Kungl. Maj.ts proposition nr 134 (Proposition 1949:134)

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt
, efterlevande till vissa i statens tjänst anställda per soner;

given Stockholms slott den 18 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—9:o hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Statsrådet Andersson anmäler uppkomna frågor om understöd åt efterlevande
till i det följande angivna personer och anför därvid.

Vid beviljande under riksdagens medverkan av pension i individuella
fall åt änkor efter befattningshavare, som icke förvärvat familj epensionsrätt
för sina efterlevande, har plägat föreskrivas, att änkan skall äga upp1
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Z>4.

bära pension under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka. I fråga
om änkepensioner, som beviljas enligt gällande familjepensionsreglementen,
ävensom rilcsdagspensioner, som tillträtts före den 1 juli 1947 och
omreglerats enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 657) angående omreglerad
tjänste- och familjepension m. in., gäller, att änkepension utgår
till och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren
avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till
och med utgången av den månad, under vilken rätten upphört. Nu sistt
angivna regler i fråga om tidpunkten, intill vilken änkepension skall utgå,
böra gälla även beträffande sådana av Kungl. Maj :t och riksdagen i individuella
fall beviljade änkepensioner, som tillträtts efter den 30 juni 1947,
och jag förutsätter, att beslutet om änkepensioner i dylika individuella fall
skall innefatta befogenhet för vederbörande myndighet att verkställa utbetalning
i enlighet med dessa regler, utan hinder av att Kungl. Maj :ts
och riksdagens beslut i förenklande syfte avfattats på sätt först angivits.

1 :o.

Ingenjören hos arméns fortifikationsförvaltning Lasse Anders Valdemar
Bärgs barn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bärg var född den 18 april 1904 och avled den 11 januari 1948;

att han förutom anställningar i kommunal och enskild tjänst innehaft
anställning i statens tjänst under sammanlagt 7 år 9 månader 23 dagar,
nämligen dels hos statens arbetslöshetskommission såsom tekniskt biträde
under tiden 27 juli 1931—10 januari 1932 och såsom biträdande arbetsledare
under tidsperioderna 11 januari 1932—17 februari 1934 och 12 mars
1934—31 december 1935 dels ock såsom ingenjör å arméns fortifikationsförvaltnings
byggnad skontor från och med den 1 augusti 1944 intill sin
död;

att Bärg under sin anställning hos arméns fortifikationsförvaltning åtnjöt
månadsarvode, vilket till en början utgjort 650 kronor men därefter
successivt stigit så att han vid tiden för dödsfallet uppburit en månadslön
av 832 kronor 50 öre i ett för allt;

att han vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade hustrun AnnaBritta
Ingeborg Bärg, född Pettersson, samt följande minderåriga barn i
tidigare äktenskap med Margit Elisabet Källman, född Carstens, nämligen
döttrarna Maud Jenny Margareta, född den 1 januari 1935, och Viveka
Gith Emelia, född den 31 december 1938, samt sönerna Lars-Olof Johan
Ludvig, född den 3 februari 1940, och Bengt Anders Johan, född den 4
juni 1941;

att äktenskapet mellan barnens moder, vilken är född år 1915, och Bärg
upplöstes genom äktenskapsskillnad den 10 mars 1947, varefter modern
den 27 december 1947 ingick nytt äktenskap;

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

att vårdnaden om barnen efter äktenskapsskillnaden genom skillnadsdomcn
tillagts fadern men efter dennes frånfälle överflyttats å modern;

att bouppteckningen efter Bärg utvisade en behållning av omkring 20 200
kronor;

att fru Källman tidigare haft vissa tillfälliga anställningar men att hon
nu uteslutande måste ägna sig åt hemmet och familjen;

att hon ej förfogar över något kapital och icke åtnjuter pension eller
understöd av något slag;

att hennes man, som är bilförare, uppbär lön med 566 kronor i månaden
men i övrigt icke äger några tillgångar; samt

att han har att betala understöd till ett barn utom äktenskapet.

Bärgs efterlevande äro författningsenligt icke berättigade till familjepension.

Fru Källman har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av
understöd av statsmedel för sina i äktenskapet med Bärg födda barn.

Fortifikationsförvnltningen har tillstyrkt uppfostringsbidrag'' åt barnen
och därvid bl. a. framhållit, att vårdnaden om barnen minskade möjligheten
för fru Källman att genom eget arbete tillföra familjen inkomster samt
att fru Källman icke heller torde kunna påräkna någon ekonomisk hjälp
till barnens försörjning från sin nuvarande make på grund av dennes begränsade
inkomster.

Försvarets civilförvaltning har i avgivet utlåtande anfört, att ämbetsverket
ansåge skäligt, att Bärgs efterlämnade minderåriga barn erhölle årligt
understöd av statsmedel. Den omständigheten, att Bärg innehaft anställning
i statens tjänst under allenast omkring 7 år 10 månader liksom det förhållandet
att bouppteckningen efter Bärg utvisade en behållning av omkring
20 000 kronor, varav hälften tillfölle barnen, torde enligt ämbetsverkets mening
icke utgöra hinder för beviljande av uppfostringsbidrag. Barnen borde
erhålla uppfostringsbidrag med ett belopp för varje barn av 840 kronor för
år, motsvarande före den 1 juli 1946 utgående understöd å 384 kronor.

Statskontoret bär anfört, att ämbetsverket i likhet med försvarets civilförvaltning
funne skäligt, att Bärgs efterlämnade barn komme i åtnjutande
av årligt uppfostringsbidrag. Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter
ville ämbetsverket föreslå, att bidragsbeloppet bestämdes till
för varje barn 658 kronor för år, motsvarande före den 1 juli 1946 utgående
understöd å 300 kronor. Med de föreslagna bidragen, som syntes böra
utgå till och med utgången av den kalendermånad, varunder barnen uppnådde
19 års ålder, borde följa rörligt tillägg enligt senast fastställda
grunder.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som föreligga i detta fall,
vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges riksdagen om uppfostringsbidrag
åt Bärgs efterlämnade minderåriga barn. Beträffande storleken av

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

uppfostringsbidragen biträder jag statskontorets förslag. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vart och ett av ingenjören hos arméns fortifikationsförvaltning
Lasse Anders Valdemar Bärgs i äktenskap med
Margit Elisabet Källman, född Carstens, födda minderåriga
barn Maud Jenny Margareta, Viveka Gith Emelia, Lars-Olof
Johan Ludvig och Bengt Anders Johan må från och med den
1 februari 1948 till och med utgången av den kalendermånad,
varunder barnet uppnår 19 års ålder, från anslaget
till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära ett årligt
uppfostringsbidrag å 658 kronor.

2:o.

Eldaren vid Dalregementet Vilhelm Edvin Erikssons änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Eriksson var född den 29 november 1901 och avled den 30 mars 1948;

att han tjänstgjort som extra eldare vid Dalregementet mot ersättning i
form av arvode under skilda tidsperioder — i regel 3 å 4 månader för år —
från maj 1931 till augusti 1939;

att han därefter innehaft eldaranställning vid regementet i en följd från
och med den 22 januari 1940 intill sin död, därvid han varit avlönad såsom
extra tjänsteman intill utgången av oktober 1946 och såsom kollektivavtalsanställd
arbetare under tiden därefter;

att hans sammanlagda tjänstetid i statstjänst -säd dödstillfället uppgick
till 11 år 4 månader 15 dagar;

att han vid sin död efterlämnade änkan Ester Viktoria Eriksson, född
Forsberg den 7 maj 1899, och en gift dotter;

att änkefru Eriksson icke äger andra tillgångar än halva andelen av en
fastighet med ett taxeringsvärde av 10 000 kronor;

samt att änkefru Eriksson enligt läkarintyg på grund av sjukdom (sockersjuka,
neuros in. in.) är för närvarande och troligen för all framtid
oförmögen till arbete.

Statens pensionsanstalt har vid prövning den 5 juni 1948 av en av änkefru
Eriksson hos anstalten gjord ansökning om familjepension enligt 1947
års familjepensionsreglemente för arbetare funnit sig förhindrad att bifalla
ansökningen, enär Erikssons tjänstgöringstid såsom arbetare icke varit
av sådan längd, som erfordrats för tillämpning å honom av vederbörande
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare.

Änkefru Eriksson har därefter i en den 25 augusti 1948 dagtecknad, till
Kungl. Maj:t ställd ansökning anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Försvarets civilförvaltning bär i utlåtande över sistnämnda ansökning
anfört, att ämbetsverket funne det skäligt, att änkefru Eriksson komme i

Kungl. Maj:ts proposition nr 134. 5

åtnjutande av något understöd i en eller annan form såsom bidrag till uppehället.

Statskontoret liar i utlåtande den 12 oktober 1948 förordat utverkande
av pension åt änkefru Eriksson med belopp, som skulle ha utgått, om 1947
års familjepensionsreglemente för arbetare varit för henne gällande. Ämbetsverket
har därvid anfört följande.

Av utredningen i ärendet framgår, att mannen Eriksson varit arvodesanställd
eller extra tjänsteman under sammanlagt 9 år 11 månader 15 dagar
samt kollektivavtalsanställd arbetstagare under 1 år 5 månader. På grund av
att arbetaranställningen sålunda omfattat endast 17 månader hade han ej
blivit underkastad 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, i följd
varav pension ej kunnat beredas hans efterlevande med tillämpning av tamiljepensionsreglementet
för arbetare.

Enligt statskontorets mening hade den tid Eriksson innehaft tjänstemannaanställning
rimligen bort få räknas såsom kvalifikationstid (väntetid)
för arbetarpensionsreglementenas tillämplighet. Hade så skett, hade sökanden
utan vidare varit berättigad till författningsenlig pension. I detta sammanhang
kan erinras, att frågan om den arbetande personalens anställningsformer
efter förslag av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga (SOU
1946: 94 sid. 32 o. f.) är föremål för utredning av 1948 års anställningsutredning.
1 direktiven för utredningen har uttalats att bl. a. avsaknaden av
enhetliga riktlinjer rörande tillämpningen i olika fall av anställningsformerna
löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning
haft till följd vissa olägenheter, främst i form av relativa variationer
från tid till annan i löneinkomst och övriga med anställningen förenade
förmåner för arbetstagargrupper, vilka kunna anses vara jämställda med
avseende å ansvarsställning och arbetsuppgifter.

Med biträdande av den ståndpunkt, som statskontoret intagit i förevarande
ärende, förordar jag, att pension beredes änkefru Eriksson med belopp,
som skulle ha tillkommit henne såsom familjepension enligt 1947 års familjepensionsreglemente
för arbetare, om tjänste- och familjepensionsreglementena
för arbetare blivit gällande för mannen från och med den tidpunkt,
då han anställdes såsom arbetare med lön enligt kollektivavtal eller
den 1 november 1946. En efter dessa grunder uträknad pension för änkefru
Eriksson skulle utgöra 1 227 kronor för år jämte rörligt tillägg. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att eldaren vid Dalregementet Vilhelm Edvin Erikssons
änka Ester Viktoria Eriksson, född Forsberg, må från och
med den 1 april 1948 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. in. uppbära en årlig pension av 1 227 kronor.

3 :o.

Förre ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar August Holmqvists
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmqvist var född den It december 1869 och avled den 6 februari
1948;

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

att han antogs till daglönare vid ingenjördepartementets maskinverkstad
i Karlskrona den 7 januari 1887 och befordrades till månadslönare den 1
oktober 1913;

att han från och med den 1 juli 1928 erhöll ställning av extra ordinarie
tjänsteman (ritare av l:a klass) med lön enligt 15:e lönegraden i den i
kungörelsen den 22 juni 1928, nr 215, intagna löneplanen för extra ordinarie
civila och civilmilitära befattningshavare vid försvarsväsendet;

att han erhöll avsked med utgången av september månad 1934 efter en
anställningstid i statens tjänst av 47 år 8 månader;

att Holmqvist vid sin död efterlämnade änkan Vilhelmina (Mina) Holmqvist,
född Olsson, vilken är född år 1869 och med vilken han ingått äktenskap
år 1917, och två barn i ett tidigare äktenskap;

samt att bouppteckningen efter Holmqvist utvisade en behållning av omkring
2 700 kronor.

Genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr 245, p. 2; bankoutsk. uti. nr
42, p. 7; riksd. skr. nr 278) tillerkändes Holmqvist, som i sin anställning
vid försvarsväsendet icke kunnat vinna delägarrätt i flottans pensionskassa,
en årlig pension av 2 160 kronor.

Änkefru Holmqvist bär hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Försvarets civilförvaltning bär tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru
Holmqvist till belopp av 1 320 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt
senast fastställda grunder. Ämbetsverket bär därvid erinrat, att — enär
Holmqvist avgått ur tjänst före ikraftträdandet den 1 juli 1937 av 1936 års
allmänna familjepensionsreglemente -— änkefru Holmqvist icke vore berättigad
åtnjuta pension enligt detta reglemente eller senare utfärdade familjepensionsbestämmelser
för befattningshavare i statens tjänst.

Statskontoret har anslutit sig till vad försvarets civilförvaltning sålunda
föreslagit.

Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre ritaren vid Karlskrona örlogsvarv Frans Oscar
August Holmqvists änka Vilhelmina (Mina) Holmqvist, född
Olsson, må från och med den 1 mars 1948 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1 320 kronor.

4:o.

Förre fattigvårds- och barnavårdskonsulenten Carl Oskar Strids änka. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,

att Strid var född den 17 maj 1875 och avled den 22 augusti 1948;

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

att han åren 1913—1918 innehade avlönad kommunal fattigvårdstjänst
inom Snöstorps kommun i Hallands län;

att Kungl. Maj :t den 13 december 1918 förordnade Strid att från och med
den 1 januari 1919 tills vidare vara fattigvårdskonsulent i femte distriktet;

att Strid jämlikt stadgandet i 20 § andra stycket lagen den 6 juni 1924
(nr 361) om samhällets barnavård från och med lagens ikraftträdande den
1 januari 1926 innehade jämväl befattningen såsom barnavårdskonsulent
inom berörda distrikt;

att Strid kvarstod i tjänst intill utgången av juni 1941, vid vilken tidpunkt
han kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av 22 år 6 månader;

att Strid, i enlighet med för fattigvårds- och barnavårdskonsulenter i avlöningshänseende
gällande bestämmelser, för år räknat åtnjöt lön med
3 000 kronor, varifrån avdrogs ett mot pensionsavgift svarande belopp av
200 kronor, tjänstgöringspenningar med 1 500 kronor, två åiderstillägg om
vartdera 500 kronor samt ortstillägg med 500 kronor, varjämte han åtnjöt
tillfällig löneförbättring med 1 000 kronor för år ävensom dyrtidstillägg enligt
för befattningshavare vid statens oreglerade verk gällande grunder;

att han vid sin död efterlämnade änkan Maria Elise Strid, född Magnusson
den 6 oktober 1869, samt fyra vuxna barn;

att bouppteckningen efter Strid utvisade en behållning i boet av omkring
27 640 kronor;

att tillgångarna utgjordes bl. a. av insats i fastighetsförening å 17 310 kronor
och fordran hos samma förening å 7 408 kronor;

samt att änkefru Strid icke äger andra tillgångar än de i bouppteckningen
upptagna och icke har annan inkomst än folkpension med 83 kronor för
månad.

Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 262, p. 1; bankoutsk. uti. nr
49, p. 1; riksd. skr. nr 323) tillerkändes Strid en årlig pension av 4 752 kronor.

Fattigvårds- och barnavårdskonsulenter saknade intill den 1 juli 1944,
då konsulenterna erhöllo ställning såsom extra ordinarie tjänstemän, och
alltså vid tidpunkten för Strids avgång ur tjänst såväl tjänste- som familjepensionsrätt.
Detta förhållande sammanhängde med den för dem gällande
anställningsformen. Frågan om beredande av pensionsrätt åt konsulenterna
hade även före år 1944 varit föremål för övervägande, men spörsmålet därom
hade därvid ansetts icke böra upptagas till prövning i avbidan på slutförandet
av utredningar rörande den sociala hjälpverksamhetens ordnande
(jfr prop. 49/1932 och 99/1944 s. 3—5 o. 8).

Änkefru Strid har hos Kungl. Maj :t hemställt om erhållande av pension.

Socialstyrelsen har tillstyrkt änkefru Strids ansökning.

Statskontoret bär i avgivet yttrande anfört i huvudsak följande.

Statskontoret vill med anledning av föreliggande ansökan erinra, att statsmakterna
tidigare i flera fall (senast prop. nr 49/1941, p. 4; bankoutsk. uti.
nr 16, p. 4; riksd. skr. nr 120) tillerkänt änkor efter fattigvårds- och barna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

vårdskonsulenter understöd med 900 kronor för år. I dessa fall synes pensioneringen
i stort sett hava följt de normer, som eljest plägat tillämpas vid
beviljande av familjepensioner vid sidan av gällande bestämmelser. Förslag
har emellertid varit väckt att ordna pensioneringen av efterlevande
efter här avsedda befattningshavare efter andra grunder än de vid riksdagspensionerna
brukliga, innebärande bl. a. att den s. k. behovsprövningen
skulle bortfalla.

Därest föreliggande framställning skulle bedömas med hänsynstagande
till den restriktiva praxis, som av statsmakterna brukat iakttagas vid beviljande
av familjepensioner och som i fråga om behovsprövningen sålunda
innefattar krav på vederbörandes oförmåga att försörja sig, synes med hänsyn
till behållningen i dödsboet efter mannen Strid understöd åt sökanden
knappast kunna ifrågakomma. Statskontoret finner sig därför svårligen kunna
tillstyrka ansökningen.

Med hänsyn till den långa tid, varunder Strid tjänstgjort såsom fattigvårds-
och barnavård skonsulent, och med beaktande jämväl i viss mån av
det förhållandet, att det kan förutsättas att dylik befattning skulle ha varit
förenad med pensionsrätt vid tidpunkten för Strids avgång ur tjänst, därest
icke lösningen av frågan om ifrågavarande konsulenters anställningsförhållanden
fördröjts genom dess samband med socialvårdsorganisationen, vill
j,a§ ehuru några i ekonomiskt hänseende särskilt ömmande omständigheter
näppeligen föreligga i detta fall — icke motsätta mig, att pension utverkas åt
änkefru Strid. Pensionen synes mig böra bestämmas till 1 913 kronor för år
jämte rörligt tillägg, motsvarande efter vederbörlig omreglering det i statskontorets
utlåtande omförmälda pensionsbelopp å 900 kronor, som tidigare
tillerkänts änkor efter fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre fattigvårds- och barnavårdskonsulenten Carl Oskar
Strids änka Maria Elise Strid, född Magnusson, må från
och med den 1 september 1948 under sin återstående livstid,
så länge hon iörblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 913 kronor.

5:o.

Muddermästaren hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Henning Adolf Johanssons
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson var född den 1 augusti 1890 och avled den 23 september
1947;

att han efter tjänstgöring under tiden 23 september 1921—9 maj 1941
såsom muddermästare hos statens vattenfallsverk erhöll anställning såsom
muddermästare hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen från och med den 10
maj sistnämnda år;

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

att han från och med den 1 oktober 1942 var underkastad bestämmelserna
i det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 25 september 1942 antagna
anställningsreglementet för fast anställda tjänstemän vid styrelsens
hamnbyrås distriktsorganisation och därvid uppbar arvode, motsvarande lön
enligt löneklass 16 civila icke-ordinariereglementet;

att han under sin anställning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tjänstgjorde
på mudderverket »Stockholm» inom styrelsens förutvarande östra och
södra hamnarbetsdistrikt och i samband med mudderverkets övergång i privat
ägo den 19 juli 1946 från och med sistnämnda dag beviljades tjänstledighet
för att tills vidare under någon tid tjänstgöra på mudderverket
även efter dess övergång till ny ägare;

att han under nyssnämnda tjänstledighet avled på grund av olyckshändelse
utom arbetet;

att han vid sin död efterlämnade änkan Alma Charlotta Johansson, vilken
är omkring 66 år gammal och med vilken han ingått äktenskap år
1914, samt en myndig son;

samt att bouppteckningen efter Johansson utvisade en behållning av omkring
19 000 kronor, väsentligen bestående av en fastighet, taxerad till 23 000
kronor.

•

Hos Kungl. Maj :t har änkefru Johansson anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Väg- och vattenbijggnadsstgrelsen har tillstyrkt pension åt änkefru Johansson
och därvid anfört följande.

