Kungl. Maj.ts proposition nr 115 (Proposition 1948:115)

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avstående i
vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m.;
given Stockholms slott den 20 februari 19^8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under
punkterna l:o—19 :o hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 februari 19''r8.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Statsrådet Ericsson anmäler frågor om avstående i vissa fall av allmänna
arvsfondens rätt till arv samt av kronans rätt till danaarv och anför därvid
följande.

1 :o.

Rätten till arv efter fastighetsägaren Johan Emil Andersson från Värnamo.
Den 19 december 1946 avled förenämnde Andersson, som var född den 3
april 1878, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet
uppgick enligt bouppteckningen jämte tilläggsbouppteckning till sammanlagt
23 965 kr. 73 öre.

I särskilda till Kungl. Maj :t ställda skrifter ha dels fabriksarbetaren
John E. Andersson och hans hustru Karin M. Ch. Andersson, född Ström,
dels ock fru Hulda K. Fornell, född Johansson, samtliga i Värnamo, an 1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

hållit att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte till
dem avstås vissa belopp.

Till stöd för sin ansökning ha makarna Andersson, av vilka mannen är
född den 29 december 1894 och hustrun i februari 1899, anfört, att de
under 24 år förhyrt bostad i den fastighet, som den avlidne efterlämnade,
och att hustrun under hela denna tid hjälpt den avlidne eller hans föräldrar
med sedvanliga i ett hem förekommande göromål. Mannen hade sedan flera
år tillbaka skött gatu- och gårdsrenhållningen samt fastighetens trädgård
ävensom varit den avlidne behjälplig med reparationer å fastigheten. Denne
hade jämväl ofta intagit måltider hos makarna Andersson utan att betala
någon ersättning härför. När han under sista åren varit sjuk, hade de
delvis skött honom och även vakat vid hans sjukbädd. Den avlidne, som
levat under synnerligen torftiga förhållanden, hade låtit dem förstå, att
han vore mycket fattig. Själva levde de i små omständigheter men hade
av rent medlidande lämnat den avlidne all den hjälp de varit mäktiga.
Utan att uttala någon direkt avsikt att testamentera sin egendom till sökandena
hade den avlidne dock till dem ofta uttalat, att han skulle komma
ihåg dem för deras vänlighet mot honom. Enligt deras övertygelse skulle
han ha testamenterat någon del av sin kvarlåtenskap till dem, därest han
icke avlidit så hastigt. Sökandena ha anhållit att såsom ersättning för deras
arbete måtte av den avlidnes kvarlåtenskap tillerkännas dem ett belopp
av 2 880 kr., motsvarande 120 kr. för år.

Hulda Forneil, som är född den 4 juli 1887, har anfört, att hon under
20 års tid bott i fastigheten samt hela denna tid varit den avlidnes föräldrar
och honom behjälplig med vissa hushållsgöromål, särskilt tvätt och sömnad,
varjämte hon uträttat ärenden åt honom samt vissa tider givit honom
middag minst 1—2 gånger i veckan utan att erhålla ersättning härför.
Även hon hade hoppats att han skulle kommit ihåg henne i form av testamente.
Hon har anhållit att ur kvarlåtenskapen erhålla ersättning med
ett belopp av 2 000 kr., motsvarande 100 kr. för år.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att av den i ärendet verkställda
utredningen framginge att sökandena, vilka levde i blygsamma
ekonomiska omständigheter, utan att hava betingat sig något vederlag ägnat
den avlidne tjänster och hjälp av olika slag, varför ansökningarna torde
vara värda beaktande. De begärda beloppen syntes icke vara oskäliga, varför
ämbetet tillstyrkte bifall till ansökningarna.

Enligt utredningen i ärendet ha makarna Andersson för den av dem förhyrda
lägenheten, omfattande två rum och kök, erlagt en hyra av 32 kr.
för månad. Fru Forneil hade erlagt samma hyra för sin lägenhet, vilken
jämväl omfattade två rum och kök.

Föredraganden. Jag delar uppfattningen, att sökandena -— som leva i
små ekonomiska omständigheter och på olika sätt hjälpt den avlidne med
varjehanda göromål och i viss utsträckning även haft honom som måltidsgäst
i sina hem, allt utan att begära eller erhålla någon betalning härför

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

— böra erhålla skälig ersättning för sina tjänster åt den avlidne. Även om
storleken av de hyresbelopp, som sökandena erlagt för av dem förhyrda
lägenheter hos den avlidne, beaktas vid bedömandet av vad som kan anses
utgöra skälig ersättning, kan jag i stort sett ansluta mig till det av myndigheterna
tillstyrkta förslaget om ersättning till makarna Andersson, som
båda varit den avlidne behjälpliga. Det synes mig dock lämpligare, att allmänna
arvsfonden avstår ett avrundat belopp, förslagsvis 2 500 kr. Med
utgångspunkt från detta ersättningsbelopp synes skäligen böra till Hulda
Fornell avstås ett belopp av 1 000 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter fastighetsägaren Johan Emil Andersson från Värnamo
må avstås 2 500 kr. gemensamt till fabriksarbetaren John
E. Andersson och hans hustru Karin M. Ch. Andersson,
född Ström, samt 1 000 kr. till Hulda K. Fornell, född Johansson.

2:o.

Rätten till arv efter förre lantbrukaren Medrik Anton Andersson från
Skanör. Den 16 eller 17 september 1946 avled förenämnde Andersson, som var
född den 23 december 1881, utan att, såvitt framgår av en efter honom
upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen
i boet uppgick enligt bouppteckningen till 81 479 kr. 90 öre.
Genom testamente den 16 maj 1945, vilket godkänts av kammaradvokatfiskalsämbetet,
hade Andersson förordnat, att av hans kvarlåtenskap ett
belopp av 30 000 kr. skulle tillfalla Hököpinge kommun.

Hos Kungl. Maj :t har lokreparatören Curt A. H. Johansson i Kristianstad
anhållit, att till honom måtte avstås hela den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen eller, därest detta icke kunde bifallas, samma belopp
som Hököpinge kommun erhållit, dvs. 30 000 kr. Till stöd för ansökningen
har sökanden, som är född den 23 februari 1921, anfört huvudsakligen
följande. Han vore son utom äktenskap till den avlidne. Hans
moder hade vid hans födsel varit i tjänst hos fadern, och föräldrarna skulle
ha ingått äktenskap men de blevo osams om en tidigare son till modern.
Den avlidne hade erkänt faderskapet och intill dess sökanden fyllt 18 år betalat
för honom hos fosterföräldrarna. Senare hade sökanden ofta besökt
fadern, och denne hade alltid låtit honom förstå, att han skulle ärva honom.
Den avlidne hade jämväl till såväl sökandens moder som vissa andra personer
yttrat sig i enahanda riktning. På grund av sitt hastiga dödsfall hade
den avlidne emellertid icke kunnat vidtaga åtgärder i syfte att säkerställa
sonens arvsrätt.

Landsfiskalen i Vcllinge distrikt, som verkställt utredning i ärendet och
inhämtat yttranden från sex personer, har anfört, att de vid utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

lämnade uppgifterna otvetydigt torde giva vid handen, att sökanden vore
son till den avlidne men att han till följd av ovänskapen mellan föräldrarna
samt faderns utpräglade vrångsinthet och envishet icke kommit att
intaga den ställning, som rättvisligen bort tillkomina honom. Det syntes
landsfiskalen därför skäligt, att sökanden tillerkändes den del av kvarlåtenskapen,
som eljest skulle tillfalla allmänna arvsfonden.

Gode mannen för allmänna arvsfonden vid boutredningen efter den avlidne
har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört följande.

Med hänsyn till vad som framkommit vid utredningen i ärendet torde
billighetsskäl tala för, att framställningen vinner beaktande. Landsfiskalen
ifrågasätter, om icke sökanden bör tillerkännas den del av kvarlåtenskapen,
som eljest skulle tillfalla allmänna arvsfonden. Av de uttalanden,
som närstående och bekanta till sökanden gjort, synes emellertid ej framgå,
att fadern avsett att sonen — med undantag för legatet — skulle få
boets behållning i dess helhet, men väl att fadern antytt, att sonen skulle
erhålla en del av boet. Länsstyrelsen finner sig därför icke böra tillstyrka
framställningen i vidare män, än att länsstyrelsen föreslår, att till sökanden
i enlighet med hans alternativa hemställan avstås ett belopp av 30 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att ämbetet i likhet med länsstyrelsen
funne ansökningen förtjäna beaktande. Vidkommande storleken
av det belopp, som vid ett efterskänkande skulle avstås till sökanden, åberopade
ämbetet Kungl. Maj :ts beslut den 8 juni 1945 angående avstående
av viss del av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter
guldsmeden L. G. H. Malmström från Boden till förmån för en utom äktenskapet
född son, varigenom i enlighet med riksdagens beslut (statsutskottets
uti. nr 101; riksdagens skriv, nr 203) till denne avståtts hälften av
den arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen i boet efter Malmström. Då
i förevarande och nämnda ärende syntes föreligga likartade omständigheter,
ansåge ämbetet sig böra föreslå, att hälften av vad som återstode i boet
efter Andersson, sedan nyssberörda legat utgått, måtte avstås till sökanden.

Föredraganden. I anslutning till de synpunkter, som av 1945 års riksdag
anlades på frågan om avstående av viss del av kvarlåtenskapen efter nyssnämnde
Malmström, vill jag förorda, att till sökanden avstås hälften av
den allmänna arvsfonden efter hans fader tillfallna kvarlåtenskapen, oavsett
att man därigenom uppenbarligen går utöver vad i praxis tidigare ansetts
billigt att avstå till skyldeman, som stått arvlåtaren nära.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hälften av den allmänna arvsfonden efter förre lantbrukaren
Medrik Anton Andersson från Skanör tillfallna
kvarlåtenskapen må avstås till förmån för Curt A. H. Johansson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

3 :o.

Rätten till arv efter förre direktören Carl Johan Christian Blomström från
Malmö. Den 22 januari 1946 avled förenämnde Blomström, som var född
den 10 februari 1876, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad
bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteckningen
uppgick behållningen i boet till 143 419 kr. 17 öre. Hans hustru, Cecilia
Blomström, hade avlidit den 19 i samma månad och såsom dödsbodelägare
efterlämnat sin man samt fyra syskon och en avliden broders sju
barn. Behållningen i boet efter hustrun Blomström uppgick till 12 950 kr.
84 öre. Makarna Blomström, som år 1903 erhållit boskillnad, hade genom
inbördes testamente den 18 maj 1909 förordnat, att efterlevande maken skulle
ha full äganderätt till allt vad i boet funnes utan intrång från den avlidnes
arvingar.

Den 15 april 1946 hölls vid rådhusrätten i Malmö vittnesförhör för dödsfalls
skull angående tillkomsten av ett av hustrun Blomström muntligen
upprättat testamente, varigenom hon förordnat om såväl sin egen som mannens
kvarlåtenskap. Enligt detta testamentariska förordnande skulle makarnas
fosterdotter Ulla Elise (Lisa) Rosenqvist, gift med kamreraren A. I.
Rosenqvist, erhålla 30 000 kr. samt makarna Rosenqvists barn, Nils Ivan
och Ulla Birgitta Johanna Cecilia, vartdera 10 000 kr., varjämte hustrun
Blomströms syster, fru Hilma O. Lilja, samt en sonson till denna, maskinisten
S. Gunnar I. Svensson, vardera skulle erhålla 5 000 kr. Vidare skulle
försäljningschefen Leo B. Biéth erhålla den makarna Blomström tillhöriga
fastigheten, Disponentbostaden l1 i Stehags socken jämte tillbehör. Resten
av kvarlåtenskapen skulle, sedan vissa legat utgått, lika fördelas mellan
hustrun Blomströms syskon. Enligt en vid vittnesförhöret lämnad uppgift
skulle dessa hustrun Blomströms förordnanden stå i god överensstämmelse
med vad mannen Blomström under livstiden själv velat ha förordnat.

Utdrag av domboken rörande vittnesförhöret bevakades den 6 maj 1946
vid rådhusrätten i Malmö såsom muntligt testamente av makarna Blomström.
Sedan förordnandet delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet samt ämbetet
underställt frågan om godkännandet Kungl. Maj:ts prövning, förordnade
Kungl. Maj :t den 13 september 1946, att klander mot ifrågavarande testamentariska
förordnande, i den mån det ej utgjorde förordnande av hustrun
Blomström rörande hennes kvarlåtenskap, skulle för allmänna arvsfondens
räkning äga rum. Genom numera lagakraftvunnet utslag har rådhusrätten
i Malmö förklarat, att, enär de av Cecilia Blomström gjorda uttalandena icke
kunde anses såsom ett av Carl Blomström upprättat testamente, allmänna
arvsfonden framför de med förordnandet avsedda personerna vore berättigad
till kvarlåtenskapen efter Carl Blomström.

Hos Kungl. Maj:t ha sedermera följande personer gjort ansökningar att
kvarlåtenskapen efter mannen Blomström måtte till dem avstås och fördelas
i huvudsaklig överensstämmelse med det av hustrun Blomström gjorda
förordnandet, nämligen Lisa Rosenqvist och hennes man, den sistnämnde för

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

makarna Rosenqvists omförmälda två barn, förenämnda Leo Biéth, Hilma
Lilja och Gunnar Svensson samt fru Selma Dahl och maskinsnickaren
Hjalmar Gunnarsson, alla i Malmö, ävensom fru Anna Christiansen i Helsingör.

Kungl. Maj :t har genom beslut denna dag förklarat de av Selma Dahl,
Gunnarsson och Anna Christiansen gjorda ansökningarna icke föranleda
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Makarna Roscnqvist ha till stöd för sin anhållan åberopat, att Lisa Rosenqvist,
född den 26 november 1907, vid fyra års ålder upptagits såsom fosterbarn
av makarna Blomström och tillbringat hela sin uppväxttid hos dem.
År 1931 hade hon adopterats av dem, men denna adoption hade hävts, då
hon ungefär ett och ett halvt år senare trolovat sig mot deras önskan. Efter
hennes giftermål hade emellertid det goda förhållandet till de förra adoptivföräldrarna
återställts. De hade följt hennes barns utveckling med största
intresse och vid upprepade tillfällen tagit vård om barnen under somrarna
på sitt lantställe. Enligt Lisa Rosenqvists uppfattning hade det varit mannen
Blomströms mening, att hon och hennes barn skulle erhålla del i hans kvarlåtenskap.

Leo Biéth, som är född den It juni 1893, har till stöd för sin ansökning
anfört, att hans far och mannen Blomströms mor varit kusiner. Han hade
sedan ett tiotal år tillbaka umgåtts med makarna Blomström. Under somrarna
hade han bott i deras sommarstuga och varit dem behjälplig med allehanda
göromål. Biéth, som sedan 25 år tillbaka varit försäljare för en
Malmöfirma, vore sedan två år tillbaka sjuklig och väntade på att bli intagen
på psykiatriska avdelningen vid lasarettet i Lund. Under sin sjukdomstid
hade han erhållit 3 000 kr. om året från firman, men det vore ovisst, huru
länge han skulle få behålla denna förmån.

Hilma Lilja, som är syster till fru Blomström och född den 3 oktober 1874,
framhåller, att hon befinner sig i små ekonomiska omständigheter samt att
hon är sjuklig. Enligt hennes uppfattning hade det varit mannen Blomströms
mening, att hon skulle få del av kvarlåtenskapen efter honom.

Svensson, född den 11 oktober 1921, anför, att han för närvarande genomginge
en övermaskinistkurs vid navigationsskolan i Malmö och då icke ägde
några inkomster.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit billighetsskäl tala för avstående
av viss del av arvet och föreslår, att Lisa Rosenqvist och hennes barn
tillerkännas de av dem begärda beloppen samt att envar av de övriga sökandena
erhålla ett belopp av 5 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har funnit såväl Lisa Rosenqvists ansökning
som den för hennes barns räkning gjorda framställningen förtjäna
beaktande. Rörande storleken av de belopp, som vid bifall till framställningarna
skulle komma i fråga, har ämbetet föreslagit, att till Lisa Rosenqvist
måtte avstås 15 000 kr. samt till ett vart av hennes två barn 5 000 kr.
Vidkommande Biéths ansökning talade enligt ämbetets förmenande billig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

hetsskäl för, att något belopp avstodes till hans förmån, och föresloge ämbetet
såsom i sådant hänseende skäligt 5 000 kr. För Hilma Liljas del har
ämbetet föreslagit, att hon måtte tillerkännas ett mindre belopp, förslagsvis
2 000 kr. Till Gunnar Svensson syntes Carl Blomström haft en välvillig inställning,
men ett avstående till förmån för honom har synts ämbetet knappast
befogat.

Föredraganden. Av utredningen i ärendet framgår, att — även om vissa
misshälligheter för en tid funnits mellan Lisa Rosenqvist och hennes fosterföräldrar
— i stort sett rått ett gott förhållande dem emellan. Som makarna
Blomström därjämte synas ha haft en välvillig inställning till Lisa Rosenqvists
båda barn och då det torde ha varit mannen Blomströms avsikt,
att i någon form ekonomiskt tillgodose Lisa Rosenqvist, har jag i likhet
med kammaradvokatfiskalsämbetet funnit det skäligt, att en del av kvarlåtenskapen
avstås till förmån för henne och hennes barn. Vilka belopp de
därvid böra erhålla kan vara föremål för tvekan. För egen del finner jag
det skäligt, att Lisa Rosenqvist såsom makarna Blomströms fosterdotter tillerkännes
ett något högre belopp än det av ämbetet föreslagna och förordar,
att till henne avstås ett belopp av 20 000 kr. Beträffande storleken av de
belopp, som böra tillerkännas Lisa Rosenqvists ifrågavarande barn, har jag
intet att erinra mot ämbetets förslag, eller 5 000 kr. till vartdera.

Beträffande Biéth har jag funnit det rimligt, att han — vilken stått
mannen Blomström i livstiden nära och till följd av sjukdom torde befinna
sig i mindre goda ekonomiska omständigheter — erhåller något belopp ur
kvarlåtenskapen. Jag förordar därvid det av ämbetet föreslagna beloppet
5 000 kr.

Vad slutligen angår Hilma Lilja, som uppnått en ålder av mer än sjuttio
år, och Svensson torde, enligt vad utredningen giver vid handen, mannen
Blomström ha övervägt att vid sitt frånfälle tillgodose dem på något sätt.
Då härtill kommer, att båda befinna sig i små ekonomiska omständigheter,
anser jag mig kunna tillstyrka, att de erhålla skäligt belopp ur kvarlåtenskapen.
Jag förordar i sådant hänseende att 3 000 kr. avstås till vardera.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter förre direktören Carl Johan Christian Blomström från
Malmö må avstås dels ett belopp av 20 000 kr. till Ulla Elise
(Lisa) Rosenqvist, dels ett belopp av 5 000 kr. till vartdera
av hennes båda barn, Nils Ivan och Ulla Birgitta Johanna
Cecilia, dels ett belopp av 5 000 kr. till Leo B. Biéth, dels
ock ett belopp av 3 000 kr. till vardera av Hilma Olivia Lilja
och S. Gunnar I. Svensson.

Kangl. Maj.ts proposition nr 115.

4:o.

Rätten till arv efter änkan Maria Bryngelsson, född Karlsson, från Karlstad.
Den 29 november 1946 avled Maria Bryngelsson, som var född den
2 januari 1863, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet
uppgick enligt bouppteckningen till 11 047 kr. 60 öre. Genom ett den 17
december 1927 upprättat inbördes testamente hade den avlidna och hennes
förut avlidne man, hemmansägaren August Bryngelsson, förordnat bl. a.,
att den efterlevande maken skulle under sin återstående livstid hava full
äganderätt till hela kvarlåtenskapen samt att efter hådas död deras bröder
på båda sidor skulle, om de överlevde makarna, enligt lag ärva dem. På
grund härav upptogos i bouppteckningen såsom dödsbodelägare förutom
allmänna arvsfonden tre bröder till mannen, förre övermaskinisten Oskar
Bryngelsson (född 1879), hemmansägaren Alfred Bryngelsson (född 1876)
samt förre lantbrevbäraren Axel Viktor Bryngelsson (född 1883).

Oskar Bryngelsson har, med instämmande av sina båda bröder, ansökt
att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte helt eller delvis
avstås till dem. Till stöd för ansökningen har anförts, att Maria Bryngelsson,
enligt vad som framginge av hennes yttranden vid olika tillfällen,
le''åt i den tron, att hennes kvarlatenskap på grund av testamentet helt
skulle tillfalla sökandena. Härtill komme, att kvarlåtenskapen huvudsakligen
härledde sig av August Bryngelssons enskilda egendom.

Gode mannen för arvsfonden har avstyrkt, medan däremot länsstyrelsen
i Värmlands län tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har bl. a. anfört, att vid tidpunkten för
testamentets upprättande mannen Bryngelsson haft fyra bröder och hustrun
en broder. En av mannens bröder och hustruns broder hade avlidit före
henne. På grund av testamentet ägde sökandena rätt till mannen Bryngelssons
andel i boet, varför ansökningen endast kunde beröra hustruns
andel. Sökandena hade otvivelaktigt stått den avlidna i livstiden nära samt
befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Då ett bifall till framställningen
sålunda syntes motiverat, har ämbetet föreslagit, att den arvsfonden
efter Maria Bryngelsson tillfallna kvarlåtenskapen skall efterskänkas
till förmån för sökandena med lika fördelning dem emellan.

Föredraganden. Olika meningar kunna göras gällande beträffande den rätta
tolkningen av makarna Bryngelssons inbördes testamente. Jag kan emellertid
ansluta mig till kammaradvokatfiskalsämbetets uppfattning, att allmänna
arvsfonden bör avstå från sin rätt till kvarlåtenskapen efter Maria
Bryngelsson. Alla tre sökandena måste anses ha stått den avlidna nära. Av
utredningen i ärendet framgår, att sökandena Alfred och Axel V. Bryngelsson
befinna sig i små ekonomiska omständigheter, medan detta knappast
kan sägas om Oskar Bryngelsson, som torde ha stått änkan närmast. Med
hänsyn till omständigheterna i ärendet anser jag, att staten icke bör göra
någon uppdelning mellan bröderna utan låta dem gemensamt övertaga hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

kvarlåtenskapen med undantag av ett belopp, motsvarande den arvsskatt,
som skulle ha utgått, därest de erhållit egendomen på grund av testamente.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter Maria Bryngelsson
från Karlstad tillfallna kvarlåtenskapen må avstås gemensamt
till bröderna Oskar, Alfred och Axel Viktor Bryngelsson,
dock med undantag för ett belopp, motsvarande den
arvsskatt, som skulle ha belöpt å kvarlåtenskapen, därest
densamma tillfallit dem på grund av omförmält testamente.

5:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Karl Amandus Eliasson från Torps
socken. Den 8 januari 1946 avled Eliasson, som var född den 9 maj 1872,
utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna
någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 10 427 kr. 76 öre.

Sedan den avlidnes kusinson, vaktmästaren Erik Gustaf Adolf Larsson
i Göteborg och den avlidnes hushållerska fru Johanna Johansson från KlevaOrust
var för sig såsom testamente bevakat vissa av Eliasson fällda yttranden
om kvarlåtenskapen, förordnade Kungl. Maj :t genom beslut den 23 augusti
1946 — i enlighet med kammaradvokatfiskalsämbetets hemställan —
att klandertalan skulle för allmänna arvsfondens räkning anställas mot
nämnda testamentariska förordnanden. I anledning härav anhängiggjorde
ämbetet talan mot Larsson och Johansson inför Orusts och Tjörns domsagas
häradsrätt, som i dom den 24 oktober 1946 förklarade yttrandena
ogiltiga såsom testamenten.

Enligt ett den 21 oktober 1946 träffat avtal har dels Johansson förklarat
sig icke hava något att invända emot att Larsson tillerkändes kvarlåtenskapen
efter Eliasson, dels ock Larsson utfäst sig att, därest han erhölle
densamma, till Johansson utbetala ett kontant belopp av 4 000 kr. jämte
200 kr. för hennes advokatkostnader i ärendet. Dessa belopp skulle utgöra
full ersättning för hennes fordran å lön och övriga eventuella anspråk mot
dödsboet.

Hos Kungl. Maj :t har Larsson, som är född år 1904, under erinran om
förenämnda med den avlidnes hushållerska träffade uppgörelse anhållit att
kvarlåtenskapen måtte avstås till honom.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att såväl han som hans
föräldrar ständigt upprätthållit förbindelse med den avlidne, hos vilken
han tillbringat sina somrar som barn och yngling samt jämväl senare. Vidare
har han åberopat intyg av fyra personer, av vilka tre tidigare hörts
inför nämnda häradsrätt i testamentsärendet. Enligt intygen hade den avlidne
vid olika tillfällen sagt, att Larsson skulle ha hans kvarlåtenskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Vid ytterligare polisutredning i ärendet ha ett flertal personer bekräftat
det goda förhållande, som rått mellan Eliasson och Larsson.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett utredningen giva
stöd åt antagandet, att Eliassons yttersta önskan varit att låta kvarlåtenskapen
övergå till sökanden, som utan tvivel stått arvlåtaren nära. Larssons
ekonomiska förhållanden vore även sådana, att ett avstående av arvet
— helt eller delvis — torde kunna tillstyrkas. Länsstyrelsen har därför icke
haft något att erinra emot bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att man med fog torde kunna
påstå, att sökanden stått den avlidne i livstiden nära. Med hänsyn till sökandens
förhållandevis goda ekonomiska ställning har ämbetet visserligen
ansett det tveksamt, huruvida ett efterskänkande av kvarlåtenskapen till
honom borde äga rum, men dock på grund av vad i ärendet förekommit ej
velat motsätta sig ett bifall till ansökningen.

Föredraganden. Med hänsyn till de muntliga uttalanden, som den avlidne
gjort beträffande dispositionen av kvarlåtenskapen efter hans död, synes
mig rimligt, att allmänna arvsfonden — sedan numera efter kammaradvokatfiskalsämbetets
klandertalan en skälig uppgörelse kommit till stånd mellan
sökanden och den avlidnes hushållerska — avstår från sin rätt till
kvarlåtenskapen till förmån för sökanden. Avdrag synes dock böra göras
med ett belopp motsvarande den arvsskatt, som Larsson haft att betala,
därest han erhållit sin del av kvarlåtenskapen på grund av det muntliga
testamentet, eller med i runt tal 750 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter hemmansägaren Karl Amandus Eliasson från Torps
socken må avstås till vaktmästaren Erik Gustaf Adolf Larsson
efter avdrag av ett belopp av 750 kr.

6:o.

Rätten till arv efter kyrkvärden Nils Eliasson från Västra Torups socken.
Den 16 april 1945 avled förenämnde Eliasson, som var född den 5 juni 1869,
utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 54 188 kr. 88 öre, varav fastigheter med ett gemensamt
taxeringsvärde av 28 500 kr. Till allmänna arvsfonden har inlevererats
tillhopa 110 893 kr. 14 öre, därav 72 000 kr. utgjorde köpeskilling för
fastigheterna.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har gode mannen för allmänna arvsfonden,
advokaten Gösta Henrikz i Hässleholm, underställt Kungl. Maj :t
frågan om beredande av viss ersättning ur kvarlåtenskapen åt drängen Karl
August Zander i Brunnby socken och hushållerskan Agda Svensson i Västra
Torups socken, vilka vid Eliassons död varit anställda hos honom. Seder -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

mera ha Zander och Svensson inkommit med särskilda ansökningar, vari
de åberopa Henrikz framställning och den i ärendet verkställda utredningen.

Zander, som är född den 7 januari 1876, har enligt vad i Henrikz framställning
anföres varit anställd hos den avlidne under en tid av åtminstone
35 år och härunder åtnjutit förutom kost och logi en kontant årslön av
omkring 200 kr. Eliasson hade i stort sett skött sitt jordbruk enbart med
Zanders hjälp. Zander kunde utan överdrift sägas ha slitit ut sig i den avlidnes
tjänst. Genom sitt mångåriga, underbetalta arbete hade han otvivelaktigt
i icke oväsentlig grad bidragit till hopsparandet av den avlidnes förmögenhet.
Att han med dessa dåliga arbetsvillkor stannat kvar hos den avlidne
torde hava berott på — förutom en viss oföretagsamhet hos honom
— en förhoppning att i enlighet med vaga uttalanden av Eliasson erhålla
kompensation genom testamentslegat eller på annat sätt i samband med
dennes frånfälle. Å Zanders vägnar hemställdes, att han måtte tillerkännas
en gratifikation å förslagsvis 5 000 kr. eller det högre eller lägre belopp,
som kunde anses skäligt.

Beträffande Agda Svensson, som är född den 15 september 1898, har av
Henrikz framhållits, att hon varit i Eliassons tjänst omkring 5 år. Hon åberopade
att hennes arbetsförmåga vore nedsatt på grund av ledgångsreumatism,
som hon ådragit sig under arbetet hos Eliasson. Henrikz hemställde,
att Kungl. Maj :t tillika måtte taga under övervägande, huruvida något
mindre belopp skäligen borde tillerkännas henne.

Enligt i ärendet verkställd polisutredning hade Svensson under anställningstiden
uppburit förutom kost och logi en månadslön, som uppgått under
första åren till 40 kr. och sedermera efterhand stigit till 100 kr. Hon
hade hela tiden varit den drivande kraften i arbetet på gården, då såväl
Eliasson som Zander på grund av ålder och sjukdom varit oförmögna att
uträtta något nämnvärt arbete.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har funnit framställningen beträffande
Zander synnerligen behjärtansvärd och tillstyrkt, att till honom måtte
utgå det av gode mannen föreslagna beloppet, 5 000 kr. Därjämte har länsstyrelsen
föreslagit, att Agda Svensson måtte erhålla ett såsom skäligt ansett
belopp av 500 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har ansett synnerliga skäl föreligga för
ett efterskänkande till Zanders förmån av viss del av lcvarlåtenskapen. Beträffande
storleken av det belopp, som skulle kunna tillerkännas Zander,
anförde ämbetet, att han under åtminstone de senaste trettio åren av sin
tjänstetid hos den avlidne åtnjutit en lön, som med ungefär 400 kr. för år
räknat understege en skälig lön under då rådande förhållanden. Ämbetet
ansåge sig därför kunna tillstyrka, att åtminstone ett belopp av 10 000 kr.
avstodes till Zander. Beträffande Agda Svensson har ämbetet anfört, att
med hänsyn till det jämförelsevis lunga arbete hon haft hos den avlidne,
därvid hon syntes ha ådragit sig vissa knä- och fotbesvär, vilka nedsatt hennes
försörjningsförmåga för framtiden, billighetsskäl talade för att hon ur
lcvarlåtenskapen tillerkändes ett belopp å förslagsvis 1 000 kr.

Kungi. Maj.ts proposition nr Ilo.

Föredraganden. För min del finner jag starka skäl tala för förslaget, åt!
den avlidnes mångårige, av allt att döma avsevärt underbetalte trotjänare,
Karl August Zander, tillerkännes skäligt bidrag ur kvarlåtenskapen. I och
för sig har jag ingen erinran mot storleken av det belopp, som föreslagits
av kammaradvokatfiskalsämbetet. Men det synes mig lämpligare, att Zander
i stället under sin återstående livstid tillförsäkras en i förhållande till
hans tidigare lön generöst tillmätt livränta, förslagsvis å 1 200 kr. om
året. Jag förordar, att en sådan livränta, räknat från och med den 1 juli
1948, beredes honom genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Kostnaden
härför har beräknats till i runt tal 10 600 kr.

Skälen för ett avstående till förmån för den avlidnes hushållerska, Agda
Svensson, äro avsevärt svagare. Hennes anställningstid omfattar icke mer
än fem år och någon uppenbar underbetalning har icke förelegat. Med
hänsyn till föreliggande omständigheter vill jag dock icke motsätta mig, att
ett mindre engångsbelopp avstås till henne. Det av länsstyrelsen förordade
beloppet, 500 kr., synes mig skäligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter kyrkvärden Nils Eliasson från Västra Torups socken
må avstås dels det belopp, som må erfordras för beredande
genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av en
livränta å 1 200 kr. för år åt Karl August Zander fr. o. in.
den 1 juli 1948 under hans återstående livstid, dels ock ett
engångsbelopp av 500 kr. åt Agda Svensson.

7 :o.

Rätten till arv efter f. d. intendenten Svante Johan David Grip från Stockholm.
Den 21 januari 1946 avled förenämnde Grip, som var född den 31 december
1865, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet
uppgick enligt bouppteckningen till 1 499 kr. 97 öre.

Hos Kungl. Maj :t har Ingrid H. K. Nilsson i Stockholm anhållit, att den
avlidnes kvarlåtenskap måtte avstås till henne. Till stöd för ansökningen
har sökanden, som är född den 4 juli 1878, åberopat intyg av vissa personer
angående den omvårdnad hon under många år ägnat Grip såsom hans
»hushållerska». Enligt uppgifter vid en av polisen verkställd utredning har
hon varit bekant med Grip sedan år 1900. Denne hade sedan omkring sjutton
år hyrt ett möblerat rum hos henne och under de senaste tio åren av
sin levnad även intagit sina måltider hos henne. Den av Grip härför erlagda
ersättningen av 85 kr. för månad hade särskilt under de sista åren
av hans levnad varit alltför ringa och inneburit en ekonomisk belastning
för henne. Med vetskap om Grips ringa pension och förhållandena i övrigt
hade hon inte velat göra framställning om högre ersättning. Av yttranden,
som han någon gång fällt vid samtal med henne, hade hon förstått, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

hans vilja vore att kvarlåtenskapen skulle tillfalla henne. Grip hade emellertid
avlidit hastigt utan att efterlämna något skriftligt testamente.

Enligt ett vid ansökningen fogat intyg hade Grip vid flera tillfällen angivit
såsom sin önskan att sökanden skulle vila i samma grav som han.

överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet ha uttalat, att
av den i ärendet förebragta utredningen finge anses framgå, att Nilsson
stått den avlidne i livstiden nära, varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet
framhållit, att hon befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter.
Båda myndigheterna ha tillstyrkt bifall till ansökningen.

Föredraganden. Jag delar uppfattningen, att kvarlåtenskapen efter Grip
bör avstås till förmån för Nilsson, som måste anses ha stått honom i livstiden
nära, och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter f. d. intendenten Svante Johan David Grip från Stockholm
må avstås till förmån för Ingrid H. K. Nilsson.

8:o.

Rätten till arv efter Signe Lovisa Charlotta Hammarstrand från Bro socken.
Den 13 april 1946 avled förenämnda Hammarstrand, som var född den
8 december 1864, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,
efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen
i boet uppgick enligt bouppteckningen till 2 318 168 kr. 38 öre. Hammarstrand
har varit omyndigförklarad sedan 1911 och på grund av sin
sinnesbeskaffenhet icke varit i stånd att upprätta testamente.

Hos Kungl. Maj :t ha förra pianolärarinnan Bertha M. Eklund (född
1865), förre varvsarbetaren James H. E. G. A. Haasum (född 1876) och
konstnären Bengt E. Hedberg (född 1868) anhållit att ur kvarlåtenskapen
efter Hammarstrand erhålla livräntor med belopp motsvarande vad de tidigare
under hennes livstid åtnjutit såsom understöd från henne. Hedberg
har tillika hemställt, att hans hustru Elna Ch. A. Hedberg (född 1875),
därest han avlede före henne, måtte erhålla åtminstone halva livräntebeloppet.
Vidare har förra sjuksköterskan Gunhild M. Hauffman (född 1887)
anhållit att ur kvarlåtenskapen erhålla livränta med skäligt belopp.

Till stöd för sina ansökningar ha sökandena anfört i huvudsak följande.

Eklund hade sedan den 1 juli 1932 åtnjutit understöd med 1 200 kr. årligen.
Sedan skolåren på 1870-talet hade hon och den avlidna varit vänner.
Som uttryck för sin varma tillgivenhet och hjälpsamhet hade den avlidna
givit henne denna hjälp, när sökandens alltmer tilltagande nedsättning av
synförmågan — enligt läkarintyg dubbelsidig blindhet — satt henne ur
stånd att fortsätta med sin verksamhet som musiklärarinna. På grund härav
och ett år 1945 ådraget lårbensbrott, som fortfarande gjorde henne höggradigt
invalid, kunde hon icke reda sig själv utan krävde mycken tillsyn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Haasum hade erhållit sådant understöd med 250 kr. under vartdera året
1918 och 1919 samt med 1 500 kr. årligen fr. o. m. år 1920. Jämväl han
hade varit Hammarstrand närstående. På sin tid hade det varit meningen,
att en numera avliden broder till honom skulle gifta sig med henne. På
grund av sjukdom hade han blivit förtidspensionerad.

Hedberg hade uppburit ett årligt understöd av 1 250 kr. fr. o. m. år 191(3.
Hans hustru, som numera vore nästan blind, hade sedan barndomen varit
nära bekant med den avlidna. Hustruns broder, konstnären W. Törnros,
hade av den avlidna erhållit ett årligt stipendium, vilket efter dennes död
överflyttats å mannen Hedberg.

Hauffman hade sedan mitten av september månad 1938 till den avlidnas
död i april 1946 varit hennes sjuksköterska och husföreståndarinna. Enligt
läkarintyg hade hon under denna tid på grund av överansträngning ådragit
sig en hjärtsjukdom, som gjort henne mindre arbetsför och troligen urståndsatt
att för framtiden arbeta inom sitt yrke såsom sjuksköterska.

Vidare ha sökandena åberopat, att de vore i små ekonomiska omständigheter
och i stort behov av ifrågavarande understöd.

Beträffande Hauffmans ekonomiska förhållanden framgår av utredningen
i ärendet, att hennes lön hos den avlidna förutom sedvanliga naturaförmåner
utgått under första åren med 250 kr. och sedermera med 300 kr. i
månaden, varjämte för beredande av livränta åt henne av arbetsgivaren
fr. o. in. juli 1943 hos livförsäkringsaktiebolaget Thule inbetalts 50 kr. i
månaden. Enligt kontrakt hade hon tillika ägt behålla den kontanta lönen
intill ett år efter Hammarstrands död. Hennes tillgångar utgjordes vid ansökans
ingivande (nov. 1946) av i runt tal 3 900 kr. i banktillgodohavanden
och statsobligationer, varjämte hon till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring
inbetalt 5 200 kr., vilket efter fyllda 67 år gåve en livränta av 527 kr.
Livräntan från Thule, räknat från samma tidpunkt, utgjorde 20 kr. 76 öre.

Den avlidnas förmyndare, häradshövdingen E. Thomasson, överförmyndaren
i Södertälje, vederbörande landsfiskal samt länsstyrelsen i Uppsala
län ha tillstyrkt, att livräntor måtte beredas sökandena.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till omständigheterna i
ärendet och då sökandena syntes ha stått den avlidna nära tillstyrkt bifall
till ansökningarna. I anledning av mannen Hedbergs hemställan, att hans
hustru efter hans död skulle erhålla halva livräntebeloppet, har ämbetet förordat,
att vardera maken borde tillerkännas ett årligt livräntebelopp av 625
kr. Beträffande Hauffman har ämbetet med hänsyn till boets storlek samt
övriga omständigheter i ärendet tillstyrkt att av kvarlåtenskapen avstodes
så stort belopp, som erfordrades för att bereda henne en årlig livränta av
2 400 kr. under hennes återstående livstid. Ämbetet har i enlighet härmed
föreslagit, att av kvarlåtenskapen måtte avstås dels vad som åtginge till
beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av årliga livräntor
med 1 200 kr. till Eklund, 1 500 kr. till Haasum, 625 kr. till Bengt Hedberg
och samma belopp till hans hustru samt 2 400 kr. till Hauffman, allt från
och med den 1 juli 1948 under deras återstående livstid, dels ock vissa engångsbelopp,
motsvarande de understöd, som skulle ha utgått för tiden intill

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

den 1 juli 1948, därest avbrott icke ägt rum, nämligen till Eklund 2 700 kr.,
till Haasum 3 125 kr. samt till Hedberg och hans hustru tillhopa 3 125 kr.
Enligt av ämbetet inhämtad uppgift skulle nämnda livräntor hos pensionsstyrelsen
kosta tillhopa omkring 64 500 kr.

Föredraganden. För min del har jag i likhet med myndigheterna funnit
det skäligt, att sökandena Eklund, Haasum och makarna Hedberg — vilka
alla stått den avlidna under hennes livstid nära och under en lång följd av
år från henne fått mottaga regelbundna understöd, av vilka de för sin försörjning
varit i hög grad beroende — bibehållas vid dessa förmåner. Lämpligen
bör detta på föreslaget sätt ske genom att motsvarande livräntor för
tiden från och med den 1 juli 1948 inköpas åt dem från pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring och genom att åt dem beviljas motsvarande engångsbelopp
för tidsperioden dessförinnan.

Beträffande förra sjuksköterskan Hauffman, som under 7y2 år varit den
avlidnas husföreståndarinna och vårdare och i denna dubbla egenskap synes
ha utfört ett mycket uppskattat arbete, har jag med beaktande av att
hon under denna tid torde ha ådragit sig en hjärtsjukdom, som gjort henne
mindre arbetsför, icke velat motsätta mig, att en skälig livränta genom allmänna
arvsfondens försorg beredes jämväl åt henne. Det av kammaradvokatfiskalsämbetet
föreslagna beloppet, 2 400 kr. för år — vilket enligt inhämtad
uppgift skulle motsvara en kapitalkostnad av omkring 36 600 kr., eller
en pensionskostnad av 4 880 kr. per anställningsår — synes dock vara för
högt. Med hänsyn till hennes relativt korta anställningstid och förhållandena
i övrigt har jag funnit en årlig livränta av 1 500 kr. vara skälig.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Signe Lovisa Charlotta Hammarstrand från Bro socken
må avstås dels de belopp, som må erfordras för beredande
genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av årliga livräntor
fr. o. m. den 1 juli 1948 under deras återstående livstid
åt Bertha M. Eklund med 1 200 kr., åt James H. E. G. A.
Haasum med 1 500 kr., åt Bengt Hedberg med 625 kr. och
åt hans hustru Elna Ch. A. Hedberg med samma belopp samt
åt Gunhild M. Hauffman med 1 500 kr., dels ock följande
engångsbelopp, nämligen 2 700 kr. till Eklund, 3 125 kr. till
Haasum samt 3 125 kr. till makarna Hedberg.

9:o.

Rätten till arv efter Maja Lovisa Jansson från Nyeds socken. Den 29 juni
1944 avled Maja Lovisa Jansson, som var född den 19 juli 1872, utan att, såvitt
framgår av eu efter henne och hennes den 26 maj samma år avlidna
syster Anna Sofia Jansson gemensamt upprättad bouppteckning, efterlämna

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 14 576 kr. 77 öre.

Hos Kungl. Maj :t har föreningen Böneringen Filadelfia i Lindfors anhållit,
att kvarlåtenskapen efter den avlidna måtte avslås till föreningen. Till
stöd för ansökningen har föreningen åberopat två på heder och samvete avgivna
intyg — det ena av Lovisa Bergström i Molkom och det andra av
predikanten hos föreningen, tillika dess vice ordförande, Henning Karlsson
samt dennes hustru Maja Karlsson — enligt vilka Maja Lovisa Jansson uttalat
såsom sin önskan, att hela hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla föreningen.

Enligt makarna Karlssons intyg hade fröken Jansson självmant givit uttryck
åt denna önskan vid ett av dem avlagt besök i hennes hem den 19
juni 1944, till vilket de kallats av den avlidna. Den 23 i samma månad hade
de erhållit bud från den avlidna genom nyssnämnda Lovisa Bergström med
begäran, att de skulle komma till fröken Jansson för att medverka vid
upprättande av testamente. Då de ansett sig icke själva kunna på ett tillfredsställande
sätt upprätta en sådan handling, hade de satt sig i förbindelse
med en nämndeman och en annan person, vilka dock icke varit i tillfälle
att då komma tillstädes. Enär makarna utgått ifrån att saken då icke
varit så brådskande, hade de låtit därvid bero tills vidare. På kvällen den
29 i samma månad hade fröken Jansson hastigt avlidit. — Det av Lovisa
Bergström avgivna intyget bestyrker uppgiften, att hon framfört fröken
Janssons begäran till makarna Karlsson om deras medverkan till upprättande
av testamentet. Enligt detta intyg hade fröken Jansson omedelbart
dessförinnan fattat Bergströms hand och med tårar i ögonen uttalat, att
hennes sista vilja vore att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Böneringen.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrade sig i ärendet den 5 december 1945
och framhöll, att före slutligt ställningstagande till ansökningen vederbörande
borde höras å ed angående de i intygen lämnade uppgifterna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anmodade härefter vederbörande landsfiskal
meddela föreningen att, därest den ville göra gällande att muntligt
testamentariskt förordnande av den avlidna förelåge, föreningen ägde rätt
att vid domstol låta avhöra vittnen till förordnandet. I anledning härav
förklarade makarna Karlsson, att de icke önskade gå den medgivna eden.
Föreningen beslöt även vid församlingsmöte att »utan edgång låta sig nöja
med den tidigare gjorda framställningen».

Landsfiskalen har i anledning härav avstyrkt bifall till framställningen,
enär föreningen enligt hans förmenande ej styrkt sin rätt till kvarlåtenskapen.

Länsstyrelsen har ånyo yttrat sig den 29 juli 1946 och därvid under hänvisning
till landsfiskalens yttrande förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall
till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit att, oavsett frågan huruvida
efterskänkande av arvsfondens rätt till arv borde anses kunna äga
rum till förmån för juridisk person, sökandeföreningen icke kunde sägas
hava stått den avlidna i livstiden nära på sätt förutsättes i 5 kap. 3 § arvslagen.
De i ärendet företedda intygen saknade enligt ämbetets förmenande

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

bevisvärde rörande frågan om den avlidnas önskan att hennes kvarlåtenskap
skulle tillfalla sökandeföreningen, enär intygsgivarna förklarat sig icke
vilja beediga intygens innehåll. På grund härav ansåge sig ämbetet icke
kunna förorda bifall till ansökningen.

Sedermera ha nyssnämnde predikanten Karlsson och hans hustru inkommit
med en skrift, enligt vilken de inför vederbörande landsfiskal på heder
och samvete avgivit en förklaring av i huvudsak samma innehåll, som det
tidigare omförmälda intyget. Tillika ha de i skriften framhållit, att de av
samvetsbetänkligheter icke ville avlägga vittneseden.

Föredraganden. Ehuru jag i princip delar kammaradvokatfiskalsämbetets
tvekan om lämpligheten att jämlikt 5 kap. 3 § arvslagen avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv till förmån för juridiska personer, har jag kommit
till uppfattningen, att ett sådant avstående av kvarlåtenskapen i förevarande
fall bör kunna komma i fråga.

1 själva verket kan nämligen här sägas föreligga ett muntligt testamentariskt
förordnande till förmån för Böneringen Filadelfia, vilket med stor
sannolikhet skulle ha jämlikt 5 kap. 2 § nyssnämnda lag godkänts av
Kungl. Maj :t, därest intygsgivarna beedigat sina uppgifter inför domstol
och föreningen i vanlig ordning bevakat förordnandet såsom testamente efter
den avlidna. Dessa juridiska formaliteter ha icke uppfyllts, i främsta rummet
därför att huvudintygsgivarna, som av religiösa skäl ansett sig förhindrade
att gå ed inför domstol, avgivit sina utsagor på heder och samvete. Med
hänsyn till föreliggande omständigheter finner jag skäligt, att församlingen
icke på denna grund går miste om kvarlåtenskapen. Då jag icke funnit
anledning ifrågasätta trovärdigheten av de lämnade uppgifterna, kan jag
sålunda för min del tillstyrka att kvarlåtenskapen avstås till sökandeföreningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Maja Lovisa Jansson från Nyeds socken må i sin helhet
avstås till föreningen Böneringen Filadelfia i Lindfors.

10:o.

Rätten till arv efter Karna Jönsson, född Jönsson, från Gislövs socken. Den
20 april 15)46 avled förenämnda Jönsson, som var född den 23 augusti 1865,
utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
annan arvinge än allmänna arvsfonden. Såsom dödsbodelägare upptogos
i bouppteckningen efter henne därjämte en broder och fyra brorsbarn till
hennes tidigare avlidne make, hemmansägaren Jöns Jönsson. Behållningen
i boet upptogs till 109 437 kr. 92 öre, varav ett belopp av 16 000 kr. enligt
av makarna Jönsson upprättat testamente skulle tillfalla Gislövs kyrka. Till
allmänna arvsfonden har inlevererats ett belopp av 25 656 kr. 11 öre, utgörande
arvsfondens andel av dödsboets lösegendom. Redovisning av dödsbo 2

Bihang till riksdagens protokoll 1948. t sand. Nr 115.

Kungi. Maj:ts proposition nr 115.

ets fasta egendom — som den 20 mars 1947 skiftats mellan arvsfonden
och mannen Jönssons arvingar — har ännu icke avgivits.

Hos Kungl. Maj :t har Bertha Josefina Persson, född Nilsson, i Svedala
socken, anhållit att av kvarlåtenskapen ett belopp av 5 000 kr. måtte avstås
till henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 11 juni 1905,
anfört, att hon före sitt nuvarande, i mars 1944 ingångna äktenskap med
gjuteriarbetaren Karl Sigvard Persson i Svedala socken varit gift med makarna
Jönssons son, lantbrukaren Johan Jönsson. Sistnämnda äktenskap,
som var barnlöst, hade ingåtts den 20 augusti 1927 och upplösts genom mannens
död den 16 augusti 1929. Härefter hade sökanden intill den 14 mars
1930 fortsatt det av mannen innehavda arrendet av hans föräldrars fastighet
i Gislöv. Förhållandet mellan svärföräldrarna och henne hade alltid
varit gott och hon hade vid många tillfällen efter sin avflyttning från Gislöv
besökt dem. Vid ett besök, troligen vid jultiden 1938, hade makarna
Jönsson skänkt henne vissa smycken av silver, varvid svärfadern fällt ett
yttrande om att hon ju skulle ha allt efter dem ändå. Något testamente till
hennes förmån hade makarna Jönsson visserligen icke upprättat, men hon
åberopade ett av landsfiskalen i Svedala distrikt E. Gullstrand — jämväl
god man för arvsfonden vid boutredningen — den 26 mars 1947 utfärdat
intyg. Enligt detta hade han vid omhändertagandet av dödsboet för arvsfondens
räkning i en byrå påträffat ett icke underskrivet och ej heller dagtecknat
utkast till testamente, vilket sannolikt vore skrivet av Jöns Jönsson.
Enligt detta utkast skulle sökanden erhålla all makarna Jönssons lösegendom
samt viss rätt att under sin livstid disponera viss del av fastigheten
Gislöv 341.

Landsfiskalen har tillstyrkt bifall till ansökningen. Vid av honom företagen
utredning ha tre utomstående personer hörts, vilka bekräftat uppgifterna
om det goda förhållandet mellan makarna Jönsson och sökanden, varjämte
hon själv lämnat vissa ytterligare upplysningar till styrkande härav.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att av utredningen i ärendet
framginge, att makarna Jönsson varit varmt fästade vid sökanden och att
hon alltså finge anses ha stått dem i livstiden nära, varför billighetsskäl talade
för att hon erhölle viss del av behållningen i makarnas bo. Länsstyrelsen
har tillstyrkt att till förmån för henne måtte avstås 5 000 kr.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har jämväl tillstyrkt bifall till ansökningen
och därvid, utöver vad länsstyrelsen anfört, framhållit att sökanden befunne
sig i små ekonomiska omständigheter.

Föredraganden. I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att till
sökanden avstås det belopp av 5 000 kr., varom hon ansökt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Karna Jönsson, född Jönsson, från Gislövs socken må
avstås ett belopp av 5 000 kr. till Bertha Josefina Persson,
född Nilsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

11 :o.

Rätten till arv efter bröderna Karl Fredrik Lindqvist och Hjalmar Lindqvist
från Almunge socken. Karl Fredrik Lindqvist, vilken var född den 2 mars
1871, avled den 25 maj 1938, efterlämnande enligt en efter honom den 7 oktober
1938 upprättad bouppteckning såsom ende arvinge å okänd ort vistande
brodern Hjalmar Lindqvist. Denne har genom Väddö och Närdinghundra
tingslags häradsrätts utslag den 12 januari 1946 dödförklarats med
antagen dödsdag den 31 december 1939. Enligt en efter honom den 19 mars
1946 upprättad bouppteckning har han icke efterlämnat annan arvinge än
allmänna arvsfonden. Till allmänna arvsfonden har enligt godkända slutredovisningar
inlevererats tillhopa 18 889 kr. 89 öre, utgörande arvsmedel
efter bröderna Lindqvist.

Hos Kungl. Maj:t ha tre syskon, fru Hulda Augusta Enlund, född Eriksson,
i Tuna socken, förre slaktaren Mattias Lindkvist i Faringe socken och
änkan Anna Charlotta Sporrong, född Ersdotter, i Ekeby socken, anhållit,
att kvarlåtenskapen efter båda bröderna måtte helt eller åtminstone till
hälften avstås till dem med lika fördelning. Till stöd för ansökningen ha
sökandena, som äro födda respektive 1875, 1862 och 1864, anfört, att de
vore de enda kvarlevande kusinerna till bröderna Lindqvist och samtliga
befunne sig i mycket små ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att det med hänsyn till omständigheterna
i ärendet syntes länsstyrelsen billigt, att av kvarlåtenskapen
viss del, förslagsvis hälften, avstodes till sökandena.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att sökandena vore i små
ekonomiska omständigheter och kunde anses hava stått nämnda bröder i
livstiden nära, varför fog förelåge för ett avstående av allmänna arvsfondens
rätt till förmån för sökandena. I anslutning till länsstyrelsens förslag
förordade ämbetet, att ett belopp motsvarande hälften av den arvsfonden
tillfallna kvarlåtenskapen måtte avstås till sökandena med lika fördelning
dem emellan.

Föredraganden. De tre sökandena, kusiner till bröderna Lindqvist, kunna
visserligen icke anses ha stått arvlåtarna särskilt nära, men med hänsyn
till deras höga ålder och de små ekonomiska omständigheter, vari de
befinna sig, har jag icke velat motsätta mig myndigheternas förslag, att
viss del av kvarlåtenskapen avstås till dem. Till sökandena Lindkvist och
Sporrong, som äro 86 och 84 år gamla, synas bidragen ur kvarlåtenskapen
lämpligen böra utgå i form av livräntor, inköpta hos pensionsstyrelsen.
Jag förordar, att livräntor å 500 kr. för år beredas dem, att utgå fr. o. m.
den 1 juli 1948 under deras återstående livstid. Enligt inhämtade uppgifter
uppgå kostnaderna för sådan livränta åt Lindkvist till i runt tal 2 100
kr. och åt Sporrong till 2 800 kr. Fru Enlund, som är betydligt yngre och
moder till tio barn, synes böra erhålla ett engångsbelopp av 2 500 kr.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter bröderna Karl Fredrik Lindqvist och Hjalmar
Lindqvist från Almunge socken må avstås dels ett belopp
av 2 500 kr. till Hulda Augusta Enlund, född Eriksson,
dels ock de belopp, som må erfordras för beredande genom
pensionsstyrelsens frivilliga försäkring av livräntor fr. o. m.
den 1 juli 1948 med 500 kr. om året under deras återstående
livstid åt vardera av Mattias Lindkvist och änkan
Anna Charlotta Sporrong, född Ersdotter.

12:o.

Rätten till arv efter änkan Kristina Lundgren från Lidens socken. Den 8
augusti 1946 avled änkan Lundgren, som var född den 16 september 1870,
utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna
någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt
bouppteckningen till 133 250 kr. 4 öre.

Enligt ett av Kristina Lundgren och hennes man, Olof Lundgren, den 15
september 1919 upprättat testamente hade makarna förordnat, att den av
dem, som överlevde den andre, skulle utan intrång av sidoarvingar under sin
återstående livstid okvald äga och områda all deras gemensamma och enskilda
egendom samt att den efterlevande skulle äga med full rätt bestämma
hur den gemensamma egendomen skulle efter bådas död fördelas.

Enligt en den 4 november 1946 förrättad tilläggsbouppteckning efter änkan
Lundgren hade samma dag upprättats tillägg till hennes förut avlidne mans
bouppteckning, vari såsom ytterligare dödsbodelägare efter honom upptagits
ett trolovningsbarn, arrendatorn Erik Rudolf Lindström i Liden. I anledning
av det sålunda gjorda tillägget till bouppteckningen efter Olof
Lundgren skulle från behållningen i Kristina Lundgrens dödsbo avgå Lindströms
laglott efter fadern, vilken laglott beräknats till en åttondel av den
fasta egendomen och en fjärdedel av lösegendomen i faderns dödsbo efter
avdrag för skulderna. Den Lindström tillerkända laglotten hade enligt tillläggsbouppteckningen
ett sammanlagt värde av 25 825 kr. 1 öre, varav 7 487
kr. 50 öre belöpte på den fasta egendomen och återstoden, 18 337 kr. 51
öre, på lösegendomen. Den allmänna arvsfonden enligt bouppteckningen efter
änkan Lundgren tillkommande behållningen uppginge sålunda till
107 425 kr. 3 öre.

Arvskifte mellan Kristina Lundgrens dödsbo och Lindström har ännu
icke verkställts.

Hos Kungl. Maj :t ha lantbrukaren N. E. Mauritz Englund och hans hustru
Selma H. Englund, född Nyländer, samt skräddaren Sven Lundgren, alla i
Liden, ävensom förenämnde Lindström och Lidens församling anhållit, att
till dem måtte avstås vissa delar av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter den avlidna.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj :t funnit den av Lidens församling
gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Makarna Englund ha hemställt, att de ur ifrågavarande kvarlåtenskap
måtte erhålla ett belopp av omkring 20 000 kr. Till stöd för sin ansökning
ha makarna, som äro födda, mannen den 22 september 1898 och hustrun
den 16 augusti 1905, anfört bl. a. följande.

Båda hade vid unga år kommit i tjänst hos makarna Lundgren, mannen
redan år 1914 och hustrun omkring år 1918. Sedan år 1922 hade de varit bosatta
å ett torp, beläget omkring 300 meter från Lundgrens gård, och hade
under hela sin tid som grannar till makarna Lundgren varit dem behjälpliga
med åtskilliga förekommande sysslor såväl i jordbruket som i hemmet
utan att härför erhålla någon ersättning. Vid houppteckningsförrättningen
hade de framställt anspråk på ersättning för detta arbete med 14 725 kr.,
varav 4 225 kr. avsåge ersättning för arbete mer än tio år före Kristina
Lundgrens död. För sistnämnda belopp, som kammaradvokatfiskalsämbetet
funnit sig icke kunna ersätta, avsåge de med sin ansökning att bl. a. erhålla
ersättning. Båda finge anses ha stått Kristina Lundgren i livstiden nära. Genom
att makarna Lundgren i så hög grad påkallat deras tjänster, hade de eftersatt
egna arbeten och förtjänstmöjligheter i sådan omfattning, att deras
ekonomiska ställning blivit lidande därpå. Med hänsyn härtill och då de ansett
sig ha haft skäl förvänta att i någon form bli ihågkomna genom ett testamentariskt
förordnande, ha makarna Englund hemställt att utöver nyssnämnda
ersättning för utfört arbete erhålla något belopp, eller förslagsvis sammanlagt
20 000 kr.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrkt makarna Englunds framställning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, bl. a., att makarna Englund
finge anses ha stått den avlidna i livstiden nära och att de befinna sig
i blygsamma ekonomiska omständigheter. Deras ansökning syntes därför
förtjäna beaktande. Ett efterskänkande borde enligt ämbetets mening i första
hand avse det i och för sig skäliga belopp å 4 225 kr., vars utbetalande
ämbetet med hänsyn till gällande preskriptionsbestämmelser icke ansett sig
kunna medgiva, och i andra hand ett ytterligare belopp. Ämbetet har föreslagit,
att till makarna Englund ett sammanlagt belopp av 10 000 kr. måtte
avstås.

Sven Lundgren, som är född den 16 oktober 1862, har anhållit om del i
kvarlåtenskapen efter den avlidna. Till stöd för ansökningen har han hl. a.
framhållit att han vore broder till Kristina Lundgrens avlidne man. Under
broderns livstid hade sökanden ofta vistats i makarna Lundgrens hem och
där hjälpt till med förekommande sysslor, hl. a. under slåttertiden, men
efter broderns död hade besöken skett mera sällan. Sökanden, som icke hade
någon förmögenhet, hade f. n. icke några andra inkomster än folkpension.

Länsstyrelsen har tillstyrkt, att Sven Lundgren erhölle skälig andel av
kvarlåtenskapen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har funnit av utredningen framgå, att Sven
Lundgren stått såväl Kristina Lundgren som hennes man i livstiden nära.
Med hänsyn härtill och då Sven Lundgren saknade nämnvärda tillgångar och

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

på grund av hög ålder endast i ringa omfattning torde kunna bidraga till
sin försörjning hade jämväl hans ansökning synts förtjäna beaktande. Ett
efterskänkande till hans förmån syntes böra ske i den formen, att han
tillerkändes en årlig livränta om förslagsvis 1 200 kr. att utgå fr. o. in. den
1 juli 1948.

Lindström, som är född den 14 juli 1897, avser med sin framställning i
första hand att erhålla ytterligare tre åttondelar av fastigheterna eller ock
en mindre andel av fastigheterna och därutöver ett kontantbelopp samt i
andra hand att erhålla värdet av viss andel av fastigheterna och ett kontantbelopp.
Såsom skäl för sin framställning har Lindström anfört, att det varit
hans faders avsikt, att han skulle överta makarna Lundgrens fastigheter.
Med hänsyn härtill och då han stått både fadern och Kristina Lundgren i
livstiden nära vore det skäligt, att han tillerkändes ytterligare viss del av
kvarlåtenskapen.

Länsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att förhållandet mellan
Lindström och Kristina Lundgren icke varit dåligt, men att umgänget dem
emellan dock torde få anses ha varit så obetydligt, att Lindström icke på
grund härav kunde anses ha stått henne i livstiden nära. I betraktande av
att Lindströms arvslott i fastigheterna finge anses representera ett betydligt
högre värde än vad bouppteckningen angivit, kunde ämbetet icke heller
finna hans ekonomiska ställning vara särskilt brydsam. På grund härav har
ämbetet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Föredraganden. Vad angår makarna Englunds och Sven Lundgrens ansökningar
vill jag med hänsyn till att de stått Kristina Lundgren nära och
leva i små ekonomiska förhållanden icke motsätta mig, att de såsom myndigheterna
föreslagit erhålla viss andel i kvarlåtenskapen. Jag har dock funnit
det belopp, som av kammaradvokatfiskalsämbetet ansetts böra tillkomma
makarna Englund, 10 000 kr., vara väl högt med hänsyn till att de redan
tillerkänts ett sammanlagt belopp av 10 500 kr. för sina åt makarna Lundgren
lämnade tjänster. För egen del anser jag makarna Englund väl tillgodosedda,
om de nu erhålla ett belopp av 5 000 kr. av kvarlåtenskapen. För Sven
Lundgrens vidkommande torde, såsom ämbetet föreslagit, ett avstående böra
ske i form av skälig livränta. Jag kan biträda det av ämbetet föreslagna beloppet,
eller 1 200 kr. för år, och förordar sålunda, att nämnda livränta, räknat
fr. o. m. den 1 juli 1948, beredes honom genom pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring. Kostnaden härför har beräknats till i runt tal 5 000 kr.

Vad slutligen rör Lindströms ansökning finner jag av utredningen i ärendet
framgå, att förhållandet mellan honom och Kristina Lundgren varit
gott. Hon synes ha intagit en välvillig inställning gentemot honom och hade,
enligt vad vittnesutsagor giva vid handen, vid flera tillfällen fällt yttranden,
som tytt på en avsikt att på något sätt ihågkomma honom. Med hänsyn
härtill och med beaktande av Lindströms ställning såsom trolovningsbarn
till hennes man, vilken avlidit relativt kort tid före henne, har jag, i

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län, funnit skäligt att någon del
av allmänna arvsfondens rätt till arvet efter henne avstås till Lindströms
förmån.

Beträffande storleken av den andel, som sålunda skulle efterskänkas, synes
mig lämpligast, att Lindström, vilken såsom laglott efter fadern redan
tillagts en åttondel av i boet ingående fastigheter samt en fjärdedel av boets
lösegendom, av kvarlåtenskapen efter Kristina Lundgren erhåller del i såväl
den fasta som lösa egendomen ungefär i en omfattning, som motsvarar
hans förut erhållna laglott. Från hans andel i den lösa egendomen bör dock
avdragas ett belopp, motsvarande den arvsskatt han haft att betala, om han
fått egendomen på grund av testamente efter Kristina Lundgren. Lindström
synes sålunda böra erhålla en åttondel av fastigheterna Dacke l30 och 2
samt såsom del i lösegendomen ett kontant belopp av 25 000 kr.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Kristina Lundgren från Lidens socken må avstås,
dels ett belopp av 5 000 kr. till makarna N. E. Mauritz Englund
och Selma H. Englund gemensamt, dels det belopp, som
må erfordras för beredande genom pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring av en livränta å 1 200 kr. för år till Sven
Lundgren fr. o. m. den 1 juli 1948, under hans återstående
livstid, dels ock till Erik Rudolf Lindström en åttondel av
fastigheterna Dacke l30 och 226 ävensom ett kontant belopp
av 25 000 kr.

13 :o.

Rätten till arv efter förra fotografen Nicolina Mathilda Nilsson från Göteborg.
Den 14 maj 1946 avled förenämnda Nilsson, som var född den 6 oktober
1865, utan att, såvitt framgår av en efter henne upprättad bouppteckning,
efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick
enligt bouppteckningen till 2 376 kr. 52 öre. Till allmänna arvsfonden har
inlevererats tillhopa 830 kr. 26 öre enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet
godkänd slutredovisning.

Hos Kungl. Maj :t ha bröderna Gösta Stellan Bårström (född 1889) från
Göteborg och August Ivan Bårström (född 1882) från Markaryds socken
anhållit, att kvarlåtenskapen måtte avstås till dem, och till stöd härför anfört
i huvudsak följande.

Deras fader hade redan som liten efter båda föräldrarnas hastiga död
i kolera år 1857 omhändertagits av den avlidnas fader och tillbragt hela
sin uppväxttid i dennes hem. Han hade där behandlats helt som barn i
huset och som broder till dottern Nicolina. Ett fast vänskapsförhållande
hade uppstått mellan familjerna Bårström och Nilsson, som varat hela

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

livet. Sökandena hade alltid ansett den avlidna som sin verkliga faster
och hon å sin sida hade alltid behandlat dem som sina brorsbarn. På grund
av sitt hastiga dödsfall hade hon emellertid icke fullföljt sin endast några
få månader dessförinnan uttalade avsikt att upprätta testamente till förmån
för sökandena.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit, att bröderna
Bårström finge anses ha stått den avlidna så nära, att ett avstående av arv
ur nämnda synpunkt vore motiverat. Detta vore i synnerhet fallet beträffande
Gösta Stellan, som vore understödsbehövande till skillnad från August
Ivan. Länsstyrelsen tillstyrkte fördenskull, att arv måtte avstås till
förmån endast för den förre och med belopp motsvarande halva behållningen
i dödsboet.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att Gösta Stellan Bårström
befunne sig i små men August Ivan Bårström i goda ekonomiska omständigheter
och att båda stått den avlidna nära. Ämbetet har föreslagit, att med
hänsyn härtill samt den obetydliga behållningen i boet ansökningen skulle
på det sätt bifallas, att hela kvarlåtenskapen efterskänktes till förmån för
Gösta Stellan Bårström.

Föredraganden. Med hänsyn till föreliggande omständigheter i ärendet
biträder jag kammaradvokatfiskalsämbetets förslag, att hela den allmänna
arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen avstås till Gösta Stellan Bårström.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter förra fotografen Nicolina
Mathilda Nilsson från Göteborg tillfallna kvarlåtenskapen
må i sin helhet avstås till Gösta Stellan Bårström.

14:o.

Rätten till arv efter Ebba Axelina Nordblom från Luleå. Den 19 februari
1947 avled Ebba Nordblom, som var född den 18 augusti 1897, utan att, såvitt
framgår av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad
släkting. I bouppteckningen upptogos tillgångar till ett värde av
19 513 kr. 3 öre, därav en fastighet med ett taxeringsvärde av 19 000 kr.,
samt skulder till ett belopp av 17 615 kr. 17 öre, varav en såsom tvistig angiven
skuld till snickaren Karl Edvin Lundkvist i Luleå å 7 879 kr. Med hänsyn
till att Lundkvists fordran ansetts tvistig och då den i boet ingående fastigheten
f. n. är föremål för expropriation torde boets nettobehållning bliva
väsentligt större än den i bouppteckningen redovisade behållningen å 1 897
kr. 86 öre.

Hos Kungl. Maj :t har Lundkvist hemställt, att den avlidnas kvarlåtenskap
måtte avstås till förmån för honom. Till stöd för framställningen har Lundkvist,
som är född den 9 februari 1904, anfört i huvudsak följande. Sedan
år 1944 hade han sammanbott med Ebba Nordblom och varit trolovad med
henne. Det hade varit deras avsikt att ingå äktenskap med varandra. Han

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

hade i och för det tillämnade äktenskapet omhänderhaft förvaltningen av
hennes fastighet och därå nedlagt såväl eget arbete som betydande penningmedel,
vilket medfört en avsevärd förbättring av densamma. Sitt arbete under
fyra år med eldning, snöskottning, renhållning och underhåll m. m. av fastigheten
ansåge Lundkvist vara värt 1 025 kr. för år. För arbete och materialier
i samband med företagen reparation av fastigheten räknade han sig till godo
ett belopp av 2 779 kr. Han hade även med penningar bidragit till Ebba
Nordbloms försörjning genom att under år 1944 betala 1 000 kr. å hennes
privata skulder. Tillhopa utgjorde sålunda hans såsom tvistig ansedda fordran
7 879 kr.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundkvist, som är ogift, har en
inkomst av omkring 5 000 kr. samt äger två jordbruksfastigheter med ett
sammanlagt taxeringsvärde av 8 100 kr.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och kammaradvokcitfiskalsämbetet ha,
i likhet med magistraten i Luleå, icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till
framställningen. Myndigheterna ha dock ansett, att Lundkvist skulle kunna
beredas ersättning för vad han av egna medel utgivit för fastighetens förbättring
samt för det arbete han nedlagt å fastigheten.

Föredraganden. Ehuru Lundkvist får anses ha stått Ebba Nordblom i livstiden
nära, har jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, ej funnit
sådana skäl föreligga, att ett avstående av allmänna arvsfondens rätt
vore i och för sig motiverat. Det synes mig dock rimligt, att arvsfonden vid
regleringen av det ekonomiska mellanhavandet med honom beaktar de förhållanden,
under vilka hans ersättningsanspråk uppkommit, och de svårigheter,
som till följd därav föreligga för honom att vid domstol styrka vad han utgivit
till eller gjort för den avlidna. Enligt min mening bör Lundkvist utan
att behöva skrida till process erhålla skälig ersättning för vad han av egna
medel utgivit för fastighetens förbättring in. m. ävensom för det arbete han
själv nedlagt å fastigheten. Efter genomgång av de olika posterna har jag
kommit till uppfattningen, att ett belopp av 5 000 kr. utgjorde skälig ersättning
härför. En förutsättning för ett avstående av detta belopp bör givetvis
vara, att mellanhavandet därmed blir slutligt reglerat och Lundkvist sålunda
avstår från ytterligare fordringsanspråk gentemot dödsboet efter Ebba Nordblom.
Enligt en till finansdepartementet avgiven skriftlig förbindelse har
Lundkvist godkänt detta villkor och utfäst sig att, därest han av kvarlåtenskapen
erhåller ett belopp av 5 000 kr., avstå från alla ytterligare anspråk
gentemot allmänna arvsfonden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Ebba Axelina Nordblom från Luleå må avstås ett belopp
av 5 000 kr. till snickaren Karl Edvin Lundkvist.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

15 :o.

Rätten till arv efter vice värden Gustaf Olsson från Stockholm. Den 13 juni
1946 avled förenämnde Olsson, som var född den 4 oktober 1860, utan att,
såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna
någon arvsberättigad släkting, varför kvarlåtenskapen efter honom tillfallit
allmänna arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen
till 4 233 kr. 10 öre. På grund av ett mellan den avlidne och hans
förut avlidna hustru Anna Olsson den 20 december 1899 upprättat inbördes
testamente upptogos i bouppteckningen såsom universaltestamentstagare
två systersöner till hustrun, överkonstapeln Axel E. H. Johansson i Hälsingborg
och skomakaren Fredrik Johansson i Gryteryds socken, födda
respektive 1891 och 1895. Genom arvskifte den 25 november 1946 tillskiftades
nämnda bröder vardera en fjärdedel samt allmänna arvsfonden hälften
av den då till 3 450 kr. 80 öre uppgående behållningen i boet.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift ha Axel och Fredrik Johansson gemensamt
anhållit, att den arvsfonden tillfallna andelen i boet måtte avstås
till förmån för dem. Sökandena ha bland annat framhållit, att de med bestämdhet
visste, att makarna Olsson haft för avsikt att deras kvarlåtenskap
skulle tillfalla bröderna. Vidare har för Fredrik Johanssons del framhållits
hans bekymmersamma läge sedan han år 1919 fått tuberkulos i högra knäleden
och år 1934 varit utsatt för ett synnerligen svårt brott å det sjuka
benet, varå tid efter annan uppkomme bensår. Enligt läkarintyg måste han
på grund av sitt lyte anses betydligt invalidiserad. Hans försörjningsförmåga
och ekonomiska ställning vore svaga.

Överståthållai ämbetet har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokat fiskalsämbet et har bl. a. framhållit, att båda sökanaena
stått den avlidne i livstiden nära. Med hänsyn till Axel Johanssons
ekonomiska förhållanden har ämbetet dock avstyrkt bifall till ansökningen
för hans del. Beträffande Fredrik Johansson funne ämbetet visserligen,
att han i något mindre grad än brodern stått makarna Olsson nära,
men då han syntes leva i tryckta ekonomiska förhållanden och av lyte väsentligt
hindrad i sin förvärvsverksamhet, förtjänade enligt ämbetets mening
hans ansökning av billighetsskäl beaktande. Ämbetet har därför föreslagit,
att hela den allmänna arvsfonden tillfallna delen av arvet efter Gustaf
Olsson skulle avstås till förmån för Fredrik Johansson.

Föredraganden. Med hänsyn till föreliggande omständigheter i ärendet
kan jag ansluta mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag att hela
den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen skall avstås till Fredrik
Johansson.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden efter vice värden Gustaf
Olsson från Stockholm tillfallna kvarlåtenskapen må i sin
helhet avstås till skomakaren Fredrik Johansson.

Kungi. Maj:ts proposition nr Ilo.

16:o.

Rätten till arv efter förre filaren Johan Anders Andreasson (Andersson)
Steen från Göteborg. Den 30 november 1945 avled förenämnde Steen, vilken
var född den 30 september 1860, utan att, såvitt framgår av en efter honom
upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna
arvsfonden. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 79 220
kr. 18 öre och har i huvudsak inlevererats till allmänna arvsfonden.

Hos Ivungl. Maj :t ha dels tre systrar i Göteborg, änkefru Alfhild E. Johansson,
född Petersson, Ester V. Petersson och Edith A. Petersson, anhållit
att av kvarlåtenskapen måtte till dem avstås ett belopp av 15 000 kr.,
dels ock förre bijggnadssnickaren Otto Alexander Carlson, likaledes i Göteborg,
anhållit att till honom måtte avstås ett belopp av 5 000 kr.

Till stöd för sin ansökning ha nämnda systrar, som äro födda 1890, 1895
och 1897 och sedan en längre tid bott tillsammans under små omständigheter,
anfört i huvudsak följande.

Steen hade innebott hos dem från den 1 september 1935 till sin död och
för ett rum med centralvärme, W. C. och badrum, inklusive sängkläder,
erlagt en månatlig hyra av 40 kr. till och med år 1942 och 45 kr. för tiden
därefter. Särskilt under sina två sista levnadsår hade han varit mycket sjuklig
och hjälplös, varför skötseln av honom varit synnerligen krävande.
Systrarna hade aldrig erhållit någon ersättning för den omvårdnad, de
ägnat honom under denna tid eller i övrigt under de gångna tio åren. De
hade icke känt närmare till hans ekonomiska förhållanden men vetat, att
lian ägde egna medel, och hade för den skull räknat med att han skulle
lämna dem ersättning för deras arbete. Steen hade jämväl till nyssnämnde
Carlson uttryckt sin avsikt att giva systrarna sådan ersättning. Han hade
emellertid aldrig fullföljt denna sin avsikt.

Carlson, som är född 1886, har anfört, att han under de senaste 13 åren
av Steens levnad varit hans vän och träffat honom nästan dagligen. På
grund av Steens med åren tilltagande dövhet och därav följande isolering
hade han blivit alltmer beroende av Carlsons sällskap och dennes hjälp
med uppdrag av olika slag. Särskilt efter år 1942 hade Carlson fått hjälpa
Steen även med skötseln av hans bankaffärer. Carlson hade aldrig erhållit
någon ersättning härför men uppger sig ha erhållit ett uttryckligt löfte
om vederlag i form av testamente. Carlson hyste den bestämda uppfattningen,
att den ekonomiskt välsituerade Steen aldrig haft för avsikt att utnyttja
hans tid och arbete utan ersättning.

Gode mannen för allmänna arvsfonden samt länsstgrelsen i Göteborgs och
Bohus län ha tillstyrkt bifall till ansökningarna. Länsstyrelsen har därvid
i fråga om de tre systrarnas ansökning anfört att, då Steen levat som enstöring
och under senare år varit sjuklig, sökandena kommit att stå honom
nära under hans sista år samt alt deras ekonomiska ställning vore sådan,
alt omsorgen om Steen finge antagas hava inneburit vissa ekonomiska uppoffringar,
för vilka sökandena tidigare icke fått någon kompensation. I

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

fråga om Carlsons ansökning har länsstyrelsen framhållit, att han och
de tre systrarna torde ha varit de enda personer, som på senare år uppehållit
kontakt med Steen. Icke heller Carlson syntes ha erhållit någon ersättning
för de uppdrag han utfört.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har även tillstyrkt bifall till ansökningarna,
dock med den ändringen, att ämbetet föreslagit, att ett belopp av 5 000
kr. skulle avstås till envar av systrarna.

Föredraganden. I likhet med myndigheterna har jag kommit till uppfattningen,
att till förmån för de tre systrarna, som ha tagit viss vård om den
avlidne under en tid av över tio år, särskilt under hans sista två levnadsår,
och som befinna sig i små ekonomiska omständigheter, bör avstås viss
del av kvarlåtenskapen. De böra enligt min mening därigenom erhålla en
skälig ersättning för det arbete, de utfört åt honom, i den mån det gått
utöver vad som innefattas i värdinneskapets förpliktelser mot en inneboende.
Det kan vara svårt att bedöma vad en var av systrarna gjort för den
avlidne. Den ena av dem har under tiden haft stadigvarande affärsanställning,
medan de båda andra, som äro sjukliga, haft mera tillfälliga arbeten.
Med beaktande av dessa omständigheter har jag funnit skäligt att ett belopp,
som rimligen icke bör överstiga 10 000 kr., avstås till systrarna gemensamt.

I fråga om Carlson, som jämväl får anses hava stått den avlidne nära
och kan sägas befinna sig i relativt små ekonomiska omständigheter, anser
jag mig med hänsyn till de omständigheter, som åberopats till stöd för ansökningen,
icke kunna tillstyrka att ett högre belopp än 2 000 kr. avstås.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter förre filaren Johan Anders Andreasson (Andersson)
Steen från Göteborg må avstås 10 000 kr. gemensamt
till Alfhild E. Johansson, född Petersson, Ester V. Petersson
och Edith A. Petersson samt 2 000 kr. till förre byggnadssnickaren
Otto Alexander Carlson.

17 ro.

Rätten till arv efter Karin Svensson från Delsbo socken. Den 4 juli 1947
avled Karin Svensson, som var född den 6 juli 1891, utan att, såvitt framgår
av en efter henne upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad
släkting. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 18 270 kr.
47 öre.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift ha fem kusiner till Karin Svensson, nämligen
jordbruksarbetarna Anders och Erik Andersson, fru Sigrid Eriksson,
född Larsson, fru Karin Hansson, född Andersson, och hushållerskan Anna
Larsson, samtliga i Delsbo socken, anhållit, att den allmänna arvsfonden tillfallna
kvarlåtenskapen måtte avstås till dem helt eller till viss del. Genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

beslut denna dag har Kungl. Maj :t funnit ifrågavarande ansökning utom
såvitt angår Anders Andersson och Sigrid Eriksson icke föranleda någon
Kungl. Maj :ts åtgärd.

Till stöd för framställningen ha Anders Andersson, född den 5 december
1900, och Sigrid Eriksson, född den 6 maj 1891, framhållit, att Karin Svensson
icke velat att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla allmänna arvsfonden
och sannolikt skulle ha upprättat testamente till förmån för sina kusiner,
därest icke hennes dödsfall inträffat så oväntat. Sökandena, vilka befunno
sig i små ekonomiska omständigheter, hade alltid upprätthållit vänskapliga
förbindelser med Karin Svensson.

Av utredningen i ärendet framgår, att av Karin Svenssons kusiner Anders
Andersson och Sigrid Eriksson varit de, som stått den avlidna i livstiden
närmast. De hade båda varit grannar till Karin Svensson och ofta besökt
henne. Anders Andersson hade därjämte ofta hjälpt henne med allehanda
sysslor, såsom vedhuggning, murning m. m. Båda befinna sig i blygsamma
ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört, att den ■— med hänsyn till att
sökandena tillhörde den avlidnas närmaste släktingar och att framställningen
tillstyrkts av såväl gode mannen för arvsfonden som kommunalnämndens
ordförande samt att anledning förelåge till förmodan, att den avlidna icke
velat att kvarlåtenskapen skolat tillfalla arvsfonden — icke ville motsätta
sig bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har framhållit, att Anders Andersson och
Sigrid Eriksson finge anses ha stått den avlidna i livstiden nära samt att de
levde i blygsamma ekonomiska omständigheter. På grund härav har ämbetet
tillstyrkt, att till vardera avstodes ett belopp av 5 000 kr.

Föredraganden. För egen del finner jag det visserligen tveksamt, huruvida
i förevarande fall någon del av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
bör avstås till Anders Andersson och Sigrid Eriksson, då uppgifterna
i ärendet om deras närstående till den avlidna äro rätt osäkra. Av
utredningen får emellertid anses framgå, att förhållandena mellan dem och
henne varit goda. Med hänsyn härtill och då sökandena, som voro kusiner
till Karin Svensson, leva i blygsamma ekonomiska omständigheter, finner
jag det emellertid skäligt att vissa belopp avstås till förmån för dem. Beträffande
storleken av de belopp, som sålunda böra efterskänkas, förordar jag
ett belopp av 3 000 kr. till vardera.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter Karin Svensson från Delsbo socken till vardera av Anders
Andersson och Sigrid Eriksson må avstås 3 000 kr.

Kungi. Maj:ts proposition nr 115.

18:o.

Rätten till arv efter hemmansägaren Per Erik Stålberg från Hanebo socken.
Den 24 augusti 1945 avled nämnde Stålberg, som var född den 11 mars
1877, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,
efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden. Behållningen i boet
uppgick enligt bouppteckningen till 9 481 kr. 72 öre.

Hos Kungl. Maj :t ha två kusiner till den avlidne, hemmansägarna Anders
Wiktor Björklin i Lilltjära och Johan Ferdinand Skoglund i Gusbo,
båda från Hanebo socken, gemensamt anhållit att den avlidnes kvarlåtenskap
måtte avstås till dem. Till stöd för ansökningen ha sökandena, som
båda äro födda år 1880, anfört att enligt deras övertygelse Stålberg, därest
han känt till den nya arvslagen, skulle ha upprättat testamente till deras
förmån och att det i varje fall säkerligen varit hans önskan att de skulle
erhålla kvarlåtenskapen efter honom. De vore båda i små ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som inhämtat yttrande från vederbörande
landsfiskal, avstyrkte först i utlåtande den 28 mars 1946 bifall till ansökningen,
enär enligt länsstyrelsens mening tillräckliga skäl icke anförts
till stöd för densamma. Sedan på anmodan av kammaradvokatfiskalsämbetet
verkställts ytterligare polisutredning — varav framgår att sökandena
sedan barndomen varit nära vänner till den avlidne och särskilt under hans
senare levnadsår hjälpt honom med arbeten av skilda slag utan att ha erhållit
någon ersättning härför — har länsstyrelsen i förnyat yttrande den
12 februari 1947 ställt sig tveksam till frågan, huruvida ansökningen borde
bifallas.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört, att ämbetet funne ansökningen
av billighetsskäl förtjäna beaktande, då av utredningen syntes framgå
att sökandena stått den avlidne i livstiden nära samt befunne sig i mindre
goda ekonomiska omständigheter. Med hänsyn till den förhållandevis ringa
behållningen i boet samt omständigheterna i övrigt har ämbetet förordat
ett avstående av kvarlåtenskapen i dess helhet till sökandena med hälften
till vardera av dem.

Föredraganden. Omständigheterna synas mig visserligen icke styrka att
den avlidne haft för avsikt att testamentera sin kvarlåtenskap till sökandena.
Med hänsyn till de tjänster, som de gjort den avlidne, och det goda
förhållande, de haft till honom, har jag funnit billighetsskäl tala för att
sökandena erhålla någon del av kvarlåtenskapen. Beträffande storleken av
de belopp, som skola avstås, tillstyrker jag, att 2 500 kr. avstås till vardera.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen
efter hemmansägaren Per Erik Stålberg från Hanebo
socken må avstås ett belopp av 2 500 kr. till vardera av Anders
Wiktor Björklin och Johan Ferdinand Skoglund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

19 :o.

Rätten till danaarv efter fiskhandlaren Nils Gustaf Friberg från Västervik.
Den 6 april 1906 avled nämnde Friberg, som var född den 15 september
1864, utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna
några »härstädes» kända arvingar. Behållningen i boet utgjorde enligt
bouppteckningen 1 017 kr. 31 öre, varvid bland skulderna upptagits fordran
av Hanna Nilsson å barnuppfostringsbidrag om tillhopa 1 110 kr. för
flickan Svea Gothy Maria (född den 9 september 1905).

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet med hänsyn till stadgandet i 15 kap.
6 § ärvdabalken för Kungl. Maj:ts och kronans räkning gjort anspråk å
ifrågavarande arvsmedel såsom danaarv, har till kronan redovisats ett belopp
av 1 169 kr. 60 öre.

I en den 23 maj 1946 dagtecknad skrift har fru Svea Gothy Maria Lundqvist
— som är identisk med förenämnda flicka — anhållit, att ifrågavarande
danaarv måtte efterskänkas till förmån för henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att Friberg vid tiden för
sitt frånfälle stått i intimt förhållande till hennes moder, med vilken han
ämnat ingå äktenskap, samt att han erkänt sökanden såsom sitt barn. Det
hade emellertid icke varit sökanden möjligt att i rättegång om sin börd
framlägga sådana bindande bevis, att hennes arvsrätt till faderns kvarlåtenskap
kunnat lagligen fastställas. Sökanden vore sjuklig och hade ofta måst
söka läkarvård å sjukhus. I sitt äktenskap hade hon tre barn, av vilka en
dotter lidit av lungtuberkulos. Familjen befunne sig i små ekonomiska förhållanden.

Av vid ansökningen fogade domboksutdrag framgår, att sökanden hos
rådhusrätten i Västervik yrkat, att gode mannen för den avlidnes okända
arvingar måtte åläggas att till henne överlämna och redovisa de medel, som
han innehade på grund av godmanskapet, samt att rådhusrätten, sedan vissa
vittnen hörts, genom utslag den 27 oktober 1930 ogillat sökandens talan,
enär hon ej förmått styrka att Friberg före sin död tillsagt hennes moder
äktenskap samt vid sådant förhållande skyldighet ej förelåge för gode mannen
att till sökanden redovisa boet efter Friberg.

Länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit, att sökanden icke förmått visa
vare sig att Friberg vore hennes fader eller att han varit trolovad med hennes
moder, varför länsstyrelsen av principiella skäl avstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med hänsyn till att sökanden enligt
ämbetets uppfattning finge anses vara dotter utom äktenskap till Friberg
och levde i små ekonomiska omständigheter förordat, att hela behållningen
i boet måtte efterskänkas till henne.

Föredraganden. Jag ansluter mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag
och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter fiskhandlaren Nils Gustaf
Friberg från Västervik må avstås till förmån för Svea
Gotby Maria Lundqvist.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

Vad föredraganden under punkterna l:o—19 :o hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

487244. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.