Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 (Proposition 1966:125)

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Nr 125

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 m. m.;
given Stockholms slott den 21 april 1966.

Kungl. Maj :t vill hänned, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :t

Min allernådigste Herres och Konungs frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas, mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen,
den ekonomiska politiken. Det i statsverkspropositionen framlagda
riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 kompletteras med hänsyn
till senare inträffade förändringar i vad avser såväl budgetens inkomstsida
som dess utgiftssida. I samband härmed lämnas en förnyad beräkning
av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen för innevarande
budgetår innebär att totalbudgeten blir balanserad. För nästa budgetår leder
beräkningarna till ett överskott på ca 250 milj. kr. Bägge dessa beräkningar
underskattar dock utgiftsutvecklingen eftersom några kostnader för bl. a.
böjda löner till de statsanställda ännu inte kunnat beräknas.

I anslutning till redovisningen av långtidsutredningens resultat och beräkningen
av den långsiktiga budgetutvecklingen behandlas den ekonomiska
politikens mer långsiktiga avvägningsproblem.

Såsom särskilda bilagor lämnas bl. a. en reviderad nationalbudget för år
1966, en promemoria angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen och
en långtidsbudget för budgetåren 1966/67—1970/71.

1 llihang till riksdagens protokoll l''JG6. 1 samt. AV 125

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 21 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Kling, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reviderad finansplan
och förnyad beräkning av inkomster för budgetåret 1966/67 jämte därmed
sammanhängande frågor och anför.

REVIDERAD FINANSPLAN 1966

Den internationella ekonomiska politiken

Konjunkturutvecklingen. Industriländernas ekonomiska aktivitet löper i
stort sett vidare i de banor som beskrevs i finansplanen. Tillväxttakten verkar
emellertid bli något snabbare än vad som tidigare förväntats. Produktionen
i Förenta staterna steg sålunda så kraftigt under fjolårets sista kvartal
att helårsnivån kom att ligga 5,5 % över 1964, och man räknar nu med
att detta resultat skall kunna upprepas i år. Takten i Västeuropas produktionsstegring
förefaller komma att öka något till 4 %. De allmänna utsikterna
för 1967 är givetvis mera oklara. För dagen finns dock knappast anledning
räkna med annat än att den internationella högkonjunkturen fortsätter.

I Västeuropa hänför sig de förstärkta expansionstendenserna i första
hand till EEC-området. Produktionen väntas där stiga med 4,3 % i år mot
3,5 % 1965. Inom EFTA saktar ökningen troligen av något, uppskattningsvis
till 2,8 % 1966 mot 3 % i fjol. För EFTA-staterna exklusive Storbritannien
är motsvarande siffror 3,7 % och 4,1 %. Uppsvinget i Frankrike och
Italien, där resursläget är gynnsamt, verkar nu fastare förankrat och kan
väntas uppväga inbromsningen i Västtyskland. I detta land genomförs f. n.
en dämpning av efterfrågetrycket genom att statsutgifterna begränsas och

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

kreditmarknaden hålls stram; härigenom kan den redan av resursskäl dämpade
produktionstillväxten mattas ytterligare något. I de mindre EFTAländerna
sätter kapacitetsläget en tämligen snäv gräns för tillväxten. Efterfrågetrycket
i dessa länder är genomgående starkt men visar tecken på att
lätta under inflytande av stabiliseringsåtgärder. Storbritanniens nationalprodukt
förutses liksom 1965 överstiga fjolårsnivån med drygt 2 %. Man
räknar därvid med en något snabbare expansion under loppet av 1966 än
under förra året. Den brittiska arbetsmarknadssituationen är emellertid ytterst
ansträngd och betalningsbalansläget — som jag skall återkomma till
— sådant att ytterligare efterfrågebegränsningar kan bli aktuella.

Prisernas ökningstakt i Frankrike och Italien har minskat genom den tidigare
kraftiga åtstramningen och man tror inte att det pågående uppsvinget
skall skapa nya påfrestningar i år. Prisuppgången i Västeuropa i övrigt kan
visserligen inte ännu sägas ha dämpats påtagligt men tendenser till avsaktning
är märkbara. Partipriserna på industrivaror steg sålunda allmänt
långsammare i fjol än tidigare. Särskilt bör uppmärksammas att i Västtyskland
har ökningen i såväl industriarbetarnas timförtjänster som producentpriserna
för investeringsvaror avtagit. Den återhållsamma ekonomiska
politiken i detta land sedan hösten 1965 och motsvarande inriktning
i flera mindre industriländer kan efter hand ge mera tydliga utslag i form
av en lugnare prisutveckling. Mot bakgrund av övertryck på arbetsmarknaden
och en låg produktionsökning har den brittiska pris- och kostnadsutvecklingen
visat en stigande tendens. I Förenta staterna har fem års stigande
aktivitet reducerat arbetslösheten påtagligt och lett till ett allmänt
högt kapacitetsutnyttjande i industrin. I fjol översteg de avtalsmässiga lönehöjningarna
för första gången på länge produktivitetens ökning. Hittillsvarande
prishöjningar synes dock mera återspegla höjda priser på jordbruksprodukter
och importerade råvaror än någon allmän balansrubbning
i ekonomin. Fortfarande är den amerikanska prisstegringstakten avsevärt
lägre än i Västeuropa. Det är ännu för tidigt att avgöra om prisstegringstendenserna
kommer att förstärkas eller ej; från de amerikanska myndigheternas
sida har man vid flera tillfällen tillkännagett att man är beredd
att vid behov inskrida för att dämpa efterfrågan.

Den allmänt sett positiva bild, som kan tecknas av industriländernas produktionsutveckling
under 1966, anger att förutsättningarna för en inte oväsentlig
expansion av det internationella handelsutbytet är goda. Denna expansion
synes också gå i riktning mot en förbättrad balans mellan olika
länder och länderområden. Detta kan illustreras med prognosen för EECområdet,
som innebär att det samlade bytesbalansöverskottet skall minska
i år mot en ökning på 1,5 miljarder dollar 1965. En sådan utveckling rimmal
väl med Storbritanniens och USA:s strävanden att komma till rätta
med sina betalningsunderskott. Man kan också räkna med att råvaruländernas
exportutsikter, som förbättrades under senare delen av 1965, skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

vara goda även i år. Det svaga likviditetsläget i dessa länder gör det samtidigt
troligt att deras import av industrivaror knappast ökar mera påtagligt
förrän ett stycke in på 1967.

Som mål för den amerikanska betalningsbalansen, som förra året visade
ett underskott på 1,3 miljarder dollar, har uppställts ungefärlig jämvikt under
1966. Uppnåendet av detta mål förutsätter att fjolårets försämring av
handelsbalansen återhämtas samtidigt som den kraftiga begränsningen av
de utgående kapitalrörelserna vidmakthålls. Viss tveksamhet har uttalats
om detta kan ske utan att ytterligare åtgärder vidtas för att dämpa den
interna efterfrågeökningen i USA. I sammanhanget kan konstateras att den
ekonomiska politiken i Förenta staterna bör underlättas av att den interna
och externa jämviktens krav numera i betydande mån synes sammanfalla.
En särskild osäkerhetsfaktor med hänsyn till effekten på betalningsbalansen
utgör i detta sammanhang de växande utgifterna för krigföringen i
Vietnam.

Övervinnandet av den brittiska betalningskrisen visar sig bli en rätt tidskrävande
process. Medan den första etappen i programmet för betalningsbalansen
— halverandet av underskottet från 1964 till 1965 — genomförts
framgångsrikt råder viss osäkerhet om möjligheterna att planenligt nå full
jämvikt redan i år. Det har ifrågasatts om detta mål kan förverkligas vid
ett sådant högt efterfrågetryck som föreligger internt i den brittiska ekonomin.
Graden av finanspolitisk restriktivitet i den statsbudget, som framläggs
i dagarna, kan därvid bli av central betydelse. Angelägenheten av en
kraftig förbättring av den brittiska betalningsbalansen understryks av att
krediterna från valutafonden, sammanlagt 2,5 miljarder dollar, skall vara
återbetalade senast 1970.

Betydelsen av återställd jämvikt i USA:s och Storbritanniens betalningsbalanser
för det internationella betalningssystemet har understrukits i olika
sammanhang. Avvecklingen av reservvalutaländernas underskott utgör också
utgångspunkten för de överläggningar som f. n. äger rum inom främst
»de tios» krets och inom valutafonden om en förstärkning av det rådande
likviditetssystemet. Ett upphörande av dessa underskott skulle emellertid
samtidigt betyda att en traditionell källa till likviditet bortfaller. En tillfredsställande
utveckling av världens produktion och handel kan därför
göra det nödvändigt att medvetet skapa nya reservtillgångar i stället. Någon
allmän brist på likviditet kan visserligen inte sägas föreligga f. n. Detta
kan emellertid knappast tas till intäkt för att skjuta arbetet på en reform
av likviditetssystemet på framtiden. För att undvika uppkomsten av en allmän
likviditetsbrist måste man i god tid ha träffat överenskommelse om
systemets utformning. Jag hoppas därför att de åsiktsskillnader som alltjämt
föreligger mellan de större länderna beträffande nödvändigheten och
innebörden av en förstärkning av det internationella likviditetssystemet
skall kunna utjämnas.

Under de senaste månaderna, då samarbetet inom EEC återupptagits i

Kungl. Mcij. ts proposition nr 125 år 1966 5

full utsträckning, synes atmosfären för en lösning av de europeiska integrationsproblemen
ha förbättrats. EFTA-länderna, som fortsatt att fördjupa
sin samverkan på olika områden, tog som bekant under 1965 ett initiativ
till närmare samarbete med EEC för att skapa förutsättningar för
en allmän avveckling av handelshindren mellan blocken. I avvaktan på att
möjligheterna för ett sådant samarbete närmare klarläggs, följer man från
svensk sida utvecklingen på integrationsområdet noga som en beredskap
för en eventuell framtida förhandlingssituation. Det är därvid av särskild
vikt att söka fastställa vilka olika restriktioner på den inhemska handlingsfriheten
som kan bli följden av det internationella samarbetets vidareutveckling.
Befinns därvid att något av de instrument som nu kan anlitas
för att främja målen för den ekonomiska politiken inte längre skulle stå
till fritt förfogande blir nästa led i den pågående beredskapsplaneringen
att undersöka med vilka andra medel dessa mål kan förverkligas.

Oavsett hur de europeiska marknadsproblemen kan komma att lösas
kvarstår som den väsentligaste bindningen av vår ekonomisk-politiska handlingsfrihet
det absoluta kravet på att den svenska ekonomins internationella
konkurrenskraft bibehålls och förstärks. De allmänna konjunkturtendenserna
i industriländerna förefaller relativt gynnsamma. Emellertid äger en
förskjutning rum under 1966 av expansionens tyngdpunkt från sådana länder
av central betydelse för vår export som de nordiska länderna och Västtyskland
till andra områden, samtidigt som produktionsökningen förblir låg
i Storbritannien. Detta gör att exportklimatet för svensk del inte är lika
gynnsamt.

Långtidsperspektiven. De internationella betingelserna för produktion och
handel måste ägnas skärpt uppmärksamhet eftersom Sveriges bytesbalans
— på längre sikt avgörande för sysselsättningsnivån och tillväxttakten —
sedan i fjol är ur jämvikt. Långtidsutredningen har utgått från ett grundläggande
antagande om fortsatt betydande expansion i världsekonomin. Förutsättningar
synes finnas för att produktionen i OECD-länderna fram till
1970 kan stiga i nästan samma takt som under decenniets första hälft, dvs.
med 5 % om året. Om dessa förutsättningar förverkligas så torde också den
internationella handeln fortsätta att stimuleras. Eu årlig stegring i OECDländernas
totala import med 6 å 7 % verkar trolig. I fråga om handelspolitiken
vill jag bara erinra att det är ovisst när och hur ett närmande mellan
de västeuropeiska liandelsblocken kan äga rum. Även utgången av
Kennedy-rundan är osäker. Försiktigtvis får man vara inställd på att svårigheterna
för utomstående länder att avsätta varor inom EEC ökar samtidigt
som stimulansen genom gemenskapen i EFTA torde avtaga.

Förutom utvecklingen på integrations- och tullområdena kan förskjutningar
i prioriteringen mellan skilda ekonomisk-politiska mål medföra att
det internationella klimatet blir kärvare än vad de reala förutsättningarna
och en summering av nationella planer synes ange. Ett stort antal västcuro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

peiska länder upplevde under 1960-talets första hälft en större prisstegring
än under senare delen av föregående årtionde samtidigt som sysselsättningsoch
tillväxtmålen blivit bättre tillgodosedda. Det är redan av den anledningen
naturligt att den ekonomiska politiken alltmer inriktats på att hålla tillbaka
pris- och kostnadsstegringarna och detta har, som jag redan påpekat, skett
inte helt utan framgång. Dessutom har det ökade inbördes beroende som
följer med den vidgade internationella arbetsfördelningen i samverkan med
den förbättrade amerikanska konkurrensförmågan drivit fram den ökade
betoningen av stabilitetsmålen. Jag delar bedömningen i långtidsutredningen
att dessa faktorer torde göra sig gällande också i fortsättningen. Visserligen
har den amerikanska ekonomin på sistone utsatts för påfrestningar men
dels är avståndet till hittillsvarande europeisk prisstegringstakt fortfarande
stort, dels kan övertrycket så småningom mildras antingen genom åtstramande
åtgärder eller t. ex. genom en ändrad politisk situation i Sydostasien.

Som ett uttryck för den ökade tonvikten på stabilitet kan man också betrakta
det arbete som inom OECD:s ram nedläggs på att driva fram en mer
energisk, effektiv och internationellt sinnad politik för att undvika resp.
eliminera balansbristen i enskilda länders utrikes betalningar. Detta arbete
ingår som ett led i förhandlingarna om en likviditetsreform och syftar till
att åstadkomma en förstärkt disciplin i den ekonomiska politiken. Ännu kan
man inte bedöma de praktiska resultaten av dessa strävanden, men möjligen
leder de bl. a. till att politiken för att reglera den inhemska efterfrågan blir
mer återhållsam. Jag håller med utredningen om att det inte föreligger någon
generell brist på likviditet som skulle utgöra en överhängande risk för starkt
restriktiv ekonomisk politik. Ett stramare läge kommer dock att inträda
efter hand när dollarutflödet från USA upphör. Det är just för att möta den
situationen som de aktuella förhandlingarna syftar till att skapa ett system
för kompletterande likviditetstillskott.

Naturligtvis går det inte att bestämt säga varken i vad mån industriländernas
ökade ansträngningar att nå stabilitetsmålen kommer att lyckas eller
vilken effekten kommer att bli på tillväxten och handelsutbytet. Resultaten
och inverkan på ekonomin beror i hög grad på kombinationen av ekonomiskpolitiska
instrument och på hur snabbt störningstendenser angrips. Som jag
framhållit i tidigare finansplaner har motåtgärder ofta tenderat att sättas
in för sent och därför behövt bli drastiska. Även avsaknaden av mekanismer
för att främja produktionsfaktorernas rörlighet har krävt långvarig och
omfattande dämpning av efterfrågan för att åstadkomma önskad stabiliseringseffekt,
varvid återverkningarna på aktiviteten och sysselsättningen blivit
relativt starka. Särskilt har investeringsviljan drabbats, vilket kan göra
det svårt att prestera så stora produktivitetsökningar som förutsätts i de
nationella långtidsplanerna. Arbetsmarknadspolitiken och annan rörlighetsbefrämjande
politik är visserligen nu på flera håll under utbyggnad, men det

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

kommer säkert att dröja innan man når en sådan skala att den tillväxthämmande
effekten av stabiliseringsaktioner påtagligt tonas ned.

Svårigheterna för en framgångsrik europeisk stabiliseringspolitik är avsevärda.
Flera länder står liksom Sverige inför en bekymmersam utveckling
i fråga om arbetskraften. Krav på utjämning av löneskillnader och anspråk
på en utvidgad offentlig verksamhet gör det i och för sig rimligt att räkna
med betydande lcostnadsstegringar som inte uppvägs av högre produktivitet.
Men erfarenheten visar att de tidigare nämnda drivkrafterna bakom förskjutningen
av den ekonomiska politikens ökade tyngdpunkt mot stabiliteten
är av sådan karaktär att flera länder kan vara beredda att pruta på
målen i fråga om sysselsättning och tillväxt. Fasthålls uppställda ambitiösa
stabilitetsmål aktualiseras åtgärder för att hindra nämnda kostnadsstegringar
från att slå igenom i den allmänna prisnivån. Dessa kan i sin tur få
en olycklig inverkan på den ekonomiska aktiviteten. Å andra sidan bör
uppmärksammas att nu märkbara tendenser till en utjämning av efterfrågetrycket
mellan de västeuropeiska länderna underlättar strävandena att
trygga en tillfredsställande intern och extern jämvikt. Man kan vidare inte
utesluta att direkta inkomstpolitiska aktioner under sådana omständigheter
blir mer resultatrika än tidigare.

Med hänsyn till osäkerheten om i vilken utsträckning de ovan redovisade
tendenserna inom den ekonomiska politiken i andra länder kommer att realiseras
är det svårt att entydigt fastställa betingelserna för den svenska
ekonomiska utvecklingen under återstoden av 1960-talet sådana de bestäms
av produktions- och handelsutsikter utomlands. Även om man inte kan
göra precisa förutsägelser om konsekvenserna för Sveriges del är det dock
uppenbart att energiska ansträngningar görs i ett flertal länder för att
balansera såväl den interna ekonomin som de utrikes betalningarna. Resultaten
kan visa sig såväl i form av lägre efterfråge- och produktionsstegringar
än förutsett som i form av en långsammare pris- och kostnadsstegring. I
alla händelser blir det med största sannolikhet ur konkurrenssynpunkt alltmer
riskabelt för ett enskilt land att uppträda som om efterfrågeöverskott
och höga kostnadsstegringar kunde förväntas också i andra länder.

Konjunkturutvecklingen i Sverige

Den bild som framträder av Sveriges ekonomi under år 1965 har i den reviderade
nationalbudgeten inte undergått någon mera betydande förändring
i jämförelse med vad som redovisades i den preliminära nationalbudgeten.
Enligt senaste beräkningar stannade nationalproduktens tillväxt vid 3,2 %,
vilket innebär en obetydlig ned justering. Alltjämt förefaller det emellertid
tveksamt om de från »användningssidan» uppbyggda försörjningsbalanser -

Kungl. Alaj. ts proposition nr 125 år 1966

na ger en fullt rättvisande bild av produktionsutvecklingen under 1965. Alternativa
kalkyler med utgångspunkt i produktionsstatistiken visar även i
reviderad version på en inte obetydligt högre tillväxt. Olikheten är desto
mera påfallande som de båda beräkningsmetoderna för närmast föregående
perioder gett tämligen väl överensstämmande resultat.

Tillväxten av den privata konsumtionen 1965 beräknas nu till 4,1 %, vilket
är 0,2 procentenheter mera än enligt de preliminära uppskattningarna.
Intrycket av snabb expansion av näringslivets och kommunernas investeringar
samt den offentliga konsumtionen kvarstår oförändrat. Däremot
beräknas tillväxttalet för statens investeringar vara lägre än man tidigare
räknat med. Det uppskattas nu till ca 1 %. Sammanlagt för investeringar
samt offentlig och privat konsumtion innebär de nya beräkningarna en obetydlig
uppjustering. Att nationalproduktens tillväxt ändock redovisas som
något lägre än enligt de kalkyler som lades fram i den preliminära nationalbudgeten,
beror på att lagerinvesteringarnas uppgång nu förefaller att
ha blivit något mindre och importvolymens ökning något större än enligt
dessa beräkningar.

Större delen av år 1965 präglades otvivelaktigt av ett högt uppdrivet efter -frågetryck inom Sveriges ekonomi men en klar dämpning synes ha inträtt
under årets sista kvartal. Denna torde bl. a. ha berott på den svaga konsumtionsutveckling
som inträdde efter skattehöjningen den 1 juli. Till bilden
hör även en förhållandevis svag exportutveckling för vissa stapelvaror samt
en successiv förbättring av balansen på byggnadsmarknaden.

Som följd av dessa förändringar i det allmänna ekonomiska klimatet inträdde
mot slutet av 1965 även på arbetsmarknaden en viss dämpning i efterfrågetrycket
som synes ha fortsatt under den del av 1966 som nu kan överblickas.
Arbetsmarknaden har självfallet inte kunnat undgå att påverkas
av den osedvanligt stränga vintern men omslaget blev i själva verket märkbart
redan innan väderleken kan ha varit av betydelse. För efterfrågan på
arbetskraft mätt i antalet lediga platser framträdde en dämpning av ökningstakten
från oktober. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom
byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin redan i november, medan
det för verkstadsindustrins del dröjde till februari. Även hotell- och
restaurangbranschen och handeln har berörts av denna utveckling, vilket synes
vara svårt att förklara om den inträdda avspänningen helt skulle ha
varit en följd av väderleksförhållandena. Utöver de tidigare nämnda orsakerna
har arbetsmarknadsläget också påverkats av det betydande tillskott
av utländsk arbetskraft som den svenska marknaden tillfördes under hösten
1965. Speciellt på icke yrkesutbildad arbetskraft kunde efterfrågan härigenom
tillgodoses i stor utsträckning.

Det övertryck som ändå under större delen av 1965 rådde på arbetsmarknaden
har satt sin prägel på löneutvecklingen under detta år. För industriarbetare
steg löneglidningen från 4,7 % under år 1964 till 5,7 % un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

der år 1965, medan den avtalsmässiga löneökningen för det senare året beräknas
till knappt 4 %. För byggnadsarbetare minskade däremot löneglidningen
från 7 % till knappt 5 %. För samtliga anställda beräknas den genomsnittliga
lönenivån ha stigit drygt 8 %. Härav uppskattas löneglidningen
ha bidragit med 3,5 procentenheter.

Konsumentprisindex har under loppet av 1965 stigit med drygt 6 %. Index
har härigenom totalt sett stigit väsentligt snabbare under 1965 än under
närmast föregående år. En närmare jämförelse visar att detta i första hand
förklaras av att den indirekta beskattningen höjts och vidare av att bostadspostens
uppgång accelererat. Nettoprisindex — dvs. konsumentprisindex exklusive
indirekta skatter och subventioner — har under 1965 stigit med ca
4 % mot 4,5 % under 1964.

Det kan såsom jag tidigare framhållit råda en viss osäkerhet om hur stor
den totala produktionsökningen faktiskt kan ha varit under år 1965. Däremot
synes det obestridligt att efterfrågan varit större än den produktion
som kunnat frambringas inom landet vid ett -— åtminstone under större delen
av året — synnerligen höggradigt utnyttjande av tillgängliga resurser.
Det betydande underskott i bytesbalansen som uppkom under 1965 framstår
under sådana förhållanden som en direkt följd av en alltför hög efterfrågan.
Detta utesluter dock inte att en viss försämring av bytesbalansen
skulle ha inträtt även vid ett mera dämpat efterfrågetryck. Marknadsläget
blev nämligen påtagligt försvagat för trävaror, massa, papper och järnmalm
— alltså för produkter vilka sammanlagt svarar för inemot 40 % av den
svenska exporten. Samtidigt ökade importen kraftigt även i förhållande till
den totala efterfrågan. Den övernormala importtillväxten torde delvis ha uppkommit
oberoende av efterfrågeöverskottet. I vissa fall kan skillnader i det
relativa kostnadsläget ha spelat en roll. Detta förklarar förmodligen i hög
grad importen av beklädnadsvaror liksom även den import i vidare bemärkelse
som representeras av de stigande turistutgifterna utomlands. Det
finns emellertid ingen anledning att betvivla att det övertryck som rådde
inom samhällsekonomin under större delen av 1965 bidragit till den kraftiga
importökningen och det förefaller också att ha utövat en återhållande
effekt på exporten av verkstadsprodukter och övriga färdigvaror.

Utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna delen av
1966 har i stora drag motsvarat de bedömningar som lades fram i årets
finansplan. Såsom jag tidigare framhållit har efterfrågetrycket på arbetsmarknaden
otvivelaktigt dämpats och den inträdda förändringen kan inte
i sin helhet förklaras med hänvisning till verkningarna av den svåra vintern.
De beräkningar som nu kan göras beträffande utvecklingen av konsumtion
och investeringar innebär sålunda inte några genomgripande förändringar
i förhållande till kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten.

Det privata näringslivets investeringar beräknas nu öka med 10 % i volym

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1960

från 1965 till 1966. En ytterligare uppjustering har skett i beräkningarna
avseende handelsflottans investeringar. Dessa synes komma att i runt tal
fördubblas från år 1965 till år 1966. För industrins investeringar förutses
en ökning med 13 %, vilket nära överensstämmer med tidigare bedömning.
Lagerinvesteringarna beräknas liksom i tidigare prognos sjunka med ca
700 milj. kr. till en i och för sig normal nivå av omkring 900 milj. kr.
Uppgången i de kommunala investeringarna kan nu på grundval av kommunernas
egna uppgifter beräknas stanna vid ca 8,5 %. Vissa omständigheter
tyder på att den faktiska investeringsökningen möjligen kan komma
att bli lägre. Länsarbetsnämndernas redovisning av faktisk och planerad
igångsättning av kommunala byggnadsföretag kan nämligen tolkas i den
riktningen. Härtill kommer att beslut fattats om att kontrollen genom igångsättningstillstånd
skall inbegripa även sjukhusbyggen. — För statliga investeringar
väntas en uppgång med 2,5 % i volym. I jämförelse med tidigare beräkningar
innebär detta en viss nedjustering som bl. a. är motiverad av de
anvisningar som utfärdats om minskad sysselsättning inom statliga anläggningsarbeten
under sommarhalvåret.

För bostadsbyggandet räknas med en i stort sett oförändrad investeringsvolym.
Denna kalkyl bygger på förutsättningen att det samhällsekonomiska
läget och utvecklingen av övrig byggnads- och anläggningsverksamhet
skall ge utrymme för en igångsättning av planerad omfattning. En
obetydlig neddragning kan dock även under denna förutsättning ifrågakomma
eftersom den förut emotsedda förkortningen av de onormalt långa
byggnadstiderna inte längre är lika trolig med hänsyn till de störningar
som vållats av den stränga vintern.

Det preliminära ramavtalet mellan SAF och LO har gett hållpunkter för
en bedömning av löneutvecklingen under 1966. Alltjämt föreligger dock en
betydande ovisshet med hänsyn till tjänstemannaavtalen, den faktiska löneglidningen
samt utfallet av förhandlingarna på förbundsnivå. På grunder
som jag senare redovisar uppskattar jag ökningen av lönesumman till 8 %.

Med denna utgångspunkt finns det av flera skäl anledning att räkna med
en lägre prisstegring under 1966 än under 1965. Härvid må bl. a. även beaktas
den skärpta prisövervakning som skall komma till stånd. Inklusive verkan
av de höjda indirekta skatterna kan konsumentprisindex väntas stiga
med ca 3,5 under loppet av 1966. För nettoprisindex kan uppgången uppskattas
till knappt 3 %. Prishöjningen antas till stor del härröra från stegrade
lönekostnader. En viss uppgång förutses även för hyror och livsmedelspriser.

Vid den förutsatta prisuppgången ökar hushållens realt disponibla inkomster
med ca 2 %. Den privata konsumtionens volym kan beräknas stiga
med 2,5 %.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 5,5 % vilket innebär en
obetydlig uppjustering i förhållande till de preliminära kalkylerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Konjunkturinstitutet har lagt fram reviderade prognoser för utrikeshandeln
under 1966. Dessa har utarbetats med beaktande av den lättnad i det
inhemska efterfrågetrycket som inträtt från 1965 till 1966. Exportprognosen
visar på ett utfall som ligger något högre än enligt institutets ursprungliga
prognos till den preliminära nationalbudgeten. Jämfört med nationalbudgetens
slutprognos innebär den nya kalkylen dock en nedjustering. Totalt
beräknas varuexporten stiga med 5 % i volym. Om fartygsexporten frånräknas
blir siffran 7 %. Exporten av verkstadsprodukter väntas stiga med
12 % och exporten inom gruppen »övriga varor» i det närmaste lika mycket.
Bedömningen av stapelvaruexporten har inte undergått någon väsentlig
förändring sedan institutets föregående kalkyl. För massaexporten räknas
med en tillväxt om 8 % i volym. Exporten av trävaror väntas däremot
minska med drygt 5 % i volym och malmexporten öka endast obetydligt.
Eftersom turistnettot antas komma att försämras i samma takt som under
föregående år beräknas tillväxten av export, inklusive tj änstenetto, stanna
vid 4 %. Importvolymen beräknas enligt institutets nya kalkyl stiga med
knappt 4 %, vilket är något lägre än enligt den preliminära uppskattningen.

En sammanställning av dessa delprognoser visar att nationalprodukten
1966 kan beräknas stiga med 3,5 %. Även med beaktande av den hårda vinterns
följdverkningar förefaller detta att ligga i underkant i förhållande till
kapacitetsutrymmet. Det bör emellertid framhållas att efterfrågetrycket torde
bli ojämnt och alltjämt kan antas bli högt inom viktiga delar av näringslivet.
Samtidigt kan bytesbalansen beräknas ge ett oförändrat underskott,
som statistiskt redovisas till nära 1 500 milj. kr. Till en del är dock detta
underskott troligen fiktivt, eftersom betalningsbalansens restpost har in -

Revidcrad försörjningsbalans för år 1966

(Milj. kr. i 1965 års priser)

	Förändring	1965	Förändring 1965—1966
	1964—1965
	procent	milj. kr.	milj. kr.	procent
Tillgång
Bruttonationalprodukt ............	3	107 400	3 600	3,5
Import ..........................	11,5	22 800	900	4
Summa tillgång	5	130 200	4 500	35
Efterfrågan
Privat bruttoinvestering (ej bostäder)	7,5	14 800	1 450	10
Statlig bruttoinvestering (ej bostäder)	i	7 200	200	2,5
Kommunal bruttoinvestering (ej bo-
städer) ........................	9,5	6 100	500	8,5
Bostäder, bruttoinvestering........	2,5	7 100	- 100	-1
Lagerförändring..................		+ 1 600	- 700
Privat konsumtion................	4	56 300	1 400	2,5
Offentlig konsumtion..............	6,5	15 800	850	5,5
Export (inklusive tjänstenetto) ....	3	21 300	900	4
Summa efterfrågan	5	130 200	4 500	3,5

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

slag som torde kunna jämställas med reguljära valutaintäkter. Enligt långtidsutredningen
skulle ca 400 milj. kr. av restposten ha denna karaktär. Det
verkliga underskottet i bytesbalansen kan således beräknas till drygt 1 miljard
kr.

Vissa tecken tyder på att produktionsutrymmet kan komma att bli hårdare
utnyttjat under andra halvåret 1966 och första halvåret 1967 — eventuellt
med vissa risker för en förnyad överhettning på arbetsmarknaden.
Bostadsbyggandet enligt nu föreliggande program beräknas nämligen öka
i volym mellan halvåren, liksom även den privata konsumtionen och industriinvesteringarna.
Det är vidare åtminstone tänkbart att stapelvaruexporten
mot slutet av året kan komma in i en mera expansiv utveckling under
inflytande av ett omslag i den A’ästeuropeiska lagerkonjunkturen.

Sammanfattningsvis visar en jämförelse mellan Sveriges ekonomiska läge
1964 och sådant som det ter sig i prognoserna för 1966 att bytesbalansen
har försämrats under den mellanliggande perioden och att försämringen
kvarstår även sedan det speciellt under år 1965 intensiva övertrycket i ekonomin
lättat. Denna förändring har sannolikt berott på flera samverkande
omständigheter. Beträffande sådana stapelprodukter som massa, trävaror
och järnmalm synes det ha inträffat en konjunkturmässig försvagning som
sammanhänger med lager utvecklingen i Västeuropa. Den något långsammare
tillväxten inom Västeuropas industriländer har inte heller kunnat
undgå att påverka den svenska exportens utvecklingsmöjligheter liksom inte
heller de i vissa fall ökade handelshindren.

Fastän kostnadsstegringen inom det svenska näringslivet under år 1965
förefaller att internationellt sett ha varit jämförelsevis hög, föreligger det
inte några säkra indicier på att exportens utveckling allmänt sett försvagats
till följd av ett ogynnsamt kostnadsläge. Det är dock tänkbart att den
relativa kostnadsutvecklingen kan ha påskyndat en f. n. pågående integration
mellan nordamerikanska massafabriker och pappersbruk i Västeuropa
och härigenom bidragit till en viss försämring av marknadsläget för skandinavisk
massa.

På införselsidan har inträffat en viss höjning av den svenska importbenägenheten
avseende främst turisttjänster och beklädnadsvaror. I båda
dessa fall synes kostnadsläget i Sverige ha varit en åtminstone bidragande
faktor till importens utveckling. Denna torde i och för sig ha inneburit alt
produktionsfaktorer inom landet friställts för andra ändamål. Samtidigt
har emellertid kravet på exportens tillväxt och behovet av valutaintäkter
för importens finansiering stigit i motsvarande mån. Som följd härav skärps
bl. a. kraven på en snabbare, och mera kapitalkrävande, strukturomvandling
av det svenska näringslivet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Samhällsekonomin på längre sikt

I kompletteringspropositionen till föregående års riksdag berörde jag vissa
långsiktiga awägningsproblem och framhöll då att synnerligen angelägna
behov gjorde sig gällande under de närmaste åren såväl på investeringsområdet
som inom offentlig konsumtion. Starka motiv kunde således anföras
för att till dessa områden överföra en ökad andel av samhällets resurser.
Under de år då investeringarnas och den offentliga konsumtionens andel
av nationalprodukten höjdes skulle den privata konsumtionens tillväxt i
motsvarande mån få hållas tillbaka. Av flera skäl syntes emellertid en sådan
utveckling inte kunna drivas alltför långt. Den del av ett ökat konsumtionsutrymme
varöver hushållen disponerar torde nämligen inte kunna
dämpas mer än till en viss gräns.

I avvaktan på den ytterligare belysning av dessa och andra avvägningsproblem,
som kunde framkomma genom långtidsutredningen, var jag då
inte beredd att ta en mer bestämd ställning i dessa frågor. Sedan långtidsutredningen
framlagt sin rapport (SOU 1966: 1) föreligger nu en utförlig
redovisning av å ena sidan de förutsättningar som föreligger för en fortsatt
expansion av vår ekonomi och å andra sidan de krav på ökade resurser som
beräknas komma att ställas från olika efterfrågeområden.

Utredningen har varit föremål för en omfattande remissbehandling. I
bilaga 9 återges i huvuddrag resultaten av långtidsutredningens arbete och
i samband därmed redogörs även i stort för remissinstansernas bedömning.

Det behöver inte särskilt understrykas att en betydande osäkerhet alltid
är förbunden med en framtidsbedömning av den art som långtidsutredningen
arbetar med. Varierande bedömningar kan därför göras av de sannolika
utvecklingstendenserna på olika områden och reservationer måste genomgående
fogas till de skilda förutsägelserna. Vad angår de framtidsperspektiv
för vår ekonomi som framlagts i långtidsutredningen har jag i likhet
med remissinstanserna inga väsentliga erinringar. Långtidsutredningens
bedömningar i fråga om de produktionsbetingelser och om de tendenser på
efterfrågesidan man har att räkna med för den närmaste femårsperioden
finner jag sålunda utgöra eu tjänlig utgångspunkt för den långsiktiga ekonomisk-politiska
planeringen.

Den bild av de samlade produktionsresursernas utveckling som anges i
långtidsutredningen innebär att nationalprodukten skulle kunna volymmässigt
öka med 4,2 % per år 1966—1970 mot 4,9 % per år 1961—1965. Den
lägre stegringstakten under kommande femårsperiod betingas helt av en
förväntad minskning i arbetskraftsutbudet. Nettotillskottet till befolkningen
i arbetsför ålder under perioden 1966—1970 beräknas bli endast hälften
så stort som under åren 1961—1965. Tillströmningen till arbetsmarknaden
begränsas vidare av att en växande andel ungdomar beräknas vara under

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

utbildning. En ökning av tillgången på arbetskraft blir därför i hög grad
beroende av att gifta kvinnor söker förvärvsarbete. Trots att detta väntas
ske i en utsträckning, som inte kan sägas vara pessimistiskt uppskattad,
förutses antalet förvärvsarbetande öka med endast 0,7 % per år.

Sedan hänsyn tagits till effekten av den arbetstidsförkortning till 42 1/2
timmar per vecka, som arbetsmarknadens parter nu träffat avtal om, kommer
arbetskraftens volym mätt i arbetstimmar att sjunka. Minskningen har
beräknats till 0,3 % per år 1966—1970.

En central fråga för bedömningen av den framtida utvecklingen blir i
vilken utsträckning denna minskning på arbetskraftssidan kan vägas upp
av att produktiviteten växer snabbare. En mycket kraftig stegring av produktionen
per arbetstimme ägde rum i det svenska näringslivet mellan sista
femårsperioden av 1950-talet och första hälften av 1960-talet. Långtidsutredningen
har antagit att produktivitetstillväxten skulle öka även i fortsättningen
och genomsnittligt uppgå till 4,5 % per år. Tillväxttaktens ökning
skulle dock inte bli lika stor som mellan föregående femårsperioder. Några
remissinstanser har anfört att olika skäl kan tala för en något mer optimistisk
bedömning på denna punkt. Jag vill i detta sammanhang framhålla
att den mycket gynnsamma utvecklingen under första hälften av 1960-talet
till viss del troligen kan sättas i samband med det osedvanligt jämna och
fulla utnyttjande av produktionsresurserna som vi då lyckades uppnå. De
extra produktivitetsvinster som uppkommit genom att vi undgått produktionsminskningar
till följd av konjunktur dämpningar utgör engångsvinster
som inte kan upprepas även om konjunkturförsvagningar i fortsättningen
skulle kunna undvikas. Det skulle vara ett mycket gott resultat om vi kunde
åstadkomma samma stabilt höga utnyttjande av produktionstillgångarna även
under senare delen av 1960-talet. Jag bedömer det således som gynnsamt om
vi kan uppnå den trendmässiga ökning av produktiviteten som långtidsutredningen
kalkylerat med. Den årliga ökningen av produktionen per arbetstimme
skulle därmed ligga icke oväsentligt över de produktivitetstal som
kalkylerats i flertalet andra OECD-länder.

De nämnda sannolika arbetskrafts- och produktivitetsförändringarna beräknas
av långtidsutredningen ge som resultat att nationalprodukten årligen
skulle kunna öka med 4,2 % åren 1986—1970. Denna ökningstakt ansluter
— trots en jämförelsevis låg ökning av antalet yrkesverksamma —
ganska väl till det beräknade genomsnittet för nationalproduktstegringen
inom OECD-länderna. Jämförelsen med andra länder utfaller gynnsammare
när man beaktar att en relativt stor levnadsstandardhöjning för vårt
lands del kommer att tas ut i form av en arbetstidsförkortning.

Som ett andra moment ingår i långtidsutredningen en sammanställning
av produktionsplanerna från de olika näringsgrenarna för perioden 1966—
1970. Kalkylerna bygger på expertutredningar om den förutsedda utvecklingen.
Det heter i långtidsutredningen att det mest kännetecknande draget

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

som framträder när delstudierna fogas samman är en allmän expansionsvilja
och tro på fortsatt framåtskridande. Insamlat planmaterial pekar mot
att investeringarna skulle stiga med 5,3 % och offentlig konsumtion med
5,8 % per år. Skulle man dessutom anta att privat konsumtion skulle tillväxa
i samma årliga takt som under första delen av 1960-talet blev resultatet
att nationalprodukten behövde öka med ca 5,2 % per år för att de olika
planerna skulle kunna realiseras.

Eftersom resurstillgångama inte bedöms medge en större produktionsökning
än 4,2 % per år skulle det alltså föreligga ett gap mellan å ena sidan
förefintliga ambitioner, planer eller behov och å andra sidan tillgängliga
resurser som motsvarar ungefär 1 % årlig ökning av nationalprodukten. Ett
annat mått på denna klyfta — och ett mått som mycket diskuterats — är
den arbetskraftsbrist som kan framräknas utifrån planmaterialet och som
av långtidsutredningen anges till omkring 200 000 förvärvsarbetande. Det
bör framhållas att planmaterial av denna art måste användas med stor försiktighet.
Även om tveksamhet således kan råda om den mer preciserade
innebörden av därur framräknade bristtal synes dock säkert att tendenserna
inom olika delar av ekonomin tydligt pekar mot att expansionsviljan är för
stark i förhållande till produktionsmöjligheterna.

I detta sammanhang bör även en annan aspekt på tolkningen av resultatet
av den planinventering som gjorts i långtidsutredningen starkt poängteras.
Att behoven enligt förefintliga planer överstiger tillgängliga resurser får
inte tas till intäkt för att en bristsituation på exempelvis arbetsmarknaden
måste komma att råda under återstoden av 1960-talet. En av långtidsutredningarnas
uppgifter är att söka finna ut i vad mån spänningar av denna
art föreligger inom ekonomin. Syftet därmed är givetvis att eventuella
problem skall upptäckas i tid och snabbt kunna lösas. Det är den ekonomiska
politikens uppgift att åstadkomma dessa lösningar. Vad den diskuterade
arbetskraftssituationen beträffar måste således bristtendenserna genom
ekonomisk-politiska åtgärder elimineras och bästa möjliga balans på
arbetsmarknaden söka åstadkommas. Förefintliga planer och ambitioner
måste anpassas till resurserna.

För valet av medel vid den prioritering av behov och fördelning av resurser
som sålunda blir nödvändig gäller de restriktioner som representeras av
de allmänt accepterade huvudmålsättningarna för den ekonomiska politiken:
full sysselsättning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna.

Vad bytesbalansen beträffar har i långtidsutredningen gjorts en prognos
för dess utveckling fram till 1970. Denna prognos utgår från de kostnadsoch
prisförhållanden som rådde under början av 1960-talet. I det föregående
har jag framhållit att försämringen i bytesbalansen efter år 1964 möjligen
återspeglar mera långsiktigt verkande förhållanden. I den mån kostnadsutvecklingen
i Sverige reducerat näringslivets förmåga att konkurrera med

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

andra länder skulle därmed förutsättningarna för bedömningen av utrikesbalansens
utveckling i viss mån ha förändrats.

I långtidsutredningen förutses en klar förbättring av handelsbalansen
fram till 1970 vid en exportökning om 6,5 % och en importökning om 5 %
per år. Mot bakgrund av den bedömning av det internationella ekonomiska
klimatet som jag nyss gett är det också tänkbart att avvikelser i fråga om
ef terf rågetryck och kostnadsutveckling i förhållande till utlandet — vilka
inte kunnat beaktas i prognosen -— kan påverka handeln mer än hittills.

Den beräknade förbättringen av handelsbalansen 1965—1970, ca 1 200
milj. kr., uppvägs till viss del av en försämring i tjänstebalansen gentemot
utlandet om ca 300 milj. kr. I långtidsutredningen förutses ingen förändring
1965—1970 av sjöfartsnettot, men senare beräkningar tyder på en fortsatt
ökning — ca 300 milj. kr. — av nettobidraget till vår utrikesbalans. Övriga
tjänster förväntas däremot komma att medföra en ökande belastning, huvudsakligen
till följd av att underskottet på turismens konto antas svälla
ytterligare. Aktuella uppgifter tyder snarast på att långtidsutredningen underskattat
ökningen i detta underskott.

Bytesbalansen skulle enligt utredningens kalkyler komma att förbättras
med ungefär 900 milj. kr. varvid då beaktats den nyssnämnda uppräkningen
av sjöfartsnettot. Eftersom det beräknade faktiska underskottet 1965 uppgick
till drygt 1 000 milj. kr. skulle alltså balans i vårt varu- och tjänsteutbyte
med utlandet i det närmaste uppnås 1970. Som redan nämnts måste
man dock ta med i beräkningen att kalkylen bygger på förutsättningar beträffande
de relativa kostnadsförhållandena som möjligen ej längre är för
handen.

För de år som närmast ligger framför oss måste dessa problem ges en
förgrundsställning. Skapandet av balans i de utrikes betalningarna är en
förutsättning för att vi skall kunna fullfölja en framgångsrik politik för
full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt.

Den lägsta målsättning som bör uppställas för utrikeshandeln är att vi
under perioden fram till 1970 skall uppnå balans i utrikesbetalningarna.
Eftersträvansvärt är att därutöver söka uppnå ett visst överskott under
senare delen av femårsperioden så att vår valutareserv, som kan beräknas
minska innevarande år, inte försämras under perioden i dess helhet. Det
önskvärda överskottet bör dessutom helst nå en sådan storlek att valutareserven
medger en eftersträvad ökning av u-landshjälpen.

En del av produktionsökningen fram till 1970 skulle enligt denna målsättning
komma att tas i anspråk för att förbättra bytesbalansen. Det tillgängliga
utrymmet för den årliga expansionen av inhemsk konsumtion och
investering reduceras därigenom till ca 4 %. Målet att därutöver uppnå ett
överskott för att inte under femårsperioden i dess helhet försvaga valutareserven
minskar utrymmet ytterligare till ca 3,8 % per år. För den interna
avvägningen av resurserna innebär det vidare att möjligheter måste bere -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

(las de utlandskonkurrerande näringarna att förbättra sin produktionskapacitet
och konkurrenskraft. En annan sida därav är att en motsvarande
återhållsamhet måste iakttas i fråga om efterfrågeutvecklingen och utbyggnaden
inom de utpräglade hemmamarknadsområdena.

När det gäller att ta ställning till frågan hur de internt tillgängliga resurserna
skall disponeras kan uppmärksamheten lämpligen till en början riktas
mot den privata konsumtionen och den stegring som för dess del kan
bedömas vara önskvärd. Därvid bör erinras om de utfästelser som gjorts till
pensionärer och studerande i fråga om dessas framtida inkomststandard
och konsumtion. Det innebär att en inteckning redan gjorts i de framtida
produktionsökningarna. Långtidsutredningen har uppskattat att dessa åtaganden
i förening med förutsedda förskjutningar mellan yrkesverksamma
och icke yrkesverksamma åldersgrupper tar i anspråk ungefär en procentenhet
av konsumtionsökningen. Vid exempelvis en årlig ökning av privat
konsumtion om 3,5 % skulle sålunda ökningen för de förvärvsarbetande
begränsas till 2,5 % per capita. De nu nämnda sifferexemplen ansluter sig
till den illustrerande awägningskalkyl som återfinns i långtidsutredningen.
En central fråga för den ekonomiska politiken är om det utrymme som med
en sådan ökning av privat konsumtion ges åt investeringar och offentlig
konsumtion utgör en lämplig fördelning av resurserna.

Av de remissinstanser som uttalat sig beträffande denna avvägningsfråga
har endast ett par förordat ett snävare utrymme för privat konsumtion än
det som upptas i långtidsutredningens kalkylexempel. Däremot har flera
instanser ifrågasatt om konsumtionsökningen verkligen kan hållas tillbaka
på detta sätt med hänsyn till de spänningar på löneområdet som det kan
vara förenat med — i ett yttrande sägs att ökningsalternativet är orealistiskt
lågt.

Att som riktmärke för den långsiktiga ekonomiska politiken utgå från eu
privat konsumtionsökning lägre än den som upptas i långtidsutredningens
kalkyl anser jag mig inte kunna förorda. A andra sidan anser jag med hänsyn
till angelägenheten av att söka tillgodose de stora behov som finns på
investeringsområdet och inom offentlig konsumtion att utrymmet för konsumtionsökning
inte bör göras nämnvärt vidare än vad som här diskuterats.
I detta sammanhang kan framhållas att den minskning av arbetstiden som
kommer att genomföras under de närmaste åren representerar en väsentlig
standardhöjning. Med beaktande av detta finner jag det rimligt att konsumtionens
andel av produktionsökningen får påverkas härav. En årlig stegring
av den privata konsumtionen av ungefär den storlek som långtidsutredingen
kalkylerat med eller ca 3,5 % synes mig sålunda vara en lämplig riktpunkt.

Med det mål jag tidigare angett för bytesbalansens och valutareservens
utveckling och med den angivna konsumtionsutvecklingen blir den möjliga
tillväxten för investeringar och offentlig konsumtion något lägre än vad som
2 llihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Xr 72,5

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

upptas i långtidsutredningens illustrerande exempel. Sålunda skulle detta
utrymme begränsas till ca 4,5 %. Hur de för dessa två områden tillgängliga
resurserna lämpligen skall fördelas mellan dem — och inom dessa mellan
olika ändamål — kommer jag senare att beröra. Jag vill dock redan här
ange en väsentlig utgångspunkt för denna avvägning. Som jag tidigare anfört
rörande målet i fråga om utrikeshandeln måste möjlighet ges åt investeringskrävande
rationalisering och produktionsökning inom exportindustrin
och de hemmamarknadsnäringar som utan nämnvärt tullskydd befriar oss
från en i annat fall nödvändig, valutakrävande import. På vad sätt strävandena
i denna riktning kan underlättas och stimuleras genom den ekonomiska
politiken återkommer jag också till i det följande. Hänsynen till bytesbalansproblemen
kräver då samtidigt försiktighet beträffande expansionstakten
inom de utpräglade hemmamarknadsområdena.

Budgetutvecklingen

Budgetläget 1965/66 och 1966/67. I årets finansplan angav jag att utfallet
av totalbudgeten för budgetåret 1965/66 då kunde beräknas innebära ett
överskott med drygt 200 milj. kr. Den förnyade beräkning som gjorts av
statsinkomster och statsutgifter under innevarande budgetår visar att inkomsterna
kan beräknas till oförändrat ca 29,8 miljarder kr. medan utgifterna
ökat med 200 milj. kr. till likaledes 29,8 miljarder kr. Det tidigare
redovisade överskottet har således försvunnit och totalbudgeten skulle därmed
uppvisa balans.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen ett totalbudgetunderskott
på ca 200 milj. kr. Vid beräkningen av skatteunderlaget utgick
jag därvid från att lönesumman skulle öka med 7 % under år 1966 och med
5 % under år 1967. Riksrevisionsverket har i sin reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1966/67 antagit en ökning av lönesumman med ca 9 %
under år 1966 och ca 7 % under år 1967, dvs. ca 2 % högre vartdera året.
Som jag närmare kommer att utveckla i det följande räknar jag med att
den förda politiken bör leda till en lugnare inkomstutveckling. Jag beräknar
därför lönesummans ökning under år 1966 till 8 %. För år 1967 godtar
jag ämbetsverkets bedömning av lönesummans ökning.

Statsinkomsterna skulle med de angivna förutsättningarna under budgetåret
1966/67 sammanlagt öka med drygt 1,8 miljarder kr. från budgetåret
1965/66 till sammanlagt ca 31 670 milj. kr. De sammanlagda statsinkomsterna
skulle därvid uppgå till ett drygt 600 milj. kr. högre belopp än som
redovisades i statsverkspropositionen. Inkomstökningen kan återföras till
en ökning av inkomstskattetiteln med 900 milj. kr. samt en minskning av
de beräknade inkomsterna från den allmänna varuskatten med 200 milj.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

kr. och av övriga inkomster med ca 100 milj. kr. Ökningen av nettouppbörden
på inkomstskattetiteln jämfört med de tidigare beräkningarna beror
på följande faktorer. Ca 400 milj. kr. följer av att jag nu beräknar lönesummans
ökning för år 1966 till ca 8 % och 1967 till ca 7 % mot i statsverkspropositionen
antagna 7 resp. 5 %. Skatteuppbörden har vidare under de
senaste terminerna varit högre än vad som riksrevisionsverket tidigare antagit
vid en given ökning av skatteunderlaget. Detta förhållande medför för
nästa budgetår en uppräkning av skatteinkomsterna med likaledes 400 milj.
kr. Återstående drygt 100 milj. kr. följer av att förhandlingsläget på arbetsmarknaden
beräknas medföra vissa förskjutningar av inkomstskatteuppbörden
från budgetåret 1965/66 till budgetåret 1966/67. Minskningen
av den beräknade uppbörden av allmän varuskatt med 200 milj. kr. är till
betydande del en konsekvens av att uppbörden redan under budgetåret
1965/66 nu beräknas ligga på en lägre nivå än vad som beräknades i finansplanen.

Statsutgifterna för budgetåret 1966/67 beräknar jag nu till ca 31415
milj. kr. eller drygt 1,6 miljarder kr. mer än för innevarande budgetår. Motsvarande
ökning från budgetåret 1964/65 till 1965/66 beräknas nu till drygt
4 miljarder kr. Jämfört med beräkningarna i statsverkspropositionen innebär
den nya beräkningen för budgetåret 1966/67 en ökning med ca 175
milj. kr. Totalbudgeten för nästa budgetår skulle därvid uppvisa ett överskott
på ca 250 milj. kr.

Enligt vad jag här redovisat skulle totalbudgetens saldo för budgetåret
1965/66 förbättras jämfört med utfallet för budgetåret 1964/65 med ca 200
milj. kr. För budgetåret 1966/67 skulle en ytterligare förbättring av totalbudgetens
saldo uppstå med drygt 200 milj. kr. Vid en realistisk beräkning
av totalbudgetsaldot och dess utveckling måste emellertid beaktas att utgifterna
för såväl budgetåret 1965/66 som budgetåret 1966/67 är underskattade
eftersom vissa tillkommande utgifter inte medtagits. Främst bland
dessa är utgifterna för lönehöjningar åt de statsanställda åren 1966 och
1967. Förhandlingarna på detta område gör det ännu inte möjligt att beräkna
lönekostnaderna på någon säker grund. För att ändå markera de betydande
merutgifter som det här kan bli fråga om vill jag redovisa den
schablonberäkning som använts i långtidsbudgeten (bilaga 10). I övrigt
tillkommer utgifter för ytterligare prisregleringsmedel åt det militära försvaret,
för indextillägg åt folkpensionärerna och för fördyrade statliga omkostnader
m. in. Vid här vidtagna justeringar undviks den bristande överensstämmelsen
mellan budgetens inkomst- och utgiftssida, som ligger däri
att utgifterna i brist på säkra beräkningsgrunder upptas ofullständigt medan
inkomstsidan baseras på ett generellt antagande om lönesummans tillväxt.

Sammantagna kan de tillkommande utgifterna för budgetåret 1965/66
uppskattas till ca 220 milj. kr. och för budgetåret 1966/67 till ca 1 miljard

2f Dihang till riksdagens protokoll 1966. i samt. Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 är 1966

kr. Totalbudgeten skulle då uppvisa ett underskott för innevarande budgetår
på ca 200 milj. kr. och för nästa budgetår på inemot 800 milj. kr. Man
kan således anta att någon förbättring av budgetbalansen inte inträder budgetåret
1965/66 jämfört med budgetåret 1964/65, då budgetunderskottet
uppgick till 170 milj. kr. För budgetåret 1966/67 torde en budgetförsvagning
med ca 600 milj. kr. jämfört med innevarande budget kunna förväntas.
Mina beräkningar har sammanställts i följande tabell.

Budgetutvecklingen 1964/65—1966/67

(Avrundade belopp, milj. kr.)

		1965/66	1966/67	Förändring från
	1964/65 Utfall	Stv.- prop. 1965	Ny ber.	Stv.- prop. 1966	Ny ber.	1964/65 till ny ber. 1965/66	ny ber. 1965/66 till ny ber. 1966/67
Inkomster.............. Utgifter................	25 570 25 740	29 820 29 600	29 820 29 800	31 030 31 240	31 670 31 415	+ 4 250 + 4 060	+ 1 850 + 1 615
Totalbudget saldo........	- 170	+ 220	+ 20	- 210	+ 255	+ 190	+ 235
Tillkommande utgifter....			220		1 030	+ 220	+ 810
Beräknat totalbudgetsaldo			- 200		- 775	- 30	- 575

Budgetutvecklingen på längre sikt. Som ett led i den statliga planeringsverksamheten
utarbetas numera årligen inom finansdepartementet en långtidsbudget.
Uppgifterna i denna grundar sig på bedömningar som har gjorts
av berörda myndigheter. Den nu utförda långtidsbudgeten, som är intagen
i bilaga 10, avser att ge upplysning om de utgifter och resursanspråk som
följer av statens och den statsunderstödda verksamhetens utveckling under
den fyraårsperiod som inleds med budgetåret 1967/68. Jag vill framhålla att
långtidsbudgeten inte har till syfte att söka förutsäga de ytterligare utgiftsbehov
som kan uppträda till följd av framtida beslut om nya aktiviteter
eller reformer. I långtidsbudgeten redovisas storleken av de resurser som
erfordras för att gällande målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda
åtaganden infrias. I fråga om statsinkomsterna utgår långtidsbudgeten analogt
från oförändrade skatteregler.

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör den förändring av utgiftsnivån
som erfordras under de närmaste åren vid upprätthållande av oförändrad
ambitionsnivå inom den statliga och statsunderstödda sektorn. Det
finns skäl att understryka att begreppet oförändrad ambitionsnivå inrymmer
genomförandet av en rad angelägna reformer som redan beslutats. Till
dessa hör fortsatt utbyggnad av grundskolan och de gymnasiala skolformerna,
höjt studerandeantal vid universiteten och högskolorna från 60 000
till närmare 90 000 studerande, vidgade forskningsresurser, utökad lärar -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

utbildning i syfte att minska lärarbristen, standardhöjningar åren 1967
och 1968 av folkpensionerna, förbättrad sjukpenningförsäkring, utbyggnad
av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar, förstärkning av arbetsmarknadspolitiken,
ökade vägbyggnadsanslag, utbyggnad av affärsverkens
produktionsapparater, fortsatt ökning av bostadsbyggandet, ökade
skatteutjämningsbidrag till kommunerna samt ökat bistånd till u-länderna.

En naturlig konsekvens av den valda beräkningsmetodiken i långtidsbudgeten
är att utgifterna ökar starkast i början av perioden och att stegringstakten
successivt avtar för de mer avlägsna åren. Utgiftsökningar till
följd av fattade reformbeslut får finansiella konsekvenser framför allt under
det första året i prognosperioden; under de följande åren stabiliseras
utgifterna på den uppnådda nivån. Ett annat inslag i utgiftsmönstret är
att tidsbegränsade beslut och åtaganden successivt upphör att gälla under
perioden varvid utgifterna bortfaller.

Utgiftsberäkningarna för budgetåren 1967/68—1970/71 påverkas av en
rad beslut av angivet slag. Beslutet om överförandet av mentalsjukvården
till landstingen är ett exempel härpå, överförandet medför initialmässigt
en kraftig anslagsökning budgetåret 1967/68. Vidare har principbeslut fattats
om fortsatta standardhöjningar av folkpensionerna fram till år 1968,
då dessa skall ha nått en viss fastlagd nivå. Beräkningsmässigt har detta i
långtidsbudgeten utformats så, att nya standardhöjningar med samma belopp
som för innevarande år, dvs. 170 kr. för ensamstående och 260 kr. för
makar, har inkalkylerats för åren 1967 och 1968. För de följande åren har
förutsatts oförändrade folkpensionsbelopp eftersom frågan om folkpensionernas
utformning efter 1968 är föremål för utredning.

För svar sutgifternas förändring är ett annat exempel. Den nu gällande
försvarsöverenskommelsen utlöper med budgetåret 1966/67. Något beslut
har ännu inte fattats rörande den framtida omfattningen av försvarsutgifterna;
överväganden härom pågår som bekant inom 1965 års försvarsutredning.
I enlighet med de beräkningsmässiga principerna för långtidsbudgeten
har i denna inlagts 1966/67 års anslagsnivå med justering för
schablonmässigt beräknade pris- och löneförändringar. Varje stegring därutöver
av försvarsutgifterna innebär ett nytt åtagande som får avvägas mot
andra utgiftsbehov.

Bland mera utgiftskrävande, tidsbegränsade program kan nämnas det
lokaliseringspolitiska stödet, övergången till högertrafik samt oljelagringsprogrammet.
Det lokaliseringspolitiska stödet skall enligt statsmakternas
beslut endast gälla en begränsad tidsperiod. Programmet, som förutsätter
utgifter på sammanlagt 800 milj. kr., omfattar femårsperioden
fram t. o. m. budgetåret 1969/70. För tiden därefter har anslag för detta
ändamål icke upptagits i kalkylerna. Anslagen för högertrafik kulminerar
budgetåret 1966/67, då de uppgår till 270 milj. kr. och minskar därefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

planenligt för att helt bortfalla med utgången av budgetåret 1968/69. Utgifterna
för det nu gällande oljelagringsprogrammet bortfaller under perioden
till följd av att programmet skall vara genomfört vid utgången av år
1969.

Trots att beräkningarna utgår från dagens ambitionsnivå och utgifterna
således endast innefattar av statsmakterna redan gjorda åtaganden, tyder
beräkningarna på en fortsatt snabb ökning av statsutgifterna under återstoden
av 1960-talet. Nivån för de totala statsutgifterna stiger enligt kalkylerna
vid oförändrade priser och löner från 31,4 miljarder kr. budgetåret 1966/67
med 4,0 miljarder kr. till 35,4 miljarder kr. budgetåret 1970/71.

Den volymmässiga ökningen för den statliga konsumtionen och de statliga
investeringarna uppgår enligt beräkningarna till i genomsnitt ca 3,4
resp. 2,0 % per år under perioden 1966/67—1970/71.

Bakom dessa genomsnittliga, årliga ökningstal för statlig konsumtion
och investering döljer sig betydande ojämnheter i utvecklingstakten. Under
det första budgetåret i perioden, 1967/68, uppgår den volymmässiga ökningen
av konsumtionsutgifterna till 5,7 %. För de tre återstående budgetåren
begränsas konsumtionens tillväxt till ca 2 % per år. Denna ojämna
ökningstakt kännetecknar även de statliga investeringarna. Budgetåret
1967/68 stiger dessa med inte mindre än 5,9 %, medan ökningen för de
följande åren begränsas till genomsnittligt ca 1 % per år.

Långtidsbudgetens beräkningar av den volymmässiga utvecklingen för
statlig konsumtion anger således en genomsnittlig tillväxt med 3,4 % per år
under budgetåren 1966/67—1970/71. Detta innebär dock inte att de budgetmässiga
utgifterna för den statliga konsumtionen skulle tillväxa i samma
takt. Statlig konsumtion utgörs till stor del av lönekostnader; i runt tal
kan andelen anges till två tredjedelar. Den återstående tredjedelen avser
omkostnader och andra driftutgifter. För denna senare del kan antas att
priserna följer den allmänna prisutvecklingen, vilket alltså i en fastprisberäkning
innebär oförändrade priser. Vad löneandelen av offentlig konsumtion
beträffar, gäller däremot att man har att räkna med att reallönerna
för de statsanställda och de anställda inom statsunderstödd kommunal
verksamhet kommer att stiga under perioden. Denna stegring av lönenivån
har i långtidsbudgeten schablonmässigt antagits motsvara den genomsnittliga
produktivitetsutvecklingen, dvs. 4,5 % per år.

En drygt treprocentig volymmässig ökning av den offentliga konsumtionen
skulle härigenom medföra en utgiftsmässig ökning med inemot 5 %.
Slutsatsen härav är följaktligen, att för att finansiera en volymmässig konsumtionsökning
med drygt 3 % fordras att inkomsterna växer med närmare
5 %, allt mätt i fasta priser. Under det första året i perioden, när konsumtionsutgifterna
volymmässigt ökar med närmare 6 %, erfordras en
häremot svarande inkomstökning med omkring 8 %.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Den offentliga sektorns hittillsvarande utbyggnad har lett till en stark
ökning av antalet sysselsatta. Under senare år har den statliga och statsunderstödda
verksamheten sålunda årligen tillförts omkring 7 500 tjänster.
Detta innebär en uppgång med ca 3 % per år.

Mot bakgrunden av det tillskott av arbetskraft som kan förutses fram
till början av 1970-talet skulle en fortsatt stegring i denna takt av statens
personalefterfrågan — om den över huvud skulle vara möjlig att tillgodose
■—- ofrånkomligen få besvärande återverkningar för övriga sektorer inom
samhällsekonomin.

Enligt en på långtidsutredningens kalkyler grundad beräkning skulle
sysselsättningsökningen inom den statliga och statsunderstödda sektorn
under åren 1966—1970 kunna omfatta ca 30 000 tjänster. Denna beräkning
innebär att den statliga sektorn skulle erhålla en betydande del av
nettotillskottet av arbetskraft.

Enligt de beräkningar som utförts i långtidsbudgeten kommer sysselsättningsökningen
inom den statliga och statsunderstödda verksamheten
under budgetåren 1967/68—1970/71 att uppgå till i genomsnitt ca 3 500
tjänster per år eller sammanlagt ca 14 000 tjänster. Tyngdpunkten ligger
under hela perioden på utbildningssektorn, som svarar för mer än hälften
av ökningen. Siffrorna bygger på förutsättningen att man kan förverkliga
den planerade minskningen — inom ramen för de av statsmakterna fastställda
delningstalen — av skolklassernas antal.

Vid en jämförelse mellan beräkningarna i långtidsutredningen och i långtidsbudgeten
bör erinras om att i långtidsbudgeten hänsyn tagits endast
till det personaltillskott som erfordras för att redan beslutade reformer
och gjorda åtaganden skall kunna infrias. Redan i utgångsläget föreligger
dessutom en betydande otillfredsställd efterfrågan på personal, som kan
uppskattas till i runt tal 7 000 personer. Hänsyn skall tas också till den
sysselsättningsökning med inemot 5 000 tjänster som sker under budgetåret
1966/67. Den marginal för reformer som enligt dessa beräkningar skulle
återstå är följaktligen obetydlig.

I vilken utsträckning det kommer att bli möjligt att tillgodose de ökade
statliga personalbehoven är svårt att förutsäga. Redan en överflyttning av
resurser i den omfattning som behövs för att upprätthålla oförändrad
ambitionsnivå kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken.
Utrymmet för personalökningar varierar i hög grad mellan olika
delområden inom den offentliga sektorn till följd av skilda egenskaper
hos den efterfrågade arbetskraften, bl. a. i utbildningshänseende. Även om
utrymme totalt skulle finnas kan gjorda bedömningar för delområdena bli
svåra att infria. Bristen på arbetskraft kan därför framkalla behov av temporära
omprövningar av nu gällande ambitionsnivå när det gäller att
tillgodose den växande efterfrågan på offentlig service och offentliga tjänster.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

De i långtidsbudgeten redovisade bedömningarna av den statliga och
statsunderstödda verksamhetens behov av personal sammanställda med
prognosen för tillgången på arbetskraft understryker vikten av en intensifierad
rationaliseringsverksamhet inom den offentliga sektorn. Detta gäller
inte minst de arbetskraftskrävande områdena utbildning och sjukvård.
Delvis kan detta ske genom organisatoriska rationaliseringsåtgärder, exempelvis
av kontorsarbetet. I viss utsträckning bör arbetskraft kunna ersättas
av apparatur, exempelvis genom övergång till automatisk databehandling.
Ett sådant utvecklingsarbete bör kunna leda till en minskning av arbetsinsatsen
i jämförelse med långtidsbudgetens tal utan att därmed de offentliga
organens serviceprestationer sänks.

Som jag tidigare berört ökar enligt beräkningarna i långtidsbudgeten
statsutgifterna starkast i början av perioden. Budgetåret 1967/68 beräknas
statsutgifterna sålunda stiga med ca 1,9 miljarder kr. Om härtill läggs
schablonmässigt beräknade kostnader för dels ökning av de statsanställdas
löner, dels antagna prisförändringar under åren 1966 och 1967, stiger utgiftsökningen
detta budgetår till ca 2,7 miljarder kr. Hur denna utgiftsökning
fördelar sig på några av de större utgiftsområdena framgår av följande
tablå. I denna särredovisas de anslagsgrupper som för budgetåret 1967/68
uppvisar en ökning med mer än 100 milj. kr.

Statsutgifternas beräknade förändring till 1967/68

(Avrundade belopp, milj. kr.)

Anslagsgrupp	Anslag 1966/67	Anslagsförändring till 1967/68
Totalförsvar1 ................................	5 150	+	580
Utbildning och forskning ......................	5 360	+	200
Allmän försäkring ............................	5 560	+	440
Hälso-, sjuk- och socialvård....................	1 630	+	160
Bostadspolitik................................	1 480	4-	260
Skatteutjämningsbidrag........................	1 150	4-	120
Övrigt ......................................	12 110	+	960
Summa	32 440	+	2 720

1 Inklusive kompensation för prisstegringar men exklusive utgifter för höjda löner åt försvarets
anställda. Det för budgetåret 1966/67 angivna beloppet utgörs av summan av anvisade anslag
minskat med den beslutade uppbyggnaden av anslagsbehållningarna med 350 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

innebärande en utgiftsökning med 350 milj. kr. Härtill kommer kompensation
för prisutvecklingen, ca 160 milj. kr. Anslagsökningen för utbildning
och forskning är en nettoeffekt — vid oförändrade löner — av minskade
utgifter för grundskolan och starkt stigande utgifter som följd av
beslutade utbyggnadsplaner framför allt för den högre utbildningen och
forskningen samt för gymnasieutbildningen. Även anslagen för studiesociala
ändamål ökar kraftigt. Utgifterna för anslagsgruppen allmän försäkring
stiger till följd av gjorda åtaganden om standardhöjning för folkpensionärerna,
genom ökning av antalet pensionärer samt genom indextillägg
till folkpensionerna till följd av prisutvecklingen. Utgiftsökningen inom
gruppen hälso-, sjuk- och socialvård är en följd av avtalen om mentalsjukvårdens
överförande till landstingen. De bostadspolitiska anslagen stiger
kraftigt budgetåret 1967/68 främst genom att en betydande medelsreservalion
beräknas bli tagen i anspråk nnder budgetåret innan. Skatteutjämningsbidragen
stiger enligt nu gällande grunder till följd av inkomstutvecklingen
och den beräknade utvecklingen av de kommunala utdebiteringssatserna.
Bland utgifter med större ökningstal inom övrigposten kan nämnas anslagen
till arbetsmarknadspolitik, väganslagen, vattenfallsverkets investeringar
samt de internationella biståndsanslagen. I denna utgiftsgrupp ingår
även schablonmässigt beräknade kostnader för höjda statstjänarlöner under
såväl budgetåret 1966/67 som 1967/68.

För att belysa det finansiella utrymmet — vid oförändrad skattepolitik
— för den i långtidsbudgeten kalkylerade utgiftsutvecklingen, har beräkningar
utförts även av statsinkomsternas utveckling. För åren 1966 och
1967 har härvid gjorts samma antagande om skatteunderlagets tillväxt som
jag tidigare redovisat vid behandlingen av budgetläget för 1965/66 och
1966/67. För åren därefter har två alternativa antaganden gjorts om prisoch
löneutvecklingen. Det ena alternativet förutsätter oförändrade priser
och en fortsatt tillväxt av lönesumman i samma takt som bruttonationalprodukten.
I det andra alternativet har antagits en prisstegring med 3 %
per år och en motsvarande ytterligare ökning av lönesumman.

Enligt det lägre alternativet för skatteunderlagets tillväxt sker en markerad
uppbromsning av statsinkomsternas ökning såväl 1967/68 som
1968/69. Denna utveckling beror på flera faktorer: den fortsatta effekten
av den år 1966 genomförda sänkningen av den direkta skatten, arbetstidsförkortningen
samt den jämfört med tidigare år beräknade lägre tillväxten
av skatteunderlaget.

Statsinkomsternas ökning begränsas enligt detta alternativ till omkring
900 milj. kr. resp. 800 milj. kr. under vartdera av de nämnda budgetåren.
De båda följande budgetåren skulle statsinkomsterna stiga med 1,5 resp.
2,4 miljarder kr.

Även vid det högre alternativet uppvisar statsinkomsterna en dämpad

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

tillväxt under budgetåren 1967/68 och 1968/69. Enligt denna beräkning
skulle statsinkomsterna dessa år öka med 1,2 resp. 1,9 miljarder kr. Under
de följande budgetåren uppgår ökningen till ca 2,7 miljarder kr. per år.

För beräkningen av budgetsaldots utveckling har på utgiftssidan vissa
kompletteringar skett i syfte att göra beräkningarna så realistiska som
möjligt. Sålunda har under hela perioden inlagts schablonmässigt beräknade
löneökningar för de statsanställda; kalkylmässig utgångspunkt har
härvid varit den allmänna produktivitetsutvecklingen. Med hänsyn till
prisantagandena har vidare ett allmänt omkostnadspåslag skett och de indexreglerade
försvars- och folkpensionsutgifterna räknats upp.

Långtidsbudgetens beräkning av budgetsaldots utveckling tyder -— vid
båda inkomstalternativen — på betydande budgetunderskott de närmaste
åren. Enligt det lägre alternativet skulle utgiftsöverskottet budgetåret 1967/
68 uppgå till drygt 2,6 miljader kr. En ytterligare kraftig försämring skulle
ske under budgetåret 1968/69. Därefter skulle en viss förbättring inträda
även om höga budgetunderskott i absoluta tal kvarstår.

Det statsfinansiella läget förändras naturligtvis när skatteunderlaget —
såsom skett i det högre inkomstalternativet — antas stiga med 7 å 8 % om
året. Beräkningarna pekar dock på ett utgiftsöverskott om inemot 2,5 miljarder
kr. för budgetåren 1967/68 och 1968/69.

Den ekonomiska politiken

En summering av den ekonomiska utvecklingen i vårt land 1960—1965
bekräftar slutgiltigt, att den första hälften av 1960-talet varit ett med avseende
på det ekonomiska framåtskridandet mycket lyckosamt skede. Den
snabba produktionsökningen — ca 5 % per år —- möjliggjorde en rejäl
stegring av medborgarnas levnadsstandard. Den privata konsumtionen ökade
sålunda med ca 4,5 % per år; en tillväxttakt som vida överstiger den
som uppnåddes i genomsnitt under 1950-talet, då konsumtionen ökade med
ca 3,1 % per år. De växande resurserna skapade samtidigt utrymme för en
fortsatt uppgång av investeringarna, så att investeringskvoten 1965 utgjorde
ca 33 % av bruttonationalprodukten, medan den 1960 var ca 31 %. Dessutom
kunde inom den offentliga sektorn en reformoffensiv genomföras som
torde sakna motstycke i vår historia. Jag kan här inskränka mig till att peka
på den snabba expansionen inom samhälls- och bostadsbyggandet, inom utbildningsväsendet
på alla nivåer och inom sjukvården. En betydelsefull omfördelning
av välståndet har också kunnat ske med sikte framför allt på
ålderdomstryggheten.

Den svenska ekonomins expansionsmöjligheter är också för resten av
1960-talet goda. Kapaciteten väntas — trots att arbetskraftstillgången en -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

dast stiger långsamt — öka i ungefär samma takt som 1960—1965 eller med
nära 5 % per år under perioden 1966—1970. En del av den annars möjliga
produktionsökningen kommer dock att tas ut i form av ökad fritid. Det betyder
att takten i totalproduktionens tillväxt antas sjunka något och bli
drygt 4 % per år i genomsnitt under perioden. Såväl i historisk belysning
som i förhållande till den förutsedda utvecklingen i andra länder måste även
denna tillväxt av våra ekonomiska resurser betraktas som hög.

Det vore emellertid ett misstag att söka undanskymma att realiserandet
av denna tillväxttakt kommer att kräva större ansträngningar än tidigare.
Kraven på stabiliseringspolitiken skärps och en på den långsiktiga utvecklingen
inriktad fördelning av resurserna blir än mera nödvändig. Jag betonade
redan i 1965 års reviderade finansplan att balans- och fördelningsproblemen
kommer att bli mera svårlösta än under de närmast förflutna åren.
Långtidsutredningens resultat bekräftar denna bedömning. Det gäller särskilt
den centrala roll för möjligheterna till fortsatta framsteg som en snabb
ökning av produktiviteten i den svenska ekonomin kommer att spela.

Konjunkturpolitiken 1966. I förhållande till den för ett år sedan gjorda
bedömningen har förutsättningarna i ett väsentligt avseende förändrats. Den
kraftiga försämring av bytesbalansen, som inträffade under andra halvåret
1965, betyder att den ekonomiska politiken åläggs en viktig restriktion.
Långtidsutredningens prognoser och rekommendationer utgår från att denna
balansrubbning måste hävas men också att det kommer att ta en viss
tid. Det är uppenbart att detta blir en central uppgift för den ekonomiska
politiken under de närmaste åren.

En politik med dessa syften har redan inletts. Omsvängningen i utrikeshandeln
under 1965 var i väsentlig utsträckning betingad av ett högt internt
efterfrågetryck. Den ekonomiska politiken har därför inriktats på att dämpa
efterfrågeökningen till en nivå som nedbringar takten i importökningen
samtidigt som kapacitetsutrymme för en större exportökning skapas. De
på kortsiktiga effekter inriktade åtgärderna har dessutom utformats med
sikte på det mera långsiktiga målet att upprätthålla det svenska näringslivets
internationella konkurrenskraft. Industrins investeringar har därför prioriterats
medan efterfrågedämpningen satts in på andra sektorer. Budgetförslaget
för 1966/67 innebär, att statsutgifternas stegringstakt bromsas upp.
Samtidigt har höjningar av konsumtionsbeskattningen genomförts såväl 1965
som 1966. Bostadsbyggandets ökningstakt dämpades 1965. En lägre ökningstakt
än under 1965 har förutsetts även för kommunernas investeringar.

På grundval av nu föreliggande information om utvecklingstendenserna
under 1966 förefaller det som om den eftersträvade investeringsinriktningcn
skulle uppnås. Industriinvesteringarnas expansion torde vara säkerställd.
Kommunerna har reviderat sina ursprungliga investeringsplaner ned till

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

den nivå för ökningslakten som enligt statsverkspropositionen borde eftersträvas.
Bostadsbyggandet kommer att hålla samma nivå som under fjolåret.
Ett uttryck för att byggnadsinvesteringarna — trots industriinvesteringarnas
uppgång — kunnat föras in i en lugnare expansionsfas är att
byggnadskostnadsindex stabiliserats på i stort sett den nivå, som uppnåddes
i juli 1965.

Den stränga vintern har å andra sidan medfört en förskjutning av sysselsättningen
inom byggnadsverksamheten mot våren och sommaren. Utan
dämpande åtgärder skulle detta medföra en samlad efterfrågan på byggnadsmarknaden,
som kan hota att rubba balansläget. En rad åtgärder har
därför vidtagits för att motverka en alltför kraftig säsonguppgång. En reduktion
av arbetskraftsåtgången med 10 % inom den statliga byggnadssektorn
förbereds för sommarhalvåret. Igångsättningsregleringen av icke
prioriterat byggande har givits vidgad omfattning: nya objekt har införts
under regleringen och dess geografiska begränsningar har upphävts. Detta
innebär ökade möjligheter att uppskjuta igångsättningen av vissa slag av
byggnader för längre tid än som betingas av en önskvärd säsongutjämning.
Kreditpolitiken har dessutom inriktats på en jämnare investeringsfördelning
över året, vilket skapar förutsättningar för en bättre hushållning med
de reala resurserna.

Det allmänna målet för den ekonomiska politiken under 1966 är att
åstadkomma en dämpning av den totala efterfrågetillväxten för att nå såväl
den eftersträvade stabiliseringen av prisnivån som den omsvängning i utrikeshandelns
utveckling, vilken är en förutsättning för en förbättrad betalningsbalans.
För pris- och kostnadsstabiliteten är det av primär betydelse
att reducera det alltför höga efterfrågetryck, som under 1965 rådde på arbetsmarknaden
och som bl. a. ledde till en kraftig löneglidning.

Utvecklingen inom ekonomin och på arbetsmarknaden under 1966 innehåller
emellertid som förut antytts vissa osäkerhetsmoment. Den dämpning
i efterfrågetrycket som kunnat registreras under de senaste månaderna
kan vara ett utslag av mer eller mindre tillfälliga faktorer. Uppgifter som
framkommit bl. a. i samband med upprättandet av arbetsmarknadsstyrelsens
vårprognos tyder närmast på ett fortsatt alltför högt efterfrågetryck på arbetsmarknaden
under 1966. För vissa sektorer av arbetsmarknaden, bl. a.
för byggnadsverksamheten, har länsarbetsnämnderna ansett sig kunna göra
uttalanden härom även för vintern 1967. Undantag från den allmänna bilden
har gjorts för vissa konsumtionsvaruindustrier, främst för textil-, beklädnads-
och skoindustrierna. Inom dessa branscher föreligger alltfort påtagliga
risker för betydande inskränkningar.

Till de faktorer som under den närmaste tiden kommer att påverka efterfrågan
hör också de retroaktiva löneutbetalningarna. Man kan förvänta en

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

allmän efterfrågestimulans i samband med att dessa lönemedel utbetalas.

Under den tid som nu kan överblickas synes man alltså ha att räkna med
möjligheten av ett fortsatt för högt efterfrågetryck på vissa delar av arbetsmarknaden.
Det berör främst verkstadsindustrin och byggnadsindustrin,
varvid den senare med hänsyn till sin strategiska position på arbetsmarknaden
tilldrar sig särskilt intresse. Strävandena att ta igen den eftersläpning
i byggandet, som uppstått som en följd av bl. a. den stränga vintern,
kommer att innebära en extra belastning på byggnadsarbetsmarknaden
under de närmaste månaderna. Vid byggnadsinventeringen i februari i år
var kvarstående kostnader på igångvarande projekt nära 2 miljarder högre
än vid motsvarande inventering i fjol. ökningen kan ses som ett grovt mått
på den förut berörda eftersläpningen. Utöver de redan beslutade begränsningsåtgärderna
i fråga om byggnadsinvesteringarna synes det nödvändigt
att iaktta stor återhållsamhet med igångsättningen av nya projekt under
våren och sommaren såsom ett led i strävandena att hålla byggnadsarbetsmarknaden
i balans. Detta gäller allt slags byggande.

En viktig osäkerhetsfaktor vid den i statsverkspropositionen gjorda bedömningen
av allmän efterfrågetillväxt och prisutveckling under 1966
gällde utfallet av vårens avtalsrörelse. Den föreliggande preliminära uppgörelsen
för huvuddelen av LO—SAF-oinrådet, som omfattar åren 1966—
1968 kan för år 1966 beräknas medföra en avtalsenlig ökning av lönenivån
med drygt 4 %. Under förutsättning att inte lönestegringen inom övriga avtalsområden
på ett alltför markant sätt avviker från denna nivå, borde inkomsttillväxten,
sådan den regleras av avtalen och påverkas av stigande
sysselsättning, i och för sig väl hålla sig under den gräns på ca 7 %, som i
statsverkspropositionen bedömdes vara förenlig med en balanserad utveckling.
Härvid har förutsatts att ökad sysselsättning jämte vissa löneeffekter
av arbetskraftens flyttning mellan näringsgrenar bidrar till lönesummans
uppgång med knappt 1 %.

Det torde dock inte vara realistiskt att räkna med att den löneglidning,
som pågått under hela efterkrigttiden, i det närmaste helt skulle upphöra.
Lönesummans tillväxt 1966 kan således inte antas bli begränsad
till den i avtalen inskrivna. Jag vill betona att bedömningen inte influerats
av den särskilda löneglidningsgaranti, som ingår i den centrala uppgörelsen
mellan LO och SAF och som skall infrias år 1967. Tvärtom förstärker
denna garanti den ekonomiska politikens ansvar för att upprätthålla
balansen på arbetsmarknaden. Mot bakgrunden av de nu kända
resultaten av lönerörelsen och med hänsyn till den reduktion av efterfrågetrycket
som synes vara på väg att kunna realiseras, har jag uppskattat
den totala lönesummans ökning 1966 till ca 8 %, varav knappt 1 %
beror på den tidigare berörda sysselsättningseffekten. I förhållande till
fjolåret innebär detta eu viss dämpning av takten i lönestegringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Jag har i det föregående redogjort för de inslag i den samhällsekonomiska
utvecklingen, som anger att den ekonomiska politiken synes kunna
realisera ett av sina huvudmål, en reduktion av det alltför höga efterfrågetryck
som uppstod under fjolåret. De nu föreliggande bedömningarna
av den totala produktionens tillväxt tyder vidare på att takten i produktionsökningen
ånyo skulle öka under 1966. Ett utrymme för en uppgång
av den privata konsumtionen med ca 2,5 % skulle därmed finnas trots den
allmänna åtstramningen.

De symtom på balansrubbning i den svenska ekonomin, som uppträdde
under 1965, gällde prisstegringen och underskottet i bytesbalansen. Beträffande
prisutvecklingen framhöll jag i statsverkspropositionen, att löneökningar
föir dem som är sysselsatta inom näringsgrenar med relativt låg
produktivitetstillväxt utövar ett tryck på prisnivån, som inte helt kan undvikas
om dessa grupper skall få del av den allmänna standardstegringen.
Det mellan LO och SAF träffade avtalet avser att ge låglönegrupperna en
större inkomstökning än övriga grupper. För att få en rimlig fördelning av
det växande välståndet med sikte särskilt på låglönegrupperna blir således
en viss prisstegring svår att undgå under 1966. Den sammanlagda uppgången
av nettoprisindex (dvs. konsumentprisindex rensat från indirekta skatter
och subventioner) kan uppskattas till knappt 3 % under loppet av år
1966. Jag vill dock betona att det blir en central uppgift för den ekonomiska
politiken att genom olika åtgärder söka begränsa prisstegringarna. Särskilt
angeläget är att undvika att efterfrågeläget skärpes på vissa delar av arbetsmarknaden,
så att en löneglidning med inflatoriska konsekvenser uppstår
bland grupper med ett redan högt löneläge. Den ekonomiska politiken,
inte minst investeringspolitiken, har orienterats bl. a. utifrån detta syfte.

Konsumentprisnivån inklusive effekten av ändrade indirekta skatter och
subventioner beräknas med de angivna förutsättningarna stiga med ca
3,5 % under 1966. Av denna uppgång kan ungefär 2 procentenheter hänföras
till effekten av dels skattehöjningar, dels höjda importpriser och
jordbrukspriser, dels höjda hyror. Dessa tre grupper av faktorer svarar
vardera för ca 0,7 procentenheter av den totala prisstegringen.

Det är regeringens avsikt att förstärka prisövervakningen. I den mån
prisstegringar mer allmänt blir följden av avtalsuppgörelsen motverkas
den eftersträvade och speciellt för låglönegrupperna önskvärda reallöneförbättringen.
Risk föreligger att allmänna lönestegringar leder till prishöjningar
även på områden, där de inte är kostnadsmässigt motiverade. Denna
risk är särskilt påtaglig i branscher, där priskonkurrensen exempelvis genom
överenskommelser företagen emellan är svag eller rent av helt upphävd.

Därför måste från samhällets sida alla ansträngningar göras för att
såvitt möjligt motverka tendenser till prisstegringar. Detta bör ske inom

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

ramen för den prispolitik som nu förs. I första hand bör prisutvecklingen
följas med skärpt uppmärksamhet. Åtgärder skall sålunda vidtas för
att effektivisera den löpande prisövervakningen. Statens pris- och kartellnämnd
bör erhålla härför erforderliga resurser. En slagkraftig offentlig
redovisning av fakta rörande prisförhållandena på viktiga områden bör
eftersträvas i syfte att stärka konsumenternas prismedvetenhet och öka
förutsättningarna för en mera aktiv priskonkurrens. Förbättrade metoder
för konsumentupplysning på prisområdet övervägs. Ökad samverkan kan
visa sig erforderlig mellan de statliga organen och de organisationer som
företräder konsumenternas intressen. I detta sammanhang kan erinras om
att huvudorganisationerna inom näringslivet förklarat sig beredda att även
i fortsättningen aktivt verka för att hålla priserna nere och undanröja
skadliga former av prissamarbete. I anslutning härtill kommer riktprisutredningen
enligt vad jag inhämtat att föreslå ytterligare åtgärder för att
stärka konkurrensmomentet i näringslivet.

Den kraftiga försämringen av bytesbalansen under 1965 orsakades av en
onormalt kraftig ökning av importen medan exportens ökningstakt avsaktade.
Den utveckling av utrikeshandeln som kunnat registreras hittills under
1966 antyder i och för sig att takten i importökningen skulle ha avtagit.
Utrikeshandelssiffrorna för januari och februari har dock ringa värde
som prognosunderlag på grund av de störningar i handelsutbytet som
den onormalt hårda vintern medfört. Någon mera påtaglig tendens torde
därför kunna avläsas först fram emot sommaren.

De prognoser som ingår i försörjningsbalansen visar emellertid på en
klar dämpning i importens tillväxttakt, vilket ansluter till den bild jag
tidigare tecknat av den allmänna åtstramningen i efterfrågetillväxten.
Varuexporten beräknas öka något snabbare än under fjolåret. Det gäller
särskilt verkstadsindustrin, vars exportutveckling kraftigt uppreviderats
i bedömningen. Det synes dock knappast troligt att den totala exportökningen
— med hänsyn tagen till utvecklingen av fartygsexporten och
Ijänstenettot — blir av den omfattning, som förutsattes i statsverkspropositionen.
Takten i export- och importökningen skulle därmed bli ungefär
densamma, d. v. s. ca 4 %. En viktig förutsättning för en snabbare
exportökning är att efterfrågan på sådana stapelvaror som massa, trävaror
och järnmalm ånyo stiger. Osäkerheten rörande exportutvecklingen beror
således i första hand på om en övergång till lageruppbyggnad i utlandet
inträffar senare under året. Däremot torde man kunna räkna med
att en annan förutsättning för exportens ökade tillväxttakt, d. v. s. ett i
förhållande till 1965 bättre kapacitetsläge inom exportindustrin, nu mera
allmänt föreligger. Skulle de här återgivna utvecklingstendenserna inom
utrikeshandeln realiseras, betyder det att underskottet i bytesbalansen
1966 blir av samma storleksordning som 1965, d. v. s. ca 1 miljard kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

En primär uppgift för den ekonomiska politiken under den närmaste
framtiden är att begränsa den alltför hårda påfrestningen på samhällsekonomin
för att därigenom skapa en av förutsättningarna för en lugnare
pris- och kostnadsutveckling. Vi måste ge de samlade resurserna en sådan
inriktning att en snabb ökning av produktiviteten åstadkommes och att
den under fjolåret rubbade balansen i vår utrikeshandel återställs undef
de kommande åren. I dessa syften har en serie åtgärder redan vidtagits.
Konsumtionsbeskattningen har skärpts och den statliga efterfrågans ökningstakt
inte oväsentligt reducerats i årets budgetförslag. Bostadsbyggandet
planeras under 1966 ligga kvar på en från fjolåret oförändrad — låt vara
mycket hög — nivå. Vidare har de kommunala investeringarnas ökningstakt
dämpats. En ytterligare begränsning av den nu förutsedda uppgången
bör dock kunna ske. I de reviderade investeringsplaner, som nyligen
redovisats av kommunerna, ingår sålunda en fortsatt snabb expansion
av sjukhusbyggandet. Med hänsyn till såväl konkurrensen med andra
angelägna investeringsbehov som det förutsedda personalläget inom sjukvårdssektorn
är en begränsning av dessa utbyggnadsplaner motiverad.
Sjukhusinvesteringarna bör därvid inordnas i en mera långsiktig plan
för en balanserad utbyggnad av våra sjukvårdsresurser. Härigenom och
genom den i vår beslutade utvidgningen av byggnadsregleringen bör byggnadsverkssamheten
kunna bringas in i ett väsentligt bättre balanserat
tempo.

Den allmänna efterfrågan kommer under år 1966 att öka i långsammare
takt än under år 1965. Importens ökningstakt väntas också sjunka väsentligt.
Trots detta visar prognoserna på ett underskott i bytesbalansen av
storleksordningen 1 miljard kr. även under 1966. Mot denna bakgrund är
det naturligt att ställa frågan om de vidtagna åtgärderna är tillräckliga för
att med önskvärd snabbhet återställa balansen i utrikeshandeln. Något definitivt
svar på denna fråga kan inte lämnas i dag. Med hänsyn till vårt
relativt tillfredsställande valutaläge är det naturligt och försvarligt att avvakta
den fulla effekten av åtstramningspolitiken. Under tiden kommer
beredskapen att förstärkas för att med snabb effekt kunna sätta in de ytterligare
åtgärder som kan komma att visa sig påkallade.

Långsiktspolitiken. Inriktningen av regeringens ekonomiska politik 1966
syftar inte bara till att lösa de akuta problem som utvecklingen framför
allt av bytesbalansen ställt oss inför. Den har också i hög grad betingats
av de långsiktiga uppgifter som möter den svenska ekonomin. 1966 års
problem är inte tillfälliga utan i stor utsträckning typiska för vad som
väntar oss även i fortsättningen. Återställandet av jämvikt i bytesbalansen
kommer såsom jag framhållit tidigare att bli relativt tidskrävande
även om en avgörande förändring i utvecklingen redan ägt rum. Påfyll -

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

nåd av valutareserven efter den avtappning som kommer att ske innan anpassningsprocessen
slutförts liksom bevarandet av jämvikten på längre sikt
kommer under de år som kan överblickas att ställa bestämda krav på den
ekonomiska politiken. På ett påtagligare sätt än hittills kommer därmed
hävdandet av bytesbalansen att utgöra en restriktion för strävandena att
förverkliga andra mål för den ekonomiska politiken. De riktlinjer som
uppställts 1966 bör gälla även framöver. Dessa innebär att den svenska ekonomins
internationella konkurrenskraft skall förstärkas både genom att
ökningen i den totala efterfrågan inte tillätes bli snabbare än kapacitetens
tillväxt och genom att politiken medvetet inriktas på att främja produktivitetsstegringen,
främst genom ett ökat utrymme för produktiva investeringar.

Stabiliserings politikens förutsättningar

Jag har i det föregående angett olika faktorer både i den internationella
och i den inhemska utvecklingen som framöver skärper kraven på stabiliseringspolitiken.
Takten i den internationella kostnadsstegringen har något
dämpats under de senaste två åren, vilket däremot inte gäller för den svenska.
Den politiska prioriteringen av stabiliseringsmålen är i flera viktiga
industriländer numera påtaglig. Visserligen är det troligt att stabiliseringspolitiken
inte kommer att drivas så långt att fullständig stabilitet uppnås,
men redan en avsaktning av takten i kostnadsstegringen i förening
med en ökad förekomst av handelshinder inom EEC-området innebär —
om den hittillsvarande takten i den svenska kostnadsstegringen inte minskas
— väsentligt försämrade betingelser för avsättningen av svenska produkter.
Betydelsen härav förstärkes av de effekter på den inhemska kostnadsnivån,
som under de närmaste åren torde följa bl. a. av arbetstidsförkortningen
och sjukförsäkringsreformen. Härtill kommer att vi som en
följd av stabiliseringspolitiken måste räkna med att perioder av stagnation
i den reala efterfrågans ökning kan komma att inträda i olika länder,
såsom under senare år varit fallet i t. ex. Frankrike och Italien.

Rörelsefriheten i den ekonomiska politiken kan inte bevaras i en ekonomi
där höjningar av den interna aktivitetsnivån leder till omedelbara påfrestningar
på betalningsbalansen. För att undgå en sådan utveckling får
efterfrågans tillväxt inte överskrida kapacitetsökningen. I sin generella utformning
är detta ett självklart villkor för politiken men det är viktigt att
det beaktas vid uppställandet av målen också för olika delar av ekonomin.
Kostnadsstegringar kan i en ekonomi av svensk typ uppstå även då efterfrågeläget
kännetecknas av balans, men när vissa sektorer är överansträngda.
Under den gångna perioden har detta framför allt gällt byggnadssektorn
och verkstadsindustrin. Stabiliseringspolitikens åtgärder kan därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

inte begränsas till att avse endast den totala efterfrågan utan måste differentieras
efter det aktuella kapacitetsläget inom olika näringsgrenar.

Jag bär i det föregående utförligt uppehållit mig vid det centrala awägningsproblem
som den långsiktiga utvecklingen ställer oss inför och därvid
kommit till slutsatsen att de av bytesbalansens krav härledda investeringsbehoven
inom näringslivet samt den offentliga sektorns resursanspråk
och bostadsbyggandet måste ges prioritet framför ökningen av den privata
konsumtionen. Utan att låsa fast politiken bör därför som riktmärke gälla
att en ökad andel av våra resurser ägnas dessa behov och att den privata
konsumtionen följaktligen bör stiga något långsammare än nationalprodukten.
Detta är i och för sig en fortsättning av den utveckling som ägt rum
under hela efterkrigstiden.

En satsning på denna inriktning av våra resurser ställer det allmänna
inför uppgiften att i första hand åstadkomma det sparandetillskott som
investeringsökningen och förbättringen av bytesbalansen förutsätter. 1960-talet skiljer sig på ett avgörande sätt från 1950-talet därigenom att näringslivets
kapitalbildning inte kommer att kunna helt finansieras med egna
vinstmedel. Självfinansieringsgraden har sjunkit inom den svenska industrin
med uppemot 20 % mellan perioderna 1955—1959 och 1960—1964.
En fortsatt nedgång kan, vid oförändrade vinstmarginaler, väntas inträffa
under resten av 1960-talet på grund av den förutsatta ökningen av investeringsverksamheten.
Den sparandebrist som hotar att uppstå måste
samhället medverka till att täcka. Förhållandet kan också uttryckas så att
den inkomstökning som hushållen kan påräkna är större än det utrymme
för privat konsumtionsökning som står till förfogande om investeringsökningen
och utbyggnaden av den offentliga servicen på angelägna områden
skall kunna genomföras. Det är sålunda inte bara det offentligas egna
utgiftsåtaganden som ställer anspråk på finanspolitiken utan detta gäller
också bostadsbyggnadsprogrammet och näringslivets investeringsökning.

Skall den av långtidsutredningen angivna resursanvändningen — till vilken
flertalet remissinstanser anslutit sig och som jag själv finner vara en
rimlig riktpunkt för politiken — förverkligas, innebär det att den ökning
av det offentliga sparandet som ägt rum under 1960-talets första hälft måste
fortsätta under resten av detta decennium. Detta kommer att ställa bestämda
krav på en stark finanspolitik som ett centralt ekonomiskt-politiskt medel
för att förverkliga en balanserad samhällsutveckling.

En ökad satsning på investeringsverksamheten löses emellertid inte enbart
genom en ökning av det totala sparandet. Näringslivets sjunkande
självfinansieringsgrad reser problem om de former i vilka detta sparande
skall göras disponibelt för investeringar inom näringslivet. Man kan sålunda
inte bortse från risken att sjunkande självfinansieringsgrad i vissa
fall har en negativ effekt på företagens benägenhet att investera och att vi
följaktligen kan komma att ställas inför en konflikt mellan fördelnings -

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

politiska mål och målet att öka tillväxttakten. Denna fråga bör i god tid bli
föremål för överväganden. För egen del finner jag att en minskad självfinansiering
som sådan har väsentliga fördelar från fördelningspolitisk synpunkt.
Dessutom möjliggör den en rationellare avvägning av investeringsverksamheten
mellan olika företag. Detta hindrar inte att åtgärder kan behöva
vidtas för att ett ökat beroende av lånefinansiering inte skall leda till
sänkt investeringsvilja och till avstående från mer riskabla men långsiktigt
räntabla investeringar.

Produktivitetsbefrcimjande politik

De här berörda frågorna är en del av det allmänna problemet att ge knappa
resurser den mest effektiva användningen. I långtidsutredningen har
relativt optimistiska uppskattningar gjorts av den framtida produktivitetsutvecklingen.
Denna torde inte komma att förverkligas utan att staten ytterligare
utvidgar sina produktivitetsbefrämjande insatser. Jag skall inte i
detta sammanhang gå närmare in på de olika aspekterna av en sådan politik
utan nöja mig med deklarationen att den statliga politiken på framför
allt utbildningens och forskningens område måste utformas med beaktande
också av de omedelbara produktivitetsvinster som kan göras. Det kan i detta
sammanhang också komma i fråga att pröva lämpliga samarbetsformer
mellan staten och det enskilda näringslivet för vissa större och riskbetonade
projekt utöver det samarbete som redan föreligger i branschforskningsinstitut
och i speciella institutioner av typen Malmfonden och Infor. I detta
sammanhang vill jag meddela att överläggningar pågår mellan statliga och
privata intressenter om ett samarbete inom oljeprospekteringen.

Ett väsentligt led i strävandena att öka den svenska ekonomins effektivitet
utgörs även i fortsättningen av arbetsmarknadspolitiken. I proposition
till riksdagen har regeringen lagt fram förslag för den framtida arbetsmarknadspolitiken.
Förslagen innebär en väsentlig förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Utvecklingen under resten av 1960-talet
kommer otvivelaktigt att öka anspråken på en effektiv arbetsmarknadspolitik.
Efterfrågan på arbetskraft måste sålunda anpassas för att möjliggöra
en väsentlig ökning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen. Utbildningsfrågorna
kommer likaledes att få starkt vidgad betydelse. Hela yrkesutbildningen
och vuxenutbildningen är för närvarande föremål för en omfattande
översyn och det är regeringens avsikt att framlägga förslag i frågan om
möjligt redan till nästa års riksdag.

Det i långtidsutredningen presenterade materialet visar hur begränsat
resursutrymmet är för en fortsatt reformverksamhet inom den offentliga
sektorn. Arbetet på alt utveckla och förbättra vårt samhälle kommer dock
även i framtiden att ställa ökade krav på offentliga insatser på skilda områden.
Angelägenheten att kunna möta sådana krav riktar med förnyad

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

skärpa uppmärksamheten mot rationaliserings- och effektiviseringsfrågorna
inom den offentliga sektorn. Väsentliga insatser har på olika områden
gjorts för att höja produktiviteten inom statlig verksamhet och ett betydande
utredningsarbete pågår för att finna nya och effektivare arbetsmetoder
och organisationsformer. Den utredning om programbudgetering och
kostnadsredovisning inom statsverksamheten som utförs inom statskontoret
torde komma att redovisas under hösten. Jag har för avsikt att med
ledning av de erfarenheter som där framkommer låta utvidga utredningsarbetet
kring kostnads- och produktivitetsfrågorna varvid undersökningarna
bl. a. skall inriktas på att klargöra hur budgetteknik och resultatredovisning
lämpligen bör utformas för att på bästa sätt angripa produktivitetsproblemen.

Investeringsinriktningen och den offentliga sektorns utbyggnad

Jag har såsom riktlinje för regeringens ekonomiska politik under resten
av 1960-talet angivit, att den andel av våra resurser bör öka som ägnas investeringsverksamheten,
såväl privat som offentlig, och den offentliga konsumtionen.
Det är inte möjligt att fastlägga preciserade mål för de ökningar
som eftersträvas. Utrymmet kommer i sista hand att bestämmas av storleken
av den samlade produktionsökning, som vi utifrån betingelserna för
vår utrikeshandel och valutasituation kan uppnå, och av finanspolitikens
möjligheter att hålla tillbaka den privata konsumtionens stegringstakt. Även
under optimistiska antaganden i dessa båda avseenden är det emellertid
uppenbart att föreliggande planer, syftande till en angelägen expansion av
såväl bostadsbyggandet som den kommunala och statliga verksamheten, är
större än vad som kan komma att realiseras. Detta innebär att prioriteringen
och planläggningen inom dessa områden måste intensifieras och samordnas
för att nå största möjliga effektivitet.

Den snabba ökningen av bostadsbyggandet och dess nuvarande höga nivå
har inte endast skapat påfrestningar på kapital- och arbetsmarknaden.
Denna ökning har också — i förening med en omfattande samhällelig reformverksamhet
på skilda områden —- direkt medfört krav på en mycket
hög kommunal investeringsaktivitet genom omfattande följ dinvesteringar
i vatten och avlopp, vägar och kommunikationer, skolor, serviceanläggningar
etc. I många kommuner har genomförandet av dessa investeringar
skapat en högst ansträngd finansiell situation trots fortlöpande skattehöjningar.
I andra kommuner har finansiella och reala resurser inte funnits
att fullfölja de med bostadsbyggandet förenade investeringsbehoven. På
många håll har således en påtaglig brist på balans uppstått i samhällsbyggandets
struktur, där prioriteringen av bostadsbyggandet medfört en eftersläpning
vid tillgodoseendet av andra viktiga behov. Mot bakgrunden av att
det ansträngda kapitalmarknadsläget kan väntas bestå och av att många
kommuner har svårigheter att ytterligare öka skattefinansieringen synes

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1960

risken uppenbar att snedvridningen i samhällsbyggandets inriktning förstärks
och utsträcks till ett ökat antal kommuner.

För att uppnå en balanserad utveckling såväl av det totala samhällsbyggandet
som av desis olika komponenter är det angeläget att söka nå en
samordnad planering av bostadsbyggandet och dess följ dinvesteringar. En
sådan samordning ter sig motiverad även av det skälet, att kommunerna
i stor utsträckning är direkt engagerade på båda dessa områden. Därvid
bör eftersträvas att åstadkomma en fördelningsteknik som möjliggör en anpassning
av investeringarnas fördelning mellan bostäder och annat samhällsbyggande
till de lokala behoven och resurserna, allt inom ramen för
det för bostadsbyggande och kommunala investeringar totalt tillgängliga
utrymmet.

Jag är inte beredd att på detta stadium uttala mig om storleken av de resurser
som kan ställas till förfogande. Den sammanlagda ökningen av kommunala
investeringar och bostadsbyggandet exklusive underhåll uppgick
1960—1964 till hela 10,5 % per år. Förhållandena under återstoden av 1960-talet skiljer sig i viktiga avseenden från de första åren av decenniet. Tillväxten
av det totala investeringsutrymmet kommer av skäl som redovisats i
det föregående att ske något långsammare än tidigare och en större del än
förut av detta utrymme kommer ofrånkomligen att tagas i anspråk av näringslivet.
Den ändrade resursfördelningen har redan kommit till uttryck
däri, att de kommunala investeringarnas och bostadsbyggandets ökningar
1965 blev ca 6 %, medan de år 1966 beräknas öka med ca 2 %. Den fortsatta
planeringen måste inriktas på att stegringstakten även de följande åren
ligger under den exceptionellt höga takt som rådde under åren 1960—1964.
Eftersom vi nu uppnått en mycket hög nivå — vad bostadsbyggandet beträffar
en internationell rekordnivå — betyder en sådan relativ åtstramning
ingalunda någon restriktiv politik. Nytillskottet av bostäder och kommunala
anläggningar kommer att vara mycket stort och innebära en fortgående
och snabb standardstegring på dessa områden.

De slutsatser jag här dragit om den långsiktiga utvecklingens krav på
den ekonomiska politiken bekräftas av den översikt över den statliga budgetutvecklingen
fram till budgetåret 1970/71 som redovisas i långtidsbudgeten.

Det starka utgiftstrycket från de senast förflutna åren kommer att bestå
samtidigt som en uppbromsning sker av statsinkomsternas ökning. Detta
gäller särskilt de närmaste budgetåren och då framför allt 1967/68, då den
statsfinansiella situationen kraftigt försämras. Även med hänsyn tagen till
osäkerhetsmarginalen i kalkyler av detta slag måste den nu förutsedda
statsfinansiella utvecklingen 1967/68 betraktas som omöjlig att förena med
eu balanserad ekonomisk utveckling. Det är därför ofrånkomligt att redan
nu deklarera, att de i långtidsbudgeten intagna utgiftsprogrammen trots
att en skärpt finanspolitik måste förutsättas — får omprövas i restriktiv

3 Hihnntj till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

riktning av statsmyndigheterna. De ytterligare åtaganden och reformkrav
som avses att framföras måste under alla förhållanden föranleda en sådan
omprövning. Jag föreslår i annat sammanhang denna dag att direktiv med
detta innehåll rörande anslagsframställningarna för budgetåret 1967/68 utsänds
till statsmyndigheterna. Häri framhålles även nödvändigheten av att
ett program för en intensifierad rationaliseringsverksamhet med minsta
möjliga tidsutdräkt uppgörs av de enskilda myndigheterna samt att möjligheterna
till ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster tillvaratas.

Den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken i år och under den
närmaste framtiden är att återställa balansen i våra utrikes betalningar.
Denna uppgift kan inte lösas utan en viss omfördelning av våra resurser.
Standardökningen inom både privat och offentlig sektor måste således
bringas att fortgå i en något långsammare takt än vi vant oss vid under de
närmast föregående åren. De krav som stabiliseringspolitiken ställer under
den överblickbara framtiden får dock inte undanskymma det grundläggande
förhållandet, att den svenska produktionskapaciteten för närvarande
befinner sig på en högre nivå än någonsin tidigare och torde per capita
vara den högsta bland de västliga industriländerna, Förenta staterna undantagna.
Utsikterna för väsentliga fortsatta ökningar är också goda. Vi
har därför utomordentligt stora resurser att lösa de problem som vi ställs
inför och för att möta de behov vi finner angelägna. De brister vi upplever
och de spänningar som trots allt uppstår är uttryck för det dynamiska
samhällets anpassningsproblem.

