Kungl. Maj.ts proposition nr 116 (Proposition 1949:116)

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Nr 116.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1949/50 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m.; given Stockholms slott den 11
mars 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Nu tillämpad dyrortsgradering av de genom arbetslöshetsnämnderna utgående
kontantunderstöden förordas tillämpad även under nästa budgetår.
Statsbidragsgivningen till kommunernas administrationskostnader för arbetslöshetshjälp
föreslås upphöra för tiden fr. o. in. år 1949. Vidare anmäles,
att utfärdande av ny hjälpkungörelse — innebärande en kodifiering
av nu faktiskt gällande bestämmelser — planeras. Fortsatt försöksverksamhet
för hjälp åt partiellt arbetsföra föreslås. Härjämte anmäles frågan
om omskolningskurser för friställda byggnadsarbetare in. fl. Slutligen äskas
anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in.

t Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 116.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Utdrag av protokollet över socialår end en, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 19i9.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 49—52, föreslagit riksdagen att i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1949/50 såsom reservationsanslag
beräkna till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. 14 300 000
kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader
för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet 100 kronor samt till
Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret
1949/50. I särskilda skrivelser har styrelsen vidare behandlat vissa speciella
arbetsmarknadsfrågor.

Till en början torde få återges vad arbetsmarknadsstyrelsen i sin skrivelse
den 14 januari 1949 anfört angående arbetsmarknaden under år 1948
och angående den sannolika utvecklingen av arbetsmarknaden under år
1949. Därefter torde jag få behandla vissa spörsmål angående arbetslöshetshjälpen
m. m. Slutligen torde anslagsfrågorna få behandlas.

Arbetsmarknaden under år 1948.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknaden kännetecknades under 1948 av fortsatt hög sysselsättningsnivå
med stor efterfrågan på arbetskraft inom flertalet näringsområden.
Samtidigt kunde dock i förhållande till närmast föregående år förmärkas
en viss minskning i efterfrågan på arbetskraft. Härtill torde främst ha bidragit
den kraftiga nedgång i byggnads- och anläggningsverksamheten, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

framkallades av de skärpta regleringsåtgärderna på förevarande område.
Även importbegränsningen kan antagas ha medfört ett minskat arbetskraftsbehov
inom vissa delar av näringslivet. Av betydelse för arbetskraftslägets
förbättring torde bl. a. också ha varit, att den under de närmast föregående
åren starkt stegrade nyetableringsverksamheten inom industrien under år
1948 visat någon tillbakagång.

Tab. 1. Arbetsmarknaden under åren 1947 och 1948.

Månad 1	Arbetslösheten inom fackförbun-den i % av med-lemsantalet	Antalet av arbets-löshetsnämnderna rapporterade hjälp-sökande arbetslösa	Arbetsförmedlingsverksamheten
Ansökningar på 100 lediga platser	Tillsatta platser på 100 lediga
1947	1948	1947	1948	1947	1948	1947	1948
Januari ......	42	4-4	5 035	3 992	96	109	60	65
Februari......	5-1	4-2	5 279	4 612	92	101	53	58
Mars ........	4''3	3-8	4 829	4 240	85	92	56	57
April ........	2-7	2''3	3 464	2 937	77	84	55	59
Maj..........	1-8	1-7	2 087	1896	66	73	51	55
Juni.........	1-8	1-9	1576	1 418	66	77	53	58
Juli..........	1''7	F9	1 183	1180	68	74	52	54
Augusti ......	1-6	1''7	1067	1 159	70	77	54	55
September ....	1-6	1-8	1148	1266	78	85	61	64
i Oktober......	1-7	1-9	1 464	1516	84	88	63	64
1 November ....	2-4	2-5	2 278	2 349	92	97	62	62
December ....	4''5	50	2 916	2 967	98	107	58	61
Årsmedeltal	•2-8	2-8	2 694	2 461	81	89	57	59

I tab. 1 lämnas en sammanfattning av vissa statistiska serier, som belysa
arbetsmarknadens utveckling under 1948 i jämförelse med 1947. Såväl
antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser som antalet tillsatta
platser på 100 lediga har varit något högre under 1948 än under 1947.
Förändringarna hänföra sig dock helt till den manliga arbetskraften. Den
på grundval av fackförbundsuppgiftema om antalet för arbetslöshet fristämplade
medlemmar vid månadens slut framräknade arbetslöshetsprocenten,
som under de föregående åren visat en fortgående nedgång, har under
1948 legat på ungefärligen samma nivå som 1947. Uppgifterna om arbetslöshet
och understödsverksamhet i de erkända arbetslöshetskassorna
utvisa en mindre ökning såväl av totala antalet arbetslöshetsveckor som av
antalet understödda dagar i jämförelse med året förut.

Även under 1948 har arbetsmarknaden erhållit ett visst tillskott av utländsk
arbetskraft. Antalet arbetsanmälda utlänningar har sålunda stigit
från ca 70 000 vid årsskiftet 1947/48 till över 87 000 vid årsskiftet 1948/49.
ökningen hänför sig huvudsakligen till arbetskraft från grannländerna,
särskilt från Danmark och Finland. Antalet kvinnor har samtidigt varit
något större än tidigare. Ungefär hälften av ökningen i antalet arbetsanmälda
utlänningar faller på huvudgruppen industri och hantverk. I denna
siffra ingår då även huvuddelen av de genom särskilda avtal kollektivt

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

överförda italienska och sudetiska industriarbetarna, sammanlagt något
över 2 000 personer.

Som en följd av den höga sysselsättningsnivån har antalet hos arbetslöshetsnämnderna
anmälda hjälpsökande även under 1948 varit mycket
ringa. Huvuddelen av de rapporterade hjälpsökande har liksom tidigare
varit hemmahörande i storstäderna, Blekinge och Bohusdelen av Göteborgs
och Bohus län samt Västernorrlands och Norrbottens län. Flertalet av de
hjälpsökande har varit äldre eller i övrigt svårplacerade personer. Under senare
delen av 1948 ha hjälpsökandesiffrorna visat en mindre ökning i förhållande
till närmast föregående år. ökningen hänför sig huvudsakligen
till yrkesgrupperna byggnadsverksamhet, landtransport samt förvaltning,
.arbetsledning och fria yrken.

Efterfrågan på fast anställd personal inom jordbruket synes under 1948
ha varit något lägre än föregående år. Ett mindre överskott på arbetskraft
till jordbruket kunde under vinterhalvåret förmärkas i södra Sverige.
Fortfarande förelågo dock på sina håll svårigheter att tillgodose behovet
av framför allt gifta ladugårdsskötare. Eftex-frågan på tillfällig arbetskraft
till vårbruket och höskörden kunde i stort sett tillgodoses utan större
svårigheter. Bärgningen av stråsädesskörden försvårades särskilt i Mellansverige
av ogynnsamt väder. Det ökade arbetskraftsbehov, som härigenom
uppstod, kunde dock nöjaktigt tillgodoses bl. a. genom frivilliga insatser
av stats- och kommunalanställda. Vid potatisupptagningen var skolungdomen
till värdefull hjälp. Liksom under tidigare år vidtogos särskilda åtgärder
för att förse betdistrikten med erforderlig arbetskraft under sommarskötseln
och upptagningssäsongen.

Vad beträffar skogsbruket synes efterfrågan på arbetskraft ha kunnat
tillgodoses något lättare under 1948 än under de närmast föregående åren.
Avverkningarna under vintern 1947/48 försvårades av de ogynnsamma väderleksförhållandena.
Delvis som en följd därav har sysselsättningen vid
gagnvirkesavverkningarna under sommaren varit relativt hög. Flottningsarbetet
hade en i stort sett gynnsam säsong, varigenom huvuddelen av det
virke, som blivit kvarliggande från föregående år, kunde flottas.

Den lättnad i arbetskraftsläget, som kunde förmärkas under 1948, var
särskilt framträdande för industriens del. Som framgår av sammanställningen
i tab. 2 utvisade de av socialstyrelsen kvartalsvis utarbetade indextalen
för sysselsättningen inom industrien en ökning av antalet anställda
under 1948 i jämförelse med 1947. För tredje kvartalet jämfört med samma
kvartal föregående år uppgick ökningen för industrien i sin helhet till 1,8
procent. För motsvarande kvartal 1947 redovisades i föi’hållande till samma
tidpunkt 1946 en minskning med 1,5 procent. Den förbättring i fråga
om antalet sysselsatta inom industrien, som framträtt under 1948, hänför
sig dock helt till den manliga arbetskraften, medan den kvinnliga visat
fortsatt minskning om än något mindre än mellan 1946 och 1947.
Lättnaden i arbetsmarknadsläget har också tagit sig uttryck i en viss
xninskning av den under de senaste åren starkt stegrade arbetskraftsrörligheten
inom industrien. Även frånvarofrekvensen synes ha minskat nå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

got. I fråga om antalet i arbete varande arbetare har nämligen noterats
en icke obetydligt större ökning än för hela antalet anställda arbetare.

Beträffande industriens förvaltningspersonal, vilken visade en relativt
kraftig ökning för såväl män som kvinnor mellan 1946 och 1947, synes
en viss avmattning i efterfrågan ha framträtt under 1948. Tillgängliga preliminära
uppgifter om sysselsättningen i slutet av september 1948 i jämförelse
med samma tidpunkt 1947 vid genomgående företag visa en ökning
av antalet sysselsatta män med 3,3 procent men en minskning av antalet
kvinnor med 2,i procent. Sammanlagt skulle ökningen endast ha
uppgått till 1,6 procent mot 5,i procent mellan motsvarande månader 1946
och 1947.

Tab. 2. Antalet anställda arbetare (exkl. permltterade) inom vissa viktigare industrigrupper
vid slutet av mellersta månaden i varje kvartal HUS i procent av antalet
anställda vid motsvarande tidpunkter 1947.

Industrigrupper	l:a kv.	2:a kv.	''I 3:e kv.	4:e kv. j
Malmbrytning n. metallindustri..................	99''7	101-4	103-6	1030
Gruvor o. anrikningsverk....................	10P8	1039	106-3	109-3
Järn-, stål- o. kopparverk....................	97-5	99-4	102-7	103-2 ■
Mekaniska verkstäder........................	99-0	100-4	102-5	10P7
Reparationsverkstäder.......................	102-9	101-1	99-1	9S-3
Skeppsvarv..................................	102-4	105-4	106''2	104-9
Elektroteknisk industri......................	102-7	104-3	106-9	105-4
Jord- o. stenindustri.......................... 1	991	1006	970	962
Gementfabriker ............................	99-3	104-1	101-2	103-3
Cemeni varufabriker..........................	89-1	87-4	83-3	80-7
Tegelbruk ..................................	102-8	105-1	98-8	92-2
Porslins-, kakel- o. lergodsfabriker............	99-8	105-8	106-2	107-0
Glasindustri ................................	101-1	102-9	101-4	102-6
Träindustri....................................	954	96-7	952	95-4
Sågverk o. hyvlerier ........................	97-9	99-3	96-0	97-2
Byggnadssnickerifabriker ....................	88-6	88-1	87-1	88-2
1 Pappers- o. grafisk industri ....................	987	990	101-0	1010
Pappersmassefabriker........................	102-9	104-8	104-7	102-9
Pappersbruk o. pappfabriker ................	96-6	100-6	101-2	103-1
Grafisk industri ............................	99-5	97-9	97-7	97-7
Livsmedelsindustri..............................	1017	101-6	99-9	101-0
Textil- o. beklädnadsindustri....................	1005	1008	1032	1038
Ylleindustri ................................	102-3	101-5	102-2	103-3
Bomullsindustri ............................	98-3	101-3	105-1	105-6
Trikåfabriker...............................	101 2	100-8	102-2	103-9
Sömnadsindustri............................	103-2	101-0	103-3	102-7
i Läder-, liar- o. gummivaruindustri ..............	1007	100-i	1017	998
Skoindustri.................................	103-3	101-9	101-8	99-7
Gummivarufabriker..........................	101-4	103-6	107-6	102-4
Kemisk-leknisk industri.........................	1020	1035	1043	99-9
Tändsticksfabriker ..........................	111-7	112-1	112-3	105-1
Samtliga industrigrupper	99 6	100 7	101-8	101-6
Män....................................	100-0	101-5	102-4	1021
Kvinnor................................	98-1	97-8	99-5	99-6
I arbete varande arbetare................	101-6	101-3	102-8	101-8

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Den gynnsamma utvecklingen av järnmalmsexporten medförde under år
1948 ökad efterfrågan på arbetskraft till gruvindustrien. För de mellansvenska
gruvorna mötte det dock fortfarande stora svårigheter att erhålla
arbetskraft i önskad utsträckning, även om en viss förbättring kunde iakttagas.
Däremot noterades en relativt kraftig ökning av antalet anställda
vid lapplandsgruvorna. Även vid järnverken framträdde en viss lättnad i
arbetskraftsläget. Fortfarande kunde dock endast en mindre del av det anmälda
arbetskraftsbehovet tillgodoses. För att underlätta anvisningen av
arbetskraft till järnbruken vidtogos bl. a. särskilda åtgärder för att stimulera
bostadsbyggandet på ifrågavarande orter.

Inom verkstadsindustrien, där särskilt de större företagen under de närmast
två föregående åren haft stora svårigheter att tillgodose arbetskraftsbehovet
och i vissa fall fått vidkännas en minskning av antalet sysselsatta,
inträdde en icke obetydlig förbättring i arbetskraftsläget. Denna var särskilt
framträdande för skeppsvarven och den elektrotekniska industrien.
I fråga om sistnämnda industrigrupp, som i stor utsträckning sysselsätter
kvinnliga arbetare, hänförde sig förbättringen dock nästan helt till männen,
vilkas antal ökade med icke mindre än 9 procent vid genomgående företag
mellan tredje kvartalen 1947 och 1948. Som en följd av det förbättrade
arbetskraftsläget och i anslutning härtill förut gjord personalintagning
kunde särskilt under sista delen av året iakttagas ett minskat intresse för
nyanställning av icke yrkesutbildad arbetskraft vid verkstäderna; däremot
kvarstod alltjämt efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft. Materialsvårigheter
framträdde även på vissa håll och verkade återhållande på nyanställning.

Nedgången i byggnads- och anläggningsverksamheten medförde, att vissa
delar av byggnadsämnesindustrien hade svårigheter att uppehålla samma
sysselsättning som tidigare. En relativt kraftig nedgång i sysselsättningen
kunde noteras särskilt för cementvarufabriker och byggnadssnickerifabriker.
Även vid tegelbruken var sysselsättningen under senare hälften av året
något lägre än under samma tid föregående år. Däremot kunde cementfabrikerna,
vid vilka viss produktion för export ägde rum, uppehålla i stort
sett samma sysselsättning som under 1947.

Den minskade tillgången på sågtimmer för vissa sågverk och de försämrade
avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden torde gemensamt
ha medfört en mindre nedgång i sysselsättningen inom sågverksindustrien.
Däremot redovisade pappersmassefabrikerna en viss ökning av antalet
sysselsatta.

Även inom textilindustrien förmärktes en lättnad i arbetskraftsläget. Den
förskjutning mot ökat utnyttjande av manlig arbetskraft, som framträtt
inom denna industrigrupp under de senaste åren, fortsatte dock ytterligare
under 1948. Samma tendens kunde iakttagas inom sömnadsindustrien, för
vilken bransch socialstyrelsens sysselsättningsindex noterade en ökning av
antalet anställda män med närmare 11 procent mellan tredje kvartalen 1947
och 1948, medan ökningen för den kvinnliga arbetskraften under samma

Kunql. Maj.ts proposition nr 116.

lid endast uppgick till 1,5 procent. Då nyetablering eller utbyggnad av äldre
företag ägt rum, synes man dock i stor utsträckning ha eftersträvat att förlägga
de nya företagsenheterna till sådana orter, där efterfrågan på kvinnlig
arbetskraft till industrien tidigare varit mycket ringa. Enär ifrågavarande
företag icke äro medtagna i förenämnda indextal, vilka avse genomgående
företag, torde förskjutningen mellan manlig och kvinnlig arbetskraft
inom sömnadsindustrien icke ha varit fullt så framträdande som den kommer
till synes i förenämnda siffror. Att beakta är också, att förskjutningen
synes ha varit störst vid de större företagen, vilka äro något överrepresenterade
i förevarande index.

Större eller mindre sysselsättningsökningar kunde registreras även inom
flor talet övriga industrigrupper. Särskilt tändsticksfabrikerna visade en relativt
kraftig uppgång i fråga om antalet anställda, såväl beträffande män
som kvinnor. Detsamma var fallet med gummivarufabrikerna, som tidigare
haft mycket svårt att tillgodose sitt arbetskraftsbehov. Fortfarande redovisade
dock många industrier ett stort ytterligare arbetskraftsbehov.

Sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamhet påverkades
kraftigt av den skärpning av byggnadsregleringen, som ägde rum under
1948. Enligt den inventering av den reglerade byggnadsverksamhetens omfattning,
som företogs den 2 augusti 1948, skulle antalet sysselsatta inom
denna del av byggnadsverksamheten då ha varit 152 000 mot 198 500 vid
motsvarande inventeringstillfälle året förut. Emellertid kan minskningen
av antalet sysselsatta byggnadsarbetare av vissa skäl ha varit mindre än inventeringsresultaten
utvisa. Sålunda synes antalet arbetare sysselsatta med
reparationsarbete utanför regleringen ha ökat sedan föregående sommar. En
betydande nedgång i sysselsättningen ägde dock otvivelaktigt rum under
året. Detta medförde, att den starka ökning av den organiserade byggnadsarbetarkåren,
som skett under de närmast föregående åren, avstannade och
förbyttes i eu mindre nedgång. En viss höjning av den av byggnadsfackförbunden
redovisade arbetslöshetsprocenten kunde iakttagas under sommaren
och accentuerades ytterligare under senare delen av året. Fortfarande låg
dock arbetslöshetsprocenten inom byggnadsfacken på en mycket låg nivå.
Den minskade efterfrågan på arbetskraft torde ha medfört, att möjligheterna
för arbetskraft från andra yrkesområden att erhålla anställning inom
byggnadsverksamheten praktiskt taget upphörde med åtföljande lättnad för
övriga näringsområden.

Efterfrågan på arbetskraft till samfärdseln torde närmast ha varit något
mindre under 1948 än under året förut. Inom lastautomobiltrafiken förelåg
ett mindre överskott på arbetskraft. Även inom handeln framträdde en viss
minskning i efterfrågan på arbetskraft under senare delen av året.

Inom de speciellt kvinnliga yrkesområdena, sjukvård och husligt arbete,
bär arbetskraftsläget under år 1948 varit i stort sett oförändrat i förhållande
till föregående år. En viss förbättring i tillgången på sjukvårdspersonal
kunde dock förmärkas.

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden

under år 1949.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Det är icke möjligt att med tillförlitlighet förutsäga utvecklingen på arbetsmarknaden
under 1949. Denna är givetvis nära förbunden med den allmänna
konjunkturutvecklingen. Såsom framgår av den översikt över det
ekonomiska läget 1949, som lämnas i statsverkspropositionen, ha vissa tendenser
framträtt, som tyda på en avmattning i det allmänna konjunkturläget.
Under förutsättning att dessa tendenser bli bestående synes man även
ha anledning räkna med en viss ytterligare utjämning av tillgång och efterfrågan
på arbetskraft. En minskad efterfrågan på arbetskraft kan också
förväntas som följd av den fortsatta nedskärningen av byggnadsverksamheten
ävensom av den skärpta importregleringen. Nedskärningen av den reglerade
byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas sålunda innebära
en minskning av sysselsättningen vid denna del av byggnads- och anläggningsverksamheten
motsvarande inemot 10 000 årsarbetare. Sysselsättningen
inom vissa industrier med speciella tillverkningar för byggnadsverksamheten
kan även väntas komma att påverkas av nedskärningen. Följderna
av den skärpta importbegränsningen med hänsyn till sysselsättningsutvecklingen
äro svårare att bedöma. Den genom importbegränsningen minskade
tillförseln av järn och stål har i förenämnda översikt befarats kunna medföra
en nedgång i produktionen inom verkstadsindustrien. Inom vissa delar
av textil- och beklädnadsindustrien samt inom läderindustrien beräknas
råvaruknappheten komma att utgöra ett hinder för ytterligare produktionsökning.
Även sysselsättningen inom handel och samfärdsel kan i vissa fall
komma att påverkas av den minskade importen.

Även om den under de senaste åren starkt stegrade efterfrågan på arbetskraft
kan väntas nedgå under 1949, torde dock arbetsmarknadsläget som
helhet i stort sett komma att kännetecknas av fortsatt hög sysselsättning.
En friställning av arbetskraft inom vissa områden torde sålunda komma att
motvägas av ett kvarstående underskott inom andra delar av näringslivet,
särskilt i fråga om yrkesutbildad arbetskraft. Detta hindrar icke att, framför
allt på vissa orter med mindre differentierat näringsliv, vissa svårbemästrade
omställningsproblem kunna komma att möta. Med hänsyn till
den beräknade lättnaden i arbetskraftsläget för industrien bär arbetsmarknadsstyrelsen
tills vidare icke ansett sig böra medverka till fortsatt kollektiv
överföring av utländska industriarbetare.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk kan förutsättas bli i stort sett
oförändrad. De särskilda ekonomiska stödåtgärder för överflyttning av arbetskraft
till skogsbruket, vilka införts under krisåren, ha, sedan skogsbruket
numera återgått till mera normala produktionsförhållanden, ansetts
kunna avvecklas under 1949.

Vad den egentliga industrien beträffar synes man ha anledning räkna

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

med fortsatt stor efterfrågan på arbetskraft till gruvor och järnverk. Med
hänsyn till den centrala betydelse nämnda industrier ha ur produktionsoch
exportsynpunkt ser arbetsmarknadsstyrelsen det som en väsentlig uppgift
att söka tillgodose deras arbetskraftsbehov. En ytterligare överflyttning
av arbetskraft till gruvor och järnverk förutsätter dock i många fall en
fortsatt förbättring av bostadsläget på de berörda industriorterna. Styrelsen
kommer därför även under 1949 att i samråd med bostadsslyrelsen särskilt
uppmärksamma ifrågavarande orters behov av bostäder i samband med beviljandet
av byggnadstillstånd.

Även om man med hänsyn till den beräknade åtstramningen av järnförsörjningen
icke för verkstadsindustrien som helhet synes våga räkna med
högre sysselsättning än under 1948, kunna dock fortfarande svårigheter
väntas föreligga att tillgodose framför allt behovet av yrkesutbildad arbetskraft
till viktiga delar av verkstadsindustrien. Såväl för att underlätta överflyttningen
av på vissa områden, främst byggnadsverksamheten, friställd
arbetskraft till andra yrkesområden som för att befrämja en önskvärd produktions-
och exportökning har arbetsmarknadsstyrelsen därför ansett det
angeläget vidtaga åtgärder för eu intensifierad omskolning av arbetskraft
för verkstadsindustrien. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen i annan skrivelse
denna dag anmäler till Kungl. Maj :t avses sålunda en utvidgning äga rum
av den under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende stående särskilda
kursverksamheten för arbetslösa, varigenom möjligheter skulle beredas även
andra än hos arbetslöshetsnämndcrna anmälda hjälpsökande att genomgå
sådan omskolningskurs. Även omskolningen av partiellt arbetsföra har ansetts
önskvärd att intensifiera.

Med hänsyn till den skärpta byggnadsregleringen torde såsom redan inledningsvis
berörts en ytterligare nedgång i sysselsättningen vara att vänta
inom vissa delar av byggnadsämnesindustrien. Då det bär torde komma
att röra sig om ett relativt ringa antal arbetare, synas några egentliga omställningsproblem
icke behöva uppkomma.

Beträffande skogsindustrien (sågverk och pappersmasseindustri) är det
med hänsyn till ovissheten om exportutvecklingen mycket svårt att bedöma
arbetskraftsbehovet under 1949. För sågverksindustriens del synes man dock
närmast ha anledning vänta en något större efterfrågan på arbetskraft än
under 1948. När det gäller pappersmasseindustrien, torde man försiktigtvis
böra räkna med i stort sett oförändrad sysselsättning.

Inom textilindustrien framstår det ur försörjningssynpunkt såsom särskilt
angeläget att tillföra bomullsspinnerierna ytterligare arbetskraft. Beträffande
övriga delar av textilindustrien ävensom sömnadsindustrien torde
man till följd av råvaruläget ha anledning räkna med viss minskning
av den under de senaste åren starkt stegrade efterfrågan på arbetskraft.

Sysselsättningen inom skoindustrien väntas komma all ligga på i stort
sett samma nivå som under 1948. Inom övrig lädervaruindustri kan knappheten
på råvaror komma all medföra vissa sysselsättningssvårigheter.

Vad den övriga industrien beträffar torde man i många fall ha att räkna

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

med ett kvarstående underskott på arbetskraft, framför allt kvinnlig sådan.
Uppmärksamhet kommer bl. a. att ägnas möjligheterna att tillföra gummivarufabrikerna
ytterligare arbetskraft.

Såsom förut framhållits beräknas sysselsättningen inom byggnadsverksamheten
komma att ytterligare minska under 1949. Genom bl. a. intensifierad
arbetsförmedlingsverksamhet och beredande av möjligheter till omskolning
kommer styrelsen därför att söka underlätta övergången av arbetskraft
från byggnadsverksamheten till andra yrkesområden. Vilken omfattning
denna övergång kommer att få är dock givetvis svårt att bedöma. För
att undvika att arbetskraft i större utsträckning friställs under vintermånaderna,
då möjligheterna till omflyttning av arbetskraften ofta äro mera
begränsade, kommer särskild vikt att läggas vid en sådan frainsläppning av
byggnadstillstånden, att största möjliga säsongutjämning erhålles.

Den minskade byggnadsverksamheten och nedgången i utrikeshandeln
kan komma att medföra sysselsättningssvårigheter inom vissa delar av
samfärdseln och handeln. I den mån arbetskraft kommer att friställas på
dessa områden torde den dock i allmänhet kunna beredas annan sysselsättning.

Inom de speciellt kvinnliga yrkesområdena, främst sjukvård och husligt
arbete, torde man ha att räkna med ett kvarstående underskott på arbetskraft.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med medicinalstyrelsen vidtagit
förberedande undersökningar för viss överflyttning av sjuksköterskor
från Tyskland och Österrike (s. k. displaced persons).

Sammanfattningsvis synas, om man ser till arbetsmarknadsläget som helhet,
förutsättningar finnas för en fortsatt hög sysselsättningsnivå under
1949. Samtidigt torde man emellertid kunna vänta en ytterligare utjämning
av tillgång och efterfrågan på arbetskraft. De arbetsmarknadsreglerande åtgärderna
avses främst inriktade på att genom intensifierad arbetsförmedling
och omskolning söka överflytta arbetskraft, som kan komma att friställas
inom vissa yrkesområden, till ur produktions- och exportsynpunkt viktiga
bristområden. Med hänsyn till de svårigheter en sådan överföring i vissa
fall torde möta, kan lokalt en något ökad arbetslöshet uppkomma. Liksom
under tidigare år synes man därjämte böra räkna med en viss restarbetslöshet
av särskilt svårplacerad arbetskraft.

Särskilda frågor.

Dyrortsgraderingen av kontantunderstöd från arbetslöslietsnämnd.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser avvägas kontantunderstöden, vilka bestå
av dagunderstöd och hyreshjälp, huvudsakligen efter den dyrortsgruppering
enligt 1935 års folkpensioneringslag, som gällde vid lagens upphörande
den 31 december 1947.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Högsta dagunderstödet uppgår till följande belopp.

Ortsgrupp

I ..
II ..
III ..

Ensam person Makar Varje barn
Kr./dag Kr./dag Kr./dag
... 3:50 4:75 1: —

...3:75 5:— 1: —

... 4:— 5:25 1: —

Även hyreshjälpen är differentierad med tillämpning av nämnda dyrortsgruppering,
dock med särskilda bestämmelser för Stockholm, Göteborg och
Malmö. De högsta beloppen för hyreshjälp äro följande.

Ortsgrupp

Ensam person
Kr./mån.

Familjeförsörjare

Kr./mån.

I ...............	20	— 40
II ...............	30	60
III ...............	45	90
Malmö ...........	50	— 100
Göteborg .........	60	— 120
Stockholm .......	75	— 150

Såsom anförts i årets statsverksproposition (femte ht., s. 90) uppdrog
Kungl. Maj :t genom beslut den 9 maj 1947 åt dåvarande arbetsmarknadskommissionen
att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn
av gällande grunder för beräkning av arbetslöshetsnämndernas kontantunderstöd
i syfte att åstadkomma en lämplig anpassning mellan de
erkända arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet
ävensom mellan dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer.
I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande
statsrådet (s. 24), att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag
syntes böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet
av berörda allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter
den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena
den 31 december 1947. I sin skrivelse 1947:448 uttalade riksdagen,
att vad föredragande statsrådet anfört rörande dyrortsgraderingen av
kontantunderstöd icke föranlett riksdagen till någon erinran. Riksdagen
förutsatte, att på den pågående utredningen rörande, bl. a., dyrortsgraderingens
slopande grundat förslag skulle komma att föreläggas 1948 års
riksdag.

I anledning av nyssberörda utredningsuppdrag framlade arbetsmarknadsstyrelsen
i mars 1948 förslag om en provisorisk förbättring av kontantunderstöden
m. in. Samtidigt föreslog styrelsen alt dåvarande dyrortsgradering
och kommunfördelning i avbidan på utredningens slutförande
tills vidare skulle bibehållas oförändrad. Dessa förslag framlades i propositionen
nr 249 till 1948 års riksdag och godkändes av riksdagen (skr.
nr 410).

Föreliggande förslag.

1 skrivelse den 30 september 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen — såsom
likaledes framgår av årets statsverksproposition — på anförda skäl
hemställt, att styrelsen måtte befrias från det arbetsmarknadskommissio -

Kanyl. Maj.ts proposition nr 116.

nen givna och på styrelsen överförda utredningsarbetet. Kungl. Maj :t
har sedermera uppdragit åt byråchefen T. Jerneman att inom socialdepartementet
fortsätta utredningen. Utredningsmannen har den 1 mars
1949 avlämnat en promemoria rörande dyrortsgrupperingen av kontantunderstöden
från arbetslöshetsnämnd. I denna promemoria anföres i huvudsak
följande.

Under senare tid har ifrågasatts, huruvida icke dyrortsgrupperingen inom
arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet borde slopas för
dagunderstödets vidkommande. Huvudsakligen två skäl tala för en dylik
åtgärd. Det första är av saklig karaktär. Det är allmänt bekant att den
större delen av skillnaden i levnadskostnaderna på olika orter hänför sig
till bostadskostnaderna. Skiljer man vid eu understödsutgivning ut de senare
och diffentierar dem under ett långt gående hänsynstagande till de
faktiska kostnaderna för varje understödstagare saknas numera i det närmaste
anledning att dyrortsgradera annan del av understödet. Saken kan
med andra ord uttryckas så, att de levnadskostnader, som återstå sedan
man frånskilt bostadskostnaderna, uppvisa från ort till annan endast små
skillnader. Ur denna synpunkt sett skulle man alltså kunna införa ett och
samma maximibelopp för själva dagunderstödet att gälla för samtliga landets
kommuner. Det andra skälet är av i huvudsak formell natur. Den dyrortsgruppering,
som användes inom arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet,
saknar faktiskt stöd i någon nu gällande lag. På grund
härav är man utan bestämmelser för hur den skall kunna hållas aktuell.
Att märka är emellertid att den vid en jämförelse med nu gällande dvrortsgrupperingar
visat sig alltjämt vara i huvudsak någorlunda godtagbar.

De problem, som här berörts, skulle teoretiskt sett kunna lösas genom alt
man fastställde ett för samtliga kommuner gällande högsta belopp för dagunderstödet
och avpassade hyreshjälpsbeloppen med tillhjälp av den indelning
av landets kommuner, som kommer till användning vid den nu gällande
folkpensionslagen för det statliga bostadstillägget. I praktiken skulle
emellertid en dylik lösning medföra ganska avsevärda svårigheter. Då dagunderstödets
högsta belopp för dyrortsgrupp III (i gamla pensionslagens
kommunindelning) redan är hållet i underkant, saknar man möjlighet att
åstadkomma ett för landets samtliga kommuner gemensamt maximibelopp
genom att sänka beloppet i fråga. Det uppgår f. n. till 4 kronor per dag. Å
andra sidan skulle ett fastställande av ett gemensamt belopp genom att dagunderstödets
maximibelopp för ortsgrupperna I och II (d. v. s. 3 kronor
50 öre, resp. 3 kronor 75 öre) höjdes till vad som nu gäller för ortsgrupp
III, också ge upphov till allvarliga betänkligheter. Bortsett från dylika av
allmän finansiell natur, skulle nämligen en sådan höjning av de första
dyrortsgruppernas kontantunderstöd komma att rubba förhållandet mellan
de erkända arbetslöshetskassornas försäkringsförmåner och arbetslöshetsnämndernas
understöd.

Det senaste påståendet belyses bäst genom ett exempel hämtat från en
av de största erkända arbetslöshetskassorna (fabriksarbetarnas, f. d. grovoch
fabriksarbetarnas), som har många medlemmar boende å rena landsbygden
eller i mindre samhällen, d. v. s. å orter med i allmänhet relativt
låga levnadskostnader. Kassan tillämpar sedan ingången av år 1949 med
några undantag följande indelning av sina medlemmar i daghjälpsklasser:
medlemmarnas klasstillhörighet fastställes enligt stadgarna på grundval av
folkpensioneringens bostadskostnadsgruppering sålunda att medlem, som
är anställd vid arbetsplats belägen inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

bostadskostnadsgrupp 1 skall tillhöra klass I;

> 2 eller 3 skall tillhöra klass II:

> 4 eller 5 » > > III.

Medlemmarna i daghjälpsklass I i denna kassa erhålla vid arbetslöshet
ett daghjälpshelopp av 3 kronor 25 öre jämte ett kristillägg av 75 öre, alltså
tillsammans 4 kronor per dag. Familjeförsörjare erhålla dessutom familjetillägg
med samma belopp, som numera tillämpas inom arbetslöshetsnämndernas
kontantunderstödsverksamhet. Skulle man nu höja nämndernas
dagunderstödsbelopp för ortsgrupp I till 4 kronor skulle en stor del av
nämndernas klientel i denna dyrortsgrupp kunna erhålla samma understödsbelopp,
som på grund av avgiftsinbetalning tillkommer medlemmarna
i denna arbetslöshetskassas daghjälpsklass I. Detta förhållande skulle
näppeligen stimulera dessa medlemmar till fortsatt medlemskap i kassan.
Någon möjlighet att höja denna kassas lägsta daghjälpshelopp genom att
ställa ökade krav på medlemmarna i form av höjda avgifter torde i nuvarande
situation med lönestegringsstopp icke föreligga. Ej heller torde det
finnas någon möjlighet att öka detsamma genom en förbättring av statsbidraget
till de erkända arbetslöshetskassorna.

F. n. föreligga sålunda vissa svårigheter att genomföra ett borttagande
av dagunderstödets dyrortsgradering. Då härtill kommer att socialvårdskommittén
preliminärt föreslagit ett borttagande av arbetslöshetsnämndernas
kontantunderstödsverksamhet eller dess överförande till den av kommittén
föreslagna socialhjälpen, synes man i avvaktan på kommitténs slutgiltiga
förslag i ämnet böra undvika att göra någon mera betydelsefull
ändring i principerna för dagunderstödets utgivande. Denna ståndpunkt är
desto lättare att försvara, då kontantunderstödsverksamheten dels genom
den nuvarande förhållandevis goda sysselsättningen, dels på grund av den
stora tillslutning, som den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen numera fått,
kan under den närmaste tiden väntas få endast en mindre omfattning, åtminstone
i dyrortsgrupperna I och II.

Beslutar man sig för att bibehålla dyrortsgraderingen av dagunderstödet,
kvarstår frågan hur man skall förfara med indelningen av rikets kommuner
i dyrortsgrupper, då den nu använda hänför sig till en lag, som upphört
att gälla. Samma skäl, som andragits för ett bibehållande av dyrortsgraderingen,
tala synbarligen för att man inför de större reformer, som
kunna vara att vänta, icke bör göra några i princip betydelsefulla ändringar
i grunderna för indelningen i ortsgrupper. Såsom inledningsvis framhållits
är den vid utgången av 1947 gällande tregruppsindelningen ännu i stort sett
godtagbar åtmistone såsom ett provisorium. Det lämpligaste sättet att lösa
(let här föreliggande problemet torde därför vara att Kungl. Maj :t erhåller
riksdagens fullmakt att för arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet
få förordna om fortsatt tillämpning av den indelning, som vid
utgången av år 1947 gällde enligt 1935 års folkpensioneringslag. 1 de fall,
där särskilda skäl därtill föreligga, bör ändring i denna indelning för viss
kommun dock få företagas efter utredning av det på området sakkunniga
ämbetsverket, socialstyrelsen. Skulle provisoriet bliva av någon längre varaktighet,
kan ifrågasättas, huruvida icke socialstyrelsen bör göra en översyn
av kommunernas uppdelning på de tre ortsgrupperna.

Yttranden.

över utredningsmannens förslag ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har icke haft något alt erinra mot utredningsmannens
förslag.

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Socialstyrelsen bär tillstyrkt förslaget om ett provisoriskt bibehållande
av dyrortsgraderingen av dagunderstöden till arbetslösa med hänsyn till arbetslöshetskassorna
med de lägsta daghjälpsbeloppen och till förestående
lagändringar. Styrelsen motsätter sig dock att den gamla, i realiteten redan
avskaffade indelningen enligt 1935 års folkpensioneringslag skulle återupplivas.
Styrelsen säger sig särskilt reagera mot tanken att styrelsen skulle
göra en översyn av kommunernas uppdelning på de tre ortsgrupperna. Styrelsen
har föreslagit, att kommunfördelningen skall ske enligt den nya
dyrortsgrupperingen för löner och skatter, varvid grupperna 1 och 2 liksom
3 och 4 skulle sammanföras. I vårdtaxan för fattigvårdsanstalter hade gruppminskningen
skett på så sätt att grupp 1 fått förbliva oförändrad medan
grupperna 2 och 3 liksom 4 och 5 sammanförts. Bl. a. med hänsyn till det
ringa antalet arbetslösa i grupp 1 och svårigheterna att draga en gräns mellan
grupperna 1 och 2 vore dock nu föreslagen indelning lämpligare. Styrelsen
lämnar följande jämförelse mellan nu tillämpad gruppering (»pensionsgrupp»)
och av styrelsen föreslagen Olöne- och skattegrupp»).

Löne- och Pensionsgrupp

skattegrupp 1 2 3 S:a

1 ........................ 538 — — 538

2 ........................ 1524 30 — 1554

3 ........................ 297 63 — 360

4 ........................ 174 24 4 202

5 ........................ 51 8 15 74

S:a 2 584 125 19 2 728

Departementschefen.

Av vad utredningsmannen anfört framgår, att avsevärda olägenheter
skulle uppstå för vissa arbetslöshetskassor, om arbetslöshetsnämndemas
dagunderstöd i de lägre ortsgrupperna höjas utan att möjlighet beredes
kassorna att i motsvarande omfattning höja sina daghjälpsbelopp. Såsom
framgår av vad jag i annat sammanhang anfört (prop. nr 96), föreligga
f. n. icke förutsättningar för sådant ökat stöd åt kassorna, att en höjning
av daghjälpsbeloppen kan komma till stånd. Med hänsyn härtill torde ett
avskaffande av dyrortsgraderingen av arbetslöshetsnämndemas dagunderstöd
genom höjning till de för högsta ortsgrupp gällande beloppen icke f. n.
kunna övervägas. Då en sänkning av sistnämnda belopp ej kan komma i
fråga, torde icke annan utväg stå till buds än att dyrortsgraderingen får äga
bestånd jämväl under nästa budgetår.

Utredningsmannen har föreslagit, att den på 1935 års folkpensioneringslag
grundade dyrortsgrupperingen av kommunerna fortfarande skall tillämpas
i fråga om kontantunderstöden. Socialstyrelsen har däremot ansett
lämpligt, att indelningen anknytes till den nu tillämpade dyrortsgrupperingen
för skatter och löner. Enligt vad jag inhämtat från utredningsmannen,
skulle ett genomförande av socialstyrelsens förslag medföra i stort sett
samma olägenheter för arbetslöshetskassorna som ett omedelbart slopande
av dyrortsgraderingen. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till det av ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

redningsmannen framlagda förslaget. Såsom utredningsmannen föreslagit
bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att, därest så i undantagsfall skulle
visa sig erforderligt, vidtaga jämkning i ortsgruppsindelningen.

Statsbidraget till kommunernas administrationskostnader för

arbetslöslietshjälp.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader
kunna till dylika kostnader utgå såväl ett årligt bidrag (årskostnadsbidrag)
som engångsbidrag. För engångsbidragets bestämmande tilllämpas,
om storleken av bidraget ej är reglerad i särskild författning, eu
skala, enligt vilken bidraget — det s. k. normalbidraget — från ett minimum
av 20 % stiger med ökande skattetryck och minskande antal skattekronor
till 90 %. Vid bestämmandet av årskostnadsbidragets storlek indelas
kommunerna på grundval av deras finansiella ställning med ledning
av normalbidraget i tre grupper. Inom grupperna stiger bidraget progressivt,
så att kommunens kostnadsandel i princip icke överstiger en krona
50 öre per skattekrona vid lägre normalbidrag än 40 %, en krona 25 öre
vid nornialbidrag av 40—50 % och en krona per skattekrona vid högre
normalbidrag än 50 %. Årskostnadsbidrag kan endast erhållas av kommun,
som under året i någon form bedrivit statsunderstödd hjälpverksamhet
för arbetslösa.

Före 1946 godkändes som bidragsberättigade administrationskostnader
skäliga arvoden eller löner åt arbetslöshetsnämnds ordförande, ledamöter
och eventuella tjänstemän, traktamenten och resekostnader för sammanträden
inom nämnden ävensom kostnader för porto samt skrivmateriel och
andra kontorsutensilier. Dessa kostnader fingo dock inräknas blott med så
stor procent, som utgjorde kommunens normala bidragsprocent vid beviljande
av statskommunalt beredskapsarbete för kommunen.

Enligt beslut av 1946 års riksdag (prop. nr 293, statsutsk. uti. nr 239, rd.
skr. nr 451) inräknas numera arbetslöshetsnämnds administrationskostnader
i sin helhet i de bidragsberättigade årskostnaderna, men det centrala
arbetsmarknadsorganet äger pröva skäligheten av uppgivna belopp. Till
administrationskostnader räknas samma kostnader som före 1946 jämte
kostnader för arvoden åt revisorer och för olycksfallsförsäkring av arbetslöshetsnämnds
personal.

Rörande antalet kommuner, som åtnjutit statsbidrag till administrationskostnader,
de godkända administrationskostnadernas belopp och statsbidragens
sammanlagda storlek under 1945 (äldre bidragsbestämmelser) samt
1946 och 1947 (nu gällande bestämmelser) må hänvisas till efterföljande
sammanställning.

Antal Godkända administra- Statsbidrag

kommuner tionskostnader, kr. kr.

1945 ...................... 119 244 170:47 51 9151:01

1946 ...................... 101! 407125:27 93 585:01

1947 ...................... 81 294 810:81 70 088:50

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I skrivelse den 11 februari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt
om bemyndigande att vidtaga den ändringen i gällande bestämmelser om
statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, att fr. o. in. den
1 januari 1949 arbetslöshetsnämndernas administrationskostnader ej få inräknas
i årskostnadsunderlaget vid bestämmande av statsbidragets storlek.
Styrelsen har lämnat i huvudsak följande motivering för sill förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens skälighetsprövning av uppgivna belopp stöter
på stora svårigheter, då man ej kan tillämpa några allmängiltiga grunder.
En arbetslöshetsnämnds arbetsbörda beror bl. a. på använda hjälpformer.
En kommun, som helt eller till största delen kunnat fylla hjälpbehovet genom
hänvisning till statliga beredskapsarbeten, har haft en mycket liten arbetsbörda
i jämförelse med kommuner, som måst anordna statskommunala
beredskapsarbeten och understödsverksamhet m. in. Kommuner av ungefär
samma storleksordning och med likartad omslutning av hjälpverksamheten,
vilka således synas böra komma i åtnjutande av i huvudsak lika stort statsbidrag,
uppskatta ofta sina kostnader till högst olika belopp, t. ex. genom
inräknande av viss procent av socialvårdsbyrås eller kommunalkontors totala
omkostnader. Många gånger uppgivas kostnader för tjänstemannalöner
till belopp, som med hänsyn till hjälpverksamhetens omfattning måste tyda
på att tjänstemännen, eller i varje fall en del av dem, haft andra arbetsuppgifter
som sin huvudsakliga sysselsättning än sådana, som varit direkt förknippade
med den statsunderstödda hjälpverksamheten o. s. v.

För 1946 företogos av arbetsmarknadsstyrelsen (arbetsmarknadskommissionen)
reduceringar i 48 fall och för 1947 i 51 fall. Fyra kommuner anförde
besvär över besluten beträffande bidrag för år 1946, men besvären lämnades
av Kungl. Maj :t utan åtgärd. Över besluten rörande 1947 års administrationskostnader
ha besvär anförts av Stockholm, Göteborg och Malmö.

En av huvudorsakerna till att statsbidrag till administrationskostnader
från början medgavs var de arbetslöshetstyngda kommunernas svåra ekonomiska
läge. Med hänsyn till förbättringen av kommunernas finanser och
minskningen av arbetslösheten torde statsbidraget till administrationskostnader
numera ha mycket liten betydelse för kommunerna. Detta synes också
framgå av det förhållandet, att, medan 81 kommuner erhållit statsbidrag till
administrationskostnader för år 1947, 21 som varit berättigade därtill ej
sökt sådant bidrag. Utvecklingen har faktiskt medfört, att nästan hälften av
statsbidraget (44,5 %) numera går till sådana kommuner, som rimligtvis
själva borde kunna utan olägenhet bestrida dessa kostnader, nämligen de
större städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och
Örebro).

Den genom 1946 års riksdagsbeslut införda differentieringen av årskostnadsbidragen
har medfört, att en kommuns egna kostnader för arbetslöshetsbekämpande
åtgärder kunna begränsas till en krona per skattekrona, nämligen
då normalbidraget för kommunerna är högre än 50 procent. Denna för
de skattetyngda kommunerna mycket förmånliga bestämmelse torde även
göra statsbidraget till administrationskostnaderna mindre angeläget.

Med hänsyn till här omnämnda förhållanden synes det arbetsmarknadsstyrelsen
motiverat att nu helt indraga statsbidraget i fråga. Arbetslöshetsnämnderna
synas i detta hänseende numera böra jämställas med andra kommunala
organ av likartad karaktär, t. ex. pensionsnämnder och familjebidragsnämnder,
vilka ej åtnjuta bidrag av statsmedel till sin administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Yttranden.

Över arbetsmarknadsstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet.

Statskontoret tillstyrker bifall till framställningen.

Svenska landskommunernas förbund har anfört bl. a. följande.

I olika sammanhang har förbundet framhållit nödvändigheten av att bestämmelserna
om statsbidrag till kommunerna i möjligaste mån förenklas.
Bestämmelserna om statsbidrag av olika slag ha successivt blivit så många
och så invecklade, att statsbidragssystemet i dess helhet numera behärskas
endast av ett fåtal experter. Det är nödvändigt att härvidlag söka ernå förenklingar.
Antalet statsbidragsformer torde böra minskas. De statsbidrag,
som icke ha nämnvärd ekonomisk betydelse, torde därvid i första hand böra
slopas och en motsvarande höjning bör i stället komma till stånd i fråga om
de mera betydelsefulla statsbidragen. Statsbidragen böra också i möjligaste
mån så konstrueras, att ansöknings- och prövningsförfarandet förenklas.
Från dessa utgångspunkter anser sig styrelsen kunna tillstyrka det av arbetsmarknadsstyrelsen
framlagda förslaget, även om f. n. ingen motsvarande
förhöjning kan komma till stånd i fråga om annat statsbidrag.

Svenska stadsförbundet kan icke finna, att arbetsmarknadsstyrelsen anfört
några bärande skäl för sitt förslag. Motiveringen till förslaget synes
enligt förbundet utgå från att staten under inga förhållanden bör bidraga
till arbetslöshetskostnadernas bestridande med mera än som erfordras för
att kommunerna skola kunna med nöd bära den övriga delen av dessa
kostnader. En sådan norm för kostnadsfördelningen torde enligt förbundet
med fog kunna bestridas. Enligt förbundets mening äro visserligen f. n. arbetslöshetskostnaderna
relativt litet kännbara för kommunerna, men arbetslösheten
och skatteunderlaget kunna ganska snabbt förändras. Arbetsmarknadsstyrelsens
hänvisning till kommunernas finansiella läge skulle
enligt förbundet på sin höjd kunna godtagas för en temporär ändring, men
med hänsyn till kravet på en effektiv krisberedskap böra icke i kristider
sannolikt ohållbara förändringar genomföras. Svårigheterna vid verkställandet
av skälighetsprövningen beträffande administrationskostnadernas
storlek syntes icke motivera indragning av statsbidraget. Förbundet säger
sig slutligen starkt reagera mot det sätt varpå skälighetsprövningen verkställts.

Departementschefen.

I fall då kommunala organ handha bidragsverksamhet betala kommunerna
i regel kostnaderna för administrationen även om bidragen helt eller delvis
utgå av statsmedel. Ett undantag från denna regel gäller beträffande
administrationskostnaderna för arbetslöshetshjälpen. Anledningen till alt
statsbidrag ansetts böra utgå i detta fall torde ha varit, alt administrationskostnaderna
för arbetslöshetstyngda mindre kommuner med svag ekonomi
beräknats kunna bli en betydande belastning. Under nu rådande arbetslöshetsförhållanden
torde statsbidraget i fråga emellertid ha ringa ekonomisk
betydelse för kommunerna. Då härtill kommer, alt bidragsreglerna äro rela2
Bihang till riksdagens protokoll 19''i9. 1 samt. Nr Ilo.

Kungl. Ma):ts proposition nr 116.

tivt invecklade och att prövningen av statsbidragsansökningarna på grund
härav ger upphov till svårlösta bedömningsfrågor, ansluter jag mig till arbetsmarknadsstyrelsens
av statskontoret och landskommunernas förbund
tillstyrkta förslag att statsbidrag till ifrågavarande administrationskostnader
icke bör utgå för tiden fr. o. m. rr 1949. Jag vill framhålla, att intet synes
hindra att statsbidrag ånyo införes, därest detta i en arbetslöshetssituation
skulle anses påkallat.

Ny hjälpkungörelse.

Gällande bestämmelser m. m.

Sedan 1934 års riksdag beslutat vissa ändringar i dittills gällande grunder
för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid oförvållad arbetslöshet,
sammanfattade Kungl. Maj :t reglerna för ifrågavarande verksamhet
i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Under de närmaste åren därefter
ändrades denna kungörelse — i det följande benämnd hjälpkungörelsen
— efter hand som statsmakterna beslöto nya regler för hjälpverksamheten
(ändr. nr 426/1935, 464/1936 och 545/1937), men efter år 1937 ha besluten
om ändrade grunder för verksamheten icke kommit till uttryck i hjälpkungörelsen.
I samband med tillkomsten av lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om
arbetslöshetsnämnd upphävdes dock 2—9 §§ i hjälpkungörelsen, vilka handlade
om arbetslöshetskommitté. Motsvarande bestämmelser upptogos i stället
i kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till
nyssnämnda lag.

Den genomgripande omgestaltning av reglerna på förevarande område, som
ägt rum sedan år 1937, har alltså icke satt sina spår i hjälpkungörelsen.
Dess innehåll är därför till stor del föråldrat; många bestämmelser, som
fortfarande gälla formellt, ha i verkligheten satts ur kraft genom föreskrifter,
som icke utformats författningsmässigt. Med hänsyn till den utveckling,
som sålunda ägt rum, har arbetsmarknadsstyrelsen ansett en omarbetning
av hjälpkungörelsen böra verkställas och styrelsen har den 22 januari 1949
överlämnat ett förslag till ny kungörelse om de statliga och statsunderstödda
åtgärderna vid arbetslöshet.

Departementschefen.

Det synes mig uppenbart att det ur praktiska synpunkter måste vara av
stort värde att få till stånd en upprensning på detta område, och jag har
därför på grundval av arbetsmarknadsstyrelsens förslag låtit inom socialdepartementet
utarbeta ett förslag till kungörelse angående vissa statliga
och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet. Detta förslag torde såsom
bilaga få fogas vid protokollet i detta ärende.

Den överarbetning av nuvarande hjälpkungörelse, som departementsförslaget
utgör, är så gott som uteslutande av rent formell natur; endast i några
mindre väsentliga hänseenden ha smärre sakliga jämkningar vidtagits. Avsikten
med förslaget är således icke att införa några nya principer för hjälp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

verksamheten vid arbetslöshet, utan syftet är i stället att rensa hort de författningsbestämmelser,
som äro föråldrade, och i en författning samla de
huvudregler, som nu gälla på ifrågavarande område. F. n. äro de organisatoriska
bestämmelserna om arbetslöshetsnämnd upptagna i tillämpningskungörelsen
till lagen om arbetslöshetsnämnd. Det har ansetts lämpligt att
överföra även dessa bestämmelser till den nya författningen, som alltså är
avsedd att ersätta såväl sistnämnda kungörelse som hjälpkungörelsen.

De nu gällande reglerna för hjälpverksamheten, som icke äro författningsmässigt
utformade, äro i vissa avseenden ganska invecklade och tillämpas i
somliga fall endast på försök. För att icke tynga författningstexten och för
att slippa alltför täta författningsändringar i framtiden, ha i en del fall
ifrågavarande föreskrifter icke i detalj upptagits i förslaget. I stället har hänvisning
skett till vad som är eller kan varda särskilt bestämt, d. v. s. till de
regler som i hithörande hänseenden nu gälla eller de ändringar däri som bli
i vederbörlig ordning bestämda. Denna metod har tillämpats även i andra
fall, då så ansetts ändamålsenligt, t. ex. i fråga om storleken av kontantunderstöden.

Vissa bestämmelser, som äro upptagna i den nuvaraiide hjälpkungörelsen
och som ansetts böra gälla även i fortsättningen, ha icke medtagits i förslaget
därför att de synts vara av beskaffenhet att böra utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen
i form av råd och anvisningar. Detta gäller särskilt sådana
föreskrifter som reglera vsd olika ansökningar böra innehålla och
vilka handlingar som skola fogas vid desamma. Fn del regler angående arbetsmarknadsstyrelsens
uppgifter i soeciella avseenden har vidare ansetts
kunna undvaras med hänsyn till innehållet i andra mera generella regler
angående styrelsens befogenheter.

Såsom framgår av det anförda har en del av gällande detalj föreskrifter
befunnits vara i behov av revision. Dessa föreskrifter ha därför utbytts mot
andra, som ansetts lämpligare. I en del fall ha dessutom gällande föreskrifter
kompletterats. Jag ämnar i det följande beröra de stadganden i förslaget,
som i sakligt avseende avvika från vad som f. n. gäller. Då intet särskilt
nämnes, överensstämmer förslaget med gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som upptagits i 1 kapitlet, motsvara innehållet i
1 § hjälpkungörelsen samt tillämpningskungörelsen till lagen om arbetslöshetsnämnd.

Enligt 1 § i förslaget skall arbetsmarknadsstyrelsen i den utsträckning så
befinnes lämpligt kunna uppdraga åt länsarbetsnämnd att handlägga ärende
och utöva styrelsen tillkommande beslutanderätt enligt kungörelsen. Det
sålunda föreslagna stadgandet, som saknar motsvarighet i vad som nu gäller,
överensstämmer med de strävanden till decentralisering inom statsförvaltningen
som gjort sig gällande under de senaste åren. Vidare skall enligt
1 § i förslaget arbetsmarknadsstyrelsen — som enligt hjälpkungörelsen endast
äger meddela råd och anvisningar till ledning för hjälpverksamheten —
jämväl äga rätt att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till kungörelsen.

2 0 Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

Enligt 3 § tillämpningskungör elsen till lagen om arbetslöshetsnämnd må
den, som på grund av arbetslöshet är föremål för hjälpverksamhet eller som
åtnjuter fattigvård, icke vara ordförande, ledamot eller suppleant i särskild
arbetslöshetsnämnd. Stadgandet torde ursprungligen ha haft till syfte att
förebygga missbruk vid hjälpverksamhetens bedrivande. Med hänsyn till
den kontrollverksamhet, som numera utövas av länsarbetsnämnderna, synes
det icke längre vara behövligt att av detta skäl bibehålla stadgandet. Vidare
må erinras om att, därest kommun icke inrättat särskild arbetslöshetsnämnd,
drätselkammaren resp. kommunalnämnden fungerar såsom arbetslöshetsnämnd
och att ifrågavarande villkor icke gälla för behörighet att
vara ledamot i drätselkammare eller kommunalnämnd, då den fungerar som
arbetslöshetsnämnd. Det må också anmärkas att behörighet att vara ledamot
i fattigvårdsstyrelse tillkommer även den som åtnjuter fattigvård eller
är föremål för hjälpverksamhet. Då skäl att i detta hänseende bibehålla särbestämmelser
för arbetslöshetsnämnd icke synas föreligga, ha dessa diskvalifikationsgrunder
icke upptagits i förslaget.

Enligt 5 § femte stycket i förslaget må ordförande, ledamot eller ersättare
i arbetsmarknadsstyrelsen eller befattningshavare hos styrelsen icke
vara ordförande, ledamot eller suppleant i särskild arbetslöshetsnämnd.
Denna bestämmelse är ny.

I sista stycket förslagets 5 § har upptagits ett stadgande, enligt vilket av
kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin befattning är redovisningsskyldig
inför arbetslöshetsnämnden, icke må vara ordförande, ledamot
eller suppleant i samma nämnd. Det sålunda föreslagna behörighetsvillkoret
saknar motsvarighet i gällande bestämmelser om arbetslöshetsnämnd
men överensstämmer med vad som i allmänhet gäller för kommunala
organ.

Enligt tillämpningskungörelsen till lagen om arbetslöshetsnämnd må ej
den vara revisor, som är anställd i kommunens tjänst eller som på grund av
arbetslöshet är föremål för hjälpverksamhet eller som åtnjuter fattigvård.
De två sistnämnda behörighetsvillkoren ha på de skäl, som nyss anförts
i fråga om behörigheten att vara ordförande, ledamot eller suppleant, icke
medtagits i förslaget. Även föreskriften att i kommunernas tjänst anställd
person icke må vara revisor har uteslutits, då anledning att bibehålla en så
långt gående behörighetsinskränkning icke ansetts föreligga. I stället har i
7 § sista stycket av förslaget upptagits en bestämmelse av innehåll att vad
i kommunallagarna — 63 § lagen om kommunalstyrelse på landet och 58 §
lagen om kommunalstyrelse i stad -— finnes stadgat om revisorer skall äga
motsvarande tillämpning. Härigenom uppnås överensstämmelse med de behörighetsvillkor
som gälla för jämförliga kommunala organ.

Förslagets 2 k apitel innehåller allmänna bestämmelser rörande hjälpverksamheten
och motsvarar 2 kap. i hjälpkungörelsen. I sakligt avseende
avviker förslaget endast på följande punkter från vad som f. n. gäller.

I 13 § hjälpkungörelsen stadgas, att arbetslöshetshjälp endast må tillkomma
den, som är svensk medborgare eller tillhör stat, med vilken över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

enskiommelse träffats om ömsesidighet beträffande åtgärder vid arbetslöshet.
Denna regel har oförändrad överförts till förslaget. Emellertid har med
hänsyn till rådande förhållanden det ansetts av behovet påkallat att mjuka
upp stadgandet. På grund härav har i 12 § andra stycket förslaget upptagits
en bestämmelse enligt vilken arbetsmarknadsstyrelsen efter särskilt bemyndigande
av Kungl. Maj :t äger medgiva, att arbetslöshetshjälp må utgivas
även till annan utländsk medborgare. I detta sammanhang må erinras om
den ändring, som år 1947 vidtogs i förordningen om erkända arbetslöshetskassor
och varigenom utländsk medborgare principiellt jämställdes med
svensk medborgare med avseende å rätten att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa.

Enligt 13 § hjälpkungörelsen är åldersgränsen för erhållande av arbetslöshetshjälp
16 år eller, då fråga är om annat reservarbete än ungdomsreservarbete,
18 år. Då hinder i allmänhet icke möter för den, som fyllt 16
år, att taga arbete i öppna marknaden, ha skäl ansetts icke föreligga att bibehålla
18-årsgränsen. Åldersgränsen har därför i 12 § föreslaget satts till
16 år utom då det gäller såsom nybörjarkurs anordnad yrkesutbildningskurs
för arbetslösa, i vilket fall gränsen dragits vid 15 år. Vid hänvisning av
ungdom till beredskapsarbeten måste givetvis särskild hänsyn tagas till frågan
om arbetets och arbetsmiljöns lämplighet ävensom till vissa andra
förhållanden. Närmare föreskrifter härom torde få utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt 14 § hjälpkungörelsen .ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen
att, där så prövas lämpligt, bestämma att endast arbetslösa tillhörande vissa
yrken må åtnjuta arbetslöshetshjälp. Med den utbyggnad och effektivisering
av arbetsförmedlingsverksamheten, som numera ägt rum, synas de resultat,
som man velat uppnå med ifrågavarande stadgande, kunna tillgodoses genom
arbetsförmedlande åtgärder. Stadgandet har därför icke medtagits i
förslaget.

I 19 § hjälpkungörelsen lämnas en definition av begreppet familjeförsörjare.
Såsom familjeförsörjare skall anses den som har försörjningsskyldighet
mot maka eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever
i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant.
Vad sålunda stadgas hör i huvudsak gälla även i fortsättningen. I vissa
fall synas dock skäl föreligga att anse ogift man som familjeförsörjare
mot kvinna, med vilken han sammanlever. Under vissa omständigheter kan
det även vara skäligt att anse den, som underhåller minderåriga syskon, såsom
familjeförsörjare gentemot dem. Någon definition av begreppet familjeförsörjare
har emellertid icke upptagits i förslaget. Det har nämligen ansetts
böra ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att meddela bestämmelser
härom.

Föreskrifterna i hjälpkungörelsens 13 § sista stycket om behovsprövning
och i 17 § första stycket angående vissa riktlinjer för de lokala organens
verksamhet ha icke medtagits i förslaget. Föreskrifter av detta slag torde få
ingå i tle råd och anvisningar, som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116

I kapitel 3, som motsvarar 3 kap. hjälpkungörelsen, ha — i anslutning
till nu rådande ordning — upptagits bestämmelser om beredskapsarbeten.
Denna hjälpform, som icke omnämnes i hjälpkungörelsen, har enligt
beslut av statsmakterna ersatt reservarbetena.

Någon motsvarighet till det i 38 § hjälpkungörelsen upptagna stadgandet
att den ej må vara revisor, som är föremål för hjälpverksamhet eller åtnjuter
fattigvård, har icke upptagits i förslaget. Angående skälen härtill torde
få hänvisas till vad som anförts i fråga om behörighet att vara ordförande,
ledamot eller suppleant i särskild arbetslöshetsnämnd.

I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 7 § tillämpningskungörelsen
till lagen om arbetslöshetsnämnd — motsvarande 8 § förslaget —
har i 26 § förslaget införts en bestämmelse, enligt vilken arvode av statsmedel
må utgå jämväl till revisor som där avses.

Bestämmelsen i 22 § hjälpkungörelsen, enligt vilken det ankom på arbetslöshetskommitté
att hänvisa arbetslösa till reservarbete, saknar motsvarighet
i förslaget. Uttagning av arbetskraft till beredskapsarbete sker i samråd
mellan arbetsförmedling och arbetslöshetsnämnd. Föreskrifter härom äro
avsedda att i detaljerad form införas i arbetsmarknadsstyrelsens råd och anvisningar.

Några särskilda stadganden angående förfarandet, därest strejk skulle utbryta
vid beredskapsarbete, ha, då sådant arbete utföres på den öppna marknadens
villkor, icke synts erforderliga. Någon motsvarighet till 25 § hjälpkungörelsen,
som handlar om förfarandet vid strejk, har därför icke upptagits
i förslaget.

Skäl ha icke ansetts föreligga att bibehålla stadgandet i 26 § hjälpkungörelsen,
enligt vilket material av inhemsk tillverkning bör användas, då
särskilda omständigheter icke föranleda till annat.

Föreskriften i 33 § hjälpkungörelsen att ersättning för olycksfall i arbete
utgår i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete har såsom överflödig uteslutits.

Beträffande 4 kapitlet, som saknar motsvarighet i hjälpkungörelsen,
må endast framhållas att det ansluter sig helt till gällande ordning.

15 kapitlet, som svarar mot 4 kap. i hjälpkungörelsen, äro sammanfattade
de huvudregler, som numera gälla ifråga om kontantunderstödsverksamheten.
Stadgandet i 33 § första stycket andra punkten förslaget om
utbetalning av kontantunderstöd till annan än den arbetslöse saknar dock
motsvarighet i vad som nu gäller. Det avser att ge arbetslösihetsnämnderna
ökade möjligheter att tillse, att understödet användes för avsett ändamål.

Kapitel 6 har sin motsvarighet i 5 kap. hjälpkungörelsen. Enligt denna
kungörelse bedrives hjälpverksamheten för unga arbetslösa under tre
huvudformer, nämligen kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbete.
Om kursverksamhet stadgas nu i kungörelsen den 29 juni 1945
(nr 445) angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa. Frivillig arbetstjänst
och ungdomsreservarbete äro hjälpformer, som icke längre förekomma.
Då det icke i dagens läge kan överblickas vilka åtgärder som kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

visa sig erforderliga för att vid en arbetslöshetskris motverka ungdomsarbetslöshet,
har i förevarande kapitel endast hänvisats till de särskilda bestämmelser,
som äro eller kunna bli utfärdade.

Bestämmelserna om statsbidrag ha undergått genomgripande förändringar
sedan tiden för hjälpkungörelsens tillkomst. De regler, som i detta hänseende
upptagits under 7 kapitlet, överensstämma med vad numera
gäller. På sätt framgår av vad jag anfört i ett tidigare sammanhang torde
dock statsbidrag i fortsättningen icke böra utgå till administrationskostnaderna.
I överensstämmelse härmed ha några bestämmelser om administrationsbidrag
icke medtagits i förslaget.

Den nya kungörelsen torde böra träda i kraft den 1 juli 1949. I samband
därmed böra den nuvarande hjälpkungörelsen och tillämpningskungörelsen
till lagen om arbetslöshetsnämnd upphöra att gälla.

Hjälpverksamheten för partiellt arbetsföra.

Kommittén för partiellt arbetsföra har framlagt sina huvudförslag i fem
betänkanden. I kommitténs första betänkande (SOU 1946:24) framlades
vissa förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet
för partiellt arbetsföra, i det andra (SOU 1947: 18) förslag angående yrkesvägledning
och yrkesutbildning, i det tredje (SOU 1947: 44) — avgivet tillsammans
med 1943 års sjukhusutredning — förslag angående sysselsättnings-
och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter, i det fjärde
(SOU 1948: 11) förslag angående partiellt arbetsföras anställning i allmän
tjänst och i det femte (SOU 1948: 54) förslag angående de partiellt arbetsföras
sysselsättande i allmänhet. Detta betänkande är nu föremål för remissbehandling.
Kommittén har numera slutfört sitt uppdrag.

Kungl. Maj :t har genom beslut den 21 mars 1947 överlämnat kommitténs
betänkande med förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet
till arbetsmarknadskommissionen, numera arbetsmarknadsstyrelsen,
för att av kommissionen beaktas vid den effektivisering av arbetsvärden,
varom kommissionen kunde komma att föranstalta. Kommitténs betänkande
angående sysselsättnings- och arbetsterapi handlägges inom inrikesdepartementet.
I anslutning till detta betänkande har i propositionen nr
42 till årets riksdag framlagts förslag att genom statlig försorg utbildning
anordnas för sysselsättnings- och arbetsterapeuter vid slöjdföreningens skola.
Betänkandet med förslag angående partiellt arbetsföras anställning i allmän
tjänst behandlas inom finansdepartementet. Enligt vad jag inhämtat
kommer senare i dag chefen för finansdepartementet att föreslå proposition
till riksdagen i anledning av bl. a. vissa i detta betänkande framställda
förslag.

Sedan åtskilliga år har viss arbetsvårdsverksamliet med avseende på de
partiellt arbetsföra bedrivits av arbetsmarknadsorganen. Utöver de personalkostnader,
som upptagits för denna verksamhet, ha för innevarande budgetår
medel för särskilda åtgärder i samband med denna verksamhet be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

räknats under anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Dessa
åtgärder ha haft karaktären av försöksverksamhet. Jag torde i detta sammanhang
böra erinra om att jämväl pensionsstyrelsen bedriver viss hjälpverksamhet
för partiellt arbetsföra, nämligen behandling, vård, yrkesutbildning
in. m. åt personer, vilka kunna väntas genom dylika åtgärder återvinna
eller bibehålla arbetsförmågan. Till kostnaderna för denna verksamhet
äro medel beviljade under anslaget till åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet.

I sin i det föregående nämnda skrivelse den 14 januari 1949 med förslag
rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1949/50 har arbetsmarknadsstyrelsen
jämväl för nästa budgetår räknat medel för fortsättande
i vidgad omfattning av försöksverksamheten på arbetsvärdens område. Till
medelsberäkningen torde jag få återkomma i det följande. I detta sammanhang
torde få lämnas en kort redogörelse för den verksamhet på detta område,
som nu bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen i avvaktan på ställningstagande
till de av kommittén för partiellt arbetsföra framlagda förslagen.

Nuvarande verksamhet.

Arbetsförmedling. Tillvaratagandet av de partiellt arbetsföras arbetskraft
är främst ett arbetsförmedlingsproblem. I juni år 1944 beslöt arbetsmarknadskommissionen,
numera arbetsmarknadsstyrelsen, att i samtliga
län, Gotlands län dock tillsvidare undantaget, anställa särskilda befattningshavare
för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. Vid utgången av år 1946
hade organisationsplanen hunnit genomföras så långt, att i samtliga län
med undantag av Gotlands län särskilda förmedlingsexpeditioner för detta
slag av arbetssökande voro inrättade. Inalles funnos 32 befattningar. Sedan
riksdagen i april 1945 bifallit Kungl. Maj:ts proposition nr 120 om arbetsvärd
åt i militärtjänst skadade personer togs denna organisation i anspråk
för nämnda verksamhet. Organisationen har senare fått en växande betydelse
i samband med de ökade ansträngningarna att taga vara på de partiellt
arbetsföras arbetskraft.

I Kungl. Maj :ts proposition 1947: 239 angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse
samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen
in. in. beräknades antalet tjänster vid förmedlingsexpeditionerna för partiellt
arbetsföra till 69. Riksdagen lämnade denna beräkning utan erinran.
Rörande verksamhetens omfattning bär arbetsmarknadsstyrelsen upplyst,
att antalet hjälpsökande ökat från 4 610 år 1944 till 12 628 år 1947 och
11 743 under månaderna januari—oktober år 1948. Antalet tillsatta platser
var 4 350 år 1944, 9 746 år 1947 och 7 485 under månaderna januari—oktober
1948. Antalet partiellt arbetsföra, som genom arbetsförmedlingens försorg
kommit i fråga för andra hjälpåtgärder, var 998 år 1946, 1 464 år 1947
och 1 625 under månaderna januari—oktober 1948. Med andra hjälpåtgäder
avses sådana av kvalificerad art, såsom hjälp till yrkesutbildning, till
etablerande av rörelse, anskaffande av maskiner etc.

Ett visst behov av medverkan från läkare har framträtt i denna verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

samhet. Ökade möjligheter härför öppna sig i och med att särskilda arvodesanställda
läkare knytas till länsarbetsnämnderna. Medel för arvoden till
dessa läkare ha beräknats under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar
å avlöningsstaten för nen offentliga arbetsförmedlingen. Kungl.
Maj :t har den 25 februari 1949 fastställt instruktion och ersättningsbestämmelser
för dessa läkare samt bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen bl. a. att
under budgetåret 1948/49 från reservationsanslaget till kostnader för överflyttning
av arbetskraft taga i anspråk medel för bestridande av dels ersättning
för undersökning av partiellt arbetsföra dels ock resekostnads- och
traktamentsersättning till partiellt arbetsföra under resor till och från läkare.
Sistnämnda resekostnads- och traktamentsersättning utgår enligt
klass III D i allmänna resereglementet.

Provanställning. I skrivelse den 7 maj 1947 hemställde arbetsmarknadskommissionen
om att få taga i anspråk ett belopp av högst 50 000 kronor
från reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft för
beredande av provanställningar åt partiellt arbetsföra. Kommissionen framhöll
därvid bl. a., att personer, som på grund av personliga arbetshinder
ha svårighet att erhålla lämplig sysselsättning i vissa delar av landet, därest
de utbjuda sin arbetskraft i mera utpräglade bristområden med ett differentierat
näringsliv icke möta dylika svårigheter och i åtskilliga fall icke ens
behöva betraktas som partiellt arbetsföra. För att skapa förutsättningar för
en omflyttning av detta slag av arbetskraft, framhöll kommission.en, gäller
det dock att dels stimulera de arbetssökandes villighet till överflyttning, dels
undanröja företagarnas farhågor för eventuellt uppkommande sociala komplikationer.
Kommissionen erinrade om att kommittén för partiellt arbetsföra
i sitt betänkande med förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning
för partiellt arbetsföra (SOU 1947: 18) föreslagit, att ekonomiskt
stöd skall få utgå även i samband med överflyttning av angivet slag. I anslutning
till detta förslag framlade kommissionen vissa riktlinjer för verksamheten,
vilka i huvudsak överensstämma med de av kommittén för partiellt
arbetsföra i förenämnda betänkande föreslagna.

De bestämmelser som av kommissionen föréslogos försöksvis gälla beträffande
provanställning innehålla i huvudsak följande.

Tiden för provanställning (utbildningstiden) avser högst ett år. Maximitiden
ifrågakommer endast för mera kvalificerat arbete (t. ex. svarvning,
svetsning, fräsning, finare filning) medan provanställning, som avser
att göra den anställde kvalificerad för visst tempoarbele (t. ex. borrning,
enklare monteringsarbeten, filning, stoppning, spinning) regelmässigt begränsas
till en tid av 3—6 månader.

Arbetsvärd med anlitande av till arbetsmarknadskommissionens förfogande
ställda medel beredes partiellt arbetsför, som innehar provanställning,
enligt följande:

a) Arbetstagaren skall, innan han anvisas provanställning, undersökas av
anvisad läkare i hemorten. Under tiden för provanställningen åtnjuter den
partiellt arbetsföre genom länsarbetsnämndens försorg, i den män kostnaderna
härför ej bestridas av arbetsgivaren eller genom gällande sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, fri läkar- och poliklinikvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

b) Arbetstagaren kan vid provanställningens tillträdande erhålla ett belopp
av etthundra kronor såsom bidrag till kostnader för uppehälle in. m.,
till dess han utfår arbetsinkomst, i den mån bidrag för ifrågavarande kostnader
icke bestridas av hemortskommunen. I mån av behov kan länsarbetsnämnd
därjämte utrusta den provanställde med arbetskläder för en
kostnad av högst 65 kronor.

c) Partiellt arbetsför, som skall böria provanställning, erhåller genom
länsarbetsnämnden i hemorten fri resa till den ort där anställningen skall
tillträdas jämte traktamente enligt lägsta traktamentsklassen i allmänna
resereglementet.

d) Under tiden för provanställningen äger den partiellt arbetsföre uppbära
löneförmåner med belopp och enligt grunder, varom överenskommelse
träffas mellan arbetsgivaren och vederbörlig arbetstagarorganisations avdelning
(klubb) vid företaget. Skulle den provanställdes arbetsinkomst icke
uppgå till eljest gällande kollektivavtalslön eller ändock understiga det belopp,
som under tid för omskolning utgår såsom utbildningsbidrag till
i militärtjänst skadad värnpliktig — 250, 275 eller 300 kronor för
månad beroende på till vilken ortsgrupp omskolningsorten är hänförd enligt
den intill 1 januari 1948 gällande ortsgrupperingen för folkpensionerna
— kan arbetsmarknadskommissionen eller enligt dess bemyndigande länsarbetsnämnden
bevilja den partiellt arbetsföre omskolningsbidrag med
högst det belopp, som svarar mot skillnaden mellan den utgående arbetslönen
för månad och nyssnämnda utbildningsbidrag för i militärtjänst skadad
värnpliktig.

e) Arbetstagare, som under tiden för provanställningen på grund av
sjukdom går miste om arbetsförtjänst, kan beviljas ersättning för sådant
inkomstbortfall under högst fjorton dagar i följd.

f) Under tiden för provanställningen kan arbetsmarknadskommissionen,
därest den anställdes familj vistas å annan ort än den där provanställningen
innehas, i mån av behov besluta om utanordnande till familjen av
sådant ortstillägg, som utgår för arbetare, vilken hänvisas till beredskapsarbete
utom hemorten.

Alla med den praktiska utbildningen förenade kostnader bestridas av arbetsgivaren.
I den mån så befinnes erforderligt, kan teoretisk undervisning
anordnas vid sidan av den praktiska utbildningen enligt arbetsmarknadskommissionens
bestämmande och kostnaderna för denna undervisning bestridas
av till arbetsmarknadskommissionens förfogande ställda medel.

Med anledning av förenämnda skrivelse medgav Kungl. Maj :t den 16
maj 1947 arbetsmarknadskommissionen att i samband med anordnande av
provanställningar utom hemorten åt partiellt arbetsföra bereda dem arbetsvärd
i huvudsaklig överensstämmelse med i arbetsmarknadskommissionens
framställning angivna riktlinjer, dock att ortstillägg icke finge utgå för
längre tid än högst sex månader. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna
för ifrågavarande arbetsvärd skola bestridas från reservationsanslaget
till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Intill den 1 december 1948
hade, enligt vad styrelsen upplyser, 125 personer påbörjat provanställning
vid olika industriföretag. Av dessa kvarstodo vid nämnda tidpunkt 22 personer
i provanställning. 37 personer hade erhållit fast anställning vid resp.
företag och 10 hade erhållit annan arbetsplacering. Denna arbetsvårdsform
har på grund av bristen på familjebostäder på industriorterna hittills icke
kunnat utnyttjas i önskvärd omfattning. Ovana vid industriellt arbete samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

bristande arbetsträning ha vidare medfört att vissa av de partiellt arbetsföra,
som aldrig tidigare arbetat under liknande förhållanden, känt vantrivsel
och därför önskat återvända till hemorten.

Yrkesutbildning. Arbetsmarknadsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet
för partiellt arbetsföra tillkom i juli 1945 sedan riksdagen bifallit Kungl.
Maj :ts proposition 1945: 120 om arbetsvärd åt i militärtjänst skadade. Arbetsmarknadsstyrelsen
har upplyst att från verksamhetens början intill
den 1 november 1948 1 414 militärskadade ha beviljats arbetsvärd, varav
1 269 i form av omskolning och 145 i form av fortbildning.

Kommittén för partiellt arbetsföra föreslog i skrivelse den 22 juni 1946
med vissa förslag till åtgärder för tillvaratagande av de partiellt arbetsföras
arbetskraft bl. a., att kursverksamhet skulle anordnas även för andra partiellt
arbetsföra än sådana som skadats i militärtjänst. I anledning av denna
skrivelse uppdrog Kungl. Maj :t den 14 februari 1947 åt arbetsmarknadskommissionen
att i samråd med kommittén för partiellt arbetsföra och
överstyrelsen för yrkesutbildning framlägga närmare förslag till åtgärder.

I anslutning till detta uppdrag anmälde kommissionen i skrivelse den 20
november 1947 bl. a., att arbetsvårdsorganens verksamhet i fråga om partiellt
arbetsföra, som icke äro att hänföra till i militärtjänst skadade, i huvudsak
varit begränsad till den arbetsförmedlande uppgiften. Kommissionen
ansåg, att särskilda åtgärder från statsmakternas sida erfordrades i
syfte att tillgodose behovet av yrkesutbildning, omskolning och arbetsträning
för en stor grupp partiellt arbetsföra. Kommissionen hemställde om
medgivande att igångsätta en försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning,
omskolning och arbetsträning åt partiellt arbetsföra, som icke
äro att hänföra till i militärtjänst skadade, och att därvid utnyttja vakanta
elevplatser vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn stående kurser
för arbetslösa, samt om uppdrag åt överstyrelsen för yrkesutbildning att
i samråd med kommissionen anordna särskild kursverksamhet för här ifrågavarande
klientel. Kommissionen hemställde vidare, att från det för budgetåret
1947/48 uppförda reservationsanslaget till kostnader för överflyttning
av arbetskraft måtte få tagas i anspråk ett belopp av intill 200 000
kronor för förenämnda försöksverksamhet till bestridande av kostnaderna
för under utbildnings- eller omskolningstiden utgående ekonomiska förmåner
(dock ej timpenning), vilka föreslogos utgå i enlighet med de bestämmelser
som gälla vid omskolning av i militärtjänst skadade. Kostnaderna (inberäknat
kostnaderna för timpenning) för av överstyrelsen för yrkesutbildning
i samråd med kommissionen särskilt anordnad kursverksamhet skulle
enligt kommissionens förslag bestridas av medel från det å åttonde huvudtiteln
anvisade förslagsanslaget lill yrkesutbildningskurser för arbetslösa
in. m.

I sin beräkning av medelsbehovet under anslaget lill kostnader för överflyttning
av arbetskraft för budgetåret 1948/49 upptog arbetsmarknadsstyrelsen
200 000 kronor för dess nämnda kostnader. Därutöver beräknade styrelsen
för andra åtgärder avseende partiellt arbetsföra följande belopp: för

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

psykotekniska undersökningar av ungdom och partiellt arbetsföra 19 000 kronor,
för läkarundersökning av partiellt arbetsföra 35 000 kronor, för provanställningar
50 000 kronor och för bidrag till arbetsträningsinstitut 300 000
kronor. Sammanlagt beräknades alltså för ifrågavarande ändamål 604 000
kronor.

I propositionen 1948: 249 angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering in. in. uttalade jag i anslutning till nämnda beräkningar,
att det här rörde sig om en försöksverksamhet i olika hänseenden, för vilken
planer ännu endast delvis framlagts. Jag framhöll, att det syntes vara av
vikt att arbetsmarknadsorganen beträffande de partiellt arbetsföra finge
söka sig fram till lämpliga former och medel för deras inordnande på arbetsmarknaden,
och att det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga
bestämmelser för försöksverksamheten. Riksdagen lämnade detta
uttalande utan erinran.

Genom beslut den 30 juni 1948 bemyndigades arbetsmarknadsstyrelsen
att tills vidare under budgetåret 1948/49 av reservationsanslaget till kostnader
för överflyttning av arbetskraft disponera högst 100 000 kronor för
bestridande av kostnaderna för försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning,
omskolning eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra i huvudsaklig
överensstämmelse med förenämnda av statens arbetsmarknadskommission
i skrivelse den 20 november 1947 framlagda förslag. I anslutning
till förslaget tillerkännas kursdeltagarna i mån av behov följande förmåner.

a) Resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från utbildningsorten
samt i särskilda fall efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen
vid uppehåll i utbildningen. Resekostnads- och traktamentsersättning utgår
enligt klass III D i allmänna resereglementet.

b) Ridrag till oundgängligen erforderliga läroböcker in. in.

c) Timpenning med följande belopp i ören, nämligen:

Kursdeltagarens

ålder

Ortsgrupp
1 och 2 3 och 4 5

t. o. m. 19 år .................... 43 47 50

20 år och däröver ................ 65 70 75

Timpenningen utbetalas av överstyrelsen för yrkesutbildning och bestrides
från förslagsanslaget till yrkesutbildningskurser för arbetslösa in. in.

d) Utbildningsbidrag. Detta bidrag utgår i huvudsak enligt samma grunder
som det tidigare nämnda omskolningsbidraget vid provanställning, vilka
grunder i sin tur i stort sett överensstämma med dem som gälla vid omskolning
av i militärtjänst skadade. Ridraget fastställes med hänsyn till
behovet och under hänsynstagande till utgående timpenning samt i förekommande
fall övriga åtnjutna förmåner.

e) Ridrag för förlorad timpenning utgår vid kortare tids sjukdom.

f) Starthjälp med återbetalningsskyldighet. Denna hjälpform avser att
hjälpa vederbörande fram till det första avlöningstillfället. Hjälpen kan utgå
för högst 30 dagar efter utbildningstidens slut med ett belopp, som motsvarar
högst sammanlagda beloppet av under utbildningen utgående utbildningsbidrag
och timpenning för motsvarande tid.

g) Familjebidrag. Till familjens försörjning och i övrigt i fall där försörjningsplikt
föreligger kan i mån av behov särskilt statsbidrag utgå un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

der utbildningstiden. Bidraget innefattar familjepenning och bostadsbidrag
och utgår efter i huvudsak samma grunder som äga tillämplighet i fråga
om värnpliktiga in. fl. vilka drabbats av kroppsskada. Till kostnaderna för
familjebidrag skall vederbörande kommun bidraga med 25 procent.

I skrivelse den 17 december 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt
om medgivande att få disponera ytterligare högst 100 000 kronor till bestridande
av kostnaderna för nämnda försöksverksamhet. I samband härmed
anmälde styrelsen, att intill den 17 december 1948 41 personer hade
beviljats bidrag för utbildning inom följande yrken: mekaniker 13 fall, finmekaniker
15, radioreparatörer 4, maskinsnickare 2, svarvare 1, svetsare 3
samt elektrisk lindare 3 fall. Hos styrelsen förelågo vid denna tidpunkt ytterligare
55 ansökningar om utbildningsbidrag. Kostnaderna för nyssnämnda
41 utbildningsfall beräknades uppgå till 73 000 kronor. Kungl. Maj :t har den
25 februari 1949 bifallit styrelsens hemställan.

Föreliggande förslag.

Genom remiss den 8 januari 1947 anbefallde Kungl. Maj :t dåvarande statens
arbetsmarknadskommission att avgiva utlåtande över en skrivelse den
11 november 1946 från kommittén för partiellt arbetsföra med framställning
om organiserandet av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut. Styrelsen
har den 12 november 1948 avgivit yttrande över förenämnda framställning
och därvid till yttrandet fogat av styrelsen verkställd utredning
och förslag beträffande arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut. Styrelsen
föreslår bl. a., att till dylika institut, som drivas av landsting, kommuner
eller enskilda organisationer, statsbidrag skall utgå med 75 procent
av kostnaderna för avlöning av föreståndare, arbetsledare och övrig omkostnadspersonal,
med hela kostnaden för konsulterande läkare, dock
maximerat till 2 400 kronor per år, samt med 7 procent av inventariernas
och maskinernas inköpsvärde som bidrag till kostnader i samband med
slitage och förnyelse.

Vidare har kommittén för partiellt arbetsföra i skrivelse den 29 november
1948 inkommit med förslag till åtgärder, avseende partiellt arbetsföras sysselsättande
i skyddad verksamhet och hemarbete. Sistnämnda förslag ingår
även i kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande angående särskilda
åtgärder för partiellt arbetsföras sysselsättande m. in. (SOU 1948:54). I
detta betänkande ingår även såsom bilaga nr 4 arbetsmarknadsstyrelsens
nyss nämnda utredning och förslag beträffande arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut.
Betänkandet undergår f. n. remissbehandling.

I en till socialdepartementet den 16 februari 1949 inkommen framställning
har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt ytterligare förslag angående utbyggnad
av den arbetsvårdande försöksverksamheten, i huvudsak i anslutning
till de åtgärder och framlagda förslag som i det föregående redovisats.
Styrelsen har som förut nämnts beretts tillfälle att i viss omfattning bereda
utbildning åt partiellt arbetsföra vid under överstyrelsens för yrkesutbildning
tillsyn stående yrkeskurser för arbetslösa samt genom särskilt anordnad
kursverksamhet. Styrelsen föreslår nu att denna försöksverksamhet ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

vidgas till att omfatta samtliga utbildningsvägar, d. v. s. jämväl utbildning
vid vanliga skolor och utbildningsanstalter inom industri och hantverk samt
hos enskilda företagare. Styrelsen beräknar med utgångspunkt från att ca
800 partiellt arbetsföra skola kunna beredas utbildning medelsbehovet för
den yrkesutbildande verksamheten till 1 450 000 kronor under nästkommande
budgetår.

För budgetåret 1949/50 beräknar styrelsen i övrigt medelsbehovet för här
ifrågavarande verksamhet i enlighet med följande: för läkarundersökningar
av partiellt arbetsföra 50 000 kronor, för psykotekniska anlagsprov (avseende
jämväl ungdomsförmedlingen) 26 000 kronor, för arbetsprövnings- och
arbetsträningsinstitut 300 000 kronor, för provanställningar 50 000 kronor,
för skyddad verksamhet 300 000 kronor samt för propagandaverksamhet
15 000 kronor. Sammanlagt har sålunda beräknats ett belopp av 2 191 000
kronor.

Departementschefen.

Kommittén för partiellt arbetsföra har numera slutfört sitt uppdrag. Dess
slutbetänkande är f. n. under remissbehandling. Det problemkomplex, som
berörts av kommitténs arbete, torde därefter böra prövas i ett sammanhang.
Därvid torde också ställning få tagas till de av mig i det föregående omnämnda
och i kommitténs slutbetänkande intagna förslagen till grunder för
statsbidrag åt s. k. skyddad verksamhet samt arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut.

Det är emellertid önskvärt att den försöksverksamhet beträffande särskilda
åtgärder i samband med förmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra,
vilken i olika former bedrivits under senare år, fortsättes och utbygges. Jag
finner detta önskvärt icke allenast ur arbetsvärdens synpunkt utan även därför
att härigenom erfarenheter vinnas, som kunna bli av betydelse för det
ställningstagande till arbetsvärdens olika verksamhetsformer, som senare
blir aktuellt.

De förmåner, som fastställts för de partiellt arbetsföra vid försöksverksamheten
beträffande yrkesutbildningskurser, överensstämma i huvudsak
med de förslag till förmåner, som framlagts av kommittén för partiellt arbetsföra
och äro grundade på bestämmelserna om omskolningskurser för i
militärtjänst skadade, anmälda för riksdagen i propositionen 1946:250. Genom
denna anordning utgå lika förmåner för tvenne kategorier partiellt arbetsföra,
som ofta bevista samma kurser. Jag vill emellertid understryka att
även formen för och storleken av förmånerna torde böra prövas i samband
med ett mera definitivt ställningstagande till verksamheten. Jag vill fästa
uppmärksamheten på att ett helt annat förmånssystem — med annan fördelning
av kostnaderna mellan stat och kommun — tillämpas vid den av
pensionsstyrelsen bedrivna verksamheten. Ett förenhetligande av grunderna
bör ske men torde få anstå till prövningen av frågan huruvida pensionsstyrelsens
verksamhet i detta avseende skall överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Då som jag nyss nämnt styrelsens förslag om statsbidrag till s. k. skyddad
verksamhet och arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut torde böra
prövas först i samband med kommitténs slutbetänkande kan någon fast
statsbidragsverksamhet i avseendet icke beräknas kunna komma till stånd
under nästa budgetår. Omfattningen av den hittills bedrivna försöksverksamheten
i vad det gäller yrkesutbildning och provanställning åt partiellt
arbetsföra har jag i det föregående redovisat. Det förefaller med hänsyn till
disponibla personella och organisatoriska resurser icke sannolikt, att den
yrkesutbildande verksamheten under nästkommande budgetår skall få den
omfattning, som arbetsmarknadsstyrelsen beräknat.

Med hänsyn till att försöksverksamheten för partiellt arbetsföra sålunda i
olika avseenden icke kan komma att få den omfattning, som arbetsmarknadsstyrelsen
förutsatt, synes icke heller medelsåtgången kunna förväntas
få den storlek, som arbetsmarknadsstyrelsen beräknat. Jag beräknar, att
kostnaderna icke komma att överstiga 800 000 kronor. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för den fortsatta
försöksverksamheten.

Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 29 juni 1945 angående yrkesutbildningskurser
för arbetslösa (nr 445) skiljes mellan nybörjarkurser, avsedda att giva en
grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som tidigare icke erhållit
dylik utbildning, fortbildningskurser, avsedda att åt arbetslösa med
viss yrkeserfarenhet giva en kompletterande yrkesutbildning och omskolningskurser,
avsedda att giva en grundläggande yrkesutbildning åt sådana
arbetslösa, för vilka till följd av ändrade förhållanden möjlighet bör beredas
till fortsatt försörjning inom annat yrke. Till deltagande i fortbildningsoch
omskolningskurs må av statsmedel utbetalas timpenning jämlikt grunder
som bestämmas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Beträffande understöd i övrigt åt kursdeltagare gäller
vad i sådant hänseende är föreskrivet rörande understöd åt arbetslösa.

F. n. kunna följande slag av understöd utgå vid omskolningskurser för
arbetslösa:

a) kontantunderstöd bestående av dagunderstöd och hyreshjälp, vilka
graderats efter försörjningsplikt och dyrort,

b) inackorderingsbidrag (i regel lägst 150 kronor för månad) vid kurs
utom hemorten, varvid i mån av behov även kontantunderstöd utgår till familjens
försörjning,

c) bidrag till kläder i mån av behov,

d) resebidrag för resa till och från utbildningsorten,

e) timpenning med 65 öre i dyrortsgrupp 1 och 2, 70 öre i dyrortsgrupp
3 och 4 samt 75 öre i dyrortsgrupp 5.

De under a)—d) angivna förmånerna utgå efter behovsprövning genom
vederbörande arbetslöshetsnämnd. Kommunens kostnader för dessa under -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 116.

stöd inräknas i det årskostnadsunderlag, varå statsbidrag utgår. Till kostnader
för inackordei-ingsbidrag utgår särskilt statsbidrag med 75 procent,
dock högst 115 kronor per kursdeltagare och månad. Kostnaderna för statsbidrag
bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Kostnaderna
för timpenning bestridas av överstyrelsen för yrkesutbildning med anlitande
av det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser
för arbetslösa in. in.

I följande sammanställning anges de kontanta förmåner i kronor per
månad, som högst kunna utgå i form av dagunderstöd (26 dagar/mån.)
och timpenning (200 tim./mån.) vid utbildningskurser i hemorten.

Ortsgrupp

I II III

Ensamstående ................ 221:— 237:50 254: —

Familj utan barn ............ 253:50 270: — 286:50

> med 1 » 279:50 296:— 312:50

> > 2 > 305:50 322:— 338:50

, » 3 > 331:50 348:— 364: —

> , 4 > 357:50 374:— 3U0:50

Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

I skrivelse den 14 januari 1949 ha arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen
för yrkesutbildning hemställt om medgivande att fr. o. in. budgetåret
1948/49 anordna omskolningskurser för friställda byggnadsarbetare
och andra arbetstagarkategorier, som kunna lämpa sig för dylik omskolning,
och att därunder få till kursdeltagarna utbetala förmåner, som angivits
i en vid framställningen fogad promemoria. För bestridande av kostnaderna
för omskolningsverksamheten ha ämbetsverken hemställt, att överstyrelsen
måtte få för avlöningar till kursdeltagare och för övriga kurskostnader
taga i anspråk förslagsanslaget till Yrkesutbildningskur ser för
arbetslösa m. in. — varvid kostnaderna för innevarande budgetår angivits
till högst 1 000 000 kronor — samt att arbetsmarknadsstyrelsen måtte få till
kostnader för hyresbidrag och resebidrag till kursdeltagare använda högst
225 000 kronor av reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av
arbetskraft.

I nämnda promemoria ha ämbetsverken anfört, att företagna inventeringar
av antalet lediga platser utvisa ett ganska konstant behov av yrkesvan
arbetskraft inom vissa industrier, framför allt inom gruppen malmbrytning
och metallindustri. Genom ökad inplacering inom industrien av friställda
arbetare, främst byggnads- och anläggningsarbetare, samt ökad yrkesverksamhet
bland kvinnor skulle detta arbetskraftsbehov kunna tillgodoses
i ökad utsträckning.

Ämbetsverken ha vidare anfört, alt under föregående vinter gjorda försök
att placera friställda byggnads- och anläggningsarbetare i industriellt
arbete med vissa undantag icke givit några bestående resultat. Orsakerna
härtill voro dels att säsonguppgången inom byggnadsverksamheten under
vår- och sommarmånaderna medförde att byggnadsarbetarna i stor utsträckning
lämnade sina anställningar inom industrien, dels att de hade vissa svårigheter
att anpassa sig till arbetet därstädes. Enär de saknade yrkesvana

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

placerades de ofta på mindre kvalificerade arbetsuppgifter, vilka i allmänhet
avlönades med timpenning och därför icke ens tillnärmelsevis gåvo sådana
inkomster som vederbörande voro vana vid.

Förutsättningen för att arbetsmarknadsorganen skola lyckas överföra friställda
byggnadsarbetare till viktiga industrier är, uttala ämbetsverken, att
arbetsförmedlingen dels kan upplysa vederbörande arbetare om att han har
möjligheter att uppnå rimlig förtjänst och dels kan bjuda arbetsgivaren arbetskraft
med någon yrkesvana. Ur dessa synpunkter tedde det sig angeläget
att genom omskolning ge de friställda byggnadsarbetarna en viss yrkesutbildning
för i första hand arbete inom metallindustrien.

Ämbetsverken finna det angeläget, att nu i större utsträckning tillgripes
snabbutbildning av arbetskraft genom en organiserad omskolningsverksamhet.
Även om ansvaret härför i främsta rummet bör påvila industrien, borde
samhället dock medverka genom sådana utbildningskurser för arbetslösa
in. in., som anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Det borde vara möjligt att genom kurser av omkring
6 månders längd bibringa en utbildning, som möjliggjorde anställning
med relativt kvalificerade arbetsuppgifter. Erfarenheten hade visat,
att arbetare som genomgått dylika kurser relativt lätt kunnat placeras.

De bidrag och förmåner, som utgå till hjälpsökande arbetslösa med placering
vid utbildningskurser, synas, uttala ämbetsverken, fylla kraven på
rimlig försörjning under utbildningstiden. Av olika orsaker torde det dock
icke vara lämpligt eller ens möjligt att för de här åsyftade omskolningskurserna
för byggnadsarbetare anlita arbetslöshetsnämnderna. Härom ha ämbetsverken
anfört följande.

Dessa arbetare tillhöra i regel erkända arbetslöshetskassor och vända sig
icke till arbetslöshetsnämnderna utom i de relativt få fall, när de ansöka om
hyreshjälp. Först sedan de blivit utförsäkrade i sina kassor (understöd utgår
120 dagar), blir det aktuellt för dem att vända sig till arbetslöshetsnämnden.
Man torde ej kunna förvänta, att de kommunala organen på sådana
orter, där möjligheter icke förefinnas till omplacering av friställda byggnadsarbetare,
skola taga några mera omfattande initiativ till en verksamhet, som
syftar till att en del av ortens byggnadsarbetare överföras till industrier i
andra delar av landet. Det är därför motiverat, att med verksamheten förenade
kostnader bestridas med statsmedel. Därigenom skulle möjligheter
även föreligga att frångå det system av behovsprövade förmåner, som tilllämpas
för arbetslöshetsnämndernas klientel men som för det här avsedda
ändamålet vore mindre lämpligt.

Ämbetsverken föreslå, att utbildningen skall jämställas med arbete i öppna
marknaden och lön utgå enligt gällande kollektivavtals (verkstadsavtalets)
minimilönstariffer. Ett sådant tillvägagångssätt skulle vara fördelaktigt
med hänsyn till att kurserna i fråga om ersättning under utbildningstiden
bättre kunde anpassas till den omskolningsverksamhet, som industrierna
själva bedriva och som nu förutsättes få större omfattning. Genom att
kupsarbetet på detta sätt blir jämställt med arbete i den öppna marknaden
dock med avsaknad av möjlighet till ackordsarbete — skulle det vara en
lämplig övergångsform till industriellt arbete för friställda byggnadsarbe J{

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 11G.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

tare, vilka genom den erhållna utbildningen skulle bli skickade att mer eller
mindre direkt sättas i ackordsarbete vid industrierna och därigenom uppnå
högre inkomster.

Ämbetsverken ha lämnat följande jämförande uppgifter angående å ena
sidan maximibelopp för hjälp till deltagare i yrkesutbildningskurs för arbetslösa
å hemorten samt å andra sidan lön enligt verkstadsavtalets minimilön
för manlig arbetare, som uppnått 20 års ålder och icke tidigare arbetat
på verkstad.

Jämförelsetal). 1.

			O r	t s g	r	u	P P
Från arbetslöshetsnämnd 1			II		III
Enl. verkst.-avtalet 1		2	3			4		5
Ensamstående .. 320	— 241: —	332	— 350	— 267	50	364	- 299: —	382
Familj utan barn 320	— 293:50	332	— 350	— 330	—	364	— 376:50	382
> med 1 > 320	— 319:50	332	— 350	— 356	—	364	— 402:50	382
> > 2 > 320	— 345:50	332	— 350	— 382	—	364	— 428:50	382
> » 3 > 320	— 371:50	332	— 350	— 408	—	364	— 454:50	382
> > 4 » 320	— 397:50	332	— 350	— 434	—	364	— 480:50	382

Stockholm

- 329: —

- 436:50

- 462:50

- 488:50

- 514:50

- 540:50

Ämbetsverken ha i anslutning härtill anfört följande.

Kursdeltagare med flera barn komma i en bättre ställning genom understödet
från arbetslöshetsnämnderna än enligt verkstadsavtalets lönesatser.
Det är emellertid att märka, att detta är maximibelopp och att beräkningen
utgår från högsta hyreshjälp i varje ortsgrupp. Med hänsyn till detta synas
differenserna inte få någon större betydelse, förrän det blir fråga om familjer
med 3 barn och däröver. Förhållandena i Stockholm och Göteborg
äro särpräglade på grund av de väsentligt högre hyresbidrag, som kunna
utgå på dessa orter. Det torde emellertid för denna omskolningsverksamhet
knappast bli fråga om annat än yngre byggnadsarbetare, som på grund av
liten eller ingen familj ha relativt lätt att flytta.

Ämbetsverken ha vidare anfört, att hjälpsökande arbetslösa familjeförsörjare
vid omskolning utanför hemorten utom timpenningen kunna erhålla
dels inackorderingsbidrag (i allmänhet över 150 kronor per månad) och
dels i mån av behov för familjen dagunderstöd och hyreshjälp. Det syntes
därför vara nödvändigt att vid omskolning utom hemorten av familjeförsörjare
till den ersättning, som skall utgå enligt verkstadsavtalet, lägga ett hyresbidrag
per månad av förslagsvis 100 kronor i ortsgrupperna 1 och 2, 125
kronor i ortsgrupperna 3 och 4 samt 150 kronor i ortsgrupp 5. Till belysande
av de ersättningar som kunna utgå å ena sidan till deltagare i yrkesutbildningskurs
för arbetslösa utom hemorten samt å andra sidan enligt verkstadsavtalets
minimilön för manlig arbetare jämte det föreslagna hyresbidraget
för familjeförsörjare ha ämbetsverken anfört följande uppgifter.

Jämförelsetal). 2.

Från arbetslöshetsnämnd I

Enl. verkst.-avtalet +

hyresbidrag	i		2
Ensamstående........	320	- 280	— 332
Familj utan barn ....	420	- 411	— 432
> med 1 » ....	420	— 437	— 432
» > 2 »	420	— 463	— 432
> > 3 >	420	— 489	— 432
> > 4 > ....	420	— 515	- 432

rtsgrupp

3	II	4	III	5
350	— 290: —	364	— 300	— 382
475	— 447:50	489	— 494	— 532
475	— 473:50	489	— 520	— 532"
475	— 499:50	489	— 546	— 532
475	— 525:50	489	— 572	— 532
475	— 551:50	489	— 598	— 532

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Ämbetsverken ifrågasätta, att i det fall att en byggnadsarbetare med familj
deltager i omskolningskurs på ort i lägre ortsgrupp än hemorten möjlighet
eventuellt bör finnas att jämka hyresbidraget med skillnaden i utgående
löneförmåner (lönedifferensen mellan ortsgrupperna 4 och 5 utgjorde 18
kronor).

Med hänsyn till de höga hyreskostnaderna i Stockholm och Göteborg och
till att hyreshjälpsbeloppen från arbetslöshetsnämnderna där äro särskilt
höga, synes det ämbetsverken motiverat med ett modifierat hyresbidrag även
till i dessa städer bosatta familjeförsörjare, som deltaga i omskolningskurs
i hemorten. Hyresbidraget föreslås i dessa fall efter arbetsmarknadsstyrelsens
prövning utgå med hälften av de belopp som föreslagits för familjeförsörjare,
som omskolas på annan ort än hemorten. I följande tabell göres för
Stockholm och Göteborg en liknande jämförelse mellan olika förmåner som
i tabell 1, men inkluderande det föreslagna halva hyresbidraget.

Jämförelsetal). 3.

Stockholm

Göteborg

		Arbetslösh.-	Avtalslön	Arbetslösh-	Avtalslön
		nämnds	och	nämnds	och
		understöd	hyresbidrag	understöd	hyresbidrag
Ensamstående......	... 329: —	382: —	314: —	364: —
Familj	utan barn ..	... 436: 50	457: —	406: 50	426: 50
>	med 1 >	. .. 462: 50	457: —	432: 50	426: 50
>	> 2 > ..	... 488: 50	457: —	45*: 50	426: 50
>	> 3 »	... 514:50	457: —	484: 50	426: 50
>	» 4 > ..	... 540: 50	457: —	510: 50	426: 50

Någon risk för att man genom detta extra hyresbidrag skulle överskrida
gällande löner på den öppna marknaden synes enligt ämbetsverken icke föreligga,
då genomsnittstimlönen för okvalificerad arbetskraft i exempelvis
Stockholm f. n. ligger väsentligt över minimilönstariffen.

De här föreslagna omskolningskurserna med avlöningsförmåner i överensstämmelse
med de kollektivavtalsbestämda timlönerna och eventuella
hyresbidrag böra enligt ämbetsverkens mening också kunna anlitas, när det
gäller att ge utbildning åt vissa kvinnokategorier, som med nuvarande stora
brist på kvinnlig arbetskraft skulle vara av stora värde för näringslivet.
Härom anföres följande.

Frågan om ökade arbets- och försörjningsmöjligheter för änkor, frånskilda
och andra kvinnor, som — efter att längre eller kortare tid ha ägnat
sig åt sina hem — ha anställnings- och anpassningssvårigheter i arbetslivet,
bär i olika sammanhang diskuterats. Dessa kvinnor ha många gånger icke
skaffat sig någon grundlig yrkesutbildning före äktenskapets ingående, och
den yrkesträning de fått är också i åtskilliga fall så ofullständig och planlös,
att de knappast kunna åberopa den, när de efter någon tids bortovaro
ånyo söka sig ut på arbetsmarknaden. En mer eller mindre uttalad osäkerhetskänsla
inför de förhållanden, som råda på arbetsmarknaden, bidrager
även till att försvåra dessa kvinnors arbetsanpassning.

Det är ett samhällsekonomiskt intresse, alt denna kvinnliga arbetskraft
kan nyttiggöras i viktiga industrier.

De löneförmåner, som kunna utgå till kvinnor på dessa kurser, bli något

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

lägre än för männen, då lönesatserna enligt kollektivavtalet äro lägre. Utgående
lön för kvinnlig arbetare, som uppnått 20 års ålder, skulle enligt
verkstadsavtalets lönesatser uppgå till följande belopp i de olika ortsgrupperna
(200 tim./mån.).

Ortsgrupp: i 2 3 4 5

Löneförmån kr./mån: 262 274 286 298 612

En reservant i arbetsmarknadsstyrelsen, herr Styrman, har i särskilt yttrande
anfört i huvudsak följande.

Det må framhållas att det för verkstadsindustriens vidkommande icke
yppat sig något behov av centraldirigerad förutbildning för kvinnor. Denna
industri har under en lång följd av år varit i stånd att absorbera all kvinnlig
.arbetskraft, som velat ställa sig till förfogande. Till följd av riklig tillgång
på tempoarbetsuppgifter av mycket enkel beskaffenhet kunna kvinnorna i
de flesta fall omedelbart sättas till produktivt arbete. Därest instruktion
erfordras lämnas sådan av arbetsbefälet vid verkstaden och i män av ökad
vana vid resp. arbetsuppgifter stiger vederbörandes inkomst, då avlöningssystemet
är baserat på ackord. Tilläggas må att kvinnor vid vissa företag
kunna få omhänderhava mera krävande specialuppgifter. I dessa fall
är det resp. företag, som bibringa dem härför erforderlig färdighet. Det är
ingalunda säkert att bevistande av kurs varom här är fråga — ihågkommas
bör, att målsättningen för den ifrågasatta utbildningen över huvud icke är
bibringande av yrkesarbetarekompetens — skulle hava någon betydelse ens
med avseende å de relativt få kvinnor, som komma att sättas till dylika
specialuppgifter. Då, enligt den erfarenhet jag har i fråga om verkstadsindustrien,
all kvinnlig arbetskraft, som söker sig till denna industri, kan
räkna på att få anställning även utan föregången utbiidningskurs, synes
det icke vara skäl att planlägga omskolning för denna.

Yttrande.

Över framställningen har utlåtande avgivits av statskontoret som anfört
i huvudsak följande.

Vad själva kursverksamheten beträffar har statskontoret med hänsyn till
vad som anförts i det särskilda yttrande, som avgivits av ersättaren Styrman,
icke blivit övertygat om att omskolning av i varje fall den kvinnliga
arbetskraften är av behovet påkallad. Den verksamhet, som i framställningen
avses, synes vad angår den kvinnliga arbetskraften för övrigt knappast
giva fog för beteckningen omskolning.

I framställningen vitsordas, att de bidrag och förmåner, som utgå till
hjälpsökande arbetslösa med placering vid utbildningskur ser, synas fylla
kraven på en rimlig försörjning under utbildningstiden. Vid sådant förhållande
har statskontoret svårt att föreställa sig, att behov föreligger av ändrade
bidragsgrunder. Uppmärksammas må jämväl, att kursdeltagare med
flera barn, som för sin och familjens försörjning är beroende av ekonomisk
hjälp under utbildningstiden, kommer i ett väsentligt sämre läge än f. n.,
därest verkstadsavtalets lönetariffer läggas till grund för utgående förmåner.

Med hänsyn till vad ovan sagts och då ej heller i övrigt bärande skäl anförts
för ett frångående i förevarande fall av gällande bestämmelser, får
ämbetsverket avstyrka bifall till framställningen i denna del.

Statskontoret har vidare ifrågasatt huruvida icke riksdagens medgivande
erfordras för tillämpning av de föreslagna ersättningsgrunderna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

Departementschefen.

En av förutsättningarna för en höjning av landets produktion är att den arbetskraft,
som nu icke finner utrymme inom den begränsade byggnads- och
anläggningsverksamheten, kan vinna sysselsättning inom andra viktiga produktionsområden,
som kännetecknas av brist på arbetskraft. Det har emellertid
mött vissa svårigheter att överföra byggnadsarbetare till verkstadsindustrien
och annan metallindustri. Dessa industrier ha framför allt behov
av yrkesvan arbetskraft, och de som utan yrkesvana tagit anställning
ha ofta erhållit låga förtjänster, något som motverkat rekryteringen. En
omskolning av arbetskraften skulle kunna minska dessa svårigheter. En
dylik omskolning måste i första hand bedrivas på arbetsplatsen av industriföretagen
själva. Det är också bekant, att en utvidgning av omskolningsmöjligheterna
vid industriföretagen planeras. Såsom anföres i nu ifrågavarande
framställning är det emellertid av vikt, att även från samhällets sida åtgärder
vidtagas i angivna syfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ha föreslagit,
att särskilda omskolningskurser med sikte på metallindustrien skola
anordnas samt att deltagarna i dessa kurser skola erhålla ersättning enligt
verkstadsavtalets minimilönebestämmelser och i vissa fall därjämte hyresbidrag.
Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa utgår i vanliga
fall ersättning dels i form av timpenning och dels i form av behovsprövad
arbetslöshetshjälp. Såsom ämbetsverken anfört äro sistnämnda ersättningsregler
icke lämpliga för nu ifrågasatta kurser. Det är önskvärt, att friställd
arbetskraft stimuleras att så snabbt som möjligt — och redan innan vederbörande
äro utförsäkrade i sina arbetslöshetskassor — söka sig till omskolningskurserna.
Om ersättning till deltagarna skall utgå efter behovsprövning
komma kurserna emellertid otvivelaktigt att få en avsevärt sämre dragningskraft
än om ersättningen, såsom föreslagits, utgår som avtalsenlig lön
jämte hyresbidrag. Vidare synes staten böra påtaga sig samtliga kostnader
för denna omskolning med hänsyn till att den till stor del betingas av den
åtstramade byggnadsregleringen. Kommunerna böra alltså icke, såsom fallet
är vid de vanliga yrkesutbildningskurserna för arbetslösa, bestrida viss
del av kostnaderna för ersättning till kursdeltagarna.

Statskontoret har motsatt sig tillämpningen av de föreslagna ersättningsgrunderna
bl. a. av den anledningen, att flerbarnsfamiljer enligt dessa grunder
icke kunna erhålla lika stor ersättning som enligt det behovsprövade
systemet för arbetslöshetshjälp. Av framställningen framgår emellertid, all
omskolningskurserna i främsta rummet avses för yngre personer, vilka
kunna antagas i regel vara ogifta eller ha liten familj. Under sådana förhållanden
synes nämnda invändning icke böra tillmätas avgörande vikt. De av
ämbetsverken föreslagna ersättningsgrunderna böra godtagas.

Omskolningskurser böra sålunda anordnas för friställda byggnadsarbetare
och andra friställda arbetstagare i enlighet med det framlagda förslaget.
Såsom föreslagits böra härvid kostnaderna för avlöningar till kursdeltagare
samt övriga kurskostnader få bestridas från det under åttonde huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

titeln uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa
in. in. samt kostnaderna för hyresbidrag och resebidrag från det under femte
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning
av arbetskraft.

Enligt förslaget skola kurser, vid vilka ersättning utgår enligt verkstadsavtalets
minimilönebestämmelser, kunna anordnas även för kvinnor. En reservant
inom arbetsmarknadsstyrelsen har liksom statskontoret ansett kurser
för kvinnor obehövliga. Enligt min mening är det av värde att ytterligare
omskolningsmöjligheter öppnas för änkor, frånskilda in. fl. Arbetsmarknadsstyrelsen
bör därför vara oförhindrad att hänvisa även kvinnor till omskolningskurser,
varvid ersättning bör kunna utgå enligt de föreslagna reglerna.

På grund av den arbetslöshet, som redan på vissa håll uppkommit inom
byggnadsfacket, och vikten av att metallindustrien snarast tillföres ny arbetskraft,
har det framstått som angeläget att ifrågavarande omskolningskurser
kunde komma till stånd redan innan frågan hunnit underställas riksdagen.
Då användningen av förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för
arbetslösa in. in. ansetts bunden genom de riktlinjer, som godkänts av 1944
års riksdag (prop. nr 281, statsutsk. uti. nr 218, rd. skr. nr 431), har detta
anslag emellertid icke ansetts böra utan riksdagens hörande tagas i anspråk
för bestridande av kostnaderna. I enlighet med tillämpade riktlinjer för
dispositionen av reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft
— vilka riktlinjer godkänts av 1948 års riksdag (prop. nr 249,
statsutsk. uti. nr 211, rd. skr. nr 410) — har Kungl. Maj:t däremot ansetts
oförhindrad att taga i anspråk sistnämnda anslag för att tillfälligt bestrida
samtliga kostnader för ifrågavarande kurser. Kungl. Maj :t har därför på
mitt förslag den 25 februari 1949 bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen och
överstyrelsen för yrkesutbildning att anordna omskolningskurser för friställda
byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft, som anses lämpad
för anställning inom verkstads- och därmed jämförlig industri. Härvid
har föreskrivits, att samtliga kostnader för ersättningar åt kursdeltagarna
— vilka skola utgå enligt de av ämbetsverken föreslagna grunderna -— skola
bestridas från reservationsanslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.
EU belopp av 300 000 kronor av sistnämnda anslag har ställts till
arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för ändamålet. Därest riksdagen icke
har något alt erinra häremot torde emellertid även kostnaderna för den interimistiskt
beslutade kursverksamheten få fördelas i enlighet med i det
föregående förordat förslag.

Anslagsberäkningar.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort
för medelsåtgången under första hälften av innevarande budgetår å
ifrågavarande anslag samt beräknat medelsbehovet för hela budgetåret 1948/
49 och budgetåret 1949/50.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

I följande tablå ha de i nämnda skrivelse angivna viktigare uppgifterna
rörande den av styrelsen beräknade medelsåtgången under budgetåren 1948/
49 och 1949/50 sammanställts.

	Arbetsmarknadsstyrelsens
	beräkning för budgetåret
	1948/49	- 1949/50
A. Utgifter.
1. Beredskapsarbeten:
statliga ................................................	9 900 000	9 200 000
statskommunala ........................................	2 180 000	2 50u 000
eftersläpande statsbidrag för statskommunala arbeten......	200 000	200 000
2. Färdigställningsarbeten m. m.............................	400 000	400 000
3. Arkivarbets- och musikerhjälpsverksamhet jämte forskar-
stipendier ............................................	3 500 000	4 000 000
4. Kontantunderstödsverksamhet............................	250 000	250 000
5. Administrationsbidrag till kommuner ....................	125 000	125 000
6. Resebidrag till hjälpsökande arbetslösa ..................	10 000	10 000
Summa 1—6	16 565 000	16 685 000
7. Statliga steninköp ......................................	2 600 000	2 600 000
Summa utgifter	19 165 000	19 285 000
B. Inkomster.
Intressentbidrag (för vissa statliga beredskapsarbeten)........	1200 000	800 000
C. Nettoutgift ......................	17 965 000	18 485 000

Rörande medelsåtgången innevarande budgetår under
detta anslag har arbetsmarknadsstyrelsen till en början anfört bl. a. följande.

Den vid ingången av innevarande budgetår tillgängliga reservationen uppgick
till ett belopp av 12 429 000 kronor. Härtill kommer dels det av 1948
års riksdag anvisade nya anslagsbeloppet av 4 000 000 kronor dels ock de
beräknade intressentbidragen av tillsammans 1 200 000 kronor, varav följer
att ett belopp av 17 629 000 kronor beräknas komma att vara tillgängligt
under anslaget.

Den totala medelsåtgången till kostnader för arbetslöshetens bekämpande
under innevarande budgetår kan nu icke med tillförlitlighet beräknas.
Antalet hjälpsökande arbetslösa, varav medelsbehovet i första hand är beroende,
har hitintills under budgetåret varit i stort sett detsamma som under
föregående budgetår. Under sistlidna sommar var antalet hjälpsökande
cirka 1 200 och utgjorde den sista november 2 349. Intill den 1 januari 1949
ha under budgetåret förbrukats i avrundat belopp 7 322 000 kronor. De
totala kostnaderna under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur
hjälpbehovet utvecklar sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet
hjälpsökande arbetslösa brukar vara flera gånger större än under sommaren,
vilket bl. a. framgår av att antalet hjälpsökande i februari 1948 uppgick
till cirka 4 600. Med den utveckling man kan räkna med på arbetsmarknaden
under innevarande budgetår, torde man kunna utgå ifrån att antalet hjälpsökande
skall bli i stort sett detsamma som under det sistförflutna budgetåret.

I fråga om kostnaderna för beredskapsarbeten innevarande budgetår har
styrelsen anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Kostnaderna för beredskapsarbeten ha för tiden 1 juli—31 december 1948
uppgått till 5 256 000 kronor. Med ledning härav kan dock medelsbehovet för
hela budgetåret icke med säkerhet beräknas.

I propositionen 1948: 249 räknades med ett medelsbehov av 7 500 000 kronor
— mot av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade 8 000 000 — för statliga
och 3 200 000 kronor för statskommunala beredskapsarbeten. En medelsåtgång
av denna storlek motsvarar vid en dagsverkskostnad av 46 kronor
163 000 dagsverken i statliga och 130 000 dagsverken i statskommunala beredskapsarbeten
eller tillhopa 293 000 dagsverken. Motsvarande verkliga
siffror för budgetåret 1947/48 vöro resp. 243 900, 74 400 och 318 300. Med
hänsyn till att antalet dagsverken i beredskapsarbeten i början av innevarande
budgetår varit något lägre än under motsvarande tid under budgetåret
1947/48 synes, vid en fortsatt utveckling liknande den under sistnämnda
budgetår, dagsverksantalet numera böra uppskattas till 310 000 under hela
budgetåret 1948/49.

I den förenämnda propositionen anslöt sig departementschefen till av
1947 års arbetslöshetssakkunniga uttalad uppfattning, vari styrelsen instämt,
att man i större utsträckning än ditintills skett borde anlita den statskommunala
formen för beredskapsarbete. Enär förutsättningar för övergång från
statliga till statskommunala arbeten syntes föreligga endast i begränsad
omfattning, fann departementschefen dock en överflyttning till den statskommunala
arbetsformen under den närmaste tiden endast kunna ske i
begränsad omfattning.

Den i propositionen gjorda beräkningen av medelsbehovet förutsätter en
sysselsättning vid statskommunala beredskapsarbeten motsvarande 44 procent
av totala antalet dagsverken i beredskapsarbeten, vilket utgör en något
större förskjutning mot den statskommunala arbetsformen än styrelsen ansett
sig böra räkna med i sin medelsframställning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i anslutning till ovannämnda uttalande på
olika sätt sökt åstadkomma en förskjutning av beredskapsarbetena mot
den statskommunala arbetsformen. Möjligheterna härtill begränsas emellertid
av att särskilt mindre kommuner oftast sakna erforderlig teknisk organisation
för att kunna bedriva arbeten i egen regi. Den totala omfattningen
av en mindre kommuns byggnadsverksamhet är nämligen oftast så liten,
att särskild teknisk personal för denna icke rimligen kan eller bör anställas.
Några kommuner, som styrelsen kommit i kontakt med i samband med
frågor om beredskapsarbeten, ha dock relativt stora kommunala anläggningar
att underhålla och förvalta, varjämte en icke obetydlig byggnadsverksamhet
bedrives för kommunens räkning. I sådana fall har från styrelsens
sida framhållits lämpligheten av att kommunen för dessa arbetsuppgifter
anställer teknisk personal, som jämväl kan handha ledningen
av beredskapsarbeten. Några kommuner, i vilka beredskapsarbeten bruka
bedrivas, synas också ha för avsikt att på detta sätt komplettera sin tekniska
organisation. Under innevarande budgetår har dock så kunnat ske endast
i ett fall. Med hänsyn till det anförda har hitintills en övergång till
den statskommunala arbetsformen icke kunnat ske ens i den omfattning
styrelsen antagit vid framläggandet av sina anslagsberäkningar för innevarande
budgetår. Styrelsen anser sig nu icke böra räkna med att under
innevarande budgetår mera än ca 30 procent av totala antalet dagsverken i
beredskapsarbeten komma att falla på statskommunala arbeten mot ca 23
procent under budgetåret 1947/48.

Under nu angivna förutsättningar och vid eu beräknad dagsverkskostnad
av 46 kronor och ett beräknat genomsnittligt statsbidrag av 50 procent till
statskommunala arbeten, skulle medelsförbrukningen till beredskapsarbeten

Kungl. Maj ds proposition nr 116.

under innevarande budgetår komina att i avrundade tal uppgå till för statliga
beredskapsarbeten (215 000 dagsverken X 46) 9 900 000 kronor, för statskommunala
beredskapsarbeten (95 000 dagsverken X 46 X 0,so) 2 180 000
kronor samt för eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten
200 000 kronor eller tillhopa 12 280 000 kronor.

Angående de kostnader i övrigt, som innevarande budgetår beräknas komma
att bestridas från anslaget, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört följande.

Beträffande medelsbehovet för färdigslällningsarbeten in. in. anförde arbetsmarknadsstyrelsen
i sin medelsframställning för budgetåret 1948/49, att
styrelsen icke vore övertygad om att ett belopp av 300 000 kronor vore tillräckligt
ens vid en stark begränsning av färdigställningsarbetena, för vilka
därvid beräknats 240 000 kronor. Det belopp av 60 000 kronor, som beräknats
för hyror och förrådsvakter vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten
samt för ledningspersonal i disponibilitet, synes bli tillräckligt. För färdigställningsarbeten
däremot, för vilka hitintills disponerats ett belopp av ca
190 000 kronor, torde 100 000 kronor utöver nu tillgängliga medel bli erforderliga.
Styrelsen har därvid beräknat, att färdigställningsarbetena begränsas
till sådana arbeten, varav behov uppkommit vid avbrutna beredskapsarbeten,
som pågått under året. Anslagsposten beräknas sålunda icke bli
tillräcklig för att möjliggöra i och för sig önskvärda och välmotiverade färdigställningsarbeten
på beredskapsarbeten, som avbrutits tidigare.

För arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten beräknades i propositionen
1948:249 en medelsåtgång av 3 500 000 kronor för innevarande budgetår.
Under tiden 1 juli—31 december 1948 ha kostnaderna för denna verksamhet
uppgått till 1 550 000 kronor. Med hänsyn till bl. a. verksamhetens
ökning under vintermånaderna beräknas kostnaderna för hela budgetåret
1948/49 komma att uppgå till ca 3 500 000 kronor.

De för innevarande budgetår beräknade medelsbehoven för kontantunderstödsverksamhet,
250 000 kronor, för administrationsbidrag till kommunerna,
125 000 kronor, samt för resebidrag till hjälpsökande arbetslösa,
10 000 kronor, torde i stort sett komma att motsvara den verkliga medelsåtgången.
Styrelsen får i anslutning härtill anmäla, att styrelsen förutsatt,
att kostnaderna för av länsstyrelsen utsedd revisor för arbetslöshetsnämnd
få avföras med anlitande av nu förevarande anslag och därvid bokföras
tillsammans med kostnaderna för förenämnda administrationsbidrag.

För statliga steninköp har beräknas ett medelsbehov av 2 600 000 kronor
under innevarande budgetår. För detta ändamål förbrukades under budgetåret
1947/48 2 726 000 kronor och under tiden 1 juli—31 december 1948
har medelsåtgången varit 1 031 000 kronor. Medelsåtgången under budgetåret
1948/49 torde såvitt nu kan bedömas komma att uppgå till det beräknade
beloppet 2 600 000 kronor.

Styrelsen beräknar, att från kommunerna skola inflyta intressentbidrag
om ca 1 200 000 kronor eller samma belopp som angivits i propositionen
1948:249.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppskattar sålunda det sammanlagda medelsbehovet
för innevarande budgetår under nu ifrågavarande anslag till 19 165 000
kronor. Då inkomsterna för hela budgetåret väntas uppgå till beräknat belopp,
skulle medelsbehovet sålunda komma att överstiga del för budgetåret
tillgängliga beloppet med ca 1 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten
i beräkningarna ansåg sig styrelsen dock icke i nämnda sammanhang böra
hemställa om tilläggsanslag.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen har härefter framlagt beräkningar rörande m edelshehovet
för budgetåret 1949/5 0. Inledningsvis framhåller
styrelsen, att även om sysselsättningen i stort sett torde komma att ligga
på eu hög nivå man likväl hör räkna med att arbetslösheten inom vissa yrkesområden
kan öka något och att en viss omställningsarbetslöshet kan uppstå
innan överflyttning av friställd arbetskraft till andra yrkesområden kan
ske. Mycket talar enligt styrelsen för att antalet hjälpsökande i varje fall icke
kommer att bli lägre än vad styrelsen numera beräknar för innevarande
budgetår. I brist på närmare hållpunkter har styrelsen därför vid anslagsberäkningen
utgått från att hjälpbehovet under nästa budgetår skall bli i
stort sett oförändrat.

Rörande medelsbehovet för beredskapsarbeten framhåller styrelsen följande.

Sysselsättningen vid beredskapsarbeten under budgetåret 1949/50 beräknas
i anslutning till det förut anförda komma att uppgå till 310 000 dagsverken.
En ytterligare förskjutning mot ökad sysselsättning i arbeten av
statskommunal form torde kunna väntas. Styrelsen räknar med att antalet
dagsverken i statskommunala arbeten därvid skall ökas till cirka 35 procent
av hela antalet dagsverken i beredskapsarbeten.

Med utgångspunkt från dessa förutsättningar beräknar styrelsen medelsbehovet
för beredskapsarbeten i avrundade tal till följande belopp:

Statliga beredskapsarbeten 200 000 X 46 .............. kronor 9 200 000

Statskommunala beredskapsarbeten 110 000 X 46 X 0»so » 2 500 000

Eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten
.................................... » 200 000

Summa kronor 11 900 000.

Vidkommande kostnaderna för färdigställningsarbeten m. in. anför styrelsen
i huvudsak följande.

Behovet av att utföra färdigställningsarbeten, ofta vart för sig av mycket
liten omfattning, för att nyttiggöra det arbete och det kapital, som nedlagts
i företag, vilka i stort sett färdigställts som beredskapsarbeten, är
mycket stort. I fråga om vägföretag har färdigställande kunnat ske i
viss, ehuru mycket begränsad omfattning genom att några företag eller
delar av företag inrymts i vägväsendets flerårsplaner. Ett stort behov förefinnes
dock av färdigställningsarbeten även på andra företag än vägföretag,
i första hand vatten- och avloppsledningsarbeten. Styrelsen anser sig emellertid
böra i möjligaste mån begränsa färdigställningsarbetena. Styrelsen
beräknar därför medelsbehovet för nästa budgetår till samma belopp, som
i det föregående beräknats för innevarande budgetår eller 400 000 kronor,
vari inräknats ett belopp av cirka 60 000 kronor för hyror och förrådsvakter
vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten samt ledningspersonal i disponibilitet.

Beträffande kostnaderna för arkivarbeten, musikerhjälp och forskarstipendier
anför styrelsen i huvudsak följande.

Antalet arkivarbetare beräknas bli något högre än som tidigare kalkylerats
med: 700 årsarbetare i stället för i genomsnitt 675 under 1948. Från de
senare månaderna av år 1948 har nämligen en av allt att döma icke blott
säsongmässig ökning av klientelet ägt rum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

För svenskarnas del torde detta förklaras av att de arbetslösa inom vissa
yrkesgrupper visat tendens att tilltaga i antal, särskilt försäljare och liknande.
Dessas arbetslöshet torde stå i samband med importminskningen. Avgången
bland de svenska arkivarbetarna bär därjämte varit tämligen obetydlig,
beroende på dels att genomsnittsåldern bland de svenska arkivarbetarna
är hög (61 år), dels att personer ända upp till 70 år numera kunna — även
då de erhålla folkpension — efter dispens av Kungl. Maj :t medgivas kvarstå
i arkivarbete om än med reducerad arbetstid och förtjänst.

Vad flyktingarna angår må framhållas följande. Mot vad tidigare räknats
med har antalet arkivarbetssökande på senare tid ökats. Till vårt land
anlända nämligen alltjämt grupper av flyktingar, bland vilka ej så få utgöras
av i intellektuella yrken skolade personer, som befinnas olämpliga att
anvisas kroppsarbete på grund av ålder eller fysisk klenhet. Vidare har en
del av flyktingarna, som förut genomgått omskolningskurser och en tid varit
placerade i industrien såsom fabriksarbetare, efter längre eller kortare tids
sådan anställning nödgats på grund av fysisk oförmåga eller psykisk
depression lämna dessa anställningar. Därest de härvid kunnat förete intyg
från arbetsförmedlingen, att lämpliga anställningar på öppna marknaden
ej kunnat erbjudas dem ävensom intyg, att läkare påyrkat eller rekommenderat
vederbörandes sysselsättande i arkivarbete jämväl av arbetsterapeutiska
skäl, ha de erhållit sådant arbete. Framhållas må slutligen, att även
relativt många av de f. n. i arkivarbete sysselsatta flyktingarna — deras genomsnittsålder
är 54 år — utgöras av fysiskt eller psykiskt klena personer
av vanligtvis utpräglad intellektuell läggning och utan varje erfarenhet av
eller förmåga av anpassning till kroppsarbete.

Antalet fall av musikerhjälp beräknas under nästa budgetår bli något
lägre än under det innevarande och torde uppgå till i genomsnitt 90 under
8 månader och 15 under 4 månader.

Forskarstipendiaternas antal har med Kungl. Maj :ts medgivande ökats
från 40 till 50 fr. o. m. innevarande budgetår. Styrelsen förutsätter, att detta
antal under nästa budgetår skall bli oförändrat samt att stipendierna, 575
kronor per månad, skola utgå med oförändrade belopp.

För budgetåret 1949/50 beräknar styrelsen ett medelsbehov för arkivarbetslöner
av 3 276 000 kronor, för musikerhjälpslöner av 304 200 kronor,
för forskarstipendier av 345 000 kronor samt för arbetsledning, materiel
in. in. av 210 000 kronor eller sammanlagt i runt tal 4 000 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att någon tillnärmelsevis säker grund
icke finnes för beräkningen av medelsbehovet under budgetåret 1949/50
för kontantunderstödsverksamhet, administrationsbidrag till kommuner och
resebidrag till hjälpsökande arbetslösa. Styrelsen antager emellertid, att medelsbehovet
i stort sett skall bli detsamma som under innevarande budgetår
eller resp. 250 000, 125 000 och 10 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar sålunda de sammanlagda utgifterna
under anslaget för budgetåret 1949/50 till fl 1 900 000 - j- 400 000 -f- 4 000 000
-f- 250 000 -|- 125 000 -j- 10 000) 16 685 000 kronor. Beträffande intressentbidragen
anför styrelsen följande.

Kostnaderna täckas delvis av intressentbidrag från bl. a. kommuner
för såsom statliga beredskapsarbeten utförda kommunala anläggningar. Då
dylika anläggningar äro avsedda att komma till utförande såsom statskommunala
beredskapsarbeten i större utsträckning än hitintills komma de inflytande
intressentbidragens storlek alt bli mindre. Vidare torde, sedan ett

44:

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

par större nu pågående kommunala anläggningar slutförts, i något ökad
utsträckning få tillgripas allmänna vägbyggnader såsom statliga beredskapsarbeten
och för dessa arbeten inflyter intet intressentbidrag. Med anledning
härav synes för nästa budgetår böra räknas med en till cirka 800 000 kronor
sänkt inkomst av intressentbidrag.

Då vid utgången av innevarande budgetår ingen reservation kan beräknas
komma att kvarstå å anslaget, skulle enligt styrelsens beräkningar för budgetåret
1949/50 erforderligt anslag till kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. in. uppgå till (16 685 000 — 800 000) 15 885 000 kronor, vilket
belopp av styrelsen avrundas till 15 900 000 kronor.

I detta anslagsbelopp har styrelsen icke inräknat medel till kostnader för
statliga stenbeställningar, då styrelsen säger sig ha utgått från att dessa
kostnader skola komma att belasta annat anslag. Därest medel härtill även
under nästa budgetår skola utgå av här ifrågavarande anslag, torde, anför
styrelsen, anslagsbehovet härför böra beräknas till 2 600 000 kronor, eller
samma belopp, som beräknats för ändamålet under innevarande budgetår.
Anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in. för budgetåret
1949/50 borde då uppföras med (15 900 000 -f- 2 600 000) 18 500 000 kronor.

I en den 28 februari 1949 dagtecknad promemoria har arbetsmarknadsstgrelsen
sedermera föreslagit, att å tilläggsstat för innevarande budgetår skall
anvisas ett belopp av 1 000 000 kronor under nu ifrågavarande anslag. Styrelsen
har anfört, att enligt vid tiden för promemorians upprättande tillgängliga
uppgifter antalet dagsverken vid beredskapsarbeten under innevarande
budgetår kunde beräknas något lägre än vad styrelsen gjort i nyss
återgivna framställning, nämligen till ca 302 000 mot förut beräknade 310 000.
Dagsverkskostnaden hade under kalenderåret 1948 utgjort i genomsnitt 42
kronor 31 öre för statliga beredskapsarbeten och 47 kronor 92 öre för statskommunala
beredskapsarbeten. Med utgångspunkt från dessa siffror beräknade
styrelsen numera kostnaderna för beredskapsarbeten innevarande
budgetår till sammanlagt 11 289 000 kronor eller 991 000 kronor lägre än
i förenämnda framställning. Då övriga kostnader, som bestridas från nu
ifrågavarande anslag, kunde beräknas till i skrivelsen den 14 januari
1949 angivna belopp, uppskattade styrelsen numera den för innevarande
budgetår behövliga anslagsförstärkningen till 545 000 kronor. Med hänsyn
till svårigheterna att beräkna medelsbehovet å detta anslag och dess karaktär
av reservationsanslag syntes medelsäskandet icke böra uppskattas alltför
snävt. Styrelsen föreslår därför, att tilläggsanslag äskas med förut angivna
belopp, 1 000 000 kronor.

Yttranden.

Över arbetsmarknadsstyrelsens framställning den 14 januari 1949 har utlåtande
avgivits av statskontoret och i vad avser de statliga steninköpen av
1946 års stenindustriutredning.

Framställningen har icke givit statskontoret anledning till erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

1946 års stenindustriutredning anför i huvudsak följande.

Genom de undersökningar, soin utredningen verkställt, framgår att behovet
inom landet av väg- och gatubeläggningar med gatsten är så stort,
att det väl motiverar en produktion av den storleksordning, som de nuvarande
statliga stenbeställningarna ha. Det förslag, som utredningen detta
år kommer att framlägga, lärer med anledning härav komma att syfta till
dels att medel och byggnadstillstånd lämnas till stensättningar i åtminstone
nämnda omfattning dels ock att kostnaderna för stenbeställningarna slutligt
komma att belasta vägmedlen (bilskattemedel). Enligt utredningens
mening böra båda dessa frågor ordnas i ett sammanhang. I det nuvarande
ekonomiska och arbetsmarknadsläget lärer det emellertid medföra vissa
svårigheter att genomföra vad utredningen syftar till i fråga om medel och
byggnadstillstånd till stensättningar. Verksamheten på väg- och gatuområdet
är hårt nedskuren. Bilskattemedel finnas visserligen tillgängliga, men
de disponeras till den del, som ej användes för väg- och gatuändamål, för
överbalansering av budgeten. Någon möjlighet att f. n. överföra de statliga
stenbeställningarna att direkt belasta bilskattemedlen lärer ej föreligga. Med
anledning härav synes det vara nödvändigt att medel för statliga stenbeställningar
liksom hittills inräknas i kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande
m. in.

Detta behöver emellertid icke innebära att arbetslöshetsmedel slutligt belastas
med kostnaderna för steninköpen. Den utredning, som vid olika tillfällen
ställts i utsikt rörande bilskattemedlens storlek och disposition men
som i det nuvarande läget ställts på framtiden, lärer få att behandla bl. a.
frågan huruvida de nu inflytande bilskattemedlen skola täcka den under
krigsåren uppkomna bristen i bilskattemedlen, som då täcktes av andra
statsmedel. Det synes utredningen lämpligt att i samband därmed behandlas
jämväl frågan huruvida statens kostnader för de statliga stenbeställningarna
böra helt eller delvis täckas av bilskattemedel.

Med anledning av vad sålunda anförts får utredningen hemställa, att medel
till kostnader för statliga stenbeställningar jämväl för budgetåret 1949/
50 inräknas i anslaget till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.

Departementschefen.

Med hänsyn främst till de dryga kostnader, som beredskapsarbetena draga
även vid den under de senaste åren rådande låga arbetslösheten, tillkallades
i december 1947 sakkunniga, 1947 års arbctslöshetssakkunniga, med
uppdrag att företaga en översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten
in. in. Frågan om riktlinjerna för arbetslöshetshjälpen i
denna del underställdes sedermera 1948 års riksdag genom propositionen nr
249. Statsmakterna kommo härvid till det resultatet, att beredskapsarbetena
borde bibehålla sin tidigare plats i hjälpsysteinet, men att vissa åtgärder
borde vidtagas för att minska kostnaderna för arbetena.

Kostnaderna för beredskapsarbeten äro fortfarande betydande. De ha
dock under de senaste budgetåren minskats icke oväsentligt. Medan nettokostnaderna
under budgetåret 194(5/47 utgjorde ca 16,8 miljoner kronor, utgjorde
motsvarande kostnader under budgetåret 1947/48 ca 11,7 miljoner
kronor och beräknas numera för innevarande budgetår komma att uppgå
till ca 10,i miljoner kronor. Såsom framgår av arbetsmarknadsstyrelsens
redogörelse har emellertid den. övergång från statliga till statskommunala

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

arbeten, som förordades i förenämnda proposition, icke kunnat genomföras

1 beräknad utsträckning. Den väsentliga anledningen härtill synes vara, att
flertalet kommuner icke ha sådan teknisk organisation att de kunna driva
beredskapsarbeten i egen regi. Jag vill understryka önskvärdheten av att
övergången från statliga till statskommunala arbeten fullföljes i den utsträckning
som visar sig möjlig.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att för innevarande budgetår skall
anvisas ett tilläggsanslag av 1 000 000 kronor till nu ifrågavarande anslag.
Det har nämligen visat sig att kostnaderna för ifrågavarande verksamhet
icke sjunkit i den omfattning, som man utgick från vid anslagets beräkning.
Det synes dock icke uteslutet, att denna förstärkning av anslaget kan komma
att visa sig obehövlig eller att i vart fall ett lägre belopp kommer att
visa sig tillräckligt. Enär ett bestämt uttalande härom icke kan göras nu,
då närmare fyra månader av budgetåret återstå, anser jag mig böra biträda
arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna del. Jag förordar sålunda, att ett
tilläggsanslag av 1 000 000 kronor anvisas.

Utgifterna under budgetåret 1949/50 ha av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats
till sammanlagt 16 685 000 kronor. Efter frånräknande av beräknade
inkomster å 800 000 kronor skulle nettoutgiften enligt styrelsens beräkning
komma att uppgå till ca 15 900 000 kronor. Härvid har styrelsen
icke medräknat kostnader för statliga steninköp, vilka kostnader f. n. bestridas
från anslaget. Medel till bestridande av kostnaderna för steninköpen
torde dock även för nästa budgetår böra beräknas i samma ordning som
tidigare. Då dessa kostnader böra upptagas med samma belopp som för innevarande
budgetår eller med 2 600 000 kronor, skulle det sammanlagda
medelsbehovet under anslaget enligt denna beräkning utgöra (15 900 000 -f 2

600 000) 18 500 000 kronor. Emellertid torde de av arbetsmarknadsstyielsen
för beredskapsarbeten beräknade kostnaderna i anslutning till stylelsens
i förenämnda promemoria den 28 februari 1949 lämnade uppgifter
kunna uppskattas till något lägre belopp än styrelsen gjort i sin framställning
den 14 januari 1949. Vidare synes det för arkivarbeten m. in. beräknade
beloppet alltför högt. Med hänsyn härtill och till möjligheten att, efter
beviljande av det av mig i det föregående förordade tilläggsanslaget, en viss
reservation kommer att finnas å anslaget vid utgången av innevarande budgetår,
förordar jag, att anslaget för nästa budgetår upptages till 17 000 000
kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och
nästkommande budgetår. Huvudposterna framgå av följande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

	Arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar av kostnaderna för budgetåret 1948/49 ! 1949/50 Kronor Kronor
Skogsbrukets förseende med arbetskraft (ej resor)	1 422 000	60 000
Jordbrukets > > > >	490 000	260 000
Arbetsvärd åt partiellt arbetsföra ..............	709 000	2 191 000
Kollektivt överförd utländsk arbetskraft........	351 000	87 000
Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl. ..	225 000	450 000
Bidrag till resekostnader för arbetssökande m. fl.	1 000 000	1 500 000
Övriga ändamål ..............................	53000	254 000
Summa	4 250 000	4 802 000

Vid behandlingen av medelsbehovet under innevarande
budgetår har arbetsmarknadsstyrelsen till en början anfört följande rörande
kostnaderna för åtgärder för att förse skogsbruket med arbetskraft.

Vid beräkningen av medelsbehovet för innevarande budgetår avsågs anslaget
huvudsakligen komma att tagas i anspråk för utgifter i samband med
överflyttning av arbetskraft till skogsbruket; av handelspolitiska skäl ansågs
gagnvirkesavverkningen böra forceras, vilket icke syntes möjligt utan
särskilda åtgärder för att främja tillströmningen av arbetskraft till skogen.
För särskilda s. k. överflyttningsbidrag till skogsarbetare beräknades sålunda
ett belopp av 5 000 000 kronor vara erforderligt och kostnaderna i
samband med huggarkursverksainheten uppskattades till 3 325 000 kronor.

Skogsbrukets försörjning med arbetskraft, som i och för sig fortfarande
måste betraktas som betydelsefull, har emellertid av skilda anledningar icke
visat sig kräva så långtgående ekonomiska stödåtgärder, som avsetts. Sedan
skogsägarnas produktionsplikt av bränslesortiment upphört, kan skogsbruket
sägas ha återgått till mera normala produktionsförhållanden. Anledning
för statsverket att bära utgifterna för särskilda förmåner åt sådana
arbetstagare, som från andra yrkesområden överförts till skogsbruket, och
för anordnande av huggarförläggningar anses därför ej längre föreligga.
Styrelsen har för den skull ansett sig böra rekommendera länsarbetsnämnderna
att vid beviljande av överflyttningsbidrag innevarande budgetår iakttaga
stor restriktivitet med noggrann prövning av behov och behörighet. Styrelsen
finner icke skäl föreligga att föreslå förlängning av nu gällande bestämmelser
för tid efter den 1 april 1949. Styrelsen har med hänsyn härtill
beräknat utgifterna för budgetåret 1948/49 tifl omkring 373 000 kronor.

I fråga om huggarkursförläggningarna har styrelsen efter samråd med
arbetsmarknadsparterna funnit sig böra successivt avveckla den i styrelsens
regi bedrivna verksamheten under hänvisning till att de med denna i och
för sig angelägna verksamhet förbundna kostnaderna normalt böra bäras
av arbetsgivarna resp. arbetstagarna i fråga om såväl den vana som den
ovana arbetskraften. Denna successiva avveckling av statens mera direkta
ekonomiska engagemang till främjande av skogsbrukets arbetskraftsförsörjning
beräknas genomförd under första kvartalet 1949. Efter denna tidpunkt
torde inga kostnader för huggarkursverksamheten komma att belasta
statsverket. Undantag härifrån kan böra föranledas av behovet att sysselsätta
viss utländsk arbetskraft. Under första hälften av budgetåret ha kostnaderna
utgjort 720 000 kronor. För avvecklingsperioden beräknar styrelsen
ytterligare 100 000 kronor. Utgifterna för budgetåret skulle sålunda belöpa
sig till sammanlagt 880 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Som huggarkursförläggning har i samarbete mellan länsarbetsnämnden
i Västerbottens län och domänverket anordnats en särskild yrkesutbildningskurs
för manlig ungdom. Deltagarna ha uppburit samma förmåner som
annan ovan arbetskraft. Därjämte har länsarbetsnämnden med hänsyn till
deltagarnas ålder och kursens syfte bemyndigats utbetala hela kostnaden
för avlöning åt kockan. Styrelsen har för avsikt att med domänstyrelsen upptaga
överläggningar angående överflyttandet av kurskostnaderna på domänverket
eller annan myndighet men har för återstoden av budgetåret i avvaktan
på dessa överläggningars slutförande beräknat medelsåtgången till
5 DÖD kronor.

För s. k. fritidshuggningar ha utgifterna under året hittills utgjort 48 000
kronor. Inga nya kostnader torde bli erforderliga under återstoden av budgetåret,
enär verksamheten icke beräknas komma att återupptagas.

Under sommaren 1948 anordnades liksom tidigare år dels s. k. skogspraktikläger,
som huvudsakligen kunna sägas ha syftat till att utgöra en
praktisk yrkesorientering för manlig skolungdom, dels enligt särskilt uppdrag
av Kungl. Maj :t i samarbete med domänstyrelsen och skogsstyrelsen
s. k. skogsplanteringsläger i syfte att utnyttja skolungdomens arbetskraft
för skogsodling. Praktiklägren ha otvivelaktigt givit ungdomen värdefulla
erfarenheter inför yrkesvalet, men de relativt blygsamma löneförmåner, som
kunnat erbjudas ungdomen i konkurrens med andra feriearbeten, ha förorsakat
vissa rekryteringssvårigheter. Vidare har en oproportionellt stor del
av kostnaderna kommit att påvila statsverket. Styrelsen har för den skull
funnit sig böra pröva frågan om kursverksamhetens avveckling och vill,
med hänsyn till att skogsplanteringslägren erbjuda i stort selt samma möjligheter
för praktik i yrkesvägledande syfte som praktiklägren, föreslå, att
verksamheten med skogspraktiklägren icke återupptages. Kostnaderna för
innevarande budgetår belöpa sig till ca 40 000 kronor.

Erfarenheterna av skogsplanteringslägren äro gynnsamma. Skolungdomen
— i varje fall den något äldre — synes här även i fortsättningen kunna göra
en betydelsefull insats. Verksamheten torde dock, med hänsyn till det betydande
arbetskraftsbehov ett önskvärt skogligt restaureringsarbete förutsätter,
böra väsentligt utbyggas. Antalet deltagare i den lägerverksamhet, som
anordnats sommaren 1948, utgjorde ca 500. Styrelsen har för sommaren
1949 räknat med eu fördubbling av detta antal. Én viss förenkling av lägerorganisationen
torde emellertid kunna åstadkommas och vissa kostnader i
likhet med vad som i det följande föreslås beträffande jordbrukslägren
böra överflyttas från staten till arbetsgivare resp. lägerdeltagare. Med dessa
premisser har styrelsen beräknat medelsåtgången för hela budgetåret till i
runt tal 50 000 kronor.

Kungl. Maj :t har i brev den 10 september 1948 medgivit styrelsen bestrida
vissa kostnader (tillhandahållande av baracker och förläggningsutrustning)
för kurser i skogsbruk, anordnade av arbetskraftsutredningen i Jämtlands
län. Härför till förfogande ställt belopp av 20 000 kronor torde komma att
helt tagas i anspråk under året.

Beträffande åtgärderna för att förse jordbruket med arbetskraft har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört i huvudsak följande.

Liksom i fråga om skogsbrukets arbetskraftsförsörjning strävar styrelsen
vad gäller jordbrukets behov av tillfällig arbetskraft att normalisera verksamheten.
Styrelsen kan sålunda icke finna det rimligt, att statsverket skall
bestrida kostnader, som i ett mera normalt läge bör påvila näringslivet.
Jordbrukets behov av stadigvarande arbetskraft torde med den allt längre
gående mekaniseringen och rationaliseringen av driften komma att ytter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

ligare minska. Efterfrågan på årsanställda arbetare har redan nedgått och
i Sydsverige har på vissa håll framträtt arbetslöshet bland lantarbetarna
under vinterhalvåret. Under sådana förhållanden torde behovet av tillfällig
arbetskraft under säsongtopparna bli en regelmässigt återkommande företeelse.
Det bör visserligen liksom hittills ankomma på statsmakterna att
tillse, att detta för folkförsörjningen betydelsefulla näringsområde tillföres
erforderlig arbetskraft, och de i samband därmed erforderliga kostnaderna
(för intensifierad arbetsförmedling, för vissa bidrag till arbetssökandes resor
utöver dem som normalt böra åvila resp. arbetsgivare och arbetstagare,
för administration av lägerverksamhet etc.) torde liksom hittills böra bestridas
med statsmedel. Det bör emellertid ankomma på resp. parter att
svara för övriga utgifter. Styrelsen har för den skull tagit under övervägande
vissa förslag till ändring av tidigare tillämpade bestämmelser rörande olika
former för lägerverksamhet inom jordbrukets område. Statsverkets kostnader
torde härigenom kunna minskas betydligt.

Medelsåtgången för jordbruksläger beräknas, med en verksamhet i ungefär
samma omfattning som under år 1948, till 343 000 kronor.

Läger för utländska studenter — en särskild form av jordbruksläger —
ha under den hittills förflutna delen av budgetåret dragit en kostnad av
32 000 kronor. Verksamheten under sommaren 1949 torde helt komma att
belasta anslaget under nästkommande budgetår.

Kostnaderna för praktikläger i lanthushåll beräknas komma att uppgå
till 22 000 kronor. Styrelsen vill i detta sammanhang anmäla, att överläggningar
pågå med vederbörande myndigheter beträffande överflyttande av
verksamheten och därmed förenade kostnader till överstyrelsen för yrkesutbildning
eller hushållningssällskapen.

Utgifter för lägerverksamheten i samband med torvupptagningen ha under
året uppgått till ca 10 000 kronor. För instruktionskurser avsedda för
ledare i jordbruks-, torv- och studentläger har beräknats ett belopp av sammanlagt
7 500 kronor.

För att underlätta överflyttningen av ovan arbetskraft till betskötsel och
betupptagning har under innevarande budgetår liksom tidigare anordnats
kollektiva hushåll för den tillresande arbetskraften. Statsverkets kostnader
härför ha utgjort 61 000 kronor. Ehuru denna verksamhet i hög grad har
underlättat rekryteringen av arbetskraft till betfälten, har styrelsen dock
funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke dessa kostnader äro av den art,
att de icke vidare böra bestridas av statsverket, överläggningar i frågan
avses upptagas med berörda organisationer. Ytterligare medelsåtgång för
året har styrelsen för den skull icke ansett sig böra räkna med.

För att underlätta för kvinnliga arbetssökande med minderåriga barn att
åtaga sig jordbruksarbete (framför allt arbete med skötsel av sockerbetor
och andra rotfrukter och skördearbete) har styrelsen bemyndigats utlåna
baracker för anordnande av s. k. jordbrukardaghem. Kostnader för slitage
av medgivet antal baracker beräknas enligt av styrelsen för övrig utlåning
fastställda bestämmelser för innevarande budgetår till 15 000 kronor.

Rörande kostnaderna för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra jämte vissa
andra kategorier anför arbetsmarknadsstyrelsen i huvudsak följande.

Årets anslag under delposten psykotekniska anlagsprov av ungdomar och
partiellt arbetsföra på 19 000 kronor torde helt komma att förbrukas.

Styrelsen beräknar kostnaderna för läkarundersökningar av partiellt arbetsföra
till ca 15 000 kronor, däri inberäknat nu tillgängliga medel för
dylika undersökningar i samband med s. k. provanställningar för partiellt
arbetsföra. Styrelsen bar förutsatt, alt medlen jämväl må kunna användas

i llihang till riksdagens protokoll 19t9. 1 samt. Nr Ilo.

50 Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

för läkarundersökning i särskilda fall av andra arbetssökande än partiellt
arbetsföra.

Det belopp på 50 000 kronor, som beräknats för utgifter i samband med
de s. k. provanställningarna inom industrien av partiellt arbetsföra, har av
olika anledningar (tillämpande av avtalsenliga löner, brist på bostäder etc.)
endast tagits i anspråk till en mindre del. Medelsåtgången för året beräknar
styrelsen till 10 000 kronor.

För kostnader i samband med omskolning, yrkesutbildning samt fortbildning
av partiellt arbetsföra, som icke äro att hänföra till i militärtjänst
skadade, hade styrelsen för innevarande budgetår beräknat ett belopp av
200 000 kronor. Till styrelsens förfogande ha för denna verksamhet ställts
100 000 kronor, vilka i det närmaste förbrukats. Styrelsen har hemställt om
medgivande att disponera ytterligare 400 000 kronor för denna verksamhet.
Även detta belopp beräknar styrelsen vara förbrukat under innevarande
budgetår. Sålunda skulle medelsåtgången utgöra 500 000 kronor.

För omskolning av partiellt arbetsför utländsk arbetskraft torde hela det
för budgetåret beräknade beloppet av 50 000 kronor komma att tagas i
anspråk.

Styrelsen har hemställt om medgivande att taga i anspråk ett belopp av
högst 300 000 kronor för att stödja i gång varande arbetsprövnings- och
arbetsträningsinstitut. Därest hemställan vinner bifall, beräknar styrelsen
utgifterna för denna verksamhet under återstående del av budgetåret till
100 000 kronor.

Styrelsen har bemyndigats att till institutionen för industriell ekonomi
och organisation vid tekniska högskolan utbetala ett belopp av högst 15 000
kronor för sysselsättningsanalytisk forskning samt i samband därmed utbildning
av sysselsättningsanalytiker. Anslaget torde komma att helt förbrukas
under innevarande år.

Rörande kostnaderna för kollektivt överförd utländsk arbetskraft anför
styrelsen i huvudsak följande.

Administrationskostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens rekryteringsbyråer
i utlandet för kollektiv överföring till Sverige av utländsk arbetskraft
beräknades för innevarande budgetår komma att uppgå till 20 000
kronor. Beloppet avsågs huvudsakligen för täckande av kostnader för ytterligare
överföring av sudetisk arbetskraft. På grund av eftersläpningar i redovisningen
belöpa sig utgifterna per den 31 december 1948 emellertid till
icke mindre än 196 000 kronor. Enär verksamheten i Österrike numera förpuppats
och med hänsyn till utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden
icke torde komma att återupptagas under innevarande budgetår, har ytterligare
medelsåtgång icke beräknats. Till administrationskostnader i samband
med planerad överföring av vissa sjuksköterskor (displaced persons)
från Österrike och Tyskland torde omkring 10 000 kronor böra beräknas.

Till mödrahjälp till kollektivt överförd utländsk arbetskraft ha hittills
utgått ca 5 000 kronor och till bestridande av barnbidrag till samma kategorier
92 000 kronor. Med hänsyn till eftersläpningar vid redovisningen beräknas
kostnaderna under hela budgetåret uppgå till resp. 35 000 och 100 000
kronor.

Sjukhjälp och moderskapshjälp under den s. k. antagnings- och väntetiden,
innan medlemskap i sjukkassa beviljats, utgår till italienska, ungerska
och sudetiska arbetare, som överförts till Sverige i enlighet med mellan
vederbörande myndigheter träffade avtal. Kostnaderna härför beräknas till
10 000 kronor.

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar, att styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
hemställt om bemyndigande att anordna omskolningskurser
för friställda byggnadsarbetare och andra (även kvinnliga) arbetssökande
lämpliga för dylik omskolning. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknas
till väsentlig del belasta det av överstyrelsen disponerade anslaget
till yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Kostnaderna för hyresbidrag
och resebidrag, för vilka föreslås skola tagas i anspråk tillgängliga medel ur
nu ifrågavarande anslag, ha beräknats till i runt tal 225 000 kronor.

Utgifterna för bidrag till arbetssökandes resor samt bidrag till flyttning
av arbetssökandes familjer ha av styrelsen beräknats till i det närmaste
1 000 000 kronor. Härvid har jämväl räknats med en eventuell avskrivning
av osäkra fordringar, tillkomna genom till arbetssökanden utlämnade reseförskott.
I detta sammanhang anmäler styrelsen, att ett utkast till ändrade
bestämmelser för utgivande av dylika bidrag liksom också för reseförskotten
inom kort skall prövas av styrelsen för avgivande av förslag i ärendet
till Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för arbetsblockorganisationen beräknas till 20 000 kronor.
Till instruktionskurser för hemassistenter beräknas åtgå 30 000 kronor.

Härtill komma, anför styrelsen, utlägg för utländsk arbetskraft med belopp,
vars storlek ej närmare kan angivas. Dessa kostnader balanseras emellertid
genom inbetalning av tidigare utlägg. Med hänsyn till inbalansering
av vissa utestående fordringar har anslaget dock under budgetåret tillförts
ett belopp av ca 100 000 kronor.

Styrelsen beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet till (4 250 000
'' 100 000) 4 150 000 kronor. Då den vid budgetårets ingång tillgängliga re servationen

å anslaget uppgick till 5 890 000 kronor och för innevarande
budgetår anvisats 7 000 000 kronor, finnas å anslaget (5 890 000 + 7 000 000)
12 890 000 kronor tillgängliga. Vid budgetårets slut skulle därför enligt arbetsmarknadsstyrelsens
beräkningar kvarstå ett belopp av (12 890 000 —
4 150 000) 8 740 000 kronor. Styrelsen anmärker, att styrelsen vid denna
beräkning icke tagit hänsyn till att från anslaget bestridas vissa kostnader
för byggnadsberedningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen övergår därefter till att beräkna medelsbehovet
för budgetåret 1949/50 och anför härvid i huvudsak
följande rörande åtgärder avseende skogsbruket och jordbruket.

Bortsett från eventuellt eftersläpande kostnader från innevarande budgetår
beräknar styrelsen inga utgifter för överflyttningsbidrag, huggarkursförläggningar
eller fritidshuggning. Till skogsplanteringsläger för skolungdom
beräknas under sommaren 1949 ett belopp av 40 000 kronor vara erforderligt.
För yrkesutbildningskurser inom skogsbruket (yrkesbestämda fortsättningsskolor
i Jämtlands län, särskilda huggarkurser i Västerbottens län)
har beräknats en utgift på ca 20 000 kronor.

Kostnaderna för jordbruksläger, organiserade efter samma principer som
tidigare men med en viss överflyttning av kostnaderna till arbetsgivare och
lägerdeltagare, beräknar styrelsen till 172 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

För läger för utländska studenter och slitagedebiteringar för baracker åt
jordbrukardaghem ha kostnaderna beräknats till resp. 25 000 och 36 000
kronor. I avvaktan på slutförandet av pågående överläggningar har för praktikläger
i lanthushåll upptagits ett belopp av 22 000 kronor, motsvarande
kostnaderna under innevarande år. Till lägerledarkurser torde ett belopp av
5 000 kronor bli erforderligt. Med hänsyn till vad i fråga om medelsåtgången
innevarande budgetår uttalats beträffande kostnader för ersättningar till
kockor i bethushåll har styrelsen icke räknat med några utgifter för detta
ändamål under budgetåret 1949/50.

I fråga om åtgärder avseende partiellt arbetsföra har styrelsen anfört.

Till psykotekniska undersökningar av ungdom och partiellt arbetsföra
beräknar styrelsen en förhöjning av årets anslag från 19 000 kronor till
26 000 kronor samt för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra enligt särskild
samtidigt härmed avgiven framställning ett belopp av sammanlagt 2 165 000
kronor, fördelat på följande delposter: läkarundersökningar (i särskilda
fall jämväl avsedda för andra arbetssökande än partiellt arbetsföra) 50 000
kronor, provanställningar 50 000 kronor, omskolning m. in. av andra än
i militärtjänst skadade personer 1 450 000 kronor, arbetsträningsinstitut
300 000 kronor (därest särskilt anslag för s. k. skyddad verksamhet ej beviljas
— 400 000 kronor), propaganda- och informationsverksamhet 15 000
kronor samt för skyddad verksamhet 300 000 kronor. Styrelsen har jämväl
i kostnaderna inräknat utgifterna för omskolning av partiellt arbetsför
utländsk arbetskraft, för vilket ändamål för innevarande budgetår särskilt
belopp (50 000 kronor) beräknats.

Kostnaderna för kollektivt överförd utländsk arbetskraft beräknas på föl -

jande sätt.

Kostnaderna för mödrahjälp, barnbidrag och ^^khjälp åt viss överflyttad
utländsk arbetskraft uppskattas till resp. 40 000, 7 000 och 10 000
kronor eller sammanlagt 57 000 kronor. Eventuella utlägg, som till storleken
icke närmare kunna preciseras, för utländsk arbetskraft i samband
med överflyttningen till Sverige beräknas i varje fall balanserade genom
inbetalningar av tidigare utlägg åt denna arbetskraft. Särskilda medel
till administrationskostnader för rekryteringsbyråer i utlandet tor overlorin«
till Sverige av utländsk arbetskraft torde icke bil erforderliga. Vissa
kostnader (fortbildning och liknande) i samband med planerad överföring av
sjuksköterskor (displaced persons) i Österrike och Tyskland ha preliminärt
beräknats till 30 000 kronor.

Omskolning sverksamheten för byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft
beräknas belasta anslaget med 450 000 kronor.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor beräknar styrelsen till
1 500 000 kronor eller samma belopp, som av styrelsen ursprungligen eräknades
för innevarande budgetår. Detta sker med hänsyn till angelägenheten
av att i nuvarande läge intensifiera överflyttningsverksamheten. I detta
belopp inräknas vissa på särskilda delposter förda utgifter för resor och
traktamentsersättning åt tillfällig arbetskraft till jordbruket (beräknade till
sammanlagt 95 000 kronor).

Beträffande övriga kostnader under anslaget har styrelsen anfört.

Kostnaderna för arbetsblockorganisationen ha, oavsett huruvida pågående
utredning angående arbetsblockens framtida organisation kan komma att

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

medföra nya bestämmelser och kostnaderna härigenom förändras, uppskattats
till 25 000 kronor eller det belopp, vartill utgifterna under de senaste
budgetåren högst uppgått.

Till kostnader för instruktionskurser för hemassistenter beräknas 75 000
kronor.

Till vissa kostnader (för lokalhyror etc.) i samband med upplysningsverksamhet
vid rekryteringen av fast anställt manskap vid försvaret har
styrelsen räknat med ett belopp av 4 000 kronor.

Med hänsyn till under de gångna åren vunna erfarenheter rörande eftersläpning
av redovisningen av i anspråk tagna medel under anslaget samt
att behov uppkomma att taga anslaget i anspråk för ändamål, vilka icke
kunnat förutses, har styrelsen ansett sig böra räkna med ett ytterligare medelsbehov
under anslaget av 150 000 kronor.

Det totala medelsbehovet skulle sålunda enligt styrelsens beräkning uppgå
till 4 802 000 kronor eller i avrundat tal 4 800 000 kronor. Vid utgången
av budgetåret 1949/50 skulle alltså förefinnas en reservation av (8 740 000 —
4 800 000) 3 940 000 kronor.

Med anledning härav har styrelsen föreslagit, att anslaget för budgetåret
1949/50 uppföres med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Yttrande.

Över arbetsmarknadsstyrelsens framställning har utlåtande avgivits av
statskontoret, som icke haft något att erinra med anledning av framställningen.

Departementschefen.

För budgetåren 1947/48 och 1948/49 ha under detta anslag beräknats
avsevärda belopp till åtgärder för att förse skogsbruket med arbetskraft. På
grund av utvecklingen bl. a. i fråga om importen av fossilt bränsle ha de
anvisade beloppen endast behövt tagas i anspråk till en mindre del. Utgifterna
under anslaget ha därför såväl under senare delen av budgetåret
1947/48 som under innevarande budgetår varit väsentligt mindre än som
beräknats vid prövningen av anslagsäskandena.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anmält, att styrelsen avvecklar sådana statens
åtaganden, som betingats av de tidigare beträffande skogsbruket gällande
särskilda förhållandena. Häremot synes ingen erinran kunna göras.
Såsom styrelsen anfört bör denna avveckling gälla även vissa av statens
åtaganden beträffande jordbrukets arbetskraftförsörjning. Dock må framhållas,
att skäl kunna föreligga att låta dylika åtaganden bestå i större utsträckning
än styrelsen tänkt sig. Jag avser närmast frågan om statens
bidrag till anordnande av kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar
med betskötsel och betupptagning. Frågan huruvida sådant bidrag fortfarande
bör utgå torde få prövas med hänsynstagande till förhandlingarna
rörande de allmänna villkoren för betodlingen.

Kungl. Map-ts proposition nr 116.

Jag har i det föregående i ett särskilt avsnitt behandlat vissa spörsmål
rörande verksamheten för inordnande av partiellt arbetsföra i produktionslivet.
Därav framgår, att medelsbehovet för åtgärder avseende partiellt arbetsföra
torde komma att bli avsevärt mindre än styrelsen beräknat.

Även frågan om anordnande av särskilda kurser för omskolning av friställda
byggnadsarbetare och annan friställd arbetskraft har jag behandlat
särskilt. Jag har icke något att erinra mot styrelsens beräkning av medelsbehovet
under nästa budgetår för denna verksamhet.

Jag anser mig även kunna godtaga styrelsens beräkning av medelsbehovet
för den kollektivt till Sverige överförda arbetskraften, för bidrag till resekostnader
och för övriga ändamål. Med hänsyn till den å anslaget befintliga
betydande reservationen biträder jag styrelsens förslag att anslaget för nästa
budgetår upptages endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamliet.

Gällande bestämmelser.

Å riksstaten för budgetåret 1948/49 har för ifrågavarande ändamål anvisats
ett reservationsanslag av 1 300 000 kronor.

Kungl. Maj :t har den 30 juni 1948 meddelat bestämmelser angående användningen
av detta anslag. Härvid föreskrevs, att de vid utgången av budgetåret
1947/48 å reservationsanslagen till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. och Kostnader för överflyttning av arbetskraft kvarstående
behållningarna skulle tillgodoföras nu ifrågavarande anslag i den mån behållningarna
utgjordes av utestående fordringar, hänförliga till arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet. Vidare har föreskrivits, att å anslaget
skola tagas till uppbörd debiteringar av andra anslag, inflytande hyresersättningar
samt inkomstmedel av försäljningar.

Kungl. Maj :t har medgivit, att från anslaget under budgetåret 1948/49
må bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande
av utgifterna finnas disponibla å anslaget.

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd, högst .... 430 000

Anordnande av ett nytt centralförråd, högst ................ 200 000

Ateranskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel,

högst .................................................. 450 000

Anskaffning av reservdelar, högst .......................... 150 000

Nyanskaffning av maskiner, högst .......................... 100 000

Anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare, högst........ 375 000

Anskaffning av utrustning för flyktingar, högst .............. 495 000

Summa utgifter kronor 2 200 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 14 januari 1949 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
beräkningar rörande detta anslag. Härvid har styrelsen angående medelsåtgången
och inkomsterna under innevarande budgetå
r anfört i huvudsak följande.

De behållningar, som enligt Kungl. Maj ds föreskrift tillgodoförts anslaget,
ha uppgått till omkring 150 000 kronor. Debiteringar å andra anslag
beräknas till 310 000 kronor. Uthyrningar av materiel till andra myndigheter
och till enskilda förekommer i ökad omfattning, vilket torde sammanhänga
med rådande materielbrist, varför styrelsen numera beräknar,
att hyresinkomsterna för innevarande budgetår komma att uppgå till 500 000
kronor. Försäljningsmedlen torde med hänsyn till den större utsträckning,

1 vilken baracker förväntas komma att inlösas av hittillsvarande låntagare,
kunna uppskattas till 400 000 kronor. Enligt dessa beräkningar skulle inkomsterna
komma att utgöra 1 210 000 kronor. Under sålunda angivna förutsättningar
beräknas numera å anslaget för innevarande budgetår disponibla
medel till sammanlagt (1 300 000 -j- 150 000 -f- 1 210 000) omkring

2 660 000 kronor.

Driftskostnaderna vid styrelsens centralförråd ha under juli—december
1948 uppgått till ca 285 000 kronor. Den avsevärt ökade hyresverksamheten
medför ökade kostnader för frakter, emballage och översyn av från
hyrestagare återkommande materiel. Vidare har styrelsen att beakta den
genom nytt kollektivavtal inträdda höjningen av lönekostnaderna ävensom
de ökade priserna på driv- och smörjmedel m. m. På grund av vad nu anförts
beräknas driftskostnaderna vid centralförråden komma att under innevarande
budgetår uppgå till omkring 500 000 kronor mot beräknade
430 000 kronor.

Planering för inrättande av ett nytt centralförråd i stället för nuvarande
förrådet i Tenhult pågår f. n. inom styrelsen. Till den nya förrådsplatsen
avser styrelsen överflytta sex baracker från f. d. norska läger samt dessutom
uppföra en verkstadsbyggnad. Det för ändamålet anvisade beloppet
200 000 kronor beräknas komma att i sin helhet tagas i anspråk.

Beställningar, som avse återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel
beräknas till ett belopp, motsvarande den för budgetåret
till förfogande stående postens belopp, 450 000 kronor. Enär leverans av beställda
maskiner icke i full utsträckning kommer att äga rum under budgetåret,
torde emellertid allenast 170 000 kronor behöva tagas i anspråk
under innevarande budgetår. Beställningar motsvarande ett belopp av
280 000 kronor kvarstå sålunda till nästa budgetår och beräknas då skola
likvideras med reserverade medel.

Utgifterna för anskaffning av reservdelar beräknas uppgå till det för budgetåret
till förfogande ställda beloppet 150 000 kronor.

De för nyanskaffning av maskiner kontrakterade beställningarna torde
på grund av överenskomna leveranstider icke komma att utnyttjas till liögre
belopp än 25 000 kronor för detta budgetår. Kvarstående beställningar motsvara
sålunda 75 000 kronor.

Kostnaderna för anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare synas
kunna begränsas till 40 000 kronor. Till anskaffning av utrustning för flyktingar
torde, enär större delen av kostnaderna härför till följd av att de
skola återbetalas bokföras såsom inkomstrester, endast ett belopp av 10 000
kronor behöva tagas i anspråk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

De sammanlagda kostnader, som innevarande budgetår komma att påföras
anslaget, beräknas sålunda numera av arbetsmarknadsstyrelsen till
(500 000 + 200 000 + 170 000 + 150 000 + 25 000 + 40 000 + 10 000)
omkring 1 095 000 kronor. Då de å anslaget disponibla medlen såSom förut
nämnts beräknats till ca 2 660 000 kronor, förutser styrelsen, att vid innevarande
budgetårs utgång skall finnas en reservation av (2 660 000 —
1 095 000) omkring 1 565 000 kronor. Härav beräknas mellertid 355 000
kronor vara bundna på grund av utlagda beställningar.

Styrelsen övergår härefter till beräkning av medelsbehovet för
budgetåret 194 9/5 0.

Styrelsen förklarar sig räkna med att beredskapslagring av materiel skall
äga rum i enlighet med i propositionen 1948: 249 förordat förslag. Placering
av hjälpsökande arbetare vid beredskapsarbeten förutsättes bli erforderlig
i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.

Driftkostnaderna vid centralförråden uppskattas av styrelsen till samma
belopp som för innevarande budgetår eller 500 000 kronor.

Kostnader för anläggning av vägar, vatten- och avloppsledningar samt
spåranläggning med lastkaj vid det nya centralförrådet jämte kostnader
för inhägnad beräknas komma att uppgå till ca 60 000 kronor. För flyttningen
av materiel från nuvarande förrådet i Tenhult till det nya förrådet
beräknas 20 000 kronor. Beträffande centralförrådet i Gnesta anför styrelsen,
att statens järnvägar invid det av styrelsen förhyrda området påbörjat
omläggningsarbeten för dubbelspår. Enligt det mellan statens järnvägar
och arbetsmarknadskommissionen vid tidpunkten för förrådets förflyttning
till Gnesta upprättade arrendeavtalet skola kostnaderna för omläggning
av vissa för förrådsverksamheten erforderliga stickspår bestridas
av hyrestagaren. Dessa kostnader ha av statens järnvägar beräknats till
30 000 kronor. Under anslagsposten till anordnande av ett nytt centralförråd
beräknas sålunda det erforderliga beloppet uppgå till 110 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för anskaffning av maskiner in. in. anför styrelsen
i huvudsak följande.

Kostnaderna för återanskaffning av maskiner beräknas enligt följande.
Leveranserna av de vid innevarande budgetårs utgång kvarstående beställningarna
draga en kostnad under nästa budgetår av 280 000 kronor. För
de beställningar, som på grund av maskinparkens ytterligare reducering
genom förslitning eller kassering av äldre, otidsenliga maskiner måste äga
rum nästföljande budgetår, beräknas ett belopp av 230 000 kronor. Återanskaffningen
av redskap och förläggningsmateriel på grund av förslitning
och försäljning beräknas uppgå till 90 000 kronor. De för återanskaffning
av maskiner, redskap och förläggningsmateriel erforderliga medlen beräknas
sålunda till ett sammanlagt belopp av (280 000 + 230 000 + 90 000)
600 000 kronor.

För anskaffande av reservdelar beräknas samma belopp som under innevarande
budgetår eller 150 000 kronor.

För den utökning av maskinparken, som vid anslagsframställningen för
innevarande budgetår ansågs ofrånkomlig, äskade styrelsen ett belopp av

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

370 000 kronor. Styrelsen avsåg härvid att utlägga beställningar intill ifrågavarande
belopp, varvid fullgörandet av leveranserna skulle förläggas till
sådana tidpunkter, som kunde befinnas lämpliga med hänsyn till marknadsläget.
Av det för ändamålet anvisade beloppet 100 000 kronor, för vilket
beställningar utlagts, torde endast 25 000 kronor komma att tagas i anspråk
under innevarande budgetår. Till nästkommande budgetår kvarstå
sålunda leveranser för ett belopp av 75 000 kronor. Det program för maskinparkens
modernisering, som låg till grund för styrelsens anslagsframställning
för innevarande budgetår, upptog en nyanskaffning fördelad på tre
budgetår. Styrelsen anser, att i varje fall beställningarna, avseende såväl
det kvarstående behovet som den enligt programmet för nästfoljande budgetår
beräknade nyanskaffningen, böra utläggas under nästkommande budgetår
även om leveranserna, i avsikt att f. n. begränsa investeringen, sedermera
komma att förskjutas till en tidpunkt, då den ur arbetsmarknadssynpunkt
blir erforderlig. Under nu förevarande post synes för den skull ett
sammanlagt belopp av 595 000 kronor böra uppföras för täckning av beställningar,
som böra utläggas, även om beloppet i sin helhet icke kommer
att behöva tagas i anspråk under nämnda budgetår.

Medel föi* anskaffning av arbetsredskap för skogsarbetare och för lagerhållning
av utrustning för flyktingar beräknas icke bli erforderliga.

Slutligen har styrelsen föreslagit, att medel skola beräknas för uppläggning
av förråd av rör och rördelar. Härom har stj7relsen anfört i huvudsak
följande.

De beredskapsarbeten, till vilka styrelsen anvisar medel, utgöras till icke
ringa del av ledningsarbeten. För att under nuvarande marknadsläge trygga
tillgången på rör och rördelar för dessa beredskapsarbeten finner styrelsen
angeläget, att förråd härav upplägges i viss omfattning. Ett stort antal ledningsarbeten
utföres även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi och samma
styrelse har därför stora upphandlingar och en viss lagerhållning av
motsvarande materiel för eget behov. Av praktiska och ekonomiska skäl har
arbetsmarknadsstyrelsen ansett lämpligt, att lagerhållningen ombesörjes av
endast ett ämbetsverk och då lämpligen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Kostnaden för den del av ifrågavarande rörlager, varöver arbetsmarknadsstyrelsen
skulle ha dispositionsrätt, beräknas f. n. till 600 000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sina anslagsäskanden för budgetåret
1949/50 hemställt, att dess förrådsfond under tillgångsgruppen effektförråd
förstärkes med nyssnämnda belopp. Enär det måste ankomma på
arbetsmarknadsstyrelsen att förränta de medel, som härav kunna komma
att ianspråktagas, beräknar styrelsen härför 30 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar alltså utgifterna under anslaget för

budgetåret 1949/50 sålunda:

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd .......... 500 000

Anordnande av ett nytt centralförråd ........................ 110 000

Återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel 600 000

Anskaffning av reservdelar ................................ 150 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 595 000

Förräntning av medel för uppläggning av förråd av rör och rördelar
........................................... ...... 30 000

Summa kronor 1 985 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Beträffande inkomsterna anför styrelsen följande.

Debiteringar å andra anslag torde med hänsyn till att materiel icke beräknas
bliva tillhandahållen skogsarbetskraft uppgå till allenast 225 000
kronor mot 310 000 kronor för innevarande budgetår. Styrelsen anser sig
kunna räkna med en fortsatt efterfrågan å materiel, som kan uthyras, varför
hyresinkomsterna beräknas till 500 000 kronor. Försäljningsmedlen beräknas
till allenast 125 000 kronor, enär försäljningar av övertaliga maskiner
och redskap beräknas bliva avslutade under innevarande budgetår.
Därest emellertid försäljning kommer att äga rum av verktyg och baracker,
som f. n. disponeras för skogsbruket, komma försälj ningsmedlen att avsevärt
ökas.

Inkomsterna för nästkommande budgetår beräknas alltså av styrelsen
till (225 000 + 500 000 + 125 000) 850 000 kronor.

För förrådsverksamheten under budgetåret 1949/50 skulle således enligt
styrelsens beräkningar erfordras (1 985 000 — 850 000) 1 135 000 kronor.
Med hänsyn till att en reservation av 1 565 000 kronor beräknas föreligga
vid innevarande budgetårs utgång, föreslår styrelsen, att anslaget uppföres
med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Yttrande.

I angivet utlåtande har statskontoret avstyrkt uppräkning av det för nyanskaffning
av maskiner avsedda beloppet.

Departementschefen.

Jag har icke någon erinran att göra mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning
av utgifterna under detta anslag annat än i vad angår posten nyanskaffning
av maskiner. För innevarande budgetår har till sådan nyanskaffning
avsetts ett belopp av 100 000 kronor. Då läget på materialmarknaden
fortfarande synes böra föranleda återhållsamhet beträffande nyanskaffning
av maskiner för arbetsmarknadsstyrelsens beredskapslager, kan
jag f. n. icke förorda, att större belopp än 100 000 kronor avses för ytterligare
nyanskaffning under nästa budgetår.

Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört erfordras icke ny medelsanvisning
under detta anslag. Jag biträder därför styrelsens förslag att anslaget uppföres
endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor.

Från anslaget har hittills under budgetåret utlämnats understöd till företagareföreningarna
i Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län, Företagareföreningar finnas f. n.
jämväl i Hallands, Gävleborgs och- Norrbottens län. Företagareföreningen i
Hallands län har bildats under år 1948.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 116.

Företagareföreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande
smäföretagsverksamhet i syfte att åstadkomma en större differentiering
av näringslivet inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten
omfattar långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna
erhållas i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom
hos föreningarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och
kommersiell upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis startats på initiativ av länsmyndigheterna.
Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade
enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap
samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.
Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas
struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro
samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

De av Kungl. Maj :t under innevarande budgetår utlämnade understöden
till föreningarna framgå av följande sammanställning:

F ö r e n	ing		Lån	Subvention	Summa
Gotlands	företagareförening	490 000	20 000	510O00
Bohusläns		>	90 000	10 000	100000
Värmlands läns		J>	82 800	9 200	92 000
Västernorrlands läns		>	70 OUO		70 000
Jämtlands läns			71 100	7 900	79 000
Västerbottens		>	90 000	10 000	100 000
		Summa kronor	893900	57 100	951 000

Samtliga företagareföreningar ha hittills av staten erhållit understöd med
sammanlagt 11 050 200 kronor, därav såsom lån 8 649 000 kronor och såsom
subvention 2 401 200 kronor.

För bestridande av de löpande kostnaderna för företagareföreningarnas
verksamhet utgå bidrag till föreningarna från ett under tionde huvudtiteln
upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om
hantverk och småindustri.

Departementschefen.

Den av företagareföreningarna bedrivna verksamheten har under innevarande
budgetår med undantag för Gotland, där behov av nya industrier
gjort sig särskilt gällande, präglats av återhållsamhet vid beviljande av lån
och bidrag för etablering av nya eller utvidgning av redan existerande småföretag.
I stället har större uppmärksamhet ägnats åt de problem, vilka sammanhänga
med nödvändigheten att i rådande försörjningsläge konsolidera
och rationalisera redan befintliga företag. Det statliga stödet åt företagareföreningarna
har under budgetåret lämnats i samma former som tidigare.
Förskjutningen från subventionslinjen till lånelinjcn har ytterligare markerats.
Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda suhventionsheloppet 14,4
procent av den för verksamheten totalt disponerade summan. Motsvarande
relationstal var för de två följande budgetåren 11,2 resp. 10,7 samt 6,4 för
tiden 1 juli 1948—10 mars 1949.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 116.

På kallelse av chefen för socialdepartementet ha under budgetåret föreningarnas
konsulenter samt i föreningarnas samarbetsdelegation ingående
styrelseledamöter varit samlade till en konferens, varvid behandlats bl. a.
formerna för ett intensifierat samarbete mellan föreningarna samt statens
hantverksinstitut och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Chefen för handelsdepartementet har i årets statsverksproposition anmält,
att inom departementet till övervägande upptagits frågan om utvidgning
av konsultationsverksamheten och omläggning av kreditgivningen till
förmån föi hantverk och småindustri men att något förslag i ämnet icke
torde kunna framläggas för 1949 års riksdag.

Vid sådant förhållande torde stödet åt företagareföreningarna även för
nästa budgetår få utgå i oförändrade former. F. n. föreligga ännu ej slutbehandlade
ansökningar om lån till ett sammanlagt belopp av omkring
350 000 kronor. Ytterligare ansökningar torde vara att vänta före budgetårets
slut. För tillgodoseende av dessa anspråk torde det för innevarande
budgetår anvisade anslaget komma att förbrukas under budgetåret. Med
hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande läge begränsa investeringarna
torde alltjämt en viss återhållsamhet vara påkallad beträffande anslag
för nu ifrågavarande verksamhet. Det är emellertid svårt att exakt förutse
medelsbehovet. Jag förordar, att till kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. anvisas oförändrat belopp eller 1 500 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att under femte huvudtiteln anvisa

dels till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1948/49 ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor;
dels ock för budgetåret 1949/50

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett
reservationsanslag av 17 000 000 kronor;

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 100 kronor;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor;

samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronptinsenRegenten
bifall samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Bilaga.

F ö r s 1 ag

till

Kungörelse

angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Organisationen.

1 §•

Den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten
vid oförvållad arbetslöshet utövas av arbetsmarknadsstyrelsen,
som härvid biträdes av länsarbetsnämnderna. Styrelsen må i den utsträckning
så finnes lämpligt uppdraga åt länsarbetsnämnd att handlägga ärende
och utöva styrelsen tillkommande beslutanderätt enligt denna kungörelse.

Vad i denna kungörelse föreskrives om länsarbetsnämnd skall, i den mån
arbetsmarknadsstyrelsen ej annorlunda bestämmer, gälla även beträffande
arbetsnämnden i Stockholms stad.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter rörande
tillämpningen av denna kungörelse samt till ledning för hjälpverksamheten
meddela råd och anvisningar.

2 §.

De lokala åtgärderna för hjälpverksamheten enligt denna kungörelse ombesörjas
inom kommun av arbetslöshetsnämnd. Kommun må antingen inrätta
särskild arbetslöshetsnämnd eller uppdraga i stad åt drätselkammare
och på landet åt kommunalnämnd att vara arbetslöshetsnämnd.

Om skyldighet för kommun att efter förordnande av Kungl. Maj :t hava
arbetslöshetsnämnd stadgas i lagen om arbetslöshetsnämnd.

3 §.

Arbetslöshetsnämnd har att främja ävensom själv vidtaga åtgärder, som
inom området för dess verksamhet äro ägnade att förebygga arbetslöshet
eller minska verkningarna därav, och bör för sådant ändamål samarbeta med
myndigheter och enskilda.

Nämnden bör noga tillse, att hjälpverksamheten enligt denna kungörelse
begränsas till vad som påkallas av verkligt behov och särskilt iakttaga, att
verksamheten icke kommer arbetsovilliga eller i övrigt obehöriga till godo.

4 §.

Arbetslöshetsnämnd är efter anfordrnn pliktig att bereda arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnden tillfälle att granska arbetslöshetsnämndens
räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt genom utsedd re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

presentant övervara sammanträden med arbetslöshetsnämnden och deltaga
i dess överläggningar. Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden äga
var för sig påkalla sammanträde med arbetslöshetsnämnden.

Det åligger arbetslöshetsnämnd att till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden
insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten,
vilka styrelsen eller länsarbetsnämnden finner erforderliga.

Inträffar arbetskonflikt av beskaffenhet att beröra hjälpverksamheten
inom kommunen, åligger det arbetslöshetsnämnden att därom omedelbart
underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

5 §•

Särskild arbetslöshetsnämnd består av ordförande samt minst fyra och
högst tio ledamöter. För ordföranden och minst halva antalet ledamöter
skola finnas suppleanter.

Ordföranden och hans suppleant förordnas, efter förslag av vederbörande
kommunala myndighet, av länsstyrelsen för viss tid, länsstyrelsen obetaget
att före nämnda tids utgång återkalla förordnandet. Anmälan om förordnande
och om återkallelse därav skall av länsstyrelsen omedelbart göras till
arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Ledamöter och deras suppleanter utses för viss tid i stad av stadsfullmäktige
samt på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av kommunalstämma.

Särskild arbetslöshetsnämnd skall vara sammansatt på sådant sätt, att
den inrymmer representanter dels för kommunala myndigheter dels ock för
arbetsgivarnas och arbetarnas intressen.

Ordförande, ledamot eller ersättare i arbetsmarknadsstyrelsen, ordförande,
vice ordförande, ledamot eller ersättare i länsarbetsnämnd eller befattningshavare
hos arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnd eller inom den
offentliga arbetsförmedlingen må icke vara ordförande, ledamot eller suppleant
i särskild arbetslöshetsnämnd.

. Ay kommunen avlönad tjänsteman, som i och för sin befattning är redovisningsskyldig
inför arbetslöshetsnämnden, må icke vara ordförande, ledamot
eller suppleant i samma nämnd.

6 §.

Särskild arbetslöshetsnämnd är beslutför, då ordföranden och minst halva
antalet ledamöter eller, om antalet ledamöter ej är jämnt, så många som
motsvara hälften av närmast högre tal äro närvarande och deltaga i beslutet.
Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder.

7 §•

. Revision av särskild arbetslöshetsnämnds verksamhet verkställes av revisorer,
vilka för kalenderår utses minst en av länsstyrelsen efter anmälan
av vederbörande kommunala myndighet och minst två i stad av stadsfullmäktige
och på landet av kommunalfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av kommunalstämma.

Där drätselkammare eller kommunalnämnd utgör arbetslöshetsnämnd,
skall i revisionen av denna del av myndighetens verksamhet deltaga, förutom
kommunalvalda revisorer, minst en revisor, som efter anmälan av den
kommunala myndigheten för kalenderår utses av länsstyrelsen.

För varje revisor skall finnas suppleant.

Kungi. Maj:ts proposition nr 116.

Länsstyrelsen må till revisor utse person, som är bosatt utom den kommun
uppdraget avser. Då länsstyrelsen utsett revisor, skall anmälan därom
omedelbart göras till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Det åligger revisor dels att granska arbetslöshetsnämnds räkenskaper och
dels att kontrollera att beviljade statsbidrag använts på föreskrivet sätt,
att verksamheten bedrivits i enlighet med gällande bestämmelser samt att
av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnden meddelade anvisningar
blivit vederbörligen iakttagna.

I övrigt skall vad i kommunallagarna finnes stadgat om revisorer och
om revision äga motsvarande tillämpning.

8 §.

Till revisor, som utsetts av länsstyrelsen, må av statsmedel utgå särskilt
arvode, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till arbetets omfattning
så prövar skäligt.

2 KAP.

Allmänna bestämmelser rörande hjälpverksamheten.

9 §.

Hjälpverksamhet enligt denna kungörelse bedrives under följande huvudformer,
nämligen

statliga och statskommunala beredskapsarbeten,

statliga och statskommunala arkivarbeten,

musikerhjälp,

kontantunderstödsverksamhet samt

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

Hjälpverksamheten bör, så långt ske kan, inriktas på alt bereda arbete.
Därvid böra i fråga om beredskapsarbeten statskommunala arbeten företrädesvis
anordnas.

10 §.

Den som vill komma i åtnjutande av hjälp enligt denna kungörelse (arbetslöshetshjälp)
har att göra ansökan därom hos arbetslöshetsnämnden
i den kommun, där han uppehåller sig.

11 §•

Finner arbetslöshetsnämnd sig icke böra lämna arbetslöshetshjälp åt sökande,
som enligt lagen om fattigvård äger hemortsrätt inom annan kommun,
må nämnden hänvisa honom att söka dylik hjälp i hemortsrättskommunen
samt, efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen, tilldela honom understöd
för hans resa dit.

Har sökanden vistats inom kommunen under en tid av minst nio månader
och tillika under denna tid innehaft anställning av mera stadigvarande
beskaffenhet, bör arbetslöshetshjälp beredas honom inom vistelsekonimunen.

12 §.

Arbetslöshetshjälp må tillkomma endast den som

a) är svensk medborgare eller tillhör stat, med vilken överenskommelse
träffats om ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet;

b) fyllt 16 år eller, då fråga är om såsom nybörjarkurs anordnad yrkesutbildningskurs
för arbetslösa, 15 år;

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

c) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans
räkning;

d) sökt arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen, samt

e) på grund av arbetslöshet, som varat minst sex arbetsdagar efter det
ansökan om arbetslöshetshjälp gjorts, befunnits vara i behov därav.

Efter särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t äger arbetsmarknadsstyrelsen
medgiva, att arbetslöshetshjälp må utgivas även till annan utländsk
medborgare än som avses under a) här ovan.

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som åtnjutit daghjälp under den
enligt kassans stadgar medgivna längsta tiden, må utan hinder av vad under
e) stadgas om karenstid kunna erhålla arbetslöshetshjälp från och
med den dag, då daghjälpen från kassan upphörde att utgå.

13 §.

Den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund
av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller vägrat antaga erbjudet
lämpligt arbete må ej åtnjuta arbetslöshetshjälp under viss av arbetslöshetsnämnden
bestämd tid, minst fyra veckor, efter det sådant förhållande
inträffat.

Erbjudet arbete på den öppna arbetsmarknaden skall anses lämpligt under
förutsättning

a) att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter;

b) att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande
till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete;

c) att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder; samt

d) att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn
till den arbetslöses personliga förhållanden eller arbetets natur.

Vad sålunda föreskrives angående arbetskonflikt skall icke äga avseende
å konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal
eller av arbetsmarknadsstyrelsen förklarats eljest vara av den särskilda
beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat.
Inom område, där kollektivavtal gäller, skall dock sådan förklaring äga
giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal
tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.
över förklaring, som arbetsmarknadsstyrelsen meddelat angående
beskaffenheten av arbetskonflikt inom område där kollektivavtal gäller, må
klagan icke föras.

14 §.

Under tiden för arbetskonflikt må arbetslöshetshjälp ej åtnjutas av

a) den som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål
för lockout); samt

b) den som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vars löneoch
anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

3 KAP.

Beredskapsarbeten.

Gemensamma bestämmelser.

15 §.

Statliga beredskapsarbeten utföras i arbetsmarknadsstyrelsens eller annan
statlig myndighets regi.

Statskommunala beredskapsarbeten bedrivas i kommunal regi.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

16 §.

Till beredskapsarbete bör utväljas företag av sådan angelägenhetsgrad,
att det kan beräknas komma att utföras under den närmaste tiden oberoende
av om arbetslöshet råder eller ej.

Vid val mellan företag av samma angelägenhetsgrad bör företräde lämnas
åt företag, som utan större olägenhet kan upptagas, nedläggas, utökas eller
inskränkas alltefter arbetslöshetens växlande omfattning, ävensom åt företag,
där arbetet kan bedrivas oberoende av årstid.

17 §.

Vid beredskapsarbete tillämpas öppna marknadens löner.

18 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen har att under medverkan av länsarbetsnämnd
och arbetslöshetsnämnd vidtaga lämpliga åtgärder för att främja övergång
från beredskapsarbete till arbete i öppna marknaden.

Statliga beredskapsarbeten.

19 §.

Är statligt beredskapsarbete av sådan beskaffenhet att kommun eller enskild
finnes böra bidraga till kostnaderna för dess utförande, skall, där frågan
om kostnadernas fördelning icke regleras i särskild författning, genom
överenskommelse bestämmas, på vilket sätt samt med vilken andel eller
till vilket belopp vederbörande skall bidraga till kostnadernas bestridande.
Därvid skall, då fråga är om enskild person, hans bidrag bestämmas på sådant
sätt, att det motsvarar minst det belopp, vartill värdet för honom av
arbetet må skattas.

20 §.

Kommun, som önskar erhålla sysselsättning för arbetslösa vid statligt
beredskapsarbete, har att göra framställning därom till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer för varje statligt beredskapsarbete
det antal arbetslösa, som från olika kommuner må hänvisas till detsamma.

21 §.

Beträffande resor, förläggning, läkarvård och dylikt i samband med arbetslösas
hänvisning till och sysselsättning vid statligt beredskapsarbete
gälla de särskilda bestämmelser, som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

22 §.

Kommun, från vilken arbetslös hänvisats till statligt beredskapsarbete,
skall i enlighet med vad därom är särskilt bestämt till arbetsmarknadsstyrelsen
utgiva ersättning härför (dagavgift).

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl föranleda därtill, helt eller
delvis befria kommun från skyldigheten att utgiva dagavgift.

Statskommunala beredskapsarbeten.

23 §.

Kommun, som ämnar anordna statskommunalt beredskapsarbete, har att,
innan arbetet påbörjas, inhämta arbetsmarknadsstyrelsens medgivande därtill.

5 llihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. Nr Ilo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

24 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger bestämma det högsta antal arbetslösa, som
från vederbörande kommun vid varje tillfälle må sysselsättas vid statskommunalt
beredskapsarbete.

Styrelsen äger jämväl i övrigt meddela närmare bestämmelser och villkor
för arbetets anordnande och bedrivande samt för arbetslösas hänvisning till
detsamma.

25 g.

Arbetsmarknadsstyrelsen må, om kommun underlåter att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelat eller anledning eljest därtill
föreligger, besluta, att statsbidrag icke vidare eller endast i minskad omfattning
skall utgå.

26 §.

Utföres statskommunalt beredskapsarbete i landstings regi, skall i revisionen
deltaga, förutom landstingets egna revisorer, minst en revisor, som
efter anmälan av landstingets förvaltningsutskott utses av länsstyrelsen för
kalenderår. Till sådan revisor må utgå arvode av statsmedel i den mån arbetsmarknadsstyrelsen
med hänsyn till arbetets omfattning så prövar skäligt.

4 KAP.

Arkivarbeten och musikerhjälp.

27 §.

För att bereda sysselsättning åt sådana hjälpsökande arbetslösa, som på
grund av tidigare yrkesutövning, speciella yrkeskvalifikationer, ålder eller
andra särskilda personliga förhållanden icke lämpligen kunna hänvisas till
beredskapsarbete, må anordnas särskilda arbeten (arkivarbeten).

Statliga arkivarbeten anordnas inom statliga verk och myndigheter samt
inom statsunderstödda eller eljest allmännyttiga institutioner. Statskommunala
arkivarbeten anordnas inom kommunala verk och myndigheter.

För att bereda viss tids sysselsättning åt hjälpsökande arbetslösa musiker
anordnas särskilda arbeten hos amatörorkestrar, musikcirklar eller andra
sammanslutningar med icke yrkesmässig musikutövning på sitt program
(musikerhjälp).

Lönevillkoren vid arkivarbete och musikerhjälp fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen
i enlighet med de grunder som äro eller varda särskilt bestämda.

Beträffande ansöknings- och hänvisningsförfarande gälla de särskilda bestämmelser,
som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

1 fråga om revision av statskommunalt arkivarbete, som utföres i landstings
regi, och arvode åt revisor, som utsetts av länsstyrelsen, skall vad i
26 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

5 KAP.

Kontantunderstödsverksamhet.

28 §.

Kommun, som anvisat medel till kontantunderstöd vid arbetslöshet i enlighet
med vad nedan sägs och som önskar för sådant ändamål åtnjuta

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

statsbidrag, har att, innan verksamheten begynnes, inhämta arbetsmarknadsstyrelsens
medgivande därtill. Statsbidrag till understödsverksamhet
utgår allenast under förutsättning att vad i berörda hänseende utgivits av
kommunala medel förklarats icke vara att anse såsom fattigvårdsunderstöd.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer det högsta antal arbetslösa inom .
kommunen, till vilket kontantunderstöd vid varje tillfälle må utgå. Styrelsen
har därvid att pröva, huruvida visst antal av de understödsrum, som
tilldelats kommunen, skall förbehållas hjälpsökande, vilka enligt lagen om
fattigvård äga hemortsrätt inom annan kommun.

29 §.

Kontantunderstöd må icke utgå till den som i anledning av arbetslöshet
åtnjuter fattigvård för sig eller sin familj av annat slag än som avses i
50 § 2 mom. i lagen om fattigvård eller som, då fråga är om fattigvård för
någon i förhållande till vilken han är att anse såsom familjeförsörjare,
utgöres av vård å sjukvårdsanstalt. Vad sålunda föreskrivits skall dock
icke utgöra hinder för understöd åt den som i synnerligen trängande fall
för sig eller sin familj tillfälligt åtnjuter fattigvård som enligt vad nyss
sagts eljest föranleder att understöd ej må utbetalas.

30 §.

Kontantunderstöd utgår i form av dagunderstöd och hyreshjälp.

Beträffande beloppen av dagunderstöd och hyreshjälp gäller vad därom
är särskilt stadgat.

31 §.

För tid, varunder arbetslös åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa,
må dagunderstöd icke utgivas till honom.

Hyreshjälp må i ömmande fall och i enlighet med vad därom är särskilt
bestämt kunna utgå jämväl för tid som avses i föregående stycke.

32 §.

Efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande må kontantunderstöd utgå
även för tid, varunder arbetslös deltager i kurs, som anordnas i enlighet
med bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 445) angående yrkesutbildningskurser
för arbetslösa.

33 §.

Kontantunderstöd utbetalas till den arbetslöse. Om skäl äro därtill, må
dock arbetslöshetsnämnden förordna, att understödet eller viss del därav
skall utbetalas till den arbetslöses hustru eller annan familjemedlem eller
till hyresvärd eller annan, för vars fordran understödet är avsett att utgöra
betalning.

Understödet må, såvida omständigheterna föranleda därtill, helt eller delvis
utgivas i naturaförmåner.

34 §.

Därest arbetslöshetsnämnden finner, att arbetslös, soin åtnjuter kontantunderstöd,
för ett sådant levnadssätt, att möjligheterna för honom att erhålla
arbete i öppna marknaden försvåras, har nämnden att indraga understödet.

Kungi. Maj.ts proposition nr 116.

35 §.

Den som åtnjuter kontantunderstöd är pliktig att i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriver anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen
i orten.

• 6 KAP.

Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

36 §.

Om särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet gälla de bestämmelser
som i sådant hänseende äro eller kunna bliva utfärdade.

7 KAP.

Statsbidrag.

37 §.

Statsbidrag till åtgärder, som avses i denna kungörelse, utgår i form av
arbetsbidrag och årskostnadsbidrag.

Härutöver må enligt arbetsmarknadsstyrelsens bestämmande särskilt
statsbidrag kunna utgå till arbetslöshetshjälp, som av kommun lämnas åt
arbetslösa med hemortsrätt inom annan kommun.

38 §.

Arbetsbidrag utgår till statskommunalt beredskapsarbete för styrkta, av
arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnader för arbetet.

I fråga om arbete, vartill statsbidrag må beviljas enligt särskild författning,
utgår arbetsbidraget enligt samma grunder som i författningen bestämts
för statsbidraget samt eljest efter en normalbidragsprocent, vars
storlek arbetsmarknadsstyrelsen årligen fastställer på grundval av antalet
skattekronor per innevånare och den totala skattebelastningen inom kommunen
och i övrigt enligt de grunder, som äro eller varda särskilt bestämda;
arbetsmarknadsstyrelsen obetaget att, därest så i särskilda fall finnes
påkallat, förordna om sådan jämkning beträffande arbetsbidragets storlek
vartill omständigheterna må föranleda.

39 §.

Då medgivande lämnas till arbetets utförande, fastställer arbetsmarknadsstyrelsen
den andel av kostnaden för arbetet, varmed arbetsbidrag må
utgå.

40 §.

Därest vid beräknandet av normalbidragsprocenten för viss kommun sänkning
i förhållande till procentsatsen föregående år skulle uppgå till tio procent
eller därutöver, må sänkningen begränsas, dock icke mera än till hälften
av vad den eljest regelmässigt skulle hava blivit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

41 §.

Årskostnadsbidrag utgår i förhållande till stads, köpings och landskommuns
årliga, av arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnader för beredskapsarbeten,
arkivarbeten, musikerhjälp, kontantunderstödsverksamhet och
dagavgifter ävensom reseunderstöd enligt It §.

Efter arbetsmarknadsstyrelsens medgivande må årskostnadsbidrag utgå
jämväl till kostnader för andra för arbetslöshetens bekämpande vidtagna
åtgärder, som på förhand godkänts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Årskostnadsbidraget beräknas per kalenderår.

42 §.

Årskostnadsbidragets storlek fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen. Därvid
skall iakttagas att kommunerna skola i bidragshänseende hänföras till
grupper på sådant sätt, att vid stigande normalbidragsprocent högre årskostnadsbidrag
utgår och att vid ökning av kommunens egna arbetslöshetskostnader
per skattekrona jämväl årskostnadsbidraget ökar. Den högsta årskostnad
per skattekrona, som kommun själv har att vidkännas, skall vara
för kommun med mindre normalbidragsprocent än 40 en krona 50 öre per
skattekrona, för kommun med en normalbidragsprocent å lägst 40 och högst
50 en krona 25 öre per skattekrona och för kommun med högre normalbidragsprocent
än 50 en krona per skattekrona.

Årskostnadsbidraget skall i övrigt fastställas enligt de grunder, som äro
i särskild ordning bestämda.

43 §.

Statsbidrag utbetalas genom arbetsmarknadsstyrelsen av medel, som av
Kungl. Maj :t ställas till styrelsens förfogande,

a) såvitt angår arvode till revisor, som förordnats jämlikt 8, 26 eller 27 §,
i efterskott för tid, som arbetsmarknadsstyrelsen äger bestämma;

b) beträffande arbetsbidrag i efterskott efter hand som arbetet fortskrider,
dock att arbetsmarknadsstyrelsen äger innehålla viss del av bidraget till dess
arbetet avsynats och godkänts eller förklarats avslutat som beredskapsarbete
och i samband därmed avlämnad redovisning godkänts; samt

c) i övrigt i efterskott, sedan av arbetsmarknadsstyrelsen föreskriven redovisning
för kalenderår eller viss annan period inkommit till styrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger bevilja kommun förskott å statsbidrag till
åtgärder som godkänts av styrelsen.

44 §.

Framställning om utbekommande av statsbidrag göres hos arbetsmarknadsstyrelsen
enligt av styrelsen fastställt formulär.

Dylik framställning skall, vid äventyr att styrelsen eljest må kunna förklara
rätten till statsbidrag för viss tid förverkad, vara till styrelsen inkommen

a) såvitt angår arvode åt revisor som förordnats jämlikt 8, 26 eller 27 §,
inom januari månad året efter det, då sådant arvode utgivits;

b) beträffande arbetsbidrag senast inom ett år från (len dag, då arbetet
avsynats och godkänts eller förklarats avslutat som beredskapsarbete; samt

c) i övrigt senast inom mars månad efter det år bidraget avser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1949, då kungörelsen den 30
juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet
vid arbetslöshet samt kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 476) med tillämpningsföreskrifter
till lagen om arbetslöshetsnämnd skola upphöra alt gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Innehållsförteckning.

Sid.

Arbetsmarknaden under år 1948 .......................................... 2

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1949 .............. 8

Särskilda frågor ........................................................ 10

Dyrortsgraderingen av kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd ........ 10

Statsbidraget till kommunernas administrationskostnader för arbetslöshets hjälp

.............................................................. 15

Ny hjälpkungörelse .................................................... 18

Hjälpverksamheten för partiellt arbetsföra .............................. 23

Omskolningskurser för byggnadsarbetare m. fl........................... 31

Anslagsberäkningar...................................................... 38

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in......................... 38

Kostnader för överflyttning av arbetskraft................................ 46

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamliet .............. 54

Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. m..................... 58

Hemställan ............................................................ 60

Bilaga .................................................................. 61

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490801