Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1965 (Proposition 1965:116)

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1965

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbgggnad av
televerkets verkstadsrörelse; given Stockholms slott
den 2 april 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till en utbyggnad av televerkets verkstadsrörelse
genom anläggning av två nya verkstäder i Skellefteå och Kristinehamn
dimensionerade vardera för en personal om 250 man. Utbyggnaden,
som motiveras av televerkets behov av vissa slag av teleteknisk materiel, avser
ett årligt produktionsvärde av ca 20 milj. kr. De båda nya verkstäderna
föreslås drivna i form av ett statsägt aktiebolag under televerket. För att täcka
medelsbehovet för utbyggnaden erfordras 15 milj. kr. för aktieteckning i
bolaget, vilket belopp förutsätts belasta investeringsanslaget Teleanläggningar
m. in. Därjämte hemställs om riksdagens bemyndigande att ikläda staten
garanti intill ett belopp av högst 20 milj. kr. för krediter till bolaget. —
Slutligen föreslås en utvidgning av vissa verkstadslokaler i Nynäshamn.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 116

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1965

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 2 april 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindholm, Kling,

Skoglund, Johansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om
utbyggnad av televerkets verkstadsrörelse samt anför.

Genom beslut den 9 september 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt telestyrelsen
att i anslutning till en utbyggnad av televerkets verkstadsrörelse utarbeta
planer för en sådan från förutsättningen att nya verkstadsanläggningar tillskapades
i Kristinehamn och Skellefteå samt att för Kungl. Maj :t snarast
framlägga resultatet av därvid gjorda överväganden med närmare redovisning
av de organisatoriska, ekonomiska och tekniska betingelserna för den
angivna lokaliseringen.

I skrivelse den 9 mars 1965 har telestyrelsen i anslutning till det sålunda
givna uppdraget framlagt planer för utbyggnaden av televerkets verkstadsrörelse.

Jag avser nu att efter en översiktlig redogörelse för televerkets verkstadsrörelse
redovisa den närmare innebörden av de framlagda planerna.

Televerkets verkstadsrörelse — dess organisation, omfattning och inriktning

Verkstadsrörelsen har sitt ursprung i den verkstad för tillverkning och
reparation av telemateriel, som i början av 1890-talet anlades i Stockholm
och som sedermera flyttades till Nynäshamn. Tillverkningen av olika slags
teleteknisk materiel i verkets regi fick efter hand en successivt ökad omfattning,
och nya verkstäder tillkom. F. n. bedrivs produktion vid tre
verkstäder belägna i Nynäshamn, Vänersborg och Sundsvall. Härjämte innefattar
verkstadsrörelsen en verkstad för reparation av telefonapparater
m. m. i Göteborg. Såsom huvudkontor för rörelsen fungerar telestyrelsens
verkstadsbyrå, vilken har sina lokaler i anslutning till verkstaden i Nynäshamn.
Byrån står under ledning av en verkstadsdirektör och är organiserad
på sex avdelningar, vilka handhar olika för verksamheten gemensamma
funktioner.

Antalet anställda var den 1 juli 1964 3 275, varav ca 700 tjänstemän. Av de

Kungl. Maj. ts proposition nr Hd år l!)(iö

anställda var 300 knutna till verkstadsbyrån, 1 150 till verkstaden i Nynäshamn,
900 till verkstaden i Vänersborg, 850 till verkstaden i Sundsvall och
75 till verkstaden i Göteborg. Utöver den fast anställda personalen fanns
350 s. k. hemarbetare, varav 200 i Nynäshamn och 150 i Vänersborg.

Verkstadsrörelsens produktionsprogram är i huvudsak inriktat på telefon-
och telegrafstationsutrustningar, abonnentväxlar, telefonapparater med
tillbehör samt viss överdragsstations- och linjemateriel. I fråga om arbetsfördelningen
mellan de tre produktionsenheterna gäller i stort sett, att
verkstaden i Nynäshamn tillverkar stativ för automatiska telefonstationer,
koordinatväljare och vissa specialutrustningar. Verkstaden i .Sundsvall tillverkar
stativ för automatiska telefonstationer, telefonapparater och transformatorer,
medan verkstaden i Vänersborg tillverkar reläer, reläsatser och
samtalsmätare m. in.

Värdet på verkstadsrörelsens leveranser av teleteknisk materiel har successivt
stigit och uppgick för budgetåret 1963/64 till ca 146 milj. kr. Den helt
övervägande delen av materielen har levererats till televerket. I fråga om
hetingelserna för dessa leveranser gäller att verkstadsrörelsen har att konkurrera
på i princip lika villkor med den enskilda industrin, som förutom
till televerket även levererar samma eller liknande materielslag till andra köpare.
Verkstadsrörelsens marknad bestäms sålunda av televerkets efterfrågan
på den i rörelsens produktionsprogram ingående materielen samt av
utbudet inom angivna produktionsområde från verkstadsrörelsen och konkurrerande
enskilda företag.

1 fråga om sådana materielslag, som tillverkas av televerkets verkstadsrörelse,
har denna under treårsperioden 1961-—1963 i genomsnitt svarat för
ca 57 % av televerkets inköp. För år 1964 utgör andelen ca 55 %, vilket
i absoluta tal innebär inköp till ett värde av 126 milj. kr. Verkets sammanlagda
inköp av sådan materiel för år 1964 belöper sig till 228 milj.
kr., varav således 102 milj. kr. hänför sig till enskilda leverantörer. Det
kan konstateras, att televerkets inköp av ifrågavarande materielslag endast
utgör ungefär hälften av verkets totala inköp av teleteknisk materiel. Om
inköpen från verkstadsrörelsen sätts i relation till dessa, blir rörelsens
andel betydligt mindre. För treårsperioden 1961—1963 utgör den vid eu
sådan jämförelse i genomsnitt ca 29 %.

Om televerkets verkstadsrörelse gäller allmänt, att dess successiva uppbyggnad
och dimensionering skett utifrån företagsekonomiska överväganden
och med sikte på sådana kapacitetsförhållanden mellan verkstadsrörelsen
och den enskilda industrin, att televerkets anskaffningar av teleteknisk
stationsutrustning och apparat materiel kan ske på så gynnsamma villkor
som möjligt. Med den omfattning som rörelsen fått och med den konkurrenskraft
den visat torde också ett inflytande ha åstadkommits på
marknaden, som i televerkets inköpsverksamhet inneburit betydande fördelar
i pris- och kvalitetsliänseende.

Inom ramen för televerkets verksamhet har verkstadsrörelsen på etl lor1
Jlihang till riksdagens protokoll 1065. I samt. Nr It ti

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1065

delaktigt sätt kunnat infogas i ett samspel med de enheter, som svarar för
det tekniska utvecklingsarbetet och driftfunktionen. Sålunda har resultaten
av det forsknings-, utvecklings-, konstruktions- och projekteringsarbete,
som bedrivs inom telestyrelsens tekniska byrå, med verkstadsrörelsens
hjälp kunnat överföras i konstruktioner, som lämpar sig för industriell
massproduktion. Från televerkets driftavdelning har drifterfarenheter kunnat
inhämtas rörande den materiel, som verkstadsrörelsen levererar.

Med den kombinerade drift-, utvecklings- och produktionserfarenhet, som
televerket besitter, har ett konstruktivt samarbete kunnat bedrivas även med
den berörda enskilda industrin, vilket samarbete inneburit betydande ömsesidiga
fördelar. Med Telefon AB L. M. Ericsson — den störste enskilde
leverantören av teleteknisk materiel till televerket — har sålunda gemensamma
insatser gjorts vid utvecklingen av flera automatiska telefonsystem.
Ett betydelsefullt samarbete pågår sedan flera år på det elektroniska kopplingsområdet.
Även på telefonapparatområdet har utvecklingsarbetet bedrivits
i nära samverkan.

I sin inköpsverksamhet har televerket under de senaste 10—15 åren
haft svårigheter att få sina materielbehov tillgodosedda och detta trots att
såväl den egna verkstadsrörelsen som den enskilda industrin under ifrågavarande
tidsperiod kraftigt ökat sin produktionskapacitet. På senare tid har
svårigheter i särskild grad gjort sig gällande i fråga om abonnentväxlar.
Förhållandena har inneburit dels att verkstadsrörelsen tidvis haft en i förhållande
till dess kapacitet alltför hög beläggning, dels att i viss utsträckning
beställningar fått läggas ut på den enskilda industrin, vilka varit prismässigt
ofördelaktiga. Mot denna bakgrund har övervägts en utbyggnad av
verkstadsrörelsen, som i första hand avser att i fråga om de f. n. aktuella
inköpsvolymerna underlätta ett tillgodoseende av televerkets materielbehov
på tillfredsställande villkor men som även avser att skapa ett utgångsläge
för verkstadsrörelsen, som möjliggör för denna att taga del i de ökade inköpsvolymer,
vilka man på sikt har att räkna med för televerket.

Av telestyrelsen framlagda planer avseende en utbyggnad av televerkets

verkstadsrörelse

I den skrivelse varmed telestyrelsen redovisat sina överväganden i fråga
om en utbyggnad av televerkets verkstadsrörelse framhålls, att styrelsen
vid sin bedömning av frågan om verkstadsrörelsens lämpliga omfattning
funnit en utbyggnad vara ekonomiskt fördelaktig för televerket. Utöver nu
pågående utvidgningar av televerkstäderna i Nynäshamn och Sundsvall samt
den av styrelsen i petitaskrivelsen för budgetåret 1965/66 föreslagna ytterligare
utvidgningen av verkstaden i Nynäshamn bör sålunda en utbyggnad
ske med sikte på en ökning av det årliga produktionsvärdet med 20 milj.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1065

kr. Därmed skulle personalbehovet växa med 400 man eller från f. n. ca
3 300 till ca 3 700.

Enligt telestyrelsen bör en sådan utbyggnad av verkstadsrörelsen icke ske
i anslutning till någon av de befintliga verkstadsanläggningarna. I stället
bör den komma till stånd genom att eu eller två nya verkstadsenheter tillskapas
för en total arbetsstyrka om 400 man, dock med möjlighet till fortsatt
utbyggnad i framtiden. Det framstår därvid för den nu aktuella utökningen
av verkstadskapaciteten såsom ekonomiskt mest fördelaktigt att
anlägga endast en ny verkstad. Av de i Kungl. Maj :ts förenämnda beslut
angivna båda orterna Kristinehamn och Skellefteå är i så fall Kristinehamn
den lämpligaste förläggningsorten.

Det konstateras att vid jämförelse mellan de tänkbara alternativen —
en verkstad för 400 anställda i Kristinehamn (alt. 1), en verkstad för
400 anställda i Skellefteå (alt. 2) samt två verkstäder för vardera 200 anställda
i Kristinehamn och Skellefteå (alt. 3) — den årliga merkostnaden
för alternativ 2 i förhållande till alternativ 1 beräknas bli ca 700 000 kr.,
vilket närmast sammanhänger med högre fraktkostnader och av dyrortsskillnader
betingade högre löner. Den årliga merkostnaden för alternativ 3
beräknas till 1,2 milj. kr. i förhållande till alternativ 1 och således till
500 000 kr. jämfört med alternativ 2. Tillkommande merkostnad för alternativ
3 sammanhänger med sådana faktorer som att anläggandet av två
verkstadsenheter bedömts föranleda ett med två milj. kr. ökat kapitalbehov
innebärande ökade räntekostnader, vidare att under samma förutsättning
viss del av maskinparken torde få dubbleras innebärande höjda avskrivningar
samt att viss dubblering av tjänstemannapersonal blir erforderlig
etc.

Telestyrelsen framhåller emellertid, att även om alternativet med två nya
verkstäder ter sig ekonomiskt mindre fördelaktigt för den nu tänkta kapacitetsökningen
än alternativen med en enda verkstad det icke bör bortses
från att alternativet med två verkstäder i en framtid kan innebära fördelar
genom att det skapar ett gynnsammare utgångsläge för en eventuell
fortsatt utbyggnad av verkstadsrörelsen.

I anslutning till de lämnade direktiven har styrelsen behandlat frågan
om en utbyggnad av verkstadsrörelsen utifrån förutsättningen att två mjn
televerkstäder skall uppföras, den ena i Kristinehamn och den andra i
Skellefteå. Om de båda orterna framhålls allmänt, att de har en sådan samhällskaraktär
att de i och för sig är lämpliga från lokaliseringssynpunkt.
Sålunda bedöms möjligheterna att där rekrytera arbetskraft, ordna bostäder
åt de anställda och anskaffa lämplig tomtmark såsom goda.

En utökning av verkstadsrörelsens produktionskapacitet i angiven utsträckning
föreslås ske på sådant sätt att tillverkningen av vissa materielslag
överförs från de nuvarande verkstäderna till de båda nya produktionsenheterna.
Vid de befintliga verkstäderna kommer därvid i motsvarande män

6 Kungl. Mnj. ts proposition nr 116 år 1965

eu utökning av de kvarvarande tillverkningarna att ske. I första hand anses
produktionen av telefonapparater böra överföras till en av de nya verkstäderna.
Ifrågavarande produktion bär en enhetlig och stabil karaktär
och är av lämplig storleksordning. Den är vidare artskild från övriga tillverkningar.
Vid bedömningen av frågan vilken av de båda verkstäderna
som bör ifrågakomma för angivna produktion bör enligt styrelsen beaktas,
att priskonkurrensen på telefonapparatområdet är hård, vidare att apparaterna
har ett förhållandevis lågt värde per volymenhet, vilket innebär att
fraktkostnaderna spelar en icke oväsentlig roll för prissättningen. Det är
därför önskvärt, att apparattillverkningen får ett så centralt läge som möjligt
inom inköps- och avsättningsområdet, som har sin tyngdpunkt i södra
och mellersta Sverige. Med hänsyn härtill anses ifrågavarande tillverkning
böra ske vid verkstaden i Kristinehamn. — Till verkstaden i Skellefteå bör
förläggas tillverkning av sådana materielslag, som har ett högt värde per
volymenhet. De högre fraktkostnaderna får därigenom mindre betydeise.
Lämpliga tillverkningsobjekt från denna synpunkt är små och medelstora
produkter av typen jacklister, samtalsmätare etc., vilka produkter sedan
länge är väl inarbetade på marknaden och som i tillverkningshänseende
också utan större svårighet kan föras över från nuvarande verkstäder.

Telestyrelsen har i skrivelsen lämnat en redogörelse för sina överväganden
i fråga om utformningen av de båda nya verkstäderna, därvid grunderna
för bedömning av markbehov och markdisposition, verkstads- och
iörrådslokalers dimensionering etc. närmare redovisas. I fråga om verkstadslokalerna
gäller i sammanhanget att dessa för att medge viss mindre
expansion utan att ytterligare utbyggnadsarbeten skall bli erforderliga dimensioneras
för en personalstyrka om vardera 250 man. — Tids programmet
för genomförandet av utbyggnaden bedömer styrelsen så att det för utarbetande
av fullständiga entreprenadhandlingar för de båda verkstäderna
ävensom för upphandlingen krävs ca ett år från den tidpunkt, då beslut om
utbyggnaden fattas. Själva byggnadstiden kan för vardera verkstaden likaledes
antas bli ca ett år. Med hänsyn till bl. a. de begränsade personalresurserna
inom verkstadsrörelsens stabsorgan anses det möta svårigheter
att genomföra de båda industribyggena samtidigt. I stället bör anläggningarna
uppföras en i taget, därvid tidsintervallet mellan påbörjandet av resp.
byggnadsföretag torde böra vara minst ett år. Då det är mest angeläget
att få i gång den verkstad, där tillverkning av telefonapparater skall äga
rum, föreslås att man först påbörjar uppförandet av anläggningen i Kristinehamn.

Kapitalbehovet för de nya verkstäderna beräknar telestyrelsen till sammanlagt
44,3 milj. kr. i 1964 års prisnivå, vilket belopp fördelar sig på
olika ändamål enligt följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr Hd år 1965

Milj. kr.

Tomtmark.................................................. 0,8

Byggnader.................................................. 12,0

Maskiner, verktyg och inventarier ............................ 9,0

Förråd, pågående arbeten och lager .......................... 14,8

Fordringar ................................................. 4,5

Kassa...................................................... 3,2

Summa kapitalbehov 44,3

I fråga om de upptagna posterna gäller att byggnadskostnaderna bedömts
med ledning av erfarenheterna från de på senare tid genomförda utbyggnaderna
inom verkstadsrörelsen samt att medelsbehovet i övrigt för olika
anläggnings- och rörelsetillgångar uppskattats med hänsyn tagen till vad
som i motsvarande fall gäller inom ramen för den nuvarande verksamheten.

Enligt telestyrelsen blir det nödvändigt att taga i anspråk ifrågavarande
kapital successivt under den tid verkstäderna uppförs och till dess produktionen
kommer i gång. På vad sätt kapitalanskaffningen därvid skall
ske blir beroende av i vilken företagsform de nya verkstäderna avses bli
drivna.

Telestyrelsen framhåller i sammanhanget, hur den för televerket gällande
affärsverksformen begränsar verkstadsrörelsens rörelsefrihet i bl. a.
investerings- och personalfrågor. I investeringshänseende är verkstadsrörelsen
sålunda hänvisad till ett prövningsförfarande, som innebär att man
även för relativt små utbyggnader av verkstäderna måste räkna med lång tid
för administrativ behandling av investerings- och byggnadsprogram. Verkstadsrörelsen
arbetar härvidlag under sämre betingelser än den enskilda
industrin. Beträffande anställningsvillkoren för tjänstemannapersonal är
verkstadsrörelsen bunden av det statliga avlöningssystemet, vilket försvårar
en anpassning av lönerna till marknadsläget och därigenom också försvårar
en konkurrens på lika villkor med den enskilda industrin om kvalificerad
teknisk och administrativ personal. Rekryteringsproblemet blir vid
en utbyggnad av här ifrågavarande slag särskilt besvärande, då huvuddelen
av de ledande befattningarna vid de nya verkstäderna måste besättas med
nyanställd personal.

Med hänsyn till angivna förhållanden framstår det från synpunkten alt
telestyrelsen med framgång skall kunna etablera och driva nya televerkstäder
som angeläget, att en annan företagsform än affärsverksformen tilllämpas.
Styrelsen erinrar i sammanhanget om de under senare år pågående
övervägandena att för de statliga affärsverken skapa en ny företagsform
(»tredje företagsformen») innebärande att verken lösgörs från statsförvaltningen
i övrigt och får ställning av fristående rättssubjekt med vidsträckt

Kurigl. Maj.ts proposition nr 116 år 1965

rörelsefrihet i fråga om personal- och lönepolitik, investeringar etc. Då införandet
av en ny sådan företagsform för verket i dess helhet icke kan
avvaktas, måste i detta sammanhang en annan lösning sökas. En lämplig
sådan kunde vara att omskapa televerkets hela verkstadsrörelse till aktiebolag.
Därigenom skulle man komma ifrån de för rörelsen hämmande
verkningarna av affärsverksformen. Erfarenheterna på andra håll har
emellertid visat, att ombildningen av statliga företag till aktiebolag medför
så betydande svårigheter icke minst i personalpolitiskt hänseende, att telestyrelsen
icke f. n. anser sig böra förorda, att den redan existerande delen av
televerkets verkstadsrörelse görs till aktiebolag. Däremot bör de nya verkstäderna
drivas i aktiebolagsform. Därigenom skulle erforderlig rörelsefrihet
i investerings- och personalhänseende erhållas. Ett sådant bolag bör vara
helt statligt och stå under televerkets förvaltning. Förslag till bolagsordning
torde få utarbetas, sedan statsmakterna fattat beslut i sakfrågan.

Då styrelsen utifrån sitt ställningstagande till företagsformen för de nya
verkstäderna haft att överväga sättet för kapitalanskaffningen har den
stannat för att föreslå följande. Av det erforderliga kapitalet om 44,3 milj.
kr. borträknas först ett belopp om 2,4 milj. kr. motsvarande de uppskattade
genomsnittliga leverantörskrediterna. För att täcka kvarstående kapitalbehov
— avrundat 42 milj. kr. — tillskjuts 18 milj. kr. i form av eget
kapital. Det bör ske sålunda, att aktier till ett sammanlagt nominellt värde
av 15 milj. kr. tecknas till en kurs av 120 %. Det i förhållande till
aktiernas nominella värde överskjutande beloppet eller 3 milj. kr. förutsätts
därvid tillfört bolagets reservfond. Kapitalbehovet i övrigt eller 24
milj. kr. bör tillgodoses genom lån. Härvidlag föreslår styrelsen, att genom
fullmäktige i riksgäldskontoret statlig garanti utställs för det erforderliga
lånebeloppet. Med hänsyn till oförutsedda medelsbehov bör garantiramen
lämpligen bestämmas till ett högre belopp än 24 milj. kr., förslagsvis 30
milj. kr.

Telestyrelsen erinrar slutligen om sin i skrivelse den 31 augusti 1964
framlagda plan om viss ytterligare utvidgning av televerkstaden i Nynäshamn
för en sammanlagd kostnad av ca 3 milj. kr. Prövningen av denna
fråga har uppskjutits i avvaktan på resultatet av de nu redovisade övervägandena
om en utbyggnad av verkstadsrörelsen. Angivna utvidgning är
avsedd att ske genom att den verkstadsbyggnad för snickeri- och plaslarheten
m. m., som är under uppförande i Nynäshamn, påbyggs med två
våningsplan. Därigenom erhålls utrymmen för förmontering m. m. av större
abonnentväxlar samt för experimenttillverkning av vissa elektroniska produkter.
Telestyrelsen förutsätter, att denna angelägna utvidgning får komma
till utförande samtidigt med de nya anläggningarna i Kristinehamn
och Skellefteå.

Knngl. Maj:ts proposition nr Ull år W(>5

De par tementscliefen

Sedan mer än sjuttio år bedriver televerket industriell verksamhet på det
teletekniska området. Produktionsprograinmet innefattar olika slags stations-,
abonnent- och linjemateriel, och tillverkningen därav har successivt
ökat i takt med den fortlöpande utbyggnaden av landets telekommunikationer.
I dagens läge utgör televerkets verkstadsrörelse en betydande industri
med ca 3 300 anställda och med verkstäder i Nynäshamn, Vänersborg,
Sundsvall och Göteborg. Värdet av dess årliga leveranser belöper sig till närmare
150 milj. kr., varav den helt övervägande delen avser leveranser till
televerket. I fråga om de materielslag, som sålunda tillverkas inom verkstadsrörelsen,
har denna under treårsperioden 1961—1963 svarat för i
genomsnitt ca 57 % av televerkets inköp och den enskilda industrin för
återstoden. Såsom framgår av det föregående utgör dock verkets inköp
av ifrågavarande materielslag endast ungefär hälften av dess totala inköp
av teleteknisk materiel. Om verkstadsrörelsens leveranser sätts i relation
till dessa, begränsar sig rörelsens andel under angivna treårsperiod
till i genomsnitt ca 29 %.

Allmänt kan konstateras att det varit av betydande värde för televerket
att ha tillgång till en egen verkstadsrörelse. Denna, som haft att konkurrera
på i princip lika villkor med den enskilda industrin, har sålunda genom sin
omfattning och sin förmåga att hävda sig i pris- och kvalitetshänseende kunnat
utöva ett inflytande på marknaden, vilket inneburit avsevärda fördelar
för televerket i dess inköpsverksamhet. Framhållas bör även betydelsen av
det samarbete, som inom televerket kunnat åvägabringas mellan verkstadsrörelsen
och de enheter inom verket, vilka svarar för den tekniska utvecklingsverksamheten
och för driftfunktionen. Sålunda har genom verkstadsrörelsen
resultaten av utvecklings- och projekteringsarbetet inom telestyrelsens
tekniska byrå ävensom erfarenheterna inom driftorganisationen av de
teletekniska installationerna ute på fältet kunnat industriellt tillgodogöras i
nya och förbättrade konstruktioner.

Den kraftiga utbyggnad av landets telekommunikationer, som ägt rum under
de senaste 10 till 15 åren, har för televerket medfört successivt ökade anskaffningsbehov
i fråga om olika slags teleteknisk stations- och apparatmateriel.
Trots att såväl verkstadsrörelsen som den enskilda industrin under
samma tid kraftigt ökat sin produktionskapacitet, har verket haft svårigheter
att få sina materielbehov tillgodosedda. Förhållandena bär inneburit dels
att verkstadsrörelsen tidvis haft en i förhållande till dess kapacitet alltför
hög beläggning, dels att i viss utsträckning beställningar fått läggas ut på
den enskilda industrin, vilka betingat icke oväsentligt högre priser. Det är
mot denna bakgrund, som en utbyggnad av televerkets verkstadsrörelse aktualiserats.
Därvid har givetvis intresset i första hand varit inriktat på att

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år W65

tillskapa en produktionskapacitet, som möjliggör ett tillgodoseende på tillfredsställande
villkor av de materielbehov, som man för de närmaste åren
har att räkna med. Det måste emellertid vara ett lika stort intresse att ge utbvggnaden
en sådan utformning, att förutsättningar skapas för en meia
långsiktig expansion av verkstadsrörelsens produktionsvolym.

Av företagsekonomiska och produktionstekniska skäl har det inte ansetts
lämpligt att genomföra en fortsatt utbyggnad i anslutning till någon av de
befintliga verkstäderna. Bl. a. med hänsyn härtill har det tett sig naturligt
att låta lokaliseringspolitiska överväganden spela in vid bedömningen av
frågan om den lämpliga förläggningen av den tillkommande produktionen.
Detta har kommit till uttryck i det förenämnda av Kungl. Maj :t meddelade
uppdraget till telestyrelsen att utarbeta planer för utbyggnaden utifrån
förutsättningen, att nya verkstadsanläggningar tillskapas i Kristinehamn
och Skellefteå.

Telestyrelsen har numera redovisat resultatet av sina överväganden. Dessa
utmynnar i förslag, att verkstadsrörelsen byggs ut med sikte på ett ökat
årligt produktionsvärde av ca 20 milj. kr. Utbyggnaden bör enligt styrelsen
komma till stånd genom att en eller två nya verkstadsenheter tillskapas för
en arbetsstyrka om sammanlagt 400 man. Verkstadsanläggningarna förutsätts
dock dimensionerade för en arbetsstyrka om 500 man, och möjligheter
bör finnas för en fortsatt utbyggnad i framtiden. Styrelsen framhåller, att
det för den nu aktuella utökningen av produktionskapaciteten är ekonomiskt
mest fördelaktigt att anlägga endast en större verkstad med förläggning
till Kristinehamn men att det i ett mera långsiktigt perspektiv
finns skäl som talar för att utökningen fördelas på två mindre verkstädei i
Kristinehamn resp. Skellefteå. I detta senare fall förutsätts vardera verkstadsanläggningen
sysselsätta 200 man men vara dimensionerad för 250
man. Alternativet med två anläggningar på angivna båda platser beräknas
bl. a. på grund av högre fraktkostnader och av dyrortsskillnader betingade
högre löner medföra en årlig merkostnad om drygt en miljon kr. i forhållande
till alternativet med endast en större anläggning i Kristinehamn.
I övrigt redovisar styrelsen i sammanhanget sina närmare överväganden
i fråga om den lämpliga inriktningen av produktionen i anslutning till de
nya verkstadsenheterna.

För egen del vill jag i sammanhanget erinra om de ökade resurser, som
statsmakterna under de senaste åren ställt till televerkets förfogande för att
göra det möjligt för verket att komma till rätta med ko- och belastningsproblemen
på teleområdet. Det är givetvis angeläget, att televerkets insatser
härvidlag icke försvåras genom att den för utbyggnaden av telekommunikationerna
erforderliga materielen icke kan anskaffas i tillräcklig utsträckning
eller på tillfredsställande villkor. De problem som televerket härvidlag
mött under senare år motiverar att en utökning av verkstadsrörelsens produktionskapacitet
nu snarast kommer till stånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1965

I fråga om dimensioneringen av den tillkommande verkstadskapaciteten
kan jag i huvudsak biträda vad styrelsen föreslagit. De nya anläggningarna
torde sålunda i den nu aktuella utbyggnadsetappen böra ges en dimensionering,
som medger en arbetsstyrka om totalt ca 500 man. Styrelsen har för
sin del tänkt sig att i första hand utnyttja denna verkstadskapacitet för en
produktionsökning motsvarande ett arbetskraftsbehov av 400 man. Själv har
jag som resultat av mina gjorda överväganden av frågan om utbyggnaden
och de produktionsförhållanden och materielbehov som betingar denna funnit
anledning ifrågasätta, om icke televerket mera omgående bör inrikta sig
på en produktion, som innebär ett fullare utnyttjande av den tänkta kapaciteten.

Vid bedömningen av frågan om utbyggnaden bör komma till stånd genom
anläggning av endast en större verkstadsenhet eller genom anläggning av två
mindre enheter på angivna orter har jag funnit avgörande skäl tala för det
senare alternativet. Jag har härvidlag utöver lokaliseringspolitiska överväganden
även beaktat det bättre utgångsläge, som ifrågavarande alternativ
innebär för en mera långsiktig expansion av verkstadsrörelsens produktionskapacitet.
I takt med att en sådan expansion kommer till stånd bortfaller de
kostnadsmässiga olägenheter, som sammanhänger med att produktionen vid
de båda verkstäderna i ett inledningsskede icke har en företagsekonomiskt
sett optimal omfattning.