En vital del av vår ekonomiska politik har varit och kommer att vara
strävandena att öka den svenska ekonomins produktionskapacitet och näringslivets
konkurrenskraft. De perspektiv vi nu står inför inskärper betydelsen
av att denna politik med kraft fullföljs. Ett viktigt led blir att öka
pris- och kostnadsstabiliteten i vår ekonomi — ett mål som dessutom intimt
sammanhänger med stabiliseringspolitikenis strävan att snabbt nå balans
i utrikeshandeln. Minst lika väsentligt är att det långsiktiga perspektivet
i den ekonomiska politiken bibehålls och att inte kortsiktiga lättnader
köps till priset av att det ekonomiska framåtskridandet på sikt hämmas.
Prioriteringen av näringslivets investeringar och samhällsbyggandet ingår
i planeringen för framtiden. I linje med denna grundsyn ligger uppfattningen
att strävan att öka vår internationella konkurrensförmåga inte får
motverkas av protektionistiska inslag i vår handelspolitik. Erfarenheten
visar att försök att avskärma näringar med sviktande konkurrenskraft från
internationellt inflytande i längden verkar hämmande på den allmänna
framstegstakten i ekonomin. De påfrestningar som en hårdnande internationell
konkurrens skapar måste i stället mötas med en ökad beredskap
för att underlätta strukturförändringar. I denna beredskap ingår som ett
väsentligt led att investeringspolitiken inriktas på att tillgodose kraven på

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

en kapitalkrävande effektivisering i omställningen av produktionen. I samma
syfte pågår en ständig utveckling av arbetsmarknadspolitiken så att de
enskilda människornas frihet i arbetsvalet och trygghet i sysselsättningen
skall kunna förenas med kraven på föränderlighet och anpassning från ett
näringsliv i snabb utveckling.

SÄRSKILDA FRÅGOR

Beräkning av totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1965/66 och 1966/67

I årets finansplan uppskattade jag utgifterna på totalbudgeten för budgetåret
1965/66, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen
av rörliga krediter, till ca 29 500 milj. kr. Utöver de i prop. 1966: 2
upptagna anslagen har hos riksdagen intill den 1 april 1966 begärts anslag
på tilläggsstat II till riksstateni för budgetåret 1965/66 med sammanlagt
drygt 200 milj. kr. Om riksdagen bifaller de framförda förslagen torde detta
belopp i sin helhet böra hänföras till innevarande budgetår. Utgifterna för
budgetåret 1965/66 bör i anledning härav räknas upp till ca 29 700 milj. kr.
Någon anledning torde inte finnas att i övrigt frångå den bedömning som
jag gjorde i årets finansplan av utgiftsutvecklingen under innevarande budgetår.

För budgetåret 1966/67 uppskattade jag i årets finansplan utgifterna, exklusive
förändringar i anslagsbehållningar och i dispositioner av rörliga
krediter, till ca 31 590 milj. kr. I propositioner till årets riksdag som avlämnats
efter statsverkspropositionen har begärts anslag som totalt innebär
en ökning jämfört med riksstatsförslaget om sammanlagt ca 115 milj. kr.
Samtidigt beräknas medelsbehovet under riksgäldsfonden minska med 40
milj. kr. Jag har låtit upprätta en sammanställning över dessa förändringar
(bilaga 4). På grundval av dessa uppgifter beräknar jag utgiftsanslagen för
budgetåret 1966/67 till avrundat 31 665 milj. kr.

Det bör erinras om att i nyssnämnda utgiftsberäkningar för budgetåren
1965/66 och 1966/67 inte innefattas det medelsbehov som följer av en höjning
av de statsanställdas löner och pensioner för åren 1966 och 1967. En
höjning av lönenivån med 1 % vartdera av åren 1966 och 1967 innebär en
budgetförsvagning för budgetåret 1965/66 med ca 30 milj. kr. och ytterligare
drygt 80 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Därvid har hänsyn inte tagits
till de konsekvenser som lönehöjningar skulle få för affärsverken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning
upptagna med endast beräknade belopp, beroende på att motsvarande invesleringsanslag
inte begärts definitivt. Jag får nu anmäla de förändringar
som betingas av de definitiva anslagsförslagen samt av förslagen om ytterligare
investeringarna utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastighetsfond har anslaget till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus in. m. definitivt begärts med samma belopp,
10 milj. kr., som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.
Ifrågavarande avskrivningsanslag upptas alltså med oförändrat belopp eller
med 5 milj. kr. I samband med mentalsjukvårdsreformen skall huvuddelen
av statens sjukhus för vårdgrenen per den 1 januari 1967 vederlagsfritt
överlämnas till landstingskommunerna. I samband härmed bör per den 30
juni 1967 i statens räkenskaper bokförda värden för motsvarande anläggningar
bortskrivas. Jag avser att återkomma i annat sammanhang till härför
erforderlig medelsanvisning under fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
I prop. 1966:64 har till vissa byggnadsarbeten för statens skoloch
yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning föreslagits
ett anslag av 2,5 milj. kr. Avskrivningsanslaget till detta ändamål bör uppföras
med 1 250 000 kr.

I statsverkspropositionen beräknades till byggnadsarbeten vid universiteten
och vissa högskolor 105 milj. kr. I prop. 1966: 104 har definitivt begärts
samma belopp och avskrivningsanslaget upptas med oförändrat belopp,
52,5 milj. kr. Vidare har i samma proposition föreslagits anslag till byggnadsarbeten
vid specialskolan m. in. med 1 590 000 kr. Denna investering
bör skrivas av med 795 000 kr.

Under försvarets fonder begärdes i statsverkspropositionen vissa investeringsanslag
under försvarets fastighetsfond med beräknat belopp. I prop.
1966: 26 och 108 har dessa anslag definitivt upptagits med samma belopp
och avskrivningsanslagen upptas med oförändrade belopp, 63,7 milj. kr.
under kasernbyggnaders delfond och 234,1 milj. kr. under befästningars
delfond.

Under fonden för låneunderstöd har anslaget till lån till anordnande av
barnstugor i prop. 1966:54 definitivt begärts med samma belopp som preliminärt
beräknats i statsverkspropositionen, 10 milj. kr. Avskrivningsanslaget
upptas alltså som i statsverkspropositionen med 1,3 milj. kr. Vidare
har i prop. 1966: 64 begärts anslag till lån till Föreningen Kronprinsessan
Victorias kustsanatorium för vissa byggnadsarbeten med 600 000 kr. Eftersom
lånet är ränte- och amorteringsfritt, bör anslaget avskrivas helt och
avskrivningsanslaget alltså upptas med 600 000 kr.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens
förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar
framgår av följande översikt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966 41

Förändring, kr.

Statens allmänna fastighetsfond

Vissa byggnadsarbeten för statens skol- och yrkeshem för barn

med komplicerad utvecklingshämning (prop. 1966: 64) .... + 1 250 000

Byggnadsarbeten vid specialskolan m. m. (prop. 1966: 104) .. + 795 000

Fonden för låneunderstöd

Lån till Föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatoriuin

för vissa byggnadsarbeten (prop. 1966:64) .............. -j- 600 000

+ 2 645 000

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

I årets statsverksproposition beräknade jag att anslagsbehållningarna för
hudgetåret 1965/66 skulle förbli totalt sett oförändrade. Bedömningen innebar
en justering av uppgifter som inhämtats från myndigheterna, vilka
vid den aktuella tidpunkten räknade med en inte oväsentlig förbrukning av
tidigare anvisade medel. Såsom framgår av följande tabell bedömer myndigheterna
fortfarande att en viss förbrukning av anslagsbehållningar skall
ske. Jag finner emellertid inte anledning att frångå mitt tidigare ställningstagande.

Tabell 1. Beräknade förändringar i anslagsbehållningar under budgetåren 1965/66 och 1966/67

(Milj. kr.)

	Anslags- behåll- ningen 30.6.65	Beräknad förändring t. 30.G.66	Beräknad ytterligare ändr. t. 30.6.67	för-
	Stv.- prop. 1966	Myndighe-terna enligt finansdep:ts enkät	Dep. ch.	Stv.- prop. 1966	Myndighe-terna enligt finansdep:ts enkät	Dep. ch.
Driftbudgeten (exkl. avskrivningar) .. lnvesteringsanslag. .	2 in 1 389	+ 250 - 250	-f- 160 - 285	+ 200 - 200	4- 250 4- 100	4- 310 - 60	4- 350 ± 0
Summa	3 500	± 0	— 125	± o	4 350	+ 250	4- 350

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen att en uppbyggnad
av anslagsbehållningarna skulle ske med ca 350 milj. kr. Härvid hänvisade
jag bl. a. till den neddragning av medelsförbrukningen under detta budgetår
som förordades inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Denna åtgärd har sedermera lämnats utan erinran av riksdagen. En enkät
som jag låtit göra beträffande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas
utveckling i övrigt ger inte heller anledning att frångå den
samlade bedömning som jag gjorde i statsverkspropositionen. Däremot be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

räknar jag, på grundval av enkäten och på sätt som framgår av tabellen,
att anslagsbehållningarnas uppbyggnad kommer att vara annorlunda fördelad
än jag tidigare bedömt.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter

I årets finansplan beräknade jag att dispositionen av de statliga myndigheternas
och bolagens m. fl. rörliga krediter i riksgäldskontoret skulle öka
under loppet av budgetåret 1965/66 från ca 900 till ca 1 000 milj. kr. I propositioner
på tilläggsstat till årets riksdag har föreslagits bl. a. att Norrbottens
Järnverks AB rörliga kredit skulle höjas från hittills medgivna 75 milj.
kr. till 125 milj. kr. (prop. 1966: 48) och att Allmänna bevaknings AB skulle
erhålla en rörlig kredit av högst 3 milj. kr. (prop. 1966: 105 bil. 2).

En enkät som nu gjorts beträffande dispositionen av de rörliga krediterna
vid utgången av budgetåret 1965/66 visar att dispositionen per den 30
juni 1966 beräknas öka till ca 1 050 milj. kr. Bland större förändringar
märks bl. a. att Norrbottens Järnverk AB minskar sin disposition med ca
35 milj. kr. medan televerket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
och Svensk Spannmålshandel beräknas öka dispositionen av sina rörliga
krediter med resp. ca 45, 30 och 65 milj. kr. Vattenfallsverket och statens
järnvägar beräknas öka dispositionen med resp. ca 25 och 20 milj. kr.
Utan att ta ställning till de enskilda bedömningarna finner jag det skäligt
alt anta att dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1965/66 kommer
att vara ca 1 000 milj. kr., innebärande en ökning med 100 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i finansplanen en från innevarande
budgetår oförändrad disposition av de rörliga krediterna, ca 1 000 milj.
kr. Den gjorda enkäten visar att en viss ytterligare ökning från den av
myndigheterna beräknade nivån 1 050 milj. kr. kan förväntas inträda under
kommande budgetår. Jag bedömer det sannolikt att en ökning kommer att
ske med avrundat 100 milj. kr. från den av mig bedömda nivån för budgetåret
1965/66 till ca 1 100 milj. kr. vid utgången av budgetåret 1966/67.
Bl. a. fortsätter överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap att öka sin
disposition med ytterligare ca 30 milj. kr. Norrbottens Järnverk AB beräknar,
efter en minskning innevarande budgetår, åter öka sitt utnyttjande av den
rörliga krediten med ca 30 milj. kr. och försvarets fabriksverk antas öka
sin disposition med ca 20 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1965/66 och 1966/67 samt
investeringsplan för budgetåret 1966/67

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 4 april 1966 lämnat bl. a.
förnyad beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1965/66
och med skrivelse den 1 april 1966 bl. a. förnyad beräkning av driftbudgetens
inkomster för budgetåret 1966/67. Med hänsyn till att avtalsförhandlingarna
mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen
lett till preliminär överenskommelse mellan parterna den 2 april
1966, har ämbetsverket därefter inlämnat en på grundval av bl. a. detta
förhandlingsresultat reviderad inkomstberäkning för budgetåret 1966/67.
För en närmare redogörelse för beräkningarna hänvisar jag till verkets
skrivelser (bilagor 1, 6 och 7). Huvudpunkterna i riksrevisionsverkets beräkningar
av driftbudgetens inkomster framgår av följande tabell (s. 44),
vari även sammanfattats mitt eget ställningstagande till beräkningarna.

Riksrevisionsverkets reviderade beräkning av inkomsttiteln skatt på inkomst
och förmögenhet m. m. utgår från en ökning av lönesumman under
åren 1965—1967 med 10 % resp. ca 9 % och ca 7 %. Mina motsvarande
antaganden i årets finansplan var 10 % för år 1965, 7 % för år 1966
och 5 % för år 1967. Som jag redovisat i det föregående räknar jag nu
med en ökning av lönesumman med 10 % resp. ca 8 % och ca 7 % under
dessa år.

Den reviderade beräkningen av inkomstskattetiteln innebär en ökning
jämfört med årets finansplan med 100 milj. kr. för budgetåret 1965/66.
Förändringen kan huvudsakligen hänföras till att uppbördsresultaten under
januari och mars 1966 var högre än beräknat. Tillsammans med en
motsvarande uppjustering av maj uppbörden medför detta en ökning för
budgetåret med närmare 100 milj. kr. jämfört med min tidigare beräkning.
Vidare innebär uppjusteringen av inkomstantagandet från 7 % till ca
8 % för år 1966 att uppbörden beräknas öka med ytterligare ca 100 milj.
kr. A andra sidan beräknas förhandlingsläget på arbetsmarknaden medföra
en förskjutning av utbetalningarna av beskattningsbara inkomstökningar
till tiden efter april 1966. Härigenom minskas uppbörden under
budgetåret 1956/66 med ca 100 milj. kr. Nettoresultatet av dessa förändringar
blir den angivna inkomstökningen med 100 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknar riksrevisionsverket att nettouppbörden
på inkomstskattetiteln skall bli 12 600 milj. kr. Den av mig gjorda justeringen
av antagandena om lönesummans utveckling påverkar inkomstskattetiteln.
Nettoinkomsten bör för budgetåret 1966/67 beräknas till ett
200 milj. kr. lägre belopp än som angetts av riksrevisionsverket. Inkomstskattetitelns
nettoinkomst bör således beräknas till 12 400 milj. kr.,
eller 900 milj. kr. mer än jag beräknade i statsverkspropositionen. Den -

Tabell 2. Inkomster på driftbudgeten

(Milj. kr.)

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

1961/65

Utfall

1965/66

1966/67

Förändring från

Stv.-

prop.

1966

Ny beräkning

Stv.-

prop.

1966

Ny beräkning

Utfall
1964/65
till dep.ch.
ny ber.
1965/66

Dep.ch
ny ber.
1965/66
till dep.ch.
ny ber.
1966/67

Riksre-

visions-

verket

Dep.ch.

Riksre-

visions-

verket

Dep.ch.

10 629

1 962

3 478

5 506

416

2 266

24 257

12 200

2 240

5 200

5 888
553

2 524

28 605

12 300

2 210

5 100

5 905
562

2 579

28 656

12 300

2 210

5 100

5 905
562

2 531

28 608

11 500

2 395

6 000

6 625
709

2 542

29 771

12 600

2 375

5 900

6 620
660

2 567

30 722

12 400

2 375

5 800

6 620
660

2 537

30 392

+ 1 671
+ 248

+ 1 622
+ 399

+ 146

+ 265

+ 4 351

+ 100
+ 165

+ 700

+ 715

+ 98

+ 6

+ 1784

Allmän varuskatt....................

Statens affärsverksfonder ............

Övriga inkomster på driftbudgeten ....

Summa

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

na ökning kan återföras på i huvudsak samma faktorer som påverkade
den reviderade bedömningen av inkomsterna för budgetåret 1965/66. Såsom
jag tidigare redovisat beräknas inkomstskattetiteln för 1965/66 uppgå
till ett 100 milj. kr. högre belopp än det i statsverkspropositionen redovisade.
Detta leder till en lika stor höjning av inkomstnivån för budgetåret
1966/67. Uppgången av skatteuppbörden under våren 1966 till följd av det
högre resultatet för januari- och marsuppbörderna får vidare konsekvenser
för hela budgetåret 1966/67, för vilket den beräknade uppbörden höjts i
motsvarande mån. Effekten kan uppskattas till ca 300 milj. kr. Höjningen
av inkomstantagandena för år 1966 samt för år 1967 från 7 resp. 5 %
till ca 8 resp. ca 7 % medför en inkomstökning budgetåret 1966/67 med
ca 400 milj. kr. Vad slutligen gäller den genom avtalsrörelsen förskjutna
uppgången av uppbörden skulle den ytterligare höja inkomstnivån för budgetåret
1966/67 med ca 200 milj. kr. utöver vad som beräknades i årets
statsverksproposition. Beräkningarna förutsätter emellertid att ca 100
milj. kr. av den beräknade uppbörden kommer att inflyta i form av kvarstående
skatt budgetåret 1967/68. Detta sammanhänger med att det schablonmässiga
preliminärskatteuttag som vanligen görs på retroaktiva löneutbetalningar,
dvs. 25 %, genomsnittligt är lägre än den slutliga skatten.
Nettoeffekten av här redovisade förändringar är som angetts (100 -f- 300
4- 400 -f 200 — 100 =) 900 milj. kr.

Beräkningen av inkomsterna på inkomstskattetiteln bygger på förutsättningen
om oförändrat procenttal, 100 %, för uttagande av preliminärskatt
för budgetåret 1966/67. Jag föreslår att uttagsprocenten fastställs till
100 %.

Beträffande inkomsttiteln allmän varuskatt har uppbörden under januari
och mars månader 1966 varit klart lägre än tidigare beräknat. Med
hänsyn härtill har riksrevisionsverket, trots uppjusteringen av inkomstantagandena,
ansett sig böra beräkna eu inkomst under denna titel som under
vartdera av budgetåren 1965/66 och 1966/67 med 100 milj. kr. understiger
vad jag angav i årets finansplan. Jag har inte någon erinran mot ämbetsverkets
beräkning för innevarande budgetår. Även inkomsterna av den
allmänna varuskatten påverkas av inkomstantagandena. Jag anser därför
att uppbörden för budgetåret 1966/67 bör beräknas till 5 800 milj. kr., eller
ett 100 milj. kr. lägre belopp än enligt riksrevisionsverkets beräkning.

Även i fråga om övriga inkomster på driftbudgeten har riksrevisionsverket
förnyat beräkningarna för budgetåren 1965/66 och 1966/67. För
budgetåret 1965/66 innebär förslaget en uppräkning av driftbudgetens
övriga inkomster med drygt 50 milj. kr. Bland större förändringar kan
nämnas uppräkningen av följande inkomsttitlar, nämligen stämpelskatt
och stämpelavgift (35 milj. kr.), skatt på sprit (25 milj. kr.), energiskatt
(20 milj. kr.), övriga diverse inkomster (25 milj. kr.) samt inkomster från
statens vattenfallsverk (10 milj. kr.). Nedräkningen har skett av bl. a.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

följande inkomsttitlar, nämligen fordonsskatt (20 milj. kr.), bensin- och
brännoljeskatt (10 milj. kr.), tobaksskatt (15 milj. kr.) samt fonden för
statens aktier (30 milj. kr.).

Jag biträder ämbetsverkets förslag utom vad avser inkomsterna från
fonden för statens aktier. I riksrevisionsverkets inkomstberäkning har inkomsterna
från fonden för statens aktier beräknas till 85 milj. kr. varav
70 milj. kr. avser LKAB och 15 milj. kr. övriga bolag. På uppgifter från
LKAB beräknar jag 1966 års aktieutdelning till totalt 100 milj. kr., varav
95 milj. kr. avser statens aktieinnehav. Enligt riksdagens beslut skall
emellertid 25 milj. kr. av vinsten för budgetåret 1965/66 avsättas för stöd
till industriellt forsknings- och utvecklingsarbete. Statens nettoutdelning
för år 1966 uppgår i enlighet med riksrevisionsverkets beräkning därför
till 70 milj. ''kr. LKAB:s styrelse har emellertid föreslagit att utbetalningen
av aktieutdelningen skall fördelas på två rater, varav endast den ena faller
på budgetåret 1965/66. Inleveransen av LKAB:s aktieutdelning till staten
kan därför vid godkännande av styrelsens förslag beräknas till
/95

l"2--25 =) 22,5 milj. kr. Inkomsterna under fonden för statens aktier

för budgetåret 1965/66 beräknar jag således till (22,5 + 15 =) 37,5 milj.
kr. Driftbudgetens övriga inkomster kan således netto uppskattas till
ungefär samma belopp som i statsverkspropositionen, avrundat 11 210
milj. kr.

För budgetåret 1966/67 beräknade jag i statsverkspropositionen driftbudgetens
övriga inkomster till ca 12 270 milj. kr. Riksrevisionsverket har
nu beräknat dessa inkomster till ett ca 50 milj. kr. lägre belopp. Bland
inkomsttitlar som uppvisar stora förändringar kan nämnas lotterivinstskatt
(—15 milj. kr.), stämpelskatt och stämpelavgift (+35 milj. kr.),
fordonsskatt (—20 milj. kr.), särskilda varuskatter (+ 15 milj. kr.), tobaksskatt
(— 25 milj. kr.) och postverket (+11 milj. kr.). Vidare har riksrevisionsverket,
på grundval av uppgifter från televerket, räknat ned de
väntade inleveranserna från verket med 60 milj. kr. Med hänsyn till den
osäkerhet som präglar beräkningarna innan avtalsförhandlingarnas resultat
föreligger finner jag inte nu anledning frångå den av riksrevisionsverket
gjorda bedömningen av inleveransen.

Beträffande inkomsterna under fonden för statens aktier beräknar jag
i förhållande till ämbetsverkets förslag en ändring i anslutning till vad
jag anfört beträffande budgetåret 1965/66 i fråga om utdelningen från
LKAB. Under budgetåret 1966/67 bör sålunda återstoden av 1966 års vinstutdelning,
47,5 milj. kr., samt hälften av 1967 års vinstutdelning, likaledes
47,5 milj. kr., minskat med avsättning för budgetåret 1966/67 för stöd till
industriellt forsknings- och utvecklingsarbete, 25 milj. kr., eller netto 70
milj. kr. vara tillgängligt för lyftning. Utdelningen från övriga bolag har
beräknats till oförändrat 15 milj. kr. Nettoinkomsten från fonden för sta -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 125 år 1966

tens aktier för budgetåret 1966/67 kan således beräknas till 85 milj. kr.
mot av riksrevisionsverket beräknade 115 milj. kr. Ämbetsverkets övriga
beräkningar av driftbudgetens inkomster föranleder ingen erinran från
min sida. Jag beräknar sålunda driftbudgetens övriga inkomster till ett
ca 80 milj. kr. lägre belopp än i statsverkspropositionen eller till avrundat
12 190 milj. kr.

Min beräkning av de enskilda inkomsttitlarna på driftbudgeten för budgetåret
1966/67 framgår av en upprättad specifikation (bilaga 3).

Totalbudgetens inkomstsida omfattar även finansieringskällor utanför
driftbudgeten, nämligen avskrivningar och övriga kapitalmedel inom kapitalfonderna
samt övrig kapitalåterbetalning. Denna övriga finansiering
beräknades i statsverkspropositionen för budgetåret 1966/67 till avrundat
1 260 milj. kr., varav 907 milj. kr. avsåg avskrivningar och övriga kapitalmedel
inom affärsverksfonderna. Enligt uppgifter som inhämtats från
vederbörande affärsverk bör avskrivningarna inom fonderna för budgetåret
1966/67 räknas upp för televerket med 10 milj. kr. och för statens
järnvägar med 5 milj. kr. Någon anledning att i övrigt ändra beräkningarna
finns inte enligt min mening. Den övriga finansieringen för budgetåret
1966/67 bör därför beräknas till 1 275 milj. kr. För budgetåret 1965/
66 beräknar jag den till oförändrat ca 1 215 milj. kr.

Jag har i det föregående redogjort för förändringarna sedan statsverkspropositionen
i fråga om begärda investeringsanslag och avskrivningar av
nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67. På grundval av dessa
uppgifter och vad jag nyss anfört om avskrivningar och övriga kapitalmedel
inom fonderna beräknar jag att behovet av investeringsbemyndiganden
för budgetåret 1966/67 minskar med avrundat 5 milj. kr. jämfört med
mina beräkningar i statsverkspropositionen. Kapitalbudgetens utgifter och
dess finansiering framgår av tabell 3.

Mot bakgrund av vad jag sålunda redovisat har jag upprättat förslag till
investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1966/67, med specifikation
av de i planen angivna investeringsbemyndigandena (bilaga 5).

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående kan totalbudgeten
för budgetåren 1965/66 och 1966/67 beräknas enligt tabell 4.

Riksrevisionsverket har med förenämnda skrivelse den 4 april 1966 lämnat
en approximativ beräkning rörande utfallet av riksstaten för budgetåret
1965/66 (bilaga 1). Om hänsyn tas till den beräknade dispositionen av rörliga
krediter leder också ämbetsverkets beräkning av totalbudgetens utfall
för budgetåret 1965/66 till ett totalbudgetöverskott om något tiotal milj. kr.

Tabell 3. Kapitalbudgctens utgifter och finansiering

Fond	Investerings- anslag	Finansiering
Avskrivning inom fonderna	Övriga kapi-talmedel	Avskrivning från driftbudgeten	Investerings- bemyndigande
Affärsverksfonderna..................	1 307 435 000	913 200 000	8 802 000	51 900 000	333 533 000
Luftfartsfonden......................	27 600 000	7 835 000	1 000	_	19 764 000
Statens allmänna fastighetsfond ......	268 124 000	38 977 000	1 000	104 550 000	124 596 000
Försvarets fonder....................	404 901 000	24 679 000	1 001 000	297 800 000	81 421 000
Statens utlåningsfonder ..............	1 432 152 000	—	—	642 164 000	789 988 000
Fonden för låneunderstöd ............	423 969 000	—	10 145 000	198 185 000	215 639 000
Fonden för förlag till statsverket ....	78 700 000	—	40 000 000	__	38 700 000
Diverse kapitalfonder................	80 435 000	44 195 000	102 000	—	36 138 000
Summa	4 023 316 000	1 028 886 000	60 052 000	1 294 599 000	1 639 779 000
Avgår kapitalåterbetalning:
Oreglerade kapitalmedelsförluster ....					1 000 000
Övrig kapitalåtcrbetalning..........					185 933 000
Lånemedel					1 452 846 000

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 4. Totalbudgeten 1964 65—1966 67

(Milj. kr.)

	1964/65 Utfall	1965/66	1966/67	Förändr. från
	Stv.-	Ny	Stv.-	Ny	utfall	ny ber.
		prop.	ber.	prop.	ber.	1964/65	1965/66
		1966		1966		till ny ber.	till ny ber.
						1965/66	1966/67
Inkomster..............................	25 509	29 820	29 823	31 032	31 667	+ 4 254	+ 1 844
varav inkomster pä driftbudgeten........	24 257	28 605	28 608	29 771	30 392	+ 4 351	+ 1 784
inkomster på kapitalbudgeten......	1 312	1 215	1 215	1 261	1 275	- 97	+ 60
	25 736	29 600	29 800	31 241	31 413	+ 4 064	+ 1 613
varav utgifter på driftbudgeten..........	23 118	25 655	25 655	27 577	27 640	+ 2 537	+ 1 985
investeringsanslag ................	3 071	3 586	3 586	4 014	4 023	+ 515	+ 437
förändring i anslagsbehållningar och disposition av rörliga krediter......	- 453	+ 100	+ 100	- 350	- 250	+ 553	- 350
tilläggsstater ....................	—	259	459	—	—	+ 459	- 459
	- 167	+ 220	+ 23	- 209	+ 254	+ 190	+ 231

rf*

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Såsom jag påpekat tidigare (bl. a. s. 19) är det sålunda redovisade budgetutfallet
inte realistiskt för något av budgetåren 1965/66 och 1966/67.
Sålunda har här beaktats varken effekten av lönehöjningar för de statsanställda
åren 1966 och 1967 eller de anslagsförändringar beträffande t. ex.
det militära försvaret och folkpensionerna som följer av prisutvecklingen.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas såsom

Bilaga	1:
Bilaga	2:
Bilaga	3:
Bilaga	//;
Bilaga	5:
Bilaga	6:
Bilaga	7:
Bilaga	8:
Bilaga	9:
Bilaga	10:

Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetulfallet
för budgetåret 1965/66.

Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 sedan
statsverkspropositionen.

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1966/67.

Specifikation av anslagsförändringar budgetåret 1966/67 i förhållande
till statsverkspropositionen.

Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1966/67.

Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1966/67.

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetårel
1966/67.

Reviderad nationalbudget för år 1966.

PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen.
Långtidsbudget för perioden 1966/67—1970/71.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t föreslår riksdagen att

I. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret
1966/67 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,
nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet:

Vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. m.............................. 5 000 000

Vissa byggnadsarbeten för statens skol- och
yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning
...................... 1 250 000

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 år 1966 51

Ecklesiastikdepartementet:

Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa

högskolor ............................. 52 500 000

Byggnadsarbeten vid specialskolan in. in..... 795 000

Försvarets fonder
Försvarets fastighetsfond:

Kasernbyggnaders delfond................. 63 700 000

Befästningars delfond..................... 234 100 000

Fonden för låneunderstöd

Socialdepartementet:

Lån till Föreningen Kronprinsessan Victorias

kustsanatorium för vissa byggnadsarbeten .. 600 000

Lån till anordnande av barnstugor.......... 1 300 000

II. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1966/67,

III. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1966/67,

IV. besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som
avses i 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, skall ingå i preliminär skatt för
budgetåret 1966/67 med 100 % av grundbeloppet,

V. godkänna min beräkning av driftbudgetens inkomster
för budgetåret 1966/67 enligt den vid detta protokoll fogade
specifikationen,

VI. godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater
för budgetåret 1966/67,

VII. på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen
svarande inkomsttiteln Lånemedel till 1 452 846 000
kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kung]. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Bo Josephson

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Innehåll

Reviderad finansplan 1966 ........................,............... 2

Den internationella ekonomiska politiken........................ 2

Konjunkturutvecklingen..................................... 2

Långtidsperspektiven........................................ 5

Konjunkturutvecklingen i Sverige .............................. 7

Samhällsekonomin på längre sikt................................ 13

Budgetutvecklingen ........................................... 18

Budgetläget 1965/66 och 1966/67 .............................. 18

Budgetutvecklingen på längre sikt............................ 20

Den ekonomiska politiken...................................... 26

Konjunkturpolitiken 1966 .................................... 27

Långsiktspolitiken .......................................... 32

Särskilda frågor................................................ 39

Beräkning av totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1965/66 och

1966/67 .................................................... 39

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67 .... 40

Beräkning av anlagsbehållningarnas utveckling.................. 41

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter.................... 42

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1965/66 och 1966/67 samt investeringsplan
för budgetåret 1966/67 ........................ 43

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67 .... 47

Hemställan..................................................... 50

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 1

Riksrevisionsverkets
approximativa beräkning
av budgetutfallet
för budgetåret 1965/66

Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

Bilaga 1

Till KONUNGEN I

I enlighet med föreskrifterna i den för riksrevisionsverket gällande instruktionen
får riksrevisionsverket härmed avgiva approximativ beräkning
rörande utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1965/66. Ämbetsverket har

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

även utfört en beräkning av utfallet av kapitalbudgeten för samma budgetår.

Vid beräkningen av driftbudgetutfallet har hänsyn tagits till de anslag,
som före den 4 april 1966 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt till
riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å tilläggsstat till
riksstaten för nu löpande budgetår. Beloppet av sålunda redan anvisade
eller äskade tilläggsstatsanslag å driftbudgeten uppgår till 363,70 miljoner
kronor (jfr riksdagens skrivelse den 16 december 1965, nr 397, samt propositionerna
nr 2, 48 och 105 till 1966 års riksdag).

Beräkningen — vilken såsom närmare framgår av det följande i likhet
med motsvarande beräkningar för föregående budgetår även avser förändringen
i beloppet av behållningar å reservationsanslag — grundar sig i huvudsak
på de inom riksrevisionsverket förda bokföringsmässiga sammanställningarna
av de olika huvudförvaltningarnas månatliga kassarapporter för
budgetårets åtta första månader samt på approximativa uppgifter avseende
budgetårets fyra sista månader från bl. a. samtliga huvudförvaltningar.

Av närslutna sammanställning över beräkningen av utfallet av driftbudgetens
inkomstsida (bilaga) framgår, att driftbudgetens inkomster beräknas
överstiga de i riksstaten uppförda med 1 257,12 miljoner kronor. För de inkomsttitlar,
som ingår i driftbudgetens allmäna del, den s. k. allmänna budgeten,
d. v. s. de inkomsttitlar som regleras mot budgetutjämningsfonden,
redovisas en nettomerinkomst å 1 270,42 miljoner kronor, medan inkomsterna
å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes komma
att understiga de ursprungligen beräknade med netto 13,30 miljoner kronor.
Inkomsterna på titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas
på sätt närmare framgår av ämbetsverkets skrivelse den 1 april
1966 angående förnyad inkomstberäkning för budgetåret 1966/67, komma
att överstiga det i riksstaten upptagna beloppet med 1 100 miljoner kronor,
medan riksstatens övriga inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa en nettomerinkomst
på 157,12 miljoner kronor.

Driftbudgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag kan, om
man bortser från uppkommande besparingar å reservationsanslag, beräknas
komma att utvisa en nettomerutgift å 34,79 miljoner kronor. De belopp,
som för de olika huvudtitlarna väntas komma att tagas i anspråk från
respektive överföras till budgetutjämningsfonden, angives i efterföljande
sammanställning.

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66 3

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna.............. — —

II. Justitiedepartementet...................... 14,32 —

III. Utrikesdepartementet...................... 10,10 —

IV. Försvarsdepartementet..................... 0,23 —

V. Socialdepartementet....................... — 89,04

VI. Kommunikationsdepartementet............. 10,52 —

VII. Finansdepartementet....................... 60,03 —

VIII. Ecklesiastikdepartementet.................. 77,98 —

IX. Jordbruksdepartementet.................... — 3,67

X. Handelsdepartementet..................... 6,57 —

XI. Inrikesdepartementet...................... 33,23 —

XII. Civildepartementet........................ — 44,79

XIII. Oförutsedda utgifter....................... — 0,96

XIV. Riksdagen och dess verk m. m............... 0,17 —

Säger 213,15 138,46

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden........................... 0,10 —

II. Riksgäldsfonden........................... — 40,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförlus ter.

.................................... — —

Säger 0,10 40,00

Summa 213,25 178,46

Nettomerutgift 34,79

I det följande lämnas en sammanställning över de anslag, som beräknas
komma att utvisa mera betydande merutgifter eller besparingar.

Anslag Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

II. E 3 Fångvårdsanstalterna: Avlöningar ...... 10 —

III. B 2 Förenta Nationerna .................. 11 —

IV. B 14 Armén: Mathållning .................. 7 —

IV. E 106 Familjebidrag........................ 10 —

IV. G 2 Täckning av beräknade merkostnader för

löner m. m....................... 30

V. B 7 Folkpensioner........................ 63

V. B 9 Bidrag till sjukförsäkringen ............ 10 —

V. D 1 Allmänna barnbidrag.................. 22 —

V. D 3 Bostadsrabatter...................... 19

V. D 4 Ersättning till barnavårdsnämnderna för

bidragsförskott och utfyllnadsbidrag .. 12

V. G 1 Statens mentalsjukhus: Avlöningar ...... 24

VII. D 3 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna,

m. m............................. 60 —

VIII. D 14 Bidrag till driften av grundskolor m. m. ..20 —

VIII. D 29 Statliga allmänna gymnasier m m.: Avlöningar
.......................... 43 —

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Anslag Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

VIII.	D	54 Bidrag till driften av centrala yrkesskolor	17	—
VIII.	D	55 Bidrag till driften av lokala yrkesskolor ..	21	—
VIII.	G	3 Studiebidrag m. m.....................	■-	43
XI.	B	3 Länsstyrelserna: Avlöningar............	—	11
XI.	C	14 Bidrag till erkända arbetslöshetskassor ..	10	—
XI.	E	7 Lokala polisorganisationer: Avlöningar....	12	—
XI.	E	13 Gottgörelse till polisdistrikten ..........	15	—
XII.	C	1 Personalpensionsförmåner m. m.........	8	—
XII.	D	3 Arbetsgivaravgift till den allmänna tilläggs-
		pensioneringen....................	34	—
XII.	D	9 Täckning av beräknade merkostnader för
		löner m. m.......................	—	89

Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden förutsattes på grund
av uppkommande brister å de till automobilskattemedlens specialbudget
hörande inkomsttitlarna efter avdrag av besparingar å anslag under specialbudgeten
komma att över anslaget till avsättning till statens automobilskattemedelsfond
påföras 9,84 miljoner kronor. Det enligt riksstaten och
tilläggsstaten beräknade överskottet å automobilskattemedlens specialbudget
58,21 miljoner kronor, väntas sålunda vid realiserandet av budgeten
komma att minska till 48,37 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å
driftbudgetens reservationsanslag. Denna beräkning har skett på samma sätt
som beräkningen av utgifterna å driftbudgetens övriga anslag. En sammanfattning
av den beräknade förändringen i beloppet av kvarstående behållningar
å reservationsanslag lämnas i efterföljande sammanställning.

Minskning (—)
resp.

Ökning ( + )
Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

III. Utrikesdepartementet.............................. —10

IV. Försvarsdepartementet............................... +60

V. Socialdepartementet................................ — 10

VI. Kommunikationsdepartementet....................... +60

VII. Finansdepartementet................................. +60

XI. Inrikesdepartementet................................ — 20

Övriga huvudtitlar ................................ — 10

Utgifter för statens kapitalfonder:

IV. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar................ — 80

+ 50 I

I den ordinarie riksstaten har beräknats ett saldo mellan inkomster och
utgifter (överskott) på 768,93 miljoner kronor. Enligt ovanstående beräkningar
skulle nämnda överskott komma att uppgå till (768,93 + 1 257,12

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budget utfallet 1965/66

+ 50,00 — 34,79 — 363,70 =) 1 677,56 miljoner kronor eller i runt tal
1 680 miljoner kronor. Av detta belopp beräknas 575 miljoner kronor skola
avsättas till budgetutjämningsfonden såsom kommunalskattemedel.

Resultatet av riksrevisionsverkets beräkning av utfallet av driftbudgeten
kan också, om man utgår från de totala inkomsterna och utgifterna enligt
riksstat och tilläggsstat, uttryckas på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat
har utgifterna upptagits till sammanlagt (26 629,62 + 363,70 =)
26 993,32 miljoner kronor. De faktiska utgifterna beräknas nu av riksrevisionsverket
komma att uppgå till 26 978,12 miljoner kronor. Då inkomsterna
beräknas till 28 655,68 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga
överskottet å driftbudgeten beräknas till avrundat 1 680 miljoner kronor.

Den av riksrevisionsverket verkställda beräkningen av utfallet av kapitalbudgeten
för budgetåret 1965/66 har utförts på liknande sätt som motsvarande
beräkning för driftbudgeten. Vid beräkningen har hänsyn tagits till
de anslag, som före den 4 april 1966 anvisats eller enligt före angivna tidpunkt
till riksdagen avlämnade propositioner är avsedda att anvisas å tillläggsstat
till riksstaten för nu löpande budgetår. Sammanlagda beloppet av
sålunda redan anvisade eller äskade tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten
uppgår till 116,61 miljoner kronor (jfr riksdagens skrivelse den 16 december
1965, nr 397, samt propositionerna nr 2 och 105 till 1966 års riksdag).

Anslagen till kapitalinvestering i statens kapitalfonder beräknas komma
att belastas med utgifter å sammanlagt 4 000 miljoner kronor, vilket överstiger
det för budgetåret 1965/66 anvisade beloppet med 298 miljoner kronor.
För finansieringen av dessa bruttoinvesteringar beräknas komma att
disponeras avskrdvningsmedel från riksstaten till ett belopp av 1 230 miljoner
kronor och av de olika kapitalfondernas driftinkomster avsatta avskrivningsmedel
till ett belopp av 1 020 miljoner kronor samt å fonderna tillgängliga
medel i övrigt av 200 miljoner kronor. Det nettotillskott av kapitalmedel,
som beräknas bli erforderligt för täckning av utgifterna å kapitalbudgeten,
uppgår alltså till 1 550 miljoner kronor.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråchefen Säfström,
varjämte avdelningsdirektören Jarder varit föredragande. Stockholm den 4
april 1966.

INGRID JARDER

Underdånigst
BERTIL EHNBOM

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida under

budgetåret 1965/66

		I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
		beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
		belopp		budgetut-	budgetut-
				jämnings-	jämnings-
				fonden	fonden
A. Egentliga statsinkomster	Tusental kronor
I. Skatter:
1. Skatt å inkomst, förmögenhet
och rörelse:
a)	Skatt å inkomst och för-
	mögenhet m. m., bevillning	It 200 000	12 300 000	—	1 100 000
b)	Kupongskatt, bevillning ..	9 000	9 800	—	800
c)	Utskiftningsskatt och er-
	sättningsskatt, bevillning .	1 000	1 000	—	—
d)	Skogsvårdsavgift^, bevill-
	ning...................	10 200	10 200	—	—
e)	Bevillningsavgifter för sär-
	skilda förmåner och rättig-
	heter, bevillning.........	3 000	3 500	—	500
f)	Arvsskatt och gåvoskatt,
	bevillning...............	155 000	160 000	—	5 000
g)	Lotterivinstslcatt, bevill-
	ning...................	no 000	110 000	—	—
h)	Stämpelskatt och stämpel-
	avgift, bevillning........	130 000	180 000	—	50 000
2. Automobilskattemedel:
a)	Fordonsskatt, bevillning ..	600 000	580 000	—	—
b)	Trafikomläggningsskatt,
	bevillning ..............	100 000	100 000	—	—
C)	Bensin- och brännolje-
	skatt, bevillning.........	1 525 000	1 530 000	—	—
3. Tullar och acciser:
a)	Tullmedel, bevillning.....	1 100 000	1 130 000	—	30 000
b)	Allmän varuskatt, bevill-
	ning...................	5 400 000	5 100 000	300 000	—
C)	Särskilda varuskatter, be-
	villning................	350 000	360 000	—	10 000
d)	Omsättningsskatt å motor-
	fordon, bevillning........	350 000	350 000	—	—
e)	Regleringsavgift och accis
	å fettvaror m. m., bevill-
	ning...................	5 000	100	4 900	—
f)	Tobaksskatt, bevillning .. .	1 200 000	1 200 000	—	—•
g)	Rusdrycksförsäljningsme-
	del av partihandelsbolag,
	bevillning...............	22 000	25 000	—	3 000
h)	Rusdrycksförsäljningsme-
	del av detaljhandelsbolag,
	bevillning...............	50 000	49 000	1 000	—
i)	Skatt é sprit, bevillning ...	1 500 000	1 600 000	~	100 000

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
j) Skatt å vin, bevillning----	145 000	145 000	_	_
k) Skatt å malt- och läske-
drycker, bevillning.......	250 000	250 000	—	—
1) Energiskatt, bevillning . . .	745 000	770 000	—	25 000
m) Särskild skatt å motor-
bränsle, bevillning........	—	26 000	—	26 000
Säger tör skatter	24 960 200	25 989 600	305 900	1 350 300
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Expeditionsavgifter........	40 000	40 000	—	—
2. Vattendomstolsavgifter ....	1 000	1 000	—	—
3. Inkomster vid fångvården ..	5 120	5 120	—	—
4. Inkomster vid flygtekniska
försöksanstalten...........	8 500	10 000	—	1 500
5. Bidrag till riksförsäkringsver-
ket och försäkringsrådet ....	4 000	4 800	—	800
6. Personalsjukpenningar m. m.	44 000	48 000	—	4 000
7. Inkomster vid statens vård-
anstalter för alkoholmissbru-
kare ....................	230	600	—	370
8. Inkomster vid centrala sjuk-
vårdsberedningen..........	15	15	—	—
9. Inkomster vid statens insti-
tut för folkhälsan..........	650	640	10	—
10. Inkomster vid statens häkte-
riologiska laboratorium.....	7 000	7 450	—	450
11. Inkomster vid statens rätts-
kemiska laboratorium......	1 200	900	300	—
12. Inkomster vid statens far-
macevtiska laboratorium ...	1 600	1 600	—	—
13. Inkomster vid statens men-
talsjukhus................	50 000	49 000	500	—
14. Inkomster vid Yilhelmsro
sjukhus..................	350	300	50	—
15. Inkomster vid karolinska
sjukhuset.................	56 000	64 000	—	8 000
16. Inkomster vid serafimerlasa-
rettet ....................	13 000	14 000	—	1 000
17. Inkomster vid väg- och vat-
tenbyggnadsverket, att lillfö-
ras automobilskattemedlen . ..	1 500	1 300	—	—
18. Förrättningsavgifter vid sta-
tens bilinspektion, alt tillföras
automobilskattemedlen......	6 000	7 600	—	—
19. Avgifter för registrering av
motorfordon..............	14 000	17 000	—	3 000
20. Försäljning av sjökort m. m.	1 000	1 400	—	400
21. Fyr- och båkmedel........	22 000	22 000	—	—
22. Lotspenningar............	15 000	16 500	—	1 500
23. Skeppsmätningsavgifter ....	650	600	50
24. Inkomster vid Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska
institut..................	9 800	8 800	1 000	'' -
25. Bidrag till statens bränsle-
kontrollerande verksamhet .	120	120	~

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
26. Inkomster vid länsarkitekts-
organisationen............	1 000	800	200	_
27. Inkomster vid statens geo-
tekniska institut...........	1 700	1 500	200	_
28. Inkomster av datamaskin-
drift vid statskontoret.....	2 000	500	1 500	_
29. Inkomst av myntning och
justering.................	22 000	20 000	2 000	_
30. Kontrollstämpelmedel......	2 200	2 500	—	300
31. Bidrag till bankinspektionen 32. Bidrag för revision av spar-	2 065	2 300	—	—
bankerna.................	600	604	—	4
33. Bidrag till försäkringsinspek-
tionen...................	1 532	1 596	_	_
34. Avgifter för granskning av
biograffilm...............	250	250	—	_
35. Inkomster vid tandläkarhög-
skolorna..................	725	900	_	175
36. Inkomster vid lantbruks-
nämnderna...............	1 600	1 800	_	200
37. Inkomster vid statens jord-
bruksnämnd..............	500	440	60	_
38. Inkomster vid statens cen-
trala frökontrollanstalt.....	4 500	4 000	500	_
39. Avgifter för växtskyddsin-
spektion m. m.............	1 000	1 000	—	__
40. Inkomster vid statens lant-
brukskemiska kontrollanstalt	300	325	_	25
41. Inkomster vid statens ma-
skinprovningar............	350	420	—	70
42. Avgifter vid köttbesiktning . 43. Inkomster vid statens veteri-	4 900	5 500	—	600
närmedicinska anstalt......	2 500	2 500	_	_
44. Inkomster vid veterinärhög-
skolan...................	1 000	1 000	_	_
45. Inkomster vid lantmäterivä-
sendet...................	25 000	27 000	_	2 000
46. Inkomster vid rikets allmän-
na kartverk...............	4 500	5 000	—	500
47. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverkningen . 48. Inkomster vid Sveriges geo-	75	80	—	5
logiska undersökning....... 49. Inkomster vid statens prov-	800	600	200	—
ningsanstalt..............	4 900	4 900	—	_
50. Inkomster vid statens skepps-
provningsanstalt..........	1 900	2 400	—	500
51. Inkomster vid statens insti-
tut för konsumentfrågor ....	500	500	—	—
52. Inkomster vid patent- och registreringsväsendet....... 53. Avgifter för registrering i	20 500	22 200	—	1 700
förenings- m. fl. register ....	585	700	—	115
54. Inkomster av statens gruv-
egendom.................	4 800	6 500	—	1 700

Bil. 1: Riksrevisionsverket: Budgetutfallet 1965/66

	I riksstaten	Beräknat	Brist att	Merinkomst
	beräknat	utfall	ersättas av	att tillföras
	belopp		budgetut-	budgetut-
			jämnings-	jämnings-
			fonden	fonden
	Tusental kronor
55. Bidrag till kostnader för polis-
och domstolsväsendet m. m.	360 000	375 000	—	15 000
56. Exekutionsavgifter ........	5 000	7 000	—	2 000
Säger för uppbörd i statens verksam-
het	782 017	823 060	6 570	45 914
III. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel..............	46 000	44 000	2 000	—
2. Totalisatormedel.........	85 000	82 000	3 000	—
3. Tipsmedel...............	135 000	133 000	2 000	—
4. Lotterimedel.............	135 000	132 000	3 000	—
5. Övriga diverse inkomster ..	30 000	75 000	—	45 000
Säger för diverse inkomster	431 000	466 000	10 000	45 000
Säger för egentliga statsinkomster	26 173 217	27 278 660	322 470	1 441 214
B. Inkomster av statens kapitalfonder
I. Statens affärsverksfonder:
1. Postverket, bevillning ....	5 000	19 000	—	14 000
2. Televerket ..............	20 000	124 000	—	104 000
3. Statens järnvägar........	60 000	79 000	—	19 000
4. Statens vattenfallsverk ...	300 000	310 000	—	10 000
5. Domänverket ...........	35 000	30 000	5 000	—
Säger för statens affärsverksfonder	420 000	562 000	5 000	147 000
II. Riksbanksfonden...........	100 000	100 000	—	—
III. Statens allmänna fastighets-
fond.......................	46 674	50 165	—	3 491
IV. Försvarets fonder:
1. Försvarets fastighetsfond ..	45 004	44 856	148	—-
2. Försvarets fabriksfond ....	5 100	5 100	—	—
Säger för försvarets fonder	50 104	49 956	148	—
V. Statens utlåningsfonder......	397 374	396 900	474	—
VI. Fonden för låneunderstöd ....	10 401	12 600	—	2 199
VII. Fonden för statens aktier ....	85 000	85 000	—	—
VIII. Statens pensionsfonder......	77 774	78 200	—	426
IX. Diverse kapitalfonder:
1. Fonden för kreditgivning
till utlandet.............	17 010	17 000	10	—
2. Övriga diverse kapitalfon-
der.....................	21 000	25 200	—	4 200
Säger för diverse kapitalfonder	38 010	42 200	10	4 200
Säger för inkomster av statens kapi-
talfonder.........................	1 225 337	1 377 021	5 632	157 316
Tillsammans	27 398 554	28 655 681	328102	1 598 530

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 2

Förändringar i riksstatsförslaget
för budgetåret 1966/67
sedan statsverkspropositionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

Bilaga 2

FÖRÄNDRINGAR I RIKSSTATSFÖRSLAGET
I FÖRHÅLLANDE

TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Totalbudgeten för

Inkomster

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	ändringar	Milj. kr.
	Milj. kr.	Milj. kr.
A. Skatter, avgifter, m. m.:
I. Skatter........................	26 979,2	+	700,0	27 679,2
II. Uppbörd i statens verksamhet ....	708,1		—	708,1
III. Diverse inkomster ..............	449,0		—	449,0
Säger	28 136,3	+	700,0	28 836,3
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ........	709,0	—	49,0	660,0
II. Riksbanksfonden................	150,0		—	150,0
III. Statens allmänna fastighetsfond ..	48,5		—	48,5
IV. Försvarets fonder ..............	56,5		—	56,5
V. Statens utlåningsfonder..........	429,8		—	429,8
VI. Fonden för låneunderstöd........	9,3		—	9,3
VII. Fonden för statens aktier ........	115,0	—	30,0	85,0
VIII. Statens pensionsfonder ..........	78,4		—	78,4
IX. Diverse kapitalfonder............	38,5		—	38,5
Säger	1 635,0	—	79,0	1 556,0
C. Övrig finansiering:
I. Avskrivningar och övriga kapital-
medel inom kapitalfonderna:
Statens affärsverksfonder ......	907,0	+	15,0	922,0
Övriga kapitalfonder..........	170,3	—	3,4	166,9
II. Övrig kapitalåterbetalning........	183,4	+	2,6	185,9
Säger	1 260,7	+	14,2	1 274,9
Summa	31 032,1	+	635,2	31 667,2
Underskott..........................	208,8	—	208,8	—
Summa kr.	31 240,9	+	426,3	31 667,2

Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1966/67

Utgifter

Statsverks- Senare Summa

propositionen ändringar Milj. kr.

Milj. kr. Milj. kr.

A. Utgiftsanslag:

I.	Kungl. hov- och slottsstaterna ....	6,0		—	6,0
II.	Justitiedepartementet............	1 019,9		—	1 019,9
III.	Utrikesdepartementet............	282,0	+	5,9	287,9
IV.	Försvarsdepartementet ..........	4 814,9		—	4 814,9
V.	Socialdepartementet ............	8 862,1	+ 101,8	8 963,9
VI.	Kommunikationsdepartementet....	3 614,6		—	3 614,6
VII.	Finansdepartementet ............	1 672,9	+	0,3	1 673,2
VIII.	Ecklesiastikdepartementet........	4 649,7	+	2,7	4 652,4
IX.	Jordbruksdepartementet..........	728,0	+	1,0	729,0
X.	Handelsdepartementet ..........	735,9	+	0,3	736,2
XI.	Inrikesdepartementet............	3 205,4	+	0,7	3 206,0
XII.	Civildepartementet..............	1 065,1		—	1 065,1
XIII.	Oförutsedda utgifter ............	1,0		—	1,0
XIV.	Riksdagen och dess verk m. m.....	43,5		—	43,5
XV.	Riksgäldsfonden ................	890,0	—	40,0	850,0
	Säger	31 590,9	+	72,6	31 663,5
B. Beräknad övrig medelsförbrukning:
I.	Ökning av anslagsbehållningar ....	— 350,0		—	— 350,0
II. ökad disposition av rörliga krediter.	—	+ 100,0	100,0
	Säger	— 350,0	+ 100,0	— 250,0
Överskott ............................	—	+ 253,8	253,8

Summa kr. 31 240,9

+ 426,3

31 667,2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Driftbudgeten för

Inkomster

A. Skatter, avgifter, m. m. :

I. Skatter........................

II. Uppbörd i statens verksamhet ....

III. Diverse inkomster ..............

Säger

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder........

II. Riksbanksfonden................

III. Statens allmänna fastighetsfond ..

IV. Försvarets fonder ..............

V. Statens utlåningsfonder..........

VI. Fonden för låneunderstöd........

VII. Fonden för statens aktier ........

VIII. Statens pensionsfonder ..........

IX. Diverse kapitalfonder............

Säger

Statsverks-	Senare	Summa
propositionen Milj. kr.	ändringar Milj. kr.	Milj. kr.
26 979,2	+ 700,0	27 679,2
708,1	—	708,1
449,0	—	449,0
28 136,3	+ 700,0	28 836,3
709,0	— 49,0	660,0
150,0	—	150,0
48,5	—	48,5
56,5	—	56,5
429,8	—	429,8
9,3	—	9,3
115,0	— 30,0	85,0
78,4	—	78,4
38,5	—	38,5
1 635,0	— 79,0	1 556,0

Summa inkomster på driftbudgeten 29 771,4

Återföring från budgetutjämningsfonden av

kommunalskattemedel.............. 75,0

+ 621,0 30 392,4

— 75,0 —

Summa kr. 29 846,4

+ 546,0

30 392,4

Bil. 2: Förändringar i riksstatsförslaget

budgetåret 1966/67

Utgifter

	Statsverks-	Senare	Summa
	propositionen	ändringar	Milj. kr.
	Milj. kr.	Milj. kr.
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna ....	6,0		—	6,0
II. Justitiedepartementet ..........	948,3		—	948,3
III. Utrikesdepartementet............	280,8	+	0,9	281,7
IV. Försvarsdepartementet..........	4 410,0		—	4 410,0
V. Socialdepartementet ............	8 730,6	+	98,7	8 829,2
VI. Kommunikationsdepartementet ..	2 434,9		—	2 434,9
VII. Finansdepartementet............	1 550,9	+	0,3	1 551,2
VIII. Ecklesiastikdepartementet........	4 156,6	+	1,1	4 157,6
IX. Jordbruksdepartementet ........	711,1	+	1,0	712,1
X. Handelsdepartementet ..........	287,8	+	0,3	288,1
XI. Inrikesdepartementet............	2 050,4	+	0,7	2 051,0
XII. Civildepartementet..............	1 065,1		—	1 065,1
XIII. Oförutsedda utgifter ............	1,0		—	1,0
XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....	43,5		—	43,5
Säger	26 676,8	+	102,9	26 779,6
B. Utgifter för statens kapitalfonder:				10,5
I. Luftfartsfonden ................	10,5		—
II. Riksgäldsfonden................ III. Avskrivning av nya kapitalinveste-	890,0	—	40,0	850,0
ringar ........................	1 292,0	+	2,6	1 294,6

IV. Avskrivning av oreglerade kapital-				1,0
medelsförluster ................	1,0		—
Säger	2 193,5	—	37,4	2 156,1
Summa utgifter på driftbudgeten	28 870,2	+	65,5	28 935,7
Beräknat överskott på statsregleringen:
överskott av inkomster ............	901,1	+	255,5	1 156,6
Ralanserade kommunalskattemedel .. Avsättning till budgetutjämningsfonden	75,0		75,0 300,0	300,0
av kommunalskattemedel ........	—	+
Säger	976,1	+	480,5	1 456,6
Summa kr.	29 846,4	+	546,0	30 392,4

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Lånemedel

Statsverks- Senare
propositionen ändringar
Milj. kr. Milj. kr.

1 460,0 — 7,1

Kapitalsumma

Milj. kr.

1 452,8

Summa kr. 1 460,0

7,1

1 452,8

Bil. 2: Förändringar i riks stats förslaget

budgeten

	Statsverks- Senare propositionen ändringar Milj. kr. Milj. kr.	Summa Milj. kr.
I. Statens affärsverksfonder:
Postverkets fond..................	3,4	—	3,4
Televerkets fond..................	182,7	— 10,0	172,7
Statens järnvägars fond............	126,4	— 5,0	121,4
Statens vattenfallsverks fond........	32,7	—	32,7
Domänverkets fond................	3,3	—	3,3
II. Luftfartsfonden ....................	19,8	—	19,8
III. Statens allmänna fastighetsfond........	122,6	+ ro ©	124,6
IV. Försvarets fonder:
Försvarets fastighetsfond ..........	58,1	—	58,1
Försvarets fabriksfond ............	23,3	—	23,3
V. Statens utlåningsfonder ..............	790,0	—	790,0
VI. Fonden för låneunderstöd ............	212,2	+ 3,4	215,6
VIII. Fonden för förlag till statsverket ......	33,7	+ 5,0	38,7
IX. Diverse kapitalfonder: Väg- och vattenbyggnadsverkets för-
rådsfond ........................	5,2	—	5,2
Sjöfartsverkets fond................	12,8	—	12,8
Statens datamaskinfond............	10,0	—	10,0
Jordfonden ......................	5,0	—	5,0
Förrådsfonden för ekonomisk försvars-
beredskap........................	3,2	—	3,2
Säger	1 644,3	— 4,6	1 639,8
Avgår kapitalåterbetalning: Avsättning till fonden för oreglerade kapital-
medelsförluster........................	1,0	—	1,0
övrig kapitalåterbetalning ..............	183,4	+ 2,6	185,9

Säger	184,4	+ 2,6	186,9
Summa kr.	1 460,0	- 7,1	1 452,8

MARCUS BOKTK. STHLM IH6 660304

Bilaga 3

Specifikation av
inkomsterna på driftbudgeten
för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

Bilaga 3

Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1966/67

A. Skatter, avgifter, m. m.

I. Skatter:

1. Skatt på inkomst, förmögenhet
och rörelse:

a) Skatt på inkomst och för mögenhet

m. m., bevillning
................. 12400 000 000

b) Kupongskatt, bevillning 9 000 000

c) Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt, bevillning
................. 1 000 000

d) Skogsvårdsavgift^, bevillning
.............. 10 200 000

e) Bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och
rättigheter, bevillning .. 4 000 000

f) Arvsskatt och gåvoskatt,

bevillning............ 170 000 000

g) Lotterivinstskatt, bevillning
................. 100 000 000

h) Stämpelskatt och

stämpelavgift, bevillning
................ 190 000 000 12 884 200 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning 620 000 000

b) Trafikomläggningsskatt,

bevillning............ 110 000 000

c) Bensin- och brännolje skatt,

bevillning....... 1 645 000 000 2 375 000 000

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning .. 1 130 000 000

b) Allmän varuskatt, bevillning
.............. 5 800 000 000

c) Särskilda varuskatter,

bevillning............ 390 000 000

d) Omsättningsskatt på

motorfordon, bevillning. 530 000 000

e) Begleringsavgift och accis
på fettvaror m. m.,

bevillning............ 1 000 000

1 liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 125. Bilaga 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

f) Tobaksskatt, bevillning

g) Rusdrycksförsäljnings medel

av partihandelsbolag,
bevillning......

h) Rusdrycksförsäljnings medel

av detaljhandelsbolag,
bevillning......

i) Skatt på sprit, bevillning

j) Skatt på vin, bevillning .

k) Skatt på malt- och läskedrycker,
bevillning ....

l) Energiskatt, bevillning .
m) Särskild skatt på motorbränslen,
bevillning....

1 260 000 000

24 000 000

50 000 000
1 800 000 000
165 000 000

270 000 000
800 000 000

200 000 000 12 420 000 000 27 679 200 000

IL Uppbörd i statens verksamhet:

1. Expeditionsavgifter ................ 40 000 000

2. Bidrag till kostnader för polis- och domstolsväsendet
m. m.................... 260 000 000

3. Vattendomstolsavgifter............... 1 000 000

4. Inkomster vid kriminalvården.......... 5 200 000

5. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten
................................. 8 500 000

6. Bidrag till riksförsäkringsverket och för säkringsrådet.

....................... 4 000 000

7. Personalsjukpenningar m. m........... 51 000 000

8. Inkomster vid statens vårdanstalter för

alkoholmissbrukare................... 250 000

9. Inkomster vid centrala sjukvårdsberedningen
.............................. 25 000

10. Inkomster vid statens institut för folkhälsan
................................. 660 000

11. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium.
.......................... 15 000 000

12. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium
............................ 1 300 000

13. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium
............................ 1 600 000

14. Inkomster vid statens mentalsjukhus ... 25 000 000

15. Inkomster vid Vilhelmsro sjukhus...... 175 000

16. Inkomster vid karolinska sjukhuset..... 68 000 000

17. Inkomster vid serafimerlasarettet....... 13 100 000

18. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,
att tillföras automobilskattemedlen . 1 500 000

19. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion,
att tillföras automobilskattemedlen ... 7 500 000

20. Avgifter för registrering av motorfordon 19 000 000

21. Försäljning av sjökort m. m............ 1 300 000

22. Fyr- och båkmedel................... 22 000 000

23. Lotspenningar....................... 19 200 000

24. Skeppsmätningsavgifter............... 600 000

Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

25. Inkomster vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut.............. 9 000 000

26. Bidrag till statens bränslekontrollerande

verksamhet.......................... 120 000

27. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen 900 000

28. Inkomster vid statens geotekniska institut 1 700 000

29. Inkomst av myntning och justering..... 22 000 000

30. Kontrollstämpelmedel................. 2 500 000

31. Bidrag till bankinspektionen........... 2 370 000

32. Bidrag för revision av sparbankerna .... 625 000

33. Bidrag till försäkringsinspektionen...... 1 601 000

34. Avgifter för granskning av biograffilm.. 260 000

35. Inkomster vid tandläkarhögskolorna____ 900 000

36. Inkomster vid lantbruksnämnderna..... 1 700 000

37. Inkomster vid statens jordbruksnämnd . 600 000

38. Inkomster vid statens centrala frökon trollanstalt.

......................... 4 000 000

39. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m. 1 000 000

40. Inkomster vid statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt....................... 325 000

41. Inkomster vid statens maskinprovningar 350 000

42. Avgifter vid köttbesiktning............ 5 900 000

43. Inkomster vid statens veterinärmedicinska
anstalt........................ 2 400 000

44. Inkomster vid veterinärhögskolan...... 1 025 000

45. Inkomster vid statens hingstdepå och stuteri
.............................. 708 000

46. Inkomster vid lantmäteriväsendet...... 29 200 000

47. Inkomster vid rikets allmänna kartverk . 4 800 000

48. Avgifter för statskontroll av krigsmateriel tillverkningen.

....................... 80 000

49. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning
............................. 1 200 000

50. Inkomster vid statens provningsanstalt.. 5 200 000

51. Inkomster vid statens skeppsprovnings anstalt.

............................. 2 500 000

52. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor
........................ 1 000 000

53. Inkomster vid patent- och registrerings väsendet.

........................... 25 500 000

54. Avgifter för registrering i förenings- m. fl.

55. Inkomster av statens gruvegendom..... 6 000 000

56. Exekutionsavgifter.................. 6 000 000 708 124 000

III. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.......................... 44 000 000

2. Totalisatormedel..................... 85 000 000

3. Tipsmedel........................... 135 000 000

4. Lotterimedel......................... 135 000 000

5. Övriga diverse inkomster.............. 50 000 000 449 000 000

28836324000

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens affärsverks fonder:

1. Postverket, bevillning................. 35 000 000

2. Televerket........................... 170 000 000

3. Statens järnvägar.................... 115 000 000

4. Statens vattenfallsverk................ 310 000 000

5. Domänverket........................ 30 000 000

II. Riksbanksfonden..................

III. Statens allmänna fastighets fond:

1. Slottsbyggnadernas delfond

2. Kriminalvårdsstyrelsens »

3. Beskickningsfastigheternas »

4. Medicinalstyrelsens »

5. Karolinska sjukhusets »

6. Akademiska sjukhusets »

7. Byggnadsstyrelsens »

8. Generaltullstyrelsens »

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond.............. 50 020 000

2. Försvarets fabriksfond................ 6 500 000

V. Statens utlånings fonder :

1. Utrikesförvaltningens lånefond......... 65 000

2. Biståndsförvaltningens lånefond........ 1 000

3. Värnpliktslånefonden................ 1 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby........................... 2 000

5. Statens bosättningslånefond........... 4 000 000

6. Vattenkraftslånefonden............... 300 000

7. Luftfartslånefonden................... 900 000

8. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten
............................... 1 550 000

9. Tullverkets båtlånefond............... 1 000

10. Statens lånefond för universitetsstudier . 600 000

11. Allmänna studielånefonden............ 800 000

12. Lånefonden för inventarier i studentbostäder
............................... 600 000

13. Lånefonden för studentkårlokaler .... 1 000

14. Jordbrukets lagerhusfond.............. 375 000

15. Jordbrukets maskinlånefond........... 1 300 000

16. Statens sekundärlånefond för jordbrukare 45 000

17. Fonden för supplementär jordbrukskredit 10 000

18. Kraftledningslånefonden.............. 200 000

19. Elektrifieringslånefonden.............. 1 000

20. Egnahemslånefonden................. 3 000 000

21. Arrendelånefonden................... 1 000

22. Arbetarsmåbrukslånefonden.......... 1 000

23. Kronotorparnas inventarielånefond..... 1 000

1 000
4 995 000
2 205 000
7 575 000
2 100 000
1 247 000
30 106 000
300 000

660 000 000
150 000 000

48 529 000

56 520000

Bil. 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten

24. Statens avdikningslånefond............ 2 000 000

25. Täckdikningslånefonden............... 1 000

26. Bevattningslånefonden................ 1 000

27. Fiskerilånefonden..................... 750 000

28. Statens fiskredskapslånefond........... 1 000

29. Lånefonden till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m......... 100 000

30. Skogsväglånefonden.................. 35 000

31. Statens skogslånefond................. 1 000

32. Lånefonden för insamling av skogsfrö ... 30 000

33. Statens hantverks- och industrilånefond . 8 200 000

34. Statens sekundärlånefond för rederinäringen
.............................. 75 000

35. Lånefonden för bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer---- 2 410 000

36. Lånefonden för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen........... 3 000

37. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden................ 90 000

38. Lånefonden för bostadsbyggande....... 400 000 000

39. Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrien................... 850 000

40. Lånefonden för allmänna samlingslokaler 1 500 000 429 802 000

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Statskontorets delfond...... 6 000 000

2. Lantbruksstyrelsens » 1 000

3. Arbetsmarknadsstyrelsens » ...... 1 000 000

4. Bostadsstyrelsens » 285 000

5. Riksbankens » 600 000

6. Riksgäldskontorets » ...... 1 365 000 9 251 000

VII. Fonden för statens aktier................. 85 000 000

VIII. Stålens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden.............. 59 000 000

2. Civila tjänstepensionsfonden........... 1 800 000

3. Militära tjänstepensionsfonden......... 200 000

4. Allmänna familjepensionsfonden........ 5 400 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond ... 12 000 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 36 000 78 436 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet ... 12 500 000

2. Övriga diverse kapitalfonder........... 26 000 000_38 500 000

1556038000

Summa kr. 30392362000

MARCUS BOKTR. STHLM 1566 660306

Bilaga 4

Specifikation
av anslagsförändringar
budgetåret 1966/67
i förhållande

till statsverkspropositionen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Bilaga 4

Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen för budgetåret 1966/67

Tusental kronor

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats-	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring ökning (+) Minskning (—)
	proposi- tionen	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
DRIFTBUDGETEN A. Egentliga statsutgifter III. Utrikesdepartementet Bidrag till internationella institutet för freds- och konfliktforskning ........		76	900	+	900
Summa	—		900	+	900
IV. Försvarsdepartementet Rationaliseringsförsök, reservationsanslag	2 000	no	2 000
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., för-slagsanslag .......................;	334 000	»	333 000		1000
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., för-slagsanslag ........................	131 500	»	132 500	+	1 000
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl., för-slagsanslag ........................	165 500	»	165 500
Militärområdesstaber: Avlöningar, förslagsanslag ..........	20 000	»	19 000		1 000
Omkostnader, förslagsanslag ........	7 400	»	7 100	—	300
Försvarets intendenturverks anstalter: Avlöningar, förslagsanslag ..........	5 360	»	4 850		510
Arméförvaltningens anstalter: Avlöningar, förslagsanslag ..........	10 960	»	11 125	+	165
Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar, förslagsanslag ..........	450	»	800	+	350
Omkostnader, förslagsanslag ........	20	»	40	+	20
Ersättning till försvarets fastighetsfond: Kasernbyggnaders delfond, förslagsan-slag ..............................	165 108	32	165 108
Befästningars delfond, förslagsanslag . .	78 621	»	78 621		—
Försvarets forskningsanstalts delfond, förslagsanslag......................	3 863	*	3 863
Vissa signalförbindelser Lm. in., reserva-tionsanslag ........................	29 692	no	30 967	+	1 275
Summa	954 474		954 474		—

1 Bihang till riksdagens protokoll 19GG. 1 samt. Nr 125. Bilaga 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring ökning (+) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
V. Socialdepartementet Folkpensioner, förslagsanslag ..........	4 790 000	59	4 880 000	+	90 000
Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag	455 000	113	455 000		—
Bidrag till anordnande av barnstugor, reservationsanslag..................	14 000	54	14 000		_
Bidrag till driften av barnstugor, förslags-anslag ............................	24 000	54	24 000		_
Statens institut för folkhälsan: Avlöningar, förslagsanslag ..........	4 800	62	4 895	+	95
Omkostnader, förslagsanslag ........	1860	»	1 864	+	4
Arbetsmedicinska institutet: Avlöningar, förslagsanslag...........	2 700	»	2 800	+	100
Omkostnader, förslagsanslag.........	800	»	780	—	20
Statens mentalsjukhus: Avlöningar, förslagsanslag...........	174 000	64	180 000	+	6 000
Omkostnader, förslagsanslag.........	46 300	»	48 000	+	1 700
Bidrag till landstingens mentalsjukvård: Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m., reservationsanslag	l 3fi0 OOO	»	25 000
Bidrag till driften av kliniker för psy-kiskt sjuka m. m., förslagsanslag...... Kostnader för mentalsjukvårdsberedning-en, förslagsanslag ..................	3 450	» »	335 000 3 600	+	150
Utbildning av mentalsjukvårdspersonal: Avlöningar, förslagsanslag...........	5 200	»	5 300	*4“	100
Omkostnader, förslagsanslag.........	500	»	530	+	30
Bidrag till driften av vissa mentalsjukhus, förslagsanslag......................	11 500	»	11500		_
Bidrag till mentalsjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö, förslagsanslag . .	125 000	»	125 000		_
Statens skol- och yrkeshem på Salbohed: Avlöningar, förslagsanslag...........	557	»	560	+	3
Omkostnader, förslagsanslag.........	143	»	144	+	1
Statens skol- och yrkeshem i Laxå: Avlöningar, förslagsanslag...........	442	»	442		—
Omkostnader, förslagsanslag.........	100	»	100		—
Bidrag till driften av särskolor för psy-kiskt efterblivna, förslagsanslag......	20 300	»	20 300		_
Bidrag till driften av vårdanstalter för psykiskt efterblivna, förslagsanslag ..	12 500	»	13 000	+	500
Vilhelmsro sjukhus: Avlöningar, förslagsanslag...........	1 873	»	1 873		—
Omkostnader, förslagsanslag.........	419	»	419		—
Bidrag till driften av anstalter för psy-kopatiska och nervösa barn m. m., för-slagsanslag ........................	1 100	»	1 100		_
Summa	6 056 544		6 155 207	+	98 663

Bil. 4; Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

''Vnslagsrubrik	Beräknat	Slutligt förslag i	Förändring
	belopp i	senare proposition	ökning ( + )
	stats-	eller skrivelse	Minskning (—)
	verks-
	Proposi-	Anslags-
proposi-
	tionen	tionens eller skrivel- sens nummer	belopp
VI. Kommunikationsdepartementet
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Avlöningar, förslagsanslag...........	\| 21596	51	18 672		—
Omkostnader, förslagsanslag.........	2 924		—
Summa	21 596		21 596		—
VII. Finansdepartementet Statskontoret:
Avlöningar, förslagsanslag...........	11270	68	11 270		—
Omkostnader, förslagsanslag......... Bidrag till ett institut för storhushållens	1 823	»	1928	+	105
rationalisering ....................	—	72	200	+	200
Summa	13 093		13 398	+	305
VIII. Ecklesiastikdepartementet Bidrag till de svenska utlandsförsamling-
arna..............................	—	34	75	+	75
Främjande av nordiskt-kulturellt samar-	]			)
bete, reservationsanslag..............	[ 1 757	65	1 591	+	334
Nordiska kulturfonden, reservationsanslag Pedagogiskt utvecklingsarbete, reserva-	J		500	1
tionsanslag........................ Bidrag till driften av folkhögskolor, för-	3 510	41	3 610	+	100
slagsanslag........................	37 085	42	37 085		—
Bidrag till arvoden åt skolläkare vid folk-högskolor, förslagsanslag............ Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhög-	49	*	49		—
skolor, reservationsanslag............ Socialhögskolan i Örebro:	5 000	»	5 000		—
Avlöningar, förslagsanslag...........	—	50	218	+	218
Omkostnader, förslagsanslag......... Inredning och utrustning av lokaler vid	—	»	102	+	102
universitet, högskolor m. m., reserva-tionsanslag ........................	45 500	104	45 500
Gymnastik- och idrottshögskolan i Stock-
holm: Avlöningar, förslagsanslag...........	2 075	50	1 622		453
Omkostnader, förslagsanslag.........	411	»	361	—	50
Materiel, böcker m.m., reservationsanslag Gymnastik-och idrottshögskolan i Örebro:	253	»	132	—	121
Avlöningar, förslagsanslag...........	—	»	472	+	472
Omkostnader, förslagsanslag.........	—	»	63	+	63
Materiel, böcker m.m., reservationsanslag Institutet för arbetsmarknadsfrågor:	—	»	119	+	119
Avlöningar, förslagsanslag...........	—	52	154	+	154
Omkostnader, förslagsanslag.........	—	»	70	+	70
Summa	95 640		96 723	+	1 083

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring ökning (+) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
IX. Jordbruksdepartementet Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, förslagsanslag..............	160 000	47	167 000	+	7 000
Särskilt stöd åt det mindre jordbruket, förslagsanslag .....................	92 000	»	86 000	—	6 000
Summa	252 000		253 000	+	1 000
X. Handelsdepartementet Kommerskollegium: Avlöningar, förslagsanslag...........	4 563	28	4 849	+	286
Omkostnader, förslagsanslag.........	385	»	384	—	1
Summa	4 948		5 233	+	285
XI. Inrikesdepartementet F ögderiorganisationen: Avlöningar, förslagsanslag...........	44 500	66	44 260		240
Omkostnader, förslagsanslag.........	3 500	>	4 700	+	1 200
Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag...........	14 800	52	14 822	+	22
Omkostnader, förslagsanslag.........	4 500	»	4 460	—	40
Arbetsförmedlingen: Avlöningar, förslagsanslag...........	72 500	»	72 240		260
Omkostnader, förslagsanslag.........	19 000	»	18 970	—	30
Allmänna beredskapsarbeten m. m., reser-vationsanslag ......................	400 000	»	400 000		_
Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl., reservationsan-slag ..............................	155 000	»	155 000
Förläggningsbyggnader m. m., förslagsan-slag ..............................	26 000	»	26 000		_
Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet, reservationsanslag..	1	»	1		_
Omskolning m. m„ förslagsanslag ......	180 000	»	180 000		—
Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade, förslagsanslag ........	3 000	»	3 000		_
Bidrag till driften av verkstäder för han-dikappade, förslagsanslag............	18 000	»	18 000		—
Summa	940 801		941 453	+	652
Summa förändringar av egentliga statsutgifter				+ 102 888

Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats- verks- proposi- tionen	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring ökning ( + ) Minskning (—)
	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
B. Utgifter för statens kapitalfonder Underskott på riksgäldsfonden ........	890 000		850 000	— 40 000
Avskrivning av nya kapitalinvesteringar	1 291 954	125	1 294 599	+ 2 645
Summa förändringar av utgifter för statens kapitalfonder Summa förändringar på driftbudgeten KAPITALBUDGETEN Statens allmänna fastighetsfond Socialdepartementet: Vissa byggnadsarbeten vid statens men-talsjukhus m. m....................	10 000	64	10 000	— 37 355 + 65 533
Vissa byggnadsarbeten för statens skol-och yrkeshem för barn med komplice-rad utvecklingshämning............	_	»	2 500	+ 2 500
Summa	10 000		12 500	+ 2 500
Ecklesiastikdepartementet: Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa högskolor....................	105 000	104	105 000
Byggnadsarbeten vid specialskolan m. ..............................	—	»	1 590	+ 1 590
Summa	105 000		106 590	+ 1590
Summa utgiftsförändringar under statens allmänna fastighetsfond Försvarets fonder Byggnadsarbeten för gemensamma än-damål ............................	24 900	108	24 900	+ 4 090
Markförvärv för övningsfält ........	13 700	26	13 700	—
Flyttning av Stockholms örlogsbas (Möskövarvet) ....................	44 000	108	44 000	—
Summa Summa utgiftsförändringar under försvarets fonder	82 600		82 600	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 4: Anslagsförändringar i förhållande till statsverkspropositionen

Anslagsrubrik	Beräknat belopp i stats-	Slutligt förslag i senare proposition eller skrivelse	Förändring Ökning (+) Minskning (—)
	proposi- tionen	Proposi- tionens eller skrivel- sens nummer	Anslags- belopp
Fonden för låneunderstöd Socialdepartementet: Lån till Föreningen Kronprinsessan Vic-torias kustsanatorium för vissa bygg-nadsarbeten ......................		64	600	+ 600
Lån till anordnande av barnstugor ....	10 000	54	10 000	—
Summa	10 000		10 600	+ 600
Summa utgiftsförändringar under fonden för låneunderstöd Fonden för förlag till statsverket Utrikesdepartementet: Utförande av beskickningsanläggningar i Moskva och Stockholm............		75	5 000	+ 600 + 5 000
Summa utgiftsförändringar under fonden för förlag till statsverket Summa utgiftsförändringar på kapitalbudgeten				+ 5 000 + 9 690

MARCUS 80KTR. STHIM 1966 660306

Bilaga 5

Förslag

till investeringsplan
och

investeringsstater
för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Bilaga 5

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1966/67 1

I. Statens affärsverksfonder:

Postverkets fond ................

Televerkets fond ................

Statens järnvägars fond ..........

Statens vattenfallsverks fond......

Domänverkets fond..............

3 399 000
172 700 000

121 400 000

32 700 000

3 334 000

333 533 000

II. Luftfartsfonden....................

III. Statens allmänna fastighetsfond......

IV. Försvarets fonder:

Försvarets fastighetsfond..........

Försvarets fabriksfond............

58 122 000

23 299 000

19,764 000
124 596 000

81 421 000

V. Statens utlåningsfonder ............

VI. Fonden för låneunderstöd ..........

VIII. Fonden för förlag till statsverket......

IX. Diverse kapitalfonder:

Väg- och vattenbyggnadsverkets för-

rådsfond........................

Sjöfartsverkets fond..............

Statens datamaskinfond ..........

Jordfonden......................

Förrådsfonden för ekonomisk försvars-beredskap ......................

5 180 000

12 784 000

10 000 000

5 000 000

3 174 000

789 988 000
215 639 000
38 700 000

36 138 000

Säger

1 639 779 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Avsättning till fonden för oreglerade kapital-

medelsförluster........................

Övrig kapitalåterbetalning..............

1 000 000

185 933 000

186 933 000

Summa kr.

1 452 846 000

1 Hihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 126. Bilaga 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Förslag till

investeringsstater för budgetåret 1966/67

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

inom fonden........ 9 200 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 3 399 000

12 600 000

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 8 000 000 anslag...........

inom fonden........ 435 000 000

Övriga kapitalmedel ... 800 000

I n vesteringsb emy ndigande.
........... 172 700 000

616 500 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 3 600 000

inom fonden........ 234 000 000

Övriga kapitalmedel ... 6 000 000

Investeringsbemyndigande.
........... 121 400 000

365 000 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten...... 40 300 000

inom fonden........ 235 000 000

Övriga kapitalmedel ... 2 000 000

Investeringsbemyndigande.
........... 32 700 000

12 600 000

616 500 000

365 000 000

310 000 000

Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

£. Domänverkets fond

Övriga kapitalmedel ... 1 000 Summa investerings Investeringsbemyn-

anslag.............. 3 335 000

digande............ 3 334 000

3 335 000 3 335 000

II. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 27 600 000

inom fonden........ 7 835 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 19 764000

27 600 000 27 600 000

Hl. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 104 550 000 anslag...........

inom fonden........ 38 977 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

Investeringsbemyndigande.
........... 124 596 000

268 124 000

TV. Försvarets fonder
A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 297 800 000 anslag 376 301 000

inom fonden........ 19 379 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000 000

Investeringsbemyndigande.
........... 58122 000

376 301 000 376 301 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 28 600 000

inom fonden........ 5 300 000

Övriga kapitalmedel ... 1 000

I n vesteringsb emy ndigande.
........... 23 299 000

28 600 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

X. Statens utlåningsfonder
Biståndsförvaltningens lånefond

Investeringsbemyn digande.

........... 200 000 Investeringsanslag..... 200 000

I nvesteringsbemy ndigande.
.......

Statens bosättningslånefond

20 000 000 Investeringsanslag

20 000 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyn digande.

........... 3 000 000 Investeringsanslag..... 3 000 000

Investeringsbemyndigande
........

Allmänna studielånefonden

38 000 000 Investeringsanslag.... 38 000 000

Studiemedelsfonden

Avskrivningsmedel

från riksstaten .... 339 000 000 Investeringsanslag.... 339 000 000

Lånefonden för inventarier i studentbostäder

Investeringsbemyndigande.
.......

6 150 000 Investeringsanslag____ 6 150 000

Lånefonden för studentkårlokaler

Avskrivningsmedel	Investeringsanslag.....	5 000 000
från riksstaten......	3 000 000
Investeringsbemyn-digande............	2 000 000
	5 000 000	5 000 000

Fiskerilånefonden

Avskrivningsmedel Investeringsanslag..... 2 800 000

från riksstaten...... 364 000

I nvesteringsbemyndigande.
........... 2 436 000

2 800 000

Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Investeringsbemyn digande.

........... 1 000 Investeringsanslag..... 1 000

Statens hantverks- och industrilånefond

Investeringsbemyn digande.

........... 18 000 000 Investeringsanslag..... 18 000 000

Lånefonden för bostadsbyggande

Avskrivningsmedel

från riksstaten.....

Investeringsbemyn-digande...........

Investeringsanslag ....

. 299 800 000

. 685 200 000

. 985 000 000

985 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyn digande.

........... 15 000 000 Investeringsanslag..... 15 000 000

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Investeringsbemyndigande.
........... 1 000

Summa investeringsbemyndiganden
för statens
utlåningsfonder .. 789 988 000

VI. Fonden för

Avskrivningsmedel

från riksstaten...... 198 185 000

Övriga kapitalmedel ... 10 145 000

Investeringsbemyndigande.
........... 215 639 000

423 969 000

Investeringsanslag..... 1 000

låneunderstöd

Summa investeringsanslag
.............. 423 969 000

423 969 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel ... 40 000 000 Summa investerings Investeringsbemyn-

anslag.............. 78 700 000

digande............ 38 700 000

78 700 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater

IX. Diverse kapitalfonder
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag ..... 48 000 000

inom fonden........ 42 720 000

Övriga kapitalmedel ... 100 000

Investeringsbemyndigande.
........... 5 180 000

48 000 000 48 000 000

B. Sjöfartsverkets fond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag .... 13 200 000

inom fonden ...... 415 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyndigande
.......... 12 784 000

13 200 000 13 200 000

C. Statens datamaskinfond

Investeringsbemyn digande.

........... 10 000 000 Investeringsanslag..... 10 000 000

D. Jordfonden

Investeringsbemyn digande.

........... 5 000 000 Investeringsanslag ■ • • • 5 000 000

E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

Avskrivningsmedel Investeringsanslag .... 4 235 000

inom fonden ...... 1 060 000

Övriga kapitalmedel .. 1 000

Investeringsbemyn digande

.......... 3 174 000

4 235 000 4 235 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investerings från

riksstaten...... 1 294 599 000 anslag.............. 4 023 316 000

inom fonden........ 1 028 886 000

Övriga kapitalmedel... 60 052 000

I nvesteringsbemyndigande.
........... 1 639 779 000

4 023 316 000 4 023 316 000

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 6

Riksrevisionsverkets
förnyade inkomstberäkning
för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 6

Till KONUNGEN

Enligt gällande instruktion åligger det riksrevisionsverket att före den 5
april till Kungl. Maj :t avlämna förslag till förnyad beräkning av statsverkets
inkomster under de större inkomsttitlarna vid nästföljande statsreg 1

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125 Bilaga 6

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lering. För fullgörande av detta uppdrag har riksrevisionsverket från vederbörande
myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under
budgetåret 1966/67 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar.

Allmänna förutsättningar för beräkningarna

I beräkningen i december 1965 anförde riksrevisionsverket, att en fortsatt
produktions- och efterfrågeökning torde vara att vänta under 1966 och
att den internationella konjunkturen fortfarande i stort sett var gynnsam
för den svenska exportindustrin. Mot bakgrunden härav räknade riksrevisionsverket
med en fortsatt ökning av nationalprodukten under 1966 vid
full sysselsättning och ökande utrikeshandel. Till dessa allmänna utgångspunkter,
som alltjämt synes kunna läggas till grund för beräkningen av
statsverkets inkomster, knöt riksrevisionsverket antaganden om inkomstutvecklingen
under beräkningsperioden för löntagare, övriga fysiska personer
och svenska bolag m. fl.

Beträffande lönesummans utveckling från 1964 till 1965 fann riksrevisionsverket
i decemberberäkningen en ökning med omkring 10 % sannolik.
Det ytterligare material som framkommit sedan dess ger icke anledning
till ändring av detta antagande. Vid bedömningen av lönesummans
utveckling under 1966 anförde riksrevisionsverket i december följande:

»Utvecklingen av inkomst av tjänst under 1966 kommer i första hand att
bli beroende av resultatet av de nyligen påbörjade avtalsförhandlingarna.
Därjämte kan inkomstutvecklingen påverkas av löneglidning och förändring
av antalet anställda. I avvakten på resultatet av avtalsförhandlingarna
har riksrevisionsverket avstått ifrån att söka göra en realistisk bedömning
av inkomstutvecklingen under 1966 och 1967 och i stället gjort en scha"-blonmässig kalkyl av denna. Härvid har det ansetts rimligt att utgå från
den sannolika reala ökningen av nationalprodukten. För såväl 1966 som de
första månaderna under 1967 har ämbetsverket sålunda räknat med en
uppgång av 4 %.» I

I 1968 års statsverksproposition anförde statsrådet och chefen för finansdepartementet
bl. a. följande:

»Årets budgetförslag har bl. a. till syfte alt begränsa den expansion som
utgår från statsutgifterna. Med den skärpning av finanspolitiken och andra
element i den ekonomiska politiken, för vilken jag tidigare redogjort, uppskattar
jag ökningen av lönesumman till 7 % 1966 och 5 % 1967. Därvid
har förutsetts en ökning av sysselsättningen med 1 % under såväl 1966
som 1967.»

I nuvarande läge då överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter
beträffande lönerna under innevarande och nästföljande år ännu ej träffats
har riksrevisionsverket i likhet med vad som skedde i statsverkspropositionen
räknat med en ökning av fysiska personers inkomster med 7 %
under 1966 och med 5 % under 1967.

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

De taxerade bolagsinkomsterna ökade med 13,1 % mellan 1964 och 1965
års taxeringar. Riksrevisionsverket har liksom föregående år i form av en
enkät till ett antal större bolag, vilka tillsammans svarar för ca tre fjärdedelar
av samtliga bolags taxerade inkomster, under mars månad inhämtat
uppgifter om dessa bolags till statlig inkomstskatt taxerade inkomster vid
årets taxering. Med ledning av denna enkät har riksrevisionsverket antagit,
att bolagens till statlig inkomstskatt taxerade inkomster kommer att stiga
med 5 % från 1965 till 1966 års taxering i stället för 10 % enligt riksrevisionsverkets
decemberberäkning.

Förutom de hittills nämnda antagandena, som riksrevisionsverket lagt
till grund för den nu företagna beräkningen av statsinkomsterna, har vid
beräkningarna även förutsatts, att inkomstutvecklingen icke kommer att
påverkas av mera omfattande arbetskonflikter. I det följande framlägger
riksrevisionsverket resultatet av de förnyade beräkningarna under de olika
inkomsttitlarna.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. Över denna titel redovisas utöver
uppbörden av de statsskatter, som slutgiltigt skall redovisas på titeln,
även kommunalutskylder samt vissa skatter och avgifter som uppbärs i
samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen
uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 11 500 milj. kr., vilket
var 600 milj. kr. mer än enligt riksrevisionsverkets förslag. Ökningen av
lönesumman har därvid uppskattats till 7 % 1966 och 5 % 1967 mot riksrevisionsverkets
schablonmässiga kalkyl på 4 %.

Riksrevisionsverket har vid sin förnyade beräkning på sätt som framgår
av det föregående nu beräknat ökningen av fysiska personers inkomster
till 7 % för 1966 och 5 % för 1967.

Samtidigt med beräkningen för nästkommande budgetår har riksrevisionsverket
bedömt utfallet för innevarande budgetår. Dessa beräkningar
sammanfattas i följande sammanställning, varvid riksrevisionsverkets beräkningar
i december 1965 medtagits som jämförelse (milj. kr.):

	1965/66 december-	ny beräk-
	beräkning	ning
Inkomster Prel. A-skatt under terminerna	17 000	17 270
Prel. B-skatt under terminerna	4 430	4 420
Fyllnadsbetalningar av prelimi-när skatt ................	1 500	1 400
Kvarstående skatt ..........	1 700	1 700
Socialförsäkringsavgifter från di-rektdebiterade arbetsgivare m. in.....................	800	840
Tillkommande skatt, sjömans-skatt, restantier in. in.......	500	500

26 130

1966/67 december- beräkning	ny beräk-ning
17 450 5 160	18 570 5 150
1 500 1 600	1 400 1 700
820	880
500	500
27 030	28 200

Summa inkomster 25 930

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

	1965/66 december-	ny beräk-	1966/67 december-	nv beräk-
	beräkning	ning	beräkning	ning
Utgifter Kommunalskattemedel ......	10 340	10 340	12 400	12 410
Överskjutande skatt ........	1 270	1 270	1 300	1 300
Övriga restitutioner..........	60	60	60	60
Utbetalningar till allmänna för-säkringskassorna m. m.....	1 900	1 900	2 080	2 090
Utbetalningar till allmänna pen-sionsfonden ..............	270	270	300	300
Omföringar ................	40	40	40	40
Summa utgifter	13 880	13 880	16 180	16 200
Inkomster utöver utgifter	12 050	12 250	10 850	12 000

Beträffande innebörden av de olika posterna i ovanstående sammanställning
hänvisas till riksrevisionsverkets decemberberäkning.

Den redovisade avvikelsen mellan den nu företagna beräkningen och decemberberäkningen
hänför sig för innevarande budgetår främst till att under
uppbördsterminerna erlagd preliminär A-skatt uppräknats med 270
milj. kr. på grund av dels det högre inkomstantagandet och dels de nu kända
uppgifterna om uppbördens storlek och fördelning i januari 1966 samt
tillgängliga sammanfattande uppgifter om uppbörden i mars 1966. Vidare
har fyllnadsbetalningarna våren 1966 nedräknats med 100 milj. kr. som
en följd av riksrevisionsverkets förenämnda enkät till ett antal större bolag.

För budgetåret 1966/67 har i jämförelse med decemberberäkningen preliminär
A-skatt uppräknats med 1 120 milj. kr. på samma grunder som
ovan angivits för budgetåret 1965/66. Fyllnadsbetalningarna av preliminärskatt
under våren 1967 har i jämförelse med decemberberäkningen nedräknats
med 100 milj. kr., under det att den i mars och maj 1967 inflytande
kvarstående skatten uppräknats med 100 milj. kr.

För övriga poster räknas endast med smärre förändringar jämfört med
decemberberäkningen, vilka beträffande socialförsäkringarna grundas på
i skrivelse från riksförsäkringsverket den 10 mars 1966 erhållna uppgifter.

De avsättningar till respektive återföringar från budgetutjämningsfonden
av kommunalskattemedel, som enligt den nu framlagda beräkningen
bör verkställas under budgetåren 1965/66 och 1966/67 framgår av följande
sammanställning i vilken som jämförelse medtagits motsvarande belopp

vid riksrevisionsverkets decemberberäkning	(milj. kr.)
	1965/66		1966/67
	december-	ny beräk-	december-	ny beräk
	beräkning	ning	beräkning	ning
Avsättning ................	1 700	1 800	1 200	1 650
Återföring.................. Nettoavsättning ( + ), nettoåter-	1 225	1 225	1 525	1 550
föring (-) ..............	+ 475	+ 575	- 325	+ 100

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 5

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment, som — särskilt
med avseende på resultatet av avtalsförhandlingarna — även vid denna tidpunkt
föreligger, uppskattar riksrevisionsverket de behållna inkomsterna
på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1965/66
till 12 300 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/
67 uppförs med 12 000 milj. kr., vilket är 500 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Arvsskatt och gåvoskatt. I statsverkspropositionen uppfördes denna titel
med 165 milj. kr. Riksrevisionsverket föreslår, att titeln arvsskatt och gåvoskatt
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 170 milj. kr., vilket
är 5 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Lotterivinstskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
115 milj. kr. I skrivelse den 10 mars 1966 har kontrollstyrelsen beräknat
inkomsterna på titeln till likaledes 115 milj. kr. I proposition den 11 mars
1966 (nr 69) har Kungl. Maj :t föreslagit att det skattefria vinstvärdet enligt
lotterivinstbeskattningen höjs till 200 kr. i fråga om vinster i varu- eller
tomholalotterier och till 50 kr. för andra vinster. Skattebortfallet kan beräknas
uppgå till ca 15 milj. kr. per år. Under förutsättning av bifall till
nämnda proposition föreslår riksrevisionsverket att titeln lotterivinstskatt
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 100 milj. kr., vilket är 15
milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Stämpelskatt och stämpelavgift. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 155 milj. kr. I sin förenäinnda skrivelse
har kontrollstyrelsen beräknat inkomsterna på titeln till 185 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar att titeln stämpelskatt och stämpelavgift i riksstaten
för budgetåret 1966/67 uppförs med 190 milj. kr., vilket är 35 milj.
kr. mer än i statsverkspropositionen.

Fordonsskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 640
milj. kr. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade
uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten vid den ordinarie uppbördsterminen
i februari—mars 1966 till 566 milj. kr., vilket är 35 milj.
kr. mer än det föregående år debiterade beloppet. Genom bestämmelserna
i kungörelsen den 15 augusti 1962 (nr 499) om anstånd i vissa fall med
att erlägga automobilskatt kan ett belopp av ca 48 milj. kr. hänförligt till
budgetåret 1965/66 beräknas inflyta först under budgetåret 1966/67. Å
andra sidan inlevererades på grund av motsvarande anståndsbestämmelser
ca 44 milj. kr. avseende debiteringen i februari—mars 1965 först under
innevarande budgetår. Enligt uppgifter från överståthållarämbetet och länsstyrelserna
uppgick vid utgången av år 1965 antalet registrerade personbi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lar till ca 1 791 000, vilket var ca 125 000 fler än vid utgången av år 1964.
För nästkommande budgetår finner sig riksrevisionsverket kunna utgå från
en ökning av fordonsbeståndet av i stort sett samma storlek som under innevarande
budgetår. Riksrevisionsverket, som beräknat inkomsterna på
titeln till 580 milj. kr. för budgetåret 1965/66, vilket är 20 milj. kr. mindre
än i decemberberäkningen, föreslår, att titeln fordonsskatt i riksstaten för
budgetåret 1966/67 uppförs med 620 milj. kr., vilket är 20 milj. kr. mindre
än i statsverkspropositionen.

Trafikomläggningsskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 110 milj. kr. Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade
uppgifter uppgick den debiterade trafikomläggningsskatten vid
den ordinarie uppbörden i februari—mars 1966 till 102 milj. kr. Riksrevisionsverket,
som för innevarande budgetår beräknar titeln till 100 milj. kr.,
förordar att titeln trafikomläggningsskatt i riksstaten för budgetåret 1966/
67 uppförs med oförändrat 110 milj. kr.

Bensin- och brännoljeskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 1 645 milj. kr. Med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden erhållna uppgifter förordar
riksrevisionsverket, att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs
med samma belopp som i statsverkspropositionen eller 1 645 milj. kr.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december 1965
till 1 150 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 1 120 milj.
kr. med hänsyn till en förutsatt sänkning den 1 juli 1966 av tullen på tropiska
produkter såsom kaffe, bananer, kryddor och kakaobönor. Riksdagen
har sedermera bifallit Kungl. Maj :ts i proposition den 3 januari 1966 (nr
14) framlagda förslag till nämnda tullsänkning. I skrivelse till riksrevisionsverket
den 15 mars 1966 har generaltullstyrelsen uppskattat bruttouppbörden
av tullmedel till 1 200 milj. kr. för budgetåret 1966/67. Styrelsens uppskattning
har företagits på basis av importprognosen i den preliminära
nationalbudgeten för 1966 och under förutsättning av att ekonomiska eller
politiska förhållanden utomlands icke skall medföra några väsentliga ändringar
i villkoren för den svenska utrikeshandeln samt att importen liksom
hittills skall vara fri från direkta restriktioner och att det ekonomiska läget
skall möjliggöra en fortsatt hög nivå för densamma. Generaltullstyrelsen har
vid beräkningen beaktat dels den tullreducering om 10 % för varor av
EFTA-ursprung, som genomfördes den 31 december 1965, dels den ytterligare
tullsänkning om 20 %, som är avsedd att genomföras den 31 december
1966, varefter tullfrihet kommer att råda på EFTA-varor. Vidare har
styrelsen tagit hänsyn till ovan nämnda tullreducering för tropiska produkter.
För restitutioner beräknar styrelsen ett belopp av 80 milj. ler., varigenom

Bil. 6: Riksrevisionsverket?; inkomstberäkning 7

nettouppbörden av tullmedel under budgetåret 1966/67 skulle utgöra 1 120
milj. kr.

Riksrevisionsverket, som beräknar titeln tullmedel för innevarande budgetår
till 1 130 milj. kr., förordar att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/
67 uppförs med 1 130 milj. kr., vilket är 10 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december
1965 till 5 800 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med
6 000 milj. kr. med hänsyn till den tidigare omnämnda justeringen av riksrevisionsverkets
inkomstantagande. För innevarande budgetår beräknar
riksrevisionsverket inkomsterna på ifrågavarande titel till 5 100 milj. kr.,
vilket innebär en sänkning med 100 milj. kr. i förhållande till decemberberäkningen.
Med hänvisning till de allmänna förutsättningar angående den
fortsatta ekonomiska utvecklingen, som riksrevisionsverket lagt till grund för
sin beräkning, förordar ämbetsverket att inkomsterna på titeln allmän varuskatt
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 5 800 milj. kr., vilket
är 200 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Särskilda varuskatter. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen
med 375 milj. kr. Generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen har i sina förnyade
beräkningar uppskattat inkomsterna till 387 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar att titeln särskilda varuskatter i riksstaten för budgetåret
1966/67 uppförs med 390 milj. kr., vilket är 15 milj. mer än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt på motorfordon. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket
i december 1965 till 380 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes
den med 530 milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av bilaccisen
från den 1 januari 1966, innebärande en höjning av det procenttal, som är
anknutet till fordonets tjänstevilct, från 110 till 155. Riksdagen har sedermera
godkänt i proposition den 3 januari 1966 (nr 10) framlagda förslag
till nämnda skattehöjning. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket
nu inkomsterna på titeln till 350 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar,
att titeln omsättningsskatt på motorfordon i riksstaten för budgetåret
1966/67 uppförs med samma belopp som i statsverkspropositionen eller
med 530 milj. kr.

Tobaksskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 1 285
milj. kr. För innevarande budgetår beräknar riksrevisionsverket inkomsterna
på ifrågavarande titel till 1 200 milj. kr., vilket är 15 milj. kr. mindre än
i decemberberäkningen. I anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning
föreslår riksrevisionsverket, att titeln tobaksskatt i riksstaten för bud -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

getåret 1966/67 uppförs med 1 260 milj. kr., vilket är 25 milj. kr. lägre än i
statsverkspropositionen.

Skatt på sprit. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december
1965 till 1640 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 1 805
milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av spritskatten fr. o. m. den 1
februari 1966. Riksdagen har den 2 februari 1966 godkänt i proposition den
3 januari 1966 (nr 10) framlagda förslag till höjning av grundavgiften på
sprit från nuvarande 30 öre till 34 öre per liter av volymprocent alkohol.
Förordningen om den nya spritskatten trädde i kraft den 7 februari 1966.
I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen med beaktande av den nyssnämnda
skattehöjningen uppskattat inkomsterna på titeln till 1 800 milj.
kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på sprit i riksstaten för
budgetåret 1966/67 uppförs med 1 800 milj. kr., vilket är 5 milj. kr. mindre
än i statsverkspropositionen.

Skatt på vin. Denna titel beräknades av riksrevisionsverket i december
1965 till 150 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 165
milj. kr. på grund av en förutsatt höjning av skatten fr. o. m. den 1
februari 1966. Riksdagen har den 2 februari 1966 med vissa ändringar godkänt
i proposition den 3 januari 1966 (nr 10) framlagt förslag till skattehöjning.
Denna trädde i kraft den 7 februari 1966, och innebar att grundavgiften
på starkvin höjs från 2,40 kr. till 3,20 kr. och på lättvin från 24 öre
till 64 öre, allt per liter. I sin förnyade beräkning har kontrollstyrelsen med
beaktande av den nyssnämnda skattehöjningen uppskattat inkomsterna på
titeln till 165 milj. kr.. Riksrevisionsverket förordar, att titeln skatt på vin
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 165 milj. kr., vilket är
samma belopp som i statsverkspropositionen.

Skatt på malt- och läskedrycker. Inkomsterna under denna titel uppfördes
i statsverkspropositionen med 270 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar
i anslutning till kontrollstyrelsens förnyade beräkning, att titeln
skatt på malt- och läskedrycker i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs
med oförändrat 270 milj. kr.

Energiskatt. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 800
milj. kr. I sina förnyade beräkningar har kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
beräknat intäkterna av energiskatt till sammanlagt 797 milj. kr.
Riksrevisionsverket förordar att titeln energiskatt i riksstaten för budgetåret
1966/67 uppförs med 800 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Särskild skatt på motorbränslen. Med hänsyn till det samhällsekonomiska
och statsfinansiella läget föreslogs i proposition den 3 januari 1966 (nr 10)

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

införandet av en särskild skatt på motorbränslen vilken inte skulle redovisas
som automobilskattemedel. Denna skatt uppfördes i statsverkspropositionen
med 200 milj. kr. Riksdagen har den 2 februari 1966 i anledning
av ovannämnda proposition och med av bevillningsutskottet föreslagna ändringar
fr. o. in. den 7 februari 1966 beslutat om en ytterligare beskattning
med 5 öre per liter på bensin och 4 öre per liter på gasol. Riksrevisionsverket,
som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 26
milj. kr., förordar på grundval av beräkningar från vissa myndigheter, att
titeln särskild skatt på motorbränslen i riksstaten för budgetåret 1966/67
uppförs med 200 milj. kr. eller med samma belopp som i statsverkspropositionen.

Totalisatormedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 85 milj. kr. Riksrevisionsverket, som för innevarande budgetår beräknar
totalisatormedlen till 82 milj. kr. förordar i anslutning till lantbruksstyrelsens
beräkning att titeln totalisatormedel i riksstaten för budgetåret
1966/67 uppförs med oförändrat 85 milj. kr.

Tipsmedel. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen med
135 milj. kr. Riksrevisionsverket, som nu beräknar utfallet på titeln för innevarande
budgetår till 133 milj. kr., föreslår att titeln tipsmedel i riksstaten
för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 135 milj. kr.

Lotterimedel uppfördes i statsverkspropositionen med 135 milj. kr. I sin
förnyade beräkning har Svenska penninglotteriet aktiebolag beräknat inkomsterna
till 131,5 milj. kr. Riksrevisionsverket förordar, att titeln lotterimedel
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med samma belopp som
i statsverkspropositionen eller 135 milj. kr.

Postverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 24 milj.
kr. I förnyad beräkning den 21 mars 1966 har poststyrelsen angivit överskottet
under nästkommande budgetår till 35 milj. kr. Poststyrelsen anför
i sin skrivelse bl. a. följande:

»Resultatet av nu företagen beräkning av inkomster, utgifter och överskott
för budgetåren 1965/66 och 1966/67 redovisas i bifogade sammanställningar.
Beräkningarna har utförts under antagande av oförändrade
priser och löner.

För budgetåret 1965/66 räknar styrelsen nu liksom i höstberäkningen med
ett överskott på 19 milj. kr. överskottet hänför sig i sin helhet till postverket
utom postbanken.

I jämförelse med höstberäkningen beräknas inkomsterna minska med
drygt 3 milj. kr. Inkomstposterna ''Porton’ och ''Tjänstepost'' beräknas tillsammans
bli ca 4 milj. kr. lägre än som angavs i höstberäkningen. Denna
nedgång sammanhänger med att trafikutvecklingen blev något svagare under
höstmånaderna än beräknat. Portoinkomsterna i januari och februari
pekar däremot på en högre ökningstakt under återstoden av budgetåret.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 125 år 1966

Minskningen av inkomsterna i förhållande till höstberäkningen motsvaras
av en lika stor minskning av utgifterna. Minskningen faller i första hand
på grupperna ’A. Avlöningar m. m.’ och ’D. Fastighetsutgifter’.

Överskottet för budgetåret 1966/67, vilket i sin helhet hänför sig till postverket
utom postbanken, beräknas nu till 35 milj. kr. mot 24 milj. kr. i höstberäkningen.
Det är i dagens läge svårt att överblicka huruvida förutsättningar
kan komma att föreligga för någon leverans av vinstmedel från postbanken
att gottskrivas postverkets bokslut för budgetåret 1966/67.

I jämförelse med höstberäkningen visar inkomstposterna ''Porton’ och
''Tjänstepost'' en ökning med 3,5 milj. kr. Ökningen sammanhänger med att
styrelsen nu anser sig ha större anledning att räkna med att den efterfrågehämmande
effekten av portohöjningarna den 1 juli 1965 och den 1 januari
1966 skall ha upphört under budgetåret 1966/67.

Posten ''För driftutgifter ianspråktagna ränteinkomster’ har minskat med
5 milj. kr., vilket främst beror på en beräknad minskning av postbankens
löneutgifter.

Totalt visar de nu beräknade inkomsterna en endast obetydlig förändring
i förhållande till höstberäkningen, nämligen en ökning med 500 000 kr.

Utgifterna visar jämfört med höstberäkningen en minskning med sammanlagt
ca 10 milj. kr. Minskningen faller i första hand på posterna ''Postbefordran
på järnväg’, ''Egna fastigheter’, ''Förhyrda lokaler’ samt ''Anskaffning
av inventarier’.

I de beräknade utgifterna för löner finns utrymme för en volymökning,
inkluderande ökade kostnader på grund av omsättning och utbildning av
personal, på ca 4,0 %.

Överskottsmedel kommer såsom hittills i görligaste mån att levereras under
det budgetår, till vilket medlen bokföringsmässigt bör hänföras.»

