Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957 (Proposition 1957:120)

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Nr 120

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m.; given Stockholms
slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ändrad lönegradsplacering av tjänster
på grundval av överenskommelser, som efter förhandlingar träffats med
personalens huvudorganisationer. Förslagen avser bl. a. docenter, landsfiskaler,
lantmätare, tullförvaltare, trafikanstaltsföreståndare vid kommunikationsverken,
ordinarie folkskollärare samt vissa övnings- och yrkeslärare,
viss arbetsledarpersonal, personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna,
viss personal inom sjukvårdsområdet, tjänstemän i nuvarande
11 lönegraden med arbetsledande eller i övrigt särskilt kvalificerade uppgifter
ävensom telefonistpersonal vid televerket. Förslagen, som förutsatts skola
genomföras fr. o. m. den 1 juli 1957, beräknas medföra en årlig kostnadsökning
för löner på omkring 23 miljoner kronor.

I propositionen framlägges vidare förslag rörande en friare lönesättning
för högskoleutbildad teknikerpersonal.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 120

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars
1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om lönegrads placeringen
för vissa tjänster m. m. och om friare lönesättning för högskoleutbildad
teknikerpersonal samt anför därvid följande.

1. Lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m.

Vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor i årets statsverksproposition
(bil. 2, s. 2) omnämnde jag, att förhandlingar angående
s. k. B-frågor, d. v. s. förslag som beträffande vissa tjänster eller grupper av
tjänster avser omprövning av normerna för lönegradsplaceringen, hade upptagits
med personalorganisationerna i samband med de då nyligen avslutade
förhandlingarna om en löneplansrevision. överenskommelse hade härvid —
under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande —- träffats
om ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster och grupper av tjänster. Förhandlingsöverenskommelsen
innebar emellertid vidare, att lönegradsplaceringen
för vissa ytterligare grupper skulle efter kompletterande undersökningar
upptagas till behandling inom sådan tid, att resultatet kunde redovisas
för årets riksdag under dess vårsession. Med hänsyn härtill samt till
att nyssnämnda överenskommelse träffats så sent som den 14 december 1956
framhöll jag, att samtliga förslag till lönegradsändringar, som innebar ändrade
normer för lönegradsplacering, syntes böra anmälas senare under riksdagen.
Häremot har riksdagen inte haft något att erinra (SU 14, rskr 14).

Ifrågavarande kompletterande undersökningar har under de gångna månaderna
utförts inom civildepartementet. Efter förhandlingar med Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
och Tjänstemännens centralorganisation har härefter den 4
mars 1957 — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande
— med dessa organisationer träffats överenskommelse beträffande
ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster och grupper av tjänster, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år W57 3

icke omfattas av den förut nämnda överenskommelsen av den 14 decembei
1956.

Jag får nu i ett sammanhang anmäla de förslag rörande lönegradsändringar,
om vilka överenskommelse föreligger. Förslagen, som avses skola genomföras
fr. o. m. den 1 juli 1957, har sammanfattats i en tabellsammanställning,
vilken torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. 1
anslutning härtill får jag rörande bilagans uppställning och innehåll allmänt
framhålla följande.

Riksdagen har numera godkänt de i årets statsverksproposition (bil. 2,
p. 4) framlagda grunderna för en löneplansrevision (SU 14, rskr 14). Detta
innebär att nya löneplaner kommer att gälla fr. o. m. den 1 juli 1957. De nya
löneplanerna skiljer sig från de nu gällande bl. a. så till vida, att antalet
lönegrader är mindre, vilket delvis åstadkommits genom sammanslagning av
lönegrader. Såsom framgår av det följande är vissa av de förslag till lönegradsändringar,
varom överenskommelse nu träffats, betingade av dylika
sammanslagningar. Som exempel härpå kan nämnas, att de förslag till lönegradsuppflyttning
av tjänster, som tillhör nuvarande It lönegraden på löneplan
1, är en vid löneplansrevisionen förutsatt följd av sammanslagningen
av 10 och 11 lönegraderna. Mot bakgrunden av det anförda har i tabellsammanställningen
lönegradsändringarna hänförts till de nya löneplanerna. För
överskådlighetens skull har emellertid nuvarande lönegradsplacering angivits
även enligt gällande löneplan. Då någon ändring av anställningsformerna
ej föreslås i detta sammanhang, har vidare av praktiska skäl beteckningen
för anställningsform uteslutits vid tjänsternas angivande enligt
det nya löneplanssystemet.

I tabellsammanställningen har — såsom skett vid tidigare tillfällen då
mera omfattande förslag till ändrad lönegradsplacering av tjänster underställts
riksdagen — beträffande sådana områden, där avlöningskostnaderna
bestrides från riksstatsanslag, lämnats en fullständig redovisning
av den träffade överenskommelsen. Vad åter angår de affärsdrivande
verken har — likaledes på sätt tidigare skett — i fråga om tjänster i nuvarande
Ca 25 och lägre lönegrader i sammanställningen i regel endast
redovisats de nya lönegradsserier resp. tjänsleförteckningsändringar i övrigt,
som överenskommelsens tillämpning kräver. Någon antalsmässig redovisning
av de enskilda tjänster, som beröres av överenskommelsen, har
sålunda här icke lämnats. Det förutsättes i sistnämnda fall, liksom i fråga
om vissa överenskomna lönegradsändringar inom ramen för nu gällande
tjänsteförteckningar, skola ankomma på Kungl. Maj:t att sätta överenskommelsen
i kraft. Med det sålunda tillämpade systemet för redovisning av överenskommelsen
har i bilagan medtagits vissa förslag till lönegradsändringar,
i fråga om vilka det enligt gällande avlöningsreglementen ankommer på
Kungl. Maj:t eller underställd myndighet att meddela beslut. Härmed avses
givetvis icke någon saklig ändring i gällande ordning beträffande inrättande
och lönegradsplacering av tjänster.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

De i det föregående nämnda särskilda undersökningarna har främst gällt
trafikanstaltsföreståndare vid kommunikationsverken, tullförvaltare, viss
arbetsledarpersonal (mästare), personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna
samt vissa tjänster i nuvarande 11 lönegraden. Beträffande
dessa undersökningar vill jag anföra, att de med hänsyn till den korta tid,
som stått till buds, bedrivits med stor intensitet. Vid undersökningarna,
som skett i nära samarbete med vederbörande verksmyndighet, har — delvis
i samband med studiebesök på arbetsplatserna — beträffande berörda
tjänster och grupper av tjänster gjorts ingående granskning av arbetsuppgifter,
verksamhetens karaktär och utvecklingstendenser, tjänsternas ställning
inom organisationen och övriga faktorer av betydelse för löneställningens
bedömande.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att vid ifrågavarande undersökningar
samt vid beredningen i övrigt av förevarande ärende prövats vissa från såväl
verk och myndigheter som personalorganisationer i särskilda framställningar
framförda yrkanden om ändrad lönegradsplacering eller ändrad benämning
för olika tjänster.

I fråga om de förslag, som framkommit som resultat av de förut nämnda
särskilda undersökningarna, får jag anföra följande.

Landsfiskaler. I prop. 1953: 165 föreslogs en viss jämkning i fråga om
fördelningen av antalet landsfiskalstjänster inom de för dessa tjänster gällande
lönegraderna 27, 29 och 31. Ifrågavarande förslag grundade sig närmast
på då föreliggande arbetsstatistik för år 1952. På grund av den sedan
dess fortgående, kraftiga ökningen av landsfiskalernas göromål, i synnerhet
med avseende på brottmål, överenskoms vid de i december 1956 förda förhandlingarna,
att en översyn av lönegradsplaceringen för landsfiskaler skulle
ske. Översynen skulle grundas på förutsättningen att lönegradsserien ej
skulle ändras.

En sådan översyn har nu skett. Vid denna har kunnat beaktas föreliggande
arbetsstatistik för ettvart av åren 1953—1956. Såsom resultat av utredningen
föreslås, att 110 tjänster uppflyttas från lönegrad 27 (A 21) till lönegrad
29 (A 23). Liksom hittills förutsättes det ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om fördelning av landsfiskalstjänsterna inom ramen för berörda antal.

Vissa trafikanstaltsföreståndare m. fl. Vid förhandlingarna i december
överenskoms, att en översyn skulle ske av lönegradsplaceringen för tullförvaltare,
postmästare, telekommissarier och stationsinspektorer inom ramen
för nu tillämpade lönegrader för dessa tjänster. En sådan översyn har nu
verkställts, varvid med beaktande bl. a. av trafikutvecklingen, den tekniska
utvecklingen och den intensifierade rationaliseringsverksamheten inom resp.
områden, vilket allt skärpt kraven på hithörande tjänster, lönegradsuppflyttning
föreslagits för sammanlagt ca 120 tjänster tillhörande dessa kategorier.

I anslutning till översynen har även behandlats verksstyrelsernas personalstatsförslag
på här berörda punkter (jfr prop. 1957: 93).

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Viss arbetsledarpersonal (mästare). Vid förhandlingarna i december förutsattes,
att den översyn, som skulle ske av lönegradsplaceringen för mästare
(motsvarande), skulle avse tjänster, som f. n. är placerade inom lönegradsområdet
19—22. Översynen skulle grundas på följande normer för placering
av angivna tjänster, nämligen att lönegrad 20 (A 14) skulle vara normalgrad
för tekniska mästartjänster samt högsta lönegrad för icke-tekniska
mästartjänster, att lönegrad 22 (A 16) skulle avses för särskilt kvalificerade
tekniska mästartjänster samt att lönegrad 23 (A 17) skulle ifrågakomma såsom
högsta lönegrad för de kvalificerade mästartjänsterna. Lönegrad 19
(A 13) förutsattes ej skola utnyttjas för berörda tjänstekategorier. I den mån
det i undantagsfall ej befanns motiverat att uppflytta mästartjänst i 19 lönegraden
till nya lönegraden A 14, skulle tjänsten nedflyttas till A 12 vid
uppkommande vakans.

Beträffande sammansättningen av de två mästarkategorierna får framhållas,
att med teknisk mästare främst avsetts kvalificerade arbetsledare av typen
verkmästare (verkstads-, byggnads- eller underhållstjänst). Som exempel
på dylika verkmästare kan nämnas den civilmilitära mästarpersonalen
tillhörande tygstaten och flygvapnet. Inom kommunikationsverken har till
denna grupp även hänförts arbetsledare vid olika typer av tekniska driftcentraler,
såsom stationsmästare vid televerket och vattenfallsverket, lokmästare,
ledningsmästare, driftverkmästare in. fl. Kvalificerade arbetsledare vid
tryckerier ingår även i denna kategori. Med icke-teknisk mästare har avsetts
kvalificerade arbetsledare inom icke-tekniska verksamhetsgrenar, t. ex. tullbevakning
och transportarbete. Det får framhållas, att inom sistnämnda
verksamhetsgrenar mästartjänster också återfinnes i de nya lönegraderna
A 10 och A 12.

Sammanlagt föreslås till uppflyttning i lönegrad ca 1 400 mästartjänster,
varav ca 550 vid försvaret och ca 700 vid affärsverken. Nedflyttning har föreslagits
av ett femtiotal tjänster, nämligen dels från lönegrad 19 (A 13) till
A 12, dels från lönegrad 21 (A 15) till A 14. Sistnämnda nedflyttningar sammanhänger
med att lönegraden A 15 ej avses skola ingå i lönegradsserien
för de tekniska mästartjänsterna.

Vid den gjorda översynen har eftersträvats att i möjlig mån renodla mästarbegreppet
för egentliga arbetsledare. Detta förklarar vissa förändringar
av benämningarna för sådana såsom mästare f. n. angivna tjänster, vilka
egentligen ej varit att betrakta som arbetsledare.

Det må slutligen framhållas, att den nu gjorda översynen av mästartjänster
i fråga om försvaret endast avsett sådana tjänster, som avlönas från avlöningsanslag.
Frågan om lönegradsplaceringen för motsvarande tjänster,
avlönade från andra anslag under fjärde huvudtiteln, är f. n. under prövning
inom civildepartementet. Det ankommer på Kungl. Maj:t att med utgångspunkt
i de normer för lönegradsplacering av dylika tjänster, som kan komma
att fastställas på grundval av det nu redovisade förslaget, vidtaga de lönegradsändringar,
som kan föranledas av den pågående prö.ningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna. Enligt decemberöverenskommelsen
har en översyn verkställts av lönegradsplaceringen
för personal i arbetsdrift och bevakning vid fångvårdsanstalterna. Översynen
har grundats på den förutsättningen, att nuvarande lönegrad 12 (A 8)
skall vara normallönegrad för vaktkonstaplar och lönegrad 19 (A 13) högsta
lönegrad för uppsyningsmän och yrkesmästare. Översynen har bedrivits i
nära samarbete med fångvårdsstyrelsen, som i skrivelse den 3 april 1956
gjort framställning om utredning rörande löneställningen för arbetsledarpersonalen.
I anslutning till översynen har behandlats vissa i fångvårdsstyrelsens
petita för budgetåret 1957/58 upptagna förslag, till vilka med anledning
av den förestående översynen ställning ej tagits i årets statsverksproposition.

Det på grundval av översynen framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.

En klar gränsdragning har gjorts mellan personal i arbetsdrift och personal
i bevakning. I anslutning härtill har tjänstebenämningsfrågorna ägnats
särskild uppmärksamhet.

Vad angår personalen i arbetsdrift utökas den hittillsvarande lönegradsserien
för yrkesmästare, nämligen lönegraderna 14 (A 9), 16 (A 11) och
18 (A 12), med lönegrad 19 (A 13) under benämningen förste yrkesmästare.
Härjämte uppflyttas vissa yrkesmästare inom gällande lönegradsserie. Förslaget
innefattar vidare att — på sätt redan skett vid Roxtunaanstalten -—
vid de ungdomsräjongen tillhörande anstalterna Nyköping, Skenäs, Uppsala,
Västerås och Ystad inrättas särskilda yrkeslärartjänster i utbyte mot
yrkesmästartjänster. Beträffande löneställningen för yrkeslärartjänster na
återkommer jag i det följande. Inom fångvårdens verkstadsdrift blir lönegrad
14 (A 9) den lägsta lönegraden. För överkonstaplar och vaktkonstaplar
utanför den rena verkstadsdriften avses tjänstebenämningen förste förman
resp. förman.

Vidkommande personalen i bevakning uppflyttas överkonstapelstjänsterna
från lönegrad 14 (A 9) till lönegrad 15 (A 10). Vissa uppsyningsmän får
högre lönegradsplacering. Genom bortfall av lönegrad 14 (A 9), den lägsta
lönegraden för uppsyningsmanstjänster, minskas antalet lönegrader för dylika
tjänster från tre till två. Inom ungdomsräjongen föreslås, efter mönster
från ungdomsvårdsskolorna, inrättande av vissa ytterligare tjänster för tillsynsmän
och vårdare. Samtidigt utgår motsvarande antal tjänster som överkonstapel
resp. vaktkonstapel.

Jag torde vidare få erinra, att under andra huvudtiteln i årets statsverksproposition
framlagts vissa personalstatsförslag för anstalterna Skogome,
Tidaholm, Hälsingborg, Hinseberg och Lärbro samt för kolonierna Hyttan,
Oppeby och Kungsgården ävensom för frigångshemmet Nacka och i fråga
om nybyggnaderna på Hall. Då ifrågavarande förslag vad angår tjänsternas
lönegradsplacering är upprättade enligt hittills gällande grunder, torde det
få ankomma pa Kungl. Maj :t att i dessa personalstater göra de jämkningar
i lönegradshänseende m. in., som kan anses betingade av de nu framlagda

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

förslagen beträffande fångvårdsanstalterna i övrigt. Samma bör gälla beträffande
det i prop. 1957: 77 framlagda förslaget till personalplan för den
tillämnade fångvårdsanstalten i Ulriksfors.

Trädgårdsmästare. Särskild utredning har vidare verkställts rörande lönegradsplaceringen
för vissa trädgårdsmästartjänster. Översynen har skett med
den utgångspunkten, att dessa tjänster skulle kunna placeras högst i lönegrad
16 (A 11) och har resulterat i att nio tjänster vid större sinnessjukhus
föreslås till uppflyttning.

Vissa tjänster i nuvarande 11 lönegraden. Vid decemberförhandlingarna
förutsattes, att sammanslagningen på den nya löneplanen av nuvarande 10
och 11 lönegraderna till nya lönegraden A 7 nödvändiggjorde ett relativt
stort antal uppflyttningar av tjänster i 11 lönegraden till nya lönegraden
A 8. Preliminär överenskommelse träffades också om dylika uppflyttningar.
Man var emellertid ense om att ett slutligt fastställande av vilka tjänster,
som skulle uppflyttas, icke kunde ske utan vissa kompletterande detaljundersökningar.
Sådana undersökningar har nu genomförts. Förslaget innebär
sammanlagt uppflyttning av ca 10 500 tjänster, varav ca 9 000 vid de
affärsdrivande verken.

De till uppflyttning föreslagna tjänsterna tillhör huvudsakligen följande kategorier,
nämligen dels lagbasar (förmän) över tjänstemän i nuvarande lönegrad
10 eller över kollektivavtalsanställda i motsvarande löneläge (sådana
tjänster finns till stort antal inom postverket och statens järnvägar), dels
tjänster med mera påtagligt ansvar för driftkontroll eller driftsäkerhet
(t. ex. vagnsynare och tågklarerare vid statens järnvägar), dels ock andra
tjänster med arbetsuppgifter av klart högre kvalitet än som normalt ankommer
på tjänstemän i nuvarande 10 lönegraden. Sistnämnda grupp innesluter
bl. a. trafikplatsföreståndare vid statens järnvägar, postexpeditionsföreståndare
(stationsmästare) vid postverket, vissa yrkesarbetare samt värmeskötare.
Bland övriga uppflyttade grupper må nämnas vissa tjänster vid
tullverket.

Enligt gällande bestämmelser fördelas beställningarna såsom furir (motsvarande)
på två lönegrader, nämligen lönegraderna 10 och 11. Därvid gäller
såsom huvudregel, att vederbörande skall vara placerad i 10 lönegraden
t. o. m. det kalenderkvartal, då han under tre år innehaft furirsbeställning
(motsvarande). Förhandlingsöverenskommelsen innebär att nuvarande grunder
för fördelning av furirsbeställningarna på lönegraderna 10 och 11 i
fortsättningen skall gälla lönegraderna A 7 och A 8.

I det föregående har jag behandlat vissa förslag, som grundar sig på
särskilda utredningar i anslutning till decemberöverenskommelsen. Beträffande
förslaget i övrigt får jag anföra följande.

Vissa högre tjänster vid kommunikationsverken. Med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 30 oktober 1953 tillkallades särskilda sakkunniga lör

Kungl. Maj. ts proposition nr UO år 1957

att verkställa översyn av löneställningen för vissa tjänstemän i ledande ställning
vid kommunikationsverken. Den 26 november 1954 avgav de sakkunniga
sitt betänkande. Med hänsyn till de divergerande uppfattningar om
sakkunnigförslaget, som framkom under remissbehandlingen, ansågs, såsom
anmäldes av chefen för kommunikationsdepartementet i prop. 1955: 178,
förslaget ej böra genomföras utan ytterligare överväganden. På några punkter
har förslaget sedermera realiserats (prop. 1956: 121). På ytterligare
några punkter kommer det att sakna aktualitet den 1 juli 1957 genom vissa
av de lönegradssammanslagningar, som följer av löneplansrevisionen.

De nu träffade förhandlingsöverenskommelserna innehåller förslag om
uPP^yttning av vissa högre tjänster vid kommunikationsverken, som i allt
väsentligt överensstämmer med de av nyssnämnda sakkunniga framlagda
förslagen. Med anledning härav torde sakkunnigbetänkandet icke böra föranleda
någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Vissa tjänster vid universitet och högskolor m. m. Beträffande det högre
undervisningsväsendet innebär förslaget bl. a. uppflyttning av ca 350 tjänster
för docenter, forskardocenter, forskningsläkare och lärare i skilda medicinska
ämnen från lönegrad 30 (A 23) till lönegrad A 24. Motsvarande
uppflyttning föreslås vidare för sammanlagt 20 överläkartjänster och 63
tjänster som biträdande överläkare vid de statliga undervisningsjukhusen.

Beträffande viss arvodesanställd lärarpersonal (biträdande lärare, assistenter
in. fl.) vid universiteten och högskolorna får erinras, att enligt gällande
bestämmelser heltidsanställd biträdande lärare åtnjuter arvode med
belopp, som nära ansluter till lönen i nuvarande 25 löneklassen å 3-ort. Docentkompetent
sådan lärare åtnjuter tilläggsarvoden härå med dels ett belopp
motsvarande skillnaden mellan lönen i 30 löneklassen å vederbörande
lärosätes ortsgrupp och det arvode, som tillkommer annan biträdande lärare,
dels ett belopp motsvarande det kompensationstillägg, som utgår till
icke sjukvårdsberättigad tjänsteman i 30 löneklassen.

Med hänsyn till inräkningen i de nya lönerna av kompensationstilläggen
samt förslaget om uppflyttning i lönegrad av docenterna bör en justering
vidtagas i fråga om arvodesförmånerna för docentkompetent biträdande lärare.
Även i övrigt erfordras vissa justeringar av arvodesförmånerna till här
avsedd biträdande lärarpersonal. Därest icke riksdagen har något att erinra
häremot torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut härutinnan.

Vissa tjänster vid undervisningsväsendet m. m. Enligt gällande bestämmelser
utgår till rektor, tillhörande avlöningsgrupp III vid högre allmänna,
enskilda och tekniska läroverk, avlöningsförstärkning med 504 kronor för
ar. Bektor för lärarhögskolan i Stockholm, rektor vid folkskoleseminarium
samt rektor, tillhörande avlöningsgrupp IV, vid nyssnämnda läroverk åtnjuter
avlöningsförstärkning med 1 008 kronor. Beträffande samtliga nu
nämnda rektorer, vilka genom löneplansrevisionen kommer att inplaceras

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

1 nya lönegraden B 1, har vid förhandlingarna överenskommits att avlöningsförstärkningen
i fortsättningen skall utgå med 1 200 kronor för år.
Samma avlöningsförstärkning bör tillkomma rektor vid försvarets läroverk.

I 1956 års statsverksproposition (bil. 2, s. 10—11) framhölls, att vissa
undersökningar pågick inom civildepartementet med anledning av ett av
lantbruksstyrelsen framlagt förslag, att vid lantbruksskolorna och de större
lantmanna- och trädgårdsskolorna ett antal åmneslärartjånster skulle uppflyttas
från Ca 27 till Ca 29. Ifrågavarande undersökningar var då ännu icke
avslutade. Förhandlingsöverenskommelse har nu träffats om uppflyttning
av sex ämneslärartjänster från Ca 27 (A 21) till A 23. Det torde böra uppdragas
åt lantbruksstyrelsen att besluta om fördelningen av dessa tjänster
på här avsedda undervisningsanstalter.

Enligt överenskommelsen skall ordinarie folkskollärartjänst uppflyttas
från lönegrad 21 (A 15) till A 16. överenskommelsen innebär vidare, att
nu utgående arvoden för tjänstgöring i 7 och högre klasser enligt 23 § 1 och

2 mom. Arf skall slopas för såväl ordinarie som icke-ordinarie folkskollärare.
Vid förhandlingarna har överenskommits, att vad som år 1953 avtalats
med personalorganisationerna om antalet tjänster i nuvarande 23 lönegraden
för folkskollärare med vidareutbildning (jfr iprop. 1954: 149, s. 2)
skall upphöra att gälla. Detta innebär, att ianspråktagandet av vidareutbildade
folkskollärare inom skolorganisationen i det följande kommer att bedömas
uteslutande från skolorganisatoriska synpunkter, beträffande såväl
skolform och stadium som antal.

Som nämnts innefattar överenskommelsen om lönegradsuppflyttning för
folkskollärare endast ordinarie tjänster. Motsvarande lönegradsuppflyttning
bör emellertid komma till stånd även av sådan icke-ordinarie folkskollärartjänst
i lönegrad Ce 21, som avses i kungörelsen den 5 juni 1953, nr 341, om
särskilda åtgärder för ordnande av undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats, samt av folkskollärartjänst i Ce 21 vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården. Liksom beträffande övriga folkskollärare
har överenskommits, att folkskollärare vid ungdomsvårdsskola ej vidare
skall äga uppbära särskilt arvode för tjänstgöring i 7 och högre klasser. Någon
ändring har däremot icke avsetts beträffande det särskilda arvode om
804 kronor för år, som nu utgår till sistnämnda folkskollärare.

I pr oj». 1955: 25 framlades förslag till lönegradsplacering av hl. a. yrkeslärartjänster
inom undervisningsväsendet in. fl. områden. Härvid hänfördes
yrkeslärartjänsterna vid ungdomsvårdsskolorna till 20 lönegraden, medan
löneställningen för de centrala verkstadsskolornas yrkeslärare bestämdes
enligt 21 lönegraden. Samma lönegradsplacering som vid ungdomsvårdsskolorna,
d. v. s. 20 lönegraden, har bestämts för yrkeslärartjänsterna vid
den till fångvården hörande ungdomsanstalten Roxtuna. Vid den i anslutning
till löneplansrevisionen genomförda översynen av tjänsteförteckningen
har — med beaktande hl. a. av ett uttalande av statsutskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande 1956:52 — frågan om lönegradsplaccringen av
yrkeslärarna vid fångvården och ungdomsvårdsskolorna upptagits till för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

nyad prövning. Härvid har beträffande dessa tjänster överenskommelse
träffats om uppflyttning till lönegrad 21 (A 15). I vad avser fångvården
föreslås sistnämnda placering skola gälla även beträffande vissa till inrättande
föreslagna yrkeslärartjänster vid andra anstalter än Roxtuna.

Lantmätare. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 (jfr prop.
1956: 1, bil. 11, s. 451—453) och i särskild skrivelse den 9 februari 1956
har lantmäteristyrelsen kraftigt understrukit nödvändigheten av att omedelbara
åtgärder vidtages för förbättring av lantmätarnas befordringsläge.
överenskommelse har nu träffats om vissa lönegradsförbättringar inom
lantmäteriets distriktsorganisation. Vid ett godtagande av överenskommelsen
torde antalet tjänster i 31 lönegraden böra ökas med 25 ordinarie och
antalet tjänster i 29 lönegraden ökas med 5 ordinarie och 10 extra ordinarie.
I 27 lönegraden bör antalet ordinarie tjänster minskas med 30 och antalet
extra ordinarie tjänster ökas med 10. Antalet tjänster i reglerad befordringsgång
bör minskas med 20.

Vissa tjänster inom sjukvårdsområdet. I prop. 1955:209 uppdrogs, i anslutning
till vissa på det kommunala området träffade avtalsuppgörelser,
riktlinjer för lönegradsplacering av sjuksköterskeijänster på sjukhusens
s. k. specialavdelningar, d. v. s. operations- eller röntgenavdelningar, laboratorier
och jiolikliniker (mottagningsavdelningar). Dessa riktlinjer innebar
bl. a., att — frånsett de ledande tjänsterna — sjukskötersketjänsterna
på specialavdelningarna skulle fördelas på 12 och 14 lönegraderna.

Nyligen har inom det kommunala området — som i fråga om sjukskötersketjänster
är det dominerande i jämförelse med motsvarande statliga
område — träffats avtalsuppgörelse av innebörd att sjukskötersketjänsterna
på specialavdelningarna hädanefter skall vara placerade i lönegrad 14
(A 9) som normalgrad. Då tjänsterna vid de statliga sjukhusens specialavdelningar
liksom hittills bör lönegradsplaceras efter samma normer som
motsvarande kommunala tjänster, föreslås uppflyttning från lönegrad 12
(A 8) till lönegrad 14 (A 9) av ett antal statliga sjukskötersketjänster på
specialavdelningar. I samband härmed bar — likaledes i anslutning till vad
som bestämts (på det kommunala området — den fasta övertidsersättning å
240 kronor för år, som tillkommer vissa sjuksköterskor i lönegrad 12 (A 8),
förutsatts inte längre skola utgå under de två första tjänstgöringsåren efter
examen från sjuksköterskeskola.

Även övriga i detta sammanhang framlagda förslag i fråga om statliga
sjukskötersketjänster innebär en anpassning till vad som överenskommits
inom det kommunala området.

I anslutning till det nu anförda får jag anmäla, att direktionen för karolinska
sjukhuset i en till civildepartementet den 4 mars 1957 inkommen
skrivelse hemställt, att tjänsterna för förste köksföreståndare vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet skall uppflyttas från lönegrad Ca 22 (A
16) resp. Ca 21 (A 15) till Ca 23 (A 17) resp. Ca 22 (A 16). Då den föreslag -

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

na löneställningen överensstämmer med vad som enligt nyligen träffade förhandlingsöverenskommelser
på det kommunala området kommer att tilllämpas
för ekonomiföreståndare vid vissa större kroppssjukhus fr. o. in.
den 1 juli 1957, finner jag mig böra tillstyrka direktionens förslag. Lönegradsuppflyftningen
torde böra genomföras fr. o. in. den 1 juli 1957.

I enlighet med vad som överenskommits på det kommunala området har
tjänsterna som chef gymnast vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
föreslagits skola uppflyttas från lönegrad 18 (A 12) till A 13.

I 1955 års statsverksproposition (bil. 2, s. 5—6) uipptogs frågan om löneställningen
för tvättföreståndarpersonalen vid statens sinnessjukhus till behandling
på grundval av en särskild undersökning. Med stöd härav föreslogs
vissa lönegradsförändringar för berörda personal. Sedan genom på det kommunala
området nyligen träffade uppgörelser frågan om tvättföreståndarpersonalens
löneställning ånyo aktualiserats, har vissa tvättföreståndartjänster
och biträdande tvättföreståndartjänster ansetts böra uppflyttas en
lönegrad. Vid förslagets utarbetande har beaktats det i 1954 års statsverksproposition
(bil. 2, s. 19) gjorda uttalandet med avseende på en jämförelse
mellan kroppssjukhusens och sinnessjukhusens tvättföreståndartjänster.

Slutligen har, i anslutning till uppgörelserna på det kommunala området,
tjänsterna som maskintvättare uppflyttats en lönegrad.

Telefonister vid televerket. Vid televerket finnes f. n. tjänster såsom lokaltelefonist
i Ca 6 och såsoin landstelefonist i Ca 8. Förslaget innebär, att
dessa båda tjänstetyper ersättes med en, nämligen för telelonist i den nya
lönegraden A 5. Samtidigt avses för icke-ordinarie telefonister skola införas
samma befordringsgång, som nu gäller för bl. a. biträden för skriv- och
kontorsgöromål enligt kungörelsen 1947: 436.

Vissa chefstjänster m. m. I anslutning till den prövning av tjänsteförteckningsfrågor,
för vilken nu redogjorts, har företagits eu översyn av löneställningen
för vissa chefstjänster, varom förhandlingar med personalorganisationerna
ej ägt rum. Härvid har det ansetts motiverat att de tjänster, som
f. n. tillhör 22 lönegraden på löneplan 2 och som enligt den beslutade löneplansrevisionen
skulle komma att inplaceras i nya lönegraden B 7 (nuvarande
lönegraderna 21 och 22 på löneplan 2), i stället häntöres till lönegrad
B 8. De åsyftade chefstjänsterna är beställningen som överbefälhavare
i lönegrad Mp 22 och tjänsten som bankinspektör i Cr 22 samt generaldirektörstjänsterna
i Cp 22 vid statens organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap och medicinalstyrelsen. Vad särskilt angår uppflyttningen
av överbefälhavarbeställningen får erinras att cheferna för armén,
marinen och flygvapnet (nu i Mp 21) kommer alt vid de nya löneplanernas
ikraftträdande hänföras till nya lönegraden B 7. Chefen för utrikesdepartementet,
ministern för utrikes ärendena, och ett vart av övriga statsråd
uppbär f. n. de kontanta avlöningsförmåner, som tillkommer befattningshavare
med lön enligt löneklass 24 resp. 22 å löneplan 2. Ifragava -

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

rande avlöningsförmåner synes fr. o. in. den 1 juli 1957 böra utgå enligt
lönegraderna B 9 resp. B 8.

I övrigt har det vid den företagna prövningen funnits motiverat att överdirektörstjänsten
vid försvarets forskningsanstalt i lönegrad Cp 17 (B 5)
omregleras till generaldirektörstjänst i B 6 samt att tjänsten som sparbanksinspektör
i Cr 15 (B 4) uppflyttas till B 5. Med anledning av förslaget om
en omreglering av överdirektörstjänsten vid forskningsanstalten får erinras
om vad statsutskottet i sitt utlåtande 1956: 4 (s. 61) anfört i denna fråga.

Slutligen har en närmare prövning av frågan om budgetsekreterartjänsternas
(A 25) inplacering i det nya lönesystemet givit vid handen, att för
dessa tjänster tills vidare bör utnyttjas endast lönegradens högsta löneklass.
Tjänsterna bör därför enligt löneöverenskommelsens beteckningssystem tillhöra
lönegrad AB 25.

För egen del förordar jag, att de föreliggande av mig i det föregående redovisade
förslagen godtages och underställes riksdagens prövning. Förslagen
synes böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1957. Vissa av förslagen påkallar
övergångsanordningar och ikraftträdandebestämmelser, som Kungl.
Maj:t bör äga besluta om. Bl. a. föranledes ändringar i gällande personalförteckningar.
Under hänvisning till att riksdagen numera fattat beslut i
enlighet med vad i årets statsverksproposition (bil. 2, p. 1) förordats, föreslår
jag, att riksdagens bemyndigande inhämtas att vidtaga erforderliga
ändringar i personalförteckningarna. Detta bemyndigande bör jämväl avse
sådana ändringar i personalförteckningarna, som betingas av den av riksdagen
numera godkända löneplansrevisionen. För Kungl. Maj :t torde vidare
böra utverkas bemyndigande att medge de överskridanden under budgetåret
1957/58 av maximerade anslag och anslagsposter, som föranledes av förslagen.

I detta sammanhang bör vidare riksdagens bemyndigande för Kungl.
Maj :t inhämtas att vidtaga av förslagen betingade ändringar i av Kungl.
Maj :t med stöd av riksdagens beslut utfärdade avlönings- och pensionsförfattningar.
I anslutning härtill får jag framhålla, att vid förhandlingarna
förutsatts att vid nu avsedda tjänsteförteckningsändringar de vanliga löneklassreglerna
skall tillämpas samt att vid bestämmande av ålderspension,
förtidspension och tjänstelivränta genomgående skall tillämpas s. k. medeltalsberäkning,
d. v. s. hänsyn tagas till de faktiska pensionsunderlagen under
en treårsperiod. Vidare har förutsatts, att nedflyttning av tjänst icke
skall påverka nuvarande tjänstinnehavares lönegradsplacering.

De tillstyrkta förslagen innebär uppflyttning av i runt tal 28 000 tjänster,
varav ca 14 000 folkskollärartjänster och ca 10 500 tjänster i nuvarande 11
lönegraden. Lönekostnadsökningen för statsverket vid ett genomförande av
förslagen kan för år uppskattas till i runt tal 23 miljoner kronor. Av nämnda
belopp hänför sig ca 7 miljoner kronor till de affärsdrivande verken samt
ca 16 miljoner kronor till statsförvaltningen i övrigt och statsunderstödd

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

verksamhet. I samband härmed får jag anmäla, att kostnaderna för sådan
tjänstetidsbefordran, varom överenskommelse träffades i samband med den
av riksdagen numera godkända löneplansrevisionen, kan uppskattas till ea
7 miljoner kronor, varav ca 1 miljon kronor faller på de af färsdrivande
verken. Den sammanlagda lönekostnadsökningen för löneplansrevisionen —
beträffande vilken för riksdagen tidigare redovisats en ökning av lönekostnaderna
med i runt tal 200 miljoner kronor för år — och för de nu föreslagna
tjänsteförteckningsändringarna kan sålunda beräknas uppgå till ca
230 miljoner kronor, varav ca 78 miljoner kronor faller på de affärsdrivande
verken och ca 152 miljoner kronor på statsförvaltningen i övrigt och
statsunderstödd verksamhet. Frågan om den anslagsmässiga regleringen av
de nu föreslagna tjänsteförteckningsändringarna torde, liksom beträffande
löneplansrevisionen (1957 års statsverksprop., bil. 2, s. 23), böra anmälas
för riksdagen först sedan överenskommelse träffats om de statsanställdas
löner under år 1957.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) godkänna de i bilagan till statsrådsprotokollet i detta
ärende upptagna förslagen om placering i lönegrad av vissa
tjänster m. m.,

2) godkänna övriga i det föregående berörda förslag,

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för förslagens genomförande fr. o. m. den 1 juli 1957,

4) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade
ändringar i vederbörliga personalförteckningar,

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1957/58
medge de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter,
som kan föranledas av vad sålunda föreslagits, samt

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade
ändringar i med stöd av riksdagens beslut utfärdade
avlönings- och pensionsförfattningar.

2. Friare lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal

Inledning

Inom landet råder f. n. en markerad brist på högskoleutbildade tekniker.
Bristsituationen har under de senare åren lett till en alltmer kännbar konkurrens
om denna teknikerpersonal med följd att löneläget på arbetsmarknaden
uppskruvats.

Från skilda statliga verk och institutioner har anmälts, att stora svårigheter
uppkommit genom dels ökad avgång av kvalificerade tekniker, dels allt -

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

mer tilltagande rekryteringssvårigheter inom detta område. I anslutning härtill
har framhållits angelägenheten av att möjligheter skapas för en smidigare
anpassning av de statliga teknikerlönerna till löneläget på den enskilda
arbetsmarknaden, än som kan ske inom ramen för gällande statliga lönesystem.

Genom beslut den 17 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t med anledning
härav dåvarande chefen för civildepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga
med uppdrag att verkställa utredning rörande en friare lönesättning
för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa delar av det statliga verksamhetsområdet.

De sakkunniga1 — vilka antagit benämningen civilingenjörsutredningen
— har den 29 juni 1956 avgivit betänkande (stencilerat) angående en friare
lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa delar av det
statliga verksamhetsområdet.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,
fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen och chefen för flygvapnet, chefen för armén, chefen
för marinen, försvarets forskningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
matematikmaskinnämnden, flygtekniska försöksanstalten, patent-
och registreringsverket, statens lönenämnd (efter samråd med statens
befordningsnämnd), telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets
fabriksstyrelse, Svenska stadsförbundet, Statstjänstemännens riksförbund
(SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Svenska arbetsgivareföreningen.

Försäkringsinspektionen och rikets allmänna kartverk har inkommit med
skrivelser i ärendet, varjämte skrifter inkommit från Rikets allmänna kartverks
tjänstemannaförening, Statsverkens ingenjörsförbund och Tekniska
läroverkens ingenjörsförbund.

Allmänna synpunkter

Civilingenjörsutredningen. Utredningen har från myndigheter och verk
med teknisk personal inskaffat vissa uppgifter rörande den högskoleutbildade
teknikerpersonalens storlek och sammansättning m. in. Från undersökningen
har utredningen undantagit lantmätarna vid lantinäteristaten, de
tekniska tjänsterna vid högskolorna och militära beställningar.

Inom det av utredningen undersökta området uppgick det totala antalet
högskoleutbildade tekniker i statens tjänst den 1 oktober 1955 till 2 218,
varav ca 25 procent vid försvaret, ca 35 procent vid affärsverken och ca 40 procent
vid övriga verk. Under åren 1951—1953 steg antalet civilingenjörer inom

‘Numera generaldirektören R. G. Renlund, ordförande, dåvarande ledamoten av riksdagens
andra kammare G. L. Andersson, Molndal, ledamoten av riksdagens andra kammare N G
Hansson Skegne, numera generaldirektören B. E. Johnsson, f. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl
samt ledamoten av riksdagens första kammare G. V. Sundelin, Fellingsbro J 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

undersökningsområdet från sammanlagt 2 082 till 2 240. Fr. o. m. 1954
minskade antalet och utgjorde, som nyss nämnts, den 1 oktober 1955 2 218.
Även siffrorna för antalet nyanställda visar en stigande tendens under åren
1951—1953 men en sjunkande tendens fr. o. m. 1954. Omsättningen på civilingenjörer
har under ifrågavarande tidsperiod varit mycket stor, vilket medfört
störningar i organisationen och en ökad belastning genom behov av
handledning för den nyanställda personalen.

Som en följd av svårigheterna att i önskvärd utsträckning erhålla civilingenjörer
har tjänster i många fall tillsatts med ingenjörer, som innehar
lägre kompetens. Dessutom har vissa arbetsorganisatoriska förändringar
inom verken vidtagits. Trots detta förelåg inom det av utredningen undersökta
området den 1 oktober 1955 ett underskott på 494 civilingenjörer eller
ca 18 procent av antalet civilingenjörstjänster (inkl. vakanser). Bristen fördelade
sig med 161 på försvarsförvaltningarna, 179 på affärsverken och 154
på övriga verk.

De nuvarande rekryteringssvårigheterna anser utredningen främst bottna
i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna. Utredningen framhåller vidare
att, så länge dessa inte förbättras, generella åtgärder, som i lönehänseende
vidtages i syfte att öka statens möjligheter att konkurrera med det enskilda
näringslivet om här avsedd personal, sannolikt endast torde leda till att även
från enskild sida lönehöjningar genomföres, varigenom redan befintliga löneskillnader
kommer att vidmakthållas.

Utredningen framhåller, att det lönestatistiska material, som utredningen
haft till sitt förfogande, synes visa, att lönerna i enskild tjänst ofta ligger
högre än i statens tjänst och att detta är särskilt påtagligt i lönelägena över
29 lönegraden. I lönelägena därunder, inom vilka ingenjörsbristen är mest
markant och avgången störst, synes löneskillnaden vara mindre framträdande.

Utredningen har icke ansett, att sådana åtgärder som en allmän lönegradsuppflyttning,
en ändring av löneklassintervallerna, tillskapande av ett
speciellt högstlönegradssystem eller införande av en särskild löneplan skulle
vara ägnade att mera varaktigt eliminera eller minska rekryteringssvårigheterna
beträffande högskoleutbildad teknikerpersonal inom statsförvaltningen.

Då utredningen kommit till den uppfattningen, att lönereglerande åtgärder
av generell natur inte löser personalsvårigheterna, har utredningen
i stället övervägt sådana ändringar av gällande regler, som inom vissa gränser
och utan att nuvarande lönesystem i princip eftergives, ger myndigheterna
möjlighet till individuell lönesättning. Utredningen har därvid stannat
för att föreslå viss ändring i fråga om tillgodoräkning av icke statlig
anställning för inplacering i reglerad befordringsgång, generösare tillämpning
— i samband med delegering till vissa myndigheter av beslutanderätten
— av bestämmelserna om förmånligare löneklassplacering i 24 § och
25 § 1 mom. Saar samt utsträckt användning av den vid vattenfallsverket
tillämpade kontrakt sanställningsformen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

Remissyttrandena. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter om inte den
av utredningen redovisade bristen är väl stor. Det förefaller som om myndigheterna
i sina uppgifter i vissa fall medräknat rena omsättningsvakanser.
Dessutom kan det vara osäkert om civilingenjörskompetens erfordras
för samtliga medräknade tjänster. Civilförvaltningen anser det angeläget,
att kompetensfrågorna fortlöpande prövas vid tjänstetillsättningar och att
därvid bl. a. uppmärksammas möjligheterna att göra lämpliga omfördelningar
av arbetsuppgifterna.

Statskontoret hyser starka betänkligheter mot att för högskoleteknikernas
del tillämpas en friare lönesättning och finner det ytterst tveksamt, om på
grundval av utredningens betänkande ändrade lönevillkor bör komma till
stånd för civilingenjörer i statlig tjänst. Även riksräkenskapsverket uttalar
vissa farhågor för konsekvenser av utredningens förslag.

Statens lönenämnd anför i sitt utlåtande bl. a. följande:

Statens lönenämnd har för sin del funnit det tveksamt, om och i vad mån
de av utredningen angivna åtgärderna kunna vara ägnade att verksamt bidraga
till att underlätta rekrytering och kvarhållande av högskoleutbildad
teknikerpersonal i statstjänst eller om ytterligare åtgärder äro erforderliga
och kunna tänkas genomförbara utan alltför svårbemästrade konsekvenser.
Även de av utredningen föreslagna åtgärderna kunna givetvis — såsom
utredningen själv påpekat — medföra följdverkningar, som äro svåra att
överblicka. Huru långt man vill gå måste bli beroende av en mycket vansklig
avvägning av å ena sidan vikten av att i nuläget locka högskoleutbildad
teknikerpersonal till statstjänst eller att kvarbliva i sådan tjänst och å andra
sidan de konsekvenser, som kunna uppstå i form av krav på liknande åtgärdei
beträffande annan personal, beträffande vilken rekryteringssvårigheter
redan nu föreligga eller senare kunna uppstå. Lönenämnderi finner
det emellertid angeläget, att åtgärder vidtagas för att säkra tillgången på
bär ifrågavarande teknikerpersonal i statstjänst. Nämnden, som icke ansett
sig böra framlägga längre gående förslag än utredningen, vill därför tillstyrka,
att de av utredningen föreslagna åtgärderna till en början försöksvis
vidtagas.

Försvarets forskningsanstalt, vars ståndpunkt i allt väsentligt delas av
flera fackmyndigheter och personalorganisationer, framhåller i sitt utlåtande
bl. a. följande:

Enligt forskningsanstaltens uppfattning äro de av civilingenjörsutredningen
föreslagna åtgärderna icke tillfyllest för att ens tillfälligt råda bot
på den akuta bristen på kvalificerad teknisk personal inom den statliga sektorn
av arbetsmarknaden. Utredningens rädsla för att på allvar föreslå mera
radikala ändringar i de statligt anställda teknikernas anställnings- och löneförhållanden,
torde främst bottna i farhågan för konsekvenser inom andra
områden av statsförvaltningen. I den mån anställningsproblem föreligga
beträffande andra personalkategorier böra dessa givetvis lösas med hänsyn
till där relevanta omständigheter, men anstalten anser att detta icke får
hindra lösningen av den uppkomna bristen i fråga om teknisk personal.
En väsentlig förbättring av de högre teknikernas löneförhållanden med möjlighet
till anpassning efter duglighet skulle icke blott förhindra en högst
beklaglig avgång av dylik personal utan även locka till nyanställning och
till att yngre anställda kvarstå i statens tjänst på grund av de förbättrade

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

befordringsutsikter, som ett dylikt förhållande otvivelaktigt skulle innebära.
Anstalten förstår de synpunkter, som framförts av utredningen, att staten
icke i alla avseenden kan tävla med den privata arbetsmarknaden, som både
kan och är villig att i fri konkurrens betala vad den kvalificerade personalen
är värd. Någon generell lönelyftning är icke lösningen, men om staten
icke skall komma i ett ohjälpligt underläge i konkurrensen om den kvalificerade
arbetskraften, erfordras väsentliga förbättringar av denna personals
löneförhållanden. Erfarenheten visar, att det fortfarande icke torde vara
nödvändigt, att de statliga lönerna höjas ända upp till den nivå, där de
privata f. n. ligga, beroende bl. a. på den psykologiska verkan av en fastare
anställning, trivseln i arbetet, människans olust att ändra sina vanor in. fl.
faktorer, vilka dämpa det lockande i möjligheten att erhålla bättre löneförmåner
på den privata arbetsmarknaden. En höjning av löneläget för de
kvalificerade teknikerna i statstjänst torde ej heller resultera i en generell
ökning av de privatanställdas löner, enär de privata företagarna icke torde
ha ekonomiska möjligheter att genomgående höja de redan förut relativt
goda löneförmånerna för denna kategori. Utredningens förhoppning, att den
vidgade intagningen vid de tekniska högskolorna skall resultera i att den
nuvarande bristen på civilingenjörer successivt skall avtaga, kan forskningsanstalten
icke dela.

Försvarets forskningsanstalts och utredningens synpunkter på verkan av
en generell lönelyftning delas dock ej av samtliga remissmyndigheter. Armétijgförvaltningen,
marinförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen och matemaiikmaskinnämnden
framhåller sålunda, att en generell lönelyftning är det
enda som på längre sikt kan avhjälpa svårigheterna. Marinförvaltningen
och matematikmaskinnämnden liksom byggnadsstyrelsen, flygtekniska försöksanstalten
och SACO anser dessutom, att utredningens rädsla för motsvarande
höjningar av lönerna på den privata marknaden är orealistisk. Då
näringslivet ständigt måste anlägga lönsamhetssynpunkter, torde nämligen
de enskilda företagarnas möjligheter att öka de högskoleutbildade teknikernas
löner icke vara obegränsade. Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit,
att generella lönelyftningar skulle kunna medföra, att de enskilda
företagen tvingades göra en omprövning av kompetensfrågorna och därigenom
vissa tekniker skulle kunna frigöras och komma det allmänna till
godo.

Fortifikationsförvaltningen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller,
att de motser framtiden med oro på grund av att svårigheten att förvärva
och behålla kvalificerade tekniker äventyrar verkens skötsel. Armétyg
f örvaltningen har förklarat sig kunna lösa sina uppgifter endast genom
att i ej obetydlig omfattning anlita utomstående civil expertis.

Flertalet remissinstanser synes i stort sett vara eniga om att staten har
den proportionellt största bristen på tekniker och att orsaken härtill är för
låg lönesätlning inom statsförvaltningen. Ej ens genom enbart generella
lönehöjningar skulle staten kunna komma upp i konkurrenskraftigt läge.
Det skulle dessutom vara nödvändigt, all eu omprövning gjordes av de
högre tekniska tjänstemännens löner, att flera befordringstjänster inrättades
och all lönegradsplaceringen även i den reglerade befordringsgången förbättrades.

liihany till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 120

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Hera remissmyndigheter har betonat nödvändigheten av att en fortlöpande
omprövning av kompetensfordringarna på statliga ingenjörstjänster göres,
så att högskoleutbildade tekniker icke användes, där sådana icke oundgängligen
är nödvändiga.

Matematikmaskinnämnden, flygtekniska försöksanstalten och vattenfallsstyrelsen
framhåller, att behov av jämkning av de nuvarande statliga lönebestämmelserna
föreligger även för akademiker med betyg i matematik, fysik,
kemi eller därtill angränsande ämnen.

Svenska stadsförbundets styrelse framhåller i sitt utlåtande, att det framståi
som en tvingande nödvändighet att de tekniska högskolornas elevmottagningskapacitet
snarast utökas. Styrelsen anför vidare hl. a. följande:

Utredningen har icke gått närmare in på frågan, huruvida de förefintliga
vakanserna i någon mån skulle kunna fyllas med utländska högskoleingenjörer.
Inom andra områden av arbetsmarknaden har utvägen att''anställa utländsk
arbetskraft visat sig framkomlig och en närmare belysning av möjligheterna
att på detta sätt lindra bristen skulle ha varit av intresse.

Styrelsen vill slutligen också framhålla, att det ur den privata industriens
synpunkt borde vara av intresse att tillse, att den offentliga sektorn av arbetsmarknaden
— staten och kommunerna — tillföres högskoleutbildade
tekniker i den omfattning, som är nödvändig för att hålla samhällsmaskineriet
i funktion på ett tillfredsställande sätt. Detta måste vara livsvillkor
for den privata industrien. Det må räcka med att peka på samhällets tjänster
i fråga om transportväsende, kraftleveranser, telegraf- och telefonförbindelser,
stadsplanering samt väg- och vattenbyggnadsverksamhet. Privatlndustnen
måste självfallet planera sin expansion, sä att man håller den
inom ramen för den tillgång på högre teknisk arbetskraft, som icke oundgängligen
åtgår för upprätthållandet av samhällets funktioner.

Från dessa synpunkter vill styrelsen ifrågasätta, om icke staten borde
undersöka möjligheterna till samarbete mellan den offentliga arbets«ivarsektorn
och den enskilda i syfte att åstadkomma ömsesidig anpassning beträffande
fördelningen av den högskoleutbildade tekniska arbetskraften.

Svenska arbetsgivareföreningen framlägger i sitt utlåtande i huvudsak
följande synpunkter.

Den av utredningen redovisade bristen på civilingenjörer bör ses mot bakgrunden
av den nuvarande målsättningen beträffande omfattningen av den
stathga verksamheten. Denna målsättning kan ifrågasättas med hänsyn till
att i åtskilliga fall verksamheten i fråga kan ombesörjas av enskilda löretag.
Rekrytermgssvårigheterna bottnar främst i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna
och således endast delvis i löneförhållandena. Fn generell
lonelyftning skulle icke utgöra ett verksamt medel. Några åtgärder i syfte
att förbättra begynnelselönerna för yngre civilingenjörer skulle ej kunna
motverka den av utredningen konstaterade avgången av civilingenjörer i
3o.:^rs^Idern>. Vllket förhållande främst synes bero på sämre bcfordringsmojligheter
mom statens område. Vidare skulle dylika åtgärder kunna få
konsekvenser vad beträffar lönefrågan för andra akademikergrupper i statlig
tjänst. Föreningen ifrågasätter, om icke en bidragande orsak till övergången
av civilingenjörer från statlig till enskild tjänst är andra överväganden än
rf.nt ekonomiska hänsynstaganden. Det är ytterst sannolikt att sådana omstandigheter,
som den friare ställning ett enskilt företag kan erbjuda, för
åtskilliga civilingenjörer blir av avgörande betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957 19

Reglerade befordringsgången

Gällande bestämmelser. Jämlikt kungörelsen den G juni 1952, nr 490, skall
bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång
för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst, i den mån ej
Kungl. Maj :t beträffande visst verk eller viss grupp av tjänstemän annorlunda
förordnar, äga motsvarande tillämpning beträffande icke-ordinarie
tjänstemän med bl. a. avgångsexamen vid teknisk högskola. För sådan tjänsteman
skall tillämpas den i sistnämnda kungörelse angivna kortare befordringsgången.
Denna befordringsgång innebär, att vederbörande tjänsteman
skall avlönas enligt lönegrad Cf 21 under ett och ett halvt år och lönegrad
Ce 23 under två år, varefter befordran till lönegrad Ce 25 sker.

Enligt 7 § nyssnämnda kungörelse den 30 juni 1947 skall, där i särskilda
fall myndighet finner anledning ifrågasätta tillämpning av högre begynnelselön
eller förmånligare befordringsgång än som följer av huvudbestämmelserna,
myndigheten inhämta yttrande från en särskild nämnd, statens
befordringsnämnd. Här avsedd avvikelse må icke utan Kungl. Maj :ts medgivande
vidtagas, med mindre myndigheten och nämnden är ense om åtgärden.

Civilingenjörsutredningen. I fråga om den reglerade befordringsgången
har utredningen övervägt en sådan ändring, att myndigheterna själva skulle
äga befogenhet att utan att inhämta yttrande från befordringsnämnden,
avgöra frågor om tillgodoräkning av tidigare anställningstid hos icke-statlig
arbetsgivare. Vidare har diskuterats, huruvida icke myndigheterna skulle
få befogenhet att inom befordringsgångens ram i speciella fall vid nyrekrytering
medgiva dels högre lön än som följer av en dylik tillgodoräkning, dels
högre lön än begynnelselönen utan att tidigare praktik kan åberopas, dels
ock snabbare uppflyttning inom befordringsgången än som följer av bestämmelserna.
Även beträffande högskoletekniker, som redan är anställda
i befordringsgången, har berörts frågan, om myndigheten i undantagsfall
bör kunna medgiva förmånligare löneställning, exempelvis för att kvarhålla
särskilt kvalificerad tjänsteman vid verket. Vid en bedömning av föreliggande
frågor har utredningen emellertid med hänsyn till konsekvenserna
på andra områden ansett sig böra förorda endast, att vederbörande myndighet
erhåller bemyndigande att avgöra frågor om tillgodoräkning av ickestatlig
anställning. Därvid förutsättes, att dylik anställning prövats vara av
betydelse för verket. En sådan dispensrätt förutsättes omfatta de myndigheter,
som rekryterar högskoletekniker, och bör lämpligen regleras genom
en undantagsbestämmelse från kungörelsen den 6 juni 1952, nr 490, i vad
den avser tillämpningen av 7 § befordringskungörelsen. Beslut i dylika ärenden
föreslås skola anmälas till civildepartementet. Därest sådan myndighet
härutöver finner anledning i andra särskilda fall ifrågasätta tillämpning av
högre begynnelselön eller förmånligare befordringsgång än som följer av bestämmelserna
i befordringskungörelsen, bör frågan underställas Kungl.
Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Remissyttrandena. Verksmyndigheterna och personalorganisationerna är
enligt remissyttrandena i stort sett ense om att de nuvarande bestämmelserna
om reglerad befordringsgång är till stort men vid nyanställning av civilingenjörer
och att de också förhindrar möjligheterna att behålla redan anställda
yngre civilingenjörer. Flera myndigheter har framhållit, att det varit
helt omöjligt att anställa någon ingenjör i befordringsgången.

Statskontoret framhåller, att myndigheterna icke bör äga rätt att tillgodoräkna
anställning före examens avläggande.

Utredningens förslag tillstyrkes i huvudsak av flygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
matematikmaskinnämnden, patent- och registreringsverket samt försvarets
fabriksstyrelse, varjämte Svenska arbetsgivareföreningen icke har velat motsätta
sig förslaget.

I övrigt har i yttrandena yrkats på än längre gående befogenheter för
myndigheterna. Vidare har förslag framförts om befordringsgångens slopande
eller om förbättringar i densamma.

Förmånligare löneklassplacering

Gällande bestämmelser. Jämlikt 24 § Saar äger Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet, om och i den mån
så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i
visst fall eller viss grupp av fall förmånligare placering eller uppflyttning i
löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas än som följer av huvudbestämmelserna.

Enligt 25 § 1 mom. Saar äger Kungl. Maj :t för bibehållande vid tjänsten
av den, som innehar tjänst i lönegrad omfattande flera löneklasser, där
tjänstemannen är särskilt kvalificerad för tjänsten och det anses påkallat
av statens intresse, medgiva att tjänstemannen må åtnjuta lön enligt i löneplanen
upptagen högre löneklass, dock högst enligt den löneklass, vars
nummer med två enheter överstiger numret för högsta löneklassen inom lönegraden.
Sådant medgivande innebär icke ändring i tjänstemannens löneklassplacering.

Civilingenjörsutredningen. En generösare tillämpning av bestämmelserna
i 24 § och 25 § 1 mom. Saar skulle enligt utredningens mening ge myndigheterna
möjligheter att efter individuell prövning och med hänsyn till den
betydelse vederbörande har eller beräknas få för verket i fråga kunna erbjuda
tjänstemannen bättre löneförmåner än eljest. En sådan tillämpning
av nyssnämnda författningsrum borde gälla tjänster på löneplan 1 fr. o. m.
lönegrad 25 och uppåt. Vidare har utredningen funnit det lämpligt, att tilllämpningsrätten
i här avsedda frågor delegeras till vissa myndigheter, undex
det att sadana frågor i övrigt underställes Kungl. Maj :t, som därvid förutsättes
komma att vara generösare i tillämpningen än som nu är fallet. Sådan
myndighet, som erhållit beslutanderätten i dessa frågor, föreslås skola

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

göra anmälan till civildepartementet om sina beslut. Tillämpningsrätten borde
lämpligen kunna delegeras, i första hand till verk med teknisk inriktning,
som i sin verksamhet har ett relativt stort antal högskoletekniker. Med
denna utgångspunkt har utredningen funnit följande myndigheter böra ifrågakomma,
nämligen telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, vägoch
vattenbyggnadsslyrelsen, byggnadsstyrelsen och flygtekniska försöksanstalten.

Remissyttrandena. Statskontoret avstyrker förslaget i denna del och anför
till stöd härför följande:

Statskontoret är av den uppfattningen, att myndigheterna inför trycket
av rådande personalsvårigheter komma att i avsevärd utsträckning utnyttja
de möjligheter till friare löneawägning, som härigenom skulle öppnas.
Någon individuell prövning av lönesättningen lärer knappast kunna förväntas.
Även om denna delegationsrätt -—• såsom utredningen förordat — begränsas
till vissa myndigheter, håller statskontoret före, att ett genomförande
av utredningens förslag i denna del kommer att leda till en allmän lydtning
av lönenivån för högskoleteknikerna vid dessa myndigheter, vilket förhållande
med all sannolikhet kommer att få återverkningar på andra håll
inom förvaltningen. Utredningen har visserligen ansett, att myndighet, som
erhållit beslutanderätten till sig delegerad, skulle anmäla besluten till civildepartementet.
Enligt ämbetsverkets förmenande kan dock härigenom någon
effektiv kontroll knappast utövas beträffande myndigheternas sätt att
utnyttja rätten att på egen hand besluta om tillämpningen av sagda bestämmelser.
I anslutning till vad som sålunda anförts är statskontoret icke berett
tillstyrka utredningens förevarande förslag utan vill förorda, att Kungl.
Maj :t alltjämt förbehåller sig beslutanderätten i dessa frågor. Att härvid en
generösare tillämpning av bestämmelserna kan ifrågakomma, synes icke
möta samma betänkligheter.

I övriga remissyttranden tillstyrkes i huvudsak utredningens förslag. Någon
större förhoppning, att förslaget i detta hänseende skall medföra någon
avsevärd förbättring i den nuvarande bristsituationen, uttalas dock ej.

SACO, SR och TCO anser, att det högsta utrymmet för löneökning, som
förslaget innebär, bör vidgas. SACO föreslår därvid en utökning till fyra
löneklasser över vederbörande lönegrads högsta löneldass. Svenska arbetsgivareföreningen
anser, att delegationsrätten bör begränsas till att avse civilingenjörer
avlönade enligt lägst lönegrad 27.

Mot utredningens förslag om vilka myndigheter, som bör erhålla beslutanderätt
i dessa frågor, anmäles i vissa yttranden avvikande mening av innebörd
att kretsen av myndigheter bör vidgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Kontraktsanställning

Gällande bestämmelser. Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl. Maj:t
bemyndigat vattenfallsstyrelsen att anställa viss personal genom personliga
avtal. Bemyndigandet avser ledande ingenjörspersonal vid byggnadsverksamheten,
vartill i detta sammanhang räknas även konstruktionsverksamhet
och av verkets byggande uppgifter i övrigt föranledd verksamhet. Kontraktsanställning
kan användas vid såväl nyanställning, som då fråga uppkommer
att vid verket kvarhålla viss tjänsteman. I sistnämnda fall förutsättes, att
tjänstemannen avgår från sin tjänst, vilken därvid skall vakantsättas. Medgivande
till sådan vakantsättning skall från fall till fall inhämtas av Kungl.
Maj :t. Kontraktsvillkoren ankommer det däremot på styrelsen att bestämma.

Civilingenjörsutredningen. Utredningen bär tagit upp frågan om utsträckning
till flera myndigheter av den f. n. endast vid vattenfallsverket tillämpade
kontraktsanställningsformen. Från vattenfallsverkets sida hade vitsordats
betydelsen av att kunna utnyttja denna anställningsform i de fall,
då verket haft ett oavvisligt behov av att behålla eller anställa för uppgifterna
synnerligen kvalificerade personer. Även från andra myndigheters sida
hade framhållits önskvärdheten av att kunna anställa tjänstemän enligt
personliga kontrakt.

En mera vidsträckt tillämpning av denna anställningsform kan enligt utredningens
mening få konsekvenser på andra områden och rubba lönenivån
för teknikerpersonalen. Trots dessa farhågor förordar utredningen, att bemyndigande
i begränsad utsträckning lämnas att tillämpa kontraktsanställningsformen,
förslagsvis åt samma myndigheter, som skulle erhålla beslutanderätt
beträffande frågor enligt 24 § och 25 § 1 mom. Saar. Rätten föreslås
gälla tjänster på löneplan 2 och i lönegrad 37 på löneplan 1, då det gäller
såväl att nyanställa som att kvarhålla tjänsteman. Enligt utredningens
mening bör denna rätt icke utsträckas till övriga tjänstemän på löneplan 1,
med hänsyn till den utvidgning av tillämpningen av 24 § och 25 § 1 mom.
Saar, som utredningen förordat. Tjänsteman, som erhåller kontraktsanställning,
skall avgå från sin tjänst och denna vakantsättas. Medgivande till sådan
vakantsättning skall inhämtas hos Kungl. Maj:t, men kontraktsvillkoren
fastställas av myndigheterna.

Remissyttrandena. Vattenfallsstyrelsen redogör i sitt utlåtande för erfarenheterna
av kontraktsanställningen, som nu tillämpats under fyra år. Styrelsen
anser den vara ett surrogat för ett rationellt och riktigt lönesystem,
men att den dock varit till mycken nytta för vattenfallsstyrelsen i nuvarande
läge. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

Vattenfallsstyrelsen har använt kontraktsanställningsformen för att förhindra
redan anställd tjänsteman att lämna verket för att tillträda annan
bättre betald anställning. Kontraktsanställningsfrågan har därvid tagits upp
till prövning, då vederbörande tjänsteman meddelat sin avsikt att lämna
tjänsten. Vidare har vattenfallsstyrelsen själv tagit initiativet till att kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1057

traktsanställa särskilt värdefulla tjänstemän, om vars arbetskraft vattenfallsstyrelsen
måst försäkra sig för att icke plötsligt riskera dess avgång
vid en för verket oläglig tidpunkt. Så har t. ex. teknikerna på vattenfallsstyrelsens
atomkraftbyrå bundits medelst kontrakt, för att de icke skall
lämna vattenfallsstyrelsens tjänst, då de erhållit utbildning och erfarenhet
och blivit begärliga på arbetsmarknaden. Slutligen har kontrakt använts även
vid nyanställningar. Vattenfallsstyrelsen har däremot aldrig använt kontraktsanställning
endast för att bereda kvalificerad tjänsteman högre lön,
alltså i sådana fall, då vederbörande ändock haft för avsikt att kvarstanna i
verket, t. ex. av åldersskäl. Till följd av dessa principer har de kontraktsanställda
kommit att huvudsakligen omfatta rätt unga tekniker, som befinner
sig i sådan ålder, att de är värdefulla på allmänna marknaden. Kontraktsanställningen
har dock varit förbunden med vissa olägenheter, beroende på
att den i regel begränsats till ledande ingenjörspersonal på byggande och konstruerande
avdelningar samt på att vattenfallsstyrelsen har varit förhindrad
att själv pensionera de anställda.

Svenska stadsförbundets styrelse avstyrker utredningens förslag och anför
bl. a.:

Mot en utökning av kontraktsanställningssystemet vill styrelsen inlägga
en bestämd gensaga. En sådan ökning skulle enligt styrelsens uppfattning
kunna medföra allvarliga konsekvenser, särskilt mot bakgrunden av att de
kontrakterade lönerna i praktiken icke torde kunna hållas hemliga. En avsevärd
uppskruvning av löneläget för civilingenjörerna skulle knappast kunna
undvikas och följdverkningarna härav skulle vara svåra att begränsa. Också
kommunerna skulle försättas i ett mycket bekymmersamt läge.

Utöver stadsförbundet har ingen av remissinstanserna velat motsätta sig,
att det vid vattenfallsstyrelsen tillämpade kontraktsanställningssystemet får
en mera ubredd tillämpning.

Statskontoret framhåller i denna del i huvudsak följande.

Med hänsyn till konstaterade gynnsamma verkningar av kontraktsanställningen,
som jämväl skapat bättre möjligheter att behålla civilingenjörer med
författningsenliga löner i lägre lönelägen, vill statskontoret icke motsätta
sig, att denna anställningsform jämväl får tillämpas vid de av utredningen
angivna myndigheterna. Mot en vidgad användning av kontraktsanställningsformen
kan givetvis invändas, att konsekvenser kunna uppkomma inom
andra förvaltningsområden. Även om man icke kan bortse från dessa risker,
synas dock återverkningarna icke bliva alltför framträdande, eftersom befattningshavarna
vid övergång till anställning mot kontrakt nödgas taga avsked
från sina löneplansreglerade tjänster.

Beträffande utredningens förslag om vilka tjänster, som bör ifrågakomma,
och vilka myndigheter, som bör erhålla bemyndigande att tillämpa kontraktsanställning,
har dock olika synpunkter framkommit.

Fortifikationsförualtningen, chefen för armén, arbetsmarknadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstgrclsen, matematikmaskinnämnden, patent- och registreringsverket,
SIt och Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker sålunda
utredningens förslag i denna del. SR ifrågasätter dock om det icke skulle — i
avbidan på resultatet av översynen av Saar — bliva för staten billigare och från
rekryterings- och anställningssynpunkt förmånligare, om vederbörande finge

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

kvarstå i innehavd tjänst och tilldelades ett arvode, vilket icke skulle vara
maximerat till vissa löneklasser inom eller över den innehavda tjänstens lönegrad.
Arbetsgivareföreningen utgår vid sitt tillstyrkande från att syftet med
kontraktsanställningen kommer att iakttagas, d. v. s. att nyanställa eller
söka kvarhålla högre och särskilt kvalificerade civilingenjörer och således ej
i direkt konkurrerande syfte.

Försvarets civilförvaltning, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska
försöksanstalten föreslår, att möjlighet till kontraktsanställning skall omfatta
tjänster fr. o. in. 33 lönegraden på löneplan 1. Civilförvaltningen har i
samband härmed föreslagit begränsning till 9 lönegraden på löneplan 2. Civilförvaltningen
framhåller vidare, att snabba avgöranden i de allra flesta
fall av kontraktsanställning torde vara av nöden och att inhämtande av
Kungl. Maj :ts beslut om vakantsättning allenast skulle fördröja ärendets avgörande.
I stället borde en generell bestämmelse införas att samtliga befattningar,
som blivit lediga genom övergång till kontraktsanställning, skall
hållas vakanta.

Statskontoret framhåller att med den ståndpunkt ämbetsverket tagit till
frågan om en delegering av beslutanderätten vid tillämpningen av 24 § och
25 § 1 mom. Saar ämbetsverket finner det kunna övervägas att låta kontraktsanställningen
avse tjänster i något lägre lönegrader än den 37 :e. Under
inga förhållanden synes dock kontraktsanställning böra medgivas för tjänster
under 31 lönegraden. Beträffande befattningar å löneplan 2 håller ämbetsverket
före, att kontrakt endast bör ifrågakomma för tjänster i lägst 9 lönegraden.
Riksräkenskapsverket har föreslagit samma avgränsning. Någon anledning
att därvid inskränka vattenfallsstyrelsens nuvarande befogenheter
att tillämpa kontraktsanställningsformen utan sådan särskild begränsning,
anser riksräkenskapsverket icke föreligga.

Även marinförvaltningen, flygförvaltningen, chefen för marinen, telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse och
SACO har ansett, att kontraktsanställning bör kunna medgivas för tjänster
fr. o. in. lönegrad 31 på löneplan 1.

Armé ty g förvaltningen föreslår, att kontraktsanställningen utsträckes till
förslagsvis lägst 29 lönegraden och byggnadsstyrelsen en utsträckning till
lönegraderna mellan 37 och 29. TCO framhåller, att det är nödvändigt, att
kontraktsanställning i erforderlig utsträckning får användas även för tjänstemän,
som avlönas enligt löneplan 1, om inte TCO:s förslag om utvidgning
av gränserna för löneökning enligt 25 § 1 mom. Saar bifalles.

Vattenfallsstyrelsen framhåller i denna fråga bl. a.:

Dea föreslagna inskränkningen medför, att det viktiga byrådirektörsskiktet
på löneplan 1 undantages från kontraktsanställningen, d. v. s. det skikt,
varifrån chefstjänsterna rekryteras. Det var svårigheter att rekrytera chefstjänsterna,
som var en av huvudorsakerna till att vattenfallsstyrelsen fick
möjlighet att kontraktsanställa tjänstemän. Vidare finnes specialister, t. ex.
forskare, vars värde är helt personligt och därför knappast kan inplaceras på
nagon \iss tjänst. Kontraktsanställningen kan ingalunda helt ersättas av
den föreslagna möjligheten att ge extra löneklasser. Den löneökning, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

kan ges genom några extra löneklasser, torde i inånga fall väga mycket lätt
gentemot goda löneanbud från industrien och kan inte heller förenas med
någon förpliktelse från den enskildes sida att kvarstå i tjänst viss tid. Vattenfallsstyrelsen
får därför bestämt avstyrka den föreslagna inskränkningen
i vattenfallsstyrelsens nuvarande befogenheter.

I vissa yttranden har slutligen framförts önskemål om vidgning av kretsen
av myndigheter, som skulle erhålla bemyndigande till kontraktsanställning.

Pensionering i samband med kontraktsanställning

Civilingenjörsutredningen. Frågan om pensioneringsform vid kontraktsanställning
har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet. Utredningen,
som haft kontakt med 1951 års pensionsutredning, har övervägt, huruvida
det vid vattenfallsverket tillämpade systemet med SPP-pensionering bör gälla
eller om pensionering bör ske enligt statliga normer. Enligt utredningens
mening talar övervägande skäl för att pensioneringen ordnas enligt det senare
alternativet. Därvid bör pensionsnivån avvägas så, att den är relativt
god i förhållande till SPP:s vanligaste pensioneringsplan, dock icke så hög,
att den inbjuder till alltför stor övergång till kontraktsanställningsformen.
Utredningen har med dessa utgångspunkter kommit fram till att kontraktsanställningen
torde anses fördelaktig, även förenad med pensionsrätt enligt
en lägre lönegrad än den, vari den kontraktsanställde tidigare varit placerad.

Vid bestämmande av pensionsnivån kan enligt utredningens mening olika
alternativ ifrågakomma. Pensionen kan avvägas efter lönegraden närmast
under den, som tjänstemannen tillhörde före kontraktsanställningen. Den
kan även tänkas fixerad till viss lönegrad. Enligt utredningens mening hör
pension utgå enligt en för samtliga kontraktsanställda gemensam högsta
lönegrad, förslagsvis lönegrad 33 på löneplan 1. Eftersom pensionen för
tjänster i lönegrad 12 och lägre på löneplan 2 understiger pensionen i lönegrad
37, hör emellertid införas en maximeringsregel, som förhindrar att
tjänsteman, som före kontraktsanställningen var berättigad till pension enligt
lönegrad 12 eller lägre på löneplan 2, kommer i gynnsammare ställning
— relativt sett — i pensionshänseende än tjänsteman i 37 lönegraden. Utredningen
förordar en sådan begränsning, alt tjänsteman, som före kontraktsanställningen
var placerad i lönegrad 12 eller lägre på löneplan 2,
erhåller pension enligt den lönegrad, som med tre enheter understiger den,
som tjänstemannen tidigare tillhörde.

Remissyttrandena. Vattenfallsstyrelsen framhåller i denna fråga mot bakgrunden
av sina erfarenheter av kontraktsanställningen bl. a. följande:

De nu hos vattenfallsstyrelsen kontraktsanställda har i regel tecknat pensionsförsäkring
hos SPP. Som utredningen framhåller, har del visat sig vid
förhandlingar med tjänstemän rörande kontraktsanställning, alt de ofta tvekat
inför eu sådan anställningsform på grund av att de föredraga statens

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

pensionsförmåner framför SPP:s, enär statens pensioner brukat vara värdebeständigare.
Har de i sådana fält valt att kvarstå som löneplansanställda
synes deras önskan att lämna verket icke ha varit så stark som de velat göra
gällande. Man kan dock utgå från att en anställd föredrager en lägre pension
från staten framför eu något högre från SPP om löneförmånerna i övrigt
är likvärdiga. Goda pensionsförmåner medför också, att lönebeloppen kan
hållas lägre. Det har dock aldrig förekommit, att någon velat minska på de
pensionsbelopp, han redan varit berättigad till. Skulie så ske, torde tjänstemannen
öka sina löneanspråk för att bli i slånd att teckna en tilläggspensionsförsäkring.
Om utredningen vill göra kontraktsanställningen mindre
attraktiv genom att knappa in på pensionsförmånerna, tycks den förbise, att
i varje kontraktsfall finns alllid tre alternativ: kvarstannande som tjänsteman,
kontraktsanställning samt avgång ur tjänst. Det sista alternativet är
ju del som skall elimineras genom kontraktsanställningen. Vattenfallsstyrelsen
anser, att den kontraktsanställde åtminstone bör bibehållas vid de
pensionsförmåner, som tillkom honom vid kontraktsanställningens början
eller som är förenade med den tjänst han upprätthåller. Beträffande kontraktsanställda,
som ej uppehåller någon viss tjänst, bör verken ha frihet alt
bestämma pensionsförmånerna. Utredningen vill ge verken fria händer att
bestämma lönerna för de kontraktsanställda, men gör samtidigt en inskränkning
beträffande pensionsbeloppen, en tankegång, som förefaller svår att
förstå.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och telestyrelsen förordar, att pensioneringen
för de kontraktsanställda ordnas genom anslutning till SPP.
Statskontoret anför härom bl. a.:

Enligt statskontorets mening måste det icke minst med hänsyn till pågående
utredning om det statliga pensionsväsendets uppbyggnad in. in. (1951
ars pensionsutredning), ur principiell synpunkt möta starka betänkligheter
mot att, med bibehållande av den reguljära pensioneringsformen, för én enstaka
kategori befattningshavare bryta sambandet mellan lön och anställningsform
å ena sidan och pensionsrätt å den andra. Icke heller har ämbetsverket
kunnat finna, att utredningen påvisat några större olägenheter med
SPP-alternativet. Snarare torde det förhålla sig så, att erfarenheterna från
vattenfallsverket visat, att ett utbyte av den statliga pensionsrätten mot SPPpensioneringen
varit en av de faktorer, som bidragit till att antalet kontraktsanställningar
kunnat begränsas. Kontraktsanställningen får härigenom också
den karaktär av temporär anordning, vartill den syftar. Ett bibehållande av
de statliga pensionsförmånerna, ehuru med något sänkt pensionsnivå, torde
däremot komma att medföra att kontraktsanställningen blir det normala.
\id no angivna förhallanden är statskontoret icke berett giva sin anslutning
till utredningens förslag till pensionsfrågans ordnande. Även om det måhända
i vart fall på kort sikt, kan förefalla som om anslutning till SPP ställer
sig oförmånligare ur kostnadssynpunkt för statsverket, vill ämbetsverket
sålunda förorda att vid en utsträckning av kontraktsanställningsformen till
andra myndigheter än vattenfallsverket pensioneringen tills vidare ordnas
genom SPP, ett pensioneringsystem som för övrigt redan förekommer på
annat håll inom statsförvaltningen, nämligen bl. a. vid atomkommittén, de
statliga forskningsråden och de halvstatliga forskningsinstituten. En fortsättning
och utvidgning av SPP-pensioneringen inom förevarande område
förutsätter emellertid en fastare organisation än som hittills tillämpats inom
vattenfallsverket. En anslutningsplan bör upprättas med SPP med staten så*°m
arbetsgivare, detta bl. a. med hänsyn till utformningen av samordningsbestämmelserna
i 27 § 1 mom. andra stycket 1947 års allmänna tjänstepen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

sionsreglemente och 16 § 1 mom. andra stycket 1947 ars allmänna familjepensionsreglementc.
Viss maximering av den pensionsgrundande inkomsten
bör härvid kunna ifrågakomma på samma sätt som normalt sker inom det
enskilda näringslivet. Vidare torde i detta sammanhang böra klargöras, i
vilken utsträckning tillgodoräkning i pensionshänseende bör medgivas av
kontraktsanställningstid vid återgång till löneplansanställning — annan än i
förordnandetjänst. Skäl tala enligt statskontorets uppfattning för att en dvlik
tillgodoräkning begränsas till så stor del av tiden, som svarar mot värdet
av samtidigt överlåtna försäkringsförmåner.

Riksräkenskapsverket anför härutinnan bl. a. följande:

Såvitt riksräkenskapsverket kunnat finna, har det vid vattenfallsverket
tillämpade pensioneringssystemet inneburit en för såväl verket som vederbörande
tjänsteman tillfredsställande inbördes avvägning av de med kontraktsanställningen
förenade avlönings- och pensionsförmånerna. Med hänsyn
härtill och då kontraktsanställningen av utredningen avses skola utgöra
en allenast temporär lösning, synes enligt riksräkenskapsyerkets mening
tillräcklig anledning saknas att tillämpa ett annat system än det inom
vattenfallsverket prövade, vilket förefaller vara ägnat att underlätta överflyttning
av tjänstemän från den privata till den statliga sektorn.

Svenska arbetsgivareföreningen finner utredningens förslag till lösning av
pensionsfrågan för de kontraktsanställda föga tillfredsställande i ett hänseende.
Genom att man avser att frångå det system med SPP-pension, som
f. n. tillämpas vid kontraktsanställning, kommer just de konsekvenser att
inträda, som utredningen sökt undvika, nämligen att civilingenjörer i 35-årsåldern kan komma att lämna sin statliga anställning för att i enskild
anställning helt kunna intjäna SPP-pension genom 30 års tjänst. Det uppskov
med ev. avgång, som för staten står att vinna genom SPP-systemet,
går således förlorat genom utredningens förslag. Föreningen får därför föreslå,
att pensionsfrågan för kontraktsanställda löses så, att kontraktsanställd
vid avgång före uppnådd pensionsålder erhåller rätt till fribrev och
att intjänat pensionsbelopp inbetalas till SPP eller annan försäkringsinrättning,
därest vederbörande så önskar. I de fall vederbörande åter kvarstår
i statlig tjänst till uppnådd pensionsålder, kommer således den av utredningen
föreslagna pensionsordningen att tillämpas.

I övriga yttranden har ej framställts någon erinran mot principerna i utredningens
förslag. Från flera håll har dock framhållits, att pensionsnivån
ej bör sänkas vid kontraktsanställning.

Anslagsfrågor

Civilingenjörsutredningcn. För de myndigheter, vilka ifrågasatts kunna
få rätt såväl att tillämpa berörda uppmjukning i fråga om 24 och 25 §§
Saar som att anställa personal genom personliga kontrakt och vilkas utgifter
hestrides av anslag å driftbudgeten, bör — om de ifrågasatta åtgärderna
genomföres — särskilda medel uppföras a särskild delpost alteinativt in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

räknas i befintlig delpost för avlöningar till icke-ordinarie personal för täckande
av de merutgifter, som kan föranledas av förslaget.

Remissyttrandena. Försvarets civilförvaltning förutsätter, att kostnaderna
skall bokföras under resp. verks avlöningsanslag, anslagsposten till avlöning
av övrig icke-ordinarie personal, och att vid anvisande av de olika
avlöningsanslagen föreskrifter skall givas i vilken utsträckning kontraktsanställningsform
må användas. Statskontoret föreslår, att en särskild delpost
för att täcka uppkomna merutgifter för löner upptages å myndigheternas
avlöningsstat, vilken post torde böra redovisas med förslagsvis angivet
belopp. Riksräkenskapsverket slutligen framhåller, att i anslutning till utredningens
först angivna alternativ en särskild förslagsvis beräknad post
bör uppföras för avlöning av kontraktsanställd personal. För merkostnaderna
vid tillämpning av 24 och 25 §§ Saar i fråga om icke-ordinarie personal
bör medel däremot beräknas under icke-ordinarieposten. Föreskrift bör
vidare meddelas att besparing, som vid kontraktsanställning uppkommer
å icke-ordinarieposten, icke må av vederbörande myndighet utnyttjas.

Departementschefen

Såsom jag inledningsvis framhållit råder f. n. inom landet stor brist på
högskoleutbildad teknikerpersonal. Några exakta uppgifter om det aktuella
underskottet föreligger visserligen inte, men den totala bristen torde kunna
uppskattas till minst 1 000 civilingenjörer. Bristsituationen har under de
senare åren lett till en alltmer kännbar konkurrens om denna teknikerpersonal,
med följd att löneläget på arbetsmarknaden uppskruvats.

Från skilda statliga verk och institutioner har anmälts, att på grund av
angivna förhållanden stora svårigheter uppkommit genom dels ökad avgang
av kvalificerade tekniker, dels alltmer tilltagande rekryteringssvårigheter
inom detta område. I anslutning härtill har framhållits angelägenheten
av att möjligheter skapas till en smidigare anpassning av de statliga teknikerlönerna
till löneläget på den enskilda arbetsmarknaden än som kan ske
inom ramen för gällande statliga lönesystem. Nödvändigheten av ökade möjligheter
till en personlig löncsättning för kvalificerade specialister har ävenledes
understrukits.

Här angivna förhållanden utgör bakgrunden till att en särskild utredning
~ civilingenjörsutredningen — tillkallades med uppdrag närmast att klargöra,
enligt vilka principer ett friare lönesystem för högskoleutbildad teknikerpersonal
lämpligen borde konstrueras och att framlägga de alternativa
lösningar, som därvid kunde komma i fråga.

Innan jag redovisar mitt ställningstagande till resultatet av civilingenjörsutredningens
arbete, torde jag böra något ingå på frågan om de åtgärder
i övrigt, som vidtagits eller bör vidtagas för att komma till rätta med bristen
på tekniker med högskoleutbildning. Jag syftar härvid främst på frågorna
om vidgade utbildningsmöjligheter och om ett mera ändamålsenligt
utnyttjande av denna personal. Huruvida en lättnad i bristsituationen skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

kunna åstadkommas genom ökat anlitande av utländska tekniker med motsvarande
utbildning är ett spörsmål, som jag inte anser mig nu böra taga
under övervägande.

Vad först angår utbildningen av civilingenjörer och andra högskoleutbildade
tekniker är det givetvis, såsom framhållits i flera yttranden över civilingenjör
sutredningens betänkande, synnerligen angeläget, att utbildningsmöjligheterna
förbättras. Särskilda åtgärder i detta syfte har också
vidtagits. Jag får sålunda erinra, att en väsentlig ökning av intagningen vid
de tekniska högskolorna skett under de senaste åren och att förslag om en
ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser underställts årets riksdag
(prop. 1957: 99). Behovet av vidare åtgärder i detta hänseende övervägs
inom universitetsutredningen.

Bristen på högskoletekniker inom statsförvaltningen torde emellertid först
på längre sikt kunna avhjälpas eller minskas genom ökad intagning vid högskolorna.
Andra åtgärder måste därför, såsom ock framhållits i vissa remissyttranden,
vidtagas för att inom det statliga verksamhetsområdet säkra
tillgången på oundgängligen erforderlig högskoleutbildad teknikerpersonal.
Härvidlag ifrågakommer främst en strängare hushållning med dylik personal
inom det statliga området. Jag får i detta sammanhang erinra om att
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1952 tillkallats särskilda utredningsmän
(kompetensutredningen) med uppdrag att verkställa utredning
rörande gällande kompetensfordringar för statstjänstemän m. fl. och
därmed sammanhängande frågor. I den rådande situationen har jag anmodat
utredningsmännen att med förtur till behandling upptaga frågan om ett effektivare
utnyttjande av den högskoleutbildade teknikerpersonalen. I åtskilliga
fall torde nämligen ett mera rationellt utnyttjande av personal med
teknisk utbildning kunna åstadkommas genom en översyn av nu tillämpade
krav på formell kompetens. Det är givetvis angeläget, att utredningen av
detta spörsmål bedrives med största skyndsamhet. Detta gäller också de av
utredningsmännen igångsatta undersökningarna för att utröna möjligheterna
att genom en vidareutbildning av läroverks- och institutsingenjörer
avlasta högskoleteknikerna mindre kvalificerade arbetsuppgifter.

Enligt vad jag inhämtat från kompetensutredningen, kan vissa förslag i
angivna hänseenden väntas under vårens lopp. Jag vill emellertid i detta sammanhang
med skärpa betona, att det oavsett kompetensulredningens uppdrag
åligger myndigheterna att själva medverka till att alla åtgärder vidtages,
som kan vara ägnade att mildra olägenheterna av teknikerbristen. Det
bör därför ankomma på de myndigheter, som tar i anspråk högskoleutbildade
tekniker, att vid uppkommande vakanser, vid omorganisationer eller
vid ändring av myndighetens arbetsuppgifter i varje särskilt fall noggrant
överväga, om det för viss uppgift verkligen är erforderligt med högskoleutbildad
tekniker, eller om det — ev. efter omfördelning av göromålen — kan
vara tillräckligt med befattningshavare med annan utbildning.

Svenska stadsförbundet har granskat förevarande spörsmål från en vidare
aspekt och ifrågasatt, om inte staten borde undersöka möjligheterna

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

till samarbete mellan den offentliga arbetsgivarsektorn och den enskilda i
syfte att åstadkomma ömsesidig anpassning beträffande fördelningen av den
högskoleutbildade tekniska arbetskraften. Åsyftas härmed att staten skulle
söka åstadkomma en överenskommelse om något slags kvotering av exempelvis
nyutexaminerade civilingenjörer, vill jag ej medverka därtill. År avsikten
åter, att diskussioner skulle komma till stånd rörande vilka arbetsuPP§ifter
inom olika områden av arbetsmarknaden, som i nuvarande bristsituation
bör ankomma på civilingenjörspersonal, eller med andra ord för
vilka göromål vi har råd att i nuvarande läge anlita sådana ingenjörer, bör
det för staten vara angeläget att inte undandra sig medverkan.

Jag övergår härefter till att redovisa mitt ståndpunktstagande till vad civilingenjörsutredningen
anfört och föreslagit.

Civilingenjörsutredningens undersökningar visar, att den 1 oktober 1955
inom det statliga området förelåg en brist på minst 500 högskoleutbildade
tekniker. Detta motsvarade ca 18 procent av hela antalet för civilingenjörer
avsedda tjänster. Enligt utredningens undersökningar torde vidare bristen
inom det statliga området vara mera markerad än inom den privata sektorn
av arbetsmarknaden.

Utredningen framhåller, att de nuvarande rekryteringssvårigheterna inom
statsförvaltningen i fråga om högskoleutbildad/ teknikerpersonal främst
bottnar i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna och att de endast delvis
sammanhänger med löneförhållandena. Utredningen framhåller vidare att
— så länge utbildningskapaciteten icke väsentligt förbättras — generella
åtgärder, som i lönehänseende vidtages för att öka statens konkurrenskraft
om personalen i fråga, sannolikt endast kommer att leda till att lönehöjningar
genomföres även inom det enskilda näringslivet. Härigenom skulle
befintliga löneskillnader komma att bibehållas. Med hänsyn härtill har utredningen
ansett, att lönereglerande åtgärder av generell natur — i form
av allmän lönegradsuppflytlning, särskilt högstlönegradssystem e. d. —
ej kan lösa personalsvårigheterna. Därest särskilda åtgärder skall vidtagas
i syfte att motverka statsförvaltningens svårigheter att i nuvarande läge
rekrytera eller behålla högskoleutbildad teknikerpersonal, förordar utredningen
i stället sådana åtgärder, som inom vissa gränser och utan ändring
av gällande lönesystem ger myndigheterna möjligheter till individuell och
friare lönesättning. Utredningens förslag härutinnan avser att nuvarande
tillämpning av bestämmelserna om reglerad befordringsgång och löneklassplacering
uppmjukas och att kontraktsanställning i viss ökad utsträckning
skall få tillämpas.

Vad utredningen anfört rörande verkan av en generell lönelyftning i en
eller annan form för den högskoleutbildade teknikerpersonalen i statsförvaltningen
har mött gensagor i flera remissyttranden. Det bär nämligen
gjorts gällande, att de privata företagarna inte skulle ha ekonomiska möjligheter
att genomgående höja de redan förut relativt goda löneförmånerna
för denna personalkategori. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter t. o. m.
om inte generella lönelyftningar från statens sida skulle kunna leda till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

de enskilda företagarna tvingades göra en omprövning av kompetensfrågorna.
Härigenom skulle viss teknikerpersonal kunna frigöras och komma det
allmänna till godo.

För egen del ansluter jag mig till civilingenjörsutredningens uppfattning.
Så länge tillgången på civilingenjörer inte ökar i samma takt som efterfrågan
eller snabbare, kan jag nämligen inte finna annat, än att löneavvägningen
huvudsakligen tjänar som instrument för en fördelning mellan arbetsmarknadens
olika sektorer av den tillgängliga personalen. Att en generell
löneökning för statens högskoleutbildade tekniker skulle i nämnvärd
grad medföra en lättnad i bristsituationen, synes svårt att förstå. I vart fall
kan väl ett klart besked på denna punkt inte erhållas utan praktiska försök
av sådan art och omfattning, att ett genomförande av dessa försök i och för
sig skulle kunna leda till allvarliga störningar inom det nu aktuella avsnittet
av arbetsmarknaden.

Vad så angår huvudfrågan, nämligen om och i vilken utsträckning ett system
med friare lönesättning för den högskoleutbildade teknikerpersonalen
inom statsförvaltningen bör tillämpas, har statskontoret sagt sig hysa starka
betänkligheter. Ämbetsverket finner det över huvud tveksamt, om på grundval
av utredningens betänkande ändrade lönevillkor bör komma till stånd
för civilingenjörer i statlig tjänst. Viss tveksamhet om ett genomförande av
de av utredningen ifrågasatta åtgärderna har, om än inte lika markerat,
kommit till uttryck hos ytterligare ett par remissmyndigheter. De myndigheter
åter, som tar i anspråk högskoleutbildad teknikerpersonal, har genomgående
betonat svårigheterna att med nuvarande lönesättning förvärva
och kvarhålla dugande högskoleutbildade tekniker. Situationen anses brydsam
och ägnad att inge allvarliga farhågor för framtiden. Det görs gällande,
att vad civilingenjörsutredningen föreslagit närmast bör betraktas som
ett minimum eller såsom ett provisorium i syfte att i någon mån bidraga till
att förbättra det nuvarande rekryteringsläget.

Jag finner det uppenbart, att vidtagande av särskilda åtgärder, genom vilka
högskoleteknikerna i lönehänseende sättes i en gynnsammare ställning
än andra tjänstemannagrupper inom statsförvaltningen, kan komma att leda
till krav på förbättringar för andra personalkategorier. I sina yttranden över
civilingenjörsutredningens betänkande har f. ö. matematikmaskinnämnden,
flygtekniska försöksanstalten och vattenfallsstyrelsen påpekat, att behov av
jämkning av gällande lönebestämmelser på sina håll redan föreligger för
akademiker med betyg i matematik, fysik och kemi eller angränsande ämnen.
Man måste vidare räkna med att den förmånligare löneställning, som i
ett individuellt fall medges en tekniker, kan ge upphov till krav på motsvarande
förmån från andra befattningshavare inom vederbörande verk. Betänkligheter
kan sålunda från dessa utgångspunkter anföras mot en uppmjukning
av det statliga lönesystemet för den högskoleutbildade teknikerpersonalen.
Jag får vidare erinra, att den av riksdagen nyligen beslutade
löneplansrevisionen för statstjänstemännen innebär en icke oväsentlig genomsnittlig
förbättring av de statliga tjänstemännens löner, ej minst i de

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

löneskikt, som omfattar den högskoleutbildade teknikerpersonalen. Behovet
av uppmjukande åtgärder borde till följd härav ha minskat, sedan civilingenjörsutredningen
avgav sitt betänkande.

Å andra sidan torde det stå klart, att stundom mycket stora svårigheter
föreligger för verksmyndigheterna att i nuläget täcka det oundgängliga behovet
av högskoletekniker. Detta synes särskilt vara förhållandet på sådana
områden inom statsförvaltningen, där en insats av forskningskaraktär eller
högt kvalificerat tekniskt utvecklingsarbete krävs. Det bör visserligen inte
vara uteslutet, att en viss förbättring av teknikerläget i allmänhet kan följa
med löneplansrevisionen. Ytterligare åtgärder torde emellertid vara erforderliga,
åtminstone inom nyss angivna områden, där till följd av den hastiga
tekniska utvecklingen inom landet konkurrensen om teknikerna synes vara
särskilt hård. Mot bakgrunden härav anser jag det, trots de anförda betänkligheterna,
nödvändigt, att vissa begränsade åtgärder nu vidtages för att förbättra
statsförvaltningens möjligheter att konkurrera om högskoleteknikerna.

I fråga om den reglerade befordringsgången innebär utredningsförslaget,
att vederbörande myndigheter skall äga att, utan hörande av statens befordringsnämnd,
avgöra frågor om tillgodoräkning av icke-statlig anställning
av betydelse för verket. Beslut i dylikt ärende föreslås skola anmälas
till civildepartementet. Därest myndighet finner anledning i andra fall ifrågasätta
tillämpning av högre begynnelselön eller förmånligare befordringsgång,
än som följer av bestämmelserna i befordringskungörelsen, avses
Kungl. Maj :ts medgivande skola inhämtas.

I remissyttrandena har från flertalet myndigheter och personalorganisationer
yrkats på än längre gående befogenheter för myndigheterna. Vidare
har förslag framförts om befordringsgångens slopande eller om förbättringar
i densamma.

Jag finner det i rekryteringsfrämjande syfte lämpligt, att vederbörande
myndigheter erhåller befogenhet att medgiva högskoletekniker rätt att i den
reglerade befordringsgången tillgodoräkna tidigare anställningstid hos ickestatlig
arbetsgivare, i den mån anställningen anses vara av betydelse för verket
och i den mån den avser tid efter examens avläggande. Någon anmälningsskyldighet
beträffande sådana beslut torde icke böra föreskrivas. I övligt
är jag ej beredd tillstyrka någon ändring i förhållande till vad som f. n.
gäller, i fråga om vare sig befordringsgångens uppbyggnad eller ärendenas
handläggning. Frågor om förbättrad placering i befordringsgången, på grund
av högie examen e. d., bör därför alltjämt prövas av befordringsnämnden.

I fråga om löneklassplacering föreslår utredningen viss generösare tilllämpning
än f. n. av bestämmelserna i 24 § och 25 § 1 mom. Saar samt delegering
till vissa myndigheter av beslutanderätten i dylika frågor om förmånligare
löneklassplacering. Förslaget har tillstyrkts i flertalet yttranden. Statskontoret
pekar emellertid på riskerna för att vid myndighet, som erhåller
rätt att fatta beslut om förmånligare löneklassplacering än den författningsenliga,
utvecklingen kan leda till en allmän lyftning av lönenivån för

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

högskoleteknikerna. Enligt ämbetsverkets mening bör Kungl. Maj:t alltjämt
förbehålla sig beslutanderätten. Att härvid en generösare tillämpning av bestämmelserna
kan ifrågakomma möter enligt statskontorets mening icke
samma betänkligheter.

Jag delar statskontorets uppfattning på denna punkt och är i vart fall inte
f. n. beredd att tillstyrka en delegering av beslutanderätten i fråga om löneklassplacering
för högskoletekniker.

Utredningen har slutligen tagit upp frågan om en utsträckning till flera
myndigheter av den f. n. endast vid vattenfallsverket tillämpade kontraktsanställningsformen.
Utredningen förordar, att bemyndigande att tillämpa
denna anställningsform lämnas vissa verk med teknisk inriktning, som i sin
verksamhet har ett relativt stort antal högskoletekniker. Med denna utgångspunkt
anser utredningen följande myndigheter böra komma i fråga,
nämligen telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse,
fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och flygtekniska försöksanstalten. Rätten
att utnyttja kontraktsanställningen föreslås begränsad till tjänster på
nuvarande löneplan 2 och i lönegrad 37 på löneplan 1 i fråga om såväl nyanställning
som kvarhållande av tjänsteman vid verket. Begränsningen till
37 lönegraden på löneplan 1 är betingad av de särskilda anordningar beträffande
löneklassplacering utredningen förordat. Tjänsteman, som erhåller
kontraktsanställning, skall enligt förslaget avgå från sin tjänst och denna
vakantsättas. Medgivande till sådan vakantsättning skall inhämtas hos Kungl.
Maj :t, men kontraktsvillkoren skall fastställas av myndigheten.

Svenska stadsförbundet har inlagt en bestämd gensaga mot utredningens
förslag i denna del. Förbundet framhåller, att en ökning av kontraktsanställningen
skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser, särskilt mot bakgrunden
av att de konlrakterade lönerna i praktiken icke torde kunna hållas
hemliga, med en ytterligare uppskruvning av löneläget som följd. I övrigt
har remissmyndigheterna genomgående godtagit förslaget om en vidgad tilllämpning
av kontraktsanställningsformen. Vad angår de tjänster, på vilka
sådan anställning skulle kunna komma i fråga, har däremot olika uppfattningar
kommit till uttryck i yttrandena. Förslag har sålunda, å ena sidan,
väckts om att kontraktsanställningen skall kunna tillämpas från 29, 31 eller
33 lönegraden på löneplan 1. Å andra sidan har beträffande löneplan 2 från
vissa håll ifrågasatts en nedre begränsning vid 9 lönegraden. I yttrandena
framhålles vidare allmänt, att den inom statsförvaltningen rådande bristen
på högskoletekniker till väsentlig del är eu följd av att befattningshavarna
ej anser sig ha tillräckliga befordringsutsikter. Det görs sålunda gällande,
att de högre tjänsterna är för få och för lågt placerade. I ett par yttranden
bär också framhållits betydelsen av att bland åtgärderna för hävande av bristen
på kvalificerade tekniker får ingå en översyn av lönegradsplaceringen
för de för högskoletekniker avsedda tjänsterna.

Såsom jag förut framhållit, anser jag alt generellt verkande åtgärder för

It liiluing till riksdagens protokoll 1957. t samt. .Yr 120

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

förbättring av högskoleteknikernas löneställning ej bör vidtagas. En allmän
böjning av lönegradsplaceringen kan därför inte komina i fråga. Det torde
vidare stå klart, att mera väsentliga avsteg — av rekryteringsskäl — från de
inom statsförvaltningen allmänt tillämpade normerna för lönegradsplacering
av tjänster med hänsyn till ansvarsställning samt göromålens art och kvalitativa
beskaffenhet inte kan göras utan att krav på motsvarande förbättring
reses från tjänstemän eller tjänstemannagrupper med likvärdiga arbetsuppgifter
men med annan utbildning. Vid sådant förhållande finner jag den såsom
nödvändig bedömda förbättringen av högskoleteknikernas befordringsforliållanden
lämpligen böra komma till stånd genom en vidgad användning
av kontraktsanställningsformen. Jag är emellertid ej beredd att i full utsträckning
tillstyrka civilingenjörsutredningens förslag. Innan närmare erfarenheter
vunnits om hur en friare lönesättning för högskoleteknikerna verkar
i praktiken, torde viss försiktighet böra iakttagas. Jag anser, att såsom
en forsoksanordning följande bör gälla i fråga om kontraktsanställning av
här avsedd personal.

Kontraktsanställning skall kunna tillämpas för högskoleutbildad teknikerpersonal
med undantag av lantmätare samt innehavare av militär eller
civilmilitär beställning. Beträffande sistnämnda personalkategori, som avsågs
skola omfattas av de av civilingenjörsutredningen föreslagna åtgärderna,
må har inskjutas, att det visat sig nödvändigt med vissa kompletterande undersökningar,
huruvida kontraktsanställning kan ifrågakomma. Kontraktsanställningen
begränsas till personal med forskningsuppgifter eller därmed
närbesläktat högt kvalificerat utvecklingsarbete. Kontraktsanställning skall
kunna tillämpas för såväl nyanställning som bibehållande vid tjänsten av
befattningshavare med nyss angivna arbetsuppgifter. Kontraktsanställningen
begränsas till tjänster i 26 lönegraden på den nya löneplanen A (rnotsvalande
närmast lönegraderna 33 och 34 på nuvarande löneplan 1) samt tjänster
på nya löneplanen B (motsvarande lönegrad 37 på nuvarande löneplan 1
och lönegraderna 13 och uppåt på nuvarande löneplan 2). Före kontraktsanställning
skall i varje särskilt fall — såväl vid nyanställning som vid bibehållande
i tjänst av redan anställd — erfordras Kungl. Maj :ts bemyndigande
till vakantsättning av viss för högskoletekniker avsedd tjänst inom
nyss angivet lönegradsområde. Utan dylik vakantsättning får kontralctsanstallnmg
icke förekomma. Befattningshavare, som erhåller kontraktsanställning,
skall i förekommande fall avgå från sin tjänst. Kontraktsvillkoren bestämmes
— inom ramen för tillgängliga medel — av myndigheten Vad nu
sagts bor galla aven för vattenfallsverket, dock att här någon inskränkning
f. v. icke bor ske i fråga om den verksamhet, för vilken kontraktsanställning
enligt prop. 1952: 219 nu må komma till användning.

Jag vill i detta sammanhang framhålla såsom självklart, att kontraktsanstallmngsformen
inte får utnyttjas såsom ett medel för konkurrens olika
statliga myndigheter emellan om den högskoleutbildade teknikerpersonalen.

es ut om vakantsättning av tjänster för möjliggörande av kontraktsanstatlmng
bor meddelas på vederbörande departements föredragning. För att

Knngl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

säkerställa en enhetlig prövning av hithörande ärenden vill jag emellertid
föreslå, att beredningen av ärendena anförtros en särskild delegation inom
Kungl. Maj:ts kansli, bestående av företrädare för närmast berörda fackdepartement
samt för finans- och civildepartementen. Härutöver hör teknisk
sakkunskap vara företrädd inom delegationen. Delegationen bör äga att från
berörda myndigheter erhålla de upplysningar, som erfordras för bedömande
av på delegationen ankommande frågor. Jag förutsätter att arbetet inom
delegationen skall kunna bedrivas under sådana former, att någon fördröjning
av ärendenas handläggning ej skall behöva uppkomma. Ev. kostnader
för delegationen torde enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande få bestridas
från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Kostnader
för vissa förhandlingar in. in.

Vad pensionsfrågan angår har utredningen, som i denna del haft kontakt
med 1951 års pensionsutredning, övervägt huruvida det vid vattenfallsverket
tillämpade systemet med SPP-pensionering bör gälla eller om pensionsrätt
bör medgivas enligt statliga grunder. Utredningen har härvid funnit övervägande
skäl tala för det senare alternativet. Vad pensionsnivån angår har utredningen
förordat, att en för samtliga kontraktsanställda gemensam högsta
lönegrad, förslagsvis 33 lönegraden på löneplan 1, kommer till användning,
dock att tjänsteman, som före kontraktsanställningen var placerad i lönegrad
12 eller lägre på nu gällande löneplan 2, skall erhålla pension enligt den
lönegrad, som med tre enheter understiger den, som tjänstemannen tidigare
tillhörde.

I flertalet remissyttranden har förordats, att kontraktsanställningen skall
vara förenad med rätt till statlig pension. Statskontoret, riksräkenskapsverket
och telestyrelsen har dock funnit, att pensioneringen för de kontraktsanställda
bör ordnas genom anslutning till SPP. Vad angår pensionsnivån
vid statlig pensionering har från flera håll påpekats, att för redan pensionsberättigade
tjänstemän, som övergår till kontraktsanställning, en sänkning
av pensionsförmånerna ej bör ske.

Ett bedömande av pensionsfrågan är i nuvarande läge mycket vanskligt,
såsom även framgår av de skilda remissyttrandena. Innan pågående behandling
av principerna för den statliga pensioneringen slutförts, bör enligt min
uppfattning eu lösning i enlighet med utredningens förslag inte väljas. Ej
heller anser jag lämpligt att i ett sådant skede föreskriva eu viss icke-statlig
pensionering. I avvaktan på ett mera definitivt ordnande av pensionsväsendet
och närmare erfarenheter av anordningen med kontraktsanställning torde
därför statsverket inte böra binda frågan om lämpligaste pensioneringsform.
Ev. pensionering torde alltså få ordnas genom den kontraktsanställdes
egen försorg.

Vad angår kostnaderna för kontraklsanställd personal, bör dessa bestridas
vid de affärsdrivande verken av driftmedel och inom statsförvaltningen i övrigt
från det anslag, från vilket lönen skulle ha utgått, därest befattningshavaren
innehaft motsvarande vakantsatta tjänst. Särskilda medel för möjliggörande
av kontraktsanställning bör med hänsyn till verksamhetens för -

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

sökskaraktär ej äskas för nästkommande budgetår. Det förutsättes alltså att
av ev. kontraktsanställning föranledda merutgifter rymmes inom vederbörliga
anslag. Vad angår avlöningsanslagen, bör kostnaderna för kontraktslön
belasta icke-ordinarieposten. Denna förutsättes därvid i förekommande fall
få överskridas med ett belopp, som, i det fall den vakantsatta tjänsten är ordinarie,
motsvarar grundlön och rörligt tillägg för denna, och, i det fall den
vakantsatta tjänsten är icke-ordinarie, motsvarar rörligt tillägg för densamma.

Det torde i övrigt få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som kan erfordras för genomförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu anfört, av en friare lönesättning för högskoleutbildad
teknikerpersonal.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en friare lönesättning
för högskoleutbildad teknikerpersonal,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som må finnas erforderliga för ett genomförande
härav.

Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Karl-Axel Lindholm

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Bilaga

Förslag till lönegradsändringar

Anm. I förekommande labellariska sammanställningar upptages i kolumnen
för nuvarande lönegrad dels tjänstens lönegradsbeteckning å nu gällande
löneplan, dels tjänstens lönegradsbeteckning å ny, fr. o. m. den 1 juli
1957 gällande löneplan. I kolumnen för föreslagen lönegrad angives endast
tjänstens lönegradsbeteckning å den nya löneplanen.

För flera huvudtitlar gemensamma förslag

1. Tjänst såsom docent eller forskardocent i nuvarande lönegrad 30 (A 23)
uppflyttas till lönegrad A 24 (VIII, IX och X ht).

2. Tjänst såsom lärare i gymnastik (gymnastik och idrott, gymnastik med
lek och idrott) i nuvarande lönegrad 23 (A 17) uppflyttas till lönegrad
A 18 (IV och VIII ht).

3. Folkskollärartjänst i nuvarande lönegrad 21 (A 15) uppflyttas till lönegrad
A 16 (V och VIII ht).

4. Tjänst såsom värmeskötare i nuvarande lönegrad 11 (A 7) uppflyttas till
lönegrad A 8 (IV och VIII ht samt SA).

5. I fråga om viss sjuksköterskepersonal skall följande bestämmelser tilllämpas
(IV, X och XI ht):

a) I stället för vad som angives i prop. 1955: 209, bilaga 1, punkt 1, sista
stycket skall följande gälla:

På specialavdelning med minst 3 sjuksköterske- (översköterske-)
tjänster skall en av dessa tjänster vara överskötersketjänst i 15 lönegraden
(A 10), dock icke på avdelning där överskötersketjänst i 16
lönegraden (A 11) finnes. Övriga tjänster på specialavdelning skall
vara överskötersketjänster i 14 lönegraden (A 9). Med specialavdelning
förstås operationsavdelning, röntgenavdelning, laboratorium och
poliklinik (mottagningsavdelning).

b) Den övertidsersättning å 240 kronor för år, som enligt gällande bestämmelser
tillkommer vissa sjuksköterskor i 12 lönegraden (A 8),
skall icke utgå under de två första tjänstgöringsåren efter examen
från sjuksköterskeskola. Utan hinder härav må likväl den som enligt
hittillsvarande bestämmelser ägt uppbära sådan ersättning övergångsvis
bibehålla densamma, så länge hon uppbär lön enligt lönegrad A 8.

c) Skolsköterska i lönegrad 14 (A 9) äger åtnjuta ferier. Arvode till deltidsanställd
skolsköterska skall anses inbegripa den ersättning för semester,
som eljest må tillkomma henne.

6. I fråga om viss övrig sjukvårdspersonal samt ekonomipersonal skall följande
bestämmelser gälla (II ht m. fl.):

a) Barnsköterska i lönegrad A 4 skall under de tre första anställningsåren
vara placerad i lönegrad A 3.

b) Biträden, som anställes i lönegrad A 2, skall under det första anställningsåret
vara placerade i lönegrad A 1, därest icke vederbörande vid
anställningens början uppnått 19 års ålder.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

II huvudtiteln

Nuvarande		Anta	Före-
lönegrad	t j änstebenämning		slagen lönegrj
Ce 20 A 14	Fångvårdsanstalterna Personal i arbetsdrift Yrkeslärare................	2	A 15
Cg 20 A 14	Yrkeslärare................	1	A 15
Ca 18 A 12	Uppsyningsman............	1	A 13
Ca 18 A 12	Yrkesmästare..............	3	A 15
Ca 18 A 12	Yrkesmästare..............	3	A 13
Ce 18 A 12	Yrkesmästare..............	2	A 15
Cg 18 A 12	Yrkesmästare..............	1	A 13
Ca 16 A 11	Yrkesmästare..............	1	A 15
Ca 16 A 11	Yrkesmästare.............	4	A 12
Ce 16 A 11	Yrkesmästare..............	6	A 12
Cg 16 A 11	Yrkesmästare..............	1	A 12
Ce 14 A 9	Arbetsterapeut.............	1	A 11
Ca 14 A 9	Yrkesmästare..............	3	A 15
Ca 14 A 9	Yrkesmästare..............	5	A 11

Anmärkning ang. tjänstebenämning,
placering etc.

Roxtuna, mek. verkstad och
bilrep.verkstad

Roxtuna, byggnadsarbete

Förste yrkesmästare. Långholmen,
byggnadskontroll.
Tjänsten överföres till fångvårdsstyrelsens
stat och omprövas
av fångvårdsstyrelseutredningen Yrkeslärare.

Skenäs, byggnadssnickeri,
Uppsala, mek.
verkstad, Västerås, mek.
verkstad

Förste yrkesmästare. Långholmen
2, mek. verkstad och
snickeri, Härnösand 1, snickeri Yrkeslärare.

Skenäs, mek.
verkstad, Ystad, mek. verkstad Förste

yrkesmästare. Malmö,
snickeri

Yrkeslärare. Uppsala, snickeri

Långholmen 2, byggnadsarbete
och tryckeri, Norrköping
1, finkonfektion, Vångdalen
1, mek. verkstad.
Tjänsten för byggnadsarbete
på Långholmen omprövas
av fångvårdsstyrelseutredningen Härianda

2, mek. verkstad och
snickeri, Kalmar 1, mek.
verkstad, Långholmen 1,
kuverttillverkning, Svartsjö
1, mek. verkstad, Örebro 1,
grovkonfektion

Mariestad, grovkonfektion.
Föreslagen såsom extra ordinarie
i prop. 1957: 1, bil. 4

Yrkesmästare. Malmö, diversearbete Yrkeslärare.

Nyköping, snickeri,
Skenäs, bilrep.verkstad,
Ystad, konfektion

Gävle, snickeri, Härnösand,
snickeri, Karlstad, finkonfektion,
Långholmen, tryckeri,
Malmö, snickeri

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande		Antal	Före-	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning		lönegrad
Ce 14	A 9	Yrkesmästare..............	2	A 15	Yrkeslärare. Nyköping, mek. verkstad, Skenäs, mek. verkstad. Ambulerande tjänst
Ce 14	A 9	Yrkesmästare..............	3	A 12	Långholmen, byggnadsarbete, Skenäs, byggnadsarbete, Vänersborg, grovkonfek-tion. Tjänsterna på Lång-holmen och Skenäs omprö-vas av fångvårdsstyrelseut-redningen
Ce 14	A 9	Yrkesmästare..............	1	A 11	Ollestad, snickeri
Ca 14	A 9	Överkonstapel.............	3	of	Förste förman
Ce 14\ 9 Cg 14 JA J	Överkonstapel.............	35	of	Förste förman. 5 tjänster i Ce 14 föreslagna såsom ordi-narie i prop. 1957: 1, bil. 4
Cg 14 A 9	Överkonstapel.............	7	of	Förste förman. Avlönade från anslaget till driftkostnader för tillfälliga förläggningar
Ca 13	A 9	Första vaktfru.............	1	A 10	Lärarinna. Växjö, skolkök och trädgårdsskötsel. Avlönad under femte huvudtiteln
Ce 13	A 9	Första vaktfru.............	1	A 11	Yrkesmästare. Växjö, konfek-tion
Ca 12	A 8	Förman...................	1	A 9	Förste förman. Skenäs
Ca 12 Ce 12 Cg 12	A 8	Vaktkonstapel.............	3	A 9	Arbetsterapeut, Gävle, Karls-krona, Uppsala
Ca 12
Ce 12 eg 12 j	hs	Vaktkonstapel.............	34	A 9	Förste förman. Bogesund 2, Gustafsström 2, Hall 2, Härnösand 1, Härianda 1, Johannesberg 1, Lingatan 1, Långholmen 2, Malmö 1, Mariestad 5, Norrköping 1, Mäshult 1, Ollestad 1, Orre-torp 1, Sandsjön 1, Singes-hult 1, Skåltjärnshyttan 1, Smälteryd 1, Tenhult 1, Ty-gelsjö 1, Uppsala 1, Åby 1, Älgberget 1, Ödevata 1, ko-lonireserv 2
Ca 12
Ce 12 eg 12	r8	Vaktkonstapel.............	39	of	Förman
Ce 121 , s eg 12 jA 8	Vaktkonstapel.............	6	A 9	Yrkesmästare. Härnösand 1, Kalmar 2, Långholmen 1, Malmö 1, Norrköping 1
eg 12	A 8	Vaktkonstapel.............	6	A 9	Förste förman. Avlönade från anslaget till driftkostnader för tillfälliga förläggningar
eg 12	A 8	Vaktkonstapel.............	C	of	Förman. Avlönade från ansla-get till driftkostnader för tillfälliga förläggningar
Ca 10	A 7	Vaktfru...................	1	A 8	Förman. Växjö, konfektion Tvättföreståndare. Växjö
Ce 10	A 7	Vaktfru...................	1	A 9

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad
lönegrad		t j änstebenämning
Ca 16 A		Personal i bevakning
11	Uppsyningsman............	5	A 12
Ca 16 A	11	Uppsyningsman............	2	of
Ca 14 A	9	Uppsyningsman............	1	A 12
Ca 14 A	9	Överkonstapel.............	6	A 12
Ce 14 A	9	Överkonstapel.............	6	A 12
Ca 14 A	9	Överkonstapel.............	11	A 11
Ca 14 A	9	Överkonstapel.............	3	A 11
Ca 14 A	9	Överkonstapel.............	58	A 10
Ce 141. eg 14/A	9	Överkonstapel.............	12	A 10
Ca 13 A	9	Första vaktfru.............	1	A 11
Ca 13 A	9	Första vaktfru............	1	A 10
Ce 13 A	9	Första vaktfru.............	1	of
Ca 12 A	8	Vaktkonstapel.............	5	A 10
Ca 12 A	8	Vaktkonstapel.............	5	A 10
Ca 12 A	8	Vaktkonstapel.............	3	A 10
Ca 121
Ce 12 A Cg 12}	8	Vaktkonstapel.............	53	of

Anmärkning ang. tjänstebenämning,
placering etc.

Hall 1, Härnösand 1, Långholmen
2, Mariestad 1
Långholmen, exp:na. Tjänsterna
föres å övergångsstat
Växjö

Tillsynsman. Nyköping 2,
Uppsala 2, Västerås 1,
Ystad 1

Tillsynsman. Kolonier 4, Västerås
1, Ystad 1
Uppsyningsman. Falun, Gävle,
Jönköping, Kalmar,
Karlskrona, Karlstad,
Kristianstad, Svartsjö, Vänersborg,
Västervik, Örebro
Uppsyningsman. Psykiatriska
avdelningen. Härianda,
Härnösand, Malmö

Uppsyningsman. Långholmen

Växjö

Översköterska. Hall

överkonstapel. Falun, Jönköping,
Kalmar, Karlstad,
Långholmen. F.n. s.k. dagkonstaplar Överkonstapel.

Hall 1, Håga 1,
Långholmen 2, Malmö 1.
Förrådsarbete

Överkonstapel. Kroppssjukavdelningen.
Härianda,
Härnösand, Malmö

Vårdare. Nyköping, Uppsala,
Västerås, Ystad med vardera
en koloni

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

IV huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-
lönegrad	tjänstebenämning
Cp 12 AB 26	Forlifikationslörvaltningen Chefsarkitekt..............	1	B 1
C?12}AB26	Sektionschef, forskare......	1	B 1
Ca 21 A 15	Armétygförvaltningen Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare
Ca 19 A 13	Faktor ....................	1	A 14
Ca 19 A 13	Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare. Fordons-
Ca 19 A 13	Verkmästare...............	1	A 12	avd. Förman. Provskjutningscen-
Ca 21 A 15	Flygförvaltningen Faktor ....................	1	A 16	trålen
Ce 19 A 13	Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare. Elektro-
Ce 19 A 13	Verkmästare...............	1	A 14	avd. Flygplanavd. Tjänsten före-
Ce 19 A 13	Försvarsstaben Verkmästare...............	1	A 14	slagen till inrättande i prop. 1957: 110
Ca 22 A 16	Armén Tygstaten Förste tygverkmästare......	40	A 17	Tygverkmästare
Ca 22 A 16	Förste tygverkmästare......	9	of
Ca 21 A 15	Tygverkmästare............	36	A 16
Ca 19 A 13	Förste tyghantverkare......	121	A 14
Ce 21 A 15	Militärområdena m. m. Verkmästare...............	1	A 14	I. militärbefälsstaben
Ca 19 A 13	Övermontör...............	1	A 14	Verkmästare. Fortifikations-
Ce 19 A 13	Verkmästare...............	11	A 14	befälhavarstaben i Boden 1 vid II., 1 vid III., 3 vid IV.,
Ce 19 A 13	Övermontör...............	1	A 14	1 vid V. och 2 vid VII. militärbefälsstaben samt 3 vid fortifikationsbefälhavar-staben i Boden Verkmästare. IV. militärbe-
Ce 19 A 13	Arméintendenturförvaltningens anstalter Faktor....................	1	A 14	fälsstaben Tjänsten disponeras av för-
Ce 19 A 13	Marinen Marinstaben Faktor ....................	1	A 14	svarsstaben
Ce 21 A 15	Stockholms kustartillcriförsvar Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare. Fortifika-
Ce 19 A 13	Verkmästare...............	1	A 14	tionsförvaltningen, kasern-detaljen Fortifikationsförvaltningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-
lönegrad	tjänstebenämning		benämning, placering etc.
Ce 21 A 15	Blekinge kustartillerilörsvar Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare. Fortifika-
Ce 19 A 13	Göteborgs kustartilleriförsvar Verkmästare...............	1	A 14	tionsförvaltningen
Ca 22 A 16	Flygvapnet Förste verkmästare...».....	81	A 17
Ca 21 A 15	Verkmästare...............	34	A 16	Härav 7 föreslagna till in-
Ca 19 A 13	Förste mästare............	221	A 14	rättande i prop. 1957: 110 Härav 3 föreslagna till in-
Högst Högst Cp el. B 3 Cr 14 Ce 12 A 8	Försvarets forskningsanstalt Avdelningschef............. Garnisonssjukhusen Sjuksköterska..............	3 1	Högst B 4 A 9	rättande i prop. 1957: 110 Översköterska. Sollefteå,
				laboratoriet

För försvarsgrenarna gemensamt förslag

För furir, musikfurir, furir i beställningsmannatjänst, fältflygare av 2.
graden och flygnavigatör av 2. graden i nuvarande lönegrad Ma eller Me 11
(A 7) tillämpas lönegrad A 8.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

V huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Ca 201. . . Ce 20)A 14 Cp 9 AB 25	Statens skolor tillhörande barna-och ungdomsvården Yrkeslärare................	40	A 15	Härav 1 föreslagen till inrät-
Arbetsmarknadsstyrelsen Byrådirektör...............	1	AB 26	tande i prop. 1957: 1, bil. 7
Ce 20 A 14	Arbetarskyddsstyrelsen Konsulent.................	1	A 15
Ce 20 A 14	Yrkesinspektionen Konsulent.................	1	A 15

VI huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Ce 31 A 24	Byggnadsstyrelsen Byrådirektör...............	1	A 26	Stadsplanebyrån
Ca 19 A 13	Statens väginstitut Förste verkmästare.........	1	A 14	Verkmästare

VII huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Ca 27 A 21	Tullverket Tullförvaltare..............	3	A 23	Luleå, Jönköping och Uppsala
Ca 25 A 19	Tullförvaltare ..............	13	A 21	Eskilstuna, Örnsköldsvik,
Ca 23 A 17	Tullförvaltare..............	3	A 19	Karlshamn, Oskarshamn, Umeå, Ystad, Lysekil, Skel-lefteå, Lidköping, Kristine-hamn, Visby, Köping och Varberg Simrishamn, Piteå och Sölves-
Ca 19 A 13	Tullmästare...............	56	A 14	borg Härav 2 föreslagna till inrät-
Ca 19 A 13	Kusttullmästare............	26	A It	tande i prop. 1957: 1, bil. 9
Ca 19 A 13	Gränstullmästare...........	16	A 14
Ca 11 A 7	Tullvakt..................	200	A 8
Ca 11 A 7	Kustvakt..................	30	A 8

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

VIII huvudtiteln

Nuvarande	Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tj änstebenämning
	Uppsala universitet
Ce 30 A 23	Lärare i klinisk farmakologi.	1	A 24
	Lunds universitet
Ce 30 A 23	Lärare i klinisk farmakologi.	1	A 24
Ce 30 A 23	Lärare i medicin...........	2	A 24
Ca 30 A 23	Lärare i pediatrik..........	1	A 24		Jfr prop. 1954: 212 och 1957:1,
Ce 30 A 23	Lärare i psykiatri..........	1	A 24	,	bil. 10
Ce 30 A 23	Lärare i kirurgi............	2	A 24
Ca It A 7	Värmeledningsskötare, tillika	1	A 8	Värmeskötare
	reparatör, av 2:a klass
	Göteborgs universitet
Ce 30 A 23	Lärare i klinisk farmakologi.	1	A 24
Ce 30 A 23	Lärare i medicin...........	2	A 24
Ce 30 A 23	Lärare i pediatrik..........	1	A 24		Jfr prop. 1954: 212 och 1957:1,
Ce 30 A 23	Lärare i psykiatri..........	1	A 24		bil. 10
Ce 30 A 23	Lärare i kirurgi............	1	A 24
	Karolinska institutet
Ce 30 A 23	Lärare i klinisk farmakologi.	1	A 24
	Gemensamma universitetsända-
	mål: Klinisk forskning
Ce 30 A 23	Forskningsläkare...........	11	A 24	Härav 4 föreslagna till inrät-
				tande i prop. 1957: 1, bil. 10
	De allmänna läroverken in. fl.
Cb 13 AB 26	Rektor, avlöningsgrupp I ...	4	B 1	Högre enskilt läroverk
23 1a 17 Ce 23 j A/	Lärare i teckning..........	1501	A 18	Högre allmänt läroverk, real-
				skola förenad med kommu-
				nalt gymnasium, högre tek-
				niskt läroverk, enskilt gym-
				nasium och högre enskilt
				läroverk
	Högre kommunala skolor
Ca 20 A 14	Ämneslärare i praktiska läro-	23	A 15
	ämnen
	Gymnastiska centralinstitutet
Ce 30 A 23	Docent i fysiologi, särskilt
	arbetsfysiologi...........	1	A 24

Ungefärligt antal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

IX huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före-	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning		lönegrad
Ce 27 A 21	Lantbruksstyrelsen Mejeriinspektör............	2	A 23
Ca 27 A 21	Lantbruksundervisningsanstal- terna Ämneslärare...............	6	A 23
Ca 19 A 13	Hushållningssällskapen Fiskeriassistent............	33	A 15	Fiskerikonsulent
Ce 25 A 19	Statens centrala frökontrollanstall Assistent..................	3	A 21	Förste assistent. En å vardera
Ca 31 A 24	Lantmäterislaten Lantmätare.................	31	se vidst.	renhetsavd., groningsavd. och fältkontrollavd. Distriktsorganisationen. Anta-
Ca 29 A 23	Lantmätare................	10	anm.	let tjänster 1 A 24 ökas med 25 och antalet tjänster
Ca 27 A 21	Lantmätare...............	40	»	i A 23 med 15. Antalet
Ce 27 A 21	Lantmätare...............	40		tjänster i A 21 och i be-
Cf 21- A 15-Ce 25 A 19	Lantmätare i reglerad beford-ringsgång................	120»	»	fordringsgång minskas var-dera med 20
Ca 30 A 23	Rikets allmänna kartverk Förste statstopograf........	3	A 24
Ce 14 A 9	Lappfogdarna m. fl. Lapptillsynsman...........	13	A 10

Ungefärligt antal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

X huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tj änstebenämning
Ce 21 A 15	Flygtekniska försöksanstalten Verkmästare...............	2	A 17	Förste verkmästare
Cg 21 A 15	Verkmästare...............	1	A 16	Förste verkmästare. Snickeri-
Ca 20 A 14	Lots- och fyrstaten Distriktsfyrmästare.........	1	A 16	verkstaden. Tjänsten före-slagen såsom extra ordinarie i prop. 1957: 1, bil. 12
Ca 19 A 13	Fyrmästare................	39	A 14
Ce 11 A 7	Förste eldare..............	1	A 8	Tjänstef artyg och därmed
Ce 11 A 7	Förste motorman ..........	5	A 8	jämställda fartyg Tjänstefartyg och därmed
Ca 11 A 7	Statens sjöhistoriska museum Värmeledningsskötare och re-paratör .................	1	A 8	jämställda fartyg Värmeskötare

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

XI huvudtiteln

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Ca 15 A 10	Statens sinnessjukhus Trädgårdsmästare..........	8	A 11	S:ta Maria, S:t Lars, Ulleråker,
Ca 13 A 9	Trädgårdsmästare..........	1	A 10	Restad, Säter, S:ta Gertrud, S:t Sigfrid, Marieberg Vipeholm
Ca 13 A 9	Tvättföreståndare..........	7	A 10	S:ta Maria, Ryhov, Ulleråker,
Ca 11 A 7	Ekonomibiträde............	18	A 8	Restad, Säter, S:ta Gertrud, Marieberg »Förste man» i trädgård
Ca 11 A 7	Föreståndare för djurstall...	5	A 8	Säter, S:t Sigfrid, Sundby,
Ca 11 A 7	Tvättföreståndare..........	2	A 8	Källshagen, Pärlby Västra Mark, Salberga
Ca 10 A 7	Biträdande tvättföreståndare	7	A 8	S:ta Maria, Ryhov, Ulleråker,
Ca 111. - Ce 11JA 7	Ekonomibiträde............	21	A 8	Restad, Säter, S:ta Gertrud, Marieberg Maskintvättare
Ca 10 A 7	Statens anstalt för fallandesjuka Ekonomibiträde............	1	A 8	»Förste man» i trädgård
Ca 30 A 23	Karolinska sjukhuset Överläkare................	4	A 24
Ce 30 A 23	Överläkare................	7	A 24
Ce 30 A 23	Biträdande överläkare......	28	A 24	Härav 3 föreslagna till in-
Ca 22 A 16	Första föreståndarinna......	1	A 17	rättande i prop. 1957: 1, bil. 13
Ca 18 A 12	Chefgymnast...............	1	A 13
Ca 17 A 12	Föreståndarinna............	1	A 13
Ca 14 A 9	Översköterska.............	1	A 10	Hudklinikens rutinlaboratori-
Ca 121 Ce 12 A 8	Sjuksköterska..............	64 i	A 9	um Översköterska. Specialavd.
Cg 12) Ce 12 A 8	Biträdande tvättföreståndare	1	A 9	Härav 11 /2 föreslagen till in-rättande i prop. 1957: 1, bil. 13
Ce 11 A 7	Ambulansförare............	1	A 8
A1\a 7 Ce 11/A ''	Maskintvättare.............	3	A 8
Ca 30 A 23	Serajimerlasarettet överläkare................	2	A 24
Ce 30 A 23	överläkare................	2	A 24	Härav 1 föreslagen till inrät-
Ce 30 A 23	Biträdande överläkare......	13	A 24	tande i prop. 1957: 1, bil. 13
Ca 21 A 15	Första föreståndarinna......	1	A 16
Ca 18 A 12	Chefgymnast...............	1	A 13
Ca 14 A 9	Översköterska.............	2	A 10	Endokrinologiska laboratoriet.
Ca 121. „ Ce 12 \|A 8	Sjuksköterska..............	25	A 9	Bakteriologiska laboratoriet. Översköterska. Specialavd.
Ce 30 A 23	Sabbatsbergs sjukhus Biträdande överläkare......	4	A 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Ce 30 A 23	Akademiska sjukhuset i Uppsala Överläkare................	5	A 24
Ce 30 A 23	Biträdande överläkare......	18	A 24	Härav 3 föreslagna till inrät-
Ce 30 A 23	Eugeniahemmel Överläkare................	1	A 24	tande i prop. 1957: 1, bil. 13 Tjänsten föreslagen till inrät-
Ca 11 A 7	Statens sjuksköterskeskola i Stockholm Värmeledningsskötare, tillika	1	A 8	tande i prop. 1957: 1, bil. 13 Värmeskötare
Ca 27 A 21	reparatör, av 2:a klass.... Landsfiskalerna m. fl. Landsfiskal................	no	A 23

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Statens affärsdrivande verk

A. Förslag till ändringar i personalförteckningarna avseende tjänster i högre lönegrad än Ca 25
resp. Ce 31 samt tjänster för vissa lägre placerade trafikanstaltsföreståndarc

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänsle-benämning, placering etc.
lönegrad	tjänstebenämning
Cp 14 B 3	Postverket Överintendent.............	1	B 4
Cs 12 A 26	Överingenjör..............	1	B 1	Jönköping 1
Ca 29 A 23	Postmästare...............	1	A 24
Ca 27 A 21	Postmästare...............	9	A 23	Vänersborg 1, Södertälje 1,
Ca 25 A 19	Postmästare...............	18	A 21	Skövde 1, Uddevalla 1, Hä-gersten 1, Trollhättan 1, Johanneshov 1, Stockholm 4, Stockholm Tull Lycksele, Malmö 4, Hallsberg,
Ca 23 A 17	Postmästare...............	13	A 19	Älvsjö 1, Djursholm 1, Möln-dal 1, Åsele, Stockholm 21, Alingsås, Storuman, Ljus-dal, Vara, Hedemora, Li-dingö 1, Ängelholm, Sten-ungsund, Ulricehamn, Säffle Malmö 6, Stockholm 26, Stock-
Cp 14 B 3	Televerket Förrådsdirektör............	1	B 4	holm 11, Huskvarna 1, Gö-teborg 6, Sollentuna 1, Malmö 7, Älvsbyn, Årjäng, Vimmerby, Borgholm, Stockholm 18, Rättvik
Cp 10 AB 26	Byggnadschef..............	1	B 1
Cp 10 AB 26	Överinspektör.............	1	B 1	Västerås, Jönköping, Falun
Ca 29 A 23	Telekommissarie...........	3	A 24
Ca 27 A 21	Telekommissarie...........	4	A 23	Luleå, Skövde, Mora, Väners-borg Katrineholm, Karlshamn,
Ca 25 A 19	Telekommissarie...........	9	A 21
Ca 23 A 17	Telekommissarie...........	11	A 19	Kristinehamn, Söderhamn, Motala, Värnamo, Lidkö-ping, Enköping, Ängelholm Krylbo, Sunne, Ulricehamn,
Ca 21 A 15	Telekommissarie...........	1	A 17	Tranås, Hedemora, Ström-stad, Vetlanda, Strängnäs, Fagersta, Gällivare, Simris-hamn Finspång
Cs 12 A 26	Statens järnvägar Arbetschef.................	2	13 1	Avdelningsdirektör. Bantek-
Cp 10 AB 26	Byrådirektör...............	3	B 1
Cp 10 AB 26	Överinspektör.............	4	B 1	niska byrån (allm. avd., bro-avd., husbyggnadsavd.)
Cp 9 AB 25	Byrådirektör...............	1	AB 26	Olskroken, Hallsberg
Ca 31 A 24	Stationsinspektor...........	2	A 25
Ca 29 A 23	Stationsinspektor...........	2	A 24	Västerås C, Krylbo
Ca 27 A 21	Stationsinspektor...........	7	A 23	Älvsjö, Värtan, Södertälje S,
			Skövde, Eslöv, Kristine-hamn, Ludvika

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 120

Kungi. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande		Antal	Före- slagen lönegrad	Anmärkning ang. tjänste-
lönegrad	tjänstebenämning		benämning, placering etc.
Ca 25 A 19	Stationsinspektor...........	6	A 21	Filipstad V, Älmhult, Hults-fred, Söderhamn C, Troll-hättan, Ljusdal
Ca 23 A 17	Stationsinspektor........... Statens vatten!allsverk	13	A 19	Arlöv, Piteå, Vaggeryd, Spånga, Vara, Landeryd, Osby, Sollefteå, Lycksele, Finspång, Strömtorp, Grängesberg C, Åkers styc-kebruk
Cp 13 B 1	Förrådsdirektör............	1	B 4
Ca 37 B 1	Byråchef..................	1	B 3	Ekonomidirektör. Kommersi-ella byrån
Cp 10 AB 26	Byrådirektör...............	2	B 1	Avdelningsdirektör. Driftby-råns driftavd., elektrobygg-nadsbyråns allm. avd.

Kungl. Majrls proposition nr 120 år 1957

B. Förslag till ändringar i tjänsteförteckningarna avseende tjänster i Ca (Ce) 25
och lägre lönegrader

Nuvarande	Föreslagen
lönegrad	tjänstebenämning	lönegrad	tjänstebenämning
				Postverket
Ce	22	A	16	Förste verkmästare.............I		A	17	Förste verkmästare
Ce	21	A	15	Verkmästare ...................(		A	16	Förste verkmästare
Ce	21	A	15	Verkstadstöreståndare...........(		A	14	Verkmästare
Ce	19	A	13	Verkmästare....................1		A	13	Tekniker
Ce	21	A	15	Faktor.........................\	A	14	Faktor
Ce	19	A	13	Faktor.........................J
Ca	19	A	13	Expeditionsförman...............	A	14
Ca	19	A	13	Kupémästare....................	A	14
Ca	19	A	13	Transportmästare................	A	14	Transportmästare. Verkmäs-
Ca	12	A	8	Brevbärarförman................\	A	8	Förste postiljon
Ca	12	A	8	Postiljon......................./
					\| A	8	Förste postiljon
Ca	11	A	7	Postiljon........................	\A	7	Postiljon
Ca	11	A	7	Stationsmästare ..................	A	8
				Televerket
					fA	17	Förste verkmästare
Ca	22	A	16	Förste verkmästare.............\|	U	16	Förste verkmästare
Ca	21	A	15	Verkmästare....................>		A	15	Tekniker
Ca	19	A	13	Verkmästare....................\|		A	14	Verkmästare
						A	13	Tekniker
						A	17	Linjemästare
Ca	22	A	16	Linjemästare...................1		A	16	Linjemästare
Ca	20 A	14	Linjemästare...................>	A	15	Tekniker
Ca	19	A	13	Stationsmästare.................J	A	14	Linjemästare
					U	13	Tekniker
Ca	8	A	5	Landstelefonist.................\	A	5	Telefonist
Ca	6	A	4	Lokaltelefonist.................j			Anm. För telefonister införes
							reglerad befordringsgång
							(rekrvteringsgång) inotova
							rande den som gäller lor
							bl. a. skriv- och kontors-
							biträden
				Statens järnvägar
Ca	22	A	16	Ledningsmästare................\|		A	17	Ledningsmästare
Ca	21	A	15	Ledningsmästare................?		A	16	Ledningsmästare
Ca	19	A	13	Ledningsmästare................)		A	14	Ledningsmästare
						A	17	Förste vagnmästare
Ca	22	A	16	Lokmästare....................\		A	17	Lokmästare
Ca	20	A	14	Lokmästare....................1		A	16	Lokmästare
						A	It	Lokmästare
						A	17	Förste verkmästare
(''.a	22	A	16	Verkstadsmästare.............. 1		A	16	Förste verkmästare
Ca	21	A	15	Verkstadsmästare...............>	''	A	15	Tekniker
Ca	19	A	13	Verkstadsmästare...............)		A	14	Verkmästare
						A	17	Spårtekniker
	22	A	16	överbanmästare................\		A	17	överbanmästare
	20	A	14	Överbanmästare................/		A	16	överbanmästare
						A	14	överbanmästare
Ca	21	A	15	Signalmästare..................\		\|A	16	Signalmästarc
Ca	19	A	13	Signalmästare..................I		1A	14	Signalmästare

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande	Föreslagen
lönegrad	tjänstebenämning	lönegrad	tjänstebenämning
Ca 21 A 15	Telemästare....................1		[A 17	Telemästare
Ca 19 A 13	Telemästare................... f		A 16	Telemästare
			A 14	Telemästare
Ce 19 A 13	Faktor........................	A 14
Ca 19 A 13	Vagnmästare....................	A 14
Ca 18 A 12	Förste trädgårdsmästare..........	A 14
Ca 15 A 10	Förste reparatör................1
Ca 15 A 10	Bangårdsmästare................f	A 10	Banförman. Bangårdsmästare.
			Förste reparatör. Stallför-
			man. Vagnförman
Ca 14 A 9	Trädgårdsmästare................	A 12
Ca 11 A 7	Banbiträde...................		A 8	Förste banbiträde
			IA 7	Banbiträde
Ca 11 A 7	Maskinbiträde................		A 8	Förste maskinbiträde
			A 7	Maskinbiträde
Ca 11 A 7	Maskinvakt....................	A 8
Ca 11 A 7	Rorgängare.....................	A 8
Ca 11 A 7	Trafikbiträde.............	.	A 8	Förste trafikbiträde
			\|A 7	Trafikbiträde
	Statens vattenfallsverk
Ca 21 A 15	Förste byggmästare.............1		A 16	Förste byggmästare
Ca 19 A 13	Byggmästare...................j-		A 14	Byggmästare
Ca 21 A 15	Driftverkmästare................j		A 16	Driftverkmästare
Ca 20 A 14	Stationsmästare.................i		A 14	Stationsmästare
Ca 19 A 13	Stationsmästare.................)		A 13	övermaskinist
Ca 21 A 15	Verkmästare....................i		A 16	Förste verkmästare
Ca 19 A 13	Verkmästare....................j-	\A 14	Verkmästare
Ca 19 A 13	Linjemästare....................	A 14
Ca 19 A 13	Övermontör.....................	A 14	Verkmästare
Ca 16 A 11	Förste montör...................	A 12
Ca 14 A 9	Slussmästare.....................	A 10
	Statens reproduktionsanstalt
Ce 21 A 15	Faktor .........................	A 16
r.e 91 A 15	Bokbinderiverkmästare...........	A 16
	Försvarets fabriksverk
Högst Högst		\|A 17	Förste verkmästare
Ce 22 A 16	Verkmästare...............	{A 16	Förste verkmästare
		\|A 14	Verkmästare
	Luftfartsverket
Ce 21 A 15	Brandmästare...........	A 16
Ca 20 A 14	Hangarmästare...........	A 16
Ce 19 A 13	Faktor................	A 14
Ce 11 A 7	Tillsynsman..............	IA 8	Tillsynsman
		\A 7	Flygplatsman

570403 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag