Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 (Proposition 1967:121)

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Nr 121

Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. m.; given
Stockholms slott den 31 mars 1967.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

t ) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156 ) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom,

3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290),

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar, som syftar till att i viss omfattning
avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans av ärenden enligt 1916
års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag m. fl. lagar. Vidare föreslås en uppmjukning av
förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt vissa jämkningar
i syfte att bringa lagstiftningen i närmare överensstämmelse med 1965
års jordförvärvslag.

Förslag framläggs också om vissa ändringar, som står i samband med införandet
av lagstiftningen om vad som är fast egendom och om företagsinteckning
och med förslaget om lagstiftning om kommunal förköpsrätt. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1967 utom i fråga om de ändringar
som sammanhänger med lagstiftningen om kommunal förköpsrätt,
vilka ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1968. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

1) Förslag
till

Lag

angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, dels att 19 § lagen den 30 maj 1916 om
skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag1 skall upphöra att gälla, dels att 1, 2, 4, 5, 7—9, 17 och 18 §§
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Utländsk medborgare må ej utan
tillstånd för varje särskilt fall här i
riket förvärva fast egendom eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift, ej
heller i något fall härstädes inmuta
mineralfyndighet.

Vad sålunda------;--

Tillstånd som nyss nämnts må,
där fråga är om utländsk medborgares
förvärv av fast egendom samt
skal mot tillståndet icke föreligger
med hänsyn till allmänt intresse eller
sökandens personliga förhållanden,
lämnas av Konungens befallningshavande
i det län, där egendomen är
belägen, under förutsättning

1. att egendomen utgör bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett fåtal
familjer, eller tomt, lämpad att
bebyggas med ett mindre bostadshus,
samt med egendomens förvärvande
huvudsakligen avses att bereda bostad
åt sökanden och hans familj;
eller i

(Föreslagen lydelse)

Utländsk medborgare må ej utan
tillstånd för varje särskilt fall här
i riket förvärva fast egendom eller
inmuta mineralfyndighet eller förvärva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka gruvdrift.

— och stiftelser.

Tillstånd för utländsk medborgare
att förvärva fast egendom må,
om skäl mot tillståndet icke föreligger
med hänsyn till allmänt intresse
eller förvärvarens personliga förhållanden,
lämnas av länsstyrelsen

1. om egendomen förvärvas huvudsakligen
för att bereda förvärvaren
och hans familj

a) stadigvarande bo och hemvist
samt egendomen är bostadsfastighet,
avsedd för en eller ett fåtal familjer,
eller tomt, lämpad att bebyggas
med ett mindre bostadshus,

b) bostad för fritidsändamål samt
egendomen är lämpad därför,

i Senaste lydelse av 1, 5, 7 och 9 §§ se 1948: 275, av 2 § se 1934: 238 samt av 18 § se 1951: 315.

Kuiigl. Maj.ts proposition nr 121 år\W67

(Nuvarande lydelse)

2. att sökanden förut ägt svenskt
medborgarskap samt med egendomens
förvärvande avses att åt honom
bereda utkomst genom jordbruk
och han kan antagas komma
att själv ägna sig åt detta.

I övriga--------

(Föreslagen lydelse )

2. om egendomen förvärvas för att
bereda förvärvaren utkomst genom
jordbruk, åt vilket han kan antagas
komma att själv ägna sig, samt
förvärvaren förut varit svensk medborgare
eller sedan två år har hemvist
i Sverige,''

3. om egendomen förvärvas för
att bereda förvärvaren utkomst genom
annan näringsverksamhet, som
han fått tillstånd att driva med stöd
av förordningen den 18 juni 1864
(nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet
och för vilken egendomen
prövas behövlig, samt förvärvaren
sedan två år har hemvist i
Sverige,

4. om förvärvaren är fångesmannens
make eller om förvärvaren eller,
när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är gift, hans
makes avkomling, adoptivbarn, syskon
eller adoptivbarns eller syskons
avkomling.

av Konungen.

Svenskt handelsbolag, ——- -

Samma lag — —; —- _ —--—^ —

Ändring av bolagsordning, i vad
den innefattar förbehåll, varom i
andra stycket är stadgat, må ej vidtagas
utan Konungens medgivande.

2 §•

---tillstånd därtill.

--- — i 18 §.

Ändring av bolagsordning, i vad
den innefattar förbehåll, varom i
andra -''stycket är stadgat, må ej
vidtagas ■ Utah ! medgivande av
Kontingén eller myndighet som Konungen
bestämiher.

Utan hinder ———~..—

Den i denna paragraf stadgade
prövning åligger Konungens befallningshavande
i det län, där den fasta
egendomen är belägen.

4 §•

tjugufem hektar.*

Den.Ä denna paragraf stadgade
prövning''åligger länsstyrelsen.

Äskas sådan prövning som i 4 §
sägs, eller vill någon jämlikt 1 eller
2 § söka tillstånd att förvärva fast
egendom, skall ansökan jämte fångeshandlingen
eller bestyrkt avskrift

i 5 §• :

Ansökan''må''tillstånd till förvärv
av fäst egendom enligt 1 eller 2 §
eller om prövning enligt 4 § ingives
till länsstyrelsen i det län där egendomen
eller del av denna är be -

Kttngl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

(Nuvarande lydelse)

därav ingivas till Konungens befallningshavande
inom tre månader
från det fånget skedde. Försittes den
tid, eller prövas fall Som i 4 § avses
icke vara för handen och varder ej
heller, om tillstånd sökes, sådant beviljat,
vare fånget ogillt.

Sökes tillstånd i fall, som enligt
vad ovan sägs ankommer på Konungens
prövning, åligger Konungens befallningshavande
att insända handlingarna
jämte eget utlåtande till
Konungen.

Över Konungens befallningshavandes
beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som
för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den
utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshauandes
prövning i sådant ärende, meddelas
av Konungen.

(Föreslagen lydelse)

lägen. Ansökan göres skriftligen före
fånget eller inom tre månader från
det fånget skedde. I ärendet bör
fångeshandlingen eller, om sådan
ännu ej upprättats, fångesmannens
skriftliga samtycke till ansökningen
företes i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift. Har det ej skett och är ej
fråga om förvärv på auktion som
avses i 8 §, må sökanden föreläggas
att avhjälpa bristen vid äventyr att
ansökningen eljest avvisas.

Angår ansökan som avses i första
stycket förvärv av fast egendom genom
köp eller byte, får ansökningen
ej prövas, innan det blivit slutligt
avgjort huruvida förköp enligt förköpslagen
den 1967

(nr ) äger rum. Vad nu sagts
äger ej tillämpning, om det är uppenbart
att förköpsrätt icke föreligger.

Göres ej ansökan om tillstånd till
förvärv som avses i första stycket
inom föreskriven tid och på föreskrivet
sätt eller vägras tillstånd, är
fånget ogillt. Detsamma gäller, om
ansökan om prövning enligt 4 § lämnas
utan bifall och beslutet härom
vinner laga kraft samt tiden för ansökan
om tillstånd enligt första stycket
utgått.

Sökes tillstånd i fall, som enligt
vad ovan sägs ankommer på Konungens
prövning, åligger länsstyrelsen
att insända handlingarna jämte eget
utlåtande till Konungen.

Över länsstyrelses beslut i ärende,
som nu sagts, må klagan föras i
den ordning, som för ekonomiinål i
allmänhet är stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den
utredning, som må erfordras för
länsstyrelses prövning i sådant ärende,
meddelas av Konungen.

— fast egendom.

Kungl. J\laj:ts propoi
(Nuvarande lydelse)

Fast egendom, som förvärvats enligt
vad i 6 § sägs, skall åter avyttras
inom sådan tid, att lagfart å fånget
kan sökas, förrän tre år förflutit från
det den exekutiva auktionen vunnit
laga kraft, därest ej dessförinnan
de förhållanden, på grund av vilka
inroparen icke ägt att utan tillstånd
köpa egendomen annorledes än å
exekutiv auktion, upphört eller inroparen
erhållit tillstånd att behålla
egendomen. Har sagda tid av tre år
tilländalupit och visas ej att dessförinnan
nämnda förhållanden upphört
eller inroparen erhållit tillstånd
att behålla egendomen, då skall, om
ej av lagfarts protokollet framgår, att
egendomen är avyttrad, Konungens
befallningshavande, med iakttagande
av vad i 0 § stadgas, förordna,
att egendomen skall säljas å offentlig
auktion efter vad nedan sägs. Å
sådan auktion må egendomen ej åter
inropas av samma köpare. Om vad
sålunda stadgats skall erinran införas
i det köpebrev, som utfärdas i
anledning av den exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningshavande
meddelat förordnande, som nu år
nämnt, vare gällande, ändå att egendomen
finnes hava varit av inroparen
avyttrad eller sedermera avyttras.
I övrigt skall så anses samt med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som hade enligt 28 § utsökningslagen
meddelats förordnande
om egendomens försäljning till gäldande
av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försäljning
ske, ändå att innehavaren av
den fordran sådant bestrider. Vad
i fråga om fast egendoms försäljning
och köpeskillingens fördelning
nämnda lag stadgar beträffande gäldenären
skall i ärende, som nu sägs,
lämpas till egendomens ägare, och
skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i enlighet med

■ition nr 121 åt 1967

(Föreslagen lydelse)

§•

Fast egendom, som förvärvats genom
inrop på exekutiv auktion under
sådana förhållanden, att tillstånd
enligt 1 eller 2 § skulle ha
krävts vid vanligt köp, skall åter
avyttras inom två år efter det ati
auktionen vunnit laga kraft, om ej
dessförinnan nämnda förhållanden
upphört eller inroparen erhållit tillstånd
att behålla egendomen. Har
inropet skett för att skydda någon
inroparens fordran eller rättighet,
för vilken egendomen häftar på
grund av inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken, äger länsstyrelsen
på ansökan medgiva skäligt
anstånd med egendomens avyttrande,
om sannolika skäl visas att i annat
fall förlust skulle uppkomma för
inroparen.

Avyttras ej egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen förordna
att egendomen skall säljas på
offentlig aiiktiöft enligt bestämmelserna
i 8 § eller, om särskilda skäl
tala däremot, hänskjuta frågan till
Konungens prövning.

Anteckning om bestämmelserna i
första och andra styckena skall göras
i det köpebrev som utfärdas med
anledning av den exekutiva auktionen
och, när lagfart sökes, införas i
fastighetsboken, om sökanden icke
visar att avyttringsskyldigheten upphört.

Kungl, Maj:ts proposition nr 121 år 1967

(Nuvarande lydelse)

198 § utsökningslagen gäidas ur den
försålda egendomen.

I avseende å meddelande av tillstånd
enligt denna paragraf att behålla
fast egendom skall vad i 1 och
2 §§ stadgas om tillstånd att förvärva
sådan egendom äga motsvarande
tillämpning.

Har inrop av fast egendom, varom
i 6 § sägs, skett för skyddande
av någon inroparens fordran eller
rättighet, varför egendomen häftar
på grund av inteckning eller jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken, och visas
sannolika skäl, att egendomen ej
kunnat av inroparen utan förlust
avyttras, äge Konungen på därom
gjord ansökan medgiva anstånd med
egendomens avyttrande efter ty skäligt
prövas.

Ansökan enligt 7 eller 8 § om tillstånd
att behålla inropad fast egen -

(Föreslagen lydelse)

1 fråga om tillstånd att behålla
fast egendom äga bestämmelserna
om tillstånd till förvärv av sådan
egendom i 1 och 2 §§ motsvarande
tillämpning. Äger länsstyrelsen icke
själv avgöra ärendet, skall länsstyrelsen
med eget utlåtande överlämna
ansökningen till Konungen. Med
förordnande enligt andra stycket
skall i sådant fall anstå till dess ansökningen
prövats.

Finnes, sedan förordnande meddelats
enligt 7 §, att inroparen dessförinnan
eller senare avyttrat egendomen,
äger länsstyrelsen besluta
att förordnandet ej skall gå i verkställighet.

1 övrigt skall så anses och med
ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som om egendomen utmätts
för fordran med bästa förmånsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana
rättigheter som besvärade
egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och hava förmånsrätt
framför alla befintliga fordringar.
Egendomen må ej säljas till den som
är skyldig att söka tillstånd därtill
enligt 1 eller 2 § eller enligt jordförvärvslagen
den li maj 1965 (nr
290) men icke erhållit sådant tillstånd.
Avgives vid auktionen bild som
sålunda må antagas, skall försäljning
ske även om innehavare av
fordran bestrider det. Vad utsökningslagen
i fråga om fast egendoms
försäljning och köpeskillingens fördelning
stadgar beträffande gäldenären
skall i ärende som nu avses gälla
egendomens ägare. Bestämmelsen i
126 § 3 mom. samma lag äger icke
tillämpning i fråga om egendomens
försäljning. 9

9 §•

Kommer försäljning ej till stånd
vid auktion enligt 8 §, äger länssty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

(Nuvarande lydelse)

dom eller om anstånd med sådan
egendoms avyttrande skall sist inom
tre år från det den exekutiva auktionen
vunnit laga kraft ingivas till
Konungens befallningshavande, som,
i fall där Konungens befallningshavande
icke äger själv avgöra ärendet,
med eget utlåtande överlämnar
ansökningen till Konungen; och
skall med förordnande, som enligt
7 § ankommer på Konungens befallningshavande,
anstå till dess ansökningen
prövats.

(Föreslagen lydelse)

relsen inom två år efter det att auktionen
vunnit laga kraft förordna
om ny auktion. Avgives ej heller vid
den senare auktionen bud som må
antagas, är frågan om försäljning av
egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion,
som ej lett till försäljning, skall betalas
av statsmedel.

Utländsk medborgare, som här i
riket förvärvat fast egendom eller
förvärvat eller bearbetar inmutad
mineralfyndighet eller idkar gruvdrift,
vare, om han ej är i riket bosatt,
pliktig att hava ett i orten bosatt
ombud, som är svensk medborgare
och skall vid de tillfällen, då
huvudmannen icke vistas i riket, äga
att i angelägenheter, som röra fastigheten
eller gruvan, å huvudmannens
vägnar mottaga stämningar,
kallelser och andra delgivanden
samt svara vid domstolar och hos
andra ämbetsmyndigheter. Det åligger
ock utländsk medborgare, som
nu är nämnd, att hos Konungens befallningshavande
i det län, där den
fasta egendomen eller gruvan är belägen,
göra anmälan angående ombudets
namn och vistelseort samt beträffande
ombyte av ombud. Iakttages
ej vad sålunda är stadgat, äge
Konungens befallningshavande i förekommande
fall att med laga verkan
utse ombud å utlänningens vägnar.

Vad i första stycket stadgas om
utländsk medborgare äge motsvarande
tillämpning beträffande utländsk
samfällighet eller stiftelse.

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva
fast egendom eller inmutad mineral -

Utländsk medborgare, som här i
riket förvärvat fast egendom eller inmutat
mineralfyndighet eller förvärvat
eller bearbetar inmutad mineralfyndighet
eller idkar gruvdrift och
som ej är bosatt i riket, skall hava
ett i orten bosatt ombud. Ombudet
skall vara svensk medborgare och
skall hava fullmakt att, när huvudmannen
icke vistas i riket, på hans
vägnar mottaga stämningar, kallelser
och andra meddelanden samt svara
vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter
i angelägenheter
som röra fastigheten eller gruvan.
Huvudmannen skall hos länsstyrelsen
i det län där den fasta egendomen
eller gruvan ligger anmäla ombudets
namn och vistelseort samt
giva upplysning om byte av ombud.
Försummas detta äger länsstyrelsen
i förekommande fall utse ombud.