Riksrevisionsverket föreslår, i anslutning till poststyrelsens ovannämnda
beräkning att titeln postverket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs
med 35 milj. kr., vilket är 11 milj. kr. mer än i statsverkspropositionen.

Televerket. Denna inkomsttitel beräknades av riksrevisionsverket i december
1965 till 120 milj. kr. I statsverkspropositionen uppfördes den med 230
milj. kr. på grund av en förutsatt ökning av telefonavgifterna i form av en
höjning av samtalsmarkeringsavgiften från 8 till 9 öre. I förnyad beräkning
den 22 mars 1966 har telestyrelsen anfört följande:

»Vid den nu gjorda överskottsberäkningen har hänsyn icke tagits till löneoch
prisstegringar, som kan komma att inträffa under den återstående delen
av 1966 samt under 1967.

Utvecklingen under den första hälften av innevarande budgetår visar —
jämfört med beräkningarna i november 1965 — att såväl intäkter som kostnader
tenderar att bli något lägre än förutsett. Den sammanlagda effekten
är emellertid ringa. Med ledning av nu kända index har nya beräkningar av
avsättningarna till värdeininskningskonto gjorts, varvid avsättningarna för
budgetåret 1965/66 visat sig bli 11,6 milj. ''kr. större än vid föregående beräkningstillfälle.
Vidare har den taxehöjning, som enligt statsverkspropositionen
skall göras den 1 april 1966, beräknats medföra en intäktsökning
med ca 25 milj. kr. Det bokförda överskottet för budgetåret 1965/66 har
med hänsyn till ovanstående nu beräknats till ca 192 milj. kr. Efter avdrag

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning 11

av radioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår,
har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till
ca 130 milj. kr.

För budgetåret 1966/67 har avsättningarna till värdeminskningskonto —
under förutsättning av oförändrat kostnadsläge (dvs. med användande av
samma index som för 1965/66) — nu beräknats till ett belopp, som överstiger
tidigare beräkning med 10,0 milj. kr. Den ovannämnda taxehöjningen jämte
vissa andra, telegrafrörelsen berörande taxeänidringar, varom telestyrelsen
inom kort kommer att framlägga förslag, beräknas medföra en intäktsökning
under budgetåret 1966/67 med ca 129 milj. kr.

Beträffande rundradiorörelsen må framhållas att licensintäkterna visar
en tendens att underskrida tidigare prognos, varför dessa upptagits till ett
lägre belopp än vid föregående beräkning. Utgifterna för rundradiorörelsen
har minskats i enlighet med de förslag, som av departementschefen framlagts
i statsverkspropositionen. Nämnda ändringar har sammanlagt medfört
en ökning av det belopp, som skall balanseras för rundradioändamål och
påverkar alltså icke det överskott, som skall inlevereras.

För budgetåret 1966/67 har, med hänsyn till ovanstående, det bokföringsmässiga
överskottet nu beräknats öka till ca 325 milj. kr. Efter avdrag av
rundradioverksamhetens överskott, vilket skall balanseras till följande budgetår,
har det överskott, som skall inlevereras till statsverket, beräknats till
ca 290 milj. kr.

Inleverans av överskottsmedel beräknas kunna ske med 123,7 milj. kr.
under budgetåret 1965/66, varigenom samtliga levereringsbara överskott
för budgetåret fram t. o. m. 1964/65 inlevererats.

Under budgetåret 1966/67 beräknas hela det bokförda, levereringsbara
överskottet för budgetåret 1965/66, dvs. ca 130 milj. kr., kunna inlevereras
samt härutöver — om televerkets behov av rörelsemedel visar sig medgiva
detta — högst ca 40 milj. kr. av det löpande årets överskott eller tillsammans
ca 170 milj. kr.

Som inledningsvis framhållits bygger ovan angivna belopp på en oförändrad
Iöne- och prisnivå, varför överskottsbeloppen kommer att minskas
med de kostnadsökningar, som blir följden av ev. höjda löner och priser
under 1966 och 1967.»

Riksrevisionsverket beräknar det inlevererade överskottet från televerket
till 124 milj. kr. under innevarande budgetår. Därest endast 40 milj. kr. av
den intäktsökning som taxehöjningen innebär anses böra inlevereras, föreslår
ämbetsverket i anslutning till telestyrelsens ovannämnda beräkning att
titeln televerket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 170 milj.
kr., vilket är 60 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

Statens järnvägar. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
115 milj. kr. Järnvägsstyrelsen har i skrivelse till riksrevisionsverket den
21 mars 1966 beräknat överskottet till likaledes 115 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln statens järnvägar i riksstaten för budgetåret 1966/
67 uppförs med 115 milj. kr. eller samma belopp som i statsverkspropositionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Statens vattenfallsverk. Denna inkomsttitel uppfördes i statsverkspropositionen
med 310 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 8 mars 1966
har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den anser, att inkomsterna under
nästkommande budgetår fortfarande bör upptagas till 310 milj. kr. Riksrevisionsverket
som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna från statens
vattenfallsverk till 310 milj. kr. förordar, att titeln statens vattenfallsverk
i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med oförändrat 310 milj.
kr.

Domänverket. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med 30
milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 10 februari 1966 har domänstyrelsen
meddelat, att sådana förändringar i beräkningsgrunderna icke inträffat,
vilka fordrar en revidering av överskottsberäkningen, varför styrelsen
vidhåller tidigare lämnad uppgift på 30 milj. kr. Riksrevisionsverket
förordar, att titeln domänverket i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs
med oförändrat 30 milj. kr.

Riksbanksfonden. Denna titel uppfördes i statsverkspropositionen med
150 milj. kr. I skrivelse till riksrevisionsverket den 17 februari 1966 har
fullmäktige i riksbanken meddelat, att de icke funnit anledning föreslå ändring
av detta belopp. Riksrevisionsverket föreslår i anslutning till fullmäktiges
förslag, att titeln riksbanksfonden i riksstaten för budgetåret 1966/67
uppförs med oförändrat 150 milj. kr.

I anslutning till vad sålunda anförts får riksrevisionsverket förorda, att
följande inkomsttitlar i riksstaten för budgetåret 1966/67 upptages med
nedan angivna i förhållande till statsverkspropositionen ändrade belopp.

Skatt på inkomst och	Enligt stats-verksproposi-tionen Kronor	Enligt riks-revisionsver-kets änd-ringsförslag Kronor	Ökning ( + ) Minskning (—) Kronor
förmögenhet m. m. Arvsskatt och gåvo-	11 500 000 000	12 000 000 000	+ 500 000 000
skatt............	165 000 000	170 000 000	+ 5 000 000
Lotterivinstskatt .... Stämpelskatt och	115 000 000	100 000 000	- 15 000 000
stämpelavgift ....	155 000 000	190 000 000	+ 35 000 000
Fordonsskatt ......	640 000 000	620 000 000	- 20 000 000
Tullmedel..........	1 120 000 000	1 130 000 000	+ 10 000 000
Allmän varuskatt....	6 000 000 000	5 800 000 000	- 200 000 000
Särskilda varuskatter	375 000 000	390 000 000	+ 15 000 000
Tobaksskatt........	1 285 000 000	1 260 000 000	- 25 000 000
Skatt på sprit......	1 805 000 000	1 800 000 000	- 5 000 000
Postverket ........	24 000 000	35 000 000	+ 11 000 000
Televerket ........	230 000 000	170 000 000	- 60 000 000
Den sammanlagda nettoökningen i förhållande till riksstatsförslaget en-ligt statsverkspropositionen blir sålunda 251 milj. kr.

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

I samband med de förnyade beräkningarna av statsinkomsterna under
nästkommande budgetår har riksrevisionsverket även omprövat de kalkyler
över statsinkomsternas utveckling på längre sikt, som presenterades i bilaga
E till ämbetsverkets inkomstberäkning i december 1965. Riksrevisionsverket
har därvid tagit hänsyn till de statsfinansiella verkningarna av de ändringar
i fråga om den indirekta beskattningen, som beslutats av årets riksdag.
Vid sina beräkningar har ämbetsverket utgått från en fortsatt årlig ökning
av nationalprodukten och dess komponenter i ungefär samma takt
som hittills under 1960-talet vid i stort sett stabil prisnivå.

De påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt
och folkpensionsavgifter, vilka utgör de intäkter som slutligt redovisas
på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. kan under antagande av
en årlig ökningstakt om 5 % i skatteunderlaget vid 1969—1971 års taxeringar
beräknas uppgå till följande belopp (milj. kr.):

Taxeringsår

1966 1967 1968 1969 1970 1971

11 870 11 530 12 180 ’ ^ 13050 13970 14 930

- 340 + 650 + 870 + 920 + 960

På grund av uppbördstekniska förhållanden kan betydande skillnader
förekomma mellan de påförda skatterna och de kassamässiga inkomsterna
på skattetiteln under budgetåret. I detta sammanhang kan främst nämnas
eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel, som blir speciellt
märkbar vid större förändringar av skatteunderlaget.

I efterföljande sammanställning, i vilken även de beräknade beloppen för
budgetåret 1966/67 medtagits som jämförelse, har de beräknade intäkterna
på driftbudgeten under budgetåren 1967/68—1970/71 sammanställts (milj.
kr.).

	1966/67	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Skatt på inkomst och för-
mogenhet m. m.......	12 000	11 600	12 500	13 700	14 700
Övrig skatt på inkomst,
förmögenhet och rörelse	485	505	525	545	565
Automobilskattemedel ..	2 375	2 405	2 545	2 685	2 825
Allmän varuskatt ......	5 800	6 100	6 400	6 700	7 000
Tullar och acciser i övrigt	6 620	6 870	7 120	7 350	7 580
Därav: tullmedel......	1 130	1 180	1 230	1 250	1 275
omsättni ngsskatt
på motorfordon	530	560	595	630	665
tobaksskatt ....	1 260	1 300	1 340	1 380	1 420
skatt på sprit
och vin........	1 965	2 020	2 075	2 130	2 185
energiskatt ....	800	830	860	890	920
Uppbörd i statens verk-
samhet ............	705	610	520	460	430
Diverse inkomster......	450	460	475	490	505
Statens affärsverksfonder	660	700	720	740	760
Övriga kapitalfonder ....	925	960	995	1 030	1 065
Summa	30 020	30 210	31 800	33 700	35 430

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 6: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Som framgår av sammanställningen kan de behållna inkomsterna på inkomstskattetiteln,
under antagande av en 5-procentig ökningstakt i skatteunderlaget
vid taxeringarna 1969—1971, beräknas minska med 400 milj. kr.
under budgetåret 1967/68, samt beräknas öka med 900 milj. kr. under
1968/69, med 1 200 milj. kr. under 1969/70 och med 1 000 milj. kr. under
budgetåret 1970/71. Inkomsterna av den allmänna varuskatten beräknas
öka med 300 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1967/68—1970/71.
För övriga inkomsttitlar har nu räknats med en ökning med ca 300 milj. kr.
under budgetåret 1967/68 och med ca 400 milj. kr. per år för övriga här
redovisade budgetår. Den lägre ökningstakten under budgetåret 1967/68
i förhållande till budgetåren 1968/69—1970/71 förklaras av att trafikomläggningsskatten
bortfaller under detta budgetår. Den nedgång som enligt
sammanställningen beräknas för inkomsterna under uppbörd i statens verksamhet
sammanhänger med att de kommunala bidragen vid förstatligandet
av polis- och domstolsväsendet erlägges enligt en successivt fallande skala.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom,
Thorson och Säfström, varjämte byrådirektören Andrén varit föredragande.
Stockholm den 1 april 1966.

Underdånigst
LARS LINDMARK

STIG ANDRÉN

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Bilaga 7

Riksrevisionsverkets
reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1966/67

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

Bilaga 7

Till KONUNGEN I

I skrivelse den 1 april 1966 avlämnade riksrevisionsverket förslag till förnyad
beräkning av statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna
för budgetåret 1966/67. Sedan dess har preliminärt treårsavtal träffats på

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

arbetsmarknaden mellan SAF och LO. På grund härav har riksrevisionsverket
funnit anledning omräkna titlarna skatt på inkomst och förmögenhet
m. m. och allmän varuskatt enligt nedanstående.

Det preliminärt träffade avtalet ger ett visst underlag för bedömande av
inkomstutvecklingen på SAF—LO-området. För övriga avtalsområden råder
emellertid fortfarande betydande osäkerhet beträffande de resultat avtalsförhandlingarna
kan ge. Svårigheterna att bedöma skatteunderlagets
utveckling under 1966, 1967 och 1968 är sålunda fortfarande avsevärda.
Riksrevisionsverket anser sig dock nu med starkt understrykande av osäkerhetsmomenten
kunna uppskatta ökningen av fysiska personers inkomster
under år 1966 till drygt 9 % mot 7 % i tidigare beräkning och under år
1967 till drygt 7 % mot tidigare 5 %. I övrigt har samma antaganden om
skatteunderlagets utveckling och den allmänna ekonomiska utvecklingen
använts som i beräkningen den 1 april.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. De beräkningar av de behållna
inkomsterna på denna titel under innevarande och nästkommande budgetår
som nu företagits sammanfattas nedan (milj. kr.):

1965/66 1966/67

Inkomster

Prel. A-skatt under terminerna .................... 17 360 19 160

Prel. B-skatt under terminerna .................... 4 420 5 150

Fyllnadsbetalningar av preliminär skatt............ 1 400 1 400

Kvarstående skatt .............................. 1 700 1 700

Socialförsäkringsavgifter från direktdebiterade arbetsgivare
m. m..................................... 840 880

Tillkommande skatt, sjömansskatt, restantier m. m. .. 500 500

Summa inkomster 26 220 28 790

Utgifter

Kommunalskattemedel............................ 10 340 12 410

Överskjutande skatt.............................. 1 270 1 300

Övriga restitutioner.............................. 60 60

Utbetalningar till allmänna försäkringskassorna m. m... 1 900 2 090

Utbetalningar till allmänna pensionsfonden .......... 270 300

Omföringar .................................... 40 40

Summa utgifter 13 880 16 200

Inkomster utöver utgifter 12 340 12 590

Då de retroaktiva löneutbetalningarna icke torde påverka skatteuppbörden
under innevarande budgetår, har ämbetsverket förutsatt, att den antagna
större ökningen av lönesumman under 1966 kommer att föranleda en
ökad uppbörd av preliminär A-skatt först under uppbördsterminen i juli
1966. På budgetåret 1966/67 torde därför falla även den skatteuppbörd, som
hänför sig till löneökningarna under första halvåret 1966 i den mån den

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

uttages som preliminär skatt. Med hänsyn härtill och till följd av den beräknade
inkomstökningen har för budgetåret 1966/67 räknats med ca 600
milj. kr. större uppbörd av preliminär A-skatt än i tidigare beräkning. För
uppbörden av preliminär B-skatt har icke antagits någon ändring under
uppbördsåren 1966—67 och 1967—68 jämfört med beräkningen den 1 april.

De avsättningar till och återföringar från kommunalskattemedelsfonden,
som de nu företagna beräkningarna ger anledning till framgår av följande
sammanställning (milj. kr.):

1965/66 1966/67

Avsättning.............................. 1 800 1 900

Återföring.............................. 1 225 1 550

Nettoavsättning.......................... 575 350

Riksrevisionsverket beräknar för innevarande budgetår titeln skatt på
inkomst och förmögenhet m. m. till oförändrat 12 300 milj. kr. och föreslår,
att titeln i riksstaten för budgetåret 1966/67 uppförs med 12 600 milj. kr.,
vilket är 600 milj. kr. mer än i beräkningen den 1 april och 1 100 milj. kr.
mer än i statsverkspropositionen.

Allmän varuskatt. Riksrevisionsverket beräknar denna titel för innevarande
budgetår till oförändrat 5 100 milj. kr. och föreslår, att titeln i riksstaten
för budgetåret 1966/67 med hänsyn till det höjda inkomstantagandet
uppförs med 5 900 milj. kr. vilket är 100 milj. kr. mer än i beräkningen
den 1 april men 100 milj. kr. mindre än i statsverkspropositionen.

För inkomstutvecklingen efter år 1967 har ämbetsverket anknutit sin beräkning
till en fortsatt årlig ökning av nationalprodukten och dess komponenter
i ungefär samma takt som hittills under 1960-talet vid i stort sett
stabil prisnivå. Hänsyn har tagits till den i SAF—LO-avtalet förutsedda arbetstidsförkortningen
under 1968 och 1969. Dessa förutsättningar skulle innebära,
att de påförda beloppen av statlig inkomstskatt, sjömansskatt, förmögenhetsskatt
och folkpensionsavgifter, vilka utgör de inkomster som
slutligt skall redovisas på titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m.,
under antagande av en årlig ökningstakt av 4 % i skatteunderlaget vid 1969
och 1970 års taxeringar samt 5 % vid 1971 och 1972 års taxeringar kan uppskattas
till följande belopp (milj. kr.):

Taxeringsår

1966 1967 1968 1969 1970 1971

11 870 11 970 13 040 13 660 14 430 15 450

+ 100 + 1 070 + 620 + 770 + 1 020

De behållna inkomsterna på inkomstskattetiteln kan under de ovan angivna
antagandena beräknas öka med 100 milj. kr. under budgetåret 1967/

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

68, minska med 100 milj. kr. under budgetåret 1968/69, öka med 900 milj.
kr. under budgetåret 1969/70 och med ytterligare 1 600 milj. kr. under budgetåret
1970/71. Inkomsterna av den allmänna varuskatten kan beräknas
öka med 300 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1967/68—1970/71.

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören. Vid ärendets handläggning
har närvarit byråcheferna Ehnbom, Thorson och Säfström, varjämte
byrådirektören Andrén varit föredragande. Stockholm den 5 april 1966.

Underdånigst
För generaldirektören
BERTIL EHNBOM

STIG ANDRÉN

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660304

Bilaga 8

Reviderad

nationalbudget för år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Bilaga 8

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1966

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1966 som härmed framläggs är utarbetad
inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och
konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits
från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet
hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens
utformning och bedömningar.

Kapitlen III, Utrikeshandeln och VII, Investeringarna samt IX, Kreditmarknaden
har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet
har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i
kapitel IV och i huvudsak avsnitten om de disponibla inkomsterna samt den
privata konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges
ekonomi 1966 -— med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet
uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat
för ekonomisk planering, där arbetet med nationalbudgeten letts av tf
planeringschefen Lars Lindberger. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 8

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

I. Sammanfattande översikt

Den bild som framträder av Sveriges ekonomi 1965 har till den reviderade
nationalbudgeten inte undergått någon verkligt betydande förändring. Enligt
senaste beräkningar stannade nationalproduktens tillväxt vid 3,2 procent,
vilket innebär en obetydlig nedjustering. Alltjämt förefaller det emellertid
tveksamt om de från »användningssidan» uppbyggda försörjningsbalanserna
ger en fullt rättvisande bild av produktionsutvecklingen 1964—

1965. Alternativa kalkyler med utgångspunkt från produktionsstatistiken
visar även i reviderad version på väsentligt högre tillväxt eller med 4,9 procent.
Olikheten är desto mera påfallande som de båda beräkningsmetoderna
för närmast föregående perioder givit tämligen väl överensstämmande resultat.
Det är tänkbart att bristen på överensstämmelse delvis har sin förklaring
däri att handelns lageruppbyggnad 1965 kommit att underskattas. Statistiken
över handelns lagerutveckling är bristfällig och med tanke på den
jämförelsevis svaga konsumtionsutvecklingen under andra halvåret 1965
hade en kraftigare lagerökning än den som framträder i försörjningsbalanserna
i och för sig varit rimlig. Handelns lagerökning 1965 har där redovisats
till ca 150 miljoner kronor. Som en ytterligare förklaring skulle också
kunna tänkas att det uppkommit en fasförskjutning i registreringen av exportleveranser
enligt handelsstatistiken och produktionsstatistiken. Den
ovisshet som råder beträffande det faktiska utfallet av nationalprodukten
1965 och därmed också beträffande utgångsläget för den följande utvecklingen
måste av skäl som närmare skall utvecklas i det följande innebära ett
osäkerhetsmoment också i bedömningen av utsikterna för Sveriges ekonomi

1966.

Den privata konsumtionsvolymens tillväxt 1964—1965 beräknas nu till
4,1 procent, vilket är två tiondels procent mera än enligt de preliminära
uppskattningarna. Då en uppjustering skett även av de disponibla inkomsterna
— bl. a. som en följd av den oväntat starka löneglidningen augusti—
november 1965 — framstår nedgången i hushållssparande! 1965 likväl som
något mindre markant än i de preliminära kalkylerna. Industriinvesteringarnas
tillväxt med 10 procent i volym framträder nu som något kraftigare än
vad som framgick av den preliminära nationalbudgeten. Däremot har tillväxttalet
för statens investeringar sänkts ytterligare och stannar nu vid 1
procent. Sammanlagt för investeringar samt offentlig och privat konsumtion
innebär de nya beräkningarna en obetydlig upprevidering. Att nationalproduktens
tillväxt ändock framstår som något lägre än enligt de kalkyler
som framlades i den preliminära nationalbudgeten, beror på att lager -

Bil. S. Reviderad nationalbudget för år

investeringarnas uppgång nu förefaller att ha blivit något lägre och importvolymens
ökning något högre än enligt dessa beräkningar. Underskottet i
bytesbalansen har delvis som följd härav räknats upp med drygt 50 miljoner
kronor till 1 490 miljoner kronor.

Större delen av året 1965 präglades otvivelaktigt av ett högt uppdrivet
efterfrågetryck inom Sveriges ekonomi, men en klar dämpning synes ha
inträtt under årets sista kvartal. Denna torde bl. a. ha utgjort en omedelbar
följd av den svaga konsumtionsutveckling som inträdde efter skattehöjningen
den 1 juli och medförde att konsumtionsvolymen andra halvåret
1965 kom att ligga endast 0,8 procent högre än motsvarande halvår 1964.
Det är tänkbart att lagerutvecklingen till en tid kan ha fördröjt effekten
härav på den slutliga efterfrågan och att verkan sedermera blivit desto mera
accentuerad. Till bilden hör även en förhållandevis svag exportutveckling
för vissa stapelvaror samt en successiv förbättring av balansläget på
byggnadsmarknaden.

Som en följd av dessa förändringar i det allmänna ekonomiska klimatet
inträdde mot slutet av 1965 även på arbetsmarknaden en viss dämpning i
efterfrågetrycket som synes ha fortsatt under hela den tid som nu kan överblickas.
Arbetsmarknaden har självfallet inte kunna undgå att påverkas av
den osedvanligt stränga vintern men omslaget blev i själva verket märkbart
redan innan väderleken kan ha varit av betydelse. För efterfrågan på arbetskraft
mätt i antalet lediga platser framträdde en dämpning av ökningstakten
från oktober. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom byggnadsverksamheten
och jord- och stenindustrin redan i november, medan
det för verkstadsindustrin dröjde till februari. Även hotell- och restaurangbranschen
och handeln har berörts av denna utveckling vilket synes vara
svårt att förklara om den inträdda avspänningen helt skulle ha varit en
följd av väderleksförhållandena. En ökad tillströmning av utländsk arbetskraft
har emellertid särskilt mot slutet av året bidragit till ett större utbud
på arbetsmarknaden.

Det övertryck som under större delen av 1965 ännu rådde på arbetsmarknaden
har satt sin prägel på löneutvecklingen under detta år. För industriarbetare
steg löneglidningen från 4,7 procent 1964 till 5,7 procent 1965, medan
den avtalsmässiga löneökningen för det senare året beräknas till knappt
4 procent. För byggnadsarbetare sjönk däremot löneglidningen från 7 procent
till knappt 5 procent. För samtliga anställda beräknas den genomsnittliga
lönenivån ha stigit 8 1/4 procent. Härav uppskattas löneglidningen ha
bidragit med 3 1/2 procentenheter.

Konsumentpriserna har under loppet av 1965 stigit med drygt 6 procent
och har därmed i någon mån överskridit prognoserna. Index har härigenom
totalt sett stigit väsentligt snabbare under 1965 än under närmast föregående
år. Eu närmare jämförelse visar att detta i första hand förklaras av
att den indirekta beskattningen höjts och vidare av att bostadspostens upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år WHO

gång accelererat. Nettoprisindex — som mäter konsumentpriserna exklusive
indirekta skatter och subventioner — har under loppet av 1965 stigit
med ca 4 procent mot 4 1/2 procent under 1964. Mellan genomsnittslägena
för 1964 och 1965 kan prisnivåns uppgång brutto beräknas till drygt 5 procent.

Det kan såsom tidigare framhållits råda en viss osäkerhet om hur stor
den totala produktionsökningen eller nationalproduktens tillväxt faktiskt
har varit 1964—1965. Däremot synes det obestridligt att efterfrågan varit
större än den produktion som faktiskt kunnat frambringas inom landet vid
ett — åtminstone under större delen av året — synnerligen höggradigt utnyttjande
av tillgängliga resurser. Det betydande underskott i bytesbalansen
som uppkom under 1965 framstår under sådana förhållanden som en
ofrånkomlig följd av en alltför hög efterfrågan. Detta utesluter dock inte
att en viss försämring av bytesbalansen skulle ha inträtt även vid ett mera
dämpat efterfrågetryck. Marknadsläget blev nämligen påtagligt försvagat för
trävaror, massa, papper och järnmalm — alltså för produkter vilka sammanlagt
svarar för inemot 40 procent av den svenska exporten. Samtidigt
ökade importen kraftigt även i förhållande till den totala efterfrågan. Denna
utifrån tidigare erfarenheter övernormala importtillväxt torde delvis ha
uppkommit oberoende av efterfrågetrycket. Delta gäller förmodligen i hög
grad om importen av beklädnadsvaror liksom även beträffande den import i
vidare bemärkelse som representeras av de stigande turistutgifterna utomlands.
Det finns emellertid ingen anledning att betvivla att det övertryck
som rådde inom samhällsekonomin under större delen av 1965 bidragit till
den kraftiga importökningen och det förefaller också att ha utövat en återhållande
effekt på exporten av verkstadsprodukter och övriga färdigvaror.

Någon genomgripande förändring har inte inträtt i bedömningen av utsikterna
för den internationella ekonomiska utvecklingen 1966. Expansionstakten
väntas sålunda allmänt sett i år bli något högre än under förra året
i Västeuropa och oförändrat hög i Förenta Staterna. Vad gäller Västeuropa
förutses dock alltjämt någon dämpning av tillväxttakten för Västtyskland
och de nordiska länderna medan Storbritannien väntas bibehålla en förhållandevis
låg expansionstakt. En snabbare tillväxt av produktion och efterfrågan
förutses främst för de för svensk export mera perifera marknaderna
i Frankrike och Italien. Uppsvinget där synes ha samband med en relativt
kraftig ökning av lagerinvesteringarna. Däremot förefaller det som om Västtyskland
i likhet med bl. a. Finland och Sverige befinner sig i en nedåtgående
fas av lagerinvesteringarnas utveckling. Det synes emellertid inte uteslutet
att ett omslag kan komma att inträffa mot slutet av 1966 i Västtyskland
och att lagerinvesteringarna i Västeuropa sedermera allmänt kan komma
att ansluta till nuvarande uppsvingstendenser i Frankrike och Italien.
Någon säker grund för bedömningen av lagerkonjunkturen i Västeuropa

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966 5

1967 föreligger emellertid ännu inte liksom inte heller för en bedömning
mera allmänt sett av den amerikanska konjunkturutvecklingen 1967.

Tendensen i fråga om lönekostnadernas utveckling var inte enhetlig i
Västeuropa under 1965. I stort sett synes gälla att lönekostnadernas tillväxttakt
var stigande i de länder som för 1966 emotser en dämpning av sin expansionstakt
och fallande inom flertalet länder inom EEC-området däribland
inte minst inom de länder som nu synes stå inför en snabbare expansion.
Det kan synas rimligt att tillsvidare räkna med en övervägande tendens till
lägre stegringstakt för lönekostnaderna.

Utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills förflutna delen
av 1966 har i stora drag motsvarat de bedömningar som framlades i årets
finansplan. Såsom tidigare framhållits har efterfrågetrycket på arbetsmarknaden
otvivelaktigt dämpats och den inträdda förändringen kan inte i sin
helhet förklaras med hänvisning till verkningarna av den svåra vintern. De
beräkningar som nu kan göras beträffande utvecklingen av konsumtion och
investeringar innebär sålunda inte några genomgripande förändringar i förhållande
till kalkylerna i den preliminära nationalbudgeten.

Det privata näringslivets investeringar beräknas nu öka med 10 procent
i volym från 1965 till 1966. En ytterligare uppjustering har skett av handelsflottans
investeringar som i runt tal synes komma att fördubblas från 1965
till 1966. För industrins investeringar förutses en ökning med 13 procent
vilket i det närmaste är oförändrat i förhållande till tidigare bedömning.
Lagerinvesteringarna beräknas oförändrat sjunka ca 700 miljoner kr. till
en i och för sig normal nivå omkring 900 miljoner kr. årligen. Inberäknal
lager stannar tillväxten i näringslivets investeringar vid 5 procent. Uppgången
i de kommunala investeringarna kan nu på grundval av kommunernas
egna uppgifter beräknas stanna vid 8 1/2 procent. Vissa omständigheter
tyder på att den faktiska investeringsökningen möjligen kan komma att bli
lägre. Länsarbetsnämndernas redovisning av faklisk och planerad igångning
av kommunala byggnadsföretag kan nämligen tolkas i den riktningen.
Härtill kommer att beslut nu fattats om att kontrollen genom igångsättningslillstånd
skall inbegripa även sjukhusbyggen. — För statliga investeringar
väntas nu en uppgång med 2 1/2 procent i volym. I jämförelse med tidigare
beräkningar innebär detla en viss nedjustering som bl. a. är motiverad av
de anvisningar som utfärdats om minskad sysselsättning inom statliga anläggningsarbeten
under sommarhalvåret.

För bostadsbyggandet räknas med en i stort sett oförändrad investeringsvolym.
Kalkylerna visar nu på en obetydlig neddragning, eftersom den förut
emotsedda förkortningen av de onormalt långa byggnadstiderna inte längre
är lika trolig med hänsyn till de störningar som vållats av den stränga vintern.

Byggnads- och anläggningsverksamheten totall väntas nu stiga med 3 1/2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

procent i volym. Den hårda vintern kan visserligen förmodas ha minskat
byggnadsindustrins produktionsförmåga med någon procent; härav följer
att produktionsökningen i viss mån måste koncentreras till återstoden av
året. För 2:a t. o. m. 4:e kvartalen 1965—1966 kan byggnadsindustrins produktionstillväxt
likväl beräknas bli procentuellt lägre än för motsvarande
perioder 1964/1965. Investeringarna i maskiner och apparater exklusive
fartyg beräknas fortsätta att stiga i ungefär samma snabba takt som under
föregående år eller med 7 procent. Inberäknat handelsflottans anskaffning
av fartyg sker en kraftig ökning av maskininvesteringarnas tillväxt till
nästan 10 procent. Investeringsvolymen totalt — lagren ej inräknade — väntas
stiga med 6 procent från 1965 till 1966. Inräknas lager blir den totala
investeringsökningen knappt 4 procent.

Det preliminära huvudavtalet mellan SAF och LO har givit hållpunkter
för bedömning av löneutvecklingen under 1966. Alltjämt föreligger dock en
betydande ovisshet med hänsyn till tjänstemannaavtalen, den faktiska löneglidningen
samt utfallet av förhandlingarna på förbundsnivå. Enligt en inom
konjunkturinstitutet företagen uppskattning kan lönenivån beräknas stiga
drygt 9 procent från 1965 till 1966 och lönesumman med i runt tal 10 procent.
Det ligger i sakens natur att en dylik uppskattning ännu måste vara
förhållandevis osäker. Ett något lägre utfall av lönesumman ligger inom
ramen för nuvarande tolkningsmöjligheter. Inkomstberäkningen i den reviderade
finansplanen har baserats på ett antagande om att lönsumman skall
stiga med 8 procent. Hushållens disponibla inkomster kan med den förutsättningen
beräknas stiga med drygt 7 procent 1965—1966 att jämföra med en
uppgång med 8 1/2 procent enligt institutets kalkyler.

Konsumentpriserna kan med utgångspunkt från konjunkturinstitutets
lönestegringskalkyl beräknas stiga med 4,2 procent under loppet av 1966.
Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1965 och 1966 har den troliga
förändringen därvid angivits till 5,5 procent. Med den givna utgångspunkten
att lönesummans tillväxt stannar vid 8 procent är det rimligt att räkna
med en lägre prisstegring under 1966. Härvid må även beaktas den skärpta
prisövervakning som nu signaleras. Konsumentprisnivån förutsättes sålunda
inklusive verkan av de höjda indirekta skatterna stiga 3,5 procent under
loppet av 1966. För nettoprisindex torde detta motsvara en uppgång om
knappt 3 procent. Mellan genomsnittslägena 1965 och 1966 erhålles under
sådana förutsättningar en prishöjning brutto om drygt 5 procent. Denna är
påverkad av de skärpningar som vidtagits i den indirekta beskattningen
inte blott under första kvartalet 1966 utan även per den 1 juli 1965.

Vid den förutsatta prisuppgången ökar hushållens realt disponibla inkomster
med drygt 2 procent, varvid den privata konsumtionens volym kan
beräknas stiga med 2 1/2 procent. Med utgångspunkt från konjunkturinstitutets
lönesummeberäkning och häremot svarande utformning av prisprognosen
skulle däremot hushållens disponibla inkomster beräknas stiga med

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966 7

knappt 3 procent och den privata konsumtionens volym med nära 3 procent.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 5 1/2 procent vilket innebär
en obetydlig uppjustering i förhållande till de preliminära kalkylerna.

Konjunkturinstitutet har framlagt reviderade prognoser för utrikeshandeln
1966. Dessa har utarbetats med beaktande av den lättnad i det inhemska
efterfrågetrycket som inträtt från 1965 till 1966. Exportprognosen utgår stort
sett från de bedömningar av efterfrågans utveckling internationellt under
1966 som tidigare har berörts. Den visar på ett utfall som ligger något högre
än enligt institutets ursprungliga prognos till den preliminära nationalbudgeten.
Jämfört med nationalbudgetens slutprognos innebär den nya kalkylen
dock en nedjustering. Totalt beräknas varuexporten stiga med 5 procent
i volym, exklusive fartyg med 7 procent. Exporten av verkstadsprodukter
väntas stiga med 12 procent och exporten inom gruppen övriga varor i
det närmaste lika mycket. Bedömningen av stapelvaruexporten har inte undergått
någon väsentlig förändring sedan institutets föregående kalkyl. För
massaexporten räknas med en tillväxt om 8 procent i volym. Då turistnettot
antas komma att försämras i samma takt som under föregående år beräknas
tillväxten för export inklusive tjänstenetto stanna vid 4 procent. — Importvolymen
beräknas enligt institutets nya kalkyl stiga med knappt 4 procent,
vilket är något lägre än enligt den preliminära uppskattningen. Institutet
har härvid bl. a. utgått från en beräknad ökning av den privata konsumtionens
volym med 3 procent. — Det kan nämnas att kommerskollegium i en
s. k. nulägesbedömning räknat med en väsentligt större uppgång i importvolymen
eller med 8 procent.

En sammanställning av dessa delprognoser visar att nationalprodukten
1966 kan beräknas stiga med 3 1/2 procent eller om man utgår från det
högre alternativet för konsumtionens tillväxt med mellan 3 1/2 och 4 procent.
Även med beaktande av den hårda vinterns följdverkningar förefaller
detta att ligga i underkant i förhållande till kapacitetsutrymmet. Samtidigt
kan bytesbalansen beräknas ge ett oförändrat underskott om nära
1 500 miljoner kronor. Till en del kan detta underskott dock förmodas vara
fiktivt eftersom betalningsbalansens restpost har inslag som torde kunna
jämställas med reguljära valutaintäkter. Enligt långtidsutredningens uppskattning
skulle ca 400 miljoner kronor av restposten vara av denna karaktär.
Det verkliga underskottet i bytesbalansen kan sålunda förmodas uppgå
till drygt en miljard kronor.

Vid en bedömning av utsikterna för Sveriges ekonomi 1966 är det två
problem som framför andra gör anspråk på uppmärksamhet. Det ena gäller
utvecklingstendenserna inom ekonomin under loppet av 1966 och inför 1967,
det andra gäller tolkningen av den rubbning i utrikesbalansen som alltjämt
synes bli bestående under 1966. Det finns otvivelaktigt vissa omständigheter
som talar för att produktionsutrymmet kan komma att bli hårdare utnytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 ur 1966

jat under andra halvåret 1966 och första halvåret 1967. Härav följer att nuvarande
dämpning av efterfrågetrycket åtminstone delvis kan komma att
framstå som en förhållandevis övergående företeelse. Bostadsbyggandet,
den privata konsumtionen och industriinvesteringarna beräknas nämligen
öka i volym mellan halvåren. Den beräknade uppgången är visserligen —
särskilt med tanke på den speciella vintereffekten första halvåret — inte
så stor att den i och för sig skulle behöva medföra någon påtaglig skärpning
av läget på arbetsmarknaden. Emellertid kan det råda en viss osäkerhet
huruvida dessa beräkningar ger en rättvisande bild av utvecklingen mellan
halvåren 1966. Det är exempelvis tänkbart att den neddragning av aktivitetsnivån
som enligt nationalräkenskaperna skedde andra halvåret 1965 i
verkligheten kan ha fördröjts bl. a. genom vissa icke redovisade lagerförändringar
i handeln och att det i stället inträffar en mera markerad doppning
under första halvåret 1966 — och som följd härav också en kraftigare
återhämtning under andra halvåret 1966. Denna kan accentueras ytterligare
för den händelse att stapelvaruexporten mot slutet av året kommer in i en
mera expansiv utveckling som skulle kunna inträffa vid ett omslag i den
västeuropeiska lagerkonj unkturen.

Oavsett om det mera allmänt sett kan komma att inträffa en stegring av
efterfrågan kan det förmodas att efterfrågetrycket kommer att bli ojämnt
och fortfarande förbli högt inom viktiga delar av näringslivet. Trots den
lättnad som sedan hösten 1965 inträffat på arbetsmarknaden är tillgången
på yrkesutbildad arbetskraft alltjämt knapp.

Den osäkerhet som alltjämt föreligger med avseende på tolkningen av den
ekonomiska utvecklingen 1965 försvårar även i andra avseenden bedömningen
av utsikterna för Sveriges ekonomi 1966. Om året 1965 skulle visa
sig vara inledningen till en period med mindre förmånlig utveckling av det
svenska näringslivets produktionsförmåga skulle det givetvis finnas större
risk för att det mot slutet av året ånyo skulle uppkomma ett övertryck i
vår ekonomi.

Även med avseende på utvecklingen av hushållens sparande råder en betydande
ovisshet efter den kraftiga nedgång som inträdde 1965. De framlagda
konsumtionsprognoserna innebär emellertid en försiktig bedömning
av sparandets utveckling med beaktande av erfarenheter från senare delen
av 1950-talet då konsumtionsutvecklingen hölls tämligen väl uppe vid en
förhållandevis svag utveckling av de disponibla inkomsterna. Ett något lägre
utfall för den privata konsumtionen än prognoserna utvisar är därför inte
mindre sannolikt än ett något högre.

Bedömningsläget är i viss mån likartat vad gäller investeringarnas utveckling.
Det kan sålunda ifrågasättas om ökningen av kommunernas investeringar
med hänsyn till aviserade bygg- och kreditrestriktioner kan bli
fullt så stor som den i försörjningsbalansen upptagna prognosen utvisar.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För industriinvesteringarnas del förutsätter den prognos som införts i försörjningsbalansen
en starkt ökad extern finansiering. Ett antagande om fortsatt
stigande investeringstendens under andra halvåret 1966 och in på 1967
finner ett stöd i de uppgifter som vissa industriföretag lämnat om sina
investeringsplaner för 1967. Dessa får även ses mot bakgrunden av de tillstånd
som under 1965 givits att utnyttja framtida avsättningar till investeringsfonder
för vissa omfattande investeringsprojekt. Som regel har dessa
varit av tidskrävande natur och det kan förmodas att en betydande del av
dessa investeringar kan komma att falla på året 1967. Med beaktande av
dessa speciella omständigheter kan det ändå råda någon tveksamhet om de
av företagen uppgivna investeringsplanerna av finansieringsskäl kan komma
att genomföras i sin helhet.

Vilket efterfrågetryck som kommer att bli rådande inom Sveriges ekonomi
under 1966 kan emellertid i hög grad bli beroende av i vad mån det kommer
att finnas möjligheter att utnyttja eljest friställda resurser till att öka
exporten eller till att ersätta import som är av utfyllnadskaraktär. Den bedömning
som legat till grund för export- och importprognoserna har varit
att det finns vissa möjligheter till sådan omställning men att dessa dock är
förhållandevis begränsade.

För att balansen i vårt internationella utbyte av varor och tjänster skulle
ha kunnat återställas genom en tillräcklig ökning av exporten och en förstärkning
av bytesbalansen med ca 1 miljard kronor samtidigt som den
inhemska efterfrågan utvecklades enligt givna prognoser, skulle nationalprodukten
allt annat oförändrat behöva stiga med inemot 5 procent 1965-1966. Detta förefaller snarast att ligga i överkant i förhållande till kapacitetsutrymmet
eller i varje fall i förhållande till vad som med nuvarande
»ojämna» inriktning av exportefterfrågan kan uppnås utan en förnyad
överhettning på arbetsmarknaden. Trots att en dämpning i efterfrågetrvcket
i princip har beaktats vid utformningen av prognoserna för import och
export har det emellertid inte förefallit sannolikt att hela det tillgängliga
utrymmet för produktionsökning — vilket kan förmodas ligga något högre
än 4 procent — skall kunna utnyttjas till en förstärkning av bytesbalansen.
Detta synes innebära att det 1966 inte finns möjligheter att med en bytesbalans
i jämvikt förena den grad av kapacitetsutnyttjande inom samhällsekonomin
som exempelvis förekom 1964.

En jämförelse av Sveriges ekonomiska läge 1964 och sådant som det ter
sig i prognoserna för 1966 visar att bytesbalansen har försämrats under den
mellanliggande perioden och att försämringen kvarstår sedan det speciellt
under 1965 intensiva övertrycket i ekonomin lättat. Denna förändring har
sannolikt berott på flera samverkande omständigheter. Beträffande sådana
stapelprodukter som massa, trävaror och järnmalm synes det ha inträffat
en konjunkturmässig försvagning som sammanhänger med lagerutveckling -

Kangl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 1:1. Reviderad försörjningsbalans för 1966

Miljoner kronor i 1965 års priser

	1965	Förändring 1965-	—1966
	milj. kr.
		milj. kr.	Procent
T illgång
Bruttonationalprodukt................	107 400	3 600	3.5
Import ............................	22 800	900	4
Summa tillgång	130 200	4 500	3,5
Efterfrågan
Privat bruttoinvestering (ej bostäder)	14 800	1 450	10
Statlig bruttoinvestering » »	7 200	200	2,5
Kommunal bruttoinvestering» »	6 100	500	8,5
Bostäder, bruttoinvestering ..........	7 100	— 100	— 1
Lagerförändring ....................	+ 1 600	— 700
Privat konsumtion ..................	56 300	1 400	2,5
Offentlig konsumtion ................	15 800	850	5,5
Export (inkl. tjänstenetto)............	21 300	900	4
Summa efterfrågan	130 200	4 500	3,5

en i Västeuropa. Den något långsammare tillväxten inom Västeuropas industriländer
har inte heller kunnat undgå att påverka den svenska exportens
utvecklingsmöjligheter liksom inte heller de i vissa fall ökade handelshindren.
På införselsidan har inträffat en i viss mån påskyndad tillväxt av den
svenska importbenägenheten i vidare bemärkelse, avseende främst turisttjänster
och beklädnadsvaror. I båda fallen synes kostnadsläget i Sverige
ha varit en åtminstone bidragande faktor i utvecklingen. Denna torde ha
inneburit att produktionsfaktorer inom landet friställts för andra ändamål.
Å andra sidan har kravet på exportens utveckling och behovet av valutaintäkter
för importfinansiering stigit i motsvarande mån. Sålunda skärps kraven
på en snabbare och mera kapitalkrävande strukturomvandling av det
svenska näringslivet.

Betydelsen av de här berörda omständigheterna kan belysas med några
sifferuppgifter. Om stapelvaruexporten från det gynnsamma utgångsläge
som rådde 1964 hade fortsatt att stiga i den årliga takt som långtidsutredningen
bedömt som trolig för tiden 1964—1970 skulle exporten 1966 ha
blivit drygt 400 miljoner större än som nu förutses. Importen av konsumtionsfärdiga
beklädnadsvaror beräknas från 1964 till 1966 stiga med ca 400
miljoner kronor och det s. k. turistnettot väntas under samma tid försämras
med 300 miljoner kronor. Det bör dock understrykas att hela ökningen av
dessa poster inte kan presenteras som ett nytt inslag i den ekonomiska utvecklingen.
För övrigt motvägs den ökade färdigvaruimporten på beklädnadsområdet
delvis av en svagare utveckling av råvaruimporten.

Fastän kostnadsstegringen inom det svenska näringslivet 1965 förefaller

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

att internationellt sett ha varit jämförelsevis hög föreligger det inte några
säkra indicer på att exportens utveckling försvagats till följd av ett ogynnsamt
kostnadsläge även om vinstmarginalerna inom exportproduktionen
inte har kunnat undgå att påverkas. Helt oberoende av den relativa kostnadsutvecklingen
förefaller dock inte exempelvis den försämring av marknadsläget
för skandinavisk massa som befaras uppkomma till följd av en
ökad integration mellan nordamerikanska massafabriker och pappersbruk
i Västeuropa.

Sammanfattningsvis torde den försämring av utrikesbalansen som inträffat
sedan 1964 delvis kunna förklaras som ett utslag av en tillfällig försvagning
av exportkonjunkturen. Det förefaller dock inte uteslutet att en viss
försämring i vårt relativa kostnadsläge kan ha medverkat i första hand genom
effekter på importkonkurrensen. Om efterfrågan på våra exportprodukter
omedelbart skulle stiga så mycket som skulle krävas för att jämvikten
i bytesbalansen skulle kunna återställas, skulle efterfrågetrycket i samhällsekonomin
troligen bli överdrivet högt. Såtillvida kan utrikesbalansens
försvagning alltjämt uppfattas som ett utslag av alltför hög efterfrågan
inom landet.

Den skärpning som i vissa hänseenden vidtagits av finanspolitiken har
tydligen med hänsyn till de anspråk som i övrigt ställs på samhällsekonomin
endast kunnat medföra en begränsad dämpning av efterfrågetrycket. Denna
slutsats synes gälla även med avseende på finanspolitiken i en mera
vidsträckt bemärkelse. Det direkta inflytelseområdet för statliga beslut går
nämligen i åtskilliga avseenden vida utöver den statliga sektorn. Vid sidan
av sina övriga funktioner har staten åtagit sig ett speciellt ansvar för bostadsfinansieringen.
Staten utövar vidare ett starkt inflytande över kommunernas
finanser och har genom sina beslut påverkat fondbildningstakten
inom allmänna pensionsfonden. Från denna utgångspunkt har det sitt intresse
att följa den finansiella utvecklingen inom en sammanslagen sektor
för statlig och kommunal verksamhet samt bostadsbyggande. För sektorgruppen
i dess helhet har framräknats ett nettofinansieringsbehov lika med
det totala upplåningsbehovet för bostadsfinansiering minus finansiellt sparande
inom stat, kommuner och AP-fond.

	Procentuell för-	Förändring av
	ändring av verk-	nettofinansie-
	samhetens	ringsbehovet i
	volym inom den sammanslagna sektorn	miljoner kronor
1960 -1961 ................	4	- 1 250
1961—1962 ................	+ 7	-i- 275
1962—1963 ................	-1- 7	+ 1 250
1963—1964 ................	-1- 7	+ 350
1964- 1965 ................	-1- 5	- 100
1965—1966 ................	4-4	(—500 ä —800)

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Medan den reala aktiviteten inom den sammanslagna sektorn dvs. summan
av offentlig konsumtion, offentliga investeringar och bostadsbyggande
1961—1964 visade en snabb tillväxt, markerar utvecklingen under 1985 och
1966 en viss dämpning. Nettofinansieringsbehovets snabba tillväxt synes
särskilt 1962—1963 ha förstärkt den expansiva effekten av den reala aktivitetsuppgången.
Året 1965 medförde någon minskning av det totala nettofinansieringsbehovet
och nedgången synes fortsätta 1966.1 Denna minskning
av nettofinansieringsbehovet har i och för sig kontraktiva effekter på övriga
sektorer inom samhällsekonomin dvs. på hushållen och näringslivet. Detta
har för sin planerade investeringsexpansion blivit alltmer beroende av extern
finansiering. Hittills har detta behov — i enlighet med den ekonomiska
politikens intentioner — trots allt väsentligen kunnat tillgodoses. Den sammanlagda
effekten av finans- och kreditpolitiken har emellertid under sådana
förhållanden visat sig otillräckligt återhållande.

1 Till grund för uppskattningen av nettofinansieringsbehovets förändring 1965—1966 ligger
antaganden om någon försvagning av statens finansiella sparande, en påtaglig förskjutning i
positiv riktning av kommunernas finansiella sparande, en förhållandevis låg tillväxt av finansieringsbehovet
för bostäder och en fortsatt ökning av AP-fondens tillväxt.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

II. Det internationella läget

1. Sammanfattande översikt

Tendenserna i den internationella konjunkturutvecklingen har sedan
slutet av 1965 inte undergått några mera betydande förändringar. Produktionstillväxten
i ett flertal västeuropeiska länder synes ha saktat av under
andra halvåret 1965 under det att en ytterligare påskyndad framstegstakt
kunnat noteras i Förenta staterna. För hela OECD-området beräknas produktionsstegringen
förra året ha uppgått till 4,5 procent (tabell 1). I Västeuropa
stannade däremot den ekonomiska tillväxten 1964—1965 vid knappt

3,5 procent och var därmed väsentligt lägre än den som ägde rum 1963—

1964. Denna avsaktning av expansionen var markant inom investeringssektorn.
Medan de fasta bruttoinvesteringarna 1963—1964 totalt beräknas
ha ökat med drygt 9 procent stannade uppgången 1964—1965 vid knappt 4
procent. Därtill kom en betydande nedgång i lagerinvesteringarna mellan
1964 och 1965. En viss avmattning i den privata konsumtionens stegring
synes också ha kommit till stånd, medan däremot den offentliga konsumtionens
ökningstakt överlag tilltog.

Nedgången i tillväxttakten i Västeuropa var till en del en naturlig konsekvens
av att produktionsresurserna i många länder började bli fullt utnyttjade.
Inte minst torde arbetsmarknadsläget i flera fall, såsom i Danmark,
Nederländerna, Sverige och Västtyskland, därvid varit en begränsande faktor.
Men den återspeglade också i viss utsträckning en förskjutning av tyngdpunkten
i den ekonomiska politiken i åtstramande riktning, vilken i vissa
fall nödvändiggjorts av betalningsbalanshänsyn men som också i någon
mån kan ha varit ett uttryck för en starkare betoning av de stabiliseringspolitiska
målsättningarna. En strävan att begränsa pris- och kostnadsstegringarna
har efter hand mera uttalat på många håll kommit till synes i
det ekonomisk-politiska handlandet. Detta understryks exempelvis av den
försiktighet med vilken statsmakterna i Frankrike och Italien under det senaste
året agerat för att stimulera en konjunkturuppgång. I dessa båda länder,
framför allt i Italien, har också pris- och lönestegringstakten sjunkit
påtagligt (tabell 2). I Frankrike har därvid prlskontrollerande åtgärder varit
i kraft. En avsaktning i pris- och löneuppgången har också kommit till
synes i Belgien, Finland och Nederländerna. I Norge steg konsumentpriserna
under förra året väsentligt mindre än tidigare medan lönestegringstakten
synes ha ökat. Dessa tendenser mot en dämpning av pris- och lönestegringarna
har i samtliga fall varit förenade med en låg eller en mer eller mindre

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 11:1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden 1964—1966

Procentuella volymförändringar från närmast föregående år. Siffrorna för 1964 och
1965 avser utfall (preliminära), för 1966 prognoser

	Brut- tona- tional- pro- dukt	Im- port	Ex- port	Konsumtion	Fasta bruttoinvesteringar	Förändr. i lager-invest. (miljar-der US dollar)
	privat	offent- lig	to- talt	bygg- nader	maskiner
Förenta staterna 1964........	4,8	5,0	12,3	5,6	0,2	6,4	2,7	13,5	+0,5
1965........	5,4	15-16	5,5	5,9	2,4	6,8	1,5	13	+2,0
1966........	5,5	13	9	5,5	6,5	6,3	3	10	0
Västtyskland
1964........	6,6	10,9	10,3	5,3	-0,6	11,8	12,6	11,0	+0,6
1965........	4,4	14,2	7,0	6,2	5,8	6,5	3,1	9,2	+0,2
1966........	3,8	6	7	4,3	3	4	-0,1
Neder- länderna 1964........	8,2	18,3	16,9	5,5	0 15	15	16,5	7,5	+0,4
1965........	5,0	4,5	10	6,5	3	5		-0,4
1966........	5,5	10	10	4		9			♦0,3
Frankrike
1964........	5,3	11,7	7,3	4,2	3,0	10,2	14,0	6,1	+0,6
1965........	2,7	5,8	7,9	2,3	3,1	5,0	8,7	0	-2,3
1966........	4,5	10	8	3,5	3,8	5	5	5	+1,4
Italien
1964........	2,9	-5,7	10,7	2,6	3,8	-10,1	0	-21	-0,14
1965........	2,9	1,9	17,3	2,0	4,0	-7,8	10	-11,5	0
1966........	4,5	14	5-6	2,0	4-4,5	8			+
EEC
1964........	5,5	10,2	11,4	4,4	1,5	7,5	10,0	4,4	+1,4
1965........	3,5	7,7	9,6	4,0	4,3	3,5	6,4	3,1	-2,5
1966........	4,3	9,2	7,7	3,5	3,5	5,3			+1,9
Storbritan- nien 1964........	5,4	9,0	3,1	3,7	1,9	16,0	19,3	12,9	+ 1,2
1965........	2,3	0,7	3,8	1,4	3,8	3,9			-0,5
1966........	2,2	2,5	4,6	2,0	3,2	2,2			-0,3
Norge
1964........	6,6	8,1	10,6	4,1	6,0	5,1	4,0	8,7	*0,03
1965........	5,9	9,5	7,2	2,6	10,7	6,6	2,9	6,8	+0,12
1966........	4,5	4,5	6	4,5	3	5,5	5,5	9	-0,06
Västeuropa
1964........	5,6	12,3	11,8	4,2	1,7	9,1	11,7	6,5	+2,8
1965........	3,3	6,1	8,2	3,3	4,2	3,7			-3,2
1966........	3,8	7,4	6,9	3,1	3,4	4,7			+ 1,5

Källor: OECD, EEC, nationell statistik, konjunkturinstitutets uppskattningar och nationella
prognoser.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

starkt avtagande tillväxttakt för efterfrågan och produktion. I vissa fall har
emellertid en försvagning i den ekonomiska aktiviteten åtföljts av ett snarast
ökande tryck mot priser och kostnader. Detta synes i viss mån ha varit
förhållandet i bl. a. Danmark, Kanada, Schweiz, Storbritannien, Sverige och
Österrike. Den utveckling som kan iakttas i dessa länder torde åtminstone
till en del höra samman med olika tröghetsmoment och strukturella förhållanden
inom ekonomin. Sålunda åtföljs exempelvis en nedgång i produktionstillväxten
oftast inte utan en viss fördröjning av en motsvarande
lättnad i efterfrågetrycket. I Förenta staterna har den starka ekonomiska
expansionen i samband med att resursutnyttjandet stigit nu medfört en
uppgång i pris- och löneökningstakten, vilken dock fortfarande är väsentligt
lägre än i de västeuropeiska länderna. De tendenser ifråga om utvecklingen
av löner och priser som kunnat registreras under det senaste året är sålunda
inte enhetliga. Dock synes det klart, att partipriserna på industriprodukter
i flertalet länder i Västeuropa under 1965 stigit långsammare än tidigare.
Det bör också påpekas, att prisutvecklingen i flera fall, såsom t. ex. i Danmark,
Storbritannien och Sverige, påverkats av förändringar i den indirekta
beskattningen.

De bedömningar som nu kan göras av konjunkturutsikterna för innevarande
åt tyder på att expansionstakten skulle bli något högre än under
förra året i Västeuropa och oförändrat hög i Förenta staterna. Förenta staterna
framstår för närvarande som det ledande expansiva området bland
OECD-länderna. Stimulerad av finanspolitiska åtgärder har den inhemska
efterfrågan ökat kraftigt och möjliggjort en betydande uppgång i resursutnyttjandet
inom ekonomin. Arbetslösheten har sjunkit tämligen snabbt och
kontinuerligt under det senaste året och tillgången på ledig kapacitet inom
näringslivet har avtagit. Högkonjunkturen, som utan någon nämnvärd
dämpning pågått sedan början av 1961, bärs för närvarande främst upp av
den privata konsumtionen samt av en starkt uppdriven investeringsaktivitet
inom näringslivet. Sedan slutet av förra året har också de offentliga utgifterna
ökat kraftigt, främst till följd av det militära engagemanget i Vietnam.
Några allvarligare tendenser till en överhettning inom ekonomin har
knappast framträtt ännu, även om priser och löner har börjat stiga något
snabbare än tidigare och en försvagning av handelsbalansen kunnat noteras.
Administrationen har i återhållande syfte vid flera tillfällen ingripit och
med olika påtryckningsmedel sökt påverka arbetsmarknadens parter vid
avtalsförhandlingar och företag i dessas prissättning och denna form av inkomst-
och prispolitik synes komma att bestå. Vidare har en viss åtstramning
av den ekonomiska politiken nyligen genomförts. Det är sålunda
uppenbart, att förutsättningarna för den ekonomiska politiken nu i viss utsträckning
har ändrat karaktär och alt den stabiliseringspolitiska problematiken
därmed kommit att skjutas mera i förgrunden. En ökning av den
totala produktionen med 5 å 5,5 procent i år, som indikeras av efterfrågans

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

beräknade utveckling, anses dock kunna realiseras utan mera påtagliga
rubbningar av den ekonomiska balansen.

Tillväxttakten i Västeuropa väntas i år bli något högre än under förra
året. De tendenser mot en utjämning av de tidigare påtagliga skillnaderna
i expansionstakt mellan olika länder som framträdde under loppet av fjolåret
synes efter hand ha blivit mera markanta och kan förväntas bestå tills
vidare. I såväl Frankrike som Italien har den svaga konjunkturuppgång
som inleddes i början av 1965 förstärkts, låt vara att den ekonomiska politiken
haft en endast måttligt expansiv karaktär. Under förutsättning av att
den väntade uppgången i de privata investeringarna kommer till stånd kan
produktionsökningen i dessa båda länder väntas stiga till åtminstone 4,5
procent. Å andra sidan kan aktivitetsdämpningen i Västtyskland bli något
större än vad som tidigare föreföll sannolikt sedan den strama kreditpolitiken
nu kompletterats med en viss skärpning även av finanspolitiken. I såväl
Västtyskland som i flertalet av de mindre staterna i Västeuropa synes
för övrigt tillväxttakten i stor utsträckning bli beroende av produktionsresursernas
stegring, då kapaciteten inom ekonomin i flera fall blivit fullt
utnyttjad. Då dessutom i många av dessa länder ekonomisk-politiska åtgärder
i stabiliseringssyfte vidtagits, kan produktionsökningen där väntas bli
lägre än förra året. Denna avsaktning i framstegstalcten synes i första hand
komma att göra sig gällande inom EFTA-området, i synnerhet som några
starkare expansiva impulser inte kan väntas utgå från Storbritannien. Produktionstillväxten
i Västeuropa skulle enligt dessa bedömningar uppgå till
inemot 4 procent. För Storbritanniens del är utsikterna något oklara, men en
uppgång med drygt 2 procent har bedömts som sannolik, överlag väntas investeringarna
och exporten utgöra de viktigaste expansiva komponenterna
Dessutom beräknas en relativt kraftig ökning av lagerinvesteringarna äga
rum. Denna ökning synes dock nästan helt vara att hänföra till Frankrike
och Italien. I Frankrike synes ett omslag i lagerkonjunkturen ha börjat redan
i slutet av förra året. En nedgång i lagerinvesteringarna, låt vara av
måttlig omfattning, emotses för bl. a. Storbritannien och Västtyskland. Detta
synes innebära att Västtyskland liksom bl. a. Sverige och Finland men till
skillnad från Frankrike och Italien befinner sig i en nedåtgående fas av lagerinvesteringarnas
utveckling. Det förefaller emellertid inte uteslutet att
ett omslag kan hinna inträffa mot slutet av 1966 i Västtyskland och att
lagerinvesteringarna i Västeuropa mera allmänt kan komma att ansluta till
nuvarande uppsvingstendenser i Frankrike och Italien.

För råvaruländernas del ter sig utsikterna nu måhända något ljusare än
i slutet av förra året. Det sedan början av 1964 pågående prisfallet på dessa
länders exportvaror synes nu ha hejdats och deras export till OECD-området
ökade kraftigt under senare delen av förra året. Då deras exportutsikter för
innevarande år förefaller tämligen gynnsamma bör en uppgång i deras importefterfrågan
så småningom komma till stånd. Någon starkare expansion

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell It: 2. Konsumentpriser samt timförtjänster inom industrin 1960—1965

Procentuella förändringar

	Konsumentpriser1		Timförtjänster
	1960—	4:e kv 1963-	4:e kv 1964-	1960—	4:e kv 1963-	4:e kv 1964-
	1964 % per år	4:e kv 1964	4:e kv 1965	1964 % per år	4:e kv 1964	4:e kv 1965
Belgien........	2,2	4,3	3,9	7,6	12,8	7,1
Danmark......	5,1	5,1	8,1	9,9	2 8,8	212,4
Finland........	5,3	9,4	4,7	8,4	213,6	7,2
Frankrike2 ....	4,1	2,3	2,5	7,9	6,4	5,7
Italien2........	5,0	6,0	3,4	10,9	15,3	5,7
Nederländerna2	3,1	6,5	5,3	9,7	17,5	9,5
Norge ........	4,0	7,2	2,8	6,8	3 6,5	2 8,4
Schweiz2 ......	3,2	2,5	4,6	5,5	5,0	5,6
Storbritannien2	3,2	4,4	4,6	4,1	4,9	6,8
Sverige ........	3,3	4,0	5,8	7,8	7,2	10,2
Västtyskland ..	2,7	2,5	4,0	9,2	9,6	8,8
Österrike ......	3,6	3,6	5,2	8,7	7,0	12,4
Förenta staterna	1,2	1,2	1,9	2,9	2,7	3,5
Kanada........	1,4	1,6	2,9	3,3	2,7	5,2

1 Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning och subventionering.

2 Timlönetariffer.

5 Avser 3:e kv.

Källor: OECD: Main Economic Indicators; nationell statistik.

härav torde dock med hänsyn till råvaruländernas valutasituation knappast
komma att inträffa förrän nästa år.

Utvecklingen av löner och priser internationellt sett synes svår att förutse
på grundval av nu rådande tendenser. Tillgängliga uppgifter pekar mot att
en avsaktning i pris- och lönestegringstakten kan vara att vänta på vissa
håll efter hand som vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder får effekt. Detta
bör kunna bli fallet i t. ex. Danmark, Västtyskland, Storbritannien och
Österrike. Den relativa stabilitet som uppnåtts i Frankrike och Italien torde
knappast komma att påtagligt rubbas av den aktivitetsökning, som väntas
äga rum. Ä andra sidan kan mycket väl ett stigande tryck på löner och priser
aktualiseras i Förenta staterna. På det hela taget synes emellertid några
drastiska förändringar i pris- och lönestegringstakten knappast vara att
vänta. Däremot kan det relativa kostnadsläget mellan olika länder och förändringar
häri möjligen få ett mera märkbart inflytande på den internationella
handelns utveckling efter hand som differenser i efterfrågetryck utjämnas
eller i den mån eu dämpning av efterfrågetrycket mera allmänt kommer
till stånd.

Handelsutbytet mellan OECD-länderna väntas i år expandera i ungefär
samma takt som förra året. De tecken på eu utveckling mot en harmonise 2

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. AV 125. nitaga 8

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 11:1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1963—1965

Index: 3 kv. 1963 — 100. Säsongrensade kvartals- resp. månadssiffror

Västtyskland

Förenta staterna

no -

Frankrike

100 -

Västeuropa

no -

Italien

Storbritannien

Sverige

no -

1963 1964 1965 1966 1963 1964 1965 1966

Anm. Tunna kurvlinjer bygger på månadsdata.

Källa: OECD.

ring mellan olika länder i Västeuropa av tillväxttakten för efterfrågan och
produktion, som framträtt och väntas bestå, beräknas därvid leda till en
utjämning av de för närvarande stora underskotten och överskotten i dessa
länders bytesbalanser. Tendenser till en dylik utjämning blev märkbara
redan mot slutet av förra året. I såväl Italien som Frankrike började ökningstakten
för exporten att avta och för importen att tillta medan en motsatt
utveckling inleddes i Västtyskland (diagram 2). Italiens och även
Frankrikes bytesbalans kommer dock förmodligen att uppvisa betydande,
ehuru avtagande, överskott även i år. Överskottet i Förenta staternas bytesbalans
sjönk under fjolåret och denna tendens kan möjligen fortsätta under
innevarande år. Storbritannien har däremot lyckats reducera underskottet,
i sin bytesbalans påtagligt och en ytterligare minskning kan emotses i år.
Under 1965 synes bytesbalansförändringarna i stor utsträckning ha uppvägts
av motsatta förskjutningar i de internationella kapitalrörelserna. Västtyskland
kunde sålunda notera ett betydande nettoinflöde av kapital medan
ett nettoutflöde ägde rum från Frankrike, Italien och Japan. Kapitalutflödet
från reservvalutaländerna kunde till följd av vidtagna ekonomisk-politiska
åtgärder nedbringas. I Förenta staterna har det program för förstärkning
av betalningsbalansen, som varit i kraft sedan början av 1965, haft

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

märkbara effekter. Trots att bytesbalansens överskott avtog minskade underskottet
i de totala betalningarna påtagligt. Målsättningen är att uppnå
balans under innevarande år och i detta syfte har det frivilliga programmet
utvidgats och skärpts. Underskottet i Storbritanniens betalningsbalans reducerades
väsentligt i fjol och huvudmålet för den ekonomiska politiken är
att uppnå balans i de utländska betalningarna kring kommande årsskifte.

2. Länderöversikter
Förenta staterna

Den långvariga ekonomiska expansionen i Förenta staterna fortsatte under
1965 och synes ha förstärkts påtagligt mot slutet av året. Den totala
produktionen beräknas nu ha ökat med 5,5 procent 1964—1965; tillväxten
under loppet av året uppgick till inemot 7 procent. De ledande efterfrågefaktorerna
var den privata konsumtionen samt näringslivets investeringar.
Därtill kom mot slutet av förra året kraftigt ökande federala utgifter samt en
oväntat stor lageruppbyggnad. Resursutnyttjandet i ekonomin har fortsatt
att stiga. Arbetslöshetsprocenten sjönk från 5,0 i februari 1965 till 3,7 i
februari i år och har därmed underskridit det tal — 4,0 — som av statsmakterna
uppställts som en interimistisk målsättning. Kapacitetsutnyttjandet
inom industrin steg från 88 procent under fjärde kvartalet 1964 till
91 procent under motsvarande period i fjol.

De bedömningar av efterfrågeutvecklingen, som nu kan göras, tyder snarast
på en starkare aktivitetsökning i år än vad som tidigare föreföll sannolik.
Företagens investeringsplaner har successivt reviderats uppåt och på
grundval av en enkät i februari synes man kunna förvänta en uppgång av
företagsinvesteringarna i samma snabba takt som förra året. Den privata
konsumtionen beräknas öka något mindre än i fjol, men ändå med mer än
5 procent i volym. Bostadsinvesteringarna minskade förra året och någon
återhämtning är knappast att vänta i år. Lagerinvesteringarna beräknas
ligga kvar på föregående års nivå. Däremot förutses de offentliga utgifterna
för inköp av varor och tjänster komma att öka mycket kraftigt och utöva
ett starkt expansivt inflytande på ekonomin. Denna utgiftsökning, som beräknas
uppgå till ca 12 procent 1965—1966, är i betydande utsträckning en
följd av det militära engagemanget i Vietnam. Totalt väntas den inhemska
efterfrågan komma att öka i ungefär samma takt som förra året med investeringarna
inom näringslivet och den offentliga konsumtionen som de ledande
expansionsområdena. Bruttonationalprodukten beräknas därvid öka
med mellan 5 och 5,5 procent. Denna tillväxt synes också kunna ligga inom
ramen för det tillgängliga resursutrymmet.

Vissa tecken på att den amerikanska ekonomin nu närmat sig ett läge
med fullt utnyttjande av produktionsresurserna har kommit till synes. Eu
viss dragning uppåt i prisstegringstakten har sålunda blivit märkbar. Takten

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

i konsumentprisernas uppgång har stigit från i genomsnitt 1,2 procent under
perioden 1960—1964 till omkring 2 procent under 1965 och partipriserna
steg med 4 procent under tolvmånadersperioden t. o. in. februari i år
efter att under flera år ha legat på en i stort sett oförändrad nivå. I inte ringa
utsträckning synes emellertid uppgången i prisstegringstalcten vara att hänföra
till en mera tillfällighetsbetonad stark ökning av priserna på jordbruksprodukter.
Administrationen har flera gånger ingripit direkt med påtryckningsåtgärder
för att avvärja prishöjningar främst på vissa metaller.
Takten i lönestegringarna inom industrin har inte påskyndats nämnvärt;
ökningen i de genomsnittliga timförtjänsterna uppgick under loppet av förra
året till ca 6,5 procent. Den av administrationen som riktpunkt för löneutvecklingen
angivna övre gränsen, 3,2 procent per år, har bibehållits oförändrad
för innevarande år. De löneavtal som slöts under förra året anses nu
ha inneburit att detta riktmärke överskridits.

De åtgärder som vidtagits för att reducera underskottet i Förenta staternas
betalningsbalans förefaller ha givit vissa resultat under fjolåret. Trots
att handelsbalansens överskott minskade påtagligt — importen ökade med

15,5 procent i värde och exporten med endast 4 procent — nedbringades
betalningsbalansens underskott från ca 2,8 miljarder dollar 1964 till ca 1,3
miljarder 1965. De åtaganden som inom ramen för det frivilliga betalningsbalansprogrammet
gjorts av banker och företag hade ganska betydande effekter
på kapitalbalansen. En hemtagning av kortfristiga tillgodohavanden ägde
rum och de direkta investeringarna utomlands avtog under loppet av året
från den höga nivån under första kvartalet. För innevarande år har programmet
vidgats i olika hänseenden: flera företag har engagerats, antalet berörda
länder har utökats och riktlinjerna har skärpts. För varje företag får nettoutgifterna
utomlands, finansierade genom icke hemförda vinster samt kapitalöverföringar
från Förenta staterna, för åren 1965 och 1966 tillsammans
inte överstiga 90 procent av utgifterna under åren 1962—1964 tillsammans.
Gränsen för bankernas utlåning till utlandet vid slutet av 1966 har satts till
109 procent av utlåningen vid slutet av 1964. Dessa rekommendationer bör,
om de efterföljs, leda till en betydande nedgång av det långfristiga kapitalutflödet.
Å andra sidan synes någon mera påtaglig förbättring av den kortIristiga
kapitalbalansen knappast vara att vänta. Det torde därför i stor utsträckning
vara avhängigt av handelsbalansens utveckling huruvida administrationens
mål att i år helt eliminera underskottet i betalningsbalansen skall
kunna uppnås. Den betydande interna efterfrågeökningen väntas leda till en
importökning av nästan samma omfattning som i fjol. Å andra sidan kan
också exporten, som under förra året oförmånligt påverkades av tillfälliga
händelser, komma att öka avsevärt. En gynnsam effekt på betalningsbalansen
torde också kunna uppkomma till följd av det stramare kreditmarknadsläget
i Förenta staterna.

Den skärpning av kreditpolitiken som åstadkoms genom höjningen av

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Diagram II: 2. Handelsbalansen i olika länder 1963—1965

Miljoner dollar. Säsongrensade månadsgenonisnitt per kvartal

+ 700

+500 -

+300

Storbritannien

Västtyskland

Fiiiira

JEL

1963

Frankrike

-200 -

Italien

-200 -

1964

1965

1963

1964

1965

* Hamnstrejk.

Anm. Fjärde kvartalet 1965 för Italien avser endast oktober och november.
Källa: OECD.

diskontot i december har sedermera i någon mån kompletterats därigenom
att man beslutat uppskjuta de sänkningar av vissa indirekta skatter som
skulle genomförts i januari samt att ändra uppbördssystemet så att takten i
skatteinbetalningarna från företag och enskilda påskyndas. De återhållande
effekterna av dessa finanspolitiska åtgärder synes dock vara begränsade och
budgetpolitiken har sålunda fortfarande en klart expansiv karaktär. Det är
inte osannolikt att de stabiliseringspolitiska problemen kan komma att skjutas
än mera i förgrunden under årens lopp, om takten i den inhemska efterfrågans
ökning drivs upp ytterligare. Det bör också understrykas att perspektiven
snabbt kan förskjutas till följd av förändringar i den militärpolitiska
situationen.

Storbritannien

Också i Storbritannien har den ekonomiska politiken huvudsakligen inriktats
på att efter hand skapa balans i de utländska betalningarna. Regeringens
mål att nedbringa 1964 års underskott i betalningsbalansen med
bälften under 1965 uppnåddes, då underskottet reducerades från 769 miljoner
pund 1964 till 354 miljoner pund 1965. En påtaglig förstärkning av
handelsbalansen utgjorde därvid det tyngst vägande bidraget. Medan im -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

porten 1964—1965 ökade inte fullt 1 procent i volym steg exporten med
drygt 5 procent. Då samtidigt bytesförhållandet förändrades till Storbritanniens
förmån sjönk handelsbalansens underskott från 534 miljoner pund
1964 till 265 miljoner i fjol. Exporten ökade i något snabbare takt under
andra halvåret än under första och låg under fjärde kvartalet 4 procent
över genomsnittet för året. En särskilt kraftig ökning noterades i exporten
Ull Förenta staterna. Storbritanniens andel av världsexporten synes dock
ha fortsatt att minska. Nettoutflödet av långfristigt kapital från Storbritannien
avtog under året, delvis till följd av de direkta åtgärder som statsmakterna
vidtagit i detta syfte.

De ekonomisk-politiska dämpningsåtgärderna synes ha haft en viss återhållande
effekt på den inhemska efterfrågan. Såväl den privata konsumtionen
som investeringarna beräknas under loppet av fjolåret ha ökat med
endast omkring 1 procent. Däremot steg den offentliga konsumtionen med
inemot 4 procent. Uppgången i den totala produktionen under loppet av
året synes ha stannat vid endast drygt 1,5 procent, säkerligen inte minst till
följd av en begränsad produktionsförmåga på kort sikt. Trots denna låga
tillväxttakt har någon lättnad på arbetsmarknaden inte blivit märkbar. Arbetslösheten
har fortsatt att sjunka och antalet lediga platser att stiga. Löneoch
prisuppgången har också fortgått i närmast påskyndad takt trots de
åtgärder som regeringen vidtagit för att nå resultat med sin inkomst- och
prispolitik. Tarifflönerna inom industrin steg sålunda med inemot 7 procent
1965 mot 5 procent 1964 och takten i konsumentprisernas uppgång har
överstigit 4,5 procent dock delvis till följd av höjningar i den indirekta beskattningen.
Lönekostnaderna per produktenhet inom industrin steg kraftigt
mellan 1964 och 1965.

Perspektiven för den brittiska ekonomins utveckling i år är fortfarande
oklara. Det förefaller emellertid sannolikt att såväl den inhemska efterfrågan
som exportefterfrågan utan större differenser mellan olika komponenter
skulle stiga med ca 2,5 procent. Inom investeringssektorn kan man
vänta en tämligen kraftig ökning av de offentliga investeringarna och bostadsbyggandet
medan industriinvesteringarna på grundval av enkätundersökningar
rörande företagens planer kan beräknas komma att ligga kvar
på en oförändrad nivå och övriga privata investeringar komma att minska.
Exporten av varor och tjänster beräknas 1965—1966 öka med drygt 4,5 procent
i volym; uppgången under loppet av året väntas bli 1 å 2 procentenheter
lägre. Denna utveckling kommer med all sannolikhet att innebära en
ytterligare svag nedgång i Storbritanniens andel av världsexporten. Importen
väntas å andra sidan öka något mera än under fjolåret. Under sådana
omständigheter torde en betydande reduktion i det långfristiga kapitalutflödet
vara erforderlig för att balans i de utländska betalningarna skall kunna
uppnås kring kommande årsskifte.

till. S. Reviderad nationalbudget för år 1966

Västtyskland

Produktionstillväxten i Västtyskland synes under senare delen av fjolåret
ha saktat av märkbart, dels till följd av att kapaciteten i ekonomin blivit
fullt utnyttjad, dels beroende på en viss dämpning av efterfrågetrycket. Investeringskonjunkturen
inom näringslivet började försvagas och orderingången
inom maskinindustrin stagnerade. En viss avsaktning även av den
privata konsumtionens tillväxt förefaller att ha inträtt. Någon mera påtaglig
lättnad i det ansträngda arbetsmarknadsläget tycks dock ännu inte ha kommit
till stånd. Timförtjänsterna inom industrin har däremot tenderat att
stiga något långsammare än tidigare. Uppgången i producentpriserna för investeringsvaror
synes ha saktat av, men konsumentpriserna har fortsatt att
stiga i snarast tilltagande tempo. Lönekostnaderna per produktenhet inom
industrin steg mycket kraftigt i fjol, främst som en konsekvens av den
svagare produktionstillväxten.

Den snabba försämring av Västtysklands handelsbalans, som ägde rum
under förra året, upphörde under fjärde kvartalet. Den tidigare synnerligen
livliga importefterfrågan försvagades påtagligt under det att exportens tillväxttakt
steg som en följd bl. a. av en starkare efterfrågan från Frankrike
och Italien. Under de två första månaderna i år har såväl import som export
ökat med ungefär 10 procent jämfört med motsvarande period i fjol
med ett i stort sett oförändrat överskott i handelsbalansen som följd.

Den avmattning i investeringsefterfrågan inom näringslivet som blev
märkbar i fjol väntas fortsätta även i år. Härför talar inte minst den påtagligt
försämrade vinstutvecklingen inom företagen och det förhållandet att
det strama kreditmarknadsläget i denna situation torde komma att få en
mera återhållande effekt på investeringsviljan än tidigare. En enkätundersökning
i slutet av förra året visade, att industriföretagen planerade att öka
sina investeringsutgifter med blott 5 procent i löpande priser 1965—1966.
Den förutsedda dämpningen av näringslivets investeringar väntas dock till
en del uppvägas av en stark uppgång i bostadsbyggandet. Den privata konsumtionen
beräknas komma att öka i något lägre takt än förra året. En
påtagligt lägre tillväxt förutses för den offentliga konsumtionen. En viss åtstramning
av finanspolitiken har kommit till stånd genom en nedskärning
av tidigare beslutade utgifter samt genom höjningar av vissa indirekta skatter
och taxor. Förbundets utgifter väntas nu öka mindre än förra året och
underskottet i totalbudgeten beräknas bli betydligt mindre. Lageruppbyggnaden
kommer sannolikt att bli något svagare än i fjol även om ett omslag
i lagerkonjunkturen möjligen kan komma alt inträffa före årets utgång.
Exporten kan beräknas öka ungefär lika mycket som förra året. Då samtidigt
en påtaglig avsaktning av importen förutses, skulle den externa balansen
komma att väsentligt förbättras under årets lopp.

Totalt sett synes ökningen i den inhemska efterfrågan i år bli klart lägre
än förra året och därmed bättre anpassad till produktionskapacitetens till -

Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1966

växt. Eu stegring av bruttonationalprodukten, med 3,5 ä 4 procent har bedömts
som sannolik. Denna avsaktning i tillväxttakten kommer sannolikt att
åtföljas av en klar tendens till förbättring av den yttre balansen och av någon
dämpning av löne- och prisstegringarna.

Frankrike

1 Frankrike har det ekonomisk-politiska stabiliseringsprogram, som infördes
på hösten 1963, i sina huvuddrag bibehållits. I vissa hänseenden har
emellertid efter hand en uppmjukning skett och en försiktig omläggning av
den ekonomiska politiken i konjunkturstimulerande riktning har ägt rum.
Huvudsyftet har därvid varit att främja en uppgång i näringslivets investeringar.
För att förbättra företagens lånemöjligheter har kreditåtstramningen
sålunda väsentligt lättats och vissa strukturella reformer genomförts. I februari
meddelades att regeringen beslutat medge företagen ett skatteavdrag
om 10 procent av inköpsvärdet för vissa investeringsvaror, som inköps eller
beställs under årets lopp. Finanspolitiken har till skillnad från kreditpolitiken
inte givits någon nämnvärd expansiv inriktning; totalbudgeten förutses
i år liksom i fjol bli balanserad. Den i december 1963 införda offentliga kontrollen
av priserna på industriprodukter har bibehållits. En viss omläggning
av metodiken härför har emellertid efter hand genomförts. Företag och
branscher har av myndigheterna erbjudits och i viss, ehuru ganska begränsad,
utsträckning accepterat att ingå en form av avtal, varigenom de fått
möjligheter antingen att variera priserna på enskilda produkter inom ramen
för en oförändrad prisnivå för företagets produktion eller att sätta sina priser
utan kontroll. I det senare fallet har företaget måst ge de prisövervakande
myndigheterna en ganska långtgående insyn i företagets ledning och lämna
dessa detaljerade redogörelser för sin framtidsplanering i avseende på
bl. a. priser, löner, produktion och investeringar. Någon allmän återgång till
en fri prissättning utan statlig kontroll synes man från statsmakternas sida
för närvarande inte överväga.

Stabiliseringspolitiken har uppenbarligen haft effekter på pris- och kostnadsutvecklingen.
Löne- och kostnadsstegringstakten inom industrin har
avtagit, konsumentprisernas uppgång har begränsats till omkring 2,5 procent
och partipriserna på industriprodukter har stabiliserats. Däremot är
det ännu svårt att bedöma inverkan av de konjunkturstimulerande åtgärder
som vidtagits. En viss förbättring i sysselsättningsläget blev märkbar
mot slutet av 1965 då, efter justering för säsongvariationer, antalet arbetslösa
böi’jade avta och antalet lediga platser öka. Någon klar återhämtning av
de privata investeringarna synes ännu inte ha kommit till stånd. Den inhemska
efterfrågans tillväxt förefaller emellertid mot slutet av förra året ha
ökat till följd av en uppgång i lagerinvesteringarna och i den privata konsumtionen.
Lageruppbyggnaden väntas fortsätta i ökad takt i år. Mot eu
minskning i lagerinvesteringarna från 1964 till 1965 motsvarande omkring

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Diagram 11:3. OECD:s handel 1963—1965

Index: 1962 = 100. Säsongrensade kvartalssiffror

OECD:s import

OECD:s export

Totalt

Icke OECD-länder

Källa: OECD.

1.5 procent av bruttonationalprodukten väntas nu en ökning från 1965 till
1966 av storleksordningen 1 procent av bruttonationalprodukten. Lagerkonjunkturen
har sålunda spelat en betydande roll för förändringarna i den inhemska
efterfrågan under perioden 1964—1966. Lagerinvesteringarna och
den privata konsumtionen, som väntas öka betydligt kraftigare i år än förra
året, beräknas sålunda bli klart expansiva efterfrågekomponenter medan
den offentliga konsumtionens stegringstakt inte förutses undergå några
större förändringar. Investeringsefterfrågans utveckling är ännu svår att
ange med någon säkerhet. Bostadsbyggandet kommer sannolikt att öka
betydligt mindre än förra året. Flertalet indikatorer tyder vidare på ett
uppsving av näringslivets investeringar men styrkan i detta uppsving måste
anses osäker. Konjunkturbarometerundersökningar antyder en stigande
optimism inom näringslivet och dess investeringsvilja bör kunna stimuleras
av en livligare privat konsumtion, av en förbättrad vinstutveckling och av de
ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits. De tendenser i utrikeshandeln
mot en tilltagande ökningstakt för importen och eu avsaktning av exporttillväxten,
som blev märkbara mot slutet av förra året, väntas bestå i år och
medföra en reduktion av bytesbalansens överskott. På basis av de redovisade
bedömningarna kan en uppgång av bruttonationalprodukten med åtminstone

4.5 procent anses trolig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Italien

Konjunktursituationen i Italien uppvisar på inånga punkter likheter med
den i Frankrike. Återhämtningen av den inhemska efterfrågan och produktionen
har fortskridit långsamt under 1965 med en klar förstärkning mot
slutet av året. Den ekonomiska politiken har på senare tid huvudsakligen
inriktats på att stimulera en uppgång i de privata investeringarna genom en
latt kreditpolitik och genom direkt insatta åtgärder. De offentliga investeringsutgifterna
har ökats kraftigt men statsmakterna har, tydligen i syfte
att bevara den relativa pris- och kostnadsstabilitet som uppnåtts, avstått
från en mera generellt konjunkturstimulerande ekonomisk politik. Då den
inhemska efterfrågan ökade endast mycket obetydligt under förra året kom
produktionstillväxten att helt vila på en synnerligen stark ökning av exporten.
Avmattningen i den inhemska efterfrågan har i första hand karaktäriserats
av en betydande nedgång i investeringsverksamheten. Från 1964 till
196a beräknas sålunda industrins investeringar ha minskat med omkring
14 procent i volym och de totala investeringarna med omkring 8 procent.
Därtill har kommit en inte obetydlig nedgång i lagerinvesteringarna.

Under fjolåret inträdde efter hand en mera bestämd återhämtning av aktiviteten
i den italienska ekonomin. Industriproduktionen ökade i snabbare takt
än tidigare och uppgångstendenser blev märkbara inom allt flera industribranscher
(diagram 1). Försämringen av sysselsättningsläget synes ha upphört
men någon klar återhämtning har ännu inte noterats. Arbetslöshetsprocenten
var i oktober 3,4 mot 2,8 i oktober 1964. Importens ökningstakt
började tillta under andra halvåret samtidigt som exporten tillväxte något
långsammare an tidigare. Vissa tecken tyder på att maskininvesteringarna
mom industrin började öka, men byggnadsverksamheten synes ha förblivit
svag.

Med all sannolikhet kommer den inhemska efterfrågan att expandera
snabbare i år än förra året. Styrkan i denna expansion blir inte minst beroende
av mvesteringsefterfrågans utveckling. En uppgång av industriinvesteringarna
till 1964 års nivå synes inte osannolik. Vidare bör en någorlunda
kraftig tillväxt av investeringarna inom den offentliga sektorn innefattande
också de offentligt ägda företagen komma till stånd. Bostadsbyggandet beräknas
däremot bil mindre än förra året. Under förutsättning att effekterna
av de ekonomisk-politiska åtgärderna till stöd för investeringsverksamheten
får fullt genomslag i år kan en ökning av de totala investeringarna med åtminstone
7 å 8 procent väntas. Härtill kommer att lagerinvesteringarna beräknas
få en betydande expansiv inverkan på ekonomin.

En sammanfattande bedömning ger vid handen att en uppgång i den totala
efterfrågan med åtminstone 4,5 procent 1965—1966 kan vara att vänta.
En dylik tillväxt synes mer än väl ligga inom ramen för det tillgängliga
resursutrymmet. Med hänsyn bl. a. till de produktivitetsvinster som torde

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

vara möjliga att realisera i den första delen av uppgangsprocessen synes
den på senare tid uppnådda relativa stabiliteten i löne- och prisutvecklingen
inte komma att nämnvärt störas. Det stora överskott i Italiens bytesbalans,
som registrerades i fjol, beräknas komma att reduceras i år, men torde ändå
för hela året bli relativt betydande.

Norden

I samtliga nordiska länder synes en mer eller mindre påtaglig avsaktning
i produktionstillväxten ha inträtt under senare delen av 1965 och för innevarande
år väntas en lägre tillväxt än under fjolåret. I Danmark och Norge
är denna utveckling främst en konsekvens av att produktionskapaciteten
blivit fullt utnyttjad, medan däremot i Finland orsakerna torde vara att finna
på efterfrågesidan.

Den avsaktning i produktionens tillväxttakt som ägde rum i Danmark
under andra halvåret i fjol var främst en följd av att ett läge med fullt resursutnyttjande
uppstått. En viss lättnad i efterfrågetrycket framför allt
inom investeringssektorn blev emellertid också märkbar sedan den ekonomiska
politiken, främst kreditpolitiken, skärpts. En klar förbättring av den
yttre balansen och en svag tendens till stigande arbetslöshet har noterats.
Priser och löner har däremot fortsatt att stiga i snabb takt.

I början av detta år åstadkoms en viss åtstramning av finanspolitiken genom
en höjning av vissa indirekta skatter. Denna ansågs lämna utrymme
för en lättnad i kreditpolitiken i april. Den totala efterfrågan beräknas i år
tillväxa i långsammare takt än förra året. De offentliga utgifterna och exporten
väntas bli de ledande expansiva komponenterna, medan en försvagning
av investeringsefterfrågan förefaller sannolik. Resurstillväxten beräknas
i år bli lägre än tidigare till följd av minskad veckoarbetstid och en
långsammare ökning av arbetskraften. Den totala produktionens stegring
1965—1966 väntas stanna vid omkring 3 procent.

Även i Finland synes produktions ökningstakt ha avtagit under loppet
av fjolåret. Den konjunkturförsvagning som sålunda inträtt har främst
kommit till synes inom industrin. Industriproduktionen var under fjärde
kvartalet endast 2,3 procent högre än under samma period 1964. Även inom
jord- och skogsbruket blev en viss avmattning märkbar medan däremot aktiviteten
inom byggnadssektorn ökade påtagligt. En klar nedgång i pris- och
lönestegringstakten har registrerats.

Försämringen i betalningssituationen gentemot utlandet har föranlett
myndigheterna att vidta en råd olika åtgärder i syfte att begränsa importefterfrågan
och stimulera exporten. Handelsbalansens underskott ökade
endast obetydligt från 1964 till 1965, då exporten steg i värde med 10,5 procent
och importen med drygt 9 procent. Däremot minskade kapitalimporten
kraftigt. Den långfristiga nettoupplåningen utomlands uppgick endast til!
161 miljoner mark i fjol mot 534 miljoner mark 1964. Som en följd hära\

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 11:4. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1963—1965

Index: 1962 = 100. Månads- resp. kvartalssiffror

Totalt

Förenta staterna

Orderingång

Orderstock

Storbritannien

Orderstock

1963 1964 1965

Hemmamarknad

Västtyskland

Orderingång

100

Norge

/-----

I Orderingång

Orderstock

Sverige

Orderingång

Orderstock

I_i_1

1963 1964 1965

Källa: Nationell statistik.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget for är 1966

sjönk den totala valutareserven under fjolåret med ca 30 procent. Mot slutet
av året synes dock en viss avsaktning i valutautflödet ha inträtt.

För innevarande år väntas exporten och såväl den offentliga som den privata
konsumtionen bli de mest expansiva efterfrågekomponenterna. De privata
investeringarna beräknas däremot, trots en i och för sig stark efterfrågan,
till följd av det strama kreditmarknadsläget och därmed följande
finansieringssvårigheter komma att öka avsevärt mindre än föregående är.
Mot denna bakgrund väntas nu bruttonationalproduktens tillväxt stanna
vid ca 3,5 procent. Om finansieringssituationen skulle förbättras och den
effektiva efterfrågan öka mera än som antagits synes inga kapacitetsmässiga
hinder föreligga för en högre tillväxttakt.

I Norge har någon nämnvärd avsaktning i den ekonomiska tillväxten
inte noterats. Produktionsresurserna torde dock nu inom flertalet områden
vara fullt utnyttjande och läget på arbetsmarknaden är mycket ansträngt.
Några allvarligare balansrubbningar i ekonomin har emellertid
inte uppkommit. Ökningstakten för såväl partipriser som konsumentpriser
har minskat, i det senare fallet till en del beroende på ökade subventioner.
Däremot synes timförtjänsterna inom industrin ha stigit något snabbare än
tidigare. En ökning i bytesbalansens underskott registrerades mellan 1964
och 1965, men denna kan helt hänföras till en ökad nettoimport av fartyg.
Kapitalimporten var avsevärt större än 1964 och valutareserven tilltog kraftigt.

I år beräknas den offentliga konsumtionen komma att öka med knappt
3 procent, vilket innebär en betydande avsaktning jämfört med föregående
år hänförlig i första hand till minskade utgifter för militära ändamål. För
de totala bruttoinvesteringarna förutses en volymökning med 5,5 procent.
Investeringarna i fartyg väntas bli oförändrade medan däremot en fortsatt
kraftig uppgång i industrins investeringar förefaller sannolik. Den privata
konsumtionen, som beräknas stiga med omkring 4,5 procent, kommer att i
hög grad bli beroende av de avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden som
emotses under våren. Med hänsyn tagen till den åtstramning av den ekonomiska
politiken som ägt rum beräknas den totala efterfrågans och produktionens
ökning stanna vid 4 å 5 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 är 1966

III. Utrikeshandeln

1. Exporten

Exportutvecklingen 1965

Fjolåret var ett förhållandevis svagt exportår, i synnerhet om hänsyn
tages till exportutvecklingen totalt sett exklusive fartyg. Exporten exklusive
fartyg ökade 1965 endast 3 1/2 procent i volym. Med undantag av utvecklingen
1957—1958 är detta den svagaste exportökning som registrerats under
efterkrigstiden.

Omsvängningen för trävaror och massa från en markant ökning 1964 till
en minskning 1965 kan i huvudsak härledas till lagerkonjunkturerna för
dessa produkter. Även för papper noterades en liten minskning 1965. Till
den relativt svaga utvecklingen bidrog att järn och stål samt verkstadsprodukter
expanderade betydligt långsammare än tidigare. För den sista gruppen
synes dessutom vissa speciella faktorer ha inverkat. Som framgår av
diagram 1 var verkstadsexporten praktiskt taget oförändrad under första
halvåret 1965. Att döma av annan information tycks denna stagnation snarare
vara utbuds- än efterfrågebetingad; dvs exportleveranser synes ha blivit
förskjutna på grund av hög inhemsk efterfrågan och brist på produktionsresurser.

Det är dock tänkbart att exportökningen 1964—1965 enligt tullstatistiken
ej är helt rättvisande. Exporten 1964 kan vara något överskattad. En med
verkstadsexporten liknande utveckling visar exporten av den heterogena
gruppen »övriga varor». Denna grupp stagnerade under de tre första kvartalen
1965 men sköt åter fart under fjärde kvartalet. Möjligen kan även här
den inhemska efterfrågan ha haft betydelse för utvecklingen under årets
lopp.

Exporten 1965 har också — totalt sett — hämmats av den engelska importavgiften.
Importavgiften sänktes den 27 april 1965 från 15 till 10
procent. Detta kan användas för att ge en viss belysning av effekterna. I
tabell 1 presenteras exportens värdeförändringar dels totalt exklusive Storbritannien
dels till Storbritannien. 1965 är delat på perioderna januari—
april och maj—december vilka jämföres med motsvarande perioder 1964.
Man bör därför kunna vänta sig att råvarorna — som icke är importavgiftsbelagda
-— utvecklas gynnsammare den första än den andra perioden,
under det att motsatsen bör gälla för färdigvarorna. Detta är också fallet.
Alla redovisade råvarugrupper ökar mer eller minskar mindre januari—
april än maj—december 1965 jämfört med motsvarande perioder året innan.

Tabell III: 1. Exporten uppdelad på varugrupper totalt och till Storbritannien 1965

Miljoner kronor

	Helår				Januari—April	Maj—December
	Totalt exkl. Storbritannien	Storbritannien	Totalt exkl. Stor-britannien	Stor- britannien	Totalt exkl. Stor-britannien	Stor- britannien
	1905	procentuell förändring 1964—1965	1905	procentuell förändring 1964—1965	procentuell förändring 1964—1965	procentuell förändring 1964—1965	procentuell förändring 1964—1965	procentuell förändring 1964—1965
Trävaror ........................	1 211	9,5	315	- 4,0	8,9	8,3	9,7	— 7,9
Massa ..........................	1 029	— 0,0	607	— 5,6	- 3,2	1,9	0,6	— 9,1
Tidningspapper .................. Papper exkl. tidningspapper och trä-	202	— 1,6	31	— 29,5	— 9,0	— 27,2	2,2	— 30,9
fiberplattor ....................	1 203	5,9	264	— 5,9	6,2	— 18,8	5,8	1,0
Träfiberplattor....................	128	— 3,2	53	— 11,3	— 3,7	— 24,5	2,9	— 4,3
Malm............................	975	5.4	304	3,2	— 3,3	15,8	9,1	— 2,2
Järn och stål ....................	1 490	13,7	175	— 12,2	17,5	— 15,7	11,9	— 10,6
Oädla metaller ..................	371	24,1	59	776,1	52,0	1 211,8	14,9	028,0
Verkstadsprodukter ..............	5 928	7,1	404	14,5	10,8	24,3	5,3	10,6
Livsmedel........................	004	14,2	105	10,7	— 22,9	3,8	9,9	22,7
Övriga råvaror ..................	441	10,0	39	1,6	5,7	2,5	12,7	0,9
Övriga bearbetade varor ..........	2 246	14,0	232	0,9	19,5	— 0,4	11,6	1,5
Totalt exkl. fartyg................	16 488	8,1	2 586	0,8	10,2	4,1	7,2	- 0,7
Fartyg ..........................	1 337	20,5	144	75,6	80,4	25,9	6,4	98,7
Totalt	17 825	9,0	2 729	3,1	13,2	4,8	7,2	2,4

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelad på varugrupper
1961—1966

Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror •

Exportpris

Total export

Trävaror

140

180

140

100

180

140

Total export, exkl. fart	<2		_ *
			_______	—
Ma	mer och	skrot		\	/ / t i V


—

ICO

180

100

Metaller				✓ /
					—
Verksfadspr	odukter,	sxkl. farty	9 /

	___		—-	—	—

Massa

140

Papper, papp och träfiberplattor

Livsmedel

J_L

1961 1962 1963 1964 1965 1966

Övriga varor

1961 1962 1963 1964 1965 1966

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Färdigvarugrupperna papper, järn och stål, livsmedel samt övriga bearbetade
varor visar lägre ökning eller större minskning januari—april än maj—
december. För verkstadsprodukter och tidningspapper kan någon dylik tendens
ej spåras.

Utvecklingen av exporten till Storbritannien såsom den presenteras i tabell
1 kan givetvis icke tas som intäkt för att det verkligen förhållit sig så
som man kunde förvänta sig. Man måste också betänka att den allmänna
ekonomiska utvecklingen i Storbritannien under 1965 varit tämligen matt.
Exportminskningarna för trävaror och massa under perioden maj—december
synes till stor del sammanhänga med lageravveckling. En del av skillnaden
i förändringistalen kan också förklaras av att exporten i april kan ha
hållits tillbaka i avvaktan på sänkningen av importavgiften.

Ur exportenkäterna för verkstäder kan man dock se en viss effekt av
importavgiften såtillvida att enkäternas uppskattning av exporten till Storbritannien
innan avgiften infördes var högre än senare. Storleksordningen
är det svårt att uttala sig om. För järn och stål däremot ger enkäterna ett
tydligare utslag. Här torde en värdeminskning av storleksordningen 10
procent kunna hänföras till importavgiften. Volymeffekten kan eventuellt
ha blivit mindre. Effekten på pappersexporten är också mycket tydlig. Man
torde här kunna räkna med en kvantitetsminskning på 8 procent. För de
övriga bearbetade varorna synes den direkta värdeeffekten ha varit rätt liten
om skillnaden i utvecklingen för de två perioderna i tabell 1 tas som mått.
Sammantaget kan man således bedöma volymeffekten av importavgiften till
högst 1/2 procent på totala exportvolymen.

Som inledningsvis antyddes är det tänkbart att tullstatistiken ej ger en
helt rättvisande bild av den reala utvecklingen av utrikeshandeln. Liksom
på andra områden är man hänvisad till att mäta den ekonomiska aktiviteten
med statistik som är mer eller mindre ofullkomlig. Utrikeshandelsstatistiken
är inget undantag. Den kan emellertid för vissa varugrupper jämföras med
annan statistik. För massa och papper finns månadsstatistik över företagens
exportleveranser, vilken kan jämföras med tullstatistikens uppgifter om
utskeppade kvantiteter. För järn och stål samt verkstadsprodukter kan vidare
tullstatistikens värdeuppgifter jämföras med exportenkäternas uppgifter
om värdet av företagens fakturerade exportleveranser. Därvid måste dock
för verkstadsenkäten ett speciellt kedjningsförfarande tillgripas. Detta emedan
varje enkät endast ger information om de två närmast gångna halvårens
fakturerade leveranser och att enkäterna ger olika nivåskattningar
vid varje undersökningstillfälle.

I följande tablå visas de procentuella förändringarna i exportleveranserna
1963—1965 enligt ovannämnd företagsstatistik respektive enligt tullstatistiken.
I de båda sista kolumnerna visas skillnaden mellan de båda slagen
av förändringstal uttryckt i miljoner kronor.

3 Bilxang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Iiilaga S

34 Kungl. Maj ds proposition nr 125 år 1966

	Leveransstatistik Procentuell för-ändring	Tullstatistik Procentuell för-ändring	Procentuella differenser	Motsvarande värden i miljoner kronor
	1963-64	1964-65	1963-64	1964-65	1963-64	1964-65	1964	1965
Massa, ton........	7,2	— 5,4	8,3	— 5,0	— 1,0	— 0,4	— 18	— 8
Papper, ton ......	11,7	2,9	13,4	0,6	— 1,5	+ 2,3	— 22	+ 38
Järn och stål, värde	22,5	11,9	22,7	10,3	— 0,2	+ 1,5	— 2	+ 23
Verkstad, värde....	14,9	10,0	16,7	7,7	-1,5	+ 2,1	— 76 — 118	-j- 123 + 176

Differensen för 1964 motsvarar drygt 1/2 procent av detta års totala exportvärde
och differensen för 1965 knappt 1 procent. Möjligen kan tullstatistiken
med hänsyn härtill i viss utsträckning ha överskattat exportökningen
1963—1964 och/eller underskattat exportökningen 1964—1965.

Exportutvecklingen för olika varugrupper 1965 och 1966
Trävaror

Exporten av sågade och hyvlade barrträvaror uppgick under förra året
till 1 130 tusen stds, dvs 20 tusen stds mindre än man räknat med i den preliminära
nationalbudgeten och 70 tusen stds mindre än 1964. De svara
skeppningsförhållanden som rådde under december synes till en del ha påverkat
resultatet. Detta kan avläsas i de förhållandevis stora s. k. »contract
balances», dvs försålda kvantiteter som ej hunnit levereras före årsskiftet.

Vid bedömning av trävaruexporten har man alt beakta huvudsakligen tre
faktorer: förbrukningsutvecklingen i avnämarländerna, den svenska marknadsandelens
utveckling och lagersituationen.

Vad avser utvecklingen av marknadsandelarna kan man vad gäller Storbritannien
konstatera att den svenska andelen — efter att 1963 1964 lia

varit konstant — fortsatt sin kräftgång; den är nu nere i ungefär hälften avvad
den var för tio år sedan. Det är huvudsakligen Kanada och Sovjetunionen
som tagit en successivt allt större del av den brittiska marknaden. På
övriga större marknader, Nederländerna, Västtyskland och Danmark, synes
utvecklingen vara mer tillfredsställande med i stort sett konstant marknadsandel.
Spanien har under en följd av år kraftigt ökat sin import av trävaror
från Sverige både till följd av ökad efterfrågan och eu gynnsam andelsutveckling
för vår del. Spanien passerade under 1965 Frankrike och ligger nu
på femte plats i statistiken över de viktigaste importländerna. Tillsammans
svarar ovannämnda sex länder för närmare 90 procent av hela trävaruexporten.

Den ökade konkurrensen för försäljningarna på Storbritannien har bedömts
komma att innebära en fortsatt minskning av marknadsandelen i
Storbritannien. För övriga länder finns inget underlag för att kunna räkna
med några nämnvärda förskjutningar i de svenska marknadsandelarna.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Försäljningarna för leverans under 1966 kom i gång betydligt senare i fjol
än de närmast föregående åren och ligger nu kumulativt på en väsentligt
lägre nivå. Vid månadsskiftet mars—april uppgick de försålda kvantiteterna
till 615 tusen stds, jämfört med 850 tusen stds 1965 och 825 tusen stds 1964.
Variationerna i försäljningstakten mellan olika år är visserligen betydande
men försäljningsutvecklingen hittills för 1966 bör dock indikera att årets
export kommer att understiga de två föregående årens.

Trävaruförbrukningen i de viktigaste avnämarländerna fortsatte att stiga
under fjolåret om än sannolikt icke i samma snabba takt som under 1964
till följd av den då högt uppdrivna byggnadsaktiviteten. Någon större förändring
av den nuvarande förbrukningstakten torde inte vara att räkna med
för 1966.

Effekterna från lagerutvecklingen i avnämarländerna är mycket svårbedömbara.
Tillgängliga uppgifter tyder på att lagren vid årsskiftet 1965/1966
allmänt låg på en högre nivå än ett år tidigare. Det finns anledning att räkna
med en neddragning av dessa lager i år. När omsvängningen kommer i de
olika länderna och vilken storleksordning den kan få är svårt att säga. Att
döma av kontrakteringarnas omfattning och den relativt normala konsumtionsökningen
för trävaror blir det ej fråga om någon avsevärd lagerminskning.
Beträffande tidpunkten kan noteras att lageravvecklingen i Storbritannien
tog sin början under slutet av fjolåret.

Dessa faktorer sammantagna bär beräknats ge en minskning av exporten
av sågade och hyvlade barrträvaror med ca 80 tusen stds 1966 till 1 050
tusen stds. Tillsammans med övriga komponenter i trävarugruppen (främst
massaved) erhålles en volymmässig minskning av trävaruexporten med
5 1/2 procent.

Priserna har för den hittills sålda delen av 1966 års export i huvudsak
varit stabila. Endast för en del utskottsvaror1 har man noterat sänkningar.
För den totala trävaruexporten antas en prissänkning med 3 procent vilket
ger en värdeminskning om ca 8 procent 1965—1966.

Massa

Utfallet för massaexporten under 1965 blev genom en opåräknat kraftig
ökning i december något bättre än vad som beräknades i den preliminära
nationalbudgeten — nedgången 1964—1965 blev därmed 4 1/2 procent. Hur
betydande omslaget i massakonjunkturen varit framgår bl. a. av att ökningen
1963—1964 uppgick till 8 1/2 procent i volym.

Betydande exportminskningar har ägt rum till Storbritannien, Frankrike
och Västtyskland. En kraftig nedgång på öststaterna får ses mot bakgrund
av eu tillfälligtvis mycket stor export under 1964. Däremot har leveranserna

1 Utskott är den lägsta av de tre huvudkvaliteter som sågade trävaror uppdelas i. De övriga
två är kvinta (mellankvalitet) och osorterat (högsta kvalitet).

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

till Förenta staterna ökat. Exporten till Italien har återhämtats efter 1964
års avmattning.

Bakom nedgången på Storbritannien ligger av allt att döma lagerneddragningar
under framför allt senare delen av året. Vid senaste årsskifte hade
de brittiska importörernas lager dragits ned till den nivå de hade före 1964
och 1965 års kraftiga uppbyggnader. Även för Västtyskland hänger de
minskade inköpen under fjolåret samman med en minskning av lagerstockarna;
takten och storleksordningen kan dock icke bedömas då tillgängliga
uppgifter om de västtyska lagren är mycket knapphändiga.

För Frankrike har framför allt två faktorer medverkat till importminskningen.
Dels har det tillkommit ny kapacitet med ungefär 100 tusen ton,
dels har den franska pappersindustrin under fjolåret kämpat med betydande
svårigheter.

Normalt skulle tillväxten i Västeuropas importbehov under 1966 kunna
antas bli av storleksordningen 350 tusen ton, varav Sverige åtminstone borde
ta hälften. Tar man hänsyn till den effekt som en förväntad uppbyggnad
eller upphörande avveckling av lagren kan antas fa, torde den totala exporten
av papperscellulosa kunna öka med 250 tusen ton.

Konkurrensen från de stora kapacitetstillskotten i Nordamerika kommer
antagligen att börja märkas under andra halvåret i år. Förutsättningen för
att den ovannämnda prognosen skall vara realistisk är att den goda konjunkturen
i Förenta staterna ej nämnvärt försämras. Man bör även halla
i minnet att den europeiska marknaden efter den senaste prissänkningen
måste te sig mindre attraktiv för de amerikanska producenterna. Vidare
antar man att eu stor del av det exportbehov som trots allt föreligger kommer
att realiseras på Japan, där man under de närmaste aren väntar kraftigt
stigande import.