Med hänsyn till anförda förhållanden föreslår jag, att verkstadsrörelsen
utbyggs genom anläggning av två nya verkstäder, varav en i Skellefteå och
en i Kristinehamn.

Enligt telestyrelsen erfordras en tid av tre år för projektering och uppförande
av anläggningarna, därvid förutsatts ett tidsintervall om ett år
mellan påbörjandet av de båda projekten. I anslutning härtill vill jag
framhålla angelägenheten av att båda projekten igångsätts genast och
med sikte på ett samtidigt färdigställande. Om detta icke visar sig möjligt,
torde från lokaliserings- och sysselsättningspolitisk synpunkt övervägande
skäl tala för att verkstaden i Skellefteå påbörjas först. I sådant fall
förutsätter jag att verkstaden i Kristinehamn därefter påbörjas så snart
möjlighet därtill föreligger.

I likhet med telestyrelsen anser jag, att de båda verkstäderna bör drivas i
form av ett aktiebolag. Därigenom skapas den större rörelsefrihet i olika
hänseenden, som är av betydelse inte minst med tanke på behovet av en
snabb och effektiv uppbyggnad av verksamheten. Bolaget bör vara statsägt
och ha karaktären av dotterföretag till televerket.

Jag anser mig kunna biträda telestyrelsens bedömning av bolagets kapitalbehov,
vilket angivits till 44,3 milj. kr. Beträffande sättet för tillgodoseende
av detta har jag — med viss avvikelse från styrelsens förslag — ansett
mig böra förorda följande. I första hand utgår jag från att industrifastigheterna
med ett uppskattat värde av ca 12 milj. kr. skall med avseende

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1965

På byggnadsfinansieringen bilda underlag för sedvanlig belåning. Ett belopp
av 15 milj. kr. bör ställas till förfogande i form av eget kapital.
Detta bör tillföras bolaget genom att aktier till ett nominellt värde av
tillsammans 10 milj. kr. tecknas till en kurs av 150 %. Det i förhållande
till aktiernas nominella värde överskjutande beloppet eller 5 milj. kr. förutsätts
därvid tillfört bolagets reservfond. För tillgodoseende av bolagets
kapitalbehov bör vidare riksdagens bemyndigande inhämtas att ikläda staten
garantier för lån åt aktiebolaget intill ett belopp av 20 milj. kr. Jag utgår
slutligen från — med ledning av bl. a. erfarenheterna från den nuvarande
verkstadsrörelsen och den beräknade faktureringsvolymen — att bolaget
efter igångsättning av driften skall disponera medel i form av förskott och
leverantörskrediter om uppskattningsvis ca 10 milj. kr.

Slutligen bör i detta sammanhang ställning tas till den i 1965 års statsverksproposition
anmälda frågan om en utvidgning av vissa verkstadslokaler
i Nynäshamn, vilken fråga uppskjutits i avvaktan på de nu framlagda
planerna om en utbyggnad av verkstadsrörelsen. Jag tillstyrker, att angivna
utvidgning kommer till stånd och beräknar i likhet med telestyrelsen totalkostnaden
för projektet till ca 3 milj. kr., varav ca 1,5 milj. kr. kan antas
belöpa på budgetåret 1965/66.

De medel som erfordras för aktieteckning i det förenämnda nya bolaget
ävensom de medel som erfordras för den angivna utvidgningen av verkstadslokalerna
i Nynäshamn torde få täckas från det för budgetåret 1965/66 anvisade
investeringsanslaget Teleanläggningar m. m. Det synes mig icke erforderligt
att i anledning härav hos riksdagen begära någon ökning av detta
anslag. Däremot torde den för televerket nämnda budgetår beräknade investeringsramen
böra vidgas med de angivna beloppen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) medge att en utbyggnad sker av televerkets verkstadsrörelse
i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda
staten garanti intill ett belopp av högst 20 000 000 kr. för
krediter till ett av televerket bildat aktiebolag för tillverkning
av teleteknisk materiel.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Ferm

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650268