Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968 (Proposition 1968:114)

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968

Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad Igdelse av b kap. 5 § föräldrabalken, m. m.;
given Stockholms slott den 5 april 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att

dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade europeiska
konventionen om adoption av barn,

dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap.
5 § föräldrabalken.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet
avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att
i föräldrabalken införs en av konventionen påkallad särskild bestämmelse
om tidpunkten för moders samtycke till adoption.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 11b

Kungl. Maj:ts proposition nr It b år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § föräldrabalken1 skall erhalla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

4 KAP.

(Nuvarande lydelse)

Utan eget —-------- -—

Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras utan föräldrarnas samtycke.
Är endera sinnessjuk, sinnesslö,
utan del i vårdnaden eller å
okänd ort, vare hans samtycke ej erforderligt.
Är sådant fall för handen
beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens samtycke
inhämtas.

Den som

§•

(Föreslagen lydelse)

---han tillfrågas.

Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras utan föräldrarnas samtycke.
Moderns samtycke skall hava
lämnats sedan hon hunnit tillräckligt
återhämta sig efter nedkomsten. Är
endera av föräldrarna sinnessjuk,
sinnesslö, utan del i vårdnaden eller
å okänd ort, vare hans samtycke ej
erforderligt. Är sådant fall för handen
beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens samtycke
inhämtas.

---förmyndarens samtycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 5 § se 1958:640.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ith år 1968

Utdrag av protokollet över jnstitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
22 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlandkr, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av
europeisk konvention om adoption av barn, m. m., och anför.

Europarådets ministerkommitté utsåg år 1961 på förslag av rådets sociala
kommitté och i överensstämmelse med rådgivande församlingens rekommendation
nr 292 en expertkommitté, som skulle behandla frågor rörande
internationella adoptioner. På förslag av expertkommittén bestämdes dess
uppdrag sedermera till att avse förslag till eu allmän konvention om
adoption av barn. Denna skulle innehålla dels vissa grundläggande regler,
som varje konventionsstat skulle förbinda sig att införliva med sin rätt,
dels regler som det skulle stå konventionsstat fritt att godta eller avvisa.

Sedan expertkommittén upprättat utkast till europeisk konvention om
adoption av barn och detta godkänts av ministerkommittén, öppnades
konventionen för undertecknande vid kommitténs 40 :e möte, som inleddes
i Strasbourg den 24 april 1967. Konventionen undertecknades vid detta
möte av bl. a. Sverige, Danmark och Norge. Konventionen jämte en inom
justitiedepartementet verkställd översättning av densamma torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende soin bilaga 1.

Medlemsstat i Europarådet som önskar ansluta sig till konventionen
skall ratificera eller godkänna den. Konventionen, som träder i kraft tre
månader efter det att det tredje ratifikations- eller godkännandeinstrumentet
har deponerats hos rådets generalsekreterare, har ratificerats av Irland,
Malta och Storbritannien och träder som följd därav i kraft den 26 april
1968. För stat som ratificerar eller godkänner konventionen senare träder
den i kraft tre månader efter ratifikationen eller godkännandet.

Frågan om nordisk anslutning till konventionen behandlades vid nordiskt
justitieministermöte i Stockholm den 24 och 25 oktober 1967. Därvid enades
man från dansk, norsk och svensk sida om att de tre länderna borde
ratificera konventionen den 1 juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1968

Efter remiss har yttranden över konventionen avgetts av socialstyrelsen,
Stockholms rådhusrätt och utredningen rörande internationell adoptionsrätt.

Ratifikation av konventionen påkallar viss ändring i de svenska adoptionsreglerna.

Gällande svensk rätt

Svensk rätts allmänna bestämmelser om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken
(FB). Adoption kräver tillstånd av domstol. Adoptanten måste ha
fyllt 25 år. Kvinna, som har uppnått myndig ålder, kan dock tillsammans
med sin make adoptera eget barn utom äktenskap även om hon är under
25 år (1 §). Den som är omyndigförklarad får inte adoptera utan förmyndarens
samtycke (2 §). Makar får bara adoptera gemensamt. Dock
får ena maken adoptera ensam, om den andre vistas på okänd ort eller
är sinnessjuk eller sinnesslö. Vidare får ena maken med den andres samtycke
adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn eller sitt eget
barn utom äktenskap (3 §). Andra än makar får inte adoptera gemensamt.
Så länge adoptanten lever får adoptivbarnet inte adopteras på nytt
av annan än adoptantens make (4 §).

Den som har fyllt 12 år får inte adopteras utan eget samtycke. Adoption
får dock ske av den som är mellan 12 och 16 år utan dennes samtycke,
om det kan antas lända honom till skada att bli tillfrågad. För adoption
av den som är under 21 år krävs föräldrarnas samtycke. Är någon av
föräldrarna sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort
är hans samtycke dock inte erforderligt. Om sådant fall föreligger beträffande
båda föräldrarna fordras i stället samtycke av förmyndaren. Den
som är omyndigförklarad får inte adopteras utan förmyndarens samtycke
(5 §). Även föräldrar vilkas samtycke inte behövs skall om möjligt höras
om adoptionen. Detsamma gäller särskilt förordnad förmyndare (20 kap.
6 § andra stycket). Enligt praxis kan föräldrar lämna sitt samtycke in
blanco, dvs. utan kännedom om vem adoptanten är. Det kan exempelvis
ske så att de medger att barnet adopteras av person som har utsetts
eller godkänts av barnavårdsnämnden.

Rätten skall pröva adoptionens lämplighet. För tillstånd krävs att adoptionen
länder till gagn för barnet och att sökanden har uppfostrat barnet
eller vill uppfostra det eller det i övrigt föreligger särskild anledning till
adoptionen. Ansökningen får inte bifallas om det på någondera sidan har
lämnats eller utfästs vederlag för adoptionen och inte heller om det har
utfästs bidrag till barnets underhåll, såvida det inte är fråga om engångsbidrag
och beloppet eller förbindelse på detta har överlämnats till barnavårdsnämnden
(4 kap. 6 §). I adoptionsärendet skall domstolen försöka
inhämta upplysningar om barnet och adoptanten och om eventuellt ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H är 19G8 •’>

fästa vederlag och underhållsbidrag. Har barnet inte fyllt 18 år, skall
yttrande inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnder (20 kap. 0 §
första stycket).

Genom adoptionen får adoptivbarnet i fråga om vårdnad, underhåll,
förmynderskap och arvsrätt samma ställning i förhållande till adoptanten
som om det var dennes barn i äktenskap, och samtidigt avskärs banden
mellan barnet och dess släkt. Har make adopterat den andre makens
barn betraktas dock barnet som deras gemensamma (0 kap. It §, 7 kap.

5 § och 11 kap. 1 § tredje stycket FB, 4 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken).
Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet adoptantens släktnamn. Domstolen
kan dock tillåta att barnet behåller sitt tidigare släktnamn. I så
fall kan barnet senare genom anmälan till pastorsämbetet förvärva adoptantens
släktnamn (3 § namnlagen den 11 oktober 1963, nr 521). Beträffande
adoptionens verkan i medborgarskapshänseende finns inte några
särskilda bestämmelser. Svenskt barn, som adopteras av utlänning, behåller
alltså sitt svenska medborgarskap, och för att utländskt barn, som adopteras
av svensk, skall bli svensk medborgare krävs naturalisation enligl

6 § lagen den 22 juni 1950 (nr 382) om svenskt medborgarskap. Naturalisation
beviljas av Kungl. Maj:t. För bifall till ansökan om naturalisation
uppställs vissa villkor med avseende på ålder, hemvist här i landet m. in.
Föreligger med hänsyn till sökandens förhållanden särskilda skäl att ta
upp denne till svensk medborgare kan dock naturalisation beviljas även
om dessa villkor inte är uppfyllda. Enligt praxis anses sådana skäl alltid
föreligga i fråga om barn som har blivit adopterat av svensk medborgare
genom beslut som gäller här i landet.

Adoptivförhållande kan hävas på ansökan av adoptanten, om adoptivbarnet
befinnes lida av sinnesslöhet, annat svårt själsligt eller kroppsligt
lyte eller svårartad sjukdom, som kan antas härröra från tiden före adoptionen
utan att adoptanten då kände till förhållandet. Ansökan skall göras
inom fem år från adoptionen (4 kap. 8 § FB). Adoptanten kan vidare få
adoptivförhållandet hävt, om adoptivbarnet grovt har förgått sig mot adoptanten
eller dennes närmaste eller för ett lastbart eller brottsligt liv och det
uppenbarligen inte kan fordras att adoptivförhållandet ändå skall bestå
(9 g andra stycket). Hävning kan ske också på adoptivbarnets begäran, dels
om adoptanten grovt har förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar
sina plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv,
så att barnets bästa påkallar att förhållandet upphör, dels om det i annat tall
är av väsentlig betydelse för barnet att så sker (9 § första stycket). Adoptivförhållandet
kan dessutom hävas efter överenskommelse mellan adoptanten
och adoptivbarnet, sedan barnet har fyllt 21 år (10 §). Har barnet adopterats
av makar skall hävning avse båda makarna (11 §). Om adoptanten dör,
får adoptivförhållandet hävas på ansökan av adoptivbarnets föräldrar eller
en av dem, om detta påkallas av hänsyn till barnets bästa. Om barnet
efter adoptantens död adopteras av annan, anses det tidigare adoptivför -

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 lb år 1968

hållandet hävt (12 §). 1 ärende om hävande jämlikt 8, 9 eller 12 § skall
yttrande inhämtas från dem som skall höras i ärende om tillstånd till
adoption (20 kap. 7 § andra stycket).

Genom hävning upphör all verkan av adoptionen såvitt angår adoptivbarnets
ställning till adoptanten och dennes släktingar. Om särskilda skäl
föreligger kan dock domstolen bestämma, att adoptanten skall bidra till
adoptivbarnets underhåll. Hävning som grundas på överenskommelse medför
ingen förändring beträffande underhållsskyldighet och arvsrätt mellan
adoptivbarnet och dess släktingar. I andra fall bestämmer domstolen, om
adoptionens verkningar i dessa hänseenden skall bestå. Om barnet är underårigt,
skall domstolen besluta vem som skall ha vårdnaden och vara förmyndare
(4 kap. 13 §).

Förfarandet i adoptionsärenden är i regel skriftligt. Om muntlig förhandling
skall äga rum, kan domstolen enligt 20 kap. 38 § FB när det finnes
lämpligt förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar.

De nuvarande bestämmelserna om adoption gäller sedan den 1 juli 1959,
då ärvdabalken den 12 december 1958 och lagen samma dag (nr 640) om
ändring i föräldrabalken trädde i kraft. De regler som gällde dessförinnan
innebar, att adoptivbarnet hade en något svagare ställning i förhållande till
adoptanten än dennes egna barn i äktenskap och att vissa band fanns kvar
mellan adoptivbarnet och dess släkt. Sålunda var barnets föräldrar skyldiga
att bidra till barnets underhåll, om adoptanten och hans make blev ur stånd
till det. Vidare innebar hävning av adoptivförhållande i princip att samtliga
rättsverkningar av adoptionen upphörde. Adoptivbarn och dess avkomlingar
hade arvsrätt efter adoptanten med den inskränkningen att arvsrätten inte
fick inkräkta på bröstarvinges laglott. Någon arvsrätt efter adoptantens
släktingar förelåg däremot inte. Adoptivbarnets och dess släktingars arvsrätt
i förhållande till varandra bestod med vissa inskränkningar, men om adoptivbarnet
saknade arvsberättigade släktingar skulle adoptanten ärva. De nu
angivna underhålls- och arvsreglerna gäller alltjämt i fråga om adoptioner
som har beviljats innan de nya bestämmelserna trädde i kraft, om inte domstol
på ansökan inom fem år efter ikraftträdandet har meddelat särskild
förklaring att de nya reglerna skall tillämpas.

Rörande adoption när parterna tillhör olika stater finns bestämmelser i
6 kap. lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskap och adoption i dess lydelse
enligt lag den 10 juni 1949 (nr 384). Där föreskrivs att utländsk medborgare
inte får adoptera eller adopteras här i landet utan att adoptionen blir gällande
i den stat han tillhör. Svensk medborgare får inte adoptera eller adopteras
i främmande stat utan Kungl. Maj:ts medgivande (1 §). Om adoptanten
är utlänning, får adoptivförhållandet inte hävas här om inte hävningen blir
gällande i hans hemland, och är adoptanten svensk får hävning inte ske
utomlands med giltighet här i landet utan Kungl. Maj:ts medgivande (2 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1968

I fråga om medborgare i annat nordiskt land gäller särskilda bestämmelser
enligt förordningen den Öl december 1931 (nr 429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption ocli förmynderskap.

Konventionen

Konventionen innehåller fyra avdelningar. Avdelning I (art. 1—3) med
rubriken »Åtaganden och tillämpningsområde» anger omfattningen av
konventionsåtagandet och konventionens tillämpningsområde. Avdelning II
(art. 4 -16) bär rubriken »Grundläggande bestämmelser» och innehåller
huvudsakligen regler om förutsättningarna för adoption och om adoptions
rättsverkningar. Avdelning III (art. 17—20) med rubriken »Tilläggsbestämmelser»
innehåller vissa bestämmelser som närmast bär karaktär av rekommendationer
och som det står konventionsstat fritt att följa eller inte. Avdelning
IV (art. 21—28) slutligen med rubriken »Slutbestämmelser» innehåller
bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m. m.

Konventionen avser bara adoption i rättslig mening av den som är under
18 år och omyndig samt inte är eller har varit gift (art. 3). Enligt art. 1 förbinder
sig konventionsstaterna att se till att deras lagstiftning stämmer
överens med de grundläggande bestämmelserna om adoption i avdelning II
samt att underrätta Europarådets generalsekreterare om de åtgärder som
har vidtagits i sådant syfte. Enligt expertkommittén torde dessa bestämmelser
i allmänhet böra ta sig uttryck i regler i lag eller i administrativ författning.
Emellertid framhålls att konventionsåtagandet får anses uppfyllt om
de principer som bestämmelserna avser motsvaras av en stadigvarande
praxis i vederbörande land. I samband med ratificering eller godkännande
av konventionen får konventionsstat reservera sig mot högst två av reglerna
i avdelning II (art. 25). Konventionsstat får vidare tillämpa regler som är
gynnsammare för adoptivbarnet (art. 16). Enligt art. 2 förbinder sig konventionsstat
att överväga de ytterligare regler rörande adoption, som finns
i avdelning III. Konventionsstat, som beslutar att tillämpa någon av dessa
regler eller att upphöra därmed, skall underrätta generalsekreteraren därom.

Avdelning II inleds med en bestämmelse om att adoption för att vara giltig
skall ha beviljats av judiciell eller administrativ myndighet (art. 4). Därefter
behandlas frågan om vilka samtycken som krävs för att adoption skall
få äga rum (art. 5). Beträffande barn i äktenskap skall föräldrarnas och
beträffande barn utom äktenskap moderns samtycke inhämtas. Saknar barnet
föräldrar som kan lämna samtycke, fordras samtycke av den person eller
det organ som utövar föräldramyndigheten i deras ställe. Vidare krävs samtycke
av adoplantens make (art. 5 punkt 1). I vissa speciella fall kan man
underlåta att inhämta samtycke eller bortse från att samtycke har vägrats
(art. 5 punkt 2 och 3). Moders samtycke till adoption får inte lämnas förrän

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

viss tid, minst sex veckor, har förflutit efter barnets födelse. Om sådan tid
inte har föreskrivits i lag, gäller att så lång tid skall ha förflutit från barnets
födelse att modern enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat
återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten (art 5. punkt 4).

Barn får adopteras antingen av äkta makar eller av en person. Ett adoptivbarn
får inte adopteras på nytt av annan än adoptantens make, såvida inte
den förre adoptanten har avlidit eller adoptionen har ogiltigförklarats eller
upphört (art. 6). Adoptanten skall ha uppnått viss i lag angiven minimiålder,
vilken får vara lägst 21 och högst 35 år. Undantag från kravet på
minimiålder medges dock för fall där adoptanten är fader eller moder till
barnet eller där synnerliga skäl föreligger (art. 7).

Innan adoptionsmyndigheten bifaller ansökan om adoption skall den
övertyga sig om att adoptionen kommer att bli till gagn för barnet. Särskild
vikt skall fästas vid att barnet genom adoptionen får ett stabilt och harmoniskt
hem. Åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn bör inte vara
mindre än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn (art. 8). Vederbörliga
undersökningar skall göras beträffande adoptanten, barnet och dess
familj. Dessa undersökningar bör omfatta vissa närmare angivna frågor. De
skall om möjligt utföras av socialtjänstemän med kompetens på området
(art. 9). Konventionsstaterna skall hjälpa varandra med undersökningar i
adoplionsärenden, som har anknytning till olika stater (art. 14), och
Europarådets generalsekreterare skall underrättas om de myndigheter till
vilka hänvändelser om sådan hjälp kan riktas (art. 26).

Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet och adoptanten samma rättigheter
och skyldigheter i förhållande till varandra som barn i äktenskap och
dess föräldrar. Samtidigt upplöses motsvarande band mellan barnet och de
naturliga föräldrarna. Det finns dock möjlighet att låta vissa av föräldrarnas
skyldigheter bestå subsidiärt. Adoptivbarnet bör kunna förvärva adoptantens
släktnamn. I fråga om arv efter adoptanten skall adoptivbarnet behandlas
som om det var dennes barn i äktenskap (art. 10). Om adoptivbarnet har
annat medborgarskap än adoptanten, skall det underlättas för barnet alt
förvärva dennes medborgarskap. Adoption får inte medföra förlust av medborgarskap
annat än då den som adopteras har eller förvärvar annat medborgarskap
(art. 11).

Det är inte tillåtet att genom lag begränsa det antal barn som får adopteras
av samma person. Inte heller får rätten att adoptera barn inskränkas i
fråga om den som har eller skulle kunna få barn i äktenskap. Om adoption
skulle förbättra ett barns rättsliga ställning får det inte uppställas hinder
mot adoption av eget barn utom äktenskap (art. 12).

Hävning av adoptivförhållande får så länge barnet är underårig! företas
bara av judiciell eller administrativ myndighet. Det skall föreligga särskilda
skäl för åtgärden, och vidare krävs att det är i lag medgivet att häva adoptivförhållande
på sådana skäl (art. 13).

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b är 1968 9

Åtgärder skall vidtas för all hindra varje otillbörlig vinning på grund av
att barn lämnats till adoption (art. 15).

De icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III inleds med en föreskrift
om att adoption inte får beviljas förrän barnet har varit i adoptanlens
vård under så lång tid att adoptionsmyndigheten kan bilda sig en rimlig
uppfattning om det framtida förhållandet dem emellan (art. 17). Vidare
föreskrivs att rådgivningsorgan i adoptionsfrågor skall främjas (art. 18)
och att orientering i sådana frågor skall ingå i undervisningen för socialtjänstemän
(art. 19).

Denna avdelning innehåller också vissa sekretessbestämmelser (art. 20).
Adoption skall kunna genomföras utan att adoptantens identitet avslöjas för
barnets familj. Adoptionsförfarandet skall kunna äga rum inom stängda
dörrar. Adoptant och adoptivbarn skall kunna få utdrag ur allmänna register,
som ger upplysning om tid och plats för barnets födelse men inte anger
adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas identitet. Allmänna
handlingar skall förvaras eller deras innehåll i vart fall återges på sådant
sätt att upplysningar om sistnämnda förhållanden inte blir kända för andra
än dem som har ett berättigat intresse av att få del av dem.

Enligt slutbestämmelserna i avdelning IV är konventionen öppen för
undertecknande av Europarådets medlemsstater. Som jag nämnde inledningsvis
skall den ratificeras eller godkännas. För signatärstat, som ratificerar
eller godkänner konventionen sedan den har trätt i kraft, blir konventionen
tillämplig tre månader efter det att ratifikations- eller godkännandeinstrument
har deponerats hos Europarådets generalsekreterare (art. 21). Enligt
art. 22 kan stat, som inte är medlem i Europarådet, inbjudas att ansluta
sig till konventionen, sedan den har trätt i kraft. Av övriga slutbestämmelser
kan här nämnas, att konventionen gäller utan tidsbegränsning men att konventionsstat
äger säga upp konventionen hos Europarådets generalsekreterare
(art. 27).

Konventionen behandlar inte frågor om tillämplig lag vid internationella
adoptioner. Sådana frågor regleras i en haagkonvention den 15 november
1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande
adoption. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills inte
ratificerats av något av de nordiska länderna.

Remissyttrandena

Samtliga tre remissinstanser tillstyrker svensk anslutning till
konventionen. Utredningen rörande internationell adoptionsrätt, i det följande
benämnd utredningen, anser att konventionen ger uttryck för en modern
uppfattning av adoptionsinstitutet. Den kan leda till att de ofta betydande
olikheterna mellan de europeiska adoptionslagarna utjämnas och bidra till
en för adoptivbarn gynnsam utveckling i vissa länder. Utredningen anser att

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1968

Sverige bör ratificera konventionen för att i sin mån stödja en sådan utveckling.
Socialstyrelsen säger sig dela den i konventionens inledning uttalade
uppfattningen, att gemensamma regler om adoption skulle bidra till att
minska de svårigheter som de nuvarande olikheterna mellan skilda länders
adoptionslagstiftning medför och samtidigt vara till gagn för de barn som
adopteras. Rådhusrätten framhåller, att konventionen får betydelse främst
i fråga om adoptioner med internationell anknytning. Fördelarna med en
adoptionslagstiftning, som är enhetlig för så många stater som möjligt,
framstår för sådana fall som uppenbara. Genom att stater som inte tillhör
Europarådet har möjlighet att ansluta sig till konventionen blir denna på
sikt allt värdefullare. Emellertid kan konventionen f. n. inte anses utgöra
mera än ett steg på vägen mot målet. Den reservationsrätt som enligt art. 25
tillkommer fördragsslutande stat och de möjligheter som finns att avvika
från konventionens regler i olika avseenden, t. ex. enligt art. 5, art. 7 punkt 2
och art. 16, innebär risk för att värdet av konventionen blir begränsat.

Konventionens obligatoriska bestämmelser överensstämmer enligt remissinstanserna
i stort sett väl med gällande svensk rätt. I yttrandena berörs
vissa av dessa bestämmelser närmare.

I anslutning till reglerna i art. 5 om föräldrars samtycke till adoption tar
sålunda ett par remissinstanser upp frågan om tillåtligheten av samt y ck
e in b 1 a n c o. De hänför sig därvid till ett uttalande under förarbetena
till konventionen, enligt vilket samtycket måste avse viss bestämd adoption
men adoptantens identitet inte behöver vara känd för den som lämnar samtycket.
Rådhusrätten anser det tveksamt om nuvarande praxis i vårt land att
godta inblancosamtycke skulle bli accepterad av andra fördragsslutande
stater. Om så inte kan antas bli fallet bör en reservation övervägas på denna
punkt. Utredningen anser däremot inte att någon sådan reservation behövs.
Konventionstexten ger inte erforderlig täckning för ett krav på att samtycket
skall avse viss bestämd adoption.

Föreskriften i art. 5 punkt 4 att moders samtycke till adoption får
lämnas först viss tid efter barnets födelse behandlas av samtliga
remissinstanser. Regeln bedöms som lämplig för att hindra förhastade
medgivanden. Den överensstämmer enligt utredningen med vad som hos oss
anses vara god praxis. Det är dock tveksamt om man utan lagstiftning kan
anse dess iakttagande garanterat i tillräcklig grad för att Sverige skall ha
fullgjort sina förpliktelser enligt konventionen. Dennas krav skulle kunna
tillgodoses genom ett tillägg till 4 kap. 5 § andra stycket FB av innehåll att
moders samtycke skall vara avgivet vid sådan tidpunkt att hon har hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkoinsten. Socialstyrelsen och rådhusrätten
anser inte, att konventionens regel motsvaras av någon fast praxis hos oss.
Enligt rådhusrätten är det inte ovanligt att modern lämnar sitt samtycke
medan hon befinner sig på barnsbördsavdelning vid sjukhus, och det förekommer
också att samtycke lämnas innan barnet är fött. Endast i undan -

Knngl. Maj:ts proposition nr 11) dr 19(>8 11

tagsfall torde barnavårdsnämnd, när adoption blir aktuell, böra efter om
modern vidhåller ett sålunda lämnat samtycke. Både rådhusrätten och
socialstyrelsen förordar att eu bestämmelse som motsvarar föreskriften i
konventionen införs i FB. I samband därmed hör enligt styrelsen frågan om
en fixerad minimitid övervägas.

Socialstyrelsen sammanställer den nu berörda bestämmelsen i art. 5 punkt
4 med den ej obligatoriska regeln i art. 17 om att adoption inte får beviljas
förrän barnet har vistats hos adoptanten under viss prövotid. Båda
reglerna torde vara oumbärliga för adoptionsverksamheten, men de innebär
vissa faror, om de inte tillämpas med omsorg, kunnighet och gott omdöme.
Till belysning av de problem som uppställer sig vid adoption av spädbarn
anför styrelsen vidare. De tilltänkta adoptivföräldrarna bör om möjligt få
hand om barnet relativt tidigt. Barnet bör helst inte vara så gammalt, att det
redan hunnit få starka bindningar till modern eller någon annan person. 1
sådant fall kan omplaceringen innebära en chock för barnet som får menlig
inverkan på dess emotionella utveckling. Den som tar emot barnet känner
sig i regel inte riktigt säker om att få behålla det, så länge adoptionen är
ofullbordad. Man vet att modern har möjlighet att när som helst återta sitt
samtycke. Detta skapar oro, och det är praktiskt laget oundvikligt att oron
förmedlas till barnet. Adoptivföräldrarna in spe är under dessa förhållanden
inte i stånd alt inge barnet den känsla av trygghet, som är så betydelsefull
för dess utveckling till en harmonisk och välanpassad människa. Barnpsykologisk
och barnpsykiatrisk expertis torde därför anse, att barnets prövotid
i det nya hemmet bör vara så kort som möjligt. Ju omsorgsfullare utredningar
och förberedelser som föregått placeringen, desto mera bör prövotiden
kunna förkortas. De flesta auktoriteter torde numera vara överens om
att barnet helst bör komma till sitt blivande adoptivhem redan vid omkring
tre månaders ålder och allra senast vid omkring sex månaders ålder samt
att adoptionen därefter bör genomföras utan onödigt dröjsmål. Enligt socialstyrelsens
uppfattning torde det vid väl förberedda adoptioner ofta vara tillräckligt
med eu prövotid i adoptivhenunet på omkring tre månader — i vissa
fall mindre. Möjligheten att följa ovan skisserade tidsschema är beroende av,
bl. a., hur snart ett godtagbart samtycke till adoptionen kan erhållas av
barnets moder. Ej sällan är det nödvändigt att ge sig till tåls med samtyckefrågan
under avsevärd tid. I sådana fall kan moderns legitima intresse av att
få god tid på sig för det livsavgörande beslutet komma i strid med barnets
legitima intresse av att få sitt trygghetsbehov tillgodosett. Det bör därvid
vara vederbörande socialarbetares uppgift att försöka klarlägga problemet
för modern och därigenom om möjligt hjälpa henne fram till ett realistiskt
och hållbart beslut.

Vissa andra av konventionens obligatoriska bestämmelser
behandlas av utredningen. Regeln i art. 8 punkt 3 om
att åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn inte bör vara mindre

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 1li år 1968

än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn saknar direkt motsvarighet
i svensk lag men får anses täckt av FB:s allmänna bestämmelse om
lämplighetsprövning och överensstämmer med svensk praxis. De detaljerade
anvisningarna i art. 9 punkt 2 om den undersökning som skall göras
i adoptionsärenden bör bringas till barnavårdsnämndernas kännedom,
lämpligen genom anvisningar från socialstyrelsen. De som gör utredningar
i adoptionsärenden torde inte alltid ha sådana kvalifikationer som art. 9
punkt 3 kräver. Med hänsyn till bestämmelsens utformning behövs inte
några omedelbara åtgärder från svensk sida, men frågan bör uppmärksammas
vid det fortsatta lagstiftningsarbetet på socialvårdens område. I anslutning
till art. 10 punkt 1 säger sig utredningen utgå från att konventionen
inte har avsett att reglera eventuella skyldigheter och rättigheter mellan
adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex. staten. Med denna utgångspunkt
finns från svensk synpunkt intet att erinra mot konventionsbestämmelsen,
eftersom rättsverkningarna av adoption enligt svensk lag
överensstämmer med konventionens krav. Bestämmelserna om arvsrätt i
art. 10 punkt o tillgodoses inte helt av de regler som gäller hos oss, när
adoption har ägt rum enligt äldre lag och det inte meddelats förklaring
enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen den 12 december 1958
om ändring i föräldrabalken. Det får emellertid anses självklart att konventionen
inte avser äldre rättsförhållanden. Fördragsslutande stat kan inte
rimligen vara hindrad att vid lagändringar i anledning av konventionen
reglera övergångsförhållanden på det sätt den finner lämpligt. Bestämmelsen
i art. 11 punkt 1 om naturalisation saknar direkt täckning i svensk
lag men överensstämmer med Kungl. Maj :ts praxis. Reglerna i art 13,
som rör hävande av adoption, omfattar inte två fall, där adoption enligt
svensk rätt anses hävd utan uttryckligt beslut. Om adoptivbarn efter
adoptantens död adopteras av annan, skall enligt 4 kap. 12 § andra stycket
FB det tidigare adoptivförhållandet anses hävt. Vidare anses utan direkt lagstöd
adoptivförhållande hävt, om adoptanten och adoptivbarnet i strid mot
förbudet i 2 kap. 12 § gifterinålsbalken ingår äktenskap med varandra. Konventionsbestännnelsen
torde dock inte behöva föranleda någon svensk lagstiftning.
Det förra fallet synes vara förutsatt i konventionen, eftersom det i
art. 6 punkt 2 d) begagnade uttrycket, att adoptionen »upphört», torde ha
sin grund i att på vissa håll en tidigare adoption aldrig formellt upphävs
men upphör i samband med att ny adoption beviljas. Det senare fallet lär
inte förekomma i praktiken och torde saklöst kunna lämnas därhän.

Med anledning av bestämmelserna i art. 14 om att konventionsstaterna
skall hjälpa varandra med utredningar i adoplionsärenden
och i art. 26 om att Europarådets generalsekreterare skall
underrättas om de myndigheter till vilka hänvändelser om sådan hjälp skall
riktas anför socialstyrelsen, att det naturligaste synes vara att den åsyftade
uppgiften tilldelas styrelsen. Denna har redan nu eu omfattande verksamhet

Kungl. Maj.ts proposition nr Ili år 1 HUS

som förmedlande organ i internationella adoptionsärendcn och följaktligen
betydande erfarenhet på området. Utredningen anser, att framställningarna
bör centraliseras till ett organ. Om Sverige ansluter sig till haagkonventionen
om adoption bör, med hänsyn till de internationellrättsliga frågor som regleras
där, utrikesdepartementets rättsavdelning vara centralt kommunicerande
organ enligt den konventionen. Detta behöver emellertid inte hindra
att socialstyrelsen får fullgöra de uppgifter som avses i europarådskonventioner Vad

därefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna torde regeln i
art. 17 om viss prövotid innan adoption beviljas enligt socialstyrelsen
och utredningen motsvara vad som allmänt tillämpas i svensk praxis. Några
särskilda åtgärder från svensk sida i anledning av konventionen anses därför
inte behövliga. Regeln ger enligt styrelsens mening uttryck för en riktig
princip. Styrelsen hänvisar dock till vad förut har återgetts om sambandet
mellan denna regel och bestämmelsen om tidpunkt för moders samtycke
till adoption. Vad som föreskrivs i art. 18 och 19 om institutioner för
biträde i adoptionsfrågor och om utbildning av socialtjänstemän torde
enligt utredningen redan äga tillämpning i Sverige.

Samtliga remissinstanser påpekar att föreskriften i art. 20 punkt 1
om att uppgift om adoptantens identitet skall kunna
undanhållas barnets föräldrar strider mot vad som f. n. gäller
i Sverige, och de anser inte att det finns anledning att frångå svensk rätts
inställning på denna punkt. Utredningen erinrar om att frågan om skärpning
av sekretessbestämmelserna rörande adoption övervägdes i samband
med 1958 års ändringar i adoptionslagstiftningen. Några åtgärder ansågs
inte böra vidtas, men föredragande departementschefen framhöll att frågan
borde tas upp till förnyat övervägande, om den fortsatta utvecklingen skulle
visa att en skärpning av sekretessreglerna kunde anses klart påkallad (prop.
1958 A: 144 s. 291). Utredningen har sig inte bekant att det — frånsett konventionen
— inträffat något som föranleder annan bedömning än år 1958.
Föreskriften i art. 20 punkt 2 angående handläggning inom stängda
dörrar är enligt utredningen tillgodosedd genom 20 kap. 38 § FB. Sådant
utdrag ur allmänt register som avses i art. 20 punkt 3 bör
och torde också i allmänhet kunna på begäran erhållas från vederbörande
pastorsämbete. Huruvida det behövs någon särskild föreskrift i anvisningarna
till folkbokföringskungörelsen för att konventionskravet säkert skall bli
uppfyllt torde böra övervägas av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Rådhusrätten finner det oklart, om bestämmelsen i punkt 3 innebär
att det skall vara möjligt att få ett utdrag där adoptanterna upptas som
föräldrar utan att adoptivförhållandet anges. Det torde vara tveksamt om
det föreligger laglig rätt att få ett sådant utdrag. Möjlighet härtill bör uttryckligen
medges i administrativ ordning.

Vad slutligen angår bestämmelserna om allmänna handlingar i

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968

art. 20 punkt 4 framhåller rådhusrätten, att folkbokföringshandlingar enligt
13 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen) åtnjuter sådant sekretessskydd
som avses i konventionen. Domstolarnas handlingar är däremot i
princip offentliga, och med hänsyn därtill kan Sverige inte ansluta sig till
konventionen på denna punkt. Utredningen anser inte heller, att det finns
anledning att göra några ändringar i svensk rätt med anledning av bestämmelsen
i punkt 4. Utredningen framhåller vidare, att offentlighetskommittén
i sitt betänkande »Offentlighet och sekretess» (SOU 1966: 60 s. 167) har
föreslagit att uppgifterna i folkbokföringen över huvud inte skall vara sekretessbelagda.
Om detta förslag genomförs, kommer tydligen svensk rätt att
stå i direkt strid med konventionen på denna punkt. Förhållandet bör uppmärksammas
under den fortsatta handläggningen av offentlighetskommitténs
förslag.

Förhållandet mellan den nu förevarande e u r o p a r å d s konventionen
och haagkon ventio nen behandlas avslutningsvis
av utredningen. Den förra får enligt utredningen anses sakna direkt betydelse
för internationellrättsliga frågor. Den syftar till att harmonisera
den interna adoptionslagstiftningen i europeiska länder och får ses som
ett värdefullt komplement till haagkonventionen, eftersom antagandet
av enhetliga materiella adoptionsprinciper väsentligt minskar antalet lagkonflikter
och medverkar till att underlätta erkännande av utländska adoptioner.
Däremot kan det inte vara meningen att t. ex. konventionens regler
om rättsverkningarna av adoption skall utan vidare tillämpas på utländska
adoptioner. Bestämmelserna om naturalisation, som torde vara avsedda att
gälla också när beslut om adoption meddelats i utlandet med giltighet här i
riket, är att betrakta som ett undantag. Om man antog att konventionen avsåg
även internationellrättsliga frågor, skulle den på olika punkter komma
i strid med haagkonventionen. Detta får emellertid anses uteslutet, eftersom
vardera av de båda konventionerna har upprättats under beaktande av den
andra. Enligt utredningens mening föreligger därför inte hinder för Sverige
att ansluta sig till båda konventionerna.

De par tementschefen

Den nu förevarande europarådskonventionen upptar en rad bestämmelser
till ledning för innehållet i konventionsstaternas interna adoptionslagstiftning.
Dessa stämmer i allt väsentligt väl överens med gällande svensk rätt.
I likhet med denna kan konventionen sägas bygga på grundtanken, att det är
barnets intressen som i första hand skall tas tillvara. Denna grundtanke
kommer till uttryck i bl. a. regler som garanterar, att adoption kommer till
stånd bara då detta är förenligt med barnets bästa, och som tillförsäkrar
adoptivbarnet samma ställning i förhållande till adoptanten som ett barn i

Knngl. Maj.ts proposition nr 1H ur t!KiH 15

äktenskap. Eftersom konventionens bestämmelser tillgodoser de anspråk
som enligt rättsuppfattningen i vårt land bör ställas på en adoptionslag,
finns det från svensk synpunkt anledning att verka för att den vinner så
vidsträckt anslutning som möjligt.

Konventionen främjar tillkomsten av enhetliga adoptionsregler i skilda
stater. Därigenom underlättas adoptioner som har internationell anknytning.
Utsikterna för att ett beslut om adoption som meddelas i ett land skall
godkännas i ett annat blir därmed större. Också detta talar till förmån fölen
svensk anslutning till konventionen.

Vissa frågor rörande internationella adoptioner behandlas i en i Haag år
1965 upprättad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande
av beslut rörande adoption. 1 denna uppställs ett antal villkor för att
en adoption, som har beslutats i en stat och som har anknytning även till
annan stat, skall godkännas utomlands. Frågan om svensk anslutning till
haagkonventionen torde få tas upp sedan utredningen om internationell
adoptionsrätt har slutfört sitt arbete. Som utredningen påpekat i sitt remissyttrande
kan europarådskonventionen ses som ett värdefullt komplement
till haagkonventionen. Ingendera av konventionerna gör den andra överflödig.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med remissinstanserna,
att Sverige bör ansluta sig till europarådskonventionen. Företrädare
för de danska och norska justitieministerierna har, som jag inledningsvis
har antytt, gett uttryck åt motsvarande bedömning för sina länders
vidkommande.

Konventionens centrala innehåll utgörs av ett stort antal regler, benämnda
grundläggande bestämmelser, om förutsättningarna för adoption och om
adoptionens rättsverkningar in. m. Dessa är obligatoriska i den meningen att
konventionsstat förbinder sig att se till att dess lagstiftning stämmer överens
med dem. Konventionen medger dock konventionsstat att avge högst två
reservationer i fråga om dessa regler, varvid varje reservation får avse högst
en bestämmelse. I en särskild avdelning av konventionen finns vidare vissa
tilläggsbestämmelser, som konventionsstat åtar sig att överväga men som
den inte är skyldig att följa.

En genomgång av de obligatoriska reglerna i konventionen visar att de
stämmer väl överens med gällande svensk rätt. Somliga saknar visserligen
uttrycklig motsvarighet i svensk lag, men de iakttas i praxis och anses följa
av gällande bestämmelser. Detta är sålunda fallet med föreskrifterna i art. 8
om att adoptionsmyndigheten skall fästa vikt vid att barnet genom adoptionen
får ett stabilt och harmoniskt hem och om att åldersskillnaden mellan
adoptanten och adoptivbarnet inte bör vara mindre än normal åldersskillnad
mellan föräldrar och barn. Någon motsvarighet till de utförliga
anvisningarna i art. 9 punkt 2 om vad utredningen i ett adoptionsärende skall
omfatta finns inte hos oss. Föreskrifterna torde emellertid iakttas i praxis,

Kungl. Maj:ts proposition nr llt år 1968

och någon lagändring torde därför inte behövas för att konventionen skall
kunna antas. Däremot kan det vara anledning att bringa innehållet på denna
och vissa andra punkter till barnavårdsnämndernas kännedom, lämpligen
genom anvisningar från socialstyrelsen. Det i art. 9 punkt 3 uppställda
kravet, att den som gör utredning i adoptionsärende skall ha särskilt angiven
kompetens på området, torde i allmänhet vara uppfyllt hos oss. Bestämmelsen
är f. ö. inte ovillkorlig och kräver sålunda inte någon särskild åtgärd.

Jag kan ansluta mig till utredningens bedömning, att bestämmelserna i
art. 10 om adoptionens rättsverkningar inte reglerar eventuella rättigheter
och skyldigheter mellan adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex.
staten. De arvsrättsliga bestämmelserna i art. 10 punkt 5 är inte helt förenliga
med vad som hos oss gäller för sådana fall då adoption har beviljats
innan 1958 års lagändringar trädde i kraft och särskild förklaring inte har
meddelats att de nya reglerna skall tillämpas. Som utredningen har anfört
kan emellertid konventionen inte antas gälla äldre rättsförhållanden eller
påverka utformningen av övergångsbestämmelser som rör dem. Reglerna i
art. 11 om adoptionens betydelse för medborgarskapet tillgodoses av den
praxis som har utbildats vid Kungl. Maj :ts tillämpning av medborgarskapslagens
regler om naturalisation. Jag anser vidare i likhet med utredningen,
att bestämmelserna i art. 13 om hävande av adoptivförliållande inte påkallar
några ändringar i svensk lag.

På en punkt ifrågasätter samtliga remissinstanser om inte konventionen
kräver en ändring i gällande svensk rätt. Det gäller art. 5 punkt 4. Enligt
denna får moders samtycke till adoption godtas bara om det har lämnats
sedan viss tid förflutit efter barnets födelse. Denna tid kan vara fastställd i
lag och får då inte understiga sex veckor. Finns ingen sådan lagbestämmelse,
skall adoptionsmyndigheten se till att samtycket har lämnats först när modern
har kunnat återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Svensk lag
saknar motsvarighet till konventionen på denna punkt. Remissinstanserna
är ense om att konventionsbestämmelsen ger uttryck åt eu riktig princip,
men de har framfört olika uppfattningar rörande frågan, i vilken utsträckning
den motsvarar praxis i Sverige.

Det är enligt min mening uppenbart att beslut i en så viktig fråga som
samtycke till adoption bör fattas först efter moget övervägande. Redan på
grund därav finns det skäl att dröja med det definitiva beslutet till dess
någon tid har förflutit från barnets födelse. Härtill kommer emellertid att
moderns hälsotillstånd och sinnesstämning omedelbart efter nedkomsten
kan vara påverkade av de påfrestningar havandeskapet och barnsbörden har
inneburit, så att hon är benägen att förstora de svårigheter och problem av
olika slag som möter om hon själv försöker ta hand om sitt barn. Detta kan
leda till att hon gör ett adoptionsmedgivande som hon senare bedömer som
överilat och inte vill stå fast vid. Att sådana situationer undviks ligger inte
bara i moderns utan också i barnets och adoptantens intresse. Från deras

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

synpunkt är det nämligen angeläget att modern inte ångrar sig och lar tillbaka
sitt samtycke efter det att barnet har placerats i adoptantens hem men
innan adoption har beviljats. Jag ansluter mig därför till den princip som
har kommit till uttryck i konventionen. Det kan visserligen med visst fog
göras gällande att den allmänna plikt att pröva adoptionens lämplighet som
FB ålägger domstolen innefattar skyldighet att beakta dessa synpunkter.
Jag anser det dock i likhet med remissinstanserna lämpligt att en uttrycklig
bestämmelse i ämnet införs i FB.

Bestämmelsen bör som utredningen förordat tas in i 4 kap. 5 § och innehålla,
att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon har
hunnit återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Att i lag fastställa någon
bestämd tid som skall ha förflutit innan samtycket får lämnas synes inte
lämpligt. Frågan får bedömas från fall till fall och avgörande bör vara, om
modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att hon är i stånd att
fatta ett väl överlagt beslut i saken. Bedömningen får i första hand ankomma
på den som gör utredningen i ärendet. Domstolen torde i regel kunna
begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som har förflutit mellan
barnets födelse och samtycket. Denna tid synes i allmänhet inte böra
understiga den i konventionen angivna tiden om sex veckor. I normala fall
torde den emellertid inte heller behöva vara nämnvärt längre. Som socialstyrelsen
har framhållit ligger det i allmänhet i barnets intresse att ett beslut
om adoption inte fördröjs onödigt lång tid. Har samtycket lämnats tidigare
än lagen medger, kan detta rättas till genom att modern i efterhand,
exempelvis i samband med utredningen i ärendet, bekräftar att hon vidhåller
sitt samtycke.

Ett par remissinstanser har också stannat vid en annan fråga som rör
samtycke till adoption. Det gäller frågan, om inblancosamtycke av det slag
som brukar förekomma hos oss kan anses tillåtet. Det är sålunda vanligt
att föräldrar medger att barnet adopteras av person som vederbörande barnavårdsnämnd
kan komma att utse. Av bestämmelsen i art. 20 punkt 1 om
att adoptantens identitet skall kunna hållas hemlig för barnets föräldrar
framgår, att adoption enligt konventionen förutsätts kunna ske utan att
föräldrarna vet vem adoptanten är. I likhet med utredningen kan jag inte
finna att konventionstexten lägger hinder i vägen för inblancosamtycken av
det slag som brukas i vårt land. Denna ordning synes därför kunna tilllämpas
även i fortsättningen utan hinder av konventionen.

Jag delar socialstyrelsens åsikt, att styrelsen lämpligen bör utses till sådant
organ som annan konventionsstat kan vända sig till med begäran om
upplysningar i adoptionsärenden enligt art. 14. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter härom sedan konventionen har ratificerats.

Vad härefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III
av konventionen får regeln i art. 17 om att viss prövotid skall iakttas innan
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968

adoption beviljas anses överensstämma med svensk praxis. Bestämmelsen i
art. 18 om institutioner, till vilka allmänheten kan vända sig för råd och
hjälp i adoptionsfrågor, torde vara tillgodosedd genom den verksamhet som
bedrivs av olika barnavårdsorgan, i första hand barnavårdsnämnderna, och
sådan undervisning i adoptionsfrågor som föreskrivs i art. 19 ingår i socionomutbildningen.
Föreskriften i art. 20 punkt 2 om handläggning av adoptionsärenden
inom stängda dörrar har sin motsvarighet i 20 kap. 38 § FB.

Art. 20 innehåller vidare i punkterna 1 och 4 vissa sekretessbestämmelser.
Dessa stämmer inte helt överens med den i vårt land gällande principen om
offentlighet i domstolsförfarandet. Och när det gäller möjligheten att ur
folkbokföringen få uppgifter om de förhållanden som åsyftas torde t. ex.
barnets biologiska föräldrar ej vara förhindrade att få del av uppgifter rörande
adoptionen. Tillräckliga skäl att nu ändra de svenska reglerna på
detta område finns enligt min mening inte. Konventionen hindrar inte att
anslutning sker trots den oöverensstämmelse som sålunda föreligger (jfr
art. 2 andra punkten).

Enligt art. 20 punkt 3 skall adoptant och adoptivbarn kunna ur allmänna
register få utdrag med uppgift om tid och plats för adoptivbarnets födelse
men utan upplysning om adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas
identitet. Regeln torde syfta på utdrag, som upptar adoptanterna såsom barnets
föräldrar. Några uttryckliga bestämmelser härom finns inte hos oss.
Enligt min mening talar emellertid goda skäl för att det bör vara möjligt
att få ett bevis av åsyftat innehåll. I allmänhet torde nämligen uppgift om
adoptivförhållandet sakna betydelse för det ändamål beviset skall användas
till. Ibland kan dock en sådan uppgift vara av betydelse, exempelvis i vissa
familjerättsliga sammanhang. I sådana fall måste naturligtvis upplysning
om adoptivförhållandet lämnas i beviset. Frågan synes mig böra tas upp
till närmare övervägande av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
som är behörig att utfärda anvisningar beträffande folkbokföringen.

Sammanfattningsvis anser jag sålunda, att Sverige bör ratificera konventionen
utan reservation och att i samband därmed ett tillägg rörande tidpunkten
för moders samtycke till adoption av hennes barn bör göras till FB:s
bestämmelser om samtycke till adoption. Vid det inledningsvis nämnda nordiska
justitieministermötet förutsattes att den svenska ratifikationen skall
ske den 1 juli 1968. Det synes lämpligt att lagändringen träder i kraft samma
dag. Särskilda övergångsbestämmelser till denna torde inte behövas,
utan den nya regeln bör vara tillämplig på alla fall där slutligt beslut om
adoption ännu inte har meddelats vid lagändringens ikraftträdande.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av b kap. 5 § föräldrabalken. Förslaget
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.''

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1968

Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsformen
över lagförslaget genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stalsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t
Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1968

European Convention on the
Adoption of Children

Preamble

The member States of the Council
of Europé, signatory hereto,

Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve a
greater unity between its Members
for the purpose, among others, of
facilitating their social progress;

Considering that, although the institution
of the adoption of children
exists in all member countries of the
Council of Europé, there are in those
countries differing views as to the
principles which should govern
adoption and differences in the procedure
för effecting, and the legal
consequences of, adoption; and

Considering that the acceptance of
common principles and practices
with respect to the adoption of children
would help to reduce the difficulties
caused by those differences
and åt the same time promote the
welfare of children who are adopted,

Have agreed as follows:

Part I

Undertakings and field of application

Article 1

Each Contracting Party undertakes
to ensure the conformity of
its law with the provisions of Part II
of this Convention and to notify the
Secretary General of the Council of
Europé of the measures taken for
that purpose.

Convention européenne en

matiere d’adoption des enfants

Préambule

Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires de la présente
Convention,

Considérant que le but du Conseil
de 1’Europe est de réaliser une union
plus étroite entre ses Membres afin,
notamment, de favoriser leur progrés
social;

Considérant que, bien que l’institution
de 1’adoption des enfants
existe dans la législation de tous les
Etats membres du Conseil de 1’Europe,
il y a dans ees pays des vues
divergentes sur les principes qui
devraient régir l’adoption, ainsi que
des différences quant å la procédure
d’adoption et aux effets juridiques
de 1’adoption;

Considérant que l’acceptation de
principes communs et de pratiques
communes en ce qui concerne 1’adoption
des enfants contribuerait å
aplanir les diffieultés causées par
ees divergences et permettrait en
méme temps de promouvoir le bien
des enfants qui sont adoptés,

Sont convenus de ce qui suit:

Partie I

Engagements et champ d’application

Artide 1

Chaque Partie Contractante s’engage
å assurer la conformité de sa
législation aux dispositions de la
Partie II de la présente Convention
et å notifier au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe les mesures
prises å cette fin.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 dr 1968

Bilaga 1

Europeisk konvention om
adoption av barn

Inledning

Signatärstaterna, medlemmar i
Europarådet,

vilka beaktar att Europarådets
syfte är att åvägabringa en fastare
enhet mellan sina medlemmar för
att bl. a. främja deras framåtskridande
på det sociala området,

vilka beaktar att, oaktat adoption
av barn förekommer i samtliga länder
som tillhör Europarådet, det i
dessa länder råder skilda uppfattningar
om vilka principer som bör
gälla för adoption samt olikheter i
fråga om förfarandet vid och de
rättsliga verkningarna av adoption,

vilka beaktar att antagandet av
gemensamma principer för och ett
gemensamt förfarande vid adoption
av barn skulle bidraga till att minska
de svårigheter som dessa olikheter
medför och samtidigt vara till
gagn för de barn som adopteras,

har överenskommit om följande:

Avdelning I

Åtaganden och tillämpningsområde

A rtikel 1

Avtalsslutande part förbinder sig
att tillse att dess lagstiftning överensstämmer
med bestämmelserna i
avdelning II i denna konvention
samt att underrätta Europarådets
generalsekreterare om de åtgärder
som vidtagits i sådant syfte.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968

Article 2

Eacli Contracting Party undertakes
to give consideration to the
provisions set out in Part III of this
Convention, and if it gives effect, or
if, having given effect, it ceases to
give effect to any of these provisions,
it shall notify the Secretary General
of the Council of Europé.

Article 3

This Convention applies only to
legal adoption of a child who, åt the
tiine when the adopter applies to
adopt him, lias not attained the age
of 18, is not and has not been married,
and is not deeined in law to
have come of age.

Part II

Essential provisions

A rticle b

An adoption shall be valid only if
it is granted by a judicial or administrative
authority (hereinafter referred
to as “the competent authority”).

A rticle 5

1. Subject to paragraphs 2 to 4 of
this Article, an adoption shall not be
granted unless åt least the following
consents to the adoption have been
given and not withdrawn:

(a) the consent of the mother
and, where the child is legitimate,
the father; or if there is neither
father nor mother to consent, the
consent of any person or body who
may be entitled in their place to
exercise their parental rights in
t hat respect;

(b) the consent of the spouse of
the adopter.

2. The competent authority shall
not:

Article 2

Chaque Partie Contractante s’engage
å prendre en considération les
dispositions énoncées dans la Partie
III de la présente Convention et si
elle donne effet, ou si, apres avoir
donné effet, elle cesse de donner
effet å l’une quelconque de ees dispositions,
elle devra le notifier au Secrétaire
Général du Conseil de l’Europe.

Article 3

La présente Convention concerne
uniquement l’institution juridique
de ^adoption d’un enfant qui, au
moment ou 1’adoptant demande å
1’adopter, n’a pas atteint l’åge de 18
ans, n’est pas ou n’a pas été marié,
et n’est pas réputé majeur.

Partie II

Dispositions essentielles

Article b

L’adoption n’est valable que si elle
est prononcée par une autorité judiciaire
ou administrative ci-aprés appelée
« 1’autorité compétente ».

Article 5

1. Sous réserve des paragraphes
2 å 4 du présent article, 1’adoption
n’est prononcée que si au moms les
consentements suivants ont été accordés
et n’ont pas été retirés:

(a) le consentement de la mére
et, lorsque 1’enfant est légitime,
cclui du pére, ou, s’il n’y a ni
pére ni mére qui puisse consentir,
le consentement de toute personne
ou de tout organisme qui serait
habilité å exercer les droits parentaux
å cet égard;

(b) le consentement du conjoint
de 1’adoptant.

2. Il n’est pas pennis å 1’autorité
compétente:

2;i

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1968
A rtikel 2

Avtalsslutande part förbinder sig
att överväga de bestämmelser som
anges i avdelning III i denna konvention.
Part, som bringar någon av
dessa bestämmelser i tillämpning
eller, efter att ha gjort detta, beslutar
att ej längre tillämpa bestämmelsen,
skall underrätta Europarådets
generalsekreterare härom.

Artikel 3

Denna konvention avser endast
adoption i rättslig mening av barn,
som när adoptanten ansöker om tillstånd
till adoptionen ej uppnått 18
års ålder, icke är eller har varit gift
och ej enligt lag anses ha blivit myndigt.

Avdelning II

Grundläggande bestämmelser

Artikel b

Adoption är giltig endast om den
beviljats av judiciell eller administrativ
myndighet (i fortsättningen
kallad » adop tionsmyndighe ten»).

A rtikel 5

1. Med undantag för vad som
stadgas i punkterna 2—4 i denna
artikel får adoption icke beviljas
utan att i vart fall följande samtycken
till adoptionen lämnats och ej
återkallats:

a) samtycke av modern och, i fråga
om barn i äktenskap, fadern eller,
om varken fader eller moder finnes
som kan samtycka, av den person
eller det organ som i deras ställe har
befogenhet att utöva föräldramyndigheten
i detta hänseende;

b) samtycke av adoptantens make.

2. Adoptionsmyndigheten får icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1968

(a) dispense with the consent of
any person mentioned in paragraph
1 of this Article, or

(b) overrule the refusal to
consent of any person or body
mentioned in the said paragraph 1,

save on exceptional grounds determined
by law.

3. If the father or mother is deprived
of his or her parental rights
in respect of the child, or åt least of
the right to consent to an adoption,
the law may provide that it shall not
be necessary to obtain his or her
consent.

4. A mother’s consent to the adoption
of her child shall not be accepted
unless it is given åt such time
after the birth of the child, not being
less than six weeks, as may be prescribed
by law, or, if no such time
has been prescribed, åt such time as,
in the opinion of the competent authority,
will have enabled her to recover
sufficiently from the effects of
giving birth to the child.

5. For the purposes of this Article
“father” and “mother” mean the
persons who are according to law the
parents of the child.

Article 6

1. The law shall not permit a child
to be adopted except by either two
persons married to each other,
whether they adopt simultaneously
or successively, or by one person.

2. The law shall not permit a child
to be again adopted save in one or
more of the following circumstances: (a)

where the child is adopted
by the spouse of the adopter;

(b) where the former adopter
has died;

(d) where the former adoption
has come to an end.

(a) de se dispenser de recueillir
le consentement de l’une des personnes
visées au paragraphe 1 cidessus,
ou

(b) de passer outre au refus de
consentement de l’une des personnes
ou de l’un des organismes
visés audit paragraphe 1,

sinon pour des motifs exceptionels
déterminés par la législation.

3. Si le pére ou la mére est privé
de ses droits parentaux envers Penfant,
ou en tout cas du droit de consentir
å 1’adoption, la législation
peut prévoir que son consentement
ne sera pas requis.

4. Le consentement d’une mére ä
1’adoption de son enfant ne sera
accepté que s’il est donné apres la
naissance, å 1’expiration du délai
prescrit par la législation et qui ne
doit pas étre inférieur å 6 semaines
ou, s’il n’est pas spécifié de délai,
au moment ou, de l’avis de Pautorité
compétente, la mére aura pu
se remettre suffisamment des suites
de 1’accouchement.

5. Dans le présent article, on entend
par « pére » et « mére » les
personnes qui sont légalement les
parents de Penfant.

Article 6

1. La législation ne peut permettre
1’adoption d’un enfant que par deux
personnes unies en mariage, qu’elles
adoptent simultanément ou successivement,
ou par un seul adoptant.

2. La législation ne peut permettre
une nouvelle adoption d’un enfant
que dans 1’un ou plusieurs des cas
suivants:

(a) lorsqu’il s’agit d’un enfant
adoptif du conjoint de 1’adoptant,

(b) lorsque le précédent adoptant
est décédé,

(d) lorsque la précédente adoption
a pris fin.

Kungl. Maj.ls proposition nr 114 ur 1!)68

a) underlåta att inhämta samtycke
av person som anges i punkt 1 i
denna artikel, eller

b) bortse från att person eller organ
som avses i punkt 1 vägrar sitt
samtycke,

såvida ej synnerliga, i lag angivna
skäl föreligger.

3. Om fader eller moder fråntagits
föräldramyndigheten över barnet, eller
i vart fall rätten att samtycka till
adoption, får i lag föreskrivas att
hans eller hennes samtycke ej erfordras.

4. Moders samtycke till adoption
av hennes barn får ej godtagas, om
det icke lämnats så lång tid, ej understigande
sex veckor, efter barnets
födelse som kan vara föreskriven i
lag eller, om sådan tid ej föreskrivits,
vid en tidpunkt då hon enligt
adoptionsmyndighetens uppfattning
kunnat tillräckligt återhämta sig efter
nedkomsten.

5. I denna artikel avses med »fader»
och »moder» de som enligt lag
är barnets föräldrar.

Artikel 6

1. Barn får enligt lag adopteras
endast av makar, antingen de adopterar
samtidigt eller var för sig, eller
av en person.

2. Barn får enligt lag adopteras på
nytt endast i ett eller flera av följande
fall:

a) då barnet är adoptivbarn till
adoptantens make;

b) då den förre adoptanten avlidit; c)

då den förra adoptionen ogiltigförklarats; d)

då den förra adoptionen upphört.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1968

Article 7

1. A cliild may be adopted only if
the adopter has attained the minimum
age prescribed för the purpose,
this age being neither less than 21
nor more than 35 years.

2. The law may, however, permit
the requirement as to the minimum
age to be waived:

(a) when the adopter is the
child’s father or mother, or

(b) by reason of exceptional
circumstances.

Article 8

1. The competent authority shall
not grant an adoption unless it is
satisfied that the adoption will be in
the interest of the child.

2. In each case the competent authority
shall pay particular attention
to the importance of the adoption
providing the child with a stable and
harmonious home.

3. As a general rule, the competent
authority shall not be satisfied
as aforesaid if the difference in age
between the adopter and the child is
less than the normal difference in
age between parents and their children.

Article 9

1. The competent authority shall
not grant an adoption until appropriate
enquiries have been made concerning
the adopter, the child and
his family.

2. The enquiries, to the extent appropriate
in each case, shall concern,
inter alia, the following matters:

(a) the personality, health and
means of the adopter, particulars
of his home and household and his
ability to bring up the child;

(b) why the adopter wishes to
adopt the child;

Article 7

1. Un enfant ne peut étre adopté
que si 1’adoptant a atteint l’åge
minimum prescrit å cette fin, cet
åge n’étant ni inférieur å 21 ans,
ni supérieur å 35 ans.

2. Toutefois, la législation peut
prévoir la possibilité de déroger å la
condition d’åge minimum:

(a) si 1’adoptant est le pére ou
la mére de 1’enfant, ou

(b) en raison de circonstanees
exceptionnelles.

Article 8

1. L’autorité compétente ne prononcera
une adoption que si elle a
acquis la conviction que 1’adoption
assurera le bien de 1’enfant.

2. Dans chaque cas, 1’autorité
compétente attachera une particuliére
importance å ce que cette adoption
procure å 1’enfant un foyer
stable et harmonieux.

3. En régle générale, 1’autorité
compétente ne considérera pas com me
remplies les conditions précitées si
la différence d’åge entre 1’adoptant
et 1’enfant est inférieure å celle qui
sépare ordinairement les parents de
leurs enfants.

Article 9

1. L’autorité compétente ne prononcera
une adoption qu’aprés
une enquéte appropriée concernant
1’adoptant, 1’enfant et sa famille.

2. L’enquéte devra, dans la mesure
appropriée å chaque cas, porter
notamment sur les éléments suivants: (a)

la personnalité, la santé et
la situation économique de l’adoptant,
sa vie de famille et 1’installation
de son foyer, son aptitude
å éduquer 1’enfant;

(b) les motifs pour lesquels
1’adoptant souhaite adopter l’enfant; (c)

les motifs pour lesquels, au
cas ou l’un seulement de deux

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 196S

Artikel 7

1. Barn får adopteras endast av
den som uppnått föreskriven minimiålder.
Denna ålder skall ej vara
lägre än 21 eller högre än 35 år.

2. I lag kan dock medges undantag
från kravet på minimiålder

a) om adoptanten är barnets fader
eller moder, eller

b) om synnerliga skäl föreligger.

Artikel 8

1. Adoptionsmyndiglieten får ej
bevilja adoption, om den icke blivit
övertygad om att adoptionen kommer
att bli till gagn för barnet.

2. I varje enskilt fall skall adoptionsmyndigheten
fästa särskild vikt
vid att barnet genom adoptionen får
ett stabilt och harmoniskt hem.

3. Adoptionsmyndiglieten får i
allmänhet ej anse nyssnämnda villkor
uppfyllda, om åldersskillnaden
mellan adoptanten och barnet är
mindre än normal åldersskillnad <
mellan föräldrar och barn.

A rtikel 9

1. Adoptionsmyndigheten får ej
bevilja adoption, förrän vederbörliga
undersökningar skett beträffande
adoptanten, barnet och dess familj.

2. Undersökningarna skall, i den
utsträckning som påkallas i varje
särskilt fall, avse bl. a. följande:

a) adoptantens karaktär, hälsa
och ekonomi, hans hem- och familjeförhållanden
samt hans förmåga att
uppfostra barnet;

b) anledningen till att adoptanten
önskar adoptera barnet;

c) om endast eu av två makar ansöker
om tillstånd att adoptera ett

Kungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

applies to adopt a child, why the
other spouse does not join in the
application;

(d) the mutual suitability of tlie
child and the adopter, and the
length of time that the child has
been in his care and possession;

(e) the personality and health of
the child, and subject to any limitations
imposed by law, his antecedents; (f)

the views of the child with
respect to the proposed adoption;

(g) the religious persuasion, if
any, of the adopter and of the
child.

3. These enquiries shall be entrusted
to a person or body recognised
for that purpose by law or by a
judicial or administrative body.
They shall, as far as practicable, be
made by social workers who are
qualified in this field as a result of
either their training or their experience.

4. The provisions of this Article
shall not affect the power or duty of
the competent authority to obtain
any information or evidence, whether
or not within the scope of these
enquires, which it considers likelv to
be of assistance.

Article 10

1. Adoption confers on the adopter
in respect of the adopted person
the rights and obligations of every
kind that a father or mother has in
respect of a child born in lawful
wedlock.

Adoption confers on the adopted
person in respect of the adopter the
rights and obligations of every kind
that a child born in lawful wedlock
lias in respect of his father or mother.

2. When the rights and obligations
referred to in paragraph 1 of
this Article are created, any rights
and obligations of the same kind

époux demande å adopter un enfant,
le conjoint ne s’associe pas
å la demande;

(d) la convenance mulueile entre
1’enfant et 1’adoptant, la durée
de la période pendant laquelle il
a été confié å ses soins;

(e) la personnalité et la santé
de 1’enfant; sauf prohibition legale,
les antecédents de 1’enfant;

(f) le sentiment de 1’enfant au
sujet de 1’adoption proposée;

(g) la religion de Fadoptant et
la religion de 1’enfant, s’il y a lieu.

3. Cette enquéte devra étre confiée
å une personne ou å un organisme
reconnus par la loi ou
agréés å cet effet par une autorité
judiciaire ou administrative. Elle
devra, dans la mesure du possible,
étre effectuée par des travailleurs
sociaux qualifiés en ce domaine par
leur formation ou par leur expérience.

4. Les dispositions du present article
n’affectent en rien le pouvoir
et 1’obligation qu’a 1’autorité coinpétente
de se procurer tous renseignements
ou preuves concernant ou
non 1’objel de Fenquéte, et qiFelle
considére comme pouvant étre
utiles.

Article 10

1. L’adoption confére a Fadoptant
å 1’egard de Fenfant adopté les droits
et obligations de toute nature qui
sont ceux d’un pére ou d’une mére
å 1’egard de son enfant legitime.

L’adoption confére ä Fadopté å
1’égard de Fadoptant les droits et obligations
de toute nature qui sont
ceux d’un enfant legitime ä 1’egard
de son pére ou de sa mére.

2. Dés que naissent les droits et
obligations visés au paragraphe 1 du
présent article, les droits et obligations
de méme nature existant

Kungl. Maj.ts proposition nr llt dr 1968

barn, anledningen till att den andre
inaken ej är inedsökande;

d) barnets och adoptantens förutsättningar
att passa för varandra
samt längden av den tid barnet varit
i adoptantens vård;

e) barnets karaktär och hälsa och,
i den mån lagen medger det, barnets
föregående liv;

f) barnets inställning till den föreslagna
adoptionen;

g) i förekommande fall, adoptantens
och barnets religionstillhörighet.

3. Undersökningarna skall anförtros
åt person eller organ som för
detta ändamål angetts i lag eller utsetts
av judiciell eller administrativ
myndighet. De skall såvitt möjligt
utföras av socialtjänstemän, som har
kompetens på området genom utbildning
eller erfarenhet.

4. Bestämmelserna i denna artikel
inverkar ej på adoptionsmyndighetens
befogenhet och skyldighet att
inskaffa upplysningar eller bevis —
vare sig dessa faller inom eller utom
ramen för undersökningarna — som
anses kunna vara till nytta.

Artikel 10

1. Adoptionen överför på adoptanten
i förhållande till adoptivbarnet
samtliga de rättigheter och skyldigheter
som fader eller moder har i
förhållande till barn i äktenskap.

Adoptionen överför på adoptivbarnet
i förhållande till adoptanten
samtliga de rättigheter och skyldigheter
som ett barn i äktenskap har i
förhållande till sin fader eller moder.

2. Samtidigt med uppkomsten av
de rättigheter och skyldigheter, som
anges i punkt 1 i denna artikel, upphör
motsvarande rättigheter och

Kungl. Maj:is proposition nr 111 år 1968

existing between the adopted person
and his father or mother or any other
person or body shall cease to exist.
Nevertheless, the law may provide
tliat the spouse of the adopter retains
his rights and obligations in
respect of the adopted person if the
latter is his legitimate, illegitimate
or adopted child.

In addition the law may preserve
the obligation of the parents to
maintain (in the sense of Vobligation
d’entretenir and Vobligation alimentaire)
or set np in life or provide a
dowry for the adopted person if the
adopter does not decharge any such
obligation.

3. As a general rule, means shall
be provided to enable the adopted
person to acquire the snrnaine of the
adopter either in substitntion for,
or in addition to, his own.

4. If the parent of a child born in
lawful wedlock has a right to the
enjoyment of that child’s propertv,
the adopter’s right to the enjoyment
of the adopted person’s property
may, notwithstanding paragraph 1
of this Artide, be restricted by law.

5. In matters of succession, in so
far as the law of succession gives a
child born in lawful wedlock a right
to share in the estate of his father
or mother, an adopted child shall,
for the like purposes, be treated as
if he were a child of the adopter born
in lawful wedlock.

Article 11

1. Where the adopted child does
not have, in the case of an adoption
by one person, the same nationality
as the adopter, or in the case of an
adoption by a married couple, their
common nationality, the Contracting
Party of which the adopter or adopters
are nationals shall facilitate acquisition
of its nationality by the
child.

2. A loss of nationality which
could result from an adoption shall

entre 1’adopté et son pére ou sa
mére ou tout autre personne ou organisme
cessent d’exister. Néanmoins,
la législation peut prévoir que
le conjoint de 1’adoptant conserve
ses droits et obligations envers
Fadopté si celui-ci est son enfant
légitime, illegitime ou adoptif.

En outre, la législation peut maintenir
pour les parents 1’obligation
alimentaire en vers 1’enfant, 1’obligalion
de 1’entretenir, de 1’établir et
de le doter pour le cas ou 1’adoptant
ne remplit pas une de ees obligations.

3. En régle générale, Fadopté sera
mis en mesure d’acquérir le patronyme
de Fadoptant ou de Fajouter
å son propre patronyme.

4. Si un parent légitime a le droit
de jouissance sur les biens de son
enfant, le droit de jouissance de
Fadoptant sur les biens de Fadopté
peut, nonobstant le paragraphe 1 du
présent article, étre limité par la
législation.

5. En matiére successorale, dans
la mesure ou la législation donne
å 1’enfant légitime un droit dans la
succession de son pére ou de sa
mére, Fenfant adopté est traité å cet
égard de la méme maniére que s’il
était Fenfant légitime de Fadoptant.

Artide 11

1. Si Fenfant adopté n’a pas, dans
le cas d’adoption par une seule personne,
la nationalité de Fadoptant
ou, dans le cas d’adoption par des
époux, leur commune nationalité, la
Partie Contractante dont Fadoptant
ou les adoptants sont ressortissants
facilitera Facquisition de sa nationalité
par Fenfant.

2. La perte de nationalité qui
pourrait résulter de Fadoption est

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 är 1968

skyldigheter mellan adoptivbarnet
och dess fader eller moder eller annan.
I lag får dock stadgas att adoptantens
make behåller sina rättigheter
och skyldigheter i förhållande
till barnet, om detta är hans eget
barn i eller ntom äktenskap eller
hans adoptivbarn.

Vidare får i lag föreskrivas att föräldrars
underhållsskyldighet samt
deras skyldighet att etablera barnet
i samhället och förse barnet med
hemgift skall bestå, om adoptanten
ej fullgör dessa skyldigheter.

3. Adoptivbarnet skall i allmänhet
ha möjlighet att förvärva adoptantens
släktnamn antingen i stället
för eller som tillägg till sitt eget.

4. Äger föräldrar till barn i äktenskap
rätt att tillgodogöra sig barnets
egendom, får, utan hinder av vad i
punkt 1 sägs, i lag stadgas inskränkningar
i adoptantens rätt att tillgodogöra
sig adoptivbarnets egendom.

5.1 den mån lagen ger barn i äktenskap
rätt till del i kvarlåtenskapen
efter fader eller moder, behandlas
adoptivbarn i detta hänseende som
om det vore adoptantens barn i
äktenskap.

Artikel 11

1. Har adoptivbarnet ej samma
nationalitet som adoptanten eller,
om barnet adopteras av makar, dessas
gemensamma nationalitet, skall
avtalsslutande part, vars medborgare
adoptanten eller adoptanterna är,
underlätta för adoptivbarnet att förvärva
dess nationalitet.

2. Ingen får förlora sin nationalitet
till följd av adoption, om han ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1968

be conditional upon possession or
acquisition of another nationality.

Article 12

1. The number of children who
may be adopted by an adopter shall
not be restricted by law.

2. A person who has, or is able
to have, a child born in lawful wedlock,
shall not on that account be
prohibited by law from adopting a
child.

3. If adoption improves the legal
position of a child, a person shall
not be prohibited by law from adopting
his own child not born in lawful
wedlock.

Article 13

1. Before an adopted person
comes of age the adoption may be
revoked only by a decision of a judicial
or administrative authority on
serious grounds, and only if revocation
on that ground is permitted
by law.

2. The preceding paragraph shall
not affect the case of:

(a) an adoption which is null
and void;

(b) an adoption coming to an
end where the adopted person becomes
the legitimated child of the
adopter.

Article H

When the enquiries made pursuant
to Artides 8 and 9 of this Convention
reläte to a person who lives
or has lived in the territory of another
Contracting Party, that Contracting
Party shall, if a request for
information is made, promptly endeavour
to secure that the information
requested is provided. The authorities
may communicate directly
with each other for this purpose.

subordonnée å la possession ou å
1’acquisition d’une autre nationalité.

Article 12

1. Le nombre d’enfants que peut
adopter un méme adoptant ne sera
pas limité par la législation.

2. Il ne pourra pas étre interdit
par la législation å une personne
d’adopter un enfant pour le motif
qu’elle a, ou pourrait avoir, un enfant
légitime.

3. Si 1’adoption améliore la situation
juridique de 1’enfant, il ne
pourra pas étre interdit par la
législation å une personne d’adopter
son enfant illégitime.

Article 13

1. Tant que l’adopté n’est pas majeur,
1’adoption ne peut étre révoquée
que par décision d’une autorité
judiciaire ou administrative pour
motifs graves et uniquement si la
révocation pour de tels motifs est
admise par la législation.

2. Le paragraphe précédent ne
concerne pas les cas ou:

(a) 1’adoption est nulle,

(b) 1’adoption prend fin par

suite de la légitimation de 1’adopté

par 1’adoptant.

Article H

Lorsque les enquétes effectuées
pour 1’application des artides 8 et
9 de la présente Convention se rapporteront
å une personne qui réside
ou a résidé sur le territoire d’une
autre Partie Contractante, cette Partie
Contractante devra s’efforcer
d’obtenir que les renseignements nécessaires
qui lui sont demandés
soient fournis sans délai. Les autorités
peuvent communiquer directement
entre elles å cet effet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1968

har eller förvärvar annan nationalitet.

Artikel 12

1. Det antal barn, som kan adopteras
av samme adoplant, får ej begränsas
i lag.

2. Den, som har eller skulle kunna
få barn i äktenskap, får ej av denna
anledning i lag förbjudas att adoptera
barn.

3. Om adoption förbättrar ett
barns rättsliga ställning, får adoption
av eget barn utom äktenskap ej
förbjudas i lag.

Artikel 13

1. Så länge adoptivbarnet är underårig!
får adoptivförhållandet icke
hävas annat än genom beslut av judiciell
eller administrativ myndighet.
Hävning får ske endast då särskilda
skäl därtill föreligger och lagen
medger att adoptivförhållande
häves på sådana skäl.

2. Föregående punkt avser icke
fall då

a) adoption är ogiltig,

b) adoptivförhållande upphör genom
att adoptivbarnet legitimeras av
adoptanten.

Artikel U

Hänför sig undersökningar enligt
artiklarna 8 och 9 i denna konvention
till person, som bor eller har
bott på annan avtalsslutande parts
territorium, skall denna part, därest
begäran om upplysningar framställes,
utan dröjsmål söka tillse att
ifrågavarande upplysningar tillhandahålles.
Myndigheterna kan skriftväxla
direkt med varandra för detta
ändamål.

''6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 1H

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

Article 15

Provision shall be made to proliibit
any improper financial advantage
arising from a child being given
up för adoption.

Artide 16

Each Contracting Party shall retain
the option of adopting provisions
more favourable to the adopted
child.

Part III

Supplementary provisions

Artide 17

An adoption shall not be granted
until the child has been in the care
of the adopters for a period long
enough to enable a reasonable estimate
to be made by the competent
authority as to their futnre relations
if the adoption were granted.

Artide 18

The public authorities shall ensure
the promotion and proper functioning
of public or private agencies
to which those who wish to adopt a
child or to cause a child to be adopted
may go for help and advice.

Artide 19

The social and legal aspects of
adoption shall be included in the
curriculum for the training of social
workers.

Artide 20

1. Provision shall be made to enable
an adoption to be completed
without disclosing to the child’s family
the identity of the adopter.

2. Provision shall be made to require
or permit adoption proceedings
to take place in camera.

Artide 15

Des dispositions seront prises pour
prohiber tout gain injustifié provenant
de la remise d’un enfant en
vue de son adoption.

Artide 16

Chacune des Parties Contractantes
conserve la faculté d’adopter des
dispositions plus favorables å l’enfant
adopté.

Partie in

Dispositions supplémentaires

Artide 17

L’adoption ne peut étre prononcée
que si 1’enfant a été confié aux
soins des adoptants pendant une période
suffisamment longue pour que
1’autorité compétente puisse raisonnablement
apprécier les relations qui
s’établiraient entre eux si 1’adoption
était prononcée.

Artide 18

Les Pouvoirs Publics veilleront å
la promotion et au bon fonctionnement
d’institutions publiques ou privées
auxquelles ceux qui désirent
adopter ou faire adopter un enfant
peuvent s’adresser en vue d’obtenir
aide et conseil.

Artide 19

Les aspects sociaux et juridiques
de 1’adoption figureront aux programmes
de formation des travailleurs
sociaux.

Artide 20

1. Des dispositions seront prises
pour qu’une adoption puisse, le cas
échéant, intervenir sans que l’identité
de l’adoptant soit révélée ä la famille
de 1’enfant.

2. Des dispositions seront prises
pour prescrire ou pour permettre
que la procédure d’adoption se déroule
å huis clos.

Kungl. Maj.ls proposition nr 1H år 1968 <J£>

Artikel 15

Åtgärder skall vidtagas för att
hindra varje otillbörlig ekonomisk
vinning på grund av att barn lämnats
till adoption.

Artikel 16

Envar avtalsslutande part har rätt
att antaga bestämmelser som är
gynnsammare för adoptivbarnet.

Avdelning III
Tilläggsbestämmelser

Artikel 17

Adoption får ej beviljas, förrän
barnet varit i adoptanternas vård
under så lång tid att adoptionsmyndigheten
kan bilda sig en rimlig uppfattning
rörande det framtida förhållandet
mellan barnet och adoptanterna
om adoption beviljas.

Artikel 18

Myndigheterna skall främja allmänna
eller enskilda institutioner,
till vilka de som önskar adoptera
barn eller lämna barn för adoption
kan vända sig för råd och hjälp.

Artikel 19

Sociala och rättsliga synpunkter
på adoption skall ingå i utbildningsplaner
för socialtjänstemän.

Artikel 20

1. Åtgärder skall vidtagas för att
adoption skall kunna genomföras
utan att adoptantens identitet avslöjas
för barnets familj.

2. Åtgärder skall vidtagas för att
föreskriva eller tillåta att adoptionsförfarande
äger rum inom stängda
dörrar.

;sö

Kungl. Ma j:ts proposition nr 11 \ dr 1968

3. The adopter and the adopted
person shall be able to obtain a document
which contains extracts from
the public records attesting the fact,
date and place of birth of the adopted
person, but not expressly revealing
the fact of adoption or the identity
of his former parents.

4. Public records shall be kept
and, in any event, their contents reproduced
in such a way as to prevent
persons who do not liave a legitimate
interest from learning the fact that
a person has been adopted or, if that
is disclosed, the identity of his former
parents.

Part IV
Final clauses

Article 21

1. This Convention shall be open
to signature by the meinber States of
the Council of Europé. It shall be
subject to ratification or acceptance.
Instruments of ratification or acceptance
shall be deposited with the
Secretarv General of the Council of
Europé.

2. This Convention shall enter
into force three months after the
date of the deposit of the third instrument
of ratification or acceptance.

3. In respect of a signatory State
ratifying or accepting subsequently,
the Convention shall come into force
three months after the date of the
deposit of its instrument of ratification
or acceptance.

Article 22

1. After the entry into force of
this Convention, the Committee of
Ministers of the Council of Europé
may invite any non-member State to
accede thereto.

2. Such accession shall be effected
by depositing with the Secretary

3. L’adoptant et 1’adopté pourront
obtenir des documents extraits des
registres publics dont le contenu atteste
le fait, la date et le lieu de la
naissance de 1’adopté, mais ne révéle
pas expressément 1’adoption ni 1’identité
de ses parents d’origine.

4. Les registres publics seront tenus
ou, å tout le moins, leurs énonciations
reproduites de telle maniére
que les personnes qui n’y ont pas un
intérét légitime ne puissent apprendre
le fait qu’une personne a été
adoptée, ou, si ce fait est connu,
Fidentité de ses parents d’origine.

Partie IV
Clauses finales

Article 21

1. La présente Convention est ouverte
å la signature des Etats membres
du Conseil de FEurope. Elle sera
ratifiée ou acceptée. Les instruments
de ratification ou d’acceptation seront
déposés prés le Secrétaire Général
du Conseil de FEurope.

2. La Convention entrera en vigueur
trois mois aprés la date du
dépöt du troisiéme instrument de
ratification ou d’acceptation.

3. Elle entrera en vigueur å 1’égard
de tout Etat signataire qui la ratifiera
ou Facceptera ultérieurement, trois
mois aprés la date du dépöt de son
instrument de ratification ou d’acceptation.

A rticle 22

1. Aprés 1’entrée en vigueur de la
présente Convention, le Comité des
Ministres du Conseil de FEurope
pourra inviter tout Etat non membre
du Conseil å adhérer å la présente
Convention.

2. L’adhésion s’effectuera par le
dépöt, prés le Secrétaire Général du

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

3. Adoptant och adoptivbarn skali
ur allmänna register kunna erhålla
utdrag med uppgift om tid och plats
för adoptivbarnets födelse men utar.
angivande av adoptivförhållandet eller
de naturliga föräldrarnas identitet.

4. Allmänna handlingar skall så
förvaras och i vart fall deras innehåll
så återges, att den som icke har
ett berättigat intresse därav ej får
vetskap om att en person adopterats
eller, om detta förhållande är känt,
om de naturliga föräldrarnas identitet.

Avdelning IV
Slutbestämmelser

Artikel 21

1. Denna konvention är öppen för
undertecknade av Europarådets
medlemsstater. Den skall ratificeras
eller godkännas. Instrument angående
ratifikation eller godkännande
skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.

2. Konventionen träder i kraft tre
månader efter den dag, då det tredje
instrumentet angående ratifikation
eller godkännande deponerats.

3. För signatärstat, som senare
ratificerar eller godkänner konventionen,
träder denna i kraft tre månader
efter den dag, då ratifikationseller
godkännandeinstrumentet deponerats.

A rtikel 22

1. Sedan konventionen trätt i
kraft kan Europarådets ministerkommitté
inbjuda stat, som ej är
medlem av rådet, att ansluta sig till
den.

2. Anslutning sker genom deponering
av anslutningsinstrument hos

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

General of the Council of Europé an
instrument of accession which sliall
take effect three months after the
date of its deposit.

Article 23

1. Any Contracting Party may, åt
the time of signature or when depositing
its instrument of ratification,
acceptance or accession, specify
the territory or territories to which
this Convention shall apply.

2. Any Contracting Party may,
when depositing its instrument of
ratification, acceptance or accession
or åt any later date, by declaration
addressed to the Secretary General
of the Council of Europé, extend this
Convention to any other territory or
territories specified in the declaration
and for whose international relations
it is responsible or on whose
behalf it is authorised to give undertakings.

3. Any declaration made in pursuance
of the preceding paragraph
may, in respect of any territory mentioned
in such declaration, be withdrawn
according to the procedure
laid down in Article 27 of this Convention.

Article 24

1. Any Contracting Party whose
law provides more than one form of
adoption shall have the right to apply
the provisions of Article 10, paragraphs
1, 2, 3 and 4, and Article 12,
paragraphs 2 and 3, of this Convention
to one only of such forms.

2. The Contracting Party exercising
this right, shall, åt the time of
signature or when depositing its instrument
of ratification, acceptance
or accession, or when making a declaration
in accordance with paragraph
2 of Article 23 of this Convention,
notify the Secretary General of

Conseil de 1’Europe, d’un instrument
d’adhésion qui prendra effet trois
mois apres la date de son dépöt.

A rticle 23

1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au moment
du dépöt de son instrument de
ratification, d’acceptation ou d’adhésion,
désigner le ou les territoires
auxquels s’appliquera la présente
Convention.

2. Toute Partie Contractante peut,
au moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou ä tout autre moment
par la suite, étendre 1’application
de la présente Convention, par
déclaration adressée au Secrétaire
Général du Conseil de 1’Europe, ä
tout autre territoire désigné dans la
déclaration et dont Elle assure les relations
internationales ou pour lequel
Elle est habilitée å stipuler.

3. Toute déclaration faite en vertu
du paragraphe précédent pourra
étre retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclaralion,
aux conditions prévues par l’article
27 de la présente Convention.

A rticle 24

1. Toute Partie Contractante dont
la législation prévoit plus d’une
forme d’adoption aura la faculté de
n’appliquer qu’å une de ees formes
les dispositions des paragraphes 1, 2,
3 et 4 de 1’article 10 de la présente
Convention, et des paragraphes 2 et 3
de 1’article 12.

2. La Partie Contractante faisant
usage de cette faculté le notifiera au
Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe au moment de la signature
ou au moment du dépöt de son
instrument de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou lorsqu’Elle
fera une déclaration conformément

Iiungl. Maj.ts proposition nr 114 dr 1968 39

Europarådets generalsekreterare och
träder i kraft tre månader efter den
dag, då deponeringen ägt rum.

Artikel 23

1. Avtalsslutande part kan i samband
med konventionens undertecknande
eller deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsinstrument
ange det eller de
territorier i fråga om vilka konventionen
skall vara tillämplig.

2. Avtalsslutande part kan genom
förklaring till Europarådets generalsekreterare,
i samband med deponering
av ratifikations-, godkännandeeller
anslutningsinstrument eller senare,
utsträcka tillämpningen av
konventionen till annat territorium
som anges i förklaringen och för
vars internationella förbindelser
parten svarar eller som den är behörig
att företräda.

3. Förklaring, som skett enligt
föregående punkt, kan återtagas, såvitt
rör i förklaringen angivet territorium,
på de villkor som stadgas i
artikel 27 i konventionen.

Artikel 24

1. Avtalsslutande part, i vars lag
finnes mer än en form av adoption,
äger begränsa tillämpningen av artikel
10 punkterna 1, 2, 3 och 4 samt
artikel 12 punkterna 2 och 3 i konventionen
till en av dessa former.

2. Avtalsslutande part som utnyttjar
denna rätt skall, i samband
med konventionens undertecknande
eller deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsinstrument
eller i samband med förklaring
enligt artikel 23 punkt 2 i
denna konvention, underrätta Euro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1968

the Council of Europé thereof and
indicate the way in which it has
been exercised.

3. Such Contracting Party may
terminate the exercise of this right
and shall give notice thereof to the
Secretary General of the Council of
Europé.

A rticle 25

1. A ny Contracting Party may, åt
the time of signature or when depositing
its instrument of ratification,
acceptance or accession, or
when inaking a declaration in accordance
with paragraph 2 of Article 23
of this Convention, make not more
than two reservations in respect of
the provisions of Part II of the Convention.

Reservations of a general nature
shall not be permitted; each reservation
may not affect more than one
provision.

A reservation shall be valid for
five years from the entry into force
of this Convention for the Contracting
Party concerned. It may be renewed
for successive periods of five
years by means of a declaration
addressed to the Secretary General
of the Council of Europé before the
expiration of each period.

2. Any Contracting Party may
wholly or partly withdraw a reservation
it has made in accordance with
the foregoing paragraph by means
of a declaration addressed to the
Secretary General of the Council of
Europé, which shall become effective
as from the date of its receipt.

A rticle 26

Each Contracting Party shall notify
the Secretary General of the Council
of Europé of the names and addresses
of the authorities to which
requests under Article 14 may be
addressed.

au paragraphe 2 de 1’article 23 de la
présente Convention, et indiquera les
modalités de 1’exercice de cette faculté.

3. Cette Partie Contractante peut
mettre fin å 1’exercice de cette faculté;
elle en avisera le Secrétaire General
du Conseil de 1’Europe.

Article 25

1. Toute Partie Contractante peut,
au moment de la signature ou au
moment du dépöt de son instrument
de ratification, d’acceptation
ou d’adhésion, ou encore lorsqu’Elle
fera une déclaration conformément
au paragraphe 2 de 1’article 23 de la
présente Convention, forinuler au
maximum deux réserves au sujet des
dispositions de la Partie II de celleci.

Des réserves de caractére général
ne sont pas permises, chaque réserve
ne peut porter que sur une disposition.

Chaque réserve aura effet pendant
cinq ans å partir de 1’entrée en vigueur
de la présente Convention å
l’égard de la Partie considérée. Elle
pourra étre renouvelée pour des
périodes successives de cinq ans, au
moyen d’une déclaration adressée
avant l’expiration de chaque période
au Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.

2. Toute Partie Contractante peut
retirer, en tout ou en partie, une réserve
formulée par Elle en vertu du
paragraphe précédent, au moyen
d’une déclaration adressée au Secrétaire
Général du Conseil de 1’Europe
et qui prendra effet å la date de sa
réception.

Article 26

Chaque Partie Contractante communiquera
au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe les noms et
adresses des autorités auxquelles
peuvent étre transmises les demandes
prévues par 1’article 14.

Kungl. Maj.ts proposition nr 7/4 är 1908

parådets generalsekreterare härom
och om det sätt på vilket rätten utnyttjats.

3. Sådan avtalsslutande part må
upphöra med att utöva denna rätt.

Underrättelse härom skall lämnas
till Europarådets generalsekreterare.

Artikel 25

1. Avtalsslutande part får i samband
med konventionens undertecknande
eller deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsinstrument
eller i samband
med förklaring enligt artikel 23
punkt 2 avge högst två reservationer
i fråga om bestämmelserna i avdelning
II i konventionen.

Reservationer av allmän natur är
ej tillåtna. Varje reservation får avse
högst en bestämmelse.

Reservation skall gälla under fem
år räknat från det konventionen
trätt i kraft för vederbörande part.
Den kan förnyas för ytterligare femårsperioder
genom en till Europarådets
generalsekreterare ställd förklaring
före varje periods utgång.

2. Avtalsslutande part kan helt
eller delvis återtaga reservation, som
gjorts enligt föregående punkt, genom
en till Europarådets generalsekreterare
ställd förklaring. Denna
träder i kraft den dag, då den mottagits.

Artikel 26

Avtalsslutande part skall underrätta
Europarådets generalsekreterare
om namn och adress på de myndigheter
till vilka hänvändelser enligt
artikel 14 kan riktas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1968

Article 27

1. This Convention shall remain
in force indefinitely.

2. Any Contracting Party may, in
so far as it is concerned, denounce
this Convention by means of a notification
addressed to the Secretary
General of the Council of Europé.

3. Such denunciation shall take
effect six months after the date of
receipt by the Secretary General of
such notification.

Article 28

The Secretary General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council and
any State which has acceded to this
Convention of:

(a) any signature;

(b) any deposit of an instrument
of ratification, acceptance or accession; (c)

any date of entry into force
of this Convention in accordance
■wlth Article 21 thereof;

(d) any notification received in

pursuance of the provisions of

Article 1;

(e) any notification received in

pursuance of the provisions of

Article 2;

(f) any declaration received in

pursuance of the provisions of

paragraphs 2 and 3 of Article 23;

(g) any information received in

pursuance of the provisions of

paragraphs 2 and 3 of Article 24;

(h) any reservation made in

pursuance of the provisions of

paragraph 1 of Article 25;

(i) the renewal of any reservation
carried out in pursuance of
the provisions of paragraph 1 of
Article 25;

(j) the withdrawal of any reservation
carried out in pursuance of
the provisions of paragraph 2 of
Article 25;

Article 27

1. La présente Convention demeurera
en vigueur sans limitation de
durée.

2. Toute Partie Contractante pourra,
en ce qui la concerne, dénoncer
la présente Convention en adressant
une notification au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe.

3. La dénonciation prendra effet
six niois aprés la date de la réception
de la notification par le Secrétaire
Général.

Article 28

Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe notifiera aux Etats
membres du Conseil et å tout Etat
ayant adhéré å la présente Convention; (a)

toute signature;

(b) le dépöt de tout instrument
de ratification, d’acceptation ou
d’adhésion;

(d) toute notification re^ue en
application des dispositions de
1’article 1;

(e) toute notification re^ue eu
application des dispositions de
Farticle 2;

(f) toute déclaration re?ue en
application des dispositions des
paragraphes 2 et 3 de Farticle 23;

(g) toute information re§ue en
application des dispositions des
paragraphes 2 et 3 de Farticle 24;

(h) toute réserve formulée en
application des dispositions du
paragraphe 1 de Farticle 25;

(i) le renouvellement de toute
réserve, effectué en application des
dispositions du paragraphe 1 de
Farticle 25;

(j) le retrait de toute réserve,
effectué en application des dispositions
du paragraphe 2 de Farticle

25;

Kungl. Maj.ts proposition nr //4 år 1988

Artikel 27

1. Denna konvention skall gälla
utan tidsbegränsning.

2. Avtalsslutande part äger för
sitt vidkommande uppsäga konventionen
genom tillkännagivande hos
Europarådets generalsekreterare.

3. Uppsägningen träder i kraft sex
månader efter den dag då generalsekreteraren
mottagit tillkännagivandet.

Artikel 28

Europarådets generalsekreterare
skall underrätta rådets medlemsstater
och varje till denna konvention
ansluten stat rörande:

a) undertecknande av konventionen; b)

deponering av ratifikations-,
godkännande- eller anslutningsinstrument; c)

tidpunkt för konventionens
ikraftträdande enligt artikel 21;

d) underrättelse enligt artikel 1;

e) underrättelse enligt artikel 2;

f) förklaring enligt artikel 23
punkterna 2 och 3;

g) underrättelse enligt artikel 24
punkterna 2 och 3;

h) reservation enligt artikel 25
punkt 1;

i) förnyelse av reservation enligt
artikel 25 punkt 1;

j) återtagande av reservation enligt
artikel 25 punkt 2;

Kungl. \laj:ts proposition nr Ui år 1968

(k) any notification received in
pursuance of the provisions of
Artide 26;

(l) any notification received in
pursuance of the provisions of
Article 27 and the date on which
denunciation takes effect.

In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto,
have signed this Convention.

Done åt Strasbourg, this 24th day
of April 1967, in English and in
French, both texts being equally authoritative,
in a single copy which
shall remain deposited in the archives
of the Council of Europé.
The Secretary General of the Council
of Europé shall transmit certified
copies to each of the signatory and
acceding States.

(k) toute notification formulée
en application des dispositions de
1’article 26;

(l) toute notification re£ue en
application des dispositions de
1’article 27 et la date å laquelle la
dénonciation prendra effet.

En foi de quoi, les soussignés, dument
autorisés å cet effet, ont signé
la présente Convention.

Fait å Strasbourg, le 24 avril 1967
en francais et en anglais, les deux
textes faisant également foi, en un
seul exemplaire qui sera déposé dans
les archives du Conseil de 1’Europe.
Le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe en communiquera copie certifiée
conforme å chacun des Etats
signataires et adhérents.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1968

k) underrättelse enligt artikel 26;

1) tillkännagivande enligt artikel
27 och dagen, då uppsägningen träder
i kraft.

Till bekräftelse härpå har undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade,
underskrivit denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 24
april 1967 på engelska och franska
språken, vilka båda texter äger lika
vitsord, i ett exemplar, som skall förvaras
i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall översända
bestyrkt avskrift av konventionen
till de stater, som undertecknat
eller anslutit sig till den.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11A år 1968

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 april 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.

Enligt lagrådet den 1 april 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet den 22 mars
1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föruldrabalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet avhovrättsassessorn
P. A. Knutsson.

lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr It''» dr 1968

Utdrag av protokollet över justitieurenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 april
1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kung, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade europeiska
konventionen om adoption av barn,
dels antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten