Kungl. Maj.ts proposition nr 13 (Proposition 1950:13)

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap,
m. m.; given Drottningholms slott den 21 december
1949.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 16 december 1949 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av två den 17 december
1949 undertecknade avtal mellan Sverige och Norge dels för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap och dels angående
handräckning i skatteärenden, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att godkänna ifrågavarande båda avtal.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 13.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Avtal mellan Konungariket Sverige
och Konungariket Norge för
undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Konungariket Sverige och Konungariket
Norge hava överenskommit
att sluta avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Sin

utomordentlige och befullmäktigade
ambassadör i Oslo, Friherre
Johan Hugo Beck-Friis

Hans Majestät Konungen av Norge:
Sin utrikesminister Halvard M.
Lange

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god
och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Artikel I.

Avtalet är tillämpligt beträffande
skatter å kvarlåtenskap efter svenska
och norska medborgare.

Artikel II.

Såsom skatter å kvarlåtenskap anses
för närvarande

beträffande Sverige arvsskatt och
kvarlåtenskapsskatt; samt

beträffande Norge avgift av arv,
därunder inbegripna gåvor för dödsfalls
skull.

Avtalet skall även tillämpas beträffande
alla andra i anledning av
dödsfall utgående skatter å kvarlåtenskap,
som påläggas i Sverige eller

Avtale mellom Kongeriket Norge
og Kongeriket Sverige for å forebygge
dobbeltbeskatning for så
vidt angår skatter av
arvemidler.

Kongeriket Norge og Kongeriket
Sverige er kommet overens om å
slutte en avtale for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter
av arvemidler.

I dette öyemed har til befullmektigede
oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin utenriksminister Halvard M.
Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede
Ambassadör i Oslo Friherre Johan
Hugo Beck-Friis
som, etter å ha gransket hverandres
fullmakter og funnet dem i god og
riktig form, er kommet overens om
fölgende bestemmelser:

Artikkel I.

Avtalen gj elder skatter av arvemidler
etter norske og svenske statsborgere.

Artikkel II.

Som skatter av arvemidler anses
for tiden för Norges vedkommende:

avgift av arv, herunder dödsgaver,
og for Sveriges vedkommende:

»arvsskatt» og »kvarlåtenskapsskatt».

Avtalen skal også gjelde alle andre
skatter av arvemidler som i anledning
av dödsfall pålegges i Norge eller Sverige
etter undertegningen av denne

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Norge efter undertecknandet av detta
avtal, vare sig skatterna utgå å
kvarlåtenskapen i dess helhet eller å
arvs- eller testamentslotter.

Artikel III.

Fast egendom, belägen i en av de
båda staterna, beskattas allenast i
denna stat.

I fast egendom inbegripas dels
tillbehör därtill ävensom levande och
döda inventarier i lantbruk eller
skogsbruk dels ock nyttjanderätt till
fast egendom samt rätt till avkomst
eller annan förmån av sådan egendom.

Rätt till royalty, som utgår för
nyttjande av fast egendom eller för
bearbetande av gruva eller annan
fyndighet, beskattas i den stat, där
den fasta egendomen, gruvan eller
fyndigheten är belägen.

Artikel IV.

I rörelse eller fritt yrke nedlagda
tillgångar, som äro hänförliga till ett
fast driftställe i en av staterna, beskattas
allenast i denna stat.

Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
eller yrkets utövande finnes
särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning, såsom plats där
företaget har sin ledning, kontor, filial,
stadigvarande agentur, tillverkningsplats,
verkstad eller dylikt, inköps-
eller försäljningsställe, varunederlag
(även stadigvarande kommissionslager),
gruva eller annan liknande
fyndighet.

Såsom rörelse, varom i denna artikel
förmäles, anses även delägarskap
i företag med undantag för "delägarskap
genom innehav av aktier
eller likartade värdepapper. Med likartade
värdepapper förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
bevis å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande
lagstiftning i Norge angår, bevis å
andelar i norska bolag med delad
eller eljest begränsad ansvarighet,

avtale, hva enten skattene skal svares
av arvemidlene i sin helhet eller av
arve- eller testamentslodder.

Artikkel III.

Fast eiendom som ligger i en av de
to stater, beskattes utelukkende i denne
stat.

Fast eiendom omfatter så vel tilbehör
til slik eiendom, herunder besetning,
redskaper og annet lösöre i landbruk
eller skogbruk, som bruksrett og
rett til avkastning eller annet utbytte
av fast eiendom.

Rett til royalty som ytes for bruk
av fast eiendom eller for utnytting av
gruve eller annen forekomst, beskattes
i den stat der den faste eiendom,
gruven eller förekomsten ligger.

Artikkel IV.

Midler som er anbrakt i virksomhet
eller fritt yrke og kan henföres til et
fast driftssted i en av statene, beskattes
utelukkende i denne stat.

Som fast driftssted anses sted, hvor
det finnes saerlig anlegg eller er truffet
sserlig foranstaltning for stadig
bruk ved virksomhetens eller yrkets
utövelse så som sted hvor foretakendet
har sin ledelse, kontor, filial, fast
agentur, produksjonssted, verksted
eller lignende, innkjöps- eller salgssted,
varelager (herunder også varig
kommisjonslager), gruve eller annen
forekomst.

Som virksomhet som omhandlet i
denne artikkel, anses også medeiendomsrett
i ett foretakende, dog unntatt
medeiendomsrett gjennoin besittelse
av aksjer eller lignende verdipapirer.
Med »lignende verdipapirer»
förstås, for så vidt angår lovgivningen
i Norge, andelsbevis i norske selskaper
med delt eller på annen måte begrenset
ansvar, herunder dog ikke vanlige
kommandittselskaper, samt, for så
vidt angår lovgivningen i Sverige, an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

härunder ej inbegripna vanliga kommanditbolag.

Artikel V.

Egendom, varå art. III eller IV icke
är tillämplig, beskattas allenast i den
av staterna, där den avlidne vid dödsfallet
var bosatt.

Den avlidne anses enligt detta avtal
hava varit bosatt i en av staterna,
om han där haft sitt egentliga bo och
hemvist. Skulle tvivelsmål uppstå i
vilken av de båda staterna den avlidne
sålunda skall anses hava varit bosatt
eller kan den avlidne anses hava
varit bosatt i båda staterna, skall frågan
om bosättningsorten avgöras genom
särskild överenskommelse mellan
de högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna. Hänsyn skall därvid
tagas till i vilkendera staten den
avlidne kan anses hava haft centrum
för sina personliga och ekonomiska
intressen eller, om ej heller detta kan
avgöras, till medborgarskapet.

Har den avlidne icke haft sitt
egentliga bo och hemvist i någon av
staterna, anses han hava varit bosatt
i den av staterna, i vilken han ägt
medborgarskap; har han ägt medborgarskap
i båda staterna, skall frågan
om var han skall anses hava varit
bosatt avgöras genom särskild
överenskommelse mellan de högsta
finansmyndigheterna.

Artikel VI.

Gäld, vilken häftar vid efterlämnad
egendom som avses i artikel III
eller IV eller för vilken sådan egendom
utgör säkerhet, avräknas i den
stat, som äger beskatta den ifrågavarande
egendomen, å samma egendom
eller å annan egendom som den staten
äger beskatta. Annan gäld än nu
sagts avräknas å egendom, vartill beskattningsrätten
tillkommer den stat,
där den avlidne vid dödsfallet var bosatt.

Överstiger den gäld, som enligt
första stycket skall avräknas i en av
staterna, värdet av all den egendom

delsbevis i svenske ökonomiske foreninger.

Artikkel V.

Midler som ikke går inn under art.
III eller IV, beskattes utelukkende i
den av statene der avdöde ved sin död
var bosatt.

Avdöde anses etter denne avtale å
ha vaert bosatt i en av statene hvis
han har hatt sin faste bopel der.
Skulle det oppstå tvil om i hvilken av
de to stater avdöde således skal anses
å ha vaert bosatt, eller kan avdöde
anses å ha vaert bosatt i begge stater,
skal spörsmålet om bostedet avgjöres
ved saerskilt overenskomst mellom de
överste finansmyndigheter i de to stater.
Derved skal det tas hensyn til i
hvilken av statene avdöde kan anses
å ha hatt sentrum for sine personlige
og ökonomiske interesser, eller, om
heller ikke dette kan avgjöres, til
statsborgerskapet.

Har avdöde ikke hatt fast bopel i
noen av statene, anses han å ha vaert
bosatt i den av statene der han var
statsborger. Var avdöde statsborger i
begge statene, skal spörsmålet om
hvor han skal anses å ha vaert bosatt,
avgjöres ved saerskilt overenskomst
mellom de överste finansmyndigheter.

Artikkel VI.

Gjeld som hefter på etterlatte midler
som nevnt i art. III eller IV, eller
som slike midler tjener som sikkerhet
for, fradras i den stat som har rett til
å beskatte de omhandlede midler, i
disse midler eller i andre midler som
denne stat har rett til å beskatte. Annen
gjeld enn foran nevnt fradras i
midler som er undergitt beskatningsretten
til den stat der avdöde ved
dödsfallet var bosatt.

Överstiger den gjeld som etter förste
ledd skal fradras i en av statene,
verdien av alle de midler som ved -

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

som ifrågavarande stat äger beskat- kommende stat har rett til å beskatte,
ta, avräknas det överskjutande gäld- fradras det överskytende gjeldsbelöp
beloppet å egendom, vartill beskatt- i midler som er undergitt beskatningsningsrätten
tillkommer den andra retten i den annen stat.
staten.

Å fideikommissegendom avräknas I fideikommissformue fradras dog
dock allenast den gäld, som häftar bare den gjeld som hefter på formuen
vid egendomen eller för vilken den- eller som denne tjener som sikkerna
utgör säkerhet. het for.

Artikel VII.

Om beskattningsrätten till kvarlåtenskap
är fördelad mellan båda staterna,
skall beträffande rätten att uttaga
skatt i den stat, där den avlidne
vid sin död var bosatt, följande gälla.
Skatten må uttagas med högst det belopp,
som utgör skillnaden mellan å
ena sidan den skatt, som skulle hava
utgått därest hela kvarlåtenskapen
tagits till beskattning i den staten,
och å andra sidan den skatt, som
skulle hava utgått därest staten beskattat
allenast den del av kvarlåtenskapen,
vartill beskattningsrätten
tillkommer den andra staten.

Artikel VIII.

Genom delta avtal beröres icke den
rätt till skattefrihet, som i kraft av
folkrättens allmänna regler medgivits
eller framdeles må komma att
medgivas diplomatiska eller konsulära
befattningshavare. I den mån på
grund av sådan skattefrihet påförande
av skatt å kvarlåtenskap icke sker
i anställningslandet, förbehålles beskattningen
hemlandet.

Artikel IX.

Kan det påvisas, att av beskattningsmyndigheterna
i de båda staterna
vidtagna åtgärder medföra en
mot detta avtals principer stridande
beskattning, må den som träffats av
dubbelbeskattningen göra erinringar
häremot hos den av de båda staterna,
där den avlidne enligt detta avtal
skall anses vid sin död hava varit bosalt.
Anses erinringarna grundade,
vidtager sistnämnda stat erforderliga

Artikkel VII.

Er retten til beskatning av arvemidler
fordelt mellom de to stater, skal
angående retten til å beregne skatt i
den stat der avdöde ved sin död var
bosatt, gjelde fölgende: Skatten kan
beregnes med höyst det belöp som utgjör
forskjellen mellom på den ene
side den skatt som skulle ha vaert beregnet
om alle arvemidlene hadde
vaert undergitt beskatning i denne
stat, og på den annen side den skatt
som skulle ha vaert beregnet om staten
bare hadde beskattet den del av
arvemidlene hvis beskatning tilkommer
den annen stat.

Artikkel VIII.

Ved denne avtale beröres ikke den
rett til skattefrihet som i kraft av
folkerettens alminnelige regler er innrömmet
eller i fremtiden måtte bli
innrömmet diplomatiske eller konsulaere
tjenestemenn. I den utstrekning
midlene på grunn av denne skattefrihet
ikke beskattes i ansettelseslandet,
forbeholdes beskatningen hjemlandet.

Artikkel IX.

Kan det påvises åt tiltak som er
truffet av skattemyndighetene i de to
stater, medförer en beskatning som
strider mot denne avtales prinsipper,
kan den som rammes av dobbeltbeskatningen
fremsette innsigelse
mot dette overfor den av de to stater
der avdöde ved sin död etter denne avtale
skal anses å ha vsert bosatt. Anses
innsigelsen begrunnet, treffer
sistnevntc stat de nödvendige tiltak

Kungi. Maj:ts proposition nr 13.

åtgärder för dubbelbeskattningens
undanröjande.

Dylika erinringar skola i regel göras
inom två år efter utgången av det
kalenderår, under vilket den skattskyldige
erhöll kännedom om dubbelbeskattningen.

Artikel X.

De högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna äga träffa särskilda
överenskommelser för genomförande
av avtalet ävensom till undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
de i art. II angivna skatterna i fall,
som icke regleras i detta avtal eller
som kunna uppstå vid tillämpning
av avtalet, så ock i fall, då svårighet
eller tvivelsmål uppkommer i fråga
om avtalets tolkning och tillämpning.

Artikel XI.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del av Hans Majestät Konungen
av Sverige med riksdagens samtycke
och för Norges del av Hans Majestät
Konungen av Norge med stortingets
samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas i
Stockholm.

Avtalet träder i kraft den dag utväxlingen
av ratifikationshandlingarna
sker och tillämpas i de fall, då
arvlåtare eller testator avlidit å eller
efter nämnda dag.

Artikel XII.

Avtalet skall förbliva gällande så
länge detsamma icke uppsäges av någon
av de avtalsslutande staterna.
Uppsägning skall äga rum minst åtta
månader före kalenderårets utgång.
Har uppsägningstiden iakttagits, upphör
avtalets giltighet med kalenderårets
utgång; dock att avtalet alltjämt
skall äga tillämpning i fall då arvlåtaren
eller testatorn avlidit före årets
utgång.

for å få dobbeltbeskatningen opphevet.

Slik innsigelse må i regelen fremsettes
innen to år etter utgången av
det kalenderår da den skattepliktige
fikk kjennskap til dobbeltbeskatningen.

Artikkel X.

De överste finansmyndigheter i de
to stater kan treffe sserskilt overenskomst
til gjennomföring av avtalen
så vel som til unngåelse av dobbeltbeskatning
vedkommande de i art. II
nevnte skatter i tilfelle som ikke reguleres
i denne avtale, eller som kan
oppstå ved anvendelse av avtalen, liksom
også i tilfelle hvor det oppstår
vanskelighet eller tvil med hensyn til
avtalens tolking og anvendelse.

Artikkel XI.

Denne avtale skal ratifiseres for
Norges vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge med Stortingets
samtykke og for Sveriges vedkommende
av Hans Majestet Sveriges Konge
med Riksdagens samtykke. Ratifikasjonsdokumentene
skal snarest mulig
utveksles i Stockholm.

Avtalen trer i kraft den dag utvekslingen
av ratifikasjonsdokumentene
finner sted og får anvendelse hvor
arvelater eller testator er avgått ved
döden på eller etter nevnte dag.

Artikkel XII.

Avtalen skal gjelde så lenge den
ikke oppsis av noen av de kontraherende
stater. Oppsigelse skal finne
sted minst 8 måneder för kalenderårets
utgång. Er oppsigelsesfristen
iakttatt, opphörer avtalens gyldighet
ved kalenderårets utgång, dog slik åt
avtalen fremdeles skal anvendes hvor
arvelateren eller testator er avgått ved
döden för årets utgång.

Kungl. Majits proposition nr 13.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Oslo den 17 december
1949, i dubbla exemplar, å svenska
och norska språken, vilka båda
texter äga lika vitsord.

Til bekreftelse herpå har de to staters
befullmektigede undertegnet denne
avtale og försynt den med sine segl.

Utferdiget i Oslo den 17. desember
1949 i to eksemplarer på norsk og
svensk, slik åt begge tekster har like
gyldighet.

Johan Beck-Friis. Halvard M. Lange.

Halvard M. Lange. Johan Beck-Friis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Avtal mellan Konungariket Sve- Avtale mellom Kongeriket Norge
rige och Konungariket Norge an- og Kongeriket Sverige om bistånd
gående handräckning i i skattesaker.

skatteärenden.

Konungariket Sverige och Konungariket
Norge hava överenskommit
att sluta avtal angående handräckning
i skatteärenden.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Sin

utomordentlige och befullmäktigade
ambassadör i Oslo, Friherre
Johan Hugo Beck-Friis

Hans Majestät Konungen av Norge: Sin

utrikesminister Halvard M.
Lange

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i
god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel I.

Båda staterna förplikta sig ömsesidigt
att lämna varandra handräckning
i skatteärenden på sätt nedan
närmare angives.

Med handräckning förstås i detta
avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) införskaffande av uppgifter och
utbyte av upplysningar utan särskild
begäran eller efter framställning i det
enskilda fallet, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel II.

Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den 21
juni 1947 mellan Konungariket Sve -

Kongeriket Norge og Kongeriket
Sverige er kommet overens om å slutte
en avtale om bistånd i skattesaker.

I dette öyemed har til befullmektigede
oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin utenriksminister Halvard M.
Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Alminnelige bestemmelser.

Artikkel I.

Begge stater forplikter seg til gjensidig
å yte hverandre bistånd i skattesaker
slik som nedenfor naermere
angitt.

Med bistånd forstås i denne avtale:

a) forkynnelse av dokumenter,

b) tilveiebringelse av oppgaver og
opplysninger samt utveksling av slike
av eget tiltak eller etter särskilt anmodning
i det enkelte tilfelle.

c) innfordring av skatt.

Artikkel II.

Med skatter for stås i denne avtale:

a) de skatter som omfattes av avtalen
av 21. juni 1947 mellom Konge -

Kungl. Mai.ts proposition nr 13.

rige och Konungariket Norge för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
äger tillämpning; samt

b) de skatter, å vilka avtalet den
17 december 1949 mellan Konungariket
Sverige och Konungariket Norge
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap
äger tillämpning.

Artikel III.

Handräckning medgives blott såvitt
angår skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra den stat, från
vilken framställningen gjorts, eller
som äro bosatta i denna stat eller
som, utan att vara bosatta i någondera
staten, stadigvarande vistas i
förstnämnda stat.

Förelåg i första stycket angiven
förutsättning under den tidrymd eller
vid den tidpunkt, skatteanspråket
avser, skall den omständigheten,
att förutsättningen sedermera bortfallit,
ej utgöra hinder för handräckningens
beviljande.

För delgivning av handling samt
för införskaffande av upplysningar,
som kunna inhämtas i offentliga
handlingar, medgives handräckning
även om i första stycket angivna förutsättningar
icke föreligga.

Artikel IV.

All skriftväxling i ärenden om
handräckning sker direkt mellan
svenska finansdepartementet samt
norska finans- och tulldepartementet.

Artikel V.

I framställning om handräckning
skola angivas den myndighet, som i
första hand begärt handräckningen,
namn och yrke eller titel beträffande
den person saken gäller ävensom,
därest fråga är om delgivning av
handling, mottagarens adress och
handlingens beskaffenhet.

riket Norge og Kongeriket Sverige for
å forebygge dobbeltbeskatning for så
vidt angår skatter av inntekt og formue,
samt

b) de skatter som omfattes av avtalen
av 17. desember 1949 mellom
Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige
för å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av arvemidler.

Artikkel III.

Bistånd ytes bare når det gjelder
skattekrav mot skattepliktige som er
borgere av eller hjemmehörende i den
stat som fremsetter anmodningen,
eller som uten å vaere bosatt i noen
av statene, stadig oppholder seg i den
förstnevnte stat.

Forelå vilkår etter förste ledd i det
tidsrom eller på det tidspunkt som
skattekravet vedkommer, skal den
omstendighet åt vilkåret senere er
falt bort, ikke vsere til hinder for åt
bistånd ytes.

Når det gjelder forkynnelse av dokumenter
og tilveiebringelse av opplysninger
som förefinnes i ahnent tilgjengelige
dokumenter, ytes bistånd
selvom vilkårene etter förste ledd
ikke föreligger.

Artikkel IV.

All skriftveksling om bistånd skjer
direkte mellom det norske Finans- og
tolldepartement og det svenske Finansdepartement.

Artikkel V.

Anmodning om bistånd skal angi
den myndighet som i förste hånd har
bedt om bistånd, navn og yrke eller
titel på den person saken gjelder, og,
når det er spörsmål om forkynnelse
av dokument, mottakerens adressc og
dokumentets art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Artikel VI.

Framställning om handräckning
kan avböjas, om den stat, hos vilken
handräckningen begärts, anser densamma
ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter
eller säkerhet.

Artikel VII.

Verkställes handräckning helt eller
delvis, skall den stat, hos vilken
handräckningen begärts, utan dröjsmål
underrätta den andra staten om
utgången av ärendet.

Efterkommes icke framställning
om handräckning, skall den stat, hos
vilken handräckningen begärts, ofördröjligen
underrätta den andra staten
därom med angivande av skälen
för beslutet.

Vid meddelande av underrättelse
enligt denna artikel skola tillika angivas
sådana omständigheter, som
må vara av betydelse för skatteärendets
vidare behandling.

Artikel VIII.

Handling, som utfärdats eller bestyrkts
av domstol eller förvaltningsmyndighet
i den ena staten och
som är försedd med domstolens eller
myndighetens sigill eller stämpel, behöver
ej legaliseras för att användas
i skatteärende inom den andra statens
område.

Vad i denna artikel sagts gäller
jämväl beträffande handling, som underskrivits
av tjänsteman hos domstolen
eller myndigheten, såframt sådan
underskrift är tillräcklig enligt
lagstiftningen i den stat, domstolen
eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar.

Artikel IX.

Delgivning skall ombesörjas av vederbörande
myndighet i den stat, hos
vilken åtgärden begärts. Denna myndighet
kan utom i fall, som avses i
nästfoljande stycke, inskränka sig till
att verkställa delgivningen genom

Artikkel VI.

Anmodning om bistånd kan avslås
dersom den stat som er bedt om å yte
bistånd, anser denne egnet til å bringe
dens höyhetsrettigheter eller säkerhet
i fare.

Artikkel VII.

Imötekommes anmodning om bistånd
helt eller delvis, skal den stat
som er bedt om å yte bistånd, snarest
mulig underrette den annen stat
om utfallet av saken.

Etterkommes ikke anmodning om
bistånd, skal den stat som er bedt om
å yte bistånd, uten opphold underrette
den annen stat om dette og gi
beskjed om grunnene for vedtaket.

Ved meddelelse av underretning etter
denne artikkel skal tillike opplyses
slike omstendigheter som kan
vaere av betydning for skattesakens
videre behandling.

Artikkel VIII.

Dokument som er utferdiget eller
bekreftet av domstol eller förvaltningsmyndighet
i den ene stat og er
försynt med domstolens eller myndighetens
segl eller stempel, trenger
ikke å legaliseres for å anvendes i
skattesak innenfor den annen stats
område.

Det som er sagt i denne artikkel
gj elder også dokument som er underskrevet
av tjenestemann ved domstolen
eller myndigheten, såfremt slik
underskrift er tilstrekkelig etter lovgivningen
i den stat domstolen eller
myndigheten tillhörer.

Forkynnelse av dokumenter.

Artikkel IX.

Forkynnelse skal besörges av den
kompetente myndighet i den stat anmodningen
er rettet til. Denne myndighet
kan, unntagen i tilfelle som
omhandlet i neste ledd, innskrenke
seg til å overlevere dokumentet til

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

handlingens överlämnande till mottagaren,
såvitt denne är villig mottaga
densamma.

På önskan av den stat, som begärt
delgivningen, skall handlingen delgivas
i den form, som för liknande delgivning
är föreskriven enligt lagstiftningen
i den stat, hos vilken delgivning
begärts.

Artikel X.

Såsom bevis om delgivningen skall
gälla antingen ett daterat och bestyrkt
erkännande av den, med vilken delgivningen
skett, eller ett intyg av vederbörande
myndighet i den stat, hos
vilken delgivningen begärts, utvisande
formen och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter, m. m.

Artikel XI.

Införskaffande av uppgifter skall
ske i enlighet med lagstiftningen i
den stat, till vilken framställningen
riktats.

Framställning om införskaffande
av uppgifter kan avböjas, därest den
stat, som gör framställningen, enligt
sin egen lagstiftning icke kan införskaffa
motsvarande uppgifter, eller
om framställningens efterkommande
skulle medföra yppandet av affärs-,
fabrikations- eller yrkeshemlighet.

Den myndighet, som gör framställningen,
skall uppgiva, huruvida den
åtgärd, varom fråga är, kan vidtagas
enligt lagstiftningen i den egna staten.

Artikel XII.

1 artikel IV omförmälda myndigheter
skola, i den mån det lämpligen
kan ske på grundval av tillgängliga
uppgifter, snarast möjligt efter utgången
av varje kalenderår, utan särskild
framställning, utbyta sådana
upplysningar, avseende i den andra
staten bosatta fysiska personer eller

mottakeren, for så vidt denne er villig
til å motta det.

Etter begjsering av den stat som
har anmodet om forkynnelse, skal
dokumentet forkynnes i den form
som er foreskrevet for lignende forkynnelse
i lovgivningen i den stat som
er bedt om å företa forkynnelse.

Artikkel X.

Som bevis for forkynnelsen skal
gjelde enten en datert og bekreftet
erkjennelse fra den overfor hvem den
er foretatt, eller en attest fra vedkommende
myndighet i den stat hos
hvem forkynnelsen er begjsert, som
viser formen og tiden for forkynnelsen.

Tilveiebringelse av oppgaver og opplysninger.

Artikkel XI.

Tilveiebringelse av oppgaver og
opplysninger skal skje i samsvar med
lovgivningen i den stat anmodningen
er rettet til.

Anmodning om tilveiebringelse av
oppgaver eller opplysninger kan avslåes,
dersom den stat som fremsetter
anmodningen, etter sin egen lovgivning
ikke kan skaffe tilveie tilsvarende
oppgaver eller opplysninger, eller
dersom det ville medföre åpenbaring
av forretnings-, fabrikasjons- eller
yrkeshemmelighet om anmodningen
ble imötekommet.

Den myndighet som fremsetter anmodningen
skal angi hvorvidt den
forföyning det gjelder kan företas etter
lovgivningen i den egne staten.

Artikkel XII.

De i art. IV nevnte myndigheter
skal i den utstrekning det hensiktsmessig
kan skje på grunnlag av tilgjengelige
oppgaver, snarest mulig
etter utgången av hvert kalenderår
uten sserskilt anmodning utveksle slike
opplysninger vedkommende fysiskc
personer som er bosatt i den an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

där hemmahörande juridiska personer,
som kunna antagas vara av betydelse
för deras taxering, särskilt beträffande a)

utdelningar från aktiebolag och
liknande juridiska personer,

b) räntor å obligationer och andra
dylika värdepapper,

c) tillgodohavanden hos banker,
sparbanker och liknande inrättningar
ävensom räntor å sådana tillgodohavanden,
samt

d) löner, pensioner och livräntor.

Därest det i den stat, som mottagit
upplysningarna, befinnes att dessa
icke motsvara de verkliga förhållandena,
skall vederbörande myndighet
i den staten, om så finnes kunna
ske och det kan vara av intresse för
den andra staten, så snart som möjligt
återställa de mottagna handlingarna
till vederbörande myndighet därstädes,
med angivande av skälen för
återställandet, eller ock på annat sätt
underrätta myndigheten om förhållandet.

Då en i den ena staten bosatt person
avlidit, efterlämnande fast egendom
i den andra staten eller tillgångar
nedlagda i rörelse därstädes, skall
vederbörande myndighet i förstnämnda
stat, så snart kännedom vunnits
om förhållandet, därom underrätta
vederbörande myndighet i den andra
staten.

Indrivning av skatt.

Artikel XIII.

Exigibelt beslut i skatteärende
skall, efter framställning från den
ena staten, av den högsta finansmyndigheten
i den andra staten uttryckligen
erkännas såsom exigibelt i sistnämnda
stat samt verkställas i enlighet
med dess lagstiftning.

Vid framställning om indrivning
skall fogas förklaring av vederbörande
myndighet i den stat, från vilken
framställningen göres, att beslutet är
exigibelt; denna myndighets behörig -

nen stat eller juridiske personer som
er hjeminehörende der, som kan antas
å vsere av betydning for deres 1igning,
saerlig for så vidt angår:

a) Utbytte fra aksjeselskaper og
lignende juridiske personer,

b) renter av ihendehaverobligasjoner
og andre lignende verdipapirer,

c) innskudd i banker, sparbanker
og lignende institusjoner så vel
som renter av slike innskudd,

d) lönninger, pensjoner og livrenter.

Hvis det i den stat som har mottatt
opplysningene, viser seg åt disse
ikke stemmer med de faktiske forhold,
skal vedkommende myndighet i
denne stat, om så finnes å kunne skje
og det kan vsere av interesse for den
annen stat, snarest mulig tilbakesende
de mottatte dokumenter til vedkommende
myndighet der med angivelse
av grunnene for tilbakesendelsen
eller på annen måte underrette
denne myndighet om forholdet.

Når en person som er bosatt i en av
statene, er avgått ved döden og har
etterlatt seg fast eiendom i den annen
stat eller midler anbrakt i virksomhet
der, skal vedkommende myndighet
i den förstnevnte stat så snart
den har fått kjennskap til forholdet,
gi underretning om dette til vedkommende
myndighet i den annen stat.

Innfordring av skatt.

Artikkel XIII.

Eksigibelt skattekrav skal, etter
anmodning fra den ene stat, av den
överste finansmyndighet i den annen
stat uttrykkelig anerkjennes som eksigibelt
i den sistnevnte stat og innfordres
i samsvar med lovgivningen
der.

Med anmodning om innfordring
skal fölge erklsering fra vedlcommende
myndighet i den stat som fremsetter
anmodningen, om åt kravet er
eksigibelt; åt denne myndighet er ret -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

het skall bestyrkas av myndighet som
i artikel IV sägs.

Handräckning för indrivning medgives
icke, därest skatteanspråket,
om det genomfördes, skulle föranleda
dubbelbeskattning i förhållandet mellan
de båda staterna. Såsom dubbelbeskattning
skall därvid icke anses
den beskattning av inkomst av kapital,
som föranledes av bestämmelserna
i artikel 7 av avtalet mellan de båda
staterna den 21 juni 1947 för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Artikel XIV.

Framställning om handräckning
för indrivning må ifrågakomma endast
såvitt tillräckliga möjligheter för
indrivning icke föreligga i den egna
staten.

Handräckning beviljas icke för indrivning
av skatt såvitt angår arvingar
eller andra, vilka förvärvat egendom
på grund av dödsfall, i den mån
skatteanspråket överskrider beloppet
eller värdet vid tiden för förvärvet av
vad som på grund av dödsfallet förvärvats.

Artikel XV.

Beträffande skatt, som skall indrivas
enligt detta avtal, åtnjutes icke
för skatter stadgad särskild förmånsrätt
i den stat, hos vilken handräckning
begärts.

Vid indrivning av skatt enligt detta
avtal skall rättegångsförfarande vid
domstol eller konkursförfarande icke
inledas, med mindre den högsta finansmyndigheten
i den stat, lios vilken
indrivningen sker, efter begäran
av motsvarande myndighet i den stat,
som gjort framställningen, uttryckligen
därtill samtycker.

Artikel XVI.

Den stat, i vilken indrivning enligt
detta avtal ägt rum, är gentemot den
andra staten ansvarig för de indrivna
beloppen.

te vedkominende skal bekreftes av
myndighet som nevnt i artikkel IV.

Bistånd ved innfordring ytes ikke
hvis skattekravet, om det ble gjennomfört,
ville medföre dobbeltbeskatning
i forholdet mellom de to stater.
Som dobbeltbeskatning skal i denne
förbindelse ikke anses den beskatning
av inntekt av kapital som fölger av
bestemmelsene i artikkel 7 i avtalen
mellom de to stater av 21. juni 1947
for å forebyggc dobbeltbeskatning for
så vidt angår skatter av inntekt og
formue.

Artikkel XIV.

Anmodning om bistånd ved innfordring
skal bare finne sted for så
vidt det ikke er fyldestgjörende adgang
til innfordring i den egne staten.

Når det gjelder arvinger eller andre
som har ervervet midler som fölge av
dödsfall, ytes ikke bistånd ved innfordring
av skatt i den utstrekning
skattekravet överstiger belöpet eller
verdien på ervervstiden av det som
er ervervet som fölge av dödsfall.

Artikkel XV.

Skatt som skal innfordres etter
denne avtale, nyter ikke godt av saerskilt
fortrinnsrett som er fastsatt för
skatter i den stat som er bedt om å
yte bistånd.

Ved innfordring av skatt etter denne
avtale skal söksmål ved domstolene
eller konkurs ikke innledes med
mindre den överste finansmyndighet
i den stat der innfordringen skjer,
etter begjsering av lilsvarende myndighet
i den stat som har fremsatt
anmodningen, uttryklcelig samtykker
i det.

Artikkel XVI.

Den stat der innfordring etter denne
avtale har funnet sted, er likeoverfor
den annen stat ansvarlig for de
belöp som er innfordret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Särskilda bestämmelser.

Artikel XVII.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,
uppgifter och utlåtanden
ävensom andra meddelanden, vilka i
anledning av detta avtal ingå till någondera
staten, tillämpas i denna stat
gällande laga bestämmelser angående
tystnadsplikt och handlingars hemlighållande.

Artikel XVIII.

För handräckning enligt detta avtal
i en av staterna må icke av den
andra staten utkrävas någon avgift
eller kostnadsersättning. Såframt ej
annat överenskommes, utgår dock ersättning
dels för gottgörelse till sakkunniga,
dels för kostnader, som föranletts
genom förrättningsmäns medverkan
uti de i artikel IX andra stycket
angivna fallen, dels ock för kostnader
på grund av rättegångsförfarande
vid domstol, som föranledes av
handräckningens verkställande.

Artikel XIX.

De högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna kunna träffa ytterligare
överenskommelser i enlighet
med detta avtals syftemål. De kunna
särskilt överenskomma angående
minsta belopp, som framställning om
indrivning må avse, angående avgifter
i samband med indrivning, räntor,
rättegångskostnader, viten och andra
liknande, i samband med beskattning
eller indrivning utgående belopp utan
straffrättslig karaktär, angående fastställande
av kurs för omräkning av
belopp, som skola indrivas, samt angående
redovisning av indrivna belopp.

Skulle svårighet eller tvivelsmål
uppkomma rörande avtalets tolkning
eller tillämpning, äga nyssnämnda
myndigheter likaledes träffa särskild
överenskommelse.

Forskjellige bestemmelser.

Artikkel XVII.

Med hensyn til forespörsler, opplysninger,
oppgaver, uttalelser og
andre meddejelser som i henhold til
denne avtale er mottatt av noen av
statene, skal de i vedkommende stat
gjeldende forskrifter om taushetsplikt
og hemmeligholdelse av dokumenter
gis tilsvarende anvendelse.

Artikkel XVIII.

For bistånd etter denne avtale i en
av statene kan ikke den annen stat
avkreves gebyr eller refusjon av omkostninger.
Så fremt ikke annet blir
avtalt, skal det dog ytes refusjon for
godtgjörelse til sakkyndige samt for
omkostninger som er foranlediget ved
medvirkning av stevnevitne i de i artikkel
IX annet ledd nevnte tilfelle.
Det samme gjelder omkostninger i
anledning av söksmål ved domstolene
som er foranlediget ved åt bistånd er
ytet.

Artikkel XIX.

De överste finansmyndigheter i de
to stater kan treffe ytterligere overenskomster
i samsvar med denne avtales
formål. De kan komme sserskilt
over ens om det minstebelöp som en
anmodning om innfordring må angå,
om gebyrer i förbindelse med innfordring,
renter, söksmålsomkostninger,
tvangsmulkter og andre 1ignende
belöp uten strafferettslig karakter
som er pålöpet i förbindelse
med beskatning eller innfordring, om
fastsettelse av kurs for omregning av
belöp som skal innfordres samt om
överföring av innfordrede belöp.

Skulle det oppstå vanskelighet eller
tvil angående tolkingen eller anvendelsen
av avtalen, kan de forannevnte
myndigheter likeledes treffe sserskilt
overenskomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Artikel XX.

Detta avtal skall icke tillämpas å
Svalbard och Jan Mayen samt ej heller
å de norska besittningarna utom
Europa.

Artikel XXL

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del av Hans Maj :t Konungen av
Sverige med riksdagens samtycke och
för Norges del av Hans Maj :t Konungen
av Norge med stortingets samtycke.
Ratifikationshandlingarna skola
snarast möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med ingången
av den kalendermånad, som följer
närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.
Härvid iakttages,
att handräckning ej medgives,

beträffande indrivning av skatt å
inkomst eller förmögenhet, såvitt angår
svensk skatt, om skatten utgår
på grund av 1948 eller tidigare års
taxering eller på grund av eftertaxering
för något av nämnda år, samt,
såvitt angår norsk skatt, om skatten
utgår på grund av taxering (inbegripet
eftertaxering) för skatteåret 1948
—1949 eller tidigare år;

beträffande indrivning av skatt å
kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller
testatorn avlidit före dagen för avtalets
ikraftträdande;

beträffande införskaffande av uppgifter
i ärende rörande skatt å inkomst
eller förmögenhet, om inkomsten
eller förmögenheten taxerats eller
bort taxeras före avtalets ikraftträdande,
samt beträffande införskaffande
av uppgifter i ärende rörande
skatt å kvarlåtenskap, om arvlåtaren
eller testatorn avlidit före nyssnämnda
tidpunkt.

Artikel XXII.

Avtalet skall förbliva gällande så
länge detsamma icke uppsäges av
någon av de avtalsslutande staterna.
Uppsägning skall äga rum minst åtta
månader före kalenderårets utgång.

Artilckel XX.

Denne avtale får ikke anvendelse
på Svalbard og Jan Mayen og heller
ikke i de norske besittelser utenfor
Europa.

Artikkel XXI.

Denne avtale skal ratifiseres, for
Norges vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge med Stortingets
samtykke og for Sveriges vedkommende
av Hans Majestet Sveriges
Konge med Riksdagens samtykke.
Ratifikasjonsdokumentene skal snarest
mulig utveksles i Stockholm.

Avtalen trer i kraft fra begynnelsen
av den kalendermåned som fölger
na;rmest etter utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene.
Herved iakttas
åt bistånd ikke ytes:

Med hensyn til innfordring av skatt
av inntekt eller formue dersom skatten
i Norge er utskrevet på grunnlag
av ligning (herunder etterligning) for
skatteåret 1948—49 eller tidligere år,
og dersom skatten i Sverige er utskrevet
på grunnlag av ligning i 1948
eller tidligere år eller på grunnlag av
etterligning for noen av de nevnte år;

med hensyn til innfordring av skatt
av arvemidler dersom arvelateren eller
testator er död för dagen for avtalens
ikrafttreden;

med hensyn til tilveiebringelse av
oppgaver og opplysninger i sak om
skatt av inntekt eller formue dersom
inntekten eller formuen er eller burde
ha vsert lignet för avtalens ikrafttreden,
og med hensyn til oppgaver og
opplysninger i sak om skatt av arvemidler
dersom arvelateren eller testator
er död för det nevnte tidspunkt.

Artikkel XXII.

Avtalen skal gjelde så lenge den
ikke oppsis av noen av de kontraherende
stater. Oppsigelse skal finne
stöd minst 8 måneder för kalenderårets
utgång. Er oppsigelsesfristen

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Har uppsägningstiden iakttagits, upphör
avtalets giltighet med kalenderårets
utgång.

Framställning om handräckning,
som inkommit till vederbörande myndighet
i den stat, till vilken framställningen
riktats, innan avtalet upphört
att gälla, skall efterkommas i enlig*
het med avtalets bestämmelser, framställning
om indrivning likväl endast
i fall, då även erkännandet av det
exigibla beslutet meddelats innan avtalet
upphört att gälla.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Oslo den 17 december
1949, i dubbla exemplar, å svenska
och norska språken, vilka båda
texter äga lika vitsord.

iakttatt, opphörer avtalens gyldighet
med kalenderårets utgång.

Anmodning om bistånd som er
kommet inn til vedkommende myndighet
i den stat som anmodningen
er rettet til, för avtalen er opphört å
gjelde, skal etterkommes i samsvar
med bestemmelsene i avtalen. For anmodning
om innfordring gjelder dette
likevel bare når også anerkjennelsen
av det eksigible krav er meddelt
för avtalen opphörte å gjelde.

Til bekreftelse herpå har de to staters
befullmektigede undertegnet denne
avtale og försynt den med sine
segl.

Utferdiget i Oslo den 17. desember
1949 i to eksemplarer på norsk og
svensk, slik åt begge tekster har like
gyldighet.

Johan Beck-Friis.
Halvard M. Lange.

Halvard M. Lange.
Johan Beck-Friis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 16 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Den 21 juni 1947 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Norge för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Avtalet godkändes av 1947 års riksdag (prop. nr 325, bev.utsk. betänk.
nr 55, skriv, nr 492). Kungörelse i ämnet utfärdades den 24 oktober
1947 (nr 791).

I det protokoll, som den 25 mars 1947 upprättades rörande paraferingen
av förslaget till nämnda avtal (prop. 1947:325 s. 16) antecknades under
§ 4, att enighet mellan de svenska och norska ombuden konstaterats därutinnan
att så snart som möjligt avtal rörande handräckning i beskattningsärenden
borde träffas mellan de båda staterna.

På inbjudan av norska regeringen upptogos sedermera förhandlingar
mellan ombud för svenska och norska regeringarna rörande dels avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap och
dels avtal angående handräckning i skatteärenden. Förhandlingarna ägde
rum i Oslo den 10—den 16 juni 1949 och fördes å svensk sida av regeringsrådet
C. W. U. Kuylenstierna, ordförande, samt chefen för finansdepartementets
rättsavdelning, hovrättsrådet Rolf Dahlgren, kammarrättsrådet
Otto Ekenberg och f. d. skattedirektören K. G. A. Sandström. Enighet
nåddes vid förhandlingarna om särskilda, på svenska och norska språken
avfattade förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap samt angående handräckning
i skatteärenden. Vid förhandlingarna utarbetades jämväl förslag
till särskild överenskommelse jämlikt artikel XIX i förslaget till handräckningsavtal.

De upprättade förslagen överlämnades därefter av de svenska förhandlarna
till chefen för finansdepartementet. De båda avtalsförslagen torde
få såsom bilaga'' fogas vid protokollet i detta ärende.

1 Bilagan, vilken frånsett ombudens namn i avtalens ingresser samt underskrift erna är lik
lydande med de vid propositionen fogade avtalen, har här uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 13.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Avtalsförslagen remitterades därefter, förslaget angående kvarlåtenskapsskatt
till Svea hovrätt och förslaget angående handräckning i skatteärenden
till kammarrätten. I utlåtanden den 15 och den 27 september 1949 förklarade
hovrätten och kammarrätten, att det till respektive myndighet remitterade
avtalsförslaget icke föranledde någon erinran från myndighetens
sida.

Norska finansdepartementet har nu under hand meddelat, att man å
norsk sida vore beredd att underteckna avtalen.

Vad angår förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap må
erinras om att Sverige tidigare avslutat dylika avtal med Tyskland, Ungern
och Frankrike samt, under det sistförflutna året, med Schweiz. I sak överensstämmer
det nu förevarande avtalsförslaget i allt väsentligt med det
med Schweiz träffade avtalet. I likhet med vad som gäller enligt sistnämnda
avtal avses sålunda beskattningsrätten i princip skola tillkomma den av
staterna, där den avlidne vid dödsfallet var bosatt. Undantag från denna
regel avses skola gälla dels beträffande fast egendom i endera staten —- vari
enligt avtalsförslaget inbegripas tillbehör till den fasta egendomen samt
levande och döda inventarier i lantbruk eller skogsbruk ävensom nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till avkomst eller annan förmån av sådan
egendom — dels beträffande rätt till royalty, som utgår för nyttjande av
fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, dels ock
beträffande i rörelse eller fritt yrke nedlagda tillgångar, som äro hänförliga
till ett fast driftställe i en av staterna. Sålunda undantagen egendom avses
skola beskattas i den av staterna, där den fasta egendomen, gruvan eller
fyndigheten är belägen respektive där det fasta driftstället är inrättat.

Avtalet är avsett att träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna
sker, men skall icke tillämpas i det fall att arvlåtaren eller
testatorn avlidit före nämnda dag.

Avtal angående handräckning i skatteärenden ha
tidigare träffats med Tyskland, Frankrike, Amerikas förenta stater och
Finland. Det senaste avtalet är det med Finland träffade, vilket undertecknades
år 1943. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga
delar med det finska avtalet men företer dock vissa sakliga avvikelser,
varjämte förslaget i formellt hänseende på åtskilliga punkter avviker
från nyssnämnda avtal.

Liksom det svensk-finska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsförslaget
bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående införskaffande
av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.
I princip medgives handräckning blott såvitt angår skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra den stat, från vilken framställningen gjorts, eller som
äro bosatta i denna stat eller som, utan att vara bosatta i någondera staten,
stadigvarande vistas i den förstnämnda staten.

Vad angår de sakliga olikheterna mellan det svensk-finska handräcknings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

avtalet och det nu ifrågavarande avtalsförslaget må nämnas, att avtalsförslaget
gäller endast beträffande skatter, vilka omfattas av avtalet mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet eller det föreslagna avtalet för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande kvarlåtenskapsskatter. Det svensk-finska avtalet
omfattar däremot, med vissa undantag, alla skatter och offentliga avgifter
i respektive land.

Vidare må nämnas att det nu föreliggande avtalsförslaget, i motsats till
det finska avtalet, jämväl innefattar bestämmelser om automatiskt utbyte
av upplysningar i skatteärenden. Således stadgas i artikel XII av avtalet att
finansdepartementen i de båda länderna skola, i den mån det lämpligen
kan ske på grundval av tillgängliga uppgifter, snarast möjligt efter utgången
av varje kalenderår utan särskild framställning utbyta sådana upplysningar,
avseende i den andra staten bosatta fysiska personer eller där hemmahörande
juridiska personer, som kunna antagas vara av betydelse för
deras taxering. Särskilt skola upplysningar meddelas beträffande utdelningar
från aktiebolag och liknande juridiska personer, räntor å obligationer
och andra dylika värdepapper, tillgodohavanden hos bankinrättningar och
räntor å dylika tillgodohavanden samt löner, pensioner och livräntor. Därest
vederbörande myndighet i stat, som mottagit upplysningarna, finner
att dessa icke motsvara de verkliga förhållandena, skall myndigheten, om
så finnes kunna ske och det kan vara av intresse för den andra staten, så
snart som möjligt återställa de mottagna handlingarna till vederbörande
myndighet i den andra staten med angivande av skälen för återställandet;
eventuellt må myndigheten i den andra staten på annat sätt underrättas
om förhållandet. Vidare stadgas att då en i den ena staten bosatt person
avlidit och efterlämnat fast egendom i den andra staten eller tillgångar,
nedlagda i rörelse därstädes, skall vederbörande myndighet i den förstnämnda
staten, så snart kännedom vunnits om förhållandet, därom underrätta
vederbörande myndighet i den andra staten.

I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas, att avtalet
skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast
efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Avtalet avses dock
icke skola äga tillämpning beträffande vissa äldre skatter.

Departementschefen. Med de intima relationer, som på olika områden
existera mellan Sverige och Norge, är det naturligt att det mellan de båda
staterna redan bestående avtalsförhållandet på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens
område utbygges med avtal för undvikande av dubbelbeskattning
jämväl beträffande kvarlåtenskapsskatt ävensom med avtal angående
handräckning i skatteärenden. Mot utformningen av de upprättade
förslagen har jag intet att erinra. Jag tillstyrker i enlighet härmed, att ifrågavarande
avtalsförslag godkännas av Sverige.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer härefter före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

dragande departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
förenämnda förslag till dels avtal mellan Konungariket Sverige och Konungariket
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap och dels avtal mellan Konungariket Sverige och Konungariket
Norge angående handräckning i skatteärenden.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Lars Nordvall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottning holms

slott den 16 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av
chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige
och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga
sändebudet i Oslo, ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för
Sveriges del underteckna ifrågavarande avtal.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 16 december 19i9.

Närvarande:

"V*

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen
för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och
Norge angående handräckning i skatteärenden,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga
sändebudet i Oslo, ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för
Sveriges del underteckna ifrågavarande avtal.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena"’ Undén, statsråden
[Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 december 1949 bemyndigat sändebudet i Oslo,
ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för Sveriges del underteckna
avtal mellan Sverige och Norge dels för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden,
ha nämnda båda avtal den 17 december 1949 blivit vederbörligen
undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16
december 1949 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att godkänna ifrågavarande båda avtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Folke Persson.