Bestämmelserna i första stycket
om utländsk medborgare äga motsvarande
tillämpning beträffande utländsk
samfällighet eller stiftelse.

§•

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna
i rätten att förvärva
fast egendom eller inmutad mineral -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

(Nuvarande lydelse)

fyndighet eller gruvlägenhet skola ej
äga tillämpning å förvärv genom bodelning,
arv eller testamente.

Vad denna

(Föreslagen lydelse)

fyndighet eller gruvlägenhet skola ej
tillämpas på förvärv genom bodelning,
arv, testamente eller fusion enligt
17A § lagen den 1A september
19AA (nr 705) om aktiebolag.
-----lagens tillämpning.

19 g.

Vad utöver bestämmelserna i denna
lag är stadgat angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att
förvärva fast egendom skall fortfarande
gälla.

Denna lag utom 5 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträffande
förvärv av fast egendom som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas.

5 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämpning
på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

2) Förslag
till
Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom

Härigenom förordnas, dels att 2, 4 och 7 §§ lagen den 18 juni 1925 om
bulvanförhållande i fråga om fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges, dels att i 3, 8 och 12 §§ samma lag orden Konungens
befallningshavande skall utbytas mot ordet länsstyrelsen.

(Nuvarande lydelse)

Av överexekutor i enlighet med
bestämmelserna i 1 § meddelat beslut
om egendomens försäljning vare
gällande, ändå att egendomen finnes
hava varit avyttrad eller sedermera
avyttras. I övrigt skall så anses samt
med ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen
meddelats förordnande
om egendomens försäljning till
gäldande av fordran, som däri äger
bästa förmånsrätt; och skall försälj 1

Senaste lydelse av 12 § se 1937: 455.

(Föreslagen lydelse)

§•

Finnes, sedan förordnande meddelats
enligt 1 § andra stycket, att
egendomen dessförinnan eller senare
avyttrats, äger överexekutor besluta
att förordnandet ej skall gå i verkställighet.
I övrigt skall så anses och
med ärendet i tillämpliga delar så
förfaras, som om egendomen utmätts
för fordran med bästa förmånsrätt
däri efter, i förekommande fall, sådana
rättigheter som besvärade egendomen
redan innan bulvanförhållan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

(Nuvarande lydelse)

ning ske, ändå att innehavaren av
den fordran sådant bestrider. .1 auktionen
må egendomen ej inropas av
bulvanen eller den, för vars räkning
bulvanförhållandet ingåtts. Vad i
fråga om fast egendoms försäljning
och köpeskillingens fördelning utsökningslagen
i övrigt stadgar beträffande
gäldenären skall i ärende,
varom nu sägs, lämpas till bulvanen;
och skall denne vara pliktig att betala
kostnad, som ej kan i enlighet med
198 § utsökningslagen gäldas ur den
försålda egendomen.

Den, som med kännedom om förbud
enligt 3 § överträder detsamma,
straffes med böter från och med
tjugufem till och med femtusen kronor.
Innefattar förseelse, varom nu
är fråga, förbrytelse jämväl mot 24
kapitlet allmänna strafflagen eller
mot någon angående skogsvården å
enskild mark gällande författning,
skall gärningen bedömas enligt vad
i 4 kapitlet 1 § strafflagen är för likartat
fält stadgat.

Böter, som ådömas enligt 4 §,
skola tillfalla kronan. Saknas medel
till deras fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

Genom försäljning-----

(Föreslagen lydelse)

det inträdde och hava förmånsrätt
framför alla befintliga fordringar.
Egendomen må ej inropas av bulvanen
eller den för vars räkning bulvanförhållandet
ingåtts. Avgives vid
auktionen bud som sålunda må antagas
skall försäljning ske även om
innehavare av fordran bestrider det.
Vad utsökningslagen i fråga om fast
egendoms försäljning och köpeskillingens
fördelning i övrigt stadgar
beträffande gäldenären skall i ärende
som nu avses gälla bulvanen. Denne
skall även vara pliktig att betala
kostnad som ej kan gäldas ur den
försålda egendomen i enlighet med
198 § utsökningslagen. Bestämmelsen
i 126 § 3 mom. samma lag äger
icke tillämpning i fråga om egendomens
försäljning.

Den, som med kännedom om förbud
enligt 3 § överträder detsamma,
dömes till böter.

--tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967. Har överexekutor dessförinnan
meddelat beslut enligt 1 §, skall försäljningen ske enligt de äldre bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

3) Förslag
till
Lag

om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Fast egendom,--- — —---

Förvärvstillstånd fordras —--

5. om förvärvaren är fångesmannens
make och ej heller om förvärvaren
eller, när makar förvärva gemensamt,
endera av dem är fångesmannens
eller också, om denne är
gift, hans makes avkomling, adoptivbarn,
syskon eller adoptivbarns
eller syskons avkomling, allt under
förutsättning att fångesmannen ej
enligt 12 § är skyldig att avyttra
egendomen;

6. om fånget----------■ —

Har förvärvstillstånd-----

Förvärvstillstånd må----- —

Tillstånd må — —- -----—

1. om tillstånd sökes till förvärv
på auktion som avses i 13 §; 2

2. om fångesmannen

(Föreslagen lydelse)

§•

— om aktiebolag.

----- — avyttra densamma;

— av aktier.

§•

--eljest avvisas.

Ansökan om tillstånd att förvärva
fast egendom genom köp eller byte
får ej prövas, innan det blivit slutligt
avgjort huruvida förköp enligt
förköpslagen den 1967 (nr

) äger rum. Vad nu sagts äger ej
tillämpning, om det är uppenbart att
förköpsrätt icke föreligger.

§•

--— — och ägoanordning.

första stycket

1. om tillstånd sökes till förvärv
på auktion som avses i 13 § eller i
8 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)
om vissa inskränkningar i rätten att
förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag;

--- ---i förklaringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Denna lag utom 2 § andra stycket träder i kraft den 1 juli 1967. Beträftande
förvärv som skett dessförinnan skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas.

2 § andra stycket träder i kraft den 1 januari 1968 men äger ej tillämpning
på ansökan som avser köp eller byte som skett före ikraftträdandet.

4) Förslag
till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas att 1 §, 6 §
den 3 juni 19381 skall erhålla ändrad
(Nuvarande lydelse)

Envar äger —---—---

Angående förbud för utländska
medborgare samt vissa bolag, föreningar,
andra samfällighet er och
stiftelser att inmuta mineralfyndighet
samt om Vissa inskränkningar
i rätten att förvärva eller bearbeta
inmutad mineralfyndighet eller
idka gruvdrift är särskilt stadgat.

3 inom. Vid ansökningen----

3) där sökanden är svenskt bolag
eller svensk ekonomisk förening eller
där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7) eller
9) Konungens tillstånd erfordras för
inmutning, handlingar utvisande sökandens
rätt att verkställa inmutningen
eller, om sökanden icke innehar
sådan rätt, till Konungen ställd
ansökning om tillstånd att verkställa
inmutningen;

4) en ansökningsavgift------ 2

3 mom. och 9 § 2 mom. gruvlagen
lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

eller magnesit.

Angående vissa inskränkningar i
rätten att inmuta mineralfyndighet
eller förvärva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka gruvdrift
är särskilt stadgat.

- medgivande lämnats;

3) där sökanden är bolag eller ekonomisk
förening, eller utländsk medborgare,
samfällighet eller stiftelse,
eller där jämlikt 5 § 1), 2), 6), 7)
eller 9) Konungens tillstånd erfordras
för inmutning, handlingar
utvisande sökandens rätt att verkställa
inmutningen eller, om sökanden
icke innehar sådan rätt, till
Konungen ställd ansökning om tillstånd
att verkställa inmutningen;
-----10 § stadgas.

2 mom. Ansökningen skall avslås:

1) om, enligt vad därom är särskilt
stadgat, sökanden icke äger här
i riket inmuta mineralfyndighet eller
om, där Konungens tillstånd till inmutning
erfordras, sådant blivit sökanden
förvägrat;

2) om den-----------

2 mom. Ansökningen skall avslås:

1) om, där Konungens tillstånd till
inmutning erfordras, sådant blivit
sökanden förvägrat;

må beviljas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 6 § se 1963:626.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
9 december 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i lagen
den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, m. in. och anför.

Genom den år 1963 tillsatta departementsutredningen pågår en undersökning
av möjligheterna att begränsa departementens och departementschefernas
arbetsuppgifter till i huvudsak frågor som kräver departementschefens
personliga ställningstagande (se 1964 års riksdagsberättelse, s. 71). Utredningen
har att undersöka om inte en längre gående delegering och decentralisering
av olika ärendegruppers handläggning än som f. n. förekommer
är möjlig.

Med skrivelse den 8 juni 1966 har utredningen (Decentraliseringsgruppen)
överlämnat en promemoria nr 65 (Stencil Ju 1966: 11) angående beslutanderätten
i ärenden om tillstånd för utlänningar och vissa bolag att
förvärva fast egendom, m. m. I promemorian framläggs förslag som syftar
till att i viss omfattning avlasta Kungl. Maj :t prövningen i första instans
av ärenden enligt 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, hädanefter kallad 1916
års lag.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registeringsverket,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges lantbruksförbund, Sportstugefrämjandet samt Sveriges advokatsamfund.

Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Jönköpings,
Kronobergs, Värmlands samt Göteborgs och Bohus län. Flera länsstyrelser
har bilagt yttranden från överlantmätaren och lantbruksnämnden
i länet samt från handelskammare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Med anledning av vissa åtaganden som Sverige gjort genom anslutningen
till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och vissa påpekanden av lagrådet i samband med
granskningen av jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) har inom justitiedepartementet
upprättats en promemoria (Stencil Ju 1966: 10) med förslag
till vissa ändringar i 1916 års lag, m. in. I promemorian föreslås en
uppmjukning av förbudet för utlänningar att inmuta mineralfyndighet samt
ett undantag från tillståndsplikten i 1916 års lag beträffande fastighetsförvärv
genom fusion av helägt dotterbolag med dess moderbolag. Vidare föreslås
vissa jämkningar i 1916 års lag i syfte att bringa lagen i närmare överensstämmelse
med 1965 års jordförvärvslag. I detta sammanhang föreslås
också vissa ändringar i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållanden
i fråga om fast egendom, i jordförvärvslagen och i gruvlagen.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, kommerskollegium,
bankinspektionen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i
Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,
Stockholms och Västerbottens län, aktiebolagsutredningen, gruvrättsutredningen,
fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Jernkontoret, Sveriges industriförbund samt
Sveriges advokatsamfund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga bergmästare,
Svenska gruvföreningen samt flertalet handelskammare i riket. Flertalet
länsstyrelser har bilagt yttranden från överlantmätaren, länsarkitekten,
lantbruksnämnden, handelskammaren eller bergmästaren i länet. Sveriges
industriförbund har avgivit sitt yttrande efter samråd med Sveriges allmänna
exportförening.

1 väntan på en mer omfattande revision av 1916 års lag, som kan bli erforderlig
bl. a. om vårt land skulle komma att delta i en vidgad europeisk
ekonomisk gemenskap, anhåller jag att få ta upp de nu framlagda lagförslagen
till behandling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

I. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

1. Förvärv av fast egendom

Gällande rätt m. m.

Enligt 1 § första stycket 1916 års lag får utländska medborgare inte utan
tillstånd i varje särskilt fall förvärva fast egendom. Sådant tillstånd krävs
enligt lagrummet även i vissa andra fall, nämligen för att förvärva eller
bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Mineralfyndighet
får inte i något fall inmutas av utländsk medborgare.

Med utländsk medborgare jämställs i lagen utländska bolag, föreningar,
andra samfälligheter och stiftelser (1 § andra stycket).

Enligt 1 § tredje stycket får — om skäl mot sådan åtgärd inte föreligger
med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens personliga förhållanden
—• tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom i vissa fall
lämnas av länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen. Länsstyrelsen
äger sålunda medge förvärv av bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal
familjer, eller av tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus,
under förutsättning att förvärvet sker huvudsakligen för att bereda
bostad åt sökanden och hans familj. Vidare kan utlänning, som tidigare
ägt svenskt medborgarskap, av länsstyrelsen 1''å tillstånd att förvärva jordbruksfastighet,
om han avser att bereda sig utkomst av jordbruket och
själv kan antas komma att bedriva detta. \r

I övriga fall ankommer det på Kungl. Maj :t att lämna tillstånd (1 §
fjärde stycket).

Enligt 2 § gäller vissa inskränkningar i bl. a. svenskt aktiebolags rätt att
förvärva fast egendom. Beträffande bolag, vars aktiebrev får ställas till innehavaren,
gäller enligt första stycket att det inte får förvärva fast egendom
utan att Kungl. Maj :t ger tillstånd därtill. T fråga om bolag vars aktiebrev
är ställda till viss man fordras enligt andra stycket förbehåll av viss
minsta omfattning i bolagsordningen beträffande andelen aktier, som får
förvärvas av utländska rättssubjekt. Förvärv av aktie i strid mot sådant
förbehåll är ogiltigt (3 § första stycket). Ytterligare bestämmelser om
ogiltighet vid förvärv av vissa aktier finns i lagen den 7 juni 1934 (nr 239)
om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Kompletterande bestämmelser
till 1916 års lag avsedda att hindra kringgående av lagens bestämmelser
finns även i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom.

Enligt 4 § äger länsstyrelse, när svensk juridisk person förvärvat hus,
tomt, upplagsplats m. m., under vissa förutsättningar förklara att särskilt
tillstånd till förvärvet inte fordras.

Jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) reglerar rätten att förvärva

Kungl. Mcij.ts proposition nr 121 år 1967

jordbruksfastighet. I princip fordras förvärvstillstånd. I 1 § 6. jordförvärvslagen
föreskrivs dock, att om köp av jordbruksfastighet skall prövas enligt
1916 års lag, särskilt förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte krävs.

Av 5 § 1916 års lag framgår att utlännings eller bolags ansökan om förvärv
av fast egendom skall jämte fångeshandlingen ges in till länsstyrelsen
inom tre månader från det fånget skedde. I övrigt gäller beträffande handläggningen
av sådant ärende i praxis följande.

Länsstyrelsen inhämtar från polisen uppgifter om sökandens person och
om hans ekonomiska förhållanden. Är sökanden bosatt utomlands skall i
ärendet finnas ett vandelsintyg från polismyndighet e. d. i sökandens hemland.
Avser ansökan förvärv av jordbruksfastighet inhämtas yttrande från
kommunalnämnd, lantmätare, ibland överlantmätare, och lantbruksnämnd.
Vid frågor om förvärv av fast egendom inom stadsplanelagt område inhämtas
yttrande från drätselkammaren, som i sin tur ofta hör byggnadsnämnden
och fastighetskontoret. Om ärendet bedöms ligga inom länsstyrelsens
kompetens enligt 1 § tredje stycket 1916 års lag och länsstyrelsen anser sig
böra bifalla ärendet, beslutar länsstyrelsen i ärendet. Annars ankommer det
på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj :t
för avgörande.

Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som gäller här i landet bosatt
person yttrande från statens utlänningskommission. Har lantbruksnämnden
eller länsstyrelsen avstyrkt ansökan om förvärv av jordbruksfastighet inhämtas
ofta yttrande från lantbruksstyrelsen eller lantmäteristyrelsen eller
från båda. Beredningen av ärende om förvärv av fast egendom sker inom
justitiedepartementet. Om yttrande föreligger från lantbruksstyrelsen eller
lantmäteristyrelsen, sker beredningen gemensamt med jordbruksdepartementet.

Utredningen

Utredningen redovisar resultatet av en undersökning ay de under
år 1964 prövade ansökningarna om tillstånd enligt
1 § 1916 års lag.

Enligt utredningens uppgifter prövade Kungl. Maj :t år 1964 sammanlagt
86 ansökningar om tillstånd enligt 1 § 1916 års lag för utländsk medborgare
eller utländskt företag att förvärva fast egendom. År 1965 var antalet
ärenden 93. Av 1964 års ärenden inkom 79 från utländska fysiska personer
medan övriga sju ingavs av dansk sportfiskeförening, kommun i Danmark,
Engelska Episcopalförsamlingen i Stockholm, Australiens ambassad och utländskt
bolag (två ansökningar).

Av de under år 1964 sammanlagt 86 underställda ärendena enligt 1 § bifölls
ansökningen i 75 fall, medan sex av ansökningarna avslogs. I fyra av
återstående fem ärenden påkallades inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd, enre -

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

dan sökanden under mellantiden blivit svensk medborgare. Det femte
ärendet återförvisades till länsstyrelsen för prövning.

Av de 75 bifallna framställningarna gällde efter vad utredningen framhåller
ungefär hälften förvärv av jordbruksfastighet och återstoden förvärv
av annan fastighet. På jordbruksfastigheterna avsåg sökanden i omkring 15
fall att bedriva jordbruk eller binäring till jordbruk. Övriga förvärv av jordbruksfastighet
skedde i allmänhet för att ge förvärvaren en fritidsbostad
eller helårsbostad. I omkring tio av de bifallna ärendena var sökandens avsikt
att på fastigheten bedriva sådan rörelse, handels- eller fabriksrörelse,
hantverk eller annan hantering, för vilket näringstillstånd fordras enligt
§ 26 mom. 1 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad
näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen).

I ett av de sex ärenden, där ansökningen avslogs, gällde förvärvet fastighet,
som ansågs behövlig för närliggande jordbruks rationalisering. I ett
annat fall avsåg en dansk sportfiskeförening alt förvärva fiskevatten och
i ett tredje fall söktes förvärvstillstånd för bostadsfastighet av en person,
som flyttat från landet och som här i landet redan ägde fastigheter av
sistnämnda slag. Övriga tre avslagsärenden gällde köp av sportstugetomt
inom område, för vilket förordnande enligt strandlagen gällde.

I de av Kungl. Maj :t under år 1964 avgjorda ärendena om tillstånd för utländsk
person att förvärva fast egendom enligt 1 § 1916 års lag följde Kungl.
Maj :t vad vederbörande länsstyrelse föreslagit i samtliga fall utom fyra. I
de sistnämnda hade länsstyrelsen avstyrkt, medan Kungl. Maj :t biföll.

Under år 1964 prövade Kungl. Maj :t endast ett förvärvsärende avseende
sådant svenskt rättssubjekt, som nämns i 2 § 1916 års lag. Detta ärende
bifölls.

Vid övervägande av frågan om delegering och decentralisering av ärenden
angående tillstånd till förvärv av fast egendom
erinrar utredningen inledningsvis om att länsstyrelsen med stöd av 1 §
tredje stycket 1. och 2. 1916 års lag i viss utsträckning äger meddela sådant
tillstånd under förutsättning att de generella villkoren härför är uppfyllda.
Om ärendet visserligen är av den huvudsakliga karaktär som anges
i nämnda lagrum, men länsstyrelsen anser att någon eller några av de i
lagrummet särskilt angivna förutsättningarna inte föreligger, eller länsstyrelsen
av annan grund finner att ärendet inte bör bifallas, ankommer
det på länsstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl.
Maj :t för avgörande. Härvid hänvisar länsstyrelsen enligt utredningen
mera sällan till att »allmänt intresse» (planläggningssynpunkt, militära intressen,
jordbrukets rationalisering etc.) eller »sökandens personliga förhållanden»
utgör skäl mot tillstånd. Flertalet underställningar motiveras i
stället med att fastigheten (markområdet) med hänsyn till sin storlek inte
är att betrakta som »tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus»

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 17

eller med att förvärvet inte kan anses ha tillkommit för att bereda sökanden
och hans familj bostad.

När det gäller områdets storlek som grund för underställning framhåller
utredningen att praxis varierar i olika delar av landet. En del länsstyrelser i
södra Sverige har satt en maximigräns vid 10 000 m2 för sin egen tillståndsgivning.
Avser en ansökan förvärv av större område, underställs ärendet
alltid Kungl. Maj :ts prövning. Ibland underställs emellertid Kungl.
Maj :t ärenden, som gäller betydligt mindre områden än 10 000 m2. Andra
länsstyrelser upprätthåller inte någon motsvarande gränsdragning utan tar i
varje särskilt fall hänsyn till förhållandena på platsen, såsom topografi,
markbeskaffenhet, befintliga byggnaders omfattning och belägenhet etc. I
praxis har förvärvstillstånd därvid beviljats för områden upp till 25 000 m2,
undantagsvis ännu större. I sådana fall har en stor del av området bestått
av mindre värdefull mark.

I fråga om länsstyrelses lagenliga rätt att medge förvärv av mark för bostadsändamål
(helårsbostad eller fritidsbostad) finner departementsutredningen
det otillfredsställande ätt vissa länsstyrelser satt en bestämd gräns
för områdets storlek, över vilken gräns underställning alltid anses böra äga
rum. Såsom sker redan nu hos flertalet länsstyrelser bör avgörande hänsyn
tas till betingelserna i det särskilda fallet. Utredningen föreslår sådan ändring
i 1916 års lag, att länsstyrelsen uttryckligen bemyndigas att ge tillstånd
till förvärv av för fritidsändamål lämpad fastighet under förutsättning
att med förvärvet huvudsakligen avses att bereda sökanden och hans
familj fritidsvistelse.

Emellertid finner utredningen att även om en sådan ändring sker ett stort
antal ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom
kommer att ligga under Kungl. Maj :ts prövning i första instans. Detta
gäller förvärv av dels jordbruksfastighet, om sökanden inte tidigare varit
svensk medborgare eller avsikten inte är att han skall söka sin utkomst genom
jordbruk på egendomen, dels större hyresfastighet, dels byggnad eller
mark, som inte skall användas till egen fritidsbostad eller helårsbostad, dels
fastighet där annan rörelse än jordbruk skall drivas. Utredningen anser
därför en ytterligare decentralisering önskvärd och även möjlig att genomföra
med beaktande av den praxis som numera bildats genom Kungl. Maj :ts
tillämpning av lagen. Olika vägar för en sådan decentralisering är tänkbara.
Departementsutredningen utgår för sin del från att en decentralisering
är naturlig i fråga om sådana tillståndsärenden, där praxis är klar
och starka skäl bedöms föreligga för att förvärvstillstånd skall meddelas.
Motsättningsvis bör beslutanderätten i första instans ligga kvar hos Kungl.
Maj :t i sådana grupper av ärenden, där praxis inte är entydig och syftet med
1916 års lag gör det tveksamt om ansökningen bör bifallas.

Departementsutredningen föreslår att länsstyrelse — utom i de fall som
avses i nuvarande 1 § tredje stycket 2. — bemyndigas att, när skäl mot en
2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

sådan åtgärd inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens
personliga förhållanden, meddela tillstånd för utländsk medborgare
att förvärva fast egendom, under förutsättning att sökanden har hemvist
här i riket sedan två år samt att med egendomens förvärvande avses
att åt sökanden bereda utkomst genom jordbruk och han kan antas komma
att själv ägna sig åt detta. Tillika bör länsstyrelse i fråga om utländsk medborgares
förvärv av fast egendom bemyndigas att — under villkor som nyss
angetts när det gäller sökandens hemvist — ge förvärvstillstånd när sökanden
avser att på fastigheten driva rörelse, vartill han erhållit tillstånd enligt
näringsfrihetsförordningen, och fastigheten prövas behövlig för verksamheten.

Utredningen framhåller härefter, att Kungl. Maj :t årligen prövar ca tio
ärenden om tillstånd för utländsk medborgare att genom köp eller gåva
förvärva fast egendom, vartill köparen respektive gåvotagaren till följd av
släktskap med säljaren respektive givaren skulle ha varit arvsberättigad
vid den sistnämndes död. Det är i dessa fall ofta fråga om släktgårdar som
överlåtaren inte har möjlighet att själv behålla. Överlåtelsen sker då för
att egendomen skall bevaras i släktens ägo. Kungl. Maj :t brukar i praxis
alltid bifalla ansökningar av denna art.

Enligt departementsutredningens förslag skall länsstyrelsen få medge
utländsk medborgare rätt att genom köp, byte eller gåva förvärva fast
egendom här i landet i sådana fall som avses i 1 § 5. jordförvärvslagen,
dvs. om förvärvaren är förenad i nära släktskap med överlåtaren.

Remissyttrandena

Såvitt nu är i fråga har utredningsförslaget tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av nästan alla remissinstanser. I fråga om behovet av den föreslagna
reformen framhåller lantmäteristyrelsen att de föreslagna ändringarna
i 1916 års lag inte syftar till någon saklig ändring utan endast till en
administrativ rationalisering genom att beslutanderätten i vissa grupper
av ärenden flyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna. Mot en sådan decentralisering
finner styrelsen i princip ingenting att erinra. Uttalanden av
samma innebörd har gjorts av lantbruks styrelsen, länsstyrelserna i Blekinge
län, Gotlands län, Göteborgs och Bohus län, Uppsala län samt Älvsborgs
län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att bestämmelserna
i 1 § tredje stycket 1. 1916 års lag tidigare erbjudit vissa tolkningssvårigheter,
då fråga varit om mark för fritidsändamål, vilka nu torde kunna undvikas.
Även länsstyrelserna i Kopparbergs och Uppsala län hälsar med tillfredsställelse
att den rådande oklarheten beträffande länsstyrelsens möjlighet
att ge tillstånd till förvärv av fast egendom för fritidsändamål avses
försvinna.

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Beträffande utlännings förvärv av fritidsfastigheter anser länsstyrelsen i
Malmöhus län att vissa synpunkter som överlantmätaren i länet framfört
hör beaktas. Överlantmätaren framhåller att dessa förvärv tenderar att
avse allt större arealer. Överlantmätaren erinrar om att lantmäteristyrelsen
i utlåtande till Kungl. Maj :t den 12 juni 1964 ansåg sig inte böra tillstyrka
förvärvstillstånd avseende en dansk medborgares förvärv av ett område
om ca 15 ha att avstyckas till tritidsfastighet, om inte förvärvsområdet
begränsades till att avse en för det tilltänkta användningssättet lämplig
tomtplats. Bättre kommunikationer och större trängsel på kontinenten kan
enligt överlantmätaren väntas öka intresset för de förhållandevis billiga
markerna norrut. Förvärv av mark för fritidsanläggningar i större format
kan sa småningom väntas. Även om ett område består av »mindre värdefull
mark» kan det vara angeläget att det inte genom utlännings förvärv
förvandlas till privat fritidsområde.

Även lantmäteristyrelsen tar upp frågan om den framtida fritidsbebyggelsen
och betonar, att den föreslagna ändringen i 1916 års lag härvidlag
kan aktualisera ett lagstiftningsproblem av stort principiellt intresse. Lantmäteristyrelsen
anför.

En inte oväsentlig del av tillståndsärendena vare sig de prövas av Kungl.
Maj:t eller tillstånd lämnas av länsstyrelsen torde i framtiden avse förvärv
av mark för fritidsändamål. På grund av den betydande efterfrågan på mark
för fritidsändamål som råder i stora delar av landet uppstår i stor utsträckning
svårigheter att få erforderlig reglering av bebyggelsen. Inte minst har
under senare år problem uppstått beträffande markanvändningen i glesbygden.
En ökande konkurrens om mark för såväl fritidsbebyggelse som rörligt
friluftsliv har under senare år kunnat konstateras. De från enskilda personer

- inte minst utlänningar — framställda önskemålen om avstyckningar
av betydande markområden för fritidsändamål har därvid främst i de södra
delarna av landet kommit att utgöra ett svårbemästrat problem för fastighet
sbildningsmyndigheterna. Även eljest kan förvärv vara så beskaffade
att hinder mot ett fullföljande genom fastighetsbildning föreligger. Det synes
därvid vara önskvärt att tillståndsfrågans behandling samordnas med
fastighetsbildningsfrågans så att motslridande beslut inte uppkommer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte länsstyrelse bör äga
meddela avslag på ansökan, när klar anledning finns därtill.

2. Ändring av bolagsordning
Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag får ändring av bolagsordning i vad
den innefattar förbehåll som avses i 2 § andra stycket inte vidtas utan medgivande
av Kungl. Maj :t. Bestämmelsen har tillkommit för att den särskilda
prövning av vissa rättssubjekts förvärv av fast egendom som föreskrivs i lagen
inte skall kunna kringgås. Bolag med förbehåll enligt 2 § andra stycket
2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

1916 års lag berörs inte av bestämmelserna om förvärvstillstånd enligt denna
lag, men om förbehållet slopas, kan bolagets aktier och därmed indirekt
dess fasta egendom förvärvas av envar.

I praxis har bestämmelsen i 2 § tredje stycket 1916 års lag tolkats så att
Kungl. Maj :ts tillstånd fordrats endast när den avsedda ändringen skulle
innebära att lagens minimikrav inte längre uppfylldes. Medger Kungl. Maj :t
en ändring av sådan innebörd, får bolaget fortsättningsvis inte utan behörigt
tillstånd förvärva fast egendom och får inte heller genom teckning
eller överlåtelse förvärva bundna aktier. Å andra sidan får bolagets aktier
förvärvas fritt av envar.

Ansökan om medgivande till ändring av bolagsordning i vad gäller föi''behåll
som avses i inskränkningslagen lämnas direkt till Kungl. Maj :t. Ansökan
skall vara åtföljd av, förutom bolagsordningen, utdrag ur protokoll, som
visar att bolagsstämman beslutat om sådan ändring i bolagsordningen, att
minimikraven i 2 § andra stycket inskränkningslagen inte längre är uppfyllda.
Till skrivelsen skall vara fogad uppgift (intyg av revisor) om bolagets
innehav av fast egendom eller bundna aktier.

Kungl. Maj :t inhämtar före beslut i ärende som här avses yttrande från
patent- och registreringsverket samt, om bolaget äger naturtillgångar av
större värde, från kommerskollegium.

Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 § 1916 års lag får svenskt bolag eller
svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre
grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt om egendomen
efter prövning av länsstyrelsen anses behövlig för bolagets eller föreningens
verksamhet (4 § jfrd m. 5 §).

Utredningen

Utredningen upplyser att Kungl. Maj :t under år 1964 prövade sammanlagt
47 framställningar om medgivande till ändring av bolagsordning i vad
gäller förbehåll enligt inskränkningslagen. Samtliga framställningar bifölls.
Under år 1965 var antalet ärenden 107.

I ca 30 av de under år 1964 prövade ärendena saknade bolaget fast egendom
eller bundna aktier i andra bolag, medan i omkring tiotalet fall sökandebolag
direkt eller indirekt ägde endast sådan fast egendom, beträffande
vilken länsstyrelsen äger ge förvärvstillstånd enligt 4 § i 1916 års lag.

Enligt vad utredningen framhåller har bestämmelsen om förbud för utländsk
medborgare att förvärva aktier i vissa bolag inte tillkommit för att
kontrollera förvärv av bolaget som sådant. Den syftar i stället till att hindra
att lagens föreskrifter om fastighetsförvärv kringgås genom att fast
egendom förvärvas av juridisk person i utländsk ägo. Fråga om tillstånd att
ändra bolagsordning skall alltså i vad gäller förbehåll enligt 2 § 1916 års

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

lag prövas främst med beaktande av om bolaget förfogar över fast egendom,
antingen genom att själv stå som ägare därav eller genom att inneha aktier
eller andelar i företag, som äger fast egendom.

