Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1965 (Proposition 1965:139 - höst)

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1965

Nr 139

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
erkännande och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående underhåll till barn, m. m
given Stockholms slott den 1 oktober 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och
beslut angående underhåll till barn,

2) lag angående ändring i lagen den 27 mars 1936 (nr 79) om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

dels godkänna den i Haag den 15 april 1958 dagtecknade konventionen
om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Herres och Konungs frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till den lagstiftning som krävs för
svensk anslutning till 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet
av avgöranden om underhåll till barn. Vidare föreslås att riksdagen
godkänner denna konvention.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

Förslag

till

Lag

om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut
angående underhåll till barn

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag äga, enligt förordnande av Konungen, tillämpning
i förhållande till stat som är ansluten till den i Haag den 15 april 1958
dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden
om underhåll till barn.

Med avgörande avses i denna lag dom och domstols eller annan myndighets
slutliga beslut.

2 §•

Lagakraftvunnet avgörande som meddelats i den främmande staten och
som ålägger någon att utgiva bidrag till barns underhåll gäller även här i
riket, om annat ej följer av 3 och 4 §§.

3 §.

Avgörande som avses i 2 § är ej gällande bär i riket i fråga om underhåll
för tid då den som bidraget avser är gift eller efter det han fyllt tjugoett år.

Avgörandet gäller ej heller,

om den myndighet som meddelat avgörandet ej var behörig enligt 4 §,

om samma sak var anhängig här i riket när avgörandet meddelades i den
främmande staten,

om dom meddelats här i riket i samma sak,

om den som ålagts underhållsskyldighet ej blivit kallad till eller varit
företrädd inför myndigheten enligt föreskrifterna i den stat myndigheten
tillhör,

om de föreskrifter som nämnts ovan iakttagits men den som ålagts underhållsskyldighet
likväl icke erhållit kännedom om förfarandet eller haft
möjlighet att bemöta anspråket och sådant förhållande ej beror av försummelse
från hans sida, eller

om avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen
här i riket.

4 §•

Avgörandet anses vara meddelat av behörig myndighet i främmande stat,

om den som ålagts underhållsskyldighet hade sitt hemvist i den staten,
när saken anhängiggjordes,

om den underhållsberättigade hade sitt hemvist i den staten, när saken
anhängiggjordes, eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

om den som ålagts underhållsskyldighet uttryckligen godtagit att saken
prövas av myndigheten eller utan invändning angående myndighetens behörighet
ingått i svaromål i saken.

Om främmande stat vid anslutning till konventionen förbehållit sig att
icke erkänna avgörande av myndighet, vars behörighet betingats av den
underhållsberättigades hemvist, må Konungen förordna att myndighet i
den staten ej skall anses behörig, om myndigheten grundat sin behörighet
på det förhållandet att den underhållsberättigade hade sitt hemvist där.

5 §•

Avgörande som enligt 1—4 §§ gäller här i riket skall på ansökan verkställas
här.

6 §.

Även sådan dom angående underhåll till barn som utan hinder av att den
ej äger laga kraft må verkställas i den stat där den meddelats eller domstols
beslut om underhåll till barn för tiden intill dess laga kraft ägande
dom eller beslut föreligger skall på ansökan verkställas här, om domen eller
beslutet meddelats i stat som avses i 1 § och dom eller beslut av detta slag
kunnat meddelas av svensk domstol i motsvarande fall. Ansökan må icke
bifallas, om sådant förhållande föreligger att enligt 3 eller 4 § ett avgörande
ej skulle gälla här i riket.

7 §•

Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

avgörandet i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet,

bevis att avgörandet må verkställas i den stat där det meddelats,

om underhållsskyldighet ålagts någon som uteblivit eller eljest ej besvarat
framställt anspråk på underhåll, styrkt avskrift av de handlingar genom vilka
saken anhängiggjordes och bevis att dessa handlingar före avgörandet
blivit delgivna i vederbörlig ordning.

Vid handlingarna skall fogas styrkt översättning till svenska språket.

8 §•

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att den som ålagts underhållsskyldighet
haft tillfälle att svara.

9 §•

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställes avgörandet som svensk domstols
dom vilken äger laga kraft, om ej högsta domstolen förordnar annat.
Innehåller avgörandet föreskrift om tvångsmedel, skall den föreskriften ej
vinna tillämpning.

10 §.

Föreskrifterna i denna lag gälla ej i förhållande till Danmark, Finland,
Island och Norge i den mån särskilda bestämmelser äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 mars 1936 (nr 79) om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Härmed, förordnas, att i lagen den 27 mars 1936 om erkännande och verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz skall införas en ny paragraf,
betecknad 13 §, av nedan angiven lydelse.

13 §.

Om erkännande och verkställighet av vissa domar och beslut angående
underhåll till barn gälla särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13!) ur 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Sofiero
den 15 juni 1965.

Närvarande:

Statsråden Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Sven-Eric

Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om godkännande av
den i Haag den 15 april 1958 dagtecknade konventionen om erkännande
och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn samt anför.

Enligt förslag av den åttonde Haagkonferensen för internationell privaträtt
i oktober 1956 antogs den 15 april 1958 en konvention om erkännande
och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn. Texten jämte
svensk översättning torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.

Inom justitiedepartementet upprättades i maj 1957 en promemoria
(stencil) angående 1956 års konventionsförslag. Efter remiss har yttranden
avgetts över denna promemoria av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands
och Jämtlands län, Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsfogdar
och Föreningen Sveriges landsfiskaler. Remissinstanserna har överlämnat
yttranden av överexekutor i Malmö, förste stadsfogdarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, stadsfogdarna i Hälsingborg och Karlstad,
landsfiskalen i Solna distrikt, barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg samt statens socialvårdskonsulenter i första
och tolfte distrikten.

Nordiska departementsöverläggningar angående konventionen har ägt
rum i Oslo den 10 och 11 november 1960 och i Stockholm den 4 och 5 maj
1964.

It Iiihanq till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

Inledning

Åtgärder för alt fastställa och utta underhållsbidrag kan visa sig verkningslösa
i det enskilda fallet till följd av att den underhållsskyldige och
den underhållsberättigade vistas i olika stater. I regel kan underhållsbidrag
som har bestämts i en stat nämligen inte indrivas i annan stat, om överenskommelse
ej har träffats mellan staterna. Saknas överenskommelse,
kan det bli nödvändigt att tillgripa ett tidsödande och kostnadskrävande
domstolsförfarande — om den främmande staten över huvud taget medger
att talan om underhållsbidrag förs vid dess domstolar av någon som
inte är bosatt i staten.

Den ökade internationella rörligheten har medfört att frågan om internationella
överenskommelser angående erkännande och verkställighet av
domar och beslut, som avser familjerättslig underhållsskyldighet, aktualiserats
i olika sammanhang under senare år. Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge avslutade år 1931 en konvention angående indrivning av
underhållsbidrag, vilken har ersatts av en ny konvention den 23 mars 1962
i samma ämne (SÖ 1963: 14). De nordiska länderna ingick vidare den 6
februari 1931 en konvention innehållande internationellt privaträttsliga
bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap m. m. (SÖ 1931:
19). Enligt denna konvention erkänns avgöranden bl. a. om underhållsskyldighet
i anslutning till skillnad i äktenskap. Konventionen den 15 januari
1936 mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av
domar och skiljedomar (SÖ 1936: 10) gäller även domstolsavgöranden i
fråga om underhållsbidrag i de båda länderna.

Vid en av FN anordnad konferens i New York 1956 antogs en konvention
om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (se prop. 1958: 138, SFS
1958:522 och 1961:120—123). Konventionen, som är dagtecknad den 20
juni 1956, trädde i kraft den 25 maj 1957 och gäller f. n. mellan Brasilien,
Centralafrikanska republiken, Ceylon, Chile, Danmark, Finland, Frankrike,
Guatemala, Haiti, Israel, Italien, Jugoslavien, Marocko, Monaco, Nederländerna,
Niger, Norge, Pakistan, Polen, Portugal, Sverige, Tjeckoslovakien,
Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern, Vatikanstaten och Övre Volta.

New Yorkonventionen har till syfte att underlätta indrivandet av underhållsbidrag
till någon, som vistas i konventionsstat, från annan som är underkastad
rättsskipningen i en annan konventionsstat. Detta förverkligas
med hjälp av institutioner som utses till förmedlande och mottagande organ
i varje stat. Sökanden har att göra framställning hos det förmedlande organet
i den stat där han vistas. Detta ser till att framställningen är korrekt i
formellt avseende. Därefter sänds handlingarna till det mottagande organet
i den stat, vars rättsskipning den uppgivne underhållsskyldige är underkastad.
Detta organ skall på sökandens vägnar vidta alla ändamålsenliga
åtgärder för att få ut underhållsbidrag, t. ex. träffa uppgörelse eller
väcka och utföra talan eller söka verkställighet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

New Yorkkonventionen reglerar i huvudsak praktiska anordningar för
att tillhandahålla rättshjälp över gränserna. Den innehåller däremot ej regler
om verkställighet av underhållsbeslut som har meddelats i främmande
stat. Det har förutsatts att särskilda överenskommelser därom -— på bilateral
eller multilateral bas — skall träffas mellan intresserade stater. Förslag
till multilaterala överenskommelser av detta slag framlades dels år 1950 av
Internationella institutet för unifiering av privaträtten (UNIDROIT) och
dels år 1952 av en expertkommitté inom FN. På grundval av dessa utkast
utarbetade den åttonde Haagkonferensen för internationell privaträtt i
oktober 1956 ett förslag till konvention om erkännande och verkställighet
av avgöranden om underhåll till barn. Förslaget antogs av delegaterna från
samtliga deltagande stater (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland,
Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz,
Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland
och Österrike) utom Storbritannien.

Konventionen framlades för undertecknande den 15 april 1958 och har
hittills undertecknats av Belgien, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Norge, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.
Efter det att konventionen hade blivit ratificerad av Belgien, Italien,
Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, trädde den i kraft den 1 januari
1962. Konventionen har därefter ratificerats även av Nederländerna
och Sclrweiz. Även Ungern, som ej har deltagit i Haagkonferensen, har anslutit
sig till konventionen.

Vid åttonde Haagkonferensen utarbetades även eu konvention om tilllämplig
lag beträffande familjerättslig skyldighet att bidraga till barns underhåll.
Denna trädde i kraft den 1 januari 1962. Den har ratificerats av
frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike. Lagkonventionen fastslår den huvudprincipen
alt frågor, i vad mån och mot vem barn äger framställa anspråk på underhållsbidrag,
skall avgöras med tillämpning av den interna lagen i den stat
där barnet har sitt hemvist. Svensk anslutning till lagkonventionen är f. n.
inte aktuell.

Konventionen

Den Haagkonvention som nu är i fråga har till syfte att underlätta erkännande
och verkställighet i konventionsstat av underhållsbeslut som har
meddelats i annan konventionsstat. Konventionens utformning ansluter nära
till den konvention som utarbetades samtidigt och avser tillämplig lag beträtiande
skyldighet att bidraga till barns underhåll. Den är emellertid inte
begränsad till avgöranden som har meddelats med tillämpning av lagkonventionen.
Även beslut i underhållsfrågor enligt intern lagstiftning i ärenden
ulan internationell anknytning eller enligt allmänna internationellt-privaträttsliga
regler kan verkställas med tillämpning av konventionen. Så kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

förhållandet bli exempelvis om den underhållsskyldige och den underhållsberättigade
hade hemvist i samma stat när beslutet i underhållsfrågan
meddelades men någon av parterna sedermera har flyttat till annan stat.

Konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden är alltså
fullt fristående i förhållande till lagkonventionen. Den kan antagas och tilllämpas
av en stat oberoende av om staten också ansluter sig till lagkonventionen.

Konventionen är inte begränsad att gälla enbart medborgare i konventionsstat.
Har någon som ej är medborgare i konventionsstat ålagts underhållsskyldighet
i en sådan stat, är beslutet likväl exekutionstitel i de övriga
staterna. Om den underhållsberättigade är medborgare i stat, som är ansluten
till konventionen, är också utan betydelse vid tillämpning av konventionen.

Konventionen avser enligt art. 1 första stycket erkännande och verkställighet
av avgöranden om underhållsskyldighet till barn. Underhållsskyldigheten
förutsätts vara av familjerättslig natur. Barn utom äktenskap är likställda
med barn i äktenskap. Adoptivbarn äger samma ställning som barn i äktenskap
i överensstämmelse med vad som eljest är fallet i flertalet stater i
underhållsfrågor. Är den underhållsberättigade gift eller har han fyllt tjugnett
år, vinner konventionen ej tillämpning. Om avgörandet reglerar även andra
frågor, exempelvis om faderskap, vårdnad eller umgänge, omfattas dessa
frågor inte av konventionen. Detta är utsagt i artikelns andra stycke. Enligt
tredje stycket har konventionen ej heller tillämpning på beslut om underhållsskyldighet
mellan syskon eller andra släktingar i sidled.

I art. 2 anges förutsättningar för att avgörande som har meddelats i en
stat skall erkännas och kunna verkställas i annan konventionsstat. Under
p. 1 föreskrivs att myndighet som har meddelat avgörandet skall ha varit behörig
enligt konventionen. Med »myndighet» förstås såväl domstolar som
administrativa myndigheter. De myndigheter som konventionen erkänner
såsom behöriga anges närmare i art. 3. Enligt p. 2 i art. 2 skall den person
mot vilken anspråket riktas ha blivit vederbörligen kallad till myndigheten
eller eljest företrädd hos myndigheten. Denna fråga prövas enligt lagstiftningen
i det land som myndigheten tillhör (lex fori). Avgörande som har
meddelats utan att den underhållsskyldige fått kännedom om förfarandet eller
haft möjlighet att bemöta framställt anspråk må frånkännas giltighet,
om försummelse inte kan läggas den underhållsskyldige till last. Enligt p. 3
skall avgörandet ha vunnit laga kraft, innan verkställighet får ske. Med
hänsyn till att verkställighetsärendena ofta bör behandlas med skyndsamhet,
kan även avgöranden, som länder till efterrättelse innan de har vunnit
laga kraft, eller interimistiska beslut verkställas under vissa förutsättningar.
Enligt vad som sägs i p. 4 får det främmande avgörandet inte strida mot
avgörande i samma sak och mellan samma parter i den stat där avgörandet
åberopas. Den regeln kompletteras med en bestämmelse av innebörd att

Kungl. Maj:ts proposition nr 13:9 år 1965

erkännande och verkställighet av ett avgörande må vägras om, när avgörandet
meddelades, sak som nu har sagts var anhängig i den stat där det
åberopas. Dessa regler är en följd av att konventionen tillerkänner behörighet
åt myndigheter i skilda stater. P. 5 slutligen innehåller en ordre
public-klausul, enligt vilken det främmande avgörandet inte får vara uppenbart
oförenligt med grunderna för rättsordningen i den stat där det åberopas.

Art. 3 anger de myndigheter vilkas avgöranden omfattas av konventionen.
I detta hänseende bygger konventionen på principen om »dubbel kompetens»,
vilken innebär bl. a. att ett beslut kan erkännas och verkställas om
det har meddelats av kompetent myndighet antingen i den underhållsskyldiges
hemviststat (p. 1) eller i den underhållsberättigades (barnets) hemviststat
(p. 2). I anslutning härtill har en bestämmelse intagits i art. 18, som
ger stat rätt att göra det förbehållet att staten ej erkänner och verkställer
avgöranden som har meddelats i barnets hemviststat, om barnets hemvist
i den staten utgjort grunden för den beslutande myndighetens behörighet.
Ett sådant förbehåll har reciprok verkan. Stat som har begagnat sig av förbehållsrätten
kan därför ej påfordra att avgörande av inhemsk myndighet
erkänns och verkställs enligt konventionen, om myndigheten grundar sin
behörighet på att barnet har hemvist i staten. Enligt vad som slutligen sägs
i p. 3 i art. 3 anses myndighet vara behörig även när den underhållsskyldige
uttryckligen eller tyst har underkastat sig att underhållsfrågan handläggs
av myndigheten (s. k. prorogation).

I art. A anges de handlingar som skall företes när konventionen åberopas
i ett ärende. Sökanden skall förete ett exemplar av avgörandet och bevis att
det må verkställas i den stat där det har träffats. Om avgörandet har meddelats
i den underhållsskyldiges frånvaro, skall dessutom företes styrkt avskrift
av de handlingar genom vilka saken anhängiggjordes samt bevis om
att dessa handlingar bär blivit delgivna i vederbörlig ordning.

Art. 5 innehåller bestämmelser om den prövning som skall göras i verkställighetslandet.
Prövningen avses skola omfatta endast de villkor som är
nämnda i art. 2 och de handlingar som anges i art. 4.

Bestämmelserna i art. 6 berör sådant särskilt exekvaturförfarande som
ibland krävs för verkställighet av beslut. Exekvaturförfarandet innebär att
beslutet fastställs eller formellt prövas i viss ordning, innan verkställighet
får ske. Enligt föreskrifterna i artikeln skall lagen i verkställighetslandet
tillämpas på exekvaturförfarandet, om annat ej följer av konventionen. Avgörande,
som må verkställas enligt förordnande i exekvaturförfarandet,
skall ges samma kraft och verkan som om det härrörde från behörig myndighet
i verkställighetslandet.

1 fråga om beslut om periodiskt utgående bidrag skall verkställighet kunna
beviljas, enligt vad som sägs i art. 7, både för belopp som redan har förfallit
till betalning och för belopp som förfaller till betalning först framdeles.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1965

A\ art. 8 tramgår att konventionens bestämmelser angående erkännande
och verkställighet av avgöranden gäller även för nytt avgörande om ändring
av redan fastställt underhållsbidrag.

I art. 9 behandlas vissa förmåner som åtnjuts i samband med verkställighetsförfarandet.
I överensstämmelse med 1954 års Haagkonvention angående
vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur ges regler
om fri rättshjälp och om befrielse från ställande av säkerhet för rättegångskostnad.
Sålunda skall part, som har åtnjutit fri rättshjälp i den stat
där avgörandet meddelades, ha sådan förmån även i förfarandet för verkställighet
av avgörandet. Det får ej heller krävas att säkerhet skall ställas
lör rättegångskostnad. Dessutom är handlingar som företes enligt konventionen
undantagna från viserings- och legaliseringsskyldighet.

Genom föreskrifterna i art. 10 förbinder sig konventionsstaterna att underlätta
överförandet av bidragsmedel till annan stat.

Konventionen utgör enligt art. 11 inte hinder för den underhållsberättigade
att åberopa andra bestämmelser som kan vara förmånligare för honom
än konventionens regler. Sådana bestämmelser kan finnas exempelvis i bilaterala
överenskommelser mellan stater. Enligt art. 12 begränsas konventionens
tillämplighet till beslut som har meddelats efter det att konventionen
har trätt i kraft. På grund av föreskrifterna i art. 13 skall konventionsstaterna
underrätta varandra genom förmedling av Nederländernas regering
om de myndigheter som är behöriga inom varje stat att besluta i underhällsfrågor
och att förordna att utländska avgöranden må verkställas.

Art. U—19 innehåller sedvanliga bestämmelser om ikraftträdande och undertecknande
av konventionen. I art. 14 sägs att konventionen är tillämplig
på de fördragsslutande staternas moderlandsområden. Enligt art. 15 är
konventionen öppen för undertecknande av de stater som var företrädda vid
Haagkonferensens åttonde session. Art. 17 föreskriver att även andra länder
kan ansluta sig till konventionen. Sådan anslutning får emellertid verkan
endast i förhållande till stat som uttryckligen har förklarat sig godta anslutningen.
Motsvarande gäller tillkännagivande av stat att konventionen
skall vinna tillämpning på territorium utanför dess moderlandsområden.
Enligt art. 16 träder konventionen i kraft på sextionde dagen efter det att
konventionen har ratificerats av fyra stater. För signatärmakt som ratificerar
konventionen senare sker ikraftträdandet sextio dagar efter ratifikationen.
Art. 18 medger att stat gör förbehåll till konventionen enligt vad som
föi ut har nämnts. Art 19 föreskriver att konventionen gäller i fem år med
automatisk förlängning för fem år i sänder, om uppsägning inte sker.

Remissyttrandena

Remissinstanserna, som avgav sina yttranden redan år 1957, har allmänt
tillstyrkt eller ställt sig positiva till att Sverige ansluter sig till konventionen.
En avvisande hållning till konventionen intar endast Sveriges advokatsamfund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 13!) år 1965

Åtskilliga instanser understryker vikten av en internationell reglering a\
verkställighet av beslut om underhåll till barn. Svea hovrätt erinrar om att
möjligheterna att verkställa utländska domar eller beslut om bidrag till
barns underhåll i vårt land är ytterst begränsade t. n. Detsamma gäller i
fråga om möjligheterna att vinna verkställighet i andra länder av motsvarande
avgöranden som har meddelats i Sverige. Den utvidgning av dessa
möjligheter som konventionen syftar till synes därför önskvärd. Hovrätten
för Nedre Norrland finner det principiellt önskvärt att den restriktivitet som
utmärker svensk rätt i fråga om erkännande och verkställighet av utländska
domar och beslut uppmjukas. Det steg i denna riktning som konventionen
innebär är därför väl motiverat allmänt sett. Konventionen synes ägnad att
tillgodose tillbörliga anspråk på rättssäkerhet. Länsstyrelsen i Jämtlands län
säger sig ha en mycket god erfarenhet av nordiska konventionen angående
indrivning av underhållsbidrag. De ökade möjligheter till indrivning av underhållsbidrag
till barn, som Haagkonventionen innebär, hälsas därför med
tillfredsställelse. Statens socialvårdskonsulent i första distriktet uttalar att
konventionen torde ge barnavårdsmännen ökade möjligheter att tillvarata
sina klienters intressen. Klienterna är till allt större del barn i internationella
förbindelser. Socialvårdskonsnlenten i tolfte distriktet framhåller att behovet
av att vidta åtgärder i andra länder mot underhållsskyldiga har blivit
särskilt markant efter sista världskriget med dess befolkningsflyttningar
och ökade rörlighet.

Barnavårdsnämnden i Hälsingborg upplyser att den har stora svårigheter
att indriva underhållsbidrag från underhållsskyldiga som inte bor i de nordiska
länderna. Det är önskvärt att konventionen skall koinma att omfattas
av ett betydligt större antal länder än dem som är medlemmar i Haagkonferensen,
framför allt USA och Australien. Samma synpunkter anlägger barnavårdsnämnden
i Göteborg.

Barnavårdsnämnden i Stockholm åberopar ett tjänsteutlåtande av barnavårdsdirektören
i Stockholm, som betonar att det i realiteten endast är möjligt
att på frivillig väg få ut underhållsbidrag från fäder bosatta utomlands.

I regel är det uteslutet av legala eller praktiska skäl att genom rättegång
få ny dom i faderns hemviststat. Det måste betraktas som eu mycket stor
fördel att svenska domar på underhållsbidrag blir exigibla i konventionsstaterna.
Inte minst betydelsefullt är att även beslut i undcrhållsfrågor, som
har meddelats i mål utan internationell anknytning, skall kunna verkställas.
Om svensk fader till svenskt barn bosätter sig i annan konventionsstat, kommer
sålunda exekutiva åtgärder att kunna vidtas. Ehuru konventionen
medger verkställighet inom alltför snäva gränser från svensk synpunkt, är
den väl ägnad att bidra till lösningen av problem som oftast har framstått
såsom helt olösliga i det praktiska barnavårdsarbetet.

Ett par remissinstanser finner det vara en brist att underhållsbidrag som
bär fastställts genom avtal ej kan indrivas enligt konventionen. Sociulslyrelsen
erinrar om att underhållsskyldighet till barn utom äktenskap bär i lan -

Kungl. Maj:Is proposition nr 139 år 1965

del i flertalet fall fastställs genom avtal enligt 7 kap. 7 § föräldrabalken,
medan konventionen medger verkställighet endast av underhållsskyldighet
som har fastställts genom myndighets beslut. Barnavårdsdirektören i Stockholm
anser att konventionens praktiska betydelse härigenom avsevärt föri
ingas. Enligt barnavårdsdirektörens uppfattning torde konsekvensen bli, alt
barnavårdsmännen i större utsträckning söker få domstols beslut om underhållsskyldighet,
fastän enighet kan uppnås frivilligt.

Föreningen Sveriges häradshövdingar tar upp frågan om betydelsen av
lagstiftning rörande generell förhöjning av underhållsbidrag. Föreningen
framhåller att det av ordalagen i art. 8 vill synas som om särskilt beslut av
myndighet skulle fordras för att man skall kunna ta ut sådan förhöjning
av utdömt underhållsbidrag som på grund av ändring i penningvärdet följ er
direkt av lagbestämmelse i det land där underbållsavgörandet har meddelats.
Detta synes opraktiskt, eftersom sådana lagbestämmelser kan bli ganska
vanliga i framtiden. Även barnavårdsdirektören i Stockholm förmodar att
domstolsprövning blir nödvändig, när det genom lag har bestämts om generell
höjning av underhållsbidrag.

Frågan om det utländska avgörandet bör underkastas prövning i Sverige i
materiellrättsligt hänseende behandlas av Svea hovrätt, som påpekar att konventionen
i viss mån bygger på samma principer som ligger till grund för
den lag som infördes i anslutning till avtalet med Schweiz om erkännande
och verkställighet av domar m. m. I fråga om bl.a. familjerättsliga avgöranden
gäller enligt denna lag att schweizisk dom ej får verkställas här i
landet, om det materiella avgörandet har grundats på lag vars bestämmelser
strider mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt här gällande internationellt-privaträttsliga
regler. I motiven till lagen har betonats det offentliga
intresse som talar för uppställandet av en sådan regel på det familjerättsliga
området. Det synes hovrätten i viss mån betänkligt att det inte
finns någon bestämmelse av motsvarande innebörd i föreliggande konvention
utan endast en ordre public-klausul av mycket begränsad räckvidd.
Fall kan uppkomma när verkställighet begärs här i riket enligt konventionen
av dom eller beslut, som ej skulle få verkställas i Sverige enligt den
grundsats vilken har kommit till uttryck i berörda lag. Det kan emellertid
antas att sådana tall blir sällsynta. Förhållandet bör enligt hovrättens mening
inte hindra att konventionen godtas.

Socialstyrelsen antyder möjligheten att de stater, där underhållsbidrag till
barn utom äktenskap ej kan utdömas, kommer alt vägra verkställighet med
hänvisning till ordre public-klausulen. Om detta sker, kommer konventionens
betydelse att avsevärt begränsas för Sveriges del.

Sveriges advokatsamfund framhåller att frågan om erkännande av utländska
myndigheters beslut och medgivande av exigibilitet i Sverige av sådana
beslut är ömtålig och fordrar ett noggrant övervägande. Som förutsättning
för erkännande av sådana beslut fordras dels att rättsuppfattningen i dessa
länder i stort sett överensstämmer med svensk rättsuppfattning och dels att

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

det rättsliga förfarandet är tillfredsställande ordnat enligt svensk uppfattning.
Man måste därför gå mycket varsamt fram, när det gäller att delta i
en konvention med ett flertal främmande länder angående verkställighet av
utländska domar och beslut. Även om den föreslagna konventionen är starkt
begränsad med hänsyn till de avgöranden som kan verkställas, är det dock
fråga om beslut som kan vara av stor ekonomisk betydelse för den betalningsskyldige.
Därtill kommer att konventionen skall omfatta inte endast
domstols domar och beslut utan även sådana administrativa förelägganden
och beslut om underhållsskyldighet som förekommer i en del länder. Visserligen
har Sverige i konvention med de nordiska staterna medgett verkställighet
av administrativa myndigheters beslut om underhållsbidrag, men dessa
staters rättsordningar överensstämmer i stort med den svenska. Det synes
samfundet vara av stor vikt att man är ytterligt försiktig med att utsträcka
denna möjlighet till beslut av administrativa myndigheter i stater, vilkas
rättsordningar avsevärt avviker från den svenska. Samfundet anser att Sverige
inte bör ansluta sig till konventionen. Den rätta vägen bör i stället vara
att Sverige efter noggrann prövning av alla föreliggande omständigheter träffar
separata avtal med skilda stater i den mån så finnes lämpligt.

Departementschefen

Olikheter i rättsuppfattning och rättssystem mellan olika stater har fått
den i och för sig naturliga följden att åtgärder och beslut av myndighet i en
stat oftast ej kan utan vidare accepteras som gällande i annan stat. Givet
är att detta förhållande kan föranleda olägenheter bl.a. för den enskilde.
Till följd av den ökande rörligheten över gränserna aktualiseras problem av
denna art oftare än förr. På detta område — liksom i många andra sammanhang
— har det blivit angeläget att staterna i samråd söker överbrygga
och utjämna svårigheterna. I första hand har man sökt göra detta genom
bilaterala avtal mellan stater inom begränsade rättsområden. Under senare
år har strävandena alltmer inriktats på att söka finna lösningar på multilateral
bas. Detta gäller i fråga om olika slag av myndighets åtgärder och
beslut. 1958 års Haagkonvention som redovisas här erbjuder en reglering
i fråga om avgöranden om familjerättsligt underhåll till barn.

Haagkonventionens regler avser att möjliggöra att avgöranden som har
meddelats i en stat om att underhåll skall utgå till barn erkänns och verkställs
i annan stat. Huvudsyftet med konventionen är att beslut om underhållsskyldighet
i konventionsstat skall vara exekutionstitel i de övriga anslutna
staterna. Detta är den principiella innebörden av förpliktelserna enligt
konventionen. I överensstämmelse med det sociala och humanitära intresse
som uppbär konventionen har dess förpliktelser ej begränsats till att
gälla enbart sådana parter som är medborgare i konventionsstater. Den imderhållsberättigades
eller den underhållsskyldiges nationalitet är således
utan betydelse. Alt myndighet som har fattat underhållsbeslutet tillhör kon 2f

Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1965

ventionsstat är avgörande för att förpliktelserna enligt konventionen skall
inträda. Med hänsyn till den relativt vida omfattningen av åtagandena har
konventionen utformats som en s. k. sluten konvention. I princip kan sålunda
endast stater som var representerade vid åttonde Haagkonferensen
vinna tillträde. Annan stat kan ansluta sig, men anslutningen gäller blott
i förhållande till konventionsstater som uttryckligen har förklarat sig godta
densamma. Konventionen gäller vidare enbart i fråga om avgöranden som
har meddelats sedan den har trätt i kraft.

Bestämmelserna i svensk lagstiftning om familjerättsligt underhåll till
barn har en utpräglad karaktär av skyddsbestämmelser till förmån för barnet.
Särskilt de utomäktenskapliga barnens rättsställning torde vara förmånligare
i vårt land än i många andra länder. Det överensstämmer otvetydigt
med vår grundsyn att barns rättigheter blir tillgodosedda på alla sätt oberoende
av var barnet bor och oberoende av var den som har att svara för barnets
underhåll stadigvarande vistas. Konventionens praktiska betydelse begränsas
— såsom har anmärkts av några remissinstanser — i viss mån av
att avtal om underhåll inte omfattas av konventionens regler. Från svensk
synpunkt är det därför i första hand av intresse att Haagkonventionen möjliggör
att svenska domar på underhållsbidrag blir exigibla i andra stater.
Nämnas bör att ett svenskt lagsökningsutslag är att anse som exekutionstitel
enligt konventionen. Enligt vad som har påpekats under remissbehandlingen
är det betydelsefullt alt även beslut i underhållsfrägor, som
bär meddelats i mål utan internationell anknytning, skall kunna verkställas
i annan stat.

I detta sammanhang torde även ett särskilt spörsmål böra beröras som har
uppmärksammats under remissbehandlingen. Detta gäller om verkställighet
enligt konventionen skall omfatta generell höjning av underhållsbidrag
enligt lagstiftning som gäller i det land där ett avgörande har meddelats.
Det har därvid antytts att särskilt beslut av myndighet skulle krävas för att
höjt underhållsbidrag skulle kunna uttas i verkställighetslandet. Av förarbetena
till konventionen framgår emellertid att sådan lagstiftning har förutsatts
skola beaktas ex officio.

Betydelsen av en internationell reglering, som är av Haagkonventionens
karaktär, blir givetvis väsentligen beroende av hur många och vilka stater
som ansluter sig till densamma. De nordiska länderna har till en början
hållit sig avvaktande i frågan om en anslutning. Ett väsentligt motiv härför
har varit att man velat se, om konventionen skulle få bredare anslutning
och hur konventionen tillämpas i praktiken. Numera har flera av de
större kontinentala staterna i Europa tillträtt konventionen. Såvitt kan bedömas
synes konventionen kunna verksamt bidra till att underlätta indrivningen
av underhållsbidrag över gränserna. Inom ramen för det nordiska
lagsamarbetet föreligger enighet om att de nordiska länderna nu
lämpligen bör ratificera konventionen. Det är förutsatt att åtgärder bör
vidtas så att konventionen kan träda i kraft snarast möjligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

I väsentliga hänseenden saknas stöd i lag för att åtagandena enligt Haagkonventionen
skall kunna fullgöras i Sverige. I anslutning till tidigare inellanstatliga
avtal som har ingåtts angående erkännande eller verkställighet
av utländska domar eller beslut har särskild lagstiftning genomförts, som
närmast har tagit sikte på vad de då aktuella avtalen har krävt. Bestämmelser
som avser civilrättsliga avgöranden finns f. n. bl. a. i lagen den 27
mars 1936 (nr 79) om erkännande och verkställighet av dom som meddeiats
i Schweiz, lagen den 5 mars 1937 (nr 81) om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo och lagen den 3 maj 1963 (nr 138) i anledning
av Sveriges anslutning till de internationella fördragen angående godsbefordran
å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods.
I fråga om enbart nordiska avgöranden gäller lagen den 2 december
1932 (nr 540) om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i
Danmark, Finland, Island eller Norge, och lagen den 21 september 1962 (nr
512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge.

År 1960 uppdrogs åt en särskild utredningsman att undersöka, om generella
bestämmelser om erkännande och verkställighet av främmande domar
kan införas i vår lagstiftning. Enligt direktiven för utredningen bör
denna lagstiftning omfatta utländska domar i tvistemål i så vid utsträckning
som möjligt (se riksdagsber. 1961 I Ju 48). Utredningen bedrivs i
samverkan med pågående fortsatt konventionsarbete i Haag i syfte att nå
fram bl.a. till multilaterala konventionsregler om ömsesidigt erkännande avdomar
i förmögenlietsrättsliga mål. Under den tionde Haagkonferensen hösten
1964 behandlades dessa konventionsfrågor. Slutlig utformning av regleringen
nåddes dock ej. Meningen är att arbetet skall slutföras vid en fortsatt
konferens i Haag tidigast under år 1966. Först därefter kan den svenska
utredningen mera slutligt överväga möjligheterna att skapa en generell
svensk lagstiftning.

Ett skäl för att en svensk anslutning till 1958 års Haagkonvention fått
anstå har tidigare varit att resultatet av utredningsarbetet om de allmänna
principerna för vår interna lagstiftning om erkännande och verkställighet
av utländska domar om möjligt borde avvaktas. Som förhållandena numera
har utvecklats torde det dock ännu dröja åtskillig lid, innan detta arbete
kan tänkas leda till införandet av lagbestämmelser. Haagkonventionen bör
— enligt vad jag redan har anfört — ratificeras inom kort. Hinder torde
inte föreligga att den lagstiftning som fordras för anslutningen till konventionen
utformas i överensstämmelse med de principer som har tillämpats
hittills i liknande sammanhang. Det synes kunna ske utan att man
föregriper ställningstagandet till den planerade lagreformen av vidare räckvidd.
En lagstiftning enligt dessa principer, som innebär bl.a. att verkställighet
sker efter viss prövning i ett exekvaturförfarande, lorde ulan tvivel
erbjuda den rättssäkerhet som rimligen kan krävas av den enskilde även
i de rättsförhållanden på vilka Haagkonventionen blir tillämplig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

Konventionen avser erkännande och verkställighet i första hand av domstolsavgöranden.
Den omfattar också underhållsbeslut av administrativ
myndighet. En remissinstans har ansett att man bör vara försiktig med att
medge verkställighet av beslut av administrativa myndigheter i stater vilkas
rättsordningar avsevärt avviker från den svenska. Av de stater som var representerade
vid åttonde Haagkonferensen tillämpas förfarandet med administrativa
beslut om underhållsskyldighet endast i Danmark, Norge,
Schweiz (t. ex. kantonen Vaud) och Österrike. I förhållande till de nordiska
staterna har Sverige redan medgett att de administrativa besluten kan verkställas
här enligt 1962 års nordiska konvention, jfr 1 § lagen om indrivning
i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island
eller Norge. Även i Schweiz och Österrike torde det rättsliga förfarandet hos
de administrativa myndigheterna fylla kraven på tillfredsställande rättssäkerhet
enligt svensk uppfattning. Jag vill dessutom åter erinra om att Sverige
blir bundet i förhållande till stat, som ej var företrädd vid åttonde Haagkonferensen,
endast om anslutningen godkänns från svensk sida. Nämnas
bör att det är förutsatt att sådant godkännande bör lämnas först efter fortsatt
nordiskt samråd.

Med utgångspunkt från vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet
upprättats

förslag till lag om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar
och beslut angående underhåll till barn och

förslag till lag angående ändring i lagen den 27 mars 1936 (nr 79) om
erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Lagförslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 21.

I samband med att konventionen träder i kraft krävs även vissa ändringar
i författningar som utfärdas av Kungl. Maj :t. Jag syftar närmast på bestämmelser
om fri rättshjälp och om säkerhet för rättegångskostnad (art. 9).

Förslaget till lag om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar
och beslut angående underhåll till barn

1 §•

Lagens allmänna tillämpningsområde torde böra begränsas till att avse
de stater som har tillträtt Haagkonventionen. I förhållande till stater, som
var representerade vid åttonde Haagkonferensen och som ratificerar konventionen,
får Sverige folkrättslig förpliktelse att tillämpa konventionens
bestämmelser efter det att Sverige har ratificerat konventionen (art. 16).
Även andra än konferensstaterna kan vinna anslutning. Sådan anslutning

1 Förslaget till lag angående ändring i lagen om erkännande och verkställighet av dom som
meddelats i Schweizj har uteslutits i bilagan. Det är likalydande med det förslag som är fogat
vid propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

gäller endast i förhållande till konventionsstat som godkänner anslutningen
(art. 17). Det synes böra tilläggas Kungl. Maj:t att bestämma på vilka anslutna
stater som lagen skall vara tillämplig. Bestämmelsen i paragrafens
första stycke har utformats i enlighet härmed.

Lagen bör — liksom konventionen (art. 12) — vinna tillämpning endast
på avgöranden som har meddelats i viss främmande stat sedan konventionen
har trätt i kraft mellan Sverige och den staten. Detta torde få närmare
regleras i Kungl. Maj :ts förordnande om tillämpningen i förhållande till
de olika staterna.

De domar och beslut som skall kunna erkännas benämns »avgörande» i
lagförslagets olika bestämmelser. I andra stycket av 1 § definieras »avgörande».
Det klargörs att därmed avses såväl domstolsavgöranden som administrativa
avgöranden. Sådana förelägganden och andra administrativa
beslut som nu förekommer i Danmark, Norge, Schweiz och Österrike hänförs
alltså hit. Endast beslut som är att anse som slutliga omfattas av benämningen.
I överensstämmelse med den teknik som begagnas i konventionen
innebär detta bl. a. att vissa beslut, som avses i 6 § och vilka ej är
slutliga, inte får den rättsverkan att de »erkänns» här i riket. Genom den
gjorda begreppsbestämningen markeras dessutom att endast sådan underhållsskyldighet
som har fastställts av myndighet avses. Således faller privaträttsliga
avtal om underhåll utanför tillämpningsområdet.

2 §•

I paragrafen anges vilka avgöranden som erkänns enligt lagen och vissa
grundläggande villkor härför.

Åtagandena enligt konventionen består i första hand i att avgörande i konventionsstat
skall erkännas i de andra konventionsstaterna. Den närmare
innebörden av att ett avgörande »erkänns» framgår ej direkt av konventionen.
I enlighet med internationell praxis torde avsikten vara att det utländska
avgörandet skall tillmätas en rättslig betydelse som motsvarar rättsverkan
hos ett avgörande i samma sak av en konventionsstats egna myndigheter. I
svenska lagtexter, som har antagits i anslutning till andra mellanstatliga avtal
med motsvarande avtalsförpliktelse, sägs att ett avgörande »gäller här i
liket». Samma formulering torde böra användas i detta sammanhang. En
av rättsverkningarna hos det utländska avgörandet blir bl. a. att det kan få
betydelse som rättegångshinder. Denna rättsverkan blir dock i viss mån
begränsad enligt den nu föreslagna lagen, eftersom en konkurrerande dom
som meddelas efter rättegång i Sverige ges företräde på grund av en bestämmelse
i 3 § andra stycket (jfr art. 2 p. 4 konventionen).

I anslutning till art. 1 och art. 2 p. 3 föreslås i 2 § den huvudregeln att
lagakraftvunnet avgörande, som har meddelats i den främmande staten
och som ålägger någon att utge bidrag till barns underhåll, gäller även här
i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

1 överensstämmelse med konventionen avser lagregeln barn i eller utom
äktenskap eller adoptivbarn. Under Haagkonferensen framhölls att begreppet
adoptivbarn bör tolkas extensivt och omfatta alla former av adoption.
Även underhållsskyldighet gentemot styvbarn torde omfattas av konventionen.
Närmare precisering synes ej behöva göras i lagen.

Enligt art. 1 tredje stycket är konventionen inte tillämplig på avgörande
om underhållsskyldighet mellan släktingar i sidled. Det synes ej vara påkallat
att göra motsvarande inskränkning i den svenska lagen.

Enligt art. 8 i konventionen skall konventionsvillkoren för erkännande och
verkställighet äga motsvarande tillämpning på avgörande som har meddelats
i konventionsstat i fråga om ändring av fastställt underhållsbidrag. Det
synes ej vara nödvändigt att införa en särskild bestämmelse av detta innehåll
i lagen. Ändringsavgörandet är ju processuellt fristående. Med den
föreslagna utformningen av lagens bestämmelser omfattar de utan vidare
även ändringsavgöranden. Möjligheten att erkänna ändringsbeslut avses vidare
inte vara beroende av att huvudbeslutet omfattas av lagen. Jämkningsbeslut
som har meddelats i konventionsstat torde sålunda kunna erkännas,
även om huvudbeslutet har getts i stat som ej är ansluten till konventionen.

Enligt svensk rätt torde jämkning av ett underhållsavgörande f.n. inte
kunna vinnas retroaktivt, dvs. för tid innan yrkande därom har framställts
(se NJA 1929 s. 35). I regel torde anledning dock ej förekomma att på grund
av ordre public-hänsyn vägra verkställighet i Sverige av ett utländskt ändringsbeslut
med verkan t.ex. redan från den tidpunkt då de ändrade förhållandena
faktiskt har inträtt.

Bestämmelsen i 2 § lagförslaget innebär alt endast avgöranden som går
ut på bifall i något hänseende till anspråk på underhåll till barn erkänns som
giltiga. Ehuru konventionen ej uttryckligen gör denna begränsning, bygger
dess regler uppenbarligen på den förutsättningen. Det är alltså fråga om
sådana avgöranden som i princip kan läggas till grund för verkställighet.
Regler som avser verkställigheten i Sverige av dessa avgöranden föreslås i 5
och 7—9 §§ lagförslaget.

3 §•

I denna paragraf har upptagits vissa villkor som begränsar räckvidden
av den allmänna regeln i 2 §. Bestämmelserna ansluter till art. 1 första
stycket samt art. 2 p. 1, 2, 4 och 5 i konventionen.

I paragrafens första stycke föreskrivs att ett avgörande ej är gällande här
i riket i fråga om underhåll för tid då den som bidraget avser är gift eller
efter det han har fyllt 21 år (jfr art. 1). Om den underhållsberätttigade har
varit gift men erhållit äktenskapsskillnad före 21 års ålder, blir lagen
tillämplig på underhållsskyldighet för tiden dels före äktenskapet, dels
efter skillnaden och fram till tjugoettårsdagen.

För erkännande krävs vidare, i överensstämmelse med art. 2 p. 1, att
den myndighet som har meddelat avgörandet skall ha varit behörig. Detta

Kungl. Maj. ts proposition nr 13:9 år 1903

framgår av inledningsbestämmelsen i paragrafens andra stycke. Som tidigare
har nämnts förstås med myndighet såväl domstol som administrativ
myndighet. Vilka myndigheter som anses vara behöriga i lagens mening
anges närmare i 4 §.

1 anslutning till art. 2 p. 4 i konventionen föreslås även regler, som begränsar
de rättsliga verkningarna av ett avgörande av utländsk myndighet
som i och för sig anses behörig. Begränsningarna inträder i vissa fall då
litispendens eller konkurrens mellan in- och utländska avgöranden föreligger.
Enligt dessa regler erkänns det utländska avgörandet ej, om mål
i samma sak var anhängigt här när avgörandet meddelades. Ett utländskt
avgörande blir inte heller gällande här, om svensk dom har meddelats i
samma sak. Den svenska domen avses skola få företräde oberoende av
om den har meddelats före eller efter det utländska avgörandet. Det är
utan betydelse, om domen har vunnit laga kraft eller ej när det utländska
avgörandet meddelades eller när dess erkännande aktualiseras här. Anledningen
till att man ansåg sig böra stanna vid sådana lösningar under Haagkonferensen
var att konventionen i art. 3 tillerkänner samtidig jurisdiktionskompetens
åt myndigheter i flera stater — motsvarande kompetensregler
återfinns i 4 § lagförslaget. I den principiella frågan om den lämpliga
avgränsningen av den rättsverkan som skall tillerkännas utländska domar
och beslut här i landet torde det ej finnas anledning att i detta sammanhang
överväga möjligheterna att godta ett vidare tillämpningsområde än som
avses med de nu aktuella konventionsåtagandena.

3 § andra stycket innehåller vidare bestämmelse av innebörd att ett
utländskt avgörande ej erkänns på grund av vissa omständigheter som är
att hänföra till det processuella förfarandet hos den beslutande myndigheten.
I enlighet med vad som sägs i art. 2 p. 2 i konventionen anges först de
fall att den som har ålagts underhållsskyldighet ej har blivit kallad till
eller varit företrädd inför myndigheten i överensstämmelse med föreskrifterna
i den stat myndigheten tillhör. Man har funnit anledning att särskilt beakta
dessa situationer, eftersom det kan föreligga svårigheter att få till stånd
delgivning av kallelser och andra handlingar i de mål och ärenden som här
kommer i fråga. De har ju ofta internationell anknytning redan innan avgörandet
meddelas. Även de fall som anges därefter i lagbestämmelsen har
sin grund i delgivningsproblemen. Även om vederbörliga processuella föreskrifter
har iakttagits men den som har ålagts underhållsskyldighet likväl ej
har fått kännedom om förfarandet eller haft möjlighet att bemöta anspråket,
kan avgörandet betraktas som ogiltigt. Eu förutsättning härför är att
det ej beror på försummelse från hans sida att han bär varit ovetande om
förfarandet eller blivit ur stånd att ingå i svaromål. Denna reglering syftar
närmast på sådana avgöranden som har meddelats i parts frånvaro efter
endast sådan formell delgivning av stämning som medges i åtskilliga stater,
antingen genom kungörelse eller genom annat rent formalförfarande (jfr
prop. 195(i: 100 s. 3).

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

Enligt vad som slutligen sägs i denna paragraf gäller ett utländskt avgörande
ej heller, om det är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen
här i riket. Bestämmelsen svarar mot art. 2 p. 5 i konventionen.

4 §.

I paragrafen anges lagens villkor för att ett avgörande skall anses vara
meddelat av behörig utländsk myndighet. Första stycket motsvarar art. 3
i konventionen. Andra stycket anknyter till art. 18.

Remissyttrandena. I sitt yttrande över konventionen finner Sveriges advokatsamfund
det angeläget att Sverige vid en anslutning gör förbehåll i enlighet
med art. 18 i fråga om avgöranden, meddelade av utländsk myndighet
vars behörighet har betingats av den underhållsberättigades hemvist i myndighetens
stat. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser däremot ej skäl
föreligga för sådant förbehåll. Det synes inte rimligt att Sverige i ett fall
som angår svenskt barn skulle vägra verkställighet av beslut som har meddelats
i det land där barnet bor. Hovrätten påpekar att art. 18 inte torde
medge förbehåll som begränsas att avse endast utländska underhållsberättigade.

Departementschefen. Som tidigare har nämnts avses den föreslagna lagen
bli tillämplig på avgöranden som har meddelats i annan konventionsstat.

I fråga om de villkor som skall uppställas för att ett avgörande av myndighet
i viss konventionsstat skall accepteras bygger konventionen på principen
om »dubbel kompetens» enligt vad som framgår av art. 3. Denna
princip innebär bl.a. att ett avgörande skall anses vara meddelat av behörig
myndighet, om antingen den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade,
när saken anhängiggjordes, hade sitt hemvist i den stat där
myndigheten verkar. Enligt art. 18 i konventionen har stat emellertid rätt
att göra förbehåll, som innebär att staten inte erkänner och verkställer ett
avgörande, om den beslutande myndigheten har grundat sin behörighet på
det förhållandet att den underhållsberättigade hade sitt hemvist i den stat
som myndigheten tillhör. Stat som har begagnat sig av förbehållsrätten kan
emellertid ej påfordra att avgörande av en av dess egna myndigheter erkänns
och verkställs, om myndighetens behörighet beror av att den underhållsberättigade
har hemvist i staten.

Från svensk synpunkt bör myndighet utan tvivel kunna godtas som
behörig, om den som har ålagts underhållsskyldighet hade hemvist i myndighetens
stat, när saken anhängiggjordes. I fråga om avgöranden i den
underhållsberättigades hemviststat har en remissinstans hävdat att Sverige
bör begagna sig av möjligheten att göra förbehåll. Ett sådant förbehåll
skulle innebära att Sverige ej åtog sig konventionens förpliktelser i

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1903

iråga om underhållsavgörande av myndighet, som har funnit sig behörig
i saken på grund av att den underhållsberättigade hade sitt hemvist i myndighetens
stat. Eftersom ett sådant förbehåll har reciprok verkan, skulle det
emellertid också leda till att svenska domar som har meddelats under motsvarande
omständigheter — se t.ex. NJA 1956 s. 410 och 1957 s. 430 — ej
skulle behöva godtas i övriga konventionsstater. Under remissbehandlingen
har det också framhållits att det ej synes rimligt att vägra verkställighet
av utländskt avgörande om underhåll till svenskt barn som är bosatt i den
stat där avgörandet meddelades. Regeln angående behörighet för myndighet
i den underhållsberättigades hemvist har, liksom hela konventionsregleringen,
tillkommit i den underhållsberättigades intresse. Särskilt med hänsyn
härtill bör den kunna godtas fullt ut från svensk sida. Nämnas bör
att de övriga nordiska länderna ej torde komma att begagna sig av reservationsrätten
enligt vad som har framkommit vid de nordiska överläggningarna
i ämnet.

Enligt det sista av de tre alternativa villkoren i konventionens art. 3 anses
ett avgörande vara meddelat av behörig myndighet, om den som ålagts
underhållsskyldighet har godtagit att myndigheten var behörig. Detta
kan han ha gjort antingen uttryckligen eller genom att han har ingått i
svaromål i saken utan invändning angående myndighetens behörighet. En
sådan reglering bör kunna accepteras från svensk sida med hänsyn till de
möjligheter som parter har enligt gällande svensk rätt att avtala eller godta
visst forum med bindande verkan, jfr bl.a. 10 kap. 16 och 18 §§ rättegångsbalken.

Bestämmelser som är utformade i enlighet med vad sålunda har anförts
är samlade i 4 § första stycket lagförslaget. Dessa bestämmelser skall alltså
vinna tillämpning, när fråga uppkommer här i landet att erkänna eller
verkställa ett sådant utländskt avgörande som avses i förslaget. Om utländsk
myndighet har varit behörig enligt den främmande statens interna
forumregler, beaktas ej i detta sammanhang.

Om annan stat gör förbehåll, som har nämnts här förut, angående avgöranden
av myndighet i den underhållsberättigades hemviststat, föreligger
inte någon konventionslörpliktelse från svensk sida med avseende på
motsvarande avgöranden i den främmande staten. Sådana avgöranden bör
kunna undantas från lagens tillämpning. Det torde få lämnas åt Kungl.
Ma j :l att bestämma därom i anslutning till de olika främmande staternas
ratifikation av konventionen. Detta är innebörden av den föreskrift som
har införts i 4 § andra stycket lagförslaget.

5 §•

I anslutning till art. 2 i konventionen föreskrivs i denna paragraf att
avgörande som gäller här i riket enligt 1—4 §§ lagförslaget skall på ansökan
verkställas. Ansökan görs hos Svea hovrätt enligt vad som föreslås i 7 §.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1965

6 §•

i frågor om underhåll kan det ofta vara nödvändigt att få till stånd verkställighet
på ett tidigt stadium. I överensstämmelse med art. 2. p. 3 andra
stycket i konventionen föreskrivs i denna paragraf att verkställighet kan
beviljas på grundval av vissa domar eller beslut om underhåll till barn,
innan lagakraftägande dom föreligger i frågan. Enligt konventionsbestämmelsen
är det mellanstatliga åtagandet begränsat till sådana fall då liknande
beslut kan meddelas och verkställas inom den egna staten. Med utgångspunkt
från motsvarande svenska ordning har lagföreskriften därför
kunnat begränsas till att avse utländska domar och andra beslut av domstol.
Administrativa avgöranden täcks ej av denna föreskrift.

7 §•

Denna paragraf, som hänför sig till art. 4 och art. 6 första stycket i konventionen,
ger föreskrifter om exekvatur för farande och om handlingar som
skall företes i exekvaturärende.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit att ett
särskilt exekvaturförfarande om möjligt bör undvikas, eftersom det medför
tidsutdräkt som kan bli till men för den underhållsberättigade.

Andra remissinstanser anser däremot att exekvaturförfarande bör föreskrivas.
Svea hovrätt påpekar att gällande lagstiftning om erkännande och
verkställighet dels av utländska skiljedomar dels av dom som har meddelats
i Schweiz föreskriver ett exekvaturförfarande med Svea hovrätt som
prövande myndighet. Sådant förfarande har visserligen ansetts kunna undvaras
i anslutning till de nordiska verkställighetsöverenskommelserna. De
förutsätter emellertid inte någon egentlig prövning av exekutionstiteln utöver
vad som förekommer vid verkställandet av inhemska exekutionstitlar
av motsvarande beskaffenhet. Den prövning som skall verkställas enligt
den berörda lagstiftningen liksom enligt föreliggande verkställighetskonvention
är mer omfattande och ställer större krav. Prövning om verkställighet
må ske bör därför inte lämpligen ankomma på exekutiv myndighet.
Det synes i stället påkallat att bestämmelser utfärdas som överensstämmer
med dem som ges för schweiziska domar, överståthållarämbetet ger uttryck
åt samma mening. Även förste stadsfogden i Stockholm finner ett exekvaturförfarande
påkallat, särskilt med hänsyn till att avgörande som har meddelats
i den underhållsskyldiges utevaro kan frånkännas giltighet i vissa
fall. Det kan bli fråga om ett skälighetsbedömande på grundval av vad den
underhållsskyldige har att invända, sedan han har underrättats om den
begärda verkställigheten. Om detta bedömande icke görs med bindande
verkan av en stadfästande myndighet, finns risk för att olika utmätningsmän
träffar olika avgöranden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1905

Departementschefen. Förfarandet för verkställighet av ett utländskt avgörande
förutsätts i konventionen skola ske enligt procedurregler härför i
verkställighetslandet. Enligt art. 6 tillkommer det verkställighetslandet att
själv ge regler om eventuell s.k. exekvatur. Av art. 5 framgår emellertid
att själva prövningen av avgörandet i ett exekvaturförfarande får ske endast
i vissa huvudsakligen formella hänseenden som närmast svarar mot
vad som föreskrivs i 3, 4, 6 och 7 §§ lagförslaget. Givetvis måste prövningen
också innefatta de grundläggande förutsättningar som är angivna
i 1 och 2 §§. En närmare prövning av avgörandets materiella innehåll är
dock inte medgiven.

I gällande lagstiftning om erkännande och verkställighet av domar, som
ej förutsätts ha nordiskt ursprung, och av utländska skiljedomar har det
tillagts Svea hovrätt att pröva förutsättningarna för verkställighet här i
riket. Exekvaturförfarande enligt en sådan ordning är föreskrivet i lagen
om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz (9 §),
lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (2 kap. 13 §),
lagen i anledning av Sveriges anslutning till de internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg
av resande och resgods (6 §) och lagen den 14 juni 1929 (nr 147) om
utländska skiljeavtal och skiljedomar (8 §).

Den reglering som avser verkställighet i Sverige av nordiska domar och
beslut har däremot ej särskilt exekvaturförfarande.

I överensstämmelse med vad som gäller för erkännande och verkställighet
av utomnordiska domar och utländska skiljedomar, synes det vara
lämpligt att prövning för verkställighet enligt den nya lagen anförtros
Svea hovrätt.

De avgöranden som kommer i fråga för verkställighet enligt lagen avser
sannolikt oftast periodiskt utgående prestationer. Anmärkas bör att hovrättens
prövning av sådant avgörande i regel torde behöva ske endast en
gång. Verkställighet kan sedan ske vid flera tillfällen under åberopande av
exekvaturbeslutet (jfr art. 7).

Paragrafens andra stycke innehåller föreskrifter om de handlingar som
skall inges till Svea hovrätt, när prövning söks för verkställighet av ett
avgörande. Dessa föreskrifter svarar i första hand mot innehållet i art. 4
i konventionen. En utskrift (huvudskrift) av själva avgörandet kan självfallet
godtas. Detsamma gäller avskrift, som har bestyrkts av den myndighet
som bär meddelat avgörandet eller av annan myndighet vars bestyrkande
accepteras i vederbörande stat, t.ex. notarius pnblicus eller advokat
som äger upprätta notarialakter.

I anslutning till lagbestämmelsen, alt bevis skall företes som utvisar
att avgörandet må verkställas i den stat där det har meddelats, må nämnas
att konventionen måhända ger möjlighet att kräva att exekvaturbeslut skall
ha meddelats även i ursprungslandet, om sådant beslut fordras för verk -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

ställighet av avgörandet inom det landet. Från svensk sida torde det ej finnas
anledning att uppställa krav på sådant beslut, när verkställighet söks
här.

De föreslagna föreskrifterna om handlingar som skall företes kan givetvis
ej hindra utmätningsman att, om särskilda skäl påkallar detta, senare infordra
kompletterande handlingar som kan behövas, t.ex. bevis om att den
underhållsberättigade fortfarande är i livet.

I paragrafens tredje stycke sägs att styrkt översättning till svenska språket
skall fogas till handlingarna hos Svea hovrätt. Motsvarande bestämmelse
saknas i konventionen. Hinder torde dock ej föreligga att här uppställa översättningskravet,
som betingas av praktiska synpunkter. I enlighet med vad
som gäller i andra sammanhang får förutsättas att handling som är skriven
på danska eller norska språket också godtas.

8 och 9 §§.

Enligt vad som föreslås i 8 § får ansökan om verkställighet ej bifallas utan
att den som bär ålagts underhållsskyldighet har haft tillfälle att svara.

I 9 § sägs att det utländska avgörandet verkställs som svensk dom vilken
äger laga kraft, om hovrätten har bifallit ansökningen. En förutsättning
är att högsta domstolen inte förordnar annat. Sådant förordnande kan
meddelas efter besvär mot hovrättens beslut. Innehåller det utländska avgörandet
föreskrift om tvångsmedel, skall föreskriften inte vinna tillämpning.

Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som allmänt föreskrivs i
gällande lagstiftning om erkännande och verkställighet av domar, som ej
förutsätts vara nordiska, och av utländska skiljedomar, jfr lagen om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz (10 och
11 §§), lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (2 kap.
13 §), lagen i anledning av Sveriges anslutning till de internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg
av resande och resgods (7 och 8 §§) och lagen om utländska skiljeavtal
och skiljedomar (9 §).

Av principen i konventionen att verkställigheten sker enligt lagen i verkställighetslandet
följer bl. a. att processuella och exekutionsrättsliga bestämmelser
i detta land om preskription kan iakttas. Vid nordiska överläggningar
har konstaterats att utländska underhållsavgöranden kan uteslutas
från viss verkställighetsform i samma utsträckning som avgöranden meddelade
i verkställighetslandet. Det torde sålunda få förutsättas att införsel
för uttagande av underhåll åt barn ej kan beviljas här i riket till betalning
av bidragsbelopp, som har förfallit till betalning tidigare än två år före början
av den kalendermånad under vilken verkställigheten kan ske, jfr 6 §
lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

10 §.

Tidigare har nämnts att en konvention av år 1962 gäller mellan de nordiska
länderna om indrivning av underhållsbidrag. Den svenska regleringen
i ämnet finns i lagen om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda
i Danmark, Finland, Island eller Norge. Enligt denna lag kan bl.a.
lagakraftvunnen dom eller myndighets beslut i ett av de övriga nordiska
länderna, varigenom någon har förpliktats att utge underhållsbidrag till
barn, verkställas här i riket. Detsamma gäller dom eller beslut som kan verkställas
lika med lagakraftvunnen dom (1 §). Lagen innehåller ej bestämmelser
om särskild prövning av domen eller beslutet här i riket. Verkställigheten
sker enligt vad som är föreskrivet om svensk domstols lagakraftvunna
dom (4 §). Vistas sökanden i Sverige görs framställning om
verkställighet direkt hos vederbörande utmätningsman. I annat fall inlämnas
framställningen hos myndighet i den nordiska stat, där sökanden
vistas, eller i den stat där avgörandet meddelades. Myndigheten sänder sedan
framställningen till länsstyrelse eller till utrikesdepartementets rättsavdelning
(2 §). Enligt kungörelsen den 21 september 1962 (nr 513) med
föreskrifter om tillämpningen av lagen sänder länsstyrelsen eller rättsavdelningen
framställningen vidare till vederbörande utmätningsman (4 §).

Sådan verkställighet som sker enligt 1962 års lag synes inte strida mot konventionsåtagandena
enligt Haagkonventionen. Verkställighet kan vinnas
redan utan sådan prövning som denna konvention förutsätter. I fråga om
förfarandet för erhållande av verkställighet lämnar konventionen åt verkställighetslandet
att bestämma. Intet torde därför hindra att verkställigheten
av de nordiska underhållsavgörandena sker enligt 1962 års lag även
efter det att Sverige och övriga nordiska länder har anslutit sig till Haagkonventionen.
Detta överensstämmer med de önskemål som har uttalats
vid nordiska överläggningar.

Mellan de nordiska länderna gäller även — som jag har nämnt förut —
en konvention av år 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser
om äktenskap, adoption och förmynderskap m.m. På grundval
av konventionen har utfärdats förordningen den 31 december 1931
(nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap. I förordningen regleras bl.a. ländernas kompetens
i mål om hem- och äktenskapsskillnad mellan medborgare i nordiskt
land (7 §). I samband med yrkande om hemskillnad eller äktenskapsskillnad
kan frågor om bl.a. underhållsskyldighet och vårdnad om barn
också prövas (8 §). Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets
beslut, som har meddelats i ett land i sådan sak, gäller i övriga nordiska länder
utan särskild stadfästelse och utan någon prövning av avgörandet (22 §).

Ej heller sådant erkännande av avgörande som avses i 1931 års förordning
synes strida mot konventionsåtagandena enligt Haagkonventionen.
Det främmande avgörandet gäller redan utan sådan prövning som förut -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

sätts i denna konvention. Hinder torde ej föreligga att låta förordningen
vinna tillämpning i fråga om nordiska underhållsavgörandens giltighet
även efter det att Sverige och övriga nordiska stater har anslutit sig till
H aagkonventionen.

Även övriga nordiska länder väntas komma att ratificera Haagkonventionen
inom en snar framtid. I överensstämmelse med vad som nyss har
sagts torde de nordiska avgöranden som avses i 1962 års lag och 1931 års
förordning kunna undantas från tillämpningsområdet för den lag som föreslås
här. Detta synes lämpligen ske genom en bestämmelse i själva lagen
av det innehåll som förordas i förslagets 10 §.

Ikraftträdande

Som tidigare har nämnts trädde konventionen i kraft den 1 januari 1962.
För Sveriges del sker ikraftträdandet sextio dagar efter deponeringen av
ratifikationsinstrumentet. För att få en lämplig samordning med ikraftträdandet
av konventionen bör lagen träda i kraft den dag Kungl. Maj :t
förordnar.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om erkännande och verkställighet
av dom som meddelats i Schweiz

Som förut bär anförts gäller mellan Sverige och Schweiz konventionen
den 15 januari 1936 om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar.
På grundval av konventionens bestämmelser har lagen om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz utformats. Konventionen
och lagen gäller även domar om underhållsbidrag till barn.

Sedan Schweiz numera har tillträtt Haagkonventionen synes det önskvärt
att erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn
hädanefter sker i enlighet med denna konvention. Tillämpningen av 1936
års konvention bör begränsas i motsvarande mån.

Förhandlingar rörande en sådan begränsning av 1936 års konvention avses
skola äga rum. Genomförs en sådan ändring, bör samma begränsning
införas i 1936 års lag. För att detta skall kunna ske utan dröjsmål, synes
lagändring böra beslutas redan nu och Kungl. Maj :t bemyndigas att förordna
om ikraftträdande av lagändringen.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Birgitta Liljefors

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

Bilaga 1
(Översättning)

Convention concernant la reconnaissance
et 1’exécution des décisions en matiére
»1’obligations alimcntaires envers
les enfants

Les Etats signataires de la présente
Convention;

Désirant établir des dispositions
communes pour régler la reconnaissance
et 1’exécution des décisions en
matiére d’obligations alimentaires
envers les enfants;

Ont résolu de conclure une Convention
å cet effet et sont convenus
des dispositions suivantes:

Artide premier

La présente Convention a pour
objet d’assurer la reconnaissance et
1’exécution réciproques, par les Etats
contractants, des décisions rendues å
Foccasion de demandes, å caractére
international ou interne, portant sur
la réclamation d’aliments par un enfant
légitime, non légitime ou adoptif,
non marié et ågé de moms de 21
ans accomplis.

Si la décision contient des dispositions
sur un point autre que l’obligation
alimentaire, l’effet de la Convention
reste limité å cette derniére.

La Convention ne s’applique pas
aux décisions en matiére alimentaire
entre collatéraux.

Article 2

Les décisions rendues en matiére
d’aliments dans un des Etats contractants
devront étre reconnues et
déclarées exécutoires, sans révision
au fond, dans les autres Etats contractants,
si

1. 1’autorité qui a statué a été
eompétente en vertu de Ia présente
Convention;

Konvention om erkännande och verkställighet
av avgöranden om underhåll
till barn

Denna konventions signatärmakter,

vilka önska åstadkomma gemensamma
bestämmelser om erkännande
och verkställighet av avgöranden
om underhållsskyldighet gentemot
barn,

ha beslutat att avsluta en konvention
för detta ändamål och ha överenskommit
om följande bestämmelser.

Artikel 1

Denna konvention har till syfte att
säkerställa, att de fördragsslutande
staterna ömsesidigt erkänna och
verkställa avgöranden i anledning av
anspråk, av internationell eller intern
natur, på bidrag till underhåll
åt barn, som har äktenskaplig eller
utomäktenskaplig börd eller är
adoptivbarn och som icke är gift och
ej heller uppnått 21 års ålder.

Om avgörandet innefattar beslut
även angående annat än fråga om
underhållsskyldighet, skall konventionens
tillämpningsområde begränsas
till denna fråga.

Konventionen är icke tillämplig på
avgörande om underhållsskyldighet
mellan släktingar i sidled.

Artikel 2

Avgörande om underhåll som meddelats
i en fördragsslutande stat
skall utan omprövning av saken erkännas
och förklaras kunna verkställas
i de andra fördragsslutande
staterna, om

1. den myndighet som meddelat
avgörandet varit behörig enligt denna
konvention;

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

2. la partie défenderesse a été réguliérement
citée ou représentée selon
la loi de 1’Etat dont reléve l’autorité
ayant statué;

toutefois, en cas de décision par
défaut, la reconnaissance et l’exécution
pourront étre refusées si, au va
des circonstances de la cause, l’autorité
d’exécution estime que c’est sans
faute de la partie défaillante que
celle-ci n’a pas eu connaissance de la
procédure ou n’a pu s’y défendre;

3. la décision est passée en force
de chose jugée dans l’Etat ou elle a
été rendue;

toutefois, les décisions exécutoires
par provision et les mesures provisionnelles
seront, quoique susceptibles
de recours, déclarées exécutoires
par 1’autorité d’exécution si
pareilles décisions peuvent étre rendues
et exécutées dans l’Etat dont reléve
cette autorité;

4. la décision n’est pas contraire å
une décision rendue sur le méme objet
et entre les mémes parties dans
1’Etat ou elle est invoquée;

la reconnaissance et 1’exécution
pourront étre refusées si, avant le
prononcé de la décision, il y a avait
litispendance dans l’Etat ou elle est
invoquée;

5. la décision n’est pas manifestement
incompatible avec l’ordre public
de l’Etat ou elle est invoquée.

Artide 3

Aux termes de la présente Convention,
sont compétentes pour rendre
des décisions en matiére d’aliments
les autorités suivantes:

1. les autorités de 1’Etat sur le territoire
duquel le débiteur d’aliments
avait sa résidence habituelle au moment
ou 1’instance a été introduite;

2. les autorités de l’Etat sur le territoire
duquel le créancier d’aliments
avait sa résidence habituelle au moment
ou 1’instance a été introduite;

2. svaranden blivit kallad eller företrädd
i överensstämmelse med lagen
i den stat som den beslutande
myndigheten tillhör;

dock att erkännande och verkställighet
skall kunna vägras, om avgörande
meddelats mot någon som uteblivit,
såvida verkställighetsmyndigheten
med hänsyn till omständigheterna
finner det icke vara orsakat av
den uteblivnes försummelse att han
ej erhållit kännedom om förfarandet
eller icke haft möjlighet att bemöta
anspråket;

3. avgörandet vunnit laga kraft i
den stat där det meddelats;

dock skall verkställighetsmyndigheten
förklara, att avgöranden, som
må verkställas utan hinder av att de
ej äga laga kraft, och interimistiska
avgöranden må verkställas, om liknande
avgöranden kunna meddelas
och verkställas i den stat myndigheten
tillhör;

4. avgörandet icke strider mot ett
i samma sak och mellan samma parter
träffat avgörande i den stat där
det åberopas;

erkännande och verkställighet må
också vägras, om sak som nyss
sagts, när avgörandet meddelades,
var anhängig i den stat där avgörandet
åberopas;

5. avgörandet icke är uppenbart
oförenligt med grunderna för rättsordningen
(ordre public) i den stat
där det åberopas.

Artikel 3

Följande myndigheter äro enligt
denna konvention behöriga att meddela
avgöranden i underhållsfrågor:

1. myndighet i den stat där den
underhållsskyldige hade sitt hemvist,
när saken anhängiggjordes;

2. myndighet i den stat där den
underhållsberättigade hade sitt hemvist,
när saken anhängiggjordes;

Kungl. Ma j:t.s proposition nr 13!) år 1963

3. l’autorité å Ia compétence de laquelle
le débiteur d’alimants s’est
soumis soit expressément, soit en
s’expliquant sur le fond sans réserves
touchant la compétence.

Arlicle 4

La partie qui se prévaut d’une décision
ou qui en demande 1’exécution
doit produire:

L une expédition de la décision réunissant
les conditions nécessaires å
son authenticité;

2. les piéces de nature å établir
que la décision est exécutoire;

3. en cas de décision par défaut,
une copie authentique de l’acte introductif
d’instance et les piéces de
nature å établir que cet acte a été dument
signifié.

Article 5

L’examen de 1’autorité d’exécution
se bornera aux conditions visées
dans 1’article 2 et aux documents
énumérés å 1’article 4.

Article 6

La procédure d’exequatur est régie,
en tant que la présente Convention
n’en dispose autrement, par la
loi de l’Etat dont reléve l’autorité
d’exécution.

Toute décision déclarée exécutoire
a la inéme force et produit les mémes
effets que si elle émanait d’une
autorité compétente de l’Etat ou
1’exécution est demandée.

Article 7

Si la décision dont 1’exécution est
demandée, a ordonné la prestation
des aliments par paiements périodiques,
1’exécution sera accordée tant
pour les paiements déjå échus que
pour les paiements å échoir.

Article 8

Les conditions établies par les artides
précédents en ce qui concerne

3. den myndighet vars behörighet
den underhållsskyldige godtagit, antingen
uttryckligen eller genom att
ingå i sakligt svaromål utan att göra
invändning i fråga om myndighetens
behörighet.

Artikel 4

Part, som åberopar ett avgörande
eller begär verkställighet därav,
skall förete

1. ett exemplar av avgörandet,
som uppfyller nödvändiga villkor för
dess äkthet;

2. bevis att avgörandet må verkställas; 3.

om avgörandet meddelats mot
någon som uteblivit, en vederbörligen
styrkt avskrift av de handlingar
genom vilka saken anhängiggjordes
samt bevis att dessa handlingar blivit
delgivna i vederbörlig ordning.

Artikel 5

Verkställighetsmyndighetens prövning
må avse endast de villkor som
äro nämnda i artikel 2 och de handlingar
som äro angivna i artikel 4.

Artikel 6

Lagen i den stat, som den verkställande
myndigheten tillhör, skall tilllämpas
på exekvaturförfarandet, om
annat ej följer av bestämmelserna i
denna konvention.

Avgörande, som enligt förordnande
må verkställas, har samma kraft
och verkan som om det härrörde
från behörig myndighet i den stat
där verkställigheten begäres.

Artikel 7

Skall underhållsbidrag erläggas
genom periodiska betalningar eniigt
det avgörande vars verkställande begäres,
må verkställighet beviljas för
belopp som redan är förfallet eller
framdeles förfaller till betalning.

Artikel 8

De i föregående artiklar angivna
villkoren för erkännande och verk -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

la reconnaissance et 1’exécution des
décisions visées par la présente Convention,
s’appliquent également aux
décisions émanant de l’une des autorités
visées å 1’article 3, modifiant la
condamnation relative å une obligation
alimentaire.

Article 9

La partie admise å 1’assistance judiciaire
gratuite dans 1’Etat ou la décision
a été rendue en bénéficiera
dans la procédure tendant å obtenir
1’exécution de la décision.

Dans les procédures visées par la
présente Convention, il n’y a pas lieu
å cautio judicatum solvi.

Les piéces produites sont dispensées,
dans les procédures régies par
la présente Convention, de visa et de
légalisation.

Article 10

Les Etats contractants s’engagent
ä faciliter le transfert du montant
des sommes allouées en raison d’obligations
alimentaires envers les enfants.

Article 11

Aucune disposition de la présente
Convention ne peut faire obstacle au
droit du créancier d’aliraents d’invoquer
toute autre disposition applicable
å 1’exécution des décisions en
matiére d’aliments soit en vertu de
la loi interne du pays ou siége l’autorité
d’exécution, soit aux termes
d’une autre Convention en vigueur
entre les Etats contractants.

Article 12

La présente Convention ne s’applique
pas aux décisions rendues avant
son entrée en vigueur.

Article 13

Chaque Etat contractant indiquera
au Gouvernement des Pays-Bas les
autorités compétentes pour rendre

ställighet av sådana avgöranden som
avses i denna konvention skola även
äga tillämpning på avgöranden av
någon av de i artikel 3 nämnda myndigheterna
i fråga om ändring av
fastställd underhållsskyldighet.

Artikel 9

Part, som åtnjutit kostnadsfri
rättshjälp i den stat där avgörandet
meddelats, skall åtnjuta sådan rättshjälp
i förfarandet för verkställighet
av avgörandet.

I de förfaranden som avses i denna
konvention må icke krävas att säkerhet
ställes för rättegångskostnad.

I de förfaranden, på vilka denna
konvention är tillämplig, skola företedda
handlingar vara undantagna
från viserings- och legaliseringsskyldighet.

Artikel 10

De fördragsslutande staterna förbinda
sig att underlätta överförandet
av medel som tillerkänts på grund av
underhållsskyldighet gentemot barn.

Artikel 11

Ingen bestämmelse i denna konvention
utgör hinder för den underhållsberättigade
att åberopa annan
bestämmelse som är tillämplig på
verkställighet av avgörande om underhåll
enligt lagen i den stat där
verkställighetsmyndigheten finnes
eller enligt annan konvention som
gäller mellan de fördragsslutande
staterna.

Artikel 12

Denna konvention äger icke tilllämpning
på avgörande som meddelats,
innan konventionen trätt i
kraft.

Artikel 13

Varje fördragsslutande stat skall
underrätta Nederländernas regering
om de myndigheter som äro behöri -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1963

des décisions en matiére d’aliments
et pour rendre exécutoires les décisions
étrangéres.

Le Gouvernement des Pays-Bas
portera ees Communications å la connaissance
des autres Etats contractants.

Article 14

La présente Convention s’applique
de plein droit aux territoires métropolitains
des Etats contractants.

Si un Etat contractant en désire la
mise en vigueur dans tous les autres
territoires ou dans tels des autres
territoires dont les relations internationales
sont assurées par lui, il notifiera
son intention å cet effet par un
aete qui sera déposé auprés du Ministére
des Affaires Étrangéres des
Pays-Bas. Celui-ci en enverra, par la
voie diplomatique, une copie, certifiée
conforme, å chacun des Etats
contractants.

Cette déclaration n’aura d’effet relativement
aux territoires non métropolitains
que dans les rapports entre
1’Etat qui Laura faite et les Etats qui
auront déclaré 1’accepter. Cette derniére
déclaration sera déposée auprés
du Ministére des Affaires Étrangéres
des Pays-Bas; celui-ci en enverra,
par la voie diplomatique, une copie,
certifiée conforme, å chacun des
Etats contractants.

Article 15

La présente Convention est ouverte
å la signature des Etats représentés
ä la Huitiéme Session de la Conférence
de La Haye de Droit International
Privé.

Elle sera ratifiée et les instruments
de ratification seront déposés auprés
du Ministére des Affaires Étrangéres
des Pays-Bas.

11 sera dressé de tout dépöt d’instruments
de ratification un procésverbal
dont une copie, certifiée con -

ga att besluta i underhållsfrågor och
att förordna att utländska avgöranden
må verkställas.

Nederländernas regering skall
bringa dessa underrättelser till de
övriga fördragsslutande staternas
kännedom.

Artikel 14

Denna konvention är tillämplig på
de fördragsslutande staternas inoderlandsområden.

Om fördragsslutande stat önskar,
att konventionen sättes i kraft beträffande
den fördragsslutande statens
alla övriga områden eller beträffande
sådana övriga områden, för
vilkas internationella förbindelser
staten svarar, skall den tillkännagiva
denna sin avsikt i en handling som
skall deponeras i Nederländernas utrikesministerium.
Ministeriet skall
på diplomatisk väg tillställa envar av
de fördragsslutande staterna en bestyrkt
avskrift av handlingen.

Detta tillkännagivande skall gälla
endast i förhållandet mellan den
stat som gjort tillkännagivandet och
de stater som förklarat sig godkänna
detsamma. Sådan förklaring
skall deponeras i Nederländernas utrikesministerium.
Ministeriet skall
på diplomatisk väg tillställa envar av
de fördragsslutande staterna en bestyrkt
avskrift av handlingen.

Artikel 15

Denna konvention är öppen för
undertecknande av de stater som voro
företrädda vid Haagkonferensens
för internationell privaträtt åttonde
session.

Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten
skola deponeras i
Nederländernas utrikesministerium.

Vid varje deponering av ratifikationsinstrument
skall upprättas ett
protokoll, varav en bestyrkt avskrift

Kungl. Ma j. ts proposition nr 139 år 1965

forme, sera remise, par la voie diplomatique,
ä chacun des Etats signataires.

Article 16

La présente Convention entrera en
vigueur le soixantiéme jour ä partir
du dépöt du quatriéme instrument
de ratification prévu par 1’article 15.

Pour chaque Etat signataire, ratifiant
postérieurement la Convention,
celle-ci entrera en vigueur le soixantiéme
jour å partir de la date du dépöt
de son instrument de ratification.

Dans 1’hypothése visée par 1’article
14, alinéa 2, de la présente Convention,
celle-ci sera applicable le soixantiéme
jour å partir de la date du
dépöt de la déclaration d’acceptation.

Article 17

Tout Etat, non représenté å la
Huitiéme Session de la Conférence de
La Haye de Droit International
Privé, pourra adhérer å la présente
Convention. L’Etat désirant adhérer
notifiera son intention par un acte
qui sera déposé auprés du Ministére
des Affaires Etrangéres des PaysBas.
Celui-ci en enverra, par la voie
diplomatique, une copie, certifiée
conforme, å chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur,
entre l’Etat adhérant et 1’Etat ayant
déclaré accepter cette adhésion, le
soixantiéme jour aprés la date du
dépöt de l’acte d’adhésion.

L’adhésion n’aura d’effet que dans
les rapports entre 1’Etat adhérant et
les Etats contractants qui auront déclaré
accepter cette adhésion. Cette
déclaration sera déposée auprés du
Ministére des Affaires Etrangéres des
Pays-Bas; celui-ci en enverra, par la
voie diplomatique, une copie, certifiée
conforme, å chacun des Etats
contractants.

Il est entendu que le dépöt de l’acte
d’adhésion ne pourra avoir lieu

skall tillställas envar av signatärmakterna
på diplomatisk väg.

Artikel 16

Denna konvention träder i kraft
på den sextionde dagen räknat från
dagen för deponeringen av det fjärde
av de i artikel 15 nämnda ratifikationsinstrumenten.

För varje signatärmakt, som ratificerar
konventionen senare, träder
den i kraft på den sextionde dagen
räknat från dagen för deponeringen
av dess ratifikationsinstrument.

I fall som avses i artikel 14 andra
stycket skall konventionen vinna tilllämpning
på den sextionde dagen
räknat från dagen för deponeringen
av förklaring om godkännandet.

Artikel 17

Stat som icke var företrädd vid
Haagkonferensens för internationell
privaträtt åttonde session skall kunna
ansluta sig till denna konvention.
Stat som önskar ansluta sig skall
tillkännagiva denna sin avsikt i en
handling, som skall deponeras i Nederländernas
utrikesministerium.
Ministeriet skall på diplomatisk väg
tillställa varje fördragsslutande stat
en bestyrkt avskrift av handlingen.

Konventionen träder i kraft mellan
stat som ansluter sig och stat
som förklarat sig godkänna anslutningen
på sextionde dagen efter dagen
för deponeringen av anslutningshandlingen.

Anslutningen skall medföra verkan
endast i förhållandet mellan den
stat som ansluter sig och de fördragsslutande
stater som förklarat
sig godkänna anslutningen. Sådan
förklaring skall deponeras i Nederländernas
utrikesministerium. Ministeriet
skall på diplomatisk väg tillställa
varje fördragsslutande stat en
bestyrkt avskrift.

Deponering av anslutningshandling
kan icke äga rum, förrän kon -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

qu’aprés 1’entrée en vigueur de la
présente Convention en vertu de 1’article
16.

Artide 18

Chaque Etat contractant, en signant
ou ratifiant la présente Convention
ou en y adhérant, pourra faire
une réserve quant å la reconnaissance
et ä l’exécution des décisions rendues
par une autorité d’un autre Etat
contractant, qui aurait été compétente
en raison de la résidence du créancier
d’aliments.

L’Etat qui aura fait usage de cette
réserve ne pourra prétendre å Fapplication
de la Convention aux décisions
rendues par ses autorités lorsque
celles-ci auront été compétentes
en raison de la résidence du créancier
d’aliments.

Article 19

La présente Convention aura une
durée de cinq ans å partir de la date
indiquée dans F artide 16, alinéa premier,
de la présente Convention. Ce
délai commencera å courir de cette
date, méme pour les Etats qui Fauront
ratifiée ou y auront adhéré postérieurement.

La Convention sera renouvelée tacitement
de cinq ans en cinq ans,
sauf dénonciation.

La dénonciation devra, au moins
six mois avant Fexpiration du délai,
étre notifiée au Ministére des Affaires
Etrangéres des Pays-Bas, qui en
donnera connaissance ä tous les
autres Etats contractants.

La dénonciation peut se limiter
aux territoires ou å certains territoircs
indiqués dans une notification
1''aite conformément å 1’article 14,
alinéa 2.

La dénonciation ne produira son
cffet qu’å Pégard de 1’Etat qui Faura
notifiée. La Convention restera en
vigueur pour les autres Etats contractants.

ventionen trätt i kraft enligt artikel
16.

Artikel 18

Fördragsslutande stat må, vid undertecknande
eller ratifikation av
denna konvention eller vid anslutning
till densamma, göra förbehåll
i fråga om erkännande och verkställighet
av avgörande, som meddelats
av sådan myndighet i annan fördragsslutande
stat vars behörighet
betingats av den underhållsberättigades
hemvist.

Stat som gjort sådant förbehåll
kan ej påfordra att konventionen
skall tillämpas på avgöranden av
dess egna myndigheter, när myndighetens
behörighet betingats av den
underhållsberättigades hemvist.

Artikel 19

Denna konvention skall gälla i
fem år, räknat från den dag som angives
i artikel 16 första stycket i
konventionen. Denna tid börjar löpa
från sagda dag även för stater som
senare ratificerat eller anslutit sig
till konventionen.

Konventionen skall, om uppsägning
icke sker, utan vidare tillkännagivande
anses förlängd för fem år i
sänder.

Uppsägning skall tillkännagivas
minst sex månader före den löpande
periodens utgång hos Nederländernas
utrikesministerium, som skall
underrätta samtliga övriga fördragsslutande
stater därom.

Uppsägning kan begränsas till att
avse de områden eller vissa av de
områden som angivits i tillkännagivande
enligt artikel 14 andra stycket.

Uppsägning skall äga verkan endast
i fråga om stat som verkställt
uppsägningen. För övriga fördragsslutande
stater skall konventionen
förbli i kraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1963

En foi de quoi, les soussignés, dument
autorisés, ont signé la présente
Convention.

Fait å La Haye, le 15 avril 1958, en
un seul exemplaire, qui sera déposé
dans les archives du Gouvernement
des Pays-Bas, et dont une copie, certifiée
conforme, sera remise, par la
voie diplomatique, å chacun des
Etats représentés å la Huitiéme Session
de la Conférence de La Haye de
Droit International Privé ainsi
qu’aux Etats adhérant ultérieurenient.

Till bekräftelse härav ha undertecknade,
därtill behörigen bemyndigade,
undertecknat denna konvention.

Som skedde i Haag den 15 april
1958 i ett enda exemplar, som skall
förvaras i Nederländernas regerings
arkiv och varav bestyrkt avskrift på
diplomatisk väg skall tillställas varje
stat, som var företrädd vid Haagkonferensens
för internationell privaträtt
åttonde session, samt de stater
som ansluta sig senare.

Kungi. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

Bilaga 2

Förslag

till

Lag

om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut
angående underhåll till barn

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag äga, enligt förordnande av Konungen, tilllämpning
i förhållande till stat som är ansluten till den i Haag den 15 april
1958 dagtecknade konventionen om erkännande och verkställighet av avgöranden
om underhåll till barn.

Med avgörande avses i denna lag dom och domstols eller annan myndighets
slutliga beslut.

2 §.

Lagakraftvunnet avgörande som meddelats i den främmande staten och
som ålägger någon att utgiva bidrag till barns underhåll gäller även här i
riket, om annat ej följer av 3 och 4 §§.

3 §•

Avgörande som avses i 2 § är ej gällande här i riket i fråga om underhåll
för tid då den som bidraget avser är gift eller efter det han fyllt tjugoett år.

Avgörandet gäller ej heller,

om den myndighet som meddelat avgörandet ej var behörig enligt 4 §,

om samma sak var anhängig här i riket när avgörandet meddelades i den
främmande staten,

om dom meddelats här i riket i samma sak,

om den som ålagts underhållsskyldighet ej blivit kallad till eller varit företrädd
inför myndigheten enligt föreskrifterna i den stat myndigheten
tillhör,

om avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen
här i riket.

4 §•

Avgörandet anses vara meddelat av behörig myndighet i främmande stat,
om den som ålagts underhållsskyldighet hade sitt hemvist i den staten,
när saken anhängiggjordes,

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1965

om den underhållsberättigade hade sitt hemvist i den staten, när saken
anhängiggjordes, eller

om den som ålagts underhållsskyldighet uttryckligen godtagit att saken
prövas av myndigheten eller utan invändning angående myndighetens behörighet
ingått i svaromål i saken.

Konungen må förordna, att myndighet i viss stat ej skall anses behörig,
om myndigheten grundat sin behörighet på det förhållandet att den underhållsberättigade
hade sitt hemvist i den staten.

5 §-

Avgörande som enligt 1—4 §§ gäller här i riket skall på ansökan verkställas
här.

6 §•

7 §•

Ansökan om verkställighet göres hos Svea hovrätt.

Vid sådan ansökan skall fogas

avgörandet i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet,

bevis att avgörandet må verkställas i den stat där det meddelats,

om underhållsskyldighet ålagts någon som uteblivit eller eljest ej besvarat
framställt anspråk på underhåll, styrkt avskrift av de handlingar genom
vilka saken anhängiggjordes och bevis att dessa handlingar före avgörandet
blivit delgivna i vederbörlig ordning.

Vid handlingarna skall fogas styrkt översättning till svenska språket.

8 §•

Ansökan om verkställighet må ej bifallas utan att den som ålagts underhållsskyldighet
haft tillfälle att svara.

9 §•

10 §.

Föreskrifterna i denna lag gälla ej i förhållande till Danmark, Finland,
Island och Norge i den män särskilda bestämmelser äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1965

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 september
1965.

Närvarande:

justitieråden Hagbergh,

Dennemark,

regeringsrådet Wilkens,
justitierådet Riben.

Enligt lagrådet den 10 augusti 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen
i statsrådet den 15 juni 1965, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till 1) lag om erkännande och verkställighet av
vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn samt 2)
lag angående ändring i lagen den 27 mars 1936 (nr 79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Eric Essén.

Det under 1) omförmälda lagförslaget föranledde följande yttrande av
lagrådet.

4 §•

I första stycket av denna paragraf anges, i överensstämmelse med art. 3 i
konventionen, villkoren för att ett avgörande skall anses vara meddelat avbehörig
utländsk myndighet. Härtill fogas, i andra stycket, en undantagsbestämmelse
av innehåll att Kungl. Maj :t må förordna att myndighet i viss
stat ej skall anses behörig, om myndigheten grundat sin behörighet på det
förhållandet att den underhållsberättigade hade sitt hemvist i den staten.
Detta bemyndigande för Kungl. Maj:t har, enligt vad som uttalas i remissprotokollet,
tillkommit med hänsyn till möjligheten att främmande stat vid
anslutning till konventionen gör förbehåll enligt dess art. 18.

Undantagsbestämmelsen bör enligt lagrådets mening utformas i överensstämmelse
med den sålunda uttalade avsikten. Lagrådet förordar, att stadgandet
får innehålla, att om främmande stat vid anslutning till konventionen
förbehållit sig att icke erkänna avgörande av myndighet, vars behörighet
betingats av den undcrhållsberättigades hemvist, Konungen må förordna
att myndighet i den staten ej skall anses behörig, om myndigheten

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

grundat sin behörighet på det förhållandet att den underhållsberättigade
hade sitt hemvist där.

Lagrådet lämnade det under 2) omförmälda lagförslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 1 oktober
1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 1 september
1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 15 juni 1965 remitterade
förslagen till

1) lag om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och
beslut angående underhåll till barn,

2) lag angående ändring i lagen den 27 mars 1936 (nr 79) om erkännande
och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och förordar att förslaget
till lag om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut
angående underhåll till barn jämkas i enlighet med vad lagrådet har
anfört.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition till
riksdagen

dels jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga lagförslagen med den ändring som sålunda angivits,
dels föreslå, att riksdagen godkänner den i Haag den 15
april 1958 dagtecknade konventionen om erkännande och
verkställighet av avgöranden om underhåll till barn.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

MAKCUS BOK1». STHLM IWS 6S0360

Ur protokollet:
Martti Heino