Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960 (Proposition 1960:12)

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående kriminalstatistiken;
given Stockholms slott den 30 december
1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen godkänna de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås viss utbyggnad av kriminalstatistiken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för social-, finans- och inrikesdepartementen
fråga angaende utbyggnad av kriminalstatistiken och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 18 juni och den 9 september
1949 samt den 12 oktober 1951 har dåvarande chefen för justitiedepartementet
tillkallat riksåklagaren Maths Heuman, tillika ordförande, professorn
Ivar Agge, byråchefen Torsten Eriksson, byrådirektören Sverker Groth, byråchefen
Erland von Hofsten samt förste byråsekreteraren Torgny Lindberg
att såsom sakkunniga inom departementet verkställa en allsidig utredning
av frågan, hur kriminalstatistiken bör vara anordnad. Till sekreterare åt de
sakkunniga har den 26 augusti 1949 förordnats numera förste byråsekreteraren
Sven Rengby.

De sakkunniga, som antagit benämningen kriminalstatistikutredningen,
har den 25 november 1954 avgivit betänkande angående den svenska kriminalstatistiken
(SOU 1954: 35). I fråga om de ekonomiska och organisatoriska
konsekvenserna av en omläggning av kriminalstatistiken har betänkandet,
i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1954, utarbetats
i samråd med statistiska centralbyrån.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,
ungdomsfängelsenämnden, strafflagberedningen, socialstyrelsen,
pensions styrelsen, statspolisintendenten, statskontoret, statens lönenämnd,
statens organisationsnämnd, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Jämtlands län, polismästarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, statens kriminaltekniska anstalt,
föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare,
föreningen Sveriges polismästare, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen
Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges stadsfiskaler. Ett flertal
av remissmyndigheterna har bifogat utlåtanden av underställda organ.

Kriminalstatistikutredningens betänkande jämte avgivna remissyttranden

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

har sedermera överlämnats till 1956 års statistikkommitté, som avgivit utlåtande
i ämnet den 15 juni 1957.

I skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 1 juli 1957 har statistiska
centralbyrån framlagt ett inom ämbetsverket utarbetat förslag till successivt
genomförande av den av kriminalstatistikutredningen föreslagna omläggningen
av kriminalstatistiken. Därjämte har statistiska centralbyrån
och fångvårdsstyrelsen i gemensam skrivelse den 31 augusti 1957 framlagt
förslag om vissa förberedande åtgärder för omläggningen.

Frågan om nordiskt samarbete på kriminalstatistikens område behandlades
på den nordiska kriminalvårdskonferensen i Helsingfors den 8—11
februari 1950. Därjämte har ett möte med nordiska representanter ägt rum
i Stockholm den 12 och den 13 januari 1955, varvid kriminalstatistikens utformning
dryftades med utgångspunkt från kriminalstatistikutredningens
betänkande. En av deltagarna i mötet antagen rapport har den 25 april 1955
överlämnats till chefen för justitiedepartementet.

Sedan de nu berörda frågorna varit föremål för beredning, anhåller jag
att få upptaga desamma till prövning.

Kriminalstatistikens nuvarande utformning

Den svenska kriminalstatistikens nuvarande utformning härrör i huvudsak
från år 1913. Vid den omorganisation som då ägde rum avskaffades sista
resten av det ända sedan år 1830 tillämpade systemet med tabellariska sammandrag
upprättade av domstolarna. I huvudsak består kriminalstatistiken
för närvarande av polisstatistik, domstolsstatistik och fångvårdsstatistik
ävensom statistik över nådeärenden.

Polisstatistiken regleras i kungörelsen den 10 februari 1950 (nr 28) angående
kriminalstatistiska uppgifter från polismyndigheter m. fl. Statistiken
grundar sig på primäruppgifter från åklagare och polismyndigheter. För
varje kvartal avgives av landsfogdar och andra polischefer specificerade
rapporter dels om antalet till polisens eller åklagarens kännedom komna
brott mot strafflagen (utom fylleri och förargelseväckande beteende), dels
ock om sådana överträdelser av andra författningar, som kan föranleda frihetsstraff.
I årliga rapporter som upprättas av statsåklagare, distriktsåklagare
och tullåklagare angives dessutom antalet uppklarade brott m. m. Vidare
ingår i årsrapporterna uppgifter om antalet för brott misstänkta personer,
fördelade efter ålder, kön och resultatet av förundersökningen. Särskild
uppgift lämnas även om misstänkta, som icke är svenska medborgare.
— Årsredogörelser och sammandrag av kvartalsrapporterna publiceras i Statistisk
tidskrift.

Om domstolsstatistiken har föreskrifter meddelats i kungörelsen den 22
oktober 1958 (nr 710) angående rättsstatistiken (ändrad genom kungörelser
den 22 juni 1951, nr 500, och den 30 juni 1959, nr 396). Denna statistik om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

iattar uppgifter om brotten, brottslingarna och reaktionerna. Primäruppgifter
för statistiken utarbetas hos straffregistret på grundval av de från
domstolarna inkomna straffuppgifterna. Dessa primäruppgifter innehåller
förutom upplysningar om tillämpade lagrum och ådömd reaktion jämväl
uppgifter om den dömdes personliga förhållanden, tidigare kriminalitet och
undergångna samhällsreaktioner m. m. I fråga om brott som icke redovisas
i straffregistret utgöres primäruppgifterna av särskilda, för rättsstatistiken
avsedda formulär, som insändes från domstolarna. Dessutom
bygger domstolsstatistiken i dessa fall på uppgifter ur de för bötesindrivningen
av domstolar eller åklagare upprättade saköreslängderna samt —
beträffande tullmål — ur de hos generaltullstyrelsen förvarade domarna.
I dessa fall redovisas i statistiken endast tillämpat lagrum, lagöverträdarens
kön samt den ådörnda reaktionen. Vid brott mot strafflagen utom fylleri
och förargelseväckande beteende anger uppgifterna dessutom dömda som
vid brottets begående ej fyllt 18 år.

Tillsammans med uppgifterna från domstolsstatistiken publiceras även en
sammanställning av uppgifter, som insänts från länsstyrelser och vissa poliskammare,
beträffande personer, som dömts till tvångsarbete.

I 1948 års kungörelse angående rättsstatistiken finns inga föreskrifter
om uppgifter till kriminalstatistiken beträffande åtalseftergifter. För riksåklagarämbetets
övervakande verksamhet insändes emellertid från de allmänna
åklagarna vissa uppgifter angående åtalseftergifterna, och dessa har
ställts till statistiska centralbyråns förfogande. Sedan vissa förbättringar
i de avlämnade uppgifterna föreskrivits av riksåklagarämbetet efter samråd
med kriminalstatistikutredningen, redovisas numera i kriminalstatistiken
samtliga åtalseftergifter utom sådana som meddelats enligt 20 kap. 7 §
rättegångsbalken punkt 2 (åtalseftergift på grund av sammanträffande av
brott).

För att med tillgänglig personal kunna minska den starka förseningen
i fråga om publiceringen av kriminalstatistiken har statistiska centralbyrån
fr. o. m. år 1949 genomfört en viss inskränkning av antalet bearbetade och
redovisade fakta. Vidare må nämnas, att enligt kungörelsen den 23 februari
1951 (nr 82) angående viss begränsning av rättsstatistiken förordnats, att
fr* o. m. år 1951 fullständiga uppgifter till rättsstatistiken enligt 1948 års
kungörelse skall avgivas endast för var tredje period om två år med början
1955 och 1956 (nästa period 1961 och 1962 o. s. v.), medan för övriga år
(1951—1954, 1957—1960 o. s. v.) de i nämnda kungörelse och därtill hörande
formulär angivna individualuppgifterna skall begränsas i enlighet
med närmare anvisningar av statistiska centralbyrån.

Domstolsstatistiken m. m. publiceras i serien Sveriges Officiella Statistik
under titeln Brottsligheten.

Fångvårdsstatistiken är icke närmare reglerad. I fångvårdsstyrelsens årsberättelser
brukar ingå vissa kriminalstatistiska uppgifter utarbetade på
grundval av centrala fångregistret och rapporter från skyddskonsulenterna.

1 fråga om personer, som undergår frihetsberövande, lämnas uppgift om

Kanyl. Maj:ts proposition nr 12 är 1960 5

tillämpat lagrum, personliga egenskaper och förhållanden, den ådömda reaktionen
samt vissa uppgifter angående villkorlig frigivning m. in. Även beträffande
personer, som erhållit villkorlig dom med övervakning, lämnas
vissa uppgifter.

Fångvårdsstyrelsens årsberättelser ingår i serien Sveriges Officiella Statistik
under titeln Fångvården.

Statistiken över nådeärenden baseras på uppgifter som sändes från nedre
justitierevisionen till statistiska centralbyrån angående varje avgjord nådeansökan,
som handlagts av högsta domstolen. Den utarbetade statistiken
publiceras ej i de kriminalstatistiska berättelserna utan ingår i publikationen
Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet i serien
Sveriges Officiella Statistik.

Arbetet med kriminalstatistikens utarbetande är, utom såvitt angår fångvårdsstatistiken,
förlagt till statistiska centralbyråns avdelning för rättsstatistik.
Verksamhetsområdet för denna avdelning omfattar de två väsentliga
delarna av kriminalstatistiken, nämligen polisstatistiken och domstolsstatistiken,
samt vidare statistik över domstolarnas, överexekutorernas
och rättshjälpsanstalternas verksamhet med därtill ansluten statistik över
inskrivningsväsendet (lagfarter, inteckningar m. m.) och annan s. k. småprotokollsstatistik;
statistik över konkurser och protesterade växlar; statistik
över prisutvecklingen beträffande jordbruks-, bostads- och affärsfastigheter
samt statistik över vägtrafikolyckor. Dessutom föres å avdelningen
det i 16 kap. giftermålsbalken föreskrivna äktenskapsregistret.

