Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962 (Proposition 1962:121)

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Nr 121

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av
sammansuttningsverkstad för ammunition m. m.; given
Stockholms slott den 16 mars 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en sammansättningsverkstad för ammunition
uppföres i Vingåkerstrakten. Vidare föreslås att en verkstad för främst revidering
av ammunition uppföres i anslutning till en befintlig ammunitionssammansättningsverkstad
i Norrland och att driften vid dessa båda
verkstäder administreras av försvarets fabriksstyrelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Andersson, fråga om uppförande av sammansättningsverkstad för ammunition
m. m. och anför därvid följande.

Inledning

För sprängämnesgjutning samt sammansättning och revidering av ammunition1
finnes för närvarande ett antal sammansättningsverkstäder i
anslutning till de centrala ammunitionsförråden. Dessa verkstäder uppfyller
icke de krav som måste ställas i fråga om säkerheten vid sprängämnesgjutning.
Med hänsyn till detta förhållande lät överbefälhavaren år 1954 —
på anmodan av dåvarande chefen för försvarsdepartementet — utreda hur
sammansättning av ammunition bör bedrivas och i samband härmed hur
krut, sprängämnen och förrådsdetaljer bör förvaras. Sedan den anbefallda
utredningen slutförts, framlade överbefälhavaren — efter samråd med
armétygförvaltningen och försvarets fabriksstyrelse — den 14 oktober
1955 förslag i ämnet (1955 års förslag). Detta innebar i stort att den
statliga sammansättningsverksamheten skulle övertagas av fabriksstyrelsen,
att en fredsverkstad avsedd för sammansättnings- och revideringsverksamhet
skulle komma till stånd och förläggas till södra Sverige samt att
intill dess förenämnda anläggning kunde tas i drift, den nuvarande verksamheten
skulle bibehållas i armétygförvaltningens regi. I krig skulle ammunitionssammansättningsverksamhet
dessutom bedrivas vid ytterligare
ett antal verkstäder. Sedan den föreslagna nya verkstaden uppförts, skulle
de hittillsvarande sammansättningsverkstäderna nedläggas.

1 I ammunitionssammansättning ingår både att av detaljer från ett flertal leverantörer sammansätta
ammunitionsdelar, t. ex. granater och tändrör, och att pressa eller gjuta sprängämne i
dessa samt dessutom produktion av pressade sprängämnesdetaljer. De olika delarna monteras
sedan till färdiga ammunitionseffekter för kanoner, granatkastare, minor etc. Revidering av ammunition
avser i huvudsak moderniseringsarbeten med äldre ammunitionseffekter, hylsåtervinning
och i vissa fall underhållsarbeten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Efter anmodan av överbefälhavaren föreslog försvarets fabiiksstyrelse
— i samråd med bland annat armétygförvaltningen och sprängämnesinspektionen
— (skr. 30/11 1955) bland annat, att en verkstad för här angivna
ändamål skulle uppföras. Kostnaden för den nya verkstaden beräknades
till 13,1 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor för byggnadsarbeten,
1,5 miljon kronor för maskinutrustning och 600 000 kr. för markförvärv.
Alternativt föreslogs att en första etapp för omkring 6,1 miljoner
kronor skulle komma till utförande. Denna utbyggnad syftade till en verkstad
dimensionerad för att täcka de behov som sammanhänger med fredsanskaffningen.
Förslaget anmäldes i 1957 års statsverksproposition (bil.
25, s. 47) men föranledde ingen åtgärd.

Fabriksstyrelsen återkom i sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59
med förslag att uppföra den första etappen av verkstaden. Efter förslag av
Kungl. Maj :t (prop. 1958:110, s. 566—567) beslöt 1958 års riksdag (SU
B 53° rskr. B 83) att en verkstad för sammansättning av ammunition skulle
uppföras. Kostnaderna för en dylik verkstad angavs till 12,5 miljoner kronor
(exkl. kostnader för markförvärv). För en första etapp beräknades
7,6 miljoner kronor erforderliga. Riksdagen anvisade 1,0 miljon kronoi
för att påbörja sammansättningsverkstaden. 1959 års riksdag anvisade
ytterligare 2,2 miljoner kronor för arbeten med sammansättningsverkstaden
och 0,5 miljon kronor för påbörjande av maskinanskaffningen (SU 44;
rskr. 115). 1960 års riksdag anvisade 1,0 miljon kronor för verkstaden och
0,5 miljon kronor för fortsatt maskinanskaffning (SU 25; rskr. 79). Sammanlagt
har sålunda riksdagen beviljat 4,2 miljoner kronor för anläggningsarbeten
och 1,0 miljon kronor för maskinanskaffning. Av dessa medel
har Kungl. Maj:t hittills endast ställt 0,5 miljon kronor till fabriksstvrelsens
förfogande för maskinanskaffning. Kostnaderna för första etappen
av verkstaden har av fabriksstyrelsen senast beräknats till 8,08 miljoner
kronor i 1959 års prisläge (prop. 1960: 1, bil. 26, s. 44).

Det visade sig av olika anledningar svårt att genomföra 1955 års förslag.
Främst medverkade härvid svårigheten att förvärva lämpligt markområde
för den nya sammansättningsverkstaden. Överbefälhavaren fann
det därför vara angeläget att undersöka — bland annat med hänsyn till
1958 års försvarsbeslut — om de förutsättningar som låg till grund för
förslaget alltjämt var hållbara. Sedan armétygförvaltningen överlämnat
en promemoria med vissa synpunkter i frågan anmodade överbefälhavaren
försvarets förvaltningsdirektion att — med biträde av experter från föisvarsstaben,
armétygförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse och fortifikationsförvaltningen
— verkställa de ytterligare undersökningar och utredningar
som erfordrades för att på nytt få frågan allsidigt belyst. Resultatet
av undersökningen redovisades i en PM 30/11 1959. Denna finnes fogad till
den skrivelse (29/2 1960) med vilken överbefälhavaren hänsköt ärendet
till Kungl. Maj:t (1960 års förslag).

1* — in haag till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 121

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Frågan om uppförande av ammunitionssammansättningsverkstaden togs
ungefär samtidigt upp av riksdagens år 1960 församlade revisorer. I sin
berättelse (§ 12) ifrågasatte revisorerna riktigheten av att fullfölja planerna
på att uppföra en ny ammunitionssammansättningsverkstad. över
revisorernas berättelse avgavs yttranden av överbefälhavaren, armétygför\altningen,

sprängämnesinspektionen. Riksdagen (skr. 1961: 285) fattade beslut i överensstämmelse
med förslag av statsutskottet (SU 116). Utskottet, som inhämtat
att överbefälhavaren framlagt förslag i ämnet, uttalade att överbefälhavarens
överväganden och Kungl. Majrts ställningstaganden i anslutning
därtill borde redovisas för riksdagen innan åtgärder vidtogs för
ett fullföljande av projektet.

