Kungl. Maj.ts proposition nr 125 (Proposition 1949:125)

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstalen för budgetåret
1948/49; given Stockholms slott den 18 mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Med hänsyn till de av förra årets riksdag såsom vilande antagna ändringarna
i riksdagsordningen bl. a. i fråga om bestämmelserna för avlämnande
till riksdagen av budgetpropositioner, vilka ändringar i denna del äro
avsedda att genomföras redan under innevarande budgetår, böra i fortsättningen
anslagsäskandena å tilläggsstat såvitt möjligt sammanfattas i två
propositioner, en avgiven vid riksdagens början och en vid slutet av den nya
för budgetpropositionernas avlämnande bestämda propositionstiden.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Den sammanfattande redogörelse över utfallet av budgetens inkomsttitlar
och utvecklingen av statsutgifterna för det löpande budgetåret, som
förut brukat lämnas i samband med ytterligare anslagsäskanden å tilläggsstat
i slutet av riksdagens vårsession, torde nu lämpligen böra intagas i propositionen
angående komplettering av riksstatsförslaget för nästa budgetår.
Nämnda redogörelse grundar sig på från riksräkenskapsverket lämnade
uppgifter. Enligt av Kungl. Maj :t beslutad ändring av instruktionen för
riksräkenskapsverket (SFS nr 49/1949) har tidpunkten för avlämnande av
approximativ beräkning rörande utfallet av statsregleringen för löpande
budgetår, som tidigare var bestämd till före 1 maj, fastställts till före den
25 mars. Samma ändring har genomförts beträffande det förslag till förnyad
beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna
vid nästfoljande statsreglering, som ämbetsverket har att avgiva.

De anslag, som efter riksstatens fastställande ytterligare äskats för det
nu löpande budgetåret, ha sammanförts i särskilda propositioner dels en avseende
anslag å tilläggsstat I som avlåtits till 1948 års riksdag vid dess höstsession
och av samma riksdag bifallits (prop. nr 303; r. skr. nr 454—458,
463—465 och 477), och dels en avseende anslag å tilläggsstat II, som avlåtits
till innevarande års riksdag och av denna bifallits (prop. nr 2; r. skr. nr
17—21, 25—29 samt 35). Efter anmälan av sistnämnda proposition ha därjämte
anslagsäskanden å tilläggsstat II beslutats av Kungl. Maj :t i propositionerna
nr 91, 111, 115, 116, 118, 130, 131 och 141.

De ytterligare anslagsäskanden avseende tilläggsstat II till riksstaten för
innevarande budgetår, vilka ansetts nu böra föreläggas riksdagen, ha tidigare
denna dag anmälts. På hemställan av vederbörande föredragande har
Kungl. Maj :t därvid fattat beslut enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag (bil. 1—17). En förteckning över av Kungl. Maj :t å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 till och med denna dag
äskade anslag utöver de i propositionen nr 2 upptagna anslagen torde få
bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).

Av förteckningen framgår att — med beaktande jämväl av nyssnämnda
nya framställningar om anslag — efter det propositionen nr 2 till årets riksdag
framlades, å tilläggsstat äskats 7,79 miljoner kronor å driftbudgeten
och 2,39 miljoner kronor å kapitalbudgeten. Därjämte ha i ett flertal fall
frågor om överskridande av maximerade poster på avlöningsstaterna för innevarande
budgetår ansetts nu böra underställas riksdagens prövning.

Å tilläggsstat I ha tidigare av riksdagen anvisats anslag om tillhopa 7,37
miljoner kronor å driftbudgeten och 4,64 miljoner kronor å kapitalbudgeten
samt å tilläggsstat II anslag å sammanlagt 21,45 resp. 39,92 miljoner kronor.
Vid bifall till de efter avlämnande av propositionen nr 2 till och med denna
dag gjorda ytterligare anslagsäskandena å tilläggsstat II skulle anslagen å
tilläggsstater till riksstaten för innevarande budgetår uppgå till för driftbudgeten
36,61 miljoner kronor och för kapitalbudgeten 46,95 miljoner kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att godkanna de förslag, om vilka Kungl. Maj :t enligt
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—17) fattat
beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Carl Olov Sommar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet öveir utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför därvid följande.

A. Utrikesdepartementet.

[1.] 4. Särskilda kostnader för vissa administrativa anordningar. Vid anmälan
den 3 januari 1949 av de frågor, som tillhöra regleringen av utgifterna
under riksstatens tredje huvudtitel för budgetåret 1949/50, erinrade jag
(III ht., s. 9) om att riksdagen (rd. skr. 420/1948) med bifall till Kungl.
Maj :ts i proposition den 8 maj 1948 (nr 258) framlagda förslag godkänt de
administrativa anordningar för att tillgodose personalbehovet bland annat i
anledning av Sveriges anslutning till konventionen angående europeiskt ekonomiskt
samarbete, som föreslagits i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för sistnämnda dag. Jag framhöll vidare, att de tillfälliga
administrativa anordningar, som i anslutning härtill vidtagits och som inneburo
inrättandet av en befattning i lönegraden Cg 33 såsom byråchef i utrikesdepartementet,
en tjänst i lönegraden Cg 24 såsom beskickningssekrelerare
vid beskickningen i Paris samt en skrivbiträdesbefattning med placering
i Paris, syntes böra utbyggas. En förstärkning borde äga rum dels
i vad avsåge den byrå inom utrikesdepartementet, vilken hade att svara för
förbindelserna med det amerikanska hjälpprogrammets representanter i
Stockholm och den interna svenska förvaltningen samt sköta den inåtriktade
informationsverksamheten, dels ock beträffande den i Paris förlagda sven -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

ska representationen. Inom utrikesdepartementet erfordrades sannolikt förutom
tillgänglig personal ytterligare två förste sekreterare. Med ledning
av vunna erfarenheter syntes erforderligt, att den svenska representationen i
Paris förstärktes med en tjänsteman i byråchef sgraden; därjämte komme
sannolikt att erfordras en förste beskickningssekreterare. Såväl i departementet
som i Paris förelåge därjämte behov av ytterligare skrivhjälp. Jag
ansåg mig dock icke vara i tillfälle att framlägga definitivt förslag till erforderliga
organisatoriska åtgärder för handläggningen å svensk sida av hithörande
frågor utan föreslog, att lämpligt belopp skulle ställas till Kungl.
Maj :ts förfogande att användas för bestridande av kostnaderna för de nya
tjänster, som kunde befinnas påkallade. Enligt verkställda beräkningar skulle,
såvitt kunde bedömas, under budgetåret 1949/50 härför erfordras ett belopp
av 200 000 kronor. Jag hemställde därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Särskilda kostnader för vissa administrativa anordningar för
budgetåret 1949/50 anvisa ett anslag av 200 000 kronor.

Den senare utvecklingen har emellertid visat, att den sålunda planerade
utbyggnaden av ifrågavarande administrativa anordningar bör komma till
stånd redan från och med andra kvartalet 1949. Jag förordar därför, att
medel för vidtagande av en dylik förstärkning av denna personalorganisation
äskas å tilläggsstat till riksstaten för nu löpande budgetår, och föreslår,
att för ändamålet beräknas ett belopp, motsvarande en fjärdedel av
ovannämnda belopp av 200 000 kronor eller alltså 50 000 kronor. Jag hemställer
sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Särskilda kostnader för vissa administrativa anordningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa ett anslag av 50 000 kronor.

B. Sveriges representation i utlandet.

[2.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Diplomatisk och konsulär
personal m. m. Kungl. Maj :t har genom beslut den 23 april 1948 i enlighet
med riksdagens beslut (rd. skr. 3/1948) fastställt aviöningsstat under
förevarande anslag, varvid för prisutjämningstillägg upptagits en obetecknad
delpost å 750 000 kronor.

Riksdagen medgav (rd. skr. 38 och 393/1948), att motsvarande delpost för
budgetåret 1947/48, som upptagits till 450 000 kronor, finge överskridas med
högst 250 000 kronor. Sistnämnda belopp var i huvudsak avsett att täcka till
senare hälften av sagda budgetår hänförliga merutgifter och var sålunda
beräknat efter ett årligt utgiftsbelopp av närmare 1 000 000 kronor. Utöver det
för budgetåret 1948/49 redan beviljade beloppet av 750 000 kronor kommer
med utgångspunkt från denna beräkningsgrund att erfordras ett belopp av
omkring 250 000 kronor. Under den gångna delen av budgetåret 1948/49
har därjämte på grund av den i ett flertal länder fortgående prisstegringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

blivit nödvändigt att i form av prisutjämningstillägg bereda därvarande
tjänstemän ytterligare ersättning för deras ökade utgifter. Kostnaderna härför
ha beräknats till omkring 100 000 kronor. De sammanlagda merutgifterna
under förevarande delpost böra därför för budgetåret 1948/49 beräknas
till 350 000 kronor. Riksdagens medgivande att överskrida posten med
detta belopp torde nu böra inhämtas.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda sakkunniga tillkallats
jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 december 1948, vilka ha
till uppgift att fortlöpande följa frågor angående löner till tjänstemän vid
beskickningar och konsulat (jfr 1949 års statsverksproposition, III ht., s.
11). Beträffande nämndens hittillsvarande arbete får jag hänvisa till Kungl.
Maj:ts proposition den 18 mars 1949 (nr 117) angående anslag till avlöningar
vid beskickningar och konsulat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för diplomatisk och konsulär
personal m. m. upptagna delposten till prisutjämningstillägg
må för budgetåret 1948/49 överskridas med högst 350 000
kronor.

[3.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Attachéer. I gällande avlöningsstat
har under detta anslag upptagits bl. a. en obetecknad delpost till
prisutjämningstillägg med 70 000 kronor. Av skäl, som anförts under nästföregående
punkt, erfordras under innevarande budgetår för prisutjämningstillägg
till attachéer ytterligare 30 000 kronor. Riksdagens medgivande
att överskrida posten med detta belopp torde böra inhämtas.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för attachéer upptagna delposten
till prisutjämningstillägg må för budgetåret 1948/49 överskridas
med högst 30 000 kronor.

[4.] 4. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skrivbiträden. I riksstaten
för innevarande budgetår har till avlöningar åt skrivbiträden vid
beskickningar och konsulat uppförts ett reservationsanslag av 2 070 000 kronor.
Av nyss anförda skäl erfordras emellertid under budgetåret 1948/49
härför ytterligare ett belopp av 75 000 kronor.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skrivbiträden
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

[5.] 5. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden och vaktbetjänte.
I riksstaten för innevarande budgetår liar till avlöningar åt ifrågavarande
personal uppförts ett reservationsanslag av 480 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Under den gångna delen av budgetåret har på grund av rådande förhållanden
viss nyanställning av personal måst företagas. Detta gäller särskilt representationerna
i Polen och Tyskland, där behov av ytterligare biträdespersonal
gjort sig gällande. Tillgängliga medel under förevarande anslag lämna
emellertid icke utrymme för bestridande av dessa kostnader. Därjämte
erfordras av skäl, som anförts under föregående punkter, ytterligare medel
för ifrågavarande anslagsändamål. Nämnda merutgifter ha beräknats till
sammanlagt 230 000 kronor.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra
biträden och vaktbetjänte å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 230 000
kronor.

[6.] 6. Kontorskostnadsersättningar åt lönade tjänstemän. I riksstaten för
innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag
av 150 000 kronor.

Medelsbehovet för kontorskostnader åt lönade tjänstemän har under senare
år undan för undan ökat på grund av att de befattningshavare, som
uppbära sådan ersättning, fått vidkännas stegrade utgifter för hyror och
därmed sammanhängande omkostnader för sina kontorslokaler. Även under
budgetåret 1948/49 ha dessa kostnader fortlöpande ökats. Härutöver
medför upprättandet av en beskickning i Delhi merutgifter under ifrågavarande
anslag. Gjorda beräkningar ha gett vid handen, att för innevarande
budgetår ytterligare ett belopp av 75 000 kronor erfordras för ifrågavarande
anslagsändamål.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Kontorskostnadsersättningar åt lönade tjänstemän
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
anvisa ett reservationsanslag av 75 000 kronor.

D. Diverse.

[7.] Sveriges deltagande i pionjärjubileet i Amerikas Förenta Stater 1948.
Med bifall till Kungl. Maj :ts förslag (prop. nr. 173/48) har riksdagen (skr.
nr 109/48) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/48 för Sveriges
deltagande i pionjär jubileet i Amerikas Förenta Stater 1948 anvisat ett
reservationsanslag av 165 000 kronor. Vid föredragning av detta ärende den
12 mars 1948 framhölls, att kostnaderna för deltagandet i sagda jubileum
enligt en beräkning, som verkställts av den av Svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet organiserade kommittén för jubileet skulle uppgå
till sammanlagt 250 000 kronor. Därav vore ett belopp av 55 000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

avsett för bestridande av kostnaderna för anordnande av en Sverige-utställning,
bestående av bilder och fotomontage samt text och statistiska uppgifter,
avseende att ambulera mellan de deltagande städerna i Amerikas Förenta
Stater, samt för en i samband med utställningen planerad Sverige-broschyr.
Det framhölls vidare, att avsikten vore att ifrågavarande post å 55 000
kronor — jämte en ytterligare post å 30 000 kronor — skulle bestridas av
lotterimedel. Kungl. Maj :t har den 21 maj 1948 anvisat sagda belopp å
55 000 kronor att bestridas från lotterimedelsfonden.

I en den 6 februari 1949 dagtecknad promemoria har kommittén meddelat,
att det för utställningen m. in. beräknade anslaget av 55 000 kronor visat
sig vara otillräckligt och enligt verkställda beräkningar torde komma att
överskridas med omkring 8 000 kronor. Kommittén framhåller, att omkring
350 000 personer besökt utställningen och att nya önskemål att få disponera
densamma inlöpt, bland annat från Philadelphia och New York. Under
hänvisning härtill har kommittén framställt en förfrågan, huruvida ifrågavarande
merkostnad kunde bestridas av den besparing, som uppkommit genom
att det å riksstaten beviljade anslaget icke helt utnyttjats. Denna uppginge
enligt ett av kommittén verkställt preliminärt bokslut per den 1 februari
1949 till 18 567 kronor.

Departementschefen. Jag tillstyrker, att det av riksdagen å tilläggsstat
till riksstaten för föregående budgetår anvisade reservationsanslaget må belastas
med det belopp av omkring 8 000 kronor, som icke kunnat täckas av
det för ändamålet av lotterimedel anvisade anslaget. Då riksdagens medgivande
till ett sådant överskridande synes böra inhämtas, hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att av det å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48 anvisade reservationsanslaget till Sveriges
deltagande i pionjär jubileet i Amerikas Förenta Stater 1948
ett belopp av högst 8 000 kronor må användas på sätt i statsrådsprotokollet
föreslagits.

[8.] 12. Extra utgifter. I gällande riksstat har för detta ändamål uppförts
ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Avgift för lagfart å en tomt, som härvarande norska beskickning förvärvat
i syfte att därå uppföra beskickningsfastighet, bör enligt praxis gäldas av
svenska staten. Förevarande anslag, från vilket kostnader av detta slag
torde böra bestridas, lämnar icke tillgång för täckande av nämnda utgift
vilken preliminärt beräknas uppgå till omkring 13 000 kronor. Jag förordar
därför, alt å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår ett till 15 000
kronor avrundat belopp äskas för ändamålet, och hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Extra utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 15 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Sven Backlund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 2.

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför
därvid följande.

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

[1.] Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar. Genom beslut den 2 april
1948 förordnade Kungl. Maj :t, att den av 1947 års riksdag beslutade omorganisationen
av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom
försvaret skulle genomföras den 1 maj 1948, från och med vilken dag det
av riksdagen beslutade nya ämbetsverket fortifikationsförvaltningen trädde
i verksamhet. Förvaltningen har övertagit i huvudsak de arbetsuppgifter,
som tidigare ankommit på arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningens
fortifikationsavdelning, flygförvaltningens byggnadsavdelning (med
undantag av flygfältsbyrån) och försvarets bostadsanskaffningsnämnd.

Genom särskilda beslut den 30 april 1948 angående fastställande av personalförteckning
samt avlönings- och omkostnadsstater för fortifikationsförvaltningen
in. m. under maj och juni 1948 samt den 30 juni samma år angående
vissa anslag för budgetåret 1948/49 under riksstatens fjärde huvudtitel
fastställde sedermera Kungl. Maj :t dels personalförteckningar för
tjänstemän å ordinarie stat, övergångsstat och extra ordinarie stat med avlöning
från avlöningsanslag ävensom för extra ordinarie tjänstemän med avlöning
från byggnadsanslag, dels ock avlöningsstat för ämbetsverket upptagande
för maj och juni 1948 en nettoutgift å 217 000 kronor samt för bud -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

getåret 1948/49 en nettoutgift å 1 434 000 kronor. Kungl. Maj :t förklarade
därvid, bland annat, att Kungl. Maj :t ville på därom av fortifikationsför\altningen

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, därest det
skulle visa sig erforderligt överskrida denna anslagspost till följd av omständigheter,
som sammanhängde med övergången till den nya organisationen
för den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret.
Förvaltningen bemyndigades därjämte att med de begränsningar, som
i varje särskilt fall kunde vara meddelade, tills vidare taga i anspråk till
ämbetsverkets förfogande ställda byggnadsanslag samt anslag för forskningsverksamhet
och för fortifikatorisk rustningsplanläggning för att bestrida
avlöningskostnader för personal, som sysselsattes med respektive nybyggnadsuppgifter,
forskningsverksamhet och fortifikatorisk rustningsplanläggning.
Kungl. Maj:t anmodade jämväl fortifikationsförvaltningen att tillse,
att den övertaliga personal, som i samband med omorganisationen av
den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen tillförts ämbetsverket
genom överflyttning från andra förvaltningsorgan, avvecklades så snart
lämpligen kunde ske.

Med skrivelse den 1 mars 1949 har fortifikationsförvaltningen hemställt,
att ett belopp av 1 200 000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande
för att bestrida uppkomna och beräknade merkostnader för avlöning av
ämbetsverkets personal under tiden den 1 maj 1948—den 30 juni 1949.

Ämbetsverket har inledningsvis erinrat om vad 1946 års militära förvaltningsutredning
— vars förslag legat till grund för statsmakternas beslut om
fortifikationsförvaltningens organisation — anfört beträffande ramen för
förvaltningens avlöningskostnader å byggnadsanslag:

Utredningen hade varit väl medveten om vanskligheten av att, innan
ämbetsverkets nybyggnadsorganisation prövats i praktiken, beräkna de personalkostnader,
som borde utgå av byggnadsanslag, detta desto mera som
personalbehovet för nybyggnadsuppgifterna icke enbart vore avhängigt av
byggnadsvolymens storlek utan även i icke obetydlig grad påverkades av andra
omständigheter, såsom byggnadsverksamhetens fördelning på större eller
mindre objekt, behovet av att i iörväg projektera arbeten, vilka icke omedelbart
efter projekteringens avslutande kunde komma till utförande in. in.
Utredningen hade emellertid kommit till den uppfattningen, att det nya
ämbetsverkets totala avlöningskostnader på byggnadsanslag efter en övergångsperiod
syntes kunna nedbringas till omkring 1 500 000 kronor under
förutsättning att nybyggnads volymen icke överstege 30 miljoner kronor
per år. Beräkningarna voro grundade på dåvarande avlöningsförhållanden.

Fortifikationsförvaltningen har med utgångspunkt från angivna beräkningar
funnit, att kostnadsramen för avlöningar till ämbetsverkets med underhålls-
och förvaltningsuppgifter samt nybyggnadsverksamhet sysselsatta
personal utgjorde för maj och juni 1948 å avlöningsanslag 108 500 kronor
och å byggnadsanslag 125 000 kronor eller sammanlagt 233 500 kronor
per månad samt för innevarande budgetår å avlöningsanslag 119 500 kronor
och å byggnadsanslag 125 000 kronor eller sammanlagt 244 500 kronor

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

per månad. Till dessa belopp syntes emellertid böra läggas de ytterligare
medel, som förvaltningen ansåge sig kunna taga i anspråk å byggnadsanslag
för avlöning av personal sysselsatt med arbetsledning in. in. å byggnadsplatserna
vid byggnadsföretag i egen regi, omkring 14 500 kronor per
månad. Ämbetsverket hade sålunda ansett sig för avlöningar kunna disponera
under maj och juni 1948 (233 500 + 14 500 =) 248 000 kronor och
under innevarande budgetår (244 500 + 14 500 =) 259 000 kronor per månad.

Ämbetsverket har emellertid anmält, att avlöningskostnaderna för förvaltningens
ifrågavarande personal avsevärt överstigit de sålunda framräknade
beloppen, i det att de under tiden maj 1948—januari 1949 uppgått till
belopp varierande mellan 350 000 kronor och 338 000 kronor per månad.

Fortifikationsförvaltningen har anfört, att ämbetsverket enligt erhållet
uppdrag vidtagit åtgärder för att avveckla ämbetsverkets övertaliga personal.
Sålunda hade förvaltningen — jämte det att ett mindre antal befattningshavare
på egen begäran beviljats avsked — sedan den övertaliga personalen
slutfört vissa med övergången till den nya organisationen sammanhängande
arbetsuppgifter efter ett flertal omfattande förhandlingar med vederbörande
personalorganisationer företagit entledigande av 11 befattningshavare
från och med den 9 oktober 1948, 10 befattningshavare från
med den 1 februari och 15 befattningshavare från och med den 15
maj 1949. Den personal, som från och med sistnämnda dag konnne
att kvarstå i ämbetsverkets tjänst, syntes i stort sett bli erforderlig vid i
huvudsak nuvarande fördelning av arbetsobjekten och en nybyggnadsvolym
å 30 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den för 1949 beräknade byggnadskvoten,
för närvarande pågående arbeten, för vilka byggnadstillstånd
erhållits före ingången av 1949, samt arbeten, för vilka meddelats byggnadstillstånd
men som ännu icke påbörjats, räknade förvaltningen med att byggnadsvolymen
under innevarande år koinme att uppgå till minst 30 miljoner
kronor.

Med dessa utgångspunkter har fortifikationsförvaltningen beräknat avlöningskostnaderna
för tiden februari—juni 1949 till belopp varierande mellan
333 000 kronor och 321 000 kronor per månad. För närvarande förberedde
ämbetsverket inplacering såsom extra ordinarie tjänstemän av befattningshavare,
som nu vore anställda medelst kontrakt eller såsom extra tjänstemän.
Förslag till en dylik inplacering hade förvaltningen för avsikt att så
snart ske kunde underställa Kungl. Maj :ts prövning. Uppskattningsvis komme
inplaceringen, som syntes böra givas retroaktiv verkan från den 1 maj
1948, att betinga en sammanlagd kostnad för liden den 1 maj 1948—den 30
juni 1949 av omkring 75 000 kronor.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för all ifrågavarande personal under
tiden den 1 maj 1948—den 30 juni 1949 ha med angivna utgångspunkter
beräknats till 4 804 000 kronor. Då de medel, som förvaltningen ansett sig
kunna disponera för avlöningskostnader under samma lid, allenast uppgå
till 3 004 000 kronor, har ämbetsverket hemställt, att för alt täcka denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

mellanskillnad ett belopp av 1 200 000 kronor måtte ställas till verkets förfogande
för innevarande budgetår.

För att närmare belysa anledningarna till att avlöningskostnaderna för
ämbetsverkets ifrågavarande personal överstiga den beräknade kostnadsramen
har förvaltningen anfört i huvudsak följande.

1946 års militära förvaltningsutredning, vars beräkningar låge till grund
för det i kostnadsramen ingående beloppet för avlöning till nybyggnadspersonalen,
hade utgått från avlöningsförhållandena under första kvartalet 1947.
Den från och med den 1 juli 1947 genomförda löneregleringen för statens
tjänstemän hade emellertid medfört en löneförhöjning med omkring 25 procent
i förhållande till löneläget under första kvartalet 1947, vilket innebure,
att avlöningskostnaden för den med nybyggnadsverksamhet sysselsatta personalen
ökats med omkring 375 000 kronor per år eller 31 250 kronor per
månad. Vidare medförde den genom leveranssvårigheter och brist på materiel
förorsakade förlängningen av byggnadstiden ökad kostnad för ämbetsverkets
kontrollorganisation för nybyggnadsföretag, vilket i sin tur innebure
en ökning av avlöningskostnaden med omkring 255 000 kronor per
år eller 21 250 kronor per månad. Dessutom nödvändiggjorde den nuvarande
byggnadsregleringen anställande av särskild personal, vilket medförde en
förhöjd avlöningskostnad med omkring 1 650 kronor per månad. Därjämte
vore ämbetsverket, till följd av att all verkets personal icke kunde beredas
tjänsterum i Centralpalatset utan lokaler för större delen av de med nybyggnadsverksamhet
sysselsatta befattningshavarna måste förhyras på ett
flertal ställen, nödsakat ha anställda ytterligare vaktmästare och kontorsbud
med en sammanlagd månatlig avlöningskostnad å 1 300 kronor. På grund
av förenämnda omständighet erfordrades även två extra telefonister med
en avlöningskostnad av sammanlagt 950 kronor per månad, varjämte slutligen
med hänsyn till frånvaron av en centralt anordnad kontroll av inpasserande
det varit nödvändigt att anställa tre pensionerade polismän med en
sammanlagd avlöning av 1 300 kronor per månad för bevakning av tre våningar
i Centralpalatset, där hemliga handlingar förvarades. Ifrågavarande
speciella förhållanden hade sålunda medfört en ytterligare avlöningskostnad
av sammanlagt 57 700 kronor per månad utöver den för förvaltningen
tänkta kostnadsramen för avlöning av med nybyggnadsverksamhet sysselsatt
personal. Återstående merkostnader — för juni 1949 beräknade till
4 300 kronor — vore huvudsakligen att hänföra till den omständigheten,
att förvaltningen, vilken erhållit sin personal från de förvaltningsorgan som
uppgått i det nya ämbetsverket, ansett sig böra bibehålla i tjänst vissa befattningshavare
med hänsyn till dessas personliga förhållanden.

Departementschefen. Det vid 1947 års riksdag fattade beslutet angående
omorganisation av fortifikations- och bvggnadsförvaltningen inom försvaret
in. in. innebar, att de tre försvarsgrenarnas förvaltningsorgan på detta
område i huvudsak sammanfördes till ett för försvaret gemensamt ämbetsverk,
fortifikationsförvaltningen. Det förutsattes, att omorganisationen
skulle medföra avsevärda besparingar. Med hänsyn till ovissheten rörande
tidpunkten för den nya organisationens genomförande betecknades samtliga
anslagsposter i det nya ämbetsverkets avlöningsstat för budgetåret 1947/48,
i enlighet med förslag i propositionen 1947: 142, förslagsvis. Det förutsattes
dock, att överskridande av anslagspost, som enligt eljest tillämpade grunder
skulle vara maximerad, icke borde få äga rum utan Kungl. Maj :ts med -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

givande. Även i avlöningsstaten för innevarande budgetår ha samtliga anslagsposter
betecknats förslagsvis. Vid anmälan av propositionen 1948: 209
uttalade jag i denna fråga, att beräkningen av lönekostnaderna för den
ordinarie och extra ordinarie personalen för det dåvarande icke kunde göras
exakt och att det även vore svårt att närmare uppskatta behovet av den
extra personal, som erfordrades under en övergångstid.

Det nya ämbetsverket, fortifikationsförvaltningen, trädde i verksamhet
den 1 maj 1948. Redan dessförinnan hade vissa åtgärder vidtagits i syfte
att förbereda avvecklingen av den personal, som vid omorganisationen kunde
beräknas bli övertalig. Avvecklingen av den övertaliga personalen har fullföljts
av det nya verket. Emellertid har den sammankrympning av personalorganisationen,
som omorganisationen avsetts skola möjliggöra, i viss mån
komplicerats av att förvaltningsorganisationen även av en annan anledning
måst väsentligt nedskäras. Den minskning av byggnadsverksamheten inom
försvaret, som ägt rum under de senaste åren, har nämligen medfört, att
även den för nybyggnadsverksamhet anställda personalen, med avlöning
från byggnadsanslag, måst avsevärt begränsas. De personaluppsägningar,
som blivit erforderliga på grund av omorganisationen och byggnadsverksamhetens
minskning, ha ansetts böra äga rum under skäligt hänsynstagande
till personalens intressen och ha därför krävt tämligen lång tid. Såsom framgår
av ämbetsverkets skrivelse beräknas emellertid personalorganisationen
i maj 1949 ha skurits ned så långt nuvarande förhållanden det medgiva.
Även därefter komma dock verkets avlöningskostnader att överstiga de belopp,
varmed man räknade i samband med riksdagsbeslutet om omorganisationen.
De skäl, som fortifikationsförvaltningen anfört härför, synas mig
godtagbara. Ämbetsverket bör dock givetvis även i fortsättningen vidtaga de
förenklingar i organisationen, som kunna visa sig möjliga.

De merkostnader, som föranletts av att personalorganisationen först efter
en övergångstid kunnat minskas till den omfattning, som bedömes erforderlig
under nu rådande förhållanden, ha av fortifikationsförvaltningen uppskattats
till 1 200 000 kronor. Ehuru beloppet är avsevärt, har jag med hänsyn
till vad ämbetsverket anfört intet att erinra mot detsammas storlek.

Det lärer vara Kungl. Maj :t obetaget att medgiva, att de angivna merkostnaderna,
med överskridande av den i verkets avlöningsstat uppförda,
av Kungl. Maj :t maximerade anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal, bestridas från ämbetsverkets avlöningsanslag. Med hänsyn
till merkostnadernas storlek torde emellertid förhållandet böra i detta
sammanhang bringas till riksdagens kännedom.

[2.] 18 a. Marinförvaltningen: Anskaffning av inventarier. Efter förslag
av Kungl. Maj :t i 1942 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt
7) anvisade riksdagen (skr. nr 62) för inredning och utrustning in. in. av
nybyggnad för marinens myndigheter ett reservationsanslag av 550 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Efter förslag av Kungl. Maj :t i 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkt 8) anvisade riksdagen sedermera (skr. nr 4) för inredning
och utrustning av beslutad tillbyggnad av samma marinens ämbetsbyggnad
å Ladugårdsgärde ett reservationsanslag av 55 000 kronor.

1 skrivelse den 29 november 1948 har marinförvaltningen anfört i huvudsak
följande.

Med anlitande av anvisade medel och marinförvaltningens årliga omkostnadsanslag
hade lokalerna blivit tillfredsställande möblerade. Då i och med
inrättandet av den nya fortifikationsförvaltningen marinförvaltningens fortifikationsavdelning
utbrutits ur ämbetsverket och ingått i den nya förvaltningen,
hade emellertid fortifikationsavdelningens personal avflyttat från
marinledningens lokaler och medtagit då disponerade möbler, enär särskilda
medel icke anvisats för möbleringen av fortifikationsförvaltningens
lokaler till den del, de skulle tagas i anspråk av personal från marinförvaltningen.
Trångboddheten inom vissa av marinförvaltningens och chefens för
marinen övriga organ hade vid detta tillfälle varit mycket stor, beroende
bland annat på att marinledningen tillagts vissa nya och utökade arbetsuppgifter.
Marinförvaltningen ville därvid särskilt erinra om den utveckling
radar och likartad materiel undergått under senare år, vilket bland
annat föranlett inrättandet försöksvis av ett särskilt stridsledningskontor
inom vapenavdelningen. Vidare hade bland annat i anslutning till försvarsutredningen
och i enlighet med beslut av 1948 års riksdag inspektörens för
kustartilleriet stab utökats med en försöks- och studiedetalj samt ytterligare
en detalj på personal- och organisationsavdelningen. Med hänsyn till
dessa omständigheter hade medgivits, att de lokaler, 49 rumsenheter, som
tidigare disponerats av fortifikationsavdelningen, fortfarande finge utnyttjas
av marinledningen. Efter vissa omflyttningar inom marinstaben och marinförvaltningen
disponerades nu fortifikationsavdelningens förutvarande
lokaler av marinförvaltningen. De befattningshavare, som placerats därstädes,
hade i viss utsträckning kunnat dit medtaga de möbler, som de tidigare
använt. Det större lokalutrymmet hade dock för marinförvaltningen medfört
behov av nya möbler. Därutöver komme att personalen å ämbetsverkets
teletekniska byrå väsentligt vuxit i antal och beräknades inom kort komma
att ytterligare öka.

Enligt av krigsmaterielverket uppgjord kostnadsberäkning belöpte sig
anskaffningskostnaderna för nya möbler och andra inventarier till sammanlagt
37 626 kronor. En mindre del, cirka 2 500 kronor, av denna kostnad
beräknades kunna bäras av marinförvaltningens omkostnadsanslag.
För täckandet av den återstående kostnaden syntes dock särskilda medel
böra anvisas.

I anslutning till vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att 35 000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår ha 1942 och 1944
års riksdagar för inredning och utrustning av marinledningens nya ämbetslokaler
å Ladugårdsgärde anvisat anslag om sammanlagt 605 000 kronor.
Vissa organisationsändringar ha emellertid medfört behov av ytterligare
medel. Mot det äskade beloppet, 35 000 kronor, synes i och för sig intet
vara att erinra. Jag förordar, att de föreslagna medlen anvisas såsom särskilt
reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125. 17

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Marinförvaltningen: Anskaffning av inventarier å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett reservationsanslag av 35 000 kronor.

[3.] 21. Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad till ämbetshusen
å Ladugårdsgärde. Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1946:
120 anvisade riksdagen (skr. nr 365) för budgetåret 1946/47 ett reservationsanslag
av 260 000 kronor till Anskaffning av inventarier m. in. för tillbyggnad
till ämbetshusen å Ladugårdsgärde.

Till grund för anslagets beräkning förelågo framställningar från försvarets
civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning och arméförvaltningens
intendenturavdelning om anvisande för ändamålet av sammanlagt
(270 000 -f- 55 000 -j- 33 000 =) 358 000 kronor. Beträffande det av sjukvårdsförvaltningen
uppgivna medelsbehovet hade anmälts, att detta beräknades
stiga till 75 000 kronor, därest då pågående sakkunnigutredning angående
militär sjukvårdens organisation skulle medföra, att inspektionsorganen
förenades med förvaltningsmyndigheten.

I skrivelse den 28 februari 1948 bär försvarets civilförvaltning, efter samråd
med försvarets sjukvårdsförvaltning, anfört, att ämbetsverken underkastat
medelsbehovet förnyad granskning och därvid funnit, att för anskaffning
av erforderliga inventarier in. in. erfordrades för civilförvaltningen 250 000
kronor och för sjukvårdsförvaltningen 115 000 kronor. Däremot syntes det
av arméförvaltningens intendenturavdelning tidigare äskade beloppet, 33 000
kronor, alltjämt vara tillräckligt. Sammanlagt erfordrades således 398 000
kronor. Då hittills för ändamålet anvisade medel uppginge till 260 000 kronor,
erfordrades följaktligen ett tilläggsanslag av (398 000 — 260 000 =)
138 000 kronor.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår ha vederbörande
myndigheter för ifrågavarande ändamål tidigare äskat medel å sammanlagt
358 000 kronor. Då dessa medelsäskanden upptogos till behandling, förutsatte
jag emellertid, att större delen av det anmälda behovet av kontorsinventarier
skulle kunna täckas genom överflyttning av krisförvaltningens
och försvarets övertaliga bestånd av dylika inventarier, och förordade, att
medelsäskandena begränsades till 260 000 kronor, vilket förslag riksdagen
även biföll. Enär emellertid några övertaliga kontorsinventarier icke synas
bli tillgängliga i den utsträckning som erfordras för att täcka behovet, anser
jag mig böra tillstyrka, att ytterligare medel anvisas för ändamålet.

Sjukvårdsförvaltningen har räknat med att de för närvarande till försvarsgrensledningarna
knutna sjukvårdsinspektionsorganen i lokalhänseende
komma att bli anslutna till förvaltningen och i sin kostnadsuppgift medtagit
inventariebehovet jämväl för dessa organ. Frågan om organisationen
av den militära sjukvårdens ledning har i annat sammanhang anmälts för
2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Ni 125.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Kungl. Maj :t, varvid beslutats förslag till riksdagen om en omorganisation i
begränsad omfattning. Oavsett hur denna organisation slutgiltigt bestämmes
torde under alla förhållanden samtliga rum, för vilka inventarier beräknats,
kräva utrustning till i stort sett de beräknade kostnaderna, varför jag icke
har något att erinra mot de gjorda beräkningarna. Då kostnadsberäkningarna
ej heller i övrigt givit mig anledning till erinran, förordar jag, att ett tillläggsanslag
av 138 000 kronor anvisas för ändamålet. Den närmare fördelningen
av såväl det nu föreslagna anslagsbeloppet som det tidigare anvisade
anslaget torde få ankomma på Kungl. Maj :t.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad
till åmbetshusen å Ladugårdsgärde å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag
av 138 000 kronor.

C. Försvarskrafterna.

Försvarsstaben.

[4.] Försvarsstaben: Avlöningar. Den 30 juni 1948 har Kungl. Maj :t fastställt
avlöningsstat för försvarsstaben, med undantag för försvarsväsendets
radioanstalt m. m., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1948/
49. I den under staten upptagna anslagsposten till särskilda löneförmåner
till försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer ingår en obetecknad
delpost å 60 000 kronor till prisutjämningstillägg.

De anvisade medlen ha emellertid med hänsyn till levnadskostnadernas
stegring inom vissa främmande länder visat sig vara för knappt tilltagna.
Under förenämnda delpost erfordras ytterligare omkring 20 000 kronor. Jag
får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, at.t den i avlöningsstaten för försvarsstaben
under anslagsposten Särskilda löneförmåner för försvarsattachéer
och biträdande försvarsattachéer upptagna delposten
Prisutjämningstillägg må under budgetåret 1948/49
överskridas med högst 20 000 kronor.

Armén.

[5.] 26 a. Armén: Ytterligare utgifter för övningar m. m. I riksstaten för
innevarande budgetår är anslaget till Armén: övningar m. in. uppfört med
ett belopp av 11 500 000 kronor.

I de i 1948 års statsverksproposition framlagda beräkningarna av anslagen
under fjärde huvudtiteln förutsattes (Bil. 6 s. 2) med hänsyn främst till
det ansträngda arbetsmarknadsläget, att repetitions- och efterutbildnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

övningar av större omfattning icke skulle anordnas under budgetåret 1948/49.
Därest förhållandena på arbetsmarknaden eller i övrigt skulle väsentligt
ändras, skulle det dock vara Kungl. Maj :t obetaget att föranstalta om dylika
övningar även om på grund därav skulle erfordras förstärkningsanslag å
tilläggsstat. Riksdagen (skr. nr 4; statsutskottets uti. nr 4 s. 2) anslöt sig
till vad sålunda anförts.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 21 juli 1948 medgivit, att under
innevarande budgetår finge anordnas efterutbildningsövningar med högst
8 000 man, har sedermera riksdagen (skr. nr 26), efter förslag av Kungl.
Maj :t i propositionen 1949: 2, medgivit, att arméns övningsanslag finge förstärkas
med, bland annat, ett belopp av 500 000 kronor för täckande av
de med ifrågavarande övningar förenade merkostnader.

De av Kungl. Maj :t numera anbefallda repetitionsövningarna innevarande
år ha emellertid medfört, att ifrågavarande övningsanslag måste ytterligare
förstärkas. De sammanlagda merkostnaderna på anslaget, vilka
i överensstämmelse med vad nyss anförts böra täckas genom anslag å tillläggsstat,
har jag uppskattat till i runt tal 450 000 kronor. De anbefallda
repetitionsövningarna föranleda ökade utgifter under ett flertal andra av
arméns anslag. Dessa merkostnader torde emellertid få inrymmas i de anslagsbelopp,
som redan stå tfll vederbörande myndigheters förfogande.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Ytterligare utgifter för övningar m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett reservationsanslag av 450 000 kronor.

[6.] 37 b. Armén: Ersättning till Norrtälje stad. Med skrivelse den 8 juni
1948 har fortifikationsförvaltningen överlämnat en av stadsfullmäktige i
Norrtälje stad gjord framställning, att staden måtte av kronan erhålla en
årlig ersättning å cirka 100 000 kronor för täckande av de inkomstförluster,
som åsamkats staden till följd av att tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes
omförläggning till Norrtälje måst framflyttas. Fortifikationsförvaltningen
har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Genom beslut den 29 juni 1945 godkände Kungl. Maj:t ett mellan dåvarande
arméns fortifikationsförvaltning och drätselkammaren i Norrtälje den
19 och 20 februari 1945 träffat avtal rörande reglering av vissa med Stockholms
luftvärnsregementes förläggning till Norrtälje sammanhängande frågor.
Enligt avtalet skulle staden dels till kronan med full äganderätt utan
ersättning överlåta ett område, benämnt Lommarskogsområdet, dels, därest
sådant till rimligt pris kunde ske, förvärva och därefter till kronan överlåta
tvenne områden, benämnda Nordronaområdet och Mellingeholmsområdet.
Det förstnämnda området skulle överlåtas utan ersättning, inen för det sistnämnda
skulle kronan erlägga en summa motsvarande två tredjedelar av det
belopp, staden visat sig hava i köpeskilling erlagt för området, dock högst
150 000 kronor. Lommarskogsområdet skulle få av kronan tillträdas den 1
januari 1946, under det att Nordronaområdet skulle hållas tillgängligt för
tillträde av kronan senast den 14 mars 1946 och Mellingeholmsområdet se -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

nast den 14 mars 1947, så framt icke kronan framdeles godkände senare
tillträdesdagar. Härjämte ålåge det staden att ombesörja och bekosta framdragande
av vissa vägar, vatten- och avloppsledningar ävensom att tillhandahålla
elektrisk kraft in. in. Berörda avtal hade sedermera reviderats genom
ett av Kungl. Maj :t den 20 december 1940 godkänt tilläggsavtal.

Vid tiden för träffandet av förenämnda avtal och tilläggsavtal hade regementets
omförläggning till Norrtälje beräknats kunna verkställas till den
1 juli 1947. Vid denna tidpunkt hade staden fullgjort vissa av sina åtaganden
enligt avtalen. På grund av brist på byggnadsmateriel och därmed sammanhängande
av Kungl. Maj :t anbefallda inskränkningar i den militära byggnadsverksamheten
hade emellertid de för regementet projekterade byggnadsarbetena
icke kunnat utföras i sådan takt, att en omförläggning av regementet
till staden kunnat verkställas vid ifrågavarande tidpunkt.

Stadens utgifter i anledning av regementets förläggning dit beräknades
ha uppgått till sammanlagt 1 400 000 kronor. Annuiteten å detta belopp utgjorde
efter 3 % ränta och med en amorteringstid av 35 år 65 056 kronor.
Staden hade emellertid icke ansett sig kunna åtnöjas med en ersättning motsvarande
sistnämnda belopp utan funnit sig höra kräva en årlig ersättning
å 100 000 kronor, motsvarande den beräknade inkomstförlust, som staden
åsamkats till följd av uppskovet med regementets inflyttning till staden.
Nämnda belopp å 100 000 kronor grundade sig på den inkomstkalkyl, som
staden vid tidpunkten för avtalets ingående med fortifikationsförvaltningen
lagt till grund för sina utfästelser och som då utvisade, att cirka 80 000
kronor per år skulle inflyta i direkta och indirekta skatter från regementets
personal, vilken summa enligt stadens beräkningar numera till följd av
under tiden inträffade löneökningar och stadens placering i högre dyrort
skulle utgjort minst 100 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen funne billighetsskäl tala för att staden bereddes
viss ersättning av kronan med hänsyn till att staden fullgjort en stor
del av sina i avtalet åtagna förpliktelser. Denna ersättning ansåge förvaltningen
böra motsvara kostnaderna för ränta och amortering å de faktiska
utgifter, staden haft till följd av sina i avtalet åtagna förpliktelser, ävensom
ränta å det belopp å (160 000 -)- 15 000 =) 175 000 kronor, som motsvarade
värdet av de egna fastigheter, staden överlåtit till kronan. Kostnaderna
för amortering av sistnämnda belopp syntes förvaltningen icke böra ersättas
av kronan. Att ersätta staden för den merinkomst, som staden skulle
uppburit i skatteintäkter, därest regementets omförläggning till Norrtälje
kunnat verkställas inom ursprungligen avsedd lid, ansåge förvaltningen knappast
kunna ifrågakomma. Förvaltningen ansåge sig därför icke kunna tillstyrka,
att staden erhölle ersättning med större belopp än (57 004 +
5 250 = ) 62 254 kronor eller, i avrundat belopp, 62 250 kronor.

I anslutning till det anförda har fortifikationsförvaltningen tillstyrkt, att
Norrtälje stad erhåller en årlig ersättning av 62 250 kronor, räknat från
och med den 1 juli 1947 intill dess regementets omförläggning till staden
ägt rum.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår hade Stockholms luftvärnsregeinentes
omförläggning till Norrtälje ursprungligen beräknats kunna
verkställas till den 1 juli 1947. Av skilda anledningar har emellertid
tidpunkten för omförläggningen måst framflyttas. När omförläggningen kan
komma till stånd kan icke nu med säkerhet bedömas. Norrtälje stad kräver
nu en årlig ersättning å 100 000 kronor från och med sagda den 1 juli för

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

täckande av den inkomstminskning, som staden åsamkats till följd av uppskovet
med regementets förflyttning. Onekligen tala billighetsskäl för att staden
beredes viss ersättning för de enligt förenämnda avtal åtagna och till stor
del fullgjorda förpliktelserna. I likhet med fortifikationsförvaltningen anser
jag ersättningsbeloppet böra begränsas till vad som motsvarar kostnaderna
för ränta och amortering å de faktiska utgifterna ävensom ränta
å det belopp, som motsvarar värdet av de av staden överlåtna fastigheterna.
Mot det av fortifikationsförvaltningen med denna utgångspunkt
framräknade beloppet, 62 500 kronor per år, synes intet vara att erinra.
Då ifrågavarande ersättning torde böra utgå från och med den 1 juli
1947, skulle intill innevarande budgetårs slut det totala ersättningsbeloppet
belöpa sig till i runt tal 125 000 kronor. Det erforderliga anslaget torde böra
äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår samt anvisas å
driftbudgeten.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Armén: Ersättning till Norrtälje stad å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag
av 125 000 kronor.

[7.] 41. Armén: Hemvärnets övningar. Anslaget är i riksstaten för innevarande
budgetår uppfört med ett belopp av 975 000 kronor.

I skrivelse den 3 mars 1949 har rikshemvärnschejen hemställt, att ett förstärkningsanslag
av 50 000 kronor måtte anvisas för att bestrida under hemvärnets
övningsanslag uppkomna merkostnader i anledning av prisstegringar
m. m. Framställningen har tillstyrkts av chefen för armén och arméförvaltningen.

Departementschefen. De för innevarande budgetår anvisade medlen till
hemvärnets övningar ha av skilda anledningar visat sig vara otillräckliga.
Härvid må särskilt framhållas de höjda järnvägstaxorna och drivmedelspriserna,
höjda instruktörsarvoden och förbättrade traktamentsförmåner ävensom
vidgad omfattning av såväl allmänna hemvärnets som driftvärnets övningar
på grund av ökad rekrytering. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta
mig en förstärkning av medelsanvisningen under förevarande anslag.
Då jag icke funnit anledning till erinran mot föreliggande beräkning av det
ökade medelsbehovet, förordar jag, att för ändamålet anvisas ett belopp av
50 000 kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Armén: Hemvärnets övningar å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

T. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler härefter
under socialdepartementets handläggning hörande ärende angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
samt anför därvid följande.

E. Olycksfallsförsäkring och arbetarskydd.

[1.] Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar. I den för innevarande budgetår
fastställda avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten har upptagits
en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å 3 180 000
kronor.

I skrivelse den 14 februari 1949 har riksförsäkringsanstalten hemställt, att
utöver nämnda belopp ytterligare 125 000 kronor innevarande budgetår måtte
få tagas i anspråk under posten. På grundval av den faktiska medelsförbrukningen
under posten för januari månad 1949 har anstalten beräknat det
sammanlagda medelsbehovet för budgetåret till 3 231 582 kronor. Emellertid
torde enligt anstaltens beräkningar under tiden februari—juni 1949 av olika
anledningar en stegring i kostnaderna komma att uppstå. Sålunda beräknades
en kostnadsökning å ca 18 000 kronor för ersättare till följd av en del vakanser,
som förelegat under januari. Till semestervikarier och vissa andra
tillfälliga befattningshavare komme att åtgå ca 30 000 kronor. Uppflyttningar
den 1 april 1949 i löneklass samt uppflyttningar vid samma tidpunkt, föranledda
av tillämpad befordringsgång för viss personal, beräknades öka
den totala kostnaden med ca 4 000 kronor. En kostnadsökning å ca 2 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

kronor kunde vidare uppkomma vid Kungl. Maj :ts resp. statens befordringsnämnds
bifall till vissa framställningar av anstalten innevarande budgetär
om förbättrad löneställning för ett mindre antal icke-ordinarie biträden.
På grund av den väntade sedvanliga ökningen av övertidsersättningarna mot
slutet av budgetåret borde beräknas ytterligare 10 000 kronor. Slutligen har
riksförsäkringsanstalten hemställt om medel för en statistisk utredning
angående riskförhållandena för arbetare hos s. k. mindre arbetsgivare, d. v. s.
arbetsgivare som sysselsätta mindre än 5 arbetare under hela året. Denna
utredning skulle läggas till grund för en planerad undersökning av möjligheterna
till en förenkling av förfarandet vid premiedebitering beträffande
nämnda arbetsgivare. Därvid skulle undersökas, huruvida och i vad mån man
lämpligen borde företaga en reducering av antalet premiesatser — f. n.
omkring 60 — och antalet yrkesbenämningar — f. n. omkring 300 — samt en
omläggning av nuvarande ortsgruppering in. in. För undersökningens första
etapp, som borde påbörjas senast omkring den 1 april och vara slutförd
omkring den 1 november 1949, erfordrades nio biträden. Den å innevarande
budgetår belöpande kostnaden härför beräknade riksförsäkringsanstalten
till ca 9 000 kronor.

Enligt anstaltens beräkningar skulle således under ifrågavarande anslagspost
erfordras tillhopa (3 231 582 + 18 000 + 30 000 + 4 000 + 2 000 +
+ 10 000 + 9 000 ) 3 304 582 kronor eller utöver tidigare anvisat belopp
ytterligare (3 304 582 — 3 180 000) 124 582 kronor eller avrundat
125 000 kronor.

Utöver vad i det föregående omnämnts har riksförsäkringsanstalten lämnat
bl. a. följande uppgifter angående anledningen till att ifrågavarande
anslagspost visat sig otillräcklig.

Till utgångspunkt för beräkning av medelsåtgången för ifrågavarande ändamål
under nu löpande budgetår hade tagits det belopp, som i februari 1948
kunde beräknas komma att belasta anslagsposten under budgetåret 1947/48.
Vid den sålunda gjorda kostnadsberäkningen hade hänsyn ej tagits till de
kostnader, som under innevarande budgetår uppkommit genom löneklassuppflvttningar
samt lönegradsuppflyttningar enligt den reglerade befordringsgången
för viss personal. De beslutade förbättringarna av ersättningarna
enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna hade nödvändiggjort
visst icke tidigare beräknat arbete för omräkning av försäkringspremierna
in. m. Kostnaderna härför uppgingo till 12 500 kronor. Härjämte hade avlöningarna
till ett antal tjänstemän kommit att belasta posten avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal i stället för, såsom beräknats, posten avlöningar
till ordinarie tjänstemän. Härigenom hade å sistnämnda post uppkommit
avsevärda besparingar, vilka enligt riksförsäkringsanstaltens beräkningar
torde komma att snarare överstiga än understiga 50 000 kronor.

Slutligen har riksförsäkringsanstalten upplyst, att vid de i det föregående
gjorda beräkningarna hänsyn icke kunnat tagas till den kostnadsökning, som
kommer att uppstå vid tillämpning av kungörelsen den 3 december 1948 med
särskilda övergångsbestämmelser i anledning av allmän lönereglering och
införande av reglerad befordringsgång den 1 juli 1947, enär den löneomräkning,
som föranledes av nämnda kungörelse, ännu ej medhunnits. Riksför -

Kungi. Maj.ts proposition nr 125.

säkringsanstalten förklarar sig därför ämna framdeles under innevarande
budgetår återkomma till här ifrågavarande kostnadsökning.

Föredraganden. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
torde för budgetåret 1948/49 medelsbehovet å riksförsäkringsanstaltens
icke-ordinariepost komma att ej oväsentligt överstiga det belopp, varmed
posten upptagits i gällande avlöningsstat. Till betydande del motsvaras
merutgifterna under icke-ordinarieposten av besparingar under ordinarieposten.

Riksförsäkringsanstalten har beräknat ett belopp av 9 000 kronor för en
undersökning angående riskförhållandena för arbetare hos s. k. mindre
arbetsgivare. Avsikten är att på grundval av de vid denna undersökning
framkomna uppgifterna utreda frågan huruvida förfarandet vid premiedebiteringen
kan förenklas. Det synes angeläget, att denna undersökning kommer
till stånd utan dröjsmål, varför jag tillstyrker, att härför under innevarande
budgetår beräknas ett belopp av 9 000 kronor. Jag anser mig även i övrigt
böra godtaga riksförsäkringsanstaltens beräkningar av medelsbehovet under
ifrågavarande anslagspost. Enligt riksdagens bemyndigande torde anslagsposten
kunna överskridas med vissa belopp. Jag förordar emellertid, att
riksdagens medgivande till överskridande av posten med hela det i förevarande
sammanhang beräknade beloppet, högst 125 000 kronor, utverkas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten uppförda
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal må under budgetåret 1948/49 överskridas med högst
125 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 19i9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande
ärende angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 samt anför därvid följande.

I. Diverse.

[1.] 9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Anslaget är för
budgetåret 1948/49 anvisat med 250 000 kronor. Därjämte fanns vid ingången
av budgetåret en reservation av omkring 6 000 kronor. Medelsförbrukningen
å anslaget intill den 1 februari 1949 har utgjort i runt tal
210 000 kronor.

Beträffande medelsbehovet för återstoden av budgetåret må framhållas
att 1944 års trafikförfattningssakkunniga nyligen avslutat sitt arbete. Före
den 1 juli 1949 torde vidare 1944 års hamnutredning, den förberedande utredningen
rörande nya offentligrättsliga bestämmelser för luftfarten, kommittén
för stadsplaneväsendets omorganisation, 1947 års utredning rörande
decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket, 1947 års byggnadsstyrelseutredning
samt 1948 års utredning angående järnvägskorsningar
komma att slutföra sina uppdrag. Återstående kostnader för dessa utredningar
beräknas till 107 000 kronor.

Av kommittéer, som icke hinna slutföra sina uppdrag före budgetårsskiftet,
äro elkraftutredningen av år 1943 och 1946 års vatten- och avloppssakkunniga
mest kostnadskrävande. För dessa båda utredningar torde medels -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

behovet under återstoden av budgetåret komma att uppgå till omkring 69 000
kronor. Slutligen beräknas för övriga kommittéer komma att erfordras sammanlagt
omkring 50 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle en förstärkning av kommittéanslaget
med 180 000 kronor vara erforderlig.

På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat II till liksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett reservationsanslag av 180 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 19i9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter
under finansdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
samt anför därvid följande.

C. Skatte- och kontrollväsen.

[1.] 10 a. Mynt- och justeringsverket: Nyanskaffning av vissa maskiner.
I 1947 års statsverksproposition (VII ht. punkten 41) hemställde jag, efter
därom av mynt- och justeringsverket i skrivelse den 31 augusti 1946 gjord
framställning, att riksdagen måtte för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av 108 000 kronor för nyanskaffning av vissa maskiner. Myntoch
justeringsverkets förslag till maskinanskaffning omfattade en högfrekvensugn,
vilken inkl. installationskostnader enligt från Asea införskaffat
anbud betingade ett pris av 58 000 kronor, samt en myntpress, vars inköp
från en engelsk firma och montering beräknades draga en kostnad av ca
50 000 kronor. Riksdagen biföll förenämnda hemställan (r. skr. nr 7).

I beslut den 30 juni 1947 förklarade sig Kungl. Maj :t framdeles vilja
meddela bestämmelser angående dispositionen av ifrågavarande anslag. Sedan
mynt- och justeringsverket i skrivelse den 4 juni 1948 gjort framställning
härom, ställde Kungl. Maj :t genom beslut den 11 i samma månad anslaget
till verkets förfogande att av verket disponeras för anskaffning av
ifrågavarande maskiner.

I skrivelse den 8 mars 1949 har mynt- och justeringsverket, med åberopande
av den fördyring å materiel som inträtt sedan tiden för anslagsäs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

kandet den 31 augusti 1946, hemställt om anvisande av ytterligare 29 000 kronor
för ifrågavarande maskinanskaffning. Myntpressen, som med hänsyn
till importmöjligheterna av ämbetsverket den 9 september 1948 beställts
från en firma i Bizonien, betingade numera ett pris av 61 185 kronor. För
motor och montering tillkomme enligt ursprungligen gjord beräkning ett belopp
av 6 000 kronor. Kostnaderna för högfrekvensanläggningen beräknades
enligt den 13 november 1948 och den 8 mars 1949 inkomna offerter från Asea
till 69 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för myntpressen och högfrekvensanläggningen
skulle sålunda utgöra ca 137 000 kronor mot anvisade
108 000 kronor.

Departementschefen. Med biträdande av mynt- och justeringsverkets förslag
hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Mynt- och justeringsverket: Nyanskaffning av vissa
maskiner å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/
49 anvisa ett reservationsanslag av 29 000 kronor.

D. Ersättningar för särskilda förmåner och rättigheter m. m.

[2.] 5 a. Inlösen av landgille. Enligt förordningen den 18 juni 1937 (nr
591) angående upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge
utgående landgille gäller, att landgille, som utgår av fastighet i nämnda
landskap till kyrka eller till avlöning av prästerskap eller klockare utan
att rätten till landgillets uppbärande motsvaras av äganderätt till jord, må
inlösas mot ersättning av statsmedel, om sådant påkallas av kronan eller
ägaren av den fastighet, varifrån avgälden utgår. Detsamma gäller ock
landgille, som utgår för jordlägenhet, tillhörig kyrka i något av nämnda
landskap och belägen inom viss fastighets ägoområde men till läge i övrigt
numera okänd, där församlingen medgiver sådan inlösen. Ersättning för
landgille av det förstnämnda slaget skall uppgå till tjugu gånger den årliga
avgäldens belopp samt för landgille av det senare slaget till tjugufem
gånger nämnda belopp. Utgår årlig avgäld i annat än penningar, skall värdet
beräknas efter medeltalet av den årliga markegången för de senaste tio
åren. Ärenden angående inlösen av landgille upptagas av länsstyrelsen i
det län, där vederbörande fastighet är belägen. Kronan företrädes i dylika
frågor av kammaradvokatfiskalsämbetet. Någon viss tid, inom vilken inlösen
skall ha skett, har icke föreskrivits, med hänsyn bl. a. till att initiativet
tillkommer kronan. Ersättning för landgille skall utbetalas vid början
av det kalenderår, fr. o. m. vilket landgillet enligt laga kraftägande utslag
upphör att utgå.

I anledning av proposition nr 235/1937 anvisade riksdagen för budgetåret
1937/38 till Inlösen av landgille och landskyld ett förslagsanslag av
110 000 kronor, varav 10 000 kronor avsågos för inlösen av landgille. De
totala inlösningskostnaderna uppskattades i propositionen till sammanlagt

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

i runt tal 120 000 kronor. Då det ansågs lämpligt, att ett reservationsanslag
motsvarande totalkostnaderna anvisades för inlösen av landgille och då den
inlösen, som ägt rum under budgetåret 1937/38, motvägdes av stegrade
markegångspriser, hemställdes i 1938 års statsverksproposition, VII ht. p.
51, att för ändamålet måtte anvisas ett reservationsanslag av 120 000 kronor.
1938 års riksdag biföll denna hemställan.

Enligt beslut av 1942 års riksdag må förefintlig behållning å sistnämnda
anslag disponeras jämväl efter utgången av budgetåret 1941/42 för därmed
avsett ändamål (se 1942: VII ht. s. 38).

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län.

Med skrivelse den 29 januari 1949 har kammarkollegiet till Kungl. Maj :t
överlämnat en till kollegiet ställd, den 10 i samma månad dagtecknad framställning
från länsstyrelsen i Hallands län, vari länsstyrelsen — med förmälan
att länsstyrelsen enligt under år 1948 meddelade utslag angående
fastställelse av ersättning för inlösta landgillen hade att i början av innevarande
år utbetala sammanlagt 29 247 kronor 45 öre i dylik ersättning
samt att reservationen å förenämnda anslag vid ingången av budgetåret
1948/49 utgjort 7 350 kronor 91 öre — begärt upplysning av kollegiet, huru
länsstyrelsen skulle förfara med ifrågavarande utbetalning. Kammarkollegiet
har i sin förenämnda skrivelse på grundval av inom kollegiet företagna
beräkningar rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för
samtliga fyra länsstyrelser hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana
åtgärder, att ett ytterligare belopp av 250 000 kronor snarast möjligt
måtte ställas till förenämnda länsstyrelsers disposition för inlösen av landgillen.
Enligt nämnda beräkningar skulle under år 1949 utbetalas ett inlösenbelopp
av sammanlagt 40 493 kronor 40 öre på grund av redan meddelade,
laga kraftvunna utslag. Till länsstyrelserna ingivna framställningar,
som ännu ej prövats, beräknades draga en kostnad av 77 480 kronor 50
öre. Slutligen beräknades ersättningar för landgillen, å vilka uppgift inkommit
men vilka ännu icke närmare utretts, belöpa sig till 129 590 kronor
75 öre. Medelsbehovet skulle följaktligen uppgå till sammanlagt 247 564
kronor 65 öre, varifrån avginge reservationen å 7 350 kronor 91 öre. Med tanke
på förändringar i markegångsprisen borde emellertid enligt kollegiets mening
beloppet avrundas till 250 000 kronor. Kollegiet har slutligen uttalat,
att den avsevärda stegringen utöver det ursprungligen beräknade totalbeloppet
å 120 000 kronor torde bero icke blott på höjda markegångspriser
utan även därpå att de uppgifter som legat till grund för beräkningarna
i propositionen nr 235/1937 varit ofullständiga.

Genom beslut den 11 februari 1949 bar Kungl. Maj :t — med anledning
av förenämnda framställning från länsstyrelsen i Hallands län — bemyndigat
länsstyrelsen att förskottsvis av omhänderhavande medel utbetala
29 247 kronor 45 öre samt föreskrivit, att Kungl. Maj :t framdeles ville anvisa
medel för återbetalning av ifrågavarande förskott.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Departementschefen. På grund av vad kammarkollegiet anfört synas ytterligare
medel böra äskas för inlösen av landgillen. Mot kollegiets beräkningar
härutinnan har jag ingen erinran. Hela det av kollegiet begärda beloppet
å 250 000 kronor torde dock icke redan nu behöva anvisas. Ett anslag
å 150 000 kronor torde vara tillräckligt för att täcka det aktuella behovet.
Anslaget bör givas formen av ett reservationsanslag.

.lag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inlösen av landgille å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag av
150 000 kronor.

E. Diverse.

[3.] 7. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Förevarande anslag
är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 450 000 kronor.
Såsom jag framhöll vid anmälan av årets statsverksproposition, sjunde huvudtiteln,
punkten 69, pågår f. n. inom finansdepartementet ett utredningsarbete
av delvis mycket kostnadskrävande natur. Bland större utredningar
må nämnas 1944 års allmänna skattekommitté, sambeskattningssakkunniga,
1947 års taxeringssakkunniga, 1947 års skogstaxeringssakkunniga, 1948 års
blankettkommitté, 1948 års statistikutredning och utredningen angående gällande
budgeträtt och nuvarande budgetpraxis. Belastningen på anslaget uppgick
vid utgången av februari 1949 till i runt tal 430 000 kronor. Inberäknat
reservation från budgetåret 1947/48 återstod å anslaget vid nämnda tidpunkt
endast ett belopp av omkring 130 000 kronor. Med ledning av uppgifter,
som i februari 1949 inhämtats från under finansdepartementet arbetande
kommittéer och utredningar, torde medelsförbrukningen å anslaget
under återstoden av budgetåret bortsett från tryckningskostnader kunna beräknas
till omkring 60 000 kronor för månad. Därutöver torde medel böra
beräknas till bestridande av kostnaderna för under våren 1949 tillkomna
utredningar beträffande frågorna om en allmän översyn av gällande uppbördssystem,
om de kommunala ortsavdragen och om en allmän översyn
av gällande bestämmelser rörande folkbokföringsväsendet. Med hänsyn till
det anförda synes förstärkningen av anslaget ej kunna sättas till lägre belopp
än 150 000 kronor.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett
reservationsanslag av 150 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag ap. protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, och statsrådet
Quensel anmäla härefter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande
ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49, statsrådet Quensel beträffande punkten 1
samt statsrådet Weijne beträffande punkterna 2—7. Föredragandena anföra
därvid följande.

C. Kyrkliga ändamål.

[!•] 8 b- Bidrag till reparation av Västerås domkyrka. Till detta ändamål
anvisades å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 ett reservationsanslag
av 17 500 kronor. Beloppet var avsett som bidrag till kostnaderna för
reparation av tornspiran å domkyrkan, vilka kostnader beräknats uppgå
till 70 000 kronor. Av dessa kostnader i övrigt avsågos 35 000 kronor skola
bestridas av Västerås och Lundby församlingars kyrkliga samfällighet och
17 500 kronor genom ett statligt amorteringslån till domkyrkan.

I skiivelse den 27 december 1948 har domkgrkokommissionen i Västerås,
under framhållande att det efter hand visat sig nödvändigt att omedelbart
företaga en genomgripande reparation även av klockstolarna, anhållit om
ytterligare bidrag av statsmedel med i runt tal 4 700 kronor för ändamålet.
Kommissionen har anfört huvudsakligen följande.

Reparationsarbetena påbörjades den 27 maj 1947. Efter hand visade det
sig, att de stora skadorna på bl. a. konsollerna, som till 2/3 måste ommuras,
till stor del berodde på att klockstolarna genom röta och sprickning voro
8 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

så skadade, att de på södra sidan vilade mot tornmuren. Ringningen skulle
härigenom i fortsättningen komma att äventyra beståndet av jämväl de
under utförande varande reparationerna.

Under sådana förhållanden blev det nödvändigt att omedelbart företaga
en genomgripande reparation även av ldockstolarna. En sådan var icke medtagen
vid uppskattningen av kostnaderna till 70 000 kronor. Enligt arbetschefens
beräkning krävdes härför ett tilläggsanslag på förslagsvis 6 000 kronor.
Efter framställning från domkyrkokommissionen anslog kyrkliga samfälligheten
sagda belopp.

Av den slutrapport, som arbetschefen, byråingenjören i byggnadsstyrelsen
S. Brådhe, lämnat domkyrkokommissionen sistlidna 21 december, framgår,
att de 6 000 kronor, som kyrkliga samfälligheten sålunda ställt till förfogande,
icke varit tillfyllest, utan att en brist på 4 678 kronor 45 öre föreligger.

Med hänsyn till att å ena sidan domkyrkan saknar medel till bristens täckande
och därjämte häftar i skuld lör drygt 125 000 kronor och å andra
sidan pastoratet, utöver de 35 000 kronor, som i nådiga brevet den 30 december
1946 förutsattes, lämnat ytterligare bidrag med såväl 6 000 kronor till
klockstolarnas reparation som 3 800 kronor till urtavlornas och vissa dekorationers
förgyllning i samband med restaureringsarbetet samt 2 000 kronor till
ombyggnad av domkyrkans arkiv, således sammanlagt 11 800 kronor, får
domkyrkokommissionen hos Eders Kungl. Maj :t anhålla om ytterligare bidrag
av statsmedel med felande 4 678 kronor 45 öre.

Departementschefen. Med hänsyn till vad domkyrkokommissionen i ärendet
anfört har jag funnit skäligt, att staten lämnar visst ytterligare bidrag till
domkyrkans reparation. Av de beräknade merkostnaderna härför, i runt tal
10 700 kronor, har den kyrkliga samfälligheten bestridit 6 000 kronor. Jag
anser mig böra tillstyrka, att ett anslag av 4 700 kronor för ändamålet anvisas
å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till reparation av Västerås domkyrka å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 700
kronor.

E. Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.

[2.] Lunds universitet: Omkostnader. Med bifall till i propositionen 1947:
272 (s. 415 f.) framlagt förslag anvisade 1947 års riksdag under förevarande
anslag en särskild anslagspost å 25 000 kronor till Inredningsarbeten för
den prekliniska tandläkarutbildningen in. in. Medelsanvisningen föranleddes
av att vissa inredningsarbeten in. in. vore erforderliga inom de medicinsk-kemiska,
patologiska, histologiska och fysiologiska institutionerna för
att tillgodose det genom den vid universitetet bedrivna praktiska tandläkarutbildningen
uppkomna behovet av ökade undervisningslokaler, förvaringsskåp
m. m.

Universitetets drätselnämnd har nu hemställt om anvisande av ytterligare
35 000 kronor för ifrågavarande ändamål. Nämnden har därvid meddelat,

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

att de utredningar och kostnadsberäkningar, som legat till grund för universitetets
tidigare framställning om anslag, på grund av brådskan vid ärendets
behandling blivit synnerligen ungefärliga. Allteftersom inredningsarbetet
framskridit, hade det visat sig, att kostnaderna bleve betydligt högre än
som från början beräknats och komme, när de begärda arbetena bleve färdiga,
att med i runt tal 35 000 kronor överskrida det beviljade anslaget.

Större akademiska konsistoriet och kanslern ha hemställt om bifall till
framställningen.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgår ha de inredningsarbeten
för den preldiniska tandläkarutbildningen in. m. vid Lunds universitet,
vartill av 1947 års riksdag 25 000 kronor anvisats under universitetets
omkostnadsanslag, visat sig draga väsentligt större kostnader än som från
början beräknats. Efter att närmare ha tagit del av de arbeten, som utförts,
bär jag ansett mig böra godtaga de vidtagna åtgärderna och har icke heller
funnit anledning till erinran mot de slutliga kostnadsberäkningarna, vilka
sluta på i runt tal 60 000 kronor. Jag förordar, att den till 35 000 kronor
uppgående merkostnaden må bestridas från det för innevarande budgetår
anvisade omkostnadsanslaget för universitetet och därvid redovisas särskilt.
Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att ifrågavarande merkostnad för vissa inredningsarbeten
för den prekliniska tandläkarutbildningen
in. m. må bestridas från det för budgetåret 1948/49 anvisade
förslagsanslaget till Lunds universitet: Omkostnader med
högst 35 000 kronor.

[3.] 9 b. Utrustning av en undertryckskammare m. m. vid akademiska sjukhuset
i Uppsala. För budgetåret 1946/47 anvisade riksdagen ett reservationsanslag
av 390 000 kronor till flygmedicinsk forskning. Av detta anslag avsåg
ett belopp av 20 000 kronor inrättande av en klimatkammare vid fysiologiska
institutionen vid universitetet i Uppsala. Beträffande skälen för denna
medelsanvisning torde få hänvisas till propositionen 1946: 273, s. 188 ff. Såsom
därav framgår hade i anslaget också inräknats medel för inrättande
av undertryckskammare vid universitetet i Lund (50 000 kronor) och vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet (100 000 kronor). I detta sammanhang
må även erinras om att en undertryckskammare tidigare inrättats vid
gymnastiska centralinstitutet.

Efter framställning av vederbörande universitetsmyndigheter i Uppsala
bär kanslern för rikets universitet hemställt, att för uppförande av en undertryckskammare
och en klimatanläggning i den under byggnad varande öronkliniken
vid akademiska sjukhuset i Uppsala måtte på tilläggsstat för innevarande
budgetår anvisas ett anslag av 95 500 kronor, varav 15 000 kronor
till byggnadsarbeten och 80 500 kronor till utrustning. Därvid har förutsatts,

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

att förutnämnda belopp av 20 000 kronor, vilket ännu icke tagits i anspråk,
skulle få disponeras för inrättandet av klimatanläggningen.

Av den till grund för anslagsäskandet liggande framställningen av medicinska
fakulteten inhämtas bland annat:

Den avsedda klimatanläggningen vid fysiologiska institutionen har ej kunnat
komma till utförande i brist på lämplig lokal.

Fakulteten har tidigare framhållit önskvärdheten av att också Uppsala
universitet bereddes tillfälle till flygmedicinsk forskning samt påpekat, att
lämpliga lokaler för undertryckskammare kunde ställas till förfogande i
den blivande öronkliniken vid akademiska sjukhuset, varest stort intresse
för flygmedicinska problem förefunnes. Vederbörande institutionsföreståndare
ha nu överenskommit om att föreslå inrättande av klimatanläggningen
i öronklinikbyggnaden. För dess ändamålsenliga konstruktion erfordras
dock ytterligare medel än de hittills beviljade. Det klinisk-teoretiska samarbete,
som härigenom inledes, kan än mer utvecklas genom tillkomsten
av en undertryckskammare på samma plats, samtidigt som kombinationen
av dessa båda anläggningar från vetenskaplig synpunkt är utomordentligt
värdefull. En viktig faktor i detta sammanhang är, att yngre vetenskapsidkare
från universitetet, vilka redan dokumenterat sig som framgångsrika
forskare, stå redo att bearbeta och fördjupa sig i olika problem inom
flygmedicin och klimatforskning, vilka äro föremål för intensivt studium
utomlands.

Den planerade undertryckskammaren har avsetts skola placeras
i kulvertvåningen i öronklinikens behandlingsflygel. Själva kammaren
skulle utgöras av en liggande plåtcylinder med en utvändig diameter av
2,75 meter och en längd av 3,3 meter. Kostnaderna ha preliminärt beräknats
på följande sätt:

Undertryckskammare .................................. kronor

Utrustning och inredning i kammaren .................. »

Utrustning i observations- och manöverrum .............. »

Luftevakueringsanläggning ............................ »

Syrgasutrustning och ventiler .......................... »

Kontroll och installation................................ »

Summa kronor 55 500.

Kammaren skulle till väsentlig del kunna utföras i svenskt material. Från
utlandet skulle egentligen endast pumpaggregatet för minskningen av lufttrycket
behöva importeras.

Vad angår klimatanläggningen, kan ett försöksrum, som tilllåter
noggrann reglering av temperatur, värmestrålning, fuktighet, luftströmmar
och ventilation, finna mångsidig användning inom fysiologisk och hygienisk
forskning. Beklädnadsfysiologisk forskning har bedrivits vid fysiologiska
institutionen men måst nedläggas av brist på ett klimatiserat laboratorium.
I klimatkammaren skulle bland annat kunna studeras luftburen
smitta och medel däremot samt »drag».

Klimatanläggningen skulle omfatta tre rum och förläggas till anvisat utrymme
i öronkliniken. För anläggningen har uppgjorts följande preliminära
kostnadsberäkning:

Klimatkammarens tekniska utrustning .................. kronor 40 000

Köldrum ............................................ » 15 000

Ledningar m. m................................ »_5 000

18 000
6 500
4 000
15 000
4 000
8 000

Summa kronor 60 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Då 20 000 kronor redan beviljats av riksdagen, skulle för klimatanläggningen
erfordras ytterligare 40 000 kronor.

För fysiologisk utrustning, avsedd för båda anläggningarna, erfordras
minst 25 000 kronor. Yrkande härom framlägges dock icke nu, enär möjligheter
att erhålla bidrag från annat håll i första hand skola prövas.

Universitetets drätselnämnd har anfört, att av det äskade beloppet 15 000
kronor borde anvisas som byggnadsanslag och 80 500 kronor som utrustningsanslag.
Då kostnaderna beräknats med hänsyn till att byggnadsarbetena
skulle utföras i samband med de pågående byggnadsarbetena för uppförande
av klinikbyggnaden och då vidare leveranstiden för erforderlig apparatur
vore mycket lång, har drätselnämnden ansett anslagen böra anvisas
på tilläggsstat för budgetåret 1948/49.

Flyg- och nav almedicinska nämnden har ansett det i hög grad önskvärt,
att universitetet i Uppsala bereddes tillfälle och möjligheter till flygmedicinsk
forskning. Såsom i första hand synnerligen angeläget har nämnden
betecknat anskaffandet av en klimatanläggning. På universitetets fysiologiska
institution, där en för nämndens verksamhet värdefull beklädnadsfysiologisk
forskning ägt rum, hade erfarenhet och sakkunskap på området
samlats. Nämnden, som ansett det för inrättande av en klimatkammare
år 1946 beviljade anslaget otillräckligt, har förklarat sig livligt tillstyrka
framställningen om ytterligare anslag för uppförande av en klimatanläggning.
Nämnden har också uttalat sig för anskaffande av en undertryckskammaranläggning
till universitetet men ansett även andra forskningsuppgifter
än de avsedda oto-rhino-laryngologiska böra bli tillgodosedda genom
anläggningen. Därjämte har nämnden förutsatt, att det forskningsarbete,
som kunde komma att utföras med hjälp av anläggningen, på lämpligt
sätt samordnades med den övriga flygmedicinska forskningen i landet. Vid
behov borde anläggningen även kunna tagas i anspråk för undersökningar
av personal från flygflottiljen och flygkadettskolan i Uppsala.

Departementschefen. Under de senare åren ha åtgärder vidtagits för
åstadkommande av en flygmedicinsk forskning i vårt land. Såsom av propositionen
1946: 273 framgår har denna forskning ansetts höra i första hand
knytas till universitetens, karolinska institutets och gymnastiska centralinstitutets
fysiologiska institutioner. För Uppsala-universitetets vidkommande
har avsetts, att dess fysiologiska institution tills vidare skulle medverka
endast i begränsad omfattning, nämligen genom undersökningar i
klimatkammare. Orsakerna härtill ha främst varit brist på lämpliga lokaler
och ringa tillgång på speciellt flygmedicinskt inriktade forskare. Det har
emellertid förutsatts, att frågan om institutionens medverkan kunde komma
i ett nytt läge, sedan förhållandena i dessa avseenden ändrats.

Enligt det nu föreliggande förslaget skulle frågan om lokaler för flygmedicinsk
forskning vid universitetet i Uppsala lösas genom alt i den under
uppförande varande öronkliniken vid akademiska sjukhuset inrättas en
klimatkammare och en undertryckskammare, vilka även skulle användas
för undersökningar inom de vetenskapsgrenar, för vilka kliniken är avsedd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

I fråga om klimatkammaren innebär förslaget en utvidgning av vad som
beslutats av 1946 års riksdag, då 20 000 kronor anvisades för inrättande av
en klimatkammare vid fysiologiska institutionen i Uppsala. Anordnandet av
en undertryckskammare i Uppsala bär däremot icke tidigare närmare dryftats.
Vad angår de personliga förutsättningarna för en flygmedicinsk verksamhet
i Uppsala må framhållas, att tillgången på flygmedicinskt inriktade
forskare därstädes under senare år ökat avsevärt. I likhet med flyg- och
navalmedicinska nämnden bär jag därför ansett mig böra tillstyrka den
föreliggande framställningen. Vad nämnden anfört rörande användningen
av undertryckskammaren och forskningsverksamhetens bedrivande torde
dock böra beaktas.

Kostnaderna för inrättande och utrustning av undertryckskammaren och
klimatanläggningen ha beräknats till sammanlagt 115 500 kronor, varav
dock 20 000 kronor avsetts skola gäldas genom ianspråktagande av förutnämnda
år 1946 anvisade belopp. Jag bär icke funnit anledning till erinran
häremot. Enligt vad jag inhämtat skulle ytterligare kostnader uppkomma,
om nu ifrågavarande arbeten icke komme till stånd samtidigt med pågående
byggnadsarbeten för öronkliniken utan utföras senare. Av det nu erforderliga
tilläggsbeloppet, 95 500 kronor, torde 15 000 kronor, avseende byggnadskostnader,
böra uppföras såsom investeringsanslag och 80 500 kronor,
avseende utrustning, böra utgå såsom reservationsanslag; om anvisande av
investeringsanslaget gör jag framställning i annat sammanhang denna dag.
Anslagen torde böra uppföras på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Utrustning av en undertrgckskammare m. m. vid
akademiska sjukhuset i Uppsala å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag av
80 500 kronor.

[4.] 14 a. Inredning och utrustning av genetiska institutionen vid Lunds
universitet. Till nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet i
Lund anvisade 1946 års riksdag för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag
av 490 000 kronor. I det förslag till byggnadsarbetenas utförande, som
låg till grund för nämnda medelsanvisning, hade vinden till byggnaden utformats
på ett sådant sätt, att reservrum i framtiden kunde inredas därstädes.
På grund härav hade taket givits en något brantare lutning och takkupor
anordnats. Byggnadstillstånd för uppförande av byggnaden har ännu
ej meddelats.

Till inredning och utrustning av ifrågavarande institution har för budgetåret
1947/48 anvisats 190 000 kronor.

I skrivelse den 11 december 1948 har kanslern tillstyrkt en av större akademiska
konsistoriet i Lund gjord framställning om anvisande av dels 75 600
kronor för bekostande av fast skåp- och hyllinredning i genetiska institu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

tionens nybyggnad dels ock 33 000 kronor för inredande av arbetsrum å
vindsvåningen i samma byggnad.

Institutionsföreståndaren, professorn A. Muntzing, har erinrat, alt kostnaden
för fasta skåp och hyllor ej inkluderats vare sig i det av riksdagen
för byggnadens uppförande anvisade anslaget eller i de för inredning och
utrustning av institutionen anvisade anslagsmedlen.

Detaljutformningen av den nu förordade inredningen framgår av i ärendet
bifogade ritningar. I det beräknade beloppet, 75 600 kronor, ingår även
kostnaden för erforderlig skåp- och hyllinredning i de arbetsrum i vindsvåningen,
som tillika föreslås inredda.

Förslaget om inredning av arbetsrum i vindsvåningen har motiverats med
tillkomsten under senare år av flera nya befattningar vid institutionen. Institutionsföreståndaren
framhåller, att, sedan ritningarna till nybyggnaden
uppgjorts, den fasta staben vid institutionen utökats med 7 befattningshavare,
varjämte professorn A. Håkansson erhållit en personlig forskningsassistentbefattning
och ytterligare ett laboratoriebiträde kunde väntas tillkomma
nästa budgetår. För beredande av utrymme för denna ökade personal
föreslås åtta arbetsrum inredda i vindsvåningen, vilket beräknas medföra
en merkostnad för byggnadens uppförande med 33 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot den föreslagna vindsinredningen
och har funnit den beräknade kostnaden härför skälig.

Departementschefen. Byggnadstillstånd till uppförande av nybyggnad för
genetiska institutionen, vartill medel anvisats av 1946 års riksdag, torde
komma att meddelas inom en relativt nära framtid. Med hänsyn härtill bör
ställning nu tagas till den ändring i de ursprungliga byggnadsplanerna, som
av universitetsmyndigheterna ifrågasatts och som innebär, att vinden, som
från början avsetts som reservutrymme, redan nu skulle inredas för att
bereda plats för den under de senaste åren starkt ökade personalen vid
institutionen. Det synes lämpligt, att dessa åtgärder vidtagas i samband
med byggnadens uppförande. Till bestridande av den härför beräknade merkostnaden,
33 000 kronor, torde investeringsanslag böra anvisas å tilläggsstat
för innevarande budgetår. Jag gör i annat sammanhang denna dag hemställan
härom.

I samband härmed torde även böra upptagas frågan om anvisande av ytterligare
medel till inredning och utrustning av den genetiska institutionen,
inberäknat de nu till inredning föreslagna vindsutrymmena. De förebragta
kostnadsberäkningarna för anskaffning av skåp och hyllor ha icke givit
mig anledning till erinran. Jag förordar därför anvisande i förevarande sammanhang
av det begärda beloppet, 75 600 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Inredning och utrustning av genetiska institutionen
vid Lunds universitet å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 75 600
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

K. Folkbildningsåtgärder i övrigt m. m.

[5.] 4 a. Bidrag till ekonomisk studie- och upplysningsverksamhet. I skrivelse
den 23 december 1948 har arbetarnas bildningsförbund framhållit, att
de ekonomiska frågornas ökade aktualitet skapat ett intresse, som gjort det
synnerligen önskvärt och nödvändigt att åstadkomma en omfattande ekonomisk
upplysningsverksamhet. Då de anslagsmedel, som för budgetåret
1948/49 tilldelats studieförbunden för föreläsningar i anslutning till lokalt
organiserat studiearbete, vilka förmedlas av ABF, redan vore förbrukat, har
förbundet anhållit om ett särskilt anslag å 62 000 kronor, varav 60 000 kronor
till föreläsningsförmedlingen som bidrag till föreläsningar och 2 000
kronor som bidrag till en korrespondenskurs.

Skolöverstyrelsen har med vissa förbehåll tillstyrkt framställningen. Överst
yreisen har anfört:

Överstyrelsen vill för sin del understryka betydelsen av en studie- och
upplysningsverksamhet, som i nuvarande brydsamma ekonomiska läge ger
insikt i de ekonomiska sammanhangen och i vida kretsar sprider förståelse
för den ekonomiska situationens problem och krav. Överstyrelsen kan emellertid
icke underlåta att i viss mån ställa sig tveksam till möjligheterna att
få en så god anslutning av deltagare, att verksamheten verkligen fyller sin
uppgift, och vill i detta sammanhang erinra om att de krisföreläsningar, som
med särskilt anslag anordnades under krigsåren, i en del fall tilldrogo sig
ett så ringa intresse, att de förväntningar man ställt på detta arrangemang
icke alltid infriades. Förutsättningen för att staten genom bidrag skall stödja
den av ABF ifrågasatta upplysningsverksamheten bör givetvis vara, att intresset
är så stort hos allmänheten och att verksamheten får en sådan god
tillslutning, att garantier skapas för ett gott resultat och en nyttig användning
av medlen.

Enligt planerna för den föreslagna föreläsningsverksamheten skulle föreläsningar
anordnas dels som sedvanliga föreläsningskurser, dels vid »rundabordskonferenser»,
en form som avser att samla större skaror lyssnare än
eljest, dels vid informationskonferenser för studieledare och dels vid enskilda
organisationers möten. I sistnämnda fall skulle således föreläsningarna
jämställas med den föreläsningsverksamhet, som bedrives dels i samband
med central kursverksamhet, dels i allmän studiecirkel och dels som allmän
sexualhygienisk upplysningsverksamhet, där statsbidrag utgår med medgivande
att föreläsningarna ej behöva vara offentliga. Med hänsyn till att ökade
möjligheter synas föreligga att nå ett större antal åhörare, om föreläsningarna
kunde förläggas till organisationernas ordinarie sammankomster,
och då behovet av ekonomisk upplysning är synnerligen framträdande just
bland dessa grupper, vill överstyrelsen tillstyrka, att bidrag må kunna utgå
till föreläsningar även på icke offentliga möten. Som villkor för statsbidrag
till denna föreläsningsverksamhet bör gälla, att föreläsarna skola väljas ur
av överstyrelsen godkända kataloger eller eljest vara av överstyrelsen på
förhand godkända.

I skrivelsen hemställes även om ett bidrag på 2 000 kronor till en korrespondenskurs
i aktuella ekonomiska frågor, som skall utgivas av Brevskolan
och vara tillgänglig för alla. Bidraget avser att till omkring 40 %
täcka de fasta kostnaderna, d. v. s. kostnaderna för tryckning och författararvoden
och medföra en motsvarande sänkning av kurskostnaden. Då ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b.

nom denna korrespondenskurs ett lämpligt studiematerial kan erhållas, vill
överstyrelsen tillstyrka detta bidrag, under förutsättning att överstyrelsen
efter granskning av korrektur godkänner kursbrevens innehåll och priskontrollnämnden
granskar och godkänner kostnadskalkylen.

Kostnaden för den planlagda föreläsningsverksamheten, innefattande föreläsarnas
arvoden, resor och traktamenten, har beräknats till 70 000 kronor.
Arvodena ha därvid beräknats efter dem som sedvanligen utgå för populärvetenskapliga
föreläsningar, nämligen 45 kronor för enkel och 60 kronor
för dubbel föreläsning, samt 15 kronor för s. k. frågetimme. Den vanligaste
formen torde bli dubbelföreläsning eller enkel föreläsning med frågetimme.
Resekostnaderna ha beräknats till i genomsnitt 60 kronor per föreläsning,
beroende på att föreläsarna i regel komma att tagas från Stockholm. Traktamenten
skola utgå efter av ABF:s föreläsningsförmedling tillämpade
grunder, 23 kronor per dygn eller 13 kronor per dag och 10 kronor per natt.
Under förutsättning att till varje föreläsning, vare sig den omfattar dubbelföreläsning
eller enkel föreläsning med frågetimme, utgår ett förläsararvode
på 60 kronor, en resekostnad på i genomsnitt 60 kronor och traktamentsersättning,
omfattande ett dygn och en dag, på i genomsnitt 36 kronor, skulle
varje föreläsning draga en kostnad av (60 + 60 + 36 =) 156 kronor. Om
minst 400 föreläsningar anordnades, skulle den totala kostnaden bliva 62 400
kronor. Då emellertid en viss marginal är nödvändig för att tillgodose önskemål
om fler än de beräknade 400 föreläsningarna och då rese- och traktamentskostnader
kunna komma att överstiga den härför beräknade summan,
anser överstyrelsen den beräknade totalkostnaden vara skälig.

De lokala arrangörerna skola betala en avgift av 25 kronor per föreläsning
(även dubbelföreläsning) och svara för hyra och andra lokala utgifter. Då
kostnadsramen medgiver minst 400 föreläsningar, beräknas ca 10 000 kronor
inflyta genom avgifterna, varför ABF hemställer om statsbidrag på
60 000 kronor. För att denna upplysningsverksamhet skall komma till stånd,
synes starka skäl tala för att de lokala arrangörerna ej betungas med högre
kostnader än de föreslagna. Överstyrelsen vill härvid erinra om att det särskilda
statsbidraget till allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet medgiver,
att föreläsaren erhålles utan kostnad för arrangörerna.

Med anledning av de erinringar överstyrelsen härovan framfört synes det
överstyrelsen vara lämpligt att Kungl. Maj :t, för den händelse föreliggande
framställning bifalles, föreskriver, att upplysningsverksamheten skall stå
under kontroll av överstyrelsen och ABF och att anslaget ställes till förfogande
endast i den mån inkomna rapporter ge vid handen, att verksamheten
bedrives med tillfredsställande resultat. Vidare synes statsbidraget
böra vara tillgängligt för alla godkända studieförbund, som önska anordna
föreläsningar i aktuella ekonomiska frågor.

Departementschefen. .Tåg anser i likhet med överstyrelsen, att den ifrågasatta
ekonomiska upplysningsverksamheten skulle kunna i händelse
av tillräcklig anslutning bli av stor betydelse. Jag har därför ansett mig
böra biträda den gjorda framställningen. För ändamålet torde å tilläggsstat
för innevarande budgetår böra anvisas ett reservationsanslag av 62 000
kronor. Jag vill framhålla, att den planerade upplysningsverksamheten icke
är avsedd att bli en årlig anordning utan får betraktas som en tillfällig åtgärd.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående anslagets disposition. I anslutning till vad överstyrelsen
anfört vill jag framhålla, att ett utnyttjande av anslaget givetvis bör komma

Kungi. Maj:ts proposition nr 125.

i fråga endast, om anslutningen till verksamheten blir så god, att densamma
verkligen kan väntas fylla en uppgift. Verksamheten torde böra stå under
kontroll av överstyrelsen och ABF. Vidare bör givetvis statsbidraget vara
tillgängligt för alla godkända studieförbund, som önska anordna föreläsningar
i aktuella ekonomiska frågor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till ekonomisk studie- och upplysningsverksamhet
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 62 000 kronor.

N. Diverse.

[6.] 17. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Åttonde huvudtitelns
kommittéanslag är för innevarande budgetår uppfört med 790 000
kronor. Inom departementet pågår för närvarande ett omfattande och delvis
mycket kostnadskrävande utredningsarbete. Sålunda kan nämnas, att
vid ingången av år 1949 33 utredningar voro i verksamhet, bland vilka
märkas 1946 års skolkommission, 1945 års universitetsberedning, handelsutbildningskommittén,
nationalinuseiutredningen, 1947 års musikutredning,
1948 års konstutredning, 1948 års tekniska skolutredning, bokutredningen
m. fl. Under år 1949 ha vidare hittills tillkallats sakkunniga för, bland annat,
utredning av de juridiska och statsvetenskapliga examina, för översyn
av filmgranskningsverksamheten m. in., för vidare förhandlingar med Stockholms
stad och Malmö stad rörande tandläkarhögskolorna samt för fortsatt
beredning av frågan om riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling.
Jag avser dessutom att före budgetårets utgång inhämta Kungl. Maj :ts
bemyndigande att tillkalla sakkunniga för vissa ytterligare utredningsarbeten.

Den 1 mars 1949 utgjorde behållningen å anslaget i runt tal 272 000 kronor.
Med hänsyn till vad jag anfört rörande det pågående och planerade utredningsarbetet
inom departementet kan det förutses, att detta belopp icke kommer
att vara tillräckligt. En viss förstärkning av anslaget synes därför erforderlig.
Jag förordar, att för ändamålet anvisas ytterligare 100 000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

[7.] 18. Extra utgifter. Åttonde huvudtitelns anslag till detta ändamål är
för innevarande budgetår uppfört med 175 000 kronor. Vid budgetårets början
fanns enligt budgetredovisningen en reservation å i runt tal 70 000 kronor,
vilken dock var endast skenbar, enär dispositionsbeslut tidigare med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

delats beträffande nämnda anslagsmedel, ehuru utbetalning ej skett före
budgetårsskiftet. Vid början av mars 1949 utgjorde de odisponerade medlen
av detta anslag endast i runt tal 30 000 kronor. Då anslaget regelmässigt
belastas av vissa årligen återkommande utgifter av skilda slag, vilka icke
ansetts vara av sådan natur, att särskilda anslagsmedel för ändamålet bort
anvisas under åttonde huvudtiteln, och därjämte av en mängd tillfälliga och
ofta brådskande utgifter av engångsnatur, kan det förutses, att de tillgängliga
anslagsmedlen icke komma att vara tillräckliga för budgetåret. Det må
vidare framhållas, att förevarande anslag sannolikt kommer att behöva
tagas i anspråk även för bestridande av vissa utgifter av beskaffenhet att
närmast böra bestridas från anslaget till främjande av internationellt-kulturellt
samarbete, enär detta senare anslag redan är i det närmaste förbrukat.
Jag anser mig därför böra förorda en förstärkning av anslaget till
extra utgifter med 50 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Extra utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 50 000
. kronor.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Hans Åke Karlström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler härefter
under jordbruksdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför därvid
följande.

J. Skogsväsendet.

[1.] 19. Byggnads- och underhållsarbeten vid statens skogsskolor. Under
denna anslagsrubrik anvisade 1948 års riksdag för budgetåret 1948/49 ett
reservationsanslag av 110 700 kronor (IX HT 1948 p. 134; r. skr. nr 9).
Härav beräknades 85 000 kronor för ombyggnad av gamla skolhuset vid
Bispgårdens skogsskola.

I skrivelse den 1 februari 1949 har domänstyrelsen hemställt, att under
förevarande anslag måtte för budgetåret 1948/49 anvisas dels ytterligare
25 000 kronor för slutförande av nämnda ombyggnad jämte vissa kompletteringsarbeten
i anslutning härtill, dels 5 225 kronor för vidtagande av
oundgängligen nödvändiga reparationsarbeten m. m. i skolbyggnaden vid
Kolleberga skogsskola. Domänstyrelsen har tillika framhållit, att — därest
ifrågavarande medel icke kunde anvisas i detta sammanhang — styrelsen
med hänsyn till nödvändigheten av att berörda arbeten utfördes under innevarande
år ansåge sig ur domänfonden böra förskottera för ändamålet
erforderliga medel och upptaga desamma i sina anslagsäskanden för budgetåret
1950/51.

Beträffande Bispgårdens skogsskola har domänstyrelsen anfört,
att det för ombyggnaden anvisade beloppet i stort sett varit förbrukat

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

vid årsskiftet, men att vissa arbeten återstode, innan ombyggnaden vore
slutförd. Orsakerna till att den beräknade kostnadsramen icke kunnat hållas
vore flera. Sålunda hade utgrävningen av källarvåningen i sten och mycket
hård pinnmo dragit betydligt större kostnader än som beräknats. Byggnadens
beskaffenhet hade varit avsevärt sämre än man väntat, vilket medfört
oförutsedda men nödvändiga reparationer och förbättringar. Under byggnadstiden
hade vidare barackbostäder för kökspersonal och elever samt
särskild barack för undervisningen inomhus måst anordnas, vilket icke förutsetts
i den ursprungliga ombyggnadsplanen och förorsakat ytterligare utgifter.
Slutligen hade timpenningen för såväl byggnads- som grovarbetare
stigit under år 1948.

Styrelsen har beräknat, att slutförandet av ifrågavarande ombyggnadsarbete
i planerad och oundgängligen nödvändig omfattning komme att draga
en kostnad av 21 000 kronor utöver tidigare anvisat anslag. Därjämte återstode
utförandet av vissa andra nödvändiga anläggningar och arbeten i
samband med ombyggnadsarbetet såsom anordnande av reningsbrunnar för
avlopp, bortrivning av gamla avträdet med slaskhus, klädning av bastuns
väggar med härdade fiberplattor för värmeisolering samt diverse inredning
i mangelrum, torkrum och elevernas garderober. Kostnaderna för sistnämnda
arbeten uppskattades till 4 000 kronor.

Beträffande Kolleberga skogs skola har domänstyrelsen erinrat
om att styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1949/50 föreslagit,
att gamla skolhuset skulle ombyggas och en ny byggnad, inrymmande
kök, matsal för eleverna och rum för samlingar in. in., uppföras. Styrelsen
hade därvid framhållit att skolhuset vore i otidsenligt skick samt saknade
tillräckliga utrymmen för undervisningens bedrivande och för hushållets
ändamålsenliga skötsel. Styrelsen hade vidare understrukit, att det för
undervisningen vid skolan vore högst angeläget, att byggnaden snarast möjligt
kunde ställas i fullgott skick och att en ny byggnad uppfördes i enlighet
med styrelsens förslag. Emellertid hade departementschefen i 1949 års statsverlcsproposition
uttalat, att med de ifrågasatta byggnadsarbetena vid nämnda
skola utan alltför stor olägenhet syntes kunna anstå tills vidare och att
någon medelsanvisning sålunda icke nu behövde ske.

Domänstyrelsen har nu anfört, att under senare år angelägna och nödvändiga
reparationer hade fått anstå i avvaktan på att den planerade omoch
tillbyggnaden av skolbyggnaden skulle komma till stånd. Botandet avvissa
brister kunde icke längre uppskjutas utan avsevärd skada å byggnaden
och men för driften vid skolan. Bland annat vore det absolut nödvändigt
att sätta in dubbelkopplade fönster i lektionssalen och matsalen samt att kläda
taken i matsalen och vissa elevrum med träfiberplattor. Dessa reparationer
komme icke att föregripa den tilltänkta om- och tillbyggnaden av skolhuset.
Enär den i köket befintliga spisen vore helt utbränd, erfordrades ny spisutrustning,
som jämväl kunde komma till användning i den blivande tillbyggnaden
av skolhuset.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Departementschefen. Med hänsyn till vad domänstyrelsen anfört i ärendet
torde ytterligare medel redan under innevarande budgetår böra ställas
till styrelsens förfogande för att möjliggöra, att ombyggnaden vid Bispgårdens
skogsskola slutföres. Mot styrelsens beräkning av medelsbehovet
har jag icke något att erinra. Jag förordar sålunda, att ett belopp av 25 000
kronor skall för ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för löpande
budgetår. Kostnaderna för reparationsarbeten in. m. i skolbyggnaden vid
Ivolleberga skogsskola anser jag däremot böra bestridas från det för budgetåret
1949/50 äskade reservationsanslaget till byggnads- och underhållsarbeten
vid statens skogsskolor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att till Byggnads- och underhållsarbeten vid statens skogsskolor
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

[2.] 23. Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Under denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 9 015 000 kronor.

I skrivelse den 28 februari 1949 har skogsstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
framlagt förslag till ökad medelsanvisning under
vissa anslag på skogsvårdens område, avseende såväl innevarande som nästkommande
budgetår. Skogsstyrelsen har sålunda hemställt, dels att å tillläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår skulle anvisas 400 000 kronor
till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt tillhopa 5 000 000
kronor under de särskilda skogsvårdsanslagen, dels ock att anslaget till
skogsvårdsstyrelsernas omkostnader skulle upptagas med 750 000 kronor
och de särskilda skogsvårdsanslagen med tillhopa 5 000 000 kronor högre
belopp för budgetåret 1949/50 är som föreslagits i årets statsverksproposition.
Till motivering av sina förslag bär styrelsen framhållit, att fara förelåge
för arbetslöshet bland skogsarbetarna, därest icke särskilda åtgärder
vidtoges. Härom har styrelsen anfört följande.

Den relativt ringa snötillgången under vintern har medfört, att drivningsarbetena
i skogen gått betydligt fortare än vanligt. I Norrland, övre
Svealand samt på det småländska höglandet, eller över huvud taget där
marken varit tjälad, ha såväl huggnings- som körningsarbetena kunnat utföras
under gynnsamma betingelser, medan inom vissa delar av landet den
ringa snötillgången i förening med otjälad mark försvårat körningarna. 1
stort sett bär betydligt mycket mer virke redan utdrivits från skogen än
som normalt är fallet vid denna årstid, och enligt uppgift av arbetsmarknadsstyrelsen
beräknas drivningssäsongen bliva 1 ä 2 månader kortare än
vanligt, varjämte höstens avverkningar beräknas bli jämförelsevis små.

Anförda förhållanden ha väckt vissa farhågor för arbetslöshet bland
skogsarbetarna. Även en temporär och relativt kortvarig arbetslöshet i skogen
kan lätt medföra, att skogsarbetarna söka sig över till andra näringsgrenar,
från vilka de icke utan svårighet kunna återvinnas till skogen. Med
hänsyn härtill och då skogsbruket under hela kristiden haft mindre god till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

gång på arbetskraft, kunna allvarliga följdverkningar befaras inträda för
skogsnäringen, därest icke särskilda åtgärder vidtagas i anledning av den
inträffade situationen.

Med anledning av det uppkomna läget hade, anför skogsstyrelsen vidare,
arbetsmarknadsstyrelsen kallat berörda parter till sammanträde. Därvid
hade överenskommits, att skogsstyrelsen skulle för det enskilda skogsbrukets
del uppgöra en plan över de skogliga arbeten, som lämpligen kunde
ifrågakomma till tryggande av sysselsättning för den fasta skogsarbetarstammen,
ävensom beräkna åtgången av de medel som kunde erfordras härför
under olika anslag. Den långt framskridna tiden hade dock icke medgivit
utarbetande av någon detaljerad plan. Emellertid funnes skogliga arbeten,
som utan längre varsel kunde igångsättas och som utan egentlig olägenhet
kunde påbörjas under eftervintern—våren. Hit hörde i första hand
s. k. sommarhuggning, röjningsgallring, hyggesrensningar och vissa vägarbeten
samt senare på våren skogsodlings- och dikningsarbeten ävensom betesanläggningar.
Beträffande dessa arbeten har skogsstyrelsen närmare anfört
i huvudsak följande.

Sommarhuggning kan med viss fördel påbörjas omedelbart efter vinterliuggningarnas
slut. De större skogsägarna — bolagen — torde därför i år
igångsätta sommarhuggningarna tidigare än eljest på egna skogar samt inom
tidigare inköpta rotposter. Därutöver torde igångsättande av sommarhuggningar
tidigare än eljest knappast kunna påräknas i någon större omfattning
på grund av den rådande ovissheten om blivande virkespriser. Hyggesrensning
kan igångsättas så snart marken är bar medan övriga återväxtåtgärder
— skogsodling, bränning m. in. — kunna utföras först senare på
våren eller sommaren. Hyggesrensning behöver verkställas på mycket stora
arealer. Det sagda gäller huvudsakligen marker, där ägarna äro skyldiga att
vidtaga produktionsåtgärder, och givet är att skogsvårdsstyrelserna böra
igångsätta en intensiv propagandaverksamhet för att inhämta något av eftersläpningen
i detta avseende, om arbetskraftstillgången så skulle medge.
En sådan intensifierad propagandaverksamhet medför ett visst ökat medelsbehov
för skogsvårdsstyrelserna till rese- och traktamentsersättningar. Men
härutöver torde en väsentligt ökad medelstilldelning erfordras till hållande
av förmän vid såväl hyggesrensningarnas som de senare skogsodlingarnas
utförande, då skogsvårdsstyrelsernas kostnader för sådan verksamhet icke
täckas av markägarnas bilrädesavgifter. Även för att stimulera till utförande
av röjningsgallring behövs ökad propaganda från skogsvårdsstyrelsernas
sida.

Under kristiden har underhållet av tidigare skogsdikningar, som utförts
med statsbidrag, blivit i hög grad eftersatt. Sådant underhåll äro markägarna
enligt kontrakt skyldiga att svara för, men på grund av den ringa
tillgången på arbetskraft i skogen ha skogsvårdsstyrelserna mångenstädes
ansett sig icke kunna utkräva underhåll i önskvärd omfattning. Givet är att
vid ökad tillgång på arbetskraft bristerna i detta avseende snarast böra
botas.

Även om åtgärderna till förebyggande av arbetslöshet i skogen i första
hand böra inriktas pa utförande av sådana arbeten, som markägarna lagenligt
ha att svara för, kan det vara lämpligt, och måhända nödvändigt för
att arbetslöshet skall undgås, att även utöka den verksamhet, som bedrives
med bidrag från statens skogsförbättringsanslag. Denna verksamhet gäller

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

skogsdikning, röjningsgallring i stavaskog och återväxtåtgärder, men beträffande
de sistnämnda i huvudsak enbart sådana som icke omfattas av reproduktionspiikten.
För samtliga dessa grupper av åtgärder finnas arbetsplaner
upprättade och en ökad medelstilldelning detta budgetår kan därför redan
under våren resultera i vidgad sysselsättning.

Vissa arbeten i samband med skogsvägbyggnad kunna utföras redan nu
utan hinder av årstiden, framför allt avverkning av skogen i väggatan. Först
när tjälen gått ur jorden kunna lämpligen markröjnings- och terrasseringsarbeten
påbörjas. Dessa utföras ofta bäst och billigast på så sätt att grovplanering
och jordflyttning göres med traktor, medan manuell arbetskraft användes
vid de efterföljande diknings- och justeringsarbetena in. in. En vägbyggnadsverksamhet,
som skall få någon väsentlig effekt för sysselsättning
av arbetslösa, blir därför relativt kapitalkrävande. Emellertid är tillgången på
utarbetade vägplaner så stor att det mycket väl låter sig göra att utvälja
objekt som äro särskilt lämpade ur sysselsättningssynpunkt.

Med stöd av norrländska produktionsanslaget har en omfattande planläggning
av betesanläggningar utförts och även om dessa arbeten ofta lämpa
sig för traktordrift är tillgången på objekt så god att — liksom beträffande
vägarna — det torde vara möjligt att utvälja ur sysselsättningssynpunkt väl
lämpade företag.

I anslutning till det anförda bar skogsstyrelsen framhållit, att det sålunda
inom olika skogliga verksamhetsgrenar i stor omfattning funnes arbeten
planlagda, vilka kunde igångsättas vid lämplig tidpunkt. Då någon arbetslöshet
av mera katastrofal karaktär icke förväntades, hade sådana åtgärder
som att anvisa medel under beredskapsanslaget icke ifrågasatts. Den lämpligaste
åtgärden i nuvarande läge syntes i stället vara, att genom ökad medelsanvisning
under de normala anslagen och med bibehållande av de vanliga
bidragsprocenterna vidga sysselsättningsmöjligheterna. Styrelsen har
anfört, att en sådan ökning av medelsanvisningen syntes nödvändig redan
för innevarande budgetår. Med hänsyn till farhågorna för arbetslöshet även
under instundande sommar och höst borde emellertid enligt styrelsens mening
jämväl anslagen för nästkommande budgetår uppräknas i förhållande
till vad som föreslagits i årets statsverksproposition.

Skogsstyrelsen har härefter övergått till en närmare beräkning av medelsbehovet
för ifrågavarande ändamål. Därvid har styrelsen till en början framhållit,
att det på grund av det labila läget vore utomordentligt svårt att
mera exakt uppskatta nämnda behov under de skilda anslagen. Styrelsens
beräkningar finge därför endast betraktas såsom approximativa. Beträffande
beräkningarna bar styrelsen härefter anfört följande.

Skogsstyrelsen behandlar till en början det ökade medelsbehovet för innevarande
budgetär. Vad först angår anslaget till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
kan redan nu förutses att det för Kungl. Maj :ts förfogande reserverade
beloppet till oförutsedda ändamål helt behöver tagas i anspråk för bestridande
av vissa automatiska kostnadsökningar, vilka sammanhänga med
den förutsatta normala verksamheten. Nyssnämnda kostnadsökningar äro
för övrigt av den storleksordning, att det förefaller i hög grad ovisst, om det
reserverade beloppet förslår till kostnadernas täckande. Medelsbehovet för
anställande av ytterligare förmän och bestridande av stegrade rese- och traktamentskostnader
i anledning av en befarad arbetslöshetskris m. in. beräk 4

Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 125.

Kurigl. Maj.ts proposition nr 125.

nar skogsstyrelsen till i runt tal 400 000 kronor. Under de särskilda skogsvårdsanslagen
beräknas behovet till: statens skogsförbättringsanslag 500 000
kronor, skogsvägsanslaget 4 000 000 kronor och norrländska produlctionsanslaget
500 000 kronor.

Utöver de belopp, som under de olika anslagen upptagits i statsverkspropositionen
för nästa budgetår, har skogsstyrelsen beräknat följande medelsbehov
för budgetåret 1949/50. Anslaget till skogsvårdsstyrelsernas omkostnader
bör uppräknas med i runt tal 750 000 kronor. Under statens skogsförbättringsanslag
torde erfordras 500 000 kronor och under skogsvägsanslaget
4 000 000 kronor. Från produlctionsanslaget komma från och med den 1 juli
1949 betesförbättringsbidrag att utgå enbart inom lappmarkerna. Skogsstyrelsen
beräknar det ökade medelsbehovet för nämnda ändamål till 500 000
kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har skogsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att anvisa dels å tilläggsstat för innevarande
budgetår till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ett reservationsanslag
av 400 000 kronor, till väg- och flottledsbyggnader å skogar
i enskild ägo ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor samt till åtgärder för
ökad skogsproduktion i Norrland ett reservationsanslag av 500 000 kronor,
dels ock, med ändring av vad i årets statsverksproposition föreslagits för
budgetåret 1949/50, till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas omkostnader ett
reservationsanslag av 4 711 600 kronor, till statens skogsförbättringsanslag
ett förslagsanslag av 1 200 000 kronor, till väg- och flottledsbyggnader å
skogar i enskild ägo ett reservationsanslag av 5 500 000 kronor samt till åtgärder
för ökad skogsproduktion i Norrland ett reservationsanslag av
1 500 000 kronor.

Tillika har skogsstyrelsen anhållit om bemyndigande att för innevarande
budgetår utlämna bidrag från statens skogsförbättringsanslag till högst
800 000 kronor samt att av Kungl. Maj :t spärrade belopp under anslaget till
väg- och flottledsbyggnader samt norrländska produlctionsanslaget måtte
omedelbart ställas till disposition.

Slutligen har skogsstyrelsen förklarat sig ämna att, därest så skulle befinnas
påkallat för att hindra eller lindra arbetslöshet, hemställa hos Kungl.
Maj :t att de medel från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter,
vilka avsatts för återuppbyggnad av skogsbeståndet i landet och stå till
Kungl. Maj :ts förfogande, skulle tagas i anspråk för sitt ändamål.*

Departementschefen. Vad som anföres i skogsstyrelsens skrivelse synes
giva vid handen att det av olika anledningar, bland annat att drivningssäsongen
i år torde komma att bliva betydligt kortare än normalt, föreligger
en viss risk för att arbetslöshet instundande vår och sommar skall uppstå
bland skogsarbetarna, därest inga särskilda åtgärder vidtagas för att öka
arbetstillfällena i skogen. Eftersom det under en följd av år rått en så gott
som permanent brist på skogsarbetare och till följd därav en rad skogsvårdsåtgärder
måst eftersättas, torde det väl kunna antagas att skogsägarna,
om tillgången på arbetskraft nu skulle bliva god, komma att begagna sig härav
för att avhjälpa den eftersläpning i skogsvården, som sålunda föreligger.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Särskilt vad de enskilda skogsägarna angår torde det dock, om dylika åtgärder
skola komma till stand i önskvärd omfattning, ofta vara nödvändigt att
bidrag till kostnaderna skall lämnas av allmänna medel.

Vad angår skogsstyrelsens framställning om anvisande av medel härför
utöver vad som redan beviljats respektive äskats för nästa budgetår vill jag
emellertid framhålla, att det är mycket svårt att för närvarande bedöma omfattningen
av de åtgärder, som kunna erfordras för att motverka arbetslöshet
bland skogsarbetarna. Jag vill vidare erinra om att av de medel, som
tidigare anvisats till skogsvårdsanslagen, för närvarande tillhopa 1 200 000
kronor äro spärrade genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t. I mån av behov
böra redan under innevarande budgetår medel härav kunna ställas till förfogande
för skogsvårdsåtgärder i de trakter, där arbetslöshet hotar att uppstå.
Vidare kunna för vissa skogsvårdsåtgärder även disponeras de medel
från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter, som avsatts för återuPPbyggnad
av skogsbeståndet i landet och stå till Kungl. Maj :ts förfogande.
Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att riksdagens beslut rörande
anvisande av medel till statens skogsförbättringsanslag för innevarande
budgetår giver Kungl. Maj :t vissa möjligheter att överskrida det av Kungl.
Maj :t föreslagna anslagsbeloppet. För nästa budgetår torde i första hand
böra disponeras de medel, som i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln
äskats till skogsvårdande åtgärder. Skulle ytterligare medel erfordras
under loppet av nästa budgetår, torde då få upptagas frågan om alt anvisa
dessa medel å tilläggsstat.

Med hänsyn till vad nu anförts ävensom till det allmänna ekonomiska läget
anser jag mig icke kunna förorda skogsstyrelsens hemställan vare sig
om anvisande av ytterligare medel till skogsvårdsanslagen för innevarande
budgetår eller om höjning av de belopp, som för nästa budgetår äskats under
dessa anslag.

Fn utvidgning av skogsvårdsåtgärderna å de enskilda skogarna förutsätter
även en ökning av insatserna från skogsvårdsstyrelsernas sida i form
av tillhandahållande av förmanspersonal, biträde vid planering av åtgärderna
m. in. Såsom skogsstyrelsen framhållit torde skogsvårdsstyrelserna emellertid
icke utan höjda anslag av statsmedel kunna påtaga sig denna ökning
av arbetsbelastningen. Jag biträder därför skogsstyrelsens förslag, att å tillläggsstat
för innevarande budgetår skall äskas ett belopp av 400 000 kronor
till förstärkning av reservationsanslaget till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. Någon höjning av detta anslag för nästa budgetår utöver
vad som begärts i statsverkspropositionen torde däremot icke böra ifrågasättas
redan nu.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdsstgrelscrnas
verksamhet å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa ett reservationsanslag av 400 000 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

[3.] 23 a. Skogsvård m. m.: Täckande av viss förlust hos skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län.

Genom lagakraftvunnet utslag den 6 augusti 1945 dömde Sollefteå tingslags
häradsrätt kamreraren hos skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län
E. N. Berglund för tillgrepp och förskingring av i tjänsten omhänderhavda
medel och värdehandlingar in. in. till frihetsstraff och avsättning. Tillika ålade
häradsrätten Berglund att utgiva skadestånd med 136 355 kronor 55 öre
samt att till styrelsen återställa förskingrade obligationer till ett nominellt
belopp av 25 000 kronor eller att ersätta styrelsen deras värde med samma
belopp, ävensom att å utdömda belopp gälda ränta efter 5 procent från dagen
för utslaget till dess betalning skedde.

I skrivelse den 17 december 1947 har skogsstyrelsen hemställt, att till täckande
av skogsvårdsstyrelsens förlust till följd av Berglunds tillgrepp ett
belopp av 111 281 kronor 55 öre måtte ställas till förfogande från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. Till stöd för sin framställning har skogsstyrelsen
anfört i huvudsak följande.

Av det Berglund ådömda skadeståndet kvarstår oguldet 111 281 kronor
55 öre, sedan en för Berglund — som försatts i konkurs — tecknad garantiförsäkring
å 25 000 kronor tillgodoförts skogsvårdsstyrelsen och densamma
erhållit utdelning med 74 kronor ur konkursboet. De förskingrade obligationerna
ha återställts. Upplupen ränta per den 31 december 1947 utgör
16 059 kronor 66 öre. Skogsvårdsstyrelsens på domstolsutslaget grundade
hela kvarstående fordran sistnämnda dag uppgår sålunda till (111281:55
_|_ 16 059:66 =) 127 341 kronor 21 öre, vilken fordran får anses helt värdelös.
Fordringsbeloppet avser i huvudsak statsmedel, som ställts till skogsvårdsstyrelsens
förfogande för utdelning som bidrag till olika skogsvardsåtgärder,
och allenast till mindre del skogsvårdskassemedel. Någon bestämd
fördelning av beloppet å statsbidrag eller skogsvårdskassamedel är emellertid
icke möjlig att göra, enär skogsvårdsstyrelsen icke följt gällande föreskrifter
att hålla statsbidragsmedlen placerade å särskild räkning och att
bokföra och redovisa dessa medel särskilt, utan sammanfört dem med styrelsens
övriga likvida tillgångar.

Vid prövning av frågan, huruvida skogsvårdsstyrelsen skäligen bör av
statsmedel beredas täckning för hela sin undan för undan växande fordran
eller endast för viss del, har skogsstyrelsen funnit sig böra bortse från den
del av fordringen, som avser ränta, samt föreslå, att täckning beredes allenast
för fordringens huvudstol eller 111 281 kronor 55 öre. Vid bifall härtill
torde under alla förhållanden skogsvårdsstyrelsens fordringsrätt till
motsvarande belopp böra överflyttas på kronan. Då det emellertid måste anses
utan mening att skogsvårdsstyrelsen bibehåller en del av en fordran,
som i sin helhet är att betrakta såsom värdelös, och då det framstår såsom
lämpligast att fordringsrätten allt framgent förblir odelad, vill skogsstyrelsen
för sin del föreslå, att i förevarande sammanhang skogsvårdsstyrelsens hela
fordringsrätt gentemot Berglund överflyttas på kronan.

På grund av vad sålunda anförts och då skogsvårdsstyrelsens ekonomi
oundgängligen kräver att styrelsen erhåller täckning för sin fordran i den
omfattning nu sagts, hemställer skogsstyrelsen, att för ifrågavarande ändamål
måtte ställas till förfogande ett belopp av 111 281 kronor 55 öre. Ifrågavarande
utgift synes vara av natur att böra bestridas från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. Med hänsyn härtill torde ärendet böra underställas
riksdagens prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Statskontoret har i remissutlåtande den 21 januari 1948 anfört följande.

Enligt vad statskontoret inhämtat redovisas i balansräkningen för år 1946
för skogsvårdsstyrelsen tillgångar utöver skulder med ett belopp av 150 114
kronor 3 öre, därvid bland tillgångarna upptagits »E. Berglunds redovisningskonto»
med 146 218 kronor 80 öre. Då sålunda den på grund av Berglunds
förskingringar bokförda förlusten helt täckes av styrelsens nettotillgångar,
kan statskontoret icke finna skäl föreligga, att från anslaget till
oförutsedda utgifter ställa medel till förfogande för att ersätta någon del av
denna förlust.

Huruvida särskilda åtgärder kunna påkallas från statsmakternas sida för
förbättrande av skogsvårdsstyrelsens likviditet kan statskontoret icke bedöma
på grundval av föreliggande uppgifter. I vart fall synas icke några
omedelbara likviditetssvårigheter föreligga. Innan sådana åtgärder övervägas,
bör det därför enligt statskontorets mening ankomma på skogsvårdsstyrelsen
att inkomma med utredning rörande storleken av det rörelsekapital, som
är oundgängligt för styrelsens verksamhet. I detta sammanhang må erinras,
att 1944 och 1945 års riksdagar anvisat tillhopa 170 000 kronor till sanering
av skogsvårdsstyrelsens ekonomiska ställning.

I remissutlåtande den 30 augusti 1948, därvid fogats från skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län införskaffad sammanställning över styrelsens
tillgångar och skulder vid utgången av budgetåret 1947/48, har riksräkenskapsverket
anfört i huvudsak följande.

Av sammanställningen framgår, att vid nämnda tidpunkt skogsvårdsstyrelsens
tillgångar uppgingo till ett bokfört värde av sammanlagt 329 288 kronor.
Skulderna uppgingo till 376 439 kronor och överstego alltså tillgångarna
med 47 151 kronor. Bland skulderna redovisas inteckningslån å 130 000
kronor och skuld till statsanslag med 115 442 kronor. Sistnämnda belopp
torde enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat avse statsbidrag, som skogsvårdsstyrelsen
förskottsvis lyftat för att sedermera utbetala till vederbörande
markägare. Då utförandet av de företag, för vilka ovannämnda statsbidragsbelopp
voro avsedda, av olika anledningar uppskjutits, har skogsvårdsstyrelsen
på grund av bristen på rörelsemedel i stället disponerat bidragsbeloppen
för sin allmänna verksamhet. Den härigenom uppkomna skulden
till vissa statsanslag bör uppenbarligen snarast möjligt återbetalas.

Nyssnämnda sammanställning utvisar, att skogsvårdsstyrelsens ekonomiska
ställning för närvarande är svag. Orsaken härtill torde närmast vara
den förlust, som skogsvårdsstyrelsen åsamkats genom Berglunds förskingring.
Även om staten icke är ersättningsskyldig för det förskingrade beloppet,
anser riksräkenskapsverket med hänsyn till dels skogsvårdsstyrelsens
ekonomiska ställning, dels ock att denna brist med nuvarande ordning för
finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet förr eller senare i någon
form måste ersättas med statsmedel, att dylika medel nu böra anvisas för
täckande av de förskingrade medlen intill det belopp, som föreslagits av
skogsstyrelsen, eller 111 281 kronor. Riksräkenskapsverket förutsätter härvid,
att eventuellt anvisade medel användas för återbetalning av skogsvårdsstyrelsens
skuld å 115 442 kronor till vissa statsanslag. Frågan om anvisande
av statsmedel för ändamålet bör underställas riksdagens prövning.

Vad angår sättet för anvisande av medlen bar riksräkenskapsverket övervägt,
huruvida desamma borde anvisas från det under nionde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till Skogsvård in. in.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, vilket anslag därvid skulle få förstärkas i motsvarande
mån, eller om etl särskilt anslag för ändamålet borde upptagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Med hänsyn till omständigheterna i det föreliggande fallet anser sig riksräkenskapsverket
emellertid icke böra föreslå någon av dessa utvägar. Riksräkenskapsverket
vill därför förorda skogsstyrelsens förslag om att medlen
anvisas från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. I samband med utanordnande
av medlen till skogsvårdsstyrelsen bör den i anledning av förskingringen
uppkomna fordringen hos Berglund till motsvarande belopp överlåtas
å kronan. Åt skogsstyrelsen synes böra anförtros att i vederbörlig ordning
bevaka kronans fordringsrätt gentemot Berglund. Vidare bör fordringsbeloppet
i skogsstyrelsens räkenskaper bokföras såsom osäker fordring i enlighet
med av riksräkenskapsverket meddelade anvisningar rörande bokföring av
dylika fordringar.

Departementschefen. Såsom framgår av det förut anförda har skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län på grund av förutvarande kamrerarens
oegentligheter tillfogats en förlust, som numera uppgår till 111 281 kronor
55 öre jämte ränta. Till huvudsaklig del synes förlusten avse medel, som
styrelsen tilldelats från skilda statsanslag för att sedermera utbetala såsom
bidrag till vederbörande markägare för utförande av olika skogsvårdsföretag,
varom kontrakt ingåtts mellan styrelsen och markägarna. Enligt
vad utredningen i ärendet utvisar är styrelsens ekonomiska ställning främst
på grund av ifrågavarande förlust svag. Styrelsen torde sålunda sakna möjlighet
att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser enligt berörda kontrakt,
såvida ej förlusten ersättes. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda,
att det av skogsstyrelsen äskade beloppet, i runt tal 111 300 kronor, ställes
till förfogande för ändamålet.

I ärendet har föreslagits, att dessa medel skulle utgå från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. För min del anser jag det emellertid lämpligare,
att medlen anvisas såsom ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår. Anslaget, som bör vara obetecknat, torde böra benämnas
Skogsvård m. in.: Täckande av viss förlust hos skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län. Därest riksdagen skulle anvisa det föreslagna anslaget
torde, såsom riksräkenskapsverket uttalat, i samband med att anslaget
utbetalas till skogsvårdsstyrelsen dennas fordran hos kamreraren överlåtas
å kronan till motsvarande belopp. Tillika torde böra uppdragas åt skogsstyrelsen
att i vederbörlig ordning bevaka fordringsrätten. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter härom ävensom
att utfärda de bestämmelser rörande anslagets disposition, som må befinnas
erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Täckande av viss förlust hos skogsvårdsstyrelsen
i Västernorrlands län å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag av 111 300
kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

L. Rikets allmänna kartverk.

[4.] 4. Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. Delta anslag har för
innevarande budgetår uppförts med 45 800 kronor. Genom beslut den 10
december 1948 har Kungl. Maj :t, med anledning av en av rikets allmänna
kartverk den 26 november 1948 gjord framställning, bemyndigat kartverket
att träffa avtal med Norrtälje stad rörande förhyrning av en hangarbyggnad,
en sprutmålningsverkstad och en barackbyggnad, vilka byggnader staden
inköpt från AB Airolo (Skandinaviska Aero AB). Därjämte har kartverket
bemyndigats att med Svensk Flygtjänst AB eller annat enskilt flygföretag
träffa avtal om underhåll och vård av kartverkets flygplan i huvudsaklig
överensstämmelse med ett vid sagda framställning fogat förslag.

1 skrivelse den 26 januari 1949 har rikets allmänna kartverk hemställt,
att under förevarande anslag måtte för budgetåret 1948/49 anvisas ytterligare
20 000 kronor för inköp av vissa inventarier m. in. till den förhyrda
hangarbyggnaden. Till stöd för framställningen har kartverket anfört i
huvudsak följande.

På grund av nämnda beslut kommer kartverket innevarande år att överflytta
flygfotograferingsverksamheten till Norrtälje. Tre av kartverkets
fyra flygplan ha sålunda redan överflugits till hangaren, och det fjärde
beräknas kunna överflyttas dit inom de närmaste dagarna. I anslutning
härtill har föreslagits att kontraktet med Norrtälje stad skulle retroaktivt
gälla från och med den 14 januari 1949, samma dag som det första flygplanet
överflögs till hangaren. Samtidigt har kartverket överenskommit
med Svensk Flygtjänst AB att detta bolag i likhet med närmast föregående
år skall omhänderhava skötseln och underhållet av kartverkets flygplan
såväl under flygfotograferingsperioden som — beträffande hangareringen
och översynen — under vinterhalvåret. Kontrakt med sistnämnda bolag
kommer att gälla från samma tidpunkt som avtalet med Norrtälje stad.

Kartverket är i behov av viss utrustning i hangarbyggnaden i första hand
möbler och arbetsbänkar såväl till kontors- och förrådslokalerna som till
den egentliga hangaravdelningen. Utrustningen avser endast den del av
anläggningen, som ämbetsverket kommer att begagna för sin verksamhet
i samband med flygfotograferingen. Svensk Flygtjänst AB skall å sin sida
anskaffa erforderlig utrustning för de lokaler, som bolaget skall disponera
i enlighet med den fördelning av lokalutrymmet, som framgår av bilaga
till kartverkets framställning den 26 november 1948. Härutöver tillkommer
i första hand viss verkstadsutrustning för bolaget, varemot för kartverkets
vidkommande endast erfordras en mindre sådan utrustning.

Vad angår anskaffande av erforderlig inventarieutrustning har kartverket
undersökt möjligheten att få övertaga viss del av de inventarier, som
AB Airolo i samband med bolagets avveckling avsett att försälja. Bolaget
har erbjudit sig att överlåta samtliga inventarier för ett belopp av 20 000
kronor, varav 14 744 kronor skulle komma på kartverket och 5 256 kronor
på Svensk Flygtjänst. Detta anbud måste ur statens synpunkt anses
vara fördelaktigt. Fn nyanskaffning torde ställa sig betydligt dyrare. Härtill
kommer alt nuvarande långa leveranstider vid eu beställning sannolikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

skulle förhindra att verksamheten innevarande år kunde överflyttas till
Norrtälje i önskad utsträckning. Då en stor del av inventarierna äro specialgjorda
skulle en eventuell nybeställning medföra högre kostnad och ökad
tidsutdräkt. Kartverket får därför förorda ett övertagande av de av AB
Airolo offererade inventarierna.

Med dessa inventarier torde kartverket kunna utrusta större delen av de
rum, som kartverket avser att använda för sin egen verksamhet. Kartverket
kan emellertid i nuvarande läge ej i detalj överblicka, vilka arbetsmoment
utöver flygfotograferingen, som för arbetenas rationella genomförande
lämpligen kunna förläggas till hangaranläggningen. För bedömning därav
kräves någon tids erfarenhet från den nya verksamheten. Redan nu kan
emellertid sägas, att sådana arbetsmoment som filmframkallning och vissa
förarbeten rörande filmen jämte kamerornas översyn under flygfotograferingsperioden
sannolikt kunna förläggas till Norrtälje. Kartverket torde
nämligen därigenom vinna fördelen, att filmen kan framkallas i direkt anslutning
till flygverksamheten. Detta kommer att medföra, att den flygande
personalen kan utnyttjas för dylikt arbete vid alla de tillfällen, då flygplanen
ligga baserade vid Norrtälje hangar som huvudbas. Flygfotograferna
kunna därigenom omedelbart efter filmens behandling utläsa resultatet
av flygfotograferingen för bedömande av eventuellt erforderlig kompletteringsfotografering.

Härutöver önskar kartverket pröva möjligheten att inom hangarbyggnaden
förlägga den flygande personalen vid de tillfällen, då flygplanen under
fotograferingsperioden ligga baserade på Norrtälje flygplats. Därigenom
skulle vinnas en ej oväsentlig besparing i nattraktamenten, som annars
skulle utgå. Sannolikt erfordras för sådan förläggning att minst fyra av
de rum, som kartverket kommer att disponera i kontorsbyggnaden, inredas
såsom bostadsrum för personalen. I anslutning härtill föreslås möblering
av förefintligt lunchrum.

Inredningen av bostadsrummen, i första hand sängutrustning, uppskattas
till 3 000 kronor. Övrig utrustning och möblering av lunchrummet torde
belöpa sig till omkring 1 500 kronor. Slutligen erfordras någon anskaffning
av verktyg m. in. för översynen av kartverkets kameror. Denna kostnad
beräknas till omkring 750 kronor. Härigenom skulle den totala kostnaden
bliva (14 744 + 3 000 + 1 500 + 750 =) i runt tal 20 000 kronor.

Departementschefen. Det torde vara ofrånkomligt att anskaffa inventarier
till den för kartverkets flygfotograferingsverksamhet förhyrda hangarbyggnaden
i Norrtälje. Därvid torde ett övertagande av vissa inventarier
från AB Airolo enligt föreliggande anbud vara ur flera synpunkter förmånligare
för statsverket än nyanskaffning. Vidare synes det vara ändamålsenligt
att inreda bostads- och lunchrum åt den flygande personalen.
Då jag icke har något att erinra mot kartverkets beräkning av medelsbehovet,
förordar jag, att för nämnda ändamål skall anvisas det av verket
begärda beloppet 20 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Rikets allmänna kartverk: Utrustning m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett
reservationsanslag av 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Per Eldin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Tionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 19b9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Andersson anmäler härefter
under handelsdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
samt anför därvid följande.

D. Sjöfart och handel.

[1.] Lotsverket: Omkostnader. I lotsverkets omkostnadsstat för hudgetåret
1948/49 ingår en delpost till Bojar och prickar å förslagsvis 200 000
kronor. Posten är avsedd att täcka lotsverkets fredsbehov av prickar och
mindre bojar.

I skrivelse den 17 februari 1949 har lotsstgrelsen hemställt om medel till
viss materiel, som erfordrades för utprickning av de leder i svenska farvatten,
som kunde bliva behövliga för handelssjöfarten under krig och krigsfara.
Kostnaderna beräknades till sammanlagt 290 000 kronor, varav 140 000
kronor för prickmateriel och 150 000 kronor för lys- och ljudbojar. Förstnämnda
belopp erfordrades redan under det nu löpande budgetåret, medan
återstoden borde anvisas med 75 000 kronor under vart och ett av budgetåren
1949/50 och 1950/51.

Föredraganden. Jag delar lotsstyrelsens uppfattning att medel för att anskaffa
prickmaterielen böra ställas till lotsstyrelsens förfogande redan under
innevarande budgetår. Mot lotsstyrelsens beräkning av kostnaderna härför
har jag intet att erinra. Jag förordar därför att Kungl. Maj:t inhämtar riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

dagens bemyndigande att anlita lotsverkets omkostnadsanslag för att bestrida
de 140 000 kronor, som erfordras för ändamålet.

Däremot är jag icke beredd att tillstyrka att medel nu anvisas för de
begärda lys- och ljudbojarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva

att från förslagsanslaget till Lotsverket: Omkostnader må
bestridas kostnader för prickmateriel utöver lotsverkets
fredsbehov med högst 140 000 kronor.

[2.] Statens handelskommission: Omkostnader. Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallade jag den 27 oktober 1948 tre sakkunniga för att
utreda frågan om samarbetet mellan handelskommissionen och försörj ningskommissionerna
ävensom krisförvaltningens arbetsförhållanden i allmänhet.
De sakkunniga ha antagit benämningen Krisförvaltningens effektiviseringskommitté.
Genom beslut den 28 januari 1949 bemyndigade Kungl.
Maj :t kommittén att anlita Thulebolagens planeringsavdelning och därtill
knuten expertis som expertorgan i kontorstekniska och organisatoriska
frågor. Kungl. Maj :t förklarade sig framdeles vilja meddela beslut angående
sättet för bestridande av de kostnader, som kunde föranledas av bemyndigandet.
Kommittén har i en promemoria dagtecknad den 16 februari 1949
uppgivit, att kommittén räknade med att anlita planeringsavdelningen under
sju månader för en kostnad av cirka 15 000 kronor i månaden eller sammanlagt
105 000 kronor. Av sistnämnda belopp kunde endast omkring 5 000 kronor
anses utgöra egentliga kommittékostnader. Återstoden borde påföras
handels- och industrikommissionernas omkostnadsanslag.

Med hänsyn till antalet befattningshavare vid de båda kommissionerna
— omkring 500 vid handelskommissionen och 300 vid industrikommissionen
— borde handelskommissionen svara för % och industrikommissionen
för 3/8 av återstående 100 000 kronor, eller 62 500 respektive 37 500 kronor.

I skrivelse den 9 februari 1949 har statens handelskommission och statens
industrikommission gjort framställning av innebörd, att handels- och industrikommissionernas
omkostnadsanslag borde få användas för att bestrida
vissa kostnader, sammanlagt 260 000 kronor, föranledda av kommissionernas
planerade inflyttning i Svea livgardes förutvarande kaserner.

Flyttningskostnaderna beräknades för handelskommissionen till 14 000
och för industrikommissionen till 10 000 kronor. Övriga kostnader bleve
gemensamma för de båda kommissionerna. De skulle utgöras av 60 000
kronor för ombyte av telefonväxlar, 55 000 kronor för inköp av lysämnesrör,
33 000 kronor för inköp och uppsättning av gardiner, 3 500 kronor för
inköp av dörrskyltar, 70 000 kronor för utrustning för lunchrum samt 14 500
kronor för inköp av utrustning till läkarmottagning. De gemensamma kostnaderna
borde, av förut angivna skäl, till 5/s bestridas av handelskommis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

sionen och till Va av industrikommissionen. Ombytet av telefonväxlar behövde
betalas först under budgetåret 1949/50, varemot medel för övriga
ändamål erfordrades redan under innevarande budgetår.

I fråga om armaturkostnaderna har förebragts en vidlyftig utredning,
däribland en promemoria från Svenska föreningen för ljuskultur, av vilken
framgår, att kostnaderna för lysämnesrör redan vid en amorteringstid
av 4 år bleve lägre än kostnaderna för glödlampsbelysning. Beträffande gardinkostnaderna
har upplysts, att krigsmaterielverket komme att ställa gardintyg
till förfogande till ett meterpris, varierande mellan 2 kronor och 2
kronor 25 öre. Den tilltänkta utrustningen för lunchrummet utgjordes av
porslin, bestick, glas och köksgeråd för omkring 30 000 kronor, köksmaskiner
in. m. för omkring 30 000 kronor, samt möbler för omkring 10 000 kronor.
I kostnaderna för läkarmottagningen inginge bl. a. 5 000 kronor för
röntgenapparat och 3 000 kronor för elektrokardiograf.

I fråga om den tilltänkta personalen för läkarmottagningen — verksläkaren
och en sjuksköterska — har följande upplysts.

Läkaren komme att ha mottagning en timme per dag, medan sjuksköterskan
skall vara anträffbar hela dagen. Till dennas arbete skall bl. a. höra
att mottaga anmälningar till läkarens mottagning och ordna besökstiderna så
att minsta möjliga tidsspillan uppstår för personalen. Ett läkarbesök, som i
vanliga fall, om man inräknar färd till och från läkarens mottagningslokal och
väntetid, i regel icke torde understiga en timme, skulle på detta sätt icke
behöva längre tid än en kvarts timme. Om man räknar med två läkarbesök
per år för 700 befattningshavare med rätt för läkarvård, skulle kommissio -

En genomsnittslön av 3 kronor i timmen skulle giva en besparing av 3 150
kronor om året. Genom att förese läkarmottagningen med röntgenutrustning
och elektrokardiograf blir det möjligt att reducera kostnaderna för specialistvård.
Dessa, som uppgå till cirka 1 750 kronor per månad, beräknas
kunna reduceras med åtminstone 500 kronor i månaden eller 6 000 kronor
om året. Härtill bör likaledes läggas den tidsvinst, som uppstår för personalen.
Å andra sidan tillkommer avlöning av sjuksköterska med cirka 500
kronor i månaden. Med detta beräkningssätt skulle kostnaden för utrustningen
av läkarmottagningen kunna avskrivas på mindre än fem år. Sjuksköterskan
skall även ha till uppgift att taga hand om plötsliga sjukdomsfall,
sköta mindre omläggningar och företaga sjukbesök för att kontrollera,
att den som sjukskrivit sig verkligen är sjuk.

Det torde veterligen icke förekomma, att läkarmottagning inrättats hos
andra statliga organ än hos vissa alfärsdrivande verk, men det vore måhända
av ett visst värde för staten att vinna erfarenhet i detta hänseende.
Därvid torde det vara lämpligt att använda krisorganet såsom försöksobjekt,
eftersom dessa äro avsedda att upphöra och man på så sätt icke behöver
binda sig för någon längre lid.

Efter remiss har krigsmaterielverket, byggnadsstyrelsen och krisförvaltningens
effektiviseringskommitté yttrat sig över framställningen i dess helhet.
Statens provningsanstalt bär avgivit begärt utlåtande i fråga om belysningsanordningarna
och statskontoret angående läkarmottagningen.

nerna uppnå en tidsbesparing av 1 050 arbetstimmar per år

7Ul) x a x 3

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

Krigsmaterielverket har icke haft något att erinra mot kostnaderna för
inköp av lysämnesrör samt för inköp, sömnad och uppsättning av gardiner.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att till posten för utrustning av lunchrum
borde läggas 24 000 kronor till anskaffning av en bardisk, som torde vara
nödvändig men icke inginge i den utrustning, som inräknats i byggnadskostnaderna.
I övrigt hade kostnadsberäkningarna icke föranlett någon annan
erinran från byggnadsstyrelsens sida än att kostnaden för inköp och
uppsättning av gardiner förefölle något hög.

Statens provningsanstalt har uttalat, att lysrörsalternativet såväl rent
ljustekniskt som ekonomiskt ställde sig fördelaktigast.

Statskontoret har i fråga om läkarmottagningen anfört följande.

Det i föreliggande ärende upptagna spörsmålet berör ett problem, som är
av betydelse icke enbart inom statsförvaltningen utan för det ekonomiska
livet över huvud taget, nämligen den tidsförlust, som kan beräknas sammanhänga
med läkarbesök. Det kunde med hänsyn härtill vara motiverat
att försöksvis anordna läkarmottagning för den till läkarvård på statens
bekostnad berättigade personalen i omedelbar eller nära anslutning till vederbörande
myndighets egna lokaler. Beaktas må emellertid, att tidsförlusten
för patienterna främst torde vållas av knappheten på läkare och sjuksköterskor.
Då sjukhusen för närvarande arbeta med en konstant brist på
sköterskor och i viss mån även läkare, en brist som av olika skäl — befolkningsutvecklingen
och genomförandet av den obligatoriska sjukförsäkringen
— snarast torde kunna befaras skärpt under den närmaste framtiden,
lärer en verksamhet, vilken bygger på anställandet av heltidstjänstgörande
sjuksköterskepersonal icke böra ifrågakomma ens såsom försöksverksamhet.

Vad särskilt angår det föreliggande förslaget synes ett realiserande av
detsamma även av andra skäl mindre lämpligt. Det kan nämligen ifrågasättas,
om erfarenheterna vid en läkarmottagning för vissa krisorgan med dess
speciella, heterogena personal, som därtill först nyligen erhållit rätt till läkarvård
på statens bekostnad, kunna bliva av värde för de permanenta förvaltningsorganen.

Statskontoret har som en särskilt betydelsefull omständighet framhållit,
att avlöningsreglementets bestämmelser om läkarvård väntades komma att
bliva föremål för genomgripande omarbetningar i samband med att obligatorisk
sjukförsäkring genomfördes. Ämbetsverket har vidare anfört.

Viss tveksamhet kan råda i fråga om de beräknade besparingarna, närmast
med tanke därpå, att läkarmottagningens lättillgänglighet kan medföra
ökad besöksfrekvens och större läkemedelskostnader. Även om besparingar
skulle stå att vinna måste statskontoret likväl av de skäl, som förut
anförts, avstyrka det föreliggande förslaget med anordnande av särskild
läkarmottagning. Slutligen vill ämbetsverket understryka, att verksläkarkungörelsen
uppenbarligen icke kan läggas till grund för bestämmandet av
ersä tning åt läkare vid en dylik mottagning, då de nu gällande villkoren
förutsätta, att läkaren tillhandahåller lokal, utrustning och eventuellt erforderligt
arbetsbiträde.

Krisförvaltningens effektiviseringskommitté, som haft tillgång till övriga
remissvar, då kommittén avgivit sitt utlåtande, bär beträffande utrustningen
för lunchrestaurangen understrukit behovet av en särskild restaurang

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

för kommissionens personal. För att lunchpriserna skulle kunna hållas
låga, borde restaurangen liksom flera andra av statsverket bekostade förses
med hela den begärda utrustningen. Dessutom borde medel anvisas till bardisken
med det belopp, 24 000 kronor, som föreslagits av byggnadsstyrelsen.

I fråga om utrustningen till läkarmottagningen bär kommittén anfört i
huvudsak följande.

Enligt kommitténs uppfattning kan läkarvårdens effektivitet ökas genom
att mottagning anordnas på arbetsplatsen. Kommittén vill ingalunda bestrida
statskontorets uttalande att läkarmottagningens lättillgänglighet kan
medföra ökad besöksfrekvens. Det synes mellertid icke kunna anses vara
till nackdel för verksamheten utan tvärtom till fördel att personalen i god
tid uppsöker läkaren, varigenom sjukdomsfall kunna förebyggas eller sjuktidens
längd nedbringas. Att mottagningens lättillgänglighet icke skulle
medföra större läkemedelskostnader än vad som vore motiverat ur sjukvårdens
synpunkt torde vederbörande läkare tillse. En effektiv läkarvård innebär
enligt kommitténs uppfattning en besparing på lång sikt.

I anledning av statskontorets påpekande om sjukhusens brist på sköterskor
vill kommittén efter samråd med vederbörande kommissioner föreslå
att en halvtidsanställd sjuksköterska anställes i stället för heltidsanställd.

Utöver sin verksamhet i samband med patienternas läkarbesök avses
sköterskan, enligt vad som inhämtats, få den viktiga uppgiften att hålla
kontakt med de sjuka. Det måste vara av betydelse att en i sjukvårdsfrågor
kunnig person med utgångspunkt från läkarundersökningar kan lämna
fortlöpande råd och upplysningar. Visserligen förutsätter kommittén att
kommissionernas ansvarskännande personal icke orättmätigt utnyttjar sjukledighet,
men såsom tidigare framhållits är personalens heterogenitet inom
kommissionerna så stor, att fall kunna förekomma, där en sådan kontakt
är ägnad att förkorta sjukledigheten.

Det som varit av betydelse för kommitténs ställningstagande är främst
att här sammanförts eu så stor personal att särskilda åtgärder på ifrågavarande
område äro motiverade. Även inom post- och telegrafverken torde
denna synpunkt varit avgörande vid beslut om inrättande av läkarmottagningar
på arbetsplatserna. Enligt vad kommittén inhämtat, har dessa mottagningar
i nämnda verk givit de fördelar man väntat. Kommittén vill i
detta sammanhang även påpeka att ett flertal privata företag anordnat läkarmottagningar
av detta slag. Så kan till exempel anföras att ett av stadens
största varuhus sedan en längre tid tillbaka har de bästa erfarenheter
av denna anordning.

Beträffande omfattningen av den begärda utrustningen kan kommittén
ej bilda sig någon uppfattning, men har från vederbörande i handelskommissionen
erfarit, att utrustningsförslaget uppgjorts efter samråd med medicinalstyrelsen.

I anledning av statskontorets påpekande att verksläkarkungörelsen icke
kan läggas till grund för bestämmandet av läkarens ersättning har kommittén
gjort sig underrättad om att någon sådan ersättning icke fastställts.
Denna fråga avses bli beroende på medicinalstyrelsens ställningstagande.

I övrigt har kommittén tillstyrkt kommissionernas framställning samt
anfört, att den nya utrustningen sannolikt komme att vara till nytta även
för det organ, som flyttade in i lokalerna sedan kommissionerna avvecklats.

Föredraganden. Såsom inledningsvis framhållits har Kungl. Maj :t bemyndigat
krisförvaltningens effektiviseringskommilté att anlita Thulebolagens

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

planeringsavdelning och därtill knuten expertis som expertorgan i kontorstekniska
och organisatoriska frågor. Kostnaderna härför torde, såsom kommittén
förutsatt, komma att uppgå till ca 100 000 kronor. Med hänsyn
till att handelskommissionens personal består av omkring 500 och industrikommissionens
av omkring 300 personer, anser jag det rimligt att kostnaderna
för att avdelningen anlitas — i den mån de icke kunna anses som
rena kommittékostnader — belasta respektive kommissioners omkostnadsanslag
i proportionerna 5/8 respektive Va. Efter samråd med chefen för folkhushållningsdepartementet
förordar jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens
bemyndigande att bestrida på handelskommissionen belöpande del av
nyssnämnda kostnader från kommissionens omkostnadsanslag. Chefen för
folkhushållningsdepartementet torde, enligt vad jag inhämtat, senare denna
dag komma att begära motsvarande bemyndigande beträffande de kostnader,
som belöpa på industrikommissionen.

Kommissionernas framställning om medel till att täcka kostnaderna för
flyttning till och utrustning av de nya lokalerna ger mig icke anledning till
erinran såvitt angår posterna till flyttningskostnader, utbyte av telefonväxlar,
inköp av lysämnesrör och dörrskyltar samt inköp, sömnad och uppsättning
av gardiner. Jag har icke heller funnit annan anledning till erinran
mot beräkningen av kostnaderna för utrustning till lunchrummet än att posten
bör räknas upp med 24 000 kronor enligt byggnadsstyrelsens förslag,
som tillstyrkts av krisförvaltningens effektiviseringskommitlé. Att sistnämnda
belopp icke medtagits i kommissionernas framställning beror enligt vad
jag inhämtat därpå, att kommissionerna förutsatt att kostnaden för bardisken
skulle komma att bestridas av byggnadsanslaget.

Av principiella skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka, att medel anvisas
för inköp av utrustning till läkarmottagning.

Flyttningskostnaderna torde få bestridas från respektive kommissioners
omkostnadsanslag. För utrustningskostnaderna sammanlagt [60 000 +
55 000 -f 33 000 + 3 500 + (70 000 + 24 000) =] 245 500 kronor, vilka torde
komma att bestridas under budgetåren 1948/49 och 1949/50, torde lämpligen
ett särskilt reservationsanslag begäras å tilläggsstat II för innevarande
budgetår. Härtill återkommer jag under nästa punkt.

Under hänvisning till det anförda får jag under förevarande punkt hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att från förslagsanslaget till Statens handelskommission:
Omkostnader må bestridas på kommissionen belöpande kostnader
för att anlita Thulebolagens planeringsavdelning och
därtill knuten expertis som expertorgan i kontorstekniska
och organisatoriska frågor.

[3.] 8 a. Utrustning av lokaler för statens handelskommission och statens
industrikommission. Under hänvisning till vad jag anfört under punkten 2
hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

att till Utrustning av lokaler för statens handelskommission
och statens industrikommission å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett reservationsanslag
av 245 500 kronor.

F. Diverse.

[4.j 7. Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet. Till detta ändamål har
för innevarande budgetår å riksstaten anvisats ett belopp av 231 000 kronor.

I skrivelse den 22 februari 1949 har Svenska turisttrafikförbundet hemställt
om ett särskilt bidrag till turistreklam i Amerikas förenta stater. Reklamkampanjen,
som skulle syfta till att öka antalet utländska turister efter
den egentliga turistsäsongens slut, skulle bedrivas dels tillsammans med
Danmark och Norge och dels gemensamt med de s. k. Marshalländerna.

I skrivelsen framhålles, att förbundet med motsvarande organisationer i
Danmark och Norge överenskommit att i största möjliga omfattning bedriva
gemensam turistpropaganda i Amerikas förenta stater. Samarbetet hade
redan resulterat i tillkomsten av en film och av en turistbroschyr över de
skandinaviska länderna. För en begränsad gemensam skandinavisk reklamkampanj
avseende eftersäsongen 1949 hade Danmarks och Norges regeringar
anvisat 10 000 dollars vardera under förutsättning att motsvarande
belopp ställdes till förfogande av Sveriges regering.

I fråga om den gemensamt med Marshalländerna bedrivna verksamheten
har förbundet yttrat bl. a. följande.

I samband med Marshallorganisationens strävan att stimulera den amerikanska
turisttrafiken till Europa för att därigenom skapa största möjliga
»osynliga» export till USA har genom den av Internationella Unionen
av erkända turisttrafikorganisationer bildade European Travel Commission
i Paris en plan uppgjorts för att förena de europeiska annonskampanjerna
i Förenta staterna för turistresor till Europa. Planen har godkänts av Department
of Commerse i Washington. Den 10 december 1948 bildades i
New York en organisation bestående av representanterna i USA för de europeiska
Marshalländernas nationella turisttrafikorganisationer. På grundval
av förslag från denna kommitté har den europeiska kommittén beslutat
att igångsätta en reklamkampanj i USA i syfte att öka antalet amerikanska
resande till Europa efter den egentliga turistsäsongens slut. Kostnaderna
härför uppskattas till 175 000 dollars.

Förbundet framhåller, att kostnaderna för Skandinaviens del skulle bliva
15 000 dollars till lika fördelning mellan Sverige, Norge och Danmark. På
Sveriges del skulle alltså falla 5 000 dollars. Detta finge anses vara fördelaktigt
med hänsyn till att Portugal, Österrike och Holland enligt planen
skulle betala vardera 10 000 dollars, medan Sverige kommit i samma kategori
som bl. a. Luxemburg.

Sammanlagda kostnaden för Sveriges del i den föreslagna reklamkampanjen
skulle sålunda uppgå till (10 000 -|- 5 000 =) 15 000 dollars eller
omräknat i svenskt mynt cirka 54 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1959. I samt. Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Turistutredningen har i infordrat utlåtande bl. a. framhållit fördelarna
av den gemensamma reklamen samt tillstyrkt framställningen.

Föredraganden. Svenska turisttrafikförbundet bär hittills endast kunnat
disponera blygsamma belopp för reklamverksamhet i Amerikas förenta
stater. Om verksamheten bedreves intensivare, skulle den sannolikt
tillföra Sverige betydligt flera amerikanska turister än de som nu besöka
vårt land. Eu ökad reklamverksamhet i Amerika skulle dock med hänsyn
till de höga kostnaderna knappast bliva lönande, om den bekostades av
Sverige ensamt. Däremot anser jag att goda resultat för måttligt pris skulle
kunna vinnas, om reklamkostnaderna delades mellan flera länder. Den reklamkampanj,
för viken turisttrafikförbundet begärt anslag, syftar till att
öka antalet turister under tiden efter den egentliga turistsäsongen, vilket
synes välbetänkt. Våra möjligheter att under säsongen mottaga ett ökat
antal turister torde nämligen f. n. vara små.

Jag tillstyrker, att medel ställas till förbundets förfogande för den föreslagna
reklamkampanjen. Mot det begärda beloppet 54 000 kronor har jag
intet att erinra. Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett anslag
av 54 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Kihlstrand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

•67

Bilaga 9.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 19^9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler under inrikesdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför
därvid följande.

A. Inrikesdepartementet.

[1.] Inrikesdepartementet: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för
inrikesdepartementet upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal är fastställd till 158 000 kronor.

I propositionen nr 236/1946 med förslag till lag rörande ny indelning av
riket i borgerliga kommuner m. m. framhölls, att beredningen av ärendena
om den nya kommunindelningen inom vederbörande departement icke kunde
förutsättas kunna ske utan en tillfällig förstärkning av arbetskrafterna
på den byrå inom departementet, på vilken ärendena skulle handläggas.
Den 19 november 1948 har Kungl. Maj:t meddelat beslut om viss personalförstärkning
för nämnda ändamål på inrikesdepartementets landsstatsavdelning
fr. o. m. den 1 januari 1949. Denna förstärkning kommer att medföra
en merbelastning av omkring 7 000 kronor på departementets ickeordinariepost
för innevarande budgetår. Gällande grunder för tillsättande
av ordinarie kontorsbiträdestjänster ha vidare medfört, att tre av de i departementets
personalförteckning uppförda kontorsbiträdestjänsterna icke
kunnat tagas i anspråk. I stället finnas anställda tre icke-ordinarie biträden.
Kostnaderna för avlöning åt dessa kan beräknas till i runt tal 13 000
kronor. En motsvarande besparing uppkommer därvid på ordinarieposten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Såsom jag framhållit i årets statsverksproposition har slutligen departementets
behov av amanuens- och biträdespersonal visat sig vara något större,
än vad man ansåg sig böra räkna med i propositionen nr 33/1947, vari
förslag framlades om personalorganisation för departementet. För att tillgodose
detta behov kräves för löpande budgetår en förstärkning av ickeordinarieposten
med 9 000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså under anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal för innevarande budgetår erfordras ytterligare (7 000 -j13
000 -1- 9 000) 29 000 kronor. Ehuru Kungl. Maj :t torde äga riksdagens
bemyndigande medgiva överskridande av posten i fråga om de merutgifter,
som motsvaras av besparingar å ordinarieposten, synes det mig likväl lämpligt,
att frågan om överskridande av icke-ordinarieposten nu behandlas i ett
sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för inrikesdepartementet upptagna
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1948/49 överskridas med högst
29 000 kronor.

B. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[2.] Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för medicinalstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal är fastställd till 500 000 kronor.

I skrivelse den 4 februari 1949 har medicinalstyrelsen hemställt, att anslagsposten
för budgetåret 1948/49 måtte få överskridas med 135 000 kronor.
Till stöd för sin hemställan har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Medicinalrådstjänsten på styrelsens sjukhusbyrå kommer att under hela
budgetåret uppehållas på förordnande. Kungl. Maj :t har genom beslut den
17 juni 1948 föreskrivit, att ersättningen för förordnandet skall bestridas
från denna anslagspost. Kostnaderna beräknas komma att för budgetåret
uppgå till 19 600 kronor.

Genom beslut den 26 juni och 30 december 1948 har Kungl. Maj:t beviljat
chefen för styrelsens byrå för social- och rättspsykiatri partiell tjänstledighet
under budgetåret samt förordnat annan läkare att mot vikariatslön
handlägga vissa ärenden på byrån. Avlöningskostnaden för denne kommer
att uppgå till 20 300 kronor.

Till förstärkning av arbetskrafterna på styreisens tandvårdsbyrå har
Kungl. Maj :t genom beslut den 20 augusti 1948 medgivit, att fr. o. m. den 1
september 1948 finge anställas en byråtandläkare i Cg 29, en amanuens enligt
reglerad befordringsgång samt ett kanslibiträde i Ce 11. På grund härav
kommer anslagsposten att belastas med 20 500 kronor under innevarande
budgetår.

Genom beslut den 5 november 1948 har Kungl. Maj :t bemyndigat styrelsen
att till en extra ordinarie byråsekreterare för tjänstgöring såsom sekreterare

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

vid den av styrelsen verkställda utredningen angående den öppna läkarvården
från anslagsposten utbetala — utöver lönen — ett belopp av 3 000 kronor.

Avlöning till vikarier å vakanta ordinarie tjänster samt på sådana ordinarie
tjänster, vilkas innehavare förordnats på högre extra ordinarie tjänst
eller erhållit vikariatslöneförordnande på högre ordinarie tjänst, utöver de
4 kontorsbiträdestjänster, för vilkas uppehållande av vikarier medel anvisats
på anslagsposten, ävensom på ordinarie tjänster, vilkas innehavare beviljats
tjänstledighet med C-avdrag, beräknas komma att uppgå till ett belopp
av tillhopa 30 900 kronor.

Enligt de direktiv — finansdepartementets promemoria av den 20 november
1940 — som tidigare gällt i fråga om disposition av medel till avlöningar
åt befattningshavare, tillhörande styrelsen underlydande förvaltningar och
kårer, vilka förordnats att uppehålla tjänster i styrelsen, skulle dessas avlöning
på egen tjänst och vikariatsersättning bestridas från för dessa förvaltningar
och kårer anvisade anslag. Enligt föreskrifter, som meddelats efter
tidpunkten för avgivandet av anslagsäskanden för innevarande budgetår,
skall emellertid ersättningen till ifrågavarande ersättare numera bestridas
från styrelsens anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Härigenom ha för anslagsposten uppstått kostnader, som icke förutsetts vid
anslagspostens beräknande. Nämnda kostnader ha hittills under budgetåret
uPP§ått till sammanlagt ca 16 000 kronor. Då behov av dylika ersättare torde
vara att emotse även under återstående del av budgetåret''synas inalles 20 000
kronor böra ställas till förfogande för bestridande av kostnader av förevarande
slag.

Som styrelsen vid sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår framhållit,
har medelsbehovet för budgetåret 1948/49 för avlönande av styrelsens
fasta icke-ordinarie personal blivit för lågt beräknat. Beräkningen grundades
å en uträkning av medelsbehovet under budgetåret 1947/48, då''flera
nyinrättade extra ordinarie befattningar icke kunnat tillsättas från budgetårets
början. Bristen kan för innevarande budgetår uppskattas till 20 700
kronor.

Av det anförda framgår, att till avlöningar till extra ordinarie och extra
befattningshavare samt till vikarier utöver anvisade medel erfordras sammanlagt
(19 600 + 20 300 + 20 500 + 3 000 + 30 900 + 20 000 + 20 700)
135 000 kronor.

Departementschef en. Beträffande vissa av de av medicinalstyrelsen begärda
beloppen torde Kungl. Maj :t äga befogenhet att med stöd av riksdagens bemyndigande
meddela beslut om överskridande av den i styrelsens avlöningsstat
för innevarande budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal. Frågan om överskridande av posten torde dock
böra behandlas i ett sammanhang. Då jag ansett mig kunna godtaga medicinalstyrelsens
framställning om förstärkning av anslagsposten, hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1948/49 överskridas med högst 135 000
kronor.

[3.] 78. Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater. Till detta ändamål
har på riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett anslag av

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

25 000 kronor. Bestämmelser rörande anslagets användning ha meddelats i
Kungl. Maj :ts brev till pensionsstyrelsen den 14 maj 1948 (statsliggaren s.
942—943).

I skrivelse den 28 januari 1949 har hörselfrämjandets centralstyrelse
gjort framställning om anvisande av ett extra anslag av 25 000 kronor till bidrag
till anskaffande och drift av hörapparater för att kunna tillgodose sådana
ansökningar om bidrag, som redan ingivits till föreningen eller vore
att vänta, innan föreningen erhölle det anslag, som kunde komma att anvisas
för budgetåret 1949/50.

Föreningen erinrar om att den för budgetåret 1948/49 hemställt om ett
anslag å minst 100 000 kronor till bidrag till anskaffande och drift av hörapparater.
Detta belopp hade emellertid — i avvaktan på resultatet av det
utredningsarbete, som bedreves av kommittén för dövhetens bekämpande —•
nedsatts till 25 000 kronor. Sistnämnda belopp jämte det belopp av 10 000
kronor, som för samma ändamål utginge ur anslaget till åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet, hade förbrukats redan i december 1948.
Därvid hade kunnat tillgodoses 213 av de 225 ansökningar om bidrag, som
inkommit redan före den 1 juli 1948. I medeltal hade beviljats ett bidrag av
164 kronor per ansökning. Detta utgjorde i samtliga fall mindre än halva
kostnaden för hörapparaten och alltså betydligt mindre än vad som finge
utgå enligt gällande bidragsbestämmelser, nämligen högst två tredjedelar
av kostnaden för anskaffande av hörapparat.

Föreningen framhåller vidare, att redan 170 nya ansökningar låge färdigberedda
och väntade på bidrag samt att föreningens utprovningsresor i landsorten
under våren 1949 med all säkerhet komme att resultera i minst lika
många bidragsansökningar som föregående år. Föreningen komme därför att
även i fortsättningen ha en balans mellan bidragsberättigade och otillräckligt
anslag. Denna balans komme inom en icke avlägsen framtid att bliva
katastrofal, därest beviljade anslag även i fortsättningen icke ens komme
att räcka till för att täcka de ansökningar, som väntade på bidrag vid budgetårets
början. Detta bleve med all säkerhet förhållandet, då föreningen
dittills icke märkt någon som helst avmattning i besöksfrekvensen. Antalet
besökande på föreningens utprovningsresor i landsorten hade sålunda under
år 1948 utgjort 2 213 mot 1 391 år 1947, vilket alltså innebure en ökning
enbart vid resorna av 822 besökare. Då föreningen under innevarande år —
bl. a. på uppmaning av kommittén för dövhetens bekämpande — ytterligare
komme att utöka resorna till landsorten, emotsåge föreningen ytterligare tillströmning
av patienter, vilket komme att medföra en ökning av de bidragssökande.
Många obemedlade döva i landsorten, vilka tidigare icke haft någon
möjlighet att skaffa sig den enda och nödvändiga hjälp en hörapparat
skänkte, sökte sig nu till föreningen, då de nu kände till den hjälp,
som de kunde få genom statens ingripande.

Pensionsstyrelsen har i avgivet utlåtande i ärendet tillstyrkt föreningens
framställning. Styrelsen har därvid anfört följande.

Såsom framgår av uppgifterna i föreningens framställning, förslå de nuvarande
anslagen icke tillnärmelsevis till bidrag åt alla de personer, vilka

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

principiellt måste anses vara berättigade härtill. Då föreningens balans av
oavgjorda ansökningar om bidrag till anskaffande och drift av hörapparater
alltmera växer och det måste anses föga tillfredsställande att ett stort antal
döva och lomhörda personer, vilka för sitt yrke äro i behov av hörapparater
först efter mycket lång väntetid skola hava möjlighet att erhålla erforderligt
bidrag för anskaffande av hörapparater, synes ett extra anslag härtill
vara starkt av behovet påkallat.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att det för
löpande budgetår anvisade anslaget till bidrag till anskaffande och drift av
hörapparater förbrukades redan i december 1948 och därvid förslog endast
för att tillgodose sådana bidragsansökningar, som inkommit före budgetårets
ingång. Till följd härav förelågo i början av detta år icke mindre än
170 ansökningar om bidrag, som på grund av brist på medel icke kunna
upptas till behandling. Detta antal väntas öka under innevarande vår. Då
det som pensionsstyrelsen framhållit måste anses föga tillfredsställande,
att sådana döva och lomhörda, som lör sitt yrke äro i behov av hörapparat,
först efter mycket lång väntetid kunna erhålla erforderligt bidrag härtill,
är jag för min del beredd att tillstyrka, att hörselfrämjandet erhåller ett
extra anslag för att tillgodose balansen av oavgjorda bidragsansökningar.
Jag föreslår därför, att för detta ändamål å tilläggsstat för innevarande
budgetår anvisas ett belopp av 25 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett anslag av 25 000 kronor.

[4.] Statens institut för folkhälsan: Omkostnader. I den för budgetåret
1948/49 fastställda omkostnadsstaten för statens institut för folkhälsan har
till expenser upptagits ett belopp av 135 000 kronor, varav för bränsle, lyse
och vatten avsetts 65 000 kronor samt för övriga expenser 70 000 kronor. I
skrivelse den 10 februari 1949 har styrelsen för institutet hemställt om medgivande
att från delposten till övriga expenser bestrida kostnaderna för föreslagen
automatisering av institutets telefonväxel. Styrelsen anför.

Under de senaste åren, intill mitten av föregående år, voro telefonförbindelserna
såväl till som inom institutet synnerligen otillfredsställande. Sålunda
hade på grund av institutets snabba utveckling 45 direktgående tele^
fonapparater, varav en del försedda med anknytningsapparater, måst uppsättas.
Frånvaron av en växelanläggning inom institutet medförde stora
nackdelar för såväl allmänheten som institutets tjänstemän. Systemet med
ett större antal olika telefonledningar var ineffektivt och i längden ohållbart.
Enligt uppgifter, som inhämtats år 1948, kunde rikstelefonbyrån på
grund av materielsvårigheter icke fastställa någon leveranstid vid beställning
av en automatisk telefonväxel, medan däremot en manuell växel kunde
levereras inom några månader. För att avhjälpa de största olägenheterna
med de rådande telefonförhållandena lät institutet därför på rikstele -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

fonbyråns förslag under år 1948 installera en manuell telefonväxel med 60
anknytningslinjer, varvid det förutsattes att institutet, så snart leveransmöjligheterna
det medgav, skulle få växeln automatiserad. Den hitillsvarande
erfarenheten har också visat, att en automatisering av växeln är erforderlig,
ehuru institutet och allmänheten genom installerandet av en manuell
växel erhållit en i viss grad förbättrad telefonservice. Enligt uppgift
från rikstelefonbyrån finns det möjlighet för institutet att inom de närmaste
månaderna kunna utbyta den manuella växeln mot en automatväxel.

Kostnaderna för automati seringen ha beräknats till It 500 kronor.

Departementschefen. I likhet med styrelsen för statens institut för folkhälsan
anser jag, att institutet snarast bör erhålla en automatiserad telefonväxel.
Kostnaden härför, beräknad till 11 500 kronor, torde böra bestridas
från den i gällande omkostnadsstat under anslagsposten till expenser
upptagna delposten till övriga expenser. Med hänsyn till utgiftens natur
synes lämpligt att riksdagens medgivande inhämtas att härför anlita omkostnadsanslaget.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att från det för budgetåret 1948/49 anvisade förslagsanslaget
till Statens institut för folkhälsan: Omkostnader må
intill ett belopp av 11 500 kronor bestridas kostnaderna för
automatisering av institutets telefonväxel.

[5.] Vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård. Från detta anslag,
som i riksstaten för innevarande budgetår är upptaget med 20 000 kronor,
bestridas bl. a. kostnaderna för den sedan den 1 juli 1934 nedlagda Fejans
karantänsanstalt. Kungl. Maj :t har den 24 april 1942 fastställt stat för anstalten,
att lända till efterrättelse tills vidare fr. o. in. budgetåret 1942/43.
Staten upptager bl. a. en anslagspost till underhåll och reparation av byggnader
in. in. å 500 kronor.

I skrivelser den 31 augusti 1944 samt den 31 augusti och den 12 november
1945 hemställde medicinalstyrelsen, i samband med framläggande av
förslag till beräkning av ifrågavarande anslag för budgetåren 1945/46 och
1946/47, om anvisande av medel för vissa reparations- och underhållsarbeten
å anstaltsbyggnaderna. Då frågan om den framtida användningen av
anstalten, vilken under krigsåren disponerats av kustartilleriförsvaret, ännu
icke vore klarlagd, ansåg sig emellertid föredragande departementschefen
icke då kunna tillstyrka, att medel ställdes till förfogande för de av styrelsen
föreslagna underhållsarbetena. Riksdagen framställde ingen erinran
häremot.

Sedan medicinalstyrelsen dels i skrivelse den 22 juni 1946 ånyo gjort
framställning om anvisande av medel för ifrågavarande ändamål, dels ock
i skrivelse den 9 januari 1947 anmält, att styrelsen och andra myndigheter,
med vilka styrelsen samrått, funnit anstaltsbyggnaderna icke under nuvarande
förhållanden kunna komma till användning i vederbörande myndig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

het underställd verksamhet, uppdrog Kungl. Maj :t den 21 februari 1947 åt
byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning
om anstaltens framtida användning samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Tillika uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att snarast möjligt
till Kungl. Maj:t inkomma med utredning angående kostnaderna för de underhållsarbeten
å byggnaderna vid anstalten, vilka finge anses oundgänggen
nödiga för att förhindra, att byggnaderna förfores. *

I skrivelse den 3 december 1948 har byggnadsstyrelsen, som i ärendet
samrått med medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning och Stockholms
kustartilleriförsvar, i fråga om karantänsanstaltens framtida användning
meddelat, att styrelsen hänvänt sig till samtliga de statliga organ,
som kunde tänkas ha anledning att pröva frågan om ett utnyttjande av
anstalten för sin verksamhet, men att ingen av dessa anmält behov av att
taga byggnaderna i varaktigt anspråk. I anledning av vad sålunda förekommit
ämnade byggnadsstyrelsen undersöka, huruvida anläggningen möjligen
kunde, trots dess speciella karaktär, överlåtas eller uthyras till någon större
semester- eller fritidsorganisation.

Styrelsen anser det emellertid angeläget, att de nödiga underhållsarbetena
på anstaltens byggnader icke bleve uppskjutna i avvaktan på
beslut angående den framtida användningen. Byggnadsstyrelsen hade, efter
besiktning på platsen och i samråd med medicinalstyrelsen, verkställt utredning
beträffande dels i vilken omfattning de olika byggnaderna över
huvud taget borde bibehållas dels ock vilka underhållsarbeten, som erfordrades
för de byggnader, vilka sålunda borde bevaras för framtiden. Det resultat,
som därvid framkommit, hade godtagits av såväl medicinalstyrelsen
som försvarets sjukvårdsförvaltning.

Enligt byggnadsstyrelsens mening kunde vissa byggnader nu lämnas utan
underhåll, ehuru de tills vidare borde kvarstå för att framdeles vid behov och
om så visade sig möjligt nödtorftigt sättas i stånd. De underhållsarbeten,
som nu finge anses oundgängligen nödiga för att förhindra, att de byggnader
förfores, vilka enligt styrelsens förslag skulle bevaras, borde komma
till utförande, oavsett vad som kunde komma att beslutas rörande deras
framtida användning. Kostnaderna för dessa arbeten hade av byggnadsstyrelsen
beräknats till sammanlagt cirka 20 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att medicinalstyrelsen utöver den
i staten för karantänsanstalten upptagna anslagsposten om 500 kronor för
underhåll och reparation av byggnader m. m. icke disponerade över vare sig
anslag till årligt underhåll, beräknat enligt gängse normer, eller eljest medel
för iståndsättande av anstaltens byggnader, frånsett det belopp, som av
fortifikationsförvaltningen ställts till disposition för slitage under beredskapsåren
1939—45 och som enligt medicinalstyrelsens anmälan till Kungl. Maj:t
den 30 september 1946 uppginge till 9 625 kronor. Med frånräknande av nyssnämnda
belopp skulle alltså till anläggningens underhåll erfordras cirka
10 000 kronor.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att sistnämnda belopp måtte anvisas för
ändamålet.

Departementschef en. Frågan om anvisande av medel för reparations- och
underhållsarbeten å den sedan den 1 juli 1934 nedlagda karantänsanstalten å
Fejan har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning.
Då emellertid frågan om anstaltens framtida användning varit svävande,
ha medel icke ansetts böra ställas till förfogande för de av medicinalstyrelsen
i olika sammanhang föreslagna underhållsarbetena.

Oaktat denna fråga ännu icke blivit avgjord, anser jag i likhet med byggnadsstyrelsen
angeläget, att för anstaltsbyggnadernas bestånd oundgängligen
nödvändiga underhållsarbeten icke längre uppskjutas. Härvid böra såsom
byggnadsstyrelsen föreslagit endast de byggnader komma i fråga, vilka sty''relsen
efter besiktning på platsen och i samråd med medicinalstyrelsen ansett
böra bevaras. Kostnaderna för dessa arbeten ha av byggnadsstyrelsen
beräknats till sammanlagt 20 000 kronor. Då fortifikationsförvaltningen efter
förhandlingar med medicinalstyrelsen ställt ett belopp av 9 625 kronor
till styrelsens förfogande såsom ersättning för slitage å byggnaderna under
krigsåren, skulle alltså erfordras ett belopp av i runt tal 10 000 kronor för
ändamålet. Kostnaderna synas böra bestridas från förslagsanslaget till Vissa
kostnader för allmän hälso- och sjukvård. Jag föreslår, att riksdagens medgivande
inhämtas att för detta ändamål anlita nämnda anslag intill ett belopp
av 10 000 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att från det för budgetåret 1948/49 anvisade förslagsanslaget
till Vissa kostnader för allmän hälso- och sjukvård
må intill ett belopp av 10 000 kronor bestridas kostnader för
underhållsarbeten å Fejans karantänsanstalt.

C. Alkoholistvård m. m.

[6.] 2 a. Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Vissa ombyggnadsarbeten. Under rubriken Statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes: Vissa ombySgnadsarbeten
har riksdagen (skr. nr 34/1948) för ombyggnad av sovcellerna
samt vissa andra förbättringsarbeten vid alkoholistanstalten på Svartsjö
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/48 anvisat ett reservationsanslag
på 50 000 kronor. Genom beslut den 20 februari 1948 uppdrog
Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att för en kostnad av högst 50 000
kronor låta utföra dessa arbeten samt ställde anslaget till styrelsens förfogande.

I skrivelse den 29 januari 1949 har styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes hemställt, att för

Kungl. Maj.ts proposition nr 125. 75

ombyggnadsarbeten vid anstalten måtte anvisas ytterligare ett belopp av
99 000 kronor.

Styrelsen erinrar, att den i skrivelse den 13 november 1947 hemställde,
att för vissa ombyggnadsarbeten å Svartsjö skulle anvisas ett anslag av
40 000 kronor. Socialstyrelsen hade i yttrande över framställningen föreslagit
i vissa hänseenden mera genomgripande ombyggnader än anstaltsstyrelsen
och förordat en höjning av medelsanvisningen till 50 000 kronor.

I propositionen hade föreslagits, att anslaget skulle upptagas till 50 000
kronor, vilket belopp sedermera anvisades av riksdagen.

Styrelsen fortsätter.

Då det av styrelsen ursprungligen framlagda, av dåvarande förste byråingenjören
hos byggnadsstyrelsen Birger Westerdahl uppgjorda förslaget
till ombyggnader icke överensstämde med de i propositionen upptagna ombyggnaderna,
har styrelsen uppdragit åt Westerdahl att utarbeta ett nytt
förslag, som är mera i överensstämmelse med vad i propositionen förordats.
Vid uppgörande av detta förslag har Westerdahl emellertid måst
göra vissa avvikelser från vad som förutsattes i propositionen. Enligt, propositionen
skulle sovcellerna avlägsnas och logementen uppdelas i mindre
rum, vart och ett för högst tre vårdtagare. Enligt Westerdahls nya förslag
bibehållas i huvudsak de" nuvarande sovsalarna, men varje sal avses endast
för ett mindre antal vårdtagare, i allmänhet 2—4 personer. Sovcellerna slopas
och i deras ställe uppföras i sovsalarna särskilda utrymmen, vart och
ett avsett för en person. Personalen har nämligen framhållit, att vårdtagarna,
som ju i stor utsträckning äro psykopater, skulle bliva ännu mera
svårhanterliga än vad nu är fallet, därest icke en var bereddes en plats
där han kunde vara i avskildhet när han så önskade. Vid samtal, som styrelsen
haft med vårdtagarna, ha även dessa uttryckt önskemål om anordnande
av dylika utrymmen, där de få känna sig ostörda. Vidare upptager
det senaste förslaget inrättande av toaletter med därtill hörande ledningar
in. m. i slottsbyggnaden. Sådana ha tidigare icke funnits och det har på
grund av den numera höga beläggningen visat sig vara förenat med alltmera
ökade hygieniska olägenheter, särskilt vintertid, att dylika funnits
endast på gården framför slottsbyggnaden. Ytterligare torde det bliva nödvändigt
att belägga golven i sovsalarna med linoleummattor. I.övrigt överensstämmer
det "nya förslaget i huvudsak med vad i propositionen förordats.
Styrelsen har denna dag i närvaro av representanter för lokalavdelningen
å Svartsjö av Sveriges fångvårdsmannaförbund besiktigat anstaltsbyggnaderna
och funnit, att en ombyggnad i enlighet med det senaste förslaget
torde innefatta en i stort sett någorlunda tillfredsställande lösning
av problemet att skapa drägliga vårdförhållanden för de intagna.

Kostnaderna för de nu föreslagna ombyggnadsarbetena skulle enligt av
Westerdahl uppgjorda beräkningar — vilka bifogats skrivelsen — uppgå
till sammanlagt 149 000 kronor, d. v. s. 99 000 kronor mer än det av riksdagen
förut anvisade anslaget. Styrelsen anför, att ökningen främst föranleddes
av att vid de ursprungliga anslagsberäkningarna förutsatts, att
samtliga arbeten skulle kunna utföras av interner. Det hade emellertid
vid närmare undersökning visat sig, att dessas arbetskraft endast i synnerligen
ringa utsträckning torde kunna användas för arbetena. Kostnaderna
för den arbetskraft, som i stället måste anlitas, hade av Westerdahl

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

beräknats till omkring 50 000 kronor. Härtill komme, att arbetena måste
göras något mera omfattande än vad tidigare avsetts samt att det efter uppgörandet
av den ursprungliga kostnadsberäkningen — som varit synnerligen
snävt tilltagen — inträtt en viss prisstegring.

Styrelsen framhåller slutligen, att ombyggnaden komme att medföra
ökat behov av medel till inventarier — enligt en preliminär uppskattning
omkring 25 000 kronor. Uå hehovet ännu icke kunde överblickas, avsåge
emellertid styrelsen att senare återkomma till denna fråga.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att ytterligare ett belopp
av 99 000 kronor måtte anvisas till ombyggnadsarbeten å Svartsjö.

över framställningen ha yttranden avgivits av socialstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Socialstyrelsen tillstyrker det nya ombyggnadsförslaget och anför.

Förslaget har tillkommit i samråd med socialstyrelsen, som därvid har
anslutit sig till detsamma. Förslaget tillgodoser visserligen icke av styrelsen
tidigare framfört önskemål om en placering av vårdtagarnas sovplatser, som
gåve dessa bättre tillgång till dagsljus. Det möter emellertid stora svårigheter
att tillfredsställande lösa detta problem på grund av slottsbyggnadens
karaktär av byggnadsminnesmärke, vilken i hög grad begränsar de tekniska
möjligheterna. I fråga om förslagets detaljer må särskilt framhållas, att inläggandet
av tarkettgolv i dagrum, matsalar och diskrum samt beläggandet
av sovrummens golv med linoleummattor, trots de relativt höga kostnaderna
härför likväl är att bestämt förorda på grund av den mycket dåliga beskaffenheten
hos anstaltsbyggnadens golv, samt att anordnandet av vattenklosetter
inom förläggningsavdelningarna är väl motiverat, enär behovet av
sådana bekvämlighetsinrättningar är mycket stort, icke minst för nattbruk.

Byggnadsstyrelsen anser kostnaderna böra beräknas till 155 000 kronor.
De förhållandevis omfattande arbeten, som avsåges, syntes nämligen icke
böra utföras utan att samtidigt vissa rörledningar i källaren m. m. utbyttes,
vilket medförde kostnader för ytterligare håltagningar och efterlagningar.

Departementschefen. \id framläggandet för 1948 års riksdag av förslag
till ombyggnadsarbeten vid alkoholistanstalten å Svartsjö (prop. 2/1948 bil.
5. p. 2) lämnades en närmare redogörelse för lokalförhållandena vid anstalten,
till vilken jag torde få hänvisa.

Såsom framgår av den av anstaltsstyrelsen nu gjorda framställningen avveko
de i 1948 års proposition avgivna förslagen från vad anstaltsstyrelsen
ursprungligen förordat. På grund härav visade det sig nödvändigt att utarbeta
nya ritningar för ändringsarbetena, vilka därför icke kunde igångsättas
vid förutsatt tidpunkt. Under ritningsarbetena befunnos vissa avvikelser
från propositionens förslag erforderliga. Det visade sig dessutom i hög grad
önskligt, att vissa förbättringsåtgärder, som icke angivits i de tidigare förslagen,
vidtoges. I anledning härav och på grund av vissa andra omständigheter
ha jämväl förutsättningarna för de tidigare kostnadsberäkningarna
rubbats. Frågan om ombyggnadsarbetena på Svartsjö måste därför ånyo
underställas riksdagens prövning.

Jag vill i anledning av det nya förslaget framhålla, att det på grund av

Kungl. Mcij:ts proposition nr 125.

förläggningsbyggnadens karaktär av byggnadsminnesmärke ansetts icke
lämpligt att, såsom tidigare förutsatts, upptaga en korridor utmed huskroppens
mittvägg. Detta har medfört, att logementen icke utan stora tekniska
svårigheter och dryga kostnader kunna anordnas på sätt i 1948 års
proposition förordats. Vissa ändringar i det då angivna ombyggnadsprogrammet
äro därför nödvändiga. Jag godtager det av styrelsen nu framlagda
modifierade ombyggnadsförslaget, vilket av såväl interner som personal
befunnits tillfredsställande. Vidare anser jag synnerligen önskvärt, att de
enligt det nya förslaget tillkommande förbättringsåtgärderna — införande
av wc samt beläggning av golven i större utsträckning med linoleum — vidtagas.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att man torde vara nödsakad
räkna med att svartsjöanstalten kommer att vara i verksamhet under åtskilliga
år framåt, varför det får anses vara i särskilt hög grad påkallat, att de
mycket otillfredsställande förhållandena på anstalten så långt möjligt förbättras.
Jag tillstyrker alltså, att de nya arbeten, som angivits i anstaltsstyrelseiis
framställning, komma till utförande.

De nytillkommande åtgärderna föranleda givetvis ökade kostnader. Vidare
bär antalet intagna fortgående ökats. Vid de på hösten 1947 gjorda beräkningarna
av avlöningsanslaget utgick man från en medelbeläggning av 80 interner
under budgetåret 1948/49. Det kan icke antagas, att beläggningen under
närmaste framtiden — oaktat tillkomsten av den nya provisoriska alkoholistanstalten
vid Västra Ny sjukhus — kan hållas vid denna relativt låga
nivå. I det nya förslaget ha upptagits i runt tal 110 sovplatser. Medelsanvisningen
måste dessutom ökas, enär det visat sig icke möjligt att, såsom ursprungligen
förutsatts, för ombyggnadsföretaget använda internernas arbetskraft
utom för vissa enklare arbeten. Slutligen har efter uppgörandet
av den ursprungliga kostnadsberäkningen inträtt en viss prisstegring.
I enlighet med byggnadsstyrelsens uppskattning torde kostnaderna i sin helhet
få beräknas till 155 000 kronor. Då tidigare anvisats ett belopp av 50 000
kronor, erfordras alltså ett tilläggsanslag av 105 000 kronor. Enär det är angeläget,
att arbetena kunna igångsättas snarast möjligt, bör beloppet anvisas
på tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Vissa ombyggnadsarbeten å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett
reservationsanslag av 105 000 kronor.

[7.] 2 b. Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Utbyggnad av en transformatorstation. I skrivelse den 29 december
1948 bär styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt ä Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes gjort framställning om anslag för utökning
och ändring av en transformatorstation. Styrelsen anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Den nuvarande transformatoranläggningen uppfördes i samband med anstalternas
elektrifiering år 1920. Den försörjde ursprungligen endast själva
anstaltsbyggnaderna och ett fåtal tjänstemannabostäder samt i viss mindre
utsträckning anstalternas jordbruk. Därefter har under årens lopp utan
att någon utökning av transformatoranläggningen ägt rum kraftförbrukningen
mångdubblats. Sålunda har antalet ljuspunkter i anstaltsbyggnaderna
väsentligt utökats och numera ha samtliga tjänstemannabostäder,
tillhopa ett 70-tal, elektrifierats. Vidare drivas till jordbruket hörande kvarn,
smedja och sågverk numera med elektrisk kraft, varjämte jordbruksdriften
i övrigt i stigande omfattning övergått till användning av elektrisk energi.
I den för fångvårdsändamål upplåtna s. k. slutna avdelningen har installerats
mekanisk verkstad, vilkens maskiner drivas på elektrisk väg. Ytterligare
kan nämnas, att transformatoranläggningen mot avgift förser även en
modern konsumentkooperatiiv butikslokal med stora kylskåp, kyldiskar
osv. med elektrisk kraft.

Detta har medfört, att transformatoranläggningen avsevärt överbelastats
och numera icke helt kan tillgodose efterfrågan. På grund härav kunna
bl. a. till jordbruket hörande elektriska anläggningar icke utnyttjas till sin
fulla kapacitet, varigenom det ekonomiska utbytet av jordbruksdriften i
viss utsträckning äventyras. Vidare har på senare tid vid flera tillfällen
transformatoranläggningen gått varm, varvid avsevärd eldfara uppstår. Styrelsen
får i detta sammanhang framhålla, att, även om anstalterna i princip
skola nedläggas, detta nedläggande icke torde kunna äga rum förrän
vid en så sen framtida tidpunkt, att med en utökning av transformatoranläggningen
icke kan anstå. Det torde även kunna antagas, att, då i en framtid
anstalterna icke längre användas för sitt nuvarande ändamål, behovet av
elektrisk kraft icke skall vara mindre än nu.

Styrelsen har därför från civilingenjören Karl Sohlberg, som av styrelsen
i många år anlitats som konsulterande elektroteknisk expert för anstalterna,
låtit infordra kostnadsberäkning för en billigast möjlig men likväl ekonomiskt
försvarbar utökning av den vid ladugården belägna transformatorstationen.
Beräkningen slutar på 23 800 kronor.

I ett framställningen bilagt yttrande av civilingenjören Sohlberg uttalar
denne, att transformatorstationerna på grund av successivt utökad användning
nu blivit överbelastade, vilket bl. a. yttrat sig i nedsatt belysningsstyrka
hos de inom anstalten med tillhörande bostäder uppsatta lamporna samt i
diverse driftsstörningar i kraftdistributionen m. m. Bristningsgränsen kunde
nu sägas vara uppnådd, varför en omändring syntes vara ofrånkomlig.
Tills vidare borde transformatorstationen vid stallgården utökas, vilket
även medförde, att ny kiosk där måste uppsättas. Vidare borde utgående
ledningar i transformatorstationens närhet nedtagas och ändras.

Styrelsen föreslår i enlighet med det anförda, att ett investeringsanslag
på 23 800 kronor anvisas foa- transformatorstationens utbyggnad.

Socialstyrelsen bär i utlåtande över framställningen framhållit, att anstalterna
å Svartsjö, i varje fall alkoholistanstalten, måste bibehållas ännu under
avsevärd tid. Man torde för övrigt enligt styrelsens mening få räkna med
ett stort behov av elektrisk kraft på Svartsjö egendom, oavsett vilken användning
densamma kunde komma att få i en framtid. Styrelsen anför vidare,
att den av anstaltsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningen icke innefattade
arbetskostnad, enär arbetena förutsatts skola bliva utförda av

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

vid anstalten anställd eller därtill knuten personal. Enligt upplysning av
t. f. direktören vid anstalten T. von Schmalensée beräknade anstaltsledningen,
alt arbetet skulle, eventuellt med biträde av vårdtagare, utföras av
den elektriske montör, som anlitades av anstalterna, och att kostnaden härför
skulle bestridas från jordbrukets omkostnadsstat, vilken lämnade sådan
möjlighet. Med hänsyn härtill behövde särskilda medel till arbetskostnaden
ej anvisas. Under åberopande av det anförda tillstyrker socialstyrelsen
bifall till framställningen.

Departementschefen. Vad myndigheterna anfört har övertygat mig omatt
ifrågavarande transformatoranläggning skyndsamt behöver utbyggas.
Mot den gjorda kostnadsberäkningen har jag intet att erinra. På grund härav
hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkohotistanstalt därstädes: Utbgggnad av en transformatorstation
å tilläggstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
anvisa ett reservationsanslag av 23 800 kronor.

[8.] Länsnykterhetsnämnderna: Omkostnader. I skrivelse den 11 februari
1949 har socialstyrelsen hemställt, att den i gällande omkostnadsstat för
länsnykterhetsnämnderna ingående anslagsposten till reseersättningar, vilken
uppförts med 40 000 kronor, finge överskridas med 21 000 kronor. Styrelsen
anför.

Länsnykterhetsnämnderna ha under tiden 1 juli—31 december 1948 i reseersättningar
förbrukat tillhopa drygt 25 000 kronor. Enligt av socialstyrelsen
inhämtade uppgifter äro de i behov av omkring 26 000 kronor för
samma ändamål för tiden 1 januari—30 juni 1949. Då de resor, vartill
anslagsposten är avsedd, gälla sådana för nykterhetsvården väsentliga uppgifter
som bistånd och hjälp åt kommunala nykterhetsnämnder i aktuella,
ofta mycket trängande vårdfall, utredning i sådana ärenden, tillsyn av övervakning
och familjevård enligt alkoholistlagen m. m., kunna de icke inskränkas
utan allvarligt men för länsnykterhetsnämndernas hela verksamhet.
Anslagsposten behöver därför förstärkas med 10 000 kronor för detta
ändamål.

Sedan länsnykterhetsnämndernas tillkomst vid ingången av år 1939 ha
representanter för dem två gånger varit samlade till överläggning, nämligen
år 1941 och år 1946. I den första sammankomsten deltogo från varje nämnd
ordföranden och ytterligare en ledamot samt ombudsmannen, i den senare
däremot endast ombudsmännen. Det föreligger nu stort behov av en ny
konferens för länsnykterhetsnämnderna. Under de senaste åren ha nya rön
gjorts rörande behandlingen för alkoholmissbruk, vilka böra dryftas av de
ledande lokala organen inom nykterhetsvården. Under år 1948 har vidare
1946 års alkoholistvårdsutredning framlagt sitt betänkande. Detta innefattar
en del detaljförslag, som kunna verka befruktande på nykterhelsvårdsarbetet
även innan utredningens förslag genomförts i sin helhet. Särskilt må
nämnas förslaget om inrättande i länsnykterhetsnämndernas regi av kliniker
eller dispensärer för behandling av alkoholmissbrukare. Vidare behöva
vissa aktuella företeelser på alkholistvårdens område bli föremål för överläggning.
Kraftiga åtgärder för effektivisering av den halvöppna och öppna

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

nykterhetsvården, såsom familjevård och övervakning, äro särskilt påkallade
på grund av den akuta svåra platsbristen på alkoholistanstalterna. Härvid
böra länsnykterhetsnämnderna ägna ett särskilt intresse åt det nya
medicinska hjälpmedlet mot alkoholmissbruk, Antabus eller Abstinyl, vars
användande ofta kräver särskild medverkan av de sociala nykterhetsvårdande
organen.

I den sålunda ifrågasatta konferensen för länsnykterhetsnämnderna böra
på grund av de aktuella överläggningsämnenas natur och omfattning deltaga
minst tre representanter för varje nämnd, nämligen ordföranden, läkarledamoten
och ombudsmannen. Deltagarna böra erhålla resekostnads- och
traktamentsersättning enligt de grunder, som gälla för dem vid förrättningar
i länsnykterhetsnämndens angelägenheter. Enligt verkställda beräkningar
inom socialstyrelsen skulle dessa ersättningar draga en kostnad av
tillhopa omkring 11 000 kronor. För att konferensen skall kunna komma
till stånd, måste anslagsposten till reseersättningar få överskridas jämväl
med detta belopp.

Anslagsposten skulle alltså behöva överskridas med sammanlagt (10 000
+ 11 000) 21 000 kronor.

Departementschefen. I likhet med socialstyrelsen anser jag erforderligt,
att ytterligare ett belopp av 21 000 kronor ställes till länsnykterhetsnämndernas
förfogande till reseersättningar under innevarande budgetår. Den i
omkostnadsstaten för detta ändamål upptagna anslagsposten, vilken är uppförd
förslagsvis, synes emellertid icke lämpligen böra tagas i anspråk till
kostnader för den i ärendet nämnda konferensen utan att riksdagens medgivande
härtill inhämtas.

På grund av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att från det för budgetåret 1948/49 anvisade förslagsanslaget
till Länsnykterhetsnämnderna: Omkostnader må intill
ett belopp av 11 000 kronor bestridas resekostnads- och
traktamentsersättningar till representanter för länsnykterhetsnämnderna
vid en allmän konferens under nämnda budgetår.

E. Polisväsendet.

[9.] Statens kriminaltekniska anstalt: Avlöningar. Kungl. Maj:t har den
14 maj 1948 fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat för statens kriminaltekniska
anstalt, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49.
I staten finnes bl. a. upptagen en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie
personal å 198 500 kronor. Kungl. Maj :t har sagda dag vidare föreskrivit,
att av anslagsposten ett belopp av högst 6 000 kronor finge användas
till arvoden åt av anstalten anlitade experter samt medgivit, att från sistnämnda
belopp finge bestridas kostnaderna för avlönande av en expert
för biträde på anstaltens fingeravtrycksavdelning mot ett arvode av högst
300 kronor för månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

I skrivelse den 3 mars 1949 har styrelsen för statens kriminaltekniska anstalt
hemställt, att ifrågavarande anslagspost måtte få överskridas med
17 487 kronor samt till stöd härför anfört följande.

Posten till arvoden åt av anstalten anlitade experter vore förbrukad. Den
28 februari 1949 hade för ändamålet åtgått 6 060 kronor. Härav hade 2 400
kronor utgjort ersättning åt en av anstalten anlitad expert på fingeravtrycksavdelningen
samt 3 660 kronor ersättningar för utlåtanden av anlitad
expertis i övrigt. För de fyra återstående månaderna av budgetåret beräknades
kostnaderna för fingeravtrycksexperten till (300 X 4) 1 200 kronor
samt för expertutlåtanden till (3 660:8 X 4) 1 830 kronor eller tillhopa
(1 200 + 1 830) 3 030 kronor.

I ersättningar för övertidsarbete av personalen på registraturavdelningen
erfordrades 2 600 kronor.

Till vikariatsersättning beräknades ytterligare 8 377 kronor. Det ökade
medelsbehovet hade föranletts dels av att innehavaren av den ordinarie
tjänsten som reparatör hade erhållit avsked från sin tjänst, vilken därefter
uppehölles på förordnande, dels av beräknad tjänstledighet under två månader
för en kriminalassistent, för vilken vikarie skulle förordnas, dels ock
av inträffade sjukdomsfall. Härtill komme behov av en vikarie under fem
och en halv månader, varunder en befattningshavare åtnjöte tjänstledighet
till följd av havandeskap.

I skrivelse den 3 mars 1949 till Kungl. Maj :t hade styrelsen vidare anmält,
att föreståndaren för anstalten åtnjutit ledighet för sjukdom under
tiden 1 juni—31 december 1948 samt att laboratorn vid anstalten under samma
tid uppehållit tjänsten som föreståndare. Såsom laborator hade fungerat''
en byråingenjör på kemiska laboratoriet, varigenom arbetskraften på
laboratoriet icke oväsentligt minskats. Lämplig vikarie för byråingenjören
hade icke erhållits förrän i september, då såsom vikarie förordnats en ingenjör.
På grund av den eftersläpning av ärendena, som uppstått under
tiden juni—september 1948, och med hänsyn till att arbetsbelastningen på
kemiska laboratoriet fortfarande vore hög, syntes det synnerligen angeläget
att ytterligare arbetskraft kunde erhållas. Styrelsen hemställde om
tillstånd att få tills vidare till budgetårets utgång ha ingenjören anställd
på halvtidstjänst. Kostnaderna för avlöning till ingenjören uppginge till
5 700 kronor, varav 2 567 kronor belöpte å tiden t. o. m. den 31 december
1948 samt återstoden å tiden därefter.

I enlighet härmed skulle medelsbehovet uppgå till (3 030 -f 2 600 -f
8 377 + 5 700) 19 707 kronor. Då emellertid anslagsposten vore upptagen
med en marginal av 2 220 kronor, inskränkte sig det ytterligare medelsbehovet
till (19 707 — 2 220) 17 487 kronor.

Departementschefen. Enligt vad jag inhämtat finnes på kemiska laboratoriet
alltjämt en icke obetydlig balans av oavgjorda ärenden. Med hänsyn
härtill finner jag det motiverat med den av anstaltsstyrelsen förordade arbetsförstärkningen
och tillstyrker fördenskull styrelsens förslag i denna
del. Ej heller i övrigt har jag något alt erinra mot framställningen. Anslagsposten
till avlöningar till icke ordinarie personal bör på grund härav få
överskridas med i runt tal 17 500 kronor. Till en del av nämnda belopp
torde Kungl. Maj :t redan nu äga bemyndigande att medgiva överskridande.
Jag har emellertid funnit det lämpligt att överskridandet i dess helhet
underställes riksdagens prövning.

(> Bihang till riksdagens protokoll 19''t9. I samt. .Yr 12ö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för statens kriminaltekniska
anstalt upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må för budgetåret 1948/49 överskridas
med högst 17 500 kronor.

H. Diverse.

[10.] 9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Anslaget är för
budgetåret 1948/49 anvisat med 500 000 kronor. Därjämte fanns vid ingången
av budgetåret en reservation av i runt tal 28 400 kronor.

Medelsåtgången å anslaget under tiden 1 juli 1948—31 januari 1949 har
utgjort i runt tal 345 800 kronor. Till tryckningskostnader för kommittéer,
som slutat sin verksamhet under år 1948, kan antagas komma att åtgå ca
25 000 kronor. Enligt från de pågående kommittéerna infordrade uppgifter
beräkna dessa utgifterna under tiden 1 februari—30 juni 1949 till
omkring 299 100 kronor. Härtill måste för sistnämnda tid läggas kostnader
för ersättningar till sakkunniga biträden inom departementet, ca
15 000 kronor. Belastningen å anslaget skulle enligt dessa beräkningar uppgå
till (345 800 + 25 000 + 299 100 + 15 000) 684 900 kronor. Då till
departementets förfogande står ett belopp av (500 000 + 28 400) 528 400
kronor, skulle följaktligen erfordras en förstärkning av anslaget med (684900
— 528 400) 156 500 kronor. Då jag förutsätter, att en viss begränsning av
kommittéernas verksamhet under återstoden av budgetåret är möjlig, torde
emellertid den erforderliga medelsförstärkningen kunna beräknas till något
mindre belopp än enligt kommittéernas uppskattning. Ofrånkomligt
synes dock vara, att ett tilläggsanslag på 100 000 kronor ställes till förfogande.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Hans Åke Karlström.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Bilaga 10.

Egentliga statsutgifter.

Tolfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Kock, anmäler härefter
under tolfte huvudtiteln hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför därvid
följande.

C. Krisförvaltningen.

[1.] Statens industrikommission: Omkostnader. Under hänvisning till vad
chefen för handelsdepartementet förut denna dag anfört vid anmälan av
vissa frågor rörande anslaget till Statens handelskommission: Omkostnader
(bilaga 8, punkten 2) hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att från förslagsanslaget till Statens industrikommission:
Omkostnader må bestridas på kommissionen
belöpande kostnader för att anlita Thulebolagens planeringsavdelning
och därtill knuten expertis som expertorgan
i kontorstekniska och organisatoriska frågor.

[2.] Statens trafikkommission: Avlöningar. Ledningen av den under rådande
förhållanden erforderliga regleringen av landets trafikväsen handhaves
sedan 1940 av statens trafikkommission. Hos kommissionen finnas anställda
länstrafikledare, en för varje län, vilka äro stationerade hos läns -

Kungl. Maj:is proposition nr 125.

styrelserna. Länstrafikledarna ha till uppgift att, efter kommissionens bemyndigande
och enligt dess anvisningar, handhava på kommissionen eljest
ankommande ärenden angående regleringen av trafiken i länen. Vidare
åligger det länstrafikledarna att, i enlighet med de anvisningar som meddelas
av trafikkommissionen, planlägga regleringen av trafiken i länen vid
av krig eller därmed jämförlig orsak skärpt läge i fråga om transportförhållandena.
Till befrämjande av den under rådande utomordentliga förhållanden
nödvändiga hushållningen med biltransportmedel inrättades genom
kungörelse den 20 november 1942, nr 908, en lokal transportorganisation,
de auktoriserade lastbilscentralerna och de av dessa bildade länscentralerna
för lastbilstrafiken. Varje innehavare av tillstånd till beställningstrafik
för godsbefordran var enligt kungörelsen skyldig att vara ansluten
till lastbilscentral. Bestämmelserna om auktoriserade lastbilscentraler upphörde
enligt kungörelsen den 26 september 1947, nr 706, att gälla med utgången
av 1947.

Vissa bestämmelser rörande användningen av landets motorfordonspark
i händelse av krig eller krigsfara ha meddelats i en kungörelse den 18 februari
1944, nr 57. I 1 § i denna kungörelse förutsättes, att vid krig eller
krigsfara en allmän civil trafikledning skall inrättas med uppgift att handhava
ianspråktagandet av sådana motorfordon som icke jämlikt den militära
eller den civila uttagningsförordningen reserverats för särskilda ändamål.
Några bestämmelser rörande en sådan central trafiklednings organisation
ha dock icke utfärdats.

Trafikkommissionen har i olika framställningar till Kungl. Maj :t tagit
upp frågan om organisation av den civila motorfordonstrafiken vid krig
eller krigsfara samt andra därmed sammanhängande spörsmål. Dessa framställningar
ha av Kungl. Maj:t genom beslut den 17 januari 1947 överlämnats
till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

I skrivelse den 14 januari 1949 har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
framlagt förslag om uppbyggande av en lokal trafikberedskapsorganisation.

I skrivelsen har riksnämnden meddelat, att nämnden den 31 mars 1947
tillkallat två utredningsmän att biträda nämnden vid en allmän översyn
av planläggningen av beredskapen i fråga om den inrikes trafiken. Utredningsmännen
hade efter fullgjort uppdrag avgivit förslag till organisation
av en allmän civil trafikledning vid krig eller krigsfara, över vilket förslag
yttranden inhämtats från åtskilliga därav berörda myndigheter. Förslaget
innebar i korthet följande.

De transportmedel, som icke genom uttagning eller på annat sätt reserverats
för vissa särskilda ändamål i krig, skulle ställas till en allmän civil
trafiklednings förfogande, som hade att disponera dessa för att tillgodose
olika samhäll sviktiga behov allt efter angelägenhetsgraden. Trafikledningen
borde i princip omfatta samtliga slag av transportmedel, även om den
direkta ledningen av exempelvis järnvägstrafiken och sjötrafiken handhades
av vederbörande trafikföretag efter den allmänna trafikledningens anvisningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Trafikledningen i krig skulle utgöras av en direkt under Kungl. Maj :t lydande
rikstrafikledare och under honom regionala och lokala organ, vilka i
fråga om landsvägstrafiken skulle utgöras av länstrafikledare och lastbilscentraler.

Planläggningsarbetet på trafikområdet under fred skulle enligt utredningsmännens
förslag i centralinstansen omhänderhavas i huvudsak av riksnämnden
med biträde av järnvägsstyrelsen och fartygsuttagningskommissionen
och i mellaninstansen av länsstyrelserna. Även om denna planläggningsverksamhet
i regel icke torde erfordra medverkan av lokala trafikledningsorgan,
borde planläggningen dock omfatta den lokala trafikledningens
organisation och de verkställighetsåtgärder med avseende å denna
organisation, som redan under fred måste vidtagas. Utredningsmännen erinrade
om de svårigheter, som den allmänna civila trafikledningen koinme
att ställas inför i samband med mobilisering när det gällde att tillhandahålla
krigsmakten s. k. tredagarsfordon och därjämte tillgodose civilförsvaret
och andra angelägna civila transportbehov. Den planläggning som erfordrades
härför torde i huvudsak komina att ske genom länsstyrelsernas
försorg, men de sakkunniga ansåge, att beredskapen på detta område icke
skulle kunna tillfredsställande upprätthållas utan medverkan av ett redan
i fredstid anordnat lokalt trafikledningsorgan, som hade fortlöpande kontakt
med den yrkesmässiga trafiken. Att därvid bygga uteslutande på den
frivilliga lastbilscentralorganisation, som redan funnes, vore icke möjligt
eller lämpligt, då det icke ginge att beräkna i vilken utsträckning dessa
lastbilscentraler komme att kvarstå i framtiden. Med hänsyn till vikten av
att en lastbilsorganisation, som omhänderhade den lokala ledningen av
landsvägstrafiken, helst omedelbart vid mobilisering eller i varje fall
mycket snart därefter måtte kunna inrättas, borde det redan under fredstid
tillskapas viss stomme härför. Enligt förslaget skulle därför särskilda
lokala trafikledningsombud för landsvägstrafiken utses med samma verksamhetsområden
som de vid krigsfall inrättade lastbilscentralerna. Såsom
ombud hade man tänkt sig personer, som arbetade i aktiv trafiktjänst och
vilka i krig skulle fungera som föreståndare för lastbilscentralerna. I de
trafikområden, där frivilliga lastbilscentraler alltjämt funnes, kunde föreståndarna
för dessa centraler utses till trafikledningsombud, i den mån de
vore lämpliga härtill. I övrigt finge tillsättas personer, som hade fortlöpande
kontakt med lastbilstrafiken. De föreslagna trafikledningsombuden
skulle eu var inom sitt verksamhetsområde ha att följa trafikarbetets och
fordonsbeståndets utveckling samt för detta ändamål skaffa sig noggrann
kännedom om transportbehoven och fordonsbeståndet inom området samt
i övrigt i olika avseenden biträda länsstyrelsen vid planläggningsarbetet.
Ombudens antal hade beräknats till omkring 200 och årskostnaderna för
deras verksamhet i fred till omkring 100 kronor för ombud.

Riksnämnden anför, att nämnden ännu icke tagit slutlig ståndpunkt till
utredningsmännens förslag. Frågan om organisationen i mellaninstansen
hängde nära samman med frågan om en lokalorganisation för den ekono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

miska försvarsberedskapen över huvud. Riksnämnden övervägde denna
fråga, vilken emellertid vore beroende av resultatet av den pågående utredningen
om länsstyrelsernas omorganisation. Nämnden fortsätter härefter.

I avbidan på det slutliga organiserandet av den inrikes trafikberedskapen
måste tillses* att en någorlunda tillfredsställande beredskap kan upprätthållas
omedelbart. Så länge trafikkommissionen och de nuvarande länstrafikledarna
finnas kvar, stå möjligheter till buds att på relativt kort tid organisera
den allmänna trafikledningens central- och mellaninstanser. Jämlikt
Kungl. Maj :ts beslut den It juni 1948 skall trafikkommissionen biträda
riksnämnden vid planläggningen av trafikberedskapen. Några lokalorgan
för landsvägstrafiken finnas däremot för närvarande icke. Riksnämnden
delar utredningsmännens uppfattning om behovet av att dylika organ förberedas
redan i fredstid. Från olika myndigheter, bl. a. cheferna för försvarsstaben
och armén, har kraftigt understrukits vikten av att den lokala
trafikledningsorganisationen kan träda i verksamhet omedelbart vid ett
krigsutbrott" Utredningsmännens förslag i fråga om lokalorganisationen
bär från flertalet av de hörda myndigheterna icke föranlett annan erinran
än att det ifrågasatts om det vore möjligt att för det föreslagna arvodet,
100 kronor, erhålla lämpliga ombud i fred.

Såsom nyss angivits är riksnämnden icke beredd att taga slutlig ståndpunkt
till utredningsmännens förslag och alltså icke heller i denna del. För
att tillgodose den omedelbara beredskapens krav och samtidigt få värdefulla
erfarenheter om möjligheterna att erhålla lämpliga lokalombud anser riksnämnden
det emellertid angeläget, att trafikkommissionen erhåller i uppdrag
att snarast möjligt söka organisera en lokal trafikberedskapsorganisation
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens förslag. Lokalombuden
böra tills vidare stå till länstrafikledarnas förfogande för upplysningar
och rapporteringsverksamhet vid länstrafikledarnas planläggning
av trafikberedskapen inom området. Lokalombuden böra vidare erhålla noggrann
information om sina arbetsuppgifter i krig och hållas underrättade
om planläggningen i vad densamma berör deras verksamhetsområde. Det
torde vara lämpligt att ombuden någon eller några gånger om året länsvis
sammandragas till konferenser, därvid orientering bör lämnas om det aktuella
beredskapsläget på trafikområdet och tillfälle att diskutera med planläggningen
sammanhängande problem beredas ombuden. Några fasta arvoden
torde för närvarande icke behöva utgå till ombuden utan dessa torde
böra erhålla ersättning med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning. Ersättning
torde, efter förslag av vederbörande länsstyrelse, få fastställas av
trafikkommissionen inom ramen för kommissionens befogenheter i fråga
om sakkunniga.

Riksnämnden hade i ärendet samrätt med trafikkommissionen, som förklarat
sig icke ha något att erinra mot att söka organisera en lokal trafikberedskapsorganisation
på av riksnämnden angivet sätt. Kommissionen hade
uppskattat kostnaderna härför för tiden fram till den 30 juni 1950 till omkring
40 000 kronor.

Riksnämndens skrivelse utmynnar i en hemställan, att trafikkommissionen
måtte erhålla det av nämnden föreslagna uppdraget samt bemyndigas
att under nyss angivna tid för ändamålet disponera högst 40 000 kronor av
till kommissionens förfogande stående medel.

Departementschefen. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har
i sin nu förevarande framställning tagit upp frågan om ordnandet av landets

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

transportberedskap i händelse av krig eller krigsfara. Såsom i skrivelsen
anförts torde det ännu vara för tidigt att taga slutlig ställning till hela denna
fråga. Riksnämnden har emellertid understrukit vikten av att, i avvaktan
på att så kan ske, beredskapen på ifrågavarande område upprätthålles, och
har framhållit såsom särskilt angeläget att en lokal trafikberedskapsorganisation
uppbygges.

Enligt vad jag inhämtat har av landets lastbilspark, som för närvarande
omfattar i runt tal 75 000 fordon, en mycket stor del redan uttagits för särskilda
militära och civila ändamål. En allmän civil trafikledning skulle
sålunda till sitt förfogande ha endast ett mindre antal lastbilar, vilka dessutom
till övervägande del torde utgöras av äldre fordon. Ur beredskapssynpunkt
är det, såsom riksnämnden framhållit, synnerligen angeläget att
planlägga utnyttjandet av dessa fordon i händelse av krig eller krigsfara.
Handhavandet av denna uppgift skulle självfallet ha bort åvila de auktoriserade
lastbilscenlralerna, därest dessa nu funnits kvar. Systemet med auktoriserade
lastbilscentraler har emellertid, som förut nämnts, avvecklats
med utgången av 1947. De flesta av dessa centraler ha dock, enligt vad jag
erfarit, av trafikutövarna bibehållits såsom frivilliga organisationer och
ha även i betydande omfattning frivilligt medverkat vid trafikkommissionens
planläggning av den civila trafiken. Riksnämndens förslag innebär i realiteten,
att den sålunda på frivillighetens väg bedrivna verksamheten skall givas
en fastare form. För egen del ansluter jag mig till denna tanke.

Den av riksnämndens utredningsmän föreslagna ersättningen med 100
kronor per år åt de personer, som avses skola medverka i detta planläggningsarbete,
kan visserligen förefalla alltför liten för att kunna stimulera till
ett mera intresserat arbete. Med hänsyn till det intresse för detta arbete som
organisationerna redan lagt i dagen, vilket arbete hittills skett på frivillighetens
väg och utan gottgörelse, torde dock även en ringa ersättning komma
att utgöra en stimulans till en effektiv insats på detta område. På sätt riksnämnden
framhållit torde några fasta arvoden ej böra bestämmas, utan
ersättning torde få utgå efter bedömande i varje särskilt fall med hänsyn till
arbetsinsatserna. Som en beräkningsgrund torde dock kunna tjäna ett genomsnittsbelopp
av 100 kronor för varje person. Totalt skulle kostnaden för
år således komma att uppgå till i runt tal 20 000 kronor. Trafikkommissionen
räknar med en något högre kostnad i början, då organisationen skall
byggas upp, och har därför uppskattat medelsbehovet även för innevarande
budgetår till 20 000 kronor, oaktat endast en mindre del av året återstår.

Med hänsyn till den planerade organisationens beredskapskaraktär synas
kostnaderna för densamma rätteligen ha bort bestridas från riksnämndens
anslag. Då de lokala ombuden emellertid, på sätt som föreslagits, böra
underställas länstrafikledarna och därmed även trafikkommissionen, synes
det vara lämpligast, att kostnaderna för ombuden, så länge trafikkommissionen
fortsätter sin verksamhet, utgå av anslaget för kommissionens avlöningar.
Huruvida något överskridande av anslaget på grund härav blir nödvändigt,
är dock med hänsyn till anslagets relativt vida ram ovisst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att utgifterna för den lokala trafikberedskapsorganisationen
måtte i enlighet med det anförda få bestridas
från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statens trafikkommission: Avlöningar.

D. Diverse.

[3.] 5 a. Vissa kostnader i anledning av undanförsel av varuförråd. Genom
beslut den 23 juli 1943 fann Kungl. Maj :t, med stöd av 2 § lagen den
21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd, gott bemyndiga
statens industrikommission att förordna, att ett Mölniycke väfveriaktiebolag
tillhörigt, i Krokslätt upplagt parti råbomull skulle bortföras till ort
som kommissionen bestämde.

I skrivelse den 5 april 1944 hemställde industrikommissionen — med förmälan
att, sedan bortförandet av sagda varuparti verkställts genom förenämnda
bolags försorg, bolaget för därmed förenade kostnader fordrat ersättning,
vilken av riksvärderingsnänmden den 17 mars 1944 fastställts till
32 757 kronor 26 öre — att Kungl. Maj :t måtte ställa medel till kommissionens
förfogande för utbetalning av ifrågavarande ersättning.

Genom beslut den 14 april 1944 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att
från det å förskottsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1943/44 under
elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter för prisoch
handelsreglerande åtgärder (XI a), med redovisning under särskild
rubrik, till statens industrikommission utbetala 32 757 kronor 26 öre att av
kommissionen användas för utbetalning av f-örenämnda ersättning.

Bolaget har sedermera verkställt återtransport av nämnda lager av råbomull
till sin fabrik i Krokslätt, mot vilken åtgärd industrikommissionen förklarat
sig ej hava något att erinra.

Med stöd av 81 § civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646)
jämförd med 67 § civilförsvarslagen samt mom. 4) till övergångsbestämmelserna
till nämnda lag, översände kommissionen den 21 februari 1947
till länsstyrelsen i Älvsborgs län räkning jämte bilagor från bolaget, avseende
dels tidigare icke ersatta kostnader i anledning av kommissionens förordnande
om undanförsel av ifrågavarande bomullsparti, dels ock kostnaden
för partiets återtransport till Krokslätt.

Vid sammanträde med allmänna lokala värderingsnämnden i Göteborgs
stad den 22 april 1947 har nämnden fastställt ersättning till bolaget för sistnämnda
åtgärder med tillhopa 51 294 kronor 99 öre, vilket belopp den 20
juni 1947 av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förskottsvis utanordnats
till bolaget.

I skrivelse den 8 maj 1948 till civilförsvarsstyrelsen har länsstyrelsen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 12-5.

Göteborgs och Bohus län anhållit om ersättning för vad länsstyrelsen sålunda
förskotterat.

I skrivelse till industrikommissionen den 18 juni 1948 har civilförsvarsstyrelsen
under hänvisning till vad i ärendet förekommit hemställt, att kommissionen
ville till Kungl. Maj :t ingiva framställning, att länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län måtte beredas ersättning för det förskotterade beloppet.

Kommissionen har med anledning härav i skrivelse till Kungl. Maj :t den
30 juni 1948 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte ställa ifrågavarande belopp,
51 294 kronor 99 öre, till förfogande för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län såsom täckning för det av länsstyrelsen förskotterade beloppet.

Över industrikommissionens framställning har civilförsvarsstgrelsen
den 7 juli 1948 avgivit utlåtande, därvid styrelsen förklarat sig icke hava
något att erinra mot att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, på sätt
industrikommissionen föreslagit, beredes täckning för i samband med ifrågavarande
undanförsel förskjutna kostnader, 51 294 kronor 99 öre.

I ärendet har statskontoret därefter avgivit utlåtande. Statskontoret har
framhållit, att, enär anslag för bestridande av de med ifrågavarande förskott
avsedda kostnaderna icke längre funnes uppfört å riksstaten, framställning
torde med hänsyn till beloppets storlek få göras till riksdagen om
anvisande av medel för täckande av förskottet.

Departementschefen. Av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
förskottsvis utbetalats ersättning till Mölnlycke väfveriaktiebolag för vissa
kostnader i anledning av ett av statens industrikommission med stöd av
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 juli 1943 meddelat förordnande om
undanförsel av ett bolaget tillhörigt parti råbomull samt för sedermera företagen
återtransport av ifrågavarande bomullsparti. Till täckande av kostnader
för undanförsel av varuförråd har tidigare särskilt anslag funnits
uppfört å riksstaten, senast för budgetåret 1945/46. Genom beslut den 30
juni 1947 förklarade Kungl. Maj :t att den behållning, som vid utgången
av budgetåret 1946/47 förelåg å det under riksstatens elfte huvudtitel anvisade
reservationsanslaget till undanförsel av varuförråd, skulle i bokslutet
för budgetåret 1946/47 tillföras budgetutjämningsfonden. Som något
anslag för bestridande av de med nu ifrågavarande förskott avsedda kostnaderna
sålunda icke längre finnes uppfört å riksstaten, böra medel anvisas
för täckande av förskottet. De av länsstyrelsen förskjutna kostnaderna belöpa
sig till 51 294 kronor 99 öre. Ett anslag å i avrundat tal 51 300 kronor,
förslagsvis benämnt Vissa kostnader i anledning av undanförsel av varuförråd,
bör därför uppföras å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa kostnader i anledning av undanförsel av varuförråd
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/
49 anvisa ett anslag av 51 300 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Ingvar J:son Rörs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 11.

Egentliga statsutgifter.

Trettonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter
under riksstatens trettonde huvudtitel hörande ärende angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför
därvid följande.

[1.] Statens pensionsanstalt: Avlöningar. Gällande avlöningsstat för statens
pensionsanstalt upptager för avlöningar till icke-ordinarie personal en
obetecknad anslagspost å 124 700 kronor. I skrivelse den 18 februari 1949
har statens pensionsanstalt gjort framställning om medgivande att överskrida
nämnda anslagspost. Pensionsanstalten har därvid åberopat innehållet
i sin skrivelse den 30 augusti 1948 med anslagsberäkningar för budgetåret
1949/50, vari framhållits, att anstalten för att möta den ökade
arbetsbelastning, som föranletts av en kraftig ökning av antalet ärenden
rörande omreglering av pensionsunderlag, bl. a. sedan anstalten jämlikt
Kungl. Maj :ts beslut den *30 januari 1948 fått övertaga vissa sådana ärenden
från länsstyrelserna, funnit det erforderligt att nyanställa en heltidsamanuens
och ett skrivbiträde. Vidare hade den automatiska ökningen av
pensionsärenden nödgat anstalten att anställa ytterligare ett skrivbiträde
(se prop. nr 163/1948 s. 61—62 och 1949: XIII ht. s. 11). På grund av nu
angivna förhållanden har pensionsanstalten beräknat, att ett överskridande
av förevarande anslagspost med 15 000 kronor fransett överskridande
som Kungl. Maj :t hade befogenhet att medgiva — vore erforderligt för innevarande
budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Departementschefen. Med biträdande av statens pensionsanstalts förslag
förordar jag, att riksdagens medgivande inhämtas att överskrida pensionsanstaltens
icke-ordinariepost för löpande budgetår med högst 15 000 kronor.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att den i staten för statens pensionsanstalt
uppförda anslagsposten Avlöningar till icke-ordinarie personal
må under budgetåret 1948/49 överskridas med högst
15 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Kungi. Maj.ts proposition nr 125.

Bilaga 12.

Utgifter för statens kapitalfonder.

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler frågor om
anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 och anför därvid följande.

Under den gångna delen av riksdagssessionen ha i olika sammanhang äskats
anslag till investeringar å tilläggsstat II till löpande riksstat. I enlighet
med de principer som hittills tillämpats bör nu, då avskrivningsbehovet för
de olika investeringarna kan överblickas, förslag om erforderliga avskrivningsanslag
föreläggas riksdagen. Skulle nya avskrivningsbehov uppkomma
eller ändring ske i de till grund för här beräknade avskrivningar liggande
förhållandena förutsätter jag, att vederbörliga tillägg och jämkningar vidtagas
av riksdagen.

Jag torde nu i korthet få redogöra för de olika fall, i vilka omedelbar avskrivning
är påkallad beträffande investeringarna å tilläggsstaten.

Statens allmänna fastighetsfond. Anslaget till iståndsättande
av vissa beskickningsfastigheter å 300 000 kronor bör avskrivas i sin
helhet med hänsyn till att investeringen avser sådana reparations- och anläggningsarbeten,
vilka icke väsentligt komma att höja fastigheternas värden.
Anslaget till byggnadsarbeten vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
å 60 000 kronor, vilket avser uppförande av ekonomibyggnad
vid Flahults försöksgård, bör likaledes helt avskrivas, på sätt tidigare skett
i fråga om anslag för detta ändamål. Anslaget till ämbetsbyggnad för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och luftfartsstyrelsen å 280 000 kronor torde i
enlighet med hittills tillämpade principer böra avskrivas med 25 procent.
Övriga anslag, nämligen till inrättande av en undertryckskammare m. in.
vid akademiska sjukhuset i Uppsala å 15 000 kronor, till nybyggnad för ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

netiska institutionen vid universitetet i Lund å 33 000 kronor, till nybyggnad
för gymnastiska centralinstitutet å 40 000 kronor, till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. å 528 000 kronor samt till anordnande
av lokaler för centrallaboratoriet vid akademiska sjukhuset i Uppsala
å 107 500 kronor, torde enligt gällande grunder böra avskrivas med 50 procent.

Försvarets fastighet sfond. De under arméns delfond äskade
anslagen till anordnande av centrala ammunitionsförråd m. m. å 340 000
kronor, till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å 900 000 kronor, till ytterligare
medel till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å 120 000 kronor och
till ordnande av Svea artilleriregementes och Stockholms tygstations förläggningar
å Järvafältet å 95 000 kronor torde enligt gällande regler böra avskrivas
med 50 procent. Samma avskrivningsprocent bör även tillämpas beträffande
anslaget till förvärv av viss fastighet å 30 000 kronor under flygvapnets
delfond samt anslaget till anordnande av vissa drivmedelsförråd å
1 000 000 kronor under befästningars delfond. Avskrivningsbeloppen böra
uppföras under de för investeringar i resp. delfonder gemensamma avskrivningsanslagen.

Statens utlåningsfonder. Investeringsanslaget till lånefonden
för insamling av skogsfrö å 500 000 kronor torde helt böra avskrivas, då
från fonden utlämnade lån löpa räntefritt.

Fonden för låneunderstöd. Anslagen till lån till svenska diakonsällskapet
för sanering av erkända alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi
å 200 000 kronor och till lån till föreningen Lunds stifts prästers nykterhetsoch
diakoniförbund u. p. a. för anordnandet av erkända alkoholistanstalten
Björstorp å 300 000 kronor torde i sin helhet böra avskrivas, då lånen avses
löpa ränte- och amorteringsfritt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i härefter
angivna fonder å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa följande reservationsanslag, nämligen:

Statens allmänna fastighetsfond.

Utrikesdepartementet:

Iståndsättande av vissa beskicknings fastigheter
........................... kronor 300 000

Kommunikationsdepartementet:

Ämbetsbyggnad för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och luftfartsstyrelsen . . » 70 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Ecklesiastikdepartementet:

Inrättande av en undertryckskammare
m. m. vid akademiska sjukhuset i Uppsala
.............................. kronor 7 500

Nybyggnad för genetiska institutionen

vid universitetet i Lund ............ » 16 500

Nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet
.............................. » 20 000

Jordbruksdepartementet:

Byggnadsarbeten vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök ........ » 60 000

Inrikesdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus
m. m..................... » 264 000

Anordnande av lokaler för centrallaboratoriet
vid akademiska sjukhuset i Uppsala
................................ » 53 800

Försvarets fonder.

Försvarsdepartementet:

Försvarets fastighetsfond:

Arméns delfond ................... » 727 500

Flygvapnets delfond ................ » 15 000

Befästningars delfond .............. » 500 000

Statens utlåningsfonder.

Jordbruksdepartementet:

Lånefonden för insamling av skogsfrö . . » 500 000

Fonden för låneunderstöd.

Inrikesdepartementet:

Lån till svenska diakonsällskapet för sanering
av erkända alkoholistanstalten
Björknäs’ ekonomi ................ » 200 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Lön till föreningen Lunds stifts prästers
nykterhets- och diakoniförbund
u. p. a. för anordnandet av erkända alkoholistanstalten
B för storp ........ kronor 300 000

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Carl Olov Sommar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Utrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementets
handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt anför därvid följande.

III. Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 5 ba. Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter. För detta ändamål
har riksdagen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/48 anvisat
ett investeringsanslag av 300 000 kronor.

Vad löpande budgetår beträffar, har den för normala underhållsarbeten
avsedda, i staten för statens allmänna fastighetsfond, utrikesdepartementets
delfond, med 265 000 kronor uppförda anslagsposten för reparations- och
underhållskostnader visat sig otillräcklig för att täcka kostnaderna för de
ytterligare reparationsarbeten av större omfattning, som påkallas i fråga
om vissa av statens fastigheter utomlands. Jag vill därvidlag erinra om att,
såsom anfördes vid anmälan av frågan om anslag å tilläggsstat för nu ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1947/48, reparations- och underhållsarbeten
å statens fastigheter utomlands på grund av förhållanden, som sammanhänga
med kriget, måst eftersättas under krigsåren och först därefter
kunnat utföras. Även för innevarande budgetår synes erforderligt, att medel
äskas för bestridande av dylika arbeten.

De arbeten, för vilka särskilt anslag sålunda torde böra begäras, äro dels
sådana oundgängligen nödvändiga reparationsarbeten av större omfattning,
som måst igångsättas till förekommande av skador och vilka till betydande

7 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 125.

Kungi. Maj:ts proposition nr 125.

omfattning torde ha föranletts genom att underhåll eftersatts under kriget,
dels ock reparations- och iståndsättningsarbeten, vilka vid syneförrättningar
å vissa beskickningsfastigheter visat sig vara påkallade. Samtliga de arbeten,
för vilka medel nu äskas, ha tillstyrkts av byggnadsstyrelsen.

För nödvändiga reparationer av tak in. in. å beskickningsfastigheten i
Bern samt för utbyte av föråldrad värmepanna därstädes erfordras tillhopa
21 000 kronor. — Vid en nyligen av en representant för byggnadsstyrelsen
företagen syn å beskickningsfastigheten i Bryssel ha konstaterats allvarliga
skador å bland annat vatten- och avloppsledningar samt elektriska installationer.
Därjämte är taket till beskickningsfastighetens flygelbyggnad i behov
av reparation. I samband därmed bör även ett i översta våningen av
nämnda flygel beläget rum iståndsättas för att tillföras den i övrigt mycket
begränsade representationsvåningen. Enligt av byggnadsstyrelsen verkställda
preliminära beräkningar uppgå kostnaderna för avhjälpande av dessa
brister till omkring 70 000 kronor. — För utförande av bl. a. vissa arbeten å
beskickningsfastigheten i Helsingfors, vilka påtalats av byggnadsstyrelsen vid
en efterbesiktning av fastigheten, sedan den efter krigets slut iståndsatts,
erfordras ytterligare omkring 30 000 kronor. — Vid en nyligen av en representant
för byggnadsstyrelsen företagen syn å beskickningsfastigheten i Köpenhamn
ha vissa målningsarbeten ansetts böra så snart som möjligt komma
till utförande. Dessa arbeten beräknas kosta omkring 16 000 kronor. —
För iståndsättande av den under kriget skadade beskickningsfastigheten i
London har riksdagen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1947/
48 anvisat ett investeringsanslag av 250 000 kronor. För ifrågavarande arbeten
komma enligt gjorda beräkningar att erfordras ytterligare omkring
42 000 kronor. Denna höjning av de ursprungligen beräknade kostnaderna
har föranletts dels av undan för undan ökade material- och arbetskostnader,
dels ock av att vissa skador på byggnaden, som förorsakats av i närheten
av densamma nedfallna sprängbomber, visat sig vara av större omfattning
än vad från början beräknats. — Vissa arbeten å konsulatsfastigheten
i Minneapolis, huvudsakligen å tak, värmeanläggning och andra installationer,
vilka beräknas kosta omkring 30 000 kronor, ha befunnits oundgängliga.
— I syfte att genom bättre utnyttjande av lokalerna i beskickningsfastigheten
i Paris kunna tillgodose det ökade behov av kanslilokaler,
som uppstått i samband med Sveriges deltagande i arbetet i organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete i Paris, och därigenom i möjligaste
mån undvika höga hotellkostnader för erforderliga arbetslokaler, ha vissa
ombyggnadsarbeten å fastigheten igångsatts. Dessa arbeten beräknas draga
en kostnad av 33 000 kronor. — Å statens fastighet i San Francisco ha reparations-
och iståndsättningsarbeten måst igångsättas till ett belopp av
32 000 kronor. — Slutligen erfordras ett belopp av omkring 26 000 kronor
för ofrånkomliga grundförstärkningsarbeten å beskickningsfastigheten i
Wien, vilka måst igångsättas på begäran av vederbörande stadsmyndigheter.

Sammanlagt erfordras för nu ifrågavarande ändamål ett belopp av (21 000
+ 70 000 + 30 000 + 16 000 -f 42 000 + 30 000 + 33 000 + 32 000 +

Kungl. Maj:ts proposition nr 125. 99

26 000 —) 300 000 kronor. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Iståndsåttande av vissa beskickningsfastigheter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett investeringsanslag av 300 000 kronor.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Sven Backlund.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

101

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartementet.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler härefter under
försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt
anför därvid följande.

IV. Försvarets fonder.

A. Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond.

[1.] 3 ba. Ytterligare medel till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Efter
förslag av Kungl. Maj :t i propositionen 1945: 334 anvisade riksdagen (skr.
nr 545) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag
av 3 100 000 kronor till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Genom beslut
den 11 juni 1948 uppdrog Kungl. Maj :t sedermera åt byggnadsstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen ingivet ritningsförslag
med anlitande av berörda anslag ombesörja utförandet av en ämbetsbyggnad
å Ladugårdsgärde för försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning
och arméförvaltningens tygavdelnings kontrollbyrå.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1949: 2 har sedermera riksdagen
(skr. nr 26) till täckande av i samband med uppförande av ifrågavarande
byggnadsföretag beräknade merkostnader å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisat ytterligare ett investeringsanslag av
900 000 kronor.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

I skrivelse den 28 februari 1949 har byggnadsstyrelsen anfört, att enligt
anmälan från försvarets civilförvaltning ett större arkiv måste anordnas
inom ämbetsbyggnaden för omhändertagande av förvaltningens arkivalier
tillhörande räkenskaper och verifikationer budgetåren 1940/41—
1946/47, vilka nu förvarades i skilda lokaler. Medel för själva hyllinredningen
i detta arkiv hade anvisats i det för budgetåret 1946/47 anvisade
reservationsanslaget av 260 000 kronor till anskaffning av inventarier m. m.
för tillbyggnad till ämbetshusen å Ladugårdsgärde, vilket anslag ställts till
byggnadsstyrelsens förfogande. Kostnaderna för anordnande av arkivutrymme
hade emellertid icke medtagits vid anslagsäskandet. Erforderligt utrymme
för åtminstone större delen av ifrågavarande arkiv skulle kunna anordnas
å vinden till ämbetsbyggnaden, och styrelsen hade beräknat, att de
härför erforderliga byggnadsåtgärderna skulle draga en kostnad av 120 000
kronor. Härigenom erhölles utrymme för cirka 3 000 hyllmeter arkivalier.
Detta vore dock enligt uppgift från civilförvaltningen icke tillräckligt för
omhändertagande av alla arkivalierna, vilka således efter förvaltningens inflyttning
i den nya ämbetsbyggnaden alltjämt delvis måste förvaras i någon
av de för närvarande disponerade arkivdepåerna. Styrelsen, som för sin
del saknade möjlighet att närmare bedöma behovet av de begärda utrymmena,
hemställde, att till anordnande av arkivutrymme i ämbetsbyggnaden
å Ladugårdsgärde måtte anvisas ett investeringsanslag av 120 000 kronor.

Departementschefen. De hos försvarets civilförvaltning förvarade räkenskaperna
kräva avsevärda arkivutrymmen. En begränsning av det arkiverade
räkenskapsmaterialet torde emellertid icke kunna ske utan ingående
utredningar. Med hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med den
nuvarande arkiveringen, synes denna fråga böra göras till föremål för skyndsam
utredning. Jag torde i annat sammanhang få återkomma till frågan om
formerna för en dylik utredning.

Även om en omfattande gallring av räkenskaperna skulle kunna genomföras,
torde det arkivutrymme, som nu föreslagits för civilförvaltningens
räkning, komma att behövas. Ett uppskov med de föreslagna arbetena skulle
vålla ämbetsverket avsevärda olägenheter. Jag tillstyrker därför, att medel
anvisas för ändamålet. Då kostnadsberäkningarna icke givit mig anledning
till erinran, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ytterligare medel till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
anvisa ett investeringsanslag av 120 000 kronor.

[2.] Utbetalande av vissa semesterersättningar. Genom entreprenadkontrakt
åtog sig Malmö Nya Byggnadsaktiebolag år 1946 att för kronans räkning
uppföra vissa förrådslokaler inom I. militärområdet. Den 26 november 1946
försattes emellertid bolaget i konkurs. Enligt en sedermera av hovrätten över
Skåne och Blekinge den 19 december 1947 meddelad dom angående betal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

103

ningsrätt i konkursen tillerkändes kronan en i målet yrkad kvittningsrätt.
Till följd härav reducerades konkursboets tillgångar i så hög grad, att full
täckning ej fanns till prioriterade fordringar, däribland semesterersättningar
till vissa byggnadsarbetare, som varit anställda vid förenämnda byggnadsaktiebolag.
Samverkande Byggnadsfackförbundens Centralråd har å de
fordringsberättigade arbetarnas vägnar hemställt, att kronan måtte utgiva
ersättning till arbetarna för de belopp som de av sålunda anförda skäl icke
kunnat utbekomma av konkursboet, tillhopa 6 520 kronor 39 öre.

Frågan om lagstiftning till tryggande av byggnadsarbetares lönefordringar
har varit föremål för utredning genom den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 23 november 1945 tillkallade byggnadsborgenärsutredningen, vilken
den 10 september 1946 avlämnat betänkande med förslag till lag om tryggande
av byggnadsarbetares lönefordran m. m. (SOU 1946: 62). Enligt förslaget
skall i fall, där staten eller kommun låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete
genom entreprenör, staten respektive kommunen ansvara
för betalningen av arbetslönerna. Lagförslaget är för närvarande föremål för
övervägande inom justitiedepartementet. Ehuru det sålunda icke ännu varit
möjligt att taga slutlig ställning till denna lagstiftningsfråga, synes med hänsyn
till de särskilda omständigheter, som i förevarande fall föreligga, hinder
icke böra möta att av billighetsskäl bereda arbetarna ersättning för de
löneförmåner, varom de gått miste. Enligt vad jag från centralrådet inhämtat
är det här fråga om ett engångsfall, som icke kan få prejudicerande betydelse,
och vederbörande fackförbunds förbundsledningar ha uttalat, att
några liknande krav icke komma att framföras mot kronan. Mot den begärda
ersättningen har jag icke funnit anledning till erinram Ersättningen torde
böra utgå av det å kapitalbudgeten under försvarets fastighetsfond, arméns
delfond, för budgetåret 1946/47 till Vissa byggnadsarbeten m. m. anvisade
investeringsanslaget av 32 000 000 kronor, från vilket anslag kostnaderna
för ifrågavarande byggnadsarbeten bestritts.

Då riksdagens medgivande till den sålunda föreslagna dispositionen av
anslaget torde böra inhämtas, får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att medgiva, att det av riksdagen såsom kapitalinvestering
i försvarets fastighetsfond, arméns delfond, för budgetåret
1946/47 anvisade investeringsanslaget av 32 000 000
kronor till Vissa byggnadsarbeten in. in. må disponeras för
utbetalande av ifrågavarande semesterersättningar.

Flygvapnets delfond.

[3.] 14 a. Förvärv av viss fastighet. I skrivelse den 24 januari 1949 har
fortifikations förvaltningen gjort framställning om anvisande av medel för
förvärv av fastigheten Häggatorp 2!=3 i Ronneby socken. Av handlingarna
i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Fastigheten vore belägen omedelbart söder om infarten till Blekinge flygflottilj.
Å fastigheten funnes uppförda ett bostadshus, vilket fastighetsägaren,
K. Persson, själv bebodde och vari han dessutom dreve kaférörelse,
ävensom några mindre uthus. Samtliga byggnader vore relativt gamla och
befunne sig icke i bästa skick. Fastigheten vore belägen inom område, för
vilket för närvarande byggnadsförbud gällde. Då Persson önskade riva bostadshuset
och uppföra en nybyggnad, hade han hos länsstyrelsen i Blekinge
län anhållit om dispens från gällande byggnadsförbud för området.

I yttrande den 22 oktober 1946 över framställningen hade länsarkitekten
anfört, bland annat, att nybyggnaden syntes få ett olämpligt läge i förhållande
till infarten till flottiljen, samt att densamma ur arkitektonisk synpunkt
icke skulle väl anpassa sig till flottiljen närliggande byggnader eller
till miljön i övrigt. Vid upprättande av byggnadsplan för området, varvid
bland annat flottiljens behov av såväl större markområde som lämpliga
vägförbindelser skulle iakttagas, syntes enligt länsarkitektens mening böra
övervägas, om det icke ur flera synpunkter vore lämpligt, att fastigheten
antingen tillädes flottilj området eller anordnades som allmän plats.

Sedan jämväl flygförvaltningen för Kungl. Maj :t och kronan såsom ägare
till angränsande fastigheter beretts tillfälle yttra sig över Perssons framställning
och flygförvaltningen anhållit om flottilj chefens yttrande, hade
denne anfört, bland annat, att området vid infartsvägen till flottiljen komme
att få ett ur estetisk synpunkt mera tilltalande utseende, därest fastigheten
inköptes av kronan, och de å densamma uppförda byggnaderna flyttades
bort och planteringar anordnades å platsen, samt att vid förvärv av
fastigheten bostadshuset kunde flyttas till det för flottiljens tjänstebostäder
disponerade området och efter renovering användas såsom uthyrningsfastighet
till någon av befattningshavarna vid flottiljen. I anslutning därtill
hade flottilj chefen hänvisat till ett vid yttrandet fogat, av Persson avgivet
anbud, vari denne erbjudit sig att försälja fastigheten för en köpeskilling
av 35 000 kronor, varav 25 000 kronor utgjort priset för själva byggnaden
samt 10 000 kronor ersättning för mistad inkomst av kaférörelsen.

Då medel saknades för förvärv av fastigheten, hade flygförvaltningen
uppdragit åt flottilj chefen att med Persson upptaga förhandlingar rörande
visst ägoutbyte, varigenom flottilj chefens önskemål beträffande området
kring infarten till flottiljen skulle kunna tillgodoses. Då dessa förhandlingar
dock icke lett till något för kronan godtagbart resultat, hade flottiljchefen
föreslagit flygförvaltningen, att förvärv av fastigheten skulle ske, samt
kostnaderna härför täckas genom försäljning av flottiljens byggnad nr 237
med tillhörande och intilliggande tomtmark, vilken försäljning enligt flottiljchefens
förmenande syntes kunna inbringa 25 000 kronor, samt att värdering
av Perssons fastighet skulle verkställas. I anledning därav hade
flygförvaltningen uppdragit åt flottiljchefen alt föranstalta om dylik värdering.

Sedan handläggningen av ärendet efter omorganisationen av den centrala
ledningen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret övertagits
av fortifikationsförvaltningen, hade flottiljchefen med skrivelse till
fortifikationsförvaltningen överlämnat värderingsprotokoll, utvisande att en
för ändamålet särskilt utsedd värderingsnämnd vid sammanträde den 15
juni 1948 dels åsatt fastigheten med tillhörande byggnader ett värde av
25 000 kronor, dels ock ansett Persson berättigad till ersättning med 6 500
kronor för den av honom å fastigheten bedrivna kaférörelsen ävensom flyttningsersättning
med 500 kronor eller sålunda tillhopa (25 000 -j- 6 500 +
500 =) 32 000 kronor. Därjämte hade flottiljchefen, under åberopande av
sitt tidigare hos flygförvaltningen framlagda förslag till täckande av kost -

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

nåden för förvärv av Perssons fastighet, överlämnat en handling rörande
värdering av flottiljens byggnad nr 237 med tillhörande och intilliggande
tomtmark, enligt vilken handling byggnaden och marken åsatts ett sammanlagt
värde av 29 356 kronor. Det underskott, som sålunda vid forvarv
skulle komma att uppstå, hade av flottilj chefen ansetts lämpligen kunna
täckas genom försäljning av det å Häggatorp 21JS befintliga bostadshuset.

I anledning av vad sålunda förekommit hade fortifikationsförvaltnmgen
inhämtat yttrande i ärendet från chefen för flygvapnet, som därvid, under
åberopande av att det vore nödvändigt att för uppsnyggning av området invid
flottiljens infart förvärva Perssons fastighet, tillstyrkt dels ett inkop
av denna fastighet för en köpeskilling av högst 30 000 kronor, vilket pris
Persson enligt uppgift vore villig godtaga, dels ock att de å fastigheten uppförda
byggnaderna ävensom flottiljens byggnad nr 237 med tillhöiande
tomtmark därefter försåldes.

För egen del har fortifikationsförvaltnmgen anfört, att ämbetsverket med
hänsyn till i ärendet förebragta förhållanden iunnit sig böra tillstyrka förvärv
av fastigheten för den av chefen för flygvapnet angivna köpeskillingen.
I anledning därav hade förvaltningen låtit genom t lottilj chefen införskaffa
ett av fastighetsägaren undertecknat anbud, vari denne förbundit sig att till
kronan försälja fastigheten i fråga för en köpeskilling av 30 000 kronor
under förutsättning, att av Kungl. Maj :t godkänt köpekontrakt förelåge
senast den 1 september 1949. Vad däremot anginge flottilj chefens förslag
att försälja det å fastigheten befintliga bostadshuset ävensom flottiljens
byggnad nr 237 med tillhörande och intilliggande tomtmark ansåge förvaltningen
med hänsyn till rådande brist på bostäder för personalen vid flottiljen,
att denna försäljning icke borde komma till stånd. Fortifikationsförvaltningen
har hemställt, att för förvärv av fastigheten Häggatorp 2m måtte
anvisas ett investeringsanslag av 30 000 kronor.

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår är den till inköp föreslagna
fastigheten belägen invid infarten till Blekinge flygflottilj. Av flera
anledningar synes det lämpligt, att fastigheten tillägges flottiljområdet. Jag
förordar därför, att densamma förvärvas av kronan. Mot skäligheten av den
avtalade köpeskillingen har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av viss fastighet å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag
av 30 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

107

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1949.

N ärvar ande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande
ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1948/49 samt anför därvid följande.

I. Statens affärsverksfonder.

B. Telegrafverket.

[1.] 5 a. Inköp av fastigheter i kvarteret Jericho i Stockholm. I skrivelse
den 24 februari 1949 har telegrafstyrelsen hemställt, att 860 000 kronor
måtte anvisas för inköp av fastigheterna nr 9 och 10 i kvarteret Jericho i
Stockholm.

Telegrafstyrelsen erinrar inledningsvis, att telegrafverket redan äger samtliga
övriga fastigheter om 10 233,6 m’ i kvarteret Jericho. De nu till inköp
föreslagna fastigheterna äro belägna i hörnet av Lästmakargatan och Norrlandsgatan
och ha en sammanlagd areal av 756 m2, varav enligt stadsplanen
ca 225 m2 skola tagas i anspråk för breddning av sistnämnda gata.

Styrelsen erinrar vidare, hurusom telegrafverkets viktigaste och dyrbaraste
anläggningar i Stockholm äro koncentrerade till kvarteret Jericho.
Inom dessa fastigheter äro sålunda inrymda telegrafverkets riks- och landsstationer,
automatisk telefonstation för de centrala delarna av Stockholm,
gruppnummerstation, överdragsstation, felbyrå samt tjänstelokaler för distriktsbyrån
i Stockholm, förrådslokaler m. in.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Då kvarteret till sin huvudsakliga del redan befinner sig i telegrafverkets
ägo och där förlagda anläggningar komma att kräva ytterligare utrymme
för framtida utvidgningar, har styrelsen ansett det vara av vikt att även
söka förvärva de två återstående fastigheterna inom kvarteret. För telegrafverket
är det dessutom synnerligen värdefullt att disponera hela kvarteret,
eftersom detta ger verket större rörelsefrihet vid kommande ny- och ombyggnader.

Av nämnda anledningar ha sedan länge underhandlingar pågått angående
förvärv av de nu återstående fastigheterna nr 9 och 10 inom kvarteret utan
att för telegrafverket godtagbar överenskommelse härom kunnat träffas.
Tidigare begärdes nämligen 1 000 000 kronor för båda fastigheterna, vilket
pris emellertid med hänsyn till hyresavkastningen ansågs för högt. Efter ett
flertal underhandlingar med ägaren — Fastighetsbolaget Bergslagen — har
telegrafstyrelsen emellertid numera lyckats reducera priset till 860 000 kronor.
Någon ytterligare reduktion är icke möjlig, då ägaren förklarat att annan
spekulant till detta pris finnes. Även om priset med hänsyn till nuvarande
hyresavkastning får anses vara i högsta laget har dock styrelsen, då
det av förut angivna skäl måste anses vara av största vikt att även dessa
fastigheter komma i telegrafverkets ägo, ansett att det nu begärda priset
bör godtagas. Styrelsen har därför upprättat preliminära köpeavtal, vilka
äro bindande under förutsättning att Kungl. Maj :ts tillstånd till köpet erhålles
före tillträdesdagen den 1 april 1949. Säljaren har emellertid på begäran
av telegrafstyrelsen medgivit framflyttning av överlåtelsen till den
1 juni 1949.

Sedan fastighetsköpet förelagts byggnadsstyrelsen för yttrande, har nämnda
styrelse under hand meddelat, att den visserligen liksom telegrafstyrelsen
finner den begärda köpeskillingen vara väl hög, men att byggnadsstyrelsen
med hänsyn till de fördelar, som erhållas för telegrafverket genom att
hela kvarteret kommer i verkets ägo, ansett sig böra tillstyrka att fastigheterna
förvärvas till det nu begärda priset.

Den kontanta köpeskillingen, som skall erläggas till säljaren, minskas,
framhåller telegrafstyrelsen, med fastigheterna åvilande inteckningsgäld.
Denna uppgår till 292 398 kronor 20 öre och utgöres av reversskuld hos
olika institutioner, vilken är bunden vissa år framåt och löper med låg
ränta. Förräntningen och amorteringen av dessa lån böra handhavas av
riksgäldskontoret och redovisas över riksgäldsfonden.

Föredraganden. Med hänsyn till det värde ifrågavarande fastigheter måste
anses ha för telegrafverket är jag beredd tillstyrka att medel anvisas för
förvärv av fastigheterna.

I enlighet med styrelsens förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att medgiva, att den fastigheterna åvilande inteckningsskulden överflyttas
till riksgäldsfonden genom omföring över telegrafverkets investeringsstat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

109

att till Inköp av fastigheter i kvarteret Jericho i Stockholm
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa
ett investeringsanslag av 860 000 kronor.

[2.] Åtgärder för utökning av telegraf- och telefonförbindelserna med Finland.
I skrivelse den 24 februari 1949 har telegrafstyrelsen anmält behov av
vissa förberedande åtgärder för att trygga telegraf- och telefonförbindelserna
med Finland under Olympiaden i Helsingfors 1952.

Telegrafstyrelsen framhåller, att de beslutade olympiska spelen i Helsingfors
beräknas komma att ställa stora krav på telegraf- och telefonförbindelserna
mellan Sverige och Finland, eftersom nyhetsförmedlingen från spelen
i form av telefonsamtal, presstelegram, fjärrskrivningar mellan abonnenter,
bildtelegraferingar och rundradioöverföringar måste så gott som helt försiggå
över Sverige.

En översyn av möjligheterna att möta den väntade trafikökningen har,
meddelar telegrafstyrelsen, nyligen företagits, och överläggningar härom ha
ägt rum i Stockholm den 12—15 januari 1949 mellan representanter för
styrelsen och Finlands post- och telegrafstyrelse samt den finska olympiska
kommittén. Med hänsyn till angelägenheten för såväl Finland som Sverige
att i nuvarande ekonomiska och valutapolitiska läge i det längsta undvilka
nyanläggningar undersöktes därvid möjligheterna att med nu befintliga
trafikmedei möta det förutsedda stegrade trafikbehovet under spelen 1952.

I detta sammanhang erinrar telegrafstyrelsen, hurusom telefontrafiken
mellan Sverige och Finland förmedlas över två år 1928 och 1938 utlagda
kablar till Åland, vilka i närvarande stund äro tillräckliga för den normala
trafikens behov. Reservutrymmet i kablarna är dock icke stort, och med
trafikens fortgående tillväxt torde kablarna kunna beräknas bli i det närmaste
fyllda senast i slutet av 1953. Undersökningar ha gjorts å såväl svensk
som finsk sida angående möjligheterna att med den moderna transmissionsteknikens
hjälp öka antalet förbindelser på de befintliga kablarna, men resultatet
har blivit, att detta icke låter sig göra.

Telegrafstyrelsen räknar därför med nödvändigheten att snarast sörja för
en utökning av nuvarande förbindelsemedel. Olika alternativ härför diskuterades
vid överläggningarna i Stockholm och äro föremål för studium inom
de båda förvaltningarna. För sträckan över Ålands hav kan ifrågakomma
en sjökabel av koaxialtyp eller en radioförbindelse (kedja av radiolänkar).
Styrelsen anför härom vidare.

Ungefärliga kostnaden för den svenska delen (Norrtälje—mittsjöss) av
eu ;sjökabel av nämnd typ samt för anordnande av motsvarande antal bärvågsförbindelser
i en av de två befintliga kablarna mellan Stockholm och
Norrtälje skulle enligt av styrelsen gjorda beräkningar i en första utbyggnad
för 36 nya förbindelser belöpa sig till 1 800 001) kronor. Till följd av
förefintligheten av ännu ej utnyttjade reservförbindelser i de existerande
kablarna mellan Stockholm och Norrtälje skulle emellertid anordnandet av
bärvågsförbindelser mellan dessa båda platser tills vidare möjligen kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

anstå, varför den nu aktuella kostnaden skulle komma att inskränka sig
till 1 225 000 kronor. Utökning å sträckan Stockholm—Norrtälje är i varje
fall en fristående fråga. Sjökabeln kan ej tillverkas i Sverige utan måste
inköpas från utlandet sannolikt från England.

Alternativet att anordna det behövliga antalet nya förbindelser över Ålands
hav med s. k. radiolänkar har ännu icke kunnat kostnadsberäknas. Med
hänsyn till att det här gäller en helt ny typ av telefonförbindelser, som ännu
icke har blivit prövad i Sverige och som utomlands nätt och jämnt har lämnat
experimentstadiet, torde dock detta alternativ icke böra väljas annat
än om kostnaderna härigenom skulle visa sig bli lägre än för kabelalternativet.
Givetvis kan det dock endast komma i fråga, om man verkligen blir
övertygad om att det kommer att ge en fullgod lösning.

Oavsett vilket alternativ som väljes, måste emellertid, framhåller telegrafstyrelsen,
förberedelser för anläggningen träffas tämligen snart, enär
planering, tillverkning och installation kräva avsevärd tid. För att anläggningen
skall kunna vara färdig vid årsskiftet 1951/52 och i drift vid tiden
för de olympiska spelen år 1952, är det erforderligt att beställning göres i
början av år 1950 och att anbud infordras redan under innevarande år.

På grund av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att Kungl. Maj :t
måtte bemyndiga styrelsen att företaga erforderlig beställning för utökning
av telegraf- och telefonförbindelserna med Finland samt att, eftersom anslag
för ändamålet icke begärts för budgetåret 1949/50, bekosta erforderliga
planeringsarbeten, däri inberäknat eventuellt förskott å sålunda företagen
beställning, med anlitande av telegrafverkets dispositionsanslag. Styrelsen
förutsätter därvid, att särskilt anslag för ändamålet äskas för budgetåret
1950/51.

Föredraganden. För att tillgodose nyhetsförmedlingen under de olympiska
spelen i Helsingfors 1952 erfordras en utökning av de nuvarande telegraf-
och telefonförbindelserna mellan Sverige och Finland och vissa åtgärder
måste redan nu vidtagas så att denna utökning kan vara genomförd till
spelens öppnande. Även bortsett härifrån beräknas omkring denna tid reservutrymmet
i nuvarande kabelanläggning vara i det närmaste förbrukat,
vilket aktualiserar frågan om upprättande av ytterligare förbindelse. De
på telegrafverket ankommande kostnaderna härför kunna preliminärt uppskattas
till 1,2—1,8 miljon kronor. För egen del vill jag förorda, att telegrafstyrelsen
lämnas bemyndigande att beställa erforderlig materiel m. m.
och utföra vissa planerade arbeten samt att förskottsvis taga i anspråk telegrafverkets
dispositionsanslag för i detta sammanhang uppkommande kostnader.
Särskilt anslag för kostnadernas slutliga gäldande torde böra anvisas
för budgetåret 1950/51.

Ehuru beställningen torde kunna utläggas med anlitande av medel som
finnas anvisade under telegrafverkets dispositionsanslag, har jag likväl, med
hänsyn till den utgiftsbelastning som uppkommer senare, ansett frågan böra
anmälas för riksdagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att lämna telegrafstyrelsen
medgivande att företaga ifrågavarande beställning.

Kungi. Mcij:ts proposition nr 125.

111

[3.] Telefonstationsbyggnad i Nässjö. Till uppförande av eu telefonstationsbyggnad
i Nässjö har riksdagen för budgetåren 1947/48 och 1948/49 anvisat
sammanlagt 1 200 000 kronor. Telegrafstyrelsen har avsett att uppföra
telefonstationsbyggnaden å den i kvarteret Göken i staden belägna, statens
järnvägar tillhöriga tomten nr 2, vilken, jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30
juni 1948, från och med den 1 april 1949 skulle överföras från statens järnvägars
till telegrafverkets förvaltning.

I skrivelse den 3 mars 1949 har telegrafstyrelsen framhållit, att den sålunda
avsedda lösningen av byggnadsfrågan ej vore helt tillfredsställande
från vare sig statens järnvägars eller telegrafverkets synpunkt samt att
styrelsen ursprungligen sökt förvärva någon telegrafverkets nuvarande telefonstationsfastighet
— tomten nr 4 i kvarteret Falken — angränsande
tomt men att dess ägare då förklarat sig icke vilja sälja. När därför styrelsen
erhöll kännedom om att ägaren till fastigheten nr 5 i kvarteret Falken på
grund av skifte av det dödsbo, som ägde fastigheten, numera önskade sälja,
inleddes ånyo underhandlingar om förvärv av denna fastighet för telegrafverkets
räkning. Från början begärdes för fastigheten ett pris av 310 000
kronor, vilket styrelsen emellertid nu har lyckats reducera till 260 000 kronor.
Då det redan från början stod klart, att telegrafverkets nybyggnadsfråga
i Nässjö skulle erhålla den bästa lösningen genom att nybyggnad till
en början uppföres å telegrafverkets nuvarande tomt och att för framtida
tillbyggnader erhålles plats å intilliggande tomt inom kvarteret, har telegrafstyrelsen
ansett angeläget att telegrafverket tillförsäkras denna möjlighet
genom inköp av ifrågavarande fastighet. För att utröna skäligheten
av det begärda priset har styrelsen uppdragit åt tre värderingsmän i Nässjö
att värdera fastigheten. Enligt av dessa avgivet utlåtande har fastigheten i
befintligt skick åsatts ett värde av 250 000 kronor. Fastighetsförvärvet har
även förelagts byggnadsstyrelsen för yttrande, varvid nämnda styrelse förklarat
sig icke ha något att erinra emot detsamma.

Säljarna ha förklarat, att de icke reflektera på ett lägre pris än 260 000
kronor. Detta pris måste med hänsyn till läget vid stadens huvudgata och
torget anses skäligt, varför telegrafstyrelsen har ansett, att priset bör godtagas.
Styrelsen har sålunda upprättat preliminärt köpeavtal under förbehåll
att Kungl. Maj :ts tillstånd till köpet erhålles före den 1 juli 1949.

Den statens järnvägar tillhöriga fastigheten nr 2 i kvarteret Göken skulle
härefter, anför telegrafstyrelsen, icke behöva tagas i anspråk av telegrafverket
utan skulle förbliva i statens järnvägars ägo. Järnvägsstyrelsen har
för sin del framhållit, att den finner den nu föreslagna lösningen av telegrafverkets
byggnadsfråga i Nässjö vara även ur statens järnvägars synpunkt
att föredraga framför uppförande av nybyggnad å tomten nr 2 i kvarteret
Göken. Järnvägsstyrelsen har därför förklarat sig icke ha något alt
erinra mot att tidigare träffad överenskommelse om telegrafverkets övertagande
av fastigheten annulleras.

Genom att nybyggnaden bättre kan utnyttjas för telegrafverkets speciella
ändamål, om den uppföres å den nuvarande telcfonstationstoniten och då

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

lokaler för statens järnvägars behov härvid icke behöva anordnas i nybyggnaden,
kommer byggnadsföretaget enligt detta förslag att få mindre omfattning
än vad tidigare planerats. Enligt preliminära beräkningar skulle för
den tidigare avsedda nybyggnaden kvarteret Göken beviljade byggnadsanslag
å tillhopa 1 200 000 kronor komma att täcka icke blott kostnaderna för
nybyggnad i kvarteret Falken utan även köpeskillingen, 260 000 kronor, för
den till inköp föreslagna fastigheten inom samma kvarter. Något särskilt
anslag för fastighetsförvärvet skulle således icke erfordras.

På grund av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, såvitt här är i
fråga, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att taga i anspråk de för
budgetåren 1947/48 och 1948/49 anvisade anslagen om sammanlagt 1 200 000
kronor för inköp av tomten nr 5 i kvarteret Falken samt för uppförande av
ny telefonstationsbyggnad inom nämnda kvarter i stället för som tidigare
avsetts inom kvarteret Göken.

Föredraganden. Med hänsyn till att den nu föreslagna lösningen av telegrafverkets
byggnadsfråga i Nässjö är att föredraga framför den tidigare
avsedda tillstyrker jag, att de redan av riksdagen till Telefonstationsbyggnad
i Nässjö anvisade anslagen om sammanlagt 1 200 000 kronor må tagas
i anspråk för ändamålet på sätt telegrafstyrelsen föreslagit. På grund av den
ändrade användningen av de anvisade medlen har jag ansett mig böra inhämta
riksdagens yttrande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela beslut om godkännande av det i ärendet träffade köpeavtalet samt
att förordna, att den statens järnvägar tillhöriga fastigheten i kvarteret
Göken må även efter den 1 april 1949 stå under järnvägsstyrelsens förvaltning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva att anslaget till Telefonstationsbyggnad i
Nässjö må användas på sätt i statsrådsprotokollet förordats.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Sven G. Karlson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

113

Bilagn 16.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49
samt anför därvid följande.

III. Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 10 a. Inrättande av en undertryckskammare m. m. vid akademiska
sjukhuset i Uppsala. Under hänvisning till vad jag i det föregående, bilaga
6, punkten 3, anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

till Inrättande av en undertryckskammare m. m. vid
akademiska sjukhuset i Uppsala å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag
av 15 000 kronor.

[2.] 12 a. Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet i Lund.
Under hänvisning till vad jag i det föregående, bilaga 6, punkten 4, anfört
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet
i Lund å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 33 000 kronor.

S Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 125.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla.

Ur protokollet:
Hans Åke Karlström.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

115

Bilaga 17.

Kapitalinvesteringar.

Inrikesdepartementet.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler härefter
under inrikesdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 samt
anför därvid följande.

VI. Fonden för låneunderstöd.

[1.] 8. Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända alkoholistanstalten
Björknäs’ ekonomi. I skrivelse den 10 juli 1948 har svenska diakonsällskapets
styrelse hemställt om ett statsbidrag å 72 500 kronor och ett
räntefritt lån å 137 000 kronor för sanering av erkända alkoholistanstalten
Björknäs’ ekonomi. Styrelsen hänvisar i fråga om anstaltens ekonomi till
en framställningen bilagd utredning av anstaltens revisorer.

Revisorerna lämna till en början följande redogörelse för vissa investeringsbehov
vid anstalten.

I revisionsberättelsen för år 1946 ha vi erinrat, att bl. a. de nuvarande förhållandena
på arbetsmarknaden framtvingade, alt under år 1947 två särskilda
arbetarbostäder måste uppföras vid Björknäs samt att en eldsvåda
i maj 1947 aktualiserat och nödvändiggjort uppförande av en ekonomibyggnad
vid Östfora, varigenom en sedan länge planerad koncentration av verksamheten
komnie att möjliggöras. Kostnaderna för arbetarbostäderna ha hittills
uppgått till omkring 60 000 kronor och kunna slutligt beräknas till omkring
62 000 kronor. För finansiering av kostnaderna kommer anstalten att
erhålla lån och bidrag från egnahemsstyrelsen å 41 200 kronor. På ekonomibyggnaden
vid östfora har nedlagts omkring 100 000 kronor och den beräknas
i färdigt skick komma alt draga eu kostnad av 150 000 kronor.

Såsom i årsberättelsen framhållits och som vi vid inspektion kunnat

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

konstatera, är det erforderligt, att köket på Östfora blir föremål för ombyggnad.
Kostnaden härför beräknas till 20 000 kronor.

I balansräkningen finnas upptagna två brandskadefonder, den ena avseende
ersättning för ett nedbrunnet svinhus å Björknäs och den andra avseende
en lada å östfora. Dessa båda byggnader synas inom den närmaste
tiden böra återuppföras. Med hänsyn till prisutvecklingen komma emellertid
brandskadefonderna icke att täcka kostnaderna för de nya byggnaderna.
Anstaltsledningen beräknar kostnaderna till 50 000 resp. 10 000 kronor.

Vid inspektion av ladugården på östfora ha vi förmärkt, att förstärkningsarbeten
å denna byggnad äro erforderliga. Vi uppskatta utgifterna härför
till minst 10 000 kronor.

På Björknäs egendom fallande andel av kostnader, överstigande beviljat
statsbidrag till Björknäs m. fl. hemmans torrläggningsföretag, beräknas av
anstaltsledningen till 20 000 kronor.

Nu nämnda investeringskostnader uppgå alltså till följande belopp:

Två lantarbetarbostäder å Björknäs.................... kronor 62 000

Ekonomibyggnad å östfora............................ » 150 000

Köket å östfora...................................... » 20 000

Svinhus å Björknäs................................... » 50 000

Lada å östfora....................................... » 10 000

Förstärkningsarbeten på ladugården å östfora............ » 10 000

Björknäs m. fl. hemmans torrläggningsföretag............ » 20 000

Summa kronor 322 000.

För finansiering av dessa kostnader föreligga:

Lån och bidrag från egnahemsstyrelsen.................. kronor 41200

Brandskadefonden för svinhuset å Björknäs.............. » 9 643

Brandskadefonden för ladan å östfora.................. » 3 000

Summa kronor 53 843.

Investeringsprogrammet skulle följaktligen draga en nettokostnad av
268 157 kronor.

Revisorerna upptaga härefter frågan om anstaltens skuldsättning och anföra.

Skuldsättningen utgjorde den 13 juni 1948:

a) Långfristiga skulder med säkerhet av inteckningar i

Östfora och Björknäs egendomar.................... kronor 229 017

b) Kortfristiga skulder:

Obetalda räkningar .................. kronor 88 506

Acceptskulder .......................» 47 121 » 135 627

c) Lyftade brandskadeersättningar, för vilka likvida medel

numera saknas.................................... » 12 643

Summa kronor 377 287.

Härtill komma långfristiga inom linjen förda skulder, för
vilka säkerhet föreligger i form av inteckningar till

socialstyrelsen...................... kronor 131 500

Sans Soucifonden................... » 70 000

Summa kronor 201 500.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

117

Revisorerna framhålla vidare, att för arbetarbostäderna å Björknäs och
ekonomibyggnaden å Östfora återstår att likvidera ett belopp av (2 000 +
50 000) 52 000 kronor. Då anstalten ännu icke lyft 20 600 kronor såsom lån
och bidrag från egnahemsstyrelsen, borde dock detta belopp reduceras till
31400 kronor.

Återstående investeringsåtgärder böra enligt revisorernas mening efter angelägenhetsgraden
upptagas i följande ordning.

1) Torrläggningsföretaget å Björknäs (arbetet pågår och

undandrager sig anstaltens bestämmanderätt)......... kronor 20 000

2) Förstärkningsarbeten å ladugården vid östfora (arbetena
äro nödvändiga för att hindra att taket instörtar). . » 10 000

3) Köket å Östfora.................................... » 20 000

4) Svinhuset å Björknäs .............................. » 40 357

5) Ladan å Östfora................................... » 7 000.

De under 3), 4) och 5) angivna åtgärderna kunna enligt revisorerna anstå
ytterligare några år.

Rörande omfattningen av det ekonomiska stöd, som anstalten anses behöva,
uttala revisorerna.

De långfristiga skulderna uppgå till 229 017 kronor och komma att under
den närmaste tiden, sedan resterande bidrag och lån erhållits från egnahemsstyrelsen,
att uppgå till närmare 250 000 kronor. Även om denna skuldbörda
i och för sig innebär betydande ränteutgifter, synes den likväl icke
vara av natur att böra avlyftas anstalten.

På grund av att likvida medel praktiskt taget saknas, utgöra de kortfristiga
skulderna ett ständigt hot mot anstalten, förutom att de äro direkt
ägnade att undergräva anstaltens ekonomi. Dessa skulder, uppgående till
135 627 kronor, synas därför böra täckas. Detta är även fallet med brandskadefonderna
å tillhopa 12 643 kronor, vilkas likvida tillgångar tagits i anspråk
för anstaltsrörelsen. Dessa fonder äro också till sin karaktär att likställa
med kortfristiga skulder.

I anslutning till vad sålunda anförts, synas medel för likvidering av nedan
angivna utgifter böra tillföras anstalten, nämligen

Kortfristiga skulder .................................. kronor 135 627

Brandskadeersättningar............................... » 12 643

Arbetarbostäder å Björknäs och ekonomibyggnad å Östfora » 31 400

Torrläggningsföretag å Björknäs ...................... » 20 000

Förstärkningsarbeten å ladugården vid östfora.......... » 10 000

Summa kronor 209 670.

Revisorerna framhålla slutligen, att å anstaltens verksamhet under åren
1940—1945 uppkommit driftunderskott på i runt tal 59 300 kronor. För
täckande av förlusten hade anstalten enligt beslut av 1947 års riksdag erhållit
ett särskilt statsbidrag på 50 000 kronor. Enligt av revisorerna verkställda
beräkningar hade vidare under åren 1940—1945 avskrivningarna på
anstaltens tillgångar upptagits med för små belopp. De eftersatta avskrivningarna
uppginge till sammanlagt ca 63 200 kronor. Revisorerna anse, att
anstalten såsom slutlig täckning för lidna förluster under den nämnda sex -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

årsperioden bör tilldelas ett statsbidrag på (59 300 -f- 63 200 50 000)

72 500 kronor. Återstående del av anstaltens kapitalbehov eller (209 670 —
72 500), i avrundat tal 137 000 kronor, borde utgå såsom räntefritt lån eventuellt
mot inteckningar i egendomarna Björknäs och Östfora.

I skrivelse den 8 januari 1949 har styrelsen lämnat vissa ytterligare uppgifter
angående anstaltens ställning. Enligt dessa uppgifter hade de kortfristiga
skulderna till leverantörer av olika slag per 31 december 1948 utgjort
i runt tal 153 000 kronor. Accepterna utgjorde samma dag 28 000 kronor.
Övriga skulder uppgingo till 224 000 kronor. Anstaltens minskade likviditet
hade omöjliggjort för densamma att tillfredsställande fullgöra sina
betalningsskyldigheter, vilket i sin tur ytterligare dragit ner dess ekonomi.
Så till exempel hade anstalten icke kunnat betala sina inköp kontant eller
per 30 dagar och förlorade därigenom alla möjligheter till rabattering.
Denna rabattförlust syntes kunna uppskattas till 2 000 kronor per år. Anstalten
hade även blivit bunden vid sina leverantörer, vilket hindrade den
att begära fördelaktiga anbud eller göra fördelaktiga inköp. De olika accepterna
droge också med sig avsevärda räntor, vilka i hög grad belastade ekonomien.
Dessa räntor beräknades till 2 500 kronor per år.

I utlåtande över framställningen den 10 juli 1948 har socialstyrelsen anfört.

De investeringar vid anstalten, som revisorerna betecknat sasom omedelbart
erforderliga, utgöras till väsentlig del av byggnadsföretag, som redan
äro utförda. Detta är fallet med ekonomibyggnaden å Östfora och arbetarbostäderna
å Björknäs. I fråga om torrläggningsföretaget gäller, att det
ligger utom anstaltsstyrelsens bestämmanderätt.

De framlagda uppgifterna rörande Björknäsanstaltens ekonomi och möjligheter
att finansiera kostnaderna för erforderliga investeringar kunna enligt
socialstyrelsens mening icke bestridas. Anstaltens drift under år 1947
visade ett underskott på 29 055 kronor. Anstalten åtnjöt visserligen detta år
icke det författningsenligt högsta möjliga driftkostnadsbidraget, men åven
om så hade varit fallet skulle driften ha visat underskott, nämligen med
12 630 kronor. Driftförlusten under år 1947 är icke att sätta i samband med
det i allmänhet dåliga skördeutfallet under detta år, ty Björknäsanstaltens
jordbruk ger på sina lågt belägna, fuktiga marker relativt goda skördar
just under torra år.

För att anstaltens ekonomiska ställning skall bliva stabiliserad synes anstalten
sålunda behöva på extraordinärt sätt tillföras det av revisorerna angivna
beloppet 209 670 kronor.

Socialstyrelsen finner det troligt, att de i anstaltens bokslut verkställda
avskrivningarna äro upptagna med för låga belopp. Styrelsen är dock tveksam
om hållbarheten av den av revisorerna använda beräkningsgrunden,
enligt vilken de genom brandförsäkringsbolagen år 1947 verkställda värderingarna
ligga till grund för avskrivningar, avseende åren 1940—1945. Härtill
kommer, att det skulle kunna leda till svåröverskådliga konsekvenser att
för en anstalts vidkommande godtaga i efterhand företagna justeringar i
fråga om avskrivningsreglerna.

Vid bedömandet av det bokföringsmässiga underskottet åren 1941—1945
(statsbidraget avsåg icke år 1940) synas av Kungl. Maj :t tidigare godtagna
beräkningar böra stå fast.

På grund av vad sålunda anförts kan socialstyrelsen icke f. n. tillstyrka,

119

Kungi. Maj.ts proposition nr 125.

atl anstalten erhåller ytterligare gottgörelse för underskott å driften under
åren 1940—1945. Med hänsyn härtill torde hela det belopp, varav anstalten
är i behov för sanering av sin ekonomiska ställning, förslagsvis avrundat till
200 000 kronor, böra ställas till förfogande såsom räntefritt lån.

Statskontoret bär uttalat, att ämbetsverket icke ville motsätta sig, att sällskapet
enligt socialstyrelsens förslag beviljades ett räntefritt lån på 200 000
kronor men ansåge dock, att godtagbar säkerhet borde ställas för lånet. Erforderliga
medel borde anvisas under fonden för låneunderstöd.

I skrivelsen den 8 januari 1949 har diakonsällskapets styrelse förklarat,
att den, om bidrag ansåges icke böra ifrågakomma, icke hade något att
erinra mot att understödet i sin helhet utginge i form av ett lån på 200 000
kronor.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att erkända
alkoholistanstalten Björknäs bär en betungande skuldbörda. Denna uppgick
i juni 1948 — bortsett från vissa långfristiga skulder mot inteckningssäkerbet
— till omkring 377 000 kronor, varav 136 000 kronor i kortfristiga skulder.
Den 31 december 1948 hade skuldsättningen stigit till omkring 405 000
kronor. Häri ingingo de kortfristiga skulderna med ett belopp av 181 000
kronor, därav 153 000 kronor i räkning hos leverantörer och 28 000 kronor i
växelaccepter. Orsaken till att de kortfristiga skulderna ökats torde väsentligen
vara, att under senare år vissa önskvärda och nödvändiga ny- och ombyggnader
ägt rum på anstaltsegendomen. Den minskade likviditeten bär
medfört rabattförluster och räntor, vilka kunna uppskattas till sammanlagt
4 500 kronor per år. Den till följd av den ansträngda ekonomien uppkomna
bundenheten vid vissa leverantörer torde i viss utsträckning ha föranlett
oförmånliga inköp. Anstalten, som tidigare vid vissa tillfällen för att täcka
driftkostnaderna måst anskaffa medel genom personliga borgensförbindelser,
torde oaktat den år 1947 beslutade höjningen av de statliga driftbidragen
till alkoholistvården icke ha någon möjlighet att med anlitande av löpande
inkomster mera väsentligt nedbringa den kortfristiga skuldsättningen.
Jag anser på grund av det anförda, att staten bör lämna anstalten ekonomiskt
stöd. 1 likhet med vad socialstyrelsen och statskontoret förordat anser
jag> att hjälpen lämpligen bör få formen av ett ränte- och amorteringsfritt
lån.

Enligt den av anstaltens revisorer gjorda utredningen skulle anstalten behöva
tillföras ett kapitalbelopp av ca 209 000 kronor. Efter det dessa beräkningar
verkställdes ha, såsom av det föregående framgår, de kortfristiga
skulderna icke obetydligt ökats. Enligt min mening hör dock statslånet kunna
begränsas till 200 000 kronor.

Såsom villkor för lånets erhållande synes böra föreskrivas, att svenska
diakonsällskapet i egenskap av ägare till anstalten ställer godtagbar säkerhet
för lånet. Enligt vad jag inhämtat kunna såsom säkerhet lämnas inteckningar
i anstaltsegendomen, vilka i stort sett ligga inom egendomens taxeringsvärde.

Vid lånet bör vidare knytas det villkoret, att detsamma skall återbetalas,

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

om verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande
sätt.

Då det är önskvärt, att anstaltens likviditet åter ställes snarast möjligt,
torde medel böra ställas till förfogande på tilläggsstat till riksstaten för
löpande budgetår. Anslag för ändamålet bör upptagas under rubriken Lån
till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända alkoholistanstalten
Björknäs’ ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under fonden för
låneunderstöd.

I enlighet med det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av
erkända alkoholisianstalten Björknäs’ ekonomi å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 kronor.

[2.] 9. Lån till föreningen Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund
u. p. a. för anordnandet av erkända alkoholistanstalten Björstorp.

I skrivelse den 8 februari 1949 har föreningen Lunds stifts prästers nykterhets-
och diakoniförbund u. p. a. hemställt om ett räntefritt statslån till
kostnaderna för anordnandet av erkända alkoholistanstalten Björstorp.

I skrivelsen anföres, att föreningen år 1931 upprättade erkända alkoholistanstalten
Holmahemmet vid Höör. Då sysselsättningsmöjligheterna för de
intagna på denna anstalt, sedan vissa nyodlings- och förbättringsarbeten
slutförts, minskat, särskilt vintertiden, hade styrelsen under år 1944 tagit
under övervägande att flytta verksamheten till en lämplig skogsegendom,
som kunde erbjuda bättre arbetsmöjligheter. Styrelsen hade räknat med
att försäljningen av Holmahemmet skulle lämna ett visst överskott, som
skulle kunna användas till att bestrida åtminstone en del av kostnaderna
för inköp av ny egendom och anordnande vid denna av en alkoholistanstalt.
Med hänsyn till bristen på vårdplatser för alkoholskadade personer
hade emellertid socialstyrelsen föreslagit, att föreningen skulle behålla Holmahemmet,
vilket borde användas för arbetsoförmögna och mindre arbetsföra
alkoholmissbrukare, och därjämte upprätta en ny anstalt för arbetsföra
å egendomen Björstorp. Detta förslag hade föreningen tillmötesgått.

Egendomen Björstorp hade inköpts den 26 februari 1945 för en köpeskilling
av 140 000 kronor. Därjämte hade ett belopp av 40 000 kronor erlagts
för till egendomen hörande levande och döda inventarier.

Föreningen hade utgått från att den nya anstalten skulle vara färdigställd
senast hösten 1946. Behandlingen av frågorna om anstaltens erkännande
som alkoholistanstalt, beviljande av statsbidrag samt tillstånd att förvärva
egendomen och byggnadstillstånd hade emellertid dragit längre tid än
beräknat. Byggnadstiden hade dessutom förlängts genom rådande brist på
byggnadsmateriel. Anstalten hade därför blivit färdigställd först i maj 1948.

Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten och inköp av utrustning

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

in. m. hade något överstigit 565 000 kronor. Då köpeskillingen för den fasta
egendomen med tillhörande inventarier utgjort (140 000 -j- 40 000) 180 000
kronor, hade alltså de totala utgifterna för den nya anstaltens inrättande
uppgått till något mer än 745 000 kronor. Föreningen hade av staten erhållit
ett anordningsbidrag på 147 750 kronor. För bestridande av överskjutande
kostnader hade föreningen upptagit sparbankslån mot säkerhet av inteckningar
och borgen. Den sammanlagda bankskulden uppginge f. n. till 642 100
kronor.

Under tiden från tillträdet av egendomen, den 1 april 1945, till dagen för
anstaltens erkännande, den 22 november 1946, hade den använts såsom
annex till Holmahemmet. Under denna tid vårdades till en början endast
3 å 4 personer och senare högst 10 på Björstorp. Den 22 november 1946
hade anstalten godkänts för 10 vårdplatser, fr. o. m. den 16 juni 1947 för
14 vårdplatser, fr. o. m. den 22 april 1948 för 34 vårdplatser och fr. o. in.
den 4 maj 1948 för 50 eller fullt antal vårdplatser.

Under den tid av tre år, som förflutit mellan tillträdet av egendomen och
till dess anstalten stod färdig, hade den från Holmahemmet överflyttade
husfadern och husmodern samt vissa andra befattningshavare varit anställda
vid Björstorpsanstalten. Utgifterna för anstaltens drift under denna tid
hade icke kunnat bestridas med de inkomster, som inflöto genom vårdavgifter
och driftbidrag för det ringa antalet vårdtagare och genom försäljning
av produkter från jordbruket och skogen. Även dessa utgifter hade
bidragit till att öka föreningens skuldbörda. Räkenskaperna för Björstorp
hade för åren 1945—1947 uppvisat underskott med resp. 9 816, 11 551 och
18 796 kronor. Bokslutet för år 1948 förelåge ännu icke, men då anstalten
varit i bruk för fullt antal vårdtagare endast under omkring 8 månader
av året, vore det tydligt, att även 1948 års räkenskaper komme att uppvisa
förlust.

Styrelsen framhåller i anslutning till det anförda, att svårigheter, till
vilka föreningen icke varit vållande och vilka den ej kunnat förutse, bidragit
till att kostnaderna för att upprätta anstalten och därmed även
skuldbördan blivit avsevärt högre än som kunnat beräknas vid planerandet.
Om anstalten varit färdig till den vid egendomens inköp beräknade
tiden, hade läget säkerligen nu varit bättre. Nu befarade föreningen, att
förräntningen och amorteringen av lånen bleve mycket tryckande för anstaltens
ekonomi. Föreningen hyste även den uppfattningen, att det icke vore
lyckligt eller gagneligt, om anstalten i framtiden skulle arbeta under tryckande
ekonomiska förhållanden. Det syntes icke heller rimligt, att styrelsens
ledamöter, som offrat tid och krafter för anstalten och haft stora bekymmer
för dess tillkomst under en svår tid, därjämte skulle bära det
stora ekonomiska ansvar, som de genom borgensförbindelser nödgats ikläda
sig.

Slutligen anföres, att anstalten trots alla svårigheter under anordningstiden
blivit väl och ändamålsenligt iordningställd. Den syntes därför ha

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

goda förutsättningar att bli till värdefull hjälp i samhällets vård av alkoholmissbrukare.

Styrelsen hemställer, att ett räntefritt lån på 300 000 kronor måtte beviljas.
Lånet skulle helt användas för avbetalning på föreningens bankskuld.

Över framställningen ha yttranden avgivits av socialstyrelsen och statskontoret.

Socialstyrelsen vitsordar vad föreningen anfört angående Björstorpsanstaltens
tillkomst. Styrelsen anför vidare.

Enligt av föreningen lämnad utredning har en kostnadsökning på 50 005
kronor uppkommit till följd av byggnadskostnadernas stegring under tiden
mellan de första kostnadsberäkningarnas och entreprenadkontraktens
upprättande. Under själva byggnadstiden ha därefter ytterligare kostnadsstegringar
inträtt på 30 602 kronor. Med tillägg av driftförlusterna under
lltbvggnadstiden, tillhopa 40 165 kronor, uppgår alltså kostnadsökningen till
följd av förseningen till 120 772 kronor. Härtill kommer ett belopp av 7 771
kronor för anordnande av en ny brunn, vilken visat sig vara nödvändig,
enär vattentillgången i de gamla brunnarna befunnits otillräcklig.

Föreningen är en ideell organisation, som genom att i en kritisk tid tillmötesgå
socialstyrelsens önskemål att anordna en ny allmän alkoholistanstalt
kommit att ikläda sig mycket stora utgifter för detta ändamål. Från allmän
synpunkt är det värdefullt, att Björstorpsanstalten, som i olika hänseenden
är en av de bästa av de nu verksamma alkoholistanstalterna, trots
alla svårigheter dock kom till stånd. Den har nämligen medverkat till att
fylla en del av den mycket svåra platsbrist på de allmänna alkoholistanstalterna,
vilken rått sedan omkring ett år tillbaka. Det kan under sådana förhållanden
icke vara rimligt, att föreningen — som är en i ekonomiskt avseende
mycket bräcklig organisation — i längden skall svara för de stora
kostnader, som varit förbundna med tillkomsten av anstalten.

På grund av det anförda tillstyrker socialstyrelsen, att föreningen erhåller
ett räntefritt statslån på 300 000 kronor att användas till lösen av de
amorteringslån, föreningen måst upptaga.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket under förhandenvarande omständigheter
icke ville motsätta sig, att föreningen erhölle ett räntefritt lån
på 300 000 kronor. För lånet borde dock ställas godtagbar säkerhet. Erforderliga
medel borde anvisas under fonden för låneunderstöd.

Departementschefen. I likhet med de hörda myndigheterna anser jag, att
de särskilda omständigheter som föreligga i detta fall motivera, att ekonomisk
hjälp i form av ett räntefritt lån på 300 000 kronor lämnas föreningen
Lunds stifts prästers nykterhets- och diakoniförbund u. p. a. till kostnaderna
för anordnandet av erkända alkoholistanstalten Björstorp. Lånet
torde helt böra användas för avbetalning på föreningens bankskuld. Såsom
villkor för lånets erhållande torde böra föreskrivas, att föreningen till
säkerhet för lånet lämnar inteckningar i anstaltsegendomen med förmånsrätt
näst efter de inteckningar, vilka erfordras för föreningens återstående
bankskuld. Dessa inteckningar komma att till en del ligga ovanför egendomens
taxeringsvärde. Föreningen bör vara skyldig att återbetala lånet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

123

därest verksamheten skulle nedläggas eller icke upprätthållas på ett tillfredsställande
sätt.

Medel för lånet torde böra anvisas under fonden för låneunderstöd samt
upptagas på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1948/49.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Lån till föreningen Lunds stifts prästers nykterhetsoch
diakoniförbund u. p. a. för anordnandet av erkända alkoholistanstalten
Björstorp å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 300 000
kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Hans Åke Karlström.

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Bihanff.

Förteckning

över av Kungl. Maj:t hos» riksdagen år 1949 äskade anslag å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1948/49 utöver de i propositionen
nr 2 upptagna anslagen.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

III. Utrikesdepartementet.

Kronor

A: 4 Särskilda kostnader för vissa administrativa anordningar ... 50 000

B: 4 Avlöningar vid beskickningar och konsulat:

Skrivbiträden, reservationsanslag....................... 75 000

B: 5 Extra biträden och vaktbetjänte, reservationsanslag..... 230 000

B: 6 Kontorskostnadsersättningar åt lönade tjänstemän, reservationsanslag
.......................................... 75 000

D: 12 Extra utgifter, reservationsanslag........................ 15 000

445 000

IV. Försvarsdepartementet.

Marinförvaltningen:

B: 18 a Anskaffning av inventarier, reservationsanslag........... 35 000

B: 21 Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad till ämbets husen

å Ladugårdsgärde, reservationsanslag............. 138 000

Armén:

C: 26 a Ytterligare utgifter för övningar m. m., reservationsanslag . 450 000

C: 37 b Ersättning till Norrtälje stad, reservationsanslag......... 125 000

C: 41 Hemvärnets övningar, reservationsanslag................ 50 000

798 000

V. Socialdepartementet.

C: 9 Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m., reservationsanslag
.......................................... 1 000 000

F: 11 Driften av centraldepån för blindas arbeten.............. 14 125

1 014 125

VI. Kommunikationsdepartementet.

I: 9 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
.......................................... ISO 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 125. 125

VII. Finansdepartementet.

Mynt- och justeringsverket: Kronor

C: 10 a Nyanskaffning av vissa maskiner, reservationsanslag..... 29 000

D: 5 a Inlösen av landgille, reservationsanslag................... 150 000

E: 7 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
..................................... 150 000

329 000

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

C: 8 a Vissa skyddsarbeten å Uppsala domkyrka, reservationsanslag 118 000

C: 8 b Bidrag till reparation av Västerås domkyrka, reservationsanslag 4 700

E: 9 b Utrustning av en undertryckskammare m. m. vid akademiska

sjukhuset i Uppsala, reservationsanslag................. 80 500

E: 14 a Inredning och utrustning av genetiska institutionen vid Lunds

universitet, reservationsanslag......................... 75 600

K: 4 a Bidrag till ekonomisk studie- och upplysningsverksamhet, reservationsanslag
................................... 62 000

N: 17 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
.............................................. 100 000

N: 18 Extra utgifter, reservationsanslag........................ 50 000

490 800

IX. Jordbruksdepartementet.

J: 19 Byggnads- och underhållsarbeten vid statens skogsskolor, reservationsanslag
...................................... 25 000

Skogsvård m. m.:

J: 23 Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, reservationsanslag
............................................ 400 000

J: 23 a Täckande av viss förlust hos skogsvårdsstyrelsen i Väster norrlands

län...................................... 111 300

Rikets allmänna kartverk:

L: 4 Utrustning m. m., reservationsanslag................... 20 000

556 300

X. Handelsdepartementet.

C: 27 a Upplysningsarbete avseende produktions- och exportfrågor,

reservationsanslag.................................... 100 000

D: 8 a Utrustning av lokaler för statens handelskommission och statens
industrikommission, reservationsanslag............. 245 500

F: 7 Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet................. 54 000

F: 11 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
.............................................. 200 000

599 500

XI. Inrikesdepartementet.

Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar:

B: 34 a Växthusanläggning, reservationsanslag.................. 15 000

Universitetssj ukhus:

B: 54 Bidrag till allmänna barnbördshuset i Stockholm....... 26 700

B: 78 Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater......... 25 000

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Kronor

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes:

C: 2 a Vissa ombyggnadsarbeten, reservationsanslag............ 105 000

C: 2 b Utbyggnad av en transformatorstation, reservationsanslag . 23 800

H: 9 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
...............................................100000

295 500

XII. Folkhushållningsdepartementet.

D: 5 a Vissa kostnader i anledning av undanförsel av varuförråd ...__51 300

Säger för egentliga statsutgifter 1 759 525

B. Utgifter för statens kapitalfonder.

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

B. Statens allmänna fastighetsfond.

Utrikesdepartementet:

5 ba Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter (III: 5 ba),

reservationsanslag................................... 300 000

Kommunikationsdepartementet:

6 Ämbetsbyggnad för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

luftfartsstyrelsen (III: 6), reservationsanslag........... 70 000

Ecklesiastikdepartementet:

9 a Inrättande av en undertryckskammare m. m. vid akade miska

sjukhuset i Uppsala (III: 10 a), reservationsanslag 7 500
11 a Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet i

Lund (III: 12 a), reservationsanslag.................. 16 500

20 a Nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet (III: 22 a),

reservationsanslag................................... 20 000

Jordbruksdepartementet:

21 a Byggnadsarbeten vid lantbrukshögskolan och statens lant bruksförsök

(III: 23 a), reservationsanslag ............ 60 000

Inrikesdepartementet:

26 Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

(III: 28), reservationsanslag......................... 264 000

29 Anordnande av lokaler för centrallaboratoriet vid akademiska
sjukhuset i Uppsala (III: 31), reservationsanslag .. 53 800

791 800

C. Försvarets fonder.

Försvarets fastighetsfond:

1 Arméns delfond (IV: 3 a, 3 b, 3 ba och 3 c), reservationsan slag

.............................................. 727 500

2 Flygvapnets delfond (IV: 14 a), reservationsanslag....... 15 000

4 Befästningars delfond (IV: 17), reservationsanslag....... 500 000

1 242 500

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

127

D. Statens utlånings fonder.

Jordbruksdepartementet:

Lånefonden för insamling av skogsfrö (V: 8), reservationsanslag
............................................

Kronor

500 000

E. Fonden för låneunderstöd.

Inrikesdepartementet:

Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända
alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi (VI: 8), reserva -

tionsanslag ........................................ 200 000

Lån till föreningen Lunds stifts prästers nykterhets- och
diakoniförbund u. p. a. för anordnandet av erkända alkoholistanstalten
Björstorp (VI: 9), reservationsanslag..... 300 000

___ ___500 000

Säger för utgifter för statens kapitalfonder 3 034 300
Summa för driftbudgeten 7 793 825

Kapitalbudgeten.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

B. Telegrafverket.

5 a Inköp av fastigheter i kvarteret Jericho i Stockholm..... 860 000

III. Statens allmänna fastig hets fond.

5 ha

10 a
12 a

3 ha
14 a

Utrikesdepartementet:

Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter.........

Ecklesiastikdepartementet:

Inrättande av en undertryckskammare m. m. vid akademiska
sjukhuset i Uppsala..........................

Nybyggnad för genetiska institutionen vid universitetet i
Lund.............................................

Inrikesdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

IV. Försvarets fonder.

A. Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond:

Ytterligare medel till ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde ..
Flygvapnets delfond:

Förvärv av viss fastighet.............................

300 000

15 000
33 000

528 000

876 000

120 000

30 000

150 000

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Kronor

VI. Fonden för låneunderstöd.

Inrikesdepartementet:

Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända

alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi............... 200 000

Lån till föreningen Lunds stifts prästers nykterhets- och
diakoniförbund u. p. a. för anordnandet av erkända alko holistanstalten

i Björstorp.......................... 300 000

500 000

Säger för kapitalbudgeten 2 386 000

497803. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.