillskapa ett förfarande
för rättelse av fastighetslängd. Det framhålls dock i promemorian att
en fullständig omprövning av besvärsreglerna och andra därmed sammanhängande
regler vid allmän fastighetstaxering skulle bli så tidsödande att
det visat sig nödvändigt att begränsa ändringsförslagen till vad som kan
anses omedelbart önskvärt beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering.

I promemorian behandlas inte reglerna för särskild fastighetstaxering.
Som jag påpekade i prop. 1968: 154 (s. 112), den första av de i det föregående
nämnda propositionerna vari ändrade regler för den allmänna fastighetstaxeringen
föreslogs, är det lämpligare att låta ett nytt system för särskild
fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt
rum.

Behovet av ändrade regler för besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering
har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Förslaget om möjligheter
att rätta fastighetslängd har hälsats med tillfredsställelse. Det har från
många håll framhållits att ytterligare en översyn av förfarandet vid allmän
fastighetstaxering är nödvändig, och att således de förslag som tagits upp i
promemorian borde ses endast som ett provisorium. Man har därvid särskilt
tryckt på den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått
genom de nyligen genomförda ändringarna av villabeskattningen och realisationsvinstbeskattningen.
Därmed ökar också rättssäkerhetskraven, har
det anförts. Det är t. ex. ett allmänt önskemål att varje fastighetsägare skall
tillställas skriftligt besked om taxeringsvärdet.

Även jag ser förevarande förslag som ett led i en utveckling mot en ökad
effektivitet och rättssäkerhet i förfarandet vid allmän fastighetstaxering.
Den taxering som äger rum år 1970 får i åtskilliga avseenden betraktas som
en »övergångstaxering». Dels finns vissa materiella regler som bör ses över
ytterligare — jag tänker i sammanhanget främst på taxeringen av jordbruks-
och slcogsbruksfastigheter — dels har, som påpekats i promemorian,
en fullständig översyn av reglerna inte hunnits med, dels bör ske en
utvärdering av erfarenheterna av både de ändringar som hittills genomförts
och de som jag avser att föreslå i detta sammanhang. Det finns således anledning
att fortlöpande följa utvecklingen och inför 1975 års allmänna fastighetstaxering
föreslå de ytterligare ändringar som kan finnas nödvändiga
eller önskvärda. I detta sammanhang inskränker jag mig emellertid till att
i princip följa de förslag som framförts i promemorian. Jag avser att i det
följande beröra varje sakfråga i promemorian speciellt för sig.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Omredigering av författningstexten

I promemorian har påpekats att den nuvarande uppställningen och redigeringen
av den allmänna fastighetstaxeringens besvärsregler i TF avsevärt
skiljer sig från motsvarande uppställning och redigering av reglerna för
besvär vid inkömst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås i promemorian
en omredigering av fastighetstaxeringsprocessens regler i överensstämmelse
med vad som gäller för inkomst- och förmögenhetstaxeringsprocessen.
Detta sägs medföra en riktigare och överskådligare systematik. Förslaget har
allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Jag förordar den
lösning som föreslagits i promemorian och som innebär följande. Efter den
rubrik i TF som närmast föregår 147 § och som lyder

»IV. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m.» införs avsnitt
med följande rubriker.

»V. Om besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut», omfattande 158
och 159 §§ (159 § har dock upphört att gälla, se SFS 1968: 733),

»VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet», omfattande 160—
163 §§,

»VII. Om besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut och kammarrättens
utslag», omfattande 164—166 §§,

»VIII. Om besvär i särskild ordning», omfattande 167 §, och

»IX. Övriga bestämmelser om besvär», omfattande 168 och 169 §§.

Till följd av det ökade antalet rubriker bör efterföljande rubriker omnumreras.

Omdispositionen får också till följd att innehållet i vissa av de nuvarande
här nämnda paragraferna flyttas om. Hur denna omflyttning sker kommer
att närmare beröras i samband med behandlingen av de frågor som
regleras i bestämmelserna.

Besvär

Den ordinära processen
Ägares besvärsrätt

Över fastighetstaxeringsnämnds och fastighetsprövningsnämnds beslut får
enligt 163 § 1 mom. och 164 § 1 mom. TF anföras besvär av bl. a. ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet, när beslutet rör fastigheten. Besvärsrätt
liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer enligt 168 § första stycket även annan, för vilken garantibelopp
för fastigheten skall tas upp som skattepliktig inkomst, liksom arrendator
som enligt avtal, ingånget efter KL:s ikraftträdande, har att ansvara för
skatt för fastighets garantibelopp gentemot ägaren eller innehavaren. Promemorian
innehåller i enlighet med vad tidigare återgetts en redogörelse
för tillämpningen i praxis av dessa regler. Av denna redogörelse framgår att

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7 år 1969

besvärsrätt på sina håll ansetts tillkomma endast den som var ägare eller
därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret. En remissinstans
har emellertid ifrågasatt huruvida tolkningen är riktig. Oavsett hur det förhåller
sig med innebörden av nuvarande regler är det enligt min mening
angeläget att besvärsrätten i praktiken inte blir begränsad till endast den
som var ägare vid ingången av taxeringsåret. Har innehavet av fastigheten
sedermera gått över till annan än denne, synes det naturligt att även den nye
ägaren skall ha besvärsrätt, eftersom hans inkomstbeskattning påverkas av
taxeringsvärdets storlek.

Innebörden av detta ståndpunktstagande är emellertid inte att den som
var ägare vid det tillfälle taxeringen avser, dvs. ingången av taxeringsåret,
skall vara utesluten från talerätt om han sedermera överlåtit fastigheten.
Därmed kan, som också framhållits i promemorian, fall uppkomma i vilka
flera parter för talan på ägarsidan. Detta behöver i och för sig inte skapa
något problem. Har endast den senare tillträdande ägaren fört talan i prövningsnämnden
bör den förste ägaren få fullfölja målet i kammarrätten om
han inte är nöjd med prövningsnämndens beslut, och detta oberoende av
om den senare tillträdande ägaren klagar eller ej. Det nu anförda bör f. ö.
gälla alla som varit ägare av fastigheten under tiden fr. o. in. taxeringsårets
ingång t. o. m. det taxeringen vinner laga kraft. Samtliga dessa ägare får
nämligen anses ha ett självständigt intresse av fastighetens taxeringsvärde.

Efter besvärstidens utgång finns, som jag skall beröra närmare i det följande,
rätt att föra talan i särskild ordning. Denna rätt bör tillkomma såväl
tidigare ägare som den som är ägare vid besvärstillfället.

Vad jag här anfört om ägare bör gälla dels därmed likställd innehavare av
den fastighet beslutet rör, t. ex. den som innehar fastigheten med fideikommissrätt
eller eljest utan vederlag besitter fastigheten på grund av testamentariskt
förordnande, dels annan för vilken garantibelopp för fastigheten
skall tas upp såsom skattepliktig inkomst, t. ex. tomträttshavare, dels arrendator,
som enligt avtal ingånget efter KL:s ikraftträdande har att ansvara
för skatt för fastighets garantibelopp.