Huvuddragen i krimmalstatistikutredningens förslag

Allmänna synpunkter

Utredningen har till en början ingående undersökt vilka krav som från
kriminologisk och kriminalpolitisk synpunkt bör ställas pa kriminalstatistiken
och de möjligheter som finnes att uppfylla dessa krav. Våra kunskaper
angående brottslighetens yttringar, brottslingarna, omständigheterna vid
brottet samt den sociala och kulturella miljö, varur det härrör, och slutligen
angående behandlingsmetoderna måste i mycket hög grad baseras på kriminalstatistiken.
Utan en väl utvecklad kriminalstatistik blir arbetet inom
kriminologiens övriga grenar famlande och osäkert. För kriminologien blir
därför kriminalstatistiken en nyckelvetenskap.

Utredningen betonar, att av avgörande betydelse beträffande möjligheterna
att uppfylla de krav som bör ställas på kriminalstatistiken är de ekonomiska
synpunkterna. De medel som kan förutsättas tillgängliga för kriminalstatistiken
är begränsade. I nära samband härmed står frågan om
uppgiftslämnarnas arbetsbelastning; det är nödvändigt att iakttaga försiktighet,
då det gäller alt öka denna. Även snabbheten har betydelse; det är
viktigt, att man inte i sin iver att åstadkomma en statistik, som är sakligt

G Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

tillfredsställande, ordnar den på sådant sätt, alt offentliggörandet sker så
sent, att de uppnådda resultaten endast har historiskt intresse. I detta avseende
torde dock mycket vara att vinna genom en modernisering av bearbetningen.

Beträffande behovet av kriminalstatistik uttalar utredningen, att upplysningar
om antalet begångna brott av olika slag erfordras för att det skall
vara möjligt att bedöma om de åtgärder, som avser att försvåra begåendet
av brott, kan betraktas som tillräckligt effektiva. Därmed åsyftas ej endast
polisbevakning m. m. utan även åtgärder av annat slag, såsom effektiva
lås- och alarmanordningar mot inbrott, bilstölder etc. eller revisionskontroller
o. dyl. som skydd mot förskingringar. Statistiska upplysningar om
lagöverträdarna och om åtgärderna mot dem behöves bl. a. för att bedöma
behovet av åtgärder för straffverkställigheten (antal anstaltsplatser av skilda
slag, fångvårdspersonalens storlek o. s. v.). Vid bestämmandet av straffsatserna
och utformningen i övrigt av samhällets reaktioner kan det vara
av betydelse att veta hur många personer, som dömes för brott av olika
s!ag. De statistiska upplysningar, som erfordras för att besvara nu angivna
frågor, är i allmänhet av skäligen enkel beskaffenhet. Annorlunda ställer
sig forhållandena, när det gäller kriminologiska spörsmål; anspråken på
statistiken är därvidlag ofantligt mycket större. Den viktigaste frågan i
detta avseende torde vanligen formuleras ungefär på följande sätt. Brottsligheten
utgör en samhällsföreteelse, som bör bekämpas. För att detta skall
kunna ske måste man veta, varför vissa människor blir lagöverträdare, eller
med andra ord analysera orsakerna till brottsligheten. Först genom att man
vinner klarhet i dessa hänseenden blir det möjligt att veta vilka åtgärder,
som skall företagas i brottsförebyggande syfte. Forskningen kan dock endast
steg för steg nå djupare kunskaper om brottslighetens orsakssammanhang,
och ett fullständigt klarläggande av denna fundamentala fråga torde
aldrig kunna ske. Varje framsteg på det kriminologiska området betyder
emellertid vidgade möjligheter till en rationell brottsprofylax och bör däriör
befrämjas från samhällets sida. Kriminalstatistiken utgör jämte andra
forskningsmetoder ett viktigt hjälpmedel till orsaksproblemets belysning.
Beslaktade med nyssnämnda problem är de frågor, som går ut på att klarlägga
effekten av de åtgärder, som, nu eller under tidigare perioder, företages
mot brottsligheten. Härigenom skapas grundvalen för en successiv
omdaning av det kriminalpolitiska reaktionssystemet i riktning mot en alltmer
rationell behandling av lagöverträdare i brottsprevenerande riktning.

Utredningen påpekar i fortsättningen vissa omständigheter, som försvålar
ett rationellt utnyttjande av kriminalstatistiken och nämner därvid särskilt
det förhållandet, att kriminalstatistiken blott sysslar med brott, medan
det uppenbarligen existerar asocialitetsyttringar, som ej är kriminaliserade
men som är likvärdiga med brotten och mot vilka samhället ingriper på
annat sätt än genom en straffrättslig reaktion, såsom lösdriveri, parasitism.
alkoholism in. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 är W60

Kriminalstatistikens huvudgrenar

1 betänkandet redogöres för kriminalstatistikens olika grenar med hänsyn
till arten av de företeelser undersökningen gäller och det speciella syftet
med statistiken. Härvid anger utredningen följande huvudgrenar, nämligen
brottsstatistik, brottslingsstatistik, reaktionsstatistik, verkställighetsstatistik
och återfallsstatistik.

Vad angår brottsstatistik är det i första rummet av betydelse att erhålla
upplysning om brottslighetens omfattning, d. v. s. antalet begångna brott a\
olika slag och om hur detta antal ändras med tiden. Av intresse är även att
klargöra huruvida skillnader i dessa avseenden kan påvisas mellan olika
delar av landet, särskilt mellan tätorter av olika slag och landsbygd. Inom
brottsstatistiken utgöres de statistiska enheterna av de begångna brotten;
inom de övriga grenarna av kriminalstatistiken utgöres däremot varje statistisk
enhet av en brottslig person. Utredningen diskuterar i betänkandet
närmare vilka möjligheter som föreligger att med hjälp av kriminalstatistiken
beräkna den verkliga brottslighetens omfattning, ett spörsmål som äi
av grundläggande betydelse för den kriminologiska forskningen. Vidare behandlar
utredningen i detta sammanhang spörsmålen om uppdelning av
brotten i grupper vid den statistiska redovisningen, om brottslighetens tidsvariationer
och lokala variationer, om befolkningsomflyttningarnas betydelse
för kriminaliteten och om brottsstatistiken som upplysningskälla rörande
kriminalpolisens effektivitet.

Vad angår brottslingsstatistiken framhåller utredningen, att vid ett närmare
utforskande av brottsligheten studiet med nödvändighet måste inriktas
på de brottsliga individerna. Genom att registrera biologiska och sociala fakta,
som hänför sig till lagöverträdarnas person och förhållanden, vinner man
en värdefull kunskap om brottslingsklientelet. Genom jämförelser mellan
olika brottslingsgrupper inbördes eller mellan brottslingar och brottslingsgrupper
å ena samt totalbefolkningen å andra sidan kan man erhålla för
orsaksforskningen viktiga upplysningar. Utredningen diskuterar i detta sammanhang
ingående möjligheterna till orsaksforskning på grundval av statistiken,
vilka brottslingar som bör omfattas av brottslingsstatistiken och
vilka faktorer som bör registreras vid utformningen av denna statistikgren.
Vidare framhåller utredningen att de för brottslingsstatistiken insamlade
uppgifterna, som till sin huvuddel utgöres av ett konstaterande av i vilken
utsträckning ett antal olika egenskaper förekommer hos brottslingarna, kan
vara av värde vid planläggningen av straffverkställigheten.

Angående reaktionsstatistiken uttalar utredningen, att denna visar i vilken
utsträckning de olika reaktionsformerna kommer till användning vid
påföljdens bestämmande samt den närmare utformningen därvid av reaktionen
(strafftidens längd, arten av de föreskrifter, som meddelats vid kvalificerad
villkorlig dom etc.). Den bör också klarlägga i vad mån speciella
omständigheter (såsom t. ex. ungdom, återfall) inverkar på valet och utformningen
av reaktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 dr 1960

Den i reaktionsstatistiken redovisade reaktionen visar i många fall ej vilken
reaktion den brottslige i verkligheten undergår. Vissa former av frihetsberövanden
avser en tidrymd, som ej är på förhand bestämd, andra kan i
en del fall förkortas genom villkorlig frigivning; föreskrifter, som meddelats
i samband med villkorlig dom kan ändras; ådömda böter kan förvandlas,
avskrivas eller avkortas i stället för att betalas o. s. v. Redovisning av dylika
omständigheter lämnas i verkställighetsstatistiken, som därjämte redovisar
vissa uppgifter om brottslingens uppförande under behandlingen, t. ex.
rymningar, begångna nya brott, överträdelser av föreskrifter givna i samband
med villkorlig dom eller villkorlig frigivning. Medan det i fråga om de
förut omnämnda grenarna av kriminalstatistiken kan synas vara ganska
självfallet, att statistiken skall grunda sig på uppgifter från samhällets
straffrättstillämpande organ, är detta ej lika klart i fråga om verkställighetsstatistiken.
Numera gäller nämligen, att såsom brottspåföljd användes
ej endast straff utan även i stor utsträckning socialvård. Villkorlig dom kan
sålunda vara förenad med föreskrift om lagöverträdarens överlämnande till
nykterhetsvård, sinnessjukvård eller annan medicinsk vård. Domstolen kan
överlämna åt barnavårdsnämnd att vidtaga åtgärder för lagöverträdarens
omhändertagande för skyddsuppfoslran. En förutsättning för åtalseftergift
kan vara, att lagöverträdaren omliändertages av barnavårdsnämnd eller intages
på alkoholistanstalt. Vid straffriförklaring enligt 5 kap. 5 § strafflagen
omhändertages den straffriförklarade i de flesta fall för sinnessjukvård. Man
har alltså att taga ställning till frågan, huruvida uppgifter angående dylika
slag av verkställighet skall medtagas i verkställighetsstatistiken. Även om
sådana uppgifter är av kriminologiskt intresse, anser utredningen det likväl
vara principiellt riktigare att i kriminalstatistiken endast medtaga sådan
verkställighet, som ankommer på de straffrättstillämpande organen
och låta barnavård, nykterhetsvård och annan medicinsk vård av lagöverträdare
redovisas inom socialstatistiken. Jämväl praktiska skäl talar härför.