Från och med den 1 juli 1947 är verkets arbetsledarpersonal, däribland
muddermästarna, underkastad bestämmelserna i det av styrelsen den 15 december
1947 fastställda arbetsledarereglementet. Genom Kungl. Maj :ts beslut
den 19 december 1947 har rätt till tjänste- och familjepension från och med den
1 juli 1947 kunnat beredas åt vissa av de under reglementet hänförliga
befattningshavarna, däribland samtliga muddermästare hos verket. Muddermästaren
Johansson hade vid tidpunkten för dödsfallet icke hunnit-inplaceras
under arbetsledarereglementet. Därest så skett, torde Johansson med
hänsyn till kvalifikationer och tidigare åtnjutna löneförmåner hava hänförts
till sådan i reglementet angiven arvodesgrupp, att han kommit i åtnjutande
av den rätt till tjänste- och familjepension, som tillkommer statstjänsteman
i lönegraden Ce 17.

Med hänsyn till muddermästaren Johanssons 26 år långa och väl vitsordade
statliga tjänstetid och särskilt i betraktande av att han endast till
följd av att styrelsens arbetsledarereglemente icke hunnit färdigställas till
den 1 juli 1947, såsom varit avsikten, gått förlustig den rätt till familjepension,
som eljest skulle kommit honom och hans efterlevande till del, finner
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen starka skäl tala för, att änkan tillerkännes
pension av statsmedel.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt änkefru Johansson till belopp av
1 611 kronor för år jämte rörligt tillägg och till stöd härför anfört följande.

Av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet anfört framgår, att
styrelsen den 15 december 1947 fastställt ett arbetsledarereglemente att gälla
fr. o. in. den 1 juli 1947 ävensom att samtliga muddermästare hos väg- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 134-

vattenbyggnadsverket inplacerats i nämnda reglemente och på grund härav
jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 19 december 1947 erhållit pensionsrätt enligt
1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, likaledes
fr. o. m. den 1 juli 1947. Denna retroaktiva tillämpning av nämnda reglementen
har emellertid icke kommit i fråga beträffande Johansson, enär han
avlidit den 23 september 1947. Otvivelaktigt hade han emellertid, därest
dödsfallet icke inträffat, fr. o. m. den 1 juli 1947 erhållit tjänste- och familj
epensionsrätt i angiven ordning, oavsett det förhållandet, att han sedan
den 19 juli 1946 åtnjutit tjänstledighet för att under en övergångstid fortsätta
tjänstgöringen å ett mudderverk, som övergått i enskild ägo. Med
hänsyn till vad sålunda förekommit vill statskontoret för sin del förorda,
att Johanssons efterlevande hustru tillförsäkras en familjepension, som bestämmes
till samma belopp, som skulle ha tillkommit henne, därest maken
vid frånfället ägt pensionsrätt jämlikt Kungl. Maj :ts förenämnda beslut
den 19 december 1947. Pensionen skulle under angivna förutsättning ha
bestämts på följande sätt. Den av Johansson vid dödstillfället innehavda
befattningen skulle enligt vad i ärendet upplysts ha hänförts till lönegraden
Ce 17. Vid frånfället återstod för honom 5 år 11 månader 9 dagar intill pensionsåldern
— 63 år — den 31 augusti 1953. Under antagande tillika att rätt
enligt gällande praxis medgivits honom att tillgodoräkna två tredjedelar av
den tidigare anställningstiden i statens tjänst — den 23 september 1921 —
19 juli 1946 -—■ eller 16 år 6 månader skulle han alltså såsom tjänstår för
pension kunnat, åberopa 22 år 5 månader 9 dagar. Pensionen för Johanssons
änka skulle under sådana omständigheter med tillämpning av familjepensionsunderlaget
för lönegrad Ce 17 ha utgjort (2 148 — 30/120 X 2 148 = )
1 611 kronor för år. Härtill kommer rörligt tillägg enligt senast fastställda
grunder.

Även jag finner mig kunna förorda, att pension av statsmedel beredes
änkefru Johansson. Pensionen synes i överensstämmelse med statskontorets
förslag böra utgå med belopp, som skulle ha tillkommit henne, därest
mannen med stöd av Kungl. Maj :ts i ärendet omförmälda beslut den 19 december
1947 vid sin död varit tillförsäkrad pensionsrätt. I enlighet härmed
hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att muddermästaren hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Henning Adolf Johanssons änka Alma Charlotta Johansson
må från och med den 1 oktober 1947 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 611 kronor.

6 :o.

E. o. för rådskontoristen vid väg- och vattenbyggnadsverket Fritz Valdemar
Albert Helmer Nilssons änka och barn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson var född den 2 december 1898 och avled den 7 februari 1947;

att han under tiden 3 mars 1931—12 december 1936 innehade anställning
såsom arbetsledare hos statens arbetslöshetskommission;

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

att han från och med den 20 decemher 1943 intill sin död var anställd vid
väg- och vattenbyggnadsverket såsom förrådskontorist i lönegraden Eo 9
vid vägförvaltningen i Kronobergs län men från och med den 1 novembei
1945 tjänstgjorde som biträde åt övervägmästaren för enskild väghållning
i samma län, varvid han ansågs tillhöra lönegraden Ex 13 och erhöll aivode
motsvarande löneklass 10;

att han vid sin död efterlämnade änkan Ingeborg Dorotea Nilsson, född
Frei i den 2 april 1912, samt två barn, vilka äro födda respektive 1941 och
1944;

att bouppteckningen efter Nilsson utvisade en behållning av omkring 800
kronor;

samt att statskontoret den 22 april 1947 med stöd av bestämmelserna i allmänna
familjepensionsreglementet tillerkänt de efterlevande familjepension
med utgångspunkt från att Nilsson vid sin död tillhörde lönegrad Eo
9, vilken pension från och med den 1 juli 1947 utgör för år räknat 2 75/
kronor 40 öre jämte rörligt tillägg.

Väg- och vattenbyggnndsstijrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka pensionstillägg åt Nilssons efterlevande
till sådant belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna bleve
desamma, som om Nilsson vid sin död varit förrådsmästare i lönegraden
Eo 12. Styrelsen har till stöd för denna hemställan anfört bl. a. följande.

Genom beslut av 1946 års riksdag höjdes förrådskontoristbefattningarna
vid vägförvaltningarna från och med den 1 juli samma år till förrådsmästartjänster
i lönegraden Eo 12. Under hösten 1946 tillsattes de flesta av
dessa befattningar, varvid uteslutande förrådskontorister kommo i fråga. Att
Nilsson, som styrelsen funnit vara en av de mest förtjänta förrådskontoristerna,
icke utnämndes i detta sammanhang berodde på att styrelsen
som avsåg att befordra Nilsson till ännu högre befattning, nämligen såsom
vågmästare för enskild väghållning i lönegrad Eo 13 i Blekinge län ansåg,
att tillsättandet av återstående förrådsmästartjänster och ett antal nyinrättade
vägmästartjänser borde ske samtidigt. Det syntes därför icke lämpligt
att först utnämna Nilsson till förrådsmästare i Kronobergs län för att
sedan i omedelbar anslutning härtill utnämna honom till vågmästare i Blekinge
län. På grund av mellankommande omständigheter kunde emellertid
ifrågavarande vägmästartjänster icke tillsättas förrän i april 1947. Det kan
fastslås som ett faktum, att Nilsson, därest styrelsen icke avsett att befordra
honom till vågmästare, skulle ha blivit förrådsmästare i Eo 12 redan
på hösten 1946.

Då anledningen till att Nilsson icke hann att erhålla den förrådsmästartjänst,
vartill han var självskriven, uteslutande hänför sig till omständigheter
sammanhängande med att han på grund av sin duglighet ansågs böra
erhålla ännu högre tjänst, synes det icke vara rätt, att hans efterlevande
skola komma i sämre ställning än om han vid sin död varit förrådsmästare
i Eo 12. Enligt styrelsens mening tala därför synnerligen starka skäl för att
de efterlevande tillerkännas ett särskilt pensionstillägg, så att pensionsförmånerna
bliva desamma som skulle ha utgått, därest Nilsson hunnit befordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Statskontoret har förklarat sig av principiella skäl icke kunna understödja
framställningen.

Med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört och upplyst
finner jag skäligt, att åt Nilssons efterlevande utverkas sådan pensionsförbättring,
att de i överensstämmelse med styrelsens förslag komma i åtnjutande
av pension, såsom om Nilsson vid sin död tillhört lönegraden
Eo 12 (nuvarande lönegraden Ce 16). De principiella invändningar, som
kunna riktas emot beviljande av familjepension med utgångspunkt från
högre lönegrad än den, som befattningshavaren vid frånfället tillhört, synas
mig i detta fall på grund av de föreliggande särskilda omständigheterna icke
böra tillmätas avgörande betydelse. En förhöjning av pensionsförmånerna åt
Nilssons efterlevande i enlighet med vad nu förordats skulle innebära, att
pensionsförmånerna komme att från och med tidpunkten för senaste pensionsreglering
uppgå till 3 100 kronor 80 öre för år jämte rörligt tillägg.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. förrådskontoristen vid väg- och vattenbyggnadsverket
Fritz Valdemar Albert Helmer Nilssons efterlevande
må komma i åtnjutande av familjepension, såsom om Nilsson
vid sitt frånfälle innehaft befattning i lönegraden Eo 12 enligt
civila icke-ordinariereglementet.

7 ro.

Kontrollören vid sockerbeskattningen Jöns Bengtssons änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Bengtsson var född den 25 maj 1874 och avled den 8 oktober 1947;
att han innehade förordnande såsom biträdande kontrollör vid sockerbeskattningen
från år 1906 till och med den 30 juni 1929, vid vilken tidpunkt
förordnandet upphörde i anledning av sockerbeskattningens avveckling;

att Bengtsson, vilkens effektiva tjänstgöringstid i statstjänst utgjorde nära
23 år, i samband med anställningens upphörande av riksdagen tillerkändes
en pension av 1 992 kronor för år, vilken pension efter omreglering från och
med den 1 juli 1947 utgått med 3 480 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Emma Kristina Bengtsson, född
Assarsson den 9 januari 1885, samt en dotter, född år 1910;

att bouppteckningen efter Bengtsson utvisade en behållning av omkring
3 400 kronor;

att änkefru Bengtsson icke härutöver äger några tillgångar men för närvarande
erhåller någon inkomst av inackordering;

samt att änkefru Bengtsson av dottern, vilken är gift med en statstjänsteman
och i äktenskapet med denne har fyra minderåriga barn, icke kan påräkna
något bidrag till sitt uppehälle.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134. 13

Änkefru Bengtsson har hos Kungl. Maj :t anhållit att komina i åtnjutande
av pension.

Kontrollstyrelsen har ansett i ärendet föreliggande omständigheter icke
vara av beskaffenhet att motivera utverkande av pension.

Statskontoret har anfört, att enligt ämbetsverkets mening änkefru Bengtsson
uppfyllde de villkor, som enligt hittills tillämpad praxis ansetts böra
uppställas för erhållande av familjeunderstöd av statsmedel, varför ämbetsverket
för sin del funne sig böra tillstyrka den av änkefru Bengtsson gjorda
ansökningen. Vad beträffar storleken av pensionen ansåge statskontoret, att
pensionsbeloppet med hänsyn till längden av kontrollören Bengtssons anställningstid
och storleken av den honom tillerkända pensionen lämpligen
borde fastställas till 1 096 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års
grunder.

Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden anser jag mig böra förorda,
att pension utverkas åt änkefru Bengtsson, att utgå från och med ingången
av innevarande år. I enlighet härmed och då det av statskontoret
föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt, hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kontrollören vid sockerbeskattningen Jöns Bengtssons
änka Emma Kristina Bengtsson, född Assarsson, må från och
med den 1 januari 1949 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd in. in. uppbära en årlig pension av 1 096 kronor.

8:o.

Lantmäteritekniska biträdet Germund Hessels änka och barn. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Hessel var född den 2 mars 1889 och avled den 24 februari 1947;
att han under tiden från och med den 1 september 1927 intill sin död
var av lantmäteristyrelsen förordnad såsom lantmäteritekniskt biträde hos
distriktslantmätaren i Nylands distrikt och därunder fullgjorde en effektiv
tjänstgöring av sammanlagt omkring 13 år 11 månader;

att han dessförinnan under åren 1925—1926 utan lantmäteristyrelsens
förordnande biträtt distriktslantmätare;

att han såsom lantmäteritekniskt biträde åtnjöt avlöning av vederbörande
distriktslantmätare, vilken avlöning under åren 1938—1946 uppgick till i
medeltal 1 920 kronor för år, varjämte han från och med år 1937 av statsmedel
uppbar avlöningsförbättring i form av ålderstillägg, för år 1946 uppgående
till 1 350 kronor, samt från och med sistnämnda år jämväl provisorisk
avlöningsförbättring av statsmedel med 600 kronor;

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

att han vid sin död efterlämnade änkan Sigrid Katarina Johanna Aurora
Hessel, född Leijon den 18 augusti 1900, samt sonen Lars Tore Germund
Hessel, född den 6 maj 1941;

att bouppteckningen efter Hessel utvisade en behållning av omkring 5 500
kronor;

samt att änkefru Hessel saknar yrkesutbildning och på grund av sjukdom
icke äger full arbetsförmåga.

Lantmäteristyrelsen har hos Kungl. Maj :t hemställt om utverkande av
pension åt Hessels änka och barn och därvid anfört bl. a. följande.

Före omorganisationen av lantmäteriets distriktsorganisation den 1 januari
1948 voro de lantmäteritekniska biträdena anställda och avlönade av
lantmätarna men förordnades av lantmäteristyrelsen och erhöllo viss avlöningsförbättring
av statsmedel samt rätt till resekostnads- och traktamentsersättning.
Sedan den nya distriktsorganisationen genomförts, äro dylika
biträden statsanställda och inplacerade å reglerad lönestat. Med hänsyn till
Hessels relativt långa tjänstetid torde han, om han levat, ha inplacerats i
lönegrad Ce 19 eller lägst lönegrad Ce 16, i vilket fall hans änka och barn
blivit författningsenligt berättigade till pension. Billighet och rättvisa synas
lantmäteristyrelsen tala för att pension utverkas åt Hessels efterlevande.

Statskontoret har erinrat, att statsmakterna tidigare beviljat understöd åt
efterlevande efter lantmäteritekniskt biträde, som innehaft anställning under
villkor, som gällde före omorganisationen av lantmäteriets distriktsorganisation
den 1 januari 1948 (prop. till 1943 års riksdag nr 126, p. 6;
bankoutsk. uti. nr 33, p. 10; riksd. skr. nr 148), samt i anslutning härtill
anfört följande.

Enär det icke styrkts, att änkefru Hessel på grund av sjukdom är oförmögen
att genom arbete försörja sig, kan statskontoret emellertid för sin
dericke förorda, att pension beredes henne. Statskontoret vill däremot icke
motsätta sig, att av riksdagen utverkas ett årligt uppfostringsbidrag för
makarnas minderårige son med ett belopp av 492 kronor, utgörande i fall
som det förevarande tidigare tillämpat bidragsbelopp å 300 kronor, omräknat
enligt kungörelserna nr 508/1939 och 575/1946. Efter omräkning enligt
kungörelsen nr 657/1947 kommer uppfostringsbidraget att från och
med den 1 juli 1947 uppgå till 658 kronor, varå utgår rörligt tillägg enligt
senast fastställda grunder.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes det mig skäligt, alt
Hessels efterlämnade familj kommer i åtnjutande av understöd av statsmedel.
I likhet med lantmäteristyrelsen vill jag härvid förorda, att dylikt
understöd beredes familjen såväl i form av pension åt änkan som genom
uppfostringsbidrag åt den minderårige sonen. Jag vill såsom stöd för denna
min ståndpunkt även erinra därom att — såsom lantmäteristyrelsen framhållit
— Hessel, därest han levat ännu något år, torde ha erhållit extra ordinarie
befattning, förenad med såväl tjänste- som familjepensionsrätt. Pensionen
och uppfostringsbidraget synas böra få åtnjutas räknat från och med
månaden näst efter den, varunder mannen avlidit, eller sålunda från och

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

med den 1 mars 1947 samt för tiden intill den 1 juli 1947 utgå med, för
år räknat, 630 respektive 492 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg
enligt då gällande grunder. Efter omräkning från och med den 1 juli 1947
enligt kungörelsen nr 657/1947 kommer pensionen att utgå med 840 kronor
samt uppfostringsbidraget med 658 kronor, i båda fallen jämte rörligt tilllägg
enligt numera gällande grunder. Uppfostringsbidraget synes böra utgå
till och med den kalendermånad, varunder sonen uppnår 19 års ålder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lantmäteritekniska biträdet Germund Hessels änka
Sigrid Katarina Johanna Aurora Hessel, född Leijon, samt
makarnas minderårige son Lars Tore Germund må från och
med den 1 mars 1947 från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. in. uppbära, änkan en årlig pension å
630 kronor under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, samt sonen ett årligt uppfostringsbidrag å 492
kronor till och med utgången av den kalendermånad, varunder
han uppnår 19 års ålder.

9: o.

Assistenten hos civilförsvarsstvrelsen Karl Hans Petrus Brodéns änka. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brodén var född den 24 februari 1897 och avled den 23 december 1947;

att han anställdes såsom extra kanslibiträde hos luftskyddsinspektionen
den 20 oktober 1938 samt hos inspektionen förordnades till tillfällig sakkunnig
den 16 maj 1939 och till bokhållare den 1 april 1941;

att han i samband med inrättandet av civilförsvarsstyrelsen förordnades
till assistent hos styrelsen den 1 oktober 1944;

att hans avlöningsförmåner senasl utgjordes av arvode å 820 kronor för
månad;

att Brodén, därest han kvarstått i tjänst, sannolikt skulle ha erhållit pensionsberättigande
anställning den 1 juli 1948, då lönereglering genomfördes
för civilförsvarsstyreisens personal;

att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Margareta Charlotta Elisabet
Brodén, född Möller den 1 juli 1896, med vilken han ingått äktenskap
den 19 november 1938;

samt att bouppteckningen efter Brodén utvisade brist.

I ärendet ha ingivits dels ett den 6 mars 1948 utfärdat läkarintyg, utvisande
att änkefru Brodén, som tidigare varit kontorist, måst på grund av
skrivkramp i höger hand och arm helt upphöra med kontorsarbete, dels ock
ett den 1 mars 1949 dagtecknat läkarintyg, vari anföres, att änkefru Brodén,
förutom av typisk skrivkramp, lider av utpräglad neurasteni (dålig
sömn, depression, allmän trötthet) samt att hon på grund av skrivkram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

pen är med säkerhet oförmögen att försörja sig genom arbete, där skrivning
för hand eller med maskin ingår, och att det på grund av hennes allmänna
klenhet kan med till visshet gränsande sannolikhet sägas, att hon icke heller
är arbetsför i något annat yrke.

Änkefru Brodén har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att styrelsen funne starka skäl tala för
att pension tillerkändes änkefru Brodén.

Statskontoret har i utlåtande den 28 september 1948 i anslutning till då
föreliggande läkarintyg, utvisande att änkefru Brodén lede av skrivkramp,
anfört, att ämbetsverket icke kunda tillstyrka åtgärder för beredande av
pension åt änkefru Brodén, enär nämnda sjukdom icke syntes i så hög grad
nedsätta hennes arbetsförmåga, att hon därigenom skulle vara oförmögen
att för framtiden arbeta för sin försörjning.

Med hänsyn till vad numera blivit upplyst rörande änkefru Brodéns hälsotillstånd
och arbetsförmåga och med beaktande av omständigheterna i
övrigt i ärendet — främst det förhållandet att Brodén avlidit endast kort
tid före den tidpunkt, då han eljest sannolikt skulle ha erhållit pensionsberättigande
befattning — vill jag icke motsätta mig, att förslag förelägges
riksdagen om pension åt änkefru Brodén. Såsom ett skäligt pensionsbelopp
vill jag förorda 1 320 kronor för år, vartill bör komma rörligt tillägg enligt
senast fastställda grunder. Pensionen synes mig böra få utgå räknat från
och med den 1 januari 1949.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att assistenten hos civilförsvarsstyrelsen Karl Hans Petrus
Brodéns änka Margareta Charlotta Elisabet Brodén, född
Möller, må från och med den 1 januari 1949 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. in. uppbära en årlig
pension av 1 320 kronor.

Vad föredraganden under punkterna l:o—9:o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

497373. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.