Vidare har försvarets fabriksstyrelse (skr. 28/12 1961) — efter samråd

med överbefälhavaren som i ärendet hört armétygförvaltningen _ ånyo

underställt frågan om ny sammansättningsverkstad m. m. Kungl. Maj :ts
prövning. Över denna skrivelse har yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, sprängämnesinspektionen samt länsstyrelserna i
Södermanlands och Jönköpings län. Slutligen har fabriksstyrelsen (skr.
30/1 1962) inkommit med vissa kostnadsberäkningar.

Jag anhåller att nu få upptaga förevarande fråga till behandling. Därvid
torde jag få redogöra för överbefälhavarens förslag av år 1960 med därtill
hörande utredningar m. m. samt fabriksstyrelsens senaste förslag jämte
yttranden däröver. För inhämtande av närmare upplysningar rörande riksdagsrevisorernas
uttalande och innehållet i däröver avgivna utlåtanden

torde få hänvisas till 1960 års revisionsberättelse (Del I, s. 64_66 och

Del II, s. 105—112). Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter och
förslag.

1960 års förslag

I sin förenämnda skrivelse den 29 februari 1960 föreslår överbefälhavaren
i anslutning till en av försvarets förvaltningsdirektion verkställd utredning,
att 1955 års förslag rörande sammansättnings- och revideringsverksamhetens
ordnande i fred skall kompletteras med armétygförvaltningens
sammansättningsverkstad i Norrland och att denna — som alltjämt bör
administreras av armétygförvaltningen — i fred främst skall avses för del
av erforderlig revideringsverksamhet.

F ö r v altningsdirektionens utredning behandlar vissa principfrågor.
PM har utarbetats efter samråd med armétygförvaltningen, fortifikationsförvaltningen
och försvarets fabriksstyrelse samt efter hörande av
sprängämnesinspektionen. Förvaltningsdirektionen har granskat i vilka
avseenden de förutsättningar och grundläggande synpunkter som legat till
grund för 1955 års förslag ändrats.

En väsentlig faktor är arbetsvolymens omfattning vid sammansättnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

verkstäderna. Enligt förvaltningsdirektionen visar en jämförelse att arbetsvolymen
för fredsanskaffning sannolikt blir mindre än vad som bedömdes
1955. Detta synes beträffande nysammansättning av ammunition
vara en konsekvens av 1958 års försvarsbeslut — minskad arméorganisation
och minskad förrådshållning — och därpå grundade materielplaner samt
beträffande revideringsverksamheten vara en följd av vissa förbättringar
vid tillverkning och förrådshållning av ammunition. Den för krigsanskaffning
erforderliga arbetsvolymen har däremot enligt direktionen —- bland
annat på grund av minskad fredsanskaffning till 1 Ölj d av 1958 års försvarsbeslut
— icke oväsentligt ökat i förhållande till läget 1955. Ökade svaiigheter
kommer därför enligt förvaltningsdirektionen att föreligga när det
gäller att på ett betryggande sätt tillgodose sammansättningsverkstädernas
personella beredskap för verksamhet i ett skärpt läge och under krig.

Såvitt avser säkerhetssynpunkter i samband med sammansättning och
revidering av ammunition konstaterar förvaltningsdirektionen, att det föreligger
ett oavvisligt krav att den del av verksamheten som omfattar riskbetonad
explosivämneshantering icke fortsättningsvis bör få äga rum i
samma bergutrymme som sammansatt ammunition förrådshålles i.

Förvaltningsdirektionen menar att utvecklingen efter år 1955 icke rubbar
bedömningen att det från ekonomiska synpunkter är mest fördelaktigt att
centralisera sammansättningsverksamheten i fred till en verkstad. Möjlighet
bör dock finnas att sända ut revideringspatruller från verkstaden
för enklare arbeten i de fall där det är dyrare att transportera ammunitionen
än att flytta arbetskraften, ökade transportkostnader kommer dock
att uppstå till följd av centraliseringen. Särskilt påtagligt blir detta vid
transport av ammunition från mellersta och södra Norrland till verkstad i
södra Sverige och åter.

Förvaltningsdirektionen granskar olika alternativ för att ordna sammansättningsverksamheten
i fred.

Ett alternativ (alt. I) innebär att en ny verkstad — administrerad av
försvarets fabriksstyrelse — för sammansättningsarbete skall uppföras
med en kapacitet vid fredsdrift som medger att sammansättningsarbeten i
bergverkstäderna helt kan upphöra. Detta motsvarar etapp I av den av
fabriksstyrelsen projekterade sammansättningsverkstaden, som har kostnadsberäknats
till 7,5 miljoner kronor. För revideringsarbeten bibehålies
den befintliga Norrlandsverkstaden. Denna behöver dock kompletteras med
friliggande lokaler för ifrågavarande ändamål. Den av fabriksstyrelsen
projekterade verkstaden reduceras då i motsvarande mån. Revideringsarbeten
vid andra förråd kan utföras av utsända revideringspatruller. Verksamheten
kan alltså i fredstid centraliseras och lokalutrymmen i berganläggningar
frigöras. Dessa utrymmen kan i krig och vid fara för krig
i samband med utspridning av förråden utnyttjas för sammansättning av
ammunition.

Om den framtida sammansättningsverksamheten i fredstid skall drivas
med en avsevärt reducerad arbetsstyrka, ändras de beräknade förutsätt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

ningarna för den nya verkstadens ekonomi. Å andra sidan bedömes vissa
möjligheter föreligga för fabriksstyrelsen att även utnyttja anläggningen
för andra arbeten än för sammansättning av ammunition.

Det andra alternativet (alt. II) innebär, att sammansättningsverksamheten
i fred bedrives i och i nära anslutning till tre av nuvarande bergverkstäder.
Den som mera riskfylld ansedda delen av verksamheten i fred
förlägges till utanför bergverkstaden nyuppförda friliggande lokaler, under
det att övrig verksamhet alltjämt bedrives i berglokal. Kostnaderna för
det skisserade förslaget har preliminärt uppskattats till ca 4,6 miljoner
kronor. Mera fullständiga byggnadsritningar måste dock uppgöras innan en
slutlig bedömning av kostnaderna är möjlig. Kostnaderna för alternativ II
understiger kostnaderna för alternativ I — begränsat till första etappen
— med ca 2,9 miljoner kronor. Differensen är inte tillräckligt stor för att tillmätas
avgörande betydelse.

Försvarets förvaltningsdirektion sammanfattar resultaten av sin utredning
sålunda.

Det är nödvändigt att snarast flytta ut den i bergrum inom centralförråden
vid sammansättning av ammunition nu förekommande sprängämnesbehandlingen.
Man måste antingen flytta ut gjutningen av sprängämnen
(alt. II) eller anlägga en helt ny verkstad (alt. I).

Som ett skäl mot uppförande av en ny verkstad för ammunitionsproduktion
i nuvarande läge kan enligt förvaltningsdirektionen åberopas det
förhållandet, att samtliga ammunitionsfabriker i landet för närvarande
(år 1959) har sysselsättningssvårigheter samt att sysselsättningen väntas
nedgå ytterligare. Behovet av verkstadskapacitet är alltså ett beredskapsproblem,
om vars angelägenhetsgrad förvaltningsdirektionen icke kan fälla
något uttalande. Från förvaltningsdirektionens sida understrykes dock, att
den väntade nedgången av fredstillverkningen kommer att avsevärt försämra
möjligheterna att starta krigsproduktion.

Enligt direktionens mening talar följande skäl för genomförande av alternativ
I.

1. Skall ammunitionssammansättning ske i södra Sverige kan endast en
friliggande verkstad komma i fråga.

2. Den förutsedda nedgången i produktionsvolymen motiverar att den
av staten i fredstid bedrivna ammunitionssammansättningen koncentreras
till en verkstad.

3. Nedgången i produktionsvolymen motiverar vidare, att ammunitionssammansättningen
förlägges till en verkstad, som även kan användas för
annan likartad verksamhet.

4. Alternativet ger större möjligheter att, om så blir erforderligt, öka
verkstadskapaciteten för ammunitionstillverkning.

5. Den icke försvarsgrensbundna verkstadsrörelsen bör koncentreras under
försvarets fabriksstyrelse, som har till huvuduppgift att svara för sådan
verksamhet och för fortsatt rationalisering inom detta område.

Kungi. Maj. ts proposition nr 121 år 1962

Om alternativ I genomföres bör dock enligt förvaltningsdirektionens mening,
bland annat för revideringsarbeten, den i Norrland nu förekommande
verkstadsrörelsen bibehållas. Denna verkstad bör i sa fall utbyggas något.
Den av fabriksstyrelsen projekterade verkstaden bör härvid i motsvarande
mån reduceras så att den totala investeringskostnaden icke överstiger ad
fabriksstyrelsen bedömt erforderligt för den av 1958 års B-riksdag beslutade
sammansättningsverkstadens första etapp.

överbefälhavaren hävdar, att behovet av verkstadskapacitet för ammunitionssammansättning
väsentligen är ett beredskapsproblem. I detta avseende
hänvisar överbefälhavaren till vad han anfört i 1955 års förslag.

Sammansättningsverksamheten utgör för ammunition det slutliga ledet i
produktionskedjan. Den omläggning av sammansättningsverksamheten, som
nu föreslås, avser, förutom att eliminera med nuvarande fredsdrift förbundna
risker och samtidigt rationalisera denna drift, att förbereda och
underlätta krigsproduktionen. Då krigsproduktionen mångfaldigt överstiger
fredsproduktionen, måste främst de förhållanden som sammanhänger
med produktionen i krig vara avgörande för det antal verkstäder, som skall
planeras och utbyggas, liksom deras storlek. I vilken utsträckning dessa
verkstäder skall tagas i anspråk för fredsdriften måste avgöras med hänsyn
till fredsekonomiska och praktiska förhållanden.

Mot denna bakgrund synes det överbefälhavaren som om förvaltningsdirektionens
— efter förnyad prövning — framförda synpunkter och förordade
alternativ till lösning beträffande verksamheten i fred i princip väl
överensstämmer med 1955 års förslag. Den verkställda omprövningen ger
emellertid enligt överbefälhavaren vid handen, att förutsättningarna att
snabbt öka tillverkningskapaciteten i ett skärpt läge blir större även vid
ett begränsat antal fredsanställda, om verksamheten i fred — förutom vid
civila företag — bedrives vid två statliga verkstäder i stället för på en
plats. Detta förhållande är av väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt.
Förvaltningsdirektionens förslag till komplettering av överbefälhavarens
förslag 1955 med att även verkstaden i Norrland bör tagas i anspråk i fred
för revideringsarbeten in. m. är därför lämpligt. Fredsverksamheten i \ad
avser sammansättning och revidering av ammunition bör sålunda, anför
överbefälhavaren, förläggas dels till en av fabriksstyrelsen administrerad
verkstad i södra Sverige avsedd för nysammansättning och del av erforderlig
revideringsverksamhet m. in., dels till en av armétygförvaltningen administrerad
verkstad i Norrland avsedd för del av erforderlig revideringsverksamhet
m. m. Vid båda verkstädernas iordningställande för avsedd fredsverksamliet
måste de avsedda uppgifterna i ett skärpt läge och under kiig
beaktas.

Med anledning av överbefälhavarens ställningstagande framlade fabriksstyrelsen
i sina äskanden för budgetåret 1961/62 förslag till den nya verkstadens
omfattning samt begärde därav betingade medel. Förslaget har icke
föranlett någon åtgärd.

Kungi. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

Fabriksstyrelsens skrivelse 28/12 1961 m. m.

Fabriksstyrelsen håller före att behovet och lämpligheten av att uppföra
en ny sammansättningsfabrik för ammunition inom fabriksverket fullständigt
klarlagts. Den nya verkstaden är icke avsedd för enbart sådana arbeten
som hittills utförts vid armétygförvaltningens verkstäder. Den synes även
kunna komplettera fabriksverkets övriga verkstäder med ett sprängämnesgjuteri
och en verkstad för sammansättning av grövre ammunition än som
för närvarande kan göras vid fabriksverket. Den nuvarande bristen i detta
avseende har för fabriksverkets del hittills utgjort en allvarlig olägenhet
från försäljnings- och konkurrenssynpunkt. Fabriksstyrelsen föreslår därför,
att styrelsen meddelas uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse
med små tidigare förslag få anlägga den föreslagna sammansättningsverkstaden
dock med hänsynstagande till att Norrlandsverkstaden — på sätt
överbefälhavaren anfört i 1960 års förslag — fortsättningsvis skall drivas
i fred.

Vad angår lokaliseringen av den nya verkstaden redogör fabriksstyrelsen
för de alternativ som övervägts och anför i huvudsak följande.

I april 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt fabriksstyrelsen att förhandla om
och därest för kronan godtagbar överenskommelse kunde träffas — med förbehåll
för Kungl. Maj :ts godkännande — sluta avtal rörande förvärv för
kronans räkning av mark för ifrågavarande verkstad. Styrelsen undersökte
därvid möjligheterna för förvärv av mark inom Tenhults kommun i Jönköpings
län. Den mark som kommunen kunde anvisa var av olika skäl
mindre lämplig och kostnaderna för andra markförvärv visade sig komma

att uppgå till betydande belopp. Fabriksstyrelsen föreslog därför _ efter

samråd med försvarsstaben — den 4 mars 1958, att sammansättningsverkstaden
skulle förläggas till kronopark i Vingåkerstrakten, Södermanlands
län.

Med hänsyn till arbetskraftsituationen i Tenhults kommun ansågs det
emellertid (november 1958) att förnyad undersökning borde göras för att
om möjligt förlägga sammansättningsverkstaden till Tenhult. Fabriksstyrelsen
upptog därför ånyo förhandlingar med Tenhults kommun. Kommunen
ansåg därvid, att möjligheter skulle finnas att förvärva ett lämpligt
markområde.

De båda aktuella alternativen för sammansättningsverkstadens förläggning
— Tenhult respektive Vingåker — har undersökts av sprängämnesinspektionen.
Därvid har Vingåkersalternativet helt godtagits. Vad avser
Tenhultsalternativet har däremot sprängämnesinspektionen anfört, att i
förordningen om explosiva varor (SFS 232/57) föreskrivna minimiavstånd
ej kan innehållas. Inspektionen har dock ansett att dispens härifrån skulle
kunna tillstyrkas med hänsyn till befintliga nivåskillnader och vegetation

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

samt under förutsättning att från skyddssynpunkt erforderliga vägar inom
området anlägges. På längre sikt bör dock ytterligare mark förvärvas med
hänsyn till skyddsavstånden.

Sprängämnesinspektionen har sedermera preciserat den utökning av vägnätet
som anses erforderlig. Kostnaderna härför har beräknats till i runt
tal 300 000 kr. Länsstyrelsen i Jönköpings län har förklarat sig icke ha
något att erinra mot att den planerade anläggningen förlägges till föreslagen
plats inom Tenhults kommun.

Fabriksstyrelsen erinrar vidare om att sprängämnesinspektionen i sitt
remissyttrande över riksdagens revisorers uttalanden ytterligare understrustrukit,
att från inspektionens synpunkter Vingåkersalternativet är vida
överlägset Tenhultsalternativet.

Sprängämnesinspektionen har vid överläggningar med fabriksstyrelsen
ifrågasatt om icke verkstadens förläggning bör omprövas med hänsyn till
säkerhetsfrågorna. Därvid har framhållits, att om en ny sammansättningsverkstad
skall anläggas, den bör förläggas på ett sådant sätt att en framtida
bebyggelse i närheten av verkstaden om möjligt kan förhindras. Fabriksstyrelsen
har på grund därav och med hänsyn till de svårigheter som under
senaste tiden förelegat vid fastställande av säkerhetsområden vid fabriksverkets
ammunitionsfabriker ansett, att en förnyad utredning borde ske
beträffande kostnaderna för en eventuell förläggning av verkstaden till

Vingåkerstrakten.

Av fabriksstyrelsen beräknade kostnader för anläggningsarbeten i de
båda alternativen framgår av följande uppställning (prisläge den 1 juli
1959):

Tenhultsalt.

Investeringskostnad för anläggningsarbeten
Tillkommer för utökade vägarbeten från skyddssynpunkt
..................................

Marklösen

Summa kr.

6 580 000

320 000
350 000

7 250 000

Vingåkersalt.

6 300 000

Kostnaderna för den erforderliga maskinutrustningen har beräknats vara
lika i de båda alternativen.

En förläggning till Vingåkerstrakten är enligt fabriksstyrelsen att föredraga
förutom från säkerhets- och kostnadssynpunkt jämväl med hänsyn
till att en sådan förläggning på längre sikt ger de utvecklingsmöjligheter
som framtida krigsmaterieltillverkning kan komma att kräva. Fabriksstyrelsen
föreslår därför, att verkstaden uppföres inom kronopark i Vingåkerstrakten.

Fabriksstyrelsen behandlar sedan frågan om vilken myndighet som
bör administrera Norrlandsverkstaden. Fabriksstyrel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

sen anser, att flera skäl talar för att även denna verkstad bör ingå i försvarets
fabriksverk. Vid beställning av sammansättning eller revidering av
ammunition kan sålunda fabriksstyrelsen då förlägga arbetet till den verkstad,
som från transport- och beläggningssynpunkt är lämpligast, med kortare
leveranstid och minskad kostnad som följd. Åtgärder för forcerad sammansättning
av ammunition kan lättare företagas, om ansvaret härför åvilar
en myndighet, som förfogar över de samlade resurserna. Om Norrlandsverkstaden
läggs under fabriksverket bör även den vid armétygförvaltningen
nu befintliga tekniska personalen för ledning av sammansättningsoch
revideringsverksamheten överföras till fabriksverket. Den samlade tekniska
expertisen på detta område kan då utnyttjas för båda verkstäderna.
Fabriksstyrelsen föreslår därför, att även verkstaden i Norrland bör ingå i
fabriksverket från och med den tidpunkt, då den nyuppförda verkstaden tages
i bruk. Platschefsansvaret — vari icke ingår ansvaret för den tekniska
driften av verkstaden — bör dock även i fortsättningen åvila armétygförvaltningen.

Verkstäderna bör dimensioneras för en arbetsstyrka om 75—100 arbetare
(verkstaden i Vingåkerstrakten) respektive 20—30 arbetare (Norrlandsverkstaden).

Den av fabriksstyrelsen nu projekterade nya sammansättningsverkstaden
motsvarar första etappen av den föreslagna fredsverkstaden enligt 1955 års
förslag. Kostnaden härför har fabriksstyrelsen beräknat till 6,58 miljoner
kronor för anläggningsarbeten (prisläge den 1 juli 1959) och 1,5
miljon kronor för maskinanskaffning (1956 års prisläge). Beträffande maskiner
har därvid förutsatts att viss utrustning kan erhållas från de nuvarande
av armétygförvaltningen administrerade sammansättningsverkstäderna.
Med hänsyn till inträffade prisstegringar bedömer fabriksstyrelsen
att totalkostnaden kommer att överskrida den år 1959 nämnda kostnadsramen
8,08 miljoner kronor. I den nämnda kostnadsramen kan erforderlig
utbyggnad av Norrlandsverkstaden icke inrymmas. Skulle Tenhultsalternativet
väljas, kräves ytterligare ca 1 miljon kronor.

Såvitt avser de personalfrågor, som uppkommer i samband med
beslut om förläggning av sammansättningsverkstad, anför fabriksstyrelsen
i huvudsak följande.

Den personal som finns vid de sammansättningsverkstäder, som föreslås
nedlagda, och vid armétygförvaltningen bör erbjudas anställning vid försvarets
fabriksverk. Det av fabriksstyrelsen beräknade personalbehovet kan
i stort sett täckas härigenom. En del av denna personal kan dock väntas
icke komma att acceptera överflyttning till fabriksverket. Fabriksstyrelsen
föreslår, att styrelsen — gemensamt med armétygförvaltningen _ får in komma

till Kungl. Maj :t med förslag till de åtgärder, som bör vidtagas i vad
avser den personal som beröres av här föreslagna åtgärder.

Sammanfattningsvis hemställer försvarets fabriksstyrelse att

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

den nya sammansättningsverkstaden för ammunition — dimensionerad för att
täcka de behov som sammanhänger med den normala fredsanskaffningen
— får uppföras inom kronopark i Vingåkerstrakten, att nuvarande verkstaden
i Norrland bibehålies och får ingå i fabriksverket från den tidpunkt,
då den nyuppförda verkstaden drifttekniskt tages i bruk samt att fredsdriften
vid de övriga av armétygförvaltningen nu administrerade sammansättningsverkstäderna
nedlägges i samband med att den nya verkstaden
tages i bruk, vilket kan beräknas ske under år 1965.

Yttranden

Statskontoret, som haft att yttra sig jämväl över överbefälhavarens skrivelse
den 29 februari 1960, anför, att de nuvarande verkstäderna för sammansättning
av ammunition ej bör bibehållas, eftersom de är anslutna till
centrala ammunitionsförråd. Av de olika alternativ till frågans lösning som
behandlats, förordar statskontoret fabriksstyrelsens förslag. I detta har
företagsekonomiska, sprängämnestekniska, beredskapsmässiga m. fl. väsentliga
skäl kunnat förenas på ett sätt som ej varit möjligt i något annat alternativ.
Av nu nämnda skäl biträder statskontoret genomförandet av det
program som angivits i fabriksstyrelsens sammanfattande hemställan till
Kungl. Maj :t. Statskontoret framhåller dock, att ämbetsverket icke haft
möjlighet att bedöma riktigheten av gjorda kostnadsberäkningar.

Statskontoret utvecklar ytterligare de avgörande skälen för sitt ställningstagande
och anför bland annat.

Genom den lösning, som nu föreligger med två anläggningar, har beredskapsskälen
— bland annat beträffande yrkeskunnig personal — avsevart
förbättrats jämfört med 1955 års förslag. Samtidigt har de företagsekonomiska
skäl, som för fabriksstyrelsen varit det väsentliga, kunnat tillgodoses.
Därmed har de två — i de flesta fall mot varandra stående — till synes
väsentligaste intressefaktorerna kunnat förenas eller i varje fåll balanseras.
Detta förhållande synes nog så viktigt att beakta vid ärendets
bedömning och talar för projektets allmänna lämplighet.

I valet mellan Tenhultsalternativet och Vingåkersalternatiyet synes ekonomiska
fakta, liksom säkerhetsskäl, tveklöst tala för det sistnämnda alternativet.
Statskontoret pekar dessutom på de framtida utvecklingsmöjligheterna
på respektive platser. Även i detta avseende är Vingåkersalternativet
att föredra. Med hänsyn till den svårbedömda militärtekniska utvecklingen
och dess krav och behov är det enligt ämbetsverkets mening
av synnerlig betydelse att utvecklingsaspekterna noga beaktas. Statskontoret
anser, att den nya verkstaden i Norrland bör lyda under fabriksverket,
dock att chefen för armétygförvaltningens anläggningar bör vara platschef
även för verkstaden. De motiv härför som fabriksstyrelsen framlagt
synes i allt rättvisande och för frågans bedömning avgörande. Även i detta
sammanhang vill statskontoret erinra om utvecklingsperspektiven.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att från arbetsmarknads- och lokaliscringssynpunkter
övervägande skäl talar för en förläggning av den nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

ammunitionssammansättningsverkstaden till Tenhult. Styrelsen tillstyrker
från samma synpunkter fabriksstyrelsens förslag, att Norrlandsverkstaden
bibehålies.

Styrelsen konstaterar, att fabriksstyrelsens nu framlagda förslag bland
annat innebär att armétygförvaltningens sammansättningsverkstäder utom
Norrlandsverkstaden läggs ned år 1965, då den nya verkstaden beräknas bli
färdig. Nedläggningen av dessa verkstäder medför minskad sysselsättning
för berörda kommuner. Mest påtagligt blir detta för Tenhults kommun,
som vid val av Vingåkersalternativet skulle få en sysselsättningsminskning
med ett 50-tal personer.

Kostnadsredovisningen upptar, anför arbetsmarknadsstyrelsen, endast
sådana rent statsfinansiella utgifter som direkt sammanhänger med verkstadens
uppförande. Enligt styrelsens uppfattning kan denna redovisning
inte läggas till grund för ett ställningstagande i lokaliseringsfrågan. Hänsyn
bör även tagas till markvärdet i Vingåkersalternativet. Beaktas bör
också andra kostnader, som uppstår i samband med den nya verkstadens
uppförande, bland annat bostadsbyggnadskostnaderna. Om — som fabriksstyrelsen
antar — personalbehovet vid den föreslagna sammansättningsverkstaden
i stort sett kommer att täckas genom överflyttning från de nuvarande
verkstäderna, måste nya bostäder uppföras. Kostnaderna för dessa
torde enligt arbetsmarknadsstyrelsen bli betydligt större i Vingåkersalternativet
än i Tenhultsalternativet. Kostnaderna för arbetskraftens omflyttning
och ersättning till den arbetskraft, som inte kan överflyttas till den
nya verkstaden, bör också ingå i kostnadskalkylen och torde bli lägre i
Tenhultsalternativet än i Vingåkersalternativet. Tages hänsyn till samtliga
dessa kostnader torde Tenhultsalternativet från kostnadssynpunkt komma
att framstå som mest förmånligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför vidare att arbetskraftsrekryteringen
skulle gå lättare vid Tenhultsalternativet och problemen i samband med
arbetskraftens omflyttning sannolikt bli mindre än om Vingåkersalternativet
väljes.

Sprängämnesinspektionen har intet att erinra mot att en sammansättningsverkstad
för ammunition förläggs till kronopark i Vingåkerstrakten.
Detta område är det från skyddssynpunkt ojämförligt bästa av de alternativ
som prövats under senare år. Inspektionen vill ej motsätta sig att
armétygförvaltningens verkstad i Norrland bibehålies, om vissa omdisponeringar
och skyddsåtgärder blir vidtagna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har intet att erinra mot fabriksstyrelsens
förslag att förlägga en sammansättningsverkstad för ammunition
till kronopark i Vingåkerstrakten.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar från samhällsekonomiska synpunkter
Tenhultsalternativet. Utan att äga kännedom om de motsvarande
skäl, som kan tala för Vingåkersalternativet, kan länsstyrelsen icke under -

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

låta att ifrågasätta fullständigheten av kostnadsjämförelsen mellan de båda
alternativen. Länsstyrelsen vill därvid även peka på att de jordbruks- och
skogsmarker som i Tenhultsalternativet tillföres statsverket kommer att
ge viss avkastning. I yttranden från kommunalnämnden i Tenhults kommun
och länsarbetsnämnden —- bifogade länsstyrelsens skrivelse — hävdas,
att starka arbetsmarknadsskäl talar för att verkstaden förlägges till Tenhult.
Länsarbetsnämnden anför sålunda, att vid en sådan förläggning —-genom vilken en icke önskvärd sysselsättningsminskning i Tenhults kommun
förhindras — verkstaden får tillgång till en arbetsstyrka med redan
förvärvad yrkeserfarenhet och att icke obetydliga kostnader för omställning
och omskolning kan undvikas. De kostnadsfördelar som angives för
Vingåkersalternativet kan från lokaliseringssynpunkt inte tillmätas betydelse,
eftersom de i huvudsak endast tar hänsyn till rent statsfinansiella
utgifter i samband med verkstadens uppförande. Beaktas bör även sådana
övriga, icke obetydliga investeringar som följer av en nylokalisering, bland
annat byggandet av bostäder, där Tenhultsalternativet har avsevärda fördelar.

Försvarets fabriksstyrelse anmäler — efter samråd med armétygförvaltningen,
fortifikationsförvaltningen och sprängämnesinspektionen — i särskild
skrivelse (30/1 1962) att inom styrelsen gjorda approximativa beräkningar
för erforderliga kompletteringsarbeten vid befintlig ammunitionssammansättningsverkstad
i Norrland utvisar, att kostnaderna torde komma
att uppgå till ca 950 000 kr.

Verksamheten inom verkstaden avser fabriksstyrelsen framdeles uppdela
så, att förrådsverksamheten och — helt skild från denna — ofarlig verkstadsdrift
bedrives inom nuvarande anläggning, medan övrig verksamhet
förlägges till fyra friliggande mindre byggnader, som av-ses nyuppföras. Den
nuvarande anläggningens markområde är för litet för att medge att dessa
byggnader placeras på erforderligt säkerhetsavstånd från befintliga anläggningar
inom området. Byggnaderna har därför planerats till ett närgränsande
markområde om ca 100 000 kvadratmeter. Flertalet av för den nuvarande
anläggningen befintliga gemensamma anordningar — omklädningsrum,
matsal och vissa serviceledningar m. in. — kan därvid nyttjas även
för de nyuppförda byggnaderna. Viss från säkerhetssynpunkt erforderlig
nyanskaffning av utrustning måste dock ske, t. ex. sprinkleranläggning,
brandposter och avskilj are för kemikalier.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten m. in. fördelar sig enligt fabriksslyrelsen
med 825 000 kr. för byggnader (inklusive markförvärv, väganläggning
och stängsel), 35 000 kr. för ny utrustning och utflyttning av nuvarande
utrustning in. in. samt 90 000 kr. för administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

Departementschefen

Som framgått av den föregående redogörelsen anmodade dåvarande chefen
för försvarsdepartementet år 1954 överbefälhavaren att utreda hur sammansättning
och förrådshållning av ammunition bör bedrivas. Sedan utredningen
genomförts framlade överbefälhavaren år 1955 förslag i ämnet.
Förslaget innebar, att ammunitionssammansättning skulle skiljas från förrådshållning
och överföras till andra lokaler. Den av staten bedrivna sammansättningsverksamheten
skulle övertas av fabriksstyrelsen och en för
fredsdrift avsedd sammansättnings- och revideringsverkstad skulle uppföras
i södra Sverige. Sedan den föreslagna nya verkstaden uppförts, skulle
de hittillsvarande sammansättningsverkstäderna nedläggas.

Försvarets fabriksstyrelse framlade — i samråd med bland andra armétygförvaltningen
och sprängämnesinspektionen — den 30 november 1955
förslag om uppförande av den av överbefälhavaren föreslagna verkstaden.
Kostnaden härför beräknades till 12,5 miljoner kronor (exklusive kostnader
för markförvärv). Alternativt föreslogs att en första etapp för omkring
6,1 miljoner kronor skulle komma till utförande. Fabriksstyrelsen återkom
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 med förslag att uppföra den
forsta etappen av verkstaden. Efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1958: 110,
s. 566—567) beslöt 1958 års riksdag (SUB53; rskr. B 83) att en verkstad
for sammansättning av ammunition skulle uppföras och anvisade 1,0 miljon
kronor för att påbörja denna. Sammanlagt har riksdagen för budgetålen
1958/61 beviljat 4,2 miljoner kronor för anläggningsarbeten och 1,0
miljon kronor för maskinanskaffning för den ifrågavarande sammansättningsverkstaden.
Kostnaderna för dennas första etapp har senast angivits
till 8,08 miljoner kronor i 1959 års prisläge.

Sedan en omprövning av tidigare ställningstagande i frågan aktualiserats,
uppdrog överbefälhavaren år 1959 åt försvarets förvaltningsdirektion
att — med biträde av experter från försvarsstaben, armétygförvaltningen,
försvarets fabriksstyrelse och fortifikationsförvaltningen — verkställa de
ytteiligare undersökningar och utredningar, som erfordrades för att på nytt
få frågan allsidigt belyst.

Förvaltningsdirektionen dryftade närmare två alternativ att ordna sammansättningsverkstaden
i fred. Enligt det ena skulle en helt ny verkstad
anläggas. Det andra åter innebar, att gjutningen av sprängämnen flyttades
ut från bergrummen inom centralförråden. Det första alternativet, som
förvaltningsdirektionen förordade, innebar, att första utbyggnadsetappen
av den av fabriksstyrelsen projekterade sammansättningsverkstaden — avsedd
för såväl nysammansättning som revidering av ammunition — skulle
fullföljas och utbyggnad ske av en verkstad främst avsedd för revideringsarbeten
i anslutning till en nu befintlig verkstad, som lyder under armétygförvaltningen.
Utbyggnaden av denna senare verkstad borde ske i form

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1962

av friliggande lokaler, varvid kostnaderna för den av fabriksstyrelsen projekterade
verkstaden i motsvarande mån borde reduceras. För denna lösning
talade, bland annat, att den i statlig regi i fredstid bedrivna nysammansättningen
av ammunition borde koncentreras till en verkstad, helst
till en verkstad som kunde användas för annan likartad verksamhet. Genom
att verksamheten i fred skulle bedrivas på tva platser ökade möjligheterna
att snabbt höja produktionskapaciteten såväl i fred (om så blev
erforderligt) som i ett skärpt läge och under krig.

Med anledning av förvaltningsdirektionens utredning föreslog överbefälhavaren
i skrivelse den 29 februari 1960 viss ändring av 1955 års förslag
till sammansättningsverksamhetens ordnande i fred. Det modifierade förslaget
_ 1960 års förslag — innebär bland annat att verksamheten skall

bedrivas förutom vid planerad verkstad i södra Sverige — lydande under
försvarets fabriksstyrelse — även vid armétygförvaltningens verkstad i
Norrland, vilken främst skall avses för de! av revideringsverksamheten.
Kostnaderna för båda verkstäderna bör enligt överbefälhavaren rymmas
inom den kostnadsram, som fabriksstyrelsen beräknat för den projekterade
verkstadens första utbyggnadsetapp, 8,08 miljoner kronor.

Riksdagens år 1960 församlade revisorer fann det angeläget, att frågan
om uppförande av en ny ammunitionssammansättningsverkstad snarast
blev föremål för förnyad prövning. Statsutskottet har i utlåtande över revisorernas
berättelse bland annat konstaterat, att ett flertal svårbedömbara
synpunkter — tekniska och ekonomiska, beredskapsmässiga och av säkerhetsnatur
— måste beaktas i frågan. Med hänsyn härtill och till investeringens
storlek har utskottet uttalat, att överbefälhavarens överväganden
och Kungl. Maj :ts ställningstagande i anslutning därtill bör redovisas för
riksdagen, innan åtgärder vidtas för att fullfölja projektet. Riksdagen har
fattat beslut i överensstämmelse med utskottets förslag.

Fabriksstyrelsen har härefter — efter samråd med överbefälhavaren —
i skrivelse den 28 december 1961 föreslagit dels att styrelsen meddelas
uppdrag att uppföra den nya verkstaden inom kronopark i Vingakerstrakten,
dels att den nuvarande verkstaden i Norrland bibehålies och får ingå
i fabriksverket, dels ock att fredsdriften vid nuvarande sammansättningsverkstäder
nedlägges, då den nya verkstaden tas i bruk. Styrelsen framhåller,
att Vingåkersalternativet i jämförelse med en alternativ lösning med
förläggning till Tenhult ställer sig ca 1 miljon kronor billigare och är att
föredraga från säkerhetssynpunkt. Slutligen kan endast Vingakersalternativet
ge de utvecklingsmöjligheter som framtida krigsmaterieltillverkning
kan komma att kräva.

Verkstaden i Vingåkerstrakten motsvarar enligt fabriksstyrelsen första
etappen av den i 1955 års förslag angivna fredsverkstaden. Fabriksstyrelsen
bär beräknat kostnaden för denna etapp till 8,08 miljoner kronor, varav för
anläggningsarbeten 6,58 miljoner kronor (prisläge den 1 juli 1959) och for

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

maskinanskaffning till 1,5 miljon kronor (prisläge den 1 juli 1956). Med
hansyn till inträffade prisstegringar bedömer emellertid fabriksstyrelsen,
att totalkostnaden för den nya verkstaden kommer att överskrida den angivna
kostnadsramen av 8,08 miljoner kronor. Inom denna kan erforderlig
utbyggnad av Norrlandsverkstaden icke inrymmas. Skulle Tenhultsalternativet
väljas, kräves ytterligare ca 1 miljon kronor.

Fabriksstyrelsen föreslår vidare att även verkstaden i Norrland bör ingå
i fabriksverket från och med den tidpunkt, då den nyuppförda verkstaden
tages i bruk. Fabriksstyrelsen kan då förlägga sammansättnings- och revideringsarbeten
till den verkstad som från transport- och beläggningssynpunkt
är lämpligast med minskad kostnad och kortare leveranstid som
foljd. Åtgärder för forcerad sammansättning av ammunition kan vidare
företagas enklare, om en myndighet förfogar över de samlade resurserna.
Om Norrlandsverkstaden läggs under fabriksverket bör den vid armétygför\altningen
befintliga tekniska personalen för ledning av ifrågavarande
verksamhet överföras till fabriksverket. Den samlade tekniska expertisen
på detta område kan då utnyttjas för båda verkstäderna. Platschef sansvaret
för Norrlandsverkstaden — vari icke ingår ansvaret för den tekniska
driften av denna — bör dock även i fortsättningen åvila armétygförvaltningen.

Över fabriksstyrelsens förslag har yttranden inhämtats från statskontoret,
arbetsmarknadsstyrelsen, sprängämnesinspektionen samt länsstyrelserna i
Södermanlands och Jönköpings län. Därvid uttalar statskontoret och sprängamnesinspektionen
i principfrågan om sammansättningsverksamhetens ordnande
att de nuvarande sammansättningsverkstäderna ej bör bibehållas, eftersom
de är anslutna till centrala ammunitionsförråd. Statskontoret förordar
fabriksstyrelsens förslag bland de olika alternativ till frågans lösning
som behandlats.

I lokaliseringsfrågan uttalar sig statskontoret och sprängämnesinspektionen
för och länsstyrelsen i Södermanlands län har intet att erinra mot att
den nya verkstaden förläggs till Vingåker. Såväl ekonomiska fakta och säkerhetsskäl
som framtida utvecklingsmöjligheter på respektive platser talar
tveklöst för detta alternativ, anför statskontoret. Arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen i Jönköpings län förordar däremot Tenhultsalternativet
från arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkter. I säkerhetsfrågan har
lansstyrelsen inte någon erinran mot att sammansättningsverkstaden förlägges
till Tenhult.

Vad fabriksstyrelsen föreslagit beträffande Norrlandsverkstaden tillstyrkes
av statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen, medan sprängämnesinspektionen
ej vill motsätta sig förslaget, om vissa omdisponeringar och
skyddsåtgärder blir vidtagna. Statskontoret anser att denna verkstad bör
lyda under fabriksverket och erinrar även i detta sammanhang om utvecklingsperspektiven.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Kostnaderna för erforderliga kompletteringsarbeten vid Norrlandsverkstaden
uppgår enligt approximativa beräkningar som verkställts av fabriksstyrelsen
till ca 950 000 kr.

För egen del vill jag erinra om att riksdagen år 1958 fattat beslut om att
uppföra och anvisat medel till att börja en ny sammansättningsfabrik för
ammunition. För ändamålet har hittills anvisats 5,2 miljoner kronor.

Jag behandlar så de överväganden som låg bakom mitt ställningstagande
år 1958 och i vad mån dessa undergått någon förändring. Det är väsentligen
tre synpunkter som jag anser inverka på bedömandet av frågan, nämligen
säkerheten vid explosivämneshantering, beredskapskravet — såväl personellt
som materiellt — på sammansättningsverksamheten samt företagsekonomien
vid ifrågavarande verksamhet.

Vad först säkerheten vid explosivämneshantering angår anser jag det fortfarande
vara ett oavvisligt krav att den del av sammansättningsverksamheten
som omfattar riskbetonad hantering icke får äga rum i samma utrymme
som sammansatt ammunition förrådshålles i.

De andra väsentliga faktorerna, företagsekonomiska krav på lönsamhet
och beredskapskrav, står — som ofta är fallet — i visst motsatsförhållande
till varandra. Förvaltningsdirektionens utredning visar, att centralisering av
sammansättningsverksamheten till en verkstad fortfarande är bästa sättet
att nedbringa driftkostnaderna i fred. ökade transportkostnader för revidering
av förrådshållen ammunition kommer dock att uppstå som följd av en
centralisering. Särskilt påtagligt blir detta vid transport av ammunition från
Norrland. Produktionsvolymen vid den fredstida ammunitionssammansättningen
motiverar också att denna koncentreras till en verkstad, som om möjligt
även bör kunna användas för annan likartad verksamhet. Den sammansättningsverksamhet
som bedrives i fred måste vara så utformad och organiserad
att man snabbt och smidigt kan övergå till krigsproduktion. Denna
överstiger i sin tur mångfaldigt fredsproduktionen. De förhållanden som
sammanhänger med produktionen i krig blir således avgörande för det antal
verkstäder som skall planeras och utbyggas. I vilken utsträckning dessa
verkstäder skall tagas i anspråk för fredsdrift måste i sin tur avgöras med
hänsyn till fredsekonomiska förhållanden.

Mot denna bakgrund anser jag det av överbefälhavaren år 1960 framlagda
modifierade förslaget vara lämpligt. Förutsättningarna för att snabbt öka
tillverkningskapaciteten i ett skärpt läge blir gynnsammare, om verksamheten
i fred bedrives vid två statliga verkstäder i stället för — såsom enligt
1955 års förslag — på en plats. Genom denna lösning har beredskapskravet,
bland annat beträffande yrkeskunnig personal, kunnat tillgodoses avsevärt
bättre än i 1955 års förslag. Fabriksstyrelsen har även ansett alt de fredsekonomiska
synpunkterna blivit beaktade, vilket statskontoret anslutit sig
till. Härigenom har de två väsentligaste intressefaktorerna kunnat förenas

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

eller i varje tall balanseras. Detta förhållande anser jag talar för projektets
allmänna lämplighet.

Såvitt avser lokaliseringen av den nya sammansättningsverkstaden förordar
jag den av fabriksstyrelsen föreslagna förläggningen till kronopark i
Vingåkerstrakten. Detta alternativ är överlägset från säkerhetssynpunkt.
Jag tillmäter också stor betydelse åt det faktum att Vingåkersalternativet
ger de utvecklingsmöjligheter som framtida krigsmaterieltillverkning kan
komma att kräva. Härtill kommer att fabriksverkets kostnader blir ca en
miljon kronor lägre i Vingåkersalternativet. En förläggning av verkstaden
till Tenhult skulle innebära, att gällande säkerhetskrav för explosiva varor
inte helt kan tillgodoses ens då driften startas. Mot förslaget att driva en
mindre verkstad i Norrland har jag ej funnit anledning till erinran.

Jag föreslår sålunda, att fredsverksamheten i vad avser sammansättning
och revidering av ammunition förlägges dels till en ny verkstad i Vingåkerstrakten,
avsedd för sammansättning och viss revideringsverksamhet, dels
till en befintlig verkstad i Norrland, avsedd för ytterligare revideringsverksamhet
in. in. Jag anser mig böra tillstyrka, att även denna verkstad skall
lyda under fabriksverket. Vid båda verkstädernas iordningställande för
fredsverksamheten måste de avsedda uppgifterna i ett skärpt läge och under
krig beaktas.

Kostnaderna för en ny sammansättningsverkstad i Vingåker har senast
angivits till 7,8 miljoner kronor i 1959 års prisläge. Fabriksstyrelsen bedömer
nu, att totalkostnaden för den nya sammansättningsverkstaden i
Vingåkerstrakten med hänsyn till inträffade prisstegringar kommer att bli
högre. Inom kostnadsramen kan ej heller inrymmas kostnad för erforderlig
komplettering av Norrlandsverkstaden, vilken uppskattats till 950 000 kr.
Ytterligare inhämtade uppgifter från fabriksstyrelsen visar att totalkostnaden
för båda verkstäderna beräknas uppgå till ca 10 miljoner kronor.
Med hänsyn till att de medel som redan ställts till Kungl. Maj :ts förfogande
beräknas vara tillräckliga för möjlig anläggningsverksamhet under nästa
budgetår anmäler jag endast den beräknade totalkostnaden för hela projektet.
Vid bifall till mina i det föregående framförda förslag till sammansättningsverksamhetens
ordnande i fred beräknas sålunda (10—5,2=) 4,8
miijoner kronor komma att erfordras under budgetåren 1963/64 och 1964/65.
Jag förutsätter att medel som riksdagen anvisat för uppförande av sammansättningsverkstad
för ammunition enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skall
få utnyttjas för i det föregående angivna arbeten.

Åberopande det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att godkänna de förslag till ammunitionssammansättningsverksamhetens
ordnande in. in. som framlagts i det
föregående.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Hanström