Vad slutligen angår återfallsstatistiken lämnar denna upplysningar i två
hänseenden. Genom en undersökning av återfallsfrekvensen hos brottslingar,
som underkastats t. ex. olika reaktionsformer, kan vägledning vinnas, då
man söker bedöma resultatet av de olika behandlingsformerna. Vidare kan
återfallsstatistiken på olika sätt bidraga till orsaksforskningen. Vid jämförelser
mellan olika brottslingsgrupper är i första hand de jämförelser som
kan göras mellan återfallsbrottslingar och förstagångsbrottslingar av betydelse.
Vidare nämner utredningen, att den för återfallsstatistiken nödvändiga
registreringen av de grövre brottslingarna möjliggör, att speciella undersökningar
kan göras beträffande yrkesbrottslighelen.

Statistikgrenarnas utformning enligt utredningens förslag

Utredningens förslag går ut på att — i stället för den hittills tillämpade
indelningen av kriminalstatistiken efter uppgiftslämnaren — statistiken
skall indelas i de förut nämnda huvudgrenarna brottsstatistik, brottslings -

Kungl. Maj.ts proposition nr i2 år 1960

statistik, reaktionsstatistik, verkställighetsstatistik och återfallsstatistik.
Därjämte upptages i förslaget såsom bigrenar statistik över nådeärenden
och över personer, som dömts till tvångsarbete. Beträffande utfoimningen
av de olika grenarna innebär förslaget i huvudsak följande.

För brottsstatistiken skall enligt förslaget den viktigaste källan liksom
för närvarande vara de rapporter om brott komna till polisens kännedom,
som avgives dels kvartalsvis av landsfogdar och andra polischefer, dels åiligen
av statsåklagare in. fl. Vissa ändringar föreslås emellertid i denna
statistik. Den bör enligt vad utredningen föreslår bestå av två delar, av
vilka den ena skall visa utbredningen av den svårare brottsligheten och den
andra förekomsten av vissa överträdelser av specialförfattningar, som ur
kriminologisk eller annan synpunkt är av intresse. I denna sistnämnda
grupp skall redovisning ske oberoende av brottets svårhetsgrad. Den del av
polisstatistiken, som omfattar den svårare brottsligheten, skall angiva antalet
brott av olika slag mot strafflagen utom fylleri och förargelseväckande
beteende samt dessutom vissa grövre trafikbrott (grov vårdslöshet i trafik,
rattfylleri samt s. k. smitning). I fråga om några strafflagsbrott föreslås
en mera ingående specificering; så t. ex. föreslås en särskild redovisning a\
antalet tillgrepp av bilar, motorcyklar, mopeder och cyklar. Den andra
delen av polisstatistiken skall upptaga samtliga trafikbrott, brott mot skattestrafflagen,
fall av underlåtenhet att inbetala avdragen källskatt, brott
mot författningar angående rusdrycker och pilsnerdricka, smugglingsbrott
samt brott mot bestämmelserna om narkotiska ämnen och beredningar.
För att en bättre överblick skall erhållas över brottslighetens tidsvariationer
föreslår utredningen, att lcvartalsrapporternas siffror skall uppdelas på
månader. Liksom hittills skall redovisningen uppläggas så, att den visar
brottslighetens lokala fördelning; därvid skall uppdelningen i allmänhet
göras med hänsyn till polisdistrikt. I vissa fall skall emellertid ortei med
minst 20 000 invånare redovisas separat, även om de ej utgör eget polisdistrikt.

Utom denna redovisning av brott, som kommit till polisens kännedom,
föreslår utredningen, att särskild redovisning lämnas av brott, som föranlett
fällande dom, straffriförklaring, strafföreläggande, åtalseftergift in. m.
Härvidlag talar enligt utredningen både teoretiska och praktiska skäl för
att redovisningen göres utförligare, då det gäller grövre brottslighet. Sasom
grövre brottslighet skall i första hand räknas de fall, då domen föianledei
fnsändande av straffuppgift till straffregistret. Utredningen har emellertid
ansett det erforderligt, att man till denna grupp hänför jämväl de fall, då
domstol beträffande underårig lagöverträdare överlämnat åt barnavårdsnämnd
eller styrelse för skola tillhörande barna- och ungdomsvården att
vidtaga åtgärd för hans omhändertagande för skyddsuppfostran, eftersom
denna reaktion är avsedd att användas vid relativt svåra fall av ungdomsbrottslighet.
Med hänsyn till åtalseftergiftsinstitutets alltmer ökade betydelse,
särskilt då det gäller unga brottslingar, har det vidare ansetts nödvändigt
att till denna grupp räkna även vissa fall, då åtal eftergivits enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga, lagen
den 6 juni 1924 om samhällets barnavård m. m. (44 § 3 mom.) och lagen
den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse (19 §). Förutsättning skall vara,"att
det begångna brottet är av den svårlietsgrad, att det enligt åklagarens uppfattning
vid lagföring skulle föranlett skyddsuppfostran eller påföljd, som
skall registreras i straffregistret. I alla nu nämnda fall skall den statistiska
uppgiften innehålla en specificerad redogörelse för antalet brott av olika
slag, som omfattas av domen eller åtalseftergiften, samt tid och ort för delas
begående. Vid sådan brottslighet, som icke skall betraktas som grövre,
d. v. s. då en fällande dom icke föranleder rapportering till straffregistret
och ej heller innebär överlämnande till skyddsuppfostran, då strafföreläggande
meddelats samt då åtal eftergivits i andra fall än de förut angivna,
skall redovisningen omfatta endast det lagrum, som varit tillämpligt å huvudbrottet.
På samma sätt föreslås redovisning skola ske av de fall, då gärningen
begåtts av icke straffmyndig person samt då åklagare beslutat, att
åtal ej skall anställas på grund av att gärningen begåtts under inflytande
av sinnessjukdom el. dyl.

Vad angår brottslingsstatistiken föreslår utredningen, att den nuvarande
årliga rapporteringen från åklagarna av antalet personer som misstänkts
för brott — med fördelning efter ålder och kön samt efter förundersökningens
resultat skall fortfara. Redovisningen av olika faktorer rörande
personer, som dömts för brott, straffriförklarats eller erhållit strafföreläggande,
föreslås utvidgad till att omfatta jämväl personer, som erhållit åtalseftergift,
m. fl. Liksom vid brottsstatistiken skall man särskilja den grövre
brottsligheten och göra rapporteringen utförligare beträffande de grova
brottslingarna. Bestämmandet av vad som skall anses som grövre brottslighet
skall ske enligt samma principer, som angivits i fråga om brottsstatistiken.
För personer, som dömts eller erhållit åtalseftergift för grövre brott
eller som straffriförklarats av domstol, föreslås rapporteringen skola omfatta
ett tämligen stort antal faktorer, som kan antagas vara av betydelse
för brottsligheten. Vissa av de faktorer, som för närvarande rapporteras,
anser utredningen böra uteslutas på grund av svårigheten att erhålla tilllöilitliga
upplysningar om dem. I stället föreslås utökning på andra punktei,
särskilt i fråga om sådana faktorer, som kan tjäna till belysning av de
töi hållanden under vilka brottslingen växt upp. I fråga om lagöverträdare,
som dömts eller erhållit strafföreläggande eller erhållit åtalseftergift utan
att enligt de förut givna reglerna utförlig statistisk uppgift skall avgivas,
skall rapporteringen, med fördelning efter brott, omfatta endast åldern vid
brottets begående samt gärningsmannens kön. Utredningen föreslår vidare,
att rapportering skall införas beträffande personer, mot vilka åtal ej anställts
på grund av sinnessjukdom el. dyl., samt av icke straffmyndiga lagöverträdare.
Rapporterna skall avse endast ålder och kön, med" fördelning
på olika brott.

Den nuvarande redovisningen i fångvårdsstyrelsens verksamhetsberättelser
av olika personliga faktorer hos brottslingarna föreslås skola upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

höra med hänsyn till att dessa skall redovisas i brottslingsstatistiken på
grund av uppgifter i samband med domen.

