Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1963 (Proposition 1963:14)

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 år 1963

Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap;
given Stockholms slott den 21 december
1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 26 oktober 1962 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 november
1962 undertecknat avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap vill Kungl. Maj:t
härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och
Österrike ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på kvarlåtenskap.

Avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt på kvarlåtenskaper efter dem
som avlidit sedan ratifikationshandlingarna utväxlats.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 11

Kungl. Maj. ts proposition nr l i år 1963

Avtal mellan Konungariket Sverige och
Republiken Österrike för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å
kvarlåtenskap

Hans Majestät Sveriges Konung och
Republiken Österrikes President hava,
föranledda av önskan att såvitt
möjligt undvika dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap,
överenskommit att ingå ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige
:

Sin utomordentlige och befullmälctigade
ambassadör i Wien herr Sven
Allard.

Republiken Österrikes President:

Avdelningschefen Dr. Josef Stangelberger
och byråchefen Dr. Otto
Watzke i finansministeriet.

De befullmäktigade ombuden hava,
efter att hava utväxlat sina fullmakter
som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1

Detta avtal är tillämpligt på egendom,
vilken efterlämnats av avliden
person som vid tiden för sin död
ägde hemvist i en av staterna eller
i båda staterna eller var medborgare
i en av de båda staterna eller i båda
staterna.

Artikel 2

§ 1. Avtalet är tillämpligt på skatter
å kvarlåtenskap, vilka uppbäras
av envar av de båda staterna eller av
deras delstater, kommuner eller kommunalförbund,
oberoende av sättet
för skatternas uttagande.

§ 2. Med skatter å kvarlåtenskap
förstås alla skatter, som utgå i anledning
av dödsfall i form av skatt

Abkommen zwiscken «lem Königreich
Schweden und der Republik Österreich
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Erbscliaftssteuern

Seine Majestät der König von
Schweden und der Bundespräsident
der Republik österreich sind, von
dem Wunsche geleitet, auf dem Gebiete
der Ei-bschaftssteuern die Doppelbesteuerung
nach Möglichkeit zu
vermeiden, iibereingekommen, ein
Abkommen abzuschliessen.

Zu diesem Zweck haben zu ihren
Bevollmächtigten ernannt:

Seine Majestät, der König von
Schweden:

Herrn Sven Allard, Seinen ausserordentlichen
und bevollmächtigten
Botschafter in Wien.

Der Bundespräsident der Republik
Österreich:

Herrn Sektionschef Dr. Josef
Stangelberger und Herrn Ministerialrat
Dr. Otto Watzke im Bundesministerium
fur Finanzen.

Die Bevollmächtigten haben nach
Austausch ihrer in guter und gehöriger
Form befundenen Vollmachten
folgendes vereinbart:

Artikel 1

Dieses Abkommen ist auf Nachlassvermögen
von Erblassern anzuwenden,
die zur Zeit ihres Todes in einem
der beiden oder in beiden Staaten ihren
Wohnsitz hatten oder Staatsangehörige
eines der beiden oder beider
Staaten waren.

Artikel 2

(1) Dieses Abkommen gilt, ohne
Rucksicht auf die Art der Erhebung,
fur Erbschaftssteuern, die fur Rechnung
eines jeden der beiden Staaten,
seiner Länder, Gemeinden oder Gemeindeverbände
erhoben werden.

(2) Als Erbschaftssteuern gelten
alle Steuern, die aus Anlass des Todes
als Steuern vom Nachlass, Erban -

Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 1963

å lcvarlåtenskap, å arvs- eller testamentslott
eller å förmögenhetsöverföring
eller ock i form av skatt å gåva
för dödsfalls skull.

§ 3. De skatter, å vilka avtalet skall
äga tillämpning, äro för närvarande
särskilt:

a) I Österrike:

arvs- och gåvoskatten, i den mån
skatten utgår vid förvärv i anledning
av dödsfall eller Add ändamålsbestämda
förmögenhetsförordnanden
med avseende å dödsfall.

b) I Sverige:

arvs- och gåvoskatten, i den mån
skatten utgår vid förvärv i anledning
av dödsfall.

§ 4. Avtalet skall likaledes tillämpas
å skatter av samma eller liknande
slag, vilka framdeles uttagas vid
sidan av eller i stället för de för närvarande
utgående skatterna. De högsta
finansmyndigheterna i de båda staterna
skola vid slutet av varje år
meddela varandra vilka ändringar
som ägt rum beträffande skattelagstiftningen
i respektive stater.

Artikel 3

§ 1. En fysisk person skall anses
äga hemvist i den stat, i vilken han
har en fast bostad. Om han har en
sådan bostad i envar av de båda staterna,
anses han äga hemvist i den
stat, med vilken han har de starkare
personliga och ekonomiska förbindelserna
(centrum för levnadsintressena).

§ 2. Om det icke kan avgöras, i
vilken stat centrum för hans levnadsintressen
befinner sig, eller om
han icke i någondera staten har en
fast bostad, anses han äga hemvist
i den stat, där han stadigvarande
vistas.

§ 3. Om han stadigvarande vistas i
båda staterna eller om han icke vistas
stadigvarande i någon av dem, anses
han äga hemvist i den stat, i vilken
han är medborgare.

fall oder Vermögensiibergang sowie
als Steuern von Schenkungen auf den
Todesfall erhoben werden.

(3) Zu den Steuern, fur die dieses
Abkommen gilt, gehören zur Zeit insbesondere: a)

In österreich:

die Erbschafts- und Schenkungssteuer,
soweit ihr Erwerbe von Todes
wegen oder Zweckzuwendungen von
Todes wegen unterliegen.

b) In Schweden:

die Erbschafts- und Schenkungssteuer,
soweit ihr Erwerbe von Todes
wegen unterliegen.

(4) Dieses Abkommen gilt auch
fur alle Steuern gleicher oder ähnlicher
Art, die kiinftig neben den bestehenden
Steuern oder an deren Stelle
erhoben werden. Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten
werden sich am Ende eines jeden
Jahres die in ihren Steuergesetzen
eingetretenen Änderungen mitteilen.

Artikel 3

(1) Der Wohnsitz einer natiirlichen
Person gilt als in dem Staat
gelegen, in dem sie eine ständige
Wohnstätte hat. Hat sie in beiden
Staaten eine ständige Wohnstätte, so
gilt ihr Wohnsitz als in dem Staat
gelegen, zu dem sie die engeren persönlichen
und wirtschaftlichen
Beziehungen hat (Mittelpunkt der
Lebensinteressen).

(2) Kann nicht bestimmt werden, in
welchem Staat die Person den Mittelpunkt
der Lebensinteressen hat, oder
hat sie in keinem der Staaten eine
ständige Wohnstätte, so gilt ihr
Wohnsitz als in dem Staat gelegen, in
dem sie ihren gewöhnlichen Aufentlialt
hat.

(3) Hat die Person ihren gewöhnlichen
Aufenthalt in beiden oder in
keinem der beiden Staaten, so gilt ihr
Wohnsitz als in dem Staat gelegen,
dessen Staatsangehörigkeit sie besitzt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963

Artikel 4

§ 1. Egendom som utgöres av fastighet
(fast egendom) — varunder
inbegripas tillbehör därtill ävensom
levande och döda inventarier i lantbruk
eller skogsbruk — och som är
belägen i en av de båda staterna, beskattas
allenast i denna stat. Rättigheter,
å vilka privaträttsliga föreskrifter
angående fastigheter (fast
egendom) äga tillämpning, skola anses
likställda med fastighet (fast
egendom).

§ 2. Paragraf 1 tillämpas jämväl då
förmögenhetstillgångarna ingå i rörelse
(artikel 5).

§ 3. Vad som förstås med fastighet
(fast egendom) eller tillbehör därtill
eller med rättigheter, likställda med
fastighet (fast egendom), avgöres enligt
lagstiftningen i den stat, där den
ifrågavarande tillgången — eller den
tillgång, till vilken ifrågavarande rättighet
hänför sig — är belägen.

Artikel 5

§ 1. För egendom, som i en av staterna
nyttjas i ett företags rörelse,
skall följande gälla:

a) Har företaget fast driftställe endast
i en av staterna, beskattas egendomen
blott i denna stat.

b) Har företaget fast driftställe i
båda staterna, beskattas egendomen
i vardera staten i den mån egendomen
nyttjas i rörelse bedriven från
det i samma stat belägna fasta driftstället.

§ 2. I fråga om uttrycket »fast
driftställe» skall det mellan de båda
staterna den 14 maj 1959 slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet här äga motsvarande
tillämpning.

§ 3. Paragraf 1 skall även tillämpas
i fråga om delägarskap i handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag,
partrederi och gruvbolag (Personen -

Artikel 4

(1) Unbewegliches Nachlassvermögen
(einschliesslich des Zubehörs sowie
des einem land- oder forstwirtschaftlichen
Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars), das in einem
der beiden Staaten liegt, wird
nur in diesem Staat besteuert. Berechtigungen,
auf welche die privatrechtlichen
Vorschriften iiber Grundstiicke
Anwendung finden, sind dem
unbeweglichen Vermögen gleichzustellen.

(2) Absatz 1 gilt auch dann, wenn
die genannten Vermögensgegenstände
zu einem gewerblichen Unternehmen
(Artikel 5) gehören.

(3) Was als unbewegliches Vermögen
oder als Zubehör gilt und was als
dem unbeweglichen Vermögen gleichgestellte
Berechtigung anzusehen ist,
beurteilt sich nach den Gesetzen des
Staates, in dem der betreffende Gegenstand
oder der Gegenstand, auf
den sich das in Rede stehende Recht
bezieht, liegt.

Artikel 5

(1) Fur Nachlassvermögen, das in
einem der beiden Staaten dem Betrieb
eines gewerblichen Unternehmens
dient, gilt folgendes:

a) Hat das Unternehmen eine Betriebstätte
nur in einem der beiden
Staaten, so wird dieses Vermögen nur
in diesem Staat besteuert.

b) Hat das Unternehmen Betriebstätten
in beiden Staaten, so wird das
Vermögen in jedem der beiden Staaten
insoweit besteuert, als es der in
diesem Staate liegenden Betriebstätte
dient.

(2) Der Begriff „Betriebstätte“
richtet sich nach den Vorschriften
des zwischen den beiden Staaten am
14. Mai 1959 abgeschlossenen Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen.

(3) Absatz 1 findet auch Anwendung
auf Beteiligungen an Personengeseilschaften
(handelsbolag, kommanditbolag,
enkelt bolag, partrederi,

Kungl. Mctj. ts proposition nr li år 1963

gesellschaften) samt andra personsammanslutningar,
vilka enligt för
dem i vederbörande stat gällande bestämmelser
icke äro juridiska personer,
dock såvitt avser delägarskap i
företag såsom tyst bolagsman allenast
under förutsättning att insatsen
är förenad med andelsrätt i företagets
tillgångar.

Artikel 6

Egendom, varå artikel 4 eller 5 icke
är tillämplig, beskattas endast i den
stat, i vilken den avlidne vid dödsfallet
ägde hemvist, bestämt i enlighet
med artikel 3.

Artikel 7

§ 1. Skulder, vilka häfta vid egendom
som avses i artikel 4 eller 5, eller
för vilka sådan egendom utgör
säkerhet, avräknas i första hand från
värdet av denna egendom.

§ 2. Andra skulder än dem som avses
i paragraf 1 avräknas i första
hand från värdet av egendom, varå
artikel 6 äger tillämpning.

§ 3. Uppkommer vid avräkning enligt
paragraf 1 eller 2 skuldöverskott,
avräknas detta från värdet av övrig
egendom, som är underkastad kvarlåtenskapsbeskattning
i samma stat.
Finnes i denna stat ingen annan egendom
som är underkastad kvarlåtenskapsbeskattning
eller kvarstår även
efter denna avräkning ett skuldöverskott,
skall detta avräknas från värdet
av den egendom, som är underkastad
kvarlåtenskapsbeskattning i
den andra staten.

§ 4. Oberoende av vad som stadgas
ovan avräknas från fideikommissegendom
allenast de skulder, som
häfta därvid eller för vilka sådan
egendom utgör säkerhet.

gruvbolag) und andere Personenvereinigungen,
die nach den fur sie
massgebenden innerstaatlichen Gesetzen
keine juristischen Personen
sind; auf Beteiligungen an einem Unternehmen
als stiller Gesellschafter
jedoch nur dann, wenn mit der Einlage
eine Beteiligung am Vermögen
des Unternehmens verbunden ist.

Artikel 6

Nachlassvermögen, das nicht nach
den Artikeln 4 oder 5 zu behandeln
ist, wird nur in dem Staat besteuert,
in dem der Erblasser zur Zeit seines
Todes seinen Wohnsitz im Sinne des
Artikels 3 hatte.

Artikel 7

(1) Schulden, die in wirtschaftlichem
Zusammenhang mit den in
den Artikeln 4 oder 5 bezeichneten
Vermögensteilen stehen oder durch
diese sichergestellt sind, werden vorerst
auf diese Vcrmögensteile angerechnet.

(2) Andere Schulden als die im
vorhergehenden Absatz bezeichneten
werden vorerst auf die nach Artikel 6
zu behandelnden Vermögensteile angerechnet.

(3) Wenn bei der in den beiden
vorangehenden Absätzen vorgesehenen
Anrechnung ein ungedeckter
Schuldenrest verbleibt, so wird dieser
von den anderen Vermögensteilen,
w''elche im selben Staat der Erbschaftsbesteuerung
unterliegen, in
Abzug gebracht. Sind in diesem Staat
keine anderen Vermögensteile mehr
vorhanden, die der Erbschaftsbesteuerung
unterliegen, oder verbleibt
trotz des Abzuges ein weiterer
Schuldenrest, dann wird dieser auf
jene Vermögensteile angerechnet, die
im anderen Staat der Erbschaftsbesteuerung
unterliegen.

(4) Ungeachtet der vorstehenden
Bestimmungen werden auf Fideikommisse
Schulden nur insoweit angerechnet,
als sie darauf lasten oder
darauf sichergestellt sind.

Kungl. Maj.ts proposition nr li år 1963

Artikel 8

Detta avtal inskränker icke befogenheten
för vardera staten att beträffande
de delar av kvarlåtenskapen,
som skola beskattas i den staten,
beräkna skatt efter den skattesats,
som skulle hava gällt om hela
kvarlåtenskapen skulle hava varit föremål
för beskattning i enlighet med
den statens beskattningsregler.

Artikel 9

Detta avtal påverkar icke rätten
till eventuella, längre gående befrielser,
vilka enligt folkrättens allmänna
regler eller på grund av särskilda
överenskommelser tillkomma diplomatiska
eller konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser kvarlåtenskap
icke beskattas i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen
hemlandet.

Artikel 10

§ 1. Anser en skattskyldig, att i endera
staten eller båda staterna vidtagna
åtgärder för honom medföra eller
kunna medföra beskattning i strid
mot detta avtal, äger han — utan att
hans rätt att använda sig av i de båda
staternas interna rättsordning givna
rättsmedel därav påverkas —- göra
framställning hos den högsta finansmyndigheten
i den stat, i vilken han
äger hemvist, bestämt enligt artikel 3,
eller hos den högsta finansmyndigheten
i den stat, i vilken den avlidne
vid tiden för sin död ägde hemvist.

§ 2. Finner den högsta finansmyndigheten
framställningen grundad
och kan denna myndighet icke själv
uppnå en tillfredsställande lösning,
skall myndigheten försöka att genom
överenskommelse med den högsta finansmyndigheten
i den andra staten
lösa frågan i syfte att undvika beskattning,
som står i strid med detta
avtal.

§ 3. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna skola efter -

Artikel 8

Dieses Abkommen schliesst nicht
aus, dass jeder Staat die Steuer von
den ihm zur Besteuerung iiberlassenen
Vermögensteilen nach dem Satz
erheben kann, der anzuwenden wäre,
wenn das gesamte Nachlassvermögen
nach den Gesetzen dieses Staates zu
besteuern wäre.

Artikel 9

Dieses Abkommen beruhrt nicht
den Anspruch auf etwaige weitergehende
Befreiungen, die nach den allgemeinen
Regeln des Völkerrechtes
oder besonderen Vereinbarungen den
Angehörigen der diplomatischen oder
konsularischen Vertretungen zustehen.
Soweit auf Grund solcher weitergehenden
Befreiungen Nachlassvermögen
im Empfangstaat nicht besteucrt
wird, bleibt die Besteuerung
dem Entsendestaat vorbehalten.

Artikel 10

(1) Glaubt ein Steuerpflichtiger,
dass die Massnahmen eines der beiden
oder beider Staaten fur ihn die
Wirkung einer Besteuerung haben
oder haben werden, die diesem Abkommen
nicht entspricht, so kann er
unbeschadet der nach dem innerstaatlichen
Recht in den beiden Staaten
vorgesehenen Rechtsmittel seinen
Fall der obersten Finanzbehörde
des Staates, in dem sein Wohnsitz im
Sinne des Artikels 3 anzunehmen ist,
oder der obersten Finanzbehörde des
Staates unterbreiten, in dem der Erblasser
zur Zeit seines Todes seinen
Wohnsitz hatte.

(2) Die oberste Finanzbehörde
wird, wenn sie die Einwendung fur
begrundet erachtet und selbst nicht
in der Lage ist, eine befriedigende
Lösung herbeizufiihren, versuchen,
den Fall im Einvernehmen mit der
obersten Finanzbehörde des anderen
Staates so zu regeln, dass eine Besteuerung,
die diesem Abkommen
nicht entspricht, vermieden wird.

(3) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten werden bemiiht

Kungl. Maj.ts proposition nr i4 år 1963

sträva att genom ömsesidig överenskommelse
lösa svårigheter eller fall
av tvivelsmål, som uppkomma vid
detta avtals tolkning eller tillämpning.
De må även rådgöra med varandra
i syfte att undvika dubbelbeskattning
i fall, som icke regleras i
detta avtal.

§ 4. De högsta finansmyndigheterna
i båda staterna må träda i direkt
förbindelse med varandra i syfte att
träffa överenskommelse som avses i
föregående paragrafer. Anses muntliga
överläggningar kunna underlätta
ingåendet av en överenskommelse,
må sådana överläggningar äga rum
i en kommission, bestående av representanter
för de båda staternas högsta
finansmyndigheter.

Artikel 11

§ 1. De högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna skola utbyta de
upplysningar, vilka äro erforderliga
för att genomföra detta avtal eller för
att förhindra skatteflykt. De högsta
finansmyndigheterna äro dock icke
förpliktade att meddela sådana upplysningar,
som icke kunna lämnas på
grundval av hos skattemyndigheterna
tillgängligt material utan kräva särskild
undersökning. De sålunda utbytta
upplysningarna skola behandlas
såsom hemliga, dock att desamma
må göras tillgängliga för personer
och myndigheter (svenska domstolar
härunder inbegripna), vilka enligt i
lag meddelade föreskrifter handlägga
fastställande eller uppbörd av de
skatter, som avses i detta avtal. Samma
förpliktelse, som åvilar de högsta
finansmyndigheterna, åligger jämväl
nyssnämnda personer och myndigheter.

§ 2. Paragraf 1 får icke i något fall
anses innebära, att någon av staterna
är pliktig att

a) tillgripa verkställighetsåtgärder,
som icke stå i överensstämmelse med

sein, Schwierigkeiten oder Zweifel,
die bei der Auslcgung oder Anwendung
dieses Abkommens entstehen,
im gegenseitigen Einvernehmen zu
regeln. Sie können sich auch zum
Zweck der Beseitigung von Doppelbesteuerungen,
die in diesem Abkommen
nicht geregel t sind, miteinander
beraten.

(4) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten können zweeks
Herstellung cines Einvernehmens im
Sinne der vorstehenden Absätze unmittelbar
miteinander verkehren. Erscheint
ein mundlicher Meinungsaustausch
fur die Herbeifiihrung des
Einvernehmens ratsam, so kann ein
solcher Meinungsaustausch in einer
aus Vertretern der obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten bestehenden
Kommission erfolgen.

Artikel 11

(1) Die obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten werden sich die
Mitteilungen machen, die zur Durchfuhrung
dieses Abkommens oder zur
Vermeidung von Steuerverkiirzungen
notwendig sind. Die obersten Finanzbehörden
sind jedoch nicht verpflichtet,
Auskiinfte zu erteilen, die nicht
auf Grund der bei den Finanzbehörden
vorhandenen Unterlagen gegeben
werden können, sondern gesonderte
Ermittlungen erfordern wiirden. Der
Inhalt der auf Grund dieses Artikels
zur Kenntnis der obersten Finanzbehörden
gelangten Mitteilungen ist geheim
zu halten, unbeschadet der Befugnis,
ihn Personen lind Behörden
(einschliesslich der Gerichte in
Schweden) zugänglich zu machen, die
nach den gesetzlichen Vorschriften
bei der Festsetzung oder Einhebung
der Steuern im Sinne dieses Abkommens
mitwirken. Diese Personen und
Behörden haben die gleiche Verpflichtung
wie die obersten Finanzbehörden.

(2) Absatz 1 ist in keinem Fälle so
auszulegen, dass einem der Staaten
die Verpflichtung auferlegt wird,

a) Verwaltungsmassnahmen durchzufuhren,
die seinen gesetzlichen Vor -

Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 1963

dess lagstiftning eller administrativa schriften oder seiner Verwaltungspraxis,
praxis widersprechen,

b) meddela upplysningar, vilka icke b) Einzelheiten mitzuteilen, deren
kunna infordras enligt i lag medde- Angabe nach den gesetzlichen Vorlade
föreskrifter i den ena eller den schriften des einen oder anderen
andra avtalsslutande staten. Staates nicht gefordert werden kann.

§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa (3) Mitteilungen, die ein gewerben
affärs- eller yrkeshemlighet, få liches oder berufliches Geheimnis oficke
utbytas. fenbaren wiirden, durfen nicht gege ben

werden.

Artikel 12

§ 1. Då en av staterna tillämpar detta
avtal, skall, såvitt icke sammanhanget
annorlunda kräver, varje uttryck,
vars innebörd icke angivits i
avtalet, anses hava den betydelse, som
uttrycket har enligt gällande lagar inom
den ifrågavarande staten rörande
sådana skatter, som avses i detta avtal.

§ 2. De i detta avtal åsyftade högsta
finansmyndigheterna äro för Republiken
österx-ikes vidkommande finansministeriet
(das Bundesministerium
fur Finanzen) och för Konungariket
Sveriges vidkommande finansdepartementet
eller den myndighet,
åt vilken uppdragits att i finansdepartementets
ställe handhava frågor
enligt detta avtal.

Artikel 13

§ 1. Detta avtal skall ratificeras,
för Österrikes del av Republiken Österrikes
President och för Sveriges
del av Hans Maj :t Konungen av Sverige
med riksdagens samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola snarast
möjligt utväxlas i Stockholm.

§ 2. Detta avtal träder i kraft i och
med ratifikationshandlingarnas utväxling
och skall tillämpas i alla de
fall, då dödsfallet inträffat efter denna
tidpunkt.

§ 3. Detta avtal förbliver gällande
så länge detsamma icke uppsäges av
en av staterna. Uppsäges detsamma
minst sex månader före utgången av
ett kalenderår, upphör avtalets gil -

Artikel 12

(1) Bei der Anwendung dieses Abkommens
durch einen der beiden
Staaten ist, soweit sich aus dem Zusammenhang
nichts anderes ergibt,
jeder in diesem Abkommen nicht umschriebene
Begriff nach den Gesetzen
dieses Staates auszulegen, die sich
auf die Steuern im Sinne des Abkommens
beziehen.

(2) Die in diesem Abkommen genannten
obersten Finanzbehörden
sind auf Seiten der Republik Österreich
das Bundesministerium fur
Finanzen und auf Seiten des Königreiches
Schweden das Finanzministerium
oder die Behörde, der es ubertragen
worden ist, an Stelle des Finanzministeriums
Fragen dieses Abkommens
zu behandeln.

Artikel 13

(1) Dieses Abkommen soll ratifiziert
werden, und zwar österreichischerseits
durch den Bundespräsidenten
der Republik österreich,
schwedischerseits durch Seine Majestät
den König von Schweden mit Zustimmung
des Riksdags. Die Ratifikationsurkunden
sollen so båld wie
möglich in Stockholm ausgetauscht
werden.

(2) Dieses Abkommen tritt mit
dem Austausch der Ratifikationsurkunden
in Kraft und ist auf alle Fälle
anzuwenden, in denen der Erblasser
nach diesem Zeitpunkt verstorben
ist.

(3) Dieses Abkommen soll so länge
in Geltung bleiben, als es nicht von
einem der beiden Staaten gekundigt
wird. Wird es mindestens sechs Monate
vor Ablauf eines Kalenderjahres

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1963

tighet från och med den 1 januari
närmast påföljande år. Avtalet skall
sålunda tillämpas även i de fall, då
dödsfallet inträffat före sistnämnda
tidpunkt.

Till bekräftelse härå hava de båda
avtalsslutande staternas befullmäktigade
ombud undertecknat detta avtal
och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Wien den 21 november
1962, i vardera två originalexemplar
å svenska och tyska språken, vilka
båda texter äga lika vitsord.

gekiindigt, so verliert das Abkommen
mit dem 1. Januar des folgenden Jahres
seine Wirksamkeit. Es findet daher
noch auf Fälle Anwendung, in
denen der Erblasser vor diesem Zeitpunkt
verstorben ist.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten
der beiden Staaten
dieses Abkommen unterzeichnet und
mit Siegeln versehen.

Geschehen zu Wien, am 21. November
1962, in je zweifacher Ausfertigung
in schwedischer und deutscher
Sprache, wobei beide Texte authentisch
sind.

Sven Altard Dr. Josef Stangelberger

S ^ Dr. Otto Watzke

(L.S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr li år 1963

Utdrag au protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 26 oktober 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Länge,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande av
förslag till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap samt anför därvid följande.

Den 14 maj 1959 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Österrike
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,
vilket avtal ersatte en år 1951 träffad provisorisk reglering av dithörande
frågor. Avtalet godkändes av 1959 års riksdag (prop. nr 160, rskr nr
318). Kungörelser i ämnet utfärdades den 25 mars 1960 (SFS 1960: 116 och
117).

I det protokoll, som den 9 maj 1958 upprättades angående de då ännu
icke avslutade förhandlingarna om nyssnämnda avtal antecknades bl. a. att
ombuden å ömse sidor var beredda att vid senare tidpunkt inleda muntliga
förhandlingar om avslutandet av ett dubbelbeskattningsavtal även på arvsbeskattningens
område. Ett på österrikisk sida utarbetat utkast till dylikt
avtal erhöll en förberedande behandling av ombuden i samband med de i
Wien sommaren 1958 fortsatta överläggningarna om inkomst- och förmögenhetsskatteavtalet.
Sedan frågan om ingående av ett arvsskatteavtal
ytterligare förberetts skriftligen, ägde muntliga förhandlingar rum i Wien
under tiden den 7—den 10 november 1961 mellan särskilt utsedda förhandlingsdelegationer,
på svensk sida under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets
rättsavdelning hovrättsrådet Erik Åqvist. Därvid nåddes
enighet om ett på tyska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige
och Österrike om undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
kvarlåtenskap. Genom kompletterande skriftväxling har därefter överenskommelse
träffats om en svensk text till avtalsförslaget, varjämte i anslutning
därtill vissa jämkningar av formell natur vidtagits i det tyska textutkastet.
Det sålunda föreliggande avtalsförslaget torde såsom bilaga1 få fogas
vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

1 Bilagan har här uteslutits. Den vid propositionen fogade avtalstexten är likalydande med
avtalsförslaget utom därutinnan att, sedan datering och underskrift verkställts, uppgift härom
införts.

Kungl. Maj. ts proposition nr ii år 1963

Avtalsförslaget har remitterats till Svea hovrätt, som i utlåtande den 17
september 1962 förklarat att förslaget ej föranlett någon erinran från de
synpunkter hovrätten haft att anlägga vid sitt bedömande.

Österrikiska vederbörande har på diplomatisk väg meddelat att man är
beredd att underteckna avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla detsamma
för godkännande på svensk sida.

Den österrikiska dödsbobeskattningen är i huvuddragen utformad på
samma sätt som den svenska arvsskatten, österrikisk skatt (Erbschaftsund
Schenkungssteuer) utgår, såvitt nu är i fråga, på arvs- och testamentslott
samt på ändamålsbundna förmögenhetsförordnanden med avseende å dödsfall.
Skattskyldig är i första hand förvärvaren respektive, i vad gäller ändamålsförordnanden,
den som med egendomen har att tillgodose det föreskrivna
ändamålet. Omfattningen av den subjektiva skattskyldigheten bestämmes
emellertid på ett från de svenska arvsskattereglerna avvikande sätt.
1 analogi med de svenska reglerna föreligger oinskränkt skattskyldighet för
all efterlämnad egendom i fråga om varje arvlåtare, som vid dödsfallet var
bosatt i Österrike. Men den österrikiska skatten utgår vidare på all arvfången
egendom också i det fall, att förvärvaren är bosatt i Österrike vid
tidpunkten för dödsfallet. Att märka är att såsom bosatt i Österrike i beskattningshänseende
räknas jämväl österrikisk medborgare oavsett faktisk
bosättning, såvida han ej varaktigt vistats mer än två år utanför hemlandet
utan att inneha en bostad i hemlandet. I andra fall än de nu nämnda omfattar
skattskyldigheten arvfallen fast egendom samt i lantbruk och skogsbruk
ävensom annan rörelse nyttjad egendom, allt i den mån densamma är
belägen i Österrike, nyttjanderätt till sådan egendom samt rättigheter, beträffande
vilka överlåtelse är underkastad registreringsskyldighet i Österrike.
— Skatten beräknas på nettovärdet av den skattskyldiges skattepliktiga
förvärv och uttages efter den med hänsyn till släktskap tillämpliga skatteskalan.
För efterlevande make och barn stiger skattesatsen från 2 % för
lott intill ett värde motsvarande cirka 10 000 svenska kronor till 15 % för
lott överstigande cirka 6 milj. kronor. I den oprioriterade skatteklassen är
motsvarande skattesatser 14 % respektive 60 %. Skattefria bottenavdrag
å högst c:a 2 000 kronor är medgivna i de olika skatteklasserna. Inhemska
stiftelser m. fl., vilka uteslutande fullföljer fromma eller allmännyttiga
ändamål, beskattas efter en fast skattesats av 5 %. Samma förmån tillkommer
även en utländsk motsvarande stiftelse under förutsättning av att ömsesidighet
föreligger. Utländsk skatt å egendom som anses belägen utanför
Österrike får avdragas såsom skuld i boet. Föreligger ömsesidighet, får sådan
skatt i stället avräknas från den österrikiska arvsskatten.

Avtalet föreslås skola äga tillämpning i fråga om kvarlåtenskap efter
person som vid sin död hade hemvist eller medborgarskap i Sverige eller i
Österrike eller eventuellt i båda staterna (art. 1). Under avtalets tillämpningsområde
inbegripes allenast skatt som utgår i de båda länderna i anledning
av dödsfall (art. 2); sålunda ingår ej skatt på gåvor inter vivos.

Vad angår uppdelningen av beskattningsrätten mellan Sverige och Öster -

Kungl. Maj. ts proposition nr lk år 1963

rike föreslås i artiklarna 4—6 bestämmelser, vilka i sak överensstämmer i allt
väsentligt med motsvarande regler i de dubbelbeskattningsavtal i fråga om
arvsskatt Sverige tidigare ingått med flertalet länder på den europeiska kontinenten.

I princip skall beskattningsrätten tillkomma den stat i vilken den avlidne
vid dödsfallet ägde hemvist i avtalets mening (art. 6). Vad som därmed
skall förstås är reglerat i art. 3 av förslaget. Undantag från huvudregeln om
beskattning allenast i hemviststaten avses skola gälla beträffande fastighet
i endera staten (art. 4) samt i fråga om lös egendom som nyttjas i rörelse
bedriven från ett fast driftställe i en av staterna (art. 5). Beträffande
nämnda slag av tillgångar föreslås beskattningsrätten skola förbehållas den
av staterna, i vilken fastigheten är belägen respektive det fasta driftstället
finnes.

Utöver de grundläggande bestämmelserna om beskattningsrättens fördelning
innehåller avtalsförslaget sedvanligen förekommande regler rörande
gäldavdrag (art. 7), progressivitetsberäkning (art. 8), diplomatiska och konsulära
befattningshavare (art. 9), framställningar om avtalets tillämpning
(art. 10) samt utbyte av upplysningar mellan de högsta finansmyndigheterna
m. m. (art. 11 och 12).

Avtalet är avsett att träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna
sker och skall äga tillämpning i de fall, då arvlåtare eller
testator avlidit efter nämnda dag (art. 13).

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis angivits
har frågan om dubbelbeskattning i förhållandet mellan Sverige och Österrike
sedan länge varit avtalsmässigt reglerad såvitt gäller inkomst- och förmögenhetsskatt.
I fråga om arvsskatt har särskilt avtal hittills saknats. Med
hänsyn till de intima förbindelser som förefinnes mellan Sverige och Österrike
på såväl det ekonomiska som på andra områden synes det naturligt att
en avtalsreglering kommer till stånd även i fråga om beskattning av kvarlåtenskaper.
Det avtalsförslag, varom de båda förhandlingsdelegationerna
enats, har utformats i nära anslutning till liknande avtal som Sverige tidigare
ingått på detta område. De föreslagna bestämmelserna får anses innebära
en tillfredsställande lösning av hithörande problem, och jag vill förorda att
avtalsförslaget godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Österrike för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1963

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 26 oktober
1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Länge,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist, Aspling.

Gemensamt utrikesdepartements- och finansärende

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt utkast till avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. Enligt artikel 13
i utkastet skall avtalet ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Wien att underteckna
avtalet.

Ur protokollet:
L.-O. Brilioth

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 december 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 26 oktober 1962 bemyndigat beskickningschefen
i Wien att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Österrike
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap av
en lydelse svarande mot det avtalsutkast Kungl. Maj :t tidigare samma dag
för sin del godkänt, har avtalet den 21 november 1962 blivit vederbörligen
undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 26
oktober 1962 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att godkänna nämnda avtal.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621450