Priserna, som efter den i november tillkännagivna listprissänkningen har
stabiliserats, understiger nu med ungefär 6 1/2 procent 1965 års högsta prisnivå.
Vid årsvisa jämförelser motsvarar detta en prissänkning med ungefär
5 procent. Det synes troligt att nuvarande prisnivå kommer att bli bestående
under första halvåret i år. Sannolikt kommer priserna ej att förändras
under andra halvåret även om osäkerheten härvidlag är betydande bl. a.
med hänsyn till storleken av det nordamerikanska utbudet på V ästeuropa
och effekten av en eventuell lageruppbyggnad i avnämarländerna.

Papper, papp och träfiberplattor

Exporten av papper, papp och träfiberplattor minskade 1964—1965 med
1/2 procent i volym. Då prisökningen uppgick till ca 1 1/2 procent blev det
värdemässiga utfallet en ökning med ca 1 procent.

Exportminskningen härrör helt från två grupper, nämligen träfiberplattor
och tidningspapper. Övriga papperskvaliteter ökade i varierande utsträckning.
Det bästa resultatet uppvisar pappen med en tillväxt på 9 procent.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell III: 2. Exportlcveranser av papper, papp och träfiberplattor till Storbritannien (UK)
och övriga länder 1964—1965

	Tusen ton	Procentuella förändringar
	Helår	Helår	Helår	Jan.—	Juni—-
	1964	1965	1964—	mars 1964	okt. 1964
			1965	—1965	—1965
Summa papper (exkl. tidningspapper)
Totalt, exkl. UK ..................	1 099	1 180	7,4	6,7	4,1
Till UK ..........................	281	273	— 3,0	— 13,4	— 0,9
därav:
Kraftpapper
Totalt, exkl. UK ................	473	493	4,3	6,7	— 3,7
Till UK ........................	109	108	— 0,9	— 11,6	1,6
Papp o. kartong
Totalt, exkl. UK ................	321	356	11,0	10,9	10,0
TiU UK ........................	82	83	1,0	— 8,3	3,0
Övrigt papper
Totalt, exkl. UK ................	306	331	8,4	2,5	10,0
Till UK ........................	90	82	— 9,2	— 19,7	— 7,7
Tidningspapper
Totalt, exkl. UK ..................	392	392	0,1	— 5,2	5,0
Till UK ..........................	67	47	— 29,5	— 18,7	— 37,0
Träfiberplattor
Totalt, exkl. UK ..................	299	276	— 7,9	— 10,8	— 7,3
Till UK ..........................	140	119	— 15,0	— 21,1	— 12,4

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Den geografiska fördelningen av exporten kännetecknas av minskad export
till Storbritannien, Italien och Latinamerika samt till Östeuropa. På
övriga marknader uppnåddes exportökningar, speciellt på Västtyskland och
västeuropeiska länder utanför EFTA och EEC.

Exporten av papper till Storbritannien minskade, främst beroende på den
brittiska importavgiften. Att sänkningen av denna sannolikt haft en viss
effekt framgår av tabell 2. I tabellen har exporten av de olika papperskvaliteterna
delats upp i två perioder, den ena omfattande januari—mars, den
andra juni—oktober. Månaderna april och maj har uteslutits för att om
möjligt få bort de förskj utningseffekter som kan ha uppstått i avvaktan på
sänkningen av avgiften den 27 april 1965. Som jämförelse har medtagits
den totala pappersexporten exkl. Storbritannien under motsvarande tidsperioder.
Statistiken är för alla delgrupper baserad på leveransstatistik utom
för träfiberplattor.

För alla delgrupper utom tidningspapper framträder i exporten till Storbritannien
eu distinkt förbättring av resultatet för senare delen av året jämfört
med den tidigare. Att tidningspapperet ej uppvisar samma mönster kan
förklaras av att Sverige har en mycket liten andel av den totala engelska
importen ■— ungefär 10 procent — och att exporten dit traditionellt brukar
vara mycket oregelbunden.

Fjolårets minskning av wallboardexporten berodde framför allt på ned -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

gången till Storbritannien, men även till Västtyskland blev exporten lägre.
Sannolikt har en lageravveckling skett i dessa båda länder. Producentlagren
i Sverige har ökat och deras nuvarande storlek kan tänkas innebära ett
hot mot den nuvarande prisnivån. I föreliggande prognos har emellertid
priserna förutsatts bli oförändrade mellan helåren 1965 och 1966. Med en
förväntad upphörande lageravveckling i köparländerna har en volymökning
om 4 procent bedömts som trolig. Även för tidningspapper torde man
efter den nedgång som inträffade i fjol (5 1/2 procent) kunna räkna med
en viss ökning i år.

Exportprognosen för de egentliga pappersgrupperna, som bygger på studier
av bruttonationalproduktens utveckling i olika länder, innebär en ökning
med knappt 8 procent i förhållande till 1965. Det är framför allt gruppen
papp och kartong som väntas expandera snabbt, medan kraftpapper
och övriga papperskvaliteter torde öka i något långsammare takt.

Totalt innebär prognosen för hela pappersgruppen en värdeökning med
7 procent och en volymökning med 6 procent. Vid tillkomsten av denna
prognos har det beträffande Storbritannien förutsatts att importavgiften
kommer att bibehållas under hela året och att exporten dit av de olika
papperskvaliteterna kommer att öka i ungefär den omfattning som skett
under den senare delen av fjolåret.

Malm

Järnmalmsexporten 1965 visade ej någon större ökning från 1964. Så
långt som tillgänglig statistik visar (t. o. in. tredje kvartalet 1965) synes
Sverige icke ha förlorat position på marknaden vad avser viktiga avnämarländer
som Västtyskland och Belgien-Luxemburg. Möjligen kan en viss tillbakagång
märkas på Storbritannien där järnmalmsimporten totalt sett synes
ha utvecklat sig bättre än importen från Sverige.

På grund av vissa utbudsfaktorer i slutet av året, hänförbara till bl. a.
produktionsbortfall för pellets (kulsinter), synes exporten ha blivit 500 tusen
ton lägre än den eljest skulle ha blivit. De mellansvenska gruvornas position
försämrades 1965. ökningen 1965, drygt 100 tusen ton, har sålunda
uppkommit genom en exportökning från Lapplandsfälten av storleksordningen
500 tusen ton (varav det mesta faller på ökad sligexport) och en
minskning för de mellansvenska gruvorna med 400 tusen ton.

Enhetsprisindex för järnmalm enligt den officiella statistiken ökade med
3,3 procent. Denna prisförändring kan helt och hållet hänföras till fel i den
preliminära statistiken. En enhetsprisberäkning baserad på definitiva siffror
synes ge en obetydlig minskning. Att enhetsprisindex har en så stark
missvisning sammanhänger huvudsakligen med att styckemalm, slig och
sinter ej redovisas korrekt i den preliminära statistiken. Sålunda blandas
i statistiken styckemalm och andra dyrbarare kvaliteter vilket ger upphov
till missvisningar.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För att bedöma utvecklingen 1966 har kontakter tagits med järnmalmsexportörerna.
Totalt sett skulle man —- med hänsyn till försäljningar, icke
avhämtade kvantiteter för 1965 och rester, dvs. till 1967 överliggande kvantiteter
— kunna räkna med en ökning på ca 600 å 700 tusen ton. I början av
året har det dock inträffat ett produktions- och exportbortfall för pellets av
storleksordningen 500 tusen ton. Resultatet skulle således bli en relativt
moderat ökning även 1966 om 200 å 300 tusen ton.

Nu kan det dock finnas anledning att se en aning ljusare på läget med
hänsyn till att inköpen från de större avnämarna genomgående varit tämligen
försiktigt hållna. Inträffar ingen direkt försämring i den europeiska
stålproduktionen borde ett visst utrymme för ytterligare försäljningar finnas.
Man har här valt att räkna med en exportökning av storleksordningen
400 tusen ton eller knappt 2 procent.

Prisutvecklingen för 1966 är av förut angivna skäl synnerligen svår att
bedöma. När det gäller realprisutvecklingen, dvs. betalningen för malm
rensad från inverkan av järnhalt, så torde en liten dragning nedåt kunna
väntas för vissa typer av styckemalmen.

Vad slutligen halvårsfördelningen av malmexporten beträffar synes tidigare
nämnda faktorer beträffande produktionsbortfall av pellets liksom en
viss inverkan av den stränga vintern troligen medföra att malmexporten
blir väsentligt lägre första halvåret än andra halvåret.

Metaller

Exporten av järn och stål ökade 1965 10 1/2 procent i värde varav drygt
2 procent i pris. Detta synes innebära att den har överskattats i tidigare prognoser
för utvecklingen 1965. Såsom inledningsvis antyddes är det dock tänkbart
att tullstatistiken överskattade den faktiska exporten 1964 och att som
konsekvens härav den procentuella ökningen 1964—1965 enligt tullstatistiken
innebär en underskattning av den faktiska utvecklingen.

I olika sammanhang har enkätresultaten analyserats i syfte att avslöja
eventuella systematiska felskattningar i dessa för olika långt framåt liggande
prognosperioder. Även om en sådan analys utsträckes till att omfatta
de specifierade länder och länderområden för vilka uppgifter lämnas kan
man på basis av tidigare enkäter ej finna tecken till väsentliga systematiska
felskattningar vad avser de båda första prognoshalvåren i enkäterna. För
det tredje prognoshalvåret — vilket i detta fall kommer att avse första halvåret
1967 — har enkäterna däremot genomgående underskattat exportutfallet.

Fehruarienkäten 1966 förutser eu ökning av exportvärdet för järn och
stål med närmare 9 procent 1965—1966. Tidigare februarienkäter har felskattat
utfallet av exporten för det löpande året åt olika håll. Med hänsyn
bl. a. till den senaste konjunkturbarometern och det sannolika efterfrågeläget
utomlands för järn och stål under 1966 har enkätvärdet för 1966 be -

40 Kungl. Mnj:ts proposition nr 125 år 1!)66

	Tullvärden		Exportenkät
	Milj. kr.	Procentuell förändring	Procentuell förändring
	1965	1964—1965	1965—1966
Västeuropa..........................	1 163	7,6	9,2
därav: Storbritannien ..............	175	—12,2	11, s
Västtyskland ................	287	9,9	7,9
Nordamerika........................	225	24,1	9,0
Östeuropa o. Kina ..................	136	26,5	11,9
Övriga länder........................	141	0,7	6,4
Totalt	1 665	10,3	8,9

dömts böra nedjusteras något. Som prognos har accepterats en ökning med
7 1/2 procent 1965—1966. Järnverken räknar med i stort sett oförändrade
priser 1965—1966, möjligen kan en helt obetydlig dragning nedåt i prisnivån
mellan 1965 och 1966 utläsas ur enkäten.

Enligt februarienkäten skulle järn- och stålexporten första halvåret 1967
överstiga exporten första halvåret i år med 3 procent i värde. Denna förutsägelse
kommer troligen att visa sig vara en underskattning av utfallet.

Exporten 1964—1965 samt enkätens (okorrigerade) prognoser för 1965—
1966 på olika länder och länderområden framgår av ovanstående tablå.

För övriga metaller ökade exporten 1964—1965 med ca 40 procent i värde.
Den spektakulära ökningen består av en volymökning om 16 1/2 procent
samt en prisökning om 21 procent. Gruppen består till fyra femtedelar
av koppar och kopparlegeringar, till övervägande del i bearbetad form.

På grund av den stora andelen koppar blir en bedömning av den framtida
utvecklingen mycket vansklig. Förenta staterna har infört exportstopp
för koppar samtidigt som importbehovet ökar. Förbrukningen av koppar
i Förenta staterna är till följd av utvecklingen i Vietnam mycket högt uppskruvad.
Kopparproduktionen är också utsatt för störningar i producentländerna
Chile, Zambia och Kongo. Den chilenska produktionen har besvärats
av långvariga strejker, Rhodesiakrisen har negativa effekter på Zambias
produktion och politiska oroligheter inverkar menligt i Kongo. Efterfrågan
på koppar är också stigande i Europa samtidigt som en utpräglad
utbudsknapphet råder. Mot denna bakgrund är det icke förvånansvärt att
kopparpriserna sedan i början av 1964 har fördubblats.

Koppar säljs i huvudsak efter två olika prissättningssystem, dels såsom
producentkoppar och dels londonkoppar. Producentkopparn säljs på kontrakt
med kvoteringar till priser som för närvarande är ungefär hälften av
dem som noteras på londonbörsen, där endast smärre kvantiteter av hela
världshandeln omsätts. Den nivå som londonpriset har för närvarande kan
sägas vara exceptionell och man räknar rätt allmänt med att dessa priser

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1!)66

icke kommer att bli bestående någon längre tid. Samtidigt synes producentpriset
utpräglat lågt med hänsyn till den knapphet som råder på koppar.

Man kan lägga märke till sådana fenomen som att det i vissa fall ställer
sig fördelaktigare att importera delvis bearbetad koppar från sådana metallverk
som säljer på basis av producentpriser för vidare bearbetning och
export än att köpa obearbetad koppar till londonnoteringar.

På grund av rådande marknadsläge finns anledning att räkna med en viss
volymnedgång i exporten av bearbetad koppar. Denna har i prishänseende
kommit i ett mycket ofördelaktigt konkurrensläge och har mycket svårt att
konkurrera med länder som kan basera sin bearbetning av råkoppar på
producentkoppar.

Det kan här observeras att ansvällningen av exporten värdemässigt 1965
även har sin motsvarighet på importsidan dels för malmer för framställning
av koppar och dels för råkoppar och olika halvfabrikat. För övriga metaller
i gruppen väntas inga större förändringar varken i volymer eller priser.

Verkstads produkter

Exporten av verkstadsprodukter ökade med 5 procent i volym 1964—

1965. Liksom i fråga om järn och stål innebär detta att ökningen har överskattats
i enkätprognoserna för 1965. De statistiska problemen rörande
verkstadsexportens reala storlek 1964 och 1965 berördes i inledningsavsnittet
ovan; det kan synas möjligt att ökningen 1964—1965 var något större
än vad tullstatistiken visar medan å andra sidan uppgången 1963—1964
möjligen var något mindre än enligt tullstatistikens uppgifter.

Liksom i fråga om järn- och stålenkäten kan någon systematisk tendens
till över- eller underskattningar av enkätens prognosvärden gentemot tullstatistikens
utfall ej spåras vad gäller de två första prognoshalvåren sammantagna.
Ej heller för det tredje prognoshalvåret —- i det nu aktuella fallet
första halvåret 1967 — finns underlag för ett omdöme angående systematiska
fel i enkätföretagens bedömningar om sin export. Februarienkäten
1964 överskattade utfallet för första halvåret 1965, augustienkäten 1964 underskattade
utfallet andra halvåret 1965 och februarienkäten 1965 underskattade
det utfall som nu bedöms som sannolikt för första halvåret 1966.
Om emellertid den hypotesen accepteras att exporten första halvåret i fjol
hölls tillbaka till följd av högt inhemskt efterfrågetryck, skulle man med
visst fog kunna hävda att enkätprognoserna för det tredje prognoshalvåret
innebär en underskattning av utfallen. Tendensen skulle då vara densamma
i verkstadsenkäten som i järn- och stålenkäten vad avser första halvåret
1967.

Enligt föreliggande enkät anges exporten komma att öka med drygt 1 ‘2
procent i värde 1965—1966.

Oberoende av enkäten har ett försök gjorts att bedöma efterfrågeutveck -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

lingen för verkstadsprodukterna. För totalt 20 länder (flertalet länder i
Västeuropa samt Nordamerika och Japan) omfattande 67 procent av verkst
adsexporten har beräkningar utförts. De använda sambanden och modellerna
är de som utnyttjats i långtidsutredningens beräkningar för Sveriges
verkstadsexport 1965—1970. Vid dessa kalkyler utnyttjades beräknade samband
mellan respektive lands totala verkstadsimport och dess bruttonationalprodukt.
Med hjälp av nu aktuella bruttonationalproduktprognoser för
1966 och nämnda samband har de olika ländernas verkstadsimport för 1966
beräknats. Genom extrapolation av den svenska andelen i respektive lands
verkstadsimport fås sedan importökningen från Sverige.

Jämföres dessa efterfrågeprognoser med vad enkäten indikerar för
respektive land eller länderområde är det tydligt att enkäten icke räknar
med så hög exportökning till Västeuropa som indikeras av efterfrågan. För
Nordamerika och Japan råder däremot överensstämmelse mellan de olika
prognoserna. Enligt enkäten synes huvuddelen i exportexpansionen vara
att hänföra till Nordamerika, Östeuropa och råvaruländerna. För Östeuropa
räknar enkäten med en mycket väsentlig exportökning. Denna ökning torde
vara ganska säker med hänsyn till att de flesta större företag som exporterar
till dessa länder ingår i enkäten och att leveranserna till mycket
stor del redan torde vara ordertäckta. Möjligen kan därför enkätens prognos
bedömas som hållen i underkant. Ytterligare ett skäl för en viss uppjustering
av enkätprognosen föreligger såtillvida att en lättnad i det inhemska
efterfrågetrycket 1966 synes medge ökat exportutrymme i år jämfört
med 1965. Som prognos för exporten av verkstadsprodukter 1965—1966 har
därför satts en värdeökning på 14 procent motsvarande en volymuppgång
med ca 12 procent. För första halvåret 1967 anger enkäten en ökning i exportvärdet
med närmare 5 procent jämfört med första halvåret i år. Eftersom
den ordertäckta andelen av enkätens utförselsiffra för detta tredje
prognoshalvår som vanligt är låg är det vanskligt att bedöma det sannolika
utfallet av verkstadsexporten för denna period. Det är dock övervägande
troligt att — för den händelse inte en opåräknad vändning i främst investeringskonjunkturen
inträffar -— exporten kommer att öka avsevärt mer än
5 procent mellan första halvåret i år och första halvåret 1967.

Livsmedel

Exporten av reglerade livsmedel uppgick under 1965 till 605 miljoner kronor
vilket ger en ökning gentemot 1964 med 15 procent. Denna stora ökning
kan i stor utsträckning tillskrivas spannmålsleveranserna som ökade med
70 miljoner.

Både 1964 och 1965 var goda skördeår för spannmål och Sverige lyckades
också avsätta sitt överskott. Den exceptionellt stora exporten 1965, 229 tusen
ton, förklaras av att man under året inte bara sålde av 1964 års skörd
utan också lyckades placera stora delar av 1965 års. Man kan av denna an -

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

ledning inte förvänta en lika hög spannmålsexport i år. Även om man kvantitativt
får en lägre export 1966 bör dock stigande spannmålspriser medföra
en relativt hög värdemässig export. Avsättningssvårigheterna för smör var
1965 betydande vilket medförde en exportminskning om 12 miljoner kronor.
Överskottskvantiteten avsattes i stället i början av 1966 på hemmamarknaden
till reducerade priser.

Under de senaste åren har man kunnat märka en viss stagnation i fiskexporten,
ett fenomen som förmodligen beror på att allt större kvantitet fisk
direktlandas, huvudsakligen i Danmark. För 1965 var fiskexporten 35 miljoner
kronor. Samtidigt direktlandades fisk till ett värde av 110 miljoner
kronor i utländska hamnar. Av statistiska skäl ingår den direktlandade fisken
inte i handelsstatistiken för exporten utan redovisas i bytesbalansen i
posten »övriga tjänster».

För 1966 räknas med en mindre nedgång i exporten av reglerade livsmedel
från 605 miljoner kronor till 580 miljoner kronor.

Exporten av icke reglerade livsmedel ökade 1965 med 11 procent till 104
miljoner kronor. Bakom denna ökning ligger en viss ökning för fiskkonserver
och djupfrysta grönsaker jämte en ökning av gruppen drycker och tobak
om ca 5 miljoner, delvis ett litet minne av den danska ölstrejken. För
denna grupp väntas 1966 inga större förändringar, möjligtvis en mindre ökning.

Totalt erhålls för hela livsmedelsexporten en volymminskning om ca 6 1/2
procent. Pristendensen antas vara stigande.

Fartyg

Som antyddes i den preliminära nationalbudgeten på basis av varvsenkäten
hösten 1965 kommer fartygsexporten av nybyggen att minska högst
avsevärt 1966. Den senaste varvsenkäten, gjord under mars 1966, ger praktiskt
taget samma resultat. Detta innebär att utförseln av nybyggda fartyg
värdemässigt kommer att minska med ca 290 miljoner kronor.

Denna kraftiga leveransminskning till utländska rederier hänger samman
med en motsvarande ökning av leveranserna till svenska rederier, då totala
leveransvolymen från de svenska varven kommer att upprätthållas på
ungefär samma nivå 1966 som 1965.

Några nämnvärda prisförändringar synes ej vara att vänta utan man
torde, liksom för 1965, få räkna med en lätt dragning nedåt av leveranspriserna.

Exporten av secondhand-fartyg blev 1965 osedvanligt stor och ökade med
150 miljoner kronor eller 70 procent.

Allmänt sett kan man säga att secondhand-exporten kommer allt längre
upp i storleksklasserna av de olika fartygsslagen i handelsflottan och berör
allt nyare fartyg. För några år sedan utgjordes secondhand-exporten huvudsakligen
av mindre fartyg, kanske upp till 5 000 bruttoton och i åldrar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

na 20 år och äldre. Detta kan ses som ett tecken på att fartygens ekonomiska
livslängd i den svenska handelsflottan avkortas successivt även för
större båtar. Sålunda kan man nu finna fartyg i utförseln i åldersgrupperna
5—10 år och storleksklasserna över 10 000 ton.

Eventuellt skulle man kunna tänka sig att den kraftiga utförsäljningen
av fartyg 1965 sammanhänger med investeringsvolymen i nya fartyg. En
direkt jämförelse mellan investeringarna i handelsflottan och utförseln av
begagnade fartyg synes dock icke ge ett direkt belägg för ett sådant samband.
Den kraftiga utförseln 1965 kan dock mycket väl vara en förebådande
omställning till den kraftiga nyinvestering som förväntas 1966. Man kan
också peka på den arbetskraftsbrist som råder inom handelsflottan i synnerhet
vad avser sjöbefäl. Inför en stor nyinvestering inom ett rederi är det
icke säkert att man kan skaffa tillräckligt med personal för att bibehålla
hela flottan utan en försäljning är nödvändig redan av detta skäl. Hur pass
stor vikt dylika faktorer har är svårt att säga, men om den nuvarande
tendensen i secondhand-fönsäljningarna blir bestående kan man vänta sig
en mycket hög utförsel även detta år. Redan gjorda och aviserade försäljningar
synes peka på en secondhand-export 1966 som mycket väl skulle
kunna uppgå till samma storleksordning som 1965. Försäljningen av fartyg
till utlandet kan dock ej direkt förutses vilket den grova felskattningen för
1965 i den preliminära nationalbudgeten bär tydligt vittnesbörd om.

Totalt sett fås dock en betydande minskning i fartvgsexporten, som beräknas
uppgå till 23 procent i värde vilket starkt kontrasterar mot ökningen
1964—1965 med ca 25 procent i värde.

Övriga varor

Exporten av övriga varor ökade mellan 1964 och 1965 med 9 procent i
volym. En prisuppgång på närmare 3 procent gjorde att värdestegringen
därmed blev 12 procent. Utvecklingen under loppet av året karakteriseras av
en helt stagnerande nivå fram till fjärde kvartalet då en kraftig ökning kom
till stånd.

En mycket stor del, ca 42 procent, av exporten går till de nordiska länderna
och deras andel har även ökat påtagligt under de senaste åren. Övriga
marknader av vikt är Västtyskland, Storbritannien och Förenta staterna.
Tillsammans svarar dessa sex länder för närmare tre fjärdedelar av exporten.
Handeln med Storbritannien har minskat något, sannolikt till följd
av den brittiska importavgiften.

Såsom berörts i tidigare rapporter har denna varugrupp en mycket heterogen
sammansättning och innefattar såväl rena råvaror som högt förädlade
varor. Karakteristiskt är vidare en jämn och hög ökningstakt som
överstiger den samlade exportens.

En möjlig förklaring till denna avvikelse är den genomsnittliga företagsstorleken
som skiljer sig från övriga gruppers. Medan verkstads- och pap -

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell III: 3. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966

	Exportvärde, miljoner	Procentuella	förändringar från föregående
	kronor		år
				Volym		Pris
	1964	1965	1966	1964	1965	1966	1964	1965	1966
Trävaror................	1 434	1 526	1 405	16,4	—3,0	-5,5	5,7	9,7	—3
Massa..................	2 281	2 236	2 290	8,7	—4,6	8	7,5	2,7	—5
Papper ................	1 917	1 941	2 075	12,1	—0,5	6	0,9	1,7	1
Malm ..................	1 250	1 279	1 285	19,7	—1,0	1,5	1,3	3,4	—1
Metaller................	1 815	2 094	2 235	14,4	9,6	4,5	5,3	5,3	2
därav: järn och stål....	1509	1 665	1 790	20,6	7,9	7,5	1,7	2,2	0
Yerkstadsprodukter exkl.
fartyg................	5 878	6 332	7 220	12,9	4,8	12	3,4	2,6	2
Livsmedel ..............	619	709	690	— 8,5	11,6	-6,5	9,4	2,6	4
Övriga varor............	2 637	2 957	3 380	12,2	8,9	11,5	3,2	2,9	2,5
Totala exporten exkl.
fartyg................	17 830	19 073	20 585	12,3	3,5	7	4,1	3,5	1
Fartyg..................	1 184	1 481	1 145	0,7	26,5	—21	-9,7	-1,7	-2
Totalt	19 014	20 554	21725	11,5	4,8	5	3,0	3,1	0,5

Anm. 1984 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Samtliga uppgifter för 1966
avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10-tal miljoner och
de procentuella förändringarna till närmaste halva resp. hela tal.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

persindustrin samt de råvaruproducerande sektorerna domineras av ett relativt
fåtal stora företag, möter man inom övrigvarugruppen främst små
och medelstora företag.

Som exempel på detta kan nämnas möbelindustrin som exporterar en
allt större andel av sin produktion. De kraftiga exportökningarna kan till
stor del förklaras av att nya företag med nya eller avvikande produkter går
ut på utlandsmarknaderna. Eu liknande grupp är sannolikt tillverkarna av
instrument för vetenskapliga ändamål o. dyl. Mönstret kan här tänkas vara
detsamma som för de mindre och medelstora verkstadsföretagen; i första
hand är det ofta de nordiska grannländerna som prövas. Är man framgångsrik
står sedan Västtyskland och Storbritannien i tur. Ett av skälen
till den kraftiga trenden i övrigvaruexporten är denna ständiga utökning
med nya produkter på ett ökande antal exportmarknader.

Genom gruppens heterogena sammansättning är konjunkturvariationerna
i exportutvecklingen för gruppen som helhet förhållandevis små. Samtidigt
är det troligt att exportutvecklingen i högre grad än för flertalet övriga
exportvarugrupper är beroende av det inhemska efterfrågetrycket. Såväl
utvecklingen 1961—1962 som 1964—1965 talar härför.

Med hänsyn till lättnaden i det inhemska efterfrågetrycket innevarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

år har exporten för övrigvarorna förutsetts stiga med ca 11 1/2 procent i volym
1965—1966, dvs. något mer än 1964—1965 trots i stort sett oförändrad
takt i efterfrågestegringen utomlands.

Sammanfattning

Exportutsikterna för innevarande år ter sig tämligen gynnsamma volymmässigt
sett. Exklusive fartyg kan exportvolymen förutses stiga med ca 7
procent eller mer än 1964—1965. Bidragande till den höjda exportökningstakten
blir enligt prognosen lättnaden i det inhemska efterfrågetrycket, något
som redan mot slutet av fjolåret gav utslag i stigande export.

Prismässigt är utsikterna icke lika goda med lägre priser på massa och
trävaror, ungefär oförändrade priser för papper, järnmalm samt järn och
stål, och veTkstadspriser som icke synes komma att öka så mycket som
skett de senaste åren. Sammanvägt fås en prisuppgång på endast något mer
än 1/2 procent mellan 1965 och 1966 vilket kontrasterar mot prisökningar
på 3 procent 1963—1964 respektive 1964—1965.

Genom den kraftiga omkastningen i fartygsleveranserna — från en ökning
med ca 27 procent i volym 1964—1965 till minskning om 21 procent
1965—1966 kommer enligt här framlagda bedömningar exporten inklusive
fartyg att uppvisa i stort sett samma ökningstakt 1965—1966 som 1964—
1965 eller 5,0 procent mot 4,8 procent i volym.

2. Importen

Importutvecklingen 1965

Importen ökade 1964—1965 med inemot 12 procent i volym. Fjolårets importutveckling
karaktäriseras av höga ökningstal för flertalet varugrupper
på såväl råvara- som färdigvarusidan (se tabell 4). Speciellt kraftig var dock
importökningen för industri- och byggnadsråvarorna samt konsumtionsvarorna.
Även importen av kapitalvaror visade en betydande tillväxt medan
bränslen och konsumtionsråvaror visade en svag ökning respektive svag
minskning. Som framgår av diagram 2 var importutvecklingen 1964—1965
påfallande lik den för 1963—1964 såväl vad avser importökningens storlek
som dess fördelning på varugrupper. Det kan noteras att en kraftig, över
större delen av importområdet spridd stegring under två år i följd icke tidigare
registrerats alltsedan 1953—1955.

På grundval av beräknade samband mellan import och inhemsk efterfrågan
under den senaste 1 O-årsperioden har en beräknad import skattats för
1965. Den faktiska importen 1965 översteg den med hänsyn till efterfrågeutvecklingen
beräknade med 2 å 3 procent. Denna diskrepans kan givetvis
helt enkelt vara ett uttryck för svagheter i metodiken vid skattningen av den
beräknade importen 1965. Det är emellertid också möjligt att efterfrågan är

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell III: 4. Importutvecklingeu för olika varugrupper 1964—1966

	Importvärde,		Procentuella förändringar från föregående år
	miljoner kronor
				Volym		Pris
	1964	1965	1966	1964	1965	1966	1964	1965	1966
Konsumtionsvaror........	4 694	5 460	5 600	11,8	14,5	2	2,1	1,6	0,5
därav: Textilier........	916	1 029	1 120	14,4	11,2	10,5	3,5	1,1	— 1,5
Verkstadsproduk-
ter ............	1 935	2 282	2 200	15,3	17,1	— 4	1,2	0,8	0,5
Kapitalvaror............	2 594	3 019	3 510	8,3	10,3	12	5,8	5,5	4
Konsumtionsråvaror......	2 432	2 365	2 290	5,9	— 1,5	— 2	7,9	— 1,3	— 1,5
därav: Textilier........	1 375	1 349	1 255	2,6	1,0	— 6,5	4,1	-2,9	— 0,5
Andra industriråvaror ....	6 404	7 685	7 790	15,4	15,7	1,5	3,2	3,7	0
Byggnadsråvaror ........	729	870	870	16,5	15,4	— 2,5	1,6	3,5	2,5
Jordbruksråvaror........	522	598	620	11,4	12,6	1,5	2,1	1,6	2
Bränslen................	2 191	2 161	2 430	5,6	3,5	11	— 2,6	-4,7	1,5
Totalt, exkl. fartyg, flyg-
plan, vapen ..........	19 566	22 157	23 110	11,2	11,3	3,5	3,1	1,8	1
Fartyg, flygplan, vapen ..	380	494	595
Total import ............	19 946	22 651	23 705	10,2	11,7	4	3,1	1,7	1
därav: Verkstadsproduk-
ter ............	6 143	7 264	7 660	10,9	15,1	3,0	3,8	2,8	2,5
Järn och stål. . . .	1 066	1 280	1 230	23,3	19,7	— 3,5	— 2,1	0,6	— 0,5
Textilier ......	2 461	2 573	2 580	7,4	6,0	1,5	3,9	— 1,4	— 1

Anm. Uppgifterna för 1966 avser prognoser.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

något felskattad i den ännu preliminära nationalräkenskapen för 1965. Av
speciell vikt är härvid om lager utvecklingen är felaktigt angiven. Just detta
kan vara fallet för fjolåret. Det finns nämligen skäl förmoda att detaljhandelns
lager ökade under senare delen av 1965 med hänsyn till den privata
konsumtionens svaga utveckling under andra halvåret. Eftersom endast en
mindre del av detaljhandelslagren är statistiskt belysta kan lagerökningen i
fjol därför eventuellt vara underskattad. Med hänsyn till dessa förhållanden
kan man knappast på grundval av eu differens på 2 å 3 procent mellan faktisk
och beräknad import med någon säkerhet hävda, att vid sidan av efterfrågan
sådana faktorer som relativt kostnadsläge, kapacitetsutnyttjande
inom industrin eller preferensförskjutningar varit av väsentlig betydelse för
importutvecklingen 1964—1965. Å andra sidan är differensen emellertid så
pass stor att det är vanskligt att bortse från möjligheten att andra faktorer
än efterfrågan verkat uppdrivande på importen 1965. Det synes i så fal! mest
rimligt antaga att det höga kapacitetsutnyttjandet inom industrin i någon
mån bidragit till importökningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram III: 2. Importen totalt och uppdelad på vissa användningsområden 1960—1966

Index: 1959 = 100

180 -

190 -

Kapitalvaroi

Total import

Konsumtionsråvaror

140 -

Verkstadsprodukter

150 -

Andra industriråvaror

150 -

Byggnadsråvaror

160 -

Textilier

Jordbruksrå varor

100

Konsumtionsvaror

Bränslen

1965 1966

1 Utgör delar av totalen oberoende av övrig gruppering. Verkstadsprodukter innefattar ej
fartyg, flygplan och vapen.

2 Innefattar ej fartyg, flygplan ocli vapen.

Kullor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

lmportutvecklingen 1966

Bedömningen av importen 1966 har gjorts med utgångspunkt från två
olika metoder. Dels har utnyttjats importens relation till bruttonationalprodukten
exklusive importsvaga efterfrågeområden såsom offentlig konsumtion,
byggnadsinvesteringar och råvaruexport. Dels har en disaggregerad
modell använts där olika delar av importen satts i relation till specifika
förklaringsvariabler. Uppdelningen av importen har här gjorts efter användningsområden1;
vissa större importgrupper såsom verkstadsprodukter, järn
och stål, textil- och beklädnadsvaror, har dessutom utbrutits ur respektive
användningsgrupper. Den aggregerade metoden ger en importökning 1965—
1966 om 3 1/2 procent och den disaggregerade 4 1/2 procent. Som prognos
har accepterats en ökning av importen med 3,8 procent i volym dvs. något
närmare det lägre än det högre alternativet. Detta beroende på att viss tilltro
tillmätts den i föregående avsnitt framförda hypotesen att importen 1965
till någon del kan ha drivits upp av högt kapacitetsutnyttjande i den svenska
industrin eller av lagerökningar som inte infångats i nationalräkenskaperna.

Omslaget från kraftiga importökningar 1964—1965 till beräknat mer
moderata ökningar 1965—1966 är kraftigt för konsumtionsvarorna, framför
allt de varaktiga och där främst personbilar. Ett motsvarande, eventuellt
ännu något kraftigare omslag är enligt prognosen att vänta för industri-,
byggnads- och jordbruksråvarorna. Kapitalvarorna förväntas öka relativt
starkt och möjligen något mer än 1965. Bränsleimporten kommer, på grund
av den stränga vintern, att svara för en icke obetydlig del av den totala importuppgången.
Den fortsatt kraftiga importuppgången för konsuintionstextilierna
implicerar bl. a. en accelererad substitution av inhemska textilvaror
mot importerade. Som konsekvens härav har man att räkna med en
minskning av råvaruimporten till textilindustrin. Utvecklingen av de skilda
varugrupperna är redovisad i tabell 4 och diagram 2.

Underlaget till bedömning av prisutvecklingen för importen utgöres i huvudsak
av information om den internationella prisutvecklingen för råvaror
och den trendmässiga utvecklingen för priserna på färdigvarusidan. Troligen
inträffar vissa prisstegringar på livsmedel, verkstadsprodukter och
bränslen 1965—1966. Mot detta står prissänkningar för vissa industriråvaror,
textil- och beklädnadsvaror samt kaffe. Sammantaget uppskattas prisökningen
för totala importen 1965—1966 bli av storleksordningen 1 procent.
Detta skulle innebära en ökning av importvärdet med drygt 4 1/2 procent
eller med något över 1 miljard kronor mellan 1965 och 1966. 3

3. Bytesbalansen

Utrikeshandelns utveckling mellan 1964 och 1965 resulterade i ett underskott
i handelsbalansen på 2,1 miljarder kronor 1965. Försämringen i förhållande
till 1964 var avsevärd och kan främst återföras på den mycket

4 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 125. Bilaga S

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell III: 5. Betalningsbalansen 1963—1966

	1963	1964	1965	1966 (prognos)
Export, fob1 ....................	16 568	19 014	20 554	21 725
Import, eif1......................	— 17 552	—19 946	— 22 651	— 23 705
Handelsbalans	— 984	— 932	— 2 097	— 1980
Sjöfartsnetto ....................	1465	1 540	1 590	1 630
Övriga löpande betalningar3........	— 616	— 716	— 983	— 1 150
Bytesbalans	— 135	— 108	— 1490	— 1500
Statliga kapitaltransaktioner ......	73	123	42
Värdepappershandeln..............	— 117	— 40	----- 47
Privata lån .....................	— 254	476	522
Direkta investeringar..............	125	— 280	— 78
Övriga privata kapitaltransaktioner..	4	5	42
Kapitalbalans	— 169	284	481	(600)
Summa bytes- och kapitalbalans	— 304	176	— 1 009	(— 900)
Restpost	187	768	1 060
Riksbankens guld- och valutareserv..	— 251	857	— 269
Nettoställning gentemot IMF ......	26	181	284	(100)
Affärsbankernas valutareserv ...... Guld- och valutareserven, totalt	104	— 19	102
inkl. IMF-positionen	— 121	1019	117
Affärsbankernas tidsposition........	4	— 75	— 66
Bankernas utlandsställning, totalt	— 117	944	51

1 Enligt månadsstatistiken för utrikeshandeln.

2 Inkluderar i utlandet direkt ilandförd fisk från svenska fartyg samt s. k. återutförsel och
återinförsel; dessa varutransaktioner är ej inkluderade i månadsstatistiken för utrikeshandeln.

Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

kraftiga tillväxten i importen. Utan en samtidig förbättring i bytesförhållandet
(ungefär 1 1/2 procent) skulle handelsbalansens underskott ha blivit
ungefär 200 miljoner kronor högre. En liknande situation förelåg 1959—1960
då likaså en kraftig försämring av handelsbalansen bromsades något av en
förbättring i bytesförhållandet av fjolårets storlek. Fjolåret ter sig ännu
mera ogynnsamt när man ser på utvecklingen av bytesbalansen. Denna försämrades
mellan 1964 och 1965 med ungefär 1 400 miljoner kronor.

Betydande negativa poster i tjänstenettot, framför allt rederiernas kostnader
i utlandet och svenska turistutgifter, har under den hittillsvarande
delen av 1960-talet medfört en gradvis kraftigare minskning av det totala
tjänstenettot.

Enligt prognoserna i avsnitt 1 och 2 kommer exporten mellan 1965 och
1966 att öka med 5,7 procent i värde och importen med 4,6 procent. Om
dessa prognoser infrias skulle exporten öka med någon procent mera än

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

importen och sålunda förbättra handelsbalansen. Förbättringen förutses
bli av storleksordningen drygt 100 miljoner kronor. Eftersom importvärdet
1965 kom att ligga på en betydligt högre nivå än exportvärdet blir underskottet
i handelsbalansen dock alltjämt kraftigt. Någon ökning av den
svenska handelsflottans tonnage skedde ej under fjolåret och bruttointäkterna
till rederierna ökade endast obetydligt (2 procent). De beräknade kostnaderna
var emellertid i stort sett oförändrade och sjöfartsnettot steg från
1 540 miljoner kronor till 1 590 miljoner kronor. En förväntad mycket markant
ökning av bruttoinvesteringarna i handelsflottan talar för att rederiernas
bruttointäkter kommer att öka relativt kraftigt. Totalt innebär prognosen
för sjöfartsnettot dock i stort sett samma ökning mellan 1965 och 1966
som föregående period eftersom utvecklingen av bruttokostnadema torde
komma att motväga intäktsutvecklingen. För övriga löpande betalningar i
bytesbalansen förutses en ytterligare försämring från minus 980 miljoner
1965 till 1 150 miljoner kronor i år. Svenska uppehållslcostnader i utlandet,
framför allt i samband med turismen, har ökat markant under 1960-talet.
En fortsatt snabb uppgång förväntas för 1966. Motsvarande inkomster från
utländska turisters uppehåll i Sverige visar en svagare ökningstrend. »Turistnettot»
svarande för mer än hälften av det redovisade negativa nettot
för »övriga löpande betalningar» 1965.

Bytesbalansens underskott för 1966 kommer i enlighet med ovannämnda
prognoser att uppgå till ungefär 1 500 miljoner kronor, dvs. ingen förändring
jämfört med fjolåret. Kapitalbalansen 1965 visade ett överskott med
480 miljoner kronor. Även för 1966 kan förväntas ett överskott på kapitalbalansen,
eventuellt högre än för 1965. För de statliga kapitaltransaktionerna
förutser riksbanken ett ökat överskott 1966 och den privata upplåningen
utomlands kan i år mycket väl bli större än 1965. Med dessa antaganden
skulle man få ett positivt tillskott på kanske 100 miljoner från kapitalbalansen.
Av avgörande hetjdelse för valutareservens utveckling 1966 blir således
utvecklingen av restposten. Denna steg till över 1 miljard kronor 1965 och
var detta år över 900 miljoner kronor större än när den var som lägst under
1960-talet. Hur den kan komma att förändras under 1966 är knappast möjligt
att med någon säkerhet bedöma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

IV. Produktionen

1. Industrin

Järnmalmsbrytningen kännetecknades under loppet av fjolåret av en
tämligen moderat tillväxttakt och den månatliga produktionen kom ej att
nämnvärt överstiga den höga nivå som uppnåddes sista kvartalet 1964.
Tack vare den kraftiga uppgången under loppet av 1964 blev årsökningen
1964—1965 så stor som närmare 11 procent. Den totala leveransökningen
uppgick samtidigt endast till 1 procent. Lagerhållningen, som 1964 minskade
drygt 1 milj. ton, ökade under 1965 ungefär lika mycket.

Under 1966 torde man kunna emotse en ökning i järnmalmsbrytningen
med ca 3 procent. Exportleveranserna bedöms komma att öka med ett par
procent, medan leveranserna till de svenska järn- och stålverken beräknas
öka med ca 5 procent, vilket innebär en något lägre ökningstakt än under
fjolåret. Även under innevarande år torde en ökning komma till stånd i
gruvornas färdigvarulager, dock ej av samma storleksordning som under
fjolåret.

Orderläget inom järn- och stålverken försvagades något under senare
delen av 1965. Enligt konjunkturbarometern i mars synes orderingången
från hemmamarknaden ha varit ungefär oförändrad men från exportmarknaden
något vikande från fjärde kvartalet i fjol till första kvartalet
i år och samma tendens förväntas för andra kvartalet. En relativt stor andel
av företagen bedömer nu också orderstockarna som för små i förhållande
till produktionsvolymen.

Produktionen inom järn- och metallverken ökade med 10 procent 1964—
1965 enligt statistiska centralbyråns nya månadsvisa produktionsberälcningar,
som omfattar järn- och stålverk, ferrolegeringsverk och andra metallverk,
varvid järn- och stålverken utgör den alldeles övervägande delen.
För järn- och stålverken har man i dessa produktionsberäkningar även tagit
hänsyn till förändringar i förädlingsgraden hos de olika produkterna.

Produktionsökningen för järn- och metallverken under loppet av 1965 synes
ha gått något saktare än under 1964 och enligt konjunkturbarometern i
mars har produktionen inom järn- och stålverken legat kvar på ungefär samma
nivå som sista kvartalet i fjol. Sannolikt har den på grund av den stränga
vintern dämpade aktiviteten inom byggnadsverksamheten dock varit en
hämmande faktor för produktionsutvecklingen under första kvartalet, och
lör andra kvartalet räknar också en ganska stor andel av företagen med produktionsökningar.

För år 1966 som helhet har produktionsutvecklingen bedömts med hjälp

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för dr 1966

Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen 1963—1966

Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

	1963	1964	1965	1966
			(prel.)	(prognos)
Produktion ......................	2 550	2 890	3 114	3 325
Import ..........................	755	937	1 071	1 035
Summa tillgång	3 305	3 827	4185	4 360
Export..........................	877	1 081	1 161	1 250
Lagerförändring..................	— 2	+ 85	+ no	+ 30
Varuinsats ......................	2 470	2 681	2 858	3 024
industri ......................	2159	2 348	2 498	2 654
byggnadsverksamhet............	311	333	360	370
Saldopost........................	— 40	— 20	+ 56	+ 56
Summa användning	3 305	3 827	4185	4 360

Källa: Konjunkturinstitutet.

av en försörjningsbalans för järn och stål (tabell 1). Denna avser att mäta
den volymmässiga förändringen i produktionen av handelsfärdigt järn och
stål. Balansen indikerar en produktionsökning på 6—7 procent, men någon
hänsyn till den successivt stigande andelen kvalitetsprodukter har inte kunnat
tagas. En fortsatt stark efterfrågan från exportmarknaden väntas komma
att medföra en ökning av exporten 1965—1966 i ungefär samma takt som
ett år tidigare, dvs. med omkring 8 procent. Den inhemska efterfrågan från
såväi industri som byggnadsverksamhet beräknas däremot komma att öka något
långsammare 1965—1966 än närmast föregående år. Man räknar också
med en betydligt lägre lagerökning under 1966 än under 1965, då en mycket
kraftig lageruppbyggnad skedde inom järn- och stålverken. Importen av järn
och stål, som ökade mycket kraftigt under fjolåret, har under 1966 antagits
komma att bli något lägre.

Enligt statistiska centralbyråns orderstatistik var orderingången till
varvsindustrin under 1965 betydligt större än under 1964. Främst var det
orderingången från exportmarknaden som återhämtades efter den kraftiga
nedgången under 1964, men ordertillströmningen ökade även från hemmamarknaden.
Orderingången räckte dock under 1965 inte riktigt till för att
uj>prätthålla storleken på exportorderstockarna (i arbestimmar räknat).
Däremot ökade orderstockarna från hemmamarknaden under fjolåret. I
konjunkturbarometern i mars uppger företagen oförändrad orderingång
från hemmamarknaden och ökningar från exportmarknaden under första
kvartalet i år jämfört med sista kvartalet i fjol och för andra kvartalet förväntas
oförändrad orderingång från båda marknaderna. Det förbättrade
orderläget har också tagit sig uttryck i att en omsvängning skett i företagens
omdömen om inneliggande orderstockar vid de två senaste konjunkturbaro -

54 Kangl. Maj.ts proposition nr 125 år 1066

metrarna, och de bedöms nu som tillfredsställande i förhållande till produktionsnivån.

De uppgifter som nu föreligger i nationalräkenskapen för 1965 vad avser
exportleveranser av fartyg, investeringar i handelsflottan av svensktillverkade
fartyg samt förändringar i varvens lager av »varor i arbete», implicerar
en produktionsökning 1964—1965 på ett par tre procent. Motsvarande
kalkyl för 1966 — med utgångspunkt från de export-, investeringsoch
lagerprognoser som gjorts för detta år — ger en betydligt högre produktionsökning
för varven.

Orderingången till verkstadsindustrin exklusive varv mätt i antal arbetstimmar
för arbetare låg enligt statistiska centralbyråns statistik under
1965 på ungefär samma nivå som 1964, såväl då det gäller export- som
hemmamarknadsorder. För mekaniska verkstäder ökade orderingången
med ett par procent främst på grund av en uppgång under fjärde kvartalet
i fjol, medan en minskning med knappt 5 procent kan noteras för manufaktursektorn
och ungefär oförändrad ordertillströmning för elektriska
verkstäder. Orderstockarna — likaledes mätta i antal arbetstimmar —
ökade totalt sett med 7 procent under årets lopp, varvid stegringen framför
allt hänförde sig till hemmamarknaden. Den största ökningen faller
på mekaniska verkstäder. Då ovannämnda statistik mäter utvecklingen i
arbetstimmar, bör man för att få volymförändringar räkna med ett tillägg
för produktivitetsökningen. Denna har för verkstadsindustrin under de
senaste åren varit omkring 6 procent.

Enligt konjunkturbarometern i mars har en minskning av ordertillströmningen
från hemmamarknaden skett från sista kvartalet i fjol till
första kvartalet i år för mekaniska verkstäder och manufaktursektorn.
Orderingången från exportmarknaden har ökat för manufaktursektorn,
men varit oförändrad för såväl mekaniska som elektriska verkstäder.
Inom den sistnämnda branschen har även orderingången från hemmamarknaden
varit av ungefär samma storlek de båda kvartalen. För andra
kvartalet i år förväntas inom alla tre delbranscherna ökad ordertillströmning
från såväl hemma- som exportmarknaden. Omdömena om inneliggande
orderstockar är nu ganska splittrade och andelen företag som anser
orderstockarna vara för små i förhållande till produktionsnivån är nu
väl så stor som andelen företag med förhållandevis stora orderstockar.

Produktionen inom verkstadsindustrin under perioden 1963—1966 har
bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för verkstadsprodukter (tabell
2). Balansen ger för såväl 1964—1965 som 1965—1966 en produktionsökning
på 6 procent. Den prognoserade fördubblingen i ökningstakten
för exporten 1965—1966 jämfört med ett år tidigare — från 6 till 12 procent
— motverkas av en beräknad något svagare ökning av den inhemska
efterfrågan. Importen av verkstadsprodukter har antagits komma att öka
med endast 3 procent 1965—1966 mot drygt 15 procent ett år tidigare.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1960

Tabell IV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1963—1966

Miljoner kronor. 1959 års producentpriser

	1963	1964	1965	1966
			(prel.)	(prognos)
Produktion ......................	12 663	13 789	14 635	15 524
Import..........................	4 515	4 964	5 736	5 908
Summa tillgång	17178	18 753	20 371	21432
Privat konsumtion................	3 532	3 890	4 076	4 225
nyinköp av bilar ..............	1 352	1 525	1 679	1 750
övrigt ........................	2 180	2 365	2 397	2 475
Investeringar i maskiner m. m.....	6 151	6 403	6 933	7 466
privata........................	3 908	3 987	4 489	4 963
offentliga......................	2 243	2 416	2 444	2 503
Lagerförändringar ................	+ 148	+ 287	+ 779	+ 425
Export..........................	4 255	4 802	5 071	5 680
Varuinsats ......................	3 092	3 371	3 512	3 636
industri........................	1 510	1656	1 729	1 803
byggnadsverksamhet............	1 582	1 715	1 783	1 833
Summa användning	17178	18 753	20 371	21 432

Källa: Konjunkturinstitutet.

Ovannämnda balans mäter produktionen av de varor som klassificeras
som verkstadsprodukter. Den visar för perioden 1959—1963 en systematisk
underskattning jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar
över produktionsutvecklingen inom verkstadsindustrin, definierad som de
arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Sådana produkter
tillverkas emellertid även inom andra sektorer än verkstadsindustrin,
huvudsakligen skeppsvarv och järn- och stålverk. Å andra sidan framställs
inom verkstadsindustrin även annat än verkstadsprodukter, såsom
plast- och glasfiberprodukter. Produktionen av dessa har sannolikt ökat
snabbare än verkstadsprodukterna. Den långsammare produktionsökningen
enligt balansen kan också förklaras av att man i nationalräkenskapens konsumtionsuppgifter
inte får med vissa nya typer av varaktiga konsumtionsvaror.
Vidare kan förändringar i den andel varor som vid eu given produktion
åtgår som insats inom övriga branscher ha ändrats. Någon hänsyn till
detta har inte kunnat tagas i balansen. En regressionsstudie har gjorts över
centralbyråns produktionsserie och den produktionsutveckling som erhålls i
balanserna, vilken illustreras i diagram 1. Studien tyder på att underskattningen
i produktionsutvecklingen för såväl 1964—1965 som 1965—1966
skulle vara omkring 1 procent. Den produktionsökning på 6 procent som
balansen indikerar för de båda åren har därför i tabell 4 justerats upp till 7
procent för att motsvara den verkstadsproduktion som mäts i statistiska
centralbyråns produktionsindex.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram IV: 1. Produktionsvolym inom verkstadsindustri, exkl. varv 1959—1966

Index:1959 = 100

Årsberäkningor enl. SCB

Enl Kl:s försörjningsbalans

Anm. Årspunkterna i diagrammet anger produktionsvolymens utveckling 1959—1963 dels enligt
statistiska centralbyråns (SCB) årsberäkningar, dels enligt konjunkturinstitutets (Kl) försörjningsbalans.
Att årsangivelserna i allmänhet ligger ovanför 45°-linjen betyder att ökningstakten
i produktionen från 1959 varit större enligt SCB:s beräkningar än enligt KI:s försörjningsbalans.
Med ledning av illustrerade samband har en uppskattning gjorts av produktionsvolymen
1964—1966 då definitiva årsberäkningar från SCB endast föreligger t. o. m. 1963.

För flertalet delbranscher inom gruppen träindustri, exkl. sågverk är produktionsutvecklingen
mycket bristfälligt belyst, då månadsindex för produktionen
här främst bygger på tämligen osäkra sysselsättningsuppgifter.

— För att erhålla en säkrare uppfattning om produktionsutvecklingen inom
denna sektor efter 1963 (hittills sista år med definitiv produktionsstatistik),
har en grundlig genomgång och bearbetning gjorts av den statistik som
finns tillgänglig för dessa branscher. Försörjningsbalanser har upprättats
för möbelfabriker och wallboardfabriker för att via uppgifter om utrikeshandel,
konsumtion, varuinsats och lager ernå en rimlig bedömning av produktionsutvecklingen.
Vidare har sambandsstudier företagits mellan å ena
sidan den definitiva produktionsstatistiken för trähusfabriker och byggnadssnickerier
och å andra sidan utvecklingen av export och olika komponenter
i byggnadsverksamheten. En sammanvägning av de olika delbranschernas
produktion, beräknad på ovan angivet sätt, ger till resultat att produktionsvolymen
1963—1964 ökade med närmare 8 procent, medan ökningstakten
1965 var något lägre och torde uppgått till ca 6 procent. Detta
innebär en svagare ökningstakt än den som erhålls genom den på sysselsättningsdata
och beräknad produktivitet baserade produktionsindexen.

Efterfrågeutvecklingen under 1966 för gruppen träindustri, exkl. sågverk
torde implicera en något lägre tillväxttakt i produktionen än under fjolåret

— produktionsvolymen beräknas således komma att öka med knappt 5

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1963—1966

1000 stds (barr- och lövträ)

	1963	1964	1965 (prel.)	1966 (prognos)
Produktion ......................	1 880	2 205	2 282	2 090
Import ..........................	43	40	46	46
Summa tillgång	1923	2 245	2 328	2136
Export..........................	1 044	1 203	1 134	1050
Varuinsats ......................	947	1 007	1 058	1 100
industri........................	581	616	651	680
byggnadsverksamhet............	366	391	407	420 — 25
Lagerförändring ..................	- 79	+ 24	-j- 125
Saldopost........................	+ It	+ 11	+ ii	+ 11
Summa användning	1923	2 245	2 328	2136

Källa: Konjunkturinstitutet.

procent. En ökningstakt betydligt över genomsnittet för branschen kan påräknas
för möbelfabrikerna medan produktionsvolymen inom wallboardindustrin
endast beräknas komma att ligga en eller ett par procent över 1965
års nivå. Byggnadssnickeriemas produktion, vars utveckling bedömts med
hänsyn till byggnadsverksamhetens omfattning (hänsyn har härvid tagits
till den genom den stränga kylan dämpade aktiviteten i byggnadssektorn
i början av året), torde komma att öka i takt med branschen som helhet.

De beräkningar som gjorts inom institutet över produktionsvolymens utveckling
inom sågverken grundar sig nu liksom tidigare på en försörjningsbalans
för sågade och hyvlade trävaror (tabell 3). Den ovan berörda nedjusteringen
av produktionsvolymen för övriga sektorer inom träindustrin
får konsekvens för den inhemska förbrukningen av sågade och hyvlade trävaror
vilket medför att den ur balansen salderade produktionen nu ligger
på en lägre nivå för perioden 1964—1966 än i den balans som redovisades
i den preliminära nationalbudgeten. — Som framgår av balansen minskade
exporten med ca 70 tusen stds från 1964 till 1965. Däremot ökade den inhemska
konsumtionen samtidigt som en betydande lageruppbyggnad inom
landet ägde rum enligt nu föreliggande årsstatistik för lagerutvecklingen.
Den i balansen salderade produktionen 1965 visar därför en ökning från
1964 med närmare 4 procent.

Utvecklingen under 1966 kan karakteriseras av en fortsatt minskad cxportefterfrågan
och av en mer dämpad ökningstakt i den inhemska förbrukningen
än under fjolåret. De mycket ogynnsamma väderleksförhållandena
kring årsskiftet och i början av innevarande år har avsevärt försvårat och
försenat råvarutillförseln till sågverken, vilka dessutom genom den stränga
kylan haft svårigheter rent produktionstekniskt. Många sågverk, speciellt

Kungl. Maj ris proposition nr 125 år 1966

de mindre, har således haft temporära driftsstopp. Eftersom de mindre sågverken
i många fall är i drift endast under vinterhalvåret, kan detta innebära
ett produktionsbortfall som ej återhämtas under resten av året. —
Som framgår av balansen har lagerhållningen av sågverksprodukter inom
landet ökat under såväl 1964 som 1965 och enligt den senaste konjunkturbarometern
att döma anser över hälften av de tillfrågade sågverken sina färdigvarulager
vara för stora. Av samma källa att döma torde man under
1966 också kunna räkna med en strävan hos sågverken att minska sin lagerhållning
av sågade och hyvlade trävaror. Här har antagits att den sammanlagda
lagerminskningen hos producenter och förbrukare inom landet
kommer att bli av storleksordningen 25 tusen stds. Den i balansen kalkylerade
totala efterfrågeminskningen skulle således leda till en produktionsminskning
inom sågverken om ungefär 8 procent 1965—1966.

En summering av ovan redovisade utvecklingstendenser inom träindustrins
olika sektorer skulle för den totala träindustrin innebära en ökning
i produktionsvolymen mellan 1964 och 1965 på ca 5 procent och en ungefär
oförändrad produktionsvolym mellan 1965 och 1966.

Utvecklingen inom massaindustrin under 1965 får betecknas som klart
ogynnsam. Exporten minskade med närmare 5 procent i volym från 1964
samtidigt som en glidning nedåt i priserna inträffade under fjolårets senare
del. Produktionen översteg hela tiden leveranserna varför producentlagren
efterhand växte till besvärande storlek. Exportminskningen, förorsakad
av den lageravveckling som ägde rum på våra traditionella exportmarknader,
träffade samtliga kvaliteter utom den mekaniska massan för
vilken en obetydlig ökning kom till stånd. — Produktionsvolymen ökade
med närmare 2 procent mellan 1964 och 1965, en uppgång som hänförde
sig till den tidigare delen av 1965. Produktionen var således som framgår av
nedanstående tablå (säsongrensade kvartalsuppgifter för avsaluproduktion
av massa, l:a kvartalet 1965 = 100) klart avtagande under andra halvåret:

1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv.

100 103 101 91

Den kraftiga doppningen under fjärde kvartalet är inget direkt uttryck
för en ytterligare försämring i massakonjunkturen utan får ses mot bakgrunden
av dels ett i marknadsstabiliserande syfte genomfört driftsstopp,
dels det ogynnsamma väderleksförhållandet med åtföljande problem på
råvarusidan. Genom den kraftiga forceringen av skeppningarna under fjolårets
sista månad kunde producentlagren nedbringas något varigenom de
kom att uppgå till ca 500 tusen ton vid årets utgång, dock innebärande en
fördubbling av massalagren jämfört med ett år tidigare.

Innevarande år beräknas medföra en betydande återhämtning för massaexporten.
Massakonjunkturerna torde nu ha kommit in i ett skede där
en påskj utande effekt från lagercykeln kan väntas komma till stånd. Hur

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

stor denna effekt kommer att bli är emellertid avhängigt av vilken lagerpolitik
köparna kommer att tillämpa. Det är således ovisst om en lageruppbyggnad
kommer att ske eller om köparna önskar ligga kvar med relativt små
lager ytterligare en tid. Under alla omständigheter kommer en positiv effekt
av lagercykeln att ernås genom den sannolikt upphörande lagerneddragningen
hos avnämarna. Marknaden för avsalucellulosa har samtidigt successivt
krympt genom en fortsatt integrering mellan amerikanska massafabriker
och europeiska pappersbruk, vilket rimligen bör komma att menligt
återverka på de svenska avsättningsmöjligheterna.

Produktionsprognosen för 1960 har gjorts med utgångspunkt från en
försörjningsbalans för massa. Exporten bedöms komma att öka med ungefär
8 procent i kvantitet från 1965 medan de inhemska leveranserna torde
komma att öka i ungefär samma takt som under fjolåret eller med ca 8
procent. Den i försörjningsbalansen mest svårbedömda posten är lagerförändringen.
Om man emellertid förutsätter att den rekommenderade minimilagerhållningen
om 12 procent av årsproduktionen är iakttagen vid 1966
års utgång skulle produktionsvolymen för den kemiska avsalumassan med
ovan angivna leveransutveckling komma att minska med ungefär 2 procent
1965—1966. Om man härtill väger in den ökning som beräknas komma till
stånd inom träsliperierna kommer den totala avsaluproduktionen att minska
med ungefär 1 procent.

Produktionen av papper och papp ökade under 1965 kvantitetsmässigt
med 6 procent motsvarande ca 180 tusen ton. En stor del av denna ökning
uppnåddes genom tillskott av ny kapacitet. Utvecklingen har varit mycket
varierande mellan de olika pappersslagen. 1 idningspapperssektorns efterfrågan
stagnerade och produktionsvolymen minskade nagot mellan 1964
och 1965. Produktionen av journalpapper och av kraftliner ökade samtidigt
med ungefär 15 procent medan motsvarande ökningstal för gruppen omslagspapper
stannade vid knappt 5 procent. Att exportökningen kom att
stanna vid endast 8 procent kan sannolikt tillskrivas det faktum att den
starkt expanderande hemmamarknadsefterfrågan tagit den störie delen
av expansionsutrymmet i anspråk. I det närmaste alla sektorer inom pappersindustrin
arbetade under fjolåret med fullt kapacitetsutnyttjande.

En bedömning av produktionsutvecklingen inom pappersindustrin för
1966 på grundval av export- och hemmamarknadsefterfrågan indikerar en
kvantitetsmässig ökning från 1965 med ca 5 procent. Papperskonjunkturerna
synes inte nämnvärt komma att ändras under innevarande år. En i förhållande
till fjolåret snabbare uppgång i exporten motvägs till en del av
en något avtagande ökningstakt i den inhemska förbrukningen. Exporten
beräknas kvantitetsmässigt öka med närmare 8 procent, vilket innebär att
produktionsökningen till större delen kommer att avsättas på exportmarknaden.
Den ovan angivna ökningen i produktionen skulle motsvara 150 tusen
ton, vilket ungefär torde överensstämma med den uppskattade ökningen
i produktionskapaciteten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Produktionstillväxten inom livsmedelsindustrin har under den senaste
femårsperioden varit relativt konstant och uppgått i genomsnitt till drygt
3 procent. Enligt statistiska centralbyråns senaste beräkningar blev ökningen
1964—1965 knappt 3 procent dvs. något lägre än året innan då ökningen
var ungefär 3,5 procent. Detta sammanhängde främst med en lägre ökningstakt
i livsmedelskonsumtionen. Möjligen har också nedgången i jordbrukets
produktionsvolym ett visst förklaringsvärde härvidlag.

Prognosen för 1966 baseras på en försörjningsbalans för livsmedelsindustriprodukter
där produktionen framkommer som en ren konsekvens av
beräkningarna över utvecklingen av privat konsumtion och utrikeshandel
av livsmedel. En sådan kalkyl ger en produktionsökning 1965—1966 av
ungefär samma storleksordning som fjolårets. Marsbarometern antyder fortsatt
expansion i en omfattning som väl överensstämmer med fjolårets
marsbarometer. Även om kapacitetsutnyttjandet nu anges som högre än
för ett år sedan torde utrymme dock säkerligen finnas för en 3-procentig
produktionsuppgång.

Produktionen inom textil- och sömnadsindustrin var 1965 enligt centralbyråns
beräkningar ungefär lika stor som 1964. Detta innebär en klart svagare
utveckling än närmast föregående år och den mattaste sedan 1958. Svagast
har utvecklingen varit för trikåfabrikerna, där produktionen fallit med
omkring 4 procent, samt vad gäller tillverkningen av vävnader av naturfibrer.
Å andra sidan kan noteras en uppgång för produkter av syntet- och
konstfibrer — framförallt vad gäller silkecordväv (insatsvara för bl. a. gummivaruindustrin).
Dämpad synes också utvecklingen varit inom sömnadsindustrin.
Kvartalsstatistiken visar en svag nedgång för konfektionsindustrin,
medan en uppgång torde ha inträffat för vissa andra sömnadsartiklar.
Tillbakagången i konfektionsproduktionen kan tillskrivas den företagsnedläggning
som förekom mot slutet av året. För de kvarvarande företagen
sjönk kapacitetsutnytt jandet av konjunkturbarometrarna alt döma endast
obetydligt. Enligt dessa var också orderläget under hela året relativt tillfredsställande.

Marknadsutrymmet för den svenska trikå- och konfektionsindustrin fortsatte
att krympa under 1965. Den beräknade konsumtionsvolymökningen på
omkring 5 procent torde sålunda nästan helt ha täckts av en kraftigt ökad
import. Konfektionsimporten gick värdemässigt upp med 20 procent och
trikåimporten med närmare 15 procent jämfört med 1964. Samtidigt avtog
exportökningen, som för konfektionsvaror var 27 och för trikåvaror 33
procent 1963—1964, och stannade vid en uppgång på ca 12 procent respektive
endast 1 procent.

Produktionsprognosen för 1966 vilar på relativt bräckligt underlag. Konsumtionsprognosen
innebär en svagare utveckling än de närmast föregående
åren. Mot bakgrunden av detta och med beaktande av den hittills verkställda
eller aviserade företagsnedläggningen eller tillverkningskoncentrationen

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

inom branschen synes det nu vara rimligt att räkna med en produktionsminskning
på ett par procent.

Läder- och skoindustrins1 produktion uppskattas ha gått tillbaka med
drygt 4 procent mellan 1964 och 1965. Beräkningen baseras för vad gäller
garveri-, sko- och skinnkläderproduktionen på centralbyråns kvantitativa
kvar talsuppgifter samt för övriga delar på produktivitetsuppräknade sysselsättningsuppgifter.
Av de med kvartalsstatistik täckta grupperna har skinnkläderproduktionen
minskat kraftigt eller med inemot 20 procent, medan
garveriproduktionen sjunkit med ca 7 procent och skoproduktionen med
omkring 3 procent (enbart läderskotillverkningen med 4 procent). Den ökade
skokonsumtionen — uppskattad till drygt 5 procent i volym — har uppfyllts
genom en fortsatt kraftigt ökad import (13 procent i volym) samt genom
att lageruppbyggnaden blev betydligt lägre än under 1964.

Utvecklingen under 1966 torde präglas av en fortsatt tillbakagång av läder-
och skoproduktionen, dels såsom en direkt följd av den företagsnedläggning
inom landet som redan skett eller aviserats, dels också genom att
avsättningsmöjligheterna på grund av avtagande konsumtionsökningstakl
torde bli något sämre. Företagens uppgifter i konjunkturbarometern synes
också tala för att man emotser krympande produktion åtminstone inom
skoindustrin. För branschen som helhet beräknas produktionsnedgången
1965—1966 bli ca 4 procent.

Jord- och stenindustrin har under de senaste åren varit en av de mest expansiva
branscherna inom industrin. Den årliga produktionsökningen har
sedan 1962 varit i genomsnitt ca 10 procent. För de delbranscher vars tillverkning
helt eller delvis är beroende av byggnadsverksamhetens utveckling
har tillväxttakten i vissa fall varit än högre. Fjolårets produktionsuppgång
för branschen som helhet har beräknats till ca 8 procent. Att ökningen
blev lägre än de tre senaste årens genomsnitt sammanhänger främst med
den lägre tillväxten i bostadsinvesteringarna. Även om incitamenten från
efterfrågesidan hade varit starkare är det dock tveksamt om produktionsnivån
kunnat höjas ytterligare då kapaciteten enligt konjunkturbarometern
synes ha varit fullt utnyttjad åtminstone för de första tre kvartalen. Under
fjärde kvartalet rapporterades emellertid en minskad orderingång från
hemmamarknaden, en härmed sammanhängande tendens till att anse orderstockarna
som för små, oförändrad produktionsnivå och stigande färdigvarulager.
Aktivitetsdämpningen — minskad produktion och lägre kapacitetsutnyttjande
— fortsatte under första kvartalet i år, vars utfall enligt
marsbarometern underträffade i december inte särskilt högt ställda planer
och förväntningar. Den sannolika förklaringen härtill är den dämpning av
byggnationen som förorsakats av den svåra vintern. Under loppet av innevarande
år kan man räkna med en betydande produktionsökning med hän- 1

1 I lär ingår även skinn-, päls- och läclervaruindustrin.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tahell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1964—1966

Procentuella volymförändringar

	1964—1965	1965—1966
	(prel.)	(prognos)
Totala industrin..............................	6	4,5
Järnmalmsgruvor ............................	11	3
Järn- och metallverk..........................	10	7
Verkstadsindustri (exkl. varv)..................	7	7
Träindustri ..................................	5	0
Massaindustri ................................	2	— 1
Pappers- och pappindustri ....................	6	5
Livsmedelsindustri............................	3	3
Textil- och sömnadsindustri....................	0	— 2
Läder- och skoindustri........................	— 4	— 4
Övriga branscher (exkl. varv)..................	8	7

Källa: Konjunkturinstitutet.

syn till expansionen i byggnadssektorn och årsgenomsnittet för 1966 torde
komma att ligga ca 6 procent högre än för 1965.

Produktionen inom den grafiska industrin har under de senaste åren ökat
med i genomsnitt 6 procent. Tillväxten 1964—1965 har preliminärt beräknats
till ca 8 procent. Marsbarometern antyder inte att några förändringar
av den nuvarande expansionstakten skulle vara att vänta i år. Den senaste
prognosen för den privata konsumtionsutvecklingen har i tillämpliga delar
använts för att med hjälp av det nära samband som råder mellan produktionen
inom den grafiska industrin och den privata konsumtionen av grafiska
produkter söka precisera ett ökningstal för den grafiska industrins
produktion i år. Denna sambandsstudie ger till resultat en ökning med inemot
7 procent 1965—1966.

Den kemisk-tekniska industrin är kanske den bransch av betydelse — och
dessutom snabbt växande betydelse — som är svagast täckt av statistiskt
material. Svårigheterna att mäta branschens produktionsutveckling är betydande
på grund av dess heterogenitet och den mångfald nya produkter
som kommer fram inom denna bransch. Sysselsättningsstatistiken som ej
innefattar under senare år tillkomna företag och arbetsställen — bl. a. inte
nyanläggningarna i Stenungsund — ger ej heller något stöd för beräkningar
över produktionsutvecklingen. De produktionsdata som finns att tillgå tyder
på en produktionsuppgång på ca 15 procent 1964 och inemot 10 procent
1965. Produktionsökningen i år torde komma att bli av ungefär samma
storleksordning som förra året eller möjligen lägre.

Ovanstående genomgång av de olika industribranschernas utveckling under
1965 ger till resultat att den totala industriproduktionen kan beräknas
ha ökat med 6 procent 1964—1965. För 1966 skulle den samlade industriproduktionen
komma att öka med ca 41/2 procent om den ovan angivna

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

utvecklingen för de olika industribranscherna, vilken är härledd ur föreliggande
prognoser för investeringar, konsumtion, lagerutveckling och utrikeshandel
skulle komma till stånd.

2. Skogsbruket

Återverkningarna på skogsbruket av utvecklingen inom skogsindustrin
har sammanfattats i en försörjningsbalans för rundvirke (tabellerna 5 och
6). Förbrukningen av sågtimmer har framskrivits med prognosen för sågverksproduktionen
medan massavedsförbrukningen har beräknats med ledning
av den totala massaproduktionen, massa för avsalu och för eget behov
(till papperstillverkning).

Den i industriproduktionsavsnittet redovisade ned juster ingen av produktionsnivån
1964 och 1965 för här aktuella förbrukarsektorer, samt smärre
ändringar i beräkningsmetodiken för rundvirkesbalansen implicerar en beräknad
lägre awerkningsnivå än vad som tidigare redovisats. Detta tillsammans
med nu tillgängliga statistiska uppgifter om lagerutvecklingen
under 1965 medför, att avverkningsökningen 1964—1965 nu beräknas ha

Tabell IV: 5. Förbrukning och uttag av rundvirke 1963—1966

1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

	1963	1964	1965 (prel.)	1966 (prognos)
Sågtimmer
Förbrukat vid sågverken (inkl. svinn)	17 862	20 948	21 685	19 879
Export..........................	154	234	308	300
Import ..........................	128	88	83	75
Utgående lager ..................	3 332	3 607	4 024	3 500
Ingående lager ..................	2 939	3 332	3 607	4 024
Uttaget från skogen	18 281	21 369	22 327	19 580
Massa- och boardved
Förbrukat vid fabrikerna (inkl. svinn)1	23 582	26 021	26 638	26 883
Export ..........................	1 011	1 310	1 695	1 900
Import..........................	456	259	305	305
Utgående lager ..................	22 803	20 712	18 653	17 500
Ingående lager....................	25 681	22 803	20 712	18 653
Uttaget från skogen	21 259	24 981	25 969	27 325
övrigt rundvirke
Förbrukat inom landet............	5 351	5 085	4 944	4 820
Export ..........................	153	149	131	131
Import..........................	10	4	4	4
Uttaget från skogen	5 494	5 230	5 071	4 947
Totala uttaget från skogen	45 034	51580	53 367	51 852

1 Korrigerad för insats av sågverksflis m. m.
Källa: Konjunkturinstitutet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IV: 6. Försörjningsbalans för rundvirke 1963—1966

1 000 kbra, fast mått utan bark (barr- och lövträ)

	1963	1964	1965 (prel.)	1966 (prognos)
Produktion ......................	45 034	51 580	53 367	51 852
sågtimmer......................	18 281	21 369	22 327	19 580
massa- och boardved............	21 259	24 981	25 969	27 325
övrigt rundvirke................	5 494	5 230	5 071	4 947
Import ..........................	594	351	392	384
Summa tillgång	45 628	51931	53 759	52 236
Export ..........................	1 318	1 693	2 134	2 331
Lagerförändring ..................	—2 485	-1 816	-1 642	—1 677
Förbrukning......................	46 795	52 054	53 267	51 582
sågtimmer......................	17 862	20 948	21 685	19 879
massa- och boardved............	23 582	26 021	26 638	26 883
övrigt rundvirke................	5 351	5 085	4 944	4 820
Summa användning	45 628	51931	53 759	52 236

Källa: Konjunkturinstitutet.

uppgått till endast 3 å 4 procent mot tidigare beräknade 8 procent. Förklaringen
till den kraftiga skillnaden utgörs i stort av en felbedömning av
lagerutvecklingen av massaved. Den strukturellt betingade och betydande
neddragningen av massavedslagren under senare år fortsatte även under
1965. Nedan återges en tablå över lagernivån vid respektive års utgång i
procent av förbrukningen under respektive år.

1961 1962 1963 1964 1965

101 124 98 81 71

Enligt försörjningsbalansen erhålls en minskning i den totala skogsavverkningen
med ca 3 procent 1965—1966. Den trendmässiga tillbakagången
av massavedslagren har bedömts fortsätta men i en långsammare takt än
under de närmast föregående åren. Vidare torde massaindustrins sannolikt
försämrade likviditetssituation och den stränga vintern komma att verka
neddragande på lagerstockarna under innevarande år. Den i balansen kalkylerade
lagerhållningen av massaved under 1966 skulle motsvara 65 procent
av årets beräknade förbrukning. Den relativa osäkerheten i bedömningen
av lagerutvecklingen innebär dock ett betydande ovisshetsmoment i
awerkningsprognosen.

3. Övriga näringsgrenar

Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas nu av jordbruksnämnden
komma att minska med 6 procent 1965—1966. Mellan 1964
och 1965 var minskningen ca 3 procent. Det är främst produktionen av brödsäd
och av oljeväxter som väntas minska kraftigt.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1960

Elkraftsproduktionen beräknas av centrala driftledningen ha ökat med
drygt 8 procent 1964—1965. För 1966 väntas en produktionsökning av endast
3 procent. Totala förbrukningen av kraft för prima ändamål som ökade
med 7,5 procent 1964—1965 väntas 1966 öka med endast 6 procent.

Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamheten beskrivs utförligt
i kapitel VII. Det framgår där att bruttoinvesteringarna i byggnader
och anläggningar ökade ca 5,5 procent 1964—1965 och att för 1966 emotses
en ökning med ca 3,5 procent.

4. Den totala produktionen

Beräkningarna av den totala produktionens utveckling som brukar framläggas
i detta sammanhang består av en sammanvägning av de uppgifter
om produktionen inom olika sektorer som redovisats i detta kapitel. Produktionen
inom tjänstesektorerna framkommer därvid som skillnaden
mellan totala bruttonationalprodukten, beräknad från användningssidan,
och produktionen av varor och kraft. Inom statistiska centralbyrån pågår
emellertid ett arbete som syftar till mera tillförlitliga produktionsberäkningar,
där också produktionen av tjänster beräknas separat. Vissa preliminära
resultat från sådana beräkningar tyder på att överensstämmelsen
med de kalkyler som presenteras i nationalbudgeten är acceptabel för åren
1962—1963 och 1963—1964. För utvecklingen 1964—1965 stämmer däremot
de båda kalkylerna mindre bra. Varuproduktionen visar en ökningstakt
av ca 5 1/2 procent. Eftersom den totala bruttonationalprodukten ökat
med endast 3,2 procent enligt nationalräkenskaperna innebär detta att produktionen
inom tjänstesektorerna inte skulle ha ökat alls. Statistiska
centralbyråns beräkning av produktionen inom tjänstesektorerna visar
däremot en ökningstakt av ca 4 1/2 procent. Men detta innebär i sin tur
att totala produktionen skulle ha ökat med närmare 5 procent i stället för
nationalräkenskapens 3,2 procent. Centralbyråns beräkning av produktionen
inom tjänstesektorerna stämmer bättre med de sysselsättningsuppgifter
som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. Även om det är möjligt
att både varu- och tjänsteproduktion överskattats något, måste man
nog dra slutsatsen att den totala produktionen 1964—1965 ökat mer än vad
som anges av beräkningarna från användningssidan dvs. 3,2 procent. Som
nämnts i kapitel I är det möjligt att bl. a. ökningen av detaljhandelns lager
blivit underskattad.

Beräkningarna av den totala produktionen 1965—1966 sammanfattas i
följande tablå.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

	Förändring 1965—	-1966
	mkr i	procent
	1965 års
	priser
Jordbruk ..........................................	...... — 200	— 6
Skogsbruk ........................................	...... — 100	— 3
Industri ..........................................	...... 2 000	4,5
Kraft- och belysningsverk ..........................	...... 100	3
Byggnads- och anläggningsverksamhet................	...... 400	3,5
Summa varu- och kraftproduktion ..................	...... 2 200	3,5
Tjänstesektorerna (antagande) ......................	...... 1 700	4
Bruttonationalprodukten från produktionssidan........	...... 3 900	3,5

Som framgått av kapitel I väntas bruttonationalprodukten, räknat från
användningssidan, med det högre alternativet för den privata konsumtionens
tillväxt, öka med knappt 4 procent. Skillnaden mellan de båda beräkningarna
kan i och för sig inte anses som uppseendeväckande med hänsyn till den grova
beräkningsmetod som använts i produktionsavsnittet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

V. Arbetsmarknaden

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1966

I den preliminära nationalbudgeten för 1966 visades att utvecklingen på
den svenska arbetsmarknaden 1965 jämfört med 1964 präglats av en högre
efterfrågan och lägre ökning av arbetskraftsresurserna. Sysselsättningsökningen
1965 torde ha varit väsentligt lägre än 1964. Mot slutet av 1965 inträdde
emellertid en viss dämpning av efterfrågetrycket på arbetsmarknaden
och denna synes ha fortsatt under första kvartalet 1966. I tabell 1 och 2
visas dels antalet registrerade arbetslösa, dels antalet personer i beredskapsarbeten
och i omskolningskurser in. m. Av tabell 2 framgår att den registrerade
arbetslösheten under första kvartalet 1966 låg högt över motsvarande
period 1965. Främst är det arbetslösheten bland byggnadsarbetarna som
ökat, men även för industriarbetare och övriga grupper är ökningstalen
betydliga. Den ökade arbetslösheten har främst samband med den extremt
hårda vintern 1965—66. Detta diskuteras närmare nedan.

Som ett mått på trycket på arbetsmarknaden brukar kvoten mellan antalet
tillsatta och antalet lediga platser (tillsättningsprocenten) användas.
För att belysa förändringen i efterfrågetrycket visas nedan utvecklingen av
tillsättningsprocenten och de komponenter som bildar denna kvot.

Förändringar i tillsättningsprocenten och dess komponenter

Index: samma månad ett år tidigare = 100.

1965 1966

	aug.	sept.	okt.	nov.	ilec.	jan.	febr.
tillsatta platser ....	100,7	93,4	93,1	98,4	106,3	101,2	100,4
lediga platser ......	106.9	101,1	98,5	101,2	104,2	102,9	99,1
tillsättningsprocent	94,2	92,4	94,6	97,2	102,0	98,4	101,3

När indextalet för tillsättningsprocenten är lägre än 100 betyder detta
att det blivit svårare att tillsätta de lediga platserna jämfört med samma
period föregående år. Av tablån framgår att det egentligen endast är i december
och februari som det var lättare att tillsätta de lediga platserna än
föregående år. Men det framgår också att indextalet nådde ett bottenläge
i september och har stigit t. o. m. december. Man kan också se att indextalet
för tillsatta platser steg kraftigt över 1964 års nivå i december och
att det också i januari och februari var högre än motsvarande månader ett
år tidigare. Indextalet för lediga platser sjönk i september och oktober. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell V: 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1963—1966, hela landet

År, kvartal, månad	Antal registrerade arbetslösa	Antal sysselsatta i bered-skapsarbeten1	Antal i omskolningskurser m. m.
genomsnitt per månad	förändring frånföreg. år	genomsnitt per månad	förändring från f öreg. år	genomsnitt per månad	förändring från föreg. år
1964 I ......	27 740	—15 530	10 700	330	14 700	640
II ....	21 030	- 340	5 520	— 3 560	14 140	1 460
III ....	15 530	870	1 890	— 1 380	11 no	1 030
IV ____	20 330	520	4 520	— 2 380	14 880	1 850
1965 I......	29 150	1 410	7 880	— 2 820	16 890	2 190
II ____	17 810	- 3 220	4 400	— 1 120	15 850	1 710
III____	12 020	— 3 510	2 440	550	12 970	1 860
IV ....	20 890	560	3 800	— 720	17 980	3 100
1966 I......	42 710	13 560	5 660	— 2 220	19 830	2 940
Månadstal:
1965 jan.....	33 050	3 300	6 670	— 2 690	15 630	2 330
febr. . .	27 450	- 150	8 550	— 2 680	17 050	1 970
mars ..	26 960	1 100	8 420	— 3 090	17 980	2 270
1966 jan.....	38 940	5 890	4 800	— 1 870	18 420	2 790
febr. ..	53 860	26 410	5 970	— 2 580	20190	3 140
mars ..	35 340	8 380	6 210	— 2 210	20 890	2 910

1 Omfattar inte anvisade specialarbetare eller beredskapsarbeten för handikappade.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

ökade sedan åter november—januari, men var inte på långt när lika högt
som under de första tre kvartalen av 1965.

Man kan tolka indextalens utveckling så, att efterfrågan på arbetskraft
dämpades fr. o. m. september. Eftersom arbetskraftstillgångarna fortfarande
var små rådde likväl ett övertryck på arbetsmarknaden. Även detta dämpades
dock de sista månaderna 1965 vilket kom till uttryck i att antalet tillsatta
platser ökade. Detta kan ha sin förklaring i den accelerande tillströmningen
av utländsk arbetskraft och friställning av arbetskraft från företag,
inom textilindustrin (men också från andra branscher). Även den höga arbetslösheten
kan ha spelat in.

Regionalt sett består intrycket från den preliminära nationalbudgeten
att arbetsmarknadsutvecklingen varit gynnsammare i Norrland än i övriga
Sverige. Detta gäller även under vintern. De statistiska serier som har refererats
här ger långt mindre utslag för Värmland, Dalarna och Norrland.

Den skisserade utvecklingen under 1965 och början av 1966 kan också
illustreras med följande tablå som visar andelen företag som uppgivit brist
på andra arbetare än yrkesarbetare i konjunkturinstitutets barometerundersökningar.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Andel företag som uppgivit brist på andra arbetare än yrkesarbetare

(procent)

mars juni sept. dec.

1963 ................ 12 20 22 22

1964 ................ 25 34 37 34

1965 ................ 36 35 37 24

1966 ................ 20

Bristen på yrkesarbetare visar en liknande utveckling men med mindre
utslag.

Den dämpning som sålunda ägt rum mot slutet av 1965 och i början av
1966 är givetvis mycket beroende av den osedvanligt stränga och nederbördsrika
vintern. Men skäl talar också för att en viss konjunkturmässig
efterfrågedämpning satte in ungefär samtidigt. Detta skall utvecklas något
närmare i det följande.

Utvecklingen på arbetsmarknaden jämfört med vintern 1962—63

Vinterns inverkan på arbetsmarknadsläget kan i viss mån jämföras med
utvecklingen 1962—63 då produktionsförhållandena också var ogynnsamma.
Arbetslösheten nådde då en topp i januari och sjönk sedan hastigt i
februari och mars. Vintern 1965—66 har emellertid varit längre och svårare.
Här ökade arbetslösheten kraftigt i november, december och januari.
Toppen nåddes emellertid inte förrän i februari. Nedgången mellan februari
och mars var något kraftigare än nedgången mellan januari och februari
1963.

Som ett mått på arhetskraftsefterfrågan skall i det följande användas
antalet lediga platser vid månadens mitt. Tar man hänsyn till att bottenläget
nåddes en månad senare 1965—66 kan man till att börja med konstatera
att uppgången februari—mars 1966 var ungefär lika stor som mellan
januari—februari 1963 och alla år därefter. Även här finner man att det
är utvecklingen oktober till december som varit mer ogynnsam än 1962—63.
Delvis synes detta kunna förklaras som en effekt av ännu sämre väderlek
1965 än 1962. Vid en jämförelse med utvecklingen under 1964—65 kommer
det emellertid att visa sig att nedgången i arhetskraftsefterfrågan mot slutet
av 1965 inte enbart torde ha haft väderleksbetingade orsaker.

Arhetskraftsefterfrågan 1965—66 jämförd med 1964—65

I förhållande till 1964 var ökningen i antalet lediga platser vid månadens
mitt rekordhög under större delen av 1965. ökningen bars upp av samtliga
näringsgrenar, men industrin, och särskilt verkstadsindustrin, dominerade
klart. Även byggnadsverksamheten och tjänstesektorerna låg högt över
1964; särskilt den offentliga sektorn ökade kraftigt. Undantagen var beklädnadsindustrierna
samt gruppen »husligt arbete» där arbetskraftsefterfrågan,
mätt på detta sätt, i stort sett var lägre än eller lika stor som 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell V: 2. Den registrerade arbetslösheten 1965 och 1966 regionalt och branschvis

Genomsnitt per månad

		Arbetslöshetsförsäkrade	Samtliga
		Industri-	Byggnads-	Skogs-	Övriga	arbets-	varav:
		arbetare	arbetare	arbetare		lösa	kvinnor
I.	Antal registrerade arbetslösa 1966
1.	Hela landet
	jan.	7 680	16 670	1 780	7 630	38 940	6 090
	febr.	9 020	28 510	2 140	10 230	53 860	5 950
	mars	7 350	15 020	1 810	7 460	35 340	5 340
2.	Södra o. mellersta Sverige
	jan.	5 550	10 680	210	4 320	23 750	3 680
	febr.	6 610	19 760	360	6 310	35 320	3 600
	mars	5 160	9 380	110	3 990	20 850	3 210
3.	Värmland, Dalarna och Norrland
	jan.	2 130	5 990	1 570	3 310	15 190	2 410
	febr.	2 410	8 750	1 780	3 920	18 540	2 350
	mars	2 190	5 640	1 700	3 470	14 490	2 130
II. Förändring från ett år tidigare
1.	Hela landet
	jan.	1 620	4 040	310	—520	5 890	610
	febr.	3 410	17 930	990	3 500	26 410	1 210
	mars	1 920	4 180	580	1 190	8 380	1 070
	1 kv.	2 320	8 720	630	1 390	13 560	960
2.	Södra o. mellersta Sverige
	jan.	1 670	3 750	170	-840	5 160	500
	febr.	2 950	13 640	320	2 340	19 710	980
	mars	1 620	3190	70	560	6 060	900
	1 kv.	2 080	6 860	190	690	10 310	790
3.	Värmland, Dalarna och Norrland
	jan.	- 50	290	140	320	730	110
	febr.	460	4 290	670	1 160	6 700	230
	mars	300	990	510	630	2 320	170
	1 kv.	240	1 860	440	700	3 250	170

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

De absoluta talen för antalet lediga platser vid månadens mitt låg under
hela 1965 högre än 1964. Det är först i januari 1966 som man når under
nivån ett år tidigare och de kraftiga minskningstalen kommer först i februari
och mars. Men ökningstakten i arbetskraftsefterfrågan dämpades betydligt
tidigare, redan från oktober. Det framgår också att nedgången september—oktober
var kraftigare än 1964 och att uppgången februari—mars
var svagare än uppgången januari—februari 1965.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Jämfört med 1964—65 kunde man nu ha väntat att den för produktionen
ogynnsamma väderleken skulle få den effekten att arbetskraftsefterfrågan
sjönk inom de köldkänsliga näringarna t. ex. byggnadsverksamheten och
jord- och stenindustrin från november eller december. Eventuella effekter
på exportindustrin borde komma senare och inte bli så kraftiga medan effekten
på hemmamarknadsindustrierna och tjänstesektorerna kunde väntas
bli ingen eller mycket svag. Den verkliga utvecklingen synes ha varit
att arbetskraftsefterfrågans ökningstakt mattats betydligt totalt sett redan
mellan september och oktober. I september syntes nämligen dylika tendenser
inom byggnadsverksamheten och verkstadsindustrin. De blev utpräglade
i oktober då även efterfrågeökningen från jord- och stenindustrin och
skogsbruket uppbromsades. En direkt efterfrågeminskning ägde rum inom
byggnadsverksamheten samt jord- och stenindustrin redan i november medan
det för verkstadsindustrin dröjde till februari. I november sjönk ökningstakten
för de flesta andra industribranscher (utom livsmedelsindustrin).
För massa- och pappersindustrin samt grafiska industrin blev efterfrågan
lägre än 1964. I december sjönk ökningstakten även för livsmedelsindustrin
och blev negativ inom kemiska industrin. Då dämpades också
ökningstakten kraftigt för offentliga tjänster. Hotell- och restaurangbranschen
minskade sin arbetskraftsefterfrågan. Sist kom omslagen i handeln
(efterfrågeminskning i januari) och samfärdseln (efterfrågeminskning i
februari).

Tecken på ett nytt omslag — i form av accelererande ökningstakt eller
retarderande minskningstakt — kan möjligen noteras för byggnadsverksamheten
och skogsbruket (från februari) samt för samfärdseln och offentliga
tjänster (mars). Detta är dock baserat på endast två resp. en observationer.

Sammanfattningsvis kan man säga att omslaget märktes först inom
skogsbruket, verkstadsindustrin, jord- och stenindustrin samt byggnadsverksamheten.
Därefter kom skogsindustrierna och beklädnadsindustrierna,
medan födoämnesindustrierna och tjänstesektorerna kom senare. För
tjänstesektorerna skulle ett nytt uppsving i efterfrågan kunna vara på väg
fr. o. in. mars.

Utvecklingen vad det gäller efterfrågan på arbetskraft följde alltså den
tänkta så tillvida som byggnadsverksamheten och jord- och stenindustrin
drabbades först. Men dämpningen kom redan mellan september och oktober
då väderleken inte kan ha varit av betydelse. Det är också svårt att förklara
utvecklingen inom verkstadsindustrin och tjänstesektorerna med en
hänvisning till väderleksförhållandena. De anförda uppgifterna får i stället
anses visa att arbetskraftsefterfrågan mot slutet av 1965 dämpades av konj
un k lur mässiga orsaker. 1 diagram 1 visas kurvor för antalet lediga platser
vid månadens mitt, totalt och för vissa näringsgrenar. Diagrammet bygger
på säsongrensade tal. Eftersom näringsgrensfördelningen kunnat genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Diagram V:l. Antal lediga platser vid månadens mitt 1964—1 kv 1966

Säsongrensade månadstal. Halvlogaritmisk skala.

60000

Totalt

50000

40000

Metall- och verkstadsindustri

12 000

10000

9000

Offentliga tjänster

Varuhandel

Byggnadsverksamhet

J_L_L

J FMAMJ J ASONDJ FMAM J JASONOj FM

1964 1965 1966

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.

föras endast för tiden sedan 1963 måste man vara försiktig med bestämda
slutsatser utifrån de säsongrensade serierna. Diagrammet synes dock bestyrka
den utveckling som skisserats i det föregående med en toppnivå för
antalet lediga platser ganska tidigt under 1965 och därefter sjunkande antal.
Vidare framgår det att omslaget kom tidigast för byggnadsverksamheten
och senast för metall- och verkstadsindustrin.

Ökningen i antalet arbetsanmälda utlänningar under 1965 var kraftigast
under andra halvåret och framför allt fjärde kvartalet, ökningen hänför -

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

de sig främst till verkstadsindustrin men även inom byggnadsverksamheten
och textil- och sömnadsindustrin ökade antalet arbetsanmälda utlänningar.
Detta är antagligen en väsentlig orsak till att antalet tillsatta platser
ökade kraftigt september—december 1965 jämfört med 1964 inom verkstadsindustrin
och visar en ökande tendens inom de båda andra nämnda
näringsgrenarna. Kombinerat med efterfrågedämpningen gav detta en ganska
kraftig lättnad i efterfrågetrycket på de nämnda delmarknaderna.

2. Arbetsmarknadsutsikterna för 1966

Enligt statistiska centralbyråns juniräkning minskade antalet sysselsatta
inom jordbruket med ca 8 1/2 procent både 1963—1964 och 1964—
1965. Minskningen 1965—1966 väntas fortgå i samma höga takt som de
närmast föregående åren. Inom skogsbruket ökade avverkningarna 1964—

1965 endast 3 å 4 procent mot i den preliminära nationalbudgeten för

1966 beräknade 8 procent. Antalet sysselsatta inom stor skogsbruket minskade
enligt statistiska centralbyrån med ca 5 1/2 procent och antalet dagsverken
inom det enskilda skogsbruket med drygt 2 procent. Då avverkningarna
innevarande år väntas minska med 3 procent synes minskningen
i sysselsättningsvolym bli kraftigare än tidigare. Utslaget på antalet anställda
torde dock inte bli lika starkt.

Antalet anställda arbetare inom industrin ökade enligt statistiska centralbyråns
korttidsstatistik med inte fullt 1 procent 1964—1965. Antalet
anställda män ökade med 0,4 procent och antalet anställda kvinnor med
2,9 procent. Baserade på de i kapitel IV redovisade produktionsprognoserna
visas i nedanstående tablå de väntade förändringarna 1965—1966 i antalet
anställda arbetare:

Procentuell
förändring
från 1965

Metall- och verkstadsindustri (exkl. varv) .............................. 0,5

Träindustri (exkl. sågverk) ............................................ 0

Massa- och pappersindustri ............................................ — 1

Livsmedels-, dryckes- och tobaksvaruindustri............................ — 0,5

Textil- och beklädnads-, läder-, hår och gummivaruindustri .............. — 4

Samtliga industrigrupper................................................ — 0,5

Inom byggnadsverksamheten beräknas antalet icke arbetslösa medlemmar
i byggnadsfackens arbetslöshetskassor ha ökat med ca 1/2 procent
1964—1965. I nedanstående tablå visas de kvartalsvisa förändringstalen.

Förändring från föregående år (procent)
1965 1966

1 kv 2 kv 3 kv 4 kv 1 kv

1,1 1,6 0,6 —1,6 —5,4

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Som framgår av kapitel VII beräknas investeringarna i byggnader och
anläggningar öka med ca 3 1/2 procent 1965—1966. Den erforderliga sysselsättningsökningen
torde kunna uppskattas till ca 1/2 procent.

Balansen på arbetsmarknaden 1966

Ett försök till sammanvägning av de förväntade sysselsättningsförändringarna
1965—1966 tyder på en endast obetydlig sysselsättningsökning,
mätt i antal. Den offentliga sektorn är den sektor som väntas få den kraftigaste
sysselsättningsökningen.

Samtidigt är en viss ökning av arbetskraftsresurserna möjlig genom invandring
av utländsk arbetskraft och anställning av gifta kvinnor som
önskar övergå till förvärvsarbete ■—- låt vara att dessa resurser sett i ett
längre perspektiv är ganska små. Möjligen kan man också räkna med ett
visst underutnyttjande av arbetskraften i nuläget. Vid en jämförelse mellan
åren 1965 och 1966 som helhet måste man dra slutsatsen att balansen
på arbetsmarknaden borde bli betydligt bättre det senare året. (En sådan
lättnad är också inkalkylerad i beräkningarna av löneglidningens storlek i
kapitel VI.) Man kan inte ens utesluta att en del av de tillgängliga arbetskraftsresurserna
kan bli outnyttjade. Deras karaktär gör dock att det är
mindre sannolikt att t. ex. den registrerade arbetslösheten skulle öka kraftigt.
Inte heller torde bristen på yrkesutbildad arbetskraft komma att minska
väsentligt.

En totalkalkyl av detta slag kan i vissa fall bli tämligen missvisande
eftersom den förutsätter en mycket hög rörlighet och snabb anpassning
till efterfrågan hos arbetskraften. I ett under året 1966 accelererande förlopp
kunde denna anpassning tänkas bli alltför långsam. Det bör därför
påpekas att en viss acceleration mellan halvåren 1966 förutsätts i nationalbudgetens
kalkyler, men att denna inte är så stark att slutsatsen om en
även under andra halvåret 1966 kvarstående dämpning av trycket på arbetsmarknaden
behöver rubbas. Särskilt gäller detta om man antar att
den svåra vintern i början av året medfört ett visst underutnyttjande av
den sysselsatta arbetskraften. Det är å andra sidan nödvändigt att göra
en reservation för möjligheten av att uppsvinget mellan halvåren kommit
att underskattas i nationalbudgetens beräkningar, varigenom det väntade
läget på arbetsmarknaden kan ha kommit att framstå som alltför avspänt.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi

1. De disponibla inkomsterna
Löner

Den totala lönesumman, dvs. summan av alla anställdas kontantlön före
skatteavdrag, har av statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet beräknats
öka med 9 procent mellan 1964 och 1965. Vid beräkningen av lönesummeökningen
1964—1965 har hänsyn tagits till att arbetstagare vilka
uppbär lön på veclcobas uppbar en veckolön mer under 1964 än under 1965.
Vid lika antal avlöningsveckor de båda åren skulle lönesumman ha ökat
med 10 procent. Till denna ökning på 10 procent har de avtalsmässiga löneökningarna
uppskattats bidra med 4 3/4 procentenheter; löneglidningen, i
vilken även effekter av övergång från lägre till högre betalda arbeten i viss
mån ingår, har uppskattats bidra med ca 3 1/2 procentenheter samt nettoeffekten
av sysselsättningsförändringar med 1 3/4 procentenheter. Det bör
i detta sammanhang påpekas att statistiskt underlag för 1965 saknas inom
ett flertal områden. Utöver kontantlönehöjningar tillkommer för företagen
arbetskraftskostnadsökningar av generell natur i form av ATP-avgiftens
ökning med 0,4 procentenheter och semesterförlängning med 3 dagar för
stora grupper arbetstagare. För industriföretagen beräknas dessa förändringar
medföra en kostnadsökning på 1 3/4 procent per arbetstimme för arbetarna;
den avtalsmässiga löneökningen är för denna grupp beräknad till
knappt 4 procent och löneglidningen till 5 3/4 procent. Arbetskraftkostnaderna
mellan 1964 och 1965 har härigenom ökat med drygt 11 procent per
arbetstimme beträffande industriarbetarna.

ökningen av lönesumman 1965—1966 beror bl. a. av de slutliga resultaten
av de nu pågående avtalsförhandlingarna. Med hänsyn till hittills föreliggande
avtalsresultat från LO/SAF-området räknar institutet med att
lönesumman mellan kalenderåren 1965 och 1966 stiger med mellan 6 1/2
och 6 3/4 procentenheter till följd av avtalsmässiga löneökningar. Löneglidningen
har förutsatts minska 1966 jämfört med 1965 med hänsyn till
den tydliga tendensen till bättre balans på arbetsmarknaden vid början av
innevarande år. Löneglidningen har förutsatts öka lönesumman 1965—
1966 med 2 3/4 procentenheter mot ca 3 1/2 procentenheter 1964—1965.
Nettoeffekten på lönesumman av sysselsättningsförändringar har antagits
bli 3/4 procentenhet. Lönesumman skulle härigenom komma att stiga med
10 procent mellan 1965 och 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Övriga inkomster

Jordbrukarnas inkomster från jordbruk minskade med omkring 2 procent
1964—1965 enligt jordbruksnämndens beräkningar. Jordbrukarnas
inkomster från skogsbruk kan beräknas ha stigit icke obetydligt på grund
av ökade virkespriser och även ökad virkesavverkning. Enligt mycket preliminära
beräkningar kan därför jordbrukarnas sammanlagda inkomster
uppskattas ha ökat med ca 6 procent 1964 och 1965.

För 1966, å andra sidan, förutses en nedgång i jordbrukarnas sammanlagda
inkomster med drygt 8 procent. Jordbruksnämndens senaste beräkningar
pekar på en minskning av inkomsterna från jordbruket med ca 11
procent 1965—1966. För skogsinkomsternas del pekar tillgängliga avverknings-
och prisprognoser på en minskning 1965—1966 med drygt 5 procent.

Övriga enskilda företagares inkomster har antagits öka med 5 å 6 procent
1965—1966 eller samma stegring som mellan 1964 och 1965.

Hushållens kapitalinkomster netto visade en förhållandevis kraftig uppgång
1964—1965 som följd av bl. a. höjd räntenivå och ökade aktieutdelningar.
För 1966 förutses en något lägre stegring eller drygt 10 procent.

Av tabell 1 framgår att faktorinkomsterna beräknas ha ökat med 9 procent
1964—1965, eller obetydligt mer än enligt beräkningarna framlagda i
den preliminära nationalbudgeten. Vid den i föregående avsnitt förutsatta
stegringen i lönesumman med 10 procent 1965—1966 skulle faktorinkomsterna
totalt enligt här framlagda prognoser öka närmare 9 procent även
1965—1966.

De egentliga inkomstöverföringarna till hushåll beräknas ha ökat 19
procent mellan 1964 och 1965. Förutom de fr. o. in. andra halvåret i fjol
förbättrade sociala förmånerna har kraftigt ökade kommunala transfereringar
av olika slag bidragit härtill. Stegringstakten 1965—1966 har beräknats
bli avsevärt lägre eller 13 å 14 procent. Beträffande folkpensionerna
kan nämnas att dessa 1966 ökar till följd av ett standardtillägg fr. o. in. den
1 juli 1966 och — i enlighet med prisprognosen nedan för konsumentpriserna
— två indextillägg. I fråga om utbetalningarna från socialförsäkringen
kan ökningen 1965—1966 uppskattas bli av ungefär samma storlek som
1964—1965 eller ca 13 procent.

Direkta skatter, avgifter m. m. beräknas ha ökat med 19 procent 1964 och
1965. Bidragande till den relativt höga ökningen var främst följande förhållanden.
Preliminärskattebetalningarna 1964 var till följd av preliminärskattetabellernas
konstruktion detta år hållna i underkant. Detta synes ej ha varit
fallet i fjol. Genom den låga inbetalningen av preliminärskatt 1964 blev
vidare utbetalningarna av överskjutande skatt mot slutet av 1965 osedvanligt
låga (och inbetalningarna av kvarskatt 1966 osedvanligt höga). Medverkande
till ökningen i hushållens skatteinbetalningar 1964—1965 var även
skattehöjningen per den 1 juli 1964 då preliminärskatteuttaget höjdes i samband
med slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgiften.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell VI: 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1964—1966

Miljoner kronor i löpande priser

	1964	1965	1966	Procentuell
		prel.	prognos	förändring
				1964-	1965-
				1965	1966
1. Faktorinkomster..................	66 494	72 448	78 811	9,0	8,8
Egentliga löner1 ..................	54 203	59 279	65 204	9,4	10,0
Enskilda företagares inkomster ----	6 515	6 879	6 893	5,6	0,2
jordbrukare ....................	2 467	2 612	2 396	5,9	— 8,3
övriga företagare................	4 048	4 267	4 497	5,4	5,4
Kapitalinkomster (netto) ..........	754	889	983	17,9	10,6
Ofördelad restpost ................	5 022	5 401	5 731	7,5	6,1
2. Inkomstöverföringar till hushåll2....	8 457	10 054	11 416	18,9	13,5
3. Direkta skatter, avgifter m.m.3 ....	18 136	21 581	24 228	19,0	12,3
4. Hushållens nettoinbetalning till det
offentliga (3) - (2) ................	9 679	11 527	12 812	19,1	11,1
5. Utfallna privata försäkringar ......	1 449	1 584	1 728	9,3	9,1
6. Inbetalda privata försäkringspremier	1493	1 588	1 680	6,4	5,8
7. Disponibla inkomster (1 — 4+5 —6)..	56 771	60 917	66 047	7,3	8,4
8. Privat konsumtion................	50 602	55 319	60 081	9,3	8,6
9. Sparande (utöver försäkringssparande)	6 169	5 598	5 966	— 9,3	6,6

‘Häri ingår ej arbetsgivaravgifter; dessa uppgick 1964 till 3 464 miljoner kronor och 1965
till 3 914 miljoner kronor och beräknas uppgå till 4 518 miljoner kronor 1966.
•Inkomstöverföringar från stat och kommun samt socialförsäkringsutfall.

•Häri ingår också av hushållen direkt inbetalda socialförsäkringspremier.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Innevarande års sammanlagda skatteinbetalningar från hushållssektorn
beräknas överstiga fjolårets med drygt 12 procent. Sänkningen av de statliga
skattesatserna från den 1 januari 1966 motverkas delvis av en relativt
stor höjning i den kommunala utdebiteringen vartill kommer att kvarskatteinbetalningarna
i år såsom ovan nämndes är avsevärt större än 1965.

Hushållens nettoinbetalning till det offentliga beräknas öka med ca 11
procent 1965—1966, dvs. väsentligt mindre än 1964—1965 då ökningen var
19 procent.

Hushållens premieinbetalningar till privat försäkring beräknas ha ökat
med drygt 6 procent 1964—1965. För 1965—1966 kan förutses en något lägre
ökningstakt för premieinbetalningarna. Till hushållen utbetalda försäkringsutfall
förutses öka ungefär lika mycket 1965—1966 som 1964—1965,
eller drygt 9 procent.

Disponibla inkomster

Förändringarna i hushållens olika inkomst- och utgiftsposter 1964—
1965 resulterade i en ökning av hushållens disponibla inkomster mellan
dessa år med ca 7,5 procent innebärande en uppgång med ca 2 procent
i fast penningvärde räknat. Ovan redovisade prognoser över inkomst- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

utgiftsutvecklingen för hushållen implicerar en uppgång i disponibelinkomsterna
med ca 8,5 procent 1965—1966, vilket skulle motsvara en stegring
med närmare 3 procent i fast penningvärde. Om lönesummans tillväxt såsom
förutsätts i den reviderade finansplanen stannar vid 8 procent kan
de disponibla inkomsternas ökning på motsvarande sätt uppskattas till
drygt 7 procent eller realt ca 2 procent.

2. Konsumentpriserna
Prisutvecklingen intill 1965

Från december 1964 till december 1965 steg konsumentpriserna enligt
långtidsindex med 6,4 procent. I själva verket ger emellertid talet 6,2 procent
en mera rättvisande föreställning om prisuppgången under loppet av
år 1965. Detta är nämligen den höjning av index som erhålles om man bortser
från sådan uppjustering av en delpost (tandläkararvode) vilken faktiskt
avser tiden före 1 januari 1965. Mellan genomsnittslägena för 1964 och 1965
kan prisnivåns uppgång enligt konsumentprisindex beräknas till 5,3 procent.
1

Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen kan belysas
av följande sammanställning som avser utvecklingen under loppet avår
1965.

Genomsnittliga prisförändringar december 1964—december 1965

procent

Bostad...................... 10,8

Alkohol och tobak............ 7,6

Livsmedel .................. 6,9

Diverse varor................ 5,7

Tjänster (utom bostad)........ 5,6

Husgeråd och inventarier...... 4,9

Kläder och skor.............. 4,8

Bränslen och drivmedel ...... — 0,4

I den reviderade nationalbudgeten för 1965 anfördes senast vissa resultat
av en prisanalytisk studie avseende perioden 1960—1964. Denna har nu
utsträckts till att även omfatta 1965. För vart och ett av åren har indexhöjningarna
uppdelats på ett antal komponenter som — förutom ändringar
i den indirekta beskattningen — bl. a. utvisar jordbruksprisernas, bostadspostens
och den internationella prisfaktorns kalkylmässiga andelar av den
inträffade prisrörelsen. Vidare beaktas särskilt taxeutvecklingen för offentliga
nyttigheter samt trendavvikelser i priserna på vissa färskvaror. Den
restfaktor som härefter kvarstår representerar prishöjningar som kan hän 1

Vid enkel medeltalsberäkning stannar uppgången vid 5,0 procent. Det högre talet 5,3 procent
motiveras främst därav att vissa hyreshöjningar i verkligheten torde ha inträffat tidigare
under året än vad som noterats i konsumentprisindex.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell VI: 2. Konsumentprisförändringar 1959—1965 uppdelade på komponenter samt
prisprognos för 1966

(dec.—dec.)

	1959-	1960-	1961-	1962-	1963-	1964-	1965—
	1960	1961	1962	1963	1964	1965	1966
Konsumentprisnivåns procentuella							4,2 4(3,5)
uppgång totalt ................	3,9	2,2	5,0	3,4	3,8	6,2
därav hänföres till:
ändring av indirekta skatter1..	2,9	—	1,8	0,6	0,2	2,5	0,7
ändring av internationellt be-stämda priser1 ..............	-0,3	0,5	-0,2	0,7	0,8	0	0,4
ändring av jordbrukspriser ....	0,2	—	0,9	0,7	0,3	0,3	0,3
ändring av bostadsprissättning	0,5	0,3	—	0,3	0,6	1,1	0,6
ändring av diverse taxor......	0,1	0,1	0,3	0,1	0,3	0,1	0,3
trendavvikelse i priserna på vis-sa färskvaror3 ..............	-0,3	0,2	-0,1	-0,2	—	0,4	—
restfaktor ..................	0,8	1,1	2,3	1,2	1,6	1,8	1,9 ‘(1,2)

1 Härunder beaktas ej effekten av skatteförändringar avseende tidigare produktionsled (exempelvis
oms å byggnadsråvaror).

“Beträffande beräkningen av den internationella prisfaktom hänvisas till s. 94 — 95 i den
preliminära nationalbudgeten för 1965.

* De färskvaror som avses är inhemska grönsaker, bär och äpplen samt fisk.

4 Talen inom parentes enligt den reviderade finansplanens alternativ för lönesummans ökning.

föras till från internationell konkurrens skyddade näringsgrenar exklusive
bostadsförvaltning, offentliga nyttigheter och jordbruk. Det framgår av
tabellen att prisuppgången inom dessa områden trots en snabbare lönekostnadsstegring
under 1965 hållit sig tämligen oförändrad jämfört med
närmast föregående år. Att index totalt sett stigit väsentligt snabbare under
1965 än under 1964 förklaras i första hand av att den indirekta beskattningen
höjts och vidare av att bostadspostens uppgång accelererat. — Den
faktiska prisuppgången 1965 har i någon mån överträffat prognoserna. Importprisernas
förväntade bidrag till prisuppgången har i stort sett uteblivit
medan däremot bostadsposten och priserna på vissa inhemska färskvaror
(såsom äpplen och lingon) stigit över förväntan.

Prisutsikter för 1966

Från december till mars 1966 steg konsumentprisindex med 1,9 procent.
Ungefär två femtedelar av denna prisuppgång kan återföras på ökade indirekta
skatter. Beaktas vidare en ytterligare höjning av bostadsposten samt
stegrade bränslepriser, ger detta sammanlagt förklaring till inemot två tredjedelar
av den inträffade prisökningen under denna tid.

Från mars 1965 till mars 1966 har konsumentprisindex stigit 7 1/2 procent
(eller närmare bestämt med 7,6 procent utan korrektion för posten
tandläkararvode, vilket med sådan korrektion torde motsvara 7,4 procent).

Kangl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Vid bedömningen av prisutsikterna för 1966 — eller närmare bestämt
för hela perioden december 1965 — december 1966 — har i anslutning till
tidigare beräkningar följande faktorer beaktats:

1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell
konkurrens skyddade näringsområdena.

2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler
eller beslut (avser främst bostäder och jordbruksprodukter).

3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.

4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar.

5. Beslutade ändringar i den indirekta beskattningen.

(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna kan arbetsgivarnas
kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda överslagsvis beräknas
stiga med 9 1/2 procent. Under förutsättning att lönekostnadsförändringarna
under 1966 får samma genomslagsförmåga i prissättningen som
antagits vid motsvarande beräkningar de närmast föregående åren, kan
återverkan härav enligt punkt 1 anslås till 2,0 procent. Det prisbildningsområde
som inbegrips under denna kalkyl motsvaras i tabellen av restfaktorn
jämte posten diverse taxor. Eftersom 1966 synes komma att kännetecknas
av en förhållandevis betydande taxehöjning inom de statliga affärsverken
har det funnits skäl att justera upp den sammanlagda priseffekten
under punkt 1 till 2,2 procent.

Om lönesummans tillväxt stannar vid 8 procent, vilket förutsättes i den
reviderade finansplanen, kan lönekostnadsstegringen uppskattas till 7 1/2
procent och den sammanlagda priseffekten under punkt 1 kan vid mekanisk
tillämpning av kalkylen anges till 1,7 procent. I detta fall förutsätts
emellertid att företagen inte kan utta hela den kostnadsmässigt beräknade
prisstegringen, varför restfaktorn inkl. taxor i detta fall antas komma att
svara för en priseffekt om 1,5 procent.

(2) I fråga om bostadsposten visar en förnyad kalkyl på en uppgång
med 6 procent under loppet av 1966. Inverkan på totalindex av bostadspostens
uppgång blir under sådana förutsättningar -f- 0,6 procent.

I fråga om jordbrukspriserna har det inte funnits anledning att frångå
den bedömning som redovisades i den preliminära nationalbudgeten. De
provisoriska jordbruksavtalens bestämmelser om kompensation till jordbrukarna
för högre levnadskostnader (det s. k. inflationsskyddet) samt
ersättning för stegrade driftskostnader (enligt jordbrukets kostnadsprisindex
genom 3-procentsregeln) uppskattas sålunda medföra en höjning
av partiprisnivån för jordbruksprodukter under loppet av 1966 om ca 3
procent. Detta torde motsvara omkring 1 procent på hela livsmedelsposten
och ca 0,3 procent på totalindex.

(3) Med avseende på den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar
på konsumentpriserna i Sverige under 1966 har den senaste tidens
utveckling givit anledning till någon upprevidering av de preliminära

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

kalkylerna. Prisstegringsimpulser utifrån förutsätts sålunda komma att påverka
konsumentprisnivån med eu nettoeffekt motsvarande 0,4 procent
under loppet av år 1966. Härunder beaktas även den motverkande effekten
av sänkta Eftatullar fr. o. in. 1 januari 1966.

(4) Tillfällighetsbetonade prisförändringar (avseende exempelvis grönsaker,
frukt, färsk fisk) är såsom alltid svåra att förutse. Med hänsyn till
den osedvanligt kraftiga prisuppgång av dylik art som förekom under 1965
har det förefallit rimligt att inte förutsätta någon speciell prisökning av
detta slag under 1966.

(5) De höjningar av den indirekta beskattningen som trätt i kraft i bör-i
jan av året kan vid fullt genomslag beräknas medföra en höjning av konsumentprisnivån
med något mer än 0,7 procent. Beaktas härtill även verkan
av sänkta finanstullar fr. o. m. 1 juli på kaffe, bananer och kryddor
kan nettoeffekten under loppet av 1966 uppskattas till omkring 0,7 procent.

Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls
som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1966 kan förväntas
stiga 4,2 alternativt 3,5 procent. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren
1965 och 1966 kan den troliga förändringen anges till 5,5 alternativt 5,1
procent.1 Dessa förändringstal är påverkade av de skärpningar som vidtagits
i den indirekta beskattningen inte blott under första kvartalet 1966 utan
även per den 1 juli 1965.

En allmän förutsättning för dessa beräkningar har varit att kostnadsförändringar
i erfarenlietsmässig grad slår igenom i konsumentpriserna, vilka
dock ej antas bli påverkade av någon överskottsefterfrågan på varumarknaden.
Tillförseln av varor utifrån förutsätts vara ohämmad; härav följer
att prisnivån i väsentlig mån har internationell förankring. I det lägre alternativet
tänkes konsuintionsefterfrågan bli så begränsad att inte hela den
kostnadsmässigt beräknade prisstegringen kan uttas.

3. Den privata konsumtionen

Mellan åren 1964 och 1965 beräknas den privata konsumtionen ha ökat
med 9,3 procent i värde och 4,1 procent i volym. Som jämförelse kan nämnas
att den volymmässiga ökningen 1963—1964 var 5,3 procent. På grund
av höjningen av omsättningsskatten den 1 juli 1965 blev konsumtionsökningen
mycket ojämnt fördelad över året. Således var den volymmässiga
konsumtionsökningen 7,4 procent mellan första halvåren 1964 och 1965,
medan ökningen mellan motsvarande andra halvår inskränkte sig till 0,8
procent.

Av den privata konsumtionens delgrupper, varaktiga varor, livsmedel,
övriga icke varaktiga varor och tjänster, brukar de varaktiga varorna upp 1

En ojusterad medelstalsberäkning som företas utan att man beaktar de ovan berörda korrektionerna
för 1965 av posterna bostad och tandläkararvode kan förmodas visa en uppgång
med ytterligare inemot en halv procent.

6 Bihanq till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VI: 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1962—1966

Index: 1962 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Disponibel inkomst

Varaktiga varor

Konsumtion

Tjänster

Icke varaktiga varor

l_i_1_1_I_I I_I-i-I-i 1962

1963 1964 1965 1966 1962 1963 1964 1965 1966

Källa: Konjunkturinstitutet.

visa den högsta ökningstakten. Mellan åren 1964 och 1965 ökade dock gruppen
övriga icke varaktiga varor kraftigast, med 6,3 procent i volym mot 4,3
procent för de varaktiga varorna. Av de varaktiga varorna var det framför
allt inventarierna som visade en osedvanligt låg ökningstakt. Gruppen
livsmedel och tjänster ökade med 1,2 respektive 3,9 procent i volym. Den
ojämna konsumtionsutvecklingen över året är speciellt framträdande inom
gruppen varaktiga varor. Mellan första halvåret 1964 och första halvåret
1965 var den volymmässiga konsumtionsökningen för denna grupp 13,9
procent. För motsvarande andra halvår redovisas däremot en konsumtionsminskning
på 4,5 procent för de varaktiga varorna.

Den privata konsumtionen år 1966 har prognoserats på basis av det erfarenhetsmässiga
sambandet mellan å ena sidan den halvårsvisa konsumtionsvolymen
och å andra sidan den disponibla inkomsten i fast pris samt
förändringen i denna. Enligt denna metod erhålles mellan år 1965 och 1966
en volymmässig konsumtionsökning på ca 3 procent.

Av konsumtionens delgrupper beräknas de varaktiga varorna uppvisa den
kraftigaste volymmässiga ökningen, drygt 4,5 procent. Nyinköpen av personbilar,
som ingår bland de varaktiga varorna, beräknas uppvisa en ovanligt
låg ökningstakt mellan åren 1965 och 1966. Detta sammanhänger med
att de tidigare årens ökningstakt sannolikt påverkats i höjande riktning
av den nya lagstiftningen om ombesiktning av äldre fordon. Varugruppen

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

övriga icke varaktiga varor beräknas öka med 3,3 procent i volym. För livsmedelskonsumtionen
och tjänsterna redovisas de lägsta prognoserna: 1,7
respektive 2,8 procents volymmässig ökning.

Om den disponibla inkomstens tillväxt i fasta priser enligt tidigare givna
förutsättningar stannar vid ca 2 procent kan konsumtionsvolymens tillväxt
med motsvarande prognosmetod uppskattas till 2,5 procent.

Dihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

VII. Investeringarna

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Fortfarande preliminära beräkningar anger för 1965 en ökning med 2 1/2
procent av bostadsinvesteringarna exklusive underhåll. Ökningen fördelar
sig med 2 procent på flerfamiljshusen och 4 procent på småhusen.

Den förda bostadsbyggnadspolitiken under 1965 syftade till väsentligt
lägre igångsättning än 1964, då bostadsbyggnadsprogrammet avsevärt överskreds
och nära 97 000 lägenheter påbörjades. En nedskärning till 88 000
igångsatta lägenheter angavs som bostadsbyggnadsprogram för 1965. Den
del av bostadsbyggandet som regleras via de statliga låneramarna sattes till
82 000 lägenheter samtidigt som byggandet utan statliga lån antogs komma
att uppgå till resterande 6 000 lägenheter. Ett överskridande av programmet
med närmare 5 000 lägenheter har registrerats i igångsättningsstatistiken
för 1965. Fördelningen på lägenheter med respektive utan statliga lån
är inte fullständigt statistiskt belyst men enligt en något osäker uppskattning
skulle antalet igångsatta lägenheter med statliga lån ha rört sig omkring
80 000 istället för bostadsbyggnadsprogrammets 82 000 medan för byggandet
utan statliga lån den registrerade igångsättningen skulle innebära en ungefärlig
fördubbling av de i programmet förutsedda 6 000 lägenheterna. I
byggandet utan statliga lån ingick närmare 3 000 lägenheter med räntebidrag,
en statlig stödform som tidigare år endast i obetydlig omfattning
kommit till användning för lägenheter utan statliga lån.

Den ekonomiska politiken under 1965 inriktades bl. a. på att lätta trycket
på byggnadssektorn. Övertrycket 1964 hade medfört osedvanligt hög löneglidningstakt
inom byggnadsverksamheten samtidigt som tillströmningen
av arbetskraft till sektorn var stor. Då igångsättningen av lägenheter under
första kvartalet trots ett nedskuret bostadsbyggnadsprogram blev högre än
samma kvartal 1964 blev en dämpning av igångsättningen nödvändig under
de kommande kvartalen. En sådan dämpning åstadkoms därefter genom
kreditpolitiska åtgärder under andra och tredje kvartalen. Under fjärde
kvartalet ökade åter igångsättandet och genom den opåräknade kraftiga
ansvällningen av igångsatta projekt under december kom en relativt sett
hög andel av årets igångsättning att falla på sista kvartalet.

I investeringsprognosen 1966 förutser konjunkturinstitutet en igångsättning
innevarande år på 92 000 lägenheter; ett antal motsvarande gällande
bostadsbyggnadsprogram. Överensstämmelsen mellan prognos och program

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell VII: 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1961—1966

	Flerfamiljshus	Småhus	Totalt
	Påbörjade	Inflytt-	Pågående	Påbörjade	Inflytt-	Påbörjade	Inflytt-
		ningsfär-	vid perio-		ningsfär-		ningsfär-
		diga	dens slut		diga		diga
1961........	55 400	53 350	67 550	21 000	20 450	76 400	73 800
1962........	67 950	53 550	81 950	24 650	21 550	92 600	75100
1963........	61 450	58 200	85 200	25 500	23 200	86 950	81 400
1964........	68 100	60 400	92 900	28 700	26 750	96 800	87 150
1965........	65 700	69 250	89 350	27 300	27 550	93 000	96 800
1966........	(64 400)	-	-	(27 600)	—	(92 000)	—
1964 1 kv...	8 550	13 350	80 400	3 250	6 700	11 800	20 050
2 kv...	21 250	15 500	86 150	9 300	6 600	30 550	22 100
3 kv...	23 150	13 300	96 000	8 650	5 050	31 800	18 350
4 kv...	15 150	18 250	92 900	7 500	8 400	22 650	26 650
1965 1 kv...	11 200	14 850	89 250	3 750	6 700	14 950	21 550
2 kv...	14 350	18 550	85 050	9 700	7 450	24 050	26 000
3 kv...	14 350	14 150	85 250	6 750	5 000	21 100	19 150
4 kv...	25 800	21 700	89 350	7 100	8 400	32 900	30 100
1966 1 kv...	( 9 250)	—	—	(2 750)	—	(12 000)	—
2 kv...	(16 900)	—	—	(9 100)	—	(26 000)	—
3 kv...	(24 900)	—	—	(9 100)	—	(34 000)	—
4 kv...	(13 350)	—	—	(6 650)	—	(20 000)	—

Anm. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognosticerade.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

bygger på flera förutsättningar. För det första förutsättes att igångsättningen
innevarande år ur 1967 års ram blir av samma storlek som igångsättningen
1965 ur 1966 års ram dvs. mellan 1 000 och 2 000 lägenheter. För
det andra förutsätter institutets prognos att stocken lånebeviljade men ej
igångsatta lägenheter vid slutet av detta år blir närmare 5 000 lägenheter
dvs. en stock motsvarande den vid utgången av 1965. Av institutionella skäl
föreligger alltid vid årsskiftena en stock lånebeviljade men ännu ej igångsatta
lägenheter. Som regel gäller att denna stock sjunker under år med
relativt liten igångsättning under årets sista del och att den stiger under år
med relativt stor igångsättning under årets sista del. Detta sammanhänger
med den eftersläpning som normalt finns från preliminärt lånebeslut till
igångsättning för i första hand större byggen med igångsättningen fördelad
på etapper. Såsom framgår nedan har institutet räknat med förhållandevis
liten igångsättning under sista kvartalet 1966. Detta kan medföra att antalet
lånebeviljade men ej igångsatta lägenheter som balanseras över till
1967 blir mindre än de 5 000 lägenheter som på motsvarande sätt gick över
från 1965 till 1966. Genom åtgärder från i första hand bostadsmyndigheternas
sida kan emellertid tillses att detta inte medför att igångsättningen i år
blir större än 92 000 lägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Fördelningen av årets igångsättning på olika kvartal har institutet bedömt
icke komma att överensstämma med den ursprungligen eftersträvade,
vilken skulle ha inneburit en kvartalsfördelning liknande den för 1964. Den
otjänliga väderleken under sista delen av 1965 och början av detta år har
försenat projekt över hela byggnadssektorn vartill kommer att den opåräknat
höga igångsättningen vid slutet av förra året kräver extra byggresurser
från våren räknat. Utrymme för en igångsättning under våren av relativt
sett samma storlek som 1964 torde sannolikt ej föreligga. Institutets investeringsberäkningar
bygger därför på att en förskjutning av igångsättningen
från andra till tredje kvartalet av 5 000 lägenheter kommer till stånd. Vidare
har i investeringsberäkningama antagits att av det statistiskt redovisade
igångsättandet december 1965, 5 000 lägenheter gångsattes endast formellt.
Dessa lägenheter har med hänsyn till den stränga vintern antagits bli realt
igångsatta först i mars 1966. Dessa båda senareläggningar av igångsättningen
i institutets beräkningar, har haft en neddragande effekt på dess
prognos över investeringsvolymens förändring 1965—1966.

Flerfamiljshusens byggnadstider är till större delen kända för under
1964 igångsatta lägenheter. För småhusen var vid tidpunkten för institutets
investeringsberäkningar byggnadstiderna kända för hus färdigställda 1964
men ej senare. För påbörjade flerfamiljshus 1965 har antagits obetydligt
förkortade byggnadstider jämfört med 1964 medan de antagna byggnadstiderna
för småhus igångsatta efter 1963 innebär någon förlängning jämfört
med 1963. För igångsättningen 1966 har för både flerfamiljshus och
småhus antagits oförändrade byggnadstider jämfört med 1965. I den preliminära
nationalbudgeten förutsågs att en relativt betydande förkortning
av byggnadstiderna skulle komma till stånd under 1966 med hänsyn till utsikterna
till fortsatt lättnad i efterfrågetrycket i byggnadssektorn. Den
stränga vintern 1965—66 torde emellertid ha inneburit ett så stort kapacitetsbortfall
för byggnadssektorn att en förkortning av byggnadstiderna icke
längre synes sannolik.

Under ovan angivna förutsättningar skulle bostadsinvesteringarna exklusive
underhåll minska med 1 procent från 1965 till 1966 och nedgången
beräknas vara ungefär densamma för såväl flerfamiljshus som småhus.
Denna beräkning tar emellertid ej hänsyn till de produktionshämmande
effekterna av den övernormalt stränga vintern. En schablonmässig korrigering
av beräkningarna har därför måst genomföras. Det har därvid antagits
att klimatsvårigheterna genomsnittligt orsakat en halv månads avbrott
för ej taklagda hus. Effekten härav på första kvartalets investeringsvolym
beräknas till omkring 9 procent men utslaget på hela året är effekten
mycket liten, mindre än en procent, eftersom det delvis är fråga om en omfördelning
av investeringsvolymen mellan de olika kvartalen inom året.
Efter denna korrigering av beräkningarna anger de en minskning av bostadsinvesteringarna
exklusive underhåll med 2 procent 1965—1966. Med

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

en antagen ökning av bostadsunderhållet med 2 procent skulle investeringsvolymen
inklusive underhåll minska med en procent mellan 1965 och 1966.

Antalet färdigställda lägenheter, som 1965 var närmare 97 000, uppskattas
för 1966 till omkring 90 000.

Industri

De sedan tre år stagnerande industxiinvesteringarna vände under fjolåret
uppåt och enligt preliminära utfallsuppgifter, baserade på den enkätundersökning
statistiska centralbyrån utförde i februari, skulle omsvängningen
varit något mer markerad än vad som räknades med i den preliminära
nationalbudgeten. Säsongrensade halvårssiffror (se diagram 1) visar att
expansionen satte in under andra halvåret 1965 för såväl byggnads- som
maskininvesteringar. Procentuellt sett var ökningen från första till andra
halvåret störst på byggnadssidan, omkring 20 procent, och här torde det

Tabell VII: 2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin 1965 och 1966
enligt investeringsenkät i februari 1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Miljoner kronor

	Byggnader och anlägg-	Maskiner m. m.
	ningar
	Verkställda	Planerade	Verkställda	Planerade
	1965	1966	1965	1966
Gruvindustri......................	93	86	146	125
Metall- och verkstadsindustri......	716	993	1 247	1 471
därav: järn och stålverk.......... järn-, stål- och annan metall-	93	148	352	398
manufaktur ............	84	102	171	231
mekaniska verkstäder m. m.	331	460	467	520
skeppsvarv ................	33	55	25	43
elektroteknisk industri ....	132	115	156	172
Jord- och stenindustri ............	145	153	169	221
Träindustri ......................	118	120	164	136
Massa-, pappers- och grafisk industri	221	191	523	672
därav: träsliperier och cellulosafabr.	65	56	203	312
pappersbruk och pappfabr.. .	54	53	176	231
Livsmedelsindustri................	105	95	151	121
Dryckesvara- och tobaksindustri . .	24	38	31	35
Textil- och sömnadsindustri ......	49	32	120	81
Läder-, hår- och gummivaruindustri	12	12	84	79
Kemisk och kemisk-teknisk industri	135	191	363	580
Summa	1618	1911	2 998	3 521
El-, gas- och vattenverk..........	1 407	1 637	298	404
Summa	3 025	3 548	3 296	3 925

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Enkäten innefattar även uppgifter
om industrins investeringar i bostäder. Dessa är ej medtagna i redovisningen ovan. Statistiska
centralbyrån har nivåkorrigerat årets februarienkät, eftersom februarienkäten, liksom enkäterna
i augusti och november på grund av urvalets storlek erfarenhetsmässigt ger en något lägre nivå
än den större undersökningen i maj. I tabellen har icke nivåjusterade värden använts.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VII:1. Investeringar i bostäder, exkl. underhåll och inom egentlig industri 1960—1966

Index: 1959 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror

Investeringar inom egentlig industri

Investeringar i bostäder

Totalt, inkl. underhåll

Byggnader och anläggningar,
exkl. underhåll

180 -

Flerfamiljshus

Maskiner m. m., exkl. underhåll

Småhus

Underhåll, totalt

no -

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Anm. Den tunt streckade kurvan anger totala antalet igångsatta lägenheter i säsongrensade
halvårssiffror.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

utrymme på byggnadsmarknaden som bostadsinvesteringarnas nedgång
under loppet av 1965 skapade ha spelat in. Helårsökningen mellan 1964 och
1965 beräknas nu till 8 1/2 procent för byggnads- och 10 1/2 procent för
maskininvesteringarna inklusive underhåll.

Kraftigt stegrad investeringsaktivitet redovisas i de planer företagen uppgivit
för 1966 avseende investeringar exklusive underhåll. I tabell 3 och 4 anges
investeringsplanerna som procentuella förändringstal på helårs- respektive
halvårsbasis samt tidigare års planer och utfall i löpande och fasta priser.
Med ledning av tidigare avvikelser mellan planer och utfall har nu angivna
planer i fasta priser justerats till de förändringstal som i tabell 3 och 4
angivits inom parentes. Exklusive underhåll antas industriinvesteringarna

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell VII: 3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar
1957—1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Procentuell förändring

Byggnader och anläggningar
Löpande priser

Planerat i mars1 samma år
Faktiskt inträffad förändring
............

Differens............

1957-	1958-
1958	1959

-3

1959-

1960

1960- 1961-1961 1962

1962-

1963

1963-

1964

1964- 1965—
1965 1966

Fasta priser

Planerat i mars1 samma år
Faktiskt inträffad förändring
............

Differens............

-3

Maskiner m. m.

Löpande priser
Planerat i mars1 samma år
Faktiskt inträffad förändring
............

Differens............

-1

Fasta priser

Planerat i mars1 samma år
Faktiskt inträffad förändring
............

Differens............

-2

(17)

1 Februari fr. o. m. planerna för år 1963.

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Enkäterna innefattar även uppgifter
om industrins investeringar i bostäder. Dessa är ej medtagna i redovisningen ovan. Statistiska
centralbyrån har nivåkorrigerat årets februarienkät, eftersom februarienkäten liksom enkäterna
i augusti och november på grund av urvalets storlek erfarenhetsmässigt ger en något lägre nivå
än den större undersökningen i maj. I tabellen har icke nivåjusterade värden använts. Utfallssiffrorna
för utvecklingen 1964—1965 är preliminära. Uppgifterna inom parentes är prognosticerade
värden.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

komma att öka mellan 1965 och 1966 med 17 procent för såväl byggnader
som maskiner.

Innebörden av en prognos, erhållen genom en rent mekanisk justering
av företagens planuppgifter, har berörts i tidigare nationalbudgetar. Avgörande
för företagens realiserande av sina investeringsplaner torde vara

i vilken utsträckning läget på byggnadsmarknaden, leveranstiderna för
maskiner samt möjligheterna till investeringsfinansiering stämmer överens
med företagens förväntningar vid den tidpunkt då planerna gjordes upp.
Därtill kommer den planpåfyllnad med nya investeringsobjekt som, förutom
att vara beroende av ovannämnda faktorer, bl. a. även kan antas
sammanhänga med ändrade konjunkturförväntningar inom varje industribransch
för sig. Den mekaniska justering som här gjorts av planerna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar
1962—1966

Investeringar exklusive reparationer och underhåll. Procentuell förändring

	Första	halvåren		Andra halvåren
	1962-	1963-	1964-	1965-	1962-	1963-	1964-	1965-
	1963	1964	1965	1966	1963	1964	1965	1966
Byggnader och anläggningar
Löpande priser
Planerat 1 februari samma år	24	1	11	50	-22	-18	9	— 4
Faktiskt inträffad förändring..	15	- 9	- 4		— 2	- 7	30
Differens..................	- 9	-10	-15		20	11	21
Fasta priser
Planerat i februari samma år	21	- 3	6	44	-23	-19	6	— 5
Faktiskt inträffad förändring..	12	-11	- 9	(30)	- 5	-11	22	(8)
Differens..................	- 9	- 8	-15		18	8	16
Maskiner m. m.
Löpande priser
Planerat i februari samma år	8	4	27	40	-22	-18	6	2
Faktiskt inträffad förändring..	- 3	0	14		6	- 2	24
Differens..................	-11	- 4	-13		28	16	18
Fasta priser
Planerat i februari samma år	5	1	20	34	-23	-19	4	0
Faktiskt inträffad förändring..	- 6	- 3	6	(21)	3	-7	18	(14)
Differens..................	-11	- 4	-14		20	12	14

Anm. Se anmärkning till tabell 3.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

1966 förutsätter att den samlade effekten av faktorerna ovan blir av samma
storleksordning 1966 som närmast föregående år, eftersom de i efterhand
konstaterade avvikelserna mellan planer och utfall för dessa år varit normgivande
för den företagna justeringen. Att en i och för sig kanske otillåtligt
förenklad prognosmetod tillämpas sammanhänger bl. a. med att information
om de med investeringsplanerna förknippade förväntningarna
saknas.

Uppgifter om planerade underhållsinvesteringar samlas inte in från företagen.
För byggnadsunderhållet har antagits en ökning med 5 procent och
för maskinunderhållet 3 procent mellan 1965 och 1966. Inklusive underhåll
skulle byggnadsinvesteringarna öka med 14 1/2 och maskininvesteringarna
12 1/2 procent under 1966 jämfört med 1965. Totalt innebär prognosen
ungefär samma ökning för industrins investeringar, omkring 13 procent,
som anges i den preliminära nationalbudgeten, men en viss omfördelning
har skett från maskin- till byggnadsinvesteringar.

Liksom föregående år har i årets februarienkät infordrats uppgifter om
investeringsplanerna för nästkommande år från ett litet urval företag. Uppgifterna
bör tolkas med försiktighet innan en serie jämförande observationer

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Diagram VII: 2. Investeringar inom egentlig industri, exkl. underhåll, totalt och uppdelade
på branscher 1961—1966

Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Kemisk- och kem.tekn. industri

Övrig industri

Massa- och pappersindustri

Verkstadsindustri, exkl. varv

Järn- och stålverk

Totalt

Anm. De branschvisa prognoserna för 1966 får anses något osäkrare än prognosen för totala
industrin.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

över planer och utfall erhållits. Nu erhållna planuppgifter för 1967 ligger
emellertid klart över dem som avgavs vid samma tid förra året avseende
1966 och detta synes indikera en fortsatt uppgång i industriinvesteringarna
även nästa år. Planuppgifterna anger stark expansion på byggnadssidan.

Utvecklingen under den närmast gångna femårsperioden samt de justerade
planerna för innevarande år för de i investeringshänseende tyngst
vägande industribranscherna illustreras i diagram 2. Expansionen synes
för närvarande vara ytterst kraftig inom den kemiska och kemisk-tekniska
industrin. Med i bilden bör emellertid tas att här ingår enstaka mycket stora
investeringsprojekt. Stark expansion uppvisar också verkstadsindustrin
exklusive varv medan järn- och stålverken och massa- och pappersindustrin
utmärks av mera måttlig stegringstakt. Gruppen övriga branscher, som
domineras av konsumtionsvaruindustri, uppvisar stagnation eller nedgång
sedan 1963.

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Övriga privata investeringar

Den restriktiva igångsättningspolitik som bedrivits inom byggnadsområdet
handel in. in. sedan början av 1965 avbröts tillfälligtvis under fjolårets
sista kvartal då en ovanligt hög igångsättning kunde registreras. Drygt 37
procent av fjolårets totala igångsättning blev förlagd till årets sista kvartal.
Genomsnittet för de närmast föregående fyra åren har legat vid 29 procent.
Trots den kraftiga ökningen av påbörjandet i slutet av 1965 blev igångsättningen
väsentligt lägre 1965 än under tidigare år. Fram till 1964 expanderade
investeringarna inom handel m. m., men genom den lägre igångsättningen
i fjol avstannade tillväxten i investeringarna inom detta byggnadsområde
och i stället kan en svag volymmässig nedgång noteras mellan
1964 och 1965.

Med stöd av hittills i år känd igångsättning för månaderna januari och
februari och länsarbetsnämndernas prognos t.o.m. tredje kvartalet i år har
i beräkningen för 1966 antagits att igångsättningen fortsätter att sjunka

1966. I prognosen för 1966 räknar man sålunda med en fortsatt restriktivitet
i fråga om igångsättningstillstånd för nyinvestering inom handel m. m. Enligt
nu aktuella beräkningar bedöms igångsättningsminskningen 1965 och
1966 medföra att investeringsvolymen sjunker med 9 procent 1966.

Enligt senaste varvsenkäten från i mars i år uppgick investeringarna i
handelsflottan 1965 till ca 450 miljoner kronor, en minskning gentemot
1964 på knappt 30 procent. Denna nedgång i rederiernas investeringar kan
främst återföras på en kraftig leveransminskning från svenska varv. Under
fjolåret var svenska varvens exportleveranser större än något tidigare år.
Bidragande orsak till minskningen av investeringarna i handelsflottan har
även varit eu osedvanligt stor utförsel av begagnade fartyg. Någon motsvarande
importökning, som skulle ha uppvägt den stora exportförsäljningen
av fartyg, ägde ej rum utan importökningen 1964—1965 kom att bli förhållandevis
måttlig.

Vårens varvsenlcät indikerar, liksom varvsenkäten från november 1965,
en avsevärd ökning i investeringarna i handelsflottan mellan åren 1965 och
1966. Som framgår av tabell 5 beräknas den procentuella ökningen 1965—
1966 uppgå till ca 110 procent, en uppgång som saknar motsvarighet under
den senaste 5-årsperioden. Jämfört med år 1964 beräknas investeringarna
bli ca 50 procent större 1966. Redan verkställda och aviserade försäljningar
av begagnade fartyg till utlandet tyder på att exporten av begagnade fartyg
1966 kommer att bli nästan av samma storleksordning som 1965. Därmed
blir nettotillskottet från utlandet helt beroende av importens storlek. Denna,
till övervägande del bestående av nybyggen, bedöms enligt nu tillgängliga
uppgifter över svenska rederiers beställningar utomlands, stiga till det
dubbla jämfört med 1965. Dessutom förutses en kraftig omsvängning äga
rum mellan 1965 och 1966 vad gäller leveranserna från svenska varv. I mot -

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

sats till föregående år beräknas de inhemska leveranserna till handelsflottan
i år komma att öka och motsvaras av en betydande leveransminskning
till utländska rederier.

De statliga investeringarna

Enligt nu aktuella beräkningar ökade den totala investeringsvolymen
inom den statliga sektorn med 1 procent mellan 1964 och 1965. Ökningen
fördelar sig med 1 1/2 procent på byggnader och anläggningar och med 1
procent på maskiner m. m.

Uppgifterna om de statliga affärsverken baseras på en investeringsenkät,
som insamlats av statistiska centralbyrån under februari månad. Denna
tyder på att affärsverkens totala investeringar ökat med 4 procent i volym

1964— 1965. ökningen kan helt hänföras till byggnadsinvesteringarna och
främst till televerkets byggnadsinvesteringar. För 1966 beräknas emellertid
televerkets expansionstakt avta, vilket skulle innebära att den totala
investeringsvolymen för de statliga affärsverken ökar med 2 1/2 procent
mellan 1965 och 1966. Detta är en något lägre siffra jämfört med vad som
beräknades i den preliminära nationalbudgeten.

Investeringarna i statliga vägar har, enligt vad senaste uppgifter anger,
minskat med 2 1/2 procent 1964—1965. Den omständigheten att beredskapsarbeten
ingår som en betydlig del av kostnaderna för väginvesteringarna
gör givetvis prognosen för 1966 osäker. I föreliggande beräkningar antas
en volymökning på 1 procent.

De statliga myndigheternas (exkl. försvarets) byggnadsinvesteringar, som
huvudsakligen utgörs av delfonder inom statens allmänna fastighetsfond,
har under de senare åren företett en kraftig ökningstakt, vilket framför
allt är att hänföra till upprustningen av universitet och högskolor. Mellan
1964 och 1965 torde de totala investeringarna ha ökat med omkring 21 procent
i volym. För 1966 väntas emellertid en dämpning i expansionstakten
främst beroende på ökad restriktivitet med igångsättningstillstånden för
olika byggnadsprojekt, vilket framtvingat en nedskärning av tidigare uppgjorda
investeringsplaner. Sålunda beräknas de statliga myndigheternas
totala byggnadsinvesteringar öka med omkring 12 1/2 procent i volym

1965— 1966.

Planerna för försvarets fastighetsfond har tidigare indikerat en kraftig
ökning för 1966. Med hänsyn till den av konjunkturpolitiska skäl beslutade
nedskärningen av de militära investeringarna, som drabbar byggnadsinvesteringarna
med ca 100 miljoner kronor i löpande priser för budgetåret
1966/67, torde man få räkna med en klart mindre ökning mellan 1965 och
1966.

Försvarets maskininvesteringar, som utgör ca 90 procent av de totala
militära investeringar beräknas ha ökat med 3 procent 1964—1965. För 1966
emotses, enligt de uppgifter om beräknad medelsförbrukning som nu före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Diagram VII: 3. Byggnads- och masksninvesteringar, ink!. underhåll, totalt och nppdelat
på sektorer 1960—1966

Index: 1960 = 100. 1959 års priser

Byggnader och anläggningar

Totalt

150

100

Bostäder

Industri

Handel	~"''s	b*.
	--
Övriga privata —p "T"''	---	r—

Övriga statliga				—
l

180 -

Övriga kommunala

Maskiner, m.m.

Totalt, inkl. handelsflottan

100 -

Totalt, exkl. handelsflottan

140 -

Industri

140 -

Övriga privata, exkl. handelsflottan

Övriga offentliga, exkl. handelsflotta!

1960 1961 1962 1963 1962 1965 1966

Anm. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

J_J

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

ligger, en svag ökning, ca 1 1/2 procent, trots den konjunkturbetingade neddragningen
med ca 240 miljoner kronor för budgetåret 1966/67. Detta förklaras
av en kraftig uppgång under första halvåret 1966 för främst maskinunderhållet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

För hela den statliga sektorn innebär prognosen för 1966 en ökning av
byggnadsinvesteringarna med 3 1/2 procent medan maskininvesteringarna
väntas öka med 2 procent. Totalt ger detta en ökning med 2 1/2 procent
1965—1966.

De kommunala investeringarna

Uppgifterna om de kommunala investeringarna bygger på en enkät över
de borgerliga primärkommunernas och landstingens investeringar och investeringsplaner,
som insamlats av statistiska centralbyrån under februari—
mars 1966. Denna innehåller dels det preliminära utfallet för andra halvåret
1965, dels investeringsplanerna för 1966.

Totalt sett beräknas de kommunala investeringarna (inkl. underhåll,
exkl. bostäder) ha ökat med 9 1/2 procent i volym mellan 1964 och 1965.
För byggnads- och anläggningsinvesteringarna redovisas en stegring med
11 1/2 procent, medan investeringar i maskiner m. m. visar en nedgång
med 5 procent.

En uppdelning på förvaltningsgrenar visar att den starkaste expansionen
skett för gator och vägar, byggnader för sociala ändamål samt hälso- och
sjukvård.

För 1965—1966 indikerar marsenkäten en ökning av kommunernas totala
investeringar med 8 å 9 procent i volym. Enkätens uppgifter innebär
att kommunerna dels omfördelat sina investeringsplaner mot ökad andel
underhållsinvesteringar dels skurit ned sina investeringsplaner totalt sett,
allt i jämförelse med föregående rapporttillfälle i november 1965. Då angav
kommunenkäten en ökning av investeringarna totalt med 10 å 11 procent
1965—1966. Denna prognossiffra drogs ned till 8 procent i den preliminära
nationalbudgeten med hänsyn till att den ekonomiska politiken 1966 deklarerats
syfta till en sådan begränsning av ökningstakten för kommunernas
investeringar.

I tablån nedan återges nu aktuella investeringsplaner för de borgerliga
primärkommunerna och landstingen samt faktiska förändringar i deras
investeringar de senaste åren (procentuell förändring från föregående år i
fasta priser:)

						19653
Byggnader och						löpande
anläggningar	1962	1963	1964	1965*	19663	priser
Städer ......................	. + 9	+ 20	+ 17	+ 18	+ 3	2 706
Landskommuner.................	. + 37	+ 20	+ 12	+ 3	+ 16	980
därav: inom storstadsregioner1.....				+ 2	+ 41	212
Övriga ...................				+ 3	+ 9	768
Köpingar.......................	. + 9	+ 21	+ 19	+ 4	- 4	247
Landsting.......................	. + 17	+ 3	+ 15	+ 24	+ 25	494
Byggnadsunderhåll ...............	. + 5	+ 10	+ 3	+ 5	■f- 14	697
Maskiner m. in. (inkl. underhåll) . . .	. - 7	+ 22	+ 15	- 2	+ 13	645

1 Storstockholm, Storgöteborg och Malmö—Lundområdet enligt bostadsstyrelsens definition.
3 preliminära siffror.

3 korrigerade enkätvärden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Som framgår av tablån skulle ökningstakten för städernas investeringar
bromsas upp kraftigt i år. Begränsningen i kommunernas investeringsplaner
kan främst återföras på reducerade planer hos städerna. Det är samtidigt
bekant att den restriktiva kreditpolitiken gentemot kommunerna i
första hand påverkar städernas finansieringsförhållanden. Det ligger därför
nära till hands att förmoda att nedskärningen i deras planerade investeringar
sedan november förra året har samband med den förda kreditpolitiken.
Även den restriktiva byggnadstillståndsgivningen gentemot kommunerna
kan antas ha medverkat till nedrevideringen av planerna.

För landskommunernas del pekar planerna på en hög ökningstakt 1966
efter den till synes tillfälliga dämpningen under fjolåret. Landskommunerna
inom storstadsregionerna förefaller nu vara inne i en starkt expansiv fas.
En bidragande faktor torde härvid vara den nu pågående förskjutningen av
bostadsbyggandet mot storstadsregionerna, vilket ökar trycket på kommunerna
där att verkställa för- och efterinvesteringar till bostäder. Även övriga
landskommuner visar en relativt hög investeringsökning 1965—1966; detta
sammanhänger eventuellt med att flera av dessa kommuner har en relativt
förmånlig inkomstutveckling i år till följd av den nya och för flertalet landskommuner
gynnsamma utformningen av skatteutjämningsbidraget till kommunerna.
Landstingens investeringsplaner anger en fortsatt mycket kraftig
investeringsexpansion i år. Hur stor del av den i marsenkäten angivna investeringsefterfrågan
från landstingens sida, som i år kan komma att avledas
genom de nya bestämmelserna om igångsättningstillstånd för sjukhusbyggen,
är ännu ej möjligt att bedöma. I avsnitt 3 till detta kapitel presenteras
beräkningar över investeringsutvecklingen 1965—1966 med stöd av arbetsmarknadsstyrelsens
statistik över faktisk igångsättning av byggnadsoch
anläggningsarbeten jämte länsarbetsnämndernas prognoser över igångsättningar
detta år. De uppgifter som där presenteras för den kommunala
sektorn indikerar en nedgång i kommuninvesteringarna 1965—1966. Kalkylerna
täcker ungefär hälften av de totala kommunala investeringarna i
byggnader och anläggningar och är utförda med grov metodik. Eventuellt
kan emellertid beräkningsresultatet tolkas så att länsarbetsnämnderna hai
en mer realistisk uppfattning än kommunerna själva om möjligheterna till
igångsättning av kommunbyggen i år med hänsyn till utrymme i byggnadssektorn
och föreliggande finansieringssvårigheter för olika kommunala
byggProjekt Med

hänsyn härtill och med tanke på nyligen vidtagna åtgärder för en viss
uppbromsning av landstingens investeringsaktivitet i år, ligger det närmare
till hands att förmoda att den ovan presenterade prognosen för de kommunala
investeringarna visar sig ligga högre än utfallet än tvärtom.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos för 1965—1966
för olika näringsgrenar, inkl. underhåll

	1965 i	Procentuell förändring i 1959 års priser
	miljoner
	kronor,	1962—	1963—	1964—	1965—
	löpande	1963	1964	1965	1966
	priser
Byggnader och anläggningar
Bostäder ........................	7 102	7,0	9,0	2,5	— 1,0
Jordbruk, skogsbruk och fiske......	628	— 5,0	5,5	— 1,0	— 0,5
Egentlig industri..................	2 199	2,5	— 8,5	8,5	14,5
Kraft-, gas- och belysningsverk ....	1 240	— 1,0	7,5	7,5	0,5
Handel m. m.1....................	1 347	14,0	12,0	— 1,5	— 9,0
Samfärdsel ......................	1 298	0,5	— 3,0	4,5	2,0
därav: offentlig ................	1 269	0,0	— 1,0	5,0	2,5
privat ..................	29	14,0	— 38,0	— 12,5	— 9,0
Militära investeringar..............	330	— 9,5	0,0	4,0	7,5
Övrigt2..........................	6 in	15,5	12,0	9,5	8,0
Summa	20 255	7,5	7,0	5,5	3,5
Maskiner m. m.
Jordbruk, skogsbruk och fiske......	976	7,0	1,0	7,5	— 7,5
Egentlig industri..................	5 736	2,5	— 1,5	10,5	12,5
Kraft-, gas- och belysningsverk ....	467	— 10,5	14,0	— 3,5	6,0
Samfärdsel ......................	4 516	1,0	9,0	1,5	20,0
därav: offentlig ................	843	— 2,0	7,5	— 10,5	2,5
handelsflottan............	487	— 20,0	14,0	— 29,5	109,0
övrig privat..............	3186	10,5	8,0	14,5	7,5
Militära investeringar..............	2 247	— 0,5	5,5	3,0	1,5
Övrigt2..........................	915	30,0	10,5	6,5	12,0
Summa	14 857	2,5	4,5	5,5	11,5
Summa exkl. handelsflottan	14 370	4,5	3,5	7,5	7,0
Totalt
Bostäder ........................	7 102	7,0	9,0	2,5	— 1,0
Jordbruk, skogsbruk och fiske......	1 604	2,0	3,0	4,0	— 4,5
Egentlig industri..................	7 935	2,5	— 3,5	10,0	13,0
Kraft-, gas och belysningsverk......	1 707	— 4,0	9,5	4,0	2,0
Handel m. m.1....................	1 347	14,0	12,0	— 1,5	— 9,0
Samfärdsel ......................	5 814	1,0	6,5	2,0	16,0
Militära investeringar..............	2 577	— 1,5	5,0	3,5	2,0
övrigt2..........................	7 026	17,0	12,0	9,0	8,5
Summa	35112	5,0	5,5	5,5	6,5
Summa exkl. handelsflottan	34 625	6,0	5,5	6,5	5,0

1 Häri innefattas bl. a. även flertalet fristående kontorsbyggnader.

2 Omfattande offentliga investeringar i förvaltning, hälso- och sjukvård, skolor, sociala ändamål,
väg- och gatuarbeten, vatten och avlopp m. m.

Anm. Utvecklingen i 1965 års priser för privata bruttoinvesteringar ■— som redovisats i försörjningsbalansen
(tabell I: 1) — skiljer sig från den i 1959 års priser angivna. Detta hänger
främst samman med att handelsflottans investeringar haft en avvikande prisutveckling sedan
1959 jämfört med övriga investeringsobjekt. Vid sammanvägningen till cn total för de privata
bruttoinvesteringarna kommer handelsflottan att väga olika tungt beroende på i vilken prisnivå
beräkningen görs.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1966

En viss dämpning av byggnadsinvesteringarnas expansion inträdde under
1965 (se tabellerna 5 och 6), främst sammanhängande med stagnerande investeringar
inom de tidigare expansiva bostads- och handelssektorerna.
Kommuninvesteringarna uppvisade en obetydligt men dock något lägre
ökningstakt jämfört med närmast föregående tre års mycket höga ökningar.
Trots en relativt betydande vändning uppåt av industrins byggnadsinvesteringar
nådde industribyggandet inte upp till 1963 års nivå (se diagram 3).

Under 1966 väntas byggnadsinvesteringarna inte öka med mer än 3 1/2
procent, en halv procents nedjustering jämfört med prognosen i den preliminära
nationalbudgeten. Den relativt sett svaga ökningen får ses mot bakgrund
av dels det kapacitetsbortfall som den stränga vintern åsamkat bygg- 1

Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos för 1965—1966
för privat,1 statlig och kommunal sektor, inkl. underhåll

	1965 i miljoner kronor, löpande priser	Procentuell förändring i	1959 års priser
1962— 1963	1963— 1964	1964— 1965	1965— 1966
Byggnader och anläggningar
Privata inkl. bostäder....	9 789	6,5	5,0	3,0	1,5
Privata exkl. bostäder ..	4 480	4,5	1,0	5,5	4,5
Statliga inkl. bostäder....	3 391	2,5	2,0	1,0	3,5
Statliga exkl. bostäder ..	3 382	2,5	2,0	1,5	3,5
Kommunala inld. bostäder	7 075	12,0	12,5	11,0	6,0
Kommunala exkl. bostäder	5 291	14,5	12,5	11,5	8,0
Summa inkl. bostäder	20 255	7,5	7,0	5,5	3,5
Summa exkl. bostäder	13 153	7,5	5,5	7,0	6,0
Maskiner m. m.
Privata ................	10 280	2,5	3,5	8,0	15,0
Statliga ................	3 806	0,0	6,0	1,0	2,0
Kommunala ............	771	19,5	9,0	— 5,0	11,5
Summa	14 857	2,5	4,5	5,5	11,5
Totalt
Privata inkl. bostäder. ...	20 069	4,5	4,0	5,5	8,5
Privata exkl. bostäder.. ..	14 760	3,0	2,5	7,5	12,0
Statliga inkl. bostäder ..	7 197	1,0	4,0	1,0	2,5
Statliga exkl. bostäder ..	7 188	1,0	4,0	1,0	2,5
Kommunala inkl. bostäder	7 846	12,5	12,0	9,5	6,5
Kommunala exkl. bostäder	6 062	15,0	12,0	9,5	8,5
Summa inkl. bostäder	35112	5,0	5,5	5,5	6,5
Summa exkl. bostäder	28 010	5,0	5,0	6,0	8,5

1 Se anm. till tabell 5.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

nadsverksamheten, dels de restriktiva åtgärder med vilkas hjälp statsmakterna
avser att förhindra en alltför stark ansvällning inom byggsektorn
och samtidigt skapa utrymme för industrins byggnadsbehov. De uppdragna
riktlinjerna går i korthet ut på att låta bostadsbyggandet ligga kvar på dess
nuvarande höga nivå, att i någon mån hålla igen den kommunala byggnadsexpansionen,
att skära ned de statliga investeringsplanerna samt att genom
en starkt restriktiv igångsättningspolitik hålla tillbaka byggandet inom flertalet
övriga områden, exempelvis handeln. Den ökning med 3 1/2 procent
som prognosen för de totala byggnadsinvesteringarna anger bärs i första
hand upp av en väntad expansion av kommuninvesteringarna med 8 procent
samt uppgång med 14 1/2 procent vad avser industribyggandet.

De totala maskininvesteringarna ökade i samma takt — 5 1/2 procent
som byggnadsinvesteringarna 1964—1965. Den större ökningen jämfört
med de närmast föregående åren sammanhängde främst med den kraftiga
expansionen inom industrin under fjolåret.

Prognosen för maskininvesteringarna under 1966 anger totalt hela 11 1/2
procents ökning. Det är de starkt fluktuerande investeringarna i handelsflottan
som slår igenom i totalsiffrorna. Efter en nedgång 1965 med 30 procent
beräknas handelsflottan öka sina investeringar med mer än 100 procent
innevarande år. Exkluderas handelsflottan skulle maskininvesteringarna
öka med 7 procent 1965—1966 eller ungefär lika mycket som mellan
1964 och 1965.

Totalt ökade investeringarna 1964—1965 i samma takt — 5 1/2 procent
— som ungefärligen utmärkt närmast föregående tre år. Till följd av investeringsuppgången
inom handelsflottan beräknas de totala investeringarna
öka med 6 1/2 procent 1965—1966. Ser man till de totala investeringarna
exklusive handelsflottan innebär investeringsprognosen för 1966 en lägre
ökningstakt jämfört med 1965, dvs. 5 mot 6 1/2 procent.

3. Räkneexempel över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten1 exkl.
bostäder, kraftverk och militära arbeten

Den typ av kalkyler som — bortsett från de senaste två åren — brukat
göras för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten, har i år återupptagits.
Kalkylerna grundar sig på de uppgifter om pågående byggen som
erhålles kvartalsvis genom de s. k. byggnadsinventeringarna jämte månadsuppgifter
om påbörjade byggnadsprojekt. Vid de nu aktuella beräkningarna
har uppgifter om pågående byggen t. o. m. november 1965 samt om den
faktiska igångsättningen t. o. in. februari 1966 kunnat utnyttjas. Därutöver
bygger kalkylerna på antaganden om igångsättning och avslutande av byggen
under resten av 1966.

1 Kalkylerna avser den del av byggnads- och anläggningsverksamheten som var tillståndshcroende
före den 1 april 1959; de innefattar således även de s. k. fria orterna.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Kalkylerna över byggnadsvolymen är gjorda under förutsättning av oförändrade
byggnadstider, vilket har effekt såväl framskrivningen av avslutade
byggen under 1966 som på andelen nedlagda byggnadskostnader för
de pågående byggnadsobjekten. Beräkningarna är ganska känsliga för variationer
i byggnadstiderna; till följd av brist på uppgifter rörande spridning
och säsongvariationer i byggnadstiderna är de också starkt schablonmässiga
på denna punkt.

Utgångspunkt för antagandena om igångsättningen under resten av 1966
har varit de bedömningar angående påbörjandet under de tre första kvartalen
i år, som under mars månad gjorts av länsarbetsnämnderna. De har
gjort sådana bedömningar kvartalsvis sedan 1960. Marsprognoserna har därvid
i allmänhet brukat innebära överskattningar av igångsättningen under
andra och tredje kvartalet och med ledning av dessa erfarenheter har en
motsvarande nedjustering av de nu aktuella prognoserna gjorts. Under
fjärde kvartalet brukar igångsättningen vara hög och 1966 har påbörjandet
detta kvartal antagits komma att ligga 15 procent över tredje kvartalets
nivå, vilket kan betraktas som en normal uppgång. Igångsättningen av byggen
inom här berörda område under 1966 har därmed antagits komma att
ligga volymmässigt drygt 15 procent under 1965 års nivå att jämföras med
en ökning på ca 5 procent 1964—1965 och drygt 15 procent 1963—1964.

Under ovannämnda förutsättningar ger beräkningarna till resultat eu
ökning i byggnads- och anläggningsvolymen inom här berörda område med
1 procent från 1965 till 1966, jämfört med en ökning 1964—1965 på ca 6
procent (tabell 7). På grund av beräkningarnas mycket schematiska karaktär
ger de emellertid endast ett grovt mått på byggnadsvolymen. Detta
kommer ännu mera i dagen om man betraktar de olika byggnadsområdena,
där man får fram mycket drastiska förändringstal. En speciell reservation

Tabell VII: 7. Kalkyler över nedlagda byggnadskostnader för den reglerade sektorn (exkl.
bostäder, kraftverk och militära arbeten) 1964—1966

Miljoner kronor i 1963 års priser

	Indu- stri	Han- del	Kommunal	Övrig	Sum- ma
För- valt- ning	Sko- lor	Samfärd-sel inkl. vägar o. dyl.	Summa kommu- nal	Förvalt-ning, sko-lor m. m.	Samfärd-sel inkl. vägar o. dyl.
1964........	900	920	350	685	970	2 005	335	450	4 605
1965........	995	910	445	680	1 040	2 160	330	480	4 870
1966........	1 325	810	545	580	900	2 020	370	385	4 910
Procentuell
förändring
1964—1965. .	10	— 1	26	— 1	7	8	— 2	7	6.
1965—1966. .	33	— 11	22	— 14	— 14	— 7	14	— 19	i

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

101

måste dessutom göras för gruppen samfärdsel inklusive vägar o. dyl., för
vilken kalkylerna är behäftade med särskild osäkerhet. Beräkningarna ger
dock klart vid handen att det är industribyggnader och -anläggningar som
svarar för den kraftigaste expansionen under 1966. Vidare kan man räkna
med ökningar för kommunal förvaltning o. dyl. — som bl. a. innefattar sjukhusbyggen
— samt för gruppen övrig förvaltning, skolor o. dyl. Däremot tyder
beräkningarna på minskningar i byggnadsvolymen för handelns byggnader
samt för kommunala skolor o. dyl. där också en kraftig nedgång i
påbörjandet skett under 1965.

För att belysa effekterna av en ändring i antagandena om påbörjandet
under resten av 1966 kan man nämna, att en ökning (minskning) av den
antagna igångsättningen med projekt till ett värde av 100 miljoner kronor
under andra kvartalet skulle medföra en ökning (minskning) av den totala
belastningen på 1966 med ca 40 miljoner kronor. Samma ökning (minskning)
av igångsättningen under tredje respektive fjärde kvartalet skulle
medföra en total belastningsökning (-minskning) med 25 respektive 8 miljoner
kronor under 1966.

7 llihang titt riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga S

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

VIII. Den offentliga verksamheten

1. Allmänt

Den offentliga sektorn — staten och kommunerna —- tar i anspråk en
inte oväsentlig del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och
tjänster för investerings- och konsumtionsändamål. I det följande görs en
uppskattning av statens efterfrågan på varor och prestationer för dessa
ändamål under 1966. En redogörelse ges också för statens totala finanser.
Den realekonomiska gruppering av statens inkomster och utgifter som presenteras
avser därvid de inkomst- och utgiftsposter som upptas i den
egentliga statsbudgeten. Härav följer, att de uppgifter rörande de statliga
investeringarna som lämnas i detta sammanhang inte omfattar den statliga
sektorns totala investeringsaktivitet. En del av de statliga investeringsutgifterna
såsom de statliga bolagens investeringar och affärsverkens underhåll
ingår nämligen inte i statsbudgeten som budgetposter. Den del av statens
investeringar som finansieras med avskrivningsmcdel inom kapitalfonderna
är inkluderad i tabell 2 nedan men däremot inte i tabell 1. En redogörelse
för de totala statliga —- liksom de kommunala — investeringarna
ges i kapitel VII.

Som statlig konsumtion betraktas i det följande sådana utgifter för löner
(inkl. pensioner) och för inköp av varor och tjänster från andra sektorer,
som inte ingår i statens investeringsutgifter och inte heller utgör mellanled
i framställning av varor och prestationer som av staten försäljs på marknaden.

En betydande andel av statens utgifter består av transfereringar (inkomstöverföringar)
till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare
att reala resurser tas i anspråk. De direkta transfereringarna till främst hushåll
och kommuner ger dock i betydande utsträckning omgående upphov till
en efterfrågan på varor och tjänster.

Slutligen redovisas nedan vissa kalkyler över statens finansiella transaktioner,
vilka sedermera infogas i avsnittet om kreditmarknaden.

I det följande behandlas enbart statens finanser. Några mera betydande
justeringar av de bedömningar av kommunernas ekonomiska aktiviteter
1966, som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, synes inte vara
påkallade utifrån de nya data som därefter tillkommit.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

103

2. Staten

Statsinkomsterna beräknas nu ha ökat med drygt 21 procent 1964—1965
(tabell 1). För innevarande kalenderår förutses uppgången bli klart lägre
och stanna vid drygt 11 procent. Avsaktningen i statsinkomsternas ökningslakt
hänför sig enbart till inkomsterna av direkta skatter, vilka beräknas
öka med endast drygt 4 procent 1965—1966 mot nästan 28 procent 1964—
1965. Denna betydande nedgång i tillväxttakten föranleds dels av en antagen
långsammare ökning av skatteunderlaget dels av ändrade regler för
inkomstbeskattningen. Inkomsterna av indirekta skatter väntas däremot
stiga i snabbare takt än under 1965.

Enligt nu föreliggande anslagsberäkningar skulle även statens utgifter
stiga mindre i år än förra året. Medan ökningen av de totala utgifterna uppgick
till 20 procent 1964—1965 beräknas den stanna vid 10 å 11 procent
1965—1966. Därvid måste dock beaktas, att inga anslag upptagits för höjda
löner till statstjänarna under 1966. Även med hänsyn tagen härtill synes en
påtaglig dämpning av investeringsutgifterna vara att vänta bl. a. till följd
av en förutsatt senareläggning av materielbeställningar och byggnadsinvesteringar
för försvarets räkning. Också ökningen av transfereringsutgifterna
beräknas bli mindre än förra året. Inkomstöverföringarna till kommunerna
synes dock komma att öka kraftigt dels i samband med att kommunerna
övertar huvudmannaskapet för de statliga gymnasierna dels till följd av det
nya systemet för kommunal skatteutjämning som börjat tillämpas i år.
För den statliga konsumtionen, som 1964—1965 ökade med 14,5 procent i
volym, förutses en uppgång med ca 5 procent.

Nedgången i tillväxttakten för statens utgifter för i första hand konsumtion
återspeglar till stor del effekterna av förändringar i ansvarsfördelningen
mellan staten och kommunerna beträffande vissa offentliga verksamhetsgrenar.
Sålunda överfördes 1965 polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
från kommunerna till staten. Den 1 juli i år övertas de hittillsvarande statliga
gymnasierna av kommunerna och den 1 januari 1967 kommer mentalsjukvården
i dess helhet att överföras till kommunerna, varvid statens bidrag
till kommunerna för dessa ändamål samtidigt ökar. De statliga transfereringarna
till kommunerna, bortsett från s. k. skatteutjämningsbidrag,
är i själva verket i betydande utsträckning direkt knutna till vissa kommunala
verksamheter, vilka av staten ålagts kommunerna och som dessa
har att bedriva efter av statsmakterna fastställda riktlinjer. Statsbidragen till
kommunerna för konsumtion och investeringar kan därför i viss mening
sägas ha samma karaktär soin de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna.
De samhällsekonomiska effekterna av utgifter för inköp av varor
och tjänster inom ett visst verksamhetsområde är i princip desamma,
vare sig staten själv ansvarar för verksamheten eller kommunerna driver
den med statsbidrag. Det kan sålunda finnas skäl att sammanföra dessa

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1964—1966

Miljoner kronor i löpande priser

	Kalenderår		Budgetår
	1964	1965	1966	1964/65	1965/66	1966/67
	utfall	prel. utfall	upp- skattning	utfall	enl. kompl. prop.	enl. kompl. prop.
Inkomster ..............	21934	26 590	29 600	24 257	28 608	30 392
a. direkta skatter........	9 549	12 201	12 730	11 088	12 775	12 884
b. indirekta skatter......	10 777	12 227	14 510	11 275	13 562	15150
Bruttoinvesteringar......	4 231	4 750	4 950	4 595	5 038	4 985
Konsumtion............	5 520	6 819	7 300	6 168	7 270	7 065
Transfereringar ........	11 389	13 634	15 450	12 604	14 492	16 300
a. till enskilda.......... b. till privata organisatio-	5 237	6 576	7 350	5 914	7 200	7 527
ner.................. c. driftbidrag till kommu-	246	416	390	342	371	430
ner.................. d. invest. bidrag till kom-	2 232	2 565	3 030	2 441	2 616	3 467
muner ..............	678	854	900	790	800	988
e. skatteutjämningsbidrag	818	814	1 050	816	884	1 247
f. räntekostnader ......	834	881	900	875	925	885
g. övriga transfereringar. .	1 344	1 528	1 830	1 426	1 696	1 856
Summa (2 + 3 + 4)......	21140	25 203	27 700	23 367	26 800	28 350
Finansiellt sparande (1—5) Utlåning och rörliga	+ 794	+ 1387	+ 1 900	+ 890	+ 11 808	+ 2 042
krediter................	982	1 376	1 700	1 057	1 785	1 788
Totala utgifter (5+7) ..	22122	26 579	29 400	24 424	28 585	30138
Totalsaldo (1—H)........ Nettoförändringar i trans-aktionerna vid sidan av	— 188	+ 11	+ 200	— 167	+ 23	+ 254
riksstaten (utgiftsökning:-) Av riksgäldskontoret redo-	— 73	+ 234		+ 46
visade budgetutfall......	— 261	+ 245		— 121

Anm. 1. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1966/67 till kalenderårssiffror
för 1966 måste ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder uppskattningen
av de enskilda inkomst- och utgiftsposternas storlek. Vid halvårsfördelningen har
dock hänsyn tagits till det förhållandet, att mentalsjukvården den 1 januari 1967 i dess helhet
överförs från staten till kommunerna, varvid samtidigt statens bidrag till kommunerna för denna
verksamhet ökar.

Anm. 2. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 9 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets
data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger
dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen,
redovisad i post 11. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 9
— här i form av en residualberäkning — justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid
sidan av riksstaten. Dessa transaktioner innefattar bl. a. av staten verkställda men vid periodskiftena
ännu icke bokförda betalningar.

bidrag med statens utgifter för konsumtion och investering. I en sådan sammanställning
torde också effekterna på statens utgifter av huvudmannaskapsförändringar
i viss mån elimineras. I tabell 2 har statsutgifterna realekonomiskt
grupperats efter dessa grunder. Där har även särredovisats de

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

105

Tabell Vill: 2. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 med utgifterna grupperade på särskilda
realekonomiska kategorier

Miljoner kronor

	Kalenderår		Budgetår
	1964	1965	1966	1964/65	1965/66	1966/67
	utfall	prel. utfall	upp- skatt- ning	utfall	enligt kompl. prop.	enligt kompl. prop.
1. Inkomster ..............	23 107	27 853	30 850	25 569	29 823	31667
Inkomster på driftbudg. (1)	21 934	26 590	29 600	24 257	28 608	30 392
Inkomster på kapitalbudg.	1 173	1 263	1 250	1 312	1 215	1 275
2. Investeringsutgifter ......	5 776	6 618	6 810	6 309	6 860	6 997
Statliga ................	5 098	5 764	5 910	5 519	6 060	6 009
Kommunbidrag (4 d)......	678	854	900	790	800	988
3. Konsumtionsutgifter......	7 998	9 800	10 720	8 951	10 257	10 962
Statliga (3)..............	5 520	6 819	7 300	6 168	7 270	7 065
Kommunbidrag (4 c)......	2 232	2 565	3 030	2 441	2 616	3 467
Bidrag t. privata org. (4 b)	246	416	390	342	371	430
4. Direkta transfereringar....	6 055	7 390	8 400	6 730	8 084	8 674
Till enskilda (4 a) ........ Skatteut j ämningsbidrag	5 237	6 576	7 350	5 914	7 200	7 527
(4 e)..................	818	814	1 050	816	884	1 147
5. Övriga transfereringar(4 f, g)	2 178	2 409	2 730	2 301	2 621	2 741
6. Utlåning och rörliga krediter	1 288	1 625	1 990	1 445	1 978	2 039
7. Summa utgifter ..........	23 295	27 842	30 650	25 736	29 800	31 413
8. Totalsaldo ..............	— 188	+ 11	+ 200	— 167	+ 23	+ 254

Anm. 1. Den uppdelning av statens utgifter i realekonomiska kategorier, som här redovisas
anknyter till den som används i långtidsbudgeten (Bilaga 10). Vissa mindre
betydande olikheter i klassificeringen av enskilda utgiftsposter föreligger dock. I såväl
tabell 1 som tabell 2 tillämpas i möjligaste mån nationalräkenskapernas definitioner.
Tabell 2 skiljer sig från tabell 1 i det avseendet att utgifter och inkomster på kapitalbudgeten
redovisas brutto i tabell 2 medan en nettoredovisning ligger till grund för tabell
1. Detta medför att nivån för statens utlåning och investeringsutgifter blir högre
i tabell 2 än i tabell 1.

Anm. 2. Beteckningarna inom parentes hänvisar till motsvarande poster i tabell 1.

utgifter vilka som direkta inkomstöverföringar medför en ökning av mottagarnas
köpkraft utan villkor med avseende på konsumtionsval. Någon
realekonomisk gruppering av statsinkomsterna, särskilt inkomsterna på
kapitalbudgeten, har inte gjorts. Bland dessa senare ingår dels sådana inkomster,
som med hänsyn till sina samhällsekonomiska verkningar är att
jämställa med huvuddelen av inkomsterna på driftbudgeten, dels sådana,
som huvudsakligen har karaktären av finansiella transaktioner.

Med ledning av nu föreliggande anslagsberäkningar för respektive budgetår
kan statens utgifter mellan kalenderåren 1965 och 1966 förväntas öka
i stort sett lika mycket som dess inkomster, varvid totalbudgetens saldo
skulle kvarstå vid ett överskott om ca 200 miljoner kronor. I utgiftskalkylen
har emellertid inga anslag upptagits för lönehöjningar till de statsanställda
vare sig 1966 eller 1967. Av allt att döma kommer därför statsut -

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

gifterna att stiga mera i år än vad som här angivits. Under förutsättning
alt ökningen av statens inkomster inte är betydligt underskattad kan sålunda
ett omslag i riktning mot en finansiell försvagning av totalbudgeten
väntas inträffa under loppet av innevarande år. Dessa överväganden ger också
vid handen, att den kalkylerade fortsatta uppgången i statens finansiella
sparande 1965—1966 med omkring en halv miljard kronor inte heller skulle
komma att realiseras.

På grundval enbart av registrerade eller förväntade förändringar i totalbudgetens
saldo eller i det finansiella sparandet torde det inte vara möjligt
att göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på
den samhällsekonomiska balansen. Förändringar i totalsaldot och därmed
i statens upplåningsbehov ger dock en föreställning om budgetens effekter
på kreditmarknaden. För en analys av den konjunkturpåverkan som i övrigt
utgår från statsbudgeten torde emellertid vare sig totalsaldot eller det
finansiella sparandet utgöra några goda indikatorer. Det hänger bl. a.
samman med att man vid en sådan analys måste tillmäta alla utgifts- och
inkomstströmmar samma realekonomiska betydelse oavsett vilka marknader
och subjekt som berörs. Därtill kommer att statens inkomster och i viss
utsträckning även dess utgifter automatiskt påverkas av det ekonomiska
skeendet utanför den statliga sektorn, ett förhållande, som i princip horde
beaktas vid en bedömning av budgetpolitikens effekter med utgångspunkt
från förändringar i det finansiella sparandet. Framför allt gäller vidare, att
beräknade förändringar i detta sparande inte ger någon uppfattning om den
påverkan på samhällsekonomin, som kan ha följt därav att den statliga verksamhetens
volym oavsett dylika saldoförändringar utvidgats och därvid tagit
ytterligare produktionsfaktorer i anspråk. Även med hänsyn tagen till de
häi- angivna omständigheterna skulle det dock kunna göras gällande, att
åtminstone relativt kraftiga förändringar i statens finansiella sparande borde
kunna ge en antydan om riktningen av budgetpolitikens inverkan på samhällsekonomin
utanför den statliga sektorn. Uppgången i detta sparande
med ca 600 miljoner kronor 1964—1965 bör därför kunna ses som en indikation
på en förändring av budgetpolitiken i mindre expansiv riktning,
då dessutom beskattningsunderlaget tillväxte i ungefär oförändrad takt
under dessa år. Den statliga verksamhetens volym tilltog emellertid kraftigt
1964—1965, delvis beroende på att staten övertog vissa verksamhetsgrenar
från kommunerna. Effekterna på samhällsekonomin av denna ökade statliga
aktivitet torde inte kunna analyseras på grundval av den konstaterade
förändringen i det finansiella sparandet.

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

107

IX. Kreditmarknaden

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1964 och 1965

Liksom under de båda föregående åren fördes under 1965 en restriktiv
kreditpolitik. Ökningen av den totala kreditgivningen blev dock större än
under föregående år och uppgick till ungefär 1 miljard kronor.1 Samtidigt
har det ägt rum en förskj utning i kredit in arknadsmönstret; med bibehållen
restriktivitet beträffande den totala kreditvolymens ökning har sedan slutet
av 1964 pågått en omfördelning av kreditgivningen från de i långsammare
takt expanderande offentliga sektorerna samt bostadssektorn till förmån för
näringslivet (se tabell 1).

Det statliga utgiftsöverskottet (upplåningsbehovet), som åren 1963 och

1964 uppgick till en kvarts miljard kronor, förbyttes i ett inkomstöverskott
om 250 miljoner kronor 1965. Denna förändring åstadkoms främst på grund
av en förbättring av budgetens inkomstsida: den allmänna varuskatten höjdes
och även intäkterna av de direkta skatterna ökade osedvanligt mycket.

Kommunernas upplåning, som under 1964 ökade med inte mindre än en
halv miljard kronor, minskade och uppgick till omkring 1 150 miljoner kronor.
Samtidigt som kommunernas andel av upplåningen på den reguljära
kreditmarknaden minskade ökade emellertid upplåningen utanför densamma.
Totalt har likväl kommunernas upplåning uppgått till ett något lägre
belopp än under det föregående året. Eftersom finansieringsbehovet fortsatte
att växa innebar denna utveckling en ytterligare försämring av likviditeten.

Bostadssektorn svarade för inemot hälften av den totala kreditefterfrågan.
Kreditgivningen till denna sektor ökade i fjol med ca en kvarts miljard kronor,
vilket var betydligt mindre än ökningen 1964. Det förefaller sålunda
som om även denna högexpansiva sektor i viss mån kan fogas in i den ovan
skisserade bilden av en pågående omfördelning av kreditströmmarna. Mot
den mindre ökningen i kreditgivningen till bostadssektorn svarar en avtagande
ökningstakt för bostadsinvesteringarna; 1964—1965 beräknas dessa i
löpande priser ha stigit med ca 9 procent mot ca 14 procent 1963—1964. Utöver
upplåningen på kreditmarknaden har emellertid statliga bostadskrediter

1965 utbetalats i ökad utsträckning. Därtill kommer att hypoteksinrättningarna,
som regelmässigt täcker så gott som hela sitt lånebehov på den reguljära
kreditmarknaden, under 1965 i något större utsträckning lånade utan 1

Med kreditgivning respektive utlåning avses här och i det följande nettotillväxt av utestående
lån; med ökningen i kreditgivningen avses följaktligen inte tillväxten av utestående
lån utan ökningen av denna tillväxt.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IX :L Kreditmaiknaden 1964 och 1965

Nettobelopp, miljoner kronor

Låntagare

	Staten	Kom- muner	Bostä- der	Närings- livet	Summa
1964
Riksbanken ........................	— 250	0	100	0	-150
Affärsbanker........................	0	200	1 250	1450	2 900
Övriga kreditinstitut ................	250	1 100	3 050	1 300	5 700
därav: Allmänna pensionsfonden1......	280	470	1 050	550	2 350
Allmänheten ......................	250	100	0	400	750
Summa	250	1400	4 400	3150	9 200
1965 (prel.)
Riksbanken ........................	600	0	0	0	600
Affärsbanker........................	— 1 100	0	1 150	2 100	2 150
Övriga kreditinstitut ................	350	1 150	3 450	1 800	6 750
därav: Allmänna pensionsfonden1......	275	525	1 225	725	2 750
Allmänheten........................	— 100	0	0	800	700
Summa	— 250	1150	4 600	4 700	10 200

1 Exkl. återlån samt exkl. förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis vilka
sammanlagt uppgår till 203 mkr 1964 och 426 mlcr 1965.

Anm. Med näringsliv avses praktiskt taget hela den del av samhällsekonomin, som ligger
utanför staten, kommunerna, bostadssektorn och kreditinstituten.

Affärsbankernas utlåning till respektive staten, kommunerna och bostäderna omfattar inköp
av statspapper, reverslån till kommunerna och köp av kommunobligationer samt bostadsbyggnadskrediter
och köp av hypoteksobligationer. Utlåningen till näringslivet är en restpost och
avser alla andra lån och obligationsköp än de nyssnämnda.

»Övriga kreditinstitut» omfattar sparbankerna, postbanken, jordbrukskasseorganisationerna, allmänna
pensionsfonden, försäkringsbolag, riksförsäkringsverket och Sveriges Kommunalanställdas
pensionskassa. Deras kreditgivning till staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet
omfattar såväl reverslån som köp av obligationer och andra värdepapper.

I uppgifterna för »allmänheten» ingår de obligationer, förlagsbevis, aktier och diverse statspapper,
som försålts till andra köpare än de institutioner, som ingår i tabellens övriga långivarsektorer.
Företagens, hushållens och diverse fonders och kassors värdepappersköp redovisas således
i denna post.

Tabellen innefattar endast uppgifter om kreditförmedling över den reguljära kreditmarknaden;
kommersiella krediter eller andra finansiella transaktioner mellan och inom de reala sektorerna
ingår således inte.

för densamma. Bostadsfinansieringen ställde stora krav på bankernas kreditkapacitet;
stocken av byggnadskrediter låg på en mycket hög nivå, till vilket
förhållande även avlyftssvårigheter bidrog. En viss förbättring av finansieringsläget
för bostäderna följde dock under senare delen av året då hypoteksinstituten
på nytt erhöll tillstånd att emittera obligationer. För att bevara
stramheten på kreditmarknaden och samtidigt garantera en sådan kreditförsörjning
att det av statsmakterna uppställda bostadsbyggnadsprogrammet
skulle kunna fullföljas såg sig riksbanken föranlåten att ingripa i

109

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

kreditfördelningen till förmån för statsbelånade bostadsbyggen som hade
turordnats för igångsättning men saknade kreditiv.

Kreditgivningen till näringslivet ökade avsevärt under fjolåret. Utvidgningen
av denna kreditgivning bör betraktas mot bakgrunden av näringslivets
växande finansieringsbehov. Lagerinvesteringarna översteg med ca en
halv miljard kronor 1964 års omfattande lageruppbyggnad. Även investeringarna
i byggnader, anläggningar och maskiner ökade kraftigt; nedgången
i handelns investeringar kompenserades mer än väl av uppgången i industrins
investeringar. Av industrins intäkts- och kostnadsutveckling att döma
torde vinstmarginalerna ha pressats ned även om själva företagssparandet
kan ha fortsatt att öka. En jämförelse mellan det kalkylerade finansieringsbehovet
inom näringslivet och den anmärkningsvärda expansionen av kreditgivningen
till denna sektor ger visst belägg för slutsatsen att företagen till
en del har kunnat utnyttja sitt ökade utrymme på kreditmarknaden till att
förbättra sin likviditet. Det stegrade behovet av extern finansiering har
förutom av bankerna och försäkringsinrättningarna även tillgodosetts av allmänheten
genom ökad nyteckning av aktier. En betydande del av kreditexpansionen
avseende företagen svarade affärsbankerna för, men även privat
upplåning utomlands — framför allt från varvens sida — har 1965 i
ökad utsträckning bidragit till näringslivets finansiering. Tillstånd för upplåning
i utlandet har dock 1965 givits i ungefär samma omfattning som
under 1964.

Trots affärsbankernas ansträngda likviditetsläge, kännetecknat av en stor
och ihållande upplåning hos riksbanken, blev deras kreditgivning till näringslivet
betydligt större 1965 än 1964. Det strama iikviditetsläget hos
affärsbankerna sammanhängde med statsbudgetens förstärkning och statsskuldspolitikens
utformning, vilken innebar en minskning av utestående
kortfristiga lån och en ökning av långfristiga. Förutom dessa faktorer bidrog
även betalningsbalansens utveckling till likviditetsåtstramningen. Visserligen
medförde bytesbalansens försämring inte något valutautflöde; affärsbankernas
möjligheter att förbättra sin kassaställning genom försäljning av valutor
till riksbanken begränsades dock jämfört med 1964, då valutareservens
förbättring uppgick till ca 1 miljard kronor.

2. Kreditmarknadskalkylen 1966

Med utgångspunkt från prognoserna för det offentligas, hushållens, bostadssektorns
och näringslivets finansiella sparande kan i grova drag den
motsvarande kreditgivningen på den reguljära kreditmarknaden beräknas.
Eftersom näringslivets investeringar förväntas fortsätta att expandera i
snabbare takt än den offentliga sektorns skulle tendenserna från 1965 mot
ökad marknadsandel för förstnämnda sektor hålla i sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell IX: 2. Kreditmarknadskalkyl för 1966

Nettobelopp, miljoner kronor

Efterfrågan		Utbud
Staten.............		Riksbanken ......................	500
Kommuner .......			2 500 7 500 13 250 500
Bostäder .........
Näringslivet.......		därav: Allmänna pensionsfonden .... Allmänheten......................
	Summa 11 000	Summa	11 000

1 Inkl. återlån m. m. uppskattas fondens totala utbud till 3 800.

Statens budgetsaldo kan såsom framgår av kapitel VIII förmodas komma
att undergå en viss försvagning 1966. Härvid har beaktats att höjda löner för
statstjänare torde medföra någon ökning av statsutgifterna utöver de belopp
som nu redovisas i tabell 1 i nämnda kapitel. Statens upplåning har i kalkylen
satts lika med noll; härmed antyds, trots den osäkerhet som vidlåder
kalkylerna, att staten i varje fall kommer att ställa förhållandevis begränsade
anspråk på kreditresurserna.

Kommunernas finansieringsbehov kommer att minska betydligt jämfört
med den höga nivå på vilken det har legat de närmast föregående åren. Förbättringen
hänför sig främst till inkomstsidan. Beslutade skattehöjningar
samt ett större skatteunderlag i kombination med en kraftig höjning av
statsbidragen, vilka ökar med 700 miljoner kronor, förklarar denna utveckling.
Beräkningen av finansieringsbehovet grundas vidare på antagandet att
kommunernas investeringar kommer att öka med 8 å 9 procent. Den förbättring
av kommunernas finansiella sparande som den ovan beskrivna inkomst-
och utgiftsutvecklingen medför kommer förmodligen inte att helt
slå igenom i eu minskad upplåning på den reguljära kreditmarknaden. Den
restriktiva kreditpolitiken under 1965 medförde som nämnts att kommunerna
da täckte en växande del av sitt finansieringsbehov utanför den reguljära
kreditmarknaden. Det är emellertid ej sannolikt att denna utveckling
fortsätter under 1966 med under detta år avtagande finansieringsbehov. Dessutom
har likviditeten under senare år ständigt försämrats och en strävan
att förbättra denna skulle ävenledes kunna bidra till ökad efterfrågan
på kreditmarknaden. I kalkylen har införts en upplåning på 750 miljoner
kronor — 400 miljoner kronor lägre än för 1965.

Utgångspunkten för kalkylen över upplåningen för bostadssektorn har
varit en ny- och ombyggnadsverksamhet som volymmässigt minskar med 2
procent, medan kostnadsstegringen uppskattas till 4,5 procent (jämför investeringsberäkningarna
i kapitel VII). En faktor som påverkar efterfrågan
av bostadskrediter på den reguljära kreditmarknaden — i tabellen upptagen
till 5 000 miljoner kronor — är att en osedvanligt stor andel av anslaget

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

till statens lånefond för bostadsbyggande för budgetåret 1965/66 har tagits i
anspråk under kalenderåret 1965.

För näringslivet kan en fortsatt försämring av det finansiella sparandet
förväntas. Anläggnings- och. maskininvesteringarna beräknas komma att
överstiga 1965 års nivå med omkring 2 miljarder kronor, men häremot står
en minskning av lagerinvesteringarna med nära 3/4 miljarder kronor. Företagsvinsterna
kan antas försämras väsentligt. För industrins del väntas produktionens
volymmässiga ökningstakt sjunka från 6 procent 1965 till ca 4,5
procent. En ogynnsam utveckling kan förväntas även för vinstmarginalerna.
Den kraftiga expansion av investeringarna som framkommer i investeringsenkäterna
innebär därför att höga krav ställes på kreditresurserna. En viss
reserv torde dock föreligga genom att företagen kan utnyttja en del av de
likvida medel som de kunde bygga upp under 1965.

På utbudssidan i kalkylen införs i brist på bättre information schablonmässiga
tal för riksbanken och för allmänhetens värdepappersförvärv. Talet
för »Övriga kreditinstitut» beräknas relativt tillförlitligt genom trendextrapolering.
Affärsbankernas utbud utgör restpost i kalkylen och uppgår till
2 500 miljoner kronor, vilket är något mer än för 1965.

Uppställningen i tabell 2 kan betraktas som en behovskalkyl. Bostadsbyggandets
bestående höga nivå och näringslivets kraftigt expanderande
investeringar medför ett högt efterfrågetryck på kreditresurserna. Det kan
sålunda förefalla tveksamt om planerna för näringslivets investeringar och
för bostadsbyggandet helt kan genomföras vid den stramhet som nu råder
på kreditmarknaden och som kreditpolitiken med hänsyn till den allmänna
ekonomiska situationen och föreliggande risk för valutautströmning tills
vidare får antas vara inriktad på att bibehålla.

Den utlåningsökning för affärsbankernas del som framkommer som restpost
i kalkylen skulle innebära ytterligare en påfrestning på den redan tidigare
försämrade banklikviditeten. Det är för närvarande inte möjligt att
närmare förutse konsekvenserna av bytesbalansens utveckling för valutareserven;
denna senare bestämmes även av förändringar i den s. k. restposten
som bl. a. innefattar kommersiella krediter från utlandet. I den mån
denna kreditgivning skulle minska, påverkas valutareserven i negativ riktning,
vilket än mera skulle försvaga banklikviditeten. Likviditetsförsvagningen
skulle emellertid lätt kunna motverkas genom åtgärder från riksbankens
sida — förutsatt att ett sådant ingripande skulle framstå som ett
rimligt led i den ekonomiska politiken.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Innehåll

I. Sammanfattande översikt .................................. 2

II. Det internationella läget.................................... 13

1. Sammanfattande översikt................................ 13

2. Länder översikter ....................................... 19

III. Utrikeshandeln............................................ 30

1. Exporten .............................................. 30

2. Importen .............................................. 46

3. Bytesbalansen .......................................... 49

IV. Produktionen............................................. 52

1. Industrin .............................................. 52

2. Skogsbruket ........................................... 63

3. Övriga näringsgrenar.................................... 64

4. Den totala produktionen ................................ 65

V. Arbetsmarknaden ......................................... 67

1. Läget på arbetsmarknaden i början av 1966 ................ 67

2. Arbetsmarknadsutsikterna för 1966 ...................... 73

VI. De enskilda konsumenternas ekonomi........................ 75

1. De disponibla inkomsterna .............................. 75

2. Konsumentpriserna..................................... 78

3. Den privata konsumtionen .............................. 81

VII. Investeringarna ........................................... 84

1. Investeringsutvecklingen inom olika områden.............. 84

2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1966 ......... 98

3. Räkneexempel över den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
.................................................. 99

VIII. Den offentliga verksamheten................................ 102

1. Allmänt ............................................. 102

2. Staten................................................. 103 IX.

IX. Kredit marknaden.......................................... 107

1. Utvecklingen på kreditmarknaden 1964 och 1965 .......... 107

2. Kreditmarknadskalkylen 1966 ............................ 109

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

113

Tabellförteckning

I. 1. Reviderad försörjningsbalans för 1966 .................... 10

II. 1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden

1964—1966 ............................................ 14

2. Konsumentpriser samt timförtjänster inom industrin 1960—

1965 .................................................. 17

III. 1. Exporten uppdelad på varugrupper totalt och till Storbritan nien

1965 .............................................. 31

2. Exportleveranser av papper, papp och träfiberplattor till Storbritannien
och övriga länder 1964—1965 .................. 37

3. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966 ...... 45

4. Importutvecklingen för olika varugrupper 1964—1966 ...... 47

5. Betalningsbalansen 1963—1966 ........................... 50

IV. 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål 1963—

1966 .................................................. 53

2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter 1963—1966 ...... 55

3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1963—

1966 .................................................. 57

4. Industriproduktionens utveckling 1964—1966 .............. 62

5. Förbrukning och uttag av rundvirke 1963—1966 .......... 63

6. Försörjningsbalans för rundvirke 1963—1966 .............. 64

V. 1. Antal registrerade arbetslösa m. fl. 1963—1966 .............. 68

2. Den registrerade arbetslösheten 1965 och 1966 regionalt och
branschvis............................................. 70

VI. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1964—

1966 .................................................. 77

2. Konsumentprisförändringar 1959—1965 uppdelade på komponenter
samt prisprognos för 1966 ........................ 79 VII.

VII. 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen
1961—1966 ................................. 85

2. Verkställda respektive planerade investeringar inom industrin

1965 och 1966 enligt investeringsenkät i februari 1966 ...... 87

3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins
investeringar 1957—1966 .......................... 89

4. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins
investeringar 1962—1966 .......................... 90

5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos

för 1965—1966 för olika näringsgrenar .................. 97

6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1962—1965 samt prognos

för 1965—1966 för privat, statlig och kommunal sektor...... 98

7. Kalkyler över nedlagda byggnadskostnadcr för den reglerade

sektorn 1964—1966 ..................................... 100

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Bil. 8. Reviderad nationalbudget för år 1966

VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 ................ 104

2. Statens inkomster och utgifter 1964—1966 med utgifterna
grupperade på särskilda realekonomiska kategorier ........ 105

IX. 1. Kreditmarknaden 1964 och 1965 .......................... 108

2. Kreditmarknadskalkyl för 1966 .......................... 110

Diagramförteckning

II. 1. Industriproduktionen i olika länder och länderområden 1963

—1965 ................................................ 18

2. Handelsbalansen i olika länder 1963—1965 ................ 21

3. OECD:s handel 1963—1965 .............................. 25

4. Orderutvecklingen inom maskinindustrin i olika länder 1963—

1965 .................................................. 28

III. 1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och fördelad på

varugrupper 1961—1966 ................................ 32

2. Importen totalt och uppdelad på vissa användningsområden
1960—1966 ............................................ 48

IV. 1. Produktionsvolym inom verkstadsindustrin 1959—1966 ...... 56

V. 1. Antal lediga platser vid månadens mitt 1964—1 kv 1966 ...... 72

VI. 1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

1962—1966 ............................................ 82 VII.

VII. 1. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri 1960—1966 88

2. Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på

branscher 1961—1966 ................................ 91

3. Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på

sektorer 1960—1966 .................................... 94

MARCUS BOKTR. STHIM 1966 660306

Bilaga 9

angående den ekonomiska
långsiktsutvecklingen

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Bilaga 9

ANGÅENDE DEN EKONOMISKA
LÅNGSIKTSUTVECKLINGEN1

I. Ekonomiska planeringsrådets verksamhet

Det ekonomiska planeringsrådet är ett organ för samråd mellan regeringen,
näringslivet, arbetsmarknadsorganisationerna och den samhällsekonomiska
forskningen i frågor som rör den svenska ekonomins utveckling
på längre sikt. I prop. 1964: 150 och 1965: 125 lämnades i båda fallen i Bihang
F en förteckning över rådets sammanträden sedan dess tillkomst i
november 1962 och t. o. m. april 1965. Under tiden maj 1965—april 1966 har
sammanlagt sex sammanträden hållits. Därvid har följande ämnen varit
föremål för överläggning.

Sammanträde

den

1/6 1965

6/9 1965

9/11 1965

1/3 1966

15/3 1966

14/4 1966

överläggningsämnen

1. Den offentliga sektorns utveckling enligt de planer som inkommit
till långtidsutredningen.

2. Industrins långsiktiga utbyggnadsplaner enligt den av Industriens
utredningsinstitut utförda enkäten.

1. Värdefasta lån.

2. Redovisning och diskussion av material och utkast till långtidsutredningen.

Diskussion av huvudpunkterna i långtidsutredningen, särskilt

följande frågeställningar

a) finansiella långsiktsproblem.

b) den internationella bakgrunden.

c) de interna avvägningsproblemen.

Aktievinsters beskattning.

De finansiella långsiktsprobleinen.

Konjunkturutsikterna och aktuella ekonomisk-politiska problemställningar.

1 Promemorian utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering.
1 Ii i Ii (in (/ till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 9

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

II. 1965 års långtidsutredning i sammandrag jämte några huvuddrag

i remissyttrandena

1965 års långtidsutrednings huvudrapport »Svensk ekonomi 1966—1970
med utblick mot 1980» (SOU 1966: 1), vilken avlämnades den 14 januari
1966, har varit föremål för remissbehandling. En förteckning över de myndigheter,
organisationer etc. som avgett yttranden återfinns i ett appendix
till denna promemoria. I det följande presenteras ett sammandrag av rapporten
tillsammans med en sammanfattning av några huvuddrag i remissyttrandena.
Syftet har inte varit att ge en fullständig översikt över de synpunkter
som lämnats i remissyttrandena. Det skulle inte heller ha varit
möjligt inom ramen för en relativt kortfattad promemoria med hänsyn till
den mångfald av aspekter på den ekonomiska utvecklingen i Sverige och utlandet
som tagits upp i det 60-tal remissyttranden som inkommit. För att
göra yttrandena lättare tillgängliga kommer de i sin helhet att publiceras
i en volym i SOU-serien.

Avsikten har varit att lämna blott och bart en redogörelse för några centrala
tankar i remissvaren. De synpunkter som framkommit tas inte upp till
granskning och eventuellt bemötande. I några enstaka frågor av större
betydelse, där remissinstanserna — som det tyckts utredningsmännen —
uppenbart missförstått innehållet i rapporten, har dock försök till klarläggande
gjorts.

Långtidsutredningens syfte

Långtidsutredningen

Syftet med långtidsutredningen har varit att kartlägga och analysera de
sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. För
att kunna fullgöra sina utredningsuppgifter har utredningsmännen måst
göra olika kalkylmässiga antaganden om resursernas fördelning mellan
olika användningsområden. Det understryks att dessa antaganden — såväl
vad avser t. ex. fördelningen mellan konsumtion och investeringar som
den inbördes avvägningen mellan olika verksamhetsområden inom privat
och offentlig sektor — är av modellteknisk natur. De representerar således
inte någon programmatisk rekommendation beträffande avvägningsfrågornas
lösning från utredningsmännens sida. Det framhålls att det ankommer
på regering och riksdag att ta ställning till dessa problem.

Detta hindrar givetvis inte att utredningen diskuterar de ekonomiskpolitiska
problem som blottats av det sammanställda materialet och att utredningen
försöker belysa sådana nya förutsättningar och krav på politiken,
dess inriktning och medel som betingas av observerade förändringar i de

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 3

ekonomiska utvecklingstendenserna. Den mer specifikt politiska frågan i
vad mån olika medels verkningar är önskvärda eller ej berörs däremot inte.

Remissinstanserna

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet anför i ett gemensamt yttrande
att till skillnad mot de i Sverige tidigare utförda långtidsutredningarna
har den föreliggande utredningen utarbetats inom finansdepartementet.
Organisationerna konstaterar med tillfredsställelse att långtidsutredningen
fortfarande är att betrakta som ett expertarbete med syfte att kartlägga
de aktuella utvecklingstendenserna inom den svenska ekonomin och påvisa
de problem som uppkommer då olika sinsemellan oförenliga planer
skall ställas mot varandra. Vid genomförandet av denna analys har utredningen
för att fullgöra sin uppgift också tvingats genomföra en avvägningsdiskussion
av behoven inom olika sektorer. Den av utredningen gjorda resursfördelningen
är emellertid, som också uttryckligen framhålles, inte att
uppfatta som ett handlingsprogram från regeringens sida. De politiska
ställningstagandena kommer i stället att ske i annan ordning. Organisationerna
finner det angeläget att denna skillnad mellan kartläggningen av utvecklingsproblemen
och de politiska ställningstagandena till avvägningsfrågorna
bibehålls också i det fortsatta arbetet med långtidsutredningarna.

En rad andra remissinstanser anför liknande synpunkter.

LO anmäler en avvikande mening. I yttrande 1962 över den förra långtidsutredningen
efterlyste LO mer av program och planering i utredningsarbetet
samtidigt som det konstaterades att olika företags och myndigheters
planer i stor utsträckning accepterades som de framkom. Härvidlag har
någon ändring inte skett. I viktiga avseenden förekommer en reell samordnings-
och planeringsverksamhet, t. ex. när det gäller att styra bostadsbyggandet
och annan anläggningsverksamhet i överensstämmelse gentemot
sjukhus- och skolinvesteringar och förändringar i elevantal m. m. Exemplen
på centraliserad eller decentraliserad samordning och planering skulle
kunna mångfaldigas. Långtidsutredningarna har emellertid relativt liten
anknytning till denna samordning och planering. Att detta är försvarligt
av rena tids- och utrymmesskäl när det gäller viss detaljplanering är givet.
Däremot är det beklagligt att långtidsutredningens inriktning inte mer anknyter
till faktiska samordnings- och planeringsbeslut.

Betänkandet är inte avsett att leda till principbeslut i riksdagen eller annorstädes
om långsiktiga åtgärder. — Enligt LO:s mening bör den nu startade
»rullande» långtidsbedömningen leda till mera direkt anknytning till
faktiska samordnings- och planeringsbeslut. Med den situation, som råder i
fråga om bl. a. statistikens täckning och kvalitet och planeringssekretariatets
storlek, är det orealistiskt att i nuläget räkna med att regelrätta program
framläggs av riksdag eller regering. Målet bör dock vara att småningom
skapa ett så pass gott utredningsunderlag att något sådant vore möjligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Självfallet växer ambitionsgraden i fråga om reformer, planering och samordning
ju bättre utredningsunderlaget kommer att bli. Det väsentliga är
att en integration sker mellan å ena sidan beslutsinstanserna och å andra
sidan planeringssekretariatets utredningar. Eventuellt bör planeringsrådet
ges ökat ansvar för ett utvecklingsarbete med det målet.

Det kan här nämnas att flera remissinstanser i sina svar behandlat långtidsutredningens
uppläggning ur olika synvinklar, exempelvis använd metod,
det statistiska grundmaterialet och arbetets organisation. Sekretariatet
för ekonomisk planering avses återkomma till dessa frågor i ett senare
sammanhang.

Befolkning och arbetskraft

Långtidsutredningen

Den framtida befolkningsutvecklingen

Sveriges totala folkmängd uppgick 1965 till 7,7 å 7,8 miljoner och beräknas
enligt den i långtidsutredningen använda prognosen växa i en relativt
jämn takt som är ungefär lika snabb som under de senaste decennierna.
Befolkningen beräknas öka till 8,1 miljoner 1970, 8,4 miljoner 1975 och 8,7
miljoner 1980. Tillskottet blir enligt prognosen ca 320 000 åren 1966—1970
(4,1 %) och ca 640 000 på 1970-talet (7,8 %).

Befolkningen har ökat något långsammare i Sverige än i övriga västeuropeiska
länder genomsnittligt sett sedan 1950. För prognosperioden innebär
däremot den svenska utvecklingen samma ökningstakt som den som i medeltal
väntas för Västeuropa. Befolkningsökningen i USA sedan 1950 har
varit dubbelt så kraftig som i Sverige och väntas förbli så under hela prognosperioden.

Befolkningsutvecklingen har beräknats på basis av medelalternativet i
statistiska centralbyråns senaste befolkningsframräkning (se Statistiska
meddelanden B 1965: 8). De viktigaste antagandena bakom detta alternativ
är följande:

a) dödligheten antas sjunka något för alla grupper utom de allra äldsta;

b) fruktsamheten förutsätts ligga kvar på 1964 års ganska höga nivå;

c) det årliga invandringsöverskottet antas uppgå till 10 000 personer,
vilket är ungefär lika mycket som i genomsnitt per år från slutet av 1940-talet till 1963. Åren 1964 och 1965 var däremot överskottet betydligt större,
nämligen drygt 20 000 och drygt 30 000.

Den framtida befolkningsutvecklingen har av statistiska centralbyrån
även beräknats under alternativa antagaden om fruktsamhet och invandring.
För 1980 ger de högsta alternativen en befolkning som är ca 240 000
större än i det av långtidsutredningen använda medelalternativet och de
lägsta alternativen en befolkning som är ca 240 000 mindre.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 5

Befolkningssituationen karakteriseras förutom av den jämna, relativt
långsamma tillväxten i den totala folkmängden av kraftiga förskjutningar
i åldersstrukturen. Som närmare framgår av det följande väntas dessa förskjutningar
få djupgående återverkningar på den framtida ekonomiska utvecklingen
i vårt land, varför de i hög grad måste beaktas i den ekonomiska
planeringen.

Av den totala befolkningsökningen 1965—1980 på ca 950 000 svarar barnen
(0—15 år) och de äldre (över 65 år) för sammanlagt ca 800 000. Endast
ca 150 000 av den totala folkökningen faller således på mellanåldrarna
(16-—64 år) från vilken arbetskraften i huvudsak rekryteras. Förskjutningen
mot barn och äldre sker snabbt redan under 1960-talet men väntas bli
än mer markerad på 1970-talet. Befolkningen i mellanåldrarna ökade med
ca 200 000 personer 1960—1965, en ökning som 1965—1970 väntas gå ner
till ca 80 000, dvs. något mindre än hälften. Från 1970 till 1980 ökar dessa
åldersgrupper enligt prognosen med endast ca 70 000 av en total folkökning
med ca 640 000. Man ser av tabell 1 att mellanåldrarnas andel förutses minska
från 65 % 1965 till 59 % 1980.

Tabell 1. Olika åldersgruppers andel av totalbefolkningen 1960—1980

Procent

Åldersgrupp	1960	1965	1970	1975	1980
0—15................	23,9	22,3	22,8	23,7	24,5
16—64 ..............	64,2	64,8	63,2	61,2	59,4
65—w ..............	11,9	12,9	14,0	15,1	16,1
	100	100	100	100	100

Förskjutningarna har till stor del sin grund i de vågor i födelsetalen som
successivt fortplantar sig genom de olika åldersgrupperna. De stora kullarna
frän 1940-talet får 20 å 30 år senare en ekoeffekt i antalet födda. Kulmen
i barnafödandet beräknas enligt prognosen uppnås omkring 1975 med närmare
140 000 födda per år (minimialternativ drygt 120 000; maximialternativ
155 000). De från 1960 stigande födelsetalen medför en snabb ökning av
de yngre åldersgrupperna i befolkningen.

Antalet barn i förskoleåldrarna (0—6 år) beräknas öka med ca 120 000
fram till 1970. Därefter avtar ökningen och avstannar nästan helt mot slutet
av 1970-talet. Grundskoleåldrarna (7—15 år) minskar något under resten av
1960-talet, men under 1970-talet sätter en mycket kraftig ökning in som
uppgår till inte mindre än ca 230 000 eller närmare 25 %. Gymnasieåldrarna
(16—19 år) väntas minska tills den nya vågen når dessa åldrar i slutet av
1970-talet. Högskoleåldrarna minskar fr. o. m. slutet av 1960-talet, då vågen
av på 1940-talet födda ebbar ut.

De stora årskullarna födda mellan 1800-talets stora emigrationsperiod och

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

första världskriget framkallar i förening med ökad livslängd en fortsatt
snabb tillväxt av de åldersgrupper som överskridit pensionsåldern. Befolkningen
i åldern 65 och högre ökar 1966—1970 med drygt 130 000 (13 %)
och på 1970-talet med 275 000 (24 %).

Tillgängen på arbetskraft

Befolkningen i mellanåldrarna väntas som nämnts växa relativt långsamt.
Tillströmningen till arbetsmarknaden begränsas vidare av att en växande
andel ungdomar beräknas vara under utbildning. En ökning av tillgången på
arbetskraft beror därför i hög grad på att gifta kvinnor i större utsträckning
söker förvärvsarbete. Långtidsutredningens prognos innebär att den årliga
ökningen av totala antalet förvärvsarbetande blir 0,7 % under perioden
1966—1970 mot 1,0 % under närmast föregående femårsperiod. I antal räknat
har ökningen från 1965 till 1970 uppskattats bli ca 110 000. Under båda
perioderna är det de gifta kvinnorna som står för hela ökningen medan
männens antal är praktiskt taget oförändrat; antalet icke gifta kvinnor i
förvärvslivet övergår från att ha varit oförändrat 1960—65 till att minska
med 1,6 % per år.

Den av långtidsutredningen förutsatta utvecklingen innebär att antalet
gifta kvinnor på arbetsmarknaden skall öka med ca 30 000 per år 1966—
1970. Det krävs alltså en fortsatt kraftig höjning av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvenser,
ungefär i den utsträckning som skett mellan 1960—1965.
Enligt långtidsutredningens egen utsago står vi här inför ett av de osäkraste
momenten i bedömningen av tillgången på produktiva resurser under prognosperioden.

Sedan hänsyn tagits till att den genomsnittliga årsarbetstiden per förvärvsarbetande
kan väntas fortsätta att minska har långtidsutredningen i
sin prognos räknat med att arbetskraftens volym — mätt i arbetstimmar —
kommer att minska framöver. Minskningen har beräknats till 0,3 % per år
1966—1970. Under perioden 1960—1965 kunde i stället en ökning på 0,6 %
per år inregistreras (se tabell 2). Jämfört med de närmast föregående åren
räknar långtidsutredningen således med ett betydande omslag ifråga om tillgång
på arbetskraft. Går man tillbaka till 1950-talet finner man däremot
enligt utredningens beräkningar en arbetskraftsutveckling som mera överensstämmer
med prognosperiodens.

Ett till 1970-talet utsträckt perspektiv uppvisar inga avgörande avvikelser
från de nuvarande utvecklingstendenserna. Med ytterligare sannolik arbetstidsförkortning
väntas den yrkesverksamma delen av befolkningen, trots
att däri ingår ett växande antal gifta kvinnor, inte förmå hålla den samlade
arbetskraftsvolymen uppe. Snarare får man enligt långtidsutredningen räkna
med en något snabbare nedgång än på kort sikt.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 7

Tabell 2. Arbetskraftens förändringar 1960—1970

	1960—1965	1965—1970
Absoluta förändringar (tusental personer)
Medelbefolkningen i åldrarna 15—69 år................	+ 255	+ 118
Antal förvärvsarbetande.............................	+ 158	+ 109
Antal årsarbetande1.................................	+ 134	+ 49
Arbetskraftsvolym i timmar..........................
Procentuell förändring per år
Medelbefolkningen i åldrarna 15—69 år................	+ 1,0	+ 0,4
Antal förvärvsarbetande.............................	+ 1,0	+ 0,7
Antal årsarbetande1.................................	+ 0,9	+ 0,3
Arbetskraftsvolym i timmar..........................	+ 0,6	- 0,3

1 Utan arbetstidsförkortning

Efterfrågan på arbetskraft jämförd med tillgången

Som ett väsentligt moment i långtidsutredningen har ingått att samla in
planer och bedömningar från ekonomins olika delområden. Därigenom har
uppgifter erhållits angående vad som pågår, förbereds och planeras med sikte
på de kommande åren inom företag, branschorganisationer, kommuner,
statliga myndigheter etc.

Ett led i denna inventering bildar en enkät till industriföretagen. Totalt
sett ger denna en bild av stark expansionsvilja; om man väger ihop alla industribranschernas
planer för senare hälften av 1960-talet så blir produktionens
genomsnittliga årliga ökningstakt 7 %. Den skulle för att realiseras
kräva ett tillskott fram till 1970 av 85 000 anställda, fortfarande enligt uppgiftslämnarna
själva. Byggenskapen i landet skulle på liknande grunder
öka med närmare 6 % per år och kräva ett tillskott av 30 000 i arbetskraft.
Samtidigt skulle jord- och skogsbruket kunna minska sin sammanlagda
sysselsättning med netto 85 000 personer.

Myndigheternas beräkningar av den offentliga konsumtionen, dvs. volymen
av offentliga tjänster mätt i driftkostnad, pekar sammanlagt på en expansion
med närmare 6 % per år fram till 1970. Den skulle kräva att antalet
sysselsatta ökade med minst 100 000. Transportapparaten, handeln och den
privata tjänstesektorn skulle behöva öka antalet sysselsatta med sammanlagt
35 000. Det sammanlagda arbetskraftsbehovet enligt planer och bedömningar
under femårsperioden 1966—1970 uppgår till ca 165 000 personer,
en ökning med ca 1 % per år. Efterfrågan på arbetskraft har då beräknats
utan hänsyn till en förutsatt arbetstidsförkortning. En uppräkning av sysselsättningstalen
för att medge en arbetstidsförkortning med 2 1/2 timmar
per vecka för de grupper som har en arbetsvecka om 45 timmar eller längre
har gett till resultat att efterfrågan skulle öka med mellan 165 000 och
265 000 personer 1965-—1970.

Som framgått väntas arbetskraftstillgången öka med ca 110 000. Häremot

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

skall alltså ställas den framräknade ökningen av efterfrågan med 165 000—
265 000. Man kan alltså säga att långtidsutredningens grundmaterial antyder
en ökning 1965-—1970 av »arbetskraftsbristen» med 55 000—155 000
förvärvsarbetande. Planmaterialet för efterfrågan på arbetskraft och tillgångsberäkningen
avseende ökningen av antalet förvärvsarbetande 1965—
1970 kan sammanfattas i följande tablå (1 000-talet personer, avrundade
tal):

	Förändring 1965—1970
	Enl.	Inkl. kompensation
	ursprungliga	för arbetstidsför-
	planer	kortning
Efterfrågan................	+ 165	+ 165 å 265
Tillgång....................	+ no	+ no
»Brist» ....................	+ 55	+ 55 å 155

Skillnaden mellan ökningen av tillgången och ökningen av efterfrågan på
arbetskraft får inte tas som något egentligt mått på »arbetskraftsbrist». I
långtidsutredningen sägs att resultatet endast kan tjäna syftet att ange en
tendens i planerna.

Det gap mellan tillgång och efterfrågan som här konstaterats för arbetsmarknadens
del har sin motsvarighet även på andra marknader. Långtidsutredningen
slår fast att de samhällsekonomiska resurserna inte tillåter att
planerna fullt ut realiseras. Inte minst gäller detta efterfrågan på arbetskraft.

Därmed anmäler sig en rad avvägnings- och fördelningsproblem, som
kräver politiska lösningar. Långtidsutredningen konstaterar att det kommer
an på centrala politiska instanser att styra utvecklingen. Utredningen
föreslår för sin del inga åtgärder. Det har legat utanför dess uppgift. Den
för dock en principdiskussion i ämnet och söker belysa verkningarna av
tänkbara fördelningar av de produktiva resurserna med utgångspunkt från
givna data och sådana politiska värderingar som får anses allmänt omfattade.
En sammanfattning av denna diskussion återfinns nedan i avsnittet
om den interna avvägningen.

Sysselsättningen i olika näringar

För att få en utgångspunkt för sin diskussion har långtidsutredningen
dock valt ett konkret alternativ för utvecklingen 1966—1970. Denna s. k.
realkalkyl har genomförts för ekonomins alla huvudområden. Valet har
träffats med utgångspunkt från att utredningen velat belysa en fördelning,
som å ena sidan kan bedömas som något så när realistisk — utan att göra
anspråk på att vara den enda möjliga — och som å andra sidan har det pedagogiska
syftet att erbjuda exempel på olika arter av fördelningsproblem.
Utredningen betonar att kalkylens antaganden är av modellteknisk natur

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 9

och således inte representerar någon programmatisk rekommendation beträffande
avvägningsfrågornas lösning.

Realkalkylens innebörd för olika näringsgrenar är sysselsättningsmässigt
följande. Gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske förlorar fram till 1970
årligen 5 % av sin arbetsstyrka, därav jordbruket i den snabbaste takten.
Mot detta står ökningar i andra näringar: 1 % per år för industrin, 2 %
för byggnadsverksamheten, 1/2 % för vardera handeln och samfärdseln
och 1 % för de privata tjänsterna. På de offentliga tjänsternas område
väntas sysselsättningen stiga snabbare, nämligen med 3 1/2 %. Som tidigare
nämnts blir slutresultatet av dessa rörelser att hela antalet förvärvsarbetande
i landet ökar med 0,7 % per år.

Den antalsmässiga utvecklingen redovisas närmare i tabell 3.

Tabell 3. Sysselsättningen i olika näringsgrenar 1950—1970

Antal förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner
1 000-tal personer

	1965	1970	Förändring
			1950—	1960		1965
			1960	1965		1970
Jordbruk ...........................	265	195		185	_	95	__	70
Skogsbruk ..........................	70	55	+	5	—	15	—	15
Fiske ..............................	10	10	—	5	—	0	—	0
Summa jordbruk, skogsbruk, fiske	345	260	-	185	- no	-	85
Industri och hantverk m. m...........	1 120	1 165	+	55	+	80	+	45
Kraftverk m. m.....................	35	35	+	5	—	0	+	0
Byggnadsverksamhet ................	335	365	+	45	+	45	+	30
Summa kraft- och varuproduktion	1 835	1 825	—	75	+	10	—	10
Samfärdsel..........................	265	270	+	10	+	5	+	5
Varuhandel..........................	455	465	+	65	+	20	+	10
Privata tjänster inkl. bostadsförvaltning .	325	340	+	35	+	15	+	15
Offentliga tjänster...................	515	605	+	120	+ 100	+	90
Summa tjänstesektorn	1 560	1 680	+	230	+ 145	+ 120
Totalt1	3 400	3 510	+	140	+ 155	+ no

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Anm. Talen är avrundade, varför summor och förändringstal ej alltid stämmer.

Arbetskraftsproblem

Uppenbart är att i den arbetskraftssituation som förutses kommer olika
anpassningsproblem att inställa sig på arbetsmarknaden. Utredningen pekar
bl. a. på följande.

1. Den möjliga nettoökningen av tillgången på arbetskraft med ca 110 000
förvärvsarbetande består nästan helt av gifta kvinnor, ökningen torde endast
kunna realiseras om det blir möjligt att undanröja de hinder som f. n.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

finns för gifta kvinnor att inträda på arbetsmarknaden. Det torde därvid
vara nödvändigt såväl att en jämnare geografisk spridning av arbetstillfällen,
vilka är attraktiva för kvinnor, kan åstadkommas som att den fortgående
upplösningen av gränserna mellan »kvinnliga» och »manliga» arbetsuppgifter
påskyndas. De gifta kvinnornas speciella önskemål om arbetstiden
m. in. måste också beaktas. Barntillsyn, skattesystemets utformning
etc. är andra frågor som blir av betydelse i sammanhanget.

-• En betydelsefull del av arbetskraftstillskottet kommer att bestå av invandrare
från utlandet. Frågan om invandringspolitikens utformning kommer
därför att vara aktuell.

3. Även om det är möjligt att öka arbetskraftstillgången med 110 000 personer
torde det komma att uppstå problem då tillskotten på arbetskraft inte
uppträder där efterfrågan ökar. Vi står här inför svåra rörlighetsproblem,
både geografiska och yrkesmässiga. Produktionsplanerna tyder t. ex. på en
försvagning av arbetskraftsefterfrågan inom flera av de näringsgrenar som
är viktiga för norra Sverige, där samtidigt en stor del av de arbetskraftsresurser
som medräknats i tillgångsberäkningarna finns. Ett annat rörlighetsproblem
uppstår genom de relativt kraftiga strukturförändringar i sysselsättningen
som förutsätts i beräkningarna. Även mellan de olika näringsgrenarna
krävs rörlighet för att de tillgängliga arbetskraftsreserverna skall
kunna utnyttjas.

Remissinstanserna

Totala arbetskraftsvolymen. Olika aspekter av arbetskraftsprognosen har
berörts av flertalet remissinstanser. Sammanfattande omdömen om den av
långtidsutredningen förutsedda utvecklingen av den totala arbetskraften
har dock getts endast i några fall. Enligt SACO.s och TCO:s bedömning
kommer det att bli svårt att hålla tillbaka minskningen av den totala arbetskraftsvolymen
mätt i timmar till endast 0,3 % om året. LO å sin sida räknar
däremot med att långtidsutredningens sysselsättningsberäkning under
förutsättning av fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken kommer
att överträffas.

Gifta kvinnor. Långtidsutredningen har karakteriserat sin bedömning av
de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens som relativt optimistiskt hållen. Ett
flertal remissinstanser instämmer i denna karakteristik. Några, däribland
TCO och SACO, anser prognosen alltför optimistisk på grund av de hinder
som f. n. finns för gifta kvinnor att inträda på arbetsmarknaden. I intet fall
hävdas explicit att höjningen av förvärvsfrekvensen kan bli större än vad
långtidsutredningen anger.

Genomgående anförs att en avsevärd höjning inte kan komma till stånd
utan ökade insatser från myndigheternas och arbetsmarknadsparternas
sida. De åtgärder som i första hand föreslås är ökade resurser för olika for -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

mer av barntillsyn, omläggning av familj ebeskattningen, utvidgad utbildnings-,
omskolnings- och informationsverksamhet. TCO:s yttrande kan på
denna punkt anföras som representativt för en rad instanser.

Enligt TCO kan det visserligen sägas att de gifta kvinnornas sysselsättningsgrad
i stor utsträckning är beroende av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft.
Detta skulle förklara den höga förvärvsarbetsfrekvensen i Borås, där
näringslivet har ett starkt inslag av sådana branscher, som traditionellt
sysselsätter kvinnlig arbetskraft. En huvuduppgift för arbetsmarknadspolitiken
skulle alltså komma att bestå i att stimulera efterfrågan på kvinnlig
arbetskraft genom jämnare spridning av arbetstillfällen och genom fortsatt
upplösning av gränserna mellan arbetsområden, som vanemässigt kommit
att rekryteras av huvudsakligen manlig eller huvudsakligen kvinnlig
arbetskraft. Det allmännas åtgärder för att öka de gifta kvinnornas förvärvsarbete
kan emellertid inte begränsas till det arbetsmarknadspolitiska
området. Utbildningspolitik, skatte- och socialpolitik måste samordnas med
arbetsmarknadspolitiken. En intensifierad och effektiviserad vuxenutbildning
kan öka tillflödet av kvinnlig arbetskraft. En breddning av samhällets
åtgärder i fråga om barntillsynen ökar förutsättningarna för bägge makarna
att förvärvsarbeta. En successiv övergång till konsekvent genomförd särbeskattning
skulle medföra att skattemässiga hänsyn blev utan betydelse
för gifta kvinnors val mellan att förvärvsarbeta eller ej. Sammanfattningsvis
vill TCO på denna punkt anföra, att det förhållandet att gifta kvinnors
förvärvsarbete i stor utsträckning är efterfrågebetingat, ingalunda minskar
värdet av de arbetskraftstillskott som kan erhållas genom social- och skattepolitiska
åtgärder.

I socialstyrelsens svar får frågeställningen en delvis annan betoning.
Styrelsen anser att gifta mödrar med barn under skolåldern bör ha full
valfrihet att vara hemma och vårda sina barn. Familj eberedningen har i
sin i december 1965 utgivna promemoria angående utbyggnad av samhällets
barntillsyn givit uttryck för samma uppfattning när man där talar om att
»valet mellan hemarbete och förvärvsarbete i något annat yrke bör så långt
möjligt vara fritt». Socialstyrelsen anser det dessutom värdefullt om även
de ensamstående mödrarna med barn under skolåldern hade valfrihet när
det gäller att arbeta inom eller utom hemmet. Detta gäller främst då modern
har flera barn, av vilka åtminstone ett är under skolåldern. — Familj eberedningen
har i samma promemoria även uttalat, att samhället inte bör påverka
mödrarnas avgöranden i den ena eller andra riktningen. Detta uttalande
vill styrelsen understryka. Liksom en brist på daghemsplatser kan
göra valfriheten illusorisk kan detsamma även bli fallet genom en allt för
stark press att ta arbete utanför hemmet.

De företagsinvesteringar som kontrolleras genom lokaliseringpolitiken
bör enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län styras in på sektorer som kan ge
sysselsättning åt kvinnlig arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Invandring. Många remissinstanser behandlar invandringen och flertalet
av dessa ifrågasätter om inte långtidsutredningens antagande om en nettoinvandring
med 10 000 personer per år är tilltaget i underkant; bl. a. mot
bakgrunden av de senaste årens betydligt större nettoinvandring borde långtidsutredningen
ha kunnat räkna med ett högre värde.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet säger att i ett läge med
fortsatt stark arbetskraftsbrist vore det olyckligt om arbetsmarknaden under
den närmaste femårsperioden skulle komma att tillföras ett mindre
antal utländska förvärvsarbetande per år än hittills under 60-talet. Under
vissa omständigheter kan en begränsning av den spontana invandringen
vara nödvändig men organisationerna ser med oro på de långtgående hinder
för invandring som nyligen rests gentemot icke-nordiska medborgare.
Dessa hinder strider inte minst mot tendenserna till ökad internationell rörlighet
för arbetskraften. En sådan rörlighet är ägnad att utjämna över- och
underskott i skilda länder och kompletterar därigenom övriga medel för den
aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Svensk Industriförening anser att den svenska invandringspolitiken måste
ges en betydligt mer aktiv och planmässig utformning. Liknande synpunkter
kommer även till uttryck i några andra yttranden.

SACO anför en delvis avvikande inställning till invandringsproblemet:
Genom att de icke yrkesverksamma grupperna växer snabbare än de yrkesverksamma
kommer försörjningsbördan per förvärvsarbetande att växa.
Som ett medel att motverka detta har från olika håll rekommenderats en
ökad import av arbetskraft. Invandrarna har en från arbetsmarknadssynpunkt
gynnsam åldersfördelning, och detta faktum har på sina håll lett till
slutsatsen, att man borde stimulera invandringen för att därigenom kunna
fördela försörjningsbördan på flera personer. — Slutsatsen torde vara korrekt
under förutsättning att man bedriver en selektiv invandringspolitik
och endast accepterar personer med en god yrkesutbildning och efterfrågade
yrkeskunskaper. Men en betydande del av dagens invandrare saknar
en yrkesutbildning, som kan nyttiggöras i Sverige. För deras del krävs en
omfattande omskolning, och därtill kommer erforderlig elementär utbildning
i svenska språket, svenska samhällsförhållanden etc. — Många skäl
talar för att en ökad invandring av ej yrkesutbildad arbetskraft — åtminstone
på kort sikt — måste leda till en sänkt genomsnittlig konsumtions standard

i landet. Invandrarna är inte bara produktiva krafter _ de är

också konsumenter, som efterfrågar bl. a. bostäder, sjukvård och annan
samhällsservice. Det dröjer åtskilliga år, innan en invandrare givit ett nettotillskott
till produktionen, som motsvarar värdet av den kapitalutrustning
som måste ställas till hans förfogande redan vid ankomsten. Finns det då
i utgångsläget ingen ledig kapacitet, måste »urinvånarna» minska sin konsumtion
för att bereda utrymme för den uppbyggnad av kapitalresurserna
som den ökade invandringen kräver.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 13

Om man stimulerar invandringen, riskerar man, enligt SACO, också att
hålla tillbaka rationaliseringstakten inom näringslivet. Utländsk arbetskraft
med låga löneanspråk ger de mindre produktiva företagen bättre
chanser att överleva och motverkar därmed strukturrationaliseringen. Nu
kan det naturligtvis tänkas, att en dämpning av omställningstakten i näringslivet
är nödvändig, om man vill undvika inflation, och då kan kanske
en import av låglönearbetare vara försvarbar. Ur samhällsekonomisk synvinkel
är det dock tveksamt, om man bör avsätta en del av sparandet till
att bygga bostäder, sjukhusplatser etc. för invandrare i stället för att använda
dessa resurser för investeringar i näringslivet. — Frågan om en ökad
invandring har här betraktats från renodlat samhällsekonomiska utgångspunkter.
Det förda resonemanget får inte leda till slutsatsen att SACO förordar
en restriktivare invandringspolitik. Utifrån andra aspekter kan motsatt
ståndpunkt hävdas. Från humanitär synpunkt finns det många skäl
som talar för att Sverige borde öka sina insatser, när det gäller att ta emot
exempelvis flyktingar. En ökad invandring av personer från mindre utvecklade
länder kan också ses som ett led i en internationell omfördelning av
konsumtionsstandarden, fastän man naturligtvis kan diskutera, om det
är en lämplig form av internationellt bistånd att hämta utlänningar hit till
Sverige för att här låta dem bli delaktiga av en högre konsumtionsstandard
i stället för att ställa resurser till deras förfogande i hemländerna. Vad
SACO i detta sammanhang velat framhålla är, att det ur samhällsekonomisk
synvinkel inte behöver vara fördelaktigt att öka invandringens omfattning.
Organisationen anser därför, att man inte kan tillåta en fullkomligt
fri invandring utan måste vara beredd att utöva en viss styrning med
beaktande av såväl humanitära som samhällsekonomiska aspekter.

Länsstgrelsen i Malmöhus län finner det önskvärt med ett klarläggande
av de ekonomiska konsekvenserna av ökad inflyttning.

Äldre arbetskraft m. m. Mot bakgrunden av arbetsmarknadsläget finner
flera remissinstanser det nödvändigt alt inventera även andra outnyttjade
arbetskraftsresurser. Det är därvid främst de äldre som uppmärksammats.

Socialstyrelsen anför i denna fråga att ett av allt att döma väsentligt tillskott
till lindring av den alltmer markerade arbetskraftsbristen borde kunna
erhållas genom att man bättre tillvaratog pensionärernas arbetskraft. Enligt
en enig medicinsk sakkunskap är det i regel av väsentlig betydelse för
pensionärens hälsa att han endast successivt avvecklar sina arbetsinsatser.
En förskjutning uppåt av pensionsåldern bör därför övervägas, främst för
dem som nu har en relativt låg sådan. Detta bör emellertid kombineras med
möjligheter till förtidspensionering och deltidstjänstgöring. Det arbetskraftstillskott
som på så sätt kan erhållas torde, om erforderliga åtgärder
vidtas, öka alltmer i samband med den starka stegringen av antalet pensionärer
under kommande år (20 000—25 000 per år). Samhälle! bör där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

för på olika sätt stimulera till ökad arbetsinsats av äldre. Bl. a. synes en
uppmjukning av inkomstprövningen av de kommunala bostadstilläggen
böra övervägas. Vidare bör staten som arbetsgivare sträva efter en höjning
av pensionsåldern, i vart fall för de tjänstemannagrupper där den nu ligger
väsentligt under 67 år. En utveckling i sådan riktning beträffande de statsanställda
skulle säkerligen snabbt få följdverkningar på arbetsmarknaden.
— Långtidsutredningen har frågat sig om inte den stora personal som på
1970-talet kommer att krävas för vården av barn och äldre delvis skulle
kunna rekryteras bland de äldre. Socialstyrelsen ställer sig dock skeptisk till
möjligheterna att i någon större utsträckning använda de äldre inom barnaoch
ungdomsvården. Större utrymme torde däremot finnas att utnyttja
deras arbetskraft inom långtidssjukvård och åldringsvård. I fråga om åldringsvården
föreställer sig socialstyrelsen till exempel att de mycket livaktiga
pensionärssammanslutningarna skulle kunna göra en insats utöver de
rent aktivitetsbefrämjande och trivselskapande åtgärder som nu utgör huvudinnehållet
i föreningarnas verksamhet.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund pekar i sammanhanget på möjligheten
av glidande pensionsålder med successivt avtagande arbetstid.
SACO konstaterar att reglerna för samordning av pension och arbetsinkomst
verkar återhållande på arbetsviljan. En person, som fortsätter i sin gamla
tjänst efter pensionsålderns inträde, får normalt en sammanlagd ersättning
motsvarande blott den gamla inkomsten. Om pensionen utgör 65 % av
lönen, blir betalningen för arbetsinsatsen relativt obetydlig. SACO kan inte
finna denna ordning rättvis. Pensionen är redan intjänad och bör utgå oavsett
om pensionären fortsätter att arbeta eller inte. Vid sidan därav bör
eventuella arbetsinsatser betalas efter sitt värde. Det kan nämnas, att akademiker
i vissa bristyrken, såsom lärare i vissa naturvetenskapliga ämnen,
redan nu får både lön och pension utan reduktioner. Begränsade reduktioner
förekommer för exempelvis farmacevter och sjuksköterskor. Det nuvarande
systemet missgynnar dessutom de pensionärer som stannar kvar på
sin arbetsplats i jämförelse med dem som byter arbetsplats eller arbetsmarknadssektor,
eftersom en ny arbetsgivare inte behöver fästa avseende
vid eventuellt utgående pension.

När LO räknar med att långtidsutredningens sysselsättningsberäkning
skall överträffas sker det under hänvisning till bl. a. möjligheterna att skapa
sysselsättning bland marginalgrupper till arbetskraften. En central fråga är
ifall det finns sådana starka strukturella spänningar mellan arbetskrav och
arbetskraftsutbud att bl. a. en strukturbetingad undersysselsättning föreligger.
LO anser det inte berättigat förutsätta att den tillgängliga arbetskraftskapaciteten
i dagsläget genomgående blir fullt utnyttjad. Det bör
erinras om att den totala sysselsättningsökningen under början av 1960-talet överstigit den förra långtidsutredningens beräkningar — hur pass
mycket är till följd av arbetsmarknadsstatistikens karaktär oklart. Detta av -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 15

speglar bl. a. att latenta arbetskraftsreserver existerar, som bör och sannolikt
kommer att tillföras arbetskraften. — Man bör vidare observera den
höga andel av de anställda som vid nedläggningar och driftinskränkningar
inte får ny sysselsättning inom ett eller flera år efter avskedandet. En större
frekvens nedläggningar är en konsekvens av en tillväxtfrämjande näringspolitik
— å andra sidan borde det vara möjligt att genom aktiva åtgärder
minska avgången från arbetsmarknaden och de uppkommande arbetslöshetstillskotten.

Bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att ett väsentligt arbetskraftstillskott
kan påräknas från ungdomen i utbildning. Det allt vanligare
feriearbetet kan betyda en ökning av arbetskraftsvolymen med 10 000 årsarbetare.

Arbetskraftsutbudets struktur. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter om
inte tonvikten i diskussionen av arbetsmarknadsfrågorna i högre grad än
som hittills skett måste läggas vid utbuds- än vid efterfrågesidan. Bland de
faktorer som kan antas påverka utbudet märks den stigande utbildningsstandarden,
förändringar i efterfrågan på offentliga och privata tjänster,
förändringar i arbetskraftens preferenser vad avser val av såväl arbete som
bostadsort osv. En mera ingående diskussion av hur dylika faktorer verkar
hade varit av intresse inte endast från allmänna arbetsmarknadspolitiska
synpunkter utan också i hög grad för utbildnings- och lokaliseringspolitiken.
Enligt styrelsens mening borde frågan också ställas vilka sektorvisa omfördelningar
av arbetskraften som från produktivitetssynpunkter är önskvärda
och möjliga med hänsyn till de förändringar i bl. a. befolkningens utbildningsnivå
och bosättning som kan förutses eller är påverkbara.

Utvecklingen på arbetsmarknaden torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen i
framtiden i än högre grad än hittills komma att påverka produktionsstrukturen.
De förändringar som nu kan förutses på utbudssidan synes ligga i
linje med och underlätta ett lösande av de ekonomisk-politiska målsättningarna.
Detta får emellertid inte undanskymma de omställnings- och anpassningsproblem
som den snabba strukturomvandlingen medför. I områden
med ett rikt differentierat näringsliv torde dessa omställningsproblem
i allmänhet kunna lösas genom relativt begränsade arbetsmarknadspolitiska
insatser. I glesbygder och på mindre orter krävs det emellertid väsentligt
ökade insatser för att underlätta inte endast den yrkesmässiga utan
också den geografiska omställningen. Inte minst kräver bostadsfrågans lösning
särskild uppmärksamhet. Det kommer också att krävas insatser för att
underlätta anpassningen till nya arbetsuppgifter och ny miljö. Dessa anpassningsfrågor
kräver ett nära samarbete mellan arbetsmarknadsorgan
och i första hand företag, fackliga organisationer och kommunala organ.

Styrelsen understryker betydelsen av tidig information om driftomläggningar
för att kunna tidsplanera erforderliga åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Produktionens tillväxt
Långtidsutredningen

En central fråga för bedömningen av den framtida utvecklingen blir i
vilken utsträckning omslaget ifråga om arbetskraften kan vägas upp av att
arbetsproduktiviteten växer snabbare. En mycket kraftig stegring av produktiviteten
i det svenska näringslivet ägde rum mellan 1950-talet och
första hälften av 1960-talet. Utredningen har för olika näringsgrenar sökt
bedöma, hur mycket produktionen per arbetstimme skulle kunna öka. Slutsatsen
har blivit att produktiviteten, mätt som produktion per arbetstimme,
borde kunna stiga med 4,5 % per år 1966—1970 jämfört med 4,3 % under
föregående period. Nationalprodukten väntas på grund därav öka med 4,2 %
per år i volym under perioden 1966—1970. Motsvarande tal 1960—1965 var
som nämnts 4,9.

Remissinstanserna

Endast några enstaka remissinstanser har gett ett sammanfattande omdöme
om långtidsutredningens antagande om en ökning av bruttonationalprodukten
med i genomsnitt 4,2 % per år under perioden 1966—1970. Konjunkturinstitutet
och LO karakteriserar bruttonationalproduktantagandet
som försiktigt. Svenska Företagares Riksförbund finner utredningens perspektiv
optimistiskt. Bankföreningen framhåller att det hos tidigare långtidsutredningar
funnits en tendens att underskatta utsikterna för den totala
produktionens tillväxt; denna gång synes det mindre sannolikt att en sådan
felbedömning skett.

Vid remissbehandlingen har endast få uttalanden om långtidsutredningens
antagande om utvecklingen av den totala arbetsproduktiviteten
framkommit. LO, TCO, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och
Gävleborgs län samt Göteborgs stads statistiska kontor finner skäl tala för
en något mer optimistisk bedömning än vad långtidsutredningen gjort.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund konstaterar i anslutning till långtidsutredningen
att de faktorer som skall åstadkomma en ökning av produktiviteten
är tekniska framsteg i produktionen, modernisering av kapitalutrustningen,
höjning av arbetskraftens utbildningsnivå och även den sannolikt
ökade takt med vilka vetenskapliga och tekniska rön inlemmas i produktionen
såväl som snabbare omställning av produktionens inriktning liksom
åtgärder för arbetskraftens och kapitalets omallokering. Dessa faktorer
beror i sin tur på fördelningen av de resurser, som ställs till förfogande
genom den växande totalproduktionen.

Olika remissinstansers syn på dessa frågor tas upp i samband med redogörelsen
nedan för de interna awägningsproblemen och den offentliga sektorns
utveckling.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 17

Den interna avvägningen

Långtidsutredningen

De yttre villkoren. Utredningen går först in på den internationella bakgrund
mot vilken det svenska nationalhushållet har att utveckla sig. Hittills
under 1960-talet har betingelserna utomlands för vår ekonomis tillväxt på
det hela taget varit gynnsamma. Inte heller fram till 1970 finns på den
punkten någon tvär vändpunkt i sikte, men vissa tecken tyder på att svårigheter
gradvis kan uppstå.

En sådan svårighet hänför sig till produktionens kostnader. Åtskilliga industriländer
i Västeuropa har börjat att mera målmedvetet än tidigare hålla
sina kostnadsstegringar tillbaka; det tycks inte vara fråga om något snabbt
övergående fenomen. Detta skulle kunna ge en utveckling i dessa länder
som gjorde efterfrågan mindre expansiv än tidigare, samtidigt som det
måste skärpa kravet på att också de svenska kostnaderna hålls nere.

Ökningen av den svenska exporten kommer vidare i fortsättningen att alltmera
hindras av EEC:s yttre tullmur. Stimulansen till exportökning inom
EFTA-området kan å andra sidan väntas ebba ut. Det blir i fortsättningen
allt viktigare att tullarnas avveckling inom EFTA följis av en handelspolitisk
harmonisering i övrigt.

Sveriges försämrade bytesbalans 1965 manar också till en försiktig bedömning
av de närmaste årens ekonomiska utsikter.

Utrymmet för privat konsumtion. Utredningen utgår i sin principdiskussion
av de interna awägningsproblemen från ett par förutsättningar grundade
på politiska värderingar som får anses allmänt omfattade. Dessa förutsättningar
är att den ekonomiska politiken skall säkra full sysselsättning, en
betalningsbalans med utlandet utan underskott och stabila priser.

Det interna svenska awägningsproblemet handlar i istor utsträckning om
vilket utrymme som bör tillmätas den privata konsumtionen och vilka verkningar
som den ena eller andra fördelningen därvidlag kan beräknas fa.

Som cn första utgångspunkt frågar sig utredningen vilka följderna skulle
bli om anspråken på investeringar och offentlig konsumtion tillgodosågs
helt och hållet. Nationalproduktens antagna tillväxt skulle då medge att den
privata konsumtionen ökade med 2,9 % per år. Det skulle då kanske bli
möjligt att lätta trycket i en del köer — till sjukvård, socialvård, undervisning,
bostäder — och samtidigt släppa fram en önskvärd industriell expansion.

En sådan fördelning skulle emellertid kräva att den ekonomiska politiken
skärptes mycket kraftigt. Den skulle också föra med sig svåra inkomstmässiga
spänningar. De expansiva delarna av ekonomin finge nämligen lov att
höja sitt relativa löneläge över det nuvarande, som redan i allmänhet ligger

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 9

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

över genomsnittet; detta skulle stämma illa med strävandena att förbättra
de lågavlönades situation.

Som en andra utgångspunkt har utredningen valt att pröva ett alternativ,
enligt vilket den privata konsumtionen skulle få växa med uppemot samma
hastighet som åren 1960—1965 eller med 3,9 %. Det skulle förutsätta att
man begränsade utrymmet för ökning av den offentliga konsumtionen, likaså
av investeringarna, dock inte i industrier som arbetar under utländsk
konkurrens. Man skulle då få lättare att hålla priserna stabila, att främja
samspelet mellan finans- och kreditpolitik och att höja låglönegruppernas
relativa ställning.

Samtidigt skulle det med en sådan fördelning uppstå svårigheter för ekonomins
långsiktiga tillväxt och för en lösning av köproblemen. Den sistnämnda
verkan skulle inställa sig både därför att t. ex. vårdområdenas tilldelning
av medel blev otillräcklig och därför att efterfrågan ökade på exempelvis
bostäder och bilar.

Utredningen har stannat inför att närmare utveckla ett alternativ där den
privata konsumtionens ökning anslagits till 3,4 % per år.

Investering och offentlig konsumtion. Alltjämt återstår emellertid på denna
punkt i analysen att kalkylmässigt bestämma en viss fördelning mellan investeringar
och offentlig konsumtion.

Detta balansproblem diskuteras utifrån olika fördelningsmodellers krav
på skattepolitiken, deras benägenhet att främja tillväxt eller avveckling av
köer, deras förhållande till prisbildningsfrågorna och till de produktiva
krafternas allmänna förkovran och rörlighet.

Utförligast är resonemangen om sambandet mellan köernas längd och
prisbildningen. Utredningen hävdar bl. a. att hittills dominerande praxis
att tillhandahålla bostäder och offentliga tjänster till priser långt under
ett tänkt marknadsläge eller gratis får samma verkan på efterfrågan som
en vanlig prissänkning. Därmed underhålls också köerna och stimuleras
de tjänsteproducerande enheterna till nya investeringar.

Kalkylens behandling av bostadsbyggandet rymmer för övrigt inget försök
till avstämning gentemot efterfrågan. Sådana försök har gjorts i samband
med tidigare långtidsutredningar men notoriskt misslyckats: köerna
har hela tiden hållit undan för ett byggande vars verkliga utfall ändå för
varje period legat högre än motsvarande prognos.

I sin fortsatta kalkyl har utredningen förutsatt att såväl investeringar
som offentlig konsumtion under de närmaste fem åren skulle växa med
4,7% per år. Det betyder för båda områdena en procentenhets lägre årlig
ökningstakt än 1960—1965.

Jämför man å andra sidan med inhämtade planer och expertbedömningar,
betyder kalkylens ökningstal en lindrigare prutning av investeringarnas
än av den offentliga konsumtionens. Beträffande de senare noteras

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 19

att försvarets och grundskolans utgifter för de närmaste åren kan betraktas
soin låsta. Nedskärningen i förhållandet till planerna skulle då drabba
vårdområdena och den högre undervisningen. För investeringarnas vidkommande
anges valet naturligt komma att stå mellan att tillgodose krav
från å ena sidan bostadsbyggandet och å den andra näringslivet. Ur prisstabilitetens
och den internationella konkurrenskraftens synpunkt är det
åtskilligt som talar till de senares förmån.

Kalkylen. I tabell 4 har det av utredningen valda alternativet för utvecklingen
1966—1970 sammanfattats i försörjningsbalansens form.

Tabell 4. Försörjningsbalansen 1965—1970 enligt långtidsutredningens kalkyl

Milj. kr. i 1964 års priser

	1964	1965 prel.	1970	Förändring 1965—1970
			Milj. kr.	Procent
					Totalt	Per år
T illgång: Bruttonationalprodukt......	97 550	101 400	124 500	+ 23 100	+ 23	+ 4,2
Användning: Privat konsumtion.......... Offentlig konsumtion........ Bruttoinvestering...........	51 600 13 700 31 400	53 650 14 500 33 300	63 350 18 200 41 900	+ 9 700 + 3 700 + 8 600	+ 18 + 26 + 26	+ 3,4 + 4,7 + 4,7
Summa konsumtion och investering	96 700	101 450	123 450	+ 22 000	+ 22	+ 4,0
Lagerförändring............ Bytesbalansens saldo........	+ 1 000 - 150	+ 1 050 - 1 100	+ 900 + 150	- 150 + 1 250	•	•

Remissinstanserna

Privat konsumtion. Långtidsutredningen har i sin diskussion av den interna
avvägningen som nämnts utgått från frågeställningen hur stort utrymme
som bör tillmätas privat konsumtion. Av de remissinstanser som uttalat
sig beträffande denna avvägningsfråga har endast två, socialstyrelsen
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, förordat ett snävare utrymme
för privat konsumtion än det som ingår i långtidsutredningens kalkyl
och som innebär en årlig ökning med 3,4 %.

Enligt socialstyrelsens mening måste man vid bedömningen av detta avvägningsproblem
särskilt beakta de sämre möjligheter att lösa köproblemen
i samhället som uppstår om den privata konsumtionen icke hålls tillbaka
i större utsträckning än vad utredningen förutsatt som genomsnittlig ökning
av den privata konsumtionen för prognosperioden. De produktiva
grupperna bör således i nuvarande läge avstå ytterligare något av sin
standardökning till förmån för de mindre väl lottade i samhället. — I

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

sammanhanget anför styrelsen vidare som sin uppfattning att den materiella
standarden i landet numera nått en sådan nivå att det synes rimligt
att den framtida resursfördelningen görs på sådant sätt att vårdsektorerna
tillgodoses i relativt stor utsträckning även om detta måste ske
till priset av en mindre snabb långsiktig ekonomisk tillväxt. Man bör i
detta sammanhang beakta att en kraftigare satsning på vårdområdena
på längre sikt medverkar till en ökning av den disponibla arbetskraften
i samhället.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill ge större utrymme åt vårdområdet
och den högre undervisningen på den privata konsumtionens bekostnad.
Den högre undervisningen bör gynnas p. g. a. dess tillväxtbefrämjande
effekt.

Flera remissinstanser har å andra sidan ifrågasatt om konsumtionsökningen
kan hållas tillbaka i den utsträckning som långtidsutredningen kalkylerat
med, främst med hänsyn till risker för spänningar på löneområdet.
SACO bedömer ökningen som anmärkningsvärt låg med hänsyn till den
avsevärt snabbare totala produktionstillväxten. I alla händelser kommer
den fackliga akademikerrörelsen att med kraft värja sig mot varje försök
att pressa ned den årliga förbättringen av akademikernas privata standard
under denna nivå. LO anmärker att utredningens antagande om totalvolymen
för den privata konsumtionen förefaller att ligga på en orealistiskt
låg nivå, vilket tycks sammanhänga med försiktigheten då det gällt att
uppskatta den kommande produktionsökningen.

Svenska Bankföreningen finner att en begränsning av utrymmet för
privat konsumtion i enlighet med vad som förutsatts i utredningens prognoser
kappast kommer att accepteras utan motstånd.

TCO konstaterar att en ganska måttlig höjning av investeringstakten
under de förhållanden som kommer att råda under den återstående delen
av 1960-talet måste komma att medföra att den aktiva generationens konsumtionsökningstakt
blir pressad. Organisationen är likväl beredd att
acceptera utvecklingsalternativ som innefattar en hög investeringskvot
med hänsyn till de förutsättningar som därigenom skapas för fortsatt ekonomisk
expansion. Att hålla investeringarna på en hög nivå kommer emellertid
med den rådande arbetskraftssituationen att ställa stora krav på planmässighet
i den ekonomiska politiken, om en inflatorisk utveckling skall
kunna undvikas.

Investeringar och offentlig konsumtion. Av de remissinstanser som uttalat
sig synes SACO, KF och Svensk Industriförening i princip ansluta
sig till en utveckling i enlighet med långtidsutredningens kalkyl.

En något avvikande mening har Arbetsgivareföreningen — Industriförbundet.
I deras gemensamma yttrande slås fast att industriinvesteringarnas
svaga utveckling under första hälften av 60-talet måste förbytas i en snabb

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

expansion under andra hälften om industrins produktionsvolym trots bristen
på arbetskraft skall kunna stiga hastigt och den svenska industrin skall
kunna bibehålla sin internationella konkurrenskraft. Om en sådan utveckling
skall bli möjlig med bibehållen samhällsekonomisk balans krävs
emellertid återhållsamhet inom andra sektorer. Framför allt de kommunala
investeringarna och bostadsbyggandet måste i fortsättningen nöja sig
med en långsammare tillväxttakt. Den ekonomiska politiken måste utformas
med sikte härpå. Långtidsutredningen har också gjort vissa nedskärningar
i den offentliga sektorns planer. Organisationerna vill emellertid
allvarligt ifrågasätta om långtidsutredningens nedskärningar av den offentliga
sektorns resursanspråk är tillräckliga. Enligt deras mening måste såväl
den statliga som kommunala förvaltningen visa stor återhållsamhet i
sina krav på reala resurser om den nödvändiga expansionen inom industrin
skall bli möjlig och balans i utrikeshandeln skall kunna uppnås
och bevaras.

Liknande synpunkter återfinns i remissyttrandet från Exportföreningen.

Stadsförbundet vill framhålla vikten av att man vid resursfördelningen
beaktar de behov som den offentliga sektorn har att tillgodose och som
i vårt land i särskilt hög grad kommunerna har att svara för. Inte minst
genom statliga beslut har de kommunala uppgifterna kraftigt ökat. Förbundet
är införstått med att vid avvägningen för senare hälften av 1960-talet en viss prioritet nu måste ges åt i första hand industrins investeringar
såsom den sektor, som främst har att svara för den totala produktivitetens
stegring. Även den bristande balansen i de utrikes betalningarna motiverar
en sådan prioritet åt särskilt exportindustrin. Man måste dock hålla i
minnet, att den största delen av kommunernas investeringar är bas- och
följ dinvesteringar, dvs en förutsättning för respektive en följd av näringslivets
expansion.

Kommunförbundet finner att om bostadsbyggandet får den omfattning
som utredningen räknar med kommer väsentligt större insatser än tidigare
att krävas av kommunerna i fråga om exploatering av nya bostadsområden
(gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, anordningar för kommunal
kollektivtrafik och renhållning, lek- och idrottsplatser m. m.). —
För åren 1965—1970 förutsätter långtidsutredningen att investeringarna
för vägar och gator kommer att öka med 5,5 % och för vatten- och avloppsanläggningar
med 4,1 % per år. Jämfört med den faktiska ökningen
under den förra perioden synes utredningens antaganden för innevarande
period innebära en underskattning. I varje fall torde ökningstakten vara
otillräcklig om utredningens kalkyl rörande bostadsbyggandet skall kunna
förverkligas. Enligt styrelsens bedömning kommer emellertid kommunernas
ekonomiska resurser knappast att räcka till ens för den utbyggnadstakt,
som utredningen räknat med.

Förbundet ser ganska mörkt på kommunernas möjligheter att klara den

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

expansionstakt, som statsmakternas målsättningar i fråga om skolväsendets
och socialvårdens utbyggnad samt bostadsproduktionen förutsätter.
Ökningen av konsumtionen och investeringsverksamheten under de senaste
sex åren har nämligen medfört så kraftiga utdebiteringshöjningar — från
i genomsnitt 14:33 1960 till 18:20 1966 — att en motsvarande stegring
fram till 1970 knappast är tänkbar. Den planerade nedskärningen av kreditgivningen
till kommunerna fr. o. m. 1966 försämrar ytterligare deras
möjligheter att genomföra dels de investeringar, som har direkt samband
med bostadsproduktionen, dels den förutsatta utbyggnaden inom skol- och
socialområdena. Skillnaden mellan av kommunerna själva redovisat upplåningsbehov
för 1966 samt i årets statsverksproposition beräknat utrymme
för kommunal upplåning är nämligen så stor att den motsvarar en utdebitering
på i genomsnitt 1: 50 per skattekrona. Kommer de skärpta kreditrestriktionerna
att bestå de närmaste åren synes redan av den anledningen
ytterligare höjningar av den kommunala utdebiteringen ofrånkomliga.
Om emellertid kommunerna i stället skulle välja att avsevärt dämpa utvecklingstakten
får man räkna med att statsmakternas målsättningar i olika
avseenden kcwnmer att äventyras.

Stadsförbundet framför liknande synpunkter på kommunernas finansieringsförhållanden
och slår därvid fast att utdebiteringen snabbt närmar
sig den gräns som betraktas såsom maximal, varför utrymmet för ytterligare
skattehöjningar nu är mycket begränsat. Det lilla utrymmet som
återstår torde behöva tagas i anspråk för finansiering av stigande kommunal
konsumtion. Möjligheten för kommunerna att i fortsättningen öka
sin självfinansiering ytterligare måste följaktligen bedömas vara ringa.

I anslutning till kalkylen beträffande bostadsbyggandet säger sig bostadsstyrelsen
inte kunna godta det resonemang som utredningen för vid
avvägningen mellan olika investeringsönskemål. Sålunda synes utredningen
ej alls ha beaktat det klara samband som råder mellan industriinvesteringar
och bostadsbyggnadsbehov. — Såsom utredningen själv framhåller tar
sig omstruktureringen inom och mellan olika näringsgrenar ofta uttryck i
att kapaciteten byggs ut inom vissa företag och orter, under det att den
bringas att minska på andra håll. Den omflyttning som blir följden av
sådana förändringar ställer givetvis krav på bostadsproduktionen. Utvecklingen
inte minst under senare år har visat vilka svårigheter företagen ställs
inför i expansiva industriorter, när de sammanlagda resurserna för bostadsproduktionen
i riket inte medger att bostäder i tillräcklig omfattning
uppförs i sådana orter. Rekryteringssvårigheter på grund av bostadsbrist
påverkar självfallet ogynnsamt den eftersträvade produktivitetshöjningen.
Detta har bl. a. understrukits av stabiliseringsutredningen i dess betänkande
»Mål och medel i stabiliseringspolitiken» (SOU 1961:42), där investeringar
inom yrkesutbildning, bostadsbyggande i expanderande orter och
transportväsendet betecknats som »högproduktiva».

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 23

Liknande synpunkter framföres av överståthållarämbetet, länsstyrelsen
i Västmanlands län.

En översyn av produktivitetssituationen inom den offentliga sektorn
skulle enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län kunna leda till rationaliseringsåtgärder
med omfördelningar mellan offentlig konsumtion och offentlig
investering som följd.

Regionala aspekter. Ett flertal länsstyrelser framhåller det värdefulla i att
utredningen ägnat ett avsnitt åt regional analys; dock bör framtida långtidsutredningar
lägga större vikt vid dessa aspekter. Det främsta önskemålet
gäller en analys som ger underlag för en bedömning av hur olika
resurser bör fördelas regionalt. Länsstyrelsen i Östergötlands län önskar
försök av teoretisk och praktisk art som ger svar på frågan hur en ort
eller region bör vara uppbyggd för att svara mot ställda önskemål. En arbetsenhet
inom inrikesdepartementet för den långsiktiga fysiska planeringen
på riks- och lokalplanet behövs.

Vad beträffar regionala aspekter på arbetskraften, anser länsstyrelsen
i Norrbottens län att det förhållandet att tillskottet av arbetskraft finns
i Norrland medan efterfrågan är lokaliserad till Syd- och Mellansverige
utgör skäl för en närmare analys av erforderliga åtgärder för att nå en
optimal resursallokering. Ett effektivt utnyttjande av arbetskraften i Norrbotten
kräver, enligt länsarbetsnämndens i Norrbottens län mening, att industrilokalisering
tillgrips i viss utsträckning. Däremot anser Arbetsgivareföreningen
och Industriförbundet att rörlighetsstimulerande åtgärder bör
prioriteras framför lökaliseringspolitiska.

Göteborgs stads kollegiums finanskontor finner att långtidsutredningen
i alltför stor utsträckning betraktat awägningsproblemet som ett traditionellt
avvägningsproblem sektorvis. Samvariationen mellan sektorerna har
inte tillräckligt beaktats.

Göteborgs stads statistiska kontor hävdar i samband härmed att avvägningsfrågorna
i hög grad gäller fördelningen av resurserna regionalt. Storstadsregionerna
bör tillförsäkras en skälig andel, då dessa erbjuder för näringslivet
gynnsamma stordriftsfördelar.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att en utflyttning av företag inom
vissa branscher från storstadsregionerna kan väntas. Det bör då finnas
mindre orter som är rustade att kunna ta emot dessa företag.

Utrikeshandel

Långtidsutredningen

Perspektiven för den svenska exporten 1965—1970 har belysts dels genom
att studera hur utlandets efterfrågan och import kan väntas gestalta sig
(i den s. k. marknadsstudien) dels genom att i samband med industrienkä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

ten. inhämta svenska företags planer och bedömningar av exportutsikterna.
Det är resultatet av marknadsstudien som accepterats som exportprognos.
Den framtida importutvecklingen har beräknats under antagande om att
sambanden mellan import och inhemsk ekonomisk utveckling blir desamma
som under perioden 1957—1964, då bl. a. importandelen av efterfrågeökningen
inom landet var lägre än tidigare. Resultatet av utrikeshandelskalkylerna
har blivit att den årliga volymökningen 1966—1970 beräknas bli
för exporten 6 1/2 % och för importen 5 %.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott 1965, som numera kan anges till
1 400 milj. kr. Långtidsutredningens nyssnämnda prognoser för export och
import kompletterade med uppskattningar för bytesbalansens övriga poster
har gett som resultat att underskottet skulle komma att reduceras betydligt
fram till 1970, dock ej tillräckligt för att full balans skulle uppnås. Långtidsutredningen
har utgått från en målsättning alt underskottet måste utjämnas
och att bytesbalansen därutöver skall ge ett överskott för ökad
u-hjälp. Därtill kommer att utrymme kan behöva beredas för en ökning av
valutareserven under senare delen av perioden 1966—1970 i syfte att kompensera
den minskning av reserven som väntas i början av perioden.

Långtidsutredningen går inte närmare in på de åtgärder som erfordras
för att åstadkomma den nödvändiga förbättringen av bytesbalansen men
framhåller att det helt allmänt är fråga om åtgärder som kan bidra till att
hålla tillbaka kostnads- och prisstegringarna inom exportnäringar och näringar
konkurrerande med import. Det av utredningen poängterade prisstabiliseringsproblemet
framstår mot denna bakgrund med ökad konkretion
och styrka. En del av den framtida produktionsökningen måste tas i anspråk
för att förbättra bytesbalansen. Den ekonomiska politiken måste därför
präglas av en därav betingad återhållsamhet mot de rent inhemska efterfrågeområdena.

Remissinstanserna

En råd remissinstanser framhåller i likhet med Bankföreningen att upprätthållandet
av balans i de utrikes betalningarna är ett viktigt led i en samstämd
utvecklings- och stabiliseringspolitik. Erfarenheterna från de länder
som under de senaste decennierna varit utsatta för betalningsbalanskriser
visar, att sådana i regel får väsentliga negativa återverkningar på den ekonomiska
framstegstakten.

Långtidsutredningen har i sina utrikeshandelskalkyler utgått från ett
grundläggande antagande om fortsatt betydande expansion i världsekonomin.
Antagandena karakteriseras av utredningen som relativt optimistiska
i vissa avseenden. Flera remissinstanser instämmer i denna karakteristik.

Enligt Exportföreningen finns visserligen tecken som tyder på att Västeuropas
importefterfrågan kan bli mer expansiv än den totala produktionen,
eftersom i flertalet länder ökad efterfrågan för privat konsumtion och in -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutuecklingen 25

dustriinvesteringar i växande grad riktas mot importvaror. Problemet är
dock att dessa tendenser inte uppträder samtidigt och med samma styrka i
alla länder, varför tillfälliga balansrubbningar i transaktionerna med utlandet
kan uppstå. Detta kan i sin tur leda till både en mer återhållsam ekonomisk
politik och en viss benägenhet till protektionism. På allt fler håll
uppträdande tendenser till en prioritering av stabiliseringspolitiska hänsyn
framför ekonomisk tillväxt kan få liknande verkningar. Skulle dessa tendenser
i framtiden komma att få ökad aktualitet, innebär det sannolikt att förutsättningarna
att uppnå den av utredningen skisserade exportexpansionen
rubbas. Exportföreningen finner det angeläget att dessa delvis nya inslag i
den västeuropeiska utvecklingen på ett realistiskt sätt beaktas vid utformningen
av vår ekonomiska politik.

Enligt Exportföreningen synes vidare de antaganden som gjorts om vår
exportexpansion på Norden och Storbritannien vara gynnsammast tänkbara;
avvikelser från de gjorda prognoserna torde snarast gå i negativ än positiv
riktning. Bedömningen av de svenska exportprodukternas marknadsutsikter
inom EEC förefaller ganska realistisk, ehuru den uppenbarligen baseras på
relativt optimistiska antaganden om den allmänna tillväxttakten. Den största
risken synes snarast ligga i att den svenska exporten till dessa marknader
i regel torde ske till mycket små marginaler och inte alltid till full kostnadstäckning,
vilket innebär att en icke ringa del av exporten kan komma
att falla bort om de handelspolitiska perspektiven ytterligare förmörkas
eller de allmänna konjunkturerna inom området försämras. Det torde i ett
sådant mycket ogynnsamt fall vara svårt för många exportörer att även på
medellång sikt finna kompensation på andra marknader. Den i förhållande
till tidigare utveckling relativt snabba expansionen av vår export till länderna
utanför OECD, som kalkyleras av utredningen, ter sig relativt optimistisk.
Ett skäl till detta är den aktuella och förväntade valutaknappheten
i u-länderna, ett annat att en betydande del av de biståndskrediter som kan
komma att tilldelas u-länderna torde komma att vara bundna och därför
inte kan bli disponibla för finansiering av import från Sverige.

LO säger att förbättrade insikter om finanspolitikens och arbetsmarknadspolitikens
möjligheter att förena en hög expansionstakt med samhällsekonomisk
balans och en praktisk tillämpning av dessa kunskaper observeras
i vissa länder. Bl. a. i USA har budgetpolitiken utvecklats. LO anser
bl. a. detta ger anledning att bedöma den ekonomiska utvecklingen i industriländerna
optimistiskt. Utredningen synes i sin exportprognos ha bedömt
dessa länders tillväxt alltför försiktigt. — Om utredningen enligt LO:s mening
är något för pessimistisk vad gäller den svenska exportprognosen för
den industrialiserade världen, så gäller motsatsen för handeln med u-länderna.
Dessa länders utveckling är speciellt svårbedömd med hänsyn till den
bristfälliga statistiken och den begränsade del av dessa länders ekonomi,
som höjer sig över naturahushållningen.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Den svenska exportindustrins konkurrenskraft är redan i utgångsläget
ägnad att inge oro finner Exportföreningen i sitt svar. Den fram till 1965
framgångsrika svenska exportexpansionen har, främst på EEC, ofta skett
till priset av pressade marginaler.

Exportföreningen vill särskilt peka på den ökade vikt som priset enligt
mångstämmiga vittnesbörd från svenska exportföretag på senare tid kommit
att tillmätas i den internationella konkurrensen, delvis som en följd av
en mer energisk stabiliseringspolitik i flera länder, delvis som en följd av en
något dämpad tillväxt i produktion och handel. De industriella köparnas
minskade marginaler har tenderat att förstärka prismedvetenheten. Till
detta kommer att den snabbare spridningen av tekniska och kommersiella
nyheter skapar ett allt kortare försprång vid introduktionen av nya produkter
och produktkvaliteter, vilket ger svenska företag, även om de är ledande
inom sitt område, en allt kortare frist under vilken de kan tillgodogöra sig
ett högre pris. Speciellt den svenska verkstadsindustrin har fått göra denna
erfarenhet. Det synes likväl finnas en föreställning hos en kvalificerad
opinion att huvuddelen av vår export på grund av specifika kvalitetsegenskaper
har särskilt goda marknadsförutsättningar och därmed är undandragen
hård konkurrens, speciellt i prishänseende; det synes angeläget att
sprida upplysning om att vi inte generellt kan förlita oss på något dylikt
allmänt försprång.

LO framför den meningen att den obalans i utrikeshandeln som uppstod
under 1965 i första hand kan härledas till ett övertryck i den svenska ekonomin
under första halvåret. Detta medförde en för stor efterfrågan på
hemmamarknaden, som bl. a. ledde till att svenska varor i för stor utsträckning
tann avsättning inom landet och en stark efterfrågan av utländska
varor uppstod. Den ekonomiska politiken inom Västeuropa, som i högre
grad har tagit sikte på stabiliserande åtgärder för att minska prisstegringen,
medförde också på några håll en dämpad efterfrågetillväxt. Även de brittiska
åtgärderna för att nå balans i sina utländska betalningar hade en dämpande
effekt på en del av den svenska exporten. Det var dock främst inom
råvaruområdet dämpningseffekten för exporten stod att finna. Det finns därför
inte anledning att med hänsyn till det senaste årets utfall pessimistiskt
bedöma den svenska industrins framtida konkurrenskraft.

I ett sammanfattande omdöme om exportkalkylerna säger Exportföreningen
att långtidsutredningen karakteriserar dessa som relativt optimistiska.
Exportföreningen vill instämma i detta och hänvisar till den utveckling
som skett sedan utredningen verkställde sina beräkningar.

Beträffande importkalkylen uttalar Exportföreningen att den känner en
betydande tveksamhet inför den av långtidsutredningen antagna importökningstakten,
som föreningen finner för lågt beräknad. Samma uppfattning
anmäls av Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 27

Enligt kommerskollegiets mening ger utrikeskalkylerna snarast det intrycket
att utrikesbalansen kommer att utvecklas gynnsamt under återstoden
av 1960-talet. Bl. a. med hänsyn dels till utrikesbalansens avgörande
betydelse för de sysselsättningspolitiska strävandena kan det vara motiverat
att hållfastheten i långtidsutredningens beräkningar av utrikeshandelns
utveckling fortlöpande prövas. Det är viktigt att utsikterna att vidmakthålla
den yttre balansen icke överskattas, då delta kunde fresta till en alltför
expansiv ekonomisk politik.

Sjöfartsstyrelsen kom i interna beräkningar under hösten 1965 fram till
bedömningen av sjöfartsnettot, som mycket nära anslöt sig till de som långtidsutredningen
redovisat. På grund av vissa senare kända förhållanden —
bl. a. nykontrakteringar inom handelsflottan — finner styrelsen det skäligt
att räkna med ett sjöfartsnetto 1970 i storleksordningen 1 800 å 1 900 milj.
kr., jämfört med 1 600 i långtidsutredningen.

Beträffande den ekonomiska politiken vill Exportföreningen i detta sammanhang
framhålla, att inför de osäkra internationella perspektiven för
återstoden av 1960-talet utgör målmedvetna ansträngningar att stärka den
svenska konkurrenskraften den enda garderingen. Det gångna årets utveckling
pekar klart på att vi i högre grad än tidigare måste slå vakt om denna;
insikterna därom måste fördjupas och konkretiseras. En sådan skärpning
av konkurrensförmågan kan endast åstadkommas genom att hålla tillbaka
konsumtionsstegringarna och därigenom skapa ökat utrymme för investeringar,
främst inom industrin. Investeringsverksamheten utanför industrin
måste i högre grad än tidigare syfta till rationalisering och mekanisering.
Den ekonomiska politiken måste därutöver i minst samma grad som i övriga
västeuropeiska länder inriktas på att hålla löne- och prisutvecklingen under
kontroll. Den första förutsättningen härför är att den inhemska efterfrågan
begränsas till en rimligt hög nivå. Slutligen måste den ekonomiska politiken
inriktas på att hålla de ekonomiska resurserna rörliga och anpassningsbara
och därigenom underlätta näringslivets omställning efter den internationella
utvecklingen. En sådan politik är en förutsättning för att vi i största möjliga
utsträckning skall kunna få del av de tillväxtfrämjande effekterna av vårt
höga och stigande utrikeshandelsheroende.

En rad remissinstanser framför liknande synpunkter.

I några remissyttranden, däribland från Svenska Företagares Riksförbund,
ifrågasätts om den av långtidsutredningen förutsatta resursfördelningen
är i överensstämmelse med målsättningen för exportens och betalningsbalansens
utveckling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Näringsgrenarnas utveckling

Jordbruk

Långtidsutredningen

Jordbrukets framtid kommer att påverkas av den nya jordbrukspolitik
som nu förbereds. I avsaknad av riktlinjer för denna grundar sig långtidsutredningens
bedömningar på trendframskrivningar. Produktionen inom
jordbruket har stagnerat eller snarast minskat något sedan 1950-talets
början.

Jordbruksutredningen bar gjort prognoser över den långsiktiga utvecklingen
av produktionen vid oförändrad jordbrukspolitik. Som utgångspunkt
har valts två alternativa antaganden om åkerarealen 1975, 2,9 resp. 2,65
milj. ha, mot 3,3 milj. ha 1961. Det lägre alternativet ger en produktionsminskning
på ca 8 % 1964—1975 mot en procents nedgång enligt det högre
alternativet. Produktionens framtida storlek är dock avhängig av utvecklingen
i avkastning per arealenhet.

Långtidsutredningen utgår i stort sett från det lägre alternativet. Totalproduktionen
går ner 1/2 % per år och förädlingsvärdet 11/2 % per år
1964—1970. Självförsörjningsgraden i kalorier väntas sjunka ett par procent
fram till 1970. Mjölk- och smörproduktionen minskar mest. En sänkt
självförsörjningsgrad av nötkött väntas. Antalet förvärvsarbetande går ner
till 195 000 från 265 000. Det innebär att antalet självständiga brukningsenheter
sjunker med ca 50 000. Genom sammanslagning bör den genomsnittliga
arealstorleken ökas.

Maskininvesteringarna torde överstiga genomsnittet 1961—1965. Dock
skönj eis en mättnadsnivå för beståndet traktorer och skördetröskor per
arealenhet. Byggnadsverksamheten antages expandera, investeringarna i
nybyggnader stiger med 50 milj. kr. Totalt stannar investeringsökningen
(exkl. reparationer och underhåll) på ca 10 % mellan 1965 och 1970.

För 1970-talet är osäkerheten givetvis ännu större. I utredningens räkneexempel
kalkyleras med en produktionsminskning på 20 %. Med en uppskattad
fördubbling av produktionen per sysselsatt blir resultatet en nedgång
i sysselsättningen till 80 000 år 1980.

Remissinstanserna

Statens jordbruksnämnd framhåller att nya beräkningar inom 1960 års
jordbruksutredning visat att produktionsvolymen och självförsörjningsgraden,
i kalorier räknat, minskat under de senaste tre åren. Nya trendframskrivningar
till 1975 har givit till resultat att arealnedläggningen går snabbare
än man tidigare räknat med. Även lantbruksstyrelsen, RLF och Lantbruksförbundet
hänvisar till dessa beräkningar. Sveriges Jordbrukskasseförbund
anser att långtidsutredningen underskattat de långsiktiga föränd -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 29

ringarna, som nu tillgängligt material ger en fingervisning om, och överskattat
möjligheten att påverka dessa genom politiska beslut. Medelstorleken
på jordbruken kommer att stiga långsamt då det, jämsides med nedläggningen
av hela enheter, förekommer nedläggning av dåliga arealer även i
slättbygdsområden. Förbundet påtalar den roll som den sneda åldersfördelningen
och den svaga rekryteringen spelar för jordbrukets utveckling.
Strukturrationaliseringen fördröjs av personalbrist inom lantmäteriorganisation,
domsagor, den lokala lantbruksorganisationen och arbetsmarknadsorganen.
Till detta kommer bostadsbristen.

Lantbruksförbundet ifrågasätter rimligheten i utredningens kalkyler. Om
arbetskraften inom jordbruket ska gå ned från 265 000 1965 till 195 000
1970 och 80 000 1980 förutsätter det eu uppgång i produktionsvärdet per
anställd från 14 000 kr. 1965 till 34 000 1980. En utveckling i denna riktning
kräver kapital i en omfattning som lantbruksförbundet anser omöjligen kan
ställas till jordbrukets förfogande. Av dagens 200 000 brukningsenheter
skulle 1980 ca 50 000 återstå. För närvarande pågår en snabb nedläggning
av småbruk, medan uppbyggnaden av större familjeföretag går långsamt.

Lantbruksstyrelsen påpekar att en årlig ökning av produktiviteten på 7 %
under 1970-talet skulle ställa istora krav på kapitaltillgången. Som exempel
nämnes att en utveckling i enlighet med långtidsutredningens kalkyler enbart
inom mjölkproduktionen kräver investeringar på ca 4 miljarder.

RLF anser att utredningens räkneexempel för 1970-talet, med en minskning
av produktionen med 20 %, leder till en sänkning av självförsörjningsgraden
långt under den nivå som inom 1960 års jordbruksutredning betraktats
som acceptabelt ur beredskapssynpunkt. Detta är föga realistiskt. RLF
beklagar att ett dylikt löst hopkommet räkneexempel förekommer i ett statligt
betänkande.

Byggnadsinvesteringarna inom jordbruket är enligt domänstyrelsen överskattade
av utredningen. Minskningen av mjölkproduktionen, vilket resulterar
i kreaturslös drift, medför ett mindre behov av investeringar i kostnadskrävande
djurstallar. Dessutom torde befintliga byggnader komplettera
varandra vid sammanslagning av jordbruksenheter. Sveriges Jordbrukskasseförbund
anser arbetskraftens åldersfördelning medföra en låg investeringsbcnägenhet
förorsakad av att de aktuella brukarna är föga skuldsatta,
bar blygsamma konsumtionsbehov, är föga flytlningsbenägna och därför uthärdar
en produktprispress.

Även Lantbruksförbundet anser utredningens uppskattning av nybyggnadsinvesteringarna
för optimistisk. Lantbruksförbundet delar långtidsutredningens
uppfattning att en omfattande förnyelse av ekonomibyggnadsbeståndet
behöver komma till stånd, men en sådan är inte trolig om inte avskrivningsreglerna
ändras. Ur företagsekonomisk synpunkt vore en avskrivningstid
på 20—25 år motiverad, i skattehänseende utgör den 67 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Skogsbruk

Långtidsutredningen

Den totala årliga skogsavverkningen i landet uppgår för närvarande till
över 60 milj. skogskubikmeter (m3sk). Tillväxten per år utgör 78 milj. m3sk.
Tillväxtöverskottet är framför allt lokaliserat till södra Sverige.

Med utgångspunkt från skogsindustrins planer kan det beräknas att efterfrågan
på virke kommer att uppgå till drygt 70 milj. m3sk 1970. Det är en
ökning på 12 % från 1965. Med en intensifierad skogsskötsel bör det vara
möjligt att tillgodose virkesbehovet med en viss marginal 1970. I Norrland
och västra Svealand kan virkesknapphet emellertid tänkas uppkomma, överskottet
finns inom privatskogsbruket, vars virkesutbud i viss mån är trögrörligt.
Den låga andelen ungskog och den höga andelen awerkningsmogen
skog gör en lägre avverkningsökning trolig i framtiden.

Arbetsåtgången per avverkad kvantitet tycks under 1960-talets första del
ha minskat snabbare än tidigare. En fortsatt rationalisering kan väntas genom
ökad mekanisering av avverknings- och transportarbetet. Ett problem
härvidlag utgör markens arrondering och uppsplittring på små enheter. Av
den totala arealen faller 50 % på privata ägare. Mer än hälften av dessa
brukningsenheter har en areal på mindre än 26 ha. De mindre enheterna
samverkar dock i allt högre grad i s. k. skogsbruksområden.

Med ledning av expertbedömningar beräknas arbetsåtgången per m3sk
gå ned 5 1/2 % per år. Det totala dagsverksbehovet minskar drygt 3 % per
år. I personer räknat utgör avgången ca 80 000, vilka antas nästan helt vara
tillfälligt sysselsatta. Till stor del är detta samma personer som lämnar
jordbruket. Avgången sker i första hand i Norrland. Med en produktionsökning
på ca 30 % under 1970-talet och en fördubbling av produktionen per
sysselsatt skulle antalet sysselsatta minska ungefär 20 000.

Remissinstanserna

Vad beträffar avverkningsmöjligheterna anser skogsstyrelsen att utredningen
är för optimistisk. Awerkningsberäkningarna redovisar bruttokvantiteten
och måste därför justeras för det klenvirke som ej kan ekonomiskt
tillvaratas liksom för virke, främst lövvirke, i dåliga avsättningslägen. Bruttokvantiteterna
måste nedjusteras med ca 15 %. För att erhålla en avverkning
på 72 milj. m3sk 1970 måste man då ha en biologisk awerkningsvolym
på 85 milj. m3sk. Detta är 10 % mer än bruttotillväxten i genomsnitt
1953—1962. För Norrland och troligen även västra Svealand kommer med
stor säkerhet att uppstå en bristsituation om alla utbyggnadsplaner sätts i
verket.

Den av utredningen beräknade produktionsökningen under 1970-talet på
ca 30 % betraktar styrelsen också som alltför optimistisk. Den anger den

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 31

erforderliga biologiska awerkningskontingenten till över 100 milj. m3sk,
en nivå som ansetts möjlig att uppnå först vid sekelskiftet.

Domänstyrelsen finner emellertid den av utredningen uppskattade avverkningen
1970 möjlig. För säkrare bedömning bör virkesbalansutredningens
resultat avvaktas. Inga större ökningar från domänverkets skogar kan
påräknas. Virkesknapphet i norra Sverige anses trolig. Den angivna avverkningssiffran
för 1980, 100 milj. m3sk, finner styrelsen alltför optimistisk.

Långtidsutredningen påpekar en viss trögrörlighet i småskogsbrukets virkesutbud.
Skogsstyrelsen avvisar detta med hänvisning till att svensk skogsindustri
hittills aldrig annat än mycket lokalt och tillfälligt saknat det virke
den behövt i sin fabrikation. När industrin finner önskvärt vidga sin råvaruanskaffning
tycks erforderligt virke komma fram på marknaden.

Skogsstyrelsen påpekar att en fortsatt ökning av produktiviteten med 7 %
per år även under 1970-talet medför att arbetsåtgången 1980 är nere i 15
dagsverken per 100 m3sk i genomsnitt, som jämförelse nämns domänstyrelsens
beräknade arbetsåtgång på ca 20 dagsverken per 100 m3sk 1975.
Med ledning därav finner skogsstyrelsen långtidsutredningens bedömning
som väl optimistisk »och dess beräkning av arbetskraftstillskottet från skogsbruket
särskilt under 1970-talet torde ligga något i överkant».

Kommentar till remissyttranden

Långtidsutredningen har utgått i sina kalkyler från att den biologiska avverkningsvolymen
1970 kommer att uppgå till 80—85 milj. m3sk, brutto,
enligt ett medelalternativ i skogshögskolans nya beräkningar. Det kan alltså
konstateras att någon betydande avvikelse från skogsstyrelsens bedömning
av erforderlig tillgång inte föreligger. Det bör framhållas att det statistiska
materialet är osäkert.

För 1970-talet ter sig situationen något annorlunda. Det i bilaga till utredningsbetänkandet
angivna uttaget på 100 milj. m3sk 1980 är en absolut
övre gräns och innebär troligen att man tär på virkesförrådet. Siffran används
för att visa att man torde få en lägre expansion inom skogsindustrin
på 1970-talet.

Skogsstyrelsen hävdar att en produktivitetsökning på 7 % per år ger ett
orimligt lågt värde på antalet dagsverken per m3sk 1980. Därvid synes styrelsen
ha förbisett att siffran 7 % mäter den årliga ökningen av produktionen
per sysselsatt, medan dagsverken per m3sk mäter arbetsvolymen per
producerad enhet. Denna anges av utredningen minska 5 1/2 % årligen fram
till 1970, vilket ger en ökning av produktionen per dagsverke på 6 % per
år. En fortsatt krympning av arbetsinsatsen per producerad enhet möjliggörs
av det genombrott som mekaniseringen väntas få.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Industri

Långtidsutredningen

Hela industrin 1965—1970. Företagen har i en enkät redovisat sina planer
beträffande produktion, arbetskraftsbehov, investeringar, export m. m. Vad
produktionen beträffar innebär planerna en fortsättning på den expansiva
utvecklingen under 1960-talets början, 7 % per år under båda perioderna.
Planerna spänner över åren 1963—1970. Avräknas därifrån de preliminära
produktionsuppskattningarna 1963—1965 återstår även då en produktionsökning
på 7 % per år. För sysselsättningen ger de sammanräknade planerna
en årlig ökning med ca 2 %, eller 125 000 personer. Investeringarna uppskattas
ligga endast 6 % över nivån 1964/65.

Den knappa tillgången på arbetskraft gör det föga troligt att industrin
skall kunna realisera sina planer. Industrin efterfrågar ytterligare ca 85 000
personer1 1965—1970, vilket nära nog utgör hela det antalsmässiga tillskottet
till arbetsmarknaden. Med hänsyn bl. a. till de effekter en sådan utveckling
skulle ha på löneläget, samt till industrins traditionella andel av sysselsättningen
i Sverige och utlandet bedömer utredningen företagens planer
som orealistiska. I stället väntas industrin få ett arbetskraftstillskott som
kompenserar arbetstidsförkortningen. Detta utgör ca 45 000 personer.

Vad investeringarna beträffar torde planerna underskatta den troliga investeringsutvecklingen.
Vid föregående långtidsutredning uppgick underskattningen
till ca 20 %. Kalkyler över sambandet mellan produktion, arbetskraft
och kapital ger vid handen att det erfordras en investeringsnivå
som 1970 ligger 2—3 gånger högre än den nuvarande för att infria företagens
produktionsplaner. Några drastiska förskjutningar i de större sektorernas
andelar av totalinvesteringarna har inte förekommit och det är ytterst
osannolikt att en sådan förändring till industrins fördel skulle komma
till stånd, som krävs för att uppfylla produktionsplanerna. Utredningen
har stannat för att en viss utvidgning av industrins investeringsandel kan
anses sannolik. Andelen (exkl. reparationer och underhåll) väntas stiga
från 20 % 1965 till 21 % 1970. Per år blir detta en ökning med 7 %. Industriinvesteringarna
som 1965 uppgick till 4,8 miljarder kr. skulle därmed
stiga till 6,8 miljarder 1970, allt räknat i 1964 års priser. Gjorda kalkyler
antyder att en produktionsutveckling på 5—5 1/2 % därmed skulle möjliggöras.
I dessa beräkningar har hänsyn tagits till förbättringar i arbetskraftens
och kapitalets kvalitet, samt till förändringar i organisation och fördelning
av resurser. Dessa faktorer inryms i den s. k. »teknikfaktorn»,
vilken antas stiga i samma eller möjligen något snabbare takt än under
1960-talets första del.

1 Denna siffra skiljer sig från motsvarande tal på 100 000 i industribilagan, bilaga 4. Orsaken
till skiljaktigheten är att senare tillgängligt material ger en svagare sysselsättningsutveckling
1963—1965, och därför lämnar kvar ett större arbetskraftsbehov 1965—1970.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Även sett från efterfrågesidan förefaller det osannolikt att produktionsplanerna
skall kunna realiseras. Den väntade retardationen i nationalproduktens
tillväxttakt medför att det inhemska avsättningsutrymmet för industriprodukter
tillväxer långsammare än tidigare. Ser man till exportmarknaderna
finner man även där faktorer som begränsar den svenska industrins
avsättningsmöjligheter. Det föreligger vägande skäl att inte se för
optimistiskt på industrins möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft.
Knappheten på arbetskraft kommer att medföra svårigheter för den del
av exportindustrin som är arbetsintensiv. En substitution av arbetskraft
med kapital kan komma att försvåras av kapitalbrist. Tullsänkningarna
inom EFTA är snart slutförda och därför uppkommer en klart avtagande stimulans
därifrån. Dessutom kommer tullarna att höjas i våra viktigaste avnämarländer
inom EEC. Även en bedömning från efterfrågesidan antyder
att en större produktionsökning än 5 å 5 1/2 % knappast är möjlig.

Hela industrin 1970—1980. Arbetskraftsutvecklingen och den förväntade
arbetstidsförkortningen under 1970-talet gör det inte sannolikt att industrin
kan bibehålla arbetsvolymen, mätt i timmar. Utredningen räknar
dock med att antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen förblir oförändrat
mellan 1970 och 1980.

Vad som ovan sagts om möjligheten att utvidga industrins andel av de
totala investeringarna gäller även här. En investeringsökning på 5 å 6 %
per år för industrins del kan dock betraktas som möjlig.

Den skisserade arbetskrafts- och investeringsutvecklingen ger tillsammans
med en oförändrad utveckling av teknikfaktorn en produktionsökning
under 1970-talet på ca 5 % per år. Bedömningen av avsättningsmöjligheterna
ger inte anledning ändra denna slutsats.

Branschutvecklingen. De branscher som speciellt kommer att få känning
av situationen på arbetsmarknaden är verkstäderna, som efterfrågar ca
80 000 personer. Denna branschs arbetskraftssvårigheter orsakas av dess
koncentration till städerna. Vidare torde typiska låglönebranscher, textil-,
konfektions- och livsmedelsindustrierna få svårt att erhålla erforderlig arbetskraft.
Hinder för ett förverkligande av planerna p. g. a. avsättningssvårigheter
föreligger för verkstads-, textil-, konfektions-, livsmedels-, skooch
läderindustrierna. Detsamma kan i viss mån sägas om järn- och metallverken
och den grafiska industrin. Man kan således ifrågasätta de ovan
nämnda branschernas möjligheter alt förverkliga sina planer. Den förutsatta
branschutvecklingen framgår av tabell 4.

För 1970-talet har man anledning vänta en branschutveckling som i stort
sett följer det gängse, internationella mönstret. Delta skulle betyda att verkstadsindustrin
och den kemiska industrin expanderade snabbast. I motsatt
ände på skalan återfinnes livsmedels-, textil-, konfektions-, samt sko- och

3 llihang till riksdagens protokoll 11)66. 1 samt. Nr 125. Bilaga !)

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 4. Industrins produktions- och exportutveckling 1950—1970

Genomsnittlig årlig ökning i procent

	Produktion	Export 1965—1970
	1950—	1960—	1965—1970	Enl.	Enl.
	1960	1965			planer	Kl
			Enl.	LU:s
			planer	kalkyl
Gruvindustri...............	4,9	7,1	4	4	3	5
Järn- och metallverk........	8,1	9,4	8	7	7	8
Verkstadsindustri (exkl. varv) .	6,5	8,5	8	6	12	9
Varv......................	3,7	5,9	0	0	— 2	0
Jord- och stenindustri.......	4,1	9,4	5	5	101	—
Träindustri.................	1,5	7,4	4	4	1	2
Massa-, pappers- och wallboard-
industri..................	5,8	5,2	8	8	I
Pappersvaru- och grafisk in-					8	6
dustri...................	2,9	5,6	7	5	J
Livsmedelsindustri (inkl. dryc-
kesvaru- och tobaksindustri)	2,6	2,8	5	3	- 2	4
Textilindustri ..............	1,3	2,5	6	1 3	1 11	1 9
Konfektionsindustri.........	0,7	5,4	5	i 3	I U	i 9
Sko- och läderindustri.......	0,1	2,2	5	3	7‘	—
Gummivaruindustri.........	5,8	7,7	7	7	10l	—
Kemisk industri ............	5,0	8,1	12	12	11	10
Hela industrin	4,6	7,0	7	5	8	7

1 Avser åren 1963—1970.

Källa för 1950—1960: Kommerskollegium och statistiska centralbyrån; verkstadsindustrin
enligt beräkningar av Industriens utredningsinstitut (IUI).

Källa för 1960—1965: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och IUI.

läderindustrierna. Några branscher får en utveckling som bryter deras
hittillsvarande trend. Det gäller gruvorna, vars situation försämras av ett
stort utbud på den internationella marknaden i förening med en stagnerande
ökningstakt i stålkonsumtionen. Bergslagsgruvorna kan vänta större
svårigheter än lapplandsgruvorna.

Stålkonsumtionen torde öka väsentligt mindre i framtiden än hittills.
En lägre ekonomisk tillväxttakt, substitution av stål med plast- och aluminium,
och övergång till smäckrare konstruktioner är anledningarna därtill.
Resultatet blir en lägre tillväxttakt inom järn- och metallverken.

Begränsningsfaktorn för skogsindustrin utgörs framför allt av råvarutillgången.
Strukturella skäl försvårar konkurrensen med den nordamerikanska
skogsindustrin.

Remissinstanserna

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet hävdar att enkätens siffror
bör tolkas med försiktighet då endast storföretagen uppräknats. Vidare har
kommande strukturförändringar inte kunnat beaktas. Vid den tidpunkt då

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 35

enkäten gjordes, hösten 1964, rådde goda konjunkturer och detta bör ha
bidragit till mer optimistiska svar än man skulle fått i dagens läge.

LO säger att planmaterialet tycks underskatta strukturförändringarna
branscherna emellan, åtminstone beträffande arbetskraften. Strukturrationaliseringen
inom branscherna i form av företagsnedläggningar, fusioner
och nyetableringar tycks inte alls belysas. LO föreslår att sambandet mellan
strukturförändringarna och investeringskostnaderna utreds.

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet betonar det angelägna i att
möjlighet ges för industrin att tillgodose sitt arbetskraftsbehov i så stor utsträckning
som möjligt. Industrins nyckelroll i ekonomin särskilt vad det
gäller produktivitet och export, motiverar även att industriinvesteringarna
prioriteras.

Sveriges allmänna exportförening poängterar att industrin för sin kapitalförsörjning
är beroende av att få tillgång till den internationella kapitalmarknaden.
Samtliga dessa fyra remissinstanser understryker att en förutsättning
för att långtidsutredningens kalkyler skall förverkligas är att den
svenska industrins kostnadsläge inte försämras i förhållande till kostnadsläget
i andra länder.

LO påpekar att relationen bruttoinvestering-produktionsökning enligt utredningens
bedömningar förutsätts stiga 1965—1970 jämfört med 1960-talets
första del. Det sagda gäller även om hänsyn tas till förändringar i arbetskraften.
Utredningen synes sålunda ha gjort sig skyldig till en underskattning
av produktionsvolymen.

Konjunkturinstitutet finner det betänkligt att som utredningen gjort,
från företagens produktionsplaner för perioden 1963—1970 »avräkna» produktionen
1963—1965 och ange återstående produktion. Det är troligt att
exempelvis de företag vars produktion de två senaste åren legat över genomsnittet
1963—1970 skulle angivit högre siffror för 1965—1970 om de tillfrågats
idag, än vad utredningens avräkningsmetod ger för samma period.

Några branscher behandlas separat av remissinstanserna. Det gäller t. ex.
järn- och metallverken. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar är den
inhemska förbrukningsökningen av handelsfärdigt järn och stål för låg som
den redovisas i utredningens försörjningsbalans, om man tar hänsyn till
långtidsutredningens kalkyl för utvecklingen bos förbrukarna av järn och
stål, dvs. verkstadsindustrin, byggnadsverksamheten in.in. Institutet får då
också fram en mer realistisk importutveckling än den som återfinns i långtidsutredningens
försörjningsbalans. Vidare tror konjunkturinstitutet på eu
lägre produktionsutveckling för järn- och metallverken än den långtidsutredningen
kalkylerat med.

Kommentar till remissyttranden

LO påpekar eu uppgånig i relationen bruttoinvestering-produktionsökning
mellan perioderna 1960— 1965 och 1965 1970. Det är emellertid inte

3f intrång till riksdagens protokoll 19611. 1 saml. Nr 125. Bilaga 9

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

orimligt att vänta en viss variation i förhållandet investering/produktionsökning
eftersom investeringarna under en period kanske inte hinner mogna
ut i produktion under samma period. Vidare har man en ökning i arbetskraftsvolymen
på uppskattningsvis knappt 1 % per år under 1960-talets
första hälft medan arbetskraftsvolymen förutsätts konstant för 1960-talets
senare del.

Utredningen har i sin beräkning av försörjningsbalansen för handelsfärdigt
järn och stål utgått från en 5-procentig årlig ökning av den inhemska
förbrukningen på samma sätt som konjunkturinstitutet. Dock har åtgångstalen
för de stålförbrukande sektorerna skrivits ner, dels p. g. a. tendenser
till användning av lättare konstruktioner, dels p. g. a. starkare konkurrens
från plast och lättmetall. Det betyder en nedgång i den inhemska förbrukningens
ökningstakt till drygt 3 % per år.

Energiförsörjning

Långtidsutredningen

Energiförbrukningen har expanderat snabbare än bruttonationalprodukten.
Sverige är i stor utsträckning beroende av import inom detta område.
Av inhemska bränslen dominerar vattenkraften stort. Produktionen inom
landet täcker behovet till 25—35 %. Energiförbrukningen väntas öka 6 %
per år 1963—1970, varvid ökningen blir lika stor för drivmedel, eldningsbränslen
och elkraft. En orsak är produktionsökningen inom bränslekrävande
områden. Prognoserna är dock preliminära och bearbetas f. n. inom energikommittén.

Planerna för utbyggnaden på elenergiområdet ansluter i stort till CDLstudien
från 1962. Det framgår att den dominerande kraftkällan, vattenkraften,
byggs ut i långsammare takt. Vattenkraftens andel av totala krafttillskottet,
som 1960—1965 uppgick till över 9/10, beräknas 1965—1970 ha
sjunkit till 1/2 och 1970—1975 till 1/3. Inslaget av värmekraft ökar, mellan
1965 och 1970 genom oljekraften och därefter i ökad utsträckning genom
atomkraften.

Investeringarna väntas stiga till genomsnittligt 1 400 milj. kr. per år under
1960-talets senare del och 1 700 milj. per år under nästa femårsperiod.
Detta innebär dock en krympande andel av de totala investeringarna.

Utbyggnadsprogrammet är i stort bundet fram till 1970, och de avvägningar
som görs i dagens läge kommer att spela en roll först senare. Kraftbehovets
ökning, de framtida oljepriserna och atomkraftens tekniska och
ekonomiska utveckling har betydelse för avvägningen. En förskjutning mellan
de olika kraftslagen kan på längre sikt ske med jämförelsevis obetydliga
kostnadsförändringar för den samlade kraftproduktionen men med betydande
konsekvenser för investeringar och import.

Bil. i): PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Remissinstanserna

Både statens vattenfallsverk och Vattenkraftföreningen påpekar att de
energikrävande branscherna inom industrin i utredningsbetänkandet redovisar
en snabbare expansionstakt än man räknade med då kraftproduktionen
prognosticerades. Därför bör industrins elförbrukning bli större än
utredningen angett, enligt vattenfallsverkets uppskattning 1 å 2 miljarder
kWh (2 å 3 %) högre 1970. Därtill kommer elvärmen som är svårbedömbar
men som rönt ett ökat intresse på senare tid. Investeringsbehovet kan av
dessa skäl väntas stiga ytterligare, dock anser Vattenkraftföreningen det
troligt att kraftindustrins andel av de totala investeringarna sjunker jämfört
med tidigare.

Bygg^ds- och anläggnings verksamhet

Långtidsutredningen

Byggnads- och anläggningsverksamheten har expanderat snabbare under
1960-talet än under 1950-talet. ökningen har främst burits upp av bostadsbyggandet,
det offentliga husbyggandet och vatten- och avloppsarbeten. Den
snabba tillväxttakten har fört upp löner och priser något snabbare än inom
övriga sektorer. Sålunda synes gapet mellan löner inom byggnadsverksamheten
och inom egentlig industri ha ökat så att de förra 1963 låg ca 35 %
över de senare. Antalet anställda inom byggnadssektorn har under 1960-talet
ökat mer än under 1950-talet, 3 % mot 2 % per år. Vissa siffror indikerar
dock en sämre utveckling av produktionen per arbetstimme 1960—1965 jämfört
med 1955—1960.

För prognosperioden har utredningen förutsatt att byggnadssektorns produktion,
mätt som bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar (exkl.
reparationer och underhåll), kommer att stiga med 5 1/2 % årligen mot
7 % 1960—1965. Ökningstakten sänks för husbyggandet men höjs för anläggningsverksamheten.
Uppbromsningen av husbyggandet sker främst
inom offentlig sektor och handel, bostadsbyggandet stiger 5 % mot 8 % per
år 1960—1965. Bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar (inkl.
reparationer och underhåll) kommer alt öka ca 5 % årligen.

Ökad mekanisering inom i första hand anläggningsverksamheten kan
bidra till rationaliseringsvinster. Produktivitetsvinster torde vara möjliga
att uppnå genom ett mera industrialiserat elementbyggande.

Särskilt gäller detta byggandet av flerfamiljshus. En produktion av 25 å
30 000 elementbyggda lägenheter torde vara möjlig 1970. Betydande besparingar
av arbetskraft kan nås med dessa metoder. På kran- och transportteknikens
område och på materialsidan finns utrymme för industrialisering.
Begränsande faktorer utgör bristande standardisering av mått och produkter,
bristande långtidsplanering, avsaknad av sammanhängande produktionsiörlopp
in. in.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Med en något ökad takt i produktivitetsförbättringen erfordras enligt utredningens
beräkningar ytterligare 30 000 yrkesverksamma utöver redan
befintliga 335 000 fram till 1970.

Remissinstanserna

Enligt byggnadsstyrelsen räknar utredningen med lägre ökningstakt för
investeringarna än vad planerna kräver inom området för dess lokalhållande
och byggande verksamhet, detsamma gäller bostadsbyggandet. Med en
något ökad tillväxt i produktiviteten får man då en begränsad sysselsättningsökning.
Enligt byggnadsstyrelsens mening föreligger dock vid en investeringsökning
risk för överhettning på byggnadsmarknaden.

Utbyggnaden av universitet och högskolor, polisväsendets förstatligande,
vårdområdena och radio- och TV-verksamheten erfordrar resurser. Byggnadsstyrelsen
anser sig kunna höja sin produktion inom en given investeringsram
genom satsning på normerings- och utvecklingsarbete samt genom
ändrad ansvarsfördelning av samordning och ledning av projektering och
byggande. Förutsättningar finns att bygga ämbetshus, laboratorier m. m.
med industriella metoder. Därigenom minskar arbetskraftsbehovet och möjliggörs
en bredare rekrytering.

För att investeringar och arbetskraft skall kunna utnyttjas maximalt behövs
en flerårsplan. Långtidsutredningens kalkyl förutsätter en nedskärning
av byggnadsstyrelsens planer. En prioritering av projekt måste ske och
denna prioritering måste göras för längre period än ett budgetår för att få
en rationell produktion. Ett flertal länsstyrelser betonar att det bör vara
möjligt med en snabbare rationaliseringstakt inom byggnadsektorn.

Samfärdsel

Långtidsutredningen

Bedömningen bygger på en expertutredning utförd inom kommunikationsdepartementet.

Persontrafiken. Persontransporterna är huvudsakligen mycket korta. Privatbilismens
frammarsch väntas fortsätta som följd av urbaniseringen och
den växande stadsytan. Så gott som hela ökningen av persontrafiken fram
till 1970 faller på personbilarna. De ökar i antal från 1,7 miljoner 1964 till
2,4—2,6 miljoner 1970. Busstrafiken förutses åter öka medan järnvägarnas
persontrafik väntas bli lika stor 1970 som 1964.

Godstrafiken. Underleverantörssystem, filialbildningar, begränsning av antalet
lagerenheter samt urbaniseringen bidrar till att öka godstrafiken. Avökningen
på drygt 9 miljarder tonkm 1964—1970 faller ca 6 på lastbilarna,
ca 3 på järnvägarna och knappt 1/2 på sjöfarten. Lastbilarna kommer att

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutuecklingen 39

ta hand om relativt kortväga transporter och långväga transporter där
snabbhet, säkerhet och högt varuvärde spelar in. Järnvägarna inriktas på
masstransporter över längre avstånd och sjöfarten på bulkvaror.

Inom utlandstrafiken har färje- och lastbilstransporterna fått ökad betydelse.
Sjöfarten har koncentrerats på större, snabbare och mer specialiserade
fartyg. Tendensen väntas bestå. Handelsflottan bibehålls på nuvarande nivå,
4,1 å 4,3 bruttoregisterton. En utveckling mot ett fåtal, effektiva hamnar i
stället för ett stort antal små vore önskvärd.

Posttrafik. Både i tätorter och på landsbygden kommer en utbyggnad av
postväsendet att ske. En faktor, som redan nu påverkar efterfrågan på postverkets
tjänster och sannolikt kommer att bli än mer märkbar i framtiden,
är den snabbt ökande fritidsbebyggelsen, vilken medför en dubblering av
postutdelningen.

Teletrafik. Den stigande inkomstnivån och de låga taxorna medför att
antalet telefoner ökar. Rikssamtalen förutses öka mer än lokalsamtalen.
Utlandstrafiken och telexverksamheten expanderar kraftigt.

Investeringar. Investeringarna inom den yrkesmässiga biltrafiken kommer
att öka från i genomsnitt 1150 milj. kr. 1961—1965 till 1600 milj.
1966—1970, och inom det statliga och kommunala väg- och gatuområdet
från 1 300 milj. till 1 900 milj. Utbyggnaden av den kommunala kollektivtrafiken
inom storstadsområdena ställer stora krav på investeringar. Järnvägstrafikens
investeringsnivå höjs något. Sjöfarts- och hamnsektorns investeringar
ligger ungefär kvar på oförändrad nivå, medan flygplansköp och
upprustning av flygplatser tredubblar luftfartssektorns investeringsbehov.
Medräknas investeringsökningarna inom post- och teletrafiken stiger investeringarna
för hela samfärdselsektorn från 4,6 miljarder kr. 1965 till 5,9
miljarder 1970, dvs. med 5 % per år.

Arbetskraft. Sysselsättningen ökar något inom lastbilstrafik och luftfart,
förblir oförändrad inom spårvägs- och tunnelbanetrafik, minskar för järnvägar
och sjöfart, ökar avsevärt för posttrafikens del men förblir oförändrad
för teletrafiken. Totalt växer samfärdselns sysselsättning ca 1/2 % per år
eller med 5 000 personer.

Remissinstanserna

Den hittillsvarande förskjutningen från järnväg till lastbilar av transportarbetet
anser järnvägsstyrelsen kommer att upphöra på sikt. Orsakerna är
stigande kostnader inom vägväsendet och lastbilstrafiken samt järnvägstrafikens
större rationaliseringsmöjligheter. Den nya trafikpolitiken kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 196(1

att ändra konkurrensläget då varje trafikgren får bära sina kostnader. Vägförening
en menar att ett avsteg från denna politik gjorts genom årets höjning
av drivmedelsskatterna och bilaccisen.

Persontrafik. Den nya trafikpolitiken kan enligt järnvägsstyrelsen få till
resultat att järnvägarna kommer i ett bättre konkurrensläge gentemot flyget.
Den förutsedda utbyggnaden av flygets anslutningslinjer är därför inte
nödvändigtvis ekonomiskt försvarbar. Dessutom är det rimligt att förutse
en lägre personbilsanskaffning än utredningen gjort. Den svaga ökningen av
den privata konsumtionen kräver en hård styrning av resurserna, där den
kapitalkrävande privatbilismen kommer att uppmärksammas. Ett attraktivt
alternativ till privatbilismen för pendelresor skapas genom utbyggnad av
den spårbundna lokaltrafiken. Vägföreningen betonar bilismens betydelse
för arbetskraftens rörlighet och anser att spårbunden pendeltrafik kommer
att kombineras med bilresor. Järnvägsnedläggningen och fritidsresorna ökar
också trafiken.

Luftfärtsstyr elsen instämmer i stort sett i utredningens bedömningar.

Godstrafik. Järnvägsstyrelsen bedömer järnvägarnas godstrafik 1970 bli
något större än vad styrelsen lämnade uppgift om till utredningen i november
1964. Orsakerna är bl. a. att en betydande överföring av virkestransporter
från flottleder till järnvägar kommer att äga rum. Järnvägstransporternas
ökningstakt stiger från 3 till 4 % per år. Sjöfartsstyrelsen
har kommit fram till en något annorlunda bedömning av handelsflottans
storlek. Siffrorna innebär en 20—25-procentig ökning till ca 5 miljoner
bruttoregisterton 1970; långtidsutredningen kom i sin bedömning, fram till
en oförändrad storlek.

Investeringar och arbetskraft. En ökad satsning på transportväsendet finner
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län angelägen. Det finns anledning
fästa särskilt stort avseende vid trafikförhållandena och investeringsbehovet
i Göteborgsregionen.

Investeringsbehovet inom SJ har av järnvägsstyrelsen uppräknats med
ca 10 % i förhållande till de uppgifter som långtidsutredningen fått. Orsaken
är ökat behov av lok och vagnar.

Väginvesteringarna släpar enligt Vägföreningen efter investeringsprogrammet
i 1958 års vägplan. Med hänsyn till väg- och gatubyggandets relation
till bostads- och industribyggandet, vägnätets brister och väginvesteringarnas
stora lönsamhet finner Vägföreningen en högre investeringsnivå
än utredningens motiverad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller behovet av stark samordning
mellan trafikledsplanering och övrig samhällsplanering. Telestyrelsen
förutser en starkare efterfrågeökning och därmed ett större investerings -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

behov än vad utredningen ger vid handen. Även arbetskraftsbehovet har
uppräknats. Poststyrelsen poängterar rekryteringssvårigheterna, förorsakade
av arbetskraftens åldersfördelning, det statliga lönesystemet och pensioneringsbestämmelserna.

Varuhandel

Långtidsutredningen

Utredningens bedömning grundar sig på en sektorstudie utförd av Detaljhandelns
utredningsinstitut. Inom ramen för denna har en specialundersökning
för partihandeln utförts av Grosshandelns utredningsinstitut.

Inom detaljhandeln koncentreras verksamheten alltmer till varuhus, stora
självbetjäningsaffärer och supermarkets.. Samtidigt sker en koncentration
till tätorter. Ett stort antal äldre affärer har lagts ned, särskilt inom livsmedelsbranschen.
Denna tendens väntas fortgå, mellan 1964 och 1970 förutses
en nedgång i antalet butiker från 70 000 till 52 000. Livsmedelshandeln
beröres i särskilt hög grad. Mer än halva nedgången utgörs av butiker
med en eller två anställda.

Antalet varuhus torde öka med något utöver nuvarande omkring 300. Huvudparten
av varuhusutbyggnaden faller på kedjeföretagen, konsumentkooperationen,
Epa och Tempo. Utvecklingen mot allt fler självbetjäningsbutiker
kommer att fortgå. Antalet självbetj äningsbutiker, som 1965 uppgick
till drygt 8 000, förutses inte öka nämnvärt, däremot kommer deras
andel av den totala omsättningen att stiga snabbt.

Partihandeln kommer även i fortsättningen att präglas av en utveckling
mot färre och större enheter. Antalet distributionscentraler reduceras avsevärt.
En utflyttning sker av partihandelsföretag från cityområden till städernas
ytterområden. Varuhanteringen effektiviseras genom ökad mekaniseringsgrad.

Antalet förvärvsarbetande inom varuhandeln uppgick 1960 till 437 000.
Mellan 1950 och 1960 ökade handeln sin andel av den totala sysselsättningen.
Under 1960-talets första del beräknas andelen ha förblivit oförändrad.

Då ökningen av bruttonationalprodukten, den privata konsumtionen och
investeringarna blir långsammare under slutet av 1960^talet förutses också
en långsammare stegring av omsättningsvolymen. Partihandeln övertar eu
del funktioner från industrin och expanderar därför snabbare än detaljhandeln.

Handelns arbetskraftsvolym beräknas förbli oförändrad eller sjunka
något. Som kompensation för arbetstidsförkortningen och den ökade andelen
deltidsanställda stiger antalet sysselsatta med ca 10 000.

Preliminära uppskattningar tyder på att investeringarna uppgick till
drygt 600 milj. kr. 1965. De uppgifter om det kommande investeringsbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

hovet som enkätmaterialet ger anses med stor sannolikhet innebära en underskattning.
I stället har utredningen kommit fram till att en investeringsökning
på 10 % fram till 1970 torde bli erforderlig.

Remissinstanserna

Statens pris- och kartellnämnd anför att det bör finnas möjlighet att få
en högre produktivitetsökning än de 3 % per år som utredningen räknat
med. Som stöd åberopas inte bara det förhållandet att de högproduktiva
storbutikerna kommer att svara för en större del av omsättningen, utan
även att de äldre butikerna tvingas till rationaliseringar. Rationaliseringsvinster
står att göra inom arbetsorganisationsområdet, då det gäller att
anpassa arbetsstyrkan till variationerna i arbetsbelastningen, t. ex. genom
att utnyttja deltidsanställda. Sambandet mellan arbetsproduktivitet och
andelen deltidsanställda hade bort utredas närmare.

Köpmannaförbundet vill framhålla att utrymme alltjämt finns för mindre
butiker, närhetsbutiker, fackhandelsbutiker in. fl,. Köpmannaförbundet finner
det inte självklart att koncentration till större enheter medför lägre
kostnader. En utredning av förhållandena därvidlag betecknas som angelägen.
Långtidsutredningens uppskattning av arbetskraftsbehovet torde
vara en underskattning. Exempelvis är en stor del av den privata konsumtionens
ökning kvalitetsbetingad. Större krav ställs på sortiment och service,
och det sistnämnda är personalkrävande.

Försämrade rekryteringsmöjligheter ställer större krav på kapitaltillförseln.
De försämrade självfinansieringsmöjligheterna ökar upplåningsbehovet
påpekar Grossist förbundet. Det är nödvändigt med en uppmjukning
av banklagens säkerhetsbestämmelser, som nu gynnar företag med traditionella
saksäkerheter och missgynnar handeln. En rimlig andel av APmedlen
bör kanaliseras till partihandeln. Detta kan lämpligast ske genom
affärsbankerna, vars utlåningsmöjligheter till näringslivet bör förbättras.

Bostäder

Långtidsutredningen

I långtidsutredningens kalkyl för den ekonomiska utvecklingen under
senare hältten av 1960-talet förutsätts att bruttoinvesteringarna i bostäder
(exkl. reparationer och underhåll) 1966—1970 skall öka med ca 5 </c per år.
Utredningen försöker sedan beräkna vad ett nybyggande av den storleken
skulle betyda i fråga om ökad bostadskonsumtion. I brist på väsentliga ekonomiska
data bygger beräkningarna på ganska schematiska antaganden.

Ökningen av bostadsbyggandet om ca 5 % per år beräknas i stort sett
motsvara eu nybyggnad om 100 000 lägenheter per år 1966—1970. Därvid
gäller att dessa lägenheter till rumsantal, yta per rum och kvalitet inte
skiljer sig från de nybyggda bostäderna 1965. Det årliga bruttotillskottet
1966—1970 skulle i så fall uppgå till ca 400 000 rumsenheter. Den årliga av -

•13

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

gången genom rivning, kontorisering och genom att bostäder överges antas
till 20 000 lägenheter. Nettotillskottet av lägenheter skulle härigenom bli
80 000 per år, motsvarande 350 000 rumsenheter (antalet rumsenheter i rivningslägenheterna
sätts till 2,5 mot 4 i nyproduktion).

Lägenhetsbeståndets storlek 1965 anges till 3 miljoner och antalet rumsenheter
till 10,5 miljoner. För att beräkna lägenhets- och rumsbeståndens
värde görs antaganden om beståndens åldersfördelning och om hur värdet
av rumsenheten sjunker med dess ålder. Det sjunkande värdetalet förutsätts
återspegla såväl en lägre kvalitet genom förslitning som en med tidigare
byggnadsår följande lägre standard i fråga om köksutrustning, badrum
osv.

Den volymmässiga ökningen i bostadskonsumtionen 1966—1970 beräknas
under dessa förutsättningar till ungefär 4,5 % per år. Om hänsyn också tas
till framtida rationaliseringsvinster i bostadsproduktionen, kan detta ökningstal
höjas till närmare 5 %.

En viktig fråga är hur en sådan från utbudssynpunkt möjlig konsumtionsökning
ter sig om den ställs mot den efterfrågan som kan bedömas
göra sig gällande under perioden 1966—1970. Utredningen konstaterar på
denna punkt att någon meningsfull beräkning av efterfrågeutvecklingen inte
låter sig göras. Den brist på jämvikt som råder på bostadsmarknaden utgör
därvidlag ett allvarligt hinder och vidare blir varje prognos utan en precisering
av efterfrågans prisberoende och prisernas utveckling ganska bedräglig.
Utredningen noterar dock all det bostadsbyggande som förutsättes i ovannämnda
kalkyler långt ifrån häver bostadsbristen fram till 1970. Att bygga
bort bostadsbristen under åren 1966—1970 skulle med nuvarande prispolitik
inte vara möjligt ens vid en mycket drastisk forcering av bostadsbyggandet
— om nu en sådan forcering av institutionella skäl vore möjlig. Till
följd av att bostadsbristen klart sammanhänger med den prisbildning som
tillämpas på bostadsområdet skulle ett återställande av balansen på bostadsmarknaden
inte vara möjlig inom överskådlig tid utan att problemen angrips
från såväl efterfråge- som produktionssidan. En allvarlig och ingående
diskussion av denna fråga försvåras av brist på material och undersökningar
rörande olika sidor av prisproblematiken.

Remissinstanserna

I de beräkningar av utgiftsutvecklingen som bostadsstyrclsen överlämnat
till 1966 års långtidsbudget har styrelsen — i anslutning till statsmakternas
målsättning för bostadsbyggandet — angivit en igångsättning för kalenderåren
1966—1969 som i genomsnitt uppgår till inte fullt 97 000 lägenheter per
år. Därvid har styrelsen räknat med en årlig kostnadsökning av eu procent
för flerfamiljshus och en halv procent för småhus med hänsyn till en sannolik
fortsatt ökning av lägenheternas genomsnittsstorlek.

Styrelsen konstaterar att långtidsutredningen i sina kalkyler lämnat ut -

44 Kungl. Ma j:ts proposition nr 125 år 1966

rymrne för ett bostadsbyggande i nära överensstämmelse med denna målsättning.

Styrelsen framför vidare att den av statsmakterna beslutade inventeringen
av åldringsbostäder, som emellertid ännu inte är avslutad i alla kommuner,
har visat att drygt 60 000 åldringshushåll bör få sina bostäder upprustade
och att 16 000 sådana hushåll bör anvisas annan bostad. Det är därför
angeläget såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för åldringarna
själva att denna upprustning kan genomföras. Sker inte detta kommer ökade
fordringar att ställas på den betydligt mera kostnadskrävande anstaltsvården.

Med anledning av utredningens uttalande att orsakerna till bostadsbristen
är att söka i prisbildningen erinrar styrelsen om att förslag till ny hyreslag
f. n. utarbetas av hyreslagstiftningssakkunniga och att förslag till nya bestämmelser
för statens kreditstöd till bostadsbyggandet är att vänta från bostadspolitiska
kommittén. Under en följd av år har också åtgärder vidtagits syftande
till en avveckling eller minskning av subventionerna i anslutning till
statens stöd till bostadsfinansieringen.

Avslutningsvis framför styrelsen att i årets statsverksproposition har
framlagts förslag avsedda att främja användningen av industriella metoder
i bostadsproduktionen. Dessa förslag avser dels möjligheter att för en period
av fem år lämna förhandsbesked om statligt lån till företag, planerade
för industrialiserat byggande, dels ökat stöd till fabriker för tillverkning av
stomelement. Enbart dessa åtgärder kan inte i högre grad väntais påverka
produktiviteten och prisutvecklingen inom byggnadsverksamheten under
den närmaste femårsperioden. Deras betydelse torde emellertid öka efter
hand.

Kommunförbundet framför att om bostadsbyggandet får den omfattning
som utredningen räknar med kommer väsentligt större insatser än tidigare
att krävas av kommunerna i fråga om exploatering av nya bostadsområden
(gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, anordningar
för kommunal kollektivtrafik och renhållning, lek- och idrottsplatser m. in.).
Dessutom krävs väsentligt utökade resurser för kommunerna att föra en
aktiv markpolitik.

Utredningens uttalande om sammanhanget mellan bostadsbristen och
prisbildningen på bostadsområdet och att problemet om återställande inom
rimlig tid av balans på bostadsmarknaden kräver ökad uppmärksamhet
förtjänar enligt Stadsförbundets mening beaktande. Förbundet vill understryka
vikten av att bostadsbyggandet ännu starkare koncentreras till de
städer och övriga tätorter, där bostadsbristen och bostadsköerna är störst.

SACO anser att kommun- och bostadsinvesteringar från effektivitetssynpunkt
beretts ett alltför stort utrymme under den gångna femårsperioden.
Den geografiska fördelningsaspekten måste också uppmärksammas. Byggnadsverksamhet
och upprustning av kommunikationer bör naturligtvis kon -

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 45

centreras till de expanderande tätortsregionerna, där räntabilitet och efterfrågan
rimligen är störst. — SACO anser vidare starka skäl tala för en friare
prisbildning på bostäder. Genom prisreglering gynnar man dem som redan
har en bostad och missgynnar de bostadslösa, vilket i stor utsträckning innebär
att man ger äldre personer förmåner på de yngres bekostnad utan avseende
på inkomstförhållanden och utrymmesbehov.

En omprövning av bostadspolitiken förordas av ett flertal remissinstanser.

Vatten och avlopp

Långtidsutredningen

Den totala vattenåtgången i landet beräknas för 1965 ha uppgått till 4,3
miljarder kubikmeter, varav 4/5 kom på industrin. Av industriförbrukningen
gick ca 2/3 till massa- och pappersindustrin. Behovet av vatten förutses
komma att visa en fortsatt snabb stegring. Räknat från början av
1960-talet anges det totala vattenbehovet bli minst fördubblat fram till 1980
och väl fyrdubblat fram till år 2000. Detta innebär en årlig ökningstakt
på ca 4 %. Vatten måste i framtiden i stigande omfattning och sannolikt
över allt längre avstånd överföras från överskottsområdena till de tätbefolkade
bristområdena.

Behovet av avlopp och rening av avloppsvatten har under senare år ökat
i minst samma takt som behovet av vatten. Trots att reningsverken utbyggts
kraftigt under den senaste tioårsperioden anses förhållandena f. n. vara klart
otillfredsställande. Även för renhållning o. dyl. skulle urbaniseringen och
höjd levnadsstandard medföra ökade behov.

Genom en enkät till landets kommuner har insamlats uppgifter om sektorns
planerade investeringar under perioden fram till 1970. Enligt enkätresultatet
skulle investeringarna 1966—1970 komma att ligga endast obetydligt
högre än vad som i genomsnitt uppnåddes 1961—1965. Det bakomliggande
beräkningsmaterialet torde emellertid ha varit något så när fullständigt
endast för de två å tre närmaste åren. Särskilt synes en underskattning
ha gjorts av kommuner som hittills haft relativt små investeringar men
som torde få en tätortsutveckling som är snabbare än vad man vid tidpunkten
för uppgiftslämnandet räknade med.

Utredningens bedömning av investeringarna för perioden 1966—1970 har
därför grundats på en uppskattning med utgångspunkt från bostadsbyggandets
utveckling. Man konstaterar därvid att investeringarna i vatten- och
avloppsanläggningar ökat snabbare än bostadsbyggandet. De totala investeringarna
(exkl. reparationer och underhåll) i vatten- och avloppsanläggningar
samt i renhållning har på detta vis uppskattats till i genomsnitt
1 120 milj. kr. per år 1966—1970. I förhållande till första hälften av 1960-talet innebär detta en höjning med närmare 7 %.

4 ISihang titt riksdagens protokoll 1966. 1 samt. i\r 125. miaga 9

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Remissinstanserna

Enligt Stadsförbundets åsikt är den använda metoden — att beräkna investeringsbehovet
med utgångspunkt från bostadsbyggandets omfattning —
inte invändningsfri. Bl. a. omfattande gatuarbeten i städernas centrala delar
blir inte beaktade vid metoden i fråga. •— Med hänsyn till att anläggningar
för rening av avloppsvatten är ett bristområde och att behovet av reningsverk
torde öka snabbare än vad relationen till bostadsbyggandet ger uttryck
för, befarar styrelsen att även denna långtidsutredning underskattat investeringsbehovet.

Också Kommunförbundet anser att utredningen underskattat investeringsbehovet
på detta område.

Offentliga tjänster

Långtidsutredningen

Utgångspunkten för långtidsutredningens kalkyler beträffande offentlig
tjänsteproduktion, dvs. den produktion som bedrivs av staten och kommunerna
och som är avsedd för offentlig konsumtion, utgörs av de planer och
bedömningar som under medverkan av olika departement insamlats från berörda
myndigheter.

Undervisning. Sektorns utbyggnadsplaner bygger på elevantalets förväntade
utveckling. För antalet ungdomar i grundskoleåldern förutses en mindre
nedgång mellan 1965 och 1970. Antalet elever vid de gymnasiala skolformerna
har antagits öka från 181 000 år 1965 till 240 000 år 1970. Antalet
studerande vid universitet och högskolor har i enlighet med prop. 1965: 141
angetts till ca 87 000 i början av 1970-talet (mot ca 58 000 höstterminen
1964).

De resurskrav som den av myndigheterna planerade utbyggnaden av
undervisningssektorn ställer kan sammanfattas på följande sätt. Sektorns
totala personalbehov skulle öka med sammanlagt 18 000 från 1965 till 1970,
varav ca 10 000 avser lärare. Den erforderliga ökningen av personal skulle
inom skolväsendet uppgå till ca 9 500, inom den högre utbildningen och
forskningen till ca 5 500, inom kulturområdet till närmare 2 500 och inom
lärarutbildningen till ca 500. Till följd av utbyggnaden skulle driftkostnaderna,
räknade vid oförändrade löner och priser, komma att stiga med genomsnittligt
5 % per år 1965—1970. Stora olikheter kan härvid noteras
för skilda delområden. Medan driftkostnaderna inom grundskoleområdet
förutses öka med knappt 1 % per år, anges ökningen för de gymnasiala skolorna
till 6 1/2 % per år och för den högre utbildningen och forskningen
till 16 % per år.

En summering av investeringsplanerna ger vid handen att sektorns investeringar
(exkl. reparationer och underhåll) skulle öka med närmare

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 47

5 % per år 1965—1970. Den snabbaste expansionstakten anges för högre utbildning
och forskning, där planerna innebär att investeringskoistnaderna
skulle fördubblas mellan 1965 och 1970.

Långtidsutredningen utgår emellertid från att undervisningssektorn inte
kan komma att öka i fullt så snabb takt som förutsatts i myndigheternas
planer. För den offentliga konsumtionen av undervisning innebär utredningens
kalkyl en årlig ökningstakt om 4 % 1965—1970 mot planernas
5 %. Också investeringarna antas öka något långsammare än enligt planerna,
eller med närmare 4 % årligen 1965—1970.

Vägledande vid dessa nedskärningar har i första hand varit personalsituationen.
Den totala lärarbristen inom skolväsendet uppgick under läsåret
1964/65 till ca 7 000. Detta innebär att motsvarande antal tjänster innehades
av personer som saknade föreskriven utbildning. Från 1965 till 1970
anges lärarbehovet öka med 7 000. För att erhålla kompetenta lärare till alla
tjänster skulle följaktligen fordras ett totalt nettotillskott av ca 14 000 lärare
fram till 1970. Den nuvarande utbildningskapaciteten är dock klart
otillräcklig för att tillgodose detta behov. Även vid universitet och högskolor
föreligger stora svårigheter att rekrytera kvalificerade befattningshavare
till vissa topptjänster och man befarar att svårigheterna kommer att accentueras
under framförliggande år.

Den otillräckliga tillgången på personal ställer stora krav på rationaliseringar.
Utredningen ifrågasätter här om inte en minskning av lärartätheten
är möjlig. Också en större satsning på ett systematiskt utvecklingsarbete
anges vara en klok investering.

Hälso- och sjukvård. Utbyggnadsplanerna har inhämtats av medicinalstyrelsen
med en enkät till hälso- och sjukvårdsstyrelserna i landstingen och
städerna utanför landsting. Också andra berörda myndigheter och institutioner
har tillfrågats.

De redovisade planerna visar att huvudmännen förutser en mycket kraftig
ökning av vårdresurserna fram till 1970. Det totala platsantalet i all
sluten vård anges öka från ca 125 000 1964 till närmare 150 000 1970. Planerna
innebär att man på sex år skulle försöka erhålla ett platstillskott ungefär
lika stort som det som kommit till stånd under de fjorton åren sedan
1950. Den kraftigaste ökningen planeras i fråga om antalet platser för vården
av långvarigt kroppssjuka, nämligen från 22 500 1964 till 35 800 1970.
Det årliga platstillskottet inom annan kroppssjukvård anges bli ca 950, inom
mentalsjukvård ca 250 och inom övriga vårdområden ca 600.

Denna planerade utbyggnad kräver givetvis omfattande resurser. Investeringarna
(exkl. underhåll) förutses av huvudmännen öka med genomsnittligt
9,5 % per år 1965—1970. Personalökningen beräknas till sammanlagt
20 000 personer (heltidsarbetande) från 1965 till 1970. Driftutgifterna anges
under samma tid stiga med 8,5 % per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

I långtidsutredningens kalkyl anges den offentliga konsumtionen av hälsooch
sjukvårdstjänster komma att öka långsammare än enligt huvudmännens
planer, ca 7 % per år mot planernas 8,5 %. För investeringarna anges
den årliga ökningen till 7,5 % mot planernas 9,5 %.

De gjorda nedskärningarna motiveras med personalsituationen. Redan
vid utgångsläget förelåg betydande vakanser såväl beträffande läkare som
sjuksköterskor och man tvingas konstatera att utsikterna för att snabbt
avveckla dagens besvärande brist och därutöver öka antalet tjänster i sådan
omfattning som framgått av huvudmännens planer är ganska mörka. Också
medicinalstyrelsen har framhållit att en alltför stor optimism vad angår utbyggnadsplanernas
tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om
att få fram sjukvårdspersonal synes ha framträtt i sjukvårdshuvudmännens
planering. Ett något retarderat program har därför förordats av styrelsen.

Långtidsutredningen understryker också behovet av en ömsesidig anpassning
mellan utbyggnads- och personalplanering samt av rationaliseringar i
personalbesparande syfte.

Socialvård. Utbyggnadsplanerna har inhämtats av socialstyrelsen med en
enkät till samtliga primärkommuner. Antalet platser på ålderdomshem anges
i enkäten stiga från 45 600 1964 till 63 000 1970. Socialstyrelsen räknar
dock med att platsantalet för 1970 blir något lägre, drygt 61 000. Trycket
på ålderdomshemmen beräknas vidare bli lättat genom en omfattande utbyggnad
av den sociala hemhjälpen i form av ökat antal hemvårdarinnor
och hemsamariter. Verksamheterna på daghem, fritidshem och lekskolor
anges expandera mycket snabbt. Inom nykterhetsvården planeras utbyggnaden
bli mest markerad för den öppna vården.

För att realisera denna utbyggnad anges socialvårdens investeringskostnader
(exkl. reparationer och underhåll) behöva stiga med genomsnittligt
7 1/2 % per år 1965—1970. Den inom socialvården sysselsatta personalen
(uttryckt i heltidsarbetande) anges öka med 19 000 personer 1964—1970.
För driftkostnaderna förutses en ökning på 6 1/2 % per år.

Långtidsutredningen bedömer det emellertid inte realistiskt att räkna med
att alla planerna för socialvårdens utbyggnad skall kunna realiseras redan
till 1970. Den offentliga konsumtionen av socialvårdens tjänster anges i utredningens
kalkyl komma att öka med 5 % årligen 1965—1970 mot planernas
6 1/2 %. För nyinvesteringar anges den årliga ökningen till 7 % mot
7 1/2 % enligt planerna.

Den viktigaste expansionsbegränsande faktorn anses vara möjligheten
att rekrytera personal. En satsning på den friare ej anstaltsbundna vården
anges vara att föredra eftersom rekryteringen torde underlättas genom
eventuella tillskott från lokalt bunden arbetskraft. Dessutom skulle en smidigare
omfördelning av resurserna möjliggöras vid ändrade förhållanden
och investeringsresurser frigöras för andra ändamål.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 49

Polis- och rättsväsen samt kriminalvård. Rikspolisstyrelsens bedömning
av den framtida efterfrågan på polistjänster bygger i första hand på den
väntade utvecklingen av trafik och brottslighet. Styrelsen konstaterar att en
ökning av brottsligheten med 20 % 1965—1970 inte ter sig orealistisk. Också
för trafikövervakningen krävs mer personal. Sammanlagt anges personalbehovet
öka med ca 3 100 fram till 1970.

För att möta den väntade arbetsbelastningen hos domstolar anger hovrätterna
personalbehovet stiga med ca 500 från 1965 till 1970.

Kriminalvårdsstyrelsens framtidsbedömningar bygger på en prognos för
antalet på anstalt intagna. Utgående från denna har kriminalvårdsstyrelsen
utarbetat en plan för anstaltssystemet fram till 1975. Enligt planen skulle
platsantalet öka från ca 5 550 år 1963 till ca 7 850 år 1970 och till ca 9 300
år 1975.

Enligt de olika myndigheternas planer skulle den offentliga konsumtionen
av polis- och rättsväsendets och kriminalvårdens tjänster öka med ca

3,5 % per år 1963—1970. För personalen förutses en ökning med ca 5 000.

Försvar. Utredningens kalkyl avseende perioden 1966—1970 bygger på antagandet
att det nu gällande försvarsbeslutet tillämpas fram till 1970. Detta
antagande har införts endast i beräkningstekniskt syfte och utgör på inget
vis något ställningstagande till försvarskostnadernas omfattning.

Enligt de beräkningar som försvarsdepartementet utfört under ovan
nämnt antagande skulle driftutgifterna under andra hälften av 1960-talet
stiga genomsnittligt 3 1/2 % per år. För investeringsutgifterna anges den
genomsnittliga årliga ökningstakten till drygt 4 % per år. Det totala personalbehovet
beräknas stiga med bortåt 5 000 från 1965 till 1970.

Långtidsutredningen påminner i detta sammanhang om att de nämnda
försvarsutgifterna inte får uppfattas som något exakt mått på de resurser
som tas i anspråk för försvaret. Bland annat ingår där inte det inkomstbortfall
som uppstår i och med att de värnpliktiga under sin militärtjänst
avlönas betydligt lägre än som skulle vara fallet ute på arbetsmarknaden.
Detta kan ge upphov till en från ekonomisk synpunkt oriktig avvägning
mellan personal och material.

Sammanfattning. Som framgått av det föregående innebär myndigheternas
utbyggnadsplaner att såväl driftutgifterna som investeringarna inom det
offentliga tjänsteområdet skulle öka mer än vad som ryms inom den i långtidsutredningens
kalkyl angivna ramen. Myndigheternas planer och utredningens
kalkyl för olika delområden sammanfattas i nedanstående tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Myndigheternas planer och långtidsutredningens kalkyl avseende driftutgifter och investeringar
inom offentlig tjänsteproduktion 1965—1970

	Driftutgifter	Investeringar (exkl. repara-tioner och underhåll)
	1965	Förändring 1965—	1965	Förändring 1965—
	milj. kr.	1970 i %		milj. kr.	1970 i %
		enl.	enl. LU:s		enl.	enl. LU:s
		planer	kalkyl		planer	kalkyl
Undervisning ..............	3 900	+ 5	+ 4	1 200	5	4
Hälso- och sjukvård ........	3 050	+ 8,5	+ 7	800	9,5	7,5
Socialvård.................	1 150	+ 6,5	+ 5	200	7,5	7
Försvar....................	2 050	+ 3,5	+ 3,5	2 050	4,5	4,5
Övriga områden ............	4 350	+ 5,5	+ 4,5	600	3,5	3
	14 500	+ 5,8	+ 4,7	4 850	6,2	5,0

Utredningen betonar att varken det totala utrymmet för de offentliga
tjänsterna eller fördelningen inom detta bygger på några politiska ställningstaganden.

Den utbyggnad som planerats av myndigheterna skulle kräva att antalet
sysselsatta (utan arbetstidsförkortning) ökade med drygt 100 000 från 1965
till 1970. Utredningens kalkyl innebär att ökningen skulle stanna vid ca
90 000.

Remissinstanserna

Här nedan sammanfattas remissyttrandena enligt följande. Först behandlas
yttranden rörande olika delsektorers avvägnings- och produktionsförhållanden.
Därefter redogörs för remissinstansernas synpunkter angående
köer samt pris- och avgiftsproblematiken. I det sista avsnittet behandlas den
offentliga sektorns effektivitet och rationaliseringsmöjligheter.

Delsektorernas produktionsförhållanden

Undervisning. Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av ökade utbildningsinsatser
för att möjliggöra den fortsatta tillväxten av samhällsekonomin.
Styrelsen framhåller samtidigt vikten av att eleverna på det gymnasiala
stadiet får en utbildning, som i tillräcklig omfattning leder ut i förvärvsarbetet
efter avslutade gymnasiala studier. Skulle elever i alltför stor utsträckning
på detta stadium välja studievägar som ytterligare uppskjuter ett mera
definitivt yrkesval och utträde på arbetsmarknaden, kommer helt naturligt
utbildningsorganisationen att ännu mer vidgas och arbetsmarknaden under
ytterligare ett antal år undandras viss arbetskraft.

Den av långtidsutredningen kalkylerade begränsningen av resurstilldelningen
för utbildningssektorn kan, om den genomförs, komma att få betydande
konsekvenser för de av statsmakterna som mål för utvecklingen fram

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 51

till omkring 1970 angivna utbildningsfrekvenserna på det gymnasiala stadiet.
För att belysa detta redovisar överstyrelsen följande räkneexempel under
antagande att reduktionen utförs lika i förhållande till storleken av planerad
tillväxtprocent för alla grenar av utbildningssektorn utom grundskolan.
För de gymnasiala skolorna skulle i detta fall utvecklingstakten minska
från 6,5 till 5,2 % per år. Det skulle innebära att det totala antalet elever under
utbildning i dessa skolformer skulle bli 8 000—10 000 lägre för hela perioden
sammanlagt än som beräknats i planerna. Omräknade till att avse intagna
elever utvisar beräkningarna en minskning med 3 000—4 000 elever
per år, vilket utgör ca 3 % av en åldersklass 16-åringar. En sådan reducering
skulle innebära att av statsmakterna redan gjorda åtaganden inte skulle
kunna fullföljas, överstyrelsen utgår emellertid från att redan beslutade reformer
genomförs i den omfattning, som besluten avser.

Kommunförbundet betonar att kommunernas ekonomiska resurser inte
torde bli tillräckliga för att de gymnasiala skolorna skall kunna byggas ut i
den av statsmakterna förutsatta takten.

Universitetskanslersämbetet konstaterar att Sverige i jämförelse med andra
länder befinner sig i en tämligen gynnsam situation vad gäller utbildningsväsendets
flexibilitet. Dock är det uppenbart, att förverkligandet av
beslutade utbyggnadsprogram på olika områden medför stora påfrestningar
inom utbildningssystemet. Vid fortsatta undersökningar bör förhållanden
av denna art ägnas ökad uppmärksamhet.

Hälso- och sjukvård. Landstingsförbundet framför att befolkningsutvecklingen
och ökade standardkrav nödvändiggör kraftiga utbyggnader för att
bibehålla den relativa vårdkapacitet som hittills uppnåtts och förbättra läget
inom områden, där påtagliga brister föreligger. Sjukvårdshuvudmännens
planer får enligt förbundets mening uppfattas såsom uttryck för mycket
angelägna behov. Den omständigheten att hälso- och sjukvården redovisar
de största ökningarna i utbyggnadsplanerna får i och för sig inte tas till
intäkt för att detta område bör vidkännas de största beskärningarna.

Vad långtidsutredningens nedskärningar av huvudmännens utbyggnadsplaner
i praktiken kan komma att innebära ifråga om eftersättande av
angelägna vårdbehov saknar förbundet närmare underlag för att bedöma
men framhåller att situationen utan tvekan ter sig bekymmersam. Särskilt
angeläget är det att undervisningssjukhusens behov kan tillgodoses, så att
läkarutbildningen inte hämmas. Planerna för långtidsvården skulle generellt
innebära att hygglig balans mellan tillgång och efterfrågan skulle föreligga
1970. En begränsning av utbyggnadsprogrammet för detta område framstår
som särskilt betänklig, eftersom ökningen av antalet åldringar accentueras
på 1970-talet.

Förbundet delar långtidsutredningens uppfattning att man vid planeringsarbetet
skall ta hänsyn till personaltillgången, men tillägger att man därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

icke får glömma att moderniseringar av arbetsplatserna stundom kan vara
nödvändiga för att skapa de arbetsförhållanden ifråga om miljö och effektivitet,
som utgör en grundläggande förutsättning för en attraktiv rekrytering.
Förbundet framhåller vidare att personalläget skiftar starkt mellan
olika sjukvårdsområden och hoppas att lokala utredningar kan ge en mera
differentierad syn på problemen.

Medicinalstyrelsen finnier den av långtidsutredningen kalkylerade långsammare
utvecklingen av hälso- och sjukvårdens konsumtion och investeringar
vara realistisk och överensstämmande med styrelsens bedömning.
I detta sammanhang bör emellertid beaktas att en annorlunda utformning
av planerade investeringar kan ge en sänkning av personalbehovet utan att
investeringsvolymen behöver minska. En målmedveten styrning av investeringen
till mindre personalkrävande objekt eller rationalisering av redan
befintliga objekt skulle kunna ge ett dylikt resultat.

Socialvård. Socialstyrelsen framhåller att den materiella standarden i landet
numera nått en sådan nivå att det synes styrelsen rimligt att den framtida
resursfördelningen görs på sådant sätt att vårdsektorerna tillgodoses
i relativt stor utsträckning även om detta måste ske till priset av mindre
snabb långsiktig ekonomisk tillväxt. Mot bakgrunden av kraftiga eftersläpningar
inom socialvården med åtföljande köproblem bör en sådan reduktion
av den offentliga konsumtionsökningen som utredningen föreslagit enligt
socialstyrelsens mening inte ske. I vart fall vill styrelsen framhålla att om
så sker får ansvaret för följderna därav las av de politiska instanserna och
inte läggas på förvaltningen.

Den kommande arbetstidsförkortningen kan enligt styrelsen befaras leda
till avsevärt ökade svårigheter för vårdområdena. En prioritering av arbetskraft
till dessa områden anses därför vara ofrånkomlig vid en arbetstidsförkortning.

Styrelsen understryker vikten av att den öppna åldringsvården byggs ut.
Vid sidan av tillskapandet av en effektiv öppen vård bör utbyggnaden av
sjukhem och ålderdomshem fortsätta. Styrelsen förordar också en kraftig
ökning av vårdpersonalen inom nykterhetsvården.

Kommunförbundet delar utredningens uppfattning att kommunerna inte
har möjligheter att genomföra ålderdomshemsbyggen i fullt den utsträckning
som angetts i kommunenkäten. Även det av socialstyrelsen nämnda
platsantalet 1970, 61 000, synes kommunförbundet vara i överkant.

Köer samt pris- och avgiftsproblematik

SACO konstaterar att köerna är ett slags fördelningsinstrument, vilka
måste tillgripas på områden, där man av någon anledning inte vill använda
sig av prismekanismen vid resursfördelningen. Köerna betyder ingalunda
att dessa områden är under för sörj da med resurser. Tvärtom har man ofta

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

i syfte att avveckla köerna tillfört sådana områden större resurser än vad
som varit samhällsekonomiskt försvarsbart. SACO ifrågasätter, om det
verkligen är motiverat att i så stor utsträckning som f. n. är fallet använda
köer som fördelningsinstrument. Inte sällan blir resultaten mindre tillfredsställande
från rättvisesynpunkt än om kostnadsrealistiska priser används.

Exempel på rättviseproblem orsakade av strävan att hålla nere priserna
kan hämtas från åldringsvårdens och barntillsynens område. De låga avgifterna
för offentlig barntillsyn leder dessutom till ett mindre effektivt resursutnyttjande.
Enligt SACO:s uppfattning finns det skäl att höja föräldraavgifterna
avsevärt över nuvarande nivå. Därmed skulle garantier skapas
för att den arbetskraft som frigörs är sådan som samhället verkligen har
behov av. Vill man avlasta barnfamiljerna eu del av deras merkostnader,
bör detta ske genom generella åtgärder såsom avdrag vid beskattningen eller
bidrag och inte genom förmåner som endast en del kan komma i åtnjutande
av.

Enligt SACO är det dock inte tillrådligt att söka avhjälpa alla köproblem
inom den offentliga sektorn genom uttagande av kostnadsanpassade priser.
Det är inte lämpligt inom exempelvis utbildningsområdet. Ur samhällets
synvinkel måste det vara angeläget att utnyttja begåvningskapaciteten
på ett optimalt sätt, och utbildningsmöjligheterna måste då fördelas efter
studielämplighet och intresse och inte efter köpkraft.

Även TCO pekar på de konsekvenser som nuvarande avgiftspolitik inom
sjukvården leder till och framhåller att frågan om ändrade grunder för avgiftsbeläggning
på offentliga tjänster äger aktualitet också utanför vårdområdena.
Det är dock omöjligt att generellt fastslå huruvida ökad användning
av avgiftsfinansiering bör tillgripas eller inte. Denna fråga måste
avgöras från verksamhetsgren till verksamhetsgren, varvid den rationalisering
som kan uppstå vid avgiftsfinansiering får vägas mot förväntade sociala
konsekvenser.

Enligt socialstgrelsen är en snar lösning av dessa problem inte bara ett
rättvise- eller inkomstfördelningsproblem utan påverkar också i hög grad
inriktningen av allmänhetens efterfrågan. I den mån frågeställningarna inte
redan är föremål för utredning torde sådana snarast böra komma till stånd.

Bankföreningen, Sparbanksföreningen och Svenska Företagares Riksförbund
instämmer med långtidsutredningen i den analys som görs av köproblematiken.

En något avvikande mening hyser länsstgrelsen i Älvsborgs län. Utredningen
har i sin analys av avgifts- och subventioneringspolitiken förbisett
de fördelningspolitiska spörsmålen. Avsikten med subventioner av typen
studiebidrag är nämligen att ge utbildningsmöjligheter åt ekonomiskt sämre
lottade grupper. Enligt länsstgrelsen i Stockholms län bör snarare positiva
åtgärder tillgripas än en uppbromsning inom undervisnings- och vårdområden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Den offentliga sektorns effektivitet och rationaliseringsmöjligheter

För att rationaliseringar inom undervisningssektorn skall kunna genomföras,
fordras enligt skolöverstyrelsen betydligt större resurser för pedagogisk
forskning och för ett systematiskt, fortlöpande pedagogiskt och pedagogiskt-organisatoriskt
utvecklingsarbete.

Åtgärder i syfte att begränsa den relativa läraråtgången är betydelsefulla.
Överstyrelsen har utfärdat anvisningar till länsskolnämnderna och skolstyrelserna
angående elevernas fördelning på klasser i grundskolan. Enligt
vissa överslagsberäkningar kan tillämpningen av dessa anvisningar beräknas
minska den relativa läraråtgången så, att lärarbehovet 1970/71 blir ca
2 600 lägre än eljest skulle ha blivit fallet.

Vidare erinras om pågående undersökningar och försök rörande flexibel
elevgruppering, systematiserad undervisning m. m., vilka alla kan komma
att ge resultat av stort intresse också från rationaliseringssynpunkt. Också
vid den pågående översynen av grundskolans läroplan beaktas möjligheterna
att genom vissa förenklingar och förändringar i undervisningens organisation
åstadkomma en lägre relativ läraråtgång.

Stadsförbundet delar utredningens mening att större statliga anslag till
pedagogiskt utvecklingsarbete synes vara en god investering. Utredningens
uttalande att man borde överväga om det inte vore bättre för undervisningsresultatet
att låta mera erfarna lärare ta hand om ett något större elevantal
än att vid fortsatt minskning av klasstorleken nödgas anlita lärare utan
stipulerad kompetens finner förbundet vara av intresse.

Universitetskanslersämbetet understryker vikten av att utbildningen bedrivs
i former som är rationella och personalbesparande med tanke på utbildningens
omfattning och differentiering i morgondagens samhälle. Vissa
faktorer kan dock verka hämmande på initiativ ifråga om rationalisering.
Det svenska budgetsystemet, med dess starka inslag av krav på särredovisning
i förväg av medelsdispositionerna är sålunda på grund därav ett mindre
ändamålsenligt instrument för en rationell hushållning. Ämbetet avser
därmed bl. a. de hinder för satsning på kapital i stället för arbetskraft som
gällande anslagsregler med ofta skarpa gränser mellan avlönings- och sakanslag
innebär. Vidare betyder svårigheterna att på förhand styrka effekten
av en önskad rationalisering på utbildningsområdet, med dess speciella
svårigheter ifråga om resultatvärdering, ofta en återhållande faktor då
fråga är om prövning av anslagsframställningar för rationaliseringsåtgärder.

Socialstyrelsen framför att, enligt dess erfarenhet, utformningen av olika
statsbidrag i hög grad påverkar den arbetsinsats som erfordras för administration
av bidragsgivningen. Det är därför angeläget att statsbidrag för
framtiden utformas på sådant sätt att en med hänsyn till rådande arbetskraftsbrist
oproportionerligt stor arbetsinsats icke skall behöva tas i anspråk
för kontroll av statsbidragsansökningar och utbetalning av bidragen.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen 55

Som exempel på ett statsbidrag där vinster i administrationshänseende kunnat
göras genom schablonmässiga regler nämner socialstyrelsen bidraget
till social hemhjälp. Liknande rationaliseringsvinster torde kunna göras genom
omarbetning av reglerna för bidrag till kommunala nykterhetsnämnder,
bidragen till driftkostnaderna vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. samt beträffande bidragen till ferieresor, driften av semesterhem,
stipendier för underlättande av husmoderssemester och driften
av barnkolonier.

Enligt statskontorets uppfattning kommer betydelsen av effektivt fungerande
rationaliseringsorgan att stiga mycket snabbt. Det förefaller riktigast
att erforderlig upprustning av rationaliseringsresurserna i första hand
inriktas på att förstärka den decentraliserade rationaliseringen. Myndigheterna
bör få ökade resurser för att upprätta eller bygga ut egna organ för
intern rationalisering. — Snart sagt varje enskild befattningshavare måste
stimuleras till att sträva mot förenkling och god ekonomi i sitt eget arbete.
Den största rationaliseringseffekten torde utvinnas av att en positiv attityd
till hithörande problem vinner spridning i förvaltningen.

Statskontorets uppgift borde vara en samordning av enskilda myndigheters
rationaliseringsarbete och att utveckla metoder och hjälpmedel för detta
arbete.

Det mest besvärande problemet i samband med den övergripande planeringen
är utan tvekan bristen på tillförlitligt underlag. Såvitt idag kan bedömas
måste i första hand de offentliga myndigheternas egen långsiktsplanering
vidareutvecklas och förbättras för att statsmakterna skall få bättre
kännedom om det marginella värdet av att ytterligare resurser satsas på
givna projekt och myndigheter. Denna information krävs för att den långsiktiga
resursfördelningen skall kunna optimeras.

Även om ett marginellt resonemang i praktiken inte kan tillämpas för
all planering, torde det vara nödvändigt att statsmakterna ger enskilda
myndigheter konkreta anvisningar om vilket expansionsutrymme respektive
myndighet har att räkna med i sin egen långsiktiga planering. Först
genom ett ökat ömsesidigt informationsutbyte i planeringen torde det vara
möjligt att åstadkomma en väsentligt effektivare styrning och planering av
den offentliga verksamheten.

Beträffande möjligheter till rationalisering pekas på ett förbättrat utnyttjande
av den automatiska databehandlingen samt en vidareutveckling av
personaladministrativa rutiner. Vidare erinras om de möjligheter som användningen
av programbudget kan erbjuda. Inom statskontoret pågår en utredning
om bokföring, kostnadsredovisning och programbudgetering inom
statsverksamheten. Utredningens resultat torde komma att redovisas under
början av budgetåret 1966/67. Stor uppmärksamhet bör också ägnas
personalrekryteringen. För detta krävs noggranna analyser av arbetskrav

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

SACO framför att inom den offentliga sektorn incitament måste skapas
att hushålla med resurserna, vilket f. n. nästan helt saknas. Kostnadsbesparingar
framstår som meningslösa, när de endast leder till att man tilldelas
mindre resurser i framtiden. Enligt SACOrs mening är det angeläget att
mera marknadsmässigt tänkande introduceras i förvaltningen.

För att stimulera de anställda till positiv medverkan i rationaliseringsarbetet
bör detta enligt TCO:s mening bedrivas på sådant sätt att berättigade
krav på anställningstrygghet inte åsidosätts. Vidare bör man inom
den offentliga sektorn närma sig det övriga näringslivets friare befordringsmöjligheter.
Där utbildningsmässiga meritkrav måste upprätthållas, bör
möjligheter till vidareutbildning skapas för de anställda.

Långtidsutredningen bör åtföljas av en långsiktig budgetering av de offentliga
utgifterna hävdar Sveriges hantverks- och industriorganisation. Då
kan statsmakternas åtaganden överblickas för längre perioder och anpassas
till faktiska resurser.

Statistiska centralbyrån (SCB) påpekar att metoderna för fastprisberäkning
av den offentliga sektorns prestationer ger för långtidsanalysen olämpliga
data. Såsom framhållits i långtidsutredningen tas härvid inte hänsyn till
produktivitetens utveckling Mycket tyder emellertid på att en påtaglig produktivitetsförbättring
pågår på olika områden även inom denna sektor.
Enligt SCB skulle man behöva mäta den offentliga sektorns slutprodukter
(eller åtminstone deras förändringar) på direkt väg, trots de svårigheter
detta erbjuder både i fråga om värdering och identifiering. På detta område
har visst förberedelsearbete nyligen igångsatts inom SCB. Verket anser
detta arbete mycket angeläget och skulle om resurssituationen det medger
vilja öka sina insatser på detta område. — Enligt SCB är det vidare önskvärt
att bygga ut analysmodeller för den offentliga sektorn. Som basinformation
för långtidsplanering gäller det att utforma ett nationalräkenskapssystem
som inkluderar avskrivningar, mätning av den offentliga sektorns
produktion, identifiering av produktionsbefrämjande verksamhet, beräkningar
över realkapital i olika sektorer samt en genomgående produktionskostnadsvärdering,
parallellt med marknadsprisvärdering.

Svårigheter i produktivitetsmätningar tas också upp av överbefälhavaren
som påpekar att 1964 års försvarskostnadsutredning arbetar i samråd med
krigsmaktens myndigheter på att finna lösningar bl. a. på detta problem.

Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsntvecklingen

Appendix

Förteckning över avgivna remissyttranden över 1985 års långtidsutredning
»Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980», SOU 1966: 1

Efter remiss har följande instanser avgett yttranden över långtidsutredningen: Arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, kommerskollegium — som bifogat yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Göteborg, Sundsvall och
Luleå — konjunkturinstitutet, lantbruksstyrelsen, luf tf artsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
poststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, statistiska centralbyrån,
statskontoret, telestyrelsen, universitetskanslersämbetet, vattenfallsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överbefälhavaren, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Malmöhus
län, Göteborgs och Bohus län — som bifogat yttranden från Göteborgs stadskollegiums
finanskontor och Göteborgs stads statistiska kontor — Älvsborgs
län, Värmlands län, Västmanlands län, Gävleborgs län och Norrbottens län
— som bifogat yttrande från länsarbetsnämnden i Norrbottens län —
fullmäktige i riksgäldskontoret, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF),
Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Företagares Riksförbund, Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska Landstingsförbundet,
Svenska Sparbanksföreningen, Svenska Stadsförbundet, Svenska Vattenkraftföreningen,
Svenska Vägföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Sveriges Allmänna Exportförening, Sveriges Grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Jordbrukskasseförbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges Lantbruksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och
statens jordbruksnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Innehåll

I. Ekonomiska planeringsrådets verksamhet....................... 1

II. 1965 års långtidsutredning i sammandrag jämte några huvuddrag i remissyttrandena
.............................................. 2

Långtidsutredningens syfte ...................................... 2

Befolkning och arbetskraft....................................... 4

Produktionens tillväxt........................................... 16

Den interna avvägningen......................................... 17

Utrikeshandel .................................................. 23

Näringsgrenarnas utveckling..................................... 28

Jordbruk .................................................... 28

Skogsbruk ................................................... 30

Industri ..................................................... 32

Energiförsörjning............................................. 36

Byggnads- och anläggningsverksamhet........................... 37

Samfärdsel................................................... 38

Varuhandel .................................................. 41

Bostäder..................................................... 42

Vatten och avlopp............................................. 45

Offentliga tjänster ............................................ 46

Appendix: Förteckning över avgivna remissyttranden............... 57

MARCUS BOKTR. STHLM 1566 660306

Bilaga 10

Långtidsbudget
för perioden 1966/67—1970/71

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 10: Långtidsbudget

Bilaga 10

LÅNGTIDSBUDGET
FÖR PERIODEN 1966/67—1970/71

1. Inledning

1.1. Den statliga långtidsbudgeten — historik

På grund av den statliga sektorns tillväxt och växande betydelse för samhällsekonomin
framstod det i slutet på 1950-talet som alltmer angeläget
att vid sidan av den årliga statsbudgeten redovisa de finansiella konsekvenserna
på längre sikt av statsmakternas redan gjorda åtaganden. Önskemålet
var bl. a. att genom en sådan mera långsiktig statsfinansiell redovisning
skapa bättre förutsättningar för en rationell prövning av uppkommande
frågor av större ekonomisk räckvidd.

En första samlad långtidsbedömning av statens utgifter och inkomster
redovisades år 1960 i form av en bilaga till den samma vår framlagda kompletteringspropositionen.
Därefter har årligen en ny långtidsbudget utarbetats
och redovisats för riksdagen.

Metodiken i de sex hittills utarbetade långtidsbudgetarna har skiftat. Den
första utgjorde i princip endast en summering av planer och reformförslag
som inhämtats från de statliga myndigheterna. Någon bedömning av planerna
eller prioritering av reformerna gjordes således inte. Redovisningen
skedde efter samma indelningsgrunder som i den årliga budgeten, dvs. i
huvudtitlar och anslagsgrupper. De fyra följande långtidsbudgetarna utarbetades
enligt ett system som innebar att vissa större anslag eller anslagsgrupper
redovisades utan hänsynstagande till nya åtaganden, medan för
övriga anslag framräknades ett »reformutrymme». De särredovisade utgiftsposterna
— tillsammantagna svarade dessa för omkring två tredjedelar
av de totala statsutgifterna •— var i huvudsak sådana, där utgiftsutvecklingen
styrdes av redan fattade, till sina ekonomiska konsekvenser
preciserade beslut. Övriga statsutgifter blev föremål för en överslagsmässig
budgetgranskning. Härvid medräknades utgifter för sådana smärre reformer
som låg i linje med av statsmakterna tidigare angiven ambitionsinriktning
på resp. verksamhetsområde. Vidare kunde ett ytterligare reformutrymme
erhållas i det fall den beräknade totala stegringstakten understeg
den trendmässiga ökningen. Med trendmässig avsågs härvid utgiftsutvecklingen
under den gångna femårsperioden framräknad i fasta priser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 125. Bilaga 10

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

I fjolårets långtidsbudget användes en ny metod som innebar att endast
de resursanspråk medräknades som erfordrades för att uppfylla gällande
målsättningar.

Även i årets långtidsbudget tillämpas detta senare beräkningssätt. I följande
avsnitt behandlas den statliga långtidsbudgetens karaktär och syfte
och belyses den metodik som kommit till användning vid utarbetandet av
årets långtidsbudget.

1.2. Långtidsbudgetens karaktär och syfte

En långtidsbedömning kan utföras på olika sätt. Den kan stanna vid en
prognos, men den kan också föras vidare till ett program eller en plan.
En prognos söker förutsäga framtida händelser, dvs. den faktiska utvecklingen
inom ett område. Ett långtidsprogram är närmast en redogörelse för
en från vissa synpunkter önskvärd utveckling. Som grund för ett långtidsprogram
torde i regel böra förutsättas beslut utifrån en klart utformad
politisk målsättning. En långtidsplan slutligen förutsätter utöver långtidsprogrammet
att de medel — ekonomiska eller andra — redovisas, som erfordras
för att programmet skall kunna realiseras.

Den statliga långtidsbudgeten är närmast att hänföra till typen långtidsplan.
Den är dock ingen fullständig plan eftersom den endast redovisar
konsekvenserna av redan fattade beslut och endast mycket summariskt
diskuterar vilka medel som behövs för att realisera dessa. I långtidsbudgeten
görs inga försök att förutsäga vilka nya politiska beslut som kan
komma att fattas under den behandlade perioden.

Syftet med långtidsbudgeten är att ange omfattningen av de finansiella
och personella resurser som erfordras för att av statsmakterna uppställda
målsättningar skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Mot bakgrund
av den allmänna resurstillgången diskuteras vidare möjligheterna
att realisera dessa målsättningar och åtaganden.

Utgångspunkten vid beräkningen av resursanspråken har varit en oförändrad
ambitionsnivå inom de olika verksamhetsområdena. I de fall, där
statsmakterna i program klart angett de målsättningar som skall gälla för
verksamheternas utveckling, möter det inga problem att fastställa den gällande
ambitionsnivån. För vissa andra områden åter, där inga dylika program
föreligger, har statsmakterna i olika uttalanden direkt eller indirekt
angett den ambitionsnivå vid vilken verksamheten i fråga skall bedrivas.

För övriga områden slutligen har utgångspunkten vid beräkningarna varit
att anpassa den framförliggande utvecklingen till vad som kan betecknas
oförändrad standard. Det bör understrykas att oförändrad standard inte är
liktydigt med oförändrad volym för den statliga verksamheten. Stiger efterfrågan
måste — vid givet pris på tjänsterna i fråga — insatserna ökas
och/eller produktiviteten stiga för att kravet på oförändrad standard skall

Bil. 10: Långtidsbudget

kunna uppfyllas. Liksoin man på utgiftssidan utgått från oförändrad ambitionsnivå
utgår långtidsbudgeten i fråga om statsinkomsterna analogt
från oförändrade skatteregler.

Långtidsbudgeten är ett planeringsinstrument i den meningen att den
syftar till att skapa en bättre grundval för statsmakternas handlande under
det kommande året. Det kan förutsättas att nya beslut med verkningar
fram i tiden kommer att fattas på en rad områden och att dessa beslut påverkar
de redovisade långtidsbedömningarna. Långtidsbudgeten är därför
ingen slutlig plan. Den måste årligen revideras och ingår härigenom automatiskt
i en rullande planering för den statliga sektorns utveckling.

Ett annat syfte med långtidsbudgeten är att den skall ingå som ett led i
det intensifierade planeringsarbete som sker inom statsverksamheten på
olika områden och på olika nivåer. Beträffande myndigheternas planeringsarbete
gäller att det bör vara så flexibelt att myndigheterna, beroende på vad
som i det korta perspektivet är konjunkturmässigt önskvärt, kan anpassa
sin utgiftsutveckling till vad som i det längre perspektivet framstår som
eftertraktansvärt. Ett av kriterierna på en effektiv långtidsplanering är förmågan
till snabba anpassningar och omläggningar.

1.3. Direktiven för myndigheternas uppgiftslämnande

Grundvalen för långtidsbudgeten utgörs av uppgifter som inhämtats från
myndigheterna. Dessa uppgifter avser endast i riksstaten ingående utgifter
och inkomster. Härav följer att bl. a. större delen av socialförsäkringssystemet,
affärsverkens driftutgifter och utgifterna för de statliga bolagen inte
ingår i långtidsbudgetens beräkningar.

I de direktiv som efter beslut av Kungi. Maj :t år 1965 utfärdades inför
utarbetandet av myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret
1966/67 angavs att till dessa skulle fogas en bedömning på längre sikt av
utgiftsutvecklingen under resp. myndighets verksamhetsområde. Avsikten
härmed var att myndigheterna vid sina äskanden för det aktuella budgetåret
skulle beakta konsekvenserna på längre sikt av de förslag som de framlade
för det första året i perioden. Vidare skulle myndigheterna undersöka
möjligheterna att fördela utgiftsstegringen på grund av önskvärda
reformer på två eller flera av de framförliggande budgetåren. I nya anvisningar
som utfärdades inför utarbetandet av föreliggande långtidsbudget
uppdrogs åt myndigheterna att utifrån Kungl. Maj :ts ställningstaganden
i 1966 års statsverksproposition revidera de till hösten 1965 gjorda
långtidsbedömningarna. I direktiven angavs de ekonomiska m. fl. förutsättningar
som skulle tillämpas av myndigheterna. Långtidsbedömningen
skulle utgå från riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 och omfatta de
fyra budgetåren 1967/68—1970/71. Beräkningarna skulle göras i fasta
priser och löner enligt den nivå som gällde under juli 1965. Beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

den samhällsekonomiska utvecklingen i stort under beräkningsperioden
skulle förutsättas en fortgående ökning av nationalprodukten med ca 4 %
per år samt full sysselsättning.

Utgiftskalkylerna skulle baseras på analyser av de grundläggande faktorer
som styr efterfråge- och behovsutvecklingen inom myndigheternas verksamhetsområden.
Hänsyn borde även tas till att efterfrågan på vissa av myndigheternas
tillhandahållna tjänster påverkas av förändringar i prissättningen.
De framkomna utgiftsplanerna borde kritiskt granskas med avseende
på såväl deras angelägenhetsgrad som möjligheterna att genomföra
dem med beaktande av tillgängliga reala resurser i form av rekryteringssituation,
lokaltillgång in. in.

Myndigheterna hade vidare enligt direktiven att lämna uppgifter om beräknade
förändringar av antalet tjänster eller motsvarande under prognosperioden.
Redovisningen skulle omfatta all av staten anställd personal, omräknad
till heltidsanställda, oberoende av om lönekostnaden bestrids från
avlöningsanslag eller annat anslag.

1.4. Redovisningen av utgiftsutvecklingen under tidigare år

Vid en diskussion av den statliga utgiftsutvecklingen under de framförliggande
budgetåren är det naturligt att göra jämförelser med utvecklingen
under tidigare år. Sådana jämförelser kan göras bl. a. för att undersöka i
vilken mån nya tendenser i den totala utgiftsutvecklingen eller i utvecklingen
på skilda delområden gör sig gällande. Historiska data kan vidare ge
upplysning om t. ex. utvecklingen av kostnader per prestation inom vissa
verksamhetsgrenar. Därmed kan de tjäna som hjälpmedel för framtidsbedömningen.

Som jämförelseperiod kommer i det följande att användas budgetåren
1961/62—1964/65. Ur skilda synpunkter hade det varit önskvärt att föra
fram utgiftsserierna t. o. m. budgetåret 1965/66 för att anknyta dem direkt
till beräkningarna för prognosperioden. Ett sådant förfarande möter emellertid
betydande svårigheter på grund av den olika karaktären i tillgängliga
data för 1965/66 jämfört med tidigare budgetår. För perioden t. o. m.
1964/65 kan användas faktiska utgifter enligt riksrevisionsverkets budgetredovisningar.
Motsvarande uppgifter för 1965/66 föreligger inte förrän
under hösten 1966. Möjligheterna att förutsäga utfallet för de enskilda anslagen
i riksstaten är begränsade, särskilt vad gäller konsumtionsutgifter.
Statens löneanslag beräknas t. ex. på grundval av gällande organisationsplaner
för myndigheterna. Till följd av uppkomsten av icke förutsedda vakanser,
tjänstledigheter och vikariat skiljer sig de faktiska löneutgifterna
från de anvisade anslagen.

Beräkningarna för perioden 1966/67—1970/71 har, i avsnitten 3 och 4
om utgiftsutvecklingen, gjorts under antagande av fasta priser och oföränd -

Bil. 10: Långtidsbudget

rade löner, dvs. utgiftsserierna återspeglar en volymmässig utveckling. Jämförbarheten
med den historiska perioden kräver följaktligen att också dess
utgiftsserier i möjligaste mån återspeglar volymutvecklingen. Omräkningen
av utgiftsserierna i fasta priser har gjorts med användande av ett antal olika
index av något varierande lämplighetsgrad. För vissa utgiftsgrupper, bl. a.
de kvantitativt viktiga statliga löneutgifterna och huvuddelen av investeringsutgifterna,
finns lämpliga index. För omkostnadsandelen i den statliga
konsumtionen saknas däremot en index som direkt återger prisutvecklingen
för häri ingående varor. I stället har använts konsumentprisindex rensat
från bl. a. livsmedel. Vissa andra utgiftstyper, t. ex. direkta inkomstöverföringar
och studielån, har omräknats med konsumentprisindex som ett
uttryck för det reala värde dessa förmåner representerat för mottagarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

2. Samhällsekonomisk bakgrund

Inledning. Den statliga sektorn kan inte betraktas eller behandlas som en
isolerad del av samhällsekonomin. När en plan görs upp för tillväxten av
den statliga sektorn måste sambandet med övriga samhällsekonomiska sektorer
beaktas. Detta samband är dubbelsidigt; dels betingas den statliga
sektorns tillväxt av den allmänna framstegstakten och resurstillgången,
dels påverkar den statliga budgetplaneringen utvecklingen inom övriga
delar av ekonomin.

Statsutgifterna består i princip av två skilda slag, nämligen dels konsumtions-
och investeringsutgifter, som direkt tar produktiva resurser i
anspråk, dels inkomstöverföringar och finansiella transaktioner som indirekt
— genom sin inverkan på övriga sektorers disponibla inkomster och
förmögenhetsförhållanden i övrigt — påverkar bruttonationalprodukten och
dess sammansättning. I princip gäller att om de statliga konsumtions- och
investeringsutgifterna stiger snabbare än bruttonationalprodukten, minskar
i motsvarande mån övriga sektorers relativa andelar. Stiger de åter långsammare,
tillåts övriga sektorer expandera snabbare än bruttonationalprodukten.

Vid utarbetandet av 1966 års långtidsbudget har bedömningen av den
samhällsekonomiska bakgrunden kunnat baseras på 1965 års långtidsutredning,
som lagts fram i betänkandet »Svensk ekonomi 1966—1970» (SOU
1966: 1). Den bakgrund som sålunda presenteras innebär en precisering av
den bild som tecknades i föregående års långtidsbudget men däremot ingen
ändring i bedömningen av den framtida utvecklingens huvuddrag såsom den
där redovisades.

De faktorer som främst bestämmer tillväxten i samhällsekonomin är förändringarna
i arbetskraft och produktivitet. På grundval av dessa kan man
beräkna produktionsutvecklingen (bruttonationalprodukten).

Arbetskraftsutvecklingen. Arbetskraftsutvecklingen under andra hälften
av 1960-talet kan beräknas väsentligt skilja sig från vad som gällt under
den första hälften. Visserligen kommer vår totala befolkning att fortsätta
att öka och detta i en snabbare takt än tidigare. Den yrkesverksamma befolkningen
kommer emellertid att öka avsevärt långsammare. Det är de
unga som ännu inte inträtt i förvärvslivet och pensionärerna som ökar
snabbt i antal. Den yrkesverksamma delen av befolkningen får med andra
ord en ökad försörjningsbörda.

I föreliggande arbetskraftsprognoser har bl. a. förutsatts en kraftigt ökad
förvärvsintensitet bland gifta kvinnor. Förutsättningen för att detta skall

Bil. 10: Långtidsbudget

kunna förverkligas är att åtgärder vidtas för att underlätta de gifta kvinnornas
inträde i förvärvslivet, exempelvis en aktiv omskolningspolitik
och förbättringar i fråga om barntillsyn. Dessutom krävs en inte oväsentlig
attitydförskjutning i fråga om kvinnligt förvärvsarbete både på arbetsgivar-
och arbetstagarhåll. En stor del av ökningen i efterfrågan på
arbetskraft måste rikta sig direkt mot de gifta kvinnorna. Arbetskraftsprognosen
förutsätter vidare att nuvarande åtgärder för att stimulera
arbetskraftens geografiska och branschmässiga rörlighet intensifieras.

I kalkylen har antagits en nettoimmigration om ca 10 000 personer per
år, vilket ansluter sig till trenden åren 1950—-1963, men ligger under siffrorna
för åren 1964 och 1965 (ca 26 000 i genomsnitt). Med dessa förutsättningar
beräknas antalet årsarbetande öka med endast ca 0,3 % per år under
åren 1965—1970 mot 0,9 % per år under perioden 1960—1965 (tabell 1).

Genom den förkortning av arbetstiden, som arbetsmarknadens parter
träffat avtal om, kommer de grupper som nu har 45-timmarsvecka att få
denna successivt sänkt till 42 1/2 timmars arbetsvecka, dvs. med 50 minuter
under vart och ett av åren 1967, 1968 och 1969. För berörda grupper
blir det således en minskning av arbetstiden med ca 6 %. Med hänsyn
till att stora grupper redan har denna kortare arbetstid blir effekten på
den totalt arbetade tiden dock begränsad till ca 3 %. Om hänsyn tas till
denna arbetstidsförkortning och till de antaganden om förvärvsintensitet
m. in. som gjorts i det föregående kan antalet arbetade timmar, som åren
1960—1965 ökade med 0,6 % per år, under perioden 1965—1970 i stället
beräknas genomsnittligt minska med 0,3 %.

Tabell 1. Arbetskraftens förändringar 1960—1970

	1960—1965	1965—1970
1. Absoluta förändringar (tusental personer)
Medelbefolkning i åldrarna 15—69 år ......................	+ 255	+ 118
Antal förvärvsarbetande ............................	+ 157	+ 109
Antal årsarbetande1 .............................	+ 134	+ 49
2. Procentuell förändring per år
Medelbefolkning i åldrarna 15—69 år....................	+ 1,0	+ 0,4
Antal förvärvsarbetande ..................................	+ 1,0	+ 0,7
Antal årsarbetande1 ..................................	+ 0,9	+ 0,3
Arbetskraftsvolym i timmar .............................	+ 0,6	- 0,3

1 Utan arbetstidsförkortning. Antal årsarbetande ökar långsammare än antal förvärvsarbetande
på grund av ett ökat inslag av deltidsarbete.

Den förväntade trenden på utbudssidan bör ses i relation till den planerade
efterfrågan. Redan i dagsläget föreligger en för stora delar av landet
betydande arbetskraftsbrist. Enligt de planer som långtidsutredningen insamlat
skulle efterfrågan bli avsevärt större än utbuddt under den kommande
femårsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

I avsnittet om personalutvecklingen kommer perspektiven på arbetsmarknaden
och dess konsekvenser för den statliga och statsunderstödda sektorn
att närmare behandlas.

Produktivitetsutvecklingen. Den andra väsentliga faktorn som bestämmer
resurstillväxten är utvecklingen i produktiviteten, dvs. produktionen per
arbetad timme. Under 1950-talet ökade produktiviteten med 3,5 % per år.
Under 1960-talets första hälft ökade den med ca 4,3 % per år. För andra
hälften av 1960-talet har i långtidsutredningen antagits en ytterligare stegring
av produktivitetsökningen till 4,5 % per år. Denna stegring i produktivitetsutvecklingen
är beroende av flera samverkande faktorer: snabbare ökning
av kapitalinsatsen per arbetare, snabbare överföring av arbetskraft
från lågproduktiva till högproduktiva sektorer, accelererad stegring i utbildningsnivån
hos arbetskraften m. m.

Produktionsutvecklingen. Sammantagna ger antagandena om arbetskraften
och produktiviteten en ökning av bruttonationalprodukten enligt tabell 2.

Tabell 2. Bruttonationalproduktens ökning 1965—1970

(Procentuell årlig förändring)

	Genomsnitt under 1960—1965	1966	1967	1968	1969	1970
Antal årsarbetande......	+ 0,9	+ 0,3	+ 0,3	+ 0,3	+ 0,3	+ 0,3
./. arbetstidsförkortning ..	- 0,3	—	- 1,0	- 1,0	-1,0
= Arbetskraftsvolym i tim.	+ 0,6	+ 0,3	-0,7	-0,7	- 0,7	+ 0,3
+ Produktivitetsökning (produktion per arbets-						+ 4,5
[timme) ..............	+ 4,3	+ 4,5	+ 4,5	+ 4,5	+ 4,5
= Tillväxten i bruttonatio-
nalprodukten ........	+ 4,9	+ 4,8	+ 3,8	+ 3,8	+ 3,8	+ 4,8

Som framgår av tabellen leder de gjorda antagandena till att bruttonationalprodukten
växer med mellan 3,8 och 4,8 % per år. I genomsnitt växer
bruttonationalprodukten enligt denna kalkyl med 4,2 % per år dvs. långsammare
än åren 1960—1965, då siffran var 4,9 %, men avsevärt snabbare
än 1950-talets 3,4 %.

Resursfördelningen. I långtidsutredningen har redovisats en tänkbar fördelning
av produktionsökningen mellan olika användningsområden (tabell
3).

Bil. 10: Långtidsbudget

Tabell 3. Försörjningsbalansens utveckling

(Ökning i volym per år)

	1950—1960	1960—1965	1965—1970
T Utgång Bruttonationalprodukt ........................	+ 3,4	+ 4,9	+ 4,2
Användning	+ 3,1	+ 4,6	+ 3,4
Offentlig konsumtion..........................	+ 3,8	+ 5,7	+ 4,7
	+ 4,7	+ 5,7	-f 4,7

Som framgår av tabellen innebär denna kalkyl en dämpning i stegringstakten
för den privata konsumtionen. Med hänsyn till den tidigare berörda
förskjutningen i befolkningens åldersstruktur och till de standardhöjningar
som folkpensionärerna redan tillförsäkrats av statsmakterna blir ökningen
i den privata konsumtionen för åldersgrupperna under 67 år än mer dämpad
än vad som framgår av tabellen. Medan den privata konsumtionsökningen
för åldersgrupperna under 67 år åren 1960—1965 var 3,7 % per
år och capita, blir utrymmet för privat konsumtionsökning för ifrågavarande
kategorier enligt denna kalkyl för slutet av 1960-talet endast 2,4 % per
är.

Trots den kalkylerade dämpningen i den privata konsumtionsökningen
blir utrymmet för ökningar i investeringar och offentlig konsumtion begränsat.
Inom investeringssektorn kalkyleras med en viss förskjutning
mellan olika områden. För att möjliggöra en viss stegring i de privata och
statliga investeringarnas (exklusive underhåll) ökningstakt, från 5 %
till 5,5 % per år resp. från 3 % till 4,5 % per år, måste sålunda bostadsinvesteringarnas
och kommunernas investeringars ökningstakt begränsas,
från 8 % till 5 % per år resp. från 12,5 % till 5 % per år. De privata investeringarna
har bedömts behöva öka något snabbare än tidigare för att)
bevara industrins internationella konkurrenskraft, ökningen i statliga investeringar
följer av de ökade krav på kapitalinsatser som bl. a. undervisningen,
bilismen och vårdområdena ställer.

När det gäller offentlig konsumtion beräknas ökningstakten dämpas från
5,7 % till 4,7 % per år. Den kommunala konsumtionsökningen beräknas
vara i huvudsak oförändrad — 5 % per år — i jämförelse med föregående
femårsperiod. Den statliga konsumtionsökningen anses däremot komma att
behöva dämpas kraftigt. Mot en årlig ökningstakt under åren 1960—1965 på
6,9 % per år svarar i långtidsutredningens kalkyl en ökningstakt på endast
4,3 % per år under perioden 1965—1970.

Det är att märka att en registrerad ökning av 4,7 % hos den offentliga
konsumtionen i fasta priser och löner bör implicera en högre reell ökning.
Nationalräkenskaperna mäter nämligen den offentliga tjänsteproduktionen

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

genom att lägga ihop löner och omkostnader, varför någon produktivitetsökning
definitionsmässigt inte kan uppkomma vid fasta löner, även om effektiviteten
ökar. Det är vanskligt att uppskatta hur stor produktivitetsökningen
egentligen är. Den nu pågående programbudgetutredningens arbete
torde bidra till att skapa ökad klarhet i dessa frågor.

Såsom framgår av tabell 4 innebär den antydda utvecklingen en betydande
förskjutning av resurser till förmån för investeringar och offentlig konsumtion.

Tabell 4. Resursfördelning 1960—1970

Procent av BNP, löpande priser)

Privat konsumtion ..
Offentlig konsumtion
Kapitalbildning1 ....

1960	1965	1970
54,8	52,8	50,0
12,7	14,5	16,2
32,4	32,7	33,8

1 Summan av bruttoinvestering, lagerförändring och bytesbalansens saldo.

Den finansiella utvecklingen. Tillgängliga prognoser tyder på att företagens
självfinansieringsgrad kommer att minska samtidigt som likviditetsbehovet
ökar. Näringslivet måste således, om den önskade investeringsökningen
skall komma till stånd, lämnas större utrymme på kreditmarknaden.
Detta innebär i sin tur att den offentliga sektorn, främst kommunerna,
måste begränsa sina låneanspråk och i högre grad lita till skattefinansiering.
Även den dämpning av den privata konsumtionen som inkalkylerats
i realkalkylen förutsätter en skärpt finanspolitik om man vill undvika
inflation och svårigheter med betalningsbalansen.

Sammanfattningsvis torde av det sagda framgå att en expansion av den
offentliga sektorn av den storlek som anges i långtidsutredningens kalkyl
kan ske endast under förutsättning av en gynnsam ekonomisk utveckling
och en mycket stram finanspolitik. Den längre fram beskrivna saldoutvecklingen
avspeglar detta förhållande.

Bil. 10: Långtidsbudget

3. Utgiftsutvecklingen

3.1. Indelningsgrunder

I 1965 års långtidsbudget redovisades statsutgifterna i grupper, ordnade
efter ändamål. Detta system för anslagsgruppering har omarbetats och
utvecklats ytterligare. Härigenom erhålls en bild av statsutgifternas fördelning
som kompletterar den traditionella indelningen av anslagen uppdelade
på huvudtitlar och kapitalfonder. Den nya indelningen ansluter sig
i vissa avseenden bättre till den ekonomisk-politiska debattens språkbruk.

Redovisningen omfattar de totala statsutgifterna, dvs. såväl utgifterna
på driftbudgeten (exklusive avskrivningsanslagen) som investeringsanslagen
på kapitalbudgeten. Utgifterna har indelats i tolv grupper. I följande
sammanställning redovisas dels dessa grupper, dels de viktigaste utgifts -

områden som ingår i resp. grupp.

Anslagsgrupp

1. Totalförsvar

2. Utbildning och forskning

3. Rätts- och polisväsende

4. Allmän försäkring

5. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik -

Utgiftsområden

Militärt försvar

Civilförsvar

Ekonomiskt försvar

Affärsverkens försvarskostnader

Grundskola
Gymnasial utbildning
Högre utbildning och forskning
Frivillig folkbildning
Studiesociala ändamål

Polisväsende

Åklagarväsende

Domstolar

Kriminalvård

Exekutionsväsende

Folkpensioner

Sjukförsäkring

Yrkesskadeförsäkring

Arbetslöshetsförsäkring

Arbetsförmedling
Beredskapsarbeten
Omskolningsverksamhet
Lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

Anslagsgrupp Utgiftsområden

6. Hälso-, sjuk- och socialvård Kroppssjukvård

Mentalsjukvård

Nykterhetsvård

Ungdomsvård

Åldringsvård

Vård av handikappade

Arbetarskydd

7. Stöd till barnfamiljer

8. Kommunikationsväsende och
energiförsörjning

9. Bostadspolitik

10. Näringarnas främjande

11. Skatteutjämningsbidrag

12. Diverse

Barnbidrag

Bostadsrabatter

Barntillsyn

Vägväsende och vägtrafik

De statliga kommunikationsverken

Sjöfart

Radio och TV

Energiför sör j ning

Bostadslån

Räntebidrag

Lån för maskinanskaffning inom
byggnadsindustrin

Stöd till jordbruk
skogsbruk
fiske
handel

hantverk och industri

Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna

Riksstyrelsen
Kulturella ändamål
U-hjälp

Statsskuldräntor

Övrigt

Fördelningen av anslag på anslagsgrupper erbjuder i vissa fall svårigheter.
Detta beror dels på att en och samma utgift kan tjäna flera ändamål,
dels att inom ett anslag kan rymmas medel för flera skilda verksamhetsgrenar.
I det förra fallet kan det vara tveksamt till vilken grupp anslaget
skall hänföras. Det har bedömts ofrånkomligt att denna klassificering
i viss utsträckning måste ske efter schablonmässiga grunder. Anslag
som tjänar flera ändamål har hänförts till anslagsgruppen med det lägsta
ordningsnumret.

Till grund för ordningsföljden ligger inte någon värdering av angelägenheten
hos olika utgiftsändamål. Syftet är endast att så långt det är möjligt

Bil. 10: Långtidsbudget

erhålla praktiska och lätthanterliga klassificeringsnormer. Sålunda har totalförsvaret
getts det lägsta numret för att inte anslagen inom den militära
törsvarsramen skall behöva splittras upp på flera grupper. Detta medför
t. ex. att anslagen till försvarets forskningsanstalt förts till denna grupp i
stället för till utbildning och forskning. Den senare anslagsgruppen har också
tilldelats ett lågt nummer bl. a. beroende på att denna grupp rymmer anslag
från flertalet huvudtitlar.

Den använda metoden är, såsom anmärkts, schablonmässig. Metoden
medför att anslagsgrupper med högre nummer i skalan blir relativt små,
jämfört med vad de skulle blivit om de haft lägre nummer. Genom att t. ex.
hänföra lantbrukshögskolan till utbildning och forskning och inte till näringarnas
främjande underskattas i viss mening den senare anslagsgruppen.
Om å andra sidan anslaget förs till näringarnas främjande underskattas
på samma sätt anslagsgruppen utbildning och forskning.

Klassificeringssvårigheter uppkommer även i fråga om anslag som inrymmer
medel för verksamhetsgrenar som är hänförliga till skilda anslagsgrupper.
I vissa av dessa fall är det svårt att bestämma hur stor del av anslaget
som faller på olika ändamål men möjlighet har förelegat att urskilja
ett dominerande ändamål. Hela anslaget har då förts till den häremot svarande
gruppen. Av praktiska skäl har det dessutom varit nödvändigt att
fixera en gräns under vilken anslagen inte delas upp. Denna gräns har satts
till 10 milj. kr. Anslag överstigande detta belopp svarar för nära 95 % av
de totala utgifterna. Alla anslag under 10 milj. kr. har förts till den grupp
dit huvuddelen av anslaget hör.

Slutligen har vissa anslag fördelats på grupperna i relation till i resp.
grupp ingående lönekostnader. De viktigaste av dessa är anslagen till personalpensioner,
arbetsgivaravgifter till ATP och sjukförsäkringen samt
anslaget för ersättning till postverket för tjänsteförsändelser.

3.2. Totalförsvar

Anslagsgruppen domineras av utgifterna för det militära försvaret. Den
militära kostnadsramen uppgår budgetåret 1966/67 till 4 618 milj. kr. Som
ett led i den statliga investeringsbegränsningen har statsmakterna beslutat
att anslagsbehållningarna under detta budgetår skall öka med 350 milj. kr.,
varigenom utgifterna reduceras till 4 268 milj. kr. Härutöver kommer dels
vissa utgifter utanför försvarsrainen, ca 190 milj. kr., dels försvarets pensionsutgifter,
ca 275 milj. kr. Sammanlagt uppgår således utgifterna för
det militära försvaret budgetåret 1966/67 till drygt 4,7 miljarder kr., vilket
motsvarar drygt 90 % av anslagsgruppens totala utgifter.

Övriga utgifter inom totalförsvaret hänför sig till civilförsvaret (inemot
120 milj. kr.), ekonomiskt försvar (ca 140 milj. kr.) och övriga försvarsändamål
(ca 50 milj. kr.).

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Totalförsvar

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig
procentuell
förändring 1961/
62-1964/65

Anslag

1966/67

Anslagsförändring till

Genomsnittlig
procentuell
förändring 1966/
67—1970/71

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

+ 4,9

''5 048

+ 424

+ 104

— 22

— 53

■

1 Angiven summa avser utgifterna under budgetåret 1966/67. Anslagen uppgår till 5 398 milj.
kr. Detta belopp har här minskats med den förutsatta ökningen av anslagsbehållningarna med
350 milj. kr.

Utgifterna för totalförsvaret uppgår budgetåret 1966/67 till drygt 16 %
av de totala statsutgifterna. Försvarets andel av de sammanlagda statliga
konsumtions- och investeringsanslagen är ca 40 %. Andelen av de statliga
investeringarna är ännu något högre, ca 45 %.

Anslagen till det militära försvaret på fjärde huvudtitelns drift- och kapitalbudget
har i löpande priser ökat med en miljard kr. mellan budgetåren
1961/62 och 1964/65. Under innevarande budgetår beräknas försvarsanslagen
öka med ytterligare ca 400 milj. kr. Denna utgiftsutveckling har
skett inom ramen för de försvarsbeslut som sedan år 1958 reglerar den militära
försvarsbudgeten. Den årliga ökningen uppgår under dessa budgetår
härigenom till i genomsnitt drygt 9 %.

Det militära försvarets varor och tjänster är i allt väsentligt befriade
från indirekta skatter. För att erhålla en jämförelse med den allmänna
prisutvecklingen i samhället är därför nettoprisindex (konsumentprisindex
exklusive verkan av höjd indirekt beskattning) ett lämpligt mått. Under
den angivna tiden har nettoprisindex stigit med ca 3,5 % per år. Skillnaden
mellan den militära anslagsramens årliga ökning i löpande priser, 9 %,
och den angivna årliga ökningen av nettoprisindex är 5,5 %. Denna skillnad
skulle således återspegla den volymökning som försvaret tillgodogjort sig
om pris- och produktivitetsutvecklingen hos dess leverantörer varit densamma
som i samhällsekonomin i övrigt. Utvecklingen av försvarets egna
löner påverkar inte nämnvärt en sådan uppskattning av den totala volymökningen.

Till ca 2/3 kan den på detta sätt beräknade volymökningen återföras till
den ramhöjning som följde av 1963 års försvarsbeslut och till det årliga
tillägget med 2,5 % för teknisk utveckling. Återstoden, i genomsnitt 2 %
per år, beror på att försvarsprinsindex har utvecklats snabbare än nettoprisindex.

Nu gällande försvarsbeslut utlöper med budgetåret 1966/67. Något beslut
har ännu inte träffats rörande den framtida omfattningen av försvarsutgifterna.
överväganden härom pågår f. n. inom 1965 års försvarsutred -

Bil. 10: Långtidsbudget

ning. I enlighet med de beräkningsmässiga principer som ligger till grund
för långtidsbudgeten — innebärande att endast utgifter som följer av en
oförändrad ambitionsnivå inkalkyleras — har i denna inlagts 1966/67 års
anslagsnivå. Vidare utgår beräkningen från oförändrade priser och löner.
Det bör understrykas att utvecklingen av de i långtidsbudgeten inkalkylerade
försvarsutgifterna därmed har karaktär av räkneexempel, utfört utifrån
vissa bestämda förutsättningar.

För att ytterligare belysa de budgetmässiga konsekvenserna av försvarets
utgiftsutveckling, har följande alternativa beräkningar utförts. Kostnadsutvecklingen
för försvaret påverkas i hög grad av antaganden om pris- och
löneutvecklingen. Här har två alternativa beräkningar utförts. I den första
(alt. I) antas att nettoprisindex under loppet av vart och ett av åren 1966
och 1967 stiger med ca 3 % och att priserna därefter är oförändrade. Med
hänsyn till den nyss berörda snabbare ökningstakten i det förflutna för
försvarsprisindex jämfört med nettoprisindex har i bägge alternativen antagits
att försvarsprisindex även för perioden 1966—1971 stiger snabbare
än nettoprisindex. Schablonmässigt har denna differens antagits vara

1,5 procentenhet per år. Försvarsprisindex har således i alt. I antagits öka
med ca 4,5 % under åren 1966 och 1967 samt med ca 1,5 % under därpå
följande år. I alt. II har nettoprisindex och försvarsprisindex antagits stiga
med 3 resp. 4,5 % årligen under hela perioden. (Löneutvecklingen för de
försvarsanställda under åren 1966—1971 har beräkningsmässigt anpassats
till antagandena om den allmänna produktivitets- och prisutvecklingen.)

Tabell 5. Utvecklingen av de militära försvarsutgifterna, alt. I

(Milj. kr.)

	1966/67	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Basbelopp............	4 735	4 985	5 200	5 380	5 510
varav indexmässig pris-
kompensation . .	(-)	(+ 185)	(+ 155)	(+ 120)	(+ 65)
lönehöjningar. ..	(+ 115)	(+ 65)	(+ 60)	( + 60)	(+ 65)
Prisreglering, reserva-
tionsanslag ........	205	180	115	75	70
Förändring i anslagsbe-
hållningar..........	— 350	—	90	130	130
Utgiftsnivå ..........	4 590	5 165	5 405	5 585	5 710
Utgiftsförändring.....		+ 575	+ 240	+ 180	+ 125

Enligt alt. I stiger utgiftsnivån för den militära kostnadsramen mellan
1966/67 och 1970/71 med drygt 1,1 miljard kr. Hälften av ökningen hänför
sig till budgetåret 1967/68. Den höga ökningen detta budgetår, inemot 600
milj. kr., beror på två faktorer. Ca 60 % är en följd av att utgiftsnivån
budgetåret 1966/67 tillfälligt drogs ned till 4 270 milj. kr. Om man budgetåret
1967/68 skulle återgå till nivån 4 620 milj. kr., vilket hypotetiskt an -

Kungl. Maj. ts proposition nr 125 år 1966

tagits, innebär detta en utgiftsökning med 350 milj. kr. Härtill kommer
pris- och lönestegringar med drygt 200 milj. kr. varigenom utgiftsnivån
stiger till sammanlagt inemot 5,2 miljarder kr.

Utgiftsutvecklingen för budgetåren 1968/69—1970/71 är mera dämpad,
då prisstabilitet antagits inträda år 1968. Härutöver har beräkningsmässigt
antagits att den beslutade ökningen av anslagsbehållningarna under budgetåret
1966/67 skall tas i anspråk under periodens tre senare år.

Tabell 6. Utvecklingen av de militära försvarsutgiftema, alt. II

(Milj. kr.)

	1966/67	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Basbelopp............	4 735	4 995	5 230	5 490	5 760
varav indexmässig
priskompensation	(-)	(+ 185)	(+ 155)	(+ 175)	(+ 180)
lönehöjningar .. .	(+ H5)	(+ 75)	(+ 80)	(+ 85)	(+ 90)
Prisreglering, reserva-
tionsanslag ..........	205	195	215	225	235
Förändring i anslags-
behållningar..........	- 350	—	90	130	130
Utgiftsnivå..........	4 590	5 190	5 535	5 845	6 125
Utgiftsförändring ....		+ 600	+ 345	+ 310	+ 280

Alt II innebär en väsentligt snabbare stegring av försvarsutgiftema. Enligt
detta alternativ skulle försvarsutgiftema under perioden öka med ca
1,5 miljarder kr. till en nivå av drygt 6,1 miljarder kr. Skillnaden i utgiftsökningen
mellan de båda alternativen, ca 400 milj. kr., beror på den i alt. II
antagna årliga stegringen av den allmänna prisnivån för åren 1968—1971.

De nu redovisade räkneexemplen utgår såsom nämnts från den anslagsnivå
som gäller för budgetåret 1966/67. I nedanstående tablå visas den
utgiftsmässiga effekten i milj. kr. under perioden dels av ett årligt tillägg
för teknisk utveckling med 2,5 %, dels av de ytterligare utgifter som föreslagits
i ÖB 65.

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

Tillägg för teknisk utveckling ......

Ytterligare utgifter enligt ÖB 65 ....

+ 115
+ 185

+ 120
+ 50

+ 125
+ 50

+ 130
+ 55

Total förändring av försvarsutgiftema

Enligt alt. I......................

Enligt alt. II ....................

+ 875
+ 900

+ 410
+ 515

+ 355
+ 485

+ 310
+ 465

Gruppen övriga försvarsutgifter — ca 300 milj. kr. budgetåret 1966/67
— har på senare år utvecklats relativt snabbare än det militära försvaret.
Civilförsvarets anslagsram har bl. a. i samband med 1962 och 1963 års
försvarsbeslut kraftigt vidgats. Under budgetåren 1961/62—1964/65 har

Bil. 10: Långtidsbudget

anslagen sålunda stigit med ca 25 % i genomsnitt per budgetår. Även
vissa övriga försvarsändamål har fått sina anslag kraftigt uppräknade.

För perioden 1967/68—1970/71 gäller att civilförsvarets framtida kostnader
f. n. prövas av 1965 års försvarsutredning. I avvaktan härpå har
civilförsvarets anslag upptagits med i huvudsak oförändrade belopp. Detsamma
gäller i princip övriga icke-militära totalförsvarsanslag. Beträffande
gruppen ekonomiskt försvar har dock anslagen för budgetåret 1970/71, då
nuvarande oljelagringsprogram upphört, nedräknats med kostnaden härför,
eller ca 60 milj. kr.

Någon beräkning av effekten av pris- och lönestegringar på de ickemilitära
försvarsutgifterna har här inte gjorts. Det bör dock påpekas att
även dessa anslag, och då särskilt civilförsvarets som har en med den
militära kostnadsramen analog prisreglering, påverkas av pris- och löneutvecklingen.

3.3. Utbildning och forskning

Till denna anslagsgrupp har förts statens kostnader för utbildningsverksamhet
samt den forskning som med statligt stöd bedrivs i olika verksamhetsformer
utanför försvarsväsendet. Till grundskolan har förutom
den nioåriga obligatoriska skolan förts realskolan och andra skolor under
avveckling. I gymnasiala skolor ingår alla frivilliga skolor på gymnasial nivå,
dvs. gymnasiet, fackskolan, yrkesskolan och folkhögskolan. Till poistgymnasial
icke-akademisk utbildning, som huvudsakligen omfattar lärarutbildningen,
utom den som sker vid lärarhögskolor, har förts även viss utbildning
av sjukvårdspersonal, ADB-utbildning, journalistutbildning, scenisk utbildning,
m. m. Till högre utbildning och forskning har förts bl. a. anslagen till
universiteten och högskolorna, undervisningssjukhusen och forskningsråden.
Studiesociala ändamål omfattar det statliga studiestödet åt alla studerandekategorier.
Slutligen har till amslagsgruppen hänförts viss övrig utbildning
samt folkbildning.

Utbildning och forskning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentu-						lig procentu-
	ell föränd-	1H>6	1967	1968	1969	1970	ell föränd-
	ring 1961/62	/fi 7	,''68	/ 69	/ 70	/ 71	ring 1966/67
	—1964/65						—1970/71
Totala utgifter ..........	+ 10,5	l 5 358	+ 203	+ 158	+ 184	+ 149	+ 3,1
»lärav
grundskolan ..........	+ 4,6	1 916	- 59	+ 4	- 10	+ 14	- 0,7
gymnasial utbildning . .	+ 13,1	810	+ 65	+ 29	+ 55	+ 34	+ 5,2
postgymnasial utbildning	+ 10,0	144	+ 9	+ 5	+ 11	+ 6	+ 5,0
högre utbildning och
forskning ..........	+ 14,5	1 231	+ 118	+ 82	+ 98	+ 66	+ 6,7
studiesociala ändamål . .	+ 26,1	836	+ 61	-f- 26	+ 22	+ 17	+ 3,6

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. AV 125. Bilaga 10

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Utgiftsutvecklingen på utbildningens och forskningens område under
perioden 1961/62—1964/65 är en följd av dels den ökade efterfrågan på
utbildning på alla nivåer, dels den genomgripande reformverksamhet som
skett inom området.

Sedan beslut om genomförande av den obligatoriska nioåriga grundskolan
fattades år 1962 har en snabb utbyggnad skett av denna skolform. Samtidigt
har en kraftig expansion av gymnasie- och yrkesutbildningen ägt rum
och en ny skolform — fackskolan — införts. Antalet studerande i den första
årskursen i dessa gymnasiala skolformer ökade från närmare 50 000 år 1960
till ca 75 000 år 1965, en stegring med över 50 %. Under perioden har vidare
resurserna för högre utbildning och forskning förstärkts avsevärt. Expansionen
inom detta område har främst varit en följd av den kraftiga ökningen
av antalet studerande vid universiteten och högskolorna, men den
återspeglar också den mycket betydande utökningen av forskningsverksamheten
vid universitet och högskolor samt i forskningsrådens regi. Under
perioden 1960—1964 har studerandeantalet vid universitet och högskolor
ökat från drygt 35 000 till närmare 58 000 eller med ca 65 %. Den kraftigaste
utgiftsökningen inom förevarande anslagsgrupp har dock skett på det studiesociala
området som resultat av 1964 års reformer.

Under perioden 1966/67—1970/71 beräknas anslagsgruppen utbildning
och forskning enligt nu föreliggande program in. in. öka med i genomsnitt
drygt 3 % per år. Denna ökningstakt är resultatet av flera delvis motverkande
tendenser. Den obligatoriska skolan är i huvudsak genomförd i landet
och antalet barn i dessa åldrar sjunker något. I fråga om det gymnasiala
åldersstadiets skolor — vars utbyggnad förutsatts följa 1964 års riksdagsbeslut
— gör sig samma tendens gällande för gymnasiet medan antalet elever
i fackskolan och yrkesskolan beräknas öka. På den högre utbildningens
och forskningens område har år 1965 beslut fattats om en kraftig utbyggnad.
Denna medför ökade krav på resurser. Anslagen till studiesociala ändamål
följer den antagna utvecklingen av antalet studerande på de olika utbildningsnivåerna.

Vid införandet av den nioåriga obligatoriska grundskolan antog statsmakterna
en plan för dess successiva genomförande. Utgiftsutvecklingen under
den kommande perioden styrs av denna plan.

Grundskolan är läsåret 1965/66 genomförd t. o. in. årskurs 5 i kommuner
med inemot 90 % av landets folkmängd. Enligt föreliggande plan kommer
årskurserna 1—5 att finnas i samtliga kommuner läsåret 1968/69 och
läsåret 1972/73 kommer grundskolan att vara utbyggd t. o. in. årskurs 9 i
hela riket.

I motsvarande takt avvecklas realskolan och flickskolan. Sammantaget
minskar elevantalet i skolformer på grundskolestadiet med omkring 15 000
under den framförliggande perioden till ca 950 000. Grundskolereformen

Bil. 10: Långtidsbudget

genomförs fr. o. in. läsåret 1965/66 även inom specialskolan, dvs. de tidigare
blind- och dövskolorna.

Den beräknade utgiftsutvecklingen är en följd dels av utvecklingen av
elevantalet, dels av att grundskolans högstadium, som är dyrare än undervisningen
på de lägre stadierna, får en ökad andel av elevantalet. Behovet
av lärare och lokaler under perioden blir dock i hög grad beroende på klassmedeltalens
(antalet elever i medeltal per klass) utveckling. Vid 1962 års
beslut om genomförande av grundskolan utgick man från att klassmedeltalen
på de olika stadierna skulle utvecklas enligt de beräkningar som 1957
års skolberedning genomfört. Såsom utvecklingen hittills förlöpt har emellertid
grundskolan visat sig kräva avsevärt större reala resurser än man
räknade med vid beslutet år 1962. Detta beror bl. a. på att klasserna på
mellanstadiet blivit mindre än beräknat. Tendensen pekar också mot en
fortsatt sänkning av klassernas genomsnittliga storlek över huvud taget.
Detta problem behandlades i årets statsverksproposition. Där konstaterades
bl. a. att omedelbara åtgärder var angelägna för att inom ramen för 1962
års grundskolebeslut begränsa antalet klassavdelningar i den utsträckning
som under hänsynstagande till olika förhållanden är möjlig. Skolöverstyrelsen
har därför denna vår vidtagit åtgärder för att klasstorlekarna skall
anpassas till de av statsmakterna förutsatta. I följande tablå redovisas utvecklingen
av antalet elever per klass i grundskolan enligt nuvarande tendenser
samt de av statsmakterna förutsatta klassmedeltalen.

Antalet elever per klass i grundskolan

Årskurs	1960/61	1962/63	1965/66	1970/71	1962 års grund-skolebeslut
1—3..............	23,2	21,8	20,5	19,9	ca 20,5
4—6..............	28,0	26,6	23,7	23,3	\| ca 26,5
7—8..............	27,9	28,8	26,8	25,5
9 ..............	23,6	21,7	21,0	ca 22,0

Kommer de av skolöverstyrelsen vidtagna åtgärderna ej att leda till att
den uppsatta målsättningen uppnås utan klassmedeltalen fortsätter att
minska, kommer anspråken på resurser för grundskolan att öka betydligt.
Antalet lärare måste för den närmaste treårsperioden i så fall ökas med
ytterligare ca 2 600. Detta skulle innebära en årlig kostnad av ca 75 milj.
kr., kommunernas personalkostnad oräknad. De totala kostnaderna för enbart
undervisningslokaler till det större antalet klasser kan uppskattas till
inemot 250 milj. kr. Möjligheten att planenligt realisera grundskolans program
och målsättning är som framgår av vad här angivits beroende av
klassmedel talens utveckling.

Vid beslutet om grundskolereformen år 1962 räknade man med att investeringsbehovet
— uttryckt i 1960 års penningvärde -— skulle minska un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

der slutet av 1960-talet, dock påpekades att man erfarenhetsmässigt borde
räkna med korrigeringar uppåt i periodens slut. Det har nu visat sig att
kommunernas krav på investeringar för perioden 1967/68—1970/71 ligger
på en avsevärt högre nivå. I stället för att minska visar anspråken en stigande
tendens även jämfört med de investeringsramar som beräknats för
budgetåret 1966/67. Orsakerna härtill är flera. En orsak torde vara att inflyttningen
till tätorterna skett snabbare än som förutsågs för några år sedan.
En annan orsak kan vara att kraven på standarden i fråga om skollokalerna
och deras utförande höjts. Till grund för beräkningarna i långtidsbudgeten
har antagits en oförändrad årlig investeringsvolym under
perioden.

Inom skolväsendet kommer gymnasial utbildning — gymnasium, fackskola,
yrkesskola och folkhögskola — att svara för den relativt sett starkaste
expansionen under de framförliggande åren. Enligt det av statsmakterna
år 1964 fattade beslutet om en reformering av det gymnasiala skolsystemet
kommer intagningen i desisa skolor att motsvara närmare 85 %
av årskullen 16-åringar läsåret 1970/71. Intagningen i nämnda skolformer
år 1970 beräknas enligt nuvarande planer komma att fördelas med ca 30 %
i gymnasium, ca 20 % i fackskola och 30—35 % i yrkesskola.

Den påbörjade strukturförändringen i riktning mot ökat fackgymnasialt
inslag beräknas enligt planerna komma att förstärkas under perioden.
F. n. studerar ca 70 % av gymnasieeleverna i allmänt gymnasium och ca
30 % vid tekniskt gymnasium eller handelsgymnasium. Planerna innebär att
år 1970 inemot hälften av eleverna skall välja teknisk eller ekonomisk gren.

Antalet fackskoleelever, som innevarande läsår uppgår till ca 10 000, kommer
att stiga mycket snabbt för att läsåret 1970/71 uppgå till drygt 40 000.

F. n. motsvarar intagningen vid yrkesskolan i runt tal 25 % av antalet
16-åringar i riket. Yrkesutbildningsberedningen föreslår att yrkesskolan
omkring år 1970 skall dimensioneras så att den kan ta emot 30—35 % av
årskullen 16-åringar, vilket i kvantitativt avseende är i enlighet med 1964
års plan.

Till grund för beräkningen av investeringsutvecklingen för gymnasiet och
fackskolan ligger de av 1964 års riksdag godtagna, fleråriga investeringsramarna.

Vuxenutbildningen i dess olika former har berörts i flera utredningar
som avlämnats under de två senaste åren. Arbetsmarknadsutredningen har
framlagt förslag om en utvidgning av omskolningsverksamheten till att omfatta
även s. k. uppskolning. Gymnasieutredningen har behandlat frågan
om vuxenutbildningen i gymnasiet och fackskolan. Yrkesutbildningsberedningen
har i sitt principbetänkande om yrkesutbildningens framtida organisation
skisserat principerna för en fullständig gymnasial ungdomsskola
och motsvarande vuxenutbildningsinstitution. Vidare har radioutredningen

Bil. 10: Långtidsbudget

behandlat radions och televisionens framtida ställning i vuxenutbildningen.

I prop. 1966: 52 angående arbetsmarknadspolitikens framtida utformning
har uttalats att ökade resurser i framtiden kommer att behöva satsas på
vuxenutbildningens område. Avsikten har angetts vara att till nästa års
riksdag skall läggas fram förslag beträffande lösningar såväl av studiefinansieringsfrågorna
för de vuxenstuderande som av vuxenutbildningens framtida
organisation.

I enlighet med de i långtidsbudgeten tillämpade principerna har emellertid
som grund för beräkningarna av utgifterna för vuxenutbildningen lagts
den expansion som följer av nuvarande målsättningar och organisationsformer.

Under senare år har inom det postggmnasiala utbildningsområdet olika
insatser gjorts för att bereda möjligheter till andra utbildningsvägar än de
i traditionell mening akademiska. Dessa åtgärder syftar till att bättre tillgodose
efterfrågan på utbildade och lätta trycket på universiteten och högskolorna.

Utbildningen av klasslärare svarar för huvuddelen av utgifterna inom
denna grupp. I de lärarprognoser som gjorts under förra hälften av 1960-talet har man räknat med att efterfrågan på lärare med föreskriven utbildning
skall i stort sett vara tillgodosedd omkring år 1970. Utsikterna härför
måste dock betraktas som osäkra. Behovet av lärare för hela skolsektorn och
lärarutbildningen uppgår läsåret 1966/67 till ca 85 000 heltidstjänster. Detta
behov beräknas under perioden öka med 5 000 till ca 90 000 tjänster. Den
samlade lärarbriisten i utgångsläget är svår att ange men är sannolikt av
storleksordningen 7 000—8 000 heltidstjänster. I.ärarbristen innebär att undervisning
bestrids av personer utan föreskriven utbildning och innebär sålunda
ej att undervisningen har behövt inställas. Till denna s. k. brist kommer
ett utvidgnings- och ersättningsbehov.

Tillgången på olika lärarkategorier varierar och möjligheterna att skapa
balans mellan utbud och efterfrågan under perioden är olika på olika områden.
Bristen på klasslärare uppgår enligt senast tillgängliga siffror till
ca 800 småskollärare och ca 1 500 folkskollärare. Utbildningskapaciteten för
dessa lärarkategorier har utökats avsevärt de senaste åren och skall enligt
föreliggande planer expandera ytterligare. Intagningen till små- och folkskollärarutbildning
ökas från 840 resp. 960 intagningsplatser budgetåret
1964/65 till 1 440 resp. 1 344 budgetåret 1966/67. En viss ytterligare ökning
av folkskollärarutbildningen torde vara erforderlig. Härigenom bör det vara
möjligt att till läsåret 1970/71 täcka behovet av småskollärare och starkt
förbättra lärarsituationen i vad avser folkskollärare. Det bör i detta sammanhang
påpekas att om klassmedeltalen i grundskolan skulle utvecklas
enligt nuvarande tendenser skulle lärarbristen trots ett starkt ökat utbud
av lärare kvarstå i huvudsak oförändrad under hela perioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Lärarbristen på grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolorna
har varit kännbar under lång tid. Detta gäller såväl lärare i läroämnen som
övningsämnen. Bristen på akademiskt utbildade lärare i läroämnen har, om
yrkesskolan ej medtas, uppskattats till ca 3 000 lärare läsåret 1966/67. Denna
brist är ojämnt fördelad både när det gäller skolformer och ämnen. I
fråga om adjunktstjänster svarar grundskolans högstadium för en stor andel
av bristen medan gymnasiet i stort har en tillfredsställande rekryteringssituation.
På gymnasiet har bristen på lektorer varit mycket besvärande
utom i tekniska ämnen. Lärarbristen är relativt sett störst i naturvetenskapliga
ämnen och moderna språk.

Utvidgningsbehovet för lärare i läroämnen utgör ca 2 500 heltidstjänster
under perioden. Läggs härtill ersättningsbehovet av ca 1 500 lärare samt
den tidigare nämnda bristen på ämneslärare skulle rekryteringsbehovet uppgå
till ca 7 000 ämneslärare eller ca 1 700 per år. Möjligheterna att täcka
detta behov samt det ökade lärarbehov som uppstår inom det expanderande
yrkesskoleväsendet förefaller små. Utbildningskapaciteten vid lärarhögskolorna
beräknas visserligen öka avsevärt fram till läsåret 1970/71. Frågan
är emellertid om tillgången på examinerade från universitet och högskolor
blir tillräcklig för att täcka behovet av akademiskt utbildade lärare.
Osäkerheten är störst i naturvetenskapliga ämnen. Däremot torde lärarbristen
inom andra ämnesgrupper i huvudsak kunna täckas. Även i de naturvetenskapliga
ämnena torde en avsevärd förbättring kunna ske. Tillgången
på behöriga sökande till lektorstjänster kommer emellertid, i likhet med
vad som är fallet nu, att vara mycket knapp under perioden.

Inom området högre utbildning och forskning fastställde statsmakterna
år 1965 en utbyggnadsplan för den högre utbildningsorganisationens fortsatta
utveckling fram till början av 1970-talet. Detta beslut föregicks av ett
omfattande utredningsarbete inom 1963 års universitets- och högskolekommitté
(U 63).

Enligt 1965 års plan skall antalet studerande vid universitet och högskolor
i början av 1970-talet uppgå till ca 87 000. Inom denna ram skall en omstrukturering
ske mot studier vid spärrade fakulteter och högskolor. Studerandeantalet
vid de i huvudsak fria fakulteterna beräknas stiga till ca
58 000 i början av 1970-talet. Inom denna grupp av fakulteter skall den
starkaste ökningen komma på den matematiskt-naturvetenskapliga fakulteten.
Antalet studerande vid de spärrade högskolorna förutses öka till
29 000 i början av 1970-talet.

De planer som statsmakterna antagit för utbyggnaden av de spärrade
fakulteterna och högskolorna utgör — med hänsyn till de faktiska möjligheterna
att förverkliga dem — ett maximiprogram. De avgörande faktorerna
härvidlag är främst tillgången på lärare och institutionslokaler.

Den av statsmakterna antagna planen ställer mycket stora anspråk på

Bil. 10: Långtidsbudget

lärare, anspråk som konkurrerar med efterfrågan från andra vitala delar
av samhället. För att klara den starkt växande studerandetillströmningen
måste universiteten själva ta i anspråk en hög andel av de personer som
avlägger akademiska examina.

Även i fråga om investeringsverksamheten medför 1965 års plan stora
anspråk på tillgängliga resurser. För att möjliggöra den planerade utbyggnaden
erfordras sålunda en årlig investeringsvolym av storleksordningen
200 milj. kr.

Ett led i och en väsentlig förutsättning för 1965 års beslut är genomförandet
av omfattande rationaliseringsåtgärder inom den högre utbildningsorganisationen.
För att öka effektiviteten i utbildningssystemet beslöts sålunda
att ett system med fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna skall
införas. Härigenom skall studietiderna kunna minskas. Samtidigt kan undervisningen
rationaliseras genom att utbildningen i skilda ämnen samordnas.

Förutom införandet av fasta studiegångar beslöts att reglerna för rätten
att bedriva studier vid de fria fakulteterna skulle skärpas. Om den studerandes
studieresultat är otillfredsställande bör denne avvisas från fortsatt universitetsutbildning.
Exempel på andra rationaliseringsåtgärder som skall
genomföras är ökad användning av tekniska hjälpmedel, förbättrad utbildning
av universitetslärare samt anpassning av kurs- och studieplaner till
fastställd studietid. För att få ett effektivare utnyttjande av lokaler förordades
tvåskiftsutbildning i laborätiva ämnen. Möjligheten att införa ett treterminssystem
skall bli föremål för vidare utredning.

Nödvändigheten av att detta rationaliseringsprogram snabbt förverkligas
understryks av de beräkningar som gjorts av tillströmningen av studerande
till universitet och högskolor. Om nu rådande tendenser beträffande tillströmningen
till och utbildningstidens längd vid de högre läroanstalterna
skulle bestå, kommer antalet universitetsstuderande vid 1970-talets början
att uppgå till över 100 000. En utbildningsvolym av denna omfattning skulle
uppenbarligen få stora återverkningar inom andra sektorer. På längre sikt
skulle en sådan ansvällning av universitetsorganisationen ge upphov till
ett väsentligt ökat utbud av personer med akademiska examina. Under
expansionstiden råder emellertid ett motsatt samband. För att klara ansvällningen
skulle, såsom tidigare berörts, universiteten och högskolorna ta i
anspråk en allt större andel av de personer som avlägger akademiska examina.
Särskilt stora skulle återverkningarna härigenom bli för skolväsendet,
vars utbyggande i planerad takt härigenom skulle kunna äventyras.

De anslagsberäkningar som upptagits i långtidsbudgeten följer den av
statsmakterna år 1965 fastställda planen för utbyggnaden av universitet och
högskolor.

Till detta avsnitt har också förts statens utgifter för undervisningssjlikhusen.
Under perioden förutses bl. a. en fortsatt kraftig upprustning av de

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

kommunala undervisningssjukhusen för att säkerställa den planerade läkarutbildningen.

Resurserna för den med statligt stöd bedrivna forskningen anvisas i huvudsak
på två vägar. Dels anvisas särskilda anslag till forskningsråden, de
statliga laboratorierna, branschforskningsinstituten, AB Atomenergi m. m.,
dels innebär anvisningarna av anslag till universiteten och högskolorna en
ökning av forskningsresurserna där på grund av att villkoren för flertalet lärarbefattningar
avpassats så att innehavaren även skall bedriva forskningsverksamhet.
Under senare år har forskningens resurser ökat exceptionellt
snabbt. Detta gäller särskilt den forskning som bedrivs med anslag från
forskningsråden. Det föreligger inga fixerade planer för utvecklingen av
forskningens resurser under den framförliggande perioden. Forskarutbildningen
och forskarkarriären utreds för närvarande. Överväganden pågår
vidare i forskningsberedningen om den långsiktiga utvecklingen av det statliga
stödet till forskning och teknisk-industriell utvecklingsverksamhet.

Sammantagna har anslagen för högre utbildning och forskning i långtidsbudgeten
antagits öka med i genomsnitt 6,7 % om året. Detta innebär
att denna sektor även under återstoden av 1960-talet kommer att tillhöra de
mest expansiva områdena.

Anslagen för studiesociala ändamål har stigit mycket snabbt under senare
år, vilket främst är en följd av de reformer som skett inom det studiesociala
området. För den kommande perioden torde man, under antagande
av oförändrad standard, kunna räkna med en genomsnittlig ökning på 3,6 %
per år. Denna utveckling betingas följaktligen helt av ökningen av antalet
elever i de utbildningsanstalter som omfattas av systemet.

3.4. Rätts- och polisväsende

Denna anslagsgrupp har väsentligt ändrat karaktär och struktur under
de senaste åren. Främst sammanhänger detta med förstatligandet vid årsskiftet
1964—1965 av polisväsendet, exekutionsväsendet, åklagarväsendet
och rådhusrätterna. Den snabba omvandlingen av anslagsgruppen belyses av
att anslagsvolymen budgetåret 1964/65 uppgick till 0,7 miljarder kr., medan
den för budgetåret 1966/67 beräknas till över 1,1 miljard kr. Den kraftiga
anslagsökningen är till väsentlig del ett uttryck för att kostnader avlastats
kommunerna, dvs. de tidigare huvudmännen. Endast till en mindre del är
den uttryck för en volymökning i verksamheten. I sammanhanget kan erinras
om att kommunerna för att dämpa den statsfinansiella effekten av
förstatligandereformerna under åren 1965—1969 utbetalar bidrag till staten
enligt en fallande skala. Hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av statsinkomsterna.

Bil. 10: Långtidsbudget

Rätts- och polisväsende

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentu-	slag					lig procentu-
	ell föränd-	1966	1967	1968	1969	1970	ell föränd-
	ring 1961/62	/ 67	/ 68	/ 69	170	/ 71	ring 1966/67
	—1964/65						—1970/71
Totala utgifter ..........	+ 22,8	1135	+ 39	+ 35	+ 34	+ 32	+ 3,0
därav
polisväsende ..........	+ 54,3	573	+ 23	+ 13	+ 14	+ 15	+ 2,7
åklagarväsende ......		44	+ 1	+ 1	+ 1	+ 1	+ 2,4
allmänna domstolar ....	+ 14,1	136	+ 3	+ 3	■f* 3	+ 3	+ 2,1
kriminalvård..........	+ 10,8	196	+ 8	+ 9	+ 8	+ 9	+ 4,2
exekutionsväsende ....		64	+ 2	+ 4	+ 4	+ 4	+ 4,9

Omkring hälften av utgifterna inom anslagsgruppen avser polisväsendet,
som också svarar för ca 60 % av den inom sektorn sysselsatta personalen,
eller i runt tal 16 000. Domstolarna och kriminalvården har 3 400 resp. 4 000
anställda, exekutionsväsendet ca 2 600 och åklagarväsendet 1 100 anställda.
Utvecklingen under perioden 1960/61—1964/65 har för den verksamhet som
under denna tid var statlig, dvs. kriminalvården samt de statliga domstolarna
och åklagarna, präglats av en förhållandevis jämn ökning av driftutgifterna.
Denna återspeglar den stigande kriminaliteten samt växande anspråk
i övrigt på domstolsväsendet. På investeringssidan har perioden karaktäriserats
av en snabbt stigande utgiftsvolym för kriminalvården. Under perioden
har anstalterna Kumla och Tillberga uppförts samt utbyggnaden av anstalten
Hall påbörjats.

För beräkningen av anslagen till såväl polis- som rättsväsendet är antaganden
om kriminalitetens fortsatta utveckling av grundläggande betydelse.
Föreliggande prognoser på dessa områden är emellertid osäkra och någon
samlad bedömning av hur kriminaliteten, antalet beivrade brott och fångantalet
kommer att utvecklas under prognosperioden finns inte. Det har likväl
ansetts rimligt att förutse en stegrad arbetsbörda för polisen på grund av
en fortsatt ökning av brottsligheten och en ytterligare intensifierad trafik.
Till en del motvägs dock arbetsansvällningen av de förenklingar i handläggningen
av trafikförseelser som propositionen om den nya trafiklagstiftningen
(prop. 1966: 100) innebär, övergången till högertrafik hösten 1967 kommer
vidare att ställa särskilda anspråk på polisens resurser.

Inom polisväsendet kan den sammanlagda ökningen av arbetsbelastningen
för polisen endast i begränsad utsträckning mötas med en utbyggnad av
poliskåren. Till stor del måste personalökningen ersättas av fortsatt motorisering
och ökad användning av tekniska hjälpmedel, vilket beaktats vid
beräkningen av anslagsutvecklingen på detta område. Med hänsyn till samhällets
knappa resurser blir det inom polisväsendet liksom inom andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

samhälleliga tjänsteområden en alltmer angelägen uppgift att tillse att de
tilldelade resurserna används så effektivt som möjligt. Alla möjligheter till
rationalisering måste således tillvaratas, t. ex. i fråga om brottsutredning.

Utöver kostnaderna för en ökande användning av tekniska hjälpmedel
har på investeringssidan medel beräknats för fortsatta investeringar i polislokaler
i ungefär nuvarande omfattning. En förskjutning från byggande i
kommunal regi till byggande i statlig regi beräknas dock inträffa.

Den beräknade utvecklingen av antalet mål vid de allmänna domstolarna
under perioden torde inte motivera någon personalökning. Däremot beräknas
inskrivningsärendenas antal stiga i snabb takt och detta kan fordra
vissa personalförstärkningar. Rationaliseringsvinster kan uppnås inom domstolsväsendet
om handläggningsrutinerna ytterligare förenklas. Vidare är
det, på detta område liksom på andra, av stor vikt att man för göromål av
skilda slag inte tar i anspråk mer kvalificerad personal än vad uppgifterna
kräver.

Beträffande kriminalvården bör framhållas att den år från år stigande
beläggningskurvan avbrutits av en markant nedgång under år 1965 och början
av år 1966. Kriminaliteten har emellertid fortsatt att öka. Nedgången
i beläggningssiffrorna kan därför vara tillfällig. Det är troligt att ikraftträdandet
av brottsbalken, de nya reglerna om villkorlig frigivning och förstärkningen
av frivårdsorganisationen har bidragit till att minska platsbehovet.
Å andra sidan är det nödvändigt att efter hand ersätta vissa äldre
slutna anstalter med moderna anläggningar. Vid en avvägning av dessa
taktorer har utbyggnaden av anstaltsorganisationen, som har pågått sedan
länge, ansetts kunna fortsätta i ett lägre tempo. Byggandet påbörjas av
centralanstalten österåker liksom en sidoanstalt och en ungdomsanstalt.
Vidare kan byggandet av ytterligare en centralanstalt komma att aktualiseras
mot slutet av perioden. Beträffande frivården beräknas antalet övervakningsfall
stiga från 19 000 till 26 000. Med hänsyn härtill har vid beräkningen
av kostnaderna för kriminalvården även kalkylerats in en viss utökning
av frivårdsorganisationen.

Sammanfattningsvis innebär de utgifter som har tagits in i beräkningarna
en lägre procentuell ökningstakt än tidigare. Jämförelser med tidigare perioder
är dock svåra att göra med hänsyn till att underlaget för beräkningen
inte är detsamma för jämförelseperioden och prognosperioden. Inom ramen
för konsumtionsutgifterna ökar omkostnadsdelen avsevärt snabbare än
lönedelen. Detta är bl. a. uttryck för stigande drifts- och underhållskostnader
för en alltmer omfattande teknisk materiel. Investeringarna i maskiner
och inventarier stiger mycket snabbt, medan investeringarna i byggnader
beräknas ligga stilla.

Bil. 10: Långtidsbudget

3.5. Allmän försäkring

Till denna anslagsgrupp har förts statens utgifter för folkpensioneringen
och sjukförsäkringen samt vissa kostnader för yrkesskadeersättningar och
den allmänna försäkringens administration. Vidare ingår statens bidrag till
erkända arbetslöshetskassor. Utgifterna under gruppen avser nästan helt
direkta transfereringar till hushållen.

Allmän försäkring

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 11,0	5 465	+ 320	+ 317	+ 125	+ 129	+ 3,9
därav
folkpensioneringen .....	+ 11,5	4 898	+ 301	+ 293	+ 101	+ 105	+ 3,9
sjukförsäkringen ......	+ 9,4	460	+ 15	+ 20	+ 20	+ 20	+ 3,9

Utgiftsökningen under budgetåren 1961/62—1964/65 har varit kraftig.
Ökningen hänför sig främst till folkpensionskostnaderna, som i löpande
priser stigit från ca 2,5 miljarder kr. 1961/62 till drygt 3,8 miljarder kr.
1964/65. För 1966/67 beräknas folkpensionsanslaget till 4 880 milj. kr. Denna
ökning är resultatet av flera samverkande faktorer. Folkpensionernas
realvärde har höjts genom flera standardhöjningar under perioden. Änkeoch
förtidspensionerna har förbättrats. Folkpensionärernas antal har mellan
1961/62 och 1965/66 ökat med ca 125 000 eller med 12 %. Vidare övertog
staten den 1 januari 1965 vissa folkpensionskostnader från kommunerna i
samband med att det allmänna skatteutjämningsbidraget infördes. Prisutvecklingen
under perioden har dessutom medfört att ett flertal indextillägg
påförts folkpensionsbeloppen. Folkpensionen, som vid utgången av år 1961
utgjorde 2 850 kr. för ensamstående och 4 510 kr. för makar, kommer den
1 juli 1966 vid nuvarande antal indextillägg att utgöra 4 500 kr. för ensamstående
och 7 020 kr. för makar.

Även kostnaderna för statens bidrag till sjukförsäkringen har ökat under
perioden, främst beroende på den reform av sjukförsäkringen som genomfördes
år 1963 i samband med införandet av lagen om allmän försäkring och
som avsåg bl. a. höjning av grundsjukpenningen och moderskapspenningen.
Vidare har befolkningsökningen och den fortgående förändringen av befolkningsstrukturen
med en växande andel åldringar medfört ökade sjukförsäkringsutgifter.

Utgifterna inom denna anslagsgrupp kan förutses komma att öka kraftigt

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

även under de kommande åren. Ökningen kommer även fortsättningsvis
att ligga främst på kostnaderna för folkpensioneringen. Principbeslut finns
om fortsatta standardhöjningar av folkpensionen fram till år 1968, då denna
skall ha nått en viss fastlagd nivå som innebär att pensionsbeloppet för eu
ensamstående skall utgöra 90 % av basbeloppet för den allmänna tjänstepensioneringen.
Beräkningsmässigt har detta utformats så att nya standardhöjningar
med samma belopp som för innevarande år, dvs. 170 kr. för
ensamstående och 260 kr. för två pensionsberättigade makar, har inkalkylerats
för budgetåren 1967/68 och 1968/69. Kostnadsökningarna härför beräknas
till 185 milj. kr. för budgetåret 1967/68 och 190 milj. kr. för budgetåret
1968/69. Utredning pågår om folkpensionernas utformning efter år
1968.

Kostnadsutvecklingen för folkpensionerna under prognosperioden påverkas
även av den fortsatta ökningen av antalet pensionärer. Antalet ålderspensionärer
beräknas öka med i medeltal ca 20 000 per år för att år 1971
uppgå till drygt 950 000. Därav beräknas ca 12 000 vara under 67 år, s. k.
förtida uttag. Antalet personer med förtidspension, änkepension eller hustrutillägg
beräknas öka med närmare 30 000 under hela perioden. Kostnadsökningen
på grund av det ökade antalet pensionstagare beräknas till 116
milj. kr. för budgetåret 1967/68 och till omkring 100 milj. kr. per år för
tiden därefter.

Kostnadsberäkningarna är baserade på prisläget i januari 1966. För varje
ytterligare indextillägg som utlöses genom höjning av prisnivån ökar folkpensionskostnaderna
med drygt 90 milj. kr. Baseras kostnadsberäkningarna
tör tolkpensioneringen på samma antaganden om prisstegring under åren
1966 och 1967 som i det följande avsnittet 6 om inkomstutvecklingen, tillkommer
kostnader för indextillägg. Utgiftsökningen till följd härav blir
90 milj. kr. budgetåret 1966/67 och 120 milj. kr. budgetåret 1967/68.

För den allmänna sjukförsäkringen har utgiftsutvecklingen beräknats utifrån
de i prop. 1966: 113 föreslagna försäkringsförmånerna och finansieringsreglerna,
dvs. statsbidrag med 40 % av vissa kostnader. Befolkningsökningen
beräknas medföra en fortsatt årlig kostnadsökning med 2 %.
Dessutom beräknas en växande andel åldringar samt en ökning av individernas
konsumtion av läkartjänster medföra en fortsatt ökning av sjukvårdsersättningarna
med 5 %. Utifrån denna beräkningsgrund antas statens
kostnader för sjukförsäkringen öka med ca 20 milj. kr. per år.

För yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen beräknas inga
större kostnadsförändringar under prognosperioden.

3.6. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

De utgiftsmässigt viktigaste posterna i detta avsnitt utgörs av utgifterna
för allmänna beredskapsarbeten, för åtgärder för de handikappade i form
av beredskapsarbeten och bidrag till skyddade verkstäder samt omskolning
och lokaliseringsstöd.

Bil. 10: Långtidsbudget

Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 24,4	1137	+ 62	+ 29	+ 28	- 137	-0,4
därav
arbetsmarknadspolitik ..	+ 25,8	901	+ 61	+ 26	+ 25	+ 20	+ 3,5
lokaliseringspolitik ....		160	—			- 160

Utgiftsutvecklingen under 1960-talets första hälft karakteriseras av en
mycket snabb expansion. Räknat i fasta priser har utgifterna stigit med
inte mindre än ca 25 % per år. Denna utveckling har väsentligen betingats
av två faktorer, nämligen dels lokala ojämnheter i arbetsmarknadssituationen
som nödvändiggjort arbetsmarknadspolitiska insatser i stigande omfattning
trots en fortgående högkonjunktur, dels en stigande ambitionsnivå i
fråga om bl. a. omskolningsverksamheten och insatserna för de handikappades
anpassning på arbetsmarknaden. De lokala ojämnheterna i arbetsmarknadssituationen
betingas i sin tur i stor utsträckning av strukturomvandlingen
inom näringslivet. Under perioden 1960—1965 minskade sysselsättningen
inom jordbruk, skogsbruk och fiske med ca 25 % medan syselsättningen
inom industrin och byggnadsverksamheten ökade med 9 % och inom tjänstesektorn
med 10 %. Utvecklingen har skapat allvarliga sysselsättningsproblem
i Norrland samtidigt som en markant brist på arbetskraft varit rådande
i syd- och mellansverige. En huvuduppgift för arbetsmarknadspolitiken
har varit att genom omskolning av arbetslösa och genom åtgärder för att
öka arbetskraftens geografiska rörlighet söka anpassa arbetskraftstillgångarna
till efterfrågan på arbetskraft. Antalet personer som omskolades var
budgetåret 1964/65 ca 40 000 jämfört med ca 11 000 budgetåret 1959/60.
Mätt som elevantalet omräknat till helårsstuderande ökade omskolningsvolymen
från ca 6 600 år 1960 till i det närmaste 16 000 år 1965.

För att stimulera arbetskraftens geografiska rörlighet har samhället genom
olika ekonomiska bidrag svarat för en väsentlig del av eller hela de
direkta utgifterna för resor och flyttning. Antalet beviljade resebidrag för
nyanställning ökade från ca 11 000 år 1961 till över 30 700 år 1965.

Trots de intensifierade åtgärderna för att stimulera arbetskraftens yrkesmässiga
och geografiska rörlighet har emellertid sysselsättningsproblemen
inte kunnat lösas utan väsentliga ökningar av beredskapsarbetena. Kostnaderna
för beredskapsarbeten utgör i själva verket den styrande faktorn bakom
ntgiftsgruppens utveckling. Statsbidragen för beredskapsarbeten steg
från 231 milj. kr. budgetåret 1960/61 till 552 milj. kr. budgetåret 1964/65.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Antalet vid beredskapsarbeten utförda dagsverken steg från ca 1 000 000 till
drygt 2 300 000 varav drygt 500 000 resp. 1 300 000 hänförde sig till de fyra
nordligaste länen.

Ambitionsnivån i fråga om åtgärder för de handikappade har stigit mycket
kraftigt. Antalet arbetsvårdssökande som i någon form ianspråktagit arbetsmarknadsverkets
resurser mer än fördubblades mellan åren 1960 och
1965. Av de sökande kunde år 1965 över 15 000 tillgodogöra sig arbetsprövning,
arbetsträning eller yrkesutbildning mot ca 5 700 år 1960, medan antalet
som för kortare eller längre tid kunde placeras i skyddad verksamhet i
form av beredskapsarbete, arkivarbete eller i skyddade verkstäder steg från
ca 3 500 år 1960 till inemot 15 000 år 1965.

Den väsentligt vidgade omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
har nödvändiggjort en kraftig uppbyggnad av arbetsmarknadsorganisationen.
Mätt i antalet tjänster har denna ökat från ca 1 700 år 1960
till över 2 500 år 1965.

Utgiftsutvecklingen inom anslagsgruppen arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik
under den framförliggande perioden kommer vid oförändrad
ambitionsnivå i högre grad än vad fallet är i fråga om övriga anslagsgrupper
att bestämmas av konjunkturutvecklingen. Härtill kommer att branschvis
inträffade strukturförändringar, utan att rubba den fulla sysselsättningen
i stort, kan komma att påkalla ytterligare arbetsmarknadspolitiska
insatser. För perioden fram t. o. in. budgetåret 1970/71 har kalkylerna resulterat
i en avsevärd uppbromsning i utgiftsutvecklingen jämfört med den
gångna perioden. Framför allt betingas detta resultat av att utgifterna för
beredskapsarbeten beräknats kunna hållas kvar på den nivå som uppnås
budgetåret 1966/67.

Förslag om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken har förelagts riksdagen
i prop. 1966: 52. I denna uttalades att, sedan de föreslagna förbättringarna
genomförts, reformbehovet på detta område härigenom torde vara tillgodosett
för de närmaste åren. Ett undantag härifrån utgör yrkesutbildningen
för vuxna. Förslag i denna fråga håller, som angetts i det föregående,
på att utarbetas. Riktlinjerna för den framtida arbetsmarknadspolitiken
innebär att målsättningen vidgas framför allt i vad gäller åtgärderna för
att underlätta och främja strukturförändringarna i näringslivet, ökade
insatser kommer att göras för att anpassa utbud och efterfrågan på arbetskraft.
Härvid intar åtgärder för att stimulera den kvinnliga arbetskraften
till ökad förvärvsintensitet en viktig plats. En viss fortsatt utbyggnad av
arbetsmarknadsverkets resurser har ansetts nödvändig, även om denna expansion
bedömts komma att kunna bli av avsevärt mindre omfattning än
under uppbyggnadsperioden i början av 1960-talet.

Det förutsebara arbetskraftstillskottet under den framförliggande perioden
kommer att i betydande omfattning vara lokaliserat till områden där
efterfrågan på arbetskraft understiger utbudet. Åtgärderna för att öka den

Bil. 10: Långtidsbudget

geografiska rörligheten intensifieras därför. Detta sker bl. a. genom vidgad
användning och förbättring i olika avseenden av olika typer av flyttningsbidrag,
varigenom incitamenten till flyttningar ytterligare förstärks. Någon
större utgiftsökning för dessa bidrag förutses inte.

Medelsbehovet för allmänna beredskapsarbeten har som nämnts tagits
upp med oförändrat belopp under hela perioden. I och för sig talar flera
skäl för att medelsbehovet kommer att sjunka, bl. a. den väntade knappheten
på arbetskraft och det lokaliseringspolitiska stödet. Å andra sidan torde
det även i fortsättningen bli nödvändigt att bereda ett relativt stort antal
äldre, ortsbundna personer sysselsättning i beredskapsarbeten. Härtill bidrar
också den fortgående förskjutningen i befolkningens åldersstruktur
mot högre åldrar.

Åtgärderna för att underlätta de handikappades anpassning på arbetsmarknaden
eller bereda dem sysselsättning i beredskapsarbeten eller skyddade
verkstäder har förutsetts komma att öka. De ökade ambitionerna att
göra det möjligt för svårare handikappade att komma ut i arbetslivet leder
till växande behov av särskild hjälp. Den medicinska vetenskapens utveckling
gör det också möjligt att i ökad utsträckning rädda personer till livet
efter t. ex. svårare trafikolyckor. Flera faktorer talar således för att behovet
av åtgärder för handikappade kommer att öka. I kalkylerna har intagits
en viss ökning för såväl beredskapsarbeten för handikappade som
vissa direkta stödåtgärder i form av näringshjälp och ökade bidrag till olika
typer av verkstäder för handikappade.

Enligt beslut av 1964 års riksdag skall det lokaliseringspolitiska stödet
omfatta en femårsperiod fr. o. m. budgetåret 1965/66. I enlighet härmed
bar medel härför upptagits t. o. in. budgetåret 1969/70.

3.7. Hälso-, sjuk- och socialvård

Till denna anslagsgrupp har hänförts utgifter för statliga och statsunderstödda
vårdområden. Hit hör sålunda bidrag till den landstingskommunala
kropps- och mentalsjukvården. Vidare ingår utgifter för nykterhetsvård,
dels vid statens egna vårdanstalter, dels i form av bidrag till kommunala
och andra huvudmän. Utgifterna för ungdomsvård domineras av de
statliga ungdomsvårdsskolorna. Inom socialvårdsområdet ingår bidrag till
bl. a. bostadsförbättringsverksamhet till åldringsbostäder och till kommunernas
sociala hemhjälp.

För hela gruppen uppgår utgiftsökningen i fasta priser för budgetåren
1961/62—1964/65 till drygt 7 % per år. Under denna period bar samtliga
vårdområden upprustats både genom omfattande investeringar — speciellt
vid mentalsjukvården — och personalförstärkningar. För de handikappade
ingår i denna anslagsgrupp väsentligt ökade resurser för tekniska hjälpmedel.
Genom beslut vid 1964 års riksdag har genomförts betydelsefulla re -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag						lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68		69	70	71	1966/67—
	1964/65							1970/71
Totala utgifter ..........	+ 7,3	1626	+	156	+ 25	+ 7	+ 12	+ 2,9
därav
mentalsjukvård........	+ 4,3	783		82	— 5	+ 7	+ 7	+ 2,8
kroppssjukvård och all-
män hälsovård ........	+ 7,8	326	+	25	+ 16	— 23	— 20	— 0,2
nykterhetsvård........	+ 8,9	95	+	18	+ 9	+ 11	+ 10	+ 10,8
ungdomsvård..........	+ 14,1	40	+	3	+ 1	+ 1	+ 1	+ 3,3
åldringsvård ..........	+ 13,1	129	-f	17	— 6	+ 5	+ 5	+ 3,7
hjälp åt handikappade ..	+ 16,3	109	+	8	+ 5	+ 3	+ 4	+ 4,3
arbetarskydd..........	+ 3,0	15	+	1	+ 1	—	—	+ 4,1

iormer inom åldringsvården. De går ut på att åstadkomma en forcerad bostadsförbättringsverksamhet,
ökade resurser för social hemhjälp och en
snabb utbyggnad av åldringsvården. I detta syfte har införts statsbidrag till
kommunernas kostnader för social hemhjälp och ett temporärt lånestöd för
byggande av sjukhem. Vidare har ramen för förbättringslån till åldringarnas
bostäder väsentligt utvidgats.

Huvudmannaskapet för mentalsjukvården förs över från staten till landstingen
den 1 januari 1967. Staten skall dock bidra till landstingens kostnader
enligt särskilda avtal. Konstruktionen av dessa avtal medför en kraftig anslagsmässig
ökning för staten under budgetåret 1967/68. För resten av
prognosperioden ligger statens kostnader på en i stort sett oförändrad nivå
beroende på att bidragsunderlaget är fixerat.

Minskningen av utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård under
de senare budgetåren i perioden beror på att det speciella stimulansstödet
för byggande av sjukhem för långtidsvården då beräknas ha fyllt sin
uppgift. Den beräknade ramen som innebär ett nytillskott av 11 500 låneberättigade
platser förutses då vara uppfylld. Det skall påpekas att undervisningssjukhusen
till den del deras verksamhet är att hänföra till den högre
utbildningen behandlats under anslagsgruppen högre utbildning och forskning.

Nykterhetsvårdens utveckling påverkas av befolkningsutvecklingen, omfattningen
av alkoholmissbruk samt lagstiftningen på detta område. I beräkningarna
har —- under antagande om oförändrad lagstiftning — räknats
med en fortsatt utbyggnad av nykterhetsvården, då främst den öppna vården
i fråga om alkoholpolikliniker, rådgivningsbyråer samt inackorderingshem.
En sådan utveckling överensstämmer med den förskjutning från
tvångsmässig till frivillig vård som eftersträvas.

Bil. 10: Långtidsbudget

För ungdomsvården blir utvecklingen beroende på ett antal svårbedömbara
faktorer, bl. a. förekomsten av kriminalitet och asocialitet samt tilllämpningen
av den straffrättsliga och barnavårdande lagstiftningen. Vid
ungdomsvårdsskolorna har räknats med viss förstärkning av resurserna för
att åstadkomma en ökad effektivitet inom vården. Någon ytterligare utbyggnad
av antalet platser vid dessa skolor under perioden är däremot inte beräknad.
Därvid har hänsyn tagits till den väntade minskningen av berörda
åldersgrupper, vilken ansetts uppväga en eventuell ökning av asocialiteten.
Vidare har förutsatts en viss fortsatt övergång från institutionsvård till öppen
vård.

Åldringsvården påverkas av att antalet personer över 67 år väntas öka
med drygt 100 000 under jämförelseperioden. Sambandet mellan stigande
ålder och stigande sjukvårdskonsumtion är även av betydelse för beräkningarna.
Mot denna bakgrund har förutsatts en fortsatt kontinuerlig stegring
av statens bidrag till kommunernas sociala hemhjälp. Anslagen för viss
bostadsförbättringsverksamhet beräknas i stort sett vara oförändrade, ca
85 milj. kr., under perioden, varigenom den av 1964 års riksdag uppställda
målsättningen kan fullföljas.

De mest kostnadskrävande statliga insatserna för handikappade återfinns
under de avsnitt som avser förtidspensioner inom folkpensioneringen samt
utbildning och arbetsvärd. På det nu aktuella avsnittet ligger tyngdpunkten
på bidragen till tekniska hjälpmedel, där en fortsatt utveckling förutses under
perioden.

3.8. Stöd till barnfamiljer

Till denna anslagsgrupp har hänförts kostnaderna för allmänna barnbidrag,
bidragsförskott och bostadsrabatter. Vidare ingår bidragen till barnstugeverksamheten
samt den del av statens bidrag till social hemhjälp som
avser hjälp till barnfamiljer. Utgifterna avser i huvudsak direkta transfereringar
till hushållen.

Stöd till barnfamiljer

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 8,1	1948	+ 34	+ 30	+ 32	+ 37	+ 1,7
därav
barnbidrag in. in.......	+ 6,9	1 639	+ 23	+ 22	+ 24	+ 29	+ 1,5
bostadsrabatter........	+ 16,2	231	—	—	—	—	—

3 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 126. Bilaga 10

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Utvecklingen under budgetåren 1961/62—1964/65 har, räknat i fasta
priser, karakteriserats av en betydande ökning i de nämnda transfereringsposterna.
För barnbidragen bestäms kostnadsutvecklingen dels av de beslut
som fattas om bidragens storlek, dels av förändringarna i antalet bidragsberättigade.
Barnbidraget, som år 1961 var 450 kr. per barn och år, har höjts
i flera tapper och uppgår fr. o. m. den 1 juli 1965 till 900 kr. per barn och
år. En ny bidragsförskottslag trädde i kraft år 1964 och gav förbättrat ekonomiskt
stöd för frånskilda makars och ogifta mödrars barn. De nya bidragsreglerna
har medfört en fördubbling av anslagsbehovet. En väsentligt
vidgad rätt till familjebostadsbidrag infördes år 1964. Såsom berörts i det
föregående infördes år 1964 statsbidrag med 35 % av kommunernas nettokostnader
för social hemhjälp. Bidragen till barnstugeverksamheten höjdes
avsevärt år 1963 och förslag om en ny höjning fr. o. m. den 1 juli 1966 har
framlagts i prop. 1966: 54.

För de allmänna barnbidragen har under den framförliggande perioden
antagits oförändrade bidragsgrunder, eftersom några beslut om framtida
höjningar inte föreligger. Sådana beslut måste för övrigt ses i samband med
bl. a. skattepolitikens utformning. Under perioden har antalet barn under
16 år förutsatts öka med drygt 100 000 för att vid utgången av år 1970 uppgå
till ca 1 860 000. Barnbidragsanslaget beräknas därigenom öka med mellan
20 och 30 milj. kr. per år.

Såsom tidigare angivits har i prop. 1966: 54 föreslagits förbättrade bidragsregler
för barnstugeverksamheten för att stimulera kommunerna till en
snabbare utbyggnad av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar. Under
perioden beräknas det årliga tillskottet av daghemsplatser till ca 4 000.

Den framtida utformningen av samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna
utreds av familjepolitiska kommittén, som bl. a. skall pröva frågan
om införande av särskilt vårdnadsbidrag samt ompröva de nuvarande familjebostadsbidragen.
Nya program för den verksamhet som hänförs till detta
avsnitt kan således komma att påverka utvecklingen under perioden.

3.9. Kommunikationsväsende och energiförsörjning

Utöver utgifterna för vägväsendet omfattar anslagsgruppen investeringar
inom de statliga kommunikationsverken samt vattenfallsverket. Budgetåret
1966/67 svarar statliga investeringar för 67 % av de totala utgifterna inom
denna grupp. Bidrag till kommunala och enskilda investeringar utgör 16 %,
medan återstoden, 17 %, väsentligen utgörs av konsumtionsutgifter.

Under perioden 1961/62—1964/65 ökade utgifterna inom gruppen med i
genomsnitt knappt 2 % per år räknat i fasta priser. Som jämförelse kan
nämnas att de totala statliga investerings- och konsumtionsutgifterna under
samma period steg med drygt 6 %. Trots en relativt stark höjning av väg -

Bil. 10: Långtidsbudget

Kommunikationsväsende och energiförsörjning

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 1,8	3 858	+ 59	- 103	+ 33	+ 89	+ 0.5
därav
vägväsendet ..........	+ 6,8	1 984	— 1	- 97	+ 72	+ 91	+ 0,8
kommunikationsverken .	+ 4,7	1 357	+ 9	— 16	- 27	- 7	- 0,8
energiförsörjning ......	- 13,7	313	+ 50	+ 4	- 17	—	+ 2,8

anslagen var ökningstakten således förhållandevis begränsad inom anslagsgruppen
under första delen av 1960-talet. Främst sammanhänger detta med
utvecklingen av affärsverkens investeringar, vilkas sammanlagda volym
höll sig på en i stort sett oförändrad nivå. Televerkets investeringar steg
visserligen kraftigt eller med i genomsnitt över 5 % per år. Detta motverkades
emellertid av en sjunkande investeringsvolym inom vattenfallsverket
och luftfartsverket, vilket i sin tur var en följd av att dessa verk gjort vissa
särskilt kostnadskrävande investeringar de närmast föregående åren. Vidare
förändrades investeringsvolymen inom statens järnvägar endast obetydligt
under perioden.

Bland faktorer som verkat i utgiftshöjande riktning kan nämnas att kostnader
för högertrafikreformen tillkommit fr. o. m. budgetåret 1964/65 samt
att nya grunder för beräkningen av driftsersättningen till SJ fastställts att
gälla från samma år.

Den personalstyrka som sysselsattes inom anslagsgruppens aktiviteter var
i stort sett oförändrad under perioden 1962/63—1965/66. En minskning av
personalen inom främst statens järnvägar och vattenfallsverket motvägdes
av en ökning inom postverket och vägväsendet.

Under de två budgetåren 1965/66 och 1966/67 stiger gruppens utgifter
som helhet kraftigare än under de fyra föregående budgetåren. Orsakerna
härtill är flera. Statens järnvägars investeringar ökar inte oväsentligt i samband
med att utbyggnaden för Storstockholms lokaltrafik påbörjas. Även
utgifterna för luftfart och sjöfart uppvisar eu stegring. För luftfartens del
sammanhänger detta med investeringarna i en ny flygplats i Malmöområdet.
Utgifterna för omläggningen till högertrafik ökar mycket kraftigt och
når budgetåret 1966/67 en högsta nivå av 270 milj. kr. Samtidigt fortsätter
utgifterna för televerkets investeringar och vägväsendet att stiga, om än i
dämpad takt vad gäller vägväsendet. Vattenfalls investeringar beräknas upphöra
att minska budgetåret 1965/66.

3t Bihany till riksdagens protokoll 1 !)<>(>. J samt. Xr 125. Bilaga 10

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Vid bedömningen av hur utgifterna inom anslagsgruppen kommer att utvecklas
under de framförliggande åren, har hänsyn i första hand tagits till
uppställda program och målsättningar. Detta gäller t. ex. högertrafikreformen
och statens järnvägars utbyggnad för Storstockholms lokaltrafik. För
flertalet områden inom gruppen är det emellertid förenat med vissa svårigheter
att bedöma hur utgifterna kommer att utvecklas under antagandet om
oförändrad ambitionsnivå. Detta sammanhänger med att någon klart definierad
målsättning beträffande den framtida omfattningen av bl. a. väginvesteringarna
och affärsverkens investeringar inte föreligger, vilket gör det
svårt att fastställa vad som kan anses utgöra oförändrad ambitionsnivå.
I valet mellan olika beräkningsmetoder har det bedömts lämpligast att generellt
låta oförändrad ambitionsnivå innebära den utgiftsutveckling som svarar
mot den beräknade årliga procentuella förändringen av trafiken och
andra efterfrågefaktorer. Som utgångspunkt för beräkningarna har härvid
valts utgiftsnivån under budgetåret 1966/67.

Som tidigare redovisats beräknas gruppens utgifter under innevarande
och nästa budgetår öka kraftigare än under perioden 1961/62—1964/65.
För perioden 1967/68—1970/71 förutses — vid oförändrad ambitionsnivå —
ökningstakten ånyo dämpas. Sålunda beräknas utgifterna anslagsmässigt
öka med i genomsnitt 0,5 % per år medan de totala investerings- och konsumtionsutgifterna
över budgeten väntas öka med 2,1 resp. 3,4 %. Den
relativt låga ökningstakten inom gruppen sammanhänger bl. a. med att utgifterna
för högertrafikreformen faller bort samt att televerkets och statens
järnvägars investeringar — om än med vissa fluktuationer — väntas
ligga på en ungefär oförändrad nivå under perioden.

Den totala personalstyrkan inom gruppens aktiviteter — budgetåret
1966/67 ca 160 000 anställda — väntas förbli tämligen konstant under perioden
eller möjligen minska något.

Vad gäller utvecklingen inom vägväsendet kommer enligt prognoserna i
långtidsutredningen vägtrafiken att under andra hälften av 1960-talet årligen
öka med i genomsnitt ca 6 %. Detta innebär en ganska kraftig dämpning
av ökningstakten jämfört med den bakomliggande perioden. Under
1960-talets första hälft utgjorde trafikökningen nämligen ca 9 % per år.
I enlighet med den redovisade beräkningsmetodiken har anslagen för vägoch
gatubyggandet antagits årligen stiga ungefär i takt med den förväntade
trafikökningen. Väg- och gatuunderhållet har i beräkningarna förutsatts
stiga med i genomsnitt 3,4 % per år, vilket överensstämmer med den i långtidsutredningen
beräknade stegringstakten för reparations- och underhållsarbeten
för investeringar i allmänhet. Det bör här påpekas att till denna
anslagsgrupp inte hänförts arbetsmarknadsstyrelsens utgifter för beredskapsarbeten
på vägar.

Kostnaderna för högertrafikreformen har enligt de beräkningar som redovisats
i 1966 års statsverksproposition bedömts komma att uppgå till

Bil. 10: Långtidsbudget

sammanlagt ca (300 milj. kr., vartill kommer 75 milj. kr. för lån till anskaffning
av liögertrafikbussar. Anslagen för dessa ändamål, vilka för budgetåret
1966/67 uppgår till sammanlagt 270 milj. kr., väntas planenligt minska för
att helt bortfalla budgetåret 1969/70.

Till kommunikationsverken räknas sjöfartsverket, postverket, televerket,
statens järnvägar och luftfartsverket. Trafikökningen inom sjöfartsområdet
förutses för perioden komma att bli låg. Statens anslag för sjöfartsändamål
har med hänsyn härtill beräknats öka endast obetydligt. I avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till frågan om en förstärkning av isbrytarkapaciteten
har några kostnader för detta ändamål inte medtagits inom ramen
för oförändrad ambitionsnivå.

Postverket väntas komma att uppvisa den kraftigaste relativa ökningen
av investeringarna, ca 7 % per år. Utgångspunkten för denna beräkning är
en uppskattad ökning i poströrelsen med ca 5 % per år. För att denna skall
kunna klaras utan en alltför kraftig ökning av personalstyrkan, erfordras
åtgärder för att rationalisera postarbetet, bl. a. genom ökad maskinell hantering.
En planering med delta syfte pågår inom postverket. Vidare bar
vissa särskilda byggnadsbehov föranlett en uppräkning av medelsbehovet
under perioden.

Televerkets investeringar, vilka budgetåret 1966/67 beräknas till drygt
560 milj. kr., väntas under perioden inte komma att öka nämnvärt. Omfattningen
av investeringarna i teleanläggningar har bedömts bl. a. mot bakgrunden
av den väntade telefontrafikutvecklingen. Sålunda förutses en årlig
ökning av lokalsamtalstrafiken med ca 5 % och av rikssamtalstrafiken med
ca 8 %. Häremot svarar en beräknad ökning av investeringarna med ca 2 %
per år. En reducering av medelsbehovet inträder genom att utgifterna för
uppförande av en ny förvaltningsbyggnad i Farsta nedgår och bortfaller
under perioden. Vidare beräknas verkets investeringar i rundradioanläggningar
minska under perioden. Hänsyn har härvid endast tagits till beslutade
utbyggnadsprogram. Av 1960 års radioutredning framlagda förslag
har således inte beaktats inom ramen för oförändrad ambitionsnivå.

Statens järnvägars investeringsutgifter, vilka budgetåret 1966/67 uppgår
till 365 milj. kr., beräknas öka något sett över hela perioden. Budgetåret
1967/68 väntas medelsbehovet öka kraftigt för att därefter åter sjunka. Detta
sammanhänger bl. a. med de beslutade investeringarna för Storstockholms
lokaltrafik. Till grund för beräkningarna ligger vidare eu väntad trafikökning
om 2 % per år. Ersättningen till statens järnvägar för upprätthållandet
av olönsam trafik beräknas minska med 7 milj. kr. per år, ungefär motsvarande
en årlig nedläggning av trafiken på 300—350 km järnväg.

Luftfartsverkets framtida ställning utreds f. n. av en särskild utredning,
luf tf artsutredningen. I avvaktan på utredningens förslag och statsmakternas
ställningstagande till detta har verkets investeringar — budgetåret 1966/67
ca 25 milj. kr. — beräknats öka i takt med luftfartens väntade expansion,

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

8—9 % per år. Vid sidan härav har förändringarna i medelsbehovet för
den nya flygplatsen i Malmöregionen beaktats. Slutligen förutses i enlighet
med verkets egen bedömning en successiv minskning av verkets driftunderskott
komma att äga rum under perioden.

För energiförsörjningens del bestäms investeringsbehovet inom vattenfallsverket
av den förväntade efterfrågeutvecklingen för elkraft. I anslutning
till centrala driftledningens långsiktsprognos för elförbrukningen i
landet beräknas belastningen inom vattenfallsverkets område öka med
6,1 % per år fram till år 1970 och därefter med 5,5 %. För att tillgodose denna
belastningsökning erfordras dels nya produktionsanläggningar, dels en
utökning och förstärkning av distributionssystemet. Bland nya investeringar,
som beräknas komma att påbörjas under perioden, kan nämnas Parkis och
Bodens vattenkraftstationer, installation av ett fjärde aggregat i Stenungsunds
värmekraftstation samt ytterligare en större värmekraftanläggning.
Totalt beräknas investeringarna — budgetåret 1966/67 335 milj. kr. —
öka med 6 % budgetåret 1967/68 för att sedan ligga kvar på denna nivå.

3.10. Bostadspolitik

Till denna anslagsgrupp har förts anslagen till räntebidrag och bostadslån
samt vissa andra mindre anslag, huvudsakligen avseende bostadsstyrelsen.

Bostadspolitik

(Milj. kr., fasta priser)

Genomsnittlig år-lig procentuell för-ändring 1961/62—
1964/65

Anslag

1966/67

Anslagsförändring till

Genomsnittlig år-lig procentuell för-ändring 1966/67—
1970/71

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

— 5,2

1 477

+ 259

+ 14

+ 4

+ 14

+ 4,6

Räntebidragen avser att täcka den merkostnad för bostadskonsumenterna
som uppkommer genom att räntorna på de lån, som i fråga om inteckningssäkerhet
ligger under statslånen, överstiger vissa garanterade räntesatser.
Den garanterade räntesatsen varierar beroende på vilket år huset
färdigställts. Enligt beslut av årets riksdag kommer fr. o. m. budgetåret
1966/67 subventionen att omfatta hus byggda år 1958 och senare. Den garanterade
räntesatsen uppgår för primärlånen till 6 % i de två tidigaste
subventionerade årgångarna och sjunker därefter successivt till 4 % i nyproduktionen.
Som jämförelse kan nämnas att marknadsräntan för primärlån
f. n. (april 1966) är 7 %.

Anslaget till bostadslån representerar det nettotillskott till bostadslåne -

Bil. 10: Långtidsbudget

fonden som, utöver inflytande amorteringar, erfordras för att utbetala de
statliga bostadslånen. Dessa avser att helt eller delvis täcka intervallet över
70 % av ett för varje bostadshus fastställt låneunderlag, som i princip motsvarar
produktionskostnaden. Räntan på dessa lån är f. n. 4 % och understiger
således högst väsentligt marknadsräntan för lån i motsvarande säkerhetsläge
på den öppna marknaden.

Anslagsgruppen uppvisar för den historiska perioden en årlig volvmminskning
med i genomsnitt drygt 5 %. Denna utveckling betingas framför
allt av minskningen av de generella hyressubventionerna i form av räntebidrag.
Denna minskning, som skett i flera etapper, har haft formen dels
av höjningar av de garanterade räntesatserna, dels inskränkningar av antalet
årgångar av hus som ingått i det subventionerade beståndet. De hyreshöjningar
som därigenom uppstått har för vissa kategorier av bostadskonsumenter
delvis kompenserats genom höjningar av vissa andra typer
av bidrag. Anslaget till bostadslån förändrades från budgetåret 1961/62
till budgetåret 1964/65 endast i mindre omfattning. Bostadsbyggandets
volym har under perioden ökat väsentligt men samtidigt har under senare
år uppkommit omfattande eftersläpningar i utbetalningarna av statliga bostadslån,
bl. a. beroende på det strama kreditmarknadsläget och därav följande
svårigheter att avlyfta kreditiven. En förutsättning för utbetalning
av de statliga lånen är nämligen att de underliggande lånen kunnat avlyftas.

Utgiftstrenden för anslagsgruppen under den framförliggande perioden
avviker enligt beräkningarna väsentligt från den hittillsvarande eller från
en genomsnittlig årlig minskning på ca 5 % till en ökning i ungefär samma
takt. I fråga om räntebidragen grundas beräkningen på förutsättningen att
ränteläget inte kommer att förändras under perioden samt att bostadsbyggandets
volym kommer att stiga i ungefär samma takt som nationalprodukten.
Vidare förutsätts att antalet subventionerade årgångar förblir oförändrat.
Utifrån dessa förutsättningar skulle för räntebidragen erfordras ett
fr. o. in. budgetåret 1967/68 oförändrat anslag. I detta sammanhang bör
erinras om att formerna för finansiering av bostadsbyggandet är under utredning.

Den årliga ökningstakten för bostadsbyggandet bär fixerats vid i runt
tal 4 %, en volymökning som kommer att ta sig uttryck dels i en ökning av
antalet igångsatta lägenheter, dels i en stigande utrymmes- och utrustningsstandard.
Den möjliga ökningen i igångsättningen har uppskattats till ca
2 000 lägenheter per år.

Anslaget till bostadslånefonden stiger kraftigt till budgetåret 1967/68 på
grund av att en betydande medelsreservation beräknas kunna tas i anspråk
under budgetåret 1966/67 samt all de genomsnittliga lånebeloppen liksom
antalet utbetalda lån antas stiga. Under återstoden av perioden beräknas
anslaget i stort sett kunna hållas på den nivå som uppnås budgetåret
1967/68.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 125 år 1966

3.11. Näringarnas främjande

Denna anslagsgrupp omfattar dels direkta anslag för stöd till näringarna,
dels utgifter och bidrag till olika myndigheter och institutioner som förmedlar
nämnda stöd och som svarar för statens medverkan i rationaliseringsverksamhet
och främjande i allmänhet av näringarna. Utgifterna domineras
av stöd åt jordbruksnäringen.

Näringarnas främjande

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 5.2	585	+ 21	+ 4	4- 4	+ 9	+ 1.6
därav
jordbruk, fiske och skogs-
bruk .................	+ 2,2	388	+ 14	- 3	- 3	+ 3	+ 0,6
hantverk, handel och in-
dustri................	+ 14,5	174	+ 7	+ 6	+ 6	+ 6	+ 3,4

För de senaste fyra budgetåren redovisas en utgiftsstegring för denna
anslagsgrupp med drygt 5 % per år i fasta priser. Den relativt sett måttliga
ökningen av utgifterna på jordbruksområdet hänför sig i huvudsak till
ökade insatser för jordbrukets rationalisering i enlighet med år 1963 fattade
beslut. Utgifterna för de senaste åren har ökat även för den av skogsvårdsstyrelserna
handhavda skogliga rationaliseringen. För gruppen hantverk,
handel och industri uppvisas en kraftig ökning, hänförlig främst till
hantverks- och industrilånen och anslaget för främjande av utrikeshandeln.
Även anslagen till geologisk undersökning, provningsanstalterna och konsumentupplysning
har ökat betydligt.

Utvecklingen på jordbrukets område under den nu ifrågavarande perioden
kommer att bli beroende av de riktlinjer för jordbrukspolitiken som
statsmakterna på grundval av 1960 års jordbruksutrednings förslag kan
komma att fastställa. Särskilt en omläggning av prisregleringssystemet
skulle kunna föra med sig stora konsekvenser för medelsanvisningen över
budgeten. I förevarande sammanhang har bedömningen gjorts med utgångspunkt
från hittills gällande jordbrukspolitiska riktlinjer. Härvid har räknats
med att ett ökat behov av medel för rationaliseringsverksamheten
kommer att uppvägas av ett —- till följd av nedläggning av mindre jordbruk
—■ minskat medelsbehov för småbruksstöd.

För fisket väntas en fortsatt övergång till större och modernare fiske -

Bil. 10: Långtidsbudget 41

båtar, vilket återspeglas i en viss fortsatt ökning i utlåningen till fiskerilånefonden.

För skogsbruket har i samband med en beräknad hög rationaliseringstakt
ett fortsatt behov bedömts föreligga att utveckla främst den planerande
verksamheten i de skogliga myndigheterna. Den beräknade genomsnittliga
utgiftsstegringen innefattar även medel för en ökad skogsplantering av sämre
jordbruksmark.

Inom gruppen hantverk, handel och industri befinner sig stora delar av
verksamheten under utredning och fastlagda program saknas därför f. n.
nästan helt. Vissa anslagsökningar beräknas dock bl. a. till prisutjämning
på jordbruksråvaror till livsmedelsindustrin, geologisk undersökning och
patentverket.

3.12. Skatteutjämningsbidrag

Denna utgiftsgrupp omfattar dels skatteutjämningsbidrag till kommunerna,
dels särskilda ersättningar som utgår till vissa städer och kyrkor samt
kyrkofonden med anledning av indragna eller mistade förmåner.

Utgifterna domineras helt av skatteutjämningsbidragen, vilka f. n. uppgår
till ca 96 % av den totala utgiftssumman inom gruppen.

Skalteut j äran i ngsbidrag

(Milj. kr.)

Genomsnittlig pro-centuell förändring
1961/62—1964/65

Anslag

1966/67

Anslagsförändring till

Genomsnittlig pro-centuell förändring
1966/67—1970/71

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

+ 5,1

1 152

+ 120

+ no

+ 90

+ 70

+ 7,6

Skatteutjämningssystemet har omlagts efter beslut av 1965 års riksdag.
Enligt detta beslut har såväl de hittillsvarande skatteersättningarna till kommunerna
med anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer som
skattelindringsbidraget till skattetyngda kommuner ersatts med ett nytt
generellt skatteutjämningsbidrag. Dessutom har vissa speciella statsbidrag
avlösts. Staten har vidare övertagit en betydande del av kommunernas kostnader
för folkpensioneringen. Inom denna anslagsgrupp redovisas dock endast
utgifter som sammanhänger med de allmänna skatteutjämningsbidragen.

Statens kostnader för skatteutjämningsbidragen påverkas av ett flertal
faktorer. Vid beräkningen av utgiftsutvecklingen har förutsatts att bidraget
under hela beräkningsperioden skall utgå enligt nu gällande grunder. Beräkningen
bygger vidare på de antaganden angående inkomstutvecklingen,
för vilka redogörs i avsnitt 6 (alt. I). Slutligen har räknats med en höjning

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

av de kommunala utdebiteringssatserna med i genomsnitt 25 öre om året.

Bland övriga anslag inom gruppen kan nämnas ersättningar till städerna
för mistad tolag. Enligt beslut av 1964 års riksdag skall den tolagsersättning,
som tidigare har utgått till vissa städer, avvecklas under en femårsperiod.
För år 1965 utgick full kompensation med sammanlagt 40 milj. kr.
Under de fyra följande åren skall ersättningen i princip avvecklas.

3.13. Diverse

Under denna rubrik har grupperats vissa utgifter som inte lämpligen kan
hänföras till någon av de tidigare behandlade anslagsgrupperna, nämligen
anslag till statsdepartementen och riksdagen, vissa kostnader för skatteväsendet,
överståthållarämbetet och länsstyrelserna, kulturella ändamål,
räntorna på statsskulden samt u-hjälpen och andra internationella ändamål.

Diverse

(Milj. kr., fasta priser)

	Genomsnitt-	An-	Anslagsförändring till	Genomsnitt-
	lig procentuell	slag					lig procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65						1970/71
Totala utgifter ..........	+ 0,0	2 524	+ 171	+ 190	+ 170	4- 181	+ 6,4
därav
riksstyrelsen ..........	+ 12,3	280	+ 26	+ 24	+ 6	- 5	4- 4,4
statsskuldräntor ......	- 6,6	854	+ 40	+ 80	+ 70	+ 70	+ 6,9

Utgiftsgruppen riksstyrelsen omfattar anslag till hov- och slottsstaterna,
statsdepartementen — frånsett försvarsdepartementet, som hänförts till
anslagsgruppen totalförsvar — samt riksdagen. Vidare ingår vissa centrala
ämbetsverk och utrikesförvaltningen.

Utgiftsökningen under budgetåren 1961/62—1964/65 uppgick till drygt
12 % per år och hänförde sig till stor del till de centrala ämbetsverken.
Flera av dessa fick under perioden ny organisation och större resurser bl. a.
inom rationaliserings- och revisionsområdet.

Utgiftsgruppens utvecklingstakt under prognosperioden förutses bli betydligt
lägre än under början av 1960-talet eller i genomsnitt 4,4 %. Ungefär
hälften av utgiftsstegringen hänför sig till investeringar och avser förvaltningslokaler
för departementen och ämbetsverken samt fastigheter för
utrikesrepresentationen.

Utgifterna under gruppen statsskuldi-äntor bestäms av statsskuldens utveckling
och räntenivån. Statsskulden har under fyraårsperioden fram
t. o. m. budgetåret 1964/65 kunnat minskas med närmare 1 200 milj. kr.

För perioden 1966/67—1970/71 har statsskuldräntorna beräknats med

Bil. 10: Långtidsbudget

utgångspunkt från en årlig ökning av statsskulden med 1 miljard kr. och en
genomsnittsränta på 6 %. Någon samordning med de totalbudgetunderskott
som redovisas i avsnitt 7 har således inte skett.

Ökningstakten under perioden 1961/62—1964/65 har varit hög för utgifterna
till kultur, idrotts- och friluftsliv samt naturvård. För kulturens del
har särskilt anslagen till teaterverksamhet, såväl de kungliga teatrarna som
turné- och stadsteatrarna, ökat i snabb takt. Den statliga verksamheten på
naturvårdens område har byggts ut väsentligt sedan beslut fattades år
1963 om inrättande av statens naturvårdsnämnd och den nya naturvårdslagen
kom till.

För perioden fram till 1970/71 föreligger i allmänhet inte några direkt
fastlagda planer som tidsmässigt anger utvecklingen inom olika sektorer
av detta område. Bl. a. pågår utredning om hur de statliga insatserna på
idrottens område skall få en så effektiv användning som möjligt. Den
ökade fritiden beräknas dock komma att medföra krav på ökade resurser
på idrotts- och friluftsområdet. På kulturområdet pågår vidare praktiskt
försöksarbete, t. ex. i fråga om rikskonsert- och riksutställningsverksamhet.
För naturvårdens del har utgiftsutvecklingen beräknats med utgångspunkt
från den utbyggnad av verksamheten som innefattas i 1963 års
principbeslut samt 1965 års principbeslut om ny organisation för hela
naturvårdssektorn.

Beträffande utgifterna för u-hjälp har beräkningsmässigt antagits en årlig
ökning av ungefär samma storleksordning som för budgetåret 1966/67.
Bland övriga till diversegruppen hänförda utgiftsområden faller en relativt
stor ökning på vissa kostnader för skatteväsendet. Utöver kostnaderna för
den årliga taxeringen tillkommer under perioden kostnader för en allmän
fastighetstaxering samt vissa kostnader till följd av att uppbördsverken
den 1 januari 1967 förstatligas i sådana städer som fortfarande har egen
uppbördsförvaltning.

3.14. Totala utgifter

I följande tabell sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga anslagsgrupper.
De totala utgifterna beräknas i fasta priser öka i avsevärt lägre
takt under perioden än under första hälften av 1960-talet, eller med 3.1 %
mot 6,6 %. En stor del av den utgiftsökning som ger genomsnittssiffran
3,1 % faller dock på det första året. För budgetåret 1967/68 beräknas nämligen
utgifterna öka med ca 6 %, dvs. ungefär motsvarande utvecklingen under
budgetåren 1961/62—1964/65. Denna ojämna stegringstakt följer delvis
av att utgiftsutvecklingen beräknats utifrån begreppet oförändrad ambitionsnivå,
medan inga kostnader för nya reformer inräknats, ökningar till
följd av statsmakternas hittills fattade beslut påverkar framför allt det för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 7. Utgiftsutvecklingen

(Milj. kr.)

	Genom-	Anslag	Anslagsförändring till		Genom-
	snittlig pro-	1966/67							snittlig pro-
	centuell för-		1967/	1968/	1969/	1970/	centuell för-
	ändring vid		68		69	70	71	ändring vid
	fasta priser								fasta priser
	1961/62—								1966/67—
	1964/65								1970/71
Totala utgifter ..........	+ 6,6	31 313	+	1868	+ 913	_L	689	+ 532	+ 3,1
Totalförsvar ............	+ 4,9	*5 048	-f	424	+ 104	__	22	— 53
Utbildning och forskning. .	+ 10,5	5 358		203	+ 158	+ 184	+ 149	+ 3,1
Rätts- och polisväsende . .	+ 22,8	1 135	+	39	+ 35	+	34	+ 32	+ 3,0
Allmän försäkring........	+ n,o	5 465	+	320	+ 317	+ 125	+ 129	+ 3,9
Arbetsmarknads- och lo-
kaliseringspolitik ......	+ 24,4	1 137	+	62	+ 29	+	28	— 137	— 0,4
Hälso-, sjuk- och socialvård	+ 7,3	1 626	+	156	+ 25	+	7	+ 12	+ 2,9
Stöd till barnfamiljer ....	+ 8,1	1 948	+	34	+ 30	+	32	+ 37	+ 1,7
Kommunikationsväsende
och energiförsörjning . .	+ 1,8	3 858	-f-	59	— 103	+	33	+ 89	+ 0,5
Näringarnas främjande. . ..	+ 5,2	585	+	21	+ 4	+	4	+ 9	+ 1,6
Bostadspolitik ..........	— 5,2	1 477	-j-	259	+ 14	+	4	+ 14	+ 4,6
Skatteutjämningsbidrag ..	+ 5,1	1 152	+	120	+ 110	+	90	+ 70	+ 7,6
Diverse ................	+ 0,0	2 524	+	171	+ 190	+ 170	+ 181	+ 6,4

1 Anslagen uppgår till 5 398 milj. kr. I tabellen angivet belopp avser den utgiftsnivå som inträder
då den beslutade uppbyggnaden av anslagsbehållningarna med 350 milj. kr. beaktas.

sta året i perioden. Den använda tekniken medför vidare att kostnaderna
för vissa tidsbegränsade program bortfaller under slutet av perioden. Vidare
dämpas utgiftsökningen på vissa områden då ett preciserat mål uppnås
och berörda anslag stabiliseras på den givna nivån. Bland de faktorer
som förklarar skillnaden i ökningstakt för utgifterna för budgetåret 1967/
68 jämfört med resten av perioden kan särskilt nämnas att ökningstakten
för försvarsutgifterna nedgår med drygt 300 milj. kr. mellan budgetåren
1967/68 och 1968/69. Detta beror i huvudsak på att utgiftsnivån för budgetåret
1966/67 tillfälligt dragits ned. Andra stora utgiftsposter med en
markerad omsvängning i ökningstakten mellan budgetåren 1967/68 och
1968/69 är bostadslånegivningen samt anslagen till mentalsjukvården och
vägväsendet, där skillnaden beräknas till i runt tal 350, 100 resp. 100 milj.
kr. Orsaken härtill är för bostadslånegivningen till stor del av anslagsteknislc
karaktär. För mentalsjukvården stabiliseras anslagen fr. o. in. budgetåret
1968/69, då mentalsjukvårdsreformen helt genomförts. Under vägväsendet
bortfaller kostnader för genomförande av högertrafik.

Det bör påpekas att den redovisade utgiftsutvecklingen (med visst undantag
för skatteutjämningsbidragen) förutsätter pris- och lönestabilitet.
I det avsnitt som behandlar budgetsaldots utveckling har vid alternativa
antaganden om statsinkomsternas utveckling gjorts tillägg för ökade statliga
löneutgifter samt för vissa utgifter som varierar med prisnivån t. ex.
folkpensioner och omkostnader.

Bil. JO: Långtidsbudget

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling

4.1. Inledning

Analysen av den statliga utgiftsutvecklingen i realekonomiska termer syftar
till att belysa den samhällsekonomiska innebörden av den förutsedda
utgiftsexpansionen. En uppdelning i realekonomiska kategorier är till nytta
bl. a. när man skall analysera budgetens konjunkturmässiga verkningar,
dess allokerings- och fördelningspolitiska aspekter m. m. I detta sammanhang
bör erinras om att klassificeringen omfattar totalbudgeten, dvs. driftbudgeten
exklusive avskrivningar, samt investeringsanslagen. Analysen omfattar
således inte affärsverkens driftutgifter, de statliga bolagen samt stora
delar av socialförsäkringssystemet bl. a. AP-fonden.

Vid en konjunkturmässig analys är det i första hand av intresse att urskilja
sådana utgifter — konsumtion och investering — som innebär att
staten direkt själv efterfrågar produktionsresurser. Övriga utgifter påverkar
samhällsekonomin på ett mera indirekt sätt.

Vid konjunkturanalys knyts intresset till när ett anslag tas i anspråk, inte
till när det beviljas. I och för sig är det därför angeläget att ta hänsyn till
förändringar i reservationsmedelsanslag och i dispositionen av rörliga krediter.
För den långa period som långtidsbudgeten omfattar har det dock,
med vissa undantag, inte ansetts möjligt att uppskatta hur dessa faktorer
inverkar.

Den uppdelning som görs mellan konsumtionsutgifter och investeringsutgifter
är ur vissa synpunkter mycket schablonmässig. De senare definieras
i princip som bruttoinvesteringar i samhällsekonomisk mening, dvs. nyanskaffning
och underhåll av byggnader och anläggningar, inventarier, fordon
och annan utrustning för stadigvarande bruk liksom försvarets tyngre materiel.
Även engångsanskaffning av annan materiel räknas som investering
(lagerökning). I den mån investeringsverksamheten bedrivs i statens egen
regi inkluderas även löner till statsanställda. Emellertid representerar betydande
delar av den offentliga konsumtionen också i viss mening produktiva
investeringar. Utgifterna för utbildning måste i hög grad anses vara att bygga
för framtida välstånd för samhället i dess helhet. Detsamma gäller i stor
utsträckning för sjuk- och hälsovården. I den offentliga konsumtionen inräknas
vidare konventionellt de statliga insatserna för forskning och tekniskt
utvecklingsarbete, vilka har en klar karaktär av produktiva investeringar.
Dit hör även de växande utgifterna för att genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder öka arbetskraftens rörlighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1906

Till konsumtionsutgifter hänförs de löpande utgifterna för produktionen
av tjänster inom sjuk- och socialvården, undervisningssektorn, rätts- och
polisväsende, totalförsvar in. in. Ungefär 70 % av de statliga konsumtionsutgifterna
består av löner och pensionskostnader. Resten utgörs av omkostnader
i den löpande verksamheten.

Som investering räknas huvuddelen av investeringsanslagen samt vissa
utgifter på driftbudgeten, främst vägbyggande och materialinköp.

I statens inkomstfördelningspolitik spelar de direkta inkomstöverföringarna
en central roll. Direkta inkomstöverföringar är sådana som ges utan
motprestation och som ökar mottagarens köpkraft utan att påverka konsumtionsvalet.
De viktigaste exemplen är folkpensioner, barnbidrag, sjukförsäkring
och studiebidrag. Skatteutjämningsbidragen till kommunerna
kan också ses som en speciell form av direkt inkomstöverföring.

Ett annat slag av statliga transfereringsutgifter utgör indirekta inkomstöverföringar
eller subventioner. Även dessa kommer den slutliga mottagaren
till godo utan att han levererar någon motprestation, men endast om han
inriktar sin efterfrågan på ett visst bestämt sätt. Som exempel på subventioner
kan nämnas bostadssubventioner, i form av bostadsrabatter och räntebidrag,
lokaliseringsbidrag och bidrag till byggande av enskilda vägar. I
subventioner har inräknats bidrag både till offentliga och till privata företag.

Subventioner har ur konjunkturmässiga och fördelningspolitiska aspekter
i betydande utsträckning samma verkningar som om staten själv konsumerat
(investerat) medlen.

Statsräntorna har viss släktskap med inkomstöverföringarna i så måtto
att de inte representerar någon direkt efterfrågan på reala resurser. Å andra
sidan kan de ses som ersättning för att staten får disponera kapital, varför
alltså en motprestation i viss mening ges.

Den sista realgruppen slutligen omfattar finansiella transaktioner såsom
statens långivning, aktieköp, markköp m. m.

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter

I tabell 8 har statens egna konsumtions- och investeringsutgifter sammanförts
med statsbidragen till kommunerna för motsvarande ändamål. Denna
redovisningsmetod har valts för att underlätta rättvisande jämförelser mellan
olika år. Utvecklingen av de olika utgiftsgrupperna skulle annars påverkas
av de förändringar i fråga om huvudmannaskap som inträffar under
de aktuella budgetåren. Den samhällsekonomiska effekten av utgifter inom
ett visst verksamhetsområde är i princip densamma, vare sig staten själv
svarar för verksamheten eller kommunerna driver den med statsbidrag.

På liknande sätt har förfarits med bidrag till vissa privata ideella organisationer,
t. ex. till erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare. I enlighet

Bil. 10: Långtidsbudget 47

med definitionen av subventioner har däremot bidrag till företag etc. förts
till den gruppen.

I de statliga konsumtionsutgifterna har slutligen inkluderats även bidrag
till internationell verksamhet.

Tabell 8. Konsumtions- och investcringsutgifternas utveckling

(Milj. kr.)

	Genomsnittlig	An-	Anslagsförändring till	Genomsnittlig
	procentuell	slag					procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65 i						1970/71 i
	fasta priser						fasta priser
Konsumtionsutgifter......	+ 6,9	11280	+ 647	+ 306	+ 342	+ 333	+ 3,4
Statliga1................	+ 8,1	7 380	+ 330	+ 232	+ 251	+ 257	+ 3,4
Driftbidrag till kommuner.	+ 7,7	3 470	+ 290	+ 58	+ no	+ 24	+ 3,3
Bidrag till ideella organi-
sationer m. m.........	+ 12,5	430	+ 27	+ 16	- 19	+ 52	+ 4,1
Investeringsutgifter ......	+ 5,3	6 990	+ 415	— 53	+ 139	+ 85	+ 2,0
Statliga ................	+ 4,1	6 010	+ 337	+ 21	+ 120	+ 61	+ 2,2
Investeringsbidrag till kom-
munerna..............	+ 14,7	980	+ 78	— 74	+ 19	+ 24	+ 1,2

1 Inklusive internationella ändamål.

Utgifterna för konsumtion och investering omfattar närmare GO % av
statsutgifterna. Konsumtionsutgifterna beräknas öka vid oförändrad ambitionsnivå
med 3,4 % i fasta priser och löner mot 6,9 % under perioden
1961/62—1964/65. De största ökningarna inom statlig konsumtion förutses
för utbildning och forskning, arbetsmarknadspolitik, rätts- och polisväsende
och internationella ändamål. Ökningen av driftbidrag till kommunerna
sammanhänger huvudsakligen med mentalsjukvårdens kommunalisering
och ökningen av driftbidraget till kommunala gymnasiala skolor.

Av den totala ökningen i långtidsutredningens kalkyl för statlig konsumtion
(exklusive kommunbidrag etc.) om 4,3 % går således huvudparten
åt för att upprätthålla oförändrad ambitionsnivå. Det bör dessutom erinras
om att långtidsutredningens kalkyl för den statliga konsumtionens utveckling
torde kunna förverkligas endast under mycket gynnsamma omständigheter
och att kalkylen ställer stora krav på finanspolitiken.

Även för investeringsutgifterna förutses eu långsammare uppgång för
framtiden än under den här valda jämförelseperioden. Det ligger i sakens
natur att oförändrad ambitionsnivå innebär en jämförelsevis lugn investeringsutveckling.
Eu stor del av den framtida utgiftsökningen faller på
totalförsvaret eftersom beräkningsmässigt förutsatts att försvaret skall återgå
till den formella anslagsnivån för budgetåret 1966/67 samt därutöver
successivt få ta i anspråk de 350 milj. kr. med vilka reservationsmedelsbehållningarna
ökade budgetåret 1966/67. Hälso- och sjukvård, affärsverken,

Iiungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

väganslagen och den fortgående upprustningen av universitet och högskolor
är andra tunga poster i den beräknade statliga investeringsutvecklingen.

Bidragen till kommunala investeringsutgifter, som ökade i mycket snabb
takt under perioden 1961/62—1964/65, förutses expandera avsevärt långsammare.

4.3. Övriga realgrupper I

Tabell 9. Utvecklingen av utgifterna för inkonistöverföringar m. m.

(Milj. kr.)

	Genomsnittlig	An-	Anslagsförändring till	Genomsnittlig
	procentuell	slag					procentuell
	förändring	1966/	1967/	1968/	1969/	1970/	förändring
	1961/62—	67	68	69	70	71	1966/67—
	1964/65 i						1970/71 i
	fasta priser						fasta priser
Direkta inkonistöverföringar	+ 9,9	8 680	+ 445	+ 505	+ 197	+ 213	+ 3.7
Till enskilda ............	+ 10,6	7 530	+ 325	+ 395	+ 107	+ 143	+ 3.1
Skatteutjämningsbidrag
m. m.................	+ 5,1	1 150	+ 120	+ no	+ 90	+ 70	+ 7,6
Subventioner ............	+ 2,7	1570	— 69	+ 52	— 40	— 22	— 1,3
Statsskuldräntor..........	— 5,6	850	+ 75	+ 82	+ 72	+ 71	+ 7.9
Finansiella transaktioner
m. m.................	+ 1,5	1940	+ 356	+ 21	— 21	— 150	+ 2,6

I enlighet med principerna för långtidsbudgeten har i gruppen direkta
inkomstöverföringar till enskilda kostnaderna för folkpensionerna beräknats
inklusive de av statsmakterna t. o. m. år 1968 fastställda standardhöjningarna.
Hänsyn har givetvis även tagits till utvecklingen av antalet pensionärer.
Förskjutningen mot högre åldrar medför också ökade kostnader
för sjukförsäkringen. Utgifterna för barnbidragen har räknats upp med
ledning av barnantalets utveckling.

Skatteutjämningsbidraget har beräknats enligt gällande bidragsregler
och baserats på de antaganden som angivits i avsnitt 3.12.

Subventionerna visar en svag nedgång under perioden. Detta sammanhänger
främst med att lokaliseringsstödet endast är beslutat t. o. m. budgetåret
1969/70 och därför — i enlighet med de principer som uppställts
för långtidsbudgeten — förutsatts avvecklat från denna tidpunkt. Bidragen
för drift av trafiksvaga järnvägar och till AB Atomenergi beräknas också
minska.

Inom finansiella transaktioner, slutligen, är bostadslånen den dominerande
posten. Dessa visar liksom studiemedlen en viss uppgång under perioden,
vilket dock motverkas av en förutsatt avveckling av lokaliseringslånen,
långivningen i samband med högertrafikreformen samt lånen till
byggande av sjukhem.

Bil. 10: Långtidsbudget

5. Personalutvecklingen

Omfattningen av långtidsbudgetens personalredovisning. Personalredovisningen
omfattar i princip den statliga verksamheten samt det kommunala
skolväsendet. Redovisningen är inte begränsad till personal som avlönas på
avlöningsanslag utan innefattar i förekommande fall även anställda som
avlönas från andra anslag. Materialet omfattar både tjänstemän och arbetare,
dock ej städningspersonal. Med undantag av AB Atomenergi ingår inte
statliga bolag i materialet.

Som mått på personalutvecklingen används totala antalet tjänster, enligt
gällande organisationsplan, omräknade till heltidstjänster. Den valda metodiken
leder till att de redovisade personalanspråken för den framförliggande
perioden underskattas i flera avseenden. Dels tillkommer den efterfrågan
som följer av att ett betydande antal tjänster f. n. är vakanta, dels
föreligger behov av personal för vikariatstjänstgöring. Materialet innefattar
inte kompensation för arbetstidsförkortning. Slutligen bör beaktas att vissa
tjänster f. n. innehas av personer som saknar föreskriven kompetens.

Under budgetåren 1963/64—1968/69 påverkas den statliga sektorns omfattning
av ett antal huvudmannaskapsreformer. Den 1 juli 1963 övergick
huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet till landstingen. Den 1 januari
1965 övergick huvudmannaskapet för rådhusrätterna samt för polis-,
åklagar- och exekutionsväsendet från kommunerna till staten. Fr. o. m.
budgetåret 1966/67 kommunaliseras de statliga gymnasierna. Den 1 januari
1967 beräknas staten överta de kommunala uppbördsverken. Vid samma tidpunkt
skall mentalsjukvården övertas av landstingen. Serafimerlasarettet
övertas den 1 juli 1968 av Stockholms stad. För att kunna göra en rättvisande
jämförelse mellan budgetåren har beräkningen av personalförändringarna
i princip skett med utgångspunkt från nu gällande organisation.
Fn konsekvens härav är att de nivåförändringar i totalantalet i personalredovisningen
upptagna tjänster, som följer vid huvudmannaskapsförändringar
mellan stat och kommun, inte ingår som sådana i de redovisade
förändringssiffrorna.

Kalkylen i långtidsutredningen. Den i avsnittet 2 beskrivna situationen
på arbetsmarknaden utgör bakgrunden vid en bedömning av den framtida
personalutvecklingen inom den statliga och statsunderstödda sektorn. Enligt
långtidsutredningens kalkyl leder en jämförelse mellan de förväntade
trenderna på utbudssidan och en summering av olika sektorers planer till
ett efterfrågeöverskott under perioden 1965—1970 på arbetskraft i storleksordningen
175—275 000 personer. Efterfrågan från den offentliga sektorn

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

har därvid beräknats till ca 100 ä 115 000, exklusive kompensation för arbetstidsförkortning.

Ehuru det »arbetskraftsgap» som uppstår inte kan användas som mått
på den framtida arbetskraftsbristen visar dock siffrorna att det är omöjligt
för samtliga sektorer att förverkliga sina planer i synnerhet som det redan
i utgångsläget föreligger brist på arbetskraft.

I den kalkyl som presenteras i långtidsutredningen som exempel på en
möjlig balanserad utveckling, i vilken således samtliga sektorers planer
har beskurits, har sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn
(exklusive affärsverk och bolag) begränsats till 90 000 förvärvsarbetande.

Nedskärningarna har huvudsakligen gjorts med hänsyn till arbetskraftssituationen
inom olika delsektorer där huvudmännens planer med hänsyn
till personalläget ter sig orealiserbara. Detta gäller bl. a. undervisning,
hälso-, sjuk- och socialvårdsområdena. Redan den nyrekrytering om 90 000
förvärvsarbetande som förutsätts i kalkylen får anses vara högt tilltagen.

Beräkningarna innebär att sektorn offentliga tjänster, liksom under hela
perioden 1960—1965, blir den utan jämförelse snabbast expanderande med
en ökningstakt om ca 3,5 % per år, vilket är ungefär lika med under 1950-talet men mindre än under åren 1960—1965 då denna uppgick till 4,5 ''-/c.

Prognoserna i långtidsutredningen är uttryckta i antal förvärvsarbetande
enligt folkräkningsdefinitionen, dvs. i princip förvärvsarbetande med minst
halv normal arbetstid. Dessa siffror måste omvandlas för att bli jämförbara
med långtidsbudgetens. Vidare skiljer man i långtidsutredningen inte mellan
den statliga och den kommunala sektorn.

Schablonmässigt kan man uppskatta att en ökning med 90 000 förvärvsarbetande
(enligt folkräkningsdefinitionen) i produktionen av offentliga
tjänster (exklusive kommunala och statliga affärsverk) implicerar en ökning
av personalen enligt långtidsbudgetens definition — således personal
i statlig verksamhet (exklusive affärsverken) och det kommunala skolväsendet,
uttryckt i heltidstjänster — om ca 30 000. Det är med denna
siffra som de i det följande redovisade anspråken bör jämföras. Härvid
är att märka, som tidigare understrukits, att en utökning av den offentliga
sektorn i den takt som kalkylen i långtidsutredningen anger torde
kunna förverkligas endast under mycket gynnsamma omständigheter.

Reservation måste göras för de avsevärda osäkerhetsmarginaler som
finns i det statistiska grundmaterialet. Detta gäller såväl de siffror som
långtidsbudgeten redovisar som de som återfinns i långtidsutredningen.
Osäkerheten i beräkningarna ökas ytterligare av svårigheterna att förutsäga
produktivitetsutvecklingen. I den arbetsmarknadssituation som nu
förutses måste ansträngningarna att genom rationaliseringar hålla nere personalantalet
ytterligare intensifieras. I de direktiv som utsänds till myndigheterna
av Kungl. Maj:t inför det årliga petitaarbetet uppmanas också
myndigheterna att lägga särskild vikt vid möjligheterna att genom omorga -

Bil. 10: Långtidsbudget

nisation, mekanisering, delegering av beslutsfunktionen och andra rationaliseringsåtgärder
åstadkomma personalbesparingar. Som exempel på produktivitetsbefrämjande
åtgärder kan nämnas den omorganisation som möjliggjorts
genom polis- och exekutionsväsendets förstatligande, utökningen
av polisens fordonspark och andra tekniska hjälpmedel, införande av ADB
i folkbokföring och skatteuppbörd m. in. I årets statsverksproposition förordas
åtgärder för att begränsa antalet klassavdelningar inom grundskolan
genom att antalet elever per klass anpassas till vad som förutsattes i 1962
års grundskolebeslut. Härigenom utnyttjar man effektivare de befintliga
lärarresurserna.

Det kan slutligen erinras om det kontinuerliga rationaliseringsarbete som
bl. a. statskontoret svarar för samt om den pågående programbudgetutredningen
vilken bl. a. syftar till att finna metoder för att mäta produktiviteten
inom förvaltningen.

Långtidsbudgetens personalkalkyl. I tabell 10 har angetts den personalutveckling
som följer av oförändrad ambitionsnivå. Den presenteras uppdelad
på de ändamålsgrupper som är personalmässigt styrande.

Totalförsvarets ökning under de senaste budgetåren, har inneburit ofta
betydande ökningar för flertalet delområden. Den största enskilda ökningen
har ägt rum vid flygvapnets verkstäder. Den förväntade framtida ökningen
vid oförändrad ambitionsnivå beror bl. a. på en förväntad ökning av personalen
vid verkstäderna med ca 200 årligen och vissa ökningar i anslutning
till genomförandet av ett nytt värnpliktssystem. Inom försvaret före -

Tabell 10. Personalutvecklingen 1962/63—1970/71

Ändamål	Genomsnitt-lig årlig för-ändring 1962/63— 1965/66	Föränd-ring till 1966/67	Totalt 1966/67	Förändring från föregående budgetår till
		1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Totalförsvar ......	+	730	+	330	56 930	+	340	+	300	+	310	+	300
Utbi ldning och forsk-ning (exkl. skol-väsendet) ......	+ 1 360	+ 1 030	19 460	+ 1 220	+ 1 420	+ 1 190	+	960
Skolväsendet......	+	2 950	+ 1 110	82 350	+	220	+	290	+ 1 710	+ 1 760
Rätts- och polisvä-sendet ..........	+	580	+	680	27 400	+	440	+	440	+	450	+	420
Arbetsmarknadsver -ket in. m.......	+	200	+	180	4 810	+	70	+	70	+	70	+	70
Hälso-, sjuk- och so-cialvård ........	+	520	+	230	20 920	+	240	+	160	+	110	+	120
Kommunikationsvä-sendet (inkl. vägar)	+	320	_	80	17 050	+	30	—	40		—	+	10
Länsstyrelserna in. m...........	+	380	+	630	10 950	_	60	_	170	_	90	+	180
övrigt............	+	590	+	720	23 080	+	270	+	380	+	380	+	470
Totalt	+ 7 630	+	4 830	262 950	+	2 770	+	2 850	+	4130	+ 4 290

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

ligger vidare en betydande otillfredsställd efterfrågan på personal som
uppskattas till i runt tal 6 000 personer. Försvarets efterfrågan inriktas i
hög grad mot teknisk personal, dvs. mot en sektor av arbetsmarknaden
där bristen är särskilt svår.

Utbildning och forskning (exklusive skolväsendet) domineras personalmässigt
av högre utbildning och forskning som svarar för ungefär 2/3 av
totalantalet anställda inom denna ändamålsgrupp och för en ännu större del
av förändringssiffrorna.

Skolväsendet är i personalhänseende den största enskilda ändamålsgruppen
och dess utveckling är därför av strategisk betydelse. Den kraftiga uppbromsningen
i ökningstalet till budgetåret 1966/67 avspeglar dels att befolkningsutvecklingen
medför en långsammare ökning av antalet skolpliktiga
barn, dels de tidigare nämnda ansträngningarna att inom ramen för gällande
bestämmelser begränsa antalet klasser. Det är också tack vare detta som
ökningssiffrorna för budgetåren 1967/68 och 1968/69 ligger så jämförelsevis
lågt. Totalt kan man räkna med att på detta sätt inbespara ca 2 600 heltidslärartjänster
vilket skulle medföra en motsvarande reducering av den
rådande bristen på kompetenta lärare.

Den personalmässigt största verksamhetsgrenen inom rätts- och polisväsendet
är polisen. Denna svarar för ca 2/3 av det totala antalet tjänster
och uppvisar en snabb expansion. Budgetåret 1966/67 inrättas 450 nya tjänster,
samtidigt som dock antalet aspiranter minskas med ett hundratal. Vid
oförändrad ambitionsnivå blir den framtida expansionen långsammare men
polisen svarar dock för en väsentlig del av ökningarna. Den fortgående upprustningen
av kriminalvården och personalförstärkningen vid domstolarna
är de två vid sidan av polisen största posterna.

Styrande anslag inom arbetsmarknadspolitik är arbetsförmedlingarna och
omskolningsverksamheten.

Under den gångna jämförelseperioden domineras utvecklingen inom
hälso-, sjuk- och socialvård av mentalsjukvården som även svarar för 2/3
av det totala antalet tjänster budgetåret 1966/67. Mentalsjukvården överförs
till landstingen den 1 januari 1967, varför därefter inträdande eventuella
personalförändringar inte ingår i prognosen för budgetåren 1967/68—
1970/71. Ändamålsgruppens ökning under denna period beror till stor
del på beslutad fortsatt utbyggnad av universitetssjukhusen.

Kommunikationsväsendets i personalhänseende viktigaste område är vägförvaltningarna
med ca 13 800 anställda. Minskningen till budgetåret 1966/67
beror på att medelsanvisningen till nya vägbyggen under det kommande budgetåret
ligger på oförändrad nivå, vilket i förening med produktivitetsökningen
förväntas leda till en viss reducering av personalen. För vägförvaltningarna
har inte beräknats någon personalökning. Detta tillåter en ökning
av vägbyggandet och vägunderhållet av samma omfattning som sektorns
produktivitetsökning.

Bil. 10: Långtidsbudget

Vid länsstyrelserna håller f. n. datakontor för folkbokföring och skattenppbörd
på att inrättas. Ca 500 nya tjänster har inrättats för detta ändamål
budgetåren 1965/66 och 1966/67. Genom att personal friställs vid de lokala
skattemyndigheterna och på annat håll inom länsstyrelserna räknar man
dock med att kunna spara in netto 300 befattningshavare när reformen är
helt genomförd. Bakom den för budgetåren 1967/68—1969/70 redovisade
nettominskningen ligger således dels en betydande minskning till följd av
datakontorsreformen dels en ökning av landsstatens personal i övrigt i anslutning
till svällande arbetsvolym.

Personalredovisningens grupp övrigt omfattar bl. a. riksstyrelsen, näringarnas
främjande, allmänna kultur- och bildningsändamål och diverse verk
och myndigheter såsom SIDA, riksförsäkringsverket, byggnadsstyrelsen,
SMHI, tullverket och länsbostadsnämnderna.

Sammanfattning av personalutvecklingen (exklusive affärsverken). Ökningssiffrorna
till budgetåret 1966/67 avspeglar den konjunkturmässigt betingade
återhållsamhet som präglade 1966 års statsverksproposition. I ökning
till 1966/67 redovisas ca 4 800 tjänster vilket är en betydande uppbromsning
i jämförelse med genomsnittet, ca 7 600, under de närmast föregående
budgetåren. Än mera markant är dämpningen om man jämför med
ökningen till budgetåret 1965/66 om ca 8 600 tjänster.

Under de två första budgetåren i prognosperioden förutses, vid oförändrad
ambitionsnivå, jämförelsevis moderata uppgångar på ungefär 2 800
tjänster i genomsnitt. För periodens senare del åter stiger siffran till i
runt tal 4 200. De låga ökningstalen under budgetåren 1967/68 och 1968/69
är helt beroende av att man kan förverkliga den eftersträvade begränsningen
av antalet klasser i grundskolan. Härigenom kan ökningen av antalet
lärartjänster begränsas och lärarbristen reduceras.

Totalt ökar antalet anställda, omräknade till heltidsanställda, under femårsperioden
1965/66—1970/71 med ungefär 19 000. Till detta tal måste läggas
den otillfredsställda efterfrågan på personal som f. n. föreligger, uppskattningsvis
inemot 7 000 tjänster och behovet av personal för vikariatstjänstgöring.
Vidare innefattar materialet inte någon kompensation för
arbetstidsförkortning.

Sammanfattningsvis återstår endast en smal »reform»-marginal till de
30 000 heltidsanställda som i långtidsutredningens kalkyl reserverats för
den statliga sektorn och det kommunala skolväsendet. Utrymmet för personalökningar
torde dessutom i hög grad variera mellan olika delområden
inom den offentliga verksamheten till följd av skilda egenskaper, bl. a. i
utbildningshänseende, hos den efterfrågade arbetskraften.

Det bör i delta sammanhang erinras om att långtidsutredningens prognoser
för det totala utbudet av arbetskraft får betecknas som optimistiska och
alt utredningen i sitt räkneexempel tilldelat den offentliga sektorn eu myc 4

Bihang till riksdagens protokoll /.%’fi. 1 samt. .Yr j. Bilaga It)

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

ket betydande del av nettotillskottet av arbetskraft. Även en omfördelning
av resurser till den offentliga sektorn av den storleksordning som behövs
för oförändrad ambitionsnivå kommer att ställa stora krav på den ekonomiska
politiken.

De statliga affärsverken. Med hänsyn till att de statliga affärsverkens driftutgifter
inte ingår i den sedvanliga budgetbehandlingen har verkens egna
bedömningar infogats i långtidsbudgeten. Här kan alltså i vissa fall ingå ökningar
utöver oförändrad ambitionsnivå.

Tabell 11. Personalutvecklingen vid de statliga affärsverken 1962 63—1970/71

Ändamål	Genomsnittlig årlig förändring 1962/63— 1965/66	Föränd-ring till 1966/67	Totalt 1966/67	Förändring från föregående budgetår till
		1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Postverket........	+ 1 710	+ 1 180	44 700	+ 800	+ 600	+ 400	+ 200
Televerket........	+ 620	— 290	37 740	+ 65	+ 200	+ 300	+ 300
Statens järnvägar . .	— 2 020	— 1 490	51 520	— 1 290	— 990	— 990	— 990
Luftfartsverket ....	+ 40	+ 20	980	+ 50	+ 45	+ 45	+ 45
Domänverket......	— 500	— 310	9 500	— 310	— 310	— 310	— 310
Vattenfallsverket ..	— 770	— 50	7 780	— 40	— 35	—	_
Försvarets fabriks-verk ............	+ 70	+ no	4 480	+ 20	— 60	+ 50	+ 120
Summa	— 850	— 820	156 700	— 700	— 550	— 510	— 640

Den rationaliseringsverksamhet som under en följd av år försiggått inom
statens järnvägar fortsätter men de möjliga personalbesparingarna i absoluta
tal reduceras givetvis i samma mån som arbetsstyrkan minskar. Under
perioden 1962/63—1965/66 var den genomsnittliga minskningen 2 000 per
år medan den för budgetåret 1966/67 förutses bli ca 1 500 personer och för
därefter följande fyraårsperiod uppskattas till i genomsnitt drygt 1 000 befattningshavare
om året.

I den arbetsmarknadssituation som förutses torde det bli svårt för postverket
att kunna tillfredsställa sina anspråk på personaltillskott. I detta
sammanhang erinras om att postverket nyligen offentliggjort ett program,
som bl. a. innefattar investeringar i storleksordningen 200 milj. kr., i syfte
att minska behovet av personaltillskott.

Televerket har en snabbt stigande trafikvolym. Genom stora investeringar,
framför allt automatisering av telefontrafiken, har personalökningen hittills
kunnat begränsas. Under budgetåret 1966/67 planeras en liten minskning
av personalantalet, medan under följande år en moderat ökning förutses.

Inom vattenfallsverket och domänverket förutses antalet anställda komma
att fortsätta att minska ehuru utvecklingen inom dessa inte längre ger

Bil. 10: Långtidsbudget

lika markanta resultat i form av sjunkande personalsiffror som under närmast
föregående år. För försvarets fabriksverk förutses ungefär oförändrad
trend liksom för luftfartsverket.

Totalt förväntas således affärsverken fortsätta att genom rationaliseringar
minska sin personal, fastän i långsammare takt än tidigare.

515

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

6. Inkomstutvecklingen

Totalbudgetens inkomstbegrepp omfattar, förutom inkomsterna på driftbudgeten,
även avskrivningsmedel inom kapitalfonderna, övriga kapitalmedel
samt kapitalåterbetalningar.

I avsnittet 3 har visats hur statsutgifterna ökar om man utgår från en
oförändrad ambitionsnivå. En analog utveckling för statens inkomster innebär
att skattereglerna under perioden är oförändrade. Det skall emellertid
härvid påpekas att statsmakterna sedan budgetåret 1961/62 ett flertal
gånger fattat beslut om sådana förändringar av skattereglerna vars effekt
varit ökade statsinkomster. Detta har möjliggjort den omfattande reformverksamhet,
som beskrivits i det föregående.

Av avgörande betydelse för statsinkomsternas förändring vid oförändrade
skatteregler är de antaganden som görs om skatteunderlagets utveckling.
För åren 1966 och 1967 har, i anslutning till den redovisning som lämnas i
1966 års reviderade finansplan, antagits att lönesumman kommer att stiga
med ca 8 resp. ca 7 %.

Analogt med den använda metoden för åren 1966 och 1967 har utgångspunkten
för beräkningen av lönesummans utveckling under åren 1968—
1971 varit bruttonationalproduktens antagna förändring. Denna antas stiga
med 3,8 % per år 1968 och 1969 och därefter med 4,8 % per år. Ökningarna
är resultatet av en årlig produktivitetsökning med 4,5 % och en årlig ökning
av antalet sysselsatta med 0,3 % samt, i vad gäller åren 1968 och 1969, även
den avtalsenliga arbetstidsförkortningen som minskar den totala arbetstiden
med ca 1 % årligen. Skatteunderlaget påverkas, förutom av bruttonationalproduktens
volymmässiga utveckling, även av prisutvecklingen. Vad
gäller lönesumman har denna beräknats utifrån två alternativa antaganden
om prisförändringar. För åren 1966 och 1967 har gjorts samma antagande
om prisförändringarna som i 1966 års reviderade finansplan, dvs. drygt
3 % år 1966 och 3 % under år 1967. I alt. I förblir priserna därefter oförändrade
under de återstående åren i perioden. Enligt alt. II antas priserna
komma att fortsätta att stiga med 3 % även under periodens övriga år.

I följande tabell redovisas lönesummans utveckling enligt de här gjorda

Tabell 12. Lönesummans utveckling 1966—1971

(Procentuell förändring)

	1966	1967	1968	1969	1970	1971
Alternativ I................	+ 8	+ 7	+ 3,8	+ 3,8	+ 4,8	+ 4,8
Alternativ II...............	+ 8	+ 7	+ 6,8	+ 6,8	+ 7,8	+ 7,8

Bil. 10: Långtidsbudget

antagandena. Bägge alternativen medför en långsammare ökning än genomsnittet
under 1960-talets första hälft som var ca 10 % per år.

Antagandena om lönesummans utveckling har dels legat till grund för
beräkningen av inkomstskattetitelns uppbörd grundad på inkomst av tjänst,
dels förutsatts motsvara ökningstakten i den konsumtion som är belagd med
allmän varuskatt. Övriga inkomstslag har framskrivits trendmässigt och
någon åtskillnad har inte gjorts mellan de bägge alternativen.

Resultatet av de gjorda beräkningarna enligt alt. I framgår av tabell 13.

Tabell 13. Statsinkomsternas utveckling 1966/67—1970/71. Alt. I

(Milj. kr.)

	1966/67	Förändring till
		1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Inkomstskatt ........	12 400	+ 200	+ 100	+ 800	+ 1 500
Allmän varuskatt.....	5 800	+ 400	+ 300	+ 200	+ 400
Övriga inkomster......	13 465	+ 285	+ 370	+ 455	+ 490
Summa	31665	+ 835	+ 770	+ 1455	+ 2 390

Inkomstskatten kommer enligt detta alternativ att praktiskt taget stagnera
under budgetåren 1967/68 och 1968/69. Denna utveckling beror på
flera faktorer: den fortsatta effekten av den år 1966 genomförda sänkningen
av den direkta skatten, den jämfört med tidigare år antagna lägre ökningstakten
för lönesumman samt den avtalsenliga arbetstidsförkortningen
under åren 1967—1969.

Inkomstskattetitelns utveckling bestäms av nettot mellan statens bruttouppbörd
under inkomstskattetiteln och vissa utgifter, väsentligen utbetalningar
av kommunalskattemedel till kommunerna. Den sammantagna effekten
av de i det föregående nämnda faktorerna är en successiv uppbromsning
av ökningstakten i statens bruttouppbörd under tiden fram till budgetåret
1968/69. Medan ökningen i bruttouppbörd för budgetåret 1965/66 uppskattas
till ca 3,4 miljarder kr. beräknas stegringen under de tre därpå följande
budgetåren till resp. 2,4, 1,7 och 1,2 miljarder kr. Utbetalningarna till
kommunerna ökar däremot snabbare under budgetåret 1966/67 än under
1965/66, med 2,3 mot 1,7 miljarder kr. Därefter sker en successiv minskning
av ökningstakten, från 1,6 miljarder kr. budgetåret 1967/68 till 0,2
miljarder kr. 1970/71. Utvecklingen sammanhänger med att utbetalningarna
av kommunalskattemedel sker med två års eftersläpning, varför dämpningen
i lönesummans ökning påverkar utbetalningarna senare än bruttouppbörden
influeras.

Resultatet av dessa skilda trender för inkomstskattetitelns inkomster
resp. utgifter blir den slutliga nettobehållningen på titeln som framgår av
label! 13.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Beträffande inkomsterna från den allmänna varuskatten har såsom tidigare
nämnts förutsatts att den skattepliktiga konsumtionen och därmed
skatteuppbörden skulle stiga i takt med lönesummans utveckling. Bland
större ökningsposter under rubriken övriga inkomster kan nämnas att automobilskattemedlen
förutsatts öka med ca 140 milj. kr. om året. I enlighet
med de principer om oförändrade skatteregler som ligger till grund för långtidsbudgeten
har dock trafikomläggningsskatten antagits falla bort varför
ökningen av automobilskattemedlen budgetåret 1967/68 begränsas till ca
30 milj. kr. Tullmedlen beräknas öka med 50 milj. kr. under vartdera av de
två första budgetåren varefter ökningstakten sjunker till 20 resp. 25 milj.
kr. Titeln skatt på sprit beräknas trendmässigt öka med 50 milj. kr. om året.
Inkomsterna under rubriken uppbörd i statens verksamhet minskar med
resp. 95, 90, 60 och 30 milj. kr. under berörda budgetår till följd av avvecklingen
av de kommunala bidragen till staten i samband med polisväsendets
m. m. förstatligande.

Enligt alt. II erhålls en viss förstärkning av statsinkomsterna jämfört med
alt. I. Fortfarande kvarstår dock en markerad uppbromsning av statsinkomsternas
stegringstakt under budgetåren 1967/68 och 1968/69 jämfört
med de närmast föregående budgetåren. Statsinkomsternas beräknade utveckling
enligt det högre antagandet för lönesummans ökning redovisas i
tabell 14.

Tabell 14. Statsinkomsternas utveckling 1966/67—1970/71. Alt. II

(Milj. kr.)

	1966/67	Förändring till
		1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Inkomstskatt ........ Allmän varuskatt..... Övriga inkomster......	12 400 5 800 13 465	+ 400 + 500 + 280	+ 1 100 + 400 + 370	+ 1 800 + 500 + 450	+ 1 700 + 500 + 490
Summa	31 665	+ 1180	+ 1870	+ 2 750	+ 2 690

Bil. 10: Långtidsbudget

7. Budgetsaldots utveckling

I det föregående har statsutgifternas och statsinkomsternas utveckling
redovisats. Härvid har använts totalbudgetbegreppet dvs. budgetens sammantagna
utgifter och inkomster. För utgifterna har härvid antagits fasta
priser och löner.

I avsnitt 6 om inkomstutvecklingen har gjorts vissa antaganden för skatteinkomsternas
utveckling och två alternativa beräkningar utförts. I bägge
dessa alternativ ingår för åren 1966 och 1967 en beräknad prisutveckling,
som ansluter sig till de antaganden som görs i 1966 års reviderade finansplan
dvs. en ökning med ca 3 % årligen. I alt. II förutsätts dessutom
för åren 1968—1971 en fortsatt årlig prisstegring med 3 %. Prisökningar
medför utgiftsökningar framför allt inom sådana områden på budgeten där
utgifternas storlek är anknutna till indexförändringar. Detta gäller i första
hand försvarskostnaderna och folkpensionerna där prisökningar automatiskt
leder till ökade statliga utgifter. Men även omkostnadsdelen av de statliga
konsumtions- och investeringsutgifterna påverkas till viss del av prisförändringar.
I de två alternativ för budgetsaldots utveckling som i det följande
presenteras har kostnadsökningar till följd av de antagna prisförändringarna
inkalkylerats. För försvarsutgifternas del har beräknats kostnaderna
för prisregleringen enligt nu gällande principer. De beräkningar som
gjorts för folkpensionerna avser kostnaderna för utfallande indextillägg
vid den antagna prisstegringen. Det bör påpekas att de här gjorda justeringarna
för prisutvecklingen inte ger någon fullständig bild av hur budgetens
utgiftssida skulle påverkas vid en utveckling enligt de gjorda prisantagandena.

! de i avsnitt 3 redovisade utgifterna har vidare inte inräknats kostnader
för höjningar av de statsanställdas löner. Varje procents löneökning beräknas
medföra en merkostnad av ca 80 milj. kr. I detta belopp ingår kostnader
för statsunderstödd verksamhet och personalpensioner. Affärsverken
har däremot inte medtagits i denna beräkning. Härvid har förutsatts att
lönehöjningar på detta område i princip kompenseras med rationaliseringar
eller taxehöjningar och således inte får någon direkt budgeteffekt. Den
kalkylmässiga utgångspunkten för den schablonmässiga beräkning av löneökningar
för de statsanställda som gjorts i långtidsbudgeten har varit den
genomsnittliga produktivitetsutvecklingen i samhällsekonomin. Vidare har
hänsyn tagits till de gjorda prisantagandena.

1 tabell 16 visas budgetsaldots utveckling med de enligt cdt. I givna förutsättningarna
för inkomstutvecklingen in. in. Här framgår att budgetsal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

Tabell 16. Budgetsaldo 1966/67—1970/71. Alt. I

(Milj. kr.)

	Absoluta be-lopp 1966/67	Förändring till
	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
Utgifter (fasta priser).............. Löneökningar .................... Försvarsutgifter (pi iskompensation) . Folkpensioner (indextillägg)........ Ökade omkostnader ..............	31 410'' + 750 4- 100 + 90 + 90	+ 1 870 + 520 + 160 + 120 + 50	+ 910 + 410 + 90	+ 690 + 420 4- no	+ 530 + 450 + 60
Summa utgifter ..................	+ 32 440	+ 2 720	+ 1 410	+ 1 220	+ 1 040
Inkomster........................ Budgetsaldo (absoluta belopp) ......	31 670 - 770	+ 880 - 2 610	+ 770 - 3 250	+ 1 450 - 3 020	+ 2 390 - 1670

1 Varav ökad disposition av rörliga krediter 100 milj. kr.

dot kraftigt försämras budgetåret 1967/68 samt ytterligare något budgetåret
1968/69 för att sedan förbättras framför allt under det sista budgetåret
i perioden. Huvudorsaken härtill är den under avsnitt 6 behandlade
uppbromsningen av inkomstökningen. Härtill kommer att utgifterna beräknas
öka avsevärt snabbare 1967/68 än de följande budgetåren.

Tabell 17. Budgetsaldo 1966/67—1970/71. Alt. II

(Milj. kr.)

	Absoluta be-lopp	Förändring till
	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71
1966/67
Utgifter (fasta priser)..............	31 410''	+ 1 870	+ 910	+ 690	4- 530
Löneökningar....................	+ 750	+ 570	+ 550	+ 590	4- 620
Försvarsutgifter (priskompensation) .	+ 100	+ 170	+ 180	+ 180	4- 190
Folkpensioner (indextillägg)........	+ 90	4- 120	+ 160	4- 170	4- 180
Ökade omkostnader ..............	4- 90	+ 100	+ 100	+ 100	4- 100
Summa utgifter ..................	+ 32 440	+ 2 830	+ 1 900	4- 1 730	4- 1 620
Inkomster........................	31 670	+ 1 180	+ 1 870	+ 2 750	4- 2 690
Budgetsaldo (absoluta belopp) ......	- 770	- 2 420	- 2 450	- 1430	- 360

1 Varav ökad disposition av rörliga krediter 100 milj. kr.

Saldoutvecklingen enligt alt. II redovisas i tabell 17. Budgetsaldona förbättras
jämfört med de saldon som framkommer vid det lägre inkomstantagandet.
För budgetåret 1967/68 är förbättringen närmare 200 milj.
kr. och för 1968/69 800 milj. kr. I absoluta tal är dock budgetunderskotten
dessa år mycket höga. Vidare förbättras även i detta alternativ budgetsaldot
avsevärt i slutet av perioden.

Bil. 10: Långtidsbudget

8. Sammanfattning

Långtidsbudgeten är en beräkning av statens utgiftei- och inkomster för
de närmast framförliggande åren. Den skall tjänstgöra som ett informationsunderlag
iför statsmakternas beslut om nya aktiviteter och reformer
och om den ekonomiska politikens uppläggning på längre sikt. Detta innebär
dock inte att långtidsbudgeten inrymmer förslag om vilka nya reformer
och aktiviteter som skall genomföras under de kommande åren.
Inte heller inrymmer långtidsbudgeten rekommendationer rörande den
framtida utformningen av den ekonomiska politiken. Den visar i stället
upp omfattningen av de resurser som behövs för att gällande målsättningar
skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Utgångspunkten
för beräkningen av resursanspråken är således en oförändrad ambitionsnivå.
I fråga om statsinkomsterna utgår långtidsbudgeten analogt från oförändrade
skatteregler.

Arbetskraftsutvecklingen. Arbetskraften under andra hälften av 1960-talet kommer att öka långsammare än under tidigare perioder, speciellt
perioden 1960—1965. Vår totala befolkning kommer visserligen att fortsätta
att öka och detta i en snabbare takt än tidigare. Denna ökning faller emellertid
på de unga, som ännu inte inträtt i förvärvslivet, och på pensionärerna.
Den yi lcesverksamina befolkningen kommer däremot att öka avsevärt
långsammare. Mot en årlig ökning av antalet årsarbetande under 1960-talets första hälft på 0,9 % svarar en årlig ökning under resten av 1960-talet på endast 0,3 %. Det är då att märka att denna beräknade ökning
utgår från relativt optimistiska förutsättningar. Förvärvsintensiteten bland
gifta kvinnor förutsätts sålunda öka mycket kraftigt. För att möjliggöra
detta kommer bl. a. aktiva åtgärder från samhällets sida att behövas i ökad
utsträckning. Delta gäller såväl omskolningspolitiken som åtgärderna för
att stimulera arbetskraftens geografiska och branschmässiga rörlighet. Ett
mer relevant mått på arbetskraftens utveckling än antalet årsarbetande är
arbetskraftsvolymen mätt i timmar. Denna ökade under åren 1960—1965
med i genomsnitt 0,3 % per år. Till följd av den avtalade förkortningen av
arbetstiden beräknas volymen arbetade timmar under perioden fram till
år 1970 i genomsnitt komma att minska med 0,3 % per år. Under de tre år
som arbetstidsförkortningen genomförs, 1967—1969, förutses nämligen arbetskraftsvolymen
årligen minska med 0,7 %.

Den offentliga sektorns hittillsvarande utbyggnad bär lett till en stark
ökning av antalet sysselsatta. Under senare år bar den statliga verksamhe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1966

ten, inklusive det kommunala skolväsendet sålunda årligen tillförts drygt
7 500 tjänster. Detta innebär en uppgång med ca 3 % per år.

Mot bakgrunden av arbetskraftsutvecklingen skulle en fortsatt stegring
i denna takt av statens personalefterfrågan — om den överhuvud
skulle vara möjlig att tillgodose — ofrånkomligen få besvärande återverkningar
för övriga sektorer inom samhällsekonomin.

Enligt en på långtidsutredningens kalkyler grundad beräkning skulle
sysselsättningsökningen inom den statliga och statsunderstödda sektorn
under åren 1966—1970 kunna omfatta ca 30 000 tjänster. Detta innebär
att den statliga sektorn tilldelats en betydande del av nettotillskottet av
arbetskraft.

Enligt de beräkningar som utförts i långtidsbudgeten kommer sysselsättningsökningen
inom den statliga verksamheten och det statsunderstödda
skolväsendet under budgetåren 1967/68—1970/71 att uppgå till i
genomsnitt ca 3 500 tjänster per år eller sammanlagt ca 14 000 tjänster.
Procentuellt motsvarar detta en stegringstakt på ca 1,5 % per år. Det är
då att märka att kalkylerna inrymmer endast det personaltillskott som
fordras för att redan beslutade reformer och gjorda åtaganden skall kunna
infrias. Redan i utgångsläget föreligger vidare en betydande otillfredsställd
efterfrågan på personal som uppskattas till i runt tal 7 000 personer. Vid
en jämförelse med långtidsutredningen måste hänsyn också tas till den
sysselsättningsökning som sker under budgetåret 1966/67. Denna uppgår
till inemot 5 000 tjänster. Den marginal för reformer som enligt dessa
beräkningar skulle återstå är följaktligen obetydlig.

Enligt långtidsbudgetens beräkningar skulle uppgången under de två
första budgetåren i prognosperioden begränsas till i genomsnitt 2 800 tjänster.
För periodens senare del stiger siffran till över 4 000. Tyngdpunkten
ligger under hela perioden på utbildningssektorn, som svarar för mer än
hälften av ökningen. De jämförelsevis låga ökningstalen under budgetåren
1967/68 och 1968/69 är helt beroende av att begränsningen — inom ramen
för 1962 års grundskolebeslut — av antalet klassavdelningar i grundskolan
kan komma till stånd.

I vilken utsträckning det kommer att bli möjligt att realisera de ökade
statliga personalbehoven är svårt att förutsäga. Redan en överflyttning av
resurser i den omfattning som behövs för att upprätthålla oförändrad
ambitionsnivå kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken.
Utrymmet för personalökningar varierar i hög grad mellan olika delområden
inom den offentliga sektorn till följd av skilda egenskaper hos den
efterfrågade arbetskraften, bl. a. i utbildningshänseende. Även om utrymme
totalt skulle finnas följer inte härav att gjorda bedömningar för
delområdena kan realiseras. Bristen på arbetskraft kan således framkalla
behov av temporära omprövningar av nu gällande ambitionsnivå när det
gäller att tillgodose den växande efterfrågan på offentlig service och offentliga
tjänster.

Bil. 10: Långtidsbudget

Utgiftsplanerna. Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör den förändring
av utgiftsnivån som erfordras under de närmaste åren för att
upprätthålla oförändrad ambitionsnivå inom den statliga och statsunderstödda
sektorn.

Begreppet oförändrad ambitionsnivå inrymmer genomförandet och fullföljandet
av en råd angelägna reformplaner. Till dessa hör fortsatt utbyggnad
av grundskolan och de gymnasiala skolorna, höjt studerandeantal
vid universitet och högskolor från 60 000 till närmare 90 000 studerande,
vidgade forskningsresurser, utökad lärarutbildning i syfte att minska lärarbristen,
standardhöjning åren 1967 och 1968 av folkpensionerna, utbyggnad
av barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar, förstärkning av arbetsmarknadspolitiken,
ökade vägbyggnadsanslag, utbyggnad av affärsverkens
produktionsapparater, fortsatt ökning av bostadsbyggandet, ökade
skatteutjämningsbidrag till kommunerna samt ökad u-hjälp.

Trots att beräkningarna utgår från dagens ambitionsnivå och utgiftsnivån
således låses vid statsmakternas redan gjorda åtaganden, tyder beräkningarna
på en fortsatt snabb ökning av statsutgifterna under återstoden
av 1960-talet. Nivån för de totala statsutgifterna, mätt i fasta priser
och löner, stiger enligt ''kalkylerna från 31,3 miljarder kr. budgetåret
1966/67 med 4,0 miljarder kr. till 35,3 miljarder kr. budgetåret 1970/71.
Den genomsnittliga ökningstakten uppgår härigenom till 3,1 % per år.
Om härtill läggs ett antagande om en ökning av de statsanställdas löner
i takt med den genomsnittliga produktivitetsutvecklingen jämte de ökade
utgifterna till följd av de antagna prisförändringarna under åren 1966 och
1967, stiger den totala utgiftsökningen till inemot 6,5 miljarder kr. eller med
i genomsnitt 4,8 % per år.

Bakom de angivna genomsnittstalen döljer sig en betydande ojämnhet i

Tabell 18. Statsutgifternas beräknade förändring till 1967 / 68

(Milj. kr., avrundade tal)

Anslagsgrupp	Anslag 1966/67	Anslagsförändring till 1967/68
Totalförsvar1 ......................................	5150	+ 580
Utbildning och forskning ............................	5 360	+ 200
Allmän försäkring ..................................	5 560	+ 440
Hälso-, sjuk- socialvård..............................	1 630	+ 160
Bostadspolitik......................................	1 480	+ 260
Skatteutjämningsbidrag ............................	1 150	+ 120
Löneökningar3......................................	750	+ 520
	11 360	+ 440
Summa	32 440	+ 2 720

1 Inklusive kompensation för prisstegringar men exklusive utgifter för höjda löner åt försvarets
anställda. Det för budgetåret 1966/67 angivna beloppet utgörs av summan anvisade anslag minskad
med den beslutade uppbyggnaden av anslagsbehållningarna med 350 milj. kr.

3 Inklusive försvarsanställda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

utgifternas utveckling. Under periodens första år, 1967/68 beräknas statsutgifterna
inklusive höjda statstjänarlöner stiga med 8,4 % medan ökningen
för de tre återstående budgetåren begränsas till drygt 3,4 % per
år. I absoluta tal uppgår utgiftsökningen budgetåret 1967/68 till ca 2,7
miljarder kr. Hur denna utgiftsökning fördelar sig på några av de större utgiftsområdena
framgår av tabell 18. I denna har särredovisats de anslagsgrupper
som för budgetåret 1967/68 uppvisar en ökning med mer än 100
milj. kr.

Totalförsvarsanslagen domineras av utgifterna för det militära försvaret,
som svarar för ca 90 % av den redovisade ökningen. Den betydande
ökningen av de militära försvarsutgifterna budgetåret 1967/68 beror på
två faktorer. Drygt hälften är en följd av att utgiftsnivån av konjunkturmässiga
skäl drogs ned för budgetåret 1966/67. För budgetåret 1967/68 har
i kalkylerna hypotetiskt förutsatts en återgång till den högre nivån, innebärande
en utgiftsökning med 350 milj. kr. Härtill kommer kompensation
för prisutvecklingen. Anslagsökningen för utbildning och forskning är en
nettoeffekt — vid oförändrade löner — av minskande utgifter för grundskolan
och starkt stigande utgifter som följd av beslutade utbyggnadsplaner
framför allt för den högre utbildningen och forskningen samt för den
gymnasiala utbildningen. Även anslagen för studiesociala ändamål ökar
kraftigt. Utgifterna för anslagsgruppen allmän försäkring stiger genom
gjorda åtaganden om standardhöjning för folkpensionärerna, genom ökning
av antalet pensionärer samt genom indextillägg till folkpensionerna
till följd av prisutvecklingen. Kostnadsökningen inom gruppen hälso-,
sjuk- och socialvård betingas i hög grad av att mentalsjukvården överförs
till landstingen. De bostadspolitiska anslagen stiger kraftigt budgetåret
1967/68 främst genom att en betydande medelsreservation beräknas
bli tagen i anspråk under budgetåret innan. Skatteutjämningsbidragen stiger
enligt nu gällande grunder till följd av inkomstutvecklingen och den
beräknade utvedklingen av de kommunala utdebiteringssatserna. Bland
utgifterna inom övrigposten med stora ökningstal kan nämnas anslagen till
arbetsmarknadspolitik, väganslagen, vattenfallsverkets investeringar samt
de internationella biståndsanslagen.

Resursfördelning och statsfinanser. Enligt långtidsutredningens beräkningar
kommer tillväxten av det totala resursutrymmet, mätt som nationalproduktens
stegringstakt, att avta under åren 1966—1970 jämfört
med första hälften av 1960-talet. Mot en årlig ökningstakt av bruttonationalprodukten
under åren 1960—1965 på 4,9 % svarar i långtidsutredningens
kalkyl en genomsnittlig stegringstakt på endast 4,2 % per år under perioden
1965—1970. Betingelserna för resurstillväxten utgörs främst av arbetskraftsvolymens
tillväxt och produktivitetsutvecklingen. Den senare ökade
under 1960-talets första hälft med i genomsnitt 4,3 % per år. För andra

Bil. 10: Långtidsbudget

hälften av 1960-talet har långtidsutredningen antagit en ytterligare stegring
av produktivitetsökningen till 4,5 % per år. Detta antagande baseras på förutsättningen
av en accelererad strukturomvandling och höjning av utbildningsnivån
hos arbetskraften in. in. Produktivitetstillväxtens stegring är
emellertid inte tillräcklig för att motverka den minskande arbetskraftsvolymen,
vilket förklarar beräkningen av bruttonationalproduktens dämpade
ökningstakt. Bakom den genomsnittliga resurstillväxten med 4,2 % per år
ligger —• till följd av arbetstidsförkortningens periodisering — en uppgång
med 4,8 % under åren 1966 och 1970 och endast 3,8 % per år under åren
däremellan.

I ett i långtidsutredningen framlagt avvägningsexempel har till följd av
det begränsade resursutrymmet den framtida stegringstakten för såväl
den privata och offentliga konsumtionen som för investeringarna bromsats
upp jämfört med tillväxten under 1960-talets första hälft. Mot en ökning
under budgetåren 1961/62—1964/65 av 5,7 % per år för både offentlig
konsumtion och bruttoinvesteringar står en tillväxt med 4,7 % under åren
1966—1970. Eftersom den privata konsumtionen skulle tillåtas öka med
endast 3,4 % per år mot 4,6 % under 1960—1965, innebär den antydda utvecklingen
dock en stark förskjutning av resurser till förmån för offentlig
konsumtion och investeringar. Nationalproduktens investeringsandel skulle
sålunda stiga med 0,3 procentenheter till 33,0 % och den offentliga konsumtionsandelen
med 1,7 procentenheter till 16,2 %.

Medan den kommunala konsumtionsökningen beräknas bli oförändrad,
ca 5 % per år, skulle enligt långtidsutredningens exempel den statliga konsumtionsökningen
behöva dämpas från i genomsnitt närmare 7 % per år
under åren 1960—1965 till 4,3 % under perioden 1966—1970. Beträffande investeringarna
är förhållandet det omvända; mot en kraftig uppbromsning
i kommuninvesteringarnas tillväxttakt från 12 % till 5 % per år står eu
uppgång för de statliga investeringarna från 3 % till 4,5 % per år.

Enligt långtidsbudgetens beräkningar skulle volymökningen för den
statliga konsumtionen komma att uppgå till i genomsnitt 3,4 % per år under
perioden 1966/67—1970/71. En jämförelse mellan långtidsutredningens
och långtidsbudgetens kalkyler visar således att huvudparten av det tillgängliga.
reala utrymmet för ökning av den statliga konsumtionen under
perioden 1966/67—1970/71 redan är intecknad av gjorda åtaganden.

Samma förhållande gäller för statens investeringar. Trots att det ligger
i sakens natur att oförändrad ambitionsnivå implicerar en jämförelsevis
lugn investeringsutveckling, tar de i långtidsbudgeten upptagna investeringsbehoven,
ca 2 % per år, i anspråk större delen av det reala expansionsutrymmet
för de statliga investeringarna.

Bakom de genomsnittliga, årliga ökningstalen för statlig konsumtion och
investering — såsom de framkommer i långtidsbudgeten — döljer sig
betydande ojämnheter i utvecklingstakten. Under det första året i perioden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

1967/68, uppgår den volymmässiga ökningen av konsumtionsutgifterna till
5,7 %. För de tre återstående budgetåren begränsas konsumtionens tillväxt
till ca 2 % per år. Denna ojämna ökningstakt kännetecknar även de
statliga investeringarna. Budgetåret 1967/68 stiger dessa med inte mindre
än 5,9 %, medan ökningen för de följande åren begränsas till drygt 1 %
per år.

Det förhållandet att en så stor del av utgiftsökningen koncentreras till
budgetåret 1967/68 kan möjligen bero på en benägenhet att överskatta
de på kort sikt realiserbara utgiftsökningarna. Vidare är det en följd av
att de finansiella konsekvenserna av redan fattade reformbeslut som regel
mognar ut snabbt och alltså får effekt redan första året i prognosperioden.
Utgiftsutvecklingen under periodens senare budgetår påverkas å andra
sidan i dämpande riktning av vissa stora, tidsbegränsade utgiftsprogram.
Det militära försvaret, folkpensionerna och mentalsjukvården är exempel
på utgiftsområden med snabbt stigande utgifter under periodens förra
hälft men med därefter i huvudsak oförändrad utgiftsvolym. Kostnaderna
för det lokaliseringspolitiska stödet, högertrafikomläggningen och oljelagringsprogrammet
representerar under periodens senare hälft bortfallande
utgifter.

Långtidsbudgetens beräkningar av den volymmässiga utvecklingen för
statlig konsumtion — inklusive bidrag till statunderstödd verksamhet —
anger en genomsnittlig tillväxt med drygt 3 % per år under budgetåren
1966/67—1969/70. Detta innebär dock inte att utgifterna för den statliga
konsumtionen skulle tillväxa i samma takt. Statlig ''konsumtion utgörs till
stor del av lönekostnader; i runt tal kan andelen anges till två tredjedelar.
Den återstående tredjedelen avser omkostnader och andra driftutgifter.
För denna senare del kan antas att priserna följer den allmänna prisutvecklingen,
vilket i en fastprisberäkning alltså innebär oförändrade priser.
Vad löneandelen av offentlig konsumtion beträffar, gäller däremot att
man måste räkna med att lönerna för de statsanställda och de anställda
inom statsunderstödd kommunal verksamhet kommer att stiga under perioden.
Denna stegring av löneandelen kan schablonmässigt antas motsvara
den genomsnittliga produktivitetsutvecklingen, dvs. 4,5 % per år.

En drygt treprocentig volymmässig ökning av den offentliga konsumtionen
skulle härigenom medföra eu utgiftsmässig ökning med inemot
5 %. Slutsatsen härav är följaktligen att för att finansiera en volymmässig
konsumtionsökning med drygt 3 % fordras att inkomsterna växer med
närmare 5 %.

Under det första året i perioden, när konsumtionsutgifterna volymmässigt
ökar med närmare 6 %, erfordras en häremot svarande inkomstökning
med omkring 8 %.

För att belysa det finansiella utrymmet — vid oförändrad skattepolitik
— för den i långtidsbudgeten kalkylerade utgiftsutvecklingen, har beräk -

Bil. JO: Långtidsbudget

ningar även utförts av statsinkomsternas utveckling. Skatteunderlaget har
härvid antagits öka med 8 % år 1966 och 7 % år 1967. För åren därefter
har två alternativa antaganden gjorts om pris- och löneutvecklingen.

Det ena alternativet förutsätter oförändrade priser och en fortsatt tillväxt
av lönesumman i samma takt som nationalprodukten. I det andra
alternativet, som även det utgår från bruttonationalproduktens tillväxt,
påverkas lönesummans tillväxt dessutom av att priserna antas stiga med
3 % per år.

Enligt det lägre alternativet för skatteunderlagets tillväxt sker en markerad
uppbromsning av statsinkomsternas ökning såväl budgetåret 1967/68
som budgetåret 1968/69. Denna utveckling beror på flera faktorer: den
fortsatta effekten av den år 1966 genomförda sänkningen av den direkta
skatten, arbetstidsförkortningen samt den jämfört med tidigare år lägre
skatteunderlagst illväxten.

Även vid det högre alternativet uppvisar statsinkomsterna en dämpad
tillväxt under budgetåren 1967/68 och 1968/69. Enligt denna beräkning
skulle statsinkomsterna dessa år öka med 1,2 resp. 1,9 miljarder kr. Under
de följande budgetåren uppgår ökningen till ca 2,7 miljarder kr. per år.

För beräkningen av budgetsaldots utveckling har på utgiftssidan vissa
kompletteringar skett i syfte att göra beräkningarna så realistiska som
möjligt. Sålunda har inlagts schablonmässigt beräknade löneökningar för
de statsanställda: kalkylmässig utgångspunkt har härvid varit den allmänna
produktivitetsutvecklingen. Med hänsyn till prisantagandena har
vidare ett allmänt omkostnadspåslag skett och de indexreglerade försvarsoch
folkpensionsutgifterna räknats upp.

Långtidsbudgetens beräkning av budgetsaldots utveckling tyder — vid
båda inkomstalternativen — på betydande budgetunderskott de närmaste
åren. Enligt det lägre alternativet skulle utgiftsöverskottet budgetåret 1967/
68 uppgå till drygt 2,6 miljarder kr. En ytterligare kraftig försämring skulle
ske 1968/69. Därefter skulle en viss förbättring inträda även om höga budgetunderskott
i absoluta tal kvarstår.

Det statsfinansiella läget förändras naturligtvis när skatteunderlaget —
såsom skett i det högre inkomstalternativet —• antas stiga med 7 å 8 %
om året. Beräkningarna pekar dock på ett utgiftsöverskott om ca 2,4 miljarder
kr. för budgetåren 1967/68 och 1968/69.

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966
Bil. 10: Långtidsbudget

Innehållsförteckning

1. Inledning ................................................ 1

1.1. Den statliga långtidsbudgeten — historik.................... 1

1.2. Långtidsbudgetens karaktär och syfte........................ 2

1.3. Direktiven för myndigheternas uppgiftsläninande.............. 3

1.4. Redovisningen av utgiftsutvecklingen under tidigare år........ 4

2. Samhällsekonomisk bakgrund .............................. 6

3. Utgiftsutvecklingen ...................................... 11

3.1. Indelningsgrunder ........................................ 11

3.2. Totalförsvar ............................................ 13

3.3. Utbildning och forskning .................................. 17

3.4. Rätts- och polisväsende .................................... 24

3.5. Allmän försäkring ........................................ 27

3.6. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik .................... 28

3.7. Hälso-, sjuk- och socialvård ................................ 31

3.8. Stöd till barnfamiljer...................................... 33

3.9. Kommunikationsväsende och energiförsörjning .............. 34

3.10. Bostadspolitik ............................................ 38

3.11. Näringarnas främjande .................................... 40

3.12. Skatteutjämningsbidrag .................................... 41

3.13. Diverse ................................................. 42

3.14. Totala utgifter ............................................ 43

4. Statsutgifternas realekonomiska utveckling .................. 45

4.1. Inledning ................................................ 45

4.2. Konsumtions- och investeringsutgifter ...................... 46

4.3. Övriga realgrupper ........................................ 48

5. Personalutvecklingen ...................................... 49

6. Inkomstutvecklingen ...................................... 56

7. Budgetsaldots utveckling .................................. 59

8. Sammanfattning........................................... 61

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660306

Innehållsförteckning

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1966

Innehållsförteckning

Reviderad finansplan 1966 ........................................ 2

Den internationella ekonomiska politiken........................ 2

Konjunkturutvecklingen..................................... 2

Långtidsperspektiven ....................................... 5

Konjunkturutvecklingen i Sverige .............................. 7

Samhällsekonomin på längre sikt............................... 13

Budgetutvecklingen ........................................... 18

Budgetläget 1965/66 och 1966/67 .............................. 18

Budgetutvecklingen på längre sikt............................ 20

Den ekonomiska politiken...................................... 26

Konjunkturpolitiken 1966 .................................... 27

Långsiktspolitiken .......................................... 32

Särskilda frågor................................................. 39

Beräkning av totalbudgetens utgiftsanslag budgetåren 1965/66 och

1966/67 ...................................................... 39

Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1966/67 .... 40

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling.................. 41

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter.................... 42

Totalbudgetens inkomster budgetåren 1965/66 och 1966/67 samt investeringsplan
för budgetåret 1966/67 ........................... 43

Beräkning av totalbudgeten för budgetåren 1965/66 och 1966/67 .. 47

Hemställan..................................................... 50

Bilaga 1: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet
för budgetåret 1965/66

Bilaga 2: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1966/67 sedan
statsverkspropositionen

Bilaga 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1966/67

Bilaga 4: Specifikation av anslagsförändringar budgetåret 1966/67 i förhållande
till statsverkspropositionen

Bilaga 5: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret
1966/67

Bilaga 6: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret
1966/67

Bilaga 7: Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret
1966/67

Bilaga 8: Reviderad nationalbudget för år 1966

Bilaga 9: PM angående den ekonomiska långsiktsutvecklingen

Bilaga 10: Långtidsbudget för perioden 1966/67—1970/71

MARCUS BOKTH. STHLM 1966 660306