I de fall då sökandebolaget över huvud taget inte förfogar över någon
fast egendom eller förfogar endast över sådan fast egendom, som avses i
4 § 1916 års lag, anser utredningen att ärenden om ändring av bolagsordningen
i vad gäller förbehåll enligt 2 § i lagen inte är av sådan omfattning
och vikt att de måste avgöras av Kungl. Maj :t i första instans. Beslutanderätten
i sådana ärenden bör i stället enligt utredningens uppfattning utövas
av patent- och registreringsverket, som är central registreringsmyndighet
för bl. a. aktiebolagsärenden. Förfogar bolaget inte över någon fast egendom
anses prövningen vara en ren formalitet, varvid endast fordras att bolagsstämman
i laga ordning fattat beslut om ändring av bolagsordningen. Förfogar
bolaget över fast egendom och det finns anledning anta att det endast
är fråga om sådan egendom som avses i 4 § 1916 års lag, ankommer det på
den prövande myndigheten att i första hand kontrollera att egendomen
verkligen är av sådan beskaffenhet. Eftersom sökandebolaget har förbehåll
enligt 2 § nämnda lag torde i de fall, då bolaget direkt eller indirekt
förfogar över fast egendom, förvärvet i regel ha skett med stöd av 3 § i den
numera av jordförvärvslagen ersatta 1925 års bolagsförbudslag. Utredningen
anser att en jämförelse mellan 3 § bolagsförbudslagen och 4 § 1916 års lag
ger anledning förmoda, att förvärvsrätten enligt förstnämnda lagrum gick
längre än enligt sistnämnda. I praxis har emellertid, framhåller utredningen,
båda lagrummen bedömts täcka varandra såvitt angår de vanligaste
förvärven, nämligen fastighet med fabriks- och kontorslokaler samt tomt
och upplagsplats.

Eftersom ärenden om förvärv enligt 4 § 1916 års lag prövas av länsstyrelsen
— liksom även tidigare ärenden om fastighetsförvärv enligt 3 § bolagstörbudslagen
— anser utredningen att patent- och registreringsverket före
beslut i ärende om ändring av bolagsordningen för bolag, som äger fast
egendom, skall höra vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen bör därvid i
tveksamma fall samråda med överlantmätaren för att fastställa om egendomen
är av beskaffenhet som sägs i 4 §. Finner patent- och registreringsverket
att egendomen är av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag och
delar länsstyrelsen denna uppfattning, bör enligt utredningen patent- och
registreringsverket äga avgöra ärendet. Om patent- och registreringsverket
och länsstyrelsen däremot är av olika uppfattning huruvida egendomen är
av beskaffenhet som avses i 4 § 1916 års lag, bör patent- och registreringsverket
överlämna ärendet till Kungl. Maj :t för avgörande. Sådant överlämnande
bör även äga rum om patent- och registreringsverket finner ansökan inte
böra bifallas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Patent- och registreringsverket förutsätter att numera tillämpad praxis
i fråga om när tillstånd fordras till ändring av bolagsordning, nämligen endast
när lagens minimikrav på förbehållet inte längre är uppfyllda, kommer
att tillämpas i fortsättningen.

Om sökandebolaget äger bundna aktier i annat bolag kan enligt verkets
uppfattning medgivande enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag inte lämnas
och detta även om sökandebolaget inte förfogar över någon fast egendom.
Om förbehållet i bolagsordningen upphävs eller ändras så, att det inte längre
uppfyller minimikraven i 2 § andra stycket, blir sökandebolaget ett förbjudet
rättssubjekt i vad gäller förvärv genom teckning eller överlåtelse av
bundna aktier i andra bolag. Ett fortsatt innehav av sådana, visserligen en
gång giltigt förvärvade, bundna aktier måste anses strida mot lagens grunder.
Det synes därför enligt verket nödvändigt, att innehavet av bundna aktier
i annat bolag avvecklas antingen genom utbyte mot fria aktier, där så
låter sig göra, eller genom överlåtelse, innan medgivande enligt 2 § tredje
stycket 1916 års lag kan lämnas. Om innehavet av bundna aktier inte avvecklas,
anser sig patentverket böra överlämna ärendet till Kungl. Maj :t.
Någon särskild bestämmelse härom anser verket emellertid inte erforderlig.

II. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom
fusion och offentlig auktion

1. Inmutningsrätten

Gällande bestämmelser

Enligt gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3H) kan var och en genom inmutning
få rätt att på egen eller annans mark undersöka och bearbeta fyndigheter
av sådana mineral, som uppräknas i lagen. Bland dessa ingår våra
vanligaste malmer. Rätten till fyndighet tillkommer den som först söker
inmutning. Ansökan görs hos bergmästaren, som vid bifall till ansökningen
utfärdar mutsedel. Inmutningen medför ensamrätt att under tre år utföra
undersökningsarbete inom det inmutade området. Rätt till fortsatt bearbetning,
gruvdrift, kan erhållas genom särskild utmålsförrättning.

I fråga om rätten till inmutning enligt gruvlagen gäller vissa begränsningar.
Utländskt rättssubjekt får sålunda enligt 1 § i 1916 års lag inte göra
inmutning i vårt land. Detta förbud är indispensabelt. Enligt lagen den 6
december 1963 (nr 599) om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens
län, vilken lag äger giltighet till och med år 1972, gäller vidare alt en -

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 23

dast kronan kan beviljas inmutningsrätt inom nämnda län utan Kungl.
Maj :ts tillstånd.

Staten är berättigad att till hälften delta i gruvföretag, som föranleds av
annans inmutning (kronoandel). Begagnar staten sig inte av denna rätt,
bar inmutaren ensamrätt till företaget. I gruvor som tillkommit före år
1940 kvarstår jordägarens rätt till halv andel i företaget (jordägareandel).

Alla fyndigheter i jorden kan inte inmutas. Rätten att eftersöka och bearbeta
stenkols-, salt- och gas- samt alunskifferfyndigheter förutsätter i allmänhet
särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Majt med stöd av lagen
den 28 maj 1886 (nr 46 s. 1) ang. stenkolsfyndigheter in. m. När fråga är om
Myndigheter av uranhaltigt mineral in. m. meddelas i allmänhet undersökningstillstånd
av kommerskollegium på grund av uranlagen den 2 december
1960 (nr 679), och för fortsatt bearbetning av sådan gruva krävs koncession.
Enligt lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln äger
staten rätten att utforska sockeln och utvinna dess naturtillgångar. Denna
rätt kan dock i fråga om bestämt område för viss tid överlåtas till annan
genom särskilt tillstånd.

Promemorian

I promemorian framhålls, att Sveriges inträde år 1960 i Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) innebar ett erkännande av vissa i
EFTA-konventionen inskrivna regler beträffande rätten till etablering inom
medlemsländerna. 1 promemorian hänvisas till artikel 16 i konventionen,
där det stadgas, att restriktioner i fråga om etablering och drift av ekonomiska
företag inom en medlemsstats område inte bör tillämpas på sådant
sätt, att de fördelar som väntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron
av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna
motverkas genom en mindre gynnsam behandling av andra medlemsstaters
rättssubjekt än av vederbörande medlemsstats egna rättssubjekt. Stadgandet,
som syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom och vissa naturtillgångar,
anses enligt vad som framhålls i promemorian innebära förbud
för medlemsstat att genom lagstiftning eller administrativ praxis diskriminera
andra medlemsstaters rättssubjekt.

Enligt ett tilläggsprotokoll (Record of Understandings) skall artikel 16
dock inte hindra en medlemsstat att utöva kontroll över bl. a. äganderätten
till sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte
visas motverka de väntade fördelarna av frihandelsområdet.

I promemorian hänvisas härefter till följande uttalande av chefen för
handelsdepartementet i proposition med förslag om Sveriges anslutning till
EFTA (prop. 1960:25 s. 54).

Sedan gammalt har i vårt land fästs stort avseende vid möjligheten att
bevara en viss kontroll över äganderätten till naturtillgångarna. Under för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

handlingarna har det också rått enighet om att konventionens bestämmelser
om etableringsrätt i princip icke skall hindra en sådan kontroll. För vårt
vidkommande föreligger sålunda icke något hinder enligt konventionen att
bibehålla den kontroll över utlänningars förvärv av fast egendom och vissa
naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag innebär. Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid
i förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehandling
beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konventionens
föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, icke medföra någon fara
för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av
betydelse. Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtillgångar
är fritt tillgängliga för köpare i övriga medlemsstater torde nämligen
kontrollen över själva äganderätten icke kunna anses motverka de fördelar
som väntas av handelns frigörelse. Vad gäller skogstillgångarna vill jag
också i detta sammanhang erinra om att möjligheterna att förvärva skog
även för svenska företag och enskilda personer är starkt beskurna genom
1925 års lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva
fast egendom samt genom 1955 års jordförvärvslag. Beträffande våra
mineraltillgångar må framhållas, att staten äger en ansenlig del av de inmutade
fyndigheterna. Nya fyndigheter kan enligt 1916 års lag icke inmutas
av utlänningar. Detta hinder är indispensabelt och det torde därför få
övervägas att införa en möjlighet för Kungl. Maj :t att bevilja dispens i detta
avseende. Några olägenheter av en sådan ordning kan nu icke förutses.

Med hänsyn till att någon dispensmöjlighet, motsvarande den som i övrigt
gäller med avseende på förvärv enligt 1 § 1916 års lag, inte föreligger
i fråga om inmutningsrätten föreslås i promemorian att lagen ändras på
sådant sätt, att Kungl. Maj :t får samma utrymme att meddela dispens som
i fråga om förvärv av fast egendom. Som en följd härav föreslås vissa
smärre justeringar i 1916 års lag och i gruvlagen.

Remissyttrandena

De förslag promemorian i denna del innehåller har i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge liksom Jernkontoret erinrar om att
det indispensabla imnutningsförbudet infördes genom en lagändring år
1899. Såvitt framgår av förarbetena, yttrar hovrätten, torde ändringen ha
berott på att man ville förebygga de konflikter som kunde uppkomma, om
kapitalstarka utländska företag fick möjlighet att göra inmutningar i Sverige.
Däremot ville man inte utestänga en utländsk företagsamhet på gruvdriftens
område, vilken hänförde sig till redan inmutade fyndigheter för
vilka preciserade villkor kunde uppställas vid dispensgivningen. Hovrätten
anser att något skäl numera inte föreligger att skilja mellan inmutningar
och förvärv av inmutad mineralfyndighet.

Griivrättsutredningen erinrar om att den vid sin allmänna översyn av

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

gruvlagstiftningen bl. a. har att beakta de europeiska ekonomiska integrationssträvandena
(jfr 1964 års riksdagsberättelse I Ju 62). Skulle utredningens
arbete leda till en omläggning av gruvlagstiftningen i riktning mot
ett koncessionssystem — en fråga vartill utredningen ännu inte tagit ståndpunkt
■—- torde ändring av lagens regler i vad avser gruvegendom bli ofrånkomlig.

Utredningen förutsätter att dispensfallen blir sällsynta och anser sig
därför inte behöva befara att den förordade anpassningen av 1916 års lag
till EFTA-konventionen skall medföra att mineralfyndigheter i riket i någon
större omfattning kommer i utländska händer. Gruvrättsutredningen
har därför för sin del ingenting att erinra mot att den föreslagna ändringen
genomförs utan avvaktan på den lagstiftning vari utredningens arbete kan
utmynna.

2. Förvärv genom fusion

Gällande bestämmelser

Enligt aktiebolagslagen kan ett aktiebolag utan att träda i likvidation
uppgå i annat aktiebolag. Förfarandet kallas fusion. Lagen upptar två olika
slag av fusion. I 174 § behandlas det fallet att ett s. k. helägt dotterbolag
uppgår i moderbolaget. Dotterbolaget upplöses därvid utan likvidation och
alla dess tillgångar och skulder övertas av moderbolaget. I 175 § regleras
det fall då ett aktiebolag — mot vederlag i pengar eller aktier i bolaget —
övertar ett annat aktiebolags alla tillgångar och skulder, varefter det senare
bolaget avvecklas genom skifte av vederlaget enligt samma regler som gäller
för likvidation.

Enligt 2 § 1916 års lag äger —• som tidigare antytts — bl. a. svenskt aktiebolag,
vars aktier får ställas till innehavaren, inte förvärva fast egendom,
inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller
idka gruvdrift i riket utan att Kungl. Maj :t gett bolaget tillstånd därtill.
Detsamma gäller i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skall vara
ställda till viss man, om bolagsordningen inte innehåller särskilt förbehåll
angående aktieöverlåtelse.

Förbehåll kan enligt 177 § aktiebolagslagen göras om att aktier, som
ställs till viss man, inte får genom teckning eller överlåtelse förvärvas av
aktiebolag, andra samfälligheter eller stiftelser eller av vissa slag av sådant
rättssubjekt eller av annan än svensk medborgare. Enligt detta lagrum kan
förbehållet avfattas så att bara viss del av aktierna avses med den i förbehållet
bestämda begränsningen, varvid aktierna kallas bundna. Aktier, som
inte berörs av förbehållet, kallas fria.

För att ett aktiebolag genom förbehåll av nu nämnt slag skall bli befriat

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

från den i 1916 års lag föreskrivna tillståndsplikten vid fastighetsförvärv
måste förbehållet uppfylla vissa villkor i 2 § samma lag. Har aktierna lika
röstvärde måste sålunda mindre än en femtedel av dem vara fria. Har de
olika röstvärde skall de fria aktierna motsvara mindre än två femtedelar
av aktiekapitalet, samtidigt som röstetalet för dem skall utgöra mindre än
en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Aktieförvärv i strid
mot förbehåll enligt 2 § är enligt 3 § samma lag ogiltigt.

1916 års lag omfattar alla slags fång utom förvärv genom bodelning, arv
eller testamente. Om ett svenskt aktiebolag, som enligt vad förut sagts tillhör
de tillståndspliktiga rättssubjekten, genom fusionsavtal med annat aktiebolag
önskar förvärva exempelvis fast egendom, som ingår bland detta
senare bolags tillgångar, måste således tillstånd till förvärvet sökas.

Enligt 1 § 1965 års jordförvärvslag, vilken lag ersatt både 1925 års bolagsförbudslag
och jordförvärvslagen den 3 juni 1955 (nr 272), gäller såsom huvudregel
att fast egendom, som är taxerad såsom jordbruksfastighet, inte
får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd. Bland fång för
vilka förvärvstillstånd krävs nämns fusion enligt 175 § aktiebolagslagen.
Fusion enligt 174 § aktiebolagslagen nämns däremot inte bland de tillståndspliktiga
fången.

Promemorian

I promemorian erinras till en början om att redan i samband med tillkomsten
av vissa följ dförfattningar till aktiebolagslagen den frågan uppmärksammades,
huruvida de nya reglerna om fusion av aktiebolag påkallade
ändring i då gällande föreskrifter om inskränkning i rätten för bolag
att förvärva fast egendom. Så ansågs inte vara fallet. Frågan om inte 1925
års bolagsförbudslag borde kompletteras med föreskrift om att vid fusion
av moderbolag och helägt dotterbolag tillstånd för moderbolaget inte skulle
behövas för förvärv av dotterbolagets fasta egendom föranledde emellertid
särskild tvekan. I propositionen (1947:228) utgick dåvarande chefen för
justitiedepartementet från att Kungl. Maj :t i det åsyftade fallet med stöd
av gällande lagbestämmelser regelmässigt skulle lämna tillstånd till den
i realiteten mera formella ändringen i äganderätten till egendomen. Då det
vidare syntes mindre ändamålsenligt att införa en särbestämmelse för det
fall att det överlåtande bolagets samtliga aktier ägdes av ett annat bolag, ansågs
en ändring i 1925 års lag överflödig. Inte heller ansågs ändring böra
ske i 1916 års lag eller i den då gällande jordförvärvslagen från år 1945.