Det kan förekomma att talan förs mot beslut av fastighetstaxeringsnämnd
beträffande fastighet för vilken garantibelopp inte skall beräknas. Det gäller
här beslut i fråga om icke skattepliktiga fastigheter. Sådana beslut bör inte
få överklagas av arrendator.

I lagtekniskt hänseende bör enligt min mening frågan lösas så, att begreppet
»ägare eller därmed likställd innehavare» utmönstras ur ett flertal
paragrafer i TF. I stället bör i 172 § som ett andra stycke införas en generell
bestämmelse av samma innehåll som regeln i 136 § 1 mom. första stycket
andra punkten. I samband därmed bör vidtas vissa konsekvensändringar i
TF. Dessa framgår av den vid propositionen fogade lagtexten och en översikt,
som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

I samband med frågan om ägares besvärsrätt vill jag något beröra spörs -

Kung!. Maj:ts proposition nr 14 7 år 1969

målet om underrättelse till senare ägare än den som var ägare vid taxeringsårets
ingång. Promemorian innehåller förslag till nya bestämmelser i TK
om underrättelse till såväl den som vid taxeringsårets ingång varit ägare
eller därmed likställd innehavare som — där så är möjligt — den som därefter
kan visa sig ha blivit ägare eller därmed likställd innehavare av den
fastighet beslutet avser.

Remissinstanserna har livligt diskuterat detta förslag och påpekat att det
blir mycket arbetsbetungande för lokal skattemyndighet att hålla reda på
nytillträdande ägare. Denna fråga är inte av den natur att ett beslut behöver
underställas riksdagen, men den torde vara av ett så allmänt intresse
att jag redan här bör ange min inställning. Det är sålunda, enligt
min mening, inte nödvändigt att underrättelse om taxeringsbeslut tillställs
alla besvärsberättigade. Jag har i såväl prop. 1956: 150 (s. 350) som prop.
1969: 96 (s. 27) gjort mig till tolk för den uppfattningen att besked om
beslutat taxeringsvärde inte är avsedda att innebära annat än en serviceåtgärd
från myndigheternas sida. Jag vill ånyo betona att detta synsätt
inte innebär att underrättelser kan underlåtas i de fall där underrättelser
krävs enligt TF. Men utebliven underrättelse medför inte att
ägaren får extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga
beslutet sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Jag kommer
att i det följande ytterligare diskutera underrättelserna med hänsyn
till att frågan tagits upp i promemorian och rönt ett omfattande intresse
vid remissbehandlingen. Här vill jag endast i korthet påpeka att
tiden ännu inte är mogen för ett avskaffande av det offentliga utläggandet
av fastighetslängden som formen för delgivning av fastighetstaxeringsnämnds
beslut. Det bör från servicesynpunkt vara tillfyllest om den ägare
som står upptagen i fastighetslängden får underrättelsen. Vidare bör den
ägare, som anmäler intresse av det, få underrättelse om taxeringsbeslutet.
I detta sammanhang vill jag erinra om den utvidgade extraordinära besvärsrätt
och det förfarande för rättelse av fastighetslängd som föreslagits i promemorian
och som jag förordar enligt vad som skall beröras i det följande.
Dessa föreslagna nyheter lämnar större möjligheter att få rättelse i
både smärre och allvarligare fall och kompenserar sålunda i viss mån
olägenheten av att inte alla besvärsberättigade får underrättelse om taxeringsbeslutet.

Vidare ser jag anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om underrättelse
om fastighetsprövningsnämndens beslut samt om expediering av
kammarrättens och Kungl. Maj:ts utslag beträffande allmän fastighetstaxering.
Bestämmelser härom finns f. n. såvitt avser fastighetsprövningsnämndens
beslut i 162 § första stycket TF och i övrigt i 168 § tredje stycket.

I 162 § första stycket TF hänvisas till bl. a. 92 §, där det föreskrivs alt
underrättelse om prövningsnämndens beslut med angivande av skälen
därför skall inom två veckor efter det nämndens protokoll justerats tillstäl -

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-7 år 1969

las bl. a. den skattskyldige i rekommenderat brev med mottagningsbevis.
Återkommer försändelsen som obeställbar och förekommer anledning antaga
att den skattskyldige kan anträffas, skall underrättelsen delges honom
i den ordning som föreskrivs i 54 §, dvs. i första hand genom posten. Enligt
168 § första stycket skall vad som avser skattskyldig gälla ägare eller därmed
likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp
för fastighet skall las upp såsom skattepliktig inkomst.

Enligt 168 § tredje stycket TF skall utslag av kammarrätten eller Kungl.
Maj:t beträffande allmän fastighetstaxering, om utslaget innefattar ändring
av prövningsnämnds beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden,
bl. a. den som vid taxeringsårets ingång ägt fastigheten eller varit skyldig
att erlägga skatt för garantibelopp för densamma.

Nu återgivna bestämmelser korresponderar inte med varandra till ordalagen.
Med den syn som allmänt anlagts på frågan om ägares besvärsrätt
torde såväl underrättelse om fastighetsprövningsnämnds beslut som expedition
innefattande kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag ha tillställts
endast den som vid taxeringsårets ingång var ägare eller därmed likställd
innehavare eller eljest var skyldig att erlägga inkomstskatt för garantibelopp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i sitt remissyttrande påpekat att »kretsen
av personer» som bl. a. skall tillställas underrättelse om fastighetsprövningsnämndens
beslut bör vara densamma som har besvärsrätt. Detta bör
också enligt min mening vara den i princip gällande ordningen. Men det
bör för att underrättelse- och expeditionsskyldighet skall föreligga gentemot
andra än klagande och sådan fastighetsägare som är upptagen i fastighetslängden
— dvs. i regel den som är ägare vid taxeringsårets ingång — krävas
att dessa är kända vid tidpunkten för delgivning av fastighetsprövningsnämndens
beslut resp. kammarrättens och Kungl. Maj :ts utslag. Några särskilda
efterforskningar i detta hänseende synes dock inte behöva fordras.

Genom de ändringar jag i ett tidigare sammanhang föreslagit beträffande
bl. a. de nya bestämmelserna i 161 § och 168 § andra stycket TF torde min
här återgivna uppfattning få ett tillfredsställande uttryck i lagtekniskt hänseende.

Besvärsrättens materiella innehåll

Under remissbehandlingen bär uppkommit frågan om besvärsrättens materiella
innehåll. Det gäller här vad som avses med uttrycket »beslut av fastighetstaxeringsnämnd»
i 163 § 1 mom. första stycket TF. Jag finner det
naturligt att en sådan fråga tas upp redan i samband med en översyn av
besvärsförfarandet. Desto mer förståeligt är detta om man betänker att fastighetslängden,
som ju skall innehålla taxeringsbesluten, kommer att innehålla
åtskilliga nya uppgifter om fastigheterna, bl. a. koder och värdefaktorer.

Kungl. Maj.ts proposition nr l''r7 år 1969

Det har också i praxis visat sig att vissa svårigheter föreligger att avgränsa
de uppgifter i fastighetslängden som innefattas i begreppet fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Så t. ex. har viss tveksamhet kunnat skönjas
i fråga om beskattningsnatur och arealuppgifter. Frågan kan väntas bli
aktuell även när det gäller fördelning av belopp på delvärden och grundfaktorer
för skogstaxeringen.

Att författningsmässigt närmare ange vad som skall anses innefattas i
fastighetstaxeringsnämndens beslut är inte någon lycklig lösning. De flesta
uppgifterna i fastighetslängden har någon betydelse för taxeringsvärdet,
som är det väsentliga beslutsinnehållet. Vissa siffervärden i fastighetslängden
ingår som matematiska faktorer vid beräkning av taxeringsvärdet,
under det att andra värden har en medelbar funktion och kan jämställas
med beslutsskäl. Andra uppgifter än siffervärden har karaktär av beslutsskäl.
Men även om siffervärden och andra uppgifter endast har karaktär av
beslutsskäl kan de ha stor betydelse för fastighetsägaren. Så är fallet t. ex.
med beskattningsnaturen och vissa arealuppgifter. Betydelsen kan vara så
avgörande att talerätt bör föreligga. Härvid bör inte endast tas hänsyn till
inverkan på taxeringsvärdet; även inverkan i andra avseenden av rättslig
betydelse bör beaktas, t. ex. om uppgiften bildar underlag vid den årliga
taxeringen eller bedömning i något annat hänseende. Eu förutsättning är
givetvis att uppgiften framkommit som resultat av en saklig prövning i
taxeringsnämnden. Tvister om äganderätt till fastighet faller inte in under
fastighetstaxeringsnämnds kompetensområde. En uppgift i fastighetslängd
om ägare bör således inte prövas i vidare mån än när det gäller att avgöra
vem besvärsrätten tillkommer.

Det bör enligt min mening ankomma på besvärsinstanserna att med ledning
av allmänna processuella grundsatser och vad jag nu anfört avgöra i
vilka fall en besvärstalan skall tas upp till saklig prövning.

Besvär av taxeringsintendent, m. m.

Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar kommit in till
länsstyrelsen skall längderna och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll
granskas. Länsstyrelsen kan om det behövs kalla ordförande eller ledamot i
fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra personer som är kunniga och
erfarna i fastighetsvärdering att under granskningsarbetet infinna sig för
att meddela upplysningar. Taxeringsintendenten har vid granskningsarbetet
att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgärder
som behövs för att åstadkomma en med skatteförfattningarna överensstämmande,
jämn och likformig fastighetstaxering. Framställningar av
nu nämnt slag är den enda form som finns för besvär hos fastighetsprövningsnämnd
av taxeringsintendent.

Förste taxeringsintendenten skall, enligt 172 § TF jämförd med 17 §, bevaka
det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

likformiga och rättvisa. Han skall därvid i behövlig utsträckning granska
taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan taxeringar i
olika distrikt. Han har rätt att anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga,
som kräver särskild sakkunskap, och kan om det behövs kalla ordföranden
eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd för att få upplysningar.

I promemorian föreslås att länsstyrelsens medverkan vid arbetet med
granskning av taxeringarna skall upphöra. Därmed anses böra försvinna
även länsstyrelsens rätt att kalla ordföranden eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
Vidare föreslås att taxeringsintendentens skyldighet att göra
framställningar ersätts med en rätt att anföra besvär. Dessutom föreslås i
promemorian att förste taxeringsintendenten får rätt att kalla utöver ordföranden
och ledamot i fastighetstaxeringsnämnd även fastighetstaxeringsombud
med verksamhetsområde inom länet eller andra personer som är
kunniga och erfarna i fastighetsvärdering för att få upplysning. Ytterligare
föreslås att bestämmelsen i 158 § första stycket TF om underlaget för
granskning skall upphävas. Slutligen föreslås redaktionella följdändringar.

Skälen för förslagen i promemorian har redovisats i det föregående. Några
principiella erinringar har inte framförts vid remissbehandlingen. Jag finner
skäl att förorda de nu nämnda förslagen. Därvid bör, efter mönster av
vad som nu gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område, föreskrivas
att om fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering,
taxeringsintendenten ej skall ha rätt att anföra besvär hos nämnden beträffande
samma taxering.

Underrättelse om slutlig taxering

Som jag nämnt i det föregående sker delgivning av fastighetstaxeringsnärnnds
slutliga beslut genom offentligt utläggande av fastighetslängden
under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret. Besvär till fastighetsprövningsnämnd
av ägare och kommun skall vara inkomna senast
den 15 maj under taxeringsåret. Som en serviceåtgärd föreskrivs emellertid
att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall underrätta ägaren om
slutlig taxering i vissa fall, nämligen om ägaren avgett erinringar mot preliminärt
åsatt taxering eller om fastighets taxeringsnämnden utan att erinringar
avgetts beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt
bestämts eller eljest frångått det preliminära värdet.

Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller däremot att
den skattskyldige skall genom rekommenderat brev underrättas, om självdeklarationen
inte följts vid taxeringen. Är försändelsen obeställbar och
förekommer anledning att den skattskyldige kan anträffas bör, där så lämpligen
kan ske, underrättelsen delges honom i den ordning som föreskrivs i
54 § TF, dvs. i princip genom s. k. postdelgivning. Om skattskyldig inte se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1969

nast den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse har han rätt att besvära
sig i särskild ordning.

I promemorian diskuteras frågan om en övergång till ett system med personlig
delgivning med alla fastighetsägare i stället för delgivning genom
offentligt utläggande av fastighetslängden. En omläggning nu av det nuvavarande
systemet avvisas dock, av skäl som jag redovisat i det föregående.
I stället föreslås en uppmjukning av besvärsreglerna.

Åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden,
har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig delgivning
genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig
med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser
skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och anser att samtliga
fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd
vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ordning.

Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den
ökade betydelse för fastighetsägaren som taxeringsvärdet fått. Vidare synes,
i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lättare
att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag är i princip positivt
inställd till ett system med personliga underrättelser av fastighetstaxeringsbeslut
i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst- och förmögenhetstaxeringens
område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prövat
i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dessutom finns problem
med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att
utan särskild utredning föreslå en så genomgripande ändring. Man kan här
nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden avviker
från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får underrättelse,
själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fastighetstaxeringen
är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om
avvikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan
den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det
logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om
taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande
form än vad som sker f. n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller
nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära
underrättelser eller slutliga underrättelser skickas annat än som lösbrev.
En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till
1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering är jag inte beredd
att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip
oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjligheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1969

Enligt promemorian har det numera visat sig möjligt att på länsstyrelsernas
datacentraler maskinellt framställa även underrättelseblanketter för de
slutliga taxeringsbesluten. Med hänsyn härtill föreslås den ändringen i 154 §
1 mom. TF att lokal skattemyndighet i stället för fastighetstaxeringsnämndens
ordförande blir skyldig att sända dessa underrättelser.

Vidare föreslås i promemorian att underrättelse om slutligt taxeringsbeslut
skall sändas senast den 5 maj under taxeringsåret.

Dessa båda förslag har inte rönt motstånd under remissbehandlingen.
Emellertid har CFU påpekat att lokal skattemyndighet bör beredas tillfälle
att i deklarationerna sortera in kopior av de utsända underrättelserna. Dessutom
sägs lokal skattemyndighet behöva ha tillgång till deklarationsmaterialet
''vid sin granskning av avskrifterna till fastighetslängd. CFU hemställer
därför att senaste tidpunkten för översändande av deklarationer till länsstyrelsen,
enligt 135 a § senast den 31 mars under taxeringsåret om inte
länsstyrelsen föreskriver annat, ändras till den 15 maj under taxeringsåret.
Jag biträder såväl förslagen i promemorian som CFU:s hemställan.

Besvärstider m. m.

I promemorian föreslås utsträckning av besvärstiderna såvitt avser talan
mot fastighetstaxeringsnämnds beslut.

För fastighetsägare föreslås sista dagen för besvär bli den 31 maj, för
kommuner den 30 juni och för taxeringsintendenter, som hittills inte haft
någon särskild besvärstid utan kunnat göra framställningar intill sista dagen
för fastighetsprövningsnämndens arbete, den 31 oktober under taxeringsåret,
föreslås som sista dag för besvär den 15 november. Nu i förslaget
upptagna tidpunkter avser taxeringsåret. Beträffande taxeringsintendents
besvärstid bör påpekas att det också föreslås en förskjutning av sista
dagen för fastighetsprövningsnämndens arbete till den 15 december under
taxeringsåret.

I samband med de utsträckta besvärstiderna föreslås i promemorian även
att fastighetslängden skall vara utlagd under minst tre veckor i maj månad
under taxeringsåret.

Bland remissinstanserna finns olika meningar om förslaget om utsträckta
besvärstider. Det förekommer argument både för och emot en skillnad i
detta hänseende mellan kommun och fastighetsägare. Vidare föreslås andra
tidpunkten än dem som angetts i promemorian. Några övertygande skäl för
ett frångående av promemorieförslaget föreligger dock enligt min mening
inte annat än på en punkt, nämligen beträffande taxeringsintendentens
besvärstid. Som påpekas av bl. a. flera länsstyrelser är det olämpligt med
ett så kort tidsavstånd mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär
och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skall vara avslutat
som skulle föreligga om promemorieförslaget antogs. Det synes tillräckligt om

7 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 117

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

taxeringsintendentens besvärstid utlöper den 31 oktober under taxeringsåret.
Bestämmelserna om besvärstid bör tas in i 158 § 2 mom. TF.

I fråga om ändrad tid för den offentliga utläggningen av fastighetslängden
i maj månad har inga erinringar gjorts under remissbehandlingen. Jag biträder
promemorieförslaget, som föranleder ändring i 154 § 3 mom. TF.

Den extraordinära processen

I promemorian föreslås att den nuvarande rätten att i särskild ordning anföra
besvär över allmän fastighetstaxering materiellt sett vidgas i tre hänseenden
nämligen

1) om fastighet genom förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt
annorlunda taxering.

Vidare föreslås extraordinär besvärsrätt tillkomma förutom ägare och
taxeringsintendent även kommun.

För de båda förstnämnda nya besvärsgrunderna föreslås gälla regeln i
166 § 3 mom. TF, dvs. att besvären skall vara inkomna före utgången av
femte året efter taxeringsåret. För den sistnämnda besvärsgrunden föreslås
besvärstiden löpa ut med utgången av året efter taxeringsåret.

Med undantag för besvärsgrunden »sådana omständigheter som bör föranleda
väsentligt annorlunda taxering» har den föreslagna utvidgningen i
materiellt hänseende av besvärsrätten inte föranlett några erinringar från
remissinstanserna. Jag förordar promemorieförslaget i de delar det lämnats
utan erinran.

Även den sistnämnda besvärsgrunden har godtagits av de flesta remissinstanserna.
Men åtskilliga remissinstanser, bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden,
några länsstyrelser och fastighetstaxeringskommittéerna, har
ställt sig kritiska. Kritiken, som uttrycks i olika grader av styrka, tar i stort
sett sikte på att besvärsgrunden är löst utformad och blir svår att tillämpa.
I flera fall framförs också krav på att besvärsgrunden inte skall få åberopas
om inte besvärstalan kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom
saknats vid fastställelse av den taxering vari rättelse söks och det framstår
som ursäktligt att klaganden inte i annan ordning åberopat omständigheten
eller beviset till vinnande av riktig taxering, dvs. en förutsättning
av samma slag som den som finns vid motsvarande grund för extraordinär
besvärstalan vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, se 100 § andra stycket
TF. Vidare har påpekats att nyssnämnda motsvarande besvärsgrund vid
inkomst- och förmögenhetstaxeringen får föranleda endast väsentligt lägre
taxering, inte väsentligt annorlunda taxering, som här föreslagits.

Min uppfattning är följande. Vid fastighetstaxeringen kan man inte lika
enkelt som i den årliga taxeringen skilja mellan oriktigheter som länder nå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7 år 1969

gon till fördel och oriktigheter som länder till nackdel. Detta gäller självfallet
t. ex. en sådan i taxeringsbeslutet ingående väsentlig faktor som beskattningsnatur.
Men också siffermässiga delar av beslutet, arealvärden, delvärden
m. m. samt själva taxeringsvärdet är inte, om det är oriktigt, utan
vidare entydigt till för- eller nackdel för någon part. Rent allmänt kan
sägas att det föreligger ett starkt intresse av riktiga taxeringsvärden, i den
meningen att de överensstämmer med skatteförfattningarna och på grundval
därav meddelade anvisningar m. in. Vidare är det viktigt att likvärdiga
fastigheter åsätts likvärdiga taxeringsvärden för åstadkommande av rättvisa
i beskattningen. Ett taxeringsvärde skall stå sig för längre tid, i övervägande
antal fall åtminstone fem år. Taxeringsvärdet bildar utgångspunkt inte bara
för beräkning av inkomst och förmögenhet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
utan även för beräkning av avdrag. Det är således inte så stor
tyngd i argumentet att motsvarande besvärsgrund vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
avser endast omständighet som föranleder väsentligt
lägre taxering.

Vad beträffar förutsättningen att prövning inte bör få ske om inte på
motsvarande sätt som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen besvären
kan grundas på omständighet eller bevis varom kännedom saknats vid
taxeringen och det framstår som ursäktligt att omständigheten eller beviset
inte åberopats i annan ordning, vill jag framhålla att remisskritiken i viss
mån är berättigad. Men fastighetstaxeringen är inte i lika hög grad som inkomst-
och förmögenhetstaxeringen beroende av omständigheter och bevis.
Vidare blir den speciella förutsättningen att det skall framstå som ursäktligt
att beviset eller omständigheten inte åberopats i annan ordning svår att
upprätthålla, särskilt mot bakgrunden av att underrättelseförfarandet vid
fastighetstaxeringen enligt min föregående redogörelse är ett annat än vid
inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Jag anser emellertid att det bör krävas
särskilda skäl för att prövning skall få ske. Sådana särskilda skäl kan
vara att fastigheten överlåtits till ny ägare efter besvärstidens utgång och
den föregående ägaren försummat sin rätt att föra talan.

Med anledning av vad jag nu anfört förordar jag promemorieförslaget
även beträffande den återstående besvärsgrunden med det tillägg jag nyss
nämnt. Görs detta tillägg ser jag ingen anledning att, på sätt som föreslagits
i promemorian, begränsa besvärstiden. Denna tid bör vara densamma som
för andra extraordinära besvär.

Mot den föreslagna rätten för kommun att föra talan i särskild ordning
har rests vissa invändningar. Det kan anmärkas att denna rätt troligen inte
kommer att utnyttjas i någon större utsträckning. Att utesluta kommun
från extraordinär besvärsrätt synes dock inte påkallat. Jag biträder promemorieförslaget.

Samtliga bestämmelser om extraordinär besvärsrätt bör tas in i 167 § TF.
Den regel som nu finns i 103 § andra stycket om att Kungl. Maj :t i vissa

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969

fall skall som första instans ta upp extraordinära besvär bör gälla även
för fastighetstaxeringen i motsvarande situationer. Givetvis får talan mot
kammarrättens utslag över extraordinära besvär inte föras i vidare mån
än vad som framgår av reglerna i den föreslagna 166 §, som motsvarar nuvarande
167 §. De nuvarande reglerna i 167 § bör med sakligt oförändrat
innehåll flyttas till 166 §.

Rättelse av fastighetslängd

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes genom lagstiftning år
1965 ett s. k. förenklat rättelseförfarande, dvs. möjlighet för den längdförande
myndigheten att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel
i inkomst- och förmögenhetslängden. Jag anförde i prop. 1965: 131, vari förslaget
till denna lagstiftning lades fram för riksdagen, att behov saknades av
förenklat rättelseförfarande beträffande fastighetstaxering. Det förenklade
rättelseförfarandet har visat sig synnerligen värdefullt från arbets- och tidsbesparingssynpunkt.
Under remissbehandlingen av tidigare förslag till förbättringar
i fastighetstaxeringsförfarandet har från åtskilliga håll framförts
önskemål om tillskapandet av ett förenklat rättelseförfarande även på fastighetstaxeringens
område.

I promemorian har lagts fram förslag till regler för ett sådant förenklat
rättelseförfarande. Förslaget är i flera avseenden upprättat efter förebild
av reglerna på inkomst- och förmögenhetstaxeringens område men uppvisar
också skiljaktigheter. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet, som
numera är längdförande myndighet, skall få besluta om rättelse av fastighetslängd,
om taxering inte införts i längden inom föreskriven tid, dvs. f. n.
senast den 31 mars under taxeringsåret, och om taxerings införts för annan
fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt
i längden. Vidare föreslås att den lokala skattemyndigheten skall få besluta
om rättelse av fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering, om taxeringsbeslutet
blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart
felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen.
Som förutsättning för rättelse av taxeringsbeslut skall
dock — i likhet med vad som är fallet beträffande rättelse i den vanliga taxeringsprocessen
— gälla att inte särskilda skäl föranleder att fastighetsprövningsnämnden
bör avgöra frågan.

Vidare föreslås i promemorian att ett förenklat rättelseförfarande efter
den 15 oktober under taxeringsåret skall få avse endast anmärkningar som
gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall enligt promemorieförslaget yttrande inhämtas
från fastighetstaxeringsnämndens ordförande, om det inte är överflödigt.

Det föreslås även att fastighetsägaren skall underrättas om beslut i fråga

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

om rättelse, om det inte är uppenbart överflödigt. Den lokala skattemyndigheten
skall tillställa honom underrättelsen inom två veckor i den ordning som
gäller underrättelse om taxeringsnämnds beslut vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Underrättelsen föreslås innehålla upplysning om vad
som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet i den del det avser
taxering. Den lokala skattemyndigheten skall inom samma tid underrätta
även förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i
fråga om rättelse.

Promemorieförslaget tar i fråga om talerätt upp bestämmelser motsvarande
dem som gäller rätten att föra talan mot rättelsebeslut på inkomstoch
förmögenhetstaxeringens område. Slutligen föreslås att närmare föreskrifter
om förfarandet vid rättelse skall få meddelas av Kungl. Maj :t.

I det föregående har jag närmare redovisat de skäl för förslaget som promemorian
innehåller. Remissinstanserna har överlag ställt sig mycket positiva
till det nya förfarandet. På vissa håll har man t. o. m. velat gå längre
än promemorieförslaget. Även jag finner ett förenklat förfarande värdefullt
också på fastighetstaxeringens område. Förhållandena är i mycket annorlunda
nu än vad de var år 1965. Jag vill erinra om att antalet yrkanden av
enbart formell natur hos fastighetsprövningsnämnderna vid 1965 års fastighetstaxering
uppgick till ett antal av ca 11 200.

De i förslaget upptagna rättelsegrunderna synes mig väl avvägda. Jag
finner inte skäl att utsträcka förfarandet till att avse även dubbeltaxeringar.

Med hänsyn till att jag tidigare föreslagit att taxeringsintendentens besvärstid
bör gå ut den 31 oktober under taxeringsåret synes rättelse inte få
ske efter den 1 oktober under taxeringsåret såvitt inte anmärkningen gjorts
hos den lokala skattemyndigheten före nämnda datum.

Vidare finner jag behov föreligga att alltid, där så är möjligt, höra fastighetens
ägare innan beslut i fråga om rättelse fattas. Frågan huruvida underrättelsen
till fastighetsägaren skall innehålla besvärshänvisning och vad
denna i så fall skall innehålla — något som väckt viss diskussion — torde
inte behöva underställas riksdagen.

Bankföreningen har i sitt remissyttrande framfört det kravet att extraordinär
besvärsrätt bör tillkomma den som inte fått underrättelse om rättelsebeslut
viss tid före den ordinarie besvärstidens utgång. Extraordinär
besvärsrätt över taxering torde emellertid redan finnas på annan grund.
Uppenbart förbiseende får nämligen anses föreligga inte bara när rättelse
gjorts beloppsmässigt felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar
felaktighet inte har förelegat eller den rättade felaktigheten inte har
varit av det slag som avses skola kunna rättas.

Jag biträder således förslaget i promemorian med de modifieringar som
jag nu redovisat. Bestämmelserna bör tas in i 156 § TF, som tidigare upphävts
(se SFS 1963: 683).

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1969

Övriga frågor om fastighetstaxering

Fastighets prövning snämndens verksamhet

I promemorian föreslås avskaffande av den rätt som enligt 160 § 2 mom.
TF'' nu finns för fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande att kalla
ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra peisoner
som är kunniga och erfarna i fastighetsvärdering att infinna sig vid
sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordförande
för att meddela upplysningar.

Förslaget har inte rönt någon erinran och jag biträder det.

Vidare har föreslagits i promemorian att de nuvarande bestämmelserna
i 162 § TF första stycket flyttas till 161 § samt att hänvisningen i 162 § första
stycket till 79 § ntgår och ersätts med en motsvarande föreskrift för fastighetstaxeringens
vidkommande i 162 §, varvid av skäl som framgår av det
nyss anförda bestämmelsen i 79 § andra stycket sista punkten inte ansetts
böra tas med.

Jag biträder även detta förslag.

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete

I promemorian föreslås en förskjutning av den dag då fastighetsprövningsnämnds
arbete senast skall vara avslutat från den 31 oktober under
taxeringsåret till den 15 december samma år.

Förslaget har lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län anser att arbetet bör vara avslutat den 30 november
under taxeringsåret. Några andra remissinstanser påpekar att förlängningen
av fastighetsprövningsnämndernas verksamhet kommer att påverka
arbetet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Med hänsyn till fastighetsprövningsnämndernas väntade arbetsbörda
— vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen överklagades fastighetstaxeringen
i ca 22 400 fall — och de nya reglerna för besvärstider synes det
nödvändigt att förlänga verksamhetstiden för fastighetsprövningsnämnderna
i den utsträckning som föreslagits i promemorian. Jag är f. n. inte beredd
att — som begärts av en länsstyrelse — pröva frågan om förlängning
av även tiden för prövningsnämndernas verksamhet. — Den nya tidpunkten
bör anges i 163 § TF.

Tiden för översändande av besvärsakter

I promemorian föreslås att den nuvarande tidsfristen för översändande
av akter i mål som överklagats hos kammarrätten skall utsträckas från nuvarande
fyra månader till sex månader. Jag biträder detta förslag, som lämnats
utan erinran av nästan alla remissinstanser. En ändring bör ske på så
sätt att den del av 164 § 4 mom. första stycket TF som börjar med orden
»dock att» tas bort.

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1969

Konsekvensändringar m. m.

Som följd av de förslag jag förordat i det föregående bör ändring ske av
102 § TF. Vidare bör ske redaktionella ändringar i 144 § 1 mom. andra stycket
och 164 § 4 mom. utan samband med de här upptagna förslagen.

Rättelse vid den årliga taxeringen

Jag ämnar nu gå in på den fråga som aktualiserats av Föreningen Sveriges
fögderichefer. Föreningen har som jag tidigare nämnt framfört önskemål
om viss utvidgning av den möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter
i taxering som längdförande myndighet äger enligt 72 a § TF i fråga om
inkomst- och förmögenhetstaxeringar.

Rättelsemöjlighet av annat än felaktighet vid längdföring'' avser endast
taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet och
får avse endast taxeringsnämnds beslut. Rättelse får f. n. inte ske om taxeringen
därigenom skulle komma att höjas. Rättelsegrunderna är utförligt
angivna i den berörda paragrafen och avser uppenbara fall av felräkning,
felaktig överföring av belopp i deklaration, felaktigt taxeringsvärde på fastighet
samt felaktighet beträffande avdrag, som medges utan särskild utredning,
samt slutligen uppenbar felaktighet i fråga om vissa allmänna avdrag
och vad rör ortsavdrag.

Föreningens framställning går ut på att rättelse skall få göras i de flesta
av de angivna fallen även om detta medför höjning av taxering och dessutom
att som ytterligare rättelsegrund tillfogas dels uppenbar felaktighet
i fråga om extra avdrag för folkpensionär i fall där riksskattenämndens anvisningar
och tabeller beträffande sådant avdrag är tillämpliga, dels uppenbart
fel som medfört att skattskyldig dubbeltaxerats inom samma kommun
eller inom olika kommuner i samma fögderi. Föreningen menar att den
nuvarande rättelsemöjligheten är för snäv, vilket särskilt visat sig vid 1968
års taxering, då för första gången ADB-behandling användes vid inkomsttaxeringen.

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till önskemålet att
även vissa uppenbara felaktigheter som medfört för låg taxering bör
kunna rättas av den längdförande myndigheten. En remissinstans har emellertid
ställt sig hell avvisande till framställningen. Från andra håll uttalas
tveksamhet i frågan om det nu är den rätta tidpunkten för en utvidgning
av detta rättelseinstitut.

Det har bekräftats vid remissbehandlingen att erfarenheterna av det
ifrågavarande rättelseförfarandet — som infördes år 1965 — har varit goda.
För Stockholms del uppges sålunda att inget enda fall föreligger av överklagande
hos prövningsnämnden av rättelsebeslut som fattats av lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Inom Stockholms län har 6 318

Kungl. Maj:ts proposition nr lk7 år 1969

taxeringar rättats år 1968. Det framhålls av en remissinstans att lokal skattemyndighet
efter övergången till ADB-systemet har fått ökad insyn i deklarationsmaterialet
och större möjligheter att iaktta och i mån av befogenhet
rätta felaktigheter i taxeringsnämnds beslut.

För egen del vill jag hänvisa till att det väsentligaste skälet för att förevarande
rättelsemöjlighet infördes var de skattskyldigas intresse av att
uppenbara felaktigheter kan rättas snabbt. Rättelsemöjligheten begränsades
vid dess tillkomst — det var ju här fråga om ett helt nytt förfarande —
till att avse felaktigheter som medfört för hög taxering. Jag kan emellertid
ansluta mig till uttalandet från en remissinstans, att i åtskilliga fall de skattskyldigas
intresse bäst gagnas av att även en för låg taxering kan rättas
snabbt. Ett sådant fall föreligger f. n. när skattskyldig, som erhållit återbetalning
av skatt enligt slutskattesedeln, sedermera avkrävs återbetalning av
en del av skatten därför att den första debiteringen blivit för låg på grund
av en felräkning vid taxeringen eller liknande förbiseende. Sådana fall och
liknande torde ofta skapa irritation hos skattskyldiga, som kanske uppfattar
det tidskrävande förfarandet för rättelse som uttryck för formalism.

Å andra sidan bör givetvis det snabba rättelseförfarandet liksom hittills
begränsas till uppenbara fall där alltså tveksamhet inte kan råda om
att ett verkligt förbiseende föreligger. Det effektivaste sättet att åstadkomma
denna begränsning synes mig vara att även i fortsättningen i författningen
klart anges de felgrunder som kan medföra rättelse i den förenklade
ordningen. Det bör alltså här vara fråga om felaktigheter som hänför sig
till klart angivna fall.

Beträffande uppenbar felaktighet på grund av felräkning, felaktig överföring
av belopp i deklaration liksom i fråga om schablonavdrag och sådana
allmänna avdrag som f. n. får rättas i förenklad ordning anser jag att
starka skäl talar för att rättelse i höjande riktning blir möjlig och föreslår
därför att så blir fallet. Fögderichefsföreningen har inte berört möjligheten
att på motsvarande sätt vidga befogenheten att rätta felaktighet i
fråga om belopp som anger fastighets taxeringsvärde. Jag anser dock att
bestämmelse härom bör införas. Detta ligger i linje med vad jag föreslagit i
fråga om rättelse av uppenbar felaktighet vid fastighetstaxering.

Remissinstanserna har i allmänhet avstyrkt förslaget att rättelse skall
kunna ske i höjande riktning i fråga om felaktigt ortsavdrag. Inte heller
enligt min mening föreligger tillräckliga skäl för detta förslag.

Fögderichefsföreningen har uttalat önskemålet att två helt nya typer av
felaktigheter skall kunna rättas i den förenklade ordningen, nämligen
uppenbar felaktighet i fråga om folkpensionär tillkommande avdrag för nedsatt
skatteförmåga i vissa fall samt uppenbart fel som medfört dubbeltaxering.
Beträffande båda fallen har de flesta remissinstanserna uttalat tveksamhet
inför förslaget eller avstyrkt det. Jag intar samma hållning i princip
inför detta förslag att införa helt nya rättelsegrunder. Beträffande dubbel -

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

taxeringar kommer kommunintresset in och det synes därför mindre lämpligt
att pröva fall av dubbeltaxering i denna form, även om felaktigheten till
äventyrs skulle vara helt uppenbar.

Fråga om extra avdrag för folkpensionär bör enligt min mening i princip
kunna prövas endast av taxeringsmyndigheterna och skattedomstolarna.
Föreningen har begränsat sitt förslag till att avse fall då riksskattenämndens
anvisningar är tillämpliga, men härvidlag måste understrykas,
att dessa anvisningar inte är bindande och f. ö. inte kan ha relevans för
alla fall som förekommer i praktiken. I princip bör således längdförande
myndighet inte kunna ändra på folkpensionärs extra avdrag eller medge
sådant där det inte har beviljats av taxeringsnämnd. Det föreligger emellertid
ibland en situation — som f. ö. en remissinstans visat på — där sociala
skäl talar för en motsatt ståndpunkt. Jag avser det fallet att folkpensionen
är så stor del av den skattskyldiges eller samtaxerade makars inkomst
— dvs. inkomsten vid sidan av pensionen är helt obetydlig — att
extra avdrag enligt anvisningarna i normalfallet hade bort medges med så
stort belopp att beskattningsbar inkomst inte skulle ha uppkommit. F. n. är
detta noimalt fallet när sidoinkomsten inte överstiger för ensamstående
1 200 kr. och för samtaxerade 1 600 kr. Jag anser att möjlighet att i nu förevarande
ordning rätta uppenbar felaktighet av nämnda slag bör föreligga
och föreslår bestämmelse härom. Regelmässigt torde taxeringsnämndens
ordförande böra höras innan sådan rättelse sker.

Redan nu skall beslut om rättelse tillställas den skattskyldige om detta
ej är uppenbart överflödigt. Beslut om rättelse som medför höjning skall
givetvis alltid delges den skattskyldige och denne bör även beredas tillfälle
att yttra sig över ifrågasatt rättelse i höjande riktning, såvida inte
hinder möter härför, t. ex. om den skattskyldige inte kan nås därför att
hans vistelseort är okänd eller avlägsen eller han inte kan höras på grund
av sjukdom.

Med anledning av vad en remissinstans uttalat beträffande kvittning i
samband med rättelse vill jag understryka, att endast sådan felaktighet som
i och för sig kan rättas i förevarande ordning kvittningsvis får beaktas
vid rättelse av annan uppenbar felaktighet.

En remissinstans har föreslagit att skattskyldig bör få föra talan mot
taxering, när rättelse av förevarande slag har skett, i samma ordning som
föreskrivs i 99 § TF. Bestämmelsen avser det fallet att skattskyldig inte
fått underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15 juli
under taxeringsåret. Besvärstiden förlängs då på visst sätt. Remissinstansen
anser att besvärsreglerna i 100 § TF inte täcker alla de fall som kan uppkomma
vid rättelse av taxering genom längdförande myndighets försorg.

Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelse om extraordinär bcsvärsrätt
för skattskyldig bl. a. i fall då taxering blivit oriktig på grund av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I samband med

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1969

införandet av rättelseparagrafen påpekades (prop. 1965: 131 s. 48), att om
längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse eller felaktigt vägrat
rättelse, sådant förbiseende torde ha förevarit som medför extraordinär besvärsrätt
enligt 100 och 101 §§ TF. Mitt förslag till utformning av möjligheten
att rätta i höjande riktning torde medföra, att den särskilda besvärsrätten
föreligger även i sådana fall. Uppenbart förbiseende får anses föreligga
vid besvär över taxering inte bara när rättelse gjorts beloppsmässigt
felaktigt utan även när rättelse skett trots att uppenbar felaktighet inte har
förelegat eller den rättade felaktigheten inte har varit av det slag som avses
i 72 a § TF.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1069

Bilaga 1

Närmare specifikation av till 1965 års fastighetsprövningsnämnder anförda besvär
och framställningar avseende grupperna gränsdragning jordbruksfastighet/annan
fastighet och skattepliktig/skattefri fastighet, gemensam taxering av eller uppdelning
av taxeringsenhet samt inisstagstaxeringar

Besvären och framställningarna avsåg yrkanden om	Summa Antal %	Yrk. av enskild %	Yrk. av Ti 0/ /o
Tax. från jordbruksfastighet till annan fastighet ..	50	24	78	22
Tax. från annan fastighet till jordbruksfastighet ..	155	76	92	8
	205	100	89	11
Tax. från skattepliktig fastighet till skattefri fastig-
	295	59	66	34
Tax. från skattefri fastighet till skattepliktig fastig-	205	41	3	97
	500	100	40	60
Gemensam tax. av tax.enheter..................	152	49	57	43
Uppdelning av tax.enhet ......................	157	51	59	41
	309	100	58	42
Rättelse av dubbeitaxering ....................	59	33	14	86
» » felräkning ........................	12	7	25	75
» » misskrivning ......................	37	20	3	97
» » annan misstagstax..................	73	40	14	86
	181	100	12	88

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom D-, E-, F-, M- och BD-län. Totala
antalet besvär och framställningar som legat till grund för tabellen utgör 1 195 och fördelar
sig mellan de olika grupperna på sätt närmare framgår av tabellen. Det må framhållas, att somliga
län ej har lämnat sådana uppgifter för vissa av ovanstående grupper, att därav kunnat utläsas
den specifikation av dessa, som tabellen omfattar.

Bilaga 2

Specifikation av besvär vid 1965 års allmänna fastighetstaxering inkomna efter ordinarie besvärstidens utgång

Besvären avsåg yrkande om	Summa Antal %	Uppgiven orsak till att besvären inkommit för sent	FPN:s beslut
	Ej angi-ven %	Erhållit vet-skap i samband med annan åt-gärd %	Ej erhållit underrät-telse %	Annan orsak %	Helt el-ler delvis bifall %	Avslag %	Ej pröv-ning %
Lägre taxering ............................	384	50	71	8	8	13	37	17	46
Högre taxering............................	35	5	66	14	—	20	46	8	46
Ändrad areal..............................	82	10	77	11	12	—	69	16	15
Överföring från jordbruksfastighet till annan fas-tighet eller tvärtom........................	36	5	61	3	14	22	25	8	67
Överföring från skattefri fastighet till ej skatte-fri fastighet eller tvärtom....................	29	4	76	14	3	7	72	17	11
Anteckning i fastighetslängden (även taxering av rätt ägare)................................	52	7	87	5	4	4	77	13	10
Gemensam taxering av taxeringsenheter eller uppdelning av taxeringsenhet................	32	4	75	13	3	9	62	19	19
Rättelse av dubbel taxering, felräkning och andra misstag..............................	88	11	82	2	3	13	89	3	8
Åtgärder i övrigt ..........................	27	4	81	4	11	4	37	15	48
Summa och medelprocent ..................	765	100	74	8	7	11	52	14	34

Kommentar: I tabellen ingår uppgifter från samtliga län utom L- och M-län.
FPN = f astighetsprö vningsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1969

Senaste tidpunkter för vissa åtgärder som liar samband med besvär vid allmän fastighetstaxering

Bilaga 3

Nuvarande ordning

Febr

FTO underr.
äg.
om slutligt
beslut

Mars

April

Maj

Stomme till fast.-längd utläggs under
10 dagar

Juni

Juli

Fast.-längd utläggs
14 dagar före 15.5

Aug

Sept

Okt

Dec

Föreslagen ordning

Mars

Förkortningar: LSM = lokal skattemyndighet, FTO=fastighetstaxeringsnämndens
ordförande, FPN=fastighetsprövningsnämnd, Ti=taxeringsintendent.

Stomme till fast.-längd utläggs under
10 dagar

Fast.-längd utläggs
under 3 veckor
i maj

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1969 101

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Bilaga 4

översikt över propositionens motsvarighet i gällande rätt

Propositionens förslag	Gällande rätt	Propositionens förslag	Gällande rätt
72 a § st. 3		164 § 1 mom.	164 § 1 mom.
102 §	102 §	2 mom.	2 mom.
131 § 2 mom.	131 § 2 mom.	4 mom.	4 mom.
135 a §	135 a §	166 § st. 1	167 § st. 1
136 § 1 mom.	136 § 1 mom.	st. 2	st. 2
2 mom.	2 mom.	VIII rubrik (167 §)	VI rubrik (163 §)
138 §	138 §	167 § 1 mom.	166 § 1 och 2 mom.
144 § 1 mom.	144 § 1 mom.	2 mom.	3 mom.
147 § st. 3	172 § 1)	3 mom.	4 mom.
148 § 2 mom.	148 § 2 mom.	IX rubrik (168 §)	VI rubrik (163 §)
150 § 1 mom.	150 § 1 mom.	168 §	168 §
152 §	152 §	X rubrik (170 §)	VII rubrik (170 §)
154 § 1 mom.	154 § 1 mom.	XI rubrik (172 §)	VIII rubrik (172 §)
3 mom.	3 mom.	172 § st. 1	172 § st. 1
156 §	—	st. 2	136 \| 1 mom. st. 1
V rubrik (158 §) 158 § 1 mom. st. 1 st. 2 2 mom. 3 mom. VI rubrik (160 §) 160 § 161 § 162 § 163 § st. 1 st. 2 VII rubrik (164 §1	VI rubrik (163 §) 163 § 1 mom. st. 1 och 2 mom. 163 § 1 mom. st. 3 st. 2 V rubrik (158 §) 161 § 162 § st. 1 160 § 2 mom. 160 § 1 mom. 162 § st. 2 VI rubrik (163 §)	173 \| 1 mom.	173 § 1 mom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969

103

Inneha llsf ör teckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 24 oktober 1969 ...................... 16

Inledning .................................................... 16

Fastighetstaxeringen.................................. 17

Besvär ...................... 17

Den ordinära processen...................................... 17

Nuvarande ordning .................................. 17

Promemorian........................................ 18

Allmänt.......................................... 18

Omredigering av författningstexten............... 16

Remissyttrandena.................................... 19

Ägares besvärsrätt........................................ 21

Nuvarande ordning .................................. 21

Promemorian........................................ 21

Remissyttrandena.................................... 24

Besvär av taxeringsintendent, dennes granskningsskyldighet m. m. 31

Formen för taxeringsintendents överklagande................ 31

Nuvarande ordning ........................... 31

Promemorian........................................ 32

Remissyttrandena.................................... 33

Granskningsskyldigheten ................................ 33

Nuvarande ordning .................................. 33

Promemorian........................................ 34

Remissyttrandena.................................... 35

Vissa tidsfrister m. m..................................... 36

Nuvarande ordning .................................. 36

Promemorian........................................ 37

Underrättelse om slutlig taxering...................... 37

Senaste tidpunkter för besvär ........................ 39

Tid för utläggande av fastighetslängd.................. 40

Remissyttrandena.................................... 40

Den extraordinära processen ................................ 48

Nuvarande ordning .................................. 48

Promemorian........................................ 49

Remissyttrandena.................................... 52

Rättelse av fastighetslängd .................................... 57

Nuvarande ordning .................................. 57

Promemorian........................................ 58

Remissyttrandena.................................... 60

Övriga frågor om fastighetstaxering.............................. 64

Promemorian........................................ 64

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet.............. 64

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete .......... 65

Tiden för översändande av besvärsakter................ 65

Redaktionella ändringar ............................ 66

Remissyttrandena.................................... 66

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1969

Rättelse vid den årliga taxeringen ................................ 70

Nuvarande ordning .................................. 70

Skrivelsen från Föreningen Sveriges fögderichefer.......... 71

Remissyttrandena.................................... 73

Departementschefen............................................ 80

Fastighetstaxeringen.......................................... 80

Allmänt.................................................. 80

Omredigering av författningstexten............................ 82

Besvär .................................................. 82

Den ordinära processen.................................... 82

Ägares besvärsrätt...................................... 82

Besvärsrättens materiella innehåll ........................ 85

Besvär av taxeringsintendent, m. m....................... 86

Underrättelse om slutlig taxering............ 87

Besvärstider m. m..................................... 89

Den extraordinära processen .............................. 90

Rättelse av fastighetslängd .............................. 92

Övriga frågor om fastighetstaxering............................ 94

Fastighetsprövningsnämndens verksamhet.................... 94

Tiden för fastighetsprövningsnämndens arbete ................ 94

Tiden för översändande av besvärsakter...................... 94

Konsekvensändringar m. m................................. 95

Rättelse vid den årliga taxeringen .............................. 95

Hemställan.................................................... 98

Bilagor ...................................................... 99

MARCUS BOKTR. STHLM I?ö9 690503