Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 (Proposition 1964:126)

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i utsökninglagen m. m.; given Stockholms
slott den 20 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag
till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955
(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg
in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett delbetänkande från lagberedningen föreslås i propositionen
vissa partiella reformer inom utsökningsrätten. Reformerna, som
främst rör organisatoriska frågor, är föranledda dels av att utsökningsväsendet
enligt redan fattade beslut skall helt förstatligas den 1 januari
1965, dels av att städernas domstolsväsende kan komma att bli förstatligat
vid samma tidpunkt.

Förslaget innebär att länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer såväl
för stad som för landet. Kungl. Maj:t skall dock kunna förordna särskild
överexekutor för viss del av län. Därjämte får länsstyrelse befogenhet
alt förordna lämplig person att vara överexekutor för särskild förrättning,
t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg. Kronofogde skall vara utmätningsman
med överexekutor som instans närmast över honom. Tillsynen
1 Ilihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

över utmätningsmännen skall utövas av länsstyrelserna, i förekommande
fall med biträde av särskild överexekutor.

Dessutom förordas ändrade regler för kungörande av exekutiva auktioner.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 1—6, 9, 10, 52, 85, 90, 97—99, 101, 104, 105, 127,
137, 141, 169, 173, 203 och 211 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att 202 och 221 §§ samma lag skola upphöra
att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

1 §•

Utsökningsmål upptagas och prövas
av överexekutor, som är för landet
Konungens befallningshavande,
var inom sitt län, i Stockholm överståthållarämbetet,
i annan stad med
magistrat denna eller, där Konungen
det förordnar, viss ledamot av magistraten
samt i stad utan magistrat
Konungens befallningshavande eller
den Konungen därtill förordnar.

Är i stad utan magistrat Konungens
befallningshavande överexekutor,
skall staden med avseende å
vad i denna lag sägs räknas till landet.
Är i sådan stad annan än
Konungens befallningshavande överexekutor,
må Konungen förordna,
att staden skall i vad angår utmätningsman
och dennes verksamhet
räknas till landet.

Utsökningsmål upptagas och prövas
av överexekutor, om ej annat
stadgas.

Konungens befallningshavande är
överexekutor. Konungen äger dock
förordna särskild överexekutor för
viss del av lån. Ersättare för sådan
överexekutor förordnas, om ej annat
är stadgat, av Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavande
äger för särskild förrättning förordna
därtill lämpad person att vara
överexekutor.

2 §.

Utmätningsman är å landet lands- Kronofogde är utmätningsman,
fiskal, var inom sitt tjänstgöringsområde,
och i stad stadsfogde. Fin 1

Senaste lydelse av 97, 104, 105, 127 och 173 §§ se SFS 1912:211, av 3, 99 och 137 §§
se SFS 1917:307, av 169 § se SFS 1921:301, av 4 § se SFS 1925:176, av 98 § se SFS
1937:452, av 1, 10 och 90 §§ se SFS 1942:114, av 101 och 141 §§ se SFS 1944:68, av 9 §
se SFS 1945: 370, av 6 § se SFS 1946: 814, av 211 § se SFS 1954: 100, av 85 § se SFS 1955 :
234 samt av 2, 52 och 203 §§ se SFS 1963: 255.

2 Mindre språkliga ändringar har i regel icke utmärkts genom kursivering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ar 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nes stadsfogde i stad, som enligt 1 §
skall räknas till landet, vare han utmätningsman
för staden. Erfordras
i stad mer än en stadsfogde, bestämme
Konungen deras antal och omfånget
för varderas befattning.

Utmätningsman har-----förrätta utmätning.

Om befogenhet-----förordnar Konungen.

3 §•

Konungens befallningshavande äge
för bestämt fall eller inom visst område
för ordna lämplig person att på
eget ansvar i landsfiskals ställe vara
utmätningsman. Om sålunda förordnad
utmätningsman gälle vad i
denna lag om landsfiskal stadgas.

Om förrättningsman, som överexekutor
särskilt förordnar för hållande
av auktion å utmätt egendom
eller fördelning av köpeskilling,
stadgas i 90, 98 och lbl §§. Vad nedan
i denna lag sägs med avseende
å utmätningsman skall i fråga om
uppdrag, för vilket förrättningsman
som nyss nämnts blivit särskilt förordnad,
i stället tillämpas å denne.

I Stockholm, så ock i annan stad,
där utmätning smannab efattning en
anses icke kunna av en stadsfogde
ensam fullgöras, må, om Konungen
finner gott sådant medgiva, stadsfogde
äga att för bestämt fall i sitt
ställe till utmätningsman sätta annan
man, som av överexekutor är
antagen. Ej må stadsfogde åt annan
uppdraga försäljning av fartyg, som
i 9b § sägs, ej heller fördelning av
köpeskilling för lös egendom i fall,
då enligt lbO eller lbl § sammanträde
för fördelningen erfordras; och
äge Konungen även i övrigt föreskriva
villkor för stadsfogdes rätt att i
sitt ställe sätta annan man.

Kronofogde utnämnes eller förordnas
av Konungen eller, om
Konungen så bestämt, av Konungens
befallningshavande.

Ersättare för kronofogde förordnas,
om ej annat är stadgat, av
Konungens befallningshavande.

§•

Kronofogde äger, enligt bestämmelser
som Konungen meddelar, sätta
annan befattningshavare i sitt
ställe såsom utmätningsman.

Emot överexekutor gälle enahanda
jäv, som i rättegångsbalken om
domare sägas.

§•

Förordnande, som Konungens befallningshavande
givit enligt 1 § eller
3 § 2 mom., eller uppdrag, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 196b

(Nuvarande lydelse)

Föreligger för utmätningsman beträffande
visst mål omständighet,
som enligt rättegångsbalken skulle
utgöra jäv mot domare, må han ej
taga befattning med målet. Jäv må
ej grundas därå, att utmätningsmannen
såsom domare eller befattningshavare
vid domstol fattat beslut,
som rör saken, eller hos annan myndighet
än domstol tagit befattning
därmed eller i saken vittnat eller varit
sakkunnig, ej heller å åtgärd,
som utmätningsmannen vidtagit å
tjänstens vägnar, eller gärning, som
förövats mot honom i eller för hans
tjänst. Förekommer jäv mot landsfiskal
eller stadsfogde eller av överexekutor
särskilt förordnad förrättningsman,
anmäle han det genast
hos överexekutor, som, där jävet
prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman
i den jäviges ställe.
Över beslut, som i jävsfrågan gives
av överexekutorn, må klagan ej föras.

Landsfiskal och stadsfogde skola
hålla dagbok över alla mål, i vilka
utmätning eller annan deras åtgärd
enligt denna lag äskas, och däri
teckna dagen, då varje mål inkommit,
den åtgärd därmed vidtagits
och dagen, då det skett, eller hinder
som förefallit; vare ock pliktige att
ur dagboken meddela skriftligt in -

(Föreslagen lydelse)

kronofogde givit enligt 4 §, må återkallas,
när skäl äro därtill.

§•

Mot överexekutor och utmätningsman
gälla samma jäv som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
överexekutor eller utmätningsman
skall dock icke anses jävig
därför att han såsom domare eller
befattningshavare vid domstol
fattat beslut som rör saken. Ej heller
må jäv mot utmätningsman
grundas därpå, att han hos annan
myndighet än domstol tagit befattning
med saken eller vittnat eller
varit sakkunnig däri, eller på åtgärd,
som han vidtagit på tjänstens
vägnar, eller på gärning, som förövats
mot honom i eller för hans
tjänst.

Förekommer anledning att kronofogde
är jävig, skall det genast anmälas
hos Konungens befallningshavande,
som äger förordna annan utmätningsman
för målet. Förekommer
anledning att den som förordnats
av kronofogde är jävig i mål
som anförtrotts honom, skall det
omedelbart anmälas hos kronofogden,
som i sådant fall äger utse annan
för målet.

Talan mot beslut, varigenom utmätningsman
avvisat framställt jäv,
fullföljes hos överexekutor. över
överexekutors beslut må klagan ej
föras.

Oavsett jäv äger utmätningsman
vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan
uppskjutas.

§•

Utmätningsman skall föra dagbok
enligt bestämmelser som meddelas
av Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tyg, när sådant begäres. De närmare
föreskrifterna om bokens förande
meddelas av Konungen.

10 §.

Överexekutor åligger att noga tillse,
huru de utmätningsmän, som under
honom lyda, förrätta vad dem
enligt lag eller eljest i tjänsten betrott
varder.

Finnes utmätningsman icke behörigen
iakttaga sina tjänsteplikter,
äge överexekutor meddela honom
varning. Låter han sig icke därav
rätta eller har han begått fel av svårare
beskaffenhet, skall överexekutor
överlämna ärendet till vederbörande
åklagare, som har att pröva,
om åtal skall anställas inför domstol.

Har åtgärd vidtagits för utmätningsmans
ställande under åtal, äge
överexekutor avstänga honom från
tjänstgöring, intill dess över honom
blivit slutligen dömt eller domstolen
annorlunda förordnar.

Har Konungen beträffande stad
meddelat förordnande jämlikt 1 §
andra stycket sista punkten, ankomme
på Konungens befallningshavande
att i stället för överexekutor i
staden utöva befogenhet varom ovan
i andra och tredje styckena sägs.

52 §.

Har i —-------- —---- — eller vite.

Beslut om utmätningsmans avstängning
från tjänstgöring går i
verkställighet utan hinder av besvär.

Huru beslut-----— —- — och 7 kap.

Konungens befallningshavande utövar
tillsyn över utmätningsmännen.
Finnes särskild överexekutor, skall
han biträda vid tillsynen.

Kronofogde har tillsyn över dem
som äro underställda honom.

Då fast egendom eller luftfartyg
eller intecknade reservdelar till sådant
fartyg tagits i mät eller då utmätningsman
å landet tagit i mät
fartyg, varom i 9b § sägs, åligger
det utmätningsmannen att genast
anmäla det hos överexekutor. Har i

§•

När fast egendom, fartyg som
sägs i 9b § eller luftfartyg eller intecknade
reservdelar till luftfartyg
tagits i mät, åligger det utmätningsmannen
att genast anmäla det hos
överexekutor.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 7

fråga om fast egendom å landet gäldenären
vid utmätningen uppgivit
auktionsställe, såsom i 98 § sägs,
give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Då fast-------utmätningen skett.

Utmätes fartyg-------urskiljande erfordras.

Gäller utmätningen-------rörande luftfartyg.

Myndighet, vilken------är sagt.

Har domstol-------till överexekutor.

Sker utmätning-------till kommerskollegium.

90 §.

Skall lös egendom säljas, låte ut- Skall lös egendom säljas, skall utmätningsmannen
tid och ställe för mätningsmannen kungöra tid och
auktionen kungöras i kyrkan för ställe för auktionen i tidning inom
den församling, där försäljningen orten och på sätt som i övrigt finnes
sker, så ock, om gäldenär eller bor- lämpligt. Finnes för viss ort förordgenär
det äskar, eller eljest sådant nät, att auktion skall kungöras på
finnes lämpligt, i tidning inom or- särskilt sätt, skall det också lända
ten ävensom i kyrkorna för de för- till efterrättelse.
samlingar, som närmast därintill
äro. Finnes för viss stad förordnat,
att auktion skall kungöras på annat
sätt än nu är sagt, lände det till efterrättelse.

Är egendom------lämpligt finnes.

Å landet skall auktion å fartyg, Auktion å fartyg som sägs i 94 §
varom i 94 § sägs, förrättas av över- skall förrättas av överexekutor.
exekutor eller, då auktion ej skall Auktionen skall kungöras så som
ske å landskansli, av den som över- ovan om annan lös egendom är sagt.
exekutor för sådant ändamål till förrättningsman
särskilt förordnar;
och låte auktionsförrättaren kungöra
auktionen såsom ovan om annan
lösegendom är sagt.

Har Konungen beträffande stad
meddelat förordnande jämlikt 1 §
andra stycket sista punkten, ankomme
på överexekutor i staden att förrätta
auktion å fartyg, varom i 9b §
sägs; och låte överexekutor kungöra
auktionen på sätt ovan stadgas.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom Auktion å utmätt fast egendom
skall förrättas av överexekutor, där förrättas av överexekutor.
ej i 98 § annorledes stadgas. Auktionen skall hållas på tid och

plats, som bestämmas efter hörande
av borgenären och gäldenären, om

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse)

A landet äge gäldenären bestämma,
om auktion å fast egendom skall
hållas å landskansliet eller å tingsställe
i orten. Uppgiver gäldenären
annat ställe i orten, må ock auktionen
där hållas, om överexekutor
prövar stället lämpligt. Har ej gäldenär
vid utmätningen eller, där intecknad
fordran fastställts till betalning
ur egendomen, sist å fjortonde
dagen efter det så skett, hos överexekutor
uppgivit auktionsställe, eller
äro flera, som äga auktionsställe
nämna, och kunna de ej därom sig
förena, bestämme överexekutor, var
auktionen skall hållas. Skall auktionen
hållas på annat ställe än landskansliet,
varde den förrättad av den,
som överexekutor för sådant ändamål
till förrättning sman särskilt
förordnar.

I stad skall auktion å fast egendom
förrättas å överexekutors ämbetsrum
eller annat ställe, där auktioner
i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda
överexekutorers områden gå i en
försäljning, varde auktionen förrättad
där huvudgården eller, om sådan
ej finnes, den till allmän bevillning
högst uppskattade fastigheten
är belägen; är det å landet, varde
auktionen hållen å landskansliet.

Då fast egendom d landet blivit
utmätt, insände utmätningsmannen
till överexekutor protokollet över utmätningen
med beskrivning och
värdering å egendomen jämte övriga
tillgängliga handlingar, varom i
79 § är nämnt.

(Föreslagen lydelse)

det kan ske utan oskäligt uppskov.

Auktionen må, om särskilda skål
äro därtill, hållas utanför överexekutors
område.

§•

Skola fastigheter inom skilda
överexekutorers områden gå i en
försäljning, skall auktionen förrättas
av den överexekutor, inom vars
område huvudgården eller, om sådan
ej finnes, den högst taxerade
fastigheten är belägen.

§•

Då fast egendom blivit utmätt,
skall utmätningsmannen till överexekutor
insända protokollet över
utmätningen med beskrivning och
värdering å egendomen jämte övriga
tillgängliga handlingar, varom i
79 § är nämnt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse)

Tiden för auktionen varde av auktionsförrättaren
bestämd, och låte
han kungörelse därom, så ock om
egendomens beskaffenhet och auktionsstållet
införas i allmänna tidningarna
minst fyra veckor före
auktionsdagen ävensom intagas i
länskungörelserna; foge ock anstalt,
att kungörelsen varder ej mindre,
sist fyra veckor före auktionsdagen,
å landet uppläst i tingslagets kyrkor
och i stad anslagen å det ställe,
där auktionen hålles, än även, där
så ske kan, i tidning inom orten införd
minst fjorton dagar före nämnda
dag. Är för viss stad förordnat,
att auktion å fast egendom skall
jämväl på annat sätt kungöras, lände
ock det till efterrättelse.

Skall försäljning

(Föreslagen lydelse)

Kungörelse om tid och plats för
auktionen så ock om egendomens
beskaffenhet skall införas i allmänna
tidningarna minst fyra veckor
före auktionsdagen ävensom intagas
i länskungörelserna. Auktionen
skall jämväl kungöras i tidning
inom orten minst fjorton dagar före
auktionsdagen och i övrigt utlysas
på lämpligt sätt. Är för viss ort
förordnat, att auktion skall kungöras
på särskilt sätt, skall det också
lända till efterrättelse.

auktionsförrättaren avlämnad.

101 §.

104

Är ej auktion så kungjord, som i
101 § sägs, varde den inställd, och
sätte auktionsförrättaren ut annan
tid därtill. Ej må dock auktion inställas
förty att kungörelsen ej varit
i en eller annan kyrka uppläst
eller i tidning inom orten införd, där
den eljest allmänneligen ågått.

105

Då utlyst auktion i följd av laga
hinder inställes, varde, där så ske
kan, det i länskungörelserna så ock
å landet i tingslagets kyrkor och i
stad genom anslag, som förut är
sagt, före den utsatta dagen kungjort.

127

Kommer försäljning ej till stånd
förty att vid auktionen bud icke göres
eller antages, då skall, om utmälningssökanden
före förrättningens
slut det äskar, ny auktion hållas
å samma ställe fyra veckor därefter,
varom auktionsförrättaren
skall genast meddela underrättelse,

§•

Har kungörelse om auktion ej införts
i allmänna tidningarna, länskungörelserna
eller tidning inom orten,
efter vad i 101 § sägs, eller föreligger
eljest väsentlig brist med avseende
å kungörandet, skall auktionen
inställas och ny tid utsättas av
auktionsförrättaren.

§•

Då utlyst auktion i följd av laga
hinder inställes, skall det, om så
kan ske, kungöras i länskungörelserna
och tidning inom orten samt
på annat lämpligt sätt.

§•

Kommer försäljning ej till stånd
därför att vid auktionen bud icke
göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden
framställer yrkande
därom före förrättningens
slut, ny auktion hållas på tid och
plats som auktionsförrättaren bestämmer.
Auktionsförrättaren skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

och foge han anstalt, att kungörelse
om tiden för den nya auktionen varder,
sist fjorton dagar före auktionen,
ej mindre uti länskungörelserna
införd samt å landet uppläst i
tingslagets kyrkor och i stöd anslagen,
som i 101 § stadgas, än även,
där så ske kan, i tidning inom orten
införd.

(Föreslagen lydelse)

låta införa kungörelse om den nya
auktionen i länskungörelserna och
tidning inom orten sist fjorton dagar
före auktionen samt i övrigt utlysa
denna på lämpligt sätt. Han
skall också i god tid avsända underrättelser
enligt vad i 103 § 2 mom.
sägs.

137 §.

Då utmätt--------till handa.

Innan dom--------

Har stadsfogde till utmätningsman
i sitt ställe satt annan man,
fullgöre dock själv vad, efter ty
ovan är sagt, utmätningsman åligger,
där han ej åt den, som förrättat
utmätningen, uppdragit att medlen
borgenären tillhandahålla, och
denne därom blivit underrättad.

eller borgen.

Har utmätning verkställts av någon
som kronofogde förordnat därtill,
skall kronofogden likväl fullgöra
vad som enligt det ovan sagda
åligger utmätningsmannen, om han
ej åt den, som förrättat utmätningen,
uppdragit jämväl att tillhandahålla
borgenären medlen.

141 §.

Nu har — —--------där infinna.

Finnes i--—-------till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde
för köpeskillingens fördelning, skall
det äga rum inför överexekutor eller
den, som överexekutor för sådant
ändamål till förrättningsman särskilt
förordnar; och åligger det utmätningsmannen
att genast till
överexekutor insända de medel, som
fördelas skola, samt protokollet över
utmätningen och övriga till ärendet
hörande handlingar. Erfordras dylikt
sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren
ej behörig att
sammanträdet hålla, insände han
genast till stadsfogden sagda medel,
protokoll och handlingar. Den, som
håller sammanträdet, förfare vidare
på sätt ovan är stadgat.

Har Konungen beträffande stad
meddelat förordnande jämlikt 1 §
andra stycket sista punkten, ankomme
på överexekutor i staden att hålla
sådant sammanträde som ovan i
tredje stycket sägs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

169

Vill borgenär------hans

Yrkande om tvångsförvaltning göres
hos överexekutor, dock att, om
egendomen utbj udits å auktion, yrkandet
framställes hos auktionsförrättaren,
innan förrättningen avslutats.
Vid ansökningen foge sökanden
i huvudskrift den handling, på
grund av vilken betalning blivit sökt,
där densamma ej förvaras hos överexekutor
eller finnes hos utmätningsmannen,
i vilket senare fall
den av överexekutor från utmätningsmannen
infordras, överexekutor
införskaffe tilllika protokoll över
utmätningen, övriga i 79 § omförmälda
handlingar samt borgenärsförteckning
eller, där sådan ej finnes
upprättad, gravationsbevis, i
den mån nämnda handlingar ej äro
för överexekutor tillgängliga. Göres
yrkandet hos auktionsförrättare,
som förordnats jämlikt 98 §, åligge
honom att ofördröjligen göra anmälan
därom hos överexekutor och tilllika
insända ovan angivna handlingar,
i den mån de finnas hos honom.

Där så prövas nödigt, äge överexekutor,
innan beslut i ärendet
meddelas, förordna, att sammanträde
för behandling av förvaltningen
rörande frågor skall inför överexekutor
eller särskilt förordnad förrättningsman
hållas med gäldenären
och dem, vilka hava fordran eller
rättighet, som vilar å fastigheten.
Om kungörande av sådant sammanträde
samt om kallelser till detsamma
gälle vad i 173 § angående
där nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall —------

§•

fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning göres
hos överexekutor. Om egendomen
utbjudits på auktion, skall yrkandet
framställas, innan förrättningen
avslutats. Vid ansökningen
skall sökanden i huvudskrift foga
den handling, på grund av vilken
betalning blivit sökt, om densamma
ej förvaras hos överexekutor eller
finnes hos utmätningsmannen. I
sistnämnda fall skall överexekutor
infordra handlingen från utmätningsmannen.
överexekutor skall
tillika införskaffa protokoll över utmätningen,
övriga i 79 § omförmälda
handlingar samt borgenärsförteckning
eller, om sådan ej finnes
upprättad, gravationsbevis, i den
mån nämnda handlingar ej äro tillgängliga
för överexekutor.

När så prövas nödigt, äger överexekutor,
innan beslut i ärendet
meddelas, förordna, att sammanträde
för behandling av frågor rörande
förvaltningen skall inför överexekutor
hållas med gäldenären och
dem, vilka hava fordran eller rättighet,
som vilar å fastigheten. Om
kungörande av sådant sammanträde
samt om kallelser till detsamma
skall gälla vad i 173 § är stadgat
angående där nämnt sammanträde.

diga kostnaden.

173 §.

Sedan redovisning inkommit, skall
för fördelning av behållningen sammanträde
hållas inför överexekutor
eller, där redovisningen avser fast
egendom å landet och överexekutor

Sedan redovisning inkommit, skall
för fördelning av behållningen sammanträde
hållas inför överexekutor.
Kungörelse om tid och plats för sammanträdet
skall införas i allmänna

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

(Nuvarande lydelse)

prövar sådant lämpligare, inför utmätningsmannen
i orten. Förrättningsmannen
utsätte ofördröjligen
tid och ort för sammanträdet och
kungöre det minst tio dagar förut i
allmänna tidningarna samt, där så
ske kan, i tidning inom orten; låte
ock kungörelsen införas i länskungörelserna.
Borgenärerna och gäldenären
skola ock genom särskilda
kallelsebrev, efter ty i 103 § 2 mom.
stadgas, om sammanträdet underrättas.

202 §.

Vill någon klaga över utmätningsmans
åtgärd vid auktion å fast egendom,
skall han inkomma till överexekutor
med klagoskrift inom tre
veckor från auktionsdagen; dock att
klagan över borgenärsförteckningen,
dår ej fråga är om bestämmande av
lägsta budet eller andra villkor för
försäljningen, skall föras i den ordning
203 § stadgar.

(Föreslagen lydelse)

tidningarna och tidning inom orten
minst tio dagar före sammanträdet
samt intagas i länskungörelserna.
Till borgenärerna och gäldenären
skola också i god tid avsändas underrättelser
om sammanträdet genom
rekommenderade brev.

203 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmans
förslag till fördelning av
köpeskilling för utmätningsvis såld
egendom eller av medel, som avses i
lb3 § 2 mom. eller som influtit under
tvångsförvaltning, skall han inkomma
till överexekutor med klagoskrift
inom tre veckor från den dag,
då förslaget avgavs.

Är någon missnöjd med utmätningsmans
förslag till fördelning av
köpeskilling för utmätningsvis såld
egendom, skall han inkomma till
överexekutor med klagoskrift inom
tre veckor från den dag, då förslaget
avgavs.

211 §.

Nöjes ej —----—--till efterrättelse.

över utslag-------talan däremot.

Ej må--------utmätningsman behörig.

Om klagan över beslut, varigenom
varning meddelats utmätningsman
eller han avstängts från tjänstgöring,
stadgas i 221 §.

221 §.

Utmätningsman, som icke åtnöjes
med beslut, varigenom med stöd av
10 § varning meddelats honom eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

han avstängts från tjänstgöring, må
däröver hos Kungl. Maj:t anföra besvär,
vilka skola hava inkommit till
socialdepartementet sist å trettionde
dagen efter det utmätningsmannen
erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande utsökningsmål anhängigt hos myndighet,
rsom enligt den nya lydelsen icke har att taga befattning därmed, skall målet
överlämnas till den myndighet på vilken prövningen av målet därefter
ankommer.

Vad i 202 och 221 §§ samt 203 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt
tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits eller beslut som
meddelats före denna lags ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr

31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 10 augusti 1877 om nya
utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall vid utgången
av december 1964 skall upphöra att gälla.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om
införsel i avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning,
pension eller livränta1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 §.

Häftar någon------och undantag:

1) Vad i-------avgiva yttrande.

1 Senaste lydelse se SFS 1963:259.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2) Sedan tre-------äga tillämpning.

3) Beviljas införsel-------bidragets betalning.

Har gäldenär-----efter skatteavdraget.

4) Vad i — — — —--äga tillämpning.

5) Det åligge-------hos denne.

6) Arbetsgivaren vare-------hava innehållits.

7) I fråga-------meddelade bestämmelser.

8) Finnes beträffande viss stad
eller visst område på landet erforderligt,
att ärenden angående införsel
till gäldande av utskylder eller
avgifter skola kunna handläggas
jämväl av exekutionsbiträde, äge
Konungen därom förordna; och
skall i ty fall vad om utmätningsman
gäller tillämpas å sådant biträde.

9) Införsel må ej beviljas i sjukpenning
eller annan dagersättning,
som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan
anledning.

8) Införsel må ej beviljas i sjukpenning
eller annan dagersättning,
som utgår på grund av sjukdom eller
olycksfall eller av annan sådan
anledning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235)
med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskilda
bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Auktion skall förrättas av över- Auktion skall förrättas av överexekutor
eller, där auktion å landet exekutor.
skall hållas annorstädes än å landskansli,
av den som överexekutor för
ändamålet till förrättningsman särskilt
förordnar.

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Angående klagan över utmätningsmans
eller överexekutors åtgärd
vid auktion eller i fråga om
fördelning av köpeskilling eller av
medel, som eljest finnas att redovisa,
gälle vad i sådant hänseende är
i utsökningslagen stadgat beträffande
försäljning av fast egendom.

(Föreslagen lydelse)

§•

Angående klagan över överexekutors
åtgärd vid auktion eller i fråga
om fördelning av köpeskilling eller
av medel, som eljest finnas att redovisa,
gäller vad i sådant hänseende
är i utsökningslagen stadgat beträffande
fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 18 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt tillämpas, när någon
vill klaga över åtgärd som vidtagits före denna lags ikraftträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196 i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar
i utsökningslagen m. m. samt anför därvid följande.

Inom lagberedningen pågår för närvarande arbete med revidering av utsökningslagen
(UL). I avvaktan på en mera genomgripande omarbetning
av utsökningslagstiftningen avlämnade beredningen den 22 april 1963
ett delbetänkande — Utsökningsrätt II (SOU 1963: 28) — med förslag
till ny lagstiftning om lagsökning och betalningsföreläggande samt om
överexekutor och utmätningsmän m. m. Betänkandet är undertecknat av
justitierådet Gösta Walin, ordförande, samt hovrättsråden Ulf Lundvik
och I. Ulveson, ledamöter.1

Beredningen framhåller att arbetet på reformering av polis-, åklagaroch
exekutionsväsendet har aktualiserat överväganden, om och i vad mån
mål som avses i gällande lagsökningslag lämpligen bör flyttas till utmätningsman.
En sådan åtgärd inverkar på de organisatoriska spörsmål som
är under behandling. Ståndpunkt i saken anses därför böra tagas, innan
organisationen fixeras. Därjämte påpekar beredningen att vid det nordiska
samarbetet på exekutionsrättens område har upptagits till övervägande
fråga om omedelbar verkställighet av fordran på grund av skuldebrev. Detta
spörsmål hör enligt beredningens mening nära samman med lagstiftningen
om lagsökning och betalningsföreläggande och kan i sin mån även

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen
J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren L. D. Cassel,
bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, ledamoten av riksdagens
första kammare, juristen i Tjänstemännens centralorganisation J. L. Geijer, juristen
i Landsorganisationen i Sverige S. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren G. R. Johansson i Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamoten
av riksdagens första kammare, journalisten Lisa Mattson. Beredningen har vidare
samrått med arbetsdomstolens förutvarande ordförande, numera avlidne justitierådet
G. Dahlman. I arbetet har deltagit följande experter hos beredningen, nämligen förste
stadsfogden, friherre J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, stadsfogden N. O.
Frykholm, landsfiskalen A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

inverka på organisationen av utsökningsväsendet. Behandlingen av dessa
frågor har föranlett beredningen att i avdelning 1 av betänkandet bl. a.
föreslå, att handläggningen av ansökningar om betalningsföreläggande överflyttas
från allmän domstol till utmätningsman. I samband härmed har förordats
att möjligheten att söka betalningsföreläggande vidgas till att omfatta
dels, med begränsade undantag, fordringar som grundas på skriftligt
fordringsbevis, dels vissa skadestånd. Nämnda avdelning innefattar förslag
till en särskild lagsökningslag och en särskild lag om betalningsföreläggande.

Vidare har beredningen i avdelning 2 av betänkandet föreslagit bl. a.
sådana ändringar i UL, som omedelbart erfordras på grund av det beslutade
förstatligandet av exekutionsväsendet den 1 januari 1965. Det planerade
förstatligandet av domstolsväsendet medför också att UL behöver
ändras i vissa stycken. Beredningen har i detta sammanhang tagit upp
jämväl dessa frågor. De ändringar, som föreslås med tanke på att städernas
domstolsväsende kan komma att förstatligas, är så avfattade att förslaget
kan genomföras, oavsett om detta förstatligande sker samtidigt eller
senare.

Utlåtanden över betänkandet har efter remiss den 27 maj 1963 avgivits
av rikets hovrätter, arbetsdomstolens ordförande (anmodad att yttra sig
endast över avdelning 1), statskontoret, riksrevisionsverket, rådhusrätterna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, överståthållarämbetet
och alla länsstyrelser, överexekutorerna i samtliga magistratsstäder och
i Karlshamn, Lysekil, Strömstad, Ulricehamn, Skövde och Hudiksvall (anmodade
att yttra sig blott över avdelning 2), besvärssakkunniga, doinstolskommittén
samt polisberedningen. Vid utlåtandena har fogats ett stort antal
yttranden från olika myndigheter och organisationer.

Tillfälle att avge yttrande över betänkandet har beretts Sveriges advokatsamfund,
Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,
Sveriges stadsfogdar, Sveriges landsfiskaler och Sveriges rättshjälpsjurister,
Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,
Svenska exekutionsmännens riksförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund,
Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Sveriges köpmannaförbund,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund (numera
Svenska kommunförbundet) samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Yttranden
har avgivits av alla utom Statstjänstemännens riksförbund.

Beträffande de av lagberedningen under avdelning 1 i betänkandet framlagda
förslagen om lagsökning och betalningsföreläggande har vid remissbehandlingen
framförts erinringar och synpunkter, som kan motivera för 2

Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. flr 126

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

nyade överväganden av hithörande problem. Med hänsyn härtill och då en
lösning av de berörda frågorna utan större olägenheter kan anstå, finner
jag mig icke böra upptaga dem till behandling i detta sammanhang.

Jag anhåller att nu få upptaga de av lagberedningen i avdelning 2 behandlade
spörsmålen. I samband härmed vill jag erinra om att Kungl. Maj :t
förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till lagrådet av lagförslag
rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari 1965. Till
grund för dessa förslag ligger ett av domstolskommittén den 1 oktober 1963
dagtecknat betänkande (SOU 1963: 56). Vidare bör nämnas att polisberedningen
avgivit ett den 31 augusti 1963 dagtecknat betänkande (nr 9; stencilerat)
med förslag rörande exekutionsväsendets blivande organisation och
att, enligt vad jag inhämtat, chefen för inrikesdepartementet denna dag ämnar
bl. a. på grundval av detta betänkande framlägga förslag angående exekutionsväsendet.

I. Allmänt

Myndigheterna inom utsökningsväsendet. Enligt UL finnes två exekutiva
myndigheter: överexekutor och utmätningsman. Besvärsinstanser är
överexekutor, hovrätt och högsta domstolen.

Utsökningsmål upptages och prövas i princip av överexekutor (1 §).
På landet (landskommuner, municipalsamhällen och köpingar) och i det
stora flertalet städer utan magistrat är länsstyrelsen överexekutor. Övriga
städer utan magistrat har särskild av Kungl. Maj:t förordnad överexekutor;
till uppdrag som sådan överexekutor anlitas regelmässigt kommunalborgmästare
eller häradshövding. I stad med magistrat är — frånsett
Stockholm, där överståthållarämbetet är överexekutor — magistraten eller,
då Kungl. Maj :t så förordnar, viss ledamot av magistraten överexekutor.
Numera förekommer det sällan att magistraten som sådan fungerar såsom
överexekutor.

Utmätningsman är på landet landsfiskalen (2 § 1 inom.). Jämväl i stad
utan magistrat är landsfiskalen i allmänhet utmätningsman; i en del städer
utan magistrat är dock stadsfogde utmätningsman. Stadsfogde är utmätningsman
i stad med magistrat. Erfordras mer än en stadsfogde, bestämmer
Kungl Maj :t antalet och arbetsfördelningen mellan dem.

Del åligger utmätningsman att, efter vad som sägs i UL, fullgöra vad
överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av
annan myndighet förrätta utmätning (2 § 2 mom.).

Utmätningsman är således verkställande myndighet. Vid verkställighetsåtgärderna
äger han med vissa begränsningar anlita underställda befattningshavare,
nämligen domsverkställare och exekutionsbiträden. Domsverkställare,
som finnes endast i vissa städer med stadsfogde, biträder med

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

exekution i enskilda mål, t. ex. med verkställighets- och handräckningsåtgärder
enligt UL. Exekutionsbiträde har huvudsakligen att syssla med indrivning
av skatter och böter, d. v. s. allmänna ärenden.

För behörighet till stadsfogdetjänst fordras enligt särskild förordning
att vederbörande antingen har avlagt juris kandidatexamen eller att han
meriterat sig på visst annat sätt. Flertalet stadsfogdar har avlagt juris
kandidatexamen, och för somliga städer har föreskrivits krav på dylik
examen. För behörighet att erhålla tjänst som landsfiskal kräves distriktåklagarexamen
eller juris kandidatexamen jämte viss ytterligare utbildning.

Lagberedningens förslag har, såsom framgått, främst föranletts av statsmakternas
beslut att exekutionsväsendet skall helt förstatligas den 1 januari
1965. Den närmare utformningen av det förstatligade exekutionsväsendets
organisation har övervägts av polisberedningen. Vid tiden för avgivandet
av lagberedningens betänkande förelåg emellertid ej något slutgiltigt
organisationsförslag från polisberedningen. Det har därför varit nödvändigt
för lagberedningen att — efter samråd med polisberedningen —
göra vissa antaganden rörande organisationens blivande gestaltning. Ej
heller har domstolskommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatligande
varit tillgängligt för lagberedningen; även med domstolskommittén
har dock samråd ägt rum. I nu berörda hänseenden yttrar lagberedningen
följande.

Ännu kan icke i detalj angivas vad polisberedningen kommer att föreslå
i fråga om organisationen av exekutionsväsendet. Ej heller kan det
sägas, hur domstolsorganisationen i städerna skall gestaltas. Det är emellertid
genom riksdagens beslut om huvudmannaskapet för polisväsendet
in. in. fastslaget, att exekutionsväsendet skall helt förstatligas. Härav
lärer följa, att även överexekutorsuppgifterna, så länge överexekutor finns
kvar, måste omhänderhavas av statliga organ även för städernas del. Huvudlinjerna
för exekutionsväsendet torde i övrigt vara klara, och det lärer
därför ej möta hinder att förbereda reformerna genom utarbetande av förslag
om de ändringar i UL som nyss nämnts. De nya lagbestämmelserna
bör ej gå mera i detalj än att de frågor som i polisberedningen ännu står
öppna för diskussion kan regleras i administrativ ordning.

Vid sin behandling av spörsmålen angående lagsökning och betalningsföreläggande
i betänkandets avdelning 1 har lagberedningen gjort en del
allmänna uttalanden på den organisatoriska planet av intresse i detta
sammanhang. Beträffande det framtida exekutionsväsendet kan man enligt
beredningen sålunda utgå från att det kommer att genom det pågående
reformarbetet helt eller så gott som helt skiljas från polis- och åklagarväsendet.
Kronofogdar med stora distrikt, ungefär motsvarande domkretsarna,
kommer att bli utmätningsmän. De förutsättes ha avlagt juris
kandidatexamen. Även domkretsindelningen är under omprövning, och man

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

vet ej hur dessa båda organisatoriska frågor kommer att samordnas. I allt
fall räknar beredningen med att kronofogdarnas distrikt kommer att vara
ungefär lika stora som våra domsagor och att man skall sträva efter att så
snart som möjligt uppnå full konformitet.

Beredningen berör även frågan, hur exekutionsväsendet i organisatoriskt
hänseende bör stå i förhållande till domstolarna. I tidigare sammanhang
har man, påpekar beredningen, ofta utgått från att exekutionen hörde så
nära samman med rättskipningen, att den borde anförtros domstolarna.
Beredningen har vid sina överläggningar med polisberedningen som sin
mening uttalat att exekutionsväsendet icke bör direkt inlemmas i de allmänna
underrätternas organisation. Prövningen av olösta rättsliga frågor,
som kan uppkomma i samband med verkställigheten, bör visserligen
kunna uppdragas åt domstol. Själva bedrivandet av det exekutiva arbetet
_ organisationen av och ansvaret för detta — bör emellertid enligt lagberedningens
uppfattning ankomma på andra organ.

Enligt vad lagberedningen framhåller har önskemål om att domstolarna
skulle svara för exekutionsväsendet veterligen ej framförts från något
håll i samband med polisreformen. Beredningen anser sig därför kunna utgå
från att de blivande kronofogdarna i rent organisatoriskt hänseende blir
fristående från domstolsväsendet. Därmed är naturligtvis ej sagt att de
icke skall anses höra till rättsväsendet, ej heller att talan mot deras beslut
skall föras hos administrativ myndighet. Beredningen säger sig ämna framdeles
föreslå att talan i exekutiva mal må fullföljas från kronofogden till
domstol (företrädesvis direkt till hovrätt). En sådan ändring torde förutsätta
att det icke finnes någon överexekutor. Med de kvalifikationer som
kronofogdarna skulle besitta, när organisationen är genomförd, och i
betraktande av den tänkta storleken av deras distrikt kan något behov av
överexekutor svårligen kvarstå på längre sikt. Beredningen har därför
tänkt sig att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas efter en kortare
övergångstid. Till stöd för att ej låta det ske omedelbart kan enligt beredningen
anföras att man kanske icke kan räkna med att kronofogdar
från början kommer att fylla de uppställda kompetenskraven. Avskaffandet
av överexekutor kräver dessutom genomgripande lagändringar. Åtgärden
föranleder även överväganden, hur man bör förfara med förrättandet
av exekutiva försäljningar av fast egendom. Beredningen har tänkt sig
att dessa förrättningar företrädesvis skulle omhänderhas av kronofogden
i länets residensstad. Motsvarande gäller vissa andra speciella förrättningar.
Vidare har beredningen förutsatt att kronofogden i residensstaden
skulle kunna vara föredragande hos länsstyrelsen i vissa ärenden, som
står exekutionsväsendet nära. Avskaffandet av överexekutorsinstitutionen
bör enligt beredningens mening av anförda skäl ansta till dess arbetet pa
översyn av UL avslutats.

I ett inledande allmänt avsnitt i avdelning 2 av betänkandet erinrar

Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 196A

lagberedningen om att dess uppgift nu närmast är att anpassa UL till polisberedningens
förslag, enligt vilka exekutionsväsendet huvudsakligen skall
vila på kronofogdar med biträden och landet skall indelas i ett antal kronofogdedistrikt.
Någon allmän modernisering av UL kan ej åstadkommas
inom den begränsade tidrymd som står till förfogande, innan den
nya polis-, åklagar- och utmätningsorganisationen skall vara genomförd,
säger lagberedningen. Man måste därför i stort sett utgå från ULs nuvarande
ordning, och beredningen har inskränkt sig till en omarbetning av
1 kap. UL och därutöver i huvudsak allenast nödvändiga följdändringar.
En grundläggande fråga har enligt beredningen varit, hur det i den föreliggande
situationen bör förfaras i fråga om överexekutor. I sitt utlåtande
över stadsdomstolsutredningens betänkande om underrätterna (SOU
1961:6) har beredningen bestämt avvisat tanken att uppdela överexekutorsuppgifterna
på länsstyrelserna och underrätterna så som utredningen
föreslog. Beredningen vidhåller denna ståndpunkt.

Enligt lagberedningens uppfattning kan det ej heller bli fråga om att i
förevarande sammanhang helt avskaffa överexekutorsinstitutionen eller att
överflytta alla överexekutors uppgifter på underrätterna.

Med denna utgångspunkt förordar beredningen att överståthållarämbetet
och länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer, i den mån ej särskilt
undantag göres. För detta ändamål erfordras icke några större organisaloriska
förändringar. Hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna finnes
redan personal som handhar överexekutors göromål. I städer med magistrat
finnes också personal, som är van att syssla därmed. Det blir en lämplighetsfråga
att bestämma, på vilka platser man bör behålla särskild överexekutor.
Det får emellertid iakttagas, anmärker beredningen, att överexekutors
distrikt måste omfatta minst ett kronofogdedistrikt. Med hänsyn
härtill kan man enligt beredningens mening knappast räkna med att särskild
överexekutor utses på mer än ett fåtal orter. Härav kan föranledas
att en viss förstärkning blir nödvändig i fråga om den personal, som hos
länsstyrelserna sysslar med överexekutors göromål. Den ökning av arbetsbördan,
som för länsstyrelsernas del skulle kunna följa av att antalet överexekutorer
vid sidan av dem minskas, kan motverkas genom att länsstyrelserna
får möjlighet att förordna därtill lämpade befattningshavare att
för särskilda förrättningar vara överexekutor. Beredningen åsyftar främst
försäljning av fast egendom liksom försäljning av fartyg eller luftfartyg,
när sådan någon gång förekommer. För detta ändamål bör kunna anlitas
förutvarande magistratsledamöter som sysslat därmed eller kronofogdar
som anses kompetenta därför. Beredningen framhåller redan i detta sammanhang
att den som skall förordnas för uppgiften bör handla såsom överexekutor
och att det sålunda icke, som nu ibland sker enligt UL, skall förekomma
en delegation som medför att ärendet förlägges till en lägre instans.

Beredningen föreslår därjämte en del ändringar i gällande bestämmelser

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

om kungörande av exekutiv auktion och om förfarandet vid dylik försäljning.

Yttrandena. Lagberedningens förslag till ändringar i UL har i sina huvuddrag
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det stora flertalet yttranden.
Även de enskilda punkterna av förslaget har i allmänhet godtagits i sak.
Remissinstanserna grundar sina ställningstaganden på förutsättningen att
lagberedningen senare kommer att föreslå mera genomgripande och slutgiltiga
ändringar i UL.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar att flertalet av de föreslagna lagändringarna
har föranletts av sådana förändringar i exekutionsväsendets
organisation, som redan har beslutats av statsmakterna. Bedömningen avförslagets
innebörd försvåras av bristen på överblick, hur organisationen
på längre sikt kommer att gestalta sig, och särskilt osäkerheten om vilket
organ som kommer att ersätta överexekutorsämbetet. I allmänhet synes
emellertid enligt hovrättens mening ingen erinran kunna göras mot det sätt
varpå ULs regler anpassats till polisreformen. Även de övriga jämkningar
i lagens bestämmelser som upptagits i betänkandet framstår för hovrätten
såsom välmotiverade.

I polisberedningens yttrande anföres:

Som lagberedningen angivit är det en förutsättning för att polisberedningens
arbete med exekutionsväsendets organisatoriska reformering skall
kunna genomföras den 1 januari 1965, att de frågor som behandlas i detta
avsnitt nu löses. Polisberedningen är enligt sina direktiv ålagd ett nära samarbete
med lagberedningen och har fortlöpande hållits underrättad om utredningen
av ifrågavarande spörsmål. De förslag som nu lagts fram har
tillkommit i samförstånd med polisberedningen, som helt ansluter sig till
principerna i de motiv lagberedningen anför för föreslagna förändringar.

Lagberedningen har framhållit, att någon allmän modernisering av utsökningslagen
icke kunnat åstadkommas inom den begränsade tid, som
stått till buds, och att förslagen inskränkts till de ändringar, som omedelbart
erfordras på grund av exekutionsväsendets förstatligande. Exekutionsväsendets
nydaning är genomgripande och många frågor står ännu olösta.
Även om utsökningslagens första kapitel framstår som föråldrat och icke
avspeglar de faktiska förhållandena är det också enligt polisberedningens
uppfattning lämpligt att genom några smärre jämkningar i lagen nu bereda
möjlighet för reformen och att övriga ändringar anstår tills verkningarna
av reformen kan överblickas bättre.

Länsstyrelsen i Stockholms län ■— som säger sig i förevarande sammanhang
icke ha anledning att gå in på frågan, huruvida överexekutorsinstitutionen
bör bibehållas eller avskaffas — finner angeläget att understryka
betydelsen av att pågående partiellt reformarbete icke bedrives så, att den
framtida lösningen av nämnda fråga i förväg bindes i ena eller andra riktningen.
Enligt länstyrelsen i Östergötlands län är de föreslagna ändring -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

arna av UL under förhandenvarande omständigheter visserligen väl motiverade,
men länsstyrelsen vill ändå framhålla det otillfredsställande som
ligger i att lagkomplex omarbetas styckvis tid efter annan för att tills vidare
gälla provisoriskt. Länsstyrelsen i Hallands län anser det vara angeläget
att det av lagberedningen förordade provisoriet icke blir för långvarigt,
då det uppenbarligen är behäftat med brister. Det framhålles att ett
system, där kronofogden kan vara ömsom utmätningsman och ömsom överexekutor,
kan medföra formella svårigheter vid fullföljd av talan.

Förslaget att överexekutorsinstitutionen skall behållas under en övergångstid
samt att överståthållarämbetet och länsstyrelserna därunder skall,
i den mån ej särskilda undantag göres, vara överexekutorer såväl för stad
som för landet har praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats
utan invändningar. Bl. a. finner överexekutor i Västerås det vara från alla
synpunkter lämpligast att länsstyrelserna i avbidan på en ny UL blir överexekutorer
även i de städer, som nu har egen överexekutor. En uppdelning
av överexekutorsuppgifterna på flera händer skulle med all sannolikhet skapa
förvirring. Enligt överexekutor i Umeå måste en koncentration av överexekutorsärendena
till länsstyrelserna hälsas med tillfredsställelse från arbetssynpunkt.
Denna ordning främjar kravet på likformig bedömning av
ärendena och därmed kravet på rättssäkerhet. Även Tjänstemännens centralorganisation
framhåller att den föreslagna ordningen är lämplig och
ägnad att inom länen skapa enhetlig rättstillämpning.

I några få remissyttranden möter gensagor mot förslaget i förevarande
del. Rådhusrätten i Norrköping kan icke finna att tillräckligt bärande skäl
förebragts för att länsstyrelsen under en övergångstid, innan överexekutorsinstitutionen
avskaffas, skall vara överexekutor för hela länet. Så länge magistraterna
ännu består synes ingen saklig anledning föreligga att vidtaga
någon ändring. Och jämväl därefter fram till den tidpunkt, då överexekutorsinstitutionen
må komma att avskaffas, torde enligt rådhusrättens mening
överexekutorsgöromålen med fördel kunna handläggas av de befattningshavare
vid rådhusrätterna, som nu handhar dem och som regelmässigt
besitter stor vana och erfarenhet. Samma ståndpunkt intager överexekutor
i Norrköping. T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser förslaget vara en
nödlösning, framtvingad av att man forcerat frågan om exekutionsväsendets
förstatligande. Med hänsyn till att överexekutorsorganrsationen torde slopas
efter en övergångstid bör enligt stadsfogdens mening så små förändringar
som möjligt göras i den nuvarande ordningen. Därför bör i varje
stad, som skall utgöra centralort för kronofogdedistrikt och i vilken rådhusrätt
finnes, ledamot av rådhusrätten utses till särskild överexekutor för
det distriktet. Härigenom skulle, säger stadsfogden, den stora erfarenhet av
exekutionsrättsliga spörsmål som nu finnes hos rådhusrätternas personal
kunna utnyttjas; därtill kommer att många av utsökningsmålen innehåller
sådana oivilrättsliga problem, som domstolsjuristerna har särskilt stor er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

farenhet av. överexekutor i Hälsingborg påpekar i sitt yttrande att förslaget
i första hand är avsett att gälla endast under en övergångstid i avvaktan på
ny UL och att lagberedningen nu icke velat taga slutlig ställning till frågan
om överexekutorsinstitutionen för framtiden. Redan detta visar enligt
yttrandet att förslaget är ägnat att inge vissa betänkligheter; riktigare vore
att man, i avsaknad av bestämd målsättning för framtiden, ändrade så
litet som möjlig för övergångstiden. Sammanfattningsvis bör enligt yttrandet
överexekutorsuppgifterna i princip ankomma på allmän underrätt, vilket
alltså i magistratsstäderna innebär att nuvarande ordning bibehålies,
blott med en namnändring. I varje fall bör möjligheten av en sådan lösning
alltjämt hållas öppen. Undantag bör dock göras för förmanskapet över utmätningsmännen,
vilket bör ankomma på länsstyrelse.

I ett flertal yttranden betonas vikten och nödvändigheten av att länsstyrelserna
med hänsyn till den väntade arbetsökningen förses med tillräcklig
personal. Jämväl andra frågor på personalplanet beröres. Länsstyrelsen i
Stockholms län framhåller att förslagets genomförande för de flesta länsstyrelser
torde komma att medföra en väsentlig ökning av den redan nu
dryga arbetsbelastningen inom överexekutorsdetalj en. Detta blir särskilt
fallet, om och i den mån den föreslagna möjligheten att utse särskild överexekutor
för viss del av län icke kan utnyttjas. På grund härav och icke
minst med hänsyn till överexekutorsärendenas i allmänhet speciella natur,
som nödvändiggör särskild snabbhet i förfarandet, utgör erforderlig personalförstärkning
en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande,
säger länsstyrelsen. Liknande synpunkter framföres bl. a. av länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Xorrbottens län
ävensom Sveriges akademikers centralorganisation. I yttrandet från länsstyrelsen
i Uppsala län isägs att den förordade omorganisationen visserligen
kommer att medföra en ökning i arbetsbördan för den personal hos länsstyrelserna,
som sysslar med överexekutorsärenden, och att härav måhända
kommer att följa vissa personalproblem. Den enligt förslaget föreliggande
möjligheten för länsstyrelserna att för särskilda fall förordna lämplig person
att vara överexekutor kommer enligt länsstyrelsens mening dock att
innebära viss lättnad i nämnda personals arbetsbörda.

Svenska exekutionsmännens riksförbund understryker angelägenheten av
att den nya organisationen av exekutionsväsendet icke från början blir underbemannad
till förfång för organisationens effektivitet. Särskilt i städerna
och i andra tätorter är arbetsbördan för befattningshavare inom exekutionsväsendet
redan för närvarande mycket betydande. Tjänstemännens
centralorganisation uttalar att ett genomförande av lagberedningens reformförslag
beträffande utsökningsrätten medför, att ett flertal olika personalorganisatoriska
frågor måste lösas i god tid före år 1965.

Landsorganisationen framhåller att man bör ordna en för de olika exekutionstjänstemännen
riktig utbildning, som motsvarar tidens krav. De bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

bl. a. vara väl orienterade om allmänna sociala hjälpåtgärder till undvikande
av konflikter mellan å ena sidan statens och enskildas krav på betalning
och å andra sidan statens, kommuners och andra organs strävan att hjälpa
personer som kommit i ekonomiska svårigheter. Samma synpunkter återkommer
i yttrandena från Tjänstemännens centralorganisation och stadsfogden
i Luleå.

EU par yttranden berör vissa kompetensfrågor. Överexekutor i Skövde
anmärker sålunda att den föreslagna centraliseringen innebär vissa nackdelar
ur allmänhetens synvinkel. För att motverka dessa borde det övervägas,
huruvida icke vissa mål och ärenden av rutinkaraktär i detta sammanhang
skulle kunna överflyttas till kronofogdarna. Överexekutor syftar då
närmast på nedsättning av penningar i allmänt förvar enligt lagen den 24
mars 1927 och nedsättning av hyra enligt 3 kap. 22 § nyttjanderättslagen;
därjämte borde ansökningar om vräkning jämlikt 192 § UL kunna handläggas
av kronofogdarna i de ganska vanliga fall, då ansökan grundar sig
på nyttjanderättens förverkande till följd av att arrende eller hyra icke
erlagts och ansökan icke bestrides av arrendator eller hyresgäst. Enligt
landsfiskalen i Avesta distrikt bör vid reformens genomförande uppdragas
åt kronofogdarna att omhänderha den försäljning av fast egendom och
fartyg, som enligt förslaget till en början skall ankomma på överexekutor.

Departementschefen. Sedan några år tillbaka pågår inom lagberedningen
arbete med en fullständig översyn av den i många hänseenden föråldrade
lagstiftningen på utsökningsrättens område. Detta arbete har redan lett till
ett antal nyligen genomförda delreformer. I avvaktan på det slutliga resultatet
av översynen har lagberedningen framlagt betänkande med förslag
till ytterligare reformer av partiell natur inom utsökningsrätten. Dessa avser
huvudsakligen organisatoriska frågor och är betingade främst av statsmakternas
beslut att exekutionsväsendet i sin helhet skall förstatligas den
1 januari 1965. Även det planerade förstatligandet av rådhusrätterna, vilket
inedtör bl. a. att magistraterna försvinner, har föranlett beredningen att förorda
omedelbara ändringar i UL. Enligt förslag som denna dag remitterats
till lagrådet för granskning avses rådhusrätterna skola förstatligas vid samma
tidpunkt som exekutionsväsendet. Det må emellertid framhållas att de
ändringar, som beredningen föreslagit med tanke på förstatligandet av städernas
domstolsväsen, är så avfattade att de kan genomföras oavsett om
detta förstatligande sker samtidigt med exekutionsväsendet eller först senare.

Lagberedningen framhåller i betänkandet att överexekutorsinstitutionen
enligt beredningens mening bör avskaffas i samband med den fullständiga
revisionen av UL men att den bör bibehållas tills vidare. Det framlagda förslaget
innebär att länsstyrelserna under övergångstiden blir överexekutorer
såväl för stad som för landet. Kungl. Maj :t skall dock kunna förordna sär -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

skild överexekutor lör viss del av län. Vidare lar länsstyrelsen rätt att för
vissa förrättningar, t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg, förordna
lämpliga personer att vara överexekutorer. Enligt förslaget är kronofogde
utmätningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Dessutom
föreslås jämkningar i reglerna om kungörande av exekutiv auktion
och om förfarandet i övrigt vid sådan försäljning.

De av lagberedningen föreslagna reformerna hänger nära samman med
frågan om hur utsökningsväsendet i det hela kommer att gestalta sig efter
förstatligandet. Hithörande spörsmål har utretts av polisberedningen. På
grundval av dess arbete ämnar chefen för inrikesdepartementet denna dag
tramlägga förslag till ny organisation av exekutionsväsendet. Enligt vad jag
inhämtat kommer förslaget att i korta drag innehålla följande.

Exekutionsverksamheten skiljes helt från polis- och åklagarväsendet. Antalet
exekutionsdistrikt minskas från nuvarande 379 till 81. Distrikten benämnes
kronotogdedistrikt. Inom varje distrikt koncentreras verksamheten
till en centralort. Utanför denna finnes i regel ett antal stationeringsorter
lör exekutionspersonal. Varje distrikt förestås av en kronofogde. För kronofogdetjänst
kräves juris kandidatexamen och tingsutbildning, med dispensmöjlighet
för dem som är utmätningsmän och icke har denna utbildning
samt dem som har behörighet för landsfiskalstjänst. I ett och samma
kronofogdedistrikt kan finnas flera kronofogdar och även en eller flera biträdande
kronofogdar. Dessutom skall i erforderlig omfattning finnas icke
rättsbildad exekutionspersonal: kronokommissarier, förste kronoassistenter,
kronoassistenter m. fl. Fördelningen av exekutiva göromål mellan kronofogde
och honom underställd personal sker genom att kronofogden sätter
annan befattningshavare i sitt ställe. Möjligheten att delegera till exekutionspersonalen
skall gälla för hela riket och utvidgas dessutom till att omfatta
uppdrag i såväl enskilda som allmänna mål. Särskilda utbildningskurser
för exekutionspersonal kommer att anordnas i syfte att göra personalen
skickad att handha sina uppgifter enligt den nya organisationen.

Hur den helt förstatligade domstolsorganisationen kommer att utformas
synes icke ha något omedelbart intresse i förevarande sammanhang.

Lagberedningens förslag har i sina huvuddrag blivit positivt bemött av
remissinstanserna. Sålunda har dessa nästan genomgående godtagit förslaget
att överexekutorsinstitutionen skall finnas kvar under en övergångstid
och att länsstyrelserna därvid skall — med möjligheter till vissa undantag
— vara överexekutorer i hela landet. Jämväl de enskilda bestämmelserna i
övrigt har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan invändningar.

Även för egen del kan jag i allt väsentligt biträda vad lagberedningen
föreslagit. Enligt mitt bedömande banar det framlagda förslaget på ett praktiskt
och ändamålsenligt sätt väg för det avsedda förstatligandet av ntsöknings-
och domstolsväsendet. I rådande läge synes det vara lämpligt och
närmast ofrånkomligt att tills vidare behålla överexekutorsinstitutionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Likaså är det naturligt att uppgiften som överexekutor i princip anförtros
åt länsstyrelserna även såvitt gäller magistratsstäderna. Länsstyrelserna
fungerar redan nu som överexekutorer för stora delar av riket och är således
väl förtrogna med ifrågavarande sysslor. Spörsmålet om överexekutorsinstitutionens
vara eller icke vara på längre sikt påkallar ej ställningstagande
i detta sammanhang. Här må endast konstateras att lagberedningens
förslag ej binder framtida lösningar i fråga om överexekutorsuppgifterna
i vare sig den ena eller den andra riktningen.

Såsom påpekats under remissbehandlingen kan den föreslagna lagstiftningen
antagas medföra ökad arbetsbelastning och därmed ökat personalbehov
för länsstyrelserna. Möjligheten för dessa att förordna överexekutor
för viss förrättning är dock ägnad att motverka en stegring av arbetsbördan.

I några remissyttranden har berörts organisations- och personalfrågor,
som angår utmätningsmännens verksamhet. Dylika spörsmål jämte åtskilliga
andra frågor inom området för administrativ reglering kommer att
anmälas av chefen för inrikesdepartementet.

De av beredningen föreslagna reglerna om kungörande av exekutiv auktion
är ej påkallade av exekutions- och domstolsväsendets förstatligande. I
likhet med remissorganen anser jag det dock vara lämpligt att i förevarande
sammanhang upptaga dessa frågor av begränsad räckvidd. Andra ändringar
i lagstiftningen inom utsökningsrätten, vilka kan framstå som motiverade
i och för sig, torde så långt möjligt böra anstå i avbidan på att
den samlade översynen inom beredningen slutförts. Även de nu föreslagna
bestämmelserna, som till stor del har karaktären av provisorium, kan då
behöva jämkas.

Jag övergår härefter till en närmare behandling av de av beredningen
framlagda lagförslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

II. De särskilda lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen
1 §■

Gällande rätt. För de exekutiva myndigheterna har redogjorts i det föregående.

I 90, 97 och 98 §§ UL ges föreskrifter bl. a. om vilken utsökningsmyndighet
— överexekutor eller utmätningsman — som har att förrätta exekutiv
auktion på registrerat, sjögående fartyg (90 § 3 och 4 mom.) och på fast egendom
(97 och 98 §§). Fartygsauktion, varom här är fråga, förrättas i stad med
stadsfogde av denne och eljest av överexekutor (jfr 4 § och 85 § 1 mom.). Exekutiv
fastighetsförsäljning ombesörjes såväl på landet som i stad av överexekutor.
För landet och stad, som i ULs mening räknas till landet, är emellertid
särskilda bestämmelser meddelade för det fall, att auktionen skall hållas på
annat ställe än landskansliet. I sådant fall skall nämligen överexekutor förordna
särskild förrättningsman att hålla auktionen. Enligt 3 § 2 mom. är
den särskilt förordnade förrättningsmannen att anse som utmätningsman.
Detta innebär att klagan över auktion, som förrättningsmannen har hållit,
skall föras hos överexekutor. Särskild auktionsförrättare förordnas också då
auktion på utmätt luftfartyg eller på utmätta, intecknade reservdelar till
luftfartyg — vilka förrättningar enligt huvudregeln handhas av överexekutor
— skall hållas utanför landskansliet (2 § i 1955 års lag med särskilda bestämmelser
om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

Lagberedningen inleder sitt förslag — i huvudsaklig överensstämmelse
med gällande lag — med stadgande att utsökningsmål upptages och prövas
av överexekutor, där ej annat sägs. I enlighet med vad förut sagts bör länsstyrelse
(KB) i regel vara överexekutor under den övergångstid, som denna
institution enligt lagberedningens mening bör bibehållas. Stadgande härom
upptages i 2 mom. av 1 §. Såsom en andra punkt anges att Kungl. Maj:t
äger förordna särskild överexekutor för viss del av län. Härvid måste iakttagas
att kronofogdedistrikt ej bör delas så att det med olika delar faller
under olika överexekutorer. Då här endast är fråga om en övergångstid, bör
enligt beredningens mening ordinarie tjänster ej inrättas för ändamålet.
Frågan i vad mån särskild överexekutor bör förordnas blir beroende av
bl. a. kronofogdedistriktens utformning. Vad angår ersättare för särskild
överexekutor synes det beredningen böra tillkomma KB att förordna sådan,
om ej annat är stadgat.

Ett skäl som enligt beredningen på sina håll kan väntas bli åberopat för
att särskild överexekutor skall finnas är behovet av att få handräcknings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

mål snabbt behandlade (jfr 8 kap. UL). När den nu förefintliga möjligheten
att förordna särskild överexekutor i stad utan magistrat infördes genom
lag av den 17 juni 1932, framhöll föredragande departementschefen som motiv
att det vid stads läggande under landsrätt kunde vara förenat med vissa
nackdelar att låta länsstyrelsen bli överexekutor för staden. Olägenheterna
härav kunde främst visa sig i fråga om handläggning av ärenden rörande
kvarstad, skingringsförbud och andra handräckningsåtgärder, där det var
av särskild vikt att överexekutor var lätt tillgänglig och snabbt kunde meddela
beslut. Framför allt gjorde sig denna synpunkt gällande i fråga om sjöstäder,
där fråga kunde uppkomma om kvarstad på fartyg. Med hänsyn härtill
ansågs det önskvärt att möjlighet bereddes att i stad utan magistrat uppdraga
utsökningsgöromålen åt särskild överexekutor för staden. Genom en
lagändring år 1942 öppnades senare möjlighet att ha särskild överexekutor
i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende förenades med
landsfiskalsdistrikt; även i det sammanhanget hänvisades till förhållandena
i stad med starkt utvecklad sjöfart. Enligt beredningens mening har dessa
synpunkter icke längre någon större betydelse. Med nutida kommunikationer
möter det ej svårighet att från de städer som kommer i fråga snabbt
uppnå förbindelse med residensstaden. Vidare finnes ofta möjlighet att utverka
kvarstad, skingringsförbud och annan handräckning hos domstolen
i orten i samband med att talan väckes eller ansökan om lagsökning göres.
Beredningen erinrar om att det på senare tid icke heller har varit brukligt
att utse särskild överexekutor för stad som lagts under landsrätt; på ett
par håll har särskild överexekutor indragits.

Med tanke särskilt på försäljning av fast egendom och fartyg samt vissa
andra specialobjekt upptages i 3 mom. av 1 § stadgande att KB äger för särskild
förrättning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Möjligheten
att meddela sådant förordnande bör enligt vad beredningen förordar
ej vara inskränkt på annat sätt än som följer av att en fullt kompetent person
måste utses. Förordnande bör kunna meddelas, förutom befattningshavare
hos KB, jämväl dem som förut i egenskap av magistratsledamöter sysslat
med försäljning av fast egendom m. in. samt kronofogde. Det bör i detta
hänseende förfaras efter omständigheterna och förhållandena sådana de är
i varje särskilt län. Vem som än förordnas bör han vid förrättningen handla
i egenskap av överexekutor. Härav följer bl. a. att klagan över hans åtgärder
skall föras direkt till hovrätt. Det sist sagda hindrar ej, anmärker
beredningen, att KB bör följa de särskilt förordnades sätt att handha uppgiften.
I en senare bestämmelse — 5 § — föreslår beredningen också att förordnande
som KB meddelat skall kunna återkallas, när skäl är därtill.

Såvitt angår befattningshavare hos KB bör liksom nu, fortsätter beredningen,
genom instruktion eller den av KB antagna arbetsordningen bestämmas,
vem eller vilka tjänstemän som i allmänhet skall handlägga överexekutorsgöromål.
Inom ramen för dessa föreskrifter kräves ej särskilt förord -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

nande för den som innehar eller uppehåller tjänsten. Om KB i särskilt fall
vill göra avvikelse därifrån, skall däremot särskilt förordnande meddelas.
Vad angår förutvarande ledamöter av magistrat bör övervägas, i vad mån
det genom övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna
kan åläggas dem att mottaga förordnanden att verkställa särskilda
exekutiva förrättningar. Beredningen har emellertid ansett sig ej ha anledning
att taga ståndpunkt därtill. För kronofogdarnas del ligger det nära till
hands att ålägga dem skyldighet att mottaga uppdrag av hithörande beskaffenhet;
uppdragen hör ju till de typiska exekutiva uppgifterna. Enligt beredningens
mening bör också dessa uppdrag framdeles, om överexekutor avskaffas,
anförtros åt kronofogde, när denna nya institution hunnit anpassa
sig till sina övriga uppgifter. Som beredningen i olika sammanhang uttalat
kan det emellertid vara praktiskt ändamålsenligt att exekutiva försäljningar
av fast egendom eller liknande i första hand koncentreras till en kronofogde
i länet, nämligen den som finnes i residensstaden, med möjlighet att fördela
dessa ärenden även på annan kronofogde som har förutsättningar att mottaga
uppdragen. Vikarie bör finnas att tillgå, och det bör också tillses att nyrekryteringen
av kunniga auktionsförrättare ej åsidosättes.

Beredningen framhåller vidare att det i 1 § av gällande lag stadgas att,
om KB är överexekutor i stad utan magistrat, staden skall med avseende
på vad i UL sägs räknas till landet. Är i sådan stad annan än KB överexekutor,
må enligt stadgandet Kungl. Maj :t förordna att staden skall i vad angår
utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Beredningen föreslår
i det följande att skillnaden i UL mellan stad och landet utplånas och
enhetliga bestämmelser införes. Kronofogdeinstitutionen blir i princip enhetlig
för hela riket, och det finnes ej heller någon rationell indelningsgrund
för olika bestämmelser mellan egentlig stadsbebyggelse och landsbygd.

Yttrandena. Förslaget i 2 mom. att Kungl. Maj:t skall äga förordna särskild
överexekutor för viss del av län har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
I anslutning till lagberedningens motiv till detta förslag yttrar
överexekutor i Södertälje att den rättssökande allmänheten i stad utanför
länsstyrelses kansliort ej ens med nutida kommunikationer kan få samma
kontakt med länsstyrelsen som med lokal överexekutor. Genom personligt
besök hos överexekutor kan i brådskande fall rättsförlust undvikas, då
vederbörande kan få förklarat för sig vad han har att iakttaga eller hänvisas
till biträde. Vidare sägs i yttrandet att det icke torde i och för sig
böra befaras att särskild överexekutor skulle handlägga ärenden av svår
beskaffenhet långsammare än länsstyrelse. Beträffande rutinärenden utvecklas
vissa specialiteter i olika städer, varför rutinärenden på sina håll
t.o.m. kan förväntas bli handlagda snabbare av särskild överexekutor i
stad. I större städer utanför länsstyrelses kansliort kan enligt yttrandet
sålunda, speciellt beträffande sjöstäder, övergångsvis finnas behov av

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

särskild överexekutor. Möjligheten att förordna särskild överexekutor i
sjöstäderna frarahålles jämväl av överexekutor i Lysekil, överexekutor
i Ulricehamn påpekar också fördelarna från kommunikationssynpunkt
med en decentralisering.

Från några håll har likväl gjorts vissa anmärkningar mot förslaget om
särskild överexekutor. Sålunda anser länsstyrelsen i Norrbottens län att
överexekutorsgöromålen lämpligen bör handhas av länsstyrelserna och att
de icke bör kunna delas mellan flera överexekutorer i samma län. Stadsfogden
i Gävle anmäler viss tveksamhet beträffande förslaget. Enligt stadsfogdens
mening är det en fördel, om det för utmätningsmännen i varje
län bara finnes en chefsmyndighet, som övervakar handläggningen av
såväl skatteärenden som enskilda mål. överexekutor i Lund finner något
behov av särskild överexekutor knappast föreligga, i synnerhet som den
föreslagna ordningen skall gälla endast under en övergångstid i avvaktan
på en ny UL. Även överexekutor i Kristinehamn menar, under framhållande
av våra dagars väl utvecklade och snabba kommunikationer, att behovet
av särskild överexekutor är litet. Enligt överexekutor i Malmö synes
det endast i undantagsfall finnas anledning att förordna särskild överexekutor
för viss del av län, och det ifrågasättes om i sådana fall icke
den särskilde överexekutorns verksamhetsområde bör vara större än en
rådhusrätts domkrets. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att
särskild överexekutors distrikt skall kunna omfatta även en del av kronofogdedistrikt.

Beträffande frågan, vem som lämpligen bör förordnas till särskild överexekutor
för viss del av län, påpekar överexekutor i Linköping att lagberedningen
uppenbarligen tänkt sig, att den magistratsledamot (rådman)
som tidigare varit överexekutor skulle kunna få sådant förordnande; detta
skulle vara av permanent karaktär och avse ett distrikt, omfattande minst
ett kronofogdedistrikt. En dylik anordning kan enligt överexekutors mening
på grund av praktiska skäl icke genomföras. Då distriktet icke längre
skulle omfatta enbart »magistratsstaden» utan ett eller två kronofogdedistrikt,
skulle arbetsbördan ökas så väsentligt att vederbörande rådhusrättsledamot
icke skulle hinna med sina egentliga domaruppgifter.

Överexekutor i Eskilstuna framhåller att, med hänsyn till att särskild
överexekutors distrikt förutsättes omfatta minst ett kronofogdedistrikt,
ledamot av rådhusrätt ej synes kunna förordnas utan att särskild ersättning
för uppdraget utgår.

Vad angår den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. att ersättare för
särskild överexekutor normalt skall förordnas av KB ifrågasätter rådhusrätten,
överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Göteborg, om det icke
vore lämpligare att Kungl. Maj:t samtidigt med att särskild överexekutor
förordnades också förordnade tillräckligt antal ersättare för denne; därigenom
skulle man hl. a. vinna att ersättare fanns tillgänglig även vid tillfäl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

liga förfall. Länsstyrelsen i Södermanlands län säger att med ifrågavarande
ersättare och ersättare enligt förslagets 3 § 2 mom. tydligen avses bl. a.
semestervikarier. Det synes länsstyrelsen ej överensstämma med vanligt
språkbruk att använda termen »ersättare» om den som förordnas att under
ordinarie befattningshavares ledighet uppehålla dennes tjänst. I dylikt
fall torde den förordnade i allmänhet kallas »vikarie».

Det föreslagna stadgandet i 3 mom. att KB äger för särskild förrättning
förordna lämplig person till överexekutor har så gott som över lag tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter,
om icke en förenkling skulle kunna uppnås genom att länsstyrelsen
medgavs möjlighet att för viss tid förordna lämplig person att inom
kommun vara överexekutor. överexekutor i Lysekil betecknar lagberedningens
förslag som välbetänkt. Enligt överexekutors mening bör ifrågavarande
förordnanden till särskilda förrättningar meddelas icke enbart i
fråga om enklare uppgifter utan även för mera invecklade och sällan förekommande
fall, där det kan vara önskvärt att anlita en tjänsteman med
rutin på det speciella området och sådan icke finnes att tillgå inom den
egna länsstyrelsen. En samverkan mellan olika länsstyrelser bör ej vara
utesluten. Enligt överexekutor i Södertälje synes de av beredningen anförda
skälen för överexekutorsgöromålens överflyttning till länsstyrelserna,
där de i hithörande frågor mest rutinerade tjänstemännen skulle finnas,
tala för att som regel tjänsteman hos länsstyrelsen bör handlägga förevarande
ärenden. Detta bör då ske i tjänsten utan särskilt förordnande,
överexekutor finner det önskvärt att möjlighet att förordna förrättningsman
för särskild förrättning i görligaste mån begränsas. I lagtexten bör
enligt överexekutors mening intagas föreskrift om att förordnande må
ske »när särskild anledning därtill finnes» eller liknande. Länsstyrelsen i
Södermanlands län förmodar med hänsyn till den nu rådande svaga rekryteringen
till länsstyrelserna att beslutade personalförstärkningar ej omedelbart
får full effekt. Särskilt under första tiden efter övergången till
den nya ordningen torde det därför bli nödvändigt att utse personer utanför
länsstyrelsen till överexekutorer för handläggning av särskilda förrättningar.

Ett par remissorgan uttalar sig i avstyrkande riktning om förslaget i
3 mom. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar att dess uppfattning, att
överexekutorsgöromålen bör koncentreras till länsstyrelserna, medför att
länsstyrelsen icke heller kan acceptera förslaget att förrättning skall kunna
läggas på särskilt förordnad person, vilken handlar som självständig
överexekutor. Eftersom länsstyrelse genom sin erfarenhet och rutin är
mest skickad att handlägga ärenden angående exekutiva fastighetsauktioner,
bör länsstyrelse även utom kansliorten handlägga dylika ärenden såsom
överexekutor. Under sådana förhållanden synes den föreslagna bestämmelsen
onödig. Anledning finnes icke heller att koncentrera sär -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

skilda befogenheter till kronofogde i residensstad, säger länsstyrelsen.
Den anmärker också om förhållandena i det egna länet att ifrågavarande
uppdrag aldrig tilldelas annan än befattningshavare vid länsstyrelsen.
Förrättningsmannens resekostnader uppväges enligt länsstyrelsens åsikt
mer än väl av att förrättningen hålles av person, som är väl insatt i dessa
ofta mycket komplicerade ärenden. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands
län är det från arbetssynpunkt icke rationellt att splittra det expeditionella
handhavandet av exekutiva ärenden, enkannerligen exekutiva auktioner,
på flera arbetsenheter. I yttrandet anmärkes också att det icke innefattar
någon arbetsbesparing, om man uppdrager åt befattningshavare inom
länsstyrelserna att utanför arbetsordningen ombesörja en exekutiv auktion.

Öoerexekutor i Luleå påpekar att det i paragrafens 1 mom. talas om utsökningsmål
och i 3 mom. om särskild förrättning. Det framgår ej av motiven,
säger överexekutor, om den senare beteckningen skall innebära något
mindre omfattande än utsökningsmål, med andra ord huruvida 3 mom.
skall omfatta alla slags utsökningsmål. Ordet förrättning och beredningens
exemplifiering tyder närmast på att man icke avsett att KB skall kunna
överlämna exempelvis besvär över utmätning eller handräckningsmål
till annan person.

Några remissorgan går närmare in på frågan, vilka personalkategorier
som bör anlitas såsom överexekutor för särskild förrättning. Exempelvis
anser rådhusrätten i Malmö att domare, vare sig förutvarande magistratsledamöter
eller andra, icke bör ingå i den personkrets som anses böra stå
till förfogande för att vara sådan överexekutor. Om domare skall vara skyldig
att vid sidan av sin ordinarie domartjänst mottaga förordnande av detta
slag, säger rådhusrätten, kan med hänsyn till det för förordnandet avsedda
uppdragets omfattning fråga uppkomma om längre eller kortare tids
ledighet från ordinarie tjänstgöringsuppgifter och förordnande av vikarie
för befattningshavaren. Därtill kommer att exekutiva förrättningar av detta
slag icke förekommer kontinuerligt utan som regel koncentrerade till vissa
tidsperioder. Det kan således icke på förhand beräknas, hur ofta förordnande
av överexekutor för särskild förrättning kan visa sig erforderligt.
Rådhusrätten anser det därför mest ändamålsenligt att för exekutiva försäljningar
av fast egendom eller liknande -— i fall där de icke kan förrättas
av överexekutor — redan från den nya organisationens genomförande anlitas
den kronofogde, som kommer att finnas i residensstaden, och att det
vid tillsättningen av denna kronofogdetjänst bör tillses alt vederbörande
har förutsättningar att mottaga uppdrag av detta slag. I yttrandet från överexekutor
i Södertälje framhållcs att, om förutvarande magistratsledamot
skall anlitas som särskild förrättningsman, han för att ernå och uppehålla
erforderlig erfarenhet måste förordnas att handlägga ärenden av ifrågavarande
slag även utanför staden. För en så omfattande tjänstgöringsskyldig3
lUhang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 120

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

het torde enligt överexekutors mening utrymme icke finnas inom den planerade
domstolsorganisationen. överexekutor i Kristianstad anmärker att
de förutvarande magistratsledamöternas rutin i handhavandet av berörda
förrättningar måste efter förslagets genomförande bli ännu mindre än för
närvarande. Enligt överexekutor i Västerås torde de allra flesta förutvarande
magistratsledamöter även i de större städerna ha mycket begränsad erfarenhet
på området på grund av att antalet exekutiva auktioner i regel varit
mycket ringa. Kronofogdarna anses närmast böra inkopplas på uppgiften.
Stadsfogden i Karlstad påpekar vikten av att kronofogden i residensstäderna
anlitas som överexekutor. Genom att kompetenskravet för kronofogden
höjes bör denne vara synnerligen lämpad att tjänstgöra med sådana
uppgifter. Stadsfogden kan för övrigt icke instämma med beredningens synpunkt
att den för särskilda förrättningar förordnade överexekutorn främst
bör syssla med försäljning av fast egendom eller av fartyg. Dessa uppgifter
har länsstyrelserna en suverän erfarenhet av, medan kronofogdarna härutinnan
endast besitter ringa erfarenhet. Fastmer synes enligt stadsfogdens
mening kronofogdarna i residensstäderna ha desto större kompetens för
övriga överexekutorsuppgifter. Stadsfogden understryker betydelsen av att
kronofogdarna ej åsidosättes, när det gäller berörda förordnanden. Vidare
påpekar stadsfogden att kronofogdes behörighet att tjänstgöra som överexekutor
bör utformas så, att kronofogden icke kommer i kompetenskonflikt.
Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är det i och för sig tänkbart
att efter hand flytta över exekutiva auktioner till den i residensstaden verksamme
kronofogden, men det är knappast rationellt. Länsstyrelsen finner
handhavandet av dessa auktioner vara en så pass tidskrävande uppgift, att
kronofogden i allmänhet icke bör komma i fråga. Överexekutor i Eskilstuna
ifrågasätter, om de blivande kronofogdarna besitter erforderlig kompetens
för uppgiften att omliänderha exekutiv försäljning av fast egendom. Eftersom
exekutiv försäljning av fastighet är intimt förknippad med inskrivningsväsendet,
synes mycket tala för att ifrågavarande förordnanden i första
hand bör anförtros de ordinarie inskrivningsdomarna.

Lagberedningens förklaring att det bör övervägas, i vad mån det genom
övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna
kan åläggas förutvarande magistratsledamöter att mottaga förordnanden
att verkställa särskilda exekutiva förrättningar, har föranlett uttalanden av
ett stort antal remissinstanser. Dessa har så gott som undantagslöst avstyrkt
ett sådant åläggande för de förutvarande magistratsledamöterna. Domstolskommittén
hänvisar till sitt betänkande med förslag angående rådhusrätternas
förstatligande, vari bl. a. frågan om avveckling av magistraterna behandlats.
Något förslag i den av lagberedningen angivna riktningen har
kommittén icke i detta sammanhang upptagit. Enligt kommitténs mening
bör skyldighet att fullgöra uppgifter av förevarande slag icke lagstiftningsvägen
påläggas vare sig vissa enskilda domare eller vissa särskilda domar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

kategorier. I den mån åsyftade förordnanden kan befinnas önskvärda, torde
de få bli beroende av överenskommelse med vederbörande domare från
fall till fall. Enligt stadsdomarföreningen synes det föresväva beredningen
alt man skulle skapa möjlighet för länsstyrelserna att vid behov tvångsvis
förordna underrättsdomare som tidigare varit ledamöter av magistrat —
men ej andra underrättsdomare — att vara överexekutor för särskilda förrättningar.
Om detta är beredningens mening, måste föreningen inlägga
en bestämd protest. Det torde för envar med rådhusrätternas arbete bekant
person vara uppenbart att man icke vid vilken tidpunkt som helst kan betunga
en lagfaren befattningshavare vid rådhusrätt utöver hans ordinarie
arbete med en måhända invecklad och tidskrävande överexekutorsförrättmng.
Förordnande enligt 1 § 3 mom. kan givetvis ej ifrågakomma för domare
annat än efter frivilligt åtagande, betonar föreningen. Överexekutor i
Kristianstad anser det ej överensstämma med erkända förvaltningsrättsliga
principer att utrusta länsstyrelse med behörighet att tvångsrekrytera befattningshavare,
som ej i något avseende lyder under länsstyrelsen. I yttrandet
från överexekutor i Södertälje föreslås att man i själva lagen stadgar,
att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande. Bland
övriga avstyrkande remissinstanser är Göteborgs rådhusrätt, överexekutorerna
i Nyköping, Linköping, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Varberg,
Göteborg, Gävle och Östersund, t. f. förste stadsfogden i Göteborg samt
Sveriges akademikers centralorganisation. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands
län är det angeläget att skyldigheten för personer, som ej lyder under
länsstyrelsen, att mottaga förordnande som överexekutor för särskild förrättning
blir författningsenligt reglerad, exempelvis genom att erforderliga
föreskrifter härom intages i vederbörande befattningshavares instruktioner.

I några yttranden påpekas nödvändigheten av att reglera frågan om ersättning
åt personer, som förordnats såsom överexekutor för särskild förrättning.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att, då det torde ankomma
på befattningshavare hos KB och kronofogde att såsom tjänsteåliggande efter
förordnande handlägga berörda förrättningar, för dessa tjänstemän ej
uppstår fråga om ersättning i särskild ordning. Till tidigare magistratsledamöter
— och eventuellt andra personer som anlitas — bör däremot enligt
länsstyrelsens mening ersättning utgå av allmänna medel. För dessa fall
erfordras alltså föreskrifter om ersättning. Länsstyrelsen tillägger att enahanda
behov av föreskrifter även uppstår angående sådana förrättningar,
som anges i 90 § 3 mom. av förslaget och i 7 kap. UL. Överexekutor i Gävle
förutsätter att den som förordnas enligt 3 mom. skall få särskild ersättning
och att detta regleras i administrativ ordning.

Lagberedningens uttalande att KB bör följa de särskilt förordnades sätt
att handha uppgiften och att förordnande skall enligt förslagets 5 § kunna
återkallas, när skäl är därtill, har föranlett överexekutor i Hälsingborg till
eu anmärkning. Enligt denne överexekutors åsikt kan föreskriften om åter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

kallelse vara befogad för fall, där den förordnade är direkt försumlig; han
gör t. ex. ingenting åt ärendet eller blir aldrig färdig med det. I övrigt synes
uttalandet alltför vidsträckt, om meningen är att länsstyrelsen skall kunna
inverka på visst ärendes handläggning i sak. Det strider i så fall mot hävdvunna
principer om judiciell myndighets frihet i tjänsteutövningen och
även mot överexekutorernas nuvarande befogenheter i förhållande till utmätningsmännen.

Departementschefen. Enligt nuvarande regler är länsstyrelsen överexekutor
på landet och i flertalet städer utan magistrat. En del städer utan magistrat
har särskilt förordnad överexekutor. I städer med magistrat är denna
eller, vilket är det regelmässiga, viss ledamot av magistraten överexekutor;
ett undantag härifrån utgör Stockholm, där överståthållarämbetet är
överexekutor. Lagberedningen har under 1 § 2 mom. UL såsom huvudregel
föreslagit att länsstyrelsen skall vara överexekutor såväl på landet som i
samtliga städer. Som förut framgått biträder jag en sådan ordning, avsedd
att gälla tills vidare i avbidan på den fortsatta översynen av UL. I lagtexten
torde liksom för närvarande böra användas beteckningen Konungens befäl
1 ni n gsha va nde.

Beredningen har i samma mom. därjämte föreslagit att Kungl. Maj :t skall
äga förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Förslaget innebär
att den som sålunda förordnas har att fullgöra samtliga på överexekutor
ankommande uppgifter, bl. a. att vara besvärsinstans. Även detta förslag,
som i allmänhet har gillats vid remissbehandlingen, kan jag ansluta
mig till. Sannolikt kommer möjligheten att förordna särskild överexekutor
icke att behöva utnyttjas mer än på några få platser. Eftersom det rör sig
om en övergångsperiod, synes några ordinarie befattningar som särskild
överexekutor icke böra inrättas. Vidare bör, såsom beredningen har anmärkt,
särskild överexekutor ej förordnas så, att ett kronofogdedistrikt faller
under olika överexekutorer. En särskild överexekutors område bör med
andra ord omfatta åtminstone ett kronofogdedistrikt.

En fråga är, vilka personer som bör anlitas för uppgiften såsom särskild
överexekutor. Det ligger i sakens natur att endast personer med tillräcklig
kompetens och erfarenhet av förevarande rättsområde bör utses. Förutvarande
magistratsledamöter faller närmast i tankarna, men även andra
kan komma i fråga. Ersättning för uppdragets fullgörande skall självfallet
utgå.

Beredningens förslag att länsstyrelsen skall, när ej annat är stadgat, förordna
ersättare för särskild överexekutor anser jag mig kunna godtaga.

Gällande rätt innehåller närmare bestämmelser om vem som skall förrätta
exekutiva auktioner av olika slag. Auktion på registrerat sjögående
fartyg förrättas sålunda i stad med stadsfogde av denne och eljest av överexekutor.
Exekutiv försäljning av fastighet ombesörjes både på landet och

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1064

i stad av överexekutor. Angivna auktioner kan dock på landet ibland hållas
av särskild utav överexekutor förordnad förrättningsman. Sådan förrättningsman
är att betrakta som utmätningsman, och klagan över en av honom
verkställd auktion skall alltså föras hos överexekutor. För försäljning
av luftfartyg föreskrives en ordning liknande den som gäller för fastighetsför
sälj ning.

Enligt lagberedningens förslag skall nämnda försäljningar i fortsättningen
alltid förrättas av överexekutor. Emellertid föreslås i 3 mom. av 1 § att
länsstyrelsen skall äga för särskild förrättning förordna därtill lämpad person
att vara överexekutor. Detta innebär att den ordinarie överexekutorn i
viss utsträckning kan befrias från auktionerna och liknande göromål. Förslaget
att införa en dylik befogenhet för länsstyrelsen har så gott som genomgående
godtagits vid remissbehandlingen. Jag vill också för egen del
tillstyrka den förordade anordningen, som jag finner praktisk och ändamålsenlig.
Det är att märka att den som förordnas till ifrågavarande uppgifter
skall handla i egenskap av överexekutor; hans åtgärder skall i förekommande
fall således överklagas direkt hos hovrätt. Hur ofta och i vilka fall
länsstyrelsen kommer att begagna sig av här avsedda befogenhet, blir beroende
bl. a. av arbetsläget vid tillfället för förrättningen och av platsen för
denna.

I ett remissyttrande ifrågasättes, om icke länsstyrelse i förenklande syfte
borde medges rätt att förordna lämplig person inom kommun till överexekutor
för viss tid. Ett så generellt medgivande vill jag likväl icke förorda.
Meningen är att förordnande skall meddelas särskilt för varje förrättning
med beaktande av vederbörandes kvalifikationer och lämplighet för den
uppgift varom är fråga.

Med anledning av påpekande i ett annat yttrande vill jag framhålla att
förordnanden enligt 3 mom. icke avses kunna omfatta alla slag av utsökningsmål
utan endast viss konkret förrättning av typen exekutiv auktion,
fördelningssammanträde enligt 173 § i anledning av tvångsförvaltning och
liknande. Detta synes vara på ett godtagbart sätt markerat i den föreslagna
lagtexten. Hinder bör icke möta att ett förordnande utformas så, att det
kommer att omfatta samtliga led i förfarandet exempelvis vid försäljning
av fast egendom.

I likhet med beredningen anser jag att här avsedda förordnanden bör
kunna ges — förutom åt befattningshavare hos länsstyrelsen, vilka dock
normalt torde kunna anlitas till ifrågavarande göromål inom ramen för
gällande instruktion eller arbetsordning — åt förutvarande ledamöter av
magistrat och kronofogdar. Intet hindrar att jämväl personer utanför sagda
krets förordnas, om de blott kan anses kompetenta för uppgiften. Såsom
beredningen funnit ligger det nära till hands att stadga skyldighet för kronofogdar
att mottaga uppdrag av förevarandc art; detta får ske i administrativ
ordning. Annorlunda förhåller det sig med de förutvarande magistrats -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

ledamöterna. Rörande dessa har beredningen utan att själv taga någon
ståndpunkt ifrågasatt, om de icke genom övergångsbestämmelser i samband
med omorganisationen av underrätterna kunde förpliktas att mottaga
förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar. Denna tanke
bar icke väckt genklang hos remissinstanserna. Jämväl enligt min mening
bör uppgifter av förevarande slag icke genom lagstiftning åläggas vare sig
enskilda domare eller särskilda kategorier av domare; dylikt åläggande för
de tidigare magistratsledamöterna bör sålunda ej komma i fråga. Nämnda
förordnanden torde i stället få bero av frivilliga åtaganden från vederbörande
domares sida. Ett remissorgan har föreslagit ett uttryckligt lagstadgande
om att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande.
Detta finner jag icke vara erforderligt.

Frågan om ersättning åt person, som förordnats till överexekutor för särskild
förrättning, får övervägas i annat sammanhang.

Lagberedningen har uttalat att länsstyrelsen bör följa den särskilt förordnades
sätt att sköta sin uppgift och i samband härmed erinrat om bestämmelsen
i förslagets 5 §, enligt vilken av länsstyrelsen meddelat förordnande
skall kunna återkallas, när skäl är därtill. Detta får givetvis icke uppfattas
så, att länsstyrelsen skall kunna påverka vederbörandes handläggning och
bedömning av ett ärende i sak.

Till sist vill jag instämma i vad lagberedningen anfört därom att det i
fortsättningen saknas grund för olika bestämmelser i UL för stad och land.
Någon föreskrift motsvarande den i nuvarande 2 mom. av 1 § erfordras därför
icke.

2 §•

Gällande rätt. Även här må hänvisas till tidigare redogörelse för de exekutiva
myndigheterna.

Lagberedningen framhåller att i nuvarande 2 § 1 mom. meddelade bestämmelser
om vilka som är utmätningsmän bör ersättas med föreskrifter
om de nya utmätningsmännen.

Kronofogdeinstitutionen blir uppenbart tyngdpunkten i den nya organisationen
för exekutiva göromål, påpekar beredningen. I sin egenskap av exekutionsorgan
synes kronofogdarna, liksom fallet varit med landsfiskaler,
stadsfogdar m. fl., böra betecknas som utmätningsmän. Detta bör enligt beredningen
dock icke gälla, när de av överexekutor särskilt förordnats att utföra
vissa överexekutors göromål. Beteckningen överexekutor bör alltså följa
göromålen. På motsvarande sätt bör, när underordnad befattningshavare
skall utföra utmätningsmans uppgifter på eget ansvar, den sålunda förordnade
betecknas som utmätningsman i den förrättningen. Vad sist sagts gäller
självfallet ej, när utmätningsman allenast anlitar biträde för genomförande
av sina egna uppdrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196''r

I beredningens förslag stadgas i 2 § att kronofogde är utmätningsman under
överexekutor. Därmed har beredningen givetvis icke velat säga, att även
överexekutor intager ställningen av utmätningsman, utan allenast antytt att
utmätningsman är underinstans i förhållande till överexekutor. Polisberedningen
förutsätter, säger lagberedningen, att det på sina håll skall finnas
två eller flera kronofogdar i ett och samma distrikt och att i viss utsträckning
även skall finnas biträdande kronofogdar. När lagförslaget talar om
kronofogde, avses även biträdande kronofogde. Polisberedningen behandlar
arbetsfördelningen. Flera alternativ kan tänkas, och det bör enligt lagberedningens
mening finnas utrymme att välja det alternativ som passar bäst för
de lokala förhållandena. Någon bestämmelse härom torde ej böra upptagas
i lag.

Yttrandena. En redaktionell ändring av det föreslagna stadgandet i 1 mom.
förordas av hovrätten för Västra Sverige. Det är enligt hovrättens mening
föga lyckligt att definitionen av utmätningsman fått en formulering, som
— även om den icke torde kunna missförstås av jurister och klargöres i motiven
—- kunde tänkas tyda på att enligt lagens terminologi även överexekutor
vore utmätningsman. Om definitionen icke anses kunna förtydligas på
annat sätt, torde den lämpligen kunna ändras enbart till ett konstaterande
att kronofogde är utmätningsman. Överexekutors överordnade ställning
framgår av 2 mom. i samma lagrum och av flera andra stadganden i UL, och
besvärsrätten till överexekutor klargöres i lagens 200 §. Något behov torde
enligt hovrätten därför ej finnas att jämväl i 2 § 1 mom. ge uttryck åt förhållandet
mellan myndigheterna. Polisberedningen anmärker att den föreslagna
formuleringen felaktigt ger intrycket dels att överexekutor är utmätningsman,
dels att nu införes ett förmanskap för överexekutor över utmätningsman.
Liknande påpekanden göres även av åtskilliga andra remissinstanser.

Departementschefen. För närvarande gäller som huvudregel att landsfiskal
är utmätningsman på landet, i den mening detta begrepp har enligt UL, och
stadsfogde utmätningsman i stad. Härom stadgas i 1 mom. av 2 §. I det förstatligade
exekutionsväsendet avses kronofogdarna träda i stället såsom utmätningsmän
i hela riket. Lagberedningen har föreslagit att 1 mom. i överensstämmelse
härmed skall ändras på det sättet, att kronofogde är utmätningsman
under överexekutor. Förslaget har vid remissbehandlingen icke
föranlett andra erinringar än att man från åtskilliga håll har förordat en
redaktionell jämkning av den föreslagna lagtexten. Dessa invändningar äger
enligt min mening visst fog. Det synes tillräckligt att i lagrummet föreskriva
allenast att kronofogde är utmätningsman utan angivande av att han är
underställd överexekutor. Kronofogdens ställning som underinstans i för -

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

hållande till överexekutor framgår bl. a. av 2 mom. i samma paragraf och
av 200 §.

3 §.

Gällande rätt. Enligt 3 § 1 mom. UL äger KB för bestämt fall eller inom
visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe
vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gäller vad som

1 UL stadgas om landsfiskal. Denna möjlighet lär knappast utnyttjas.

I 2 mom. erinras att 90, 98 och 141 §§ innehåller bestämmelser om förrättningsman,
som särskilt förordnas att hålla auktion på utmätt egendom eller
fördelning av köpeskilling. Vad i UL sägs med avseende på utmätningsman
skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman sålunda förordnats, i
stället tillämpas på denne.

Lagberedningen. I 3 § av förslaget upptages som 1 mom. stadgande att
kronofogde utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj :t. Härefter har som

2 mom. intagits föreskrift att KB förordnar ersättare för kronofogde, t. ex.
semestervikarie, när ej annat är stadgat (såsom i fråga om vikariatslöneförordnanden).
För biträdande kronofogde bör enligt beredningen i instruktion
eller arbetsordning anges antingen att han utan vidare inträder som vikarie,
om ej annat bestämmes, eller också att han är skyldig att mottaga förordnande
som vikarie. Eventuellt bör bådadera stadgas. Beredningen påpekar
att det, även när särskild överexekutor för visst område förordnats, enligt
förslaget skall tillkomma KB att förordna vikarie för kronofogde, som lyder
under den särskilt förordnade överexekutorn. KB torde ha större möjligheter
än den sistnämnde att handha detta åliggande på ett tillfredsställande
sätt. Utan särskild föreskrift torde det enligt beredningens mening vara
uppenbart att vad som i UL sägs om utmätningsman utan vidare skall tilllämpas
på vikarie för kronofogde.

Vad angår nuvarande 2 mom. av paragrafen förordar- beredningen att berörda
bestämmelser om förordnande av förrättningsman får utgå. Vid behov
skall KB i stället förordna någon enligt förslagets 1 § 3 mom. att verkställa
förrättning i överexekutors ställe. Det erinras om att den sålunda förordnade
skall handla som överexekutor och icke som utmätningsman. 2 mom. i
nuvarande 3 § bör därför enligt förslaget utgå.

Beredningen förutsätter att Kungl. Maj :t utfärdar särskild instruktion för
kronofogdarna. Det närmare innehållet överväges av polisberedningen. Därjämte
torde det, säger lagberedningen, bli erforderligt att KB enligt bemyndigande
av Kungl. Maj :t får fastställa särskild arbetsordning för större kronofogdedistrikt.

Yttrandena. Landsfiskalen-utmätningsmannen i Mölndals distrikt anser
att förordnande för utmätningsman bör utfärdas av KB.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

I anslutning till det förordade stadgandet i 2 mom. om förordnande av ersättare
för kronofogde säger sig t. f. förste stadsfogden i Göteborg ej ha kunnat
finna något skäl, varför icke särskild överexekutor för viss del av län
skall kunna förordna ersättare för kronofogde i den berörda delen. Tvärtom,
säger stadsfogden, torde den överexekutor under vilken kronofogde lyder ha
den största kännedomen om juristpersonalen på kronofogdekontoret och
därför också den största möjligheten att förordna lämplig ersättare.

Polisberedningen yttrar att de arbetsordningar för kronofogdedistrikt,
som kan bli erforderliga, i vart fall under en övergångstid torde få utarbetas
och fastställas centralt för att ett enhetligt arbetssätt skall åvägabringas i
hela landet. Frågan har nära samband med de dispenser från normalförfarande
och normalblanketter, vilka kommer att erfordras innan olika nu
tillämpade förfaringssätt sammansmältes.

Departementschefen. Jag biträder lagberedningens förslag till ändring av
denna paragraf, vilket förslag vid remissbehandlingen har lämnats utan erinran
praktiskt taget över hela linjen. Det synes dock icke nödvändigt att
kronofogdarna utnämnes av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör öppnas att delegera
utnämningarna till länsstyrelserna. Erforderliga instruktioner och arbetsordningar
torde få utfärdas på administrativ väg.

4 §•

Gällande rätt. Enligt 4 § UL må stadsfogde i stad, om Kungl. Maj :t finner
gott medge det, i sitt ställe för bestämt fall till utmätningsman sätta annan
som är antagen av överexekutor. Stadsfogde må dock ej åt annan uppdraga
försäljning av fartyg som sägs i 94 §, ej heller fördelning av köpeskilling för
lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen
erfordras. Även i övrigt äger Kungl. Maj :t föreskriva villkor för stadsfogdes
rätt att i sitt ställe sätta annan.

Lagberedningen säger sig liksom polisberedningen anse att kronofogde
bör få en delegationsrätt. Den som förordnats blir — såsom framhållits vid
2 § — att anse som utmätningsman. Delegationsrätten bör enligt lagberedningens
mening begränsas genom bestämmelser av Kungl. Maj :t. I övrigt
finner beredningen ej behövligt att i lag närmare ange gränserna för ifrågavarande
befogenhet. Beredningen förutskickar att förslag till administrativa
föreskrifter utarbetas av polisberedningen på ett senare stadium, när detaljerna
i den nya organisationen är närmare utformade. Bestämmelse i enlighet
med det anförda har upptagits i 4 § av förslaget.

Yttrandena. Överexekutor i Gävle anmärker att enligt lagrummets nuvarande
lydelse stadsfogde i vissa fall äger i sitt ställe sätta annan, som är
antagen av överexekutor. I yttrandet förutsättes att även framdeles skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

krävas att den som utmätningsman sätter i sitt ställe skall vara antagen av
överexekutor; denna regel är enligt yttrandet så väsentlig att den bör införas
i paragrafen. Enligt stadsfogden i Karlstad är det av vikt att begränsningen
i kronofogdes delegationsrätt utformas med hänsyn tagen till de
ökade kvalifikationskraven och den tänkta utbildningen av den underordnade
personalen. Polisberedningen säger:

Lagberedningen föreslår att kronofogden i 4 § utsökningslagen ges rätt att
sätta annan befattningshavare i sitt ställe. Kungl. Maj :t skall meddela bestämmelser
härom. Polisberedningen förutsätter, att denna delegationsrätt
skall utan särskilt stadgande gälla också beträffande uppgifter som åligger
utmätningsman enligt stadgande i andra författningar, såvida annat inte
framgår av författningen. Med dessa utgångspunkter vill det synas som om
delegationsrätt inte skulle komma att föreligga i fråga om vissa uppgifter
som åligger utmätningsman jämlikt införsellagen. Enligt 21 § punkt 8 denna
lag äger nämligen Kungl. Maj :t förordna, att ärenden angående införsel
till gäldande av utskylder, avgifter eller böter skall kunna handläggas av
exekutionsbiträde såvitt gäller viss stad eller visst område på landet. Motsättningsvis
skulle delegationsrätt i övrigt inte finnas vad angår dessa uppgifter.
Sådan rätt bör givetvis föreligga här i samma utsträckning som enligt
den föreslagna 4 § utsökningslagen. Polisberedningens förslag till exekutionsväsendets
arbetsorganisation förutsätter att behörigheten för exekutionspersonalen
att meddela införsel blir mera allmän. Polisberedningen
föreslår därför att 21 § punkt 8 införsellagen upphävs i samband med att
förslaget till ny lydelse av 4 § utsökningslagen genomföres.

Departementschefen. Enligt förevarande paragraf i dess nuvarande utformning
kan efter Kungl. Maj :ts medgivande stadsfogde i vissa fall i sitt
ställe till utmätningsman sätta annan person, som är antagen av överexekutor.
Lagberedningen har ansett att en delegationsrätt bör tillkomma även
de nya utmätningsmännen. Sålunda bär föreslagits att kronofogde skall,
enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar, äga sätta annan befattningshavare
i sitt ställe. Meningen är således att den närmare omfattningen
av kronofogdens delegationsrätt skall regleras genom administrativa föreskrifter.
Mot en dylik ordning, som i princip godtagits av remissorganen,
synes icke finnas någon anledning till erinran. Det torde icke vara erforderligt
att i lagen bibehålla kravet, att den som utmätningsmannen sätter i sitt
ställe skall vara antagen av överexekutor. För tydlighets skull bör anges att
delegeringsbefogenheten är begränsad till utmätningsmannafunktionerna.

Såsom polisberedningen anmärkt i sitt remissvar får av den ändrade lydelsen
av lagrummet anses följa, att delegationsrätten skall avse jämväl uppgifter
som ankommer på utmätningsman enligt författning vid sidan av
UL, såvida annat icke uttryckligen framgår av författningen. Härvidlag är
att märka att Kungl. Maj:t jämlikt 21 § punkt 8 införsellagen äger för viss
stad eller visst område på landet förordna, att ärenden rörande införsel
till gäldande av utskylder eller avgifter skall kunna handläggas av exekutionsbiträde;
denne skall därvid anses som utmätningsman (beträffande

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

förarbetena till denna bestämmelse må hänvisas till prop. 1934: 125, HU
37 och rskr 149 samt prop. 1946:261, L''U 46 och rskr 375). Motsvarande
gäller bl. a. införsel avseende böter. Med beaktande av vad polisberedningen
anfört i denna del vill jag förorda att punkt 8 i 21 § införsellagen uppliäves
i samband med att den ändrade lydelsen av 4 § UL genomföres. Samtidigt
bör nuvarande punkt 9 i 21 § ändras till punkt 8. Dessa ändringar
har upptagits i särskilt lagförslag. Någon ändring av 59 § uppbördsförordningen,
som också rör exekutionsbiträdes rätt att bevilja införsel, synes icke
vara av nöden.

5 §.

Lagberedningen. I såväl 1 § som 3 och 4 §§ av förslaget förutsättes att
KB respektive kronofogde skall kunna förordna ersättare för överexekutor
eller utmätningsman. Sådant förordnande bör enligt beredningens uppfattning
kunna återkallas, när skäl är därtill. Beredningen har upptagit stadgande
härom som 5 §. Verkan av återkallelsen blir att ordinarie överexekutor
respektive utmätningsman träder i funktion, om ej annan förordnas.

Departementschefen. Lagberedningens förslag beträffande förevarande paragraf
synes kunna godtagas. Förslaget innebär t. ex. att förordnande enligt
1 § 3 mom. UL att som överexekutor verkställa särskild förrättning eller
uppdrag enligt 4 § att ombesörja kronofogdes göromål kan återkallas, när
det finnes skäl därtill. Jfr också vad jag vid 1 § anfört rörande den föreslagna
5 §.

6 §.

Gällande rätt. Enligt 5 § UL gäller mot överexekutor samma jäv som i rättegångsbalken
sägs om domare (jfr 4 kap. 13 § i nämnda balk). I 6 § föreskrives
att, om för utmätningsman beträffande visst mål föreligger omständighet
som enligt rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, han ej
får taga befattning med målet. Jäv mot utmätningsman får ej grundas på
vissa i sistnämnda lagrum närmare angivna omständigheter, bl. a. att han
såsom domare eller befattningshavare vid domstol fattat beslut, som rör
saken, eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed. Förekommer
jäv mot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt
förordnad förrättningsman, skall han genast anmäla det hos överexekulor
som, därest jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman
i stället, överexekutors beslut i jävsfrågan får ej överklagas.

Lagberedningen. Beträffande stadgandet i nuvarande 5 § om jäv mot överexekutor
säger beredningen att det har antagits, att ledamot av magistrat
icke är jävig att besluta om verkställighet av dom, i vars avkunnande han
deltagit såsom ledamot av rådhusrätten. Enligt förslaget slopas det nuvarande
sambandet mellan överexekutor och domstol i stad. Det kan emellertid
även framdeles tänkas förekomma att domare anlitas som överexekutor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Jäv bör då icke få grundas på att han tidigare tagit befattning med saken
i rätten. För att någon tvekan icke skall behöva uppkomma på denna punkt,
föreslår beredningen ett uttryckligt stadgande härom.

I övrigt upptager 1 mom. i förslaget i sak samma regler om jäv mot
överexekutor och utmätningsman som meddelas i 5 och 6 §§ av gällande
lag. Reglerna om jäv mot överexekutor är avsedda att tillämpas även på
den som särskilt förordnals att för viss förrättning vara i överexekutors
ställe.

Tredje punkten i 6 § av gällande lag innehåller stadgande om skyldighet
för landsfiskal m. fl. att anmäla jäv hos överexekutor, som kan förordna
annan utmätningsman. I förslaget stadgas i 2 mom. att det skall anmälas
hos KB, när anledning förekommer att kronofogde är jävig, och att KB
skall förordna ersättare. Självfallet gäller detta även när vikarie för kronofogde
är jävig. Förekommer anledning att den som förordnats av kronofogde
är jävig, skall saken enligt förslaget anmälas hos kronofogden, som
då förordnar ersättare. Beredningen förutsätter att vederbörande självmant
anmäler tveksamma jävsfall, så att saken ej i onödan ställes på sin spets.
Det ligger emellertid i sakens natur, säger beredningen, att fortgången av
en utsatt förrättning icke får hindras av att part, kanske i förhalningssyfte,
framställer en ogrundad jävsinvändning.

Gällande lag anses enligt beredningen innebära att även den formella
prövningen av frågan, om jäv föreligger för utmätningsman, skall göras av
överexekutor. Förslaget utgår från att utmätningsmannen skall själv pröva
denna fråga. Om utmätningsmannen därvid avvisar framställd jävsinvändning,
skall enligt 3 mom. i förslaget talan i vanlig ordning fullföljas hos
överexekutor. I nuvarande 6 § föreskrives att klagan ej må föras över beslut,
som i jävsfråga meddelats av överexekutor. Förslaget upptager en motsvarande
bestämmelse.

Förslaget upptager vidare, i anslutning till 7 kap. 6 § rättegångsbalken,
en bestämmelse att utmätningsman oavsett jäv äger vidtaga åtgärd, som ej
utan fara kan uppskjutas.

Yttrandena. Enligt vad överexekutor i Linköping har sig bekant förekommer
det ofta att rådhusrättsledamöter blivit av statens hyresråd förordnade
såsom ordförande i hyresnämnd. I vilken omfattning dessa rådhusrättsledamöter
samtidigt enligt vederbörande rådhusrätts arbetsordning är
överexekutorer undandrager sig enligt yttrandet bedömning. Om den förordnade
överexekutorn emellertid skulle vara hyresnämndsordförande, kan
han på grund av jävsbestämmelserna icke förordna om vräkning av en hyresgäst,
vars ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning ogillats antingen
av den hyresnämnd i vilken han varit ordförande eller, efter fullföljd därifrån,
av hyresrådet. Då det i dylika fall för överexekutorn uteslutande gäller
verkställighet till följd av ett lagakraftägande beslut eller utslag, synes

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

anledning icke föreligga att anse honom jävig på grund av att han såsom
ordförande i hyresnämnd fattat belut som rör saken. Befattningshavare vid
hyresnämnd borde därför, framhålles i yttrandet, i jävsavseende jämställas
med domare och befattningshavare vid domstol och lagrummet ändras
i överensstämmelse härmed.

T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser att, om särskild överexekutor för
viss del av län förordnats, jäv för kronofogde inom berörda distrikt bör
anmälas hos denne.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om rätt till särskild talan
i jävsfrågan är påkallad.

Departementschefen. I denna paragraf har lagberedningen under 1 mom.
sammanfört bestämmelser om när jäv mot överexekutor och utmätningsman
skall anses föreligga. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad
som antagits vara gällande rätt, och de har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jämväl vad
den föreslagna paragrafen i övrigt innehåller anser jag mig kunna biträda.

9 och 10 §§.

Gällande rätt. I 9 § UL ges vissa bestämmelser om landsfiskals och stadsfogdes
dagbok. Bl. a. stadgas att de närmare föreskrifterna om bokens förande
meddelas av Kungl. Maj:t (jfr kungörelse i ämnet den 14 december
1917). 10 § innehåller föreskrifter om överexekutors skyldighet att öva tillsyn
över utmätningsman (1 mom.), om rätt att meddela varning (2 mom.)
och om avstängning från tjänstgöring (3 mom.). Därjämte stadgas som
4 mom. att, när Kungl. Maj :t beträffande stad meddelat förordnande enligt
1 § 2 mom. sista punkten, det ankommer på KB att i stället för överexekutor

1 staden utöva befogenhet som sagts i 2 och 3 mom. av 10 §.

Lagberedningen föreslår att i 9 § upplages endast bestämmelse om att
Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans dagbok.

I huvudsaklig anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen föreslår
lagberedningen att i 10 § införes allenast allmänna bestämmelser om tillsynsplikt,
i första hand för KB. Där särskild överexekutor finnes, skall jämväl
denne utöva tillsyn över utmätningsmännen. Givet är, säger beredningen,
att KB härvid är den högre myndigheten med huvudansvaret. Särskilt förordnad
överexekutor bör emellertid vara KB behjälplig vid tillsynen. Som

2 mom. upptages i förslaget en bestämmelse att kronofogde skall ha tillsyn
över dem som är underställda honom.

I övrigt torde bestämmelser om disciplinär bestraffning m. in. enligt beredningens
mening böra meddelas i administrativ ordning. Bestämmelsen

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

i nuvarande 4 inom. skall, som en fÖljd av vad beredningen föreslagit under
1 §, utgå.

Lagberedningen framhåller vidare alt inom polisberedningen har övervägts
tanken, att det skulle inrättas en central statsmyndighet på exekutionsväsendets
område och att denna myndighet i så fall bl. a. borde få vissa tillsynsuppgifter.
Om en sådan myndighet skulle inrättas, kan det enligt lagberedningens
åsikt vara lämpligt att i UL erinras om den tillsyn, som må
komma att utövas av myndigheten.

Yttrandena. I fråga om tillsynen över utmätningsmannen hänvisar polisbc-redningen
till vad den yttrat därom i sitt betänkande rörande exekutionsväsendets
organisation (s. 53 f).1 Riksrevisionsverket, som tillstyrker att
länsstyrelserna skall utöva tillsyn över utmätningsmännen, anser att länsstyrelserna
även bör vara administrativa myndigheter för exekutionsväsendet.

Några remissorgan ställer sig avvisande till den föreslagna bestämmelsen,
enligt vilken tillsynen över utmätningsmännen skall kunna delas mellan
länsstyrelserna och särskild överexekutor. Överexekutor i Södertälje framhåller
att bestämmelsen medför svårigheter att i förekommande fall avgöra,
vem som brustit i tillsynsplikt. Bättre vore väl att endast länsstyrelse eller
endast särskild överexekutor är tillsynsmyndighet. Med stadgandet i förslagets
2 § att kronofogde är utmätningsman under överexekutor skulle enligt
yttrandet bäst rimma att tillsynen tillädes vederbörande särskilde överexekutor.
Överexekutor i Luleå säger att, om avsikten är att särskild överexekutor
endast på uttryckligt uppdrag av länsstyrelse och i särskilt angivna
hänseenden skall utöva tillsynen, intet är att erinra mot bestämmelsen. Skall
däremot länsstyrelsen och särskild överexekutor jämsides och utan någon
gränsdragning utöva tillsyn över utmätningsman, är det anledning befara
att fördelningen av ansvaret för bristande tillsyn kan leda till onödiga tvister.
Lämpligen borde enligt detta yttrande tillsynen åvila enbart särskild
överexekutor, där sådan förordnats, och eljest länsstyrelsen eller också särskild
överexekutors tillsynsskyldighet göras beroende av uppdrag från
länsstyrelsen. Enligt t. f. förste stadsfogden i Göteborg, vars yttrande i denna
del biträtts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bör inspektion
— som avser genomgång och kontroll av kronofogdes handläggning av utsökningsmålen
men ej inventering av medelsförvaltningen — självfallet
handläggas av den som är överexekutor för distriktet. Stadsfogden ifrågasätter
dock, om icke denna inspektionsskyldighet över huvud kan tagas bort;
justitieombudsmannens regelbundet återkommande inspektion torde utgöra

1 Polisberedningen har i nämnda betänkande efter närmare utveckling av sina synpunkter
ansett sig böra förorda en tills vidare länsvis anordnad administration för exekutionsväsendet,
särskilt med hänsyn till att det icke finnes någon central myndighet, som är lämpad
att upptaga ifrågavarande arbetsuppgifter. Frågan bör emellertid enligt polisberedningen upptagas
till förnyad prövning i samband med den förutskickade reformen av överexekutionsinstitutionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

en tillräcklig kontroll av kronofogdarnas handläggning av målen. Däremot
finnes enligt stadsfogdens mening intet att erinra mot att länsstyrelsens personal
eller annan myndighet verkställer inventering av kronofogdarnas medelsförvaltning.
överexekutor i Gävle finner det direkt olämpligt att jämväl
särskild överexekutor skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Svårigheter
uppstår, om länsstyrelsen och den särskilde överexekutorn, vilka båda
enligt förslaget utövar tillsyn över utmätningsmännen, har olika uppfattning
i ett givet fall. Däremot bör, anföres vidare, den särskilde överexekutorn
biträda länsstyrelsen vid dess utövning av tillsynen, och självfallet bör
han för länsstyrelsen anmäla förhållanden, som enligt hans mening påkallar
ingripande eller utredning av länsstyrelsen.

Besvärssakkunniga instämmer i motivuttalandet att bestämmelser om
disciplinär bestraffning av kronofogde bör meddelas i administrativ ordning.
Därjämte framhålles att bestämmelserna bör utformas efter förebild av vad
som i 22—28 §§ allmänna verksstadgan sägs om åtal och disciplinär bestraffning.
Meddelas allmänna bestämmelser i ämnet i en tjänstemannalag, bör
dessa enligt de sakkunnigas mening lämpligen gälla även för utmätningsmännen.
Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län bör i de anvisningar, som
Kungl. Maj:t förutsättes skola utfärda, inarbetas de föreskrifter som nu
återfinnes i kungörelsen den 29 juni 1945 med vissa bestämmelser angående
överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet.

Exekutionsdirektören i Stockholm påpekar att stadgandet i förslagets 10 §
2 mom. torde innebära, alt kronofogde har tillsynen över honom underställda
beträffande tillämpningen av bestämmelserna i UL. Det får dock enligt
exekutionsdirektörens uppfattning förutsättas att stadgandet icke utgör
hinder för att, särskilt i storstäderna, skapa moderna och rationella organisationsformer.

Departementschefen. I likhet med lagberedningen anser jag det vara tillfyllest
att i 9 § UL föreskrives, att Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans
dagbok.

Tillsynen över utmätningsmännen ankommer för närvarande på överexekutor.
Detta är fastslaget i 10 §, som också innehåller bestämmelser bl. a.
om rätt för överexekutor att meddela utmätningsman varning och alt avstänga
honom från tjänstgöring, om han försummar sina tjänsteplikter.
Lagberedningen har föreslagit att dessa regler skall ersättas med eu föreskrift,
enligt vilken länsstyrelsen och, där särskild överexekutor finnes,
jämväl denne skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Beredningen har
anmarkt att länsstyrelsen härvid är den högre myndigheten med det huvudsakliga
ansvaret och att särskilt förordnad överexekutor bör vara länsstyrelsen
behjälplig vid tillsynen.

Den föreslagna ordningen har av det stora flertalet remissinstanser lämnats
utan erinran. Vidare må nämnas att polisberedningen i sitt betänkande

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

om exekutionsväsendet har uttalat, att det torde vara en praktisk anordning
med länsstyrelse som tillsynsmyndighet, eftersom tillsynen, som utövas
genom årlig inspektion, kan sammankopplas med inventeringen hos kronofogdarna
i deras egenskap av förvaltare av allmänna medel. Enligt polisberedningens
mening torde emellertid fortbeståndet av tillsynen, d. v. s.
kontrollen av målens behöriga handläggning, vara avhängig av överexekutorsinstitutionens
framtida öde, enär inspektionens värde ligger i den exekutionsrättsliga
expertis med vilken den verkställes.

För min del anser jag att ansvaret för tillsynen över utmätningsmännen
bör läggas på länsstyrelsen. Finnes särskild överexekutor förordnad, bör han
likväl bistå länsstyrelsen vid tillsynens utövande. För att detta skall komma
klart till uttryck i lagtexten, vill jag förorda en jämkning av vad lagberedningen
föreslagit härutinnan. De nya tillsynsreglerna i UL föranleder jämväl
ändringar av 1945 års kungörelse med vissa bestämmelser angående
överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet, vilken kungörelse
också av andra skäl behöver ändras i förevarande sammanhang.

Jag tillstyrker förslaget att kronofogde skall ha tillsyn över honom underställd
personal.

Föreskrifter om disciplinär bestraffning och liknande torde icke böra intagas
i UL.

Med anledning av ett uttalande av beredningen vill jag nämna att någon
central statsmyndighet med egentliga tillsynsuppgifter på exekutionsväsendets
område för närvarande icke är avsedd att inrättas. Däremot torde
chefen för inrikesdepartementet komma att föreslå, att ett rådgivande och
samordnande centralt organ för en övergångstid upprättas i syfte främst
att bemästra uppkommande svårigheter i samband med exekutionsväsendets
förstatligande.

52 §.

Gällande rätt. Enligt stadgande i 52 § 2 mom. UL går beslut om utmätmätningsmans
avstängning från tjänstgöring i verkställighet utan hinder
av besvär.

Lagberedningen har såsom en följd av den förordade ändringen av 10 §
föreslagit att 2 mom. av 52 § utgår.

Departementschefen. Jag tillstyrker lagberedningens förslag.

85 §.

Gällande rätt. I 1 mom. första punkten av 85 § UL stadgas att, då fast
egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg tagits
i mät eller då utmätningsman på landet tagit i mät fartyg som sägs i 94 §,
det åligger utmätningsmannen att genast anmäla det hos överexekutor. Har

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

i fråga om fast egendom på landet gäldenären vid utmätningen uppgivit
auktionsställe såsom sägs i 98 §, skall enligt andra punkten av 85 § 1 mom.
utmätningsmannen också ge det tillkänna.

Lagberedningen. Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår beredningen
att överexekutor skall övertaga stadsfogdes befattning med exekutiv försäljning
av registrerat sjögäende fartyg. I den mån det finnes lämpligt skall
emellertid länsstyrelsen enligt 1 § 3 mom. kunna förordna lämplig person
att som överexekutor förrätta försäljningen. 1 mom. första punkten i förevarande
paragraf har- ändrats i enlighet härmed. Beredningen förordar vidare
att andra punkten av samma mom. utgår och ersättes med en allmän
bestämmelse i 97 § om att auktionsställe skall utsättas efter hörande av
borgenären och gäldenären, när detta kan ske utan oskäligt uppskov.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av 85 § 1 mom. UL föranleder
icke någon erinran från min sida.

90 §.

Gällande rätt. Vid försäljning av lös egendom skall utmätningsmannen
enligt 90 § 1 mom. UL låta tid och ställe för auktionen kungöras i kyrkan
för den församling, där försäljningen sker, och, om gäldenär eller borgenär
begär det eller det eljest finnes lämpligt, i tidning inom orten samt i
kyrkorna för intilliggande församlingar. Finnes för viss stad förordnat att
auktion skall kungöras på annat sätt än vad nu sagts, skall det lända till
efterrättelse.

I 3 och 4 mom. av 90 § ges vissa bestämmelser om auktion på fartyg;
jfr det föregående vid 1 §.

Lagberedningen. Bestämmelserna om kungörelse i kyrka synes otidsenliga
och bör enligt beredningens mening utgå. En sådan ändring tillgodoser
också önskemål som riksdagen uttalat om ett successivt avskaffande av
kungörelse i dylik ordning, när det gäller världsliga angelägenheter (se L^
1955: 41 och rskr 1955: 376; se även L1U 1960: 15). Beredningen anser det
tillfyllest att tid och ställe för auktionen kungöres i tidning inom orten
och på sätt som i övrigt av auktionsförrättaren finnes lämpligt, t. ex. genom
anslag på olika ställen. Det torde ej sällan finnas en sedvana på platsen
som bör tagas till efterrättelse. Ofta torde enligt beredningens uppfattning
vara lämpligt att införa kungörelsen i två eller flera ortstidningar.
I en andra punkt av 1 mom. i gällande lag stadgas att, om det för viss stad
är förordnat att auktion skall kungöras på annat sätt än som gäller enligt
första punkten, detta skall lända till efterrättelse. I beredningens förslag
ersättes stadgandet med en mera generell föreskrift att, om det för viss
ort finnes föreskrivet att auktion skall kungöras på särskilt sätt, även det
skall lända till efterrättelse. Det blir här alltså fråga om att komplettera

4 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition, nr 126 år 1964

det förfarande som eljest gäller för kungörandet. Beredningen förordar i
detta sammanhang att nu förekommande bestämmelser för skilda orter
blir föremål för översyn och att alla onödiga särbestämmelser upphäves.

Beredningen anmärker att enligt 91 § kungörelse skall ske viss tid före
auktion, med visst förbehåll. Tiden måste beaktas i fråga om de kungörelseformer
som enligt förslaget alltid skall iakttagas. Även i övrigt bör kungörelse
ske i god tid, om det ej finnes ändamålsenligare att påminna om auktionen
någon senare dag. Beredningen nämner att den icke funnit skäl
ändra sista punkten i 91 § 1 mom., vari ges föreskrift om kungörelsetid
för det fall att auktion på lös egendom i stad skall kungöras mer än en
gång.

Enligt 90 § 3 mom. i gällande lag skall på landet auktion på fartyg, varom
sägs i 94 §, förrättas av överexekutor eller, då auktion ej skall ske på
landskansli, av särskilt förordnad person. I enlighet med vad förut sagts
om utplånande av skillnaden i UL mellan stad och land och avskaffandet
av den sorts förrättningsmän, som nämnes i stadgandet, föreslår beredningen
i anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen en allmän
bestämmelse om att auktion på fartyg, som sägs i 94 §, skall förrättas av
överexekutor.

I likhet med stadsdomstolsutredningen föreslår lagberedningen också att
4 mom. i nuvarande 90 § upphäves. Ändringen sammanhänger med vad
beredningen föreslagit under 1 §.

Lämpligen torde enligt beredningens mening i administrativ ordning
böra rekommenderas vissa förfaringssätt för kungörande, i den män detta
ej är närmare preciserat i lagen. Beredningen framhåller att kommunala
anslagstavlor icke alltid torde vara så lämpliga för sådant kungörande
som här avses. Det bör försiggå i former, vilka så mycket som möjligt följer
vad som praktiseras vid frivilliga auktioner.

Beredningen har också uppmärksammat frågan, vem som skall vidkännas
kostnaden för kungörande av auktion som måste inställas på grund
av tjänstefel eller annat missöde (jfr betänkandet s. 84 och det följande
vid 104 §). Enligt beredningens mening bör man självfallet inställa auktion,
när kungörandet ej är tillfredsställande, men å andra sidan är det
obilligt, om borgenär eller gäldenär då skall behöva vidkännas dubbla kostnader.
Beredningen förordar därför att det allmänna träder in och i hithörande
undantagsfall svarar för kostnaden, t. ex. då postgången ej fungerat
eller annons av annan anledning kommit in någon dag för sent. Det
allmänna har givetvis regressrätt mot den som varit försumlig, men den
bör enligt nutida betraktelsesätt lämpligen ej annat än undantagsvis utövas
mot tjänsteman som råkat göra sig skyldig till något förbiseende.

Yttrandena. Förslaget att upphäva föreskrifterna om att auktion skall
kungöras i kyrkan har icke givit upphov till några erinringar utan tvärt -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

om hälsats med tillfredsställelse i åtskilliga remissyttranden. Bl. a. framhåller
länsstyrelsen i Stockholms län att sådant kungörande i angelägenheter
av världslig natur icke torde ha någon uppgift att fylla i våra dagar.
Besvärssakkunniga upplyser att de i sitt förslag till lag om förvaltningsförfarandet
kommer att föreslå allmänna regler om kungörande av innebörd
bl. a. att kyrkokungörande avskaffas såsom allmän form för kungörande
och ersättes av kungörande genom anslag på tavla kombinerat med
annonsering i pressen och personliga meddelanden. Vidare avser de sakkunniga,
vilka liksom lagberedningen är av den uppfattningen att anslag
på kommunala anslagstavlor ofta nog ej utgör en tillräckligt effektiv form
för kungörande, att i stället föreslå anslag på postanstalts anslagstavla såsom
allmän form för anslagsdelgivning.

Landsfiskalen-utmätningsmannen i Borlänge distrikt påpekar, med instämmande
av Kopparbergs länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler,
alt annonsering av auktion i tidning inom orten kan vålla borgenären
onödiga kostnader, då fråga är om lösöre av ringa värde. Sålunda
har inträffat att kostnaden för kungörelsens intagande i tidning överstigit
det belopp, som influtit vid auktionen. Det föreslås därför att kungörande
i tidning inom orten icke göres obligatoriskt. Stadsfogden i Umeå
betonar lämpligheten av att den föreskrivna annonseringen äger rum i två
eller flera ortstidningar. Med utgångspunkt i den förordade skyldigheten att
införa kungörelsen i ortstidning anför stadsfogden i Motala att utmätningsmannen
måste ikläda sig kostnader för annonseringen i ortspressen. I samband
med exekutionsväsendets förstatligande är också meningen att skapa
mycket stora exekutionsdistrikt jämfört med den nuvarande ordningen.
Även detta kan enligt stadsfogden antagas medföra ökade kostnader
för utmätningsmännen för tjänsteresor. I samband med de föreslagna lagändringarna
bör utmätningsmannen ges ökad rätt att av sökanden fordra
förskott utöver vad som nu stipuleras i 198 och 199 §§ UL.

Vad angår föreskriften om kungörande på lämpligt sätt säger sig länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län förutsätta att närmare anvisningar
härom utfärdas i administrativ ordning. Enligt länsstyrelsens mening kan
man tänka sig anslag hos överexekutor eller på vederbörande kronofogdekontor.

Stadsfogden i Karlstad och Norrbottens länsavdelning av Föreningen
Sveriges landsfiskaler anser att särbestämmelsen om kungörelse på vissa
orter icke hör hemma i en modern lagstiftning och att den bör utgå. Liknande
inställning kommer till uttryck i yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens
län.

I ett par yttranden bcröres frågan om kungörelsetidens längd. Landsfiskalen
i Klippans distrikt ifrågasätter, om icke med hänsyn till parterna bestämmelsen
i 91 § 1 mom. UL bör ändras så, att kungörelse om exekutiv
auktion på lösegendom skall tillställas gäldenär och borgenär inom nu stad -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

gad tid samt att kortare tid bestämmes för kungörelse i tidning. Även stadsfogden
i Karlstad finner det påkallat med en ändring i fråga om kungörelsetiden.
Denna borde enligt stadsfogdens mening kunna avpassas efter
lägligheten.

Departementschefen. Försäljning av utmätt egendom sker genom offentlig
auktion. Om kungörande av sådan auktion gäller skilda regler för lös och
för fast egendom. I 1 mom. av förevarande paragraf ges föreskrifter om
sättet för kungörande av tid och plats för auktion på lös egendom. Kungörelse
skall nu obligatoriskt äga rum i kyrkan för den församling där
auktionen är avsedd att hållas. Om det begäres eller eljest anses lämpligt,
skall kungörelse ske jämväl i tidning inom orten och i närliggande kyrkor.
Slutligen skall iakttagas de särskilda kungörelseregler som kan vara utfärdade
att gälla för viss stad.

Lagberedningen har föreslagit att angivna bestämmelser i UL skall ändras.
Enligt förslaget skall auktion alltid kungöras i ortstidning och på sätt
som i övrigt finnes lämpligt. Vidare skall de särskilda kungörelseformer,
som må vara föreskrivna för viss ort, lända till efterrättelse. Kungörandet
i kyrka har sålunda slopats. Detta har föranlett enbart positiva uttalanden
vid remissbehandlingen, och jag vill också tillstyrka att reglerna om kyrkokungörelse
utgår. Även i övrigt kan jag biträda vad beredningen förordat.
Kungörelse i ortspressen framstår som den naturliga grundformen för
ifrågavarande kungörelser och bör därför uttryckligen föreskrivas i lag.
Huruvida en eller flera tidningar skall anlitas, har auktionsförrättaren att
bedöma efter förhållandena på platsen och det utmätta godsets beskaffenhet
samt med beaktande av syftet att kännedom om auktionen skall spridas
på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Samma bedömningsgrunder
gäller vid tillämpning av bestämmelsen att kungörandet skall äga rum på
sätt som eljest finnes lämpligt. Såsom beredningen anmärkt finnes skäl
att granska de gällande särbestämmelserna för vissa orter. I anslutning
härtill vill jag erinra om att 1963 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t
(SU 124, rskr 274) hemställt om en översyn av gällande bestämmelser om
kungörelseförfarandet över huvud. Vid en sådan översyn torde nu berörda
frågor komma under övervägande.

Vid remissbehandlingen har väckts fråga om jämkning av nuvarande
föreskrifter om kungörelsetidens längd. Någon ändring i sådant hänseende
anser jag emellertid icke vara påkallad. Icke heller torde, såsom ifrågasatts
på ett håll, bestämmelserna om utsökningskoslnader böra ändras i förevarande
sammanhang.

Beredningen har särskilt framhållit att den ej funnit orsak att ändra
sista punkten av 91 § 1 mom. UL. Detta föranleder icke annat utalande från
min sida än att jag rent allmänt vill framhålla att — eftersom sär betydelsen
i UL av begreppen stad och land enligt förslaget upphör (jfr gällande

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 19Gb

1 § 2 mom.) — begreppet stad efter förslagets genomförande får en något
annan saklig innebörd än för närvarande.

I sina motiv har beredningen gjort vissa uttalanden angående det fallet
att kungörelseförfarandet råkat bli bristfälligt på grund av tjänstefel eller
missöde och auktionen därför måste inställas. Frågorna om vem som bör
svara för därav förorsakade onyttiga kostnader och om hur en eventuell
regressrätt för det allmänna gentemot försumlig tjänsteman skall utövas
är problem, som måste bedömas i ett vidare sammanhang. De föreslagna
lagändringarna påkallar icke i och för sig någon reglering av angivna spörsmål.
Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna nu framlägga några förslag
eller rekommendationer i angivna hänseende. Jag vill också nämna att
frågan har visst samband med den utredning angående införande av en
schablonmässigt beräknad exekutionsavgift, som beräknas bli slutförd inom
den närmaste tiden.

Beredningens av remissorganen godtagna förslag till ändring av 90 § 3
mom. och om upphävande av 4 mom. ligger i linje med den förordade lagstiftningen
i övrigt och synes icke ge anledning till erinran.

97—99 §§.

Gällande rätt. Auktion på utmätt fast egendom skall enligt 97 § UL förrättas
av överexekutor, där ej i 98 § annorledes stadgas; jfr härom vid 1 §.

I 98 § finnes bestämmelser om auktionsställe vid exekutiv försäljning
av fast egendom. Härvidlag gäller olika regler för land och för stad. På
landet och i stad, där KB är överexekutor, äger gäldenären bestämma, om
auktionen skall hållas på landskansliet eller på tingsställe i orten. Uppger
gäldenären annat ställe i orten, må auktionen hållas där, om överexekutor
prövat stället lämpligt. Har gäldenären ej uppgivit auktionsställe, bestämmer
överexekutor var auktionen skall äga rum. Samma är förhållandet,
om oenighet råder mellan flera som äger nämna auktionsställe. I stad med
magistrat eller stad med särskilt förordnad överexekutor skall auktionen
förrättas på överexekutors ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i
staden gemenligen hålles. Utöver dessa regler innehåller 98 § 3 mom. särskilda
föreskrifter om auktionsställe för det fallet att fastigheter inom skilda
överexekutorers områden skall gå i en försäljning. Auktionen skall då
förrättas »där huvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän bevillning
högst uppskattade fastigheten är belägen». Denna föreskrift torde
även reglera vilken överexekutor som är behörig auktionsförrättare, då fastigheterna
är belägna inom olika överexekutorsområden. Härjämte innehåller
stadgandet den bestämmelsen att, om huvudgården eller den högst
taxerade fastigheten ligger på landet, auktionen alltid skall hållas på landskansliet.

Tiden för auktion på fast egendom bestämmes enligt 101 g 1 mom. av
auktionsförrättaren.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

99 § ålägger utmätningsman att till överexekutor insända vissa handlingar,
då fast egendom på landet blivit utmätt.

Lagberedningen uttalar i anslutning till 97 § att dess förslag innebär att
auktion på utmätt fast egendom alltid skall förrättas av överexekutor. När
någon särskilt förordnas att hålla sådan auktion, skall han alltså handla
i egenskap av överexekutor.

Vad angår de nuvarande bestämmelserna i 98 § anser beredningen att
dessa kan förenklas avsevärt. Det föreslås att i 97 § såsom 2 mom. införes
bestämmelse att auktion på fast egendom skall hållas på lämplig tid
och plats, som bestämmes efter hörande av borgenär och gäldenär, när detta
kan ske utan oskäligt uppskov. Att i lagen närmare ange platsen förefaller
beredningen överflödigt. Självfallet är att den skall bestämmas med
hänsyn till vad som på grund av traditionen och övriga omständigheter kan
antagas vara mest ändamålsenligt. Beredningen håller före att auktion ofta
lämpligen kan hållas i närheten av den plats där fastigheten finnes, exempelvis
i tingshus och liknande. Att tillerkänna gäldenären någon bestämmanderätt
i saken synes beredningen icke lämpligt. Men vad han anför
bör givetvis beaktas, liksom andra upplysta omständigheter. Vid utsättande
av tid för auktionen bör givetvis därom stadgade frister iakttagas (jfr gällande
88 c §).

I 97 § har beredningen även som 3 mom. upptagit föreskrift att auktion
må, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför överexekutors område, exempelvis
av länsstyrelsen i Stockholms län på landskansliet i Stockholm.

Såsom 98 § har beredningen allenast upptagit stadgande att, om fastigheter
inom särskilda överexekutorers områden skall gå i en försäljning,
auktionen skall förrättas av den överexekutor inom vars område huvudgården
eller, om sådan ej finnes, den högst taxerade fastigheten är belägen.
Bestämmelsen överensstämmer med vad stadsdomstolsutredningen förordat.
Den nuvarande bestämmelsen i 98 § 3 mom. om att auktion skall hållas på
landskansli har liksom detalj bestämmelserna i tidigare mom. av 98 § fått
utgå i beredningens förslag.

I 99 § har beredningen, liksom stadsdomstolsutredningen, vidtagit den
jämkningen att begränsningen till fastighet på landet utgått.

Yttrandena. Under framhållande att gäldenärens medbestämmanderätt i
fråga om auktionsställe utövats i mycket ringa omfattning under senare år
tillstyrker länsstyrelsen i Västmanlands län att denna rätt borttages. Beträffande
det föreslagna stadgandet i 97 § 2 mom. anmärker länsstyrelsen
i Örebro län att någon skyldighet för överexekutor att hålla auktioner på
viss plats icke bör föreligga, även om borgenären och gäldenären är ense
om platsen. Hänsyn måste tagas bl. a. till övriga arbetsuppgifter som åligger
vederbörande och till den tidsspillan som uppstår för auktionsförrätta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

ren jämte dennes biträde, om auktion skulle hållas utanför residensstaden.
Endast om flera auktioner kan hållas samma dag på samma plats, kan
enligt länsstyrelsen i varje fall för närvarande med hänsyn till den knappa
personaltillgången auktioner hållas på annan plats än landskansliet.
Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, om särskilt hörande av borgenär
och gäldenär angående platsen för auktionen bör föreskrivas i lag,
och fortsätter:

Vid bestämmandet av denna plats bör en avvägning mellan olika synpunkter
ske. Å ena sidan medför hållande av auktion å plats, som är avlägsen
från residensstaden, ökad arbetstid för auktionsförrättare och biträde
och även något ökade kostnader för auktionsförfarandet. Å andra sidan
kan, särskilt då det gäller mindre fastigheter, antalet spekulanter
ibland förväntas bli större därest auktion hålles å plats, som är närbelägen
i förhållande till den eller de fastigheter som avses skola försäljas. Självfallet
kan borgenär och gäldenär stundom ha intresse av var auktionen skall
hållas. Även för andra rättsägare, t. ex. inteckningshavare, kan emellertid
auktionsplatsen vara av intresse. Vore det icke tillräckligt att i lagen eller
lagmotiven angiva att skälig hänsyn bör tagas till de önskemål angående
plats för auktionen som må framställas före auktionens utsättande? De intressenter
som ha särskilda önskemål i detta hänseende torde ofta spontant
låta höra av sig. Detta synes även gälla önskemål beträffande tiden för
auktionen.

Den i 3 mom. av förslagets 97 § upptagna bestämmelsen om att auktion
i vissa fall kan hållas utanför överexekutors område utgör enligt länsstyrelsen
i Stockholms län med hänsyn till förhållandena i vart fall inom sagda
län ett nödvändigt komplement till paragrafen i övrigt.

Departementschefen. Ifrågavarande paragrafer avser exekutiv auktion på
fast egendom. De reglerar i sin nuvarande lydelse bl. a. vem som skall förrätta
sådan auktion och i vilken ordning platsen för auktionen skall bestämmas;
vem som skall bestämma tiden för auktionen regleras av 101 g
1 mom. UL. I överensstämmelse med grundtankarna bakom det framlagda
lagförslaget förordar lagberedningen en bestämmelse, enligt vilken nämnda
auktioner undantagslöst skall hållas av överexekutor. Vidare föreslås
en betydande förenkling av reglerna om var auktion skall äga rum. överexekutor
skall själv bestämma ej blott tiden utan även platsen för auktionen,
men i regel skall borgenären och gäldenären dessförinnan höras. Därjämte
ges enligt förslaget möjlighet att hålla auktion utanför vederbörande
överexekutors område.

Remissorganen har i allmänhet icke haft något att erinra mot vad sålunda
och i övrigt föreslagits med avseende på berörda paragrafer, och även
jag vill i sak tillstyrka att ändringarna genomföres. Med anledning av ett
uttalande vid remissbehandlingen må framhållas att överexekutor visserligen
icke bör vara bunden av vad borgenären och gäldenären samstämmigt

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

kan förorda beträffande auktionsplatsen men att deras gemensamma synpunkter
i frågan bör tillmätas stor betydelse.

I gällande 3 mom. av 98 § talas om »särskilda överexekutorers områden».
För att tanken icke skall ledas till sådan särskild överexekutor som
avses i förslagets 1 § 2 mom., vill jag förorda att ordet särskilda utbytes
mot skilda.

101, 104 och 105 §§.

Gällande rätt. Kungörelse om den av auktionsförrättaren bestämda tiden
för auktion på fast egendom, beskaffenheten av egendomen och auktionsstället
skall enligt 101 § UL på föranstaltande av auktionsförrättaren införas
i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen och dessutom
intagas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelsen senast fyra
veckor före auktionsdagen på landet uppläsas i tingslagets kyrkor och i
staden anslås på auktionsstället. Där så kan ske, skall kungörelsen också
minst fjorton dagar före nämnda dag införas i tidning inom orten. Är
för viss stad förordnat att auktion på fast egendom skall kungöras jämväl
på annat sätt, skall det även lända till efterrättelse.

Har auktion ej kungjorts på nu angivet sätt, skall den enligt 104 § inställas
och annan tid för auktionen utsättas. Auktion får dock icke inställas
av den anledningen att kungörelsen ej varit uppläst »i en eller annan
kyrka» eller införd i ortstidning, om auktionen »eljest allmänneligen ågått».

I 105 § ges föreskrifter om förfaringssättet, då utlyst auktion inställes
till följd av laga hinder. Där så kan ske skall inställandet före den utsatta
dagen kungöras i länskungörelserna samt på landet i tingslagets kyrkor
och i stad genom anslag på auktionsstället.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 101 och 105 §§ om kungörande har
jämkats i anslutning till vad beredningen förordat under 90 §, d. v. s. att
kungörande i kyrka skall upphöra och i övrigt i viss utsträckning förfaras
efter omständigheterna. Beredningen framhåller att förslaget liksom gällande
lag stadgar att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Det kan
enligt beredningens mening vara tveksamt, om denna kungörelseform bör
bibehållas, men i nuvarande läge har beredningen ej ansett sig böra göra
någon ändring i den delen. Under 90 § har beredningen beträffande kungörande
av auktion på lös egendom nämnt att de kommunala anslagstavlorna
icke alltid är så lämpade för anslag om sådana auktioner. Detsamma
gäller auktion på fast egendom. På sätt beredningen under samma paragraf
framhållit synes det lämpligt att i administrativ ordning rekommenderas
vissa förfaringssätt för kungörandet i den mån detta ej är preciserat
i lagen.

I sin nuvarande lydelse stadgar 101 § att det är auktionsförrättaren som
har att bestämma tiden för auktionen och utfärda kungörelse därom. Be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

stäminelsen har fått utgå i förslaget. Enligt detta förrättas auktionen alltid
av överexekutor, den ordinarie eller en för ändamålet särskilt förordnad.
Frågan vem som skall utsätta tid och plats för auktionen och utfärda
kungörelse beror av hur långt saken avancerat, när särskild överexekutor
förordnas. Om ej ordinarie överexekutor dessförinnan vidtagit nödiga åtgärder,
ankommer det på den förordnade att ombesörja vad som erfordras
för att auktionen skall kunna genomföras.

Jämkningen i 101 § föranleder en följdändring i 104 §. Sålunda föreslås
att — om kungörelse ej har införts i allmänna tidningarna, länskungörelserna
eller tidning inom orten eller det eljest föreligger väsentlig brist med
avseende på kungörandet — auktionen skall inställas.

Såsom berörts vid 90 § förordar beredningen att, när auktion inställes
på grund av tjänstefel eller annat missöde, det allmänna skall svara för
de kostnader som genom auktionens inställande blivit onyttiga, med rätt
för det allmänna att i mån av befogenhet kräva åter sina utgifter av den
som är vållande. Beredningen anser att denna fråga kan regleras i administrativ
ordning.

Yttrandena. De i anslutning till ändringarna i 90 § föreslagna jämkningarna
i reglerna om kungörande i 101 och 105 §§, nämligen att kyrkokungörelse
skall upphöra och eljest i viss omfattning förfaras efter omständigheterna,
har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen
i 1 ästmanlands län framhåller att önskemål om slopande av kungörelse
av exekutiv auktion i tingslagets kyrkor framförts sedan länge. Vidare anföres: Vid

utsökningslagens tillkomst voro rikets domsagor i allmänhet indelade
i två eller flera tingslag. Med föranledande av bestämmelse i nya rättegångsbalken
utgör dock från och med år 1948 domsaga i regel endast ett
tingslag. På grund härav måste en exekutiv auktion i de allra flesta fall
kungöras i ett mycket stort antal församlingar. Kostnaderna för exekutiva
auktioner ha härigenom blivit större och länsstyrelserna och pastorsämbetena
ha fått ökat arbete. Det kunde ifrågasättas att bibehålla kungörandet
i den eller de församlingar, varest den fasta egendomen är belägen. Såsom
beredningen framhållit — och som riksdagen även i några sammanhang uttalat
— framstår emellertid kungörande i kyrka, eller som det nu heter
anslag i församling, som ett otidsenligt institut, som i avseende å världsliga
angelägenheter successivt bör avskaffas.

Ett stort antal remissorgan — främst länsstyrelser och andra överexekutorer
— menar att man även bör upphäva bestämmelserna i 101 och
105 §§ om att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Denna kungörelseform
anses nämligen icke längre tillgodose något praktiskt syfte. I yttrandet
från besvärssakkunniga anmärkes att, därest i en lag om förvaltningsförfarandet
meddelas allmänna regler om kungörande, behovet att
intaga kungörelsen i länskungörelserna bortfaller. Statskontoret erinrar i

5 llihang till riksdagens protokoll 19fri. 1 samt. AV 126

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

sitt yttrande om att kungörelsefrågan torde komma att utredas i särskild
ordning.

Utöver vad nu sagts må av remissyttrandena nämnas följande.

101 §. Överexekutor i Gävle anser att i detta lagrum bör, på motsvarande
sätt som skett i 97 § 2 mom., införas en bestämmelse om att borgenären
och gäldenären i regel skall höras i fråga om auktionens utlysande,
re bör den nuvarande bestämmelsen att kungörelse om auktionen skall
anslås på auktionsstället bibehållas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län säger att det i kungörelser om exekutiv
auktion på fast egendom ofta lämnas ganska utförliga redogörelser för den
fastighet som skall säljas. Detta medför att kungörelserna blir långa och
kostnaderna för deras införande i tidningarna ganska höga. Det kan enligt
länsstyrelsens mening ifrågasättas, om det icke är tillräckligt att i kungörelsen
nämna endast fastighetens namn, registerbeteckning och kommun
samt i övrigt hänvisa till upprättad fastighetsbeskrivning och meddela var
denna kan erhållas; i vart fall finnes icke anledning att göra kungörelsen
i allmänna tidningarna utförligare än vad nu förordats. Överexekutor i Söderhamn
menar att kungörelser om exekutiv auktion på fast egendom i
allmänna tidningarna och länskungörelserna måhända kunde begränsas
till att omfatta fastighetens beteckning samt tid och plats för auktionen
och sålunda icke innefatta jämväl egendomens beskaffenhet. Enligt länsstyrelsen
i Södermanlands län torde gällande föreskrifter i 101 § allmänt
anses innebära att kungörelsen i dess helhet, sålunda också beträffande
egendomens beskaffenhet, skall införas i tidning inom orten. Med den
föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen lär detta ej längre vara nödvändigt.
Lagberedningen synes dock i sin motivering icke ha gjort något uttalande
på denna punkt. Enligt länsstyrelsens mening är det ej påkallat att
allt vad kungörelsen innehåller om egendomens beskaffenhet införes i ortstidning.

I fråga om tiden för kungörandet erinrar överståtlmllarämbetet om att
enligt nu gällande bestämmelser kungörelse om exekutiv auktion på fast
egendom bl. a. skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före
auktionsdagen och inom samma tid anslås på det ställe där auktionen skall
hållas samt, där så kan ske, införas i ortstidning minst fjorton dagar före
auktionsdagen. Är auktionen icke kungjord så som nyss sagts, skall den
inställas, dock icke om endast kungörelsen i ortspressen försummats. Lagberedningens
förslag till kungörande innebär en skärpning såtillvida, att
kungörelse i ortspressen alltid måste ske minst fjorton dagar före auktionsdagen
och att, om nämnda föreskrift icke iakttagits, auktionen
städse måste inställas. Med hänsyn till fördelen av att endast ha en kungörelsetid
att iakttaga, synes det ämbetet lämpligare med en föreskrift om
samtidigt kungörande i allmänna tidningarna och ortspressen, vilket kungörande
förslagsvis bör ske minst tre veckor före auktionsdagen.

Kungi. Maj:Is proposition nr 12G år 19Gb 59

10b §. överexekutor i Gävle anser det vara önskvärt med något uttalande,
som klargör vad som avses med »eljest väsentlig brist».

105 §. Enligt överståthållarämbetets erfarenhet får tillkännagivande om
auktions inställande genom anslag på auktionsstället anses tillfredsställande.
Ämbetet finner sig därför böra avstyrka lagberedningens förslag om
kungörande i ortspressen av inställandet. Länsstyrelsen i Västmanlands
län anser alt förevarande lagrum bör ges sådan utformning, att överexekutor
får fullt fria händer att på lämpligt sätt bringa inställelse av utlyst
auktion till kända rättsägares och allmänhetens kännedom. I yttrandet från
länsstyrelsen i Örebro län föreslås att såväl bestämmelsen om kungörande

1 länskungörelserna som föreskriften om kungörande i ortstidning slopas
och att i paragrafen i stället stadgas att, där så kan ske, de som enligt 103 §

2 mom. fått meddelande om auktionen skall underrättas jämväl om alt
auktionen blivit inställd.

Departementschefen. UL upptager utförliga föreskrifter om hur exekutiv
auktion på fast egendom skall kungöras (101 §), när utlyst auktion skall
inställas på grund av brister i kungörandet (104 §) och hur meddelande
om inställd auktion skall kungöras (105 §). Lagberedningen har föreslagit
en förenkling och modernisering av dessa föreskrifter. Bl. a. skall enligt
förslaget de nuvarande kungörelserna i kyrka upphöra. Lika litet som
när det gäller auktion på lös egendom finnes enligt min mening något att
erinra häremot, och förslaget har i denna del också godtagits av alla remissinstanser.
En annan nyhet i förslaget är att man vid kungörandet av
auktion i viss utsträckning får förfara efter omständigheterna. Ej heller
på denna punkt har några invändningar rests vid remissbehandlingen, och
bestämmelsen synes också mig vara ändamålsenlig.

I ett annat avseende har i remissyttranden riktats anmärkningar mot
vad beredningen föreslagit. Sålunda har framför allt av länsstyrelser och
andra överexekutorer påpekats att kungörandet av auktion i länskungörelserna
icke längre fyller något praktiskt ändamål och att denna kungörelseform,
som är föreskriven för närvarande, därför bör avskaffas i detta
sammanhang. Beredningen har själv ansett tveksamt, om detta kungörelsesätt
bör bibehållas, men stannat för att i nuvarande läge icke förorda någon
ändring. Enligt min mening vill det synas som om några olägenheter
icke skulle följa, om man slopade kravet på offentliggörande i länskungörelserna.
Emellertid torde, såsom har påpekats i statskontorets yttrande,
hithörande frågor komma alt utredas i särskild ordning; härutinnan hänvisas
till den vid 90 § nämnda riksdagsskrivelsen med begäran om en översyn
av gällande regler om kungörelseförfarandet. Med hänsyn härtill är
jag icke beredd att nu föreslå någon ändring i vad beredningen förordat
i fråga om kungörande i länskungörelserna. Tilläggas må för övrigt att UL

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

utöver förevarande bestämmelser innehåller jämväl andra stadganden om
dylikt kungörande; se t. ex. 127, 142 och 173 §§.

Vad lagberedningen eljest föreslagit beträffande kungörelser i samband
med auktion på fast egendom har lämnats utan erinran i det stora flertalet
yttranden, och jag kan också för egen del ansluta mig till dessa förslag.
Med anledning av skilda påpekanden och önskemål vid remissbehandlingen
vill jag likväl framhålla följande.

Det torde icke vara erforderligt att i 101 § föreskriva att borgenären
och gäldenären regelmässigt skall höras angående själva kungörandet av
auktion. Detta hindrar emellertid ej att de kan framföra synpunkter beträffande
valet av kungörelsesätt.

Beträffande kungörelses innehåll är någon ändring i vad som nu gäller
därom uppenbarligen ej åsyftad av beredningen och bör enligt min mening
ej heller företagas i detta sammanhang. Härav följer att någon särform
för kungörelse i tidning inom orten icke är avsedd.

I den föreslagna 104 § stadgas att auktion skall inställas bl. a. om »eljest
väsentlig brist» föreligger med avseende på kungörandet. Någon närmare
anvisning för tillämpningen av detta stadgande torde icke behövas.
Redan i lagtexten anges exempel på vad som är att betrakta såsom väsentliga
brister. I övrigt får från fall till fall bedömas, huruvida kungörandet
kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko
intressenter.

Slutligen vill jag rörande lagberedningens uttalanden om det allmännas
ansvar för onyttiga kungörelsekostnader hänvisa till vad jag sagt härom
vid 90 §.

127 §.

Gällande rätt. I 127 § UL ges föreskrifter om hur man skall förfara, därest
vid fastighetsauktion bud icke göres eller antages. Då skall, om utmätningssökanden
före förrättningens slut begär det, ny auktion hållas på
samma ställe fyra veckor därefter. Auktionsförrättaren skall genast lämna
underrättelse därom. Vidare skall han senast fjorton dagar i förväg låta
kungöra tiden för den nya auktionen dels i länskungörelserna, dels på
landet genom uppläsning i tingslagets kyrkor och i stad genom anslag på
auktionsstället; där det kan ske, skall kungörelsen också införas i ortstidning.

Lagberedningen anser att det kan medföra olägenheter, att tid och plats
för den nya auktionen är fixerade på sätt som skett i nuvarande 127 §.
Det kan t. ex. visa sig att lokalen är upptagen eller dagen olämplig. Det
synes beredningen mera ändamålsenligt att auktionsförrättaren får bestämma,
när och var den nya auktionen skall hållas. Beredningen förordar att
stadgandet ändras i enlighet härmed.

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196i

Man kan icke räkna med att auktionsförrättaren kan, innan de vid auktionen
närvarande skiljes åt, lämna uppgift om tid och plats för den nya
auktionen. Det synes därför enligt beredningens mening lämpligt att det
ålägges honom att i god tid underrätta sakägare, som nämnes i 103 § 2
mom., på sätt där stadgas. Vad 127 § innehåller om sättet för kungörande
av den nya auktionen har i övrigt jämkats i anslutning till vad beredningen
förordat under 101 §. Utan uttrycklig föreskrift torde, säger beredningen,
vara tydligt att auktionsförrättaren bör iakttaga de särskilda bestämmelser
om kungörande som finnes meddelade för vissa orter, när det har
betydelse även för den nya auktionen.

Vad angår frågan om tiden för den nya auktionen erinrar beredningen
om att det enligt det förslag till ändrad lydelse av 88 c § UL, som framlagts
i prop. 1963:52 (jfr numera SFS 1963:255), åligger överexekutor
att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning
skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas, skall
försäljning av fast egendom — fortfarande enligt sistnämnda lagrum —
ske inom fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fastställts
till betalning ur egendomen, från det försäljning begärdes. Något
behov av särskild tidsfrist för den nya auktionen kan enligt beredningens
uppfattning alltså icke anses föreligga. Är det icke möjligt att hålla auktionen
inom fyramånadersfristen, skall den utsättas att äga rum utan onödigt
uppehåll.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Örebro län anser att kungörelse om den nya
auktionen bör införas jämväl i allmänna tidningarna. Intecknat skuldebrev
kan under tiden mellan auktionerna av gäldenären eller tidigare innehavare
av skuldebrevet ha belånats hos tredje man utan att denne därvid
underrättats om att fastighetens exekutiva försäljning är förestående,
varigenom han icke blir i tillfälle att bevaka sin rätt vid auktionen. Om
kungörelse införes även i allmänna tidningarna kan, framhåller länsstyrelsen,
i allt fall banker och liknande inrättningar ha möjlighet att bevaka
sin rätt vid auktionen.

Överexekutor i Gävle finner innebörden av uttrycket »i god tid»» i sista
punkten av paragrafen vara oklar. Det frågasättes en ordning enligt vilken
underrättelse skall avsändas snarast möjligt och senast fjorton dagar före
auktionsdagen.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till ändring av ifrågavarande
paragraf, vilket i stort sett genomgående lämnats utan erinran vid remissbehandlingen,
kan jag biträda. Enligt gällande föreskrifter skall tiden
för ny auktion icke kungöras i allmänna tidningarna, och det torde ej
vara påkallat att i de blivande bestämmelserna införa en regel om obligatoriskt
kungörande i dessa tidningar. Icke heller synes nödvändigt att i

«2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

lagen fixera någon tidpunkt, före vilken underrättelser i enlighet med
103 § 2 mom. UL skall avsändas.

137 §.

Gällande rätt. I 3 mom. av denna paragraf stadgas om redovisning att
stadsfogde, som till utmätningsman i sitt ställe satt annan man (domsverkställare),
själv har att tillhandahålla borgenären medel, som influtit
vid utmätning förrättad av domsverkställaren. Han äger dock uppdraga åt
denne att tillhandahålla borgenären medlen; borgenären skall då underrättas
därom.

Lagberedningen föreslår att, om utmätning verkställts av någon som kronofogde
därtill förordnat, den senare likväl själv skall fullgöra vad som
enligt tidigare mom. i paragrafen åligger utmätningsmannen, när ej åt
den andre uppdragits jämväl att tillhandahålla borgenären medlen. Att
borgenären skall vara underrättad, för att uppdraget skall gälla, synes enligt
beredningens mening ej behövligt. Denne kan vid behov på förfrågan
få upplysning om hur det förhåller sig.

Beredningen tillägger att 3 mom. i 137 § väl kunde upphävas och ersättas
av administrativa föreskrifter i ämnet. Tillräcklig anledning härtill har
dock ej ansetts föreligga.

Departementschefen. Jag godtager lagberedningens förslag till ändring av
förevarande paragraf.

141 §.

Gällande rätt. Vanligen avslutas utmätning av lös egendom med att utmätningsmannen
tillhandahåller borgenären de medel, som influtit till
följd av utmätningen, och redovisar eventuellt överskott till gäldenären.
Något särskilt sammanträde härför behöves icke. Men om flera borgenärer
gör anspråk på att framför varandra få betalning ur influtna medel,
kan det bli nödvändigt att hålla ett fördelningssammanträde för avgörande
om medlens fördelning. Har utmätningen gällt annan lös egendom än
registrerat, sjögåendc fartyg, skall därvid bestämmelserna i 141 § UL om
fördelningssammanträde tillämpas. På landet och i stad, som i ULs mening
hör till landet, skall sammanträdet hållas inför överexekutor eller
den som överexekutor särskilt förordnar till förrättningsman. Landsfiskal
är alltså icke utan särskilt förordnande behörig att hålla fördelningssammanträde.
Däremot tillkommer sådan behörighet stadsfogde. Fördelningssammanträde
enligt 141 § hör till de förrättningar som jämlikt nuvarande
4 g är undantagna från delegation till domsverkslällare. I 141 § 3 mom. är
bestämmelser meddelade om de åtgärder landsfiskal och domsverkställare
har att vidtaga med avseende på utmätningsärendets överlämnande till

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

överexekutor respektive stadsfogde. Enligt 4 mom. skall i stad med särskild
överexekutor men med landsfiskal som utmätningsman fördelningssammanträde
hållas av överexekutor.

Lagberedningen framhåller — i likhet med stadsdomstolsutredningen —
att utmätningsmannens uppgifter vid fördelningssammanträde enligt 141 §
ej är särskilt invecklade eller krävande. Om vid sammanträdet uppnås enighet
mellan konkurrerande fordringsägare och gäldenären rörande fördelningen,
skall förrättningsmannen göra upp fördelningslängd i överensstämmelse
därmed. Kan överenskommelse ej träffas, har utmätningsmannen
att framlägga förslag till fördelning, vilket förslag länder till efterrättelse
som lagakraftvunnet, om det ej klandras hos överexekutor. Före 1917 års
reform av fögderiförvaltningen ägde även utmätningsman på landet, vid
den tiden kronofogde, hålla sammanträde för fördelning av köpeskilling
för lös egendom. Vid nämnda reform förutskickades att det framdeles, efter
en höjning av landsfiskalskårens standard, kunde komma i fråga att
anförtro landsfiskalerna att förrätta köpeskillingsfördelning enligt 141 §.

Självfallet är, säger beredningen, att kronofogdarna i den nya organisationen
bör omhänderha här ifrågavarande arbetsuppgift. Stadsdomstolsutredningens
förslag innebar också att landsfiskalerna generellt skulle anförtros
uppgiften. Beredningen föreslår att sammanträde, varom här är
fråga, alltid skall hållas av utmätningsman och att 141 § 3 mom. — liksom
4 mom. — upphäves. Närmare bestämmelser, t. ex. för det fall att kronofogde
åt biträde delegerat sin behörighet att verkställa utmätning, torde
böra meddelas i administrativ ordning.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av denna paragraf föranleder
icke någon erinran från min sida.

169 §.

Gällande rätt. Enligt 169 § 2 mom. UL gäller som allmän regel att yrkande
om tvångsförvaltning av fast egendom skall göras hos överexekutor. Från
denna regel stadgas det undantaget att, om egendomen redan utbjudits
på auktion, yrkandet må framställas hos auktionsförrättaren innan förrättningen
avslutats. Med undantaget kan avses endast det fallet att auktionen
skall hållas av sådan auktionsförrättare, som överexekutor på landet
enligt nuvarande 98 § förordnar för exekutiva fastighetsauktioner utanför
landskansliet. Auktionsförrättaren skall enligt 169 § 2 mom. sista punkten
anmäla yrkandet om tvångsförvaltning hos överexekutor och till denne insända
ulmätningsprotokoll och andra handlingar på sätt lagrummet närmare
föreskriver.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Lagberedningen. Då enligt beredningens förslag sådan särskild auktionsförrättare
som sägs i 98 § ej längre skall förekomma, synes 169 § 2 mom.
böra ändras därhän att yrkande om tvångsförvaltning alltid skall göras
hos överexekutor. I tydlighetens intresse torde emellertid enligt beredningens
mening alltjämt böra anges att sådant yrkande, när egendomen utbjudits
på auktion, skall framställas innan förrättningen avslutats.

Yttrandena. I yttrandet från länsstyrelsen i Kronobergs län anmärkes att
länsstyrelse enligt det framlagda lagförslaget skall äga för särskild förrättning
förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Framställning
om tvångsförvaltning skall jämlikt 169 § göras hos överexekutor. Sådan
framställning kan även göras i samband med exekutiv auktion, som kan
hållas av särskild överexekutor vilken länsstyrelse förordnat. Med hänsyn
härtill synes enligt yttrandet en motsvarighet till bestämmelsen i 2 mom.
sista punkten av 169 § i dess nu gällande lydelse — enligt vilken det
åligger särskilt förordnad auktionsförrättare att, sedan yrkande om tvångsförvaltning
framställts, vidtaga vissa i lagrummet närmare angivna åtgärder
— lämpligen böra intagas i lagrummet i fråga.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör upphäva bestämmelsen
i 3 mom. om att sammanträde för behandling av frågor rörande förvaltningen
skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman. Sådant
sammanträde bör hållas av överexekutor, säger länsstyrelsen, som
också erinrar om att länsstyrelse enligt förslaget kan förordna lämplig
person till överexekutor för särskild förrättning.

Departementschefen. Vad lagberedningen föreslagit i fråga om 2 mom. av
förevarande paragraf kan jag i likhet med det stora flertalet remissorgan
biträda. Enligt den förordade lydelsen av lagrummet skall framställning
om tvångsförvaltning alltid göras hos överexekutor. Har någon blivit enligt
1 § 3 mom. UL förordnad att i egenskap av överexekutor förrätta auktion,
kan framställningen göras hos denne i samband med auktionen. För
detta fall synes någon uttrycklig föreskrift motsvarande sista punkten i
nuvarande 2 mom. icke vara nödvändig; är förordnandet begränsat till hållande
av auktionen, ligger det i sakens natur att den gjorda framställningen
skall anmälas till behörig överexekutor.

I 3 mom. av 169 § stadgas att överexekutor äger förordna om sammanträde
inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman för behandling
av frågor rörande tvångsförvaltningen. Enligt 1 § 3 mom. i det
framlagda förslaget skall lämplig person kunna förordnas att vara överexekutor
för särskild förrättning. Lika väl som sådan överexekutor, enligt
vad lagberedningen påpekat, skall kunna förordnas för att hålla fördelningssammanträde
jämlikt 173 § bör det vara möjligt att utse särskild överexekutor
att hålla förhandlingssammanträde enligt 169 § 3 mom. Med hän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196t

syn härtill och då en enhetlig ordning bör eftersträvas, anser jag liksom
länsstyrelsen i Kalmar län att bestämmelsen i sistnämnda mom., att där avsedda
sammanträden skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman,
nu bör upphävas.

173 §.

Gällande rätt. I 173 § UL stadgas om sammanträde för fördelning av behållen
avkastning av fastighet, som satts under tvångsförvaltning. Sådant
sammanträde hålles inför överexekutor. Denne kan dock, när fråga är
om fastighet på landet, förordna att sammanträdet i stället skall hållas
inför utmätningsman. Om fördelningen och verkställighet av beslut därom
gäller enligt 174 § — förutom vissa särskilda regler — vad som är
stadgat angående fördelning av köpeskilling för fast egendom.

Lagberedningen. Enligt förslaget skall utmätningsmannens befattning med
försäljning av och fördelning av köpeskilling för fast egendom upphöra.
I konsekvens härmed bör utmätningsmannen ej heller i denna sin egenskap
hålla sammanträde som här avses. Enligt beredningens förslag skall
därför sådant sammanträde alltid hållas inför överexekutor. KB kan
emellertid enligt 1 § 3 mom. i förslaget uppdraga åt kronofogde att hålla
sammanträdet. Han skall då handla som överexekutor och icke som utmätningsman.

Förslaget upptager vidare några jämkningar i reglerna angående kungörande
av och underrättelser om fördelningssammanträde.

Yttrandena. Rådhusrätten, överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Göteborg
anmärker att i förslagets 127 § stadgas att överexekutor i god tid
skall avsända underrättelser enligt vad som sägs i 103 § 2 mom., medan i
173 § föreskrives att borgenärerna och gäldenär en i god tid skall underrättas
genom rekommenderade brev. Av sistnämnda stadgande kan man
enligt yttrandena möjligen få uppfattningen att det är nödvändigt, att underrättelsen
kommer vederbörande tillhanda. Om detta ej är avsikten, anses
stadgandet böra formuleras i överensstämmelse med 127 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av förevarande paragraf har i
sak godtagits över lag vid remissbehandlingen, och jag kan också för
egen del ge min anslutning därtill. Med hänsyn till den i några yttranden
påtalade olikheten i uttryckssätten beträffande vissa underrättelser vill
jag dock föreslå en redaktionell jämkning av lagtexten.

202 §.

Lagberedningen. I 202 § UL (ändrad lydelse fr. o. m. den 1 januari 1964)
meddelas bestämmelser om klagan över utmätningsmans åtgärd vid auktion
på fast egendom. Enligt beredningens förslag skall sådan auktion

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

alltid hållas av överexekutor. Vid sådant förhållande bör 202 § upphävas.
Beredningen har ej ansett erforderligt att fördenskull i nuvarande läge
ur 204, 205 och 209 §§ borttaga hänvisningarna till 202 §.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad förslaget innehåller i denna
del och förordar alltså att 202 § UL upphäves.

203 §.

Gällande rätt. 203 § UL upptager stadgande om vad den har att iakttaga,
som vill klaga över utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld egendom. Med sådan köpeskilling jämställes medel
som avses i 143 § 2 mom. (d. v. s. avkastning av utmätt fastighet och
ersättningsbelopp som försumlig inropare har att gälda, allt i fall då fastigheten
icke blivit såld) eller som influtit genom tvångsförvaltning.

Lagberedningen. Enligt förslaget (97 och 173 §§) skall utmätningsmannens
befattning med fördelning av de med köpeskilling jämställda medlen
upphöra, och de bör därför icke längre nämnas i förevarande paragraf.

Yttrandena. Besvärssakkunniga anför att i de klagoregler, som föreslås
i denna paragraf, ej anges det rättsmedel genom vilket talan skall föras.
Uppenbarligen avses talan skola föras genom besvär, vilket torde böra uttryckligen
utsägas i lagtexten. Vidare stadgas att den som är missnöjd
skall klaga. Någon klagoskyldighet kan givetvis ej åläggas den missnöjde.
Det bör följaktligen i stället föreskrivas att denne äger klaga. Slutligen
framhåller de sakkunniga att, därest såsom besvärstid skall gälla den i
förvaltningsförfarandet vanliga — d. v. s. tre respektive fem veckor —
vilket synes önskvärt, det ej erfordras föreskrift härom. Sådan finnes i
1954 års besvärstidslag. Eftersom tiden i förevarande fall föreslås skola
räknas icke från delgivningsdagen utan från den dag, då förslaget avgavs,
måste enligt de sakkunnigas mening den regeln dock ges att besvär
stiden skall räknas från dagen i fråga; härvidlag hänvisas till 29 §
allmänna verksstadgan rörande besvärstid vid klagan över beslut om
tjänstetillsättning eller förslag därtill.

Departementschefen. I de av besvärssakkunniga anmärkta hänseendena
överensstämmer lagberedningens förslag till ändring av förevarande paragraf
helt med dess nuvarande lydelse. Denna tillkom så sent som vid
1963 års ändringar i UL. Jag är icke beredd att nu taga upp de av besvärssakkunniga
berörda frågorna till förnyad prövning. Ändringsförslaget
har i övrigt lämnats utan anmärkningar och föranleder ej heller någon
erinran av mig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 67

211 och 221 §§.

Gällande rätt. I 211 § 4 mom. och 221 § UL föreskrives om klagan över
beslut, varigenom med stöd av nuvarande 10 § varning meddelats utmätningsman
eller han avstängts från tjänstgöring.

Lagberedningen säger att vad beredningen föreslagit under 10 § föranleder
ändring av 211 § och upphävande av 221 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av 211 § och upphävande av
221 § UL tillstyrkes.

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen har förutsatt att polisberedningen framlägger förslag om
en allmän bestämmelse, att vad som är stadgat om landsfiskal skall i tilllämpliga
delar gälla respektive polischef, distriktsåklagare och kronofogde
inom ramen för vederbörandes tjänst enligt nya ordningen och att
vad som stadgas om stadsfogde skall gälla kronofogde. En sådan allmän
bestämmelse anser lagberedningen ej höra hemma i övergångsbestämmelserna
till UL.

Beträffande UL föreslår lagberedningen att utsökningsmål, som vid
lagens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman
eller någon som särskilt förordnats, skall fullföljas av den som
Kungl. Maj :t bestämmer. Det måste, framhåller beredningen, klargöras
vilken överexekutor som skall övertaga göromålen hos de överexekutorer,
som försvinner, eller mål som överexekutor uppdragit åt utmätningsman
eller annan förrättningsman och vem som skall handlägga mål, vilka är
anhängiga hos landsfiskal eller stadsfogde, domsverkställare eller annat
biträde. Beredningen påpekar att den som av överexekutor förordnats att
hålla exekutiv auktion på fast egendom enligt 3 § 2 mom. i gällande lag
är underkastad reglerna för utmätningsman, medan han enligt förslaget
i motsvarande fall skall handla som överexekutor. ■—- Med anledning av
att enligt förslaget 202 och 221 §§ skall upphöra att gälla och ur 203 §
skall uteslutas vad där sägs om fördelning av vissa särskilda medel torde
vidare, fortsätter beredningen, böra stadgas att nämnda paragrafer i den
äldre lagen alltjämt skall tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som
vidtagits eller beslut som meddelats före nya lagens ikraftträdande.

Yttrandena. De föreslagna övergångsbestämmelserna har icke givit anledning
till andra erinringar än att besvärssakkiinniga påpekat att uttrycket,
att anhängiga utsökningsmål skall »fullföljas» av den som Kungl. Maj:t
bestämmer, lätt för tankarna till fullföljd av talan; till förebyggande av
felläsning torde därför ordet »fullföljas» böra bytas mot »slutföras».

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

Departementschefen. Med hänsyn till förstatligandet av exekutions- och?
domstolsväsendet torde de föreslagna lagändringarna böra träda i kraft
den 1 januari 1965.

Chefen för inrikesdepartementet kommer att föreslå en bestämmelse om
att vad som är stadgat om landsfiskal skall gälla utmätningsman vad angår
angelägenheter, som äger samband med exekutionsverksamhet, samt att vad
som föreskrives om stadsfogde skall gälla utmätningsman. I likhet med lagberedningen
anser jag att en dylik allmän bestämmelse icke bör upptagas i
ULs övergångsbestämmelser.

I fråga om ÖL har beredningen föreslagit ett stadgande enligt vilket
den fortsatta behandlingen av utsökningsmål, som vid lagens ikraftträdande
är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman eller någon
som särskilt förordnats, skall ankomma på den som Kungl. Maj :t bestämmer.
Några sakliga invändningar har vid remissbehandlingen ej riktats
mot detta förslag. Jag anser det emellertid icke vara nödvändigt att
övergångsfrågorna regleras genom administrativa föreskrifter på sätt
som beredningen förordat. Sålunda är givet att dylika föreskrifter ej erfordras
beträffande utsökningsmål, som vid ikraftträdandet redan är anhängiga
hos länsstyrelse i egenskap av överexekutor. Vad åter angår det
fallet att mål är anhängigt i magistratsstad hos magistraten eller ledamot
av denna eller i fögderistad bos särskilt förordnad person såsom överexekutor,
kommer prövningen av målet efter ikraftträdandet att ankomma
på länsstyrelsen i länet eller, där särskild överexekutor enligt 1 § 2
mom. finnes förordnad, på denne. Något särskilt övergångsstadgande för
att reglera detta torde icke behövas. Är någon enligt gällande lag förordnad
som förrättningsman alt hålla t. ex. exekutiv auktion på fast egendom,
anses han jämlikt 3 § 2 mom. handla i egenskap av utmätningsman.
Enligt förslaget skall emellertid sådana auktioner alltid hållas av
överexekutor. Om förrättningsmannen ej hunnit fullgöra sitt uppdrag
före lagens ikraftträdande, ankommer den vidare handläggningen således
på vederbörande överexekutor. Länsstyrelsen kan likväl, när det befinnes
ändamålsenligt och lämpligt, med stöd av förslagets 1 § 3 mom. förordna
samma person att i egenskap av överexekutor verkställa förrättningen.
En dylik ordning synes — icke minst med tanke på frågan om
fullföljd av talan -— vara mera praktisk än om man övergångsvis skulle
nödgas laborera med enligt den äldre lagen särskilt förordnade förrättningsmän.
Och att införa en generell övergångsbestämmelse om att sådana
förrättningsmän efter den nya lagens ikraftträdande automatiskt —
således utan möjlighet till bedömning av vederbörandes kvalifikationer —
skall anses handla såsom överexekutorer synes icke vara tillrådligt.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda en övergångsbestämmelse
av innehåll att, om vid lagens ikraftträdande utsökningsmål är
anhängigt hos myndighet som enligt den nya lydelsen icke har att taga

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

befattning därmed, målet skall överlämnas till den myndighet på vilken
prövningen av målet därefter ankommer. De ytterligare bestämmelser, som
kan bli erforderliga på grund av att vissa göromål skall överflyttas, torde
få meddelas i administrativ ordning.

Vad lagberedningen i övergångsstadgandena förordat beträffande 202,
203 och 221 §§ ansluter jag mig till.

Man kunde ifrågasätta en övergångsbestämmelse för det undantagsfallet
ntt en exekutiv auktion, som skall hållas efter den nya lagens ikraftträdande,
måste kungöras före ikraftträdandet. Det torde likväl utan särskild bestämmelse
härom vara klart att den äldre lagens regler angående kungörelseförfarandet
därvid skall tillämpas och att auktionen skall anses rätteligen
kungjord, om dessa följts. Skulle auktionen inställas efter ikraftträdandet
till följd av laga hinder, skall avlysandet naturligen kungöras enligt de
nya bestämmelserna.

Följdändringar

Gällande rätt. 23 § av ULs promulgationslag innehåller bestämmelser, som
.ger Kungl. Maj :t befogenhet att för vissa magistratsstäder förordna, att
KB skall vara överexekutor och att magistraten skall utöva utmätningsmannens
befattning.

Enligt 1 § första stycket 1955 års lag med särskilda bestämmelser om
försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skall vid försäljning av utmätt
luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg samt vid
fördelning av medel, som inflyter vid sådan försäljning, i princip tillämpas
samma föreskrifter som enligt UL gäller beträffande försäljning av fartyg,
vilket blivit infört i fartygsregistret. I 2 § av nämnda 1955 års lag ges
föreskrifter om vem som skall förrätta auktion (jfr vid 1 § UL). 18 §
innehåller regler angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors
åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling m. m.

Lagberedningen finner att nuvarande bestämmelser i 23 § av ULs promulgationslag
kan upphävas. Sedan Enköping lagts under landsrätt, har
paragrafen nämligen ej numera någon tillämpning.

I 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt
luftfartyg m. m. bör enligt beredningen 2 och 18 §§ ändras till överensstämmelse
med vad beredningen förut föreslagit om överexekutor och auktionsförrättare.

Beredningen nämner till sist att vissa ändringar krävcs i 1899 års lag
om ersättning av allmänna medel för skada, som förorsakats av ämbels•eller
tjänstemän in. fl. Denna fråga sägs komma att behandlas av polisberedningen
(jfr även SOU 1961:6 s. 205).

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Departementschefen. Jag finner ej skäl till erinran mot lagberedningens
förslag till följdändringar. Såsom framgått vid 4 § UL förordar jag jämväl
viss följdändring i 21 § införsellagen. Jag är ense med chefen för inrikesdepartementet
om att förslag till ändring av 1899 års lag om ersättning
av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller
tjänstemän m. fl., bör anmälas av honom i samband med anmälan av frågan
om exekutionsväsendets förstatligande.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag1 till

1) lag om ändring i utsökningslagen;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 mai 1955 (nr
235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Margit Hirén

1 Förslagen, som frånsett smärre redaktionella jämkningar överensstämmer med de vid
propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1961

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 mars
1961.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över j ustitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till

1) lag om ändring i utsökning slag en;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den It juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr
235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Bengt Rydin.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Thomas Krook

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 196b.

Närvaran de:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 13 mars
1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade
förslagen till

1) lag om ändring i ut sökning slag en;

2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall;

3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)
om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955
(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg
m. m.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att desamma efter smärre redaktionella jämkningar måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640239