I promemorian erinras om att frågan på nytt aktualiserades vid den revision
av jordförvärvslagstiftningen, som resulterade i 1965 års jordförvärvslag.
Det påpekas att lagrådet vid granskningen av lagförslaget fann
att förslagets ståndpunkt till frågan om aktiebolags förvärv av jordbruksfastighet
genom fusion var följdriktig (prop. 1965:41 s. 92). Lagrådet ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

talade i samband därmed att motsvarande spörsmål syntes böra observeras
vid en eventuell revision av 1916 års lag.

Ett aktiebolag som inte gjort förbehåll enligt 2 § 1916 års lag kan — framhålls
det i promemorian — i allmänhet inte förvärva alla aktier i ett bolag,
som gjort sådant förbehåll och på grund därav fritt kan förvärva fast egendom.
Det förra bolaget kan förvärva högst 2/5 av aktiekapitalet i det senare
bolaget. Förutsättningar för fusion mellan bolagen enligt 174 § 1 mom.
aktiebolagslagen kan då inte uppfyllas. Ett moderbolag måste nämligen
äga minst nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag för att kunna påkalla
inlösen enligt 2 mom. nämnda lagrum och därefter ansöka om fusion. Man
torde därför kunna räkna med att, när ett moderbolag genom fusion övertar
ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt har motsvarande
förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget. Med hänsyn härtill
föreslås i promemorian att tillstånd inte skall krävas för fastighetsförvärv
genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen. En bestämmelse av denna innebörd
synes lämpligen kunna tas in i 18 § första stycket 1916 års lag.

En sådan lagändring anses i promemorian inte heller behöva möta några
betänkligbeter för det fall att förvärvstillstånd redan givits ett dotterbolag,
i vilket aktierna är fria eller i vars bolagsordning intagits ett förbehåll av
mindre omfattning än som sägs i 2 § 1916 års lag. Kungl. Maj :t har i sådant
fall redan prövat tillståndsfrågan och man torde då kunna utgå från att
dotterbolagets innehav av fast egendom eller gruvrätt är av mindre omfattning
och att därför även med bibehållande av nuvarande regler förvärvstillstånd
vid fusion regelmässigt skulle ha getts moderbolaget.

1 detta sammanhang nämns i promemorian, att även ekonomisk förening
kan komma att förvärva fast egendom genom fusion med annan sådan förening.
Ekonomisk förening hör till de rättssubjekt, som i princip omfattas
av 1916 års lag. Den nya jordförvärvslagen upptar emellertid inte förvärv
genom fusion av ekonomiska föreningar bland de tillståndspliktiga fången.
Efter vad som framhålls i promemorian har fusionsinstitutet i lagen den
1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar (96—98 §§) utformats
efter förebild av aktiebolagslagens fusionsregler men företer vissa olikheter
i jämförelse med dessa regler, betingade av de ekonomiska föreningarnas karaktär
av personsammanslutningar. Till följd av de föreningsrättsliga fusionsbestämmelsernas
enhetlighet kan man enligt promemorian inte göra
någon skillnad mellan olika slag av fusion. I promemorian erinras om att
lagrådet (prop. 1965:41) bl. a. på grund härav fann att det borde godtas,
att ekonomisk förenings fastighetsförvärv genom fusion helt föll utanför
jordförvärvslagens regler om förvärvstillstånd. Departementspromemorian
upptar med anledning av det anförda inte något förslag till ändrade regler
såvitt nu är i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 121 år 1967

Remissyttrandena

Förslaget att förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen av fastighetsägande
dotterbolag med dess moderbolag skall undantas från tillståndsplikten
i 1916 års lag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Bankinspektionen pekar emellertid på promemorians uttalande
att man torde kunna räkna med att, när ett moderbolag genom
fusion övertar ett fastighetsägande dotterbolag, moderbolaget regelmässigt
har motsvarande förbehåll i sin bolagsordning som dotterbolaget och understryker
att detta inte alltid är förhållandet. Inspektionen har lagt märke
till motsatsen i samband med ett par fondstämpelärenden. I dessa fall hade
moderbolaget visserligen intagit förbehåll i sin bolagsordning, men detta
förbehåll hade tillkommit före ikraftträdandet av ändringen i 1916 års lag
den 7 juni 1934 (den s. k. Bolidenlagen), varför det inte uppfyllde de numera
i 1916 års lag uppställda villkoren, medan dotterbolaget hade fullständigt
förbehåll enligt sistnämnda lag. Det är enligt inspektionen uppenbart
att en sådan kombination skulle kunna användas för att kringgå syftet
med 1916 års lag. I de anmärkta fallen var det inte fråga om fastighetsförvärv
genom fusion utan förvärv av aktier i ett tredje bolag. Inspektionen
har inte verkställt undersökning om ytterligare sådana fall finns men
detta anses inte uteslutet. Denna omständighet bör dock enligt inspektionen
inte utgöra tillräckligt skäl för att avstå från den förenkling som ett
undantagande från tillståndsplikten vid fastighetsförvärv genom fusion
enligt 174 § aktiebolagslagen utgör.

Gruvrättsutredningen framhåller i sitt yttrande, att motiveringen till förslaget
att undanta förvärv genom fusion enligt 174 § aktiebolagslagen från
förvärvstillstånd helt går förbi det fallet att dotterbolaget var helägt av
moderbolaget redan före 1916 och redan då var ägare av fast egendom eller
gruvrättighet. Då ett bolag som saknar förbehåll emellertid under alla omständigheter
måste ha tillstånd för att idka gruvdrift torde förslaget enligt
utredningen inte kunna medföra några olägenheter för gruvfallen.

Aktiebolag sutredning en erinrar om att dess uppgift är att i samarbete
med delegationer från övriga nordiska länder söka åstadkomma så stor
samstämmighet som möjligt mellan de olika ländernas aktiebolagslagstiftning.
I anslutning till de tankegångar som ligger bakom detta arbete skall
bl. a. även undersökas möjligheten att till förmån för medborgare i de
nordiska länderna undanröja eller minska de nu föreliggande legala hindren
för utlänningar att förvärva aktier i nordiska bolag. Detta skulle nödvändiggöra
vissa ändringar i aktiebolagslagen och 1916 års lag. Utredningen
har emellertid utgått från att denna fråga inte skall lösas i förevarande sammanhang.

Vad som uttalats i promemorian om tillståndsplikt vid förvärv av fast
egendom genom fusion mellan ekonomiska föreningar finner Sveriges lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

bruksförbund otydligt. Förbundet förutsätter att vid sådan fusion tillstånd
fordras endast om den övertagande föreningen är av annat slag än som
anges i undantagsregeln i 18 § 1916 års lag.

3. Offentlig auktion

Gällande bestämmelser

1916 års lag innehåller särskilda bestämmelser om förvärv på exekutiv
auktion av fast egendom, inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. Enligt
6 § krävs inte tillstånd enligt lagen för inrop på exekutiv auktion. Inropad
fast egendom skall emellertid enligt 7 § avyttras inom sådan tid, att
lagfart på fånget kan sökas inom tre år från det auktionen vann laga kraft,
om inroparen inte dessförinnan upphört att vara tillståndspliktigt rättssubjekt
eller erhållit tillstånd att behålla egendomen. Anteckning om avyttringsskyldigheten
skall göras i det köpebrev som utfärdas i anledning av
den exekutiva auktionen. Har treårsperioden gått till ända utan att tillståndsplikten
upphört eller förvärvstillstånd meddelats och är egendomen
fortfarande inte avyttrad, skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall
säljas på offentlig auktion. Om inrop skett för att skydda fordran eller
rättighet och egendomen inte kunnat avyttras utan förlust, kan Kungl. Maj :t
enligt 8 § medge anstånd med avyttringen.

Enligt 7 § andra stycket andra punkten 1916 års lag skall vid den offentliga
auktionen förfaras, som om förordnande meddelats om egendomens
försäljning till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt. Försäljning
skall ske även om innehavaren av fordringen bestrider det.

Enligt 1 § i 1925 års bulvanlag kan, om det visar sig att någon genom
anlitande av bulvan kringgått i lag stadgat förbud att utan tillstånd förvärva
eller behålla fast egendom, domstol på talan av åklagare förordna
att egendomen genom överexekutors försorg skall säljas på offentlig auktion.
Reglerna i 2 § om förfarandet vid sådan auktion överensstämmer nära
med nyssnämnda bestämmelser i 7 § i 1916 års lag.

Liksom 1916 års lag innehåller 1965 års jordförvärvslag speciella regler
om förvärv på exekutiv auktion. Enligt 1 § andra stycket 7. jordförvärvslagen
är förvärv genom inrop på exekutiv auktion inte ett tillståndspliktigt
fång. I 12 § stadgas emellertid att egendom, som köpts på exekutiv auktion
under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt
köp, åter skall avyttras inom två år efter det auktionen vunnit laga kraft,
om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit
lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen. Länsstyrelsen kan
dock medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om den inropats
för att skydda fordran eller rättighet och sannolika skäl visas att i annat
fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Avyttras inte egendom inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning
av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig
auktion. Om denna auktion stadgas i 13 § andra stycket, att man i
tillämpliga delar skall förfara som om egendomen blivit utmätt för fordran
med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade egendomen
vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt framför alla befintliga
fordringar. Även om lägsta budet uppnås får försäljning dock inte
ske om inte köpeskillingen täcker det värde som åsatts egendomen av utmätningsmannen
eller särskilt utsedda värderingsmän. Vidare får egendomen
säljas endast till den som erhållit förvärvstillstånd eller som får förvärva
egendomen utan sådant tillstånd. Kommer försäljning inte till stånd
äger lantbruksnämnden inom två år påkalla ny auktion hos länsstyrelsen.
Framställs inte sådan begäran eller avges inte heller vid den senare auktionen
antagbart bud är frågan om egendomens försäljning förfallen.

Promemorian

I promemorian framhålls inledningsvis att bestämmelserna i 7 § 1916
års lag oförändrade övertagits från 6 § lagen den 4 maj 1906 (nr 21 s. 1)
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom
i den lydelse paragrafen hade sedan en lagändring år 1912. Motsvarande
bestämmelser i 1925 års bolagsförbudslag liksom i bulvanlagen fick
också samma innehåll som 6 § i 1906 års lag.

Promemorian uttalar, att reglerna om förfarandet vid offentlig auktion
i 7 § andra stycket 1916 års lag innebär, att egendomen skall anses utmätt
för fordran med bästa rätt däri. Lägsta budet kommer därför att ligga närmast
före inteckningen med bästa förmånsrätt. Motsvarande regel i 1925
års bolagsförbudslag anslöt nära till 1916 års lag. Även 1955 års jordförvärvslag
hade ett stadgande av huvudsakligen samma innebörd.

När bestämmelsen i 1955 års lag överfördes till 1965 års jordförvärvslag
skedde emellertid, framhålls det i promemorian, en omformulering
i avsikt att förebygga illojala förfaranden som A''isat sig möjliga vid tillämpningen
av den tidigare gällande regeln. Om fastigheten besvärades av nyttjande-,
avkomst- eller annan sådan rättighet och ingen fordran fanns som
— vare sig på grund av inteckning eller direkt på grund av lag — gällde
med bättre förmånsrätt, innebar de äldre reglerna att en försäljning inte
fick ske annat än med förbehåll om rättighetens bestånd. Denna ståndpunkt
har bekräftats genom ett avgörande av högsta domstolen år 1961
(NJA s. 511). I promemorian återges detta på följande sätt.

Två omyndiga barn hade på exekutiv auktion förvärvat en jordbruksfastighet,
som de på grund av bestämmelsen i 12 § 1955 års jordförvärvslag
var skyldiga att åter avyttra inom två år. Vid den offentliga auktionen
befanns det att fastigheten besvärades, förutom av fordringsinteckningar,
av en efter den exekutiva auktionen fastställd inteckning till säker -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12t år 1967

het för livstids undantagsförmåner åt barnens föräldrar. Då fastigheten i
enlighet med nyssnämnda bestämmelse jämfört med utsökningslagens regler
utropades med ovillkorligt förbehåll om beståndet av nämnda rättighet,
avgavs inte något bud och fastigheten förblev osåld.

I promemorian erinras härefter om vissa uttalanden i förarbetena till
jordförvärvslagen, enligt vilka det i och för sig kunde vara önskvärt att
jämka stadgandena i 7—9 §§ i 1916 års lag så att de kom att närmare
överensstämma med motsvarande paragrafer i jordförvärvslagen men att
det i det berörda sammanhanget inte ansetts nödvändigt att föreslå sådana
jämkningar. Enligt lagrådets mening vid granskningen av förslaget till jordförvärvslag
borde frågan om ändring av stadgandet i 2 § andra punkten
1925 års bulvanlag upptas till prövning vid lämpligt tillfälle. Därvid borde
ändring övervägas även i fråga om stadgandena i 7 § andra stycket 1916
års lag.

I departementspromemorian föreslås att bestämmelserna i 7 § andra stycket
i 1916 års lag och 2 § bulvanlagen får en lydelse som motsvarar 13 §
jordförvärvslagen. Enligt sistnämnda lagrum skall bara sådana rättigheter
som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt
framför alla befintliga fordringar falla inom lägsta budet. Den
avgörande tidpunkten är således den exekutiva auktionen. I 1916 års lag bör
förhållandet, efter vad som framhålls i promemorian, vara detsamma. Vad
angår bulvanlagen synes i stället tidpunkten för bulvanförhållandets uppkomst
böra vara avgörande. Endast sådana rättigheter, som intecknats innan
bulvanförhållandet uppkom, bör alltså få falla inom lägsta budet. Förslaget
i departementspromemorian har utformats i enlighet härmed.

Promemorian upptar ytterligare en del förslag till ändringar i 1916 års
lag, vilka syftar till att skapa större överensstämmelse mellan regelsystemet
i den nya jordförvärvslagen och i 1916 års lag.

I promemorian erinras om att i 19 § i 1916 års lag finns en bestämmelse
att vad som utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom
fortfarande skall gälla. Denna bestämmelse syftar i första hand på den
numera upphävda bolagsförbudslagen av år 1925 men har också haft avseende
på jordförvärvslagstiftningen. Förvärv av fast egendom, som är
taxerad som jordbruksfastighet och som skall prövas enligt 1916 års lag,
är emellertid numera uttryckligen undantaget från tillståndsplikten i jordförvärvslagen.
Något behov av den nuvarande bestämmelsen i 19 § föreligger
därför inte längre. I promemorian föreslås därför att bestämmelsen
utgår.

Övriga förslag i promemorian redovisas i en specialmotivering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena

De i promemorian i förevarande avsnitt framlagda förslagen har såvitt
nu är i fråga tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser.

I fråga om förslaget att 19 § skall upphöra att gälla anför gruvrättsutredningen.
Förslaget för tanken till en i viss mån analog fråga, nämligen
förhållandet mellan å ena sidan 1916 års lag och å andra sidan
stenkolslagen, uranlagen och kontinentalsockellagen. Av lagstiftningen framgår
inte otvetydigt, huruvida en utlänning, som fått koncession eller tillstånd
att bearbeta mineralfyndighet enligt de nämnda koncessionslagarna
också är skyldig att söka tillstånd för gruvdrift enligt 1 § 1916 års lag.
Oaktat lagarna har skilda syften synes det, med hänsyn till den allsidiga
prövning som får förutsättas ske enligt berörda koncessionslagar, innebära
onödig omgång att kräva prövning även enligt 1916 års lag. Att sådan
prövning inte erfordras antas i uttalanden i prop. 1960: 160 s. 66 och 68
samt SOU 1965: 66 s. 98. Man skulle, i anslutning till förevarande revision
av sistnämnda lag, kunna tänka sig ett tillägg i 18 § av innehåll att tillstånd
inte erfordras, om rätten att idka gruvdrift skall prövas av Kungl.
Maj :t enligt bestämmelser i stenkol slagen, uranlagen eller kontinentalsockellagen.
Å andra sidan kan man inte bortse från möjligheten att 1916
års lag kan ha viss tillämpning i fråga om händelser efter koncessionsgivningen.
Med hänsyn härtill och då 1916 års lag måhända anses ge möjlighet
till befogade ingripanden i den mån detta inte kan ske med stöd av
koncessionsvillkor, vill utredningen inte yrka att något sådant tillägg
görs.

III. Departementschefen

1. Delegering och decentralisering av ärenden enligt 1916 års lag

Enligt 1916 års lag måste utländska medborgare och utländska juridiska
personer ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom eller
rätt att utnyttja gruvfyndighet. Även för vissa svenska juridiska personer,
bl. a. aktiebolag, i vilka utlänningar har eller kan få mera betydande inflytande,
gäller tillståndsplikt.

Ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom enligt nämnda lag prövas
i princip av Kungl. Maj :t. I två fall kan dock i sådant ärende tillstånd
ges av länsstyrelse, nämligen dels om förvärvet avser mindre bostadshus
eller tomtplats för sådant hus, som sökanden ämnar använda till bostad för
sig och sin familj, dels om förvärvaren tidigare varit svensk medborgare
och önskar förvärva jordbruksfastighet i försörjningssyfte. Som ytterligare
förutsättning för att länsstyrelse skall få lämna förvärvstillstånd gäller att

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967 33

hinder däremot inte föreligger med hänsyn till allmänt intresse eller sökandens
person.

Ett svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till innehavaren, måste ha
tillstånd enligt 1916 års lag till fastighetsförvärv utom i vissa närmare angivna
undantagsfall. Detsamma gäller som huvudregel för aktiebolag med
aktier ställda till viss man. För den senare kategorien av aktiebolag krävs
emellertid inte tillstånd, om större delen av aktierna enligt förbehåll i bolagsordningen
är bundna på så sätt att de inte får förvärvas av iitländska
rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska juridiska personer. Lagen kräver
att minst fyra femtedelar av aktierna skall vara bundna eller, om de har
olika röstvärde, minst tre femtedelar av aktierna, vilka då också måste
representera minst fyra femtedelar av röstetalet. Ändring av bolagsordning,
som innebär att lagens minimikrav inte längre kommer att vara uppfyllda,
förutsätter tillstånd av Kungl. Maj :t. Någon möjlighet för Kungl. Maj :t att
delegera denna tillståndsgivning till underordnad myndighet föreligger inte.

Till följd av den ökade samfärdseln länderna emellan och den stora invandring
som under de senaste decennierna ägt rum till vårt land har antalet
tillståndsärenden som Kungl. Maj :t årligen prövar på grundval av
lagens bestämmelser stigit väsentligt.

Som ett led i arbetet att befria Kungl. Maj :t från rutinbetonade och
mindre väsentliga ärenden (jfr prop. 1965: 65, SU 105, rskr 295) har departementsutredningen
framlagt förslag om vissa ändringar i 1916 års lag.
Förslaget går ut på att utöver vad som nu sker ytterligare vissa grupper av
förvärvsärenden skall handläggas i första instans av länsstyrelsen och att
Kungl. Maj:t skall få möjlighet att delegera en del ärenden angående ändring
av bolagsordning till patent- och registreringsverket.

De fall då länsstyrelsen har bemyndigande att lämna utländsk medborgare
tillstånd till förvärv av fast egendom är angivna i
1 § tredje stycket i lagen. För frågan i vilken utsträckning en ytterligare
överflyttning av beslutanderätten kan ske från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna
är av betydelse dels hur nämnda bestämmelser f. n. tillämpas av länsstyrelserna,
dels i vad mån bestämmelserna kan kompletteras så att sådana
fall kan överflyttas där Kungl. Maj :ts praxis är otvetydig och starka skäl
föreligger för förvärvstillstånd.

Vad beträffar den första frågan gäller att en stor del av de tillstånd till
förvärv av fast egendom som nu lämnas av länsstyrelserna avser förvärv
av mark för helårsbostad eller fritidsbostad. I åtskilliga fall anser sig emellertid
länsstyrelsen på grund av vad lagtexten innehåller (1 § tredje stycket
1) inte kunna fatta beslut i ärendet utan underställer detta Kungl.
Maj :ts prövning. Tveksamhet anses ofta råda, huruvida markområdet utgör
»tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus, samt med egendomens
förvärvande huvudsakligen avses att bereda bostad åt sökanden
och hans familj».

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Utredningen har konstaterat att vissa länsstyrelser har satt en bestämd
gräns för det ifrågavarande markområdets storlek, över vilken gräns underställning
alltid anses böra äga rum. Utredningen bedömer denna praxis som
otillfredsställande och framhåller, att hänsyn bör tas till samtliga betingelser
i det särskilda fallet. Vidare har utredningen påpekat att oklarhet råder
beträffande länsstyrelses möjlighet att ge tillstånd till förvärv för fritidsändamål.
Utredningen anser därför att bemyndigande för länsstyrelsen att
bevilja sådana tillstånd uttryckligen bör upptas i ifrågavarande bestämmelse.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad utredningen
anfört. Någon har dock uttalat farhågor för att utlänningars inköp av mark
för fritidsändamål inom landet skulle kunna rubba förutsättningarna för
ett rationellt utnyttjande av större områden för fritidsanläggningar.

För egen del instämmer jag i utredningens uttalanden. Vid tillståndsprövningen
bör främst beaktas huvudsyftet med förvärvet men också sådana
faktorer som platsens läge och lämplighet för sitt ändamål, områdets
topografi, markens beskaffenhet, däribland dess odlingsbarhet och eventuella
användning för jordbruk. Med anledning av de uttalade farhågorna
beträffande utlänningars förvärv av fastigheter för fritidsändamål vill
jag framhålla, att de utländska förvärven får antas vara av ganska underordnad
betydelse i förhållande till de inhemska förvärven. I vilken utsträckning
allmänna planeringssynpunkter bör inverka vid länsstyrelsens tillståndsprövning
är bl. a. med hänsyn härtill en fråga, som lämpligen bör
prövas i ett större sammanhang.

Jag vill framhålla, att en ansökan om förvärvstillstånd i och för sig bör
kunna bifallas av länsstyrelsen, även om områdets areal är större än som
kan anses erforderligt för bostadsändamål, om det överskjutande området
uppenbarligen inte behövs för jordbruksrationalisering eller det består av
mindre värdefull mark eller av mark som inte kan utnyttjas friliggande.

För att underlätta uppkomsten av en praxis i huvudsaklig överensstämmelse
med de nu anförda synpunkterna har utredningen föreslagit, att länsstyrelsen,
om inte allmänna synpunkter talar mot det, skall kunna meddela
förvärvstillstånd, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda
förvärvaren och hans familj antingen bostad för fritidsändamål och egendomen
lämpar sig därför eller stadigvarande bo och hemvist och egendomen
är en bostadsfastighet, som är avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller en
tomt, som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus. Remissinstanserna
har i sak inte haft något att erinra mot de sålunda föreslagna
ändringarna. Jag tillstyrker att de vidtas. Till vissa detaljer i utformningen
återkommer jag i specialmotiveringen.

Utredningen har framhållit att det är naturligt att sträva efter en decentralisering
i fråga om sådana ärenden, där hittillsvarande praxis är otvetydig
och starka skäl normalt föreligger för förvärvstillstånd, medan Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Maj :t bör behålla beslutanderätten i de fall där praxis är mer oklar och där
syftet med 1916 års lag gör ärendet tveksamt. En lämplig urvalsgrund anser
utredningen vara att tillmäta sökandens bosättning viss betydelse, såsom
nu sker vid prövning av näringstillstånd enligt näringsfrihetsförordningen.
Vid sidan härav bör syftet med förvärvet tillmätas stor betydelse. En sådan
inställning stöds av hittillsvarande praxis, som är mycket liberal i sådana
fall, då sökanden har hemvist här i landet och vill förvärva egendomen för
att där söka sin utkomst av jordbruk eller annan rörelse.

Under åberopande av de nu anförda synpunkterna bär utredningen föreslagit
att länsstyrelsen får pröva frågan om förvärv i det fall, att en utlänning,
som sedan två år har hemvist i Sverige, avser att leva på jordbruk
i egen regi på fastigheten eller fått tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen
att idka näringsverksamhet i riket och behöver fastigheten för sin
verksamhet. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och även jag
anser mig kunna biträda detta. Beträffande tillämpningen av bestämmelsen
vill jag endast framhålla, att det i regel kan antas att sökanden
genom sin bosättning och den avsedda näringsutövningen i landet fått så
fast anknytning till Sverige att tillstånd bör kunna beviljas.

Utredningen har vidare föreslagit att länsstyrelsen skall äga lämna tillstånd
till förvärv, där förvärvaren är nära anhörig till fångesmannen. Enligt
gällande praxis ges regelmässigt tillstånd till sådana förvärv. Jag förordar,
att även denna grupp av ärenden i enlighet med förslaget flyttas över
från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ifrågasatt om inte länsstyrelsen bör
äga meddela avslag på ansökan när klar anledning finns därtill. Jag anser
emellertid att en ändring av sådan principiell innebörd inte f. n. bör genomföras.

Den nu förordade överflyttningen av beslutanderätten i förvärvsärenden
innebär en rationalisering, som bör vara till fördel inte bara för arbetet
inom justitiedepartementet utan även för sökandena. Någon ökad belastning
för länsstyrelserna behöver inte befaras, eftersom dessa redan nu har
hand om utredningen i hithörande ärenden. Det förberedande arbetet torde
snarare kunna genomföras smidigare, om beslutanderätten får utövas av
länsstyrelserna själva. Jag vill i detta sammanhang avslutningsvis betona,
att vad jag nu föreslagit inte innebär någon ändring i sak beträffande
tillämpningen av 1916 års lag. Förslaget syftar således inte till att rubba
den praxis i fråga om tillståndsgivningen, som utbildats under senare tid.

Vad härefter angår frågan om tillstånd till ändring av bolagsordning
vill jag till en början erinra om att ett bolag utan hinder
av den generella tillståndsplikten kan förvärva hus, tomt, upplagsplats
m. m., om egendomen anses behövlig för bolagets verksamhet (4 § 1916 års
lag). Den behovsprövning varom här är fråga verkställer länsstyrelsen i det
län där egendomen är belägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Utredningen anser att fråga om ändring av bolagsordningen bör kunna
prövas av patent- och registreringsverket, om sökandebolaget endast förfogar
över egendom, som avses i 4 § 1916 års lag eller inte innehar någon
fast egendom. Jag delar utredningens uppfattning att sådana ärenden inte
är av den omfattning och vikt att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Jag ansluter
mig till utredningens förslag att Kungl. Maj :t enligt lagen får en
generell befogenhet att delegera ärenden av detta slag.

2. Ändringar i 1916 års lag beträffande inmutningsrätt, förvärv genom fusion

och offentlig auktion

Enligt 1916 års lag har utländska medborgare inte rätt att verkställa
inmutning i vårt land av vissa mineralfyndigheter, däribland
av våra vanligaste malmer. Dispens från förbudet kan inte ges.

Den av Sverige år 1960 tillträdda konventionen om upprättandet av den
europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) innehåller i artikel 16
bestämmelsen, att en medlemsstat inte får tillämpa restriktioner i fråga om
etablering och drift av ekonomiska företag på sådant sätt att fördelarna
med avskaffandet av tullar och kvantitativa restriktioner motverkas genom
att andra medlemsstaters rättssubjekt blir sämre behandlade än det
egna landets. Bestämmelsen syftar bl. a. på rätten att förvärva fast egendom
och gruva. Enligt ett tilläggsprotokoll skall konventionen emellertid inte
hindra en medlemsstat från att utöva kontroll över bl. a. äganderätten till
sina naturtillgångar, så länge tillämpningen i det enskilda fallet inte visas
motverka de väntade fördelarna av tullavvecklingar och avvecklingen av
kvantitativa restriktioner inom frihandelsområdet. I propositionen med förslag
om Sveriges anslutning till EFTA framhöll därför chefen för handelsdepartementet
bl. a. att konventionen inte hindrade att tillståndsförfarandet
enligt 1916 års lag bibehålls.

Lagens bestämmelser om förvärv av fast egendom får alltså anses vara
avfattade på sådant sätt att de med hänsyn till möjligheten att erhålla
dispens från förvärvsförbudet kan tillämpas utan lagändring i huvudsaklig
överensstämmelse med konventionens innebörd. Men någon motsvarande
dispensmöjlighet finns inte i fråga om inmutningsrätten. För att lagstiftningen
skall bättre harmoniera med tankegångarna bakom EFTA-konventionen,
bör det ovillkorliga förvärvsförbudet uppmjukas. Skäl synes för
övrigt inte numera föreligga att bibehålla en formell skillnad mellan inmutningsfallen
och fall av utlännings förvärv av fast egendom. I överensstämmelse
med promemorieförslaget, som härvidlag inte mött någon erinran från
remissinstanserna, förordar jag därför att Kungl. Maj :t får samma utrymme
att meddela dispens i fråga om inmutning som i fråga om förvärv av
fast egendom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Forslaget förutsätter vissa följdändringar i gruvlagen. Vad jag nu har
föreslagit innebär inte någon ändring i de bestämmelser, som förutsätter
särskilt tillstånd för utlänning, som önskar förvärva gruva eller idka gruvdrift
här i riket.

Jag övergår härefter till frågan om aktiebolags förvärv av fast egendom
eller gruva genom fusion med annat bolag, som äger sådan egendom.
Aktiebolagslagen upptar två fall av fusion. I 174 § behandlas det fall, att
ett helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget. Det andra fallet, som regleias
i 175 §, föreligger när ett bolag mot vederlag övertar annat aktiebolag.
I båda fallen upplöses det övertagna bolaget utan likvidation.

öm ett aktiebolag, som i bolagsordning inte har förbehåll beträffande
aktieförvärv av minst den omfattning, som föreskrivs i 2 § 1916 års lag,
övertar ett fastighetsägande aktiebolag genom fusion, fordras utom tillstånd
till själva fusionen också särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t till det
fastighetsförvärv, som fusionen innebär. Detta gäller oavsett om fusion
äger rum med stöd av 174 eller med stöd av 175 § aktiebolagslagen.

Till jämförelse kan nämnas att 1965 års jordförvärvslag bland sådana
fång för vilka lantbruksnämndens tillstånd fordras, upptar förvärv genom
fusion endast enligt 175 § aktiebolagslagen. Motsättningsvis framgår härav
att tillstånd inte behövs vid fusion enligt 174 § samma lag. Vid behandlingen
av förslaget till den nya jordförvärvslagen framhöll lagrådet, att det fick
anses följdriktigt att inte kräva särskilt förvärvstillstånd i det fall att ett
helagt dotterbolag uppgår i moderbolaget genom att dotterbolaget utan likvidation
upplöses och alla dess tillgångar och skulder övertas av moderbolaget.
Lagrådet påpekade också att motsvarande spörsmål borde observeras
vid en eventuell revision av 1916 års las

I departementspromemorian föreslås nu att förvärv som sker genom
dotterbolags uppgående i moderbolag undantas också från den tillståndsplikt,
som gäller enligt 1916 års lag. Remissinstanserna har i allmänhet
inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Några remissinstanser
har emellertid påpekat att det finns bolag, som bildats före tillkomsten av
de nmarande reglerna i 2 § 1916 års lag och som inte har så långtgående
förbehåll i sina bolagsordningar, som lagen föreskriver. De fall där möjlighet
av denna anledning skulle komma att finnas att kringgå lagens
syfte torde emellertid vara få. Man bör därför inte av denna anledningavstå
från den föreslagna förenklingen vid tillämpningen av 1916 års lag.
På grund av vad sålunda anförts förordar jag att den föreslagna lagändringen
genomförs.

Enligt 1916 års lag utgör den allmänna tillståndsplikten inte hinder för
en utlänning att på exekutiv auktion inropa fast egendom. Om han emellertid
inte därefter erhåller förvärvstillstånd eller blir svensk medborgare
måste han avyttra egendomen inom tre år. Annars säljs den på of fen t -

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 121

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

lig auktion. Vid auktionen skall förfaras som om egendomen utmätts
för fordran med bästa rätt.

Bestämmelser motsvarande de nu återgivna fanns i de jordförvärvslagar,
som föregick 1965 års jordförvärvslag. I ett mål som avgjordes av högsta
domstolen år 1961 (NJA 1961: 511) uppmärksammades emellertid att syftet
med avyttringsskyldigheten kunde kringgås, om fastighetsägaren före den
offentliga auktionen lät inteckna egendomen för annan rättighet än fordringsrätt.
Eftersom t. ex. en intecknad nyttjanderätt eller avkomsträtt
måste förbehållas vid auktionen, kunde resultatet av en sådan inteckning
bli att egendomen inte gick att sälja. Risken för förfaranden a\ detta
slag föranledde att de regler, som i den nya jordförvärvslagen motsvarar
förevarande bestämmelser i 1916 års lag, fick en utformning, som utesluter
möjligheten att kringgå lagen på detta sätt. Lagen innebär sålunda,
att bara sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och ha förmånsrätt före alla fordringar skall falla inom
lägsta budet.

I promemorian föreslås nu att reglerna om offentlig auktion i 1916 års
lag får i huvudsak samma lydelse som motsvarande bestämmelser i jordförvärvslagen.
Förslaget har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas
sida, och för egen del finner jag det angeläget, att den nuvarande
skillnaden mellan de båda lagarna avlägsnas. Dessutom bör, såsom
föreslagits i promemorian, 1925 års bulvanlag ändras på motsvarande sätt.
Här bör emellertid på skäl som redovisas i promemorian tidpunkten för
bulvanförhållandets uppkomst vara avgörande i st. f. tidpunkten för den
exekutiva auktionen.

Vid sidan av de nu förordade ändringarna har i promemorian föreslagits
en rad mindre jämkningar i 1916 års lag. Jämkningarna är föranledda
av en önskan att skapa större överensstämmelse mellan 1916 års
lag och den nya jordförvärvslagen. Vissa smärre följdändringar föreslås
också i den sistnämnda lagen, i bulvanlagen och i gruvlagen.

I promemorian har erinrats om att förvärv av fast egendom, taxerad som
jordbruksfastighet, vilket skall prövas enligt 1916 års lag, genom tillkomsten
av jordförvärvslagen uttryckligen undantagits från tillståndsplikten
i denna lag. Under åberopande av att något behov av den nuvarande
bestämmelsen i 19 § 1916 års lag därför numera inte föreligger, har i promemorian
föreslagits, att nämnda bestämmelse skall utgå. Jag delar denna
uppfattning.

Gruvrättsutredningen har anfört att viss tvekan måhända kan råda huruvida
det skall krävas tillstånd enligt 1916 års lag i vissa ärenden, där koncession
eller tillstånd att bearbeta mineralfyndighet redan meddelats av
Kungl. Maj :t. För min del vill jag framhålla att sådana ärenden regelmässigt
torde bli föremål för en omfattande prövning från Kungl. Maj :ts sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Därvid kan även sådana synpunkter som ligger till grund för 1916 års lag
beaktas. En särskild prövning enligt denna lag förefaller därför tämligen
överflödig. Emellertid kan 1916 års lag få betydelse i fråga om händelser
som ligger senare än koncessionsgivningen. Något uttryckligt undantag för
de nu berörda fallen bör därför inte göras.

Till övriga lagändringar återkommer jag i en specialmotivering.

Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om inte 1916 års lag bör underkastas
en mer genomgripande revision i syfte att materiellt och formellt
bättre anpassa den till jordförvärvslagen. Av många skäl kan en sådan
revision av den ganska föråldrade lagen synas påkallad. Denna fråga sammanhänger
emellertid mycket intimt med den framtida utformningen av
aktiebolagsrätten och gruvrätten i vårt land. Inom båda dessa rättsområden
pågår f. n. offentligt utredningsarbete. Vid en revision av 1916 års lag
bör också hänsyn tas till utvecklingen av de europeiska integrationssträvandena
och den betydelse dessa kan få på förevarande område, om Sverige
skulle komma att delta i en större ekonomisk marknadssammanslutning
än f. n. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes en mer omfattande
revision av 1916 års lag t. v. böra anstå.

De nu förordade ändringarna i 1916 års lag torde böra träda i kraft den
1 juli 1967.

På grundval av vad jag sålunda anfört har inom departementet upprättats
förslag till lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om
vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag, förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925
(nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den H maj 1965 (nr 290)''
samt förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 31/f).

Jag anhåller nu att få till närmare behandling uppta dessa lagförslag,
vilka torde få fogas som bilaga1 till protokollet i detta ärende.

IV. Specialmotivering

1. Förslaget till lag om ändring i 1916 års lag

1 §.

I denna paragraf överensstämmer första stycket med förslaget i justitiedepartementets
promemoria. Paragrafens tredje stycke motsvarar departementsutredningens
förslag. I övrigt är bestämmelsen oförändrad.

1 Förslaget, som i allt väsentligt är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget 1)
har uteslutits här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Remissyttrandena. För det fall ett förvärv inte avser hel fastighet bör förvärvstillståndet
enligt länsstyrelsen i Uppsala län -— i likhet med vad som
föreskrivs i 8 § jordförvärvslagen — göras beroende av att fånget leder till
avstyckning eller sammanläggning. I konsekvens härmed bör fordras att intyg
om egendomens beskaffenhet skall företes i tillståndsärendet. Även
lantmäteristyrelsen uttalar sympati för tanken att i 1916 års lag införa en
motsvarighet till 8 § i den nya jordförvärvslagen.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte tillståndsgivning beträffande
förvärv av jord och skogsmark bör på det regionala planet sammanföras
till en enda myndighet, lantbruksnämnden, i enlighet med de principer
som ligger till grund för jordförvärvslagens bestämmelser i detta hänseende.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att en bestämmelse bör utfärdas
om skyldighet för länsstyrelse att höra lantbruksnämnd, vederbörande kommunala
myndighet samt överlantmätare i frågor om förvärv av jordbruksfastighet.
Länsstyrelsen erinrar därvid om att 1925 års bolagsförbudslag innehöll
en sådan bestämmelse.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser tveksamt vad som skall förstås
med mindre bostadshus och finner önskvärt att lagrummet ges en klarare
lydelse i denna del. Länsstyrelsen i Uppsala län anför, att uttrycket tomt i
1916 års lag anses beteckna ägoslaget tomt och inte det rättsliga begreppet
tomt. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ordet tomt lämpligen bör utbytas
mot tomtplats. Enligt länsstyrelsens mening bör det övervägas att även
i 4 § införa begreppet tomtplats i stället för tomt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter om utrymme inte kan ges
för en smidigare och mera liberal tillämpning genom att obebyggd egendom
inte låses vid begreppet tomt. Det kan nämligen då det gäller bosättning på
landsbygden ibland vara önskvärt och lämpligt att fastigheten får ha en
större areal än vad som i allmänhet anses böra vara en tomt eller tomtplats.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tar i sitt yttrande upp frågan om förvärvarens
hemvist. Enligt gällande rättsordning kan en person samtidigt äga
hemvist såväl i Sverige som i utlandet, s. k. dubbelt hemvist. Utredningens
förslag innebär att länsstyrelsen är behörig att pröva ansökningar från i utlandet
bosatta personer, om sökanden sedan två år ägt hemvist även i vårt
land. Detta kan vara fallet när exempelvis en från Västtyskland inflyttad
person återvänder till sitt hemland och lämnar familjen i Sverige. Han får
då hemvist såväl i Sverige som i Västtyskland. På sätt framgår av utredningens
förslag bör sökandens bosättning tillerkännas betydelse. Länsstyrelsen
föreslår därför att uttrycket »hemvist» ersätts med orden »stadigvarande
vistats».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter med anledning av yttrande
från lantbruksnämnden, huruvida inte de föreslagna villkoren att förvärvaren
förut varit svensk medborgare eller sedan två år haft hemvist i
Sverige kan utgå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

Departementschefen. Vid prövning av tillståndsärende enligt 1916 års lag
bör som jag redan antytt hänsyn tas bl. a. till sådana förhållanden, som har
samband med jordförvärvslagstiftningen. Några uttryckliga regler i lagen
om hur Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i detalj bör förfara i syfte att få ett
förvärv säl ende tillräckligt sakligt och allsidigt belyst torde emellertid inte
vara behövliga. Inte heller förefaller det från de intressen, som lagen har
att tillgodose, nödvändigt att göra ett förvärvspliktigt fång beroende av att
avstyckning eller sammanläggning äger rum.

Med hänsyn till de ganska speciella intressen som 1916 års lag skall tillgodose,
synes det inte lämpligt att splittra tillståndsgivningen på alltför
manga olika organ. Jag delar därför inte den uppfattning, som länsstyrelsen
i Värmlands län framfört om att lantbruksnämnden bör överta tillståndsgivningen
betiäffande förvärv av jord och skogsmark. Någon bestämmelse
om remissförfarande av det slag länsstyrelsen i Uppsala län föreslagit anser
jag inte behövlig.

Några remissinstanser anser uttrycket toint i första paragrafens tredje
stycke under 1 mindre lämpligt, eftersom därmed kan förstås såväl det
i ättsliga begreppet tomt som ägoslaget tomt. Enligt min mening kan det
inte råda tvekan om att ordet tomt i förevarande sammanhang har den senaie
betydelsen. Inte heller anser jag att i lagtexten närmare behöver anges
vad som innefattas i begreppet mindre bostadshus.

Paragrafens tredje stycke upptar under 2 det fall, då förvärv sker av jordbruksfastighet.
För att länsstyrelsen i sådant fall skall kunna meddela tillstånd
till förvärv krävs enligt gällande ordning att sökanden förut varit
svensk medborgare. Utredningsförslaget innebär att tillstånd skall kunna
lämnas även den som inte varit svensk medborgare under förutsättning att
han sedan två år liar hemvist i Sverige. Denna utvidgning av länsstyrelsens
kompetens vill jag förorda. Under 3 i samma stycke regleras förvärv av
lastighet som behövs för annan näringsverksamhet än jordbruk. Här föreslår
utredningen som villkor för länsstyrelsens prövning att förvärvaren
lått tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen till näringsutövningen och
att han sedan tva år har hemvist i Sverige. Även denna reglering godtar

jag.

I fi aga om utfoinmingen av kravet på hemvist i Sverige har länsstyrelsen
i Nonbottens län papekat att tall kan förekomma då en person har hemvist
både i Sverige och utlandet. Länsstyrelsen förordar därför att såsom förutsättning
föi tillstand anges att sökanden stadigvarande vistats i Sverige i
två år. Sådana fall av dubbel bosättning, som nyss nämnts, torde förekomma
så sällan att det enligt min mening inte finns skäl att utforma lagtexten
med hänsyn till dem. Kan sökanden med mantalsbevis styrka att han
har hemvist i Sverige sedan minst två år tillbaka bör tillstånd alltså kunna
lämnas. I departementsförslaget har 1 § tredje stycket utformats i enlighet
med vad jag nu anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Härutöver förordar jag att orden Konungens befallningshavande i denna
paragraf liksom i övrigt i lagen utbyts mot ordet länsstyrelsen.

2 §.

Beträffande denna paragraf hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

5 §•

Genom föreslagna ändringar anpassas bestämmelserna till vad som gäller
enligt jordförvärvslagen.

Promemorian. Vid offentlig auktion enligt 7 § 1916 års lag kan det tänkas,
att egendomen inropas av annan som sedermera inte kan få förvärvstilltillstånd.
Det kan inträffa att en serie offentliga auktioner på samma egendom
får hållas. Vid offentlig försäljning enligt jordförvärvslagen behöver
man inte befara ett sådant resultat. Egendomen får nämligen endast säljas
till person, som antingen i förväg erhållit förvärvstillstånd eller kan
förvärva egendomen utan sådant tillstånd. Det föreslås därför i promemorian
att 5 § 1916 års lag jämkas på sådant sätt, att ansökan om förvärvstillstånd
kan prövas redan innan fånget sker.

Departementschefen. Jag finner de föreslagna ändringarna välmotiverade.
Genom att möjlighet till f ö r h a nd sp r ö v ni n g införs kan man undvika förmögenhetsdispositioner,
som sedermera visar sig onyttiga på grund av att
tillstånd till förvärvet inte kan meddelas. Även av andra skäl kan det vara
till fördel för avtalsparterna att i ett tidigt skede kunna få besked i tillståndsfrågan.
Redaktionellt ansluter det föreslagna stadgandet nära till
motsvarande regler i 2 och 9 §i§ jordförvärvslagen.

7 §•

I denna paragraf har sammanförts de regler som angår avyttringsskyldighet,
förordnande om offentlig auktion samt tillstånd att behålla inropad
egendom. Till denna paragraf har sålunda överförts bestämmelserna i
nuvarande 8 och 9 §§ 1916 års lag. Innehållsmässigt kommer den föreslagna
paragrafen därigenom att i allt väsentligt motsvara 12 § jordförvärvslagen.

Promemorian. Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till 1906 års lag
angående förbud i vissa fall för bolag eller förening att förvärva fast egendom
skulle fastighet som inropats på exekutiv auktion avyttras inom två
år från det auktionen vunnit laga kraft. På lagrådets hemställan bestämdes
emellertid tidrymden i lagen till tre år (prop. 1906:62 s. 37). Tidsfristen
är densamma i 1916 års lag. 1 1965 års jordförvärvslag föreskrivs
däremot en tvåårig frist från det auktionen vann laga kraft. I promemo''
rian föreslås, att tidsfristen skall vara tvåårig även i 1916 års lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Även i andra hänseenden, som har visst samband med reglerna om den
offentliga auktionen, kan 1916 års lag bringas till närmare överensstämmelse
med jordförvärvslagen. De! föreslås bl. a. att anteckning om avyttringsskyldighet
skall göras inte bara i det köpebrev som utfärdas med anledning
av den exekutiva auktionen utan också, när lagfart söks, i fastighetsboken.
Vidare bör ärende angående anstånd med avyttring av egendom,
som inropats till skyddande av fordran eller rättighet, lämpligen kunna
överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen.

Avyttras egendom inte inom föreskriven tid, måste länsstyrelsen enligt
1916 års lag förordna om offentlig auktion. Enligt jordförvärvslagen är sådant
förordnande beroende av framställning från lantbruksnämnden. Det
föreslås att möjlighet införs för länsstyrelsen att i ärende enligt 1916 års
lag hänskjuta fråga om försäljning på offentlig auktion till Kungl. Maj :t,
om särskilda skäl föreligger mot en sådan försäljning.

Remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund finner det naturligt att parallellitet
eftersträvats med jordförvärvslagen men ifrågasätter om inte den
nuvarande treårsfristen bör bibehållas. Advokatsamfundet anför härom.
Prövning av ärende om förvärvstillstånd kan komma att ske i flera instanser.
Tidsutdräkten för erhållande av lagakraftvunnet beslut i ärendet
kan erfarenhetsmässigt bli betydande. Vid ett för förvärvaren negativt beslut
skall i första hand frivillig försäljning eftersträvas. Försäljningsövervägandena
kan vara svåra och försäljningsarbetet omfattande. Starka skäl
talar således för att tidsfristen för försäljning bibehålls vid tre år. Det är
så mycket angelägnare att lämna en förvärvare tidsmässigt gott utrymme
för frivillig försäljning som förslaget även innefattar regler av den innebörden
att vid den offentliga tvångsauktionen endast sådana, som redan
erhållit förvärvstillstånd eller inte är i behov av sådant, äger rätt att inköpa
fastigheten. Införandet av sådana bestämmelser kan innebära viss
risk för rättsförlust för förvärvaren. Därför bör tidrymden som står till
buds för frivillig försäljning inte inskränkas till två år.

Göta hovrätt anser, att möjlighet bör införas för länsstyrelsen att till
Kungl. Maj :t hänskjuta fråga huruvida en egendom skall säljas på offentlig
auktion. Hovrätten framhåller emellertid att det inte klart framgår vad
Kungl. Maj :ts beslut skall innehålla — förordnande om uppskov tills vidare
med försäljning eller till äventyrs förordnande om att frågan om egendomens
försäljning skall vara förfallen — eller under vilka förutsättningar
beslut kan meddelas. Detta bör framgå av lagtexten.

Departementschefen. De av advokatsamfundet uttalade farhågorna för tidsutdräkt
vid handläggningen av tillståndsärendena och vid eventuell frivillig
försäljning synes mig väsentligen överdrivna. Jag biträder därför det i
promemorian framlagda förslaget. Det synes inte erforderligt att i lagtexten
närmare ange förutsättningarna för att Kungl. Maj :t skall kunna med -

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

dela beslut i anledning av att länsstyrelsen hänskjutit frågan huruvida försäljning
på offentlig auktion bör ske. Vad beslutet skall innehålla får givetvis
avgöras med hänsyn till omständigheterna. Båda de av Göta hovrätt
angivna alternativen är tänkbara.

8 §.

Den föreslagna 8 § i justitiedepartementets promemoria har i gällande rätt
sin närmaste motsvarighet i 7 § andra stycket i 1916 års lag. Genom införandet
av vissa nya bestämmelser kommer paragrafen i vissa avseenden att
ansluta till 13 § första och andra styckena jordförvärvslagen.

Promemorian. Länsstyrelse bör få möjlighet att inhibera beslut om auktion,
om det efter beslutet om sådan visar sig att egendomen avyttrats. Vidare
föreslås att inropare på offentlig auktion måste ha förvärvstillstånd
eller vara person som inte behöver sådant tillstånd. I det senare fallet måste
inroparen emellertid enligt förslaget ha förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen,
om egendomen är av det slag att sådant tillstånd krävs.

Departementschefen. Om egendom som förvärvats på exekutiv auktion inte
avyttras inom föreskriven tid har länsstyrelsen enligt gällande ordning att
på eget initiativ förordna om egendomens försäljning på offentlig auktion.
Skulle det visa sig att egendomen faktiskt redan är såld har länsstyrelsen
ingen laglig möjlighet att inhibera auktionen. Enligt jordförvärvslagen har
däremot lantbruksnämnden, på vars framställning försäljningen äger rum,
möjlighet att i här avsedda fall återkalla sitt yrkande. En möjlighet för länsstyrelsen
att inhibera offentlig auktion bör införas i 1916 års lag.

I den föreslagna paragrafen har införts en från jordförvärvslagen hämtad
bestämmelse, enligt vilken egendomen vid den offentliga auktionen inte
får säljas till den som måste ha förvärvstillstånd enligt 1916 års lag eller
enligt jordförvärvslagen men saknar sådant tillstånd.

Till lagrådet har den 30 september 1966 remitterats förslag till vissa ändringar
i utsökningslagen in. in., vilka främst är föranledda av den lagstiftning
om vad som är fast egendom och om företagsinteckning, som avses
träda i kraft under år 1967. Bl. a. föreslås regler, som innebär, att inrop
på auktion av exekutivt försåld lös eller fast egendom inte får godtas, om
auktionsförrättaren finner sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås.
Vid lagrådsremissen uttalade jag, att de föreslagna ändringarna i utsökningslagen
inte borde bli tillämpliga på offentlig auktion enligt 1916 års
lag, då en sådan ordning skulle strida mot syftet med lagen (s. 141). Jagföreslog
därför en uttrycklig regel i motsvarande paragraf i lagen (7 §), enligt
vilken undantag från de föreslagna bestämmelserna i 126 § 2 mom. utsökningslagen
skulle gälla. Motsvarande bestämmelse har nu överförts till
förevarande paragraf, överensstämmelse med jordförvärvslagen, som innehåller
regler om förbud mot försäljning under det värde som åsatts i särskild
ordning, kan alltså inte nås i detta hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

9 §•

Paragrafen motsvarar 9 § i förslaget i justitiedepartementets promemoria.
Den saknar motsvarighet i 1916 års lag men anknyter nära till 13 § tredje
och fjärde styckena jordförvärvslagen.

Departementschefen. Det kan tänkas att en offentlig auktion av olika anledningar
inte leder till försäljning. Enligt 13 § jordförvärvslagen äger lantbruksnämnden
i sådant fall påkalla ny auktion inom två år från det den
första auktionen vann laga kraft. Avges inte heller vid den senare auktionen
antagbart bud är frågan om försäljning av egendomen förfallen. Jag
förordar att motsvarande regler införs också i 1916 års lag. I likhet med
vad som stadgas i jordförvärvslagen bör kostnad i samband med auktion,
som inte lett till försäljning, betalas av statsmedel.

17 §•

Den i justitiedepartementets promemoria föreslagna ändringen i fråga om
inmutningsrätten i 1 § 1916 års lag har medfört en jämkning i 17 §. I samband
härmed har texten i övrigt undergått viss modernisering.

Remissyttrandena. I sak har remissinstanserna inte haft något att erinra
mot promemorieförslaget. Göta hovrätt har emellertid ansett att de föreslagna
språkliga moderniseringarna i 1916 års lag inte är så fullständiga som
måhända varit önskvärt. Som exempel anför hovrätten att senare delen av
17 § kunde ha omformulerats till partiell överensstämmelse med 12 kap.
14 § rättegångsbalken och i vart fall ordet »delgivanden» ha utbytts mot
»meddelanden».

Departementschefen. Såsom jag tidigare anfört är jag inte nu beredd att
göra någon mera omfattande översyn av 1916 års lag varken i sakligt eller
språkligt hänseende. Med anledning av vad Göta hovrätt anfört har jag
emellertid gjort vissa redaktionella jämkningar i texten.

18 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

Övergångsbestämmelse. Vid övergången till den nya lagstiftningen, som
föreslås träda i kraft den 1 juli 1967, bör gälla att förvärv av fast egendom,
som skett redan före lagstiftningens ikraftträdande, skall prövas enligt de
äldre bestämmelserna. Ärenden som inte avser sådana fång, torde däremot
kunna behandlas enligt de nya reglerna, även om de anhängiggjorts före
lagstiftningens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

2. Förslaget till lag om ändring i bulvanlagen

Remissyttrandena. Göta hovrätt erinrar om att överexekutor enligt 1 § har
att pröva huruvida egendom skall säljas på offentlig auktion, medan länsstyrelsen
enligt 2 § första stycket i den föreslagna lydelsen äger besluta att
förordnande om försäljning inte skall gå i verkställighet. Dessa skilda prövningar
bör enligt hovrättens åsikt göras av samma myndighet, och hovrätten
föreslår därför att ordet länsstyrelsen i den föreslagna ordalydelsen
byts ut mot ordet överexekutor.

Departementschefen. Till grund för den föreslagna lydelsen av 2 § ligger ett
förslag om vissa ändringar i samma paragraf, som den 30 september 1966
remitterats till lagrådet. Vad Göta hovrätt anfört bör beaktas och jag föreslår
att lagtexten utformas i enlighet härmed.

Härutöver förordar jag att i lagen orden Konungens befallningshavande
på samtliga ställen utbyts mot ordet länsstyrelsen. Vidare synes det lämpligt
att i förevarande sammanhang modernisera straffbestämmelserna i 4
och 7 §§ så att de överensstämmer med brottsbalkens terminologi.

3. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ för jordförvärvslagen

Departementschefen. Enligt 1 § andra stycket 5 jordförvärvslagen fordras
inte förvärvstillstånd vid transaktioner mellan vissa slag av anhöriga under
förutsättning att fångesmannen inte är avyttringsskyldig enligt 12 §
samma lag. Jag föreslår att som ytterligare förutsättning uppställs att fångesmannen
inte heller är avyttringsskyldig enligt motsvarande bestämmelser
i 1916 års lag. I annat fall kan den jordpolitiska kontrollen kringgås
genom att en utlänning ropar in en fastighet på exekutiv auktion och sedan
överlåter den på en svensk anhörig.

Förvärvstillstånd får enligt 5 § jordförvärvslagen vägras, om egendomen
anses böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter
med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Tillstånd får dock inte vägras,
om ansökan avser förvärv på offentlig auktion som avses i 13 §. Denna
bestämmelse föreslås nu kompletterad med en föreskrift, enligt vilken
tillstånd inte heller får vägras, när fråga är om förvärv på offentlig auktion
enligt 1916 års lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

4. Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Promemorian. Den nuvarande hänvisningen i 1 § andra stycket till inmutningsförbudet
i 1916 års lag föreslås utgå.

Departementschefen. Den i promemorian föreslagna ändringen i 1 § är en
direkt följd av att det indispensabla inmutningsförbudet i 1916 års lag föreslås
bli upphävt. Av samma anledning föreslår jag jämkningar även i 6
och 9 § § gruvlagen.

Y. Hemställan

I enlighet med vad jag nu anfört föreligger förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom,

3) lag om ändrad Igdelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj
1965 (nr 290),

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 20 december 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

Söderlund,

Åbjörnsson,

Brunnberg.

Enligt lagrådet den 15 december 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 9 december 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916
(nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag, 2) lag angående ändring i lagen den 18 juni
1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom, 3) lag om
ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290)
och 4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet Nils Åke A:son Åhström.

Lagrådet yttrade: För lagrådet har upplysts att förslagen till lag angående
ändring i 1916 års lag och till lag angående ändring i 1925 års lag om
bulvanförhållande under det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att samordnas
med de i protokoll över justitieärenden den 30 september 1966 omförmälda
förslagen till ändringar i samma lagar.

Lagrådet finner att den nya lydelsen av 1 § 5 jordförvärvslagen icke skall
tillämpas beträffande fång som skett innan den nu föreslagna ändringen
träder i kraft utan att äldre lag gäller härvidlag.

I övrigt föranleder de remitterade förslagen ingen erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,

Odhnoff.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter

dels lagrådets den 15 december 1966 avgivna utlåtande över de till lagrådet
den 30 september 1966 remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag, och

2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 18 juni 1925 (nr 221)
om bulvanförhållandet i fråga om fast egendom,

dels lagrådets den 20 december 1966 avgivna utlåtande över de till lagrådet
den 9 december 1966 remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 5 §§ jordförvärvslagen den 14 maj
1965 (nr 290), och

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

dels ock lagrådets den 30 mars 1967 avgivna utlåtande över de till lagrådet
den 20 januari 1967 remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156)
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag,

2) lag om ändrad lydelse av 2 § jordförvärvslagen den 14 maj 1965
(nr 290).

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtanden och anför.

Till lagrådet har under de senast månaderna i tre skilda sammanhang
remitterats förslag till ändringar i 1916 års lag m. fl. lagar. Dessa förslag

Kungl. Maj. ts proposition nr 121 år 1967

har här samordnats. Lagrådets utlåtande den 15 december 1966 har fogats
vid prop. 1967: 16 angående ändringar i utsökningslagen m. m., och dess
utlåtande denna dag har fogats vid prop. 1967: 90 angående lagstiftning om
kommunal förköpsrätt.

Det den 30 september 1966 remitterade förslaget till ändrad lydelse av
7 § 1916 års lag och 2 § 1925 års lag avsåg vissa smärre justeringar med
anledning av de ändringar i utsökningslagen och konkurslagen som föreslagits
med anledning av den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom
och om företagsinteckning (se prop. 1967:16 resp. 1966:23 och 24;
SFS 1966:453, 454, 645, 646). Lagrådet gjorde endast det påpekandet att
i den tillagda sista punkten i de båda paragraferna momentbeteckningen
skulle ändras från 126 § 2 mom. till 126 § 3 mom., om lagrådets förslag
till lydelse av 126 § utsökningslagen skulle vinna bifall. I prop. 1967:16
har föreslagits ändring i 126 § utsökningslagen i enlighet med lagrådets
förslag. Jag förordar därför att momentbeteckningen ändras i överensstämmelse
med lagrådets uttalande.

I fråga om de den 9 december 1966 remitterade förslagen har lagrådet,
såvitt nu är i fråga, endast konstaterat, att den nya lydelsen av 1 § 5
jordförvärvslagen icke skall tillämpas beträffande fång som skett innan
den nu föreslagna ändringen träder i kraft, utan att äldre lag gäller härvidlag.
I anslutning härtill föreslår jag för tydlighets skull en övergångsbestämmelse
av samma innehåll som föreslagits i fråga om 1916 års lag.

De den 20 januari 1967 remitterade förslagen till ändringar i 1916 års
lag och jordförvärvslagen sammanhänger med det förslag till lagstiftning
om kommunal förköpsrätt som anmälts tidigare i dag. Som jag anfört
kräver en samordning av kommunens prövning av förköpsfrågan med
tillståndsprövningen enligt 1916 års lag eller motsvarande prövning enligt
jordförvärvslagen vissa ändringar i sistnämnda lagar (se lagrådsremissen
den 20 januari 1967 s. 147 resp. 149). Lagrådet har inte haft något att
erinra mot de föreslagna ändringarna.

De ändringar i 1916 års lag in. fl. lagar som sammanhänger med lagstiftningen
om vad som är fast egendom och om företagsinteckning bör
träda i kraft samtidigt med denna lagstiftning, den 1 juli 1967. Vid samma
tidpunkt bör de ändringar träda i kraft som avses med det förslag som
remitterats till lagrådet den 9 december 1966. De ändringar i 1916 års lag
och jordförvärvslagen som sammanhänger med lagstiftningen om kommunal
förköpsrätt bör däremot inte bli tillämpliga förrän den 1 januari
1968, då nämnda lagstiftning träder i kraft.

Vissa smärre redaktionella jämkningar bör göras i lagtexten.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår
riksdagen att antaga

1) lag angående ändring i lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1967 51

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag,

2) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom,

3) lag om ändring i jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290),

4) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 66062