Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957 (Proposition 1957:145)

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde
ordinarie möte fattade beslut; given Stockholms slott
den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde ordinarie
möte fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens
rekommendationer och resolutioner. I likhet med vad som varit
fallet föregående år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl.
Maj :t genom proposition underställer riksdagen rekommendationerna och
resolutionerna för yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll I9ö7. 1 samt. Nr li,5

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Det åttonde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde
mm i Strasbourg den 16—21 april och 15—26 oktober 1956 samt den 8—11
januari 1957. Vid mötet antog församlingen nedan uppräknade fyrtiotvå rekommendationer,
av vilka sju (nr 92—98) hänför sig till mötets första del,
sju (nr 99—105) till dess andra del och tjugoåtta (nr 106—133) till dess
tredje del.

Rekommendation 92 om moralisk återanpassning av unga flyktingar från
länderna i Östeuropa

93 om förbättring av metoderna för att främja den europeiska
tanken i medlemsländerna

94 om användningen av Europarådets emblem

95 om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska
utveckling

96 om åtgärder från medlemsstaternas sida för att uppmuntra
kontakten mellan unga människor

97 om förenkling av gränsformaliteter för resenärer

98 om framställningar från internationella icke statliga
organisationer för erhållande av konsultativ status

99 om Europarådets roll och arbetsmetoder

100 om förslag till europeisk konvention rörande obligatorisk
motorfordonsförsäkring

101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner 102

om europeiskt samarbete på post- och teleförbindelsernas
område

103 om tolkningen av artikel 15: 3 i konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna

104 om utarbetande av en europeisk konvention om sociala
och ekonomiska rättigheter

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

105 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella
händelseutvecklingen, med särskild tonvikt
på eu gemensam europeisk politik i förhållande
till öststaterna

106 om hjälp till ungerska flyktingar

107 om regeringsåtgärder på universitetsundervisningens
område

108 om användningen av Europarådets kulturfond på universitetsundervisningens
område

109 om åtgärder, som bör vidtagas av europeiska internationella
organisationer på universitetsundervisningens
område

110 om Europarådets förbindelser med internationella organisationer
verksamma på universitetsundervisningens
område

111 angående utbildning av blivande europeiska tjänstemän 112

om ratifikation av Internationella arbetsorganisationens
konvention angående migrerande arbetare sand
om tillämpningen av OEEC:s beslut om anställning
av utländsk arbetskraft

113 om samordning av medlemsstaternas social- och arbetskraftspolitik 114

om hjälp till ungerska flyktingar

115 om massdeportationer från Ungern

116 om nyhetsutsändningar på ryska

117 om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska
arbetet

118 om avslutande av ett avtal rörande ömsesidiga åtgärder
för att underlätta krigsinvaliders järnvägsresor
utomlands

119 om åtgärder för att skapa europeisk solidaritet vid naturkatastrofer 120

om framställningar från internationella icke statliga
organisationer för erhållande av konsultativ status

121 om placering av jordbruksarbetare som är flyktingar
eller icke kan beredas anställning i sitt eget land

122 om ökad användning av gödningsämnen

123 om hjälp till ungerska flyktingstudenter

124 om förslag till europeisk multilateral konvention om
utlämning

125 om avslutande av en europeisk konvention om hotellinnehavares
ansvarighet för förlust av eller skada på
gods

126 om den internationella uppfostringsbyrån

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

127 om den internationella kalkyleringscentralen

128 om Europarådets deltagande i Unesco-projekt om en
ömsesidig uppskattning av Österns och Västerns kulturvärden 129

om Europarådets deltagande i den verksamhet, som
bedrives av Unescos institut för samhällskunskap i
Köln

130 om upprättande av en europeisk allmän gemensam
marknad

131 om radiostationen Europa nr 1

132 om läget i Ungern och Mellersta Östern

133 om en gemensam europeisk politik

Bland ovan uppräknade rekommendationer torde följande kunna anses
vara av den vikt, att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse
till riksdagen, nämligen nr 95, 101, 104, 105, 117, 130, 132 och 133.

I samband med behandlingen av vissa rekommendationer har ansetts
lämpligt att även redovisa de resolutioner församlingen antagit i samma eller
närbesläktade ämnen. Sålunda har i samband med rekommendation 105 (om
Europarådets politik i ljuset av den senaste händelseutvecklingen, med särskild
tonvikt på en gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna)
en redogörelse lämnats för församlingens resolution 112 om samma fråga
samt resolution 107 om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa
friges. I anslutning till rekommendation 130 (om upprättande av en
europeisk allmän gemensam marknad) har behandlats församlingens resolutioner
101 och 120 i samma ämne samt dess resolutioner 97 och 119 om
eu europeisk atomenergiorganisation. Tillsammans med rekommendation
132 (om läget i Ungern och Mellersta östern) har redovisats resolutionerna
113 om läget i Ungern och 121 om det ungerska revolutionsrådet.

Dessutom har en redogörelse lämnats för resolution 104 om upprättande
av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas parlament i nära
kontakt med rådgivande församlingen.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i
svensk översättning få såsom bilagor A—Q fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.

Rekommendation 95 om upprättande av en fond för Sydeuropas
ekonomiska utveckling

I sitt särskilda budskap om Europarådets handlingsprogram i maj 1954
uppmanade ministerkommittén rådgivande församlingen att undersöka på
vilket sätt Greklands, Turkiets och Syd-Italiens ekonomiska utveckling skulle
kunna underlättas. En särskild arbetsgrupp inom församlingens ekonomiska
utskott har sedan dess utrett detta spörsmål. Såsom framgår av proposition
145/1956, antog församlingen vid sitt sjunde möte (1955) en rekommenda -

Kungl. Maj. ts proposition nr lt5 år 1957

lion (nr 91) av preliminär karaktär, i vilken den endosserade OEEC:s godkännande
av den italienska Vanoni-planen och föreslog vissa åtgärder för
att främja Greklands och Turkiets handel med medlemsstaterna. Arbetsgruppens
sedermera slutförda utredning utmynnade främst i ett förslag att
en europeisk fond borde upprättas för att underlätta finansieringen av de tre
ländernas ekonomiska utvecklingsprogram. I rekommendation 95, som antogs
enhälligt i april 1956 med bl. a. samtliga svenska delegaters röster, uppmanas
ministerkommittén att upprätta den av arbetsgruppen föreslagna
fonden. I detta syfte borde kommittén hemställa hos medlemsregeringarna,
att dessa måtte lämna bidrag till fonden samt uppmana OEEC att förvalta
densamma. Sedermera borde ministerkommittén i samråd med OEEC undersöka
möjligheterna att erhålla USA:s medverkan i fonden, enär de europeiska
kapitalresurserna kunde visa sig otillräckliga.

Med anledning av rekommendationen har ministerkommittén riktat en
hemställan till OEEC att låta utreda förslaget om att upprätta en dylik fond
inom OEEC:s ram samt så snart som möjligt informera ministerkommittén
om resultatet av utredningen. Det fastslogs i samband härmed i ministerkommittén,
att denna hemställan icke innebure, att medlemsregeringarna tagit
ställning till frågan om fondens upprättande.

Rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska
institutioner samt rekommendation 117 om rationalisering av
det intereuropeiska parlamentariska arbetet.

I rekommendation 101, som antogs enhälligt i oktober 1956 utan någon
egentlig debatt, förklarar församlingen sig vara angelägen om att parlamentarisk
kontroll upprättas över varje europeisk organisation med egen kompetens
och erinrar i det sammanhanget om det planerade europeiska atomenergiorganet.
Församlingen uttalar vidare förhoppningen, att de medlemsstater,
som deltager i arbetet på Euratom och den gemensamma marknaden,
icke skall öka antalet europeiska församlingar, samt förklarar det vara önskvärt,
alt medlemmarna av Kol- och stålunionens församling eller Euratoms
och den gemensamma marknadens församlingar även ingår i delegationerna
vid rådgivande församlingen. Rekommendationen utmynnar i ett förslag till
ministerkommittén enligt vilket de regeringar som bär alt fatta beslut härom
bör tillse, all del cj blir något dubbelarbete mellan olika europeiska församlingar,
samtidigt som de beaktar nödvändigheten av alt varje europeisk institution
med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

I anslutning till rekommendation 101 antog församlingen i januari 1957
med 70 röslcr (däribland de svenska delegaternas) och It nedlagda rekommendation
117 om rationalisering av del intereuropeiska parlamentariska arbetet.
I denna rekommenderas ministerkommittén att föreslå de regeringar,

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

som deltar i arbetet på Euratom och den gemensamma marknaden, att de
skall förkasta varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling
samt att de — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den
gemensamma marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling —
bör utöka medlemskapet i denna. I så fall hör tillses att åtminstone hälften
av medlemmarna i Kol- och stålunionens sålunda utökade församling även
är medlemmar av Europarådets församling. Därutöver föreslås bl. a„ att
medlemsländerna skall förelägga OEEC:s ministerråd förslag om att Europarådets
rådgivande församling skall få befogenhet att vid särskilda möten med
deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska verksamheten
inom OEEC samt inom frihandelsområdet i förhållande till den
gemensamma marknaden.

Behandlingen av de båda rekommendationerna i ministerkommittén har
uppskjutits i avvaktan på närmare informationer om resultatet av de sex
Brysselmakternas arbete på fördragen om Euratom och den gemensamma
marknaden.

Rekommendation 104 om utarbetande av en europeisk konvention om
sociala och ekonomiska rättigheter

Denna rekommendation kan sägas utgöra avslutningen på det första skedet
av det inom Europarådet sedan tre år tillbaka pågående arbetet med att
utarbeta en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter,
avsedd att på socialpolitikens område bli ett komplement till den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Arbetet på den nya konventionen
har bedrivits parallellt i eu av ministerkommittén tillsatt expertkommitté
och i rådgivande församlingen.

I rekommendationen föreslår församlingen ministerkommittén dels att utarbeta
en social konvention under hänsynstagande till såväl församlingens
konventionsförslag som till de förslag, som framkommit under församlingens
debatter, dels att utse en särskild representant, som skall nära samarbeta
med ILO och andra mellan statliga organisationer med behörighet på
området, ävensom med internationella arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

Med utgångspunkt i denna rekommendation har ministerkommittén givit
sin expertkommitté vissa kompletterande direktiv. Dessa går i huvudsak ut
på att experterna skall undersöka, huruvida och i vilken utsträckning konventionen
kan innehålla detaljerade och för medlemsstaterna bindande föreskrifter.
Expertkommittén ålägges vidare att avge en interimsrapport till
ministerkommittén den 1 juli 1957 samt att ha sin konventionstext färdig
senast den 31 december 1957.

Däremot har ministerkommittén ännu ej tagit ställning till församlingens
förslag att utse en särskild representant för frågans bedrivande.

Kunpl. Maj:ts proposition nr 145 år 1957 7

Rekommendation 105 om Europarådets politik i ljuset av den senaste
internationella händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en
gemensam europeisk politik i förhållande till öststaterna, rekommendation
133 om en gemensam europeisk politik, resolution
112 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella
händelseutvecklingen samt resolution 107
om åtgärder för att utverka att politiska fångar
i Östeuropa friges

Församlingens politiska debatt fick i hög grad sin prägel av höstens två
stora politiska händelser: frihetsrörelsen i Ungern och konflikten i Mellersta
Östern. Församlingens beslut i dessa frågor redovisas på annat ställe i propositionen
(s. 11). Församlingen uppdrog dessutom i ett antal mera allmänt
hållna rekommendationer vissa riktlinjer för medlemsstaternas politik, i
synnerhet vad angår förhållandet till öststaterna.

I rekommendation 105, som antogs av församlingen i oktober 1956 med 77
röster och 5 nedlagda (däribland hr Bengtssons, s.), uppmanas ministerkommittén
sålunda att verka för en allt större samordning av medlemsregeringarnas
utrikespolitik i för Europa väsentliga frågor. En sådan gemensam
europeisk politik borde grundas på följande principer.

Vad beträffar förhållandet öst—väst konstateras med beklagande, att inga
framsteg gjorts i den tyska återföreningsfrågan sedan Genévekonferenserna
1955. Regeringarna anmodas verka för en uppgörelse med Sovjetunionen
på grundval av det vid Genévekonferensen i juli fattade beslutet att Tysklands
återförening genom fria val skall äga rum i enlighet med det tyska
folkets nationella intressen och med beaktande av Europas säkerhet. Det
understrykes, att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands enhet som
ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst och väst.

Församlingen uttrycker sin sympati med de strävanden mot frihet och demokrati,
som på senaste tiden kommit till uttryck i Central- och Östeuropa,
samt vänder sig i kraftiga ordalag mot de ryska försöken att undertrycka
resningen och uppmanar regeringarna att i fall av liknande allvarliga oroligheter
skyndsamt överväga en framställning till FN:s säkerhetsråd.

I nedrustningsfrågan konstaterar församlingen, att unilaterala begränsningar
av väpnade styrkor och rustningar visserligen kan bidra till en minskning
av spänningen i världen men ej kan ersätta en internationell överenskommelse.
Församlingen understryker nödvändigheten av att nå fram till en
sådan överenskommelse avseende både atomvapen och konventionella vapen.
Medlemsregeringarna uppmanas även att utan dröjsmål söka åstadkomma
en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen förhud mot
experiment med atom- och vätebomber.

Beträffande stater, som beslutat hålla sig utanför allianser, framhålles,
att dessa länder icke desto mindre borde inse, alt de har ett gemensamt intresse
med den västliga världen att bevara sin frihet och att i det internationella
livet upprätthålla principen om fördrags okränkbarhet.

Vad beträffar hjälp åt underutvecklade områden anser församlingen, att

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1957

Västerns länder bör förklara sig beredda att lämna bidrag till ett hjälpprogram
i stor skala, oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning
eller ej. Hjälpen skall avse såväl underutvecklade områden i Europa som
länder i andra världsdelar.

Rekommendation 133, som antogs i januari 1957 med 76 röster (däribland
hrr Sundströms, s., och Wistrands, h.) och 9 nedlagda (däribland hrr Elmgrens
och Bengtssons samt fröken Olssons, samtliga s.), konstaterar att den
internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat, hur nödvändigt det är
att Europa, inom den västliga gemenskapen och Förenta Nationerna, blir eu
enad styrka på det moraliska, politiska och ekonomiska planet. Ministerkommittén
rekommenderas uppmana medlemsregeringarna att utan dröjsmål
besvara den hemställan, som kommittén riktat till dem att överväga de
i församlingens ovan relaterade rekommendation 105 nedlagda principerna
i syfte att nå fram till en gemensam europeisk politik. På grundval av inedlemsregeringarnas
svar borde ministerkommittén därefter fastställa en konkret
och effektiv procedur för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
som en förberedelse till utarbetandet av en gemensam politik. Ministerkommittén
rekommenderas slutligen underställa församlingen förslag syftande
till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen under
hänsynstagande till de organisationer, som redan finns eller håller på att
sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma europeiska
marknaden.

Resolution 112, som församlingen antog i oktober 1956 med 74 röster mot
5 och 5 nedlagda (däribland fröken Olssons och hr Anderssons, s.), består
av fyra delar, som behandlar Suezfrågan, förhållandet mellan arabstaterna
och Israel, Cypernfrågan samt samordning av NATO-ländernas utrikespolitik.

I den del av resolutionen som behandlar Suezfrågan fördömer församlingen
den egyptiska regeringens tillvägagångssätt och konstaterar bl. a. att varje
förändring i villkoren för kanalens skötsel är av alldeles särskilt intresse
för västerns länder. Församlingen anser, att de förslag, som antogs av de
aderton makterna vid Londonkonferensen, utgör en rättvis och tjänlig
grundval för en fredlig uppgörelse i tvisten och uttalar sitt gillande av båda
delarna av det fransk-brittiska resolutionsförslaget i FN:s säkerhetsråd den
14 oktober 1956.

Avsnittet om förhållandet mellan arabstaterna och Israel uppmanar medlemsregeringarna
att samråda för att snarast möjligt enas om en gemensam
politik i vad avser förhållandet mellan Israel och dess arabiska grannar och
på så sätt söka få slut på det rådande krigstillståndet.

I resolutionens tredje avdelning konstateras, att Cyperntvisten utgör en
allvarlig fara för Europarådsstaternas samfällda uppträdande, framför allt
i Medelhavsområdet, och uppmanas de berörda medlemsländerna att på allt
sätt söka komma till en uppgörelse. Församlingen erbjuder de berörda regeringarna
sin medverkan härvidlag.

Resolutionen innehåller slutligen ett avsnitt, som framhåller behovet av

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

att atlantgemenskapen stärkes. NATO-rådet borde kunna åvägabringa en
samordning på lång sikt av NATO-ländernas utrikespolitik i alla frågor av
gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.

I resolution 107, som likaledes antogs i oktober 1956, ger församlingen sin
president i uppdrag att hos ordföranden i Sovjetunionens Högsta Råd liksom
hos ordförandena i övriga öststaters lagstiftande församlingar begära
upplysningar om de personer, som återfinns i en vid resolutionen fogad förteckning,
samt överlämna en hemställan från församlingen att politiska
fångar utan dröjsmål skall friges. Medlemsregeringarna uppmanas verka
för att resolutionen tas upp till behandling vid Förenta Nationernas församlings
elfte ordinarie möte (1956). — Resolutionen antogs enhälligt av församlingen
så när som på tre nedlagda röster (däribland hr Elmgrens, s.).

På grundval av rekommendation 105 antog ministerkommittén vid sitt
möte i december 1956 en resolution om Europarådets politik. Inledningsvis
förklarar kommittén sig vara övertygad om att det internationella läget gör
det alltmera angeläget, att medlemsstaterna utarbetar och tillämpar en gemensam
politik i vad angår frågor av vital betydelse för Europa. I övrigt
fastställer resolutionen följande principer för medlemsstaternas politik
gentemot Östeuropa, Ungern och Mellersta östern. Rätten för Östeuropas
länder, liksom för alla andra stater, att i fria val få välja egna regeringar
skall understödjas liksom rätten för Östeuropas folk att själva få välja politiskt
system utan påtryckningar utifrån. — Full anslutning bör ges till den
resolution i Ungernfrågan, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling
den 12 december 1956, vari Sovjetunionen ånyo uppmanas draga tillbaka
sina väpnade styrkor under FN:s överinseende samt tillåta återupprättandet
av Ungerns politiska självständighet. — Fullt stöd bör lämnas åt
FN:s bevakningsstyrka i Egypten för att förhindra vidare stridsåtgärder i
detta område. Ett permanent system bör upprättas för utnyttjandet av Suezkanalen,
vilken är av vital ekonomisk betydelse för alla medlemsstater. Detta
system skall garantera de internationella rättigheterna enligt 1888 års
konvention i överensstämmelse med de sex principer, som enhälligt godkändes
av säkerhetsrådet i oktober 1956. Ett fredsfördrag bör avslutas mellan
Israel och arabstaterna, vilket skulle tillåta att områdets ekonomiska problem
kunde angripas mera effektivt.

Vid resolutionens antagande erinrade den svenske delegaten, ambassadören
Kumlin, bl. a. om de tvivel, som redan tidigare framförts från svensk
sida beträffande möjligheterna att i Europarådet etablera eu gemensam europeisk
politik.

Rekommendation 13.8 är f. n. under behandling i ministerkommittén.

Med hänsyn till händelsernas utveckling efter antagandet av resolution
112 har denna tills vidare ej upptagits till diskussion i ministerkommittén.
Även behandlingen av resolution 107 har uppskjutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^5 år 1957

Rekommendation 130 om upprättande av en europeisk allmän gemensam
marknad, resolution 101 och 120 om samma ämne samt resolution 97 och 119
om en europeisk atomenergiorganisation

Rekommendation 130, som antogs av församlingen i januari 1957 med 54
röster (däribland de svenska representanternas) mot 9 och 16 nedlagda, har
avseende på jordbruksprodukternas ställning inom det planerade frihandelsområdet.
Å ena sidan noteras brittiska regeringens önskan att ett frihandelsområde
icke skall omfatta dylika produkter; å andra sidan förklaras att det
skulle bli synnerligen svårt för vissa stater att ansluta sig till frihandelsområdet,
om dessa produkter helt uteslötes. Församlingen rekommenderar därför
ministerkommittén att undersöka och till församlingens nästa möte
framlägga en rapport om möjligheterna att fortsätta liberaliseringspolitiken
på utrikeshandelns område och därvid särskilt undersöka möjligheten för
de länder som exporterar jordbruksprodukter att utöka sina marknader i
importländerna.

I resolution 101, som antogs av församlingen i oktober 1956 med 77 röster
(däribland de svenska representanternas) mot 1 och 9 nedlagda, välkomnas
såväl de sex Messinastaternas ansträngningar att upprätta en gemensam
marknad som den av OEEC ingångsatta utredningen rörande möjligheterna
att få till stånd ett frihandelsområde i anslutning till den gemensamma
marknaden. Beträffande de föreslagna institutionerna uttalas önskemålet
att de organiseras på ett sådant sätt att dubbelarbete undvikes. I det sammanhanget
framhålles att Europarådet — och i synnerhet dess församling

bör vara sambandsorgan för de olika europeiska institutionerna. Vidare
förklaras, att det skulle vara till fördel för de länder i andra världsdelar,
som har speciella förbindelser med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma
marknaden. Församlingen varnar för att enhetsmarknaden skall få
en protektionistisk utformning och uttalar samtidigt en önskan att så många
stater som möjligt skall ansluta sig till frihandelsområdet. Enligt resolutionen
bör den gemensamma marknaden i princip innefatta jordbruksprodukter
men med en särskild reglering för dessa.

I resolution 120, som antogs av församlingen i januari 1957 med 59 röster
(däribland de svenska representanternas) mot 4 och 17 nedlagda, välkomnas
de positiva resultaten av det arbete, som bedrivits inom OEEC för att
utröna möjligheten att upprätta ett frihandelsområde, innefattande den gemensamma
marknaden. Vidare understrykes nödvändigheten av att finna
en tillfredsställande lösning för jordbrukets och industriens inkorporering i
den gemensamma marknaden, utan att därför hindra att ett frihandelsområde
senare upprättas. Slutligen framhålles vikten av parlamentarisk kontroll
över den gemensamma marknadens verksamhet på de finansiella, ekonomiska
och sociala områdena.

Jämsides med frågorna om en gemensam europeisk marknad och därtill
anslutet frihandelsområde har församlingen debatterat förslaget om europeiskt
samarbete på atomenergiens område. I denna senare fråga har för -

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1957

samlingen under sitt åttonde möte antagit två resolutioner. Resolution 97,
som antogs enhälligt i april 1956, välkomnar såväl de sex Messinastaternas
Euratom-projekt som det förberedelsearbete, som på detta område bedrives
i OEEC, och konstaterar att de båda projekten ej är oförenliga. OEEC-länderna
uppmanas driva sitt samarbete så långt som möjligt och de sex Messinastaterna
att snabbt nå fram till upprättandet av en europeisk atomenergiorganisation
enligt av församlingen tidigare angivna principer. Betydelsen
av nära samarbete mellan OEEC och Euratom betonas, och Messinastaterna
uppmanas att inbjuda de övriga stater, som godtar principerna för
Euratomfördraget, att delta i detsammas utarbetande. Euratom bör stå öppet
för full eller partiell anslutning från alla staters sida. Vidare framhålles
nödvändigheten av att de olika ländernas lagstiftning på skilda områden berörande
atomenergiens utnyttjande samordnas. Slutligen framhålles angelägenheten
av att Euratom infogas i en allmän gemensam marknad.

I resolution 119, som antogs i januari 1957 med 64 röster (däribland samtliga
svenska delegaters) mot 1 och 8 nedlagda, uppmanas de medlemsländer,
som deltar i OEEC:s och Brysselkonferensens arbete på atomenergiområdet,
att av politiska skäl snarast besluta om uppförande av en gemensam isotopseparationsanläggning
även om vägande ekonomiska skäl talar däremot. Vidare
framhålles betydelsen av en nära samordning mellan Euratoms och
OEEC:s system för säkerhetskontroll liksom mellan dessa och det som planerats
för Förenta Nationernas atomenergiorgan. I denna resolution uttalas
även en del till Brysselstaterna riktade önskemål, som bl. a. har avseende på
den parlamentariska kontrollen av Euratoms verksamhet.

Rekommendation 130 och resolutionerna 119 och 120 har ännu ej upptagits
till behandling av ministerkommittén. Behandlingen av resolutionerna
97 och 101 har uppskjutits i avvaktan på närmare informationer om resultatet
av de sex Brysselmakternas arbete på fördragen om Euratom och den
gemensamma marknaden.

Rekommendation 132 om läget i Ungern och Mellersta Östern, resolution 113
om läget i Ungern samt resolution 121 om det ungerska revolutionsrådet

Under den del av den politiska debatten, som ägde rum i oktober 1956 och
januari 1957, antog församlingen ett antal rekommendationer och resolutioner
med hänsyftning på frihetsrörelsen i Ungern och konflikten i Mellersta
östern (jfr s. 7).

Rekommendation 132, som antogs i januari 1957, behandlar båda dessa
frågor. Beträffande Ungern konstaterar församlingen, alt ansvaret för det
brutala undertryckandet av det ungerska folket helt faller på Sovjetunionens
ledning. Ministerkommittén rekommenderas uppmana medlemsstaterna att
outtröttligt fortsätta ansträngningarna för all få FN:s beslut i vad avser
Ungern respekterade, nämligen evakuering av de sovjetryska trupperna,

Kungl. Maj. ts proposition nr li5 år 1957

återförande av deporterade eller häktade ungrare samt återställande av landets
politiska oberoende och upprättande av en regering, som åtnjuter folkets
stöd.

Ministerkommittén borde vidare erkänna det särskilda ansvar, som åvilade
Europarådets organ i fråga om händelserna i Ungern samt i Central- och
Östeuropa i allmänhet, och följaktligen besluta, att samförstånd om medlemsstaternas
politik gentemot denna del av Europa borde nås i Europarådet.
Detta skulle utgöra en första konkret tillämpning av den princip om en gemensam
europeisk politik, som sistlidne december nedlagts av ministerkommittén.
Kommittén borde i syfte att göra ett dylikt beslut verksamt erbjuda
såväl det ungerska som varje annat folk i Central- och Östeuropa, som så
önskade, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd. Denna hjälp borde
lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella Röda
Korsets kontroll. Dessutom borde en särskild avdelning upprättas inom
sekretariatet för frågor rörande Central- och Östeuropa, vilken skulle ha till
uppgift att utarbeta förslag rörande tillämpningen av en gemensam europeisk
politik gentemot denna del av Europa.

I ett särskilt avsnitt av rekommendationen uppmanar församlingen medlemsländerna
att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala
status, som något folk i Central- och Östeuropa skulle vilja införa. Medlemsregeringarna
borde vidare i samförstånd med USA och Canada underrätta
Sovjetunionen om att man i väster städse vore beredd förhandla om upprättande
av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det gåve Sovjetunionen
legitima garantier och ej modifierade maktbalansen i Europa — förutsåge
sovjettruppernas tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt
återställde alla de berörda folkens suveränitet. Slutligen borde regeringarna
fästa sovjetregeringens uppmärksamhet på det fredshot, som Tysklands
fortsatta delning utgjorde.

I den del av rekommendation 132, som avser Mellersta östern, rekommenderar
församlingen ministerkommittén att söka få till stånd eu gemensam
politik från medlemsstaternas sida i detta område för att — i samförstånd
med USA och varje annan stat, som kunde medverka därtill — säkra eu
varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen i området och framför
allt skänka ifrågavarande länder en garanti ej blott gentemot sovjetrysk
aggression utan även mot varje inbördes konflikt.

Medlemsstaterna borde samfällt i FN begära att FN-styrkan skulle kvarslanna
i området till dess kanalen upprensats, navigationsfrihet för alla stater
tryggats samt fred slutits mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendationen antogs enhälligt. 1 en av de svenska socialdemokraterna
avgiven röstförklaring beträffande rekommendationens avsnitt om
Mellersta Östern framhölls, att de kunnat rösta för detta avsnitt i förhoppningen
att medlemsstaterna helhjärtat skulle stödja generalsekreterare Hammarskjölds
ansträngningar att lösa de i rekommendationen nämnda spörsmålen
i en nära framtid, vilket skulle tillåta, att FN-styrkan drogs tillbaka
inom förutsedd tid.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

1 resolution 113, som å församlingens vägnar antogs av dess ständiga utskott
den 19 november 1956, anmodas medlemsstaternas regeringar att notera
— samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom om — att
det f. n. icke funnes någon regering i Ungern, som representerade folket. Medlemsstaterna
borde dessutom utöva gemensamma påtryckningar för att framtvinga,
att de sovjetryska trupperna omedelbart drogs tillbaka från Ungern
och inom den allra närmaste framtiden ersattes med en internationell polisstyrka
under FN:s egid. De borde vidare göra demarcher hos Sovjetunionens
regering för att få den att upphöra med massdeportationerna samt låta
konvojer med livsmedel och läkemedel obehindrat komma in i Ungern.

Syftet med församlingens resoluiion 121, som antogs i januari 1957 med
57 röster (däribland hr Wistrands, h.) och 27 nedlagda (däribland de svenska
socialdemokraternas), är att stödja det i början av januari i Strasbourg upprättade
Ungerska Revolutionsrådet. Rådet betraktar sig närmast som Nagyregeringens
representant med särskild uppgift att föra dess talan inför internationella
organisationer. I resolutionen förklarar sig församlingen önska
ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet samt uppmanar
sina ledamöter att inom respektive parlament ta initiativ till och främja
upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet
med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt stöd
åt Revolutionsrådet.

Tilläggas må, att församlingen i olika rekommendationer vädjat till medlemsregeringarna
om hjälp till ungerska flyktingar.

Rekommendation 132 är under behandling i ministerkommittén. Resolution
121 har föranlett ministerkommittén att göra påpekandet, att förbindelser
mellan församlingen och Ungerska Revolutionsrådet kan upprättas först
sedan ministerkommittén givit sitt godkännande härtill. I övrigt har ministerkommittén
i fråga om Ungern i en resolution den 6 november 1956 uttryckt
sin indignation över det förtryck, som det ungerska folket utsatts
för samt betygat sin solidaritet med den ungerska nationen. Vidare har kommittén
genom beslut den 3 december 1956 anslagit 100 miljoner franska
francs till hjälp åt ungerska flyktingar.

Resolution 104 om upprättande av en permanent arbetsgrupp med uppgift att
hålla medlemsstaternas parlament i nära kontakt med
rådgivande församlingen

1 denna resolution beslutar församlingen tillsätta eu permanent arbetsgrupp
bestående av sju medlemmar. Denna skall bland de texter, som antagits
av församlingen, välja ut dem, som kan vara av särskilt intresse för medlemsstaternas
parlament, samt medverka till att dessa blir uppmärksammade
där. För att fullgöra dessa uppgifter skall arbetsgruppen träda i förbindelse
med i första hand ordförandena i de politiska grupperna och utskottsordförandena.
— Arbetsgruppen har sedermera tillsatts.

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1957

Departementschefen

Vissa av församlingens ovan redovisade beslut (rek. 105 om Europarådets
politik i ljuset av den senaste händelseutvecklingen, rek. 132 om läget i
Ungern och Mellersta Östern och rek. 133 om europeiskt politiskt samarbete
samt res. 112 om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella
händelseutvecklingen) ger anledning till några allmänna reflexioner
beträffande Europarådets roll och inriktningen av dess verksamhet. Liksom
flera gånger tidigare har församlingen under det gångna året kraftigt pläderat
för en samordning av medlemsregeringarnas allmänna utrikespolitik
som en förberedelse till utarbetandet av cn gemensam europeisk politik. Den
har ansett, att utvecklingen under förra hösten gjort det naturligt och nödvändigt
att åstadkomma en sådan samordning, i första hand i vad avser förhållandet
till Östeuropa samt de i Främre Orienten aktuella frågorna. Det
synes emellertid uppenbart, att vissa av församlingens förslag faller utanför
de i stadgan uppdragna gränserna för Europarådets verksamhet och
dessutom vilar på en orealistisk uppfattning om vad medlemsstaterna kan
vara beredda att acceptera som praktisk politik. Ingen anledning finns således
att tro, att medlemsregeringarna för närvarande skulle vara villiga
att på sätt föreslagits samordna sin allmänna utrikespolitik eller ens begränsa
sin handlingsfrihet genom att förbinda sig till samråd beträffande
vissa grupper av frågor. Härtill kommer att problemen i Främre Orienten
ej tillhör Europarådets geografiska intressesfär.

Tyngdpunkten i Europarådets insats bör enligt stadgan ligga på en utveckling
av samarbetet mellan medlemsstaterna inbördes beträffande konkreta
frågor av ekonomisk, kulturell, social och juridisk karaktär. Viktiga
resultat av detta samarbete har redan uppnåtts, och flera värdefulla uppslag
är föremål för bearbetning. Därutöver synes det inte möta något hinder,
att europeiska parlamentariker får tillfälle att i Europarådet debattera även
vidare aspekter av aktuella problem, som är gemensamma för medlemsstaterna.
Dessa diskussioner må ha sitt värde som ett uttryck för de olika
skiftningarna i den allmänna opinionen i medlemsstaterna men utgör knappast
tjänligt underlag för rekommendationer till regeringarna av allmänpolitiskt
innehåll.

Mot vissa av församlingens i propositionen återgivna beslut kan göras invändningar
av mera formell art. Så är fallet med resolution 107 om åtgärder
för att utverka, att politiska fångar i Östeuropa friges, och resolution
113 om läget i Ungern. I den förra resolutionen har församlingen givit sin
President i uppdrag att med skrivelse direkt till ordföranden i Sovjetunionens
Högsta Råd liksom till ordförandena i övriga öststaters lagstiftande
församlingar överlämna en hemställan från församlingen, att politiska
långar utan dröjsmål skall friges. Denna resolution får anses ligga utanför
församlingens befogenheter med hänsyn till att det enligt art. 13 i stadgan
ankommer pa ministerkommittén att företräda Europarådet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957 15

Resolution 113 om läget i Ungern antogs av församlingens ständiga utskott
å församlingens vägnar. Det är tvivelaktigt, om utskottet därvid hållit
sig inom gränserna för sin behörighet, vilken normalt endast bör omfatta
frågor av huvudsakligen administrativ art. Det förefaller föga lämpligt
att acceptera en praxis, enligt vilken utskottet även uttalar sig i viktiga
politiska spörsmål.

I rekommendation 101 om europeisk integration och parlamentariska institutioner
och i rekommendation 117 om rationalisering av det intereuropeiska
parlamentariska arbetet framhåller församlingen betydelsen av det
parlamentariska inslaget i det europeiska samarbetet, samtidigt som den
varnar för de tendenser till dubbelarbete mellan de olika europeiska församlingarna,
som redan kan skönjas. Till dessa synpunkter synes man
på svensk sida kunna ansluta sig. I överensstämmelse härmed bör via Europarådets
församling kontakten mellan parlamentariska kretsar och OEEC
kunna ytterligare förbättras.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1956 och
1957 vid dess åttonde ordinarie möte fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnar Lorentzon

Kungl. Maj.ts proposition nr lbo år 1957

Rekommendation 95

om upprättande av en fond för Sydeuropas ekonomiska
utveckling

Församlingen,

som noterat föreskrifterna i artikel 1 i Europarådets stadga;
som noterat förslaget i ministerkommitténs särskilda budskap (paragraf
28) den 20 maj 1954 och erinrar om direktiv 57, som antogs av rådgivande
församlingen den 29 maj 1954, vari ekonomiska utskottet instrueras att undersöka
metoderna för att främja den ekonomiska utvecklingen i Grekland,
Italien och Turkiet;

som noterat den viktiga roll, som Marshallplanen spelat vid återuppbyggandet
av den europeiska ekonomien och det värdefulla bistånd, som Förenta
Nationerna och dess organ lämnat för Sydeuropas ekonomiska utveckling; som

noterat den tioårsplan för ekonomisk utveckling, som utarbetats av
italienska regeringen;

som noterat de rapporter om Grekland, Italien och Turkiet, som utarbetats
av ekonomiska utskottets arbetsgrupp;

som erinrar om rekommendation 91 den 26 oktober 1955 om Sydeuropas
ekonomiska utveckling;

som noterat den av OEEC:s råd den 29 februari 1956 antagna resolutionen
med direktiv för organisationens arbete, enkannerligen paragraf 11;

som noterat konstaterandena och rekommendationerna i den vid elfte mötet
med Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa framlagda
rapporten från den av kommissionen tillsatta expertgruppen för behandling
av frågan om Sydeuropas ekonomiska utveckling;

som med tillfredsställelse noterat att grekiska och turkiska regeringarna
utarbetat planer för ekonomisk utveckling;

som uttrycker förhoppningen att grekiska och turkiska regeringarna kommer
att i en nära framtid underställa OEEC dessa planer för studium och
åtgärd;

som beaktat att det italienska programmet för ekonomisk utveckling liksom
de senare tillkomna grekiska och turkiska programmen kräver ansenliga
kapitalinvesteringar;

som beaktat att det på grund av ifrågavarande länders ringa kapacitet
per capita i fråga om inkomster och sparande är av väsentlig betydelse för
dessa planers framgångsrika förverkligande alt ansenliga mängder kapital
erhålles från utlandet samt att man icke kan vänta sig alt erhålla tillräckligt
kapital enbart från privat håll för de erforderliga investeringarna, i synnerhet
i fråga om infrastrukturprojekt;

som tagit i betraktande vilken betydelse det har för den fria demokratiska
världen att Sydeuropas ekonomiska position stärkes och de ekonomiska och
sociala villkoren förbättras för befolkningen i Grekland, Italien och Turkiet;

som beaktat att den fria demokratiska världen har ett särskilt ansvar att
bistå dessa länder och ge ett påtagligt bevis på europeisk solidaritet,

rekommenderar ministerkommittén att en europeisk utvecklingsfond upprättas
för att ställa kapital i form av gåvor och/eller lån på lämpliga villkor
till förfogande för utvecklingsprojekt i Grekland, Italien och Turkiet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 745 år 1957

I detta syfte uppmanas ministerkommittén:

a) att hemställa hos medlemsregeringarna, att de lämnar bidrag för upprättande
av en sådan fond, samt vidtar alla erforderliga åtgärder för att
fonden skall komma till stånd;

b) att anmoda OEEC att administrera fonden;

c) att sedermera i samråd med OEEC undersöka möjligheterna att erhalla
Förenta Staternas medverkan, då det gäller att finansiera fondens verksamhet,
enär de europeiska resurserna kan visa sig otillräckliga.

Rekommendation 101

om Europeisk integration och parlamentariska institutioner

Församlingen, ......

som är angelägen att europeisk parlamentarisk kontroll upprattas over
sådana befogenheter som kan komma att förlänas åt europeiska organisationer,
vilka sålunda skulle vara undandragna kontroll från de nationella
parlamentens sida;

som beaktat den ständiga ökningen av den parlamentariska verksamheten
och det angelägna behovet av dess rationalisering, särskilt vad beträffar den
verksamhet som utövas av de parlamentariska organ, som tillhör de inom
ett vidare fält arbetande institutionerna, i förhållande till de mera begränsade
organisationerna; . , ,

som i detta sammanhang fäster ministerkommitténs uppmärksamhet pa
möjligheten av att det europeiska atomenergiorgan, som skall upprättas inom
ramen för OEEC, kan komma att utrustas med självständiga befogenheter,
som de nationella parlamenten icke skulle ha någon kontroll över;

som hoppas, likaledes i rationaliseringssyfte, att de medlemsstater som
deltar i konferensen om Euratom och den gemensamma marknaden icke
skall öka antalet europeiska församlingar;

som anser det önskvärt att medlemmar av Kol- och stalumonens torsamling
eller Euratoms och den gemensamma marknadens församlingar även
ingår i delegationerna vid rådgivande församlingen, så att de är närvarande
då frågor diskuteras inom den vidare ram, som OEEC utgör;

som noterat att dessa mått och steg har vissa konsekvenser i vad avser

samordningen av sekretariaten;

som är besluten att verkställa en noggrann utredning angaende hur dessa
principer bör omsättas i praktiken, .

rekommenderar ministerkommittén, att de regeringar, som har att tatta
beslut härom, bör tillse att det ej blir något dubbelarbete mellan europeiska
församlingar, samtidigt som de beaktar nödvändigheten av att varje europeisk
institution med egen kompetens förses med ett parlamentariskt organ.

Rekommendation 104

om utarbetande av en europeisk konvention om
sociala och ekonomiska rättigheter

Församlingen, .. .. . , .

som anser att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
utgör en internationell garanti, som i Europarådets medlemsstater ar e
skydd för de medborgerliga och politiska rättigheter, som proklamerats i den

2 Bihanq till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 145

18 Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1957

?Q.d8änna deklarationen °m de mänskliga rättigheterna den 10 december

som anser det önskvärt att upprätta ytterligare ett dokument avsett att
tramja eller säkra åtnjutandet av de ekonomiska och sociala rättigheter som
fastställts i sagda deklaration, ävensom i det förslag till konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter, som utarbetats av Förenta Nationernas
kommission för de mänskliga rättigheterna;

som erinrar om sitt yttrande nr 5/1953, i vilket den stödde förslaget om
att upprätta en europeisk social stadga, som skulle definiera medlemsstaternas
sociala målsättning och vara till ledning för Europarådet i dess framtida
verksamhet på det sociala området;

som noterat att ministerkommittén godkänt förslaget att upprätta en social
stadga och givit sin sociala expertkommitté i uppdrag att utarbeta en

SaUänJ

har det av sina vederbörande utskott utarbetade förslaget till europeisk
konvention om sociala och ekonomiska rättigheter under övervägande och

rekommenderar att ministerkomittén:

1. utarbetar en europeisk konvention om sociala och ekonomiska rättigheter
under hänsynstagande till föreliggande textförslag och de iakttagelser
och förslag, som under debatten gjorts i denna fråga; och —

2. för att främja detta syfte — utan dröjsmål utser en särskild representant,
som skall intimt samarbeta med ILO och andra mellanstatliga organisationer
med behörighet på området, ävensom med internationella arbetsgivar-
och arbetarorganisationer och alla andra behöriga organisationer med
konsultativ status.

Rekommendation 105

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseutvecklingen,
med särskild tonvikt på en gemensam europeisk
politik i förhållande till Öststaterna

Som avslutning på de debatter, som i enlighet med en år 1953 påbörjad
praxis ägt rum vid församlingens möten i april och oktober för behandling
av fragan om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella
händelseutvecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam politik i förhållande
till öststaterna;

till svar på resolution (55) 35, i vilken ministerkommittén uppmanade
församlingen »att även fortsättningsvis söka tillse att öst-västproblem behandlas
och diskuteras ur en gemensam europeisk synvinkel»;

övertygad att det internationella läget gör det alltmera nödvändigt för
medlemsstaterna att handla samfällt med risk att Europas vitala intressen
eljest ej kan tillvaratagas;

övertygad att församlingens diskussioner om allmän politik icke kan få
någon verkan, om ministerkommittén ej tillser att de ledande principer som
framgår ur dessa debatter verkligen tillämpas,

rekommenderar församlingen ministerkommittén:

1. att den i första hand genom mera konsekventa åtgärder och genom att
keSa£na mera adekvata metoder samordnar medlemsstaternas utrikespolitik
och i andra hand formulerar och genomför en gemensam politik i frågor av
vital betydelse för Europa;

2. att den beaktar följande principer, på vilka denna gemensamma europeiska
politik bör grunda sig under nuvarande omständigheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

A. Förbindelserna mellan öst och väst

1. Församlingen konstaterar med beklagande att inga framsteg gjorts sedan
1955 års Genévekonferenser ifråga om de olösta europeiska problemen,
främst då Tysklands återförening. Den erinrar om det fyrmaktsbeslut som
fattades i juli 1955, att »Tysklands återförening genom fria val skall äga
rum i enlighet med det tyska folkets nationella intressen och med beaktande
av Europas säkerhet». Den uppmanar medlemsstaternas regeringar att verka
för en uppgörelse med Sovjetunionen på denna grundval och på villkor,
som icke påverkar maktbalansen i Europa, samtidigt som de gör det möjligt
för Tyskland att bidraga till den kollektiva säkerheten.

Sovjetunionen bör inse att Västeuropas samtliga folk betraktar Tysklands
enhet som ett grundläggande villkor för normala förbindelser mellan öst
och väst.

2. Församlingen välkomnar de tappra uttrycken för den omisskänneliga
önskan hos folken i Central- och Östeuropas länder att vinna självständighet
och frihet och uttrycker sin djupa sympati med offren för förtrycket.
Dessa länders ekonomiska och sociala struktur är deras ensak; men västerns
länder har rätt att begära att folket i dessa länder återfår sin beslutandefrihet,
garanterad genom fria val. Varje annan politik kommer oundvikligen
att leda till ytterligare resningar, vilka Sovjetunionen ej alltid kommer
att kunna dränka i blod.

Församlingen anser att ingenting annat än fullständig självbestämningsrätt
för dessa folk kan åstadkomma en varaktig fred i Central- och Östeuropa,
och det är därför önskvärt att medlemsstaternas regeringar fast vidhåller
denna princip och förfäktar den vid Förenta Nationernas möten. Skulle
allvarliga oroligheter sådana som de just inträffade utbryta, vilka kan väntas
bli ett hot mot freden, är det av alldeles särskild betydelse att de europeiska
regeringarna skyndsamt undersöker, huruvida frågan bör underställas
säkerhetsrådet.

Församlingen uppmanar Europas folk att förklara sig beredda att utveckla
sina traditionella förbindelser på alla områden med folken i Central- och
Östeuropa.

Församlingen erinrar om resolution 27/1954, i vilken ministerkommittén
uttalade sin anslutning till församlingens förtröstan på hela Europas enhet.

3. Församlingen anser att unilaterala begränsningar av väpnade styrkor
och rustningar visserligen kan bidra till en minskning av spänningen, men
de kan ej ersätta en internationell överenskommelse, som är det enda som
kan garantera ömsesidigt förtroende. Församlingen understryker nödvändigheten
av att nå fram till en sådan överenskommelse, som bör täcka både
atomvapen och konventionella vapen samt etablera ett effektivt kontrollsystem.
Samtidigt bör orsakerna till den politiska spänningen elimineras.

Församlingen uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål söka
åstadkomma en överenskommelse om kontroll, begränsning och slutligen
förbud mot atom- och vätebombexperiment, vilkas verkningar oroar hela
mänskligheten. Det skulle kunna göra det lättare att nå fram till en slutgiltig
överenskommelse om nedrustning.

B. Förbindelserna med alliansfria stater

Församlingen anser att vissa länder som beslutat hålla sig utanför allianser
icke desto mindre bör inse att de har ett gemensamt intresse med den
västliga världen att bevara sin frihet och att i det internationella livet upprätthålla
principen om fördrags okränkbarhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1957

C. Hjälp till underutvecklade områden

Oberoende av om medel kan friställas genom nedrustning eller ej, bör Västerns
länder förklara sig beredda att lämna bidrag till ett finansiellt och
tekniskt hjälpprogram i stor skala för utveckling av underutvecklade länder.
Denna hjälp, ett tecken på tillgivenhet till mänsklighetens sak, måste lämnas
utan hänsyn till ekonomisk och politisk rivalitet eller fördel och på ett sådant
sätt, att den icke ger upphov till inblandning i mottagarländernas inre
eller yttre frihet. Dessa senare bör i sin tur åtaga sig det elementära ansvaret
att respektera överenskommelser och att använda pengarna på rätt sätt.
Hjälp erfordras på tre områden: underutvecklade områden inom Europa,
länder i andra världsdelar, där europeiska stater har särskilda förpliktelser,
och självständiga länder.

Församlingen anser dessutom, att en särskild undersökning bör göras av
problemet i sin helhet.

Rekommendation 117

om rationalisering av det intereuropeiska parlamentariska arbetet

Församlingen,

som anser att ombuden redan har stora svårigheter att bevista möten med
de tre europeiska församlingarna samt dessas utskott och samtidigt fullgöra
sina förpliktelser mot sina nationella parlament;

som emellertid anser att den personliga förbindelselänk, som etablerats
genom att ett visst antal ombud deltar i alla tre församlingarna, är av stort
värde genom att förhindra dubbelarbete och skänka det minimum av sammanhållning,
som är nödvändigt för att de europeiska parlamentariska institutionerna
skall kunna utvecklas;

som anser att upprättandet av en fjärde europeisk församling skulle skapa
förvirring, medföra ökade kostnader, splittra ansträngningarna och bli hårt
kritiserat av allmänna opinionen samt på så sätt hejda Europatankens frammarsch,

rekommenderar att ministerkommittén:

1. föreslår medlemmarna i Euratom och den gemensamma marknaden:

1. att de förkastar varje förslag om att upprätta en fjärde europeisk församling; II.

att — därest den parlamentariska kontrollen av Euratom och den gemensamma
marknaden anförtros åt Kol- och stålunionens församling —
medlemskapet i denna församling bör utökas och suppleanter kunna utses;

III. att de tillser att åtminstone halva antalet medlemmar av Kol- och stålunionens
utökade församling — de må vara ombud eller suppleanter — också
är medlemmar av Europarådets rådgivande församling;

2. ger artikel 25 c i stadgan följande ändrade lydelse: »Varje ombud må
ha en suppleant. Han må även ha ytterligare en suppleant. Suppleanten äger
i ombudets frånvaro taga säte. . .» (som förut). Detta kommer att göra det
möjligt för de medlemmar av Kol- och stålunionens utvidgade församling,
som jämväl är medlemmar av rådgivande församlingen, att delta i en del av
den sistnämnda församlingens arbete;

3. uppmanar medlemsländerna att förelägga OEEC:s ministerråd förslag
om att rådgivande församlingen skall få befogenhet att vid särskilda möten
med deltagande av schweiziska och portugisiska parlamentariker granska
verksamheten inom OEEC, ävensom inom frihandelsområdet (under eller
utanför OEEC:s auspicier) i förhållande till den gemensamma marknaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1957

Rekommendation 130

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 101, i vilken den välkomnade OEEC:s undersökning
av möjligheterna att upprätta ett frihandelsområde omkring de
sex staternas föreslagna tullunion samt uttryckte förhoppningen att så
många av Europarådets medlemsstater som möjligt skulle ansluta sig till ett
sådant frihandelsområde, om de icke fann det möjligt att ingå i den föreslagna
tullunionen;

som noterat den av brittiska regeringen uttryckta önskan att, vad Storbritannien
anginge, ett sådant frihandelsområde icke skall omfatta livsmedel,
fodermedel, drycker eller tobak;

som noterat att dessa varor spelar en viktig roll i den intereuropeiska handeln
och har en särskild betydelse för vissa OEEC-staters ekonomi;

som anser att det följaktligen skulle göra det synnerligen svårt för vissa
medlemsstater att ansluta sig till frihandelsområdet, om denna sektor av
handeln helt uteslötes;

fullt medveten om att det är ofrånkomligen nödvändigt för Storbritannien
att bibehålla sina ekonomiska förbindelser med samväldesländerna,

rekommenderar att ministerkommittén låter utreda på vad sätt liberaliseringen
av handeln mellan Europas länder skall kunna fortskrida utefter
linjer, som gör det möjligt för medlemsländerna att deltaga till ömsesidig
fördel för alla sektorer av deras ekonomi, och i synnerhet undersöker på vad
sätt de länder som exporterar jordbruksprodukter skall kunna utöka sina
marknader i importländerna; samt

uppmanar ministerkommittén att till församlingens nästa möte avge rapport
om vilka åtgärder den kunnat vidtaga med anledning av denna rekommendation.

Rekommendation 132
om läget i Ungern och Mellersta Östern

Församlingen,

som studerat händelseutvecklingen i Ungern;

som ger sin hyllning åt det ungerska folkets tappra motstånd, som visat
världen att det politiska system som påtvingats detta folk ej förmått undertrycka
människans djupa frihetslängtan;

som anser att ansvaret för det brutala undertryckandet av det ungerska
folket helt faller på Sovjetunionens ledning, som visat sig besluten att fortsätta
sitt tyranniska välde. Den har därvid ej ens tvekat att ta till vapenmakt
emot och deportera arbetare, som önskar bli fria från politiskt och ekonomiskt
förtryck och skörda frukterna av ett folks kamp under ett århundrade
för politisk frihet och socialt framåtskridande;

som förklarar sig stödja medlemsstaternas ansträngningar i syfte att Förenta
Nationernas resolutioner skall lända till efterrättelse i Ungern;

som anser att ytterligare åtgärder bör vidtagas, enär Europarådet bär ett
särskilt ansvar för vad som händer i Central- och Östeuropa.

A. rekommenderar att ministerkommittén:

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1957

1. uppmanar medlemsländerna att icke förtröttas i sina ansträngningar alt
få Förenta Nationernas beslut respekterade, i synnerhet de beslut som kräver —

evakuering av de sovjetiska trupperna från Ungern i enlighet med
Sovjetunionens eget erbjudande den 30 oktober 1956;

— repatriering av ungerska medborgare, som deporterats av sovjetstyrkorna
eller berövats sin personliga frihet av politiska skäl;

— återställande av Ungerns politiska oberoende och upprättande av eu
regering som åtnjuter folkets stöd;

2. erkänner det särskilda ansvar, som åvilar Europarådets organ i fråga
om händelserna i Ungern samt i Central- och Östeuropa i allmänhet, och
följaktligen beslutar att samförstånd om medlemsstaternas politik gentemot
denna del av Europa bör nås i Europarådet såsom en första praktisk tillämpning
av den princip om en gemensam europeisk politik, som nedlagts i ministerkommitténs
resolution (56) 23, samt gör detta beslut verksamt genom
följande förberedande åtgärder:

a) uppdra åt generalsekreteraren att upprätta en särskild avdelning för
frågor rörande Central- och Östeuropa med uppgift att utarbeta förslag att
underställas ministerkommittén och församlingen rörande tillämpningen av
en gemensam europeisk politik gentemot denna del av Europa;

b) erbjuda det ungerska folket och varje annat folk i Central- och Östeuropa,
som så önskar, omedelbar hjälp för att lindra befolkningens nöd.
Denna hjälp bör lämnas i Europarådets namn och under dess eller Internationella
Röda Korsets kontroll;

B. uppmanar medlemsländerna:

1. att förklara sig beredda att kollektivt erkänna den neutrala status, som
något folk i Central- eller Österuropa skulle vilja införa;

2. att i samförstånd med Förenta Staterna och Canada underrätta Sovjetunionen
om att man i väster städse är beredd att förhandla om upprättande
av ett säkerhetssystem, vilket — samtidigt som det ger Sovjetunionen legitima
garantier och ej modifierar maktbalansen i Europa — förutser sovjet
truppernas tillbakadragande från Central- och Östeuropa samt återställer alla
de berörda folkens suveränitet;

3. att fästa Sovjetunionens uppmärksamhet på det fredshot, som Tvsklands
fortsatta delning utgör;

som studerat händelseutvecklingen i Mellersta östern;

som bekräftar sin resolution 112 den 28 oktober 1956 och noterar president
Eisenhowers budskap den 5 januari 1957;

som anser att närvaron av en internationell styrka i detta område kan
vara ägnad att skapa förhållanden som är nödvändiga för en fredlig lösning
av de problem, som har avseende på rätten att existera och på de berörda
ländernas självständighet samt på internationell rättvisa,

rekommenderar att ministerkommittén uppmanar medlemsländerna:

a) att söka få till stånd en gemensam politik i Mellersta Östern för att
— i samförstånd med Förenta Staterna och varje annan stat som kan medverka
därtill — säkra en varaktig fred, främja den ekonomiska utvecklingen
i området och framför allt skänka ifrågavarande länder en garanti
ej blott mot sovjetrysk aggression utan även mot varje inbördes konflikt,
exempelvis ett återupptagande av krigshandlingarna mellan arabstaterna
och Israel;

_ b) att med begagnande av den procedur, som fastställts i ministerkommitténs
resolution (54) 16, samfällt i Förenta Nationerna begära att den internationella
styrkan skall kvarstanna i området tills:

Kungl. Maj.ts proposition nr Hd år 1957

1. Suezkanalen upprensats,

2. ett system upprättats, som garanterar alla stater navigationsfrihet i
Suezkanalen,

3. ett fredsfördrag ingåtts mellan arabstaterna och Israel.

Rekommendation 133
om en gemensam europeisk politik

Församlingen,

som konstaterat att den internationella händelseutvecklingen ånyo bekräftat
hur nödvändigt det är att Europa, inom den västliga gemenskapen
och Förenta Nationerna, blir en enad styrka på det moraliska, politiska och
ekonomiska planet,

rekommenderar att ministerkommittén vidtar följande åtgärder:

1. uppmanar medlemsregeringarna att utan dröjsmål besvara den hemställan,
som kommittén riktat till dem i resolution (56) 23 att överväga de
i rekommendation 105 nedlagda principerna i syfte att nå fram till en gemensam
europeisk politik;

2. på grundval av dessa svar fastställer en konkret och effektiv procedur
för samordning av medlemsstaternas utrikespolitik som en förberedelse till
utarbetandet av en gemensam politik;

3. i enlighet med artikel 1 i stadgan underställer församlingen förslag
syftande till att upprätta politiska organ för den europeiska gemenskapen
under hänsynstagande till de organisationer som redan finns eller håller på
att sättas upp, såsom Kol- och stålunionen, Euratom och den gemensamma
marknaden.

Resolution 97

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som erinrar om sin resolution 89 innehållande de principer som bör vara
vägledande för medlemsstaternas åtgärder på atomenergiens område;

som välkomnar det arbete som på detta område utföres av OEEC och Messinakonferensens
mellanstatliga kommitté.

som anser att OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs syften icke är
oförenliga,

1. uppmanar OEEC:s medlemsländer att driva det inom denna organisation
förutsedda samarbetet så långt som möjligt;

2. uppmanar de länder som deltar i den mellanstatliga kommittén att,
som ett led i en ekonomisk integration, utan dröjsmål upprätta en europeisk
atomenergiorganisation i enlighet med principerna i resolutionen 89.

1. uppmanar alla berörda parter att utan dröjsmål göra gemensamma
arrangemang, varigenom största möjliga samband vidmakthålles mellan
OEEC:s och den mellanstatliga kommitténs arbete och varigenom ett så
nära samarbete som möjligt etableras dem emellan, med särskild hänsyn
tagen till säkerhetsintresset;

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

2. uppmanar enträget de sex Messina-staterna att låta de övriga länder
delta i Euratomfördragets utarbetande, som är beredda att godta de grundprinciper
för fördraget, som skall fastställas av de sex utrikesministrarna,
sedan dessa mottagit den mellanstatliga kommitténs rapport;

betonar nödvändigheten av att Euratom står öppet för full eller partiell
anslutning från alla staters sida;

3. framhåller nödvändigheten av en samordning av de berörda ländernas
lagstiftning i fråga om hälsovård, socialvård, försäkringsväsende, finanser
samt handel och betalningar, i den mån antomenergiens utnyttjande beröres
därav;

4. framhåller även angelägenheten av att Euratom infogas i en allmän
gemensam marknad.

Resolution 101

om den europeiska allmänna gemensamma marknaden

Församlingen:

1. förklarar sig övertygad att den europeiska ekonomiens effektivitet, stabilitet
och expansion, ävensom dess förmåga att bidra till det ekonomiska
och sociala framåtskridandet i de underutvecklade områdena både i Europa
och i andra världsdelar, kan på ett verksamt sätt ökas genom upprättandet
av en gemensam marknad i Europa;

2. lyckönskar den mellanstatliga kommittén till dess rapport och de sex
Messina-staterna till att de utan dröjsmål godtagit rapporten som grundval
för ett fördrag om upprättande av en gemensam marknad och uppmanar
dessa regeringar att vidtaga de åtgärder som erfordras för att så snart som
möjligt fullfölja arbetet;

3. välkomnar OEEC:s initiativ att tillsätta en särskild arbetsgrupp för
att undersöka möjligheterna för en multilateral anslutning till den i Brysselrapporten
förutsedda tullunionen från utanförstående länders sida, och
i synnerhet förslaget att den gemensamma marknadens verkningsområde
skulle kunna vidgas genom att i detta inkludera både tullunionen och — i
form av ett frihandelsområde — de övriga länder, som är beredda att eliminera
sina handelsrestriktioner inbördes och i förhållande till de sex Messina-staterna
utan att likväl samordna sin handelspolitik med tullunionens
gentemot tredje land;

4. uppmanar alla Europarådets medlemsregeringar att begagna alla tillgängliga
medel för att upplysa allmänna opinionen i sina länder om syftet
och innebörden med upprättandet av en gemensam marknad i Europa.

Församlingen:

5. uttalar önskemålet att de föreslagna institutionerna organiseras på ett
sådant sätt, att inget dubbelarbete uppstår med andra europeiska institutioner;
och att Europarådet — och i synnerhet rådgivande församlingen — bör
vara sambandsorganet för de olika europeiska institutionerna;

6. uttalar som sin åsikt att det skulle vara till fördel för de länder i
andra världsdelar, som har konstitutionella eller speciella ekonomiska förbindelser
med Brysselstaterna, att tillhöra den gemensamma marknaden.
Det bör därför tillses att de blir representerade eller — där så skulle visa sig
lämpligt — att deras intressen blir tillgodosedda;

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1957

7. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet på de speciella problemen
på jordbrukets område;

8. fäster de deltagande regeringarnas uppmärksamhet pa behovet av att
tillse att den gemensamma marknaden ej så småningom får en politisk isolationistisk
inriktning eller övergår till att bli ett protektionistiskt område
till men för Europas ekonomiska och politiska enande.

Församlingen:

9. uppmanar de medlemsländer som ej deltar i Brysselforhandlingarna att
allvarligt överväga, hur utsikterna för deras export kommer att gestalta sig,
om de icke deltar i en europeisk gemensam marknad;

10. uppmanar dessa regeringar, ävensom de regeringar som deltar i Brysselförhandlingarna
att överväga, hur de bäst och med minsta möjliga dröjsmål
skall kunna avskaffa de återstående restriktionerna på handeln, betalningarna
och migrationen mellan alla Europarådets medlemsstater;

11. uttrycker förhoppningen att så många av Europarådets medlemsstater
som möjligt skall kunna ansluta sig antingen till en europeisk tullunion
eller till ett omkring en sådan tullunion upprättat frihandelsomrade och
sålunda ge en ny kraftig impuls åt arbetet på Europas politiska enande.

Församlingen:

12. förklarar sig vara för upprättandet av en gemensam marknad, som
även omfattar jordbruket;

13. anser att, vad jordbruket beträffar, den gemensamma marknaden bor
ta hänsyn till dess speciella omständigheter och behov. Det måste undvikas
att resultatet blir ökade skiljaktigheter mellan jordbruksproduktionen i de
olika länderna. I stället bör man — genom att uppratta ett preferenssystem,
genom utvidgning av marknaderna, genom samordning^ av produktionsförhållandena
och genom stabilisering av marknaderna — åstadkomma en höjning
av jordbruksbefolkningens levnadsstandard i de deltagande länderna;

14. anser att den gemensamma marknaden skall resultera i god tillgång pa
jordbruksprodukter, uppmuntra produktion av kvalitetsvaror och samtidigt
tillgodose både producenternas krav på skäliga priser och konsumenternas

legitima intressen; .

15. anser det vara nödvändigt att samordna den nu gallande lagstittmng -

en i de olika länderna; ,

16. uttrycker önskan att, när den gemensamma marknaden upprättats,
vederbörlig hänsyn skall tagas till det samspel mellan ekonomiska, sociala
och mänskliga faktorer, som är resultatet av att det europeiska jordbruket
består av enheter, som ger levebröd åt hela familjer;

17. anser att en fortlöpande kontakt mellan ansvariga politiker och yrkesorganisationer
är särskilt nödvändig med hänsyn till att jordbrukets
problem är av en alldeles sjieciell natur;

18. hoppas att de länder som upprättar den gemensamma marknaden skall
försöka åstadkomma ett närmande mellan sina egna synpunkter och dem,
som anlägges av de med den gemensamma marknaden associerade landerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

Resolution 104

om upprättande av en arbetsgrupp med uppgift att hålla medlemsstaternas
parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen

Församlingen,

som ånyo förklarar sig besluten att utöva sin rådgivande funktion i ordets
fulla bemärkelse;

S0J? anser att en av de säkraste metoderna att förverkliga detta syfte är
att förbättra och utveckla sina förbindelser med medlemsstaternas parlament;
r

som anser att en tillämpning av denna metod innebär, att förbindelserna
skall vara organiska och permanenta,

beslutar följande:

1. En permanent arbetsgrupp skall tillsättas med allmän uppgift att hålla
medlemsstaternas parlament i nära kontakt med rådgivande församlingen.

2. Denna arbetsgrupp skall bestå av sju medlemmar utsedda av församlingens
presidium. Arbetsgruppen skall välja ordförande. Den skall sammanträda
så ofta den anser det önskvärt.

3. Arbetsgruppen skall bland de texter som antagits av församlingen välja
ut vissa för vidare befordran till medlemsstaternas parlament. Där så är
nödvändigt, skall arbetsgruppen avgöra vilka belopp som erfordras för att
översätta, trycka och distribuera de sålunda utvalda texterna.

4. Arbetsgruppen skall varje år ge församlingen en allmän översikt över

vad medlemsstaternas parlament företagit sig med anledning av församlingens
beslut. °

5. Efter församlingens möten skall arbetsgruppen bistå medlemsstaternas
delegationer eller de enskilda medlemmarna av dessa delegationer med de
åtgärder de må önska vidtaga i syfte att underställa respektive parlament
resultaten av församlingens arbete.

6. Arbetsgruppen skall upprätta alla erforderliga kontakter, i synnerhet

med ordförandena i de politiska grupperna, utskottens ordförande och rapportörer
samt företrädare för och sekreterarna i medlemsstaternas delegationer.
°

7. Så snart arbetsgruppen finner det lämpligt, skall den avge rapport till

församlingen om i vilken utsträckning de metoder som fastställts i denna
resolution visat sig tjäna sitt syfte samt framlägga de ytterligare förslag
som må bli behövliga. °

Resolution 107

om åtgärder för att utverka att politiska fångar i Östeuropa friges

Församlingen,

som erinrar om att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna
i artikel 3 föreskriver att »var och en har rätt till liv, frihet och personlig
säkerhet» och i artikel 2 fastställer att var och en åtnjuter denna rättighet
»utan åtskillnad av något slag exempelvis-----på grund av poli tiska

eller andra åsikter»;

som vidare beaktat att artikel 9 i den allmänna deklarationen om de
mänskliga rättigheterna föreskriver att »ingen skall godtyckligt arresteras,
hallas i förvar eller landsförvisas» och att artikel 10 stipulerar att »var och

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

en är berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inför en självständig
och opartisk domstol för att fastställa hans rättigheter och skyldigheter
ävensom mot honom riktade anklagelser för brott»;

som uppmärksammat att vissa politiska fångar, företrädesvis kommunister,
som påståtts på ena eller andra sättet ha varit i opposition mot dagens
härskare, försatts i frihet i Östeuropa, inklusive Sovjetunionen,

fäster uppmärksamheten på att ett stort antal icke kommunistiska politiska
fångar, om vilka inga upplysningar kan erhållas, fortfarande måste
antas vara i fängelse;

understryker det beklagansvärda faktum att många av dessa människor
dömdes godtyckligt till långvarigt fängelse eller straffarbete genom administrativa
beslut;

anser att det är mänsklighetens plikt att hemställa att politiska fångar i
Central- och Östeuropa utan dröjsmål friges, vare sig de är kommunister
eller ej;

anmodar sin president att skriva till ordföranden i Sovjetunionens Högsta
Råd liksom till ordförandena i övriga östeuropeiska kommuniststater med
begäran om upplysningar angående de i bifogade förteckning upptagna personernas
öde och uppehållsort och med överlämnande av församlingens hemställan
att politiska fångar utan dröjsmål skall friges;

uppmanar medlemsregeringarna att verka för att denna resolution (och
de bifogade förteckningarna) tas upp till behandling vid Förenta Nationernas
elfte ordinarie möte (1956).

Resolution 112

om Europarådets politik i ljuset av den senaste internationella händelseut
vecklingen, med särskild tonvikt på en gemensam europeisk politik
i förhållande till öststaterna

Församlingen:

konstaterar att den hållning, som egyptiska regeringen intagit i frågan om
nationaliseringen av Suezkanalbolaget, är oförenlig med det internationella
samarbetets anda och undergräver det förtroende, som är en nödvändig förutsättning
för goda förbindelser länderna emellan; församlingen fördömer
denna ensidiga och godtyckliga åtgärd, som nödvändigtvis måste ge upphov
till en allvarlig internationell kris. Varje förändring i villkoren för kanalens
skötsel är av alldeles särskilt intresse för västerns länder, som är i sin fulla
rätt att kräva att Egypten skall ställa garantier rörande navigationsfriheten
i kanalen likvärdiga med dem, som lämnas i 1888 års konvention och Suezkanalbolagets
koncessionskontrakt;

anser att det förslag, som antogs av de aderton makterna vid Londonkonferensen,
utgör en rättvis och tjänlig grundval för en fredlig uppgörelse
i tvisten;

uttalar sitt gillande av båda delarna av den fransk-brittiska resolutionen
den 14 oktober 1956 — vars första del antogs enhälligt och vars andra del
antogs av alla säkerhetsrådets medlemmar utom de två kommuniststaterna.

Det system, som skall upprättas enligt de av säkerhetsrådet godkända
principerna, bör innefatta ett internationellt organ, som är förenligt med
den egyptiska statens suveränitet och har befogenhet att tillse att kanalen
administreras på vederbörligt sätt och att navigationsfriheten respekteras i
lika mån för alla.

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1957

Församlingen:

konstaterar att förhållandet mellan Israel och arabstaterna fortsätter att
försämras och att läget utgör ett allvarligt hot mot freden i Mellersta Östern •
anser det vara farligt och orealistiskt att ta ställning till varje enskilt
fredshot i Mellersta Östern för sig utan att beakta läget i sin helhet i detta
område;

uppmanar medlemsregeringarna att samråda för att snarast möjligt enas
om en gemensam politik i vad avser förhållandet mellan staten Israel och
dess arabiska grannar och på så sätt få slut på det rådande krigstillståndet.

III

Församlingen:

konstaterar att tvisten om ön Cypern utgör en allvarlig fara för Europarådsstaternas
samfällda uppträdande, framför allt i Medelhavsområdetuppmanar
de berörda medlemsländerna att på allt sätt söka samråda''och
komma till en uppgörelse snarast möjligt;

ställer sig till regeringarnas förfogande för att lämna sitt bistånd i försöken
att nå en överenskommelse, om detta anses möjligt;

ger presidiet i uppdrag att bringa detta erbjudande till medlemsregeringarnas
kännedom.

Församlingen anser det ofrånkomligt och angeläget att atlantgemenskapen
stärkes inom ramen för NATO-fördraget, vars huvudsyfte är försvaret
av den västliga världen. NÄT O-rådet borde kunna åvägabringa en permanent
samordning på lång sikt av medlemsländernas utrikespolitik i alla
frågor av gemensamt intresse både inom och utom Atlantpaktens tillämpningsområde.
NATO måste även tillse att artikel 2 i fördraget tillämpas effektivt.
På det psykologiska området borde ansträngningar göras för att folket
i NATO:s medlemsländer skall förstå varandras synpunkter.

Resolution 113
om läget i Ungern

Församlingen,

som är djupt rörd av de ungerska frihetskämparnas tragiska vädjan i radio
— »Vi står i begrepp att do för Ungern och för Europa»,

bekräftar att Ungern liksom Central- och Östeuropas övriga länder från
Östersjön till Svarta havet är en del av Europa och att de fria länder som
är representerade i Europarådet maste anse sig ha ett ansvar för de europeiska
staters framtid, som nu är under sovjetiskt herravälde;

anser att man måste ge ett konkret uttryck för den solidaritet, som Europas
fria folk känner med det heroiska ungerska folket i dess kamp för sin
frihet och nationella tillvaro och för sitt kristna arv;

konstaterar med tillfredsställelse de spontana reaktionerna från den fria
världens folk gentemot Sovjetunionens inblandning i ungrarnas rättigheter
och friheter;

fördömer Sovjetunionens underlåtenhet att rätta sig efter den av Förenta
Nationernas generalförsamling antagna resolution, i vilken Sovjetunionen
uppmanas dra tillbaka sina trupper från Ungern;

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1957

ser med fasa på och protesterar med kraft mot massarresteringarna och
massdeportationerna till Sovjetunionen av ungerska medborgare; och

uppmanar Europarådets medlemsregeringar:

1. att notera — samt även uppmana Förenta Nationerna att ta kännedom
om — att det f. n. icke finns någon regering i Ungern som representerar
folket;

2. att utöva gemensamma påtryckningar för att framtvinga att de sovjetiska
trupperna omedelbart dras tillbaka från Ungern och en internationell
polisstyrka under Förenta Nationernas egid sändes dit inom den allra närmaste
framtiden;

3. att göra kraftfulla demarcher hos Sovjetunionens regering så att

a) den upphör med massdeportationerna av ungrare till Sovjetunionen,
vilka tynger på hela mänsklighetens samvete;

b) den tillåter konvojer med livsmedel och läkemedel från väster att obehindrat
komma in i Ungern;

c) den tillåter att de förnödenheter, som sålunda ställts till förfogande,
fördelas utan ovidkommande hänsynstaganden.

Resolution 119

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som med tillfredsställelse konstaterat att förslagen i dess resolution 97
vunnit beaktande i Brysselkonferensens och OEEC:s arbete,

framlägger ytterligare följande två förslag:

1. De medlemsstater som deltar i förhandlingarna inom OEEC och
vid Brysselkonferensen bör — av politiska skäl — omedelbart gemensamt
låta uppföra en isotopseparationsanläggning, även om det finns välgrundade
ekonomiska skäl för att uppskjuta ett beslut härom.

2. De bör även -— av säkerhetsskäl — låta utarbeta ett absolut tillförlitligt
kontrollsystem och i enlighet härmed åvägabringa en noggrann samordning
dels mellan de kontrollsystem som skall tillämpas av Euratom,
respektive av OEEC:s europeiska atomenergiorgan, dels mellan dessa två
kontrollsystem och det som utarbetats av Förenta Nationernas internationella
atomenergiorgan, dels också mellan den civila kontrollen och den militära
kontroll, som skall utövas av Västeuropeiska unionens organ för rustningskontroll.

som konstaterat att inga definitiva förslag bekantgjorts om de institutioner
som förutses för Euratom,

uppmanar ministerrådet som har ansvaret för Brysselkonferensen:

a) att utrusta den i Euratom-fördraget förutsedda europeiska kommissionen
med självständig myndighet och gemensamt ansvar, d. v. s. med verklig
befogenhet att fatta beslut och vidtaga snabba åtgärder framför allt då det
gäller att övervaka och garantera kontrollen och att organisera den gemensamma
marknaden för atomenergi samt att leda investeringspolitiken;

b) att göra den europeiska kommissionen ansvarig inför den i rekommendation
117 omnämnda församlingen, vilken hör ha verkliga befogenheter
och framför allt vara behörig att godkänna budgeten, innan den fastställcs
av ministerrådet;

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1957

c) att besluta om upprättandet av en ekonomisk och social kommitté, som
skulle representera producenter, arbetare och konsumenter;

d) att upprätta ett protokoll för att etablera så nära förbindelse som möjligt
mellan Euratom och Europarådet.

Resolution 120

om upprättande av en europeisk allmän gemensam marknad

Församlingen,

som anser att frågan om integration av hela eller en väsentlig del av det
fria Europas territorium bör betraktas som en del av en allmän europeisk
politik, med andra ord, att det är Europas plikt att handla, närhelst dess
intressen står på spel,

1. välkomnar resultatet av OEEC:s utredning, där det konstateras att det
är möjligt att organisera ett frihandelsområde innefattande även den gemensamma
marknad, som skall upprättas av ett antal av dess medlemmar;

2. yrkar på att man söker finna en lösning vad beträffar jordbruket och
industrien, som är tillfredsställande för alla medlemmarna av den gemensamma
marknaden och icke hindrar att ett frihandelsområde senare upprättas; 3.

uttalar sig till förmån för en demokratisk och parlamentarisk kontroll
av den gemensamma marknadens verksamhet på det finansiella, ekonomiska
och sociala området; endast på så sätt kan hela det fria Europa, så som det
organiserats i Europarådet, göra sin stämma hörd, närhest Europas allmänna
intressen står på spel.

Resolution 121

om det ungerska revolutionsrådet

Församlingen,

som önskar ge moraliskt och materiellt stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

uppmanar ombuden att inom sina respektive parlament ta initiativ till
och främja upprättandet av grupper, som skulle manifestera sitt lands solidaritet
med det ungerska folket genom att organisera politiskt och finansiellt
stöd åt det Ungerska Revolutionsrådet.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570514