I fråga om reaktionsstatistiken föreslås endast obetydliga ändringar i förhållande
till den nuvarande ordningen. Liksom nu skall denna statistik redovisa
reaktionens art samt, beträffande fängelse och straffarbete, den
ädömda strafftiden. Då fråga är om villkorlig dom anser utredningen det
emellertid ej tillfyllest att som nu sker angiva endast huruvida det villkorliga
anståndet avser straffets ådömande eller verkställande samt i sistnämnda
fall straffets art och längd. Rapport bör lämnas även angående förordnande
om övervakning samt om eventuella särskilda föreskrifter enligt
8 § lagen den 22 juni 1939 om villkorlig dom. Vidare bör vid sådan åtalseftergift,
som enligt vad förut nämnts skall anses gälla grövre brottslighet,
uppgift lämnas om åtgärder, som vidtagits gentemot brottslingen i samband
med eftergiftens beviljande.

Den av utredningen föreslagna verkställighetsstatistiken utgör en nyhet.
Den är avsedd att omfatta dels personer, som dömts ovillkorligt till frihetsberövande,
och dels personer, som erhållit villkorlig dom och under prövotiden
stått under övervakning. Syftet med denna statistik är som förut
nämnts att giva en överblick av vad som inträffat i fråga om de dömda under
verkställighetstiden — deras egna reaktioner samt åtgärder av domstolar
och straffverkställighetsorgan. Verkställighetsstatistiken skall alltså visa
i vad mån den undergångna reaktionen skiljer sig från den ådömda (t. ex.
på grund av avräknande av häktningstid, ändring av domen i högre instans,
villkorlig frigivning, nåd) samt upplysa om brottslingens uppförande
under strafftiden (t. ex. rymningar, nya brott) och om åtgärder, som vidtagits
under denna tid (t. ex. ändring av föreskrifter meddelade i samband
med villkorlig dom eller villkorlig frigivning, förverkande av villkorlig dom
eller villkorlig frigivning). Rapporterna skall enligt förslaget avgivas först
vid verkställighetens slut; i fråga om frihetsberövanden skall de avgivas vid
frigivningen samt dessutom, vid villkorlig frigivning (utskrivning på prov),
som varit förenad med tillsyn, vid prövotidens (tillsynstidens) slut, och i
fråga om personer, som erhållit villkorlig dom med övervakning, vid prövolidens
slut. Vid redovisningen skall som en bakgrund till uppgifterna om
verkställigheten lämnas vissa uppgifter ur brottslingsstatistiken angående
den dömdes personliga egenskaper och förhållanden.

Utredningen föreslår vidare, att undersökning av bötesbetalningcn skall
ske vart tionde år. Bötesdomar och strafförelägganden skall därvid redovisas
var för sig med angivande av den utsträckning i vilken böterna betalts
och huruvida betalning skett frivilligt eller genom införsel. De fall då böterna
icke betalts skall vid redovisningen uppdelas i fem grupper efter de olika
regler, som gäller i fråga om förvandling. Uppgift skall lämnas huruvida
förvandling skett och, därest så icke varit fallet, om anledningen härtill.

Utredningen anser, att införandet av en åtcrfallsstatistik är en av de mest
angelägna uppgifterna vid en reformering av den svenska kriminalstatistiken.
Eu dylik statistik bör enligt utredningen av både principiella och prak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

tiska skäl begränsas till att avse personer, som begått grövre brott. Det föreslås
därför, att aterfallsstatistiken skall omfatta dels personer, för vilka med
anledning av fällande dom straffuppgift skall insändas till straffregistret,
samt underåriga lagöverträdare, beträffande vilka domstol överlämnat åt
barnavårdsnämnd eller styrelse för skola tillhörande barna- och ungdomsvården
att vidtaga åtgärd för omhändertagande för skyddsuppfostran, dels
ock personer, som erhållit åtalseftergift enligt 1944 års lag om eftergift av
åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen eller ungdomsfängelselagen, därest
brottet är av den svarhetsgrad, att det enligt åklagarens uppfattning vid
lagföring skulle föranlett skyddsuppfostran eller sådan påföljd, som skall
rapporteras till straffregistret.

Återfallsstatistiken skall enligt utredningens förslag uppläggas dels som
framåtblickande, dels som tillbakablickande. Vid den framåtblickande återfallsstatistiken
utgår man från de personer, som under ett visst kalenderår
blivit aterfallskapabla, d. v. s. haft möjlighet att återfalla, och följer dem
framåt i tiden under ett visst antal år, varvid antalet återfall registreras.
Vid den tillbakablickande statistiken utgår man från antalet återfall under
ett visst kalenderår och ställer detta antal i relation till antalet personer,
som under året varit återfallskapabla. Den framåtblickande återfallsstatistiken
lämpar sig bäst för en ingående undersökning av återfallsbrottsligheten
och bör därför vara den som i första hand kommer till utförande.
De utförliga uppgifterna till brottslingsstatistiken föreslås använda som primärmaterial
för återfallsstatistiken.

En nödvändig förutsättning för en ålerfallsstatistik är att en registrering
sker av brottslingarnas namn. Denna registrering föreslås skola ske med
hjälp av straffregistret. I detta registreras redan nu de för grövre brott dömda
med undantag av underåriga lagöverträdare, som av domstol överlämnats
till skyddsuppfostran. Utredningen föreslår att i fortsättningen till registret
ingives uppgifter om samtliga de personer, som skall omfattas av återiallsstatistiken.
Där skall registerkort uppläggas för vederbörande och identifieringsnummer
i stället för namn åsättas de uppgifter, som vidarebeford1
as till statistiska centralbyrån. Att dylikt registerkort upplagts på grund
av åtalseftergift eller överlämnande till skyddsuppfostran skall icke komma
till synes i de utdrag ur straffregistret, som tillställes domstolar och andra
myndigheter. Det skall icke heller inverka på lagbrytarens möjlighet att
erhålla bevis om att han ej förekommer i straffregistret. Då registerkorl
första gången utfärdas för en brottsling (på grund av dom eller åtalseftergift),
skall han sålunda erhålla ett identifieringsnummer. Detta nummer
skall åsättas dels registerkortet, dels ock alla statistiska uppgifter rörande
brottslingen, som därefter passerar straffregistret.

För att hänsyn skall kunna tagas till dödlighetens inverkan bör enligt
löi slaget straffregistret få tillgång till uppgifter över avlidna personer. Atl
ordna så att straffregistret erhåller uppgifter om inträffade dödsfall möter
enligt utredningens mening knappast några praktiska svårigheter. Lämpli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

gaste sättet synes vara, att de uppgifter om avlidna, som pensionsstyrelsen
erhåller, utlånas till straffregistret. En sådan rapportering kommer ej endast
att resultera i ett riktigare värde på återfallsprocenten utan även att lämna
material för ett studium av frågan om dödligheten bland grövre brottslingar.

Vad härefter angår statistiken över nådeärenden erinrar utredningen om
att nådeinstitutet under de senare åren vid flera tillfällen behandlats i riksdagen,
som i betraktande av att nådeinstitutet under de senaste årtiondena
erhållit en ökad betydelse ansett det icke minst för lagstiftningsarbetet och
den kriminologiska forskningen vara till gagn, om en ökad insyn i hithörande
frågor kunde beredas och att för detta ändamål en förbättring av nådestatistiken
vore önskvärd (första lagutskottets uti. 1950: 12). Utredningen
har ansett att det väsentliga syftet med en nådestatistik bör vara att belysa
hur nådeinstitutet tillämpas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till den omfattning
i vilken nådeärendena numera förekommer har denna fråga ej enbart
statsrättslig utan även kriminalpolitisk betydelse. Förslaget innebär en avsevärd
utökning av statistiken över ingivna nådeansökningar.

Utredningen har övervägt, huruvida en särskild statistik över återfallsfrekvensen
hos personer, som beviljats nåd, bör utarbetas. En dylik statistik
skulle, framhåller utredningen, utan svårighet kunna utarbetas i fråga
om de fall, då nådebeslutet avsett straffregisterbrott. Enär i de flesta fall
ett mycket stort antal olika omständigheter torde inverka vid fattandet av
ett nådebeslut, synes det faktum, att återfallsprocenten bland de benådade
visar sig högre eller lägre än motsvarande procentsats för icke benådade
brottslingar ej vara av större intresse. Utredningen har därför icke föreslagit
någon särskild återfallsstatistik för benådade.

I fråga om statistiken över personer som dömts till tvångsarbete anser
utredningen, med hänsyn till ovissheten beträffande lösdrivarlagstiftningens
framtida innehåll och då antalet fall, i vilka tvångsarbete ådömes, numera
är ringa, att någon ändring i den nu tillämpade ordningen ej är påkallad.

Med hänsyn till att den av kontrollstyrelsen utarbetade statistiken över
fylleri m. m. föranletls icke därav att fylleri är kriminaliserat utan av förseelsens
betydelse ur nykterhetssynpunkt, har utredningen ansett sig sakna
anledning att närmare granska anordningen av denna statistik eller utarbeta
förslag till ändringar i densamma. För närvarande utarbetar både kontrollstyrelsen
och statistiska centralbyrån statistik över personer, som dömts
för fylleri. Detta dubbelarbete bör enligt utredningen upphöra genom alt
kontrollstyrelsen förser statistiska centralbyrån med de uppgifter, som erfordras
för centralbyråns statistik. För att säkerställa att dessa uppgifter
kommer att omfatta även de fall, då berusning skett med annat än starka
drycker (s. k. tablettfylleri), bör föreskrivas, att även dylika fall skall rapporteras
till kontrollslyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960
Kriminalstatistikarkiv

Såsom framgår av det föregående skall statistiska centralbyrån enligt förslaget
i fråga om den grövre brottsligheten via straffregistret erhålla utförliga
statistiska uppgifter avgivna av domstolen i samband med domen
eller av åklagaren i samband med åtalseftergiftsbeslutet, uppgifter om straffverkställigheten
och omständigheter under verkställighetstiden samt uppgifter
om beviljad nåd. Därtill kommer uppgifter om domar å tvångsarbete.
Samtliga dessa uppgifter skall i straffregistret förses med identifieringsnummer,
som möjliggör, att alla uppgifter, som avser en och samma person,
kan trots att uppgift om brottslingens namn ej finnes — i statistiska
centralbyrån sammanföras till personakter. Det av dessa akter bildade arkivet
bör, framhåller utredningen, kunna bli en givande källa för kriminalstatistiska
specialundersökningar. För arkivet föreslås benämningen kriminalstatistikarkivet.
Det blir i själva verket mera lämpat för dylika undersökningar
än straffregistret, enär det utöver de i straffregistret befintliga
uppgifterna kommer att innehålla även upplysningar om domar å skyddsuppfostran
och om åtalsteftergifter samt om verkställighet av ådömda frihetsberövanden
och av villkorliga domar. En annan fördel med kriminalstatistikarkivet
är, att det icke innehåller namnuppgifter å de berörda personerna.
Sekretesskäl behöver därför icke försvåra dess utnyttjande.

Planläggning och ledning av kriminalstatistiken

Den kriminalstatistiska verksamheten skall enligt utredningens förslag
liksom hittills ombesörjas av statistiska centralbyrån. Utredningen förordar,
att till centralbyråns rättsstatistiska avdelning knytes en av Kungl. Maj:t
utsedd rådgivande nämnd, som kan bidraga med sakkunskap från skilda
sociala och vetenskapliga områden, när det gäller att utvälja aktuella och
kriminologiskt viktiga problemkomplex för statistiska specialundersökningar.
Utredningen anser, att nämnden bör komma till stånd även om den sedan
lange aktuella frågan om en fastare organisation av den kriminologiska
forskningen i vårt land bringas till en lösning inom de närmaste åren.

Primäruppgifterna till kriminalstatistiken

I de fall som, enligt vad förut angivits, enligt förslaget skall omfattas av
aterfahsstatistiken, skall samtliga rapporter av uppgiftslämnaren sändas till
straffregistret, varifrån de vidarebefordras till statistiska centralbyrån, sedan
de försetts med identifieringsnummer. I Övriga fall skall rapporterna
av uppgiftslämnaren sändas direkt till statistiska centralbyrån.

Utredningen har icke ingått på den rent tekniska utformningen av blankettformularen
utan ansett lämpligast, att statistiska centralbyrån erhåller
uppdrag att i förekommande fall i samråd med straffregistret — utarbeta
förslag till formulären.

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1960

Vad angår uppgifter från domstolarna skall, såsom framgår av det föregående,
i samband med fällande dom i första instans i brottmål en råd uppgifter
lämnas till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken.
Man har härvid att skilja mellan två grupper av uppgifter, nämligen
å ena sidan sådana, som avser grövre brott, d. v. s. straffregisterbrott samt
brott, som föranlett skyddsuppfostran, och å andra sidan övriga uppgifter.
I fråga om sistnämnda grupp föreslås inga särskilda rapporter — uppgifterna
kan erhållas ur saköreslängderna. Vidare erfordras för den föreslagna
verkställighetsstatistiken vissa uppgifter rörande villkorliga domar samt om
ådömda böter. Slutligen skall enligt förslaget beträffande återfallsstatistiken
uppgifter i vissa fall insändas om domar i högre instans.

Nedre justitierevisionen skall avgiva erforderliga uppgifter om högsta
domstolens domar samt dessutom avgiva statistiska uppgifter om avgjorda
nådeärenden, som behandlats av högsta domstolen.

Liksom för närvarande skall enligt förslaget landsfogdarna samt cheferna
för polisdistrikten avgiva kvartalsuppgifter angående antalet till polisens
kännedom komna brott. Därtill kommer vissa uppgifter till brottsstatistiken
och brottslingsstatistiken beträffande de fall, då brottslig gärning begåtts
av minderårig. Slutligen skall uppgifter lämnas om tvångsarbete, som ådömts
av poliskammare.

Kriminalstatistiska uppgifter från åklagarna erfordras i följande fyra fall:

1) Den s. k. polisstatistikens årsuppgifter, d. v. s. uppgifter om antalet till
polisens kännedom komna brott samt vissa uppgifter om misstänkta personer.

2) Uppgifter till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken
om beviljade åtalseftergifter. Dessa uppgifter blir av två slag beroende
på brottets svårhetsgrad.

3) Uppgifter rörande strafförelägganden. För dessa uppgifter erfordras
inga särskilda rapporter — som primärmaterial skall saköreslängderna användas.

4) Uppgifter till brottsstatistiken och brottslingsstatistiken om fall då enligt
åklagarens beslut åtal ej skall anställas på grund av sinnessjukdom el.
dyl. hos gärningsmannen.

Fångvårdsstyrelsen har att lämna uppgift, då styrelsen i fråga om villkorligt
frigiven förordnat om prövotidens förlängning eller förklarat den
villkorligt medgivna friheten förverkad. Från straffregistret skall uppgift
lämnas, då person för vilken registerkort finnes utfärdat, avlidit. Dessutom
skall i vissa fall de lokala fångvårdsmyndiglieternas i det följande nämnda
rapporter kompletteras hos fångvårdsstyrelsen. Styresman för fångvårdsanstalt
skall lämna uppgifter i samband med frigivningen av person, som
undergått frihetsberövande. Slutligen skall skyddskonsulent avgiva rapport
angående villkorligt frigivna och villkorligt dömda, som stått under tillsyn.
Samtliga nu nämnda rapporter är avsedda för verkställighetsstatistiken och
återfallsstatistiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Kontrollstyrelsen skall som tidigare nämnts tillställa statistiska centralbyrån
de för fylleristatistiken erforderliga uppgifterna.

Vissa fall av bötesstraff redovisas icke i saköreslängderna, nämligen sådana
då böter ådömts eller ålagts enligt vissa tullförfattningar. De statistiska
uppgifterna för dessa fall skall liksom för närvarande införskaffas
genom att personal från statistiska centralbyrån hos generaltullstyrelsen
går igenom vederbörliga handlingar.

Från länsstyrelserna erfordras uppgifter om ådömt tvångsarbete.

Utöver de nu nämnda uppgifterna erfordras för de periodiska undersökningarna
av bötesbetalningen vissa uppgifter från länsstyrelserna, utmätningsmännen
och generaltullstyrelsen.

De kriminalstatistiska primäruppgifternas bearbetning

Bearbetningen av de inkomna kriminalstatistiska primäruppgifterna sker
för närvarande antingen genom direkt sammanräkning av dessa uppgifters
siffror — så t. ex. i fråga om polisstatistiken — eller också genom att särskilda
s. k. prickningslistor utarbetas med ledning av primäruppgifterna,
varefter prickningslistorna sammanräknas. Med hänsyn till de stora fördelarna
med hålkortsbearbetning -— snabbare resultat och bättre möjligheter
till speciella undersökningar beträffande olika kombinationer av de
lämnade uppgifterna — förordar utredningen att dylik bearbetning användes
i vissa fall, där den är lämplig. Hålkort bör sålunda stansas för
varje person, beträffande vilken med anledning av dom eller åtalseftergift
utförliga uppgifter avgivits till brottslingsstatistiken. Dessa kort
bör omfatta uppgifterna till brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och
reaktionsstatistiken. Vidare bör särskilt hålkort uppläggas för person,
beträffande vilken uppgifter inkommit till verkställighetsstatistiken efter
undergånget frihetsberövande och likaledes för person, beträffande vilken
dylika uppgifter inkommit efter avslutad prövotid på grund av villkorlig
dom eller villkorlig frigivning (provutskrivning). I dessa kort bör även instansas
de uppgifter ur brottslingsstatistiken, som skall tjäna som bakgrund
till verkställighetsstatistiken. Även vid utarbetandet av återfallsstatistiken
samt brottsstatistiken, brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken i fråga
om de fall, som icke föranlett avgivande av utförliga statistiska uppgifter,
synes enligt utredningen hålkortsmetoden böra användas.

Publiceringen av kriminalstatistiken

Publicering av kriminalstatistiken bör enligt utredningens förslag ske dels
i årliga berättelser och dels i sammanfattande tioårsöversikter. De årliga
berättelserna skall enligt vad utredningen tänkt sig publiceras i fyra delar,
Kriminalstatistik I, II, III och IV med följande innehåll:

Kriminalstatistik I (Polisstatistik): Uppgifter om brott, som kommit till
polisens kännedom, samt uppgifter om personer, som misstänkts för brott.

Kungi. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Kriminalstatistik II (Domstols- och åklagarstatistik): Uppgifter till brottsstatistiken,
brottslingsstatistiken och reaktionsstatistiken i fråga om fällande
domar, straffriförklaringar, strafförelägganden och åtalseftergifter, dessutom
uppgifter om tvångsarbetsdomar samt om fall, då straffbelagd handling
begåtts av person, som på grund av sinnessjukdom el. dyl. ej åtalats,
eller av icke straffmyndig person.

Kriminalstatistik III (Verkställighetsstatistik).

Kriminalstatistik IV (Återfallsstatistik).

Därtill kommer statistiken över nådeärenden, som bör publiceras för sig i
Statistisk tidskrift.

De sammanfattande tioårsöversikterna skall visa kriminalitetens utveckling
under perioden. De bör innehålla en allmän inledning avsedd att visa
principerna för och utförandet av de kriminalstatistiska undersökningarna
samt lämna förklaringar rörande fakta, som icke utan vidare kan härledas
ur sifferuppgifterna men är nödvändiga för en riktig tolkning av de siffror,
som redovisas i kriminalstatistiken.

Personal och kostnader

Arbetet för den personal, som vid statistiska centralbyråns rättsstatistiska
avdelning är sysselsatt med kriminalstatistiken kommer enligt utredningens
förslag att få avsevärt större omfattning än det nu har genom
utvidgning av domstolsstatistiken och polisstatistiken, tillkomsten av kriminalstatistikarkivet
och av återfallsstatistiken, utvidgning av nådestatistiken
samt överflyttning från fångvårdsstyrelsen av den avsevärt utökade
verkställighetsstatistiken.

Utredningens förslag innebär, förutom uppflyttning av avdelningschefen
(f. n. byrådirektör) till byråchef, att statistiska centralbyråns rättsstatistiska
avdelning förstärkes med 1 förste aktuarie (lgr 23), 1 amanuens, 1 förste
kansliskrivare (lgr 12), 2 kanslibiträden (lgr 7) och 6 kontorsbiträden (lgr

5). Om stickprovsmetoden användes för saköreslängder in. m. skulle ökningen
av antalet kontorsbiträden begränsa sig till 4. De föreslagna ändringarna
i fråga om personalen å avdelningen skulle medföra en ökning
(beräknad enligt 1954 års löner) av den årliga lönekostnaden från 232 536
kr. till 341 112 kr. eller med 108 576 kr. (om stickprovsmetoden användes
för saköreslängder m. m. blir motsvarande siffror 326 016 kr. resp. 93 480
kr.).

För den maskinella bearbetningen har beräknats en kostnadsökning av
ungefär 9 000 kr. per år, materielkostnaderna har beräknats komma att
öka med cirka 3 000 kr. per år, och vidare tillkommer en ökning i kostnaderna
för publikalionstryck, vilken dock icke kan på förhand beräknas.
Engångskostnader för möbler, räknemaskin och skrivmaskin har beräknats
icke överstiga 4 000 kr.

Ändringarna i straffregistrets arbetsuppgifter torde enligt vad utredningen
inhämtat från registret innebära eu sådan ökning i arbetsbördan, alt

2 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

personalen bör ökas med två biträden. Det ena av dessa bör placeras i kanslibiträdes
grad (Igr 7), varjämte den hittillsvarande kanslibiträdestjänsten
borde höjas till kansliskrivare (lgr 10). Genom ändringen skulle lönekostnaden
(beräknad enligt 1954 års löner) öka från 79 104 kr. per år till
96 744 kr. eller med 17 640 kr.

Den föreslagna utvidgningen av kriminalstatistiken kommer att medföra
någon arbetsökning jämväl för uppgiftslämnarna, men denna har av utredningen
icke ansetts vara av den omfattning, att därav skulle påkallas
inrättande av nya tjänster.

Den sammanlagda årliga kostnadsökningen (utom ökad kostnad för publikationstryck)
-— i fråga om lönekostnaderna beräknad enligt 1954 års löner
— skulle komma att uppgå till 138 216 kr. eller, om stickprovsmetoden användes
för bearbetning av saköreslängder m. m„ till 123 120 kr.

Förf a ttn ing sändringar

De bestämmelser, som reglerar skyldigheten att lämna uppgifter till kriminalstatistiken,
bör enligt förslaget sammanföras i en enda författning
genom utbyggnad av den nuvarande kungörelsen den 22 oktober 1948 angående
rättsstatistiken. Regleringen av de statistiska uppgifternas handläggning
inom straffregistret bör enligt utredningen ske genom införande av
erforderliga bestämmelser i kungörelsen den 26 november 1914 om uppgifter
till straffregistret och om registrets förande. Dessutom skulle erfordras ytterligare
ett antal författningsändringar.

Yttrandena över kriminalstatistikutredningens förslag

De allmänna omdömen som vid remissbehandlingen avgivits över
utredningens förslag är genomgående gynnsamma. Huvudgrunderna i förslaget
har sålunda vunnit gillande eller lämnats utan erinran i nära nog
samtliga yttranden. I många yttranden understrykes mycket starkt att kriminalstatistiken
måste förbättras, och förslaget anses, frånsett detaljanmärkningar,
väl avvägt.

Riksåklagarämbetet anser det obestridligt, att kriminalstatistiken ur kriminalpolitiska
synpunkter har en synnerligen viktig uppgift att fylla. En
granskning av den nuvarande svenska kriminalstatistiken ger vid handen
att denna är behäftad med åtskilliga brister. Dessa brister ger desto större
anledning till betänkligheter som reaktionssystemet i Sverige sedan åtskilliga
år tillbaka undergår en omfattande omvandlingsprocess, varför ett alldeles
särskilt behov föreligger av att reaktionssystemets verkningar blir föremål
för en ingående statistisk belysning. Det framstår därför som synnerligen
angeläget att frågan om kriminalstatistikens omläggning snarast möjligt
erhåller en positiv lösning. Ämbetet anser att kriminalstatistiken med
den utformning utredningen föreslagit synes väl ägnad att möta de krav,
som rimligen kan ställas på densamma. Åklagarmyndigheten i Stockholm

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 år 1960

finner att utredningen på ett övertygande sätt åskådliggjort värdet av en
systematiskt ordnad kriminalstatistik och kan icke finna anledning till erinran
mot de principiella linjer som utredningen uppdragit för kriminalstatistikens
framtida utformning. Åklagarmyndigheten i Göteborg anför att en
mera detaljerad kartläggning av kriminaliteten otvivelaktigt är ägnad att
tillgodose samhällsintressen av skilda slag. En med tillämpning av moderna
metoder bedriven forskning rörande brottslighetens natur och orsaker måste
med nödvändighet baseras på ett tillförlitligt och systematiskt statistiskt
källmaterial. Det är därför en angelägenhet av största vikt att vår nuvarande
i många avseenden ofullständiga och bristfälliga kriminalstatistik undergår
en genomgripande reformering. Inga principiella invändningar kan göras
mot den lösning dessa invecklade frågor fått i betänkandet. Ej heller den
praktiska utformningen ger anledning till några vägande invändningar.
Åklagarmyndigheten i Malmö anser utredningens förslag lämpligt och framhåller
att en ökning av uppgiftsskyldigheten för därav berörda myndigheter
torde vara oundviklig, om man önskar få till stånd en något så när tillfredsställande
kriminalstatistik. Fångvårdsstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta
sig till utredningens betraktelsesätt ävensom till grundlinjerna för utredningens
förslag. Strafflagberedningen framhåller, att en ändamålsenligt
planlagd och väl utvecklad löpande kriminalstatistik är av grundläggande
betydelse som källa för sådana kunskaper, på vilka varje reformarbete inom
straffrätten och fångvården samt andra därmed besläktade områden måste
bygga, om det skall bli framgångsrikt. Den nuvarande statistiken kan icke
sägas fylla måttet i detta hänseende medan däremot vid ett genomförande
av utredningens förslag ett utmärkt primärmaterial skulle erhållas, ur vilket
betydelsefulla resultat borde kunna utvinnas. Beredningen tillstyrker
därför livligt att förslaget lägges till grund för kriminalstatistikens framtida
utformning. Socialstyrelsen finner utredningens förslag utgöra en avsevärd
förbättring av vår nuvarande i åtskilliga hänseenden bristfälliga socialstatistik
och ansluter sig i allt väsentligt såväl till förslaget i stort som till de
olika detaljförslagen. Statspolisintendenten finner förslagen lämpligt avvägda
och anser särskilt att det för både det praktiska rättslivet och den kriminologiska
forskningen skulle vara av stort värde, därest utredningens förslag
om införande av en återfallsstatistik blir genomfört. Överståthållarämbetet
anser den nuvarande kriminalstatistiken otvivelaktigt vara alltför
knapphändig för att kunna lämna de djupare kunskaper om brottslighetens
orsakssammanhang, som erfordras för att ge kriminalpolitiken en ändamålsenlig
utformning. Det i betänkandet framlagda förslaget synes ägnat att medföra
en väsentlig förbättring på detta område. Stockholms rådhusrätt ger
uttryck åt likartade synpunkter. Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar det
vara av väsentlig betydelse för kriminologien och därmed lör kriminalpolitiken
alt tillgång finnes till en väl utvecklad kriminalstatistik. En statistik utformad
efter förslagets riktlinjer kan antagas giva ett förbättrat underlag
för samhällets åtgärder i fråga om brottslighetens bekämpande. Polismästaren
i Malmö anser en utbyggnad av kriminalstatistiken efter förslaget vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1960

ägnad att för framtiden låta valet av kriminalpolitiska metoder bygga på ett
säkrare erfarenhetsunderlag än vad för närvarande är fallet och framhåller
att de kostnader och den arbetskraft, som åtgår för en rationellt uppbyggd
och praktiskt syftande kriminalstatistik synes ringa i jämförelse med de
kostnader och det arbete, som föranledes av en ständigt ökad brottslighet.
Föreningen Sveriges stadsdomare delar utredningens uppfattning om kriminalstatistikens
stora betydelse för den kriminologiska forskningen och därmed
för samhällets brottsbekämpning över huvud taget och anser utredningens
förslag innebära stora förbättringar.

1956 års statistikkommitté anför i sitt efter särskild remiss avgivna, den
15 juni 1957 dagtecknade yttrande, att kriminalstatistiken enligt kommitténs
mening är av sådan art att behovet därav i stort sett kan kartläggas fristående
från andra statistikgrenar. Då kriminalstatistikutredningen synes
ha beaktat viktigare konsumentgruppers behov av statistik, har kommittén
ur denna synpunkt i och för sig intet att erinra mot det av utredningen föreslagna
omfånget av kriminalstatistiken. Om de av utredningen framförda förslagen
angående kriminalstatistikens omfång genomföres, vill kommittén
understryka det angelägna i att de ytterligare möjligheter som kan förefinnas
till ökat urvalsförfarande och övriga rationaliseringsåtgärder i fråga
om statistikens tekniska utformning tillvaratages.

En avvisande inställning till förslaget intages av statskontoret, som säger
sig vid sin granskning av utredningens förslag ha fått det allmänna intrycket
att utredningsmännen i åtskilliga hänseenden föreslagit sådana åtgärder,
vilkas praktiska värde starkt måste ifrågasättas. Statskontoret anser sig
endast i ett avseende kunna understödja utredningens förslag, nämligen
när det gäller nådestatistiken, och förordar att förslaget underkastas en
allsidig översyn för att ernå en begränsning och rationalisering av de i krimina1
statistiken ingående statistikgrenarna. Enligt statskontorets mening
bör stickprovsmetoden komma till användning i största möjliga omfattning
vid statistikarbetet.

I fråga om utformningen av de olika statistikgrenarna skall här ur remissyttrandena,
med förbigående av detaljerna, redovisas endast vissa allmänna
synpunkter. Vad först angår brotts- och brottslingsstatistik
e n har polismästaren i Stockholm — i enlighet med det av kriminalpolisintendenten
i Stockholm avgivna yttrandet — hävdat att polisstatistiken bör
underkastas en mera genomgripande reform än utredningen föreslagit.
Brottsstatistiken måste anses viktigare än brottslingsstatistiken när det gäller
den kriminologiska forskningen. En stor del av de till polisens kännedom
komna brotten blir aldrig uppklarade och följaktligen brottslingen icke känd
för myndigheterna. Det föreligger all anledning att ägna brottsstatistiken eller
polisstatistiken väl så stort intresse som brottslingsstatistiken. Även för
polisens eget brottsförebyggande och brottsutredande arbete är mera ingående
statistiska uppgifter om brotten nödvändiga. I yttrandet underkastas utredningens
förslag en ingående detaljgranskning, varvid föreslås att antalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

särskilt redovisade grupper av brott som kommit till polisens kännedom
ökas väsentligt i förhållande till utredningens förslag. Vidare föreslås att
statistiken även skall lämna en redovisning av värdet av förkommen egendom
och tillrättaskaffad egendom samt av skadans storlek.

Å andra sidan har statskontoret avstyrkt den vidgade specificering av brott
i polisstatistiken som utredningen föreslagit och därvid hänvisat till att denna
statistik varit föremål för bedömande så sent som år 1950.

Utredningens förslag om uppdelning i grövre brottslighet, som skall rapporteras
utförligt, och lindrigare brottslighet med mera summarisk redovisning
har genomgående gillats, men flera förslag har framlagts om ändring
i fråga om gränsdragningen. Polismästaren i Stockholm vill, att till grövre
brottslighet skall räknas: alla brott mot 12, 14, 18, 20, 21, 22 och 23 kap.
strafflagen, alla andra strafflagsbrott, som föranlett annat straff än böter,
samt alla brott mot sådana speciella straffbestämmelser, som redovisas särskilt
i statistiken över brott, som kommit till polisens kännedom. Riksåklagarämbetet
anser, att den utförliga statistiken bör omfatta sådana brott mot
18 kap. 13 § strafflagen som innefattar otuktig beröring av ungdom eller exhibitionism,
även om endast bötesstraff ådömts. Även beträffande vissa brott
mot 14 kap. 13 § strafflagen gäller liksom i fråga om de nyssnämnda, att
brottet även om det i och för sig kan förefalla obetydligt, dock kan indicera
en samhällsfarlighet av icke ringa mått. Ämbetet anser det därför önskvärt
att statistiken beträffande dylika brott i varje fall göres utförligare än vid
lindriga brott i allmänhet. Föreningen Sveriges stadsdomare föreslår, att den
utförliga statistiken skall omfatta endast sådana fall, där personundersökning
skett.

Från många håll har man uttryckt sitt gillande av förslaget om att åtalseftergiftsfallen
skall medtagas. Även principen, att åklagaren skall i varje
särskilt fall avgöra, huruvida brottets svårhetsgrad är sådan att utförlig
rapportering bör ske, har i allmänhet godtagits. Poliskammaren i Hälsingborg
föreslår dock, att den utförliga rapporteringen skall avse alla fall av
åtalseftergift utom dem, där brottet är ringa och uppenbarligen skett av
okynne eller förhastande. Statistiska centralbgrån anser, att även åtalseftergifter
enligt nykterhetsvårdslagen och enligt 20 kap. 7 § punkt 2 rättegångsbalken
bör rapporteras utförligt enligt samma regler som övriga åtalseftergifter.
Polismästaren i Stockholm delar denna uppfattning och vill dessutom
utsträcka en dylik rapportering till att gälla även de fall, där åklagaren avstår
från åtal på grund av gärningsmannens sinnessjukdom. De båda sistnämnda
myndigheterna föreslår dessutom en summarisk redovisning av de
fall, då åtal ej sker, emedan stalsåklagaren funnit åtal icke vara ur allmän
synpunkt påkallat.

Beträffande ver k ställi g betsstatistik en ansluter fångvårdsstgrelsen
sig till de av utredningen föreslagna principerna men anser alt den
föreslagna skyldigheten för skyddskonsulenterna att lämna uppgifter om
villkorligt frigivna och villkorligt dömda, som stått under övervakning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

skulle medföra en ganska betydande ökning av skyddskonsulentorganisationens
arbetsbörda. Styrelsen är emellertid ej beredd att taga ställning till
frågan, huruvida detta bör leda till ett överförande helt eller delvis av uppgiftsskyldigheten
från skyddskonsulenterna till fångvårdsstyrelsen (beträffande
villkorligt frigivna) och övervakningsdomstolarna (beträffande villkorligt
dömda).

Om förslaget till statistik vart tionde år över bötesbetalningen råder delade
meningar bland de remissinstanser, som upptagit denna fråga. Direkt
avstyrkande yttranden föreligger från statskontoret, länsstyrelsen i Jämtlands
län och föreningen Sveriges landsfiskaler. Avstyrkandet motiveras i
huvudsak med den arbetsökning som förslagets genomförande skulle föranleda.

Vikten av att den föreslagna återfallsstatistiken kommer till
stånd har särskilt framhållits av statspolisintendenten, Stockholms rådhusrätt,
länsstyrelsen i Jämtlands län, statens kriminaltekniska anstalt, föreningen
Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare.
Bland de synpunkter som anförts på utredningens förslag i denna del må
vidare nämnas, att fångvårdsstyrelsen ansett, att svårigheterna att fastställa
det verkliga antalet återfall och att på ett praktiskt sätt utforma begreppet
återfallskapacitet ger en återfallsstatistik ett begränsat värde, samt
att reaktionssystemet, domstolarnas praxis och verkställighetsbestämmelserna
torde komma att skifta i sådan grad, att det blir vanskligt att med stöd
av återfallsstatistik draga några säkra slutsatser om olika reaktionsformers
effektivitet. Trots dessa invändningar finner styrelsen att möjligheter bör
skapas för en återfallsstatistik genom inrättande av det föreslagna kriminalstatistikarkivet.
Däremot bör ytterligare övervägas, huruvida detta arkiv
skall utnyttjas för en fortlöpande återfallsstatistik eller enbart för specialundersökningar.
Ungdomsfängelsenämnden anser att ungdomsfängelse bör
jämställas med övriga reaktionsformer i fråga om återfallsstatistiken, eftersom
de fall, då ungdomsfängelsefången överföres till tidsbestämt frihetsstraff,
ej är så många att någon särskild återfallsstatistik är motiverad.

Statskontoret anser att återfallsstatistiken bör anordnas endast som tillbakablickande
statistik.

Beträffande utredningens förslag, att straffregistret skall få tillgång till
uPPgifter om inträffade dödstall genom att från pensionsstyrelsen utlånas
uppgifter om avlidna, anför pensionsstyrelsen, att detta icke möter någon
svårighet beträffande huvuddelen av dessa kort, för närvarande cirka 40 000
per ar, men alt ett utlånande av de övriga cirka 30 000 korten skulle medföra
en betydande arbetsökning, emedan man skulle bli nödsakad att anteckna
dödsfallsdatum på de hos styrelsen liggande ansökningshandlingarna
i stället för att som nu häfta fast avtryckskorten vid handlingarna.
Styrelsen föreslår i stället att straffregistret skall tillhandahålla styrelsen
bevakningskort med uppgifter om namn och födelsedatum för personer, om
vilkas dödsfall uppgift önskas. Dessa kort skulle, då meddelande om döds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

fall kommit, förses med uppgift om dödsfallsdatum och återställas till straffregistret.
Fångvårdsstyrelsen, som finner anordningen med en fortlöpande
utsortering ur straffregistret av akter och registerkort för avlidna personer
mycket betydelsefull, anser att det av pensionsstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet
av sekretesskäl bör avvisas.

Lämpligheten av den föreslagna utökningen av statistiken över
nådeärenden ifrågasättes av poliskammaren i Hälsingborg. Den viktigaste
frågan får anses vara, varför nåd beviljats resp. icke beviljats, och
denna fråga kan icke besvaras genom statistiken. Polismästaren i Malmö
framhåller, att det torde vara svårt att få en helt riktig bild av nådeinstitutets
tillämpning, emedan den nådesökande i många fall icke räknat med
eller ens åsyftat ett bifall till ansökningen utan endast avsett att vinna en
frist före avtjänandet. Nedre justitierevisionen anser, att det kunde vara av
intresse att veta huruvida de eftergifter nådebesluten innebär och den tillit de
i de allra flesta fall ger uttryck åt är av betydelse i något hänseende för
återfallsfrekvensen, och skulle därför finna det önskvärt med särskilda återfallssiffror
för benådade, som rapporterats till straffregistret. Även statskontoret
finner goda skäl tala för en speciell återfallsstatistik beträffande
de benådade.

Förslaget om en rådgivande nämnd knuten till statistiska centralbyråns
rättsstatistiska avdelning har uttryckligen tillstyrkts av riksåklagarämbetet
och polismästaren i Malmö men avstyrkts av statskontoret,
statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet och polismästaren i Stockholm.
Statistiska centralbyrån uttalar att det, så länge klarhet ännu ej
vunnits om hur samordningen inom den officiella statistiken organisatoriskt
skall lösas, icke torde vara lämpligt att binda sig för en viss organisationsform
för en begränsad statistikgren. Samråd bör i stället tills vidare ske
från fall till fall med de experter, myndigheter eller organisationer som i
varje enskilt fall kan ifrågakomma.

Vad angår publiceringen av kriminalstatistiken avstyrker
statskontoret förslaget om utgivande av sammanfattande tioårsöversikter.
Polismästaren i Stockholm anser tio år vara alltför lång tid och föreslår i
stället femårsöversikter. Statistiska centralbyrån föreslår att ställning nu
icke skall tagas till sättet för publiceringen utan att det skall uppdragas åt
centralbyrån att sedermera framlägga förslag därom i samband med äskande
av anslag för ämbetsverkets publikationsverksamhet.

Beträffande reformens inverkan på personal och kostnader
framföres erinringar i skilda avseenden av statskontoret, statens lönenämnd
och statens organisationsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

Departementschefen

En viktig förutsättning för att brottsligheten och dess utveckling skall
kunna följas och vår kännedom om dess struktur och bakgrund förbättras
är att tillgång finnes till en god kriminalstatistik. Vår nuvarande kriminalstatistik,
som i huvudsak har den utformning som den fick år 1913, är
emellertid i skilda hänseenden föråldrad och bristfällig.

Det av kriminalstatistikutredningen framlagda förslaget till omläggning
av kriminalstatistiken grundas på en mycket ingående utredning om de
krav som från kriminologisk och kriminalpolitisk synpunkt bör ställas på
denna statistik och de skilda behov av förbättringar som föreligger. Bland
nyheterna i förslaget märkes införande av verkställighetsstatistik med syfte
att redovisa vad som inträffat med de dömda under verkställighetstiden,
både i fråga om deras uppförande (rymningar etc.) och myndigheternas
åtgärder (tillstånd till permission eller frigång, förverkande av villkorlig
dom etc.). Utredningen föreslår i detta sammanhang särskild undersökning
av bötesbetalningen vart tionde år. En annan nyhet är återfallsstatistik,
som är avsedd att giva en uppfattning om resultatet av olika i kriminalvården
använda behandlingsformer men som enligt utredningens mening
kan komma att få betydelse även för orsaksforskningen. I anslutning
till återfallsstatistiken har utredningen tänkt sig att man skall upplägga
ett kriminalstatistikarkiv med personakter, vilket kan ligga till grund
för kriminologiska specialundersökningar. Förslaget innebär även i övrigt
förbättringar i olika hänseenden av kriminalstatistiken.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen, frånsett detaljanmärkningar,
genomgående befunnits väl avvägt. Även jag anser förslaget ägnat
att läggas till grund för den framtida utformningen av vår kriminalstatistik.
En uppbyggnad av statistiken efter de av utredningen angivna riktlinjerna
synes komma att giva Sverige en rationellt utformad kriminalstatistik,
som kan lämna värdefulla upplysningar för det kriminalpolitiska
reformarbetet och bilda underlag för kriminologisk forskning. Vid
överläggningar med nordiska representanter har också rått enighet om att
förslaget är lämpat såsom huvudsaklig grundval för utformningen av kriminalstatistiken
även i övriga nordiska länder.

En utbyggnad av kriminalstatistiken i hela den av utredningen föreslagna
omfattningen, något som är förenat med ej oväsentliga kostnader för statsverket,
bör dock ej genomföras utan en detaljerad översyn och överarbetning
i fråga om statistikens uppläggning och uppkommande personalbehov.
Jag anser mig därför nu endast kunna förorda, att vissa angelägna men
mindre kostnadskrävande delar av förslaget genomföres. Sålunda vill jag
löreslå, att den nuvarande statistiken över brott som kommit till polisens
kännedom kompletteras med uppgifter om brottsliga handlingar som begåtts
av barn före fyllda femton år. En sådan komplettering är av stort
värde för det kriminalpolitiska arbetet med hänsyn till brottslighetens ten -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

dens att gå allt lägre ned i åldrarna. I syfte att minska arbetsökningen för
uppgiftslämnarna till polisstatistiken torde vid genomförande av denna utbyggnad
böra iakttagas, att kvartalsuppgifterna tills vidare liksom hittills
får fördela sig över hela kvartalet i stället för att, såsom utredningen föreslagit,
specificeras för varje månad. En viktig förbättring, som också nu
bör genomföras, är en utförligare redovisning av sådana fall, då domstol
beträffande underårig lagöverträdare förordnat att han skall överlämnas
till omhändertagande för skyddsuppfostran. Även statistiken om beviljade
åtalseftergifter bör effektiviseras i huvudsak enligt den plan som utredningen
framlagt. Statistik torde böra föras över fall, då åtal eftergivits enligt
lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen, ungdomsfängelselagen
och nykterhetsvårdslagen samt enligt 20 kap. 7 § p. 2
rättegångsbalken (vissa fall av brottskonkurrens). Statistik bör även föras
beträffande sådana fall, då åtal enligt åklagarens beslut ej skall anställas
på grund av att den misstänkte är sinnessjuk eller eljest psykiskt abnorm.
Åtalseftergifter enligt 20 kap. 7 § p. 1 rättegångsbalken (bagatellförseelser)
torde däremot kunna lämnas å sido, då den statistik häröver som redan nu
kan erhållas genom bearbetning av de till riksåklagarämbetet insända uppgifterna
tills vidare kan anses tillräcklig. Uppgifterna till straffregistret
torde i fortsättningen få göras något fylligare, så att de kan lämna ett
bättre underlag för brottslingsstatistiken.

Återstående delar av utredningens förslag till utbyggnad av kriminalstatistiken,
omfattande bl. a. återfallsstatistik och uppläggande av ett kriminalstatistikarkiv,
bör, såsom i det föregående sagts, ytterligare överses och
bearbetas. Därvid bör särskilt beaktas det av bl. a. 1956 års statistikkommitté
framförda önskemålet om tillvaratagande av möjligheter till ökat
urvalsförfarande och andra rationaliseringsåtgärder beträffande den tekniska
utformningen av statistiken, översynen, liksom annan planering i
samband med genomförandet av den föreslagna utbyggnaden av kriminalstatistiken,
torde lämpligen böra ske genom statistiska centralbyråns försorg.

För att det skall bli möjligt att få till stånd de nu föreslagna förbättringarna
samt berörda översyn bör statistiska centralbyråns rättsstatistiska avdelning
från och med nästa budgetår förstärkas med en förste aktuarie i
Ag 23, en förste kansliskrivare i Ag 12, ett kanslibiträde i Ag 7 samt ett kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång.

I den mån det kommer att visa sig möjligt att med utnyttjande av statistiska
centralbyråns personella och tekniska resurser genomföra ytterligare
av utredningen föreslagna förbättringar torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att efter framställning av centralbyrån förordna därom.

Enligt utredningens förslag skall till statistiska centralbyråns rättsstatistiska
avdelning knytas en rådgivande nämnd med uppgift att bidraga med
sakkunskap från olika områden, när det gäller att igångsätta kriminalpolitiska
specialundersökningar. Denna tanke synes riktig, men det kan
ifrågasättas om icke ämnesområdet för ett dylikt rådgivande och samord3
Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1960

nande organ jämväl borde omfatta statistik över barna- och ungdomsvård,
nykterhetsvård o. dyl. Med ställningstagande till förslaget i denna del torde
få anstå i avvaktan på de åtgärder som kan komma att vidtagas för samordning
av den officiella statistiken över huvud taget.

De förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken som i det föregående
framlagts torde böra i proposition underställas riksdagen för prövning
och godkännande. Beträffande vissa i det tidigare ej berörda detaljfrågor
erfordras icke riksdagens medverkan utan bestämmelser kan utfärdas
i administrativ ordning. Frågan om personalförstärkningen vid statistiska
centralbyrån kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet
i samband med anslagsäskandena under sjunde huvudtiteln i 1960 års
statsverksproposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna de förslag beträffande utbyggnad av kriminalstatistiken
som i det föregående angivits.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

671649 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag