Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1.968 (Proposition 1968:110)

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1.968

Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslagsfrågor
in. m. rörande det militära försvaret och civilförsvaret;
given Stockholms slott den 8 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt
bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1965 års försvarsutredning har i sitt betänkande Säkerhetspolitik och
försvar sutgifter lämnat förslag om försvar sutgifterna för budgetåren 1968/
69—1971/72.1 anslutning till en redogörelse för betänkandet föreslås i propositionen
riktlinjer för den framtida utformningen av det militära försvaret
och civilförsvaret.

I propositionen behandlas också förslag från försvarsutredningen om
värnpliktsutbildningen av yrkessjömän och projektilröjning inom totalförsvaret.

Slutligen redovisas ramberäkningar för det militära försvaret och civilförsvaret
för budgetåret 1968/69 samt läggs fram slutliga förslag beträffande
vissa materielanslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1968: 1
(bil. 6). Sammanlagt begärs på driftbudgeten 1 903 053 000 kr. Bemyndigande
att beställa materiel begärs inom en sammanlagd kostnadsram av
1 759 milj. kr., varav 1 700 milj. kr. för det militära försvaret och 59 milj. kr.
för civilförsvaret.

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1068

Utdrag au protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa anslagsfrågor
m. m. rörande det militära försvaret och civilförsvaret och anför.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade jag i februari 1965 sakkunniga
för att utreda krigsmaktens och civilförsvarets fortsatta utveckling
m. m. — 1965 års försvarsutredning. Utredningsarbetet skulle bedrivas så
att förslag i de huvudfrågor som utredningen hade att behandla skulle
kunna lämnas till 1967 års riksdag.

För innevarande budgetår beslöt riksdagen ramar för det militära försvaret
och civilförsvaret utan att försvarsutredningen hade lämnat något
underlag för ställningstagandet.

För nästa budgetår har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bil. 6) i
avvaktan på underlag från försvarsutredningen föreslagit en anslagsram
för det militära försvaret som i fasta priser överensstämmer med ramen för
innevarande budgetår och en anslagsram för civilförsvaret som har beräknats
enligt hittills tillämpade grunder.

Den 21 februari 1968 har försvarsutredningen redovisat sina överväganden
och förslag i ett betänkande, Säkerhetspolitik och försvarsutgifter,
förslag om försvarsutgifterna 1968/72 (SOU 1968:10).

Yttranden över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

I anslutning till en redogörelse för förslagen och vissa särskilda frågor
lägger jag fram förslag till riktlinjer för den framtida utformningen av det
militära försvaret och civilförsvaret, m. in. samt anmäler ramberäkningar
och förslag till vissa materielanslag för budgetåret 1968/69.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år MOS

Säkerhetspolitik och försvarsutgifter
Förslag om försvarsutgifterna för budgetåren 1968/69—1971/72

Inledning

Till grund för 1965 års försvarsutrednings1 överväganden rörande det
militära försvaret och civilförsvaret har legat dels överbefälhavarens utredning
år 1965 om det militära försvarets fortsatta utveckling (ÖB 65),
dels överbefälhavarens utredningar år 1967 (ÖB-svaret 67), dels civilförsvarsstyrelsens
sammanfattande syn på civilförsvarets förutsättningar i vårt
land och styrelsens önskemål inför återstoden av den uppbyggnadsperiod
som i huvudsak skall vara avslutad i början av 1970-talet (Cf 65).

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 26 mars, den 30 juni, den
8 juli, den 24 september och den 3 december 1965, den 27 januari, den

25 mars och den 2 september 1966 samt den 9 juni 1967 överlämnat följande
framställningar till försvarsutredningen för att tas under övervägande
eller vara tillgängliga vid fullgörandet av det till utredningen lämnade
uppdraget, nämligen

sju framställningar om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner,

försvarets civilförvaltnings skrivelse den 21 maj 1965 med vissa förslag
rörande familjebidragen,

1954 års utrednings rörande totalförsvarets personalbehov utlåtande den

26 mars 1960 över kommitténs för sjöfartens beredskapsfrågor förslag till
beredskapsbemanning av svenska handelsflottan jämte över utlåtandet avgivna
yttranden,

länsstyrelsens i Västerbottens län framställning den 27 februari 1965 angående
lokalisering av truppförband eller annan militär enhet till Västerbottens
inland,

riksdagens skrivelse 1966: 271 med anledning av proposition med förslag

1 Landshövdingen K.A.F. Frithiofson, ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare
A.K. Gillström, B.T. Gustavsson, andre vice talmannen N.I. Johansson i Mysinge, Alva Myrdal
och G.I. Virgin samt ledamöterna av riksdagens andra kammare B.G. Bohman, L.M. Eliasson,
N.E. Kellgren, E.V. Kristensson, S.A. Mellqvist, F.U. Nihlfors och D.M. Ståhl. Genom beslut
den 5 januari 1967 entledigades Alva Myrdal och tillkallades ledamoten av riksdagens andra
kammare M.G. Gustafsson. På därom gjord ansökan entledigades Johansson i Mysinge, Virgin,
Bohman, Eliasson, Nihlfors och Ståhl genom beslut den 19 januari 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

rörande de värnpliktigas utbildning in. in., i vad den avser frågorna om
trupptjänstgöring för värnpliktiga med officersutbildning samt uppföljningen
av det nya värnpliktsutbildningssystemet (prop. 1966: 106),

överbefälhavarens skrivelser den 24 och den 25 april 1963 in. fl. skrivelser
angående territoriell bombröjningsorganisation.

Därjämte har chefen för försvarsdepartementet till försvarsutredningen
den 17 maj 1966 överlämnat eu framställning av Överkalix kommun såvitt
avser förslag att lokalisera förband till överkalixbygden.

I direktiven för utredningen angavs att arbetet skulle avse tiden efter
budgetåret 1966/67. Härav följde att utredningen avsågs kunna ge underlag
för ett beslut vid 1967 års vårriksdag. Sedan försvarsutredningens ordförande
i skrivelse den 15 december 1966 anmält att utredningen inte
kunde lämna något underlag för beslut vid 1967 års riksdag om anslagen
till krigsmakten och civilförsvaret för budgetåret 1967/68, medgav Kungl.
Maj :t genom beslut den 13 januari 1967 att utredningens arbete fick fortsätta.

I sitt betänkande lägger utredningen fram förslag rörande ekonomiska
ramar för det militära försvaret och civilförsvaret under budgetåren 1968/
69—1971/72. Betänkandet innehåller avsnitt som behandlar tidigare beslut
rörande det militära försvaret och civilförsvaret samt ÖB 65, ÖBsvaret
1967 och Cf 65. Utredningen redovisar vidare två på försvarsutredningens
initiativ gjorda expertstudier beträffande avvägningen mellan
de olika delarna av totalförsvaret in. m. och beträffande den internationella
utvecklingen och dess konsekvenser för svensk säkerhetspolitik.

I utredningens betänkande behandlas säkerhetspolitiska frågor och ges
förslag till inriktning av svensk säkerhetspolitik, förslag rörande målsättningen
för det militära försvaret samt synpunkter på förslag till målsättning
för civilförsvaret. De samhällsekonomiska och statsfinansiella förutsättningarna
diskuteras som bakgrund för att bestämma försvarsutgifterna.
Frågorna om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner
behandlas i ett särskilt kapitel i betänkandet. Utredningen redovisar synpunkter
på värdet av fleråriga försvarsbeslut, tidrymden för ett flerårigt
beslut, den principiella konstruktionen av en ekonomisk ram och
prisregleringen av försvarsutgifterna samt i vilka fall medelsanvisning bör
ske utöver rambeloppet för det militära försvaret. Förslag lämnas om det
militära försvarets fortsatta utveckling och inriktningen av civilförsvarets
verksamhet i stort.

I en bilaga har utredningens ordförande med hänsyn till den politiska
uppmärksamhet som arbetet i försvarsutredningen blivit föremål för —
inte minst genom att folkpartiets, högerpartiets och centerpartiets ledamöter
lämnade utredningen — redogjort för vissa väsentliga avgöranden i utredningen.

Med särskilda skrivelser i februari 1968 har försvarsutredningen redovisat
sina ställningstaganden bl. a. i fråga om förslag rörande beredskaps -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur UttiS 5

bemanning av den svenska handelsflottan, sjöfolkets värnpliktsutbildning
in. in. och territoriell boinbröjningsorganisation.

överbefälhavarens utredningar
ÖB 65

I ÖB 65 ges förslag till riktlinjer för det militära försvarets utformning
under budgetåren 1967/68—1973/74 inom de av Kungl. Maj:t angivna kostnadsramarna
»3600» och »3460» och eu av överbefälhavaren själv angiven
kostnadsram. De tre ramarna utgör för budgetåret 1967/68 i pris- och
löneläget maj 1967 5 329, 5 139 resp. 5 416 milj. kr.

överbefälhavaren redogör inledningsvis för vissa faktorer som vid långsiktsplaneringen
inom det militära försvaret är av grundläggande betydelse
för planeringens innehåll och som därigenom har varit utgångspunkter för
överbefälhavarens utredning, överbefälhavaren behandlar härvid totalförsvarets
och krigsmaktens allmänna målsättning samt vissa utrikes- och
inrikespolitiska förhållanden.

Målsättningarna ger, framhåller överbefälhavaren, grunden för det militära
försvarets uppbyggnad. Han har därför i sin utredning eftersträvat att
inom de aktuella ekonomiska ramarna utarbeta sådana planer som på
bästa sätt svarar mot de i målsättningarna uppställda kraven.

Vad gäller utrikespolitiska förhållanden erinrar överbefälhavaren om att
den grundläggande målsättningen för svensk utrikespolitik är alliansfrihet
i fred, syftande till neutralitet i krig. Enligt överbefälhavaren måste därför
det militära försvaret utformas så att det i varje tänkbart läge ger stöd åt
denna vår utrikespolitik och så att i världen skapas förtroende för vår
vilja och förmåga att fullfölja denna politik. Del framhålls att den svenska
utrikespolitiken och det svenska försvarets styrka har stor betydelse för
läget inom Norden och även är av betydelse för läget inom hela östersjöområdet.
Ett starkt och lämpligt uppbyggt försvar ökar enligt överbefälhavaren
stabiliteten i Norden och minskar krigsriskerna i detta område.

Överbefälhavaren redogör därefter för vissa strategiska, tekniska, ekonomiska
in. fl. faktorer.

I militärpolitiskt avseende visar enligt överbefälhavaren utvecklingen att
de politiska motsättningarna och misstron mellan stormakt sblocken består
samtidigt som den ekonomiska kampen mellan dem intensifieras i olika
delar av världen. Tendenser finns dock till förskjutningar i den militärpolitiska
världsbilden. Föreställningen om två politiskt fast sammansvetsade
block i harnesk mot varandra torde enligt överbefälhavaren vara mogen
för nyansering. Han anför emellertid samtidigt att det här rör sig om tendenser
och att den framtida utvecklingen är oviss.

Utvecklingen inom det militärpolitiska området kännetecknas enligt överbefälhavaren
av

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

att spänningen i världen består på en varierande men hög nivå,
att risker för olika typer av krig kvarstår,

att krig och konfliktanledningar — även i avlägsna delar av världen, där
stormakternas intressen berörs — kan komma att beröra oss,

att ett effektivt och allmänt omfattat säkerhetssystem ännu ter sig avlägset,

att FN:s möjligheter att ingripa är begränsade när vitala stormaktsintressen
står på spel och att någon förändring härvidlag inte kan förutses under
överskådlig tid,

att rustningsbegränsningar av reell betydelse framstår som osannolika
inom överskådlig framlid.

Om den militärtekniska utvecklingen framhåller överbefälhavaren inledningsvis
att de resurser som stormakterna lägger ned på att vidareutveckla
sina krigsmakter har möjliggjort en snabb sådan utveckling. De moderna
vapensystemens komplexitet och höga kostnader har dock medfört en förlängning
av tiden från projekt till slutlig produkt. Detta gäller inte minst
inom robotområdet.

Beredskapen hos stridskrafterna bibehålls inom stormakterna på en hög
nivå.

Utvecklingen fortsätter vad gäller markslridskrafter mot ökad eldkraft
samt ökad strategisk och taktisk rörlighet. Möjligheterna till försvar mot
pansaranfall förbättras. Inom sjöstridskrafterna ägnas särskild uppmärksamhet
åt ubåtar och försvar mot ubåtar. I Väst anskaffas övervattensfartvg
inom ett brett register. I öst koncentreras nybyggnaderna till fartyg,
lämpade för hav som närmast omger det egna territoriet. För flygstridskrafternas
del minskar antalet strategiska bombflygplan kraftigt. Flera
nya typer av jaktflygplan utvecklas. Det enskilda flygplanets effekt kommer
att öka. Jaktflygplanen kommer att ges större möjligheter att verka
på såväl hög som låg höjd. Attackflygplanen beväpnas i allt större omfattning
med robotar. Attack- och jaktflygplan kommer delvis att kunna lösa
samma uppgifter, vilket totalt selt medför ökade möjligheter att genomföra
både jakt- och attackuppgifter.

De civila sjötransportmedlen förbättras kraftigt och får ökad användning
för militära transporter genom att beroendet av lastnings- och lossningsanordningar
i hamnar minskar. Detsamma gäller utvecklingen av lufttransportmedel
och stor uppmärksamhet ägnas främst inom stormakterna åt
möjligheterna till lufttransport.

I fråga om den tekniska utvecklingens inverkan på vårt försvar framhåller
överbefälhavaren all utvecklingen inom transportområdet ökar eu
angripares handlingsmöjligheter. Försvararen måste därför i ökad omfattning
satsa på ett välutvecklat underrättelse- och ledningssystem samt på
stridskrafter med stor rörlighet och med möjligheter att ingripa i olika
stridssituationer.

Ktingl. Maj:ts proposition nr HO år 100X 7

Inom området för de konventionella stridsmedlen torde utvecklingen allmänt
sett ha gett fördelar till den försvarande sidan vid markstrid. Detta
gäller främst i fråga om pansar. För sjökrigets del medför den tekniska
utvecklingen bättre möjligheter främst till försvar mot överskeppning.
Beträffande striden i luften kan utvecklingstendenserna inte entydigt sägas
gynna angriparen eller försvararen. För- och nackdelar måste bedömas
i varje särskild situation bl. a. med hänsyn till stridsområdets avstånd
från egna baser. Även om inte helt entydiga och generella tendenser
kan anges i förhållandet mellan anfalls- och försvarsmedel pekar dock
utvecklingen inom väsentliga områden mot att våra möjligheter att i
fortsättningen upprätthålla ett meningsfullt försvar kan bibehållas eller
förbättras.

överbefälhavaren anför om ett framtida krigs karaktär att de strategiska
uppfattningarna i Sovjetunionen och Förenta staterna i viss utsträckning
bär närmat sig varandra. Man torde på båda håll sträva efter att i det
längsta undvika ett storkrig och att samtidigt säkerställa möjligheterna att
vid varje konflikt fritt kunna välja strategi, överbefälhavaren bedömer att
risken ökar för lokala, överraskande inledda och snabbt genomförda krig
med begränsat politiskt syfte, medan däremot risken minskar för medvetet
igångsatta världskrig eller andra krig av stor omfattning. Lokala krig bedöms
i första hand komma att föras på låg krigsnivå. Begränsade insatser
av kärnladdningar kan dock komma att tillgripas. Varje lokalt krig kan utvecklas
till ett storkrig. I den mån någon av stormakterna känner sin
existens hotad, kan varje krig utvecklas till ett totalt krig. Antingen det
gäller lokala krig eller storkrig kommer i förberedelserna för dessa att
ingå olika slag av psykologisk och subversiv krigföring.

Om våra naturliga försvarsbetingelser anför överbefälhavaren, liksom i
sina tidigare utredningar, att de geografiska förhållandena i stor utsträckning
är till fördel för oss men att de i vissa avseenden också är till vår nackdel.
överbefälhavaren pekar i detta sammanhang bl. a. på utvecklingen av
hefolkningsfördelningen inom landet och på de från militär synpunkt härav
följande nackdelarna, överbefälhavaren förutser vidare att vi i vissa fall
kommer att bli mer beroende av import.

Överbefälhavaren behandlar Skandinaviens strategiska betydelse och
anför därvid att Skandinavien, som ett gränsområde mellan stormaktsblocken,
är ett strategiskt viktigt område, vars betydelse inte synes minska.
Sveriges strategiska betydelse måste bedömas i samband med kringliggande
länders betydelse för stormakterna och överbefälhavaren bedömer
härvid att intresset främst är knutet till Östersjön och öster sjöutloppen,
till Norge som basområde för operationer i Ishavet och Nordatlanten
samt till hela Skandinavien för framflyttning av luftförsvar. Vårt lands
strategiska betydelse för stormakterna bedöms främst sammanhänga med
att någon av dessa kan önska utnyttja vårt territorium eller hindra den

Kungl. Maj:ls proposition nr i 10 år 1908

andra parten från att göra detta. Avslutningsvis framhålls att en genom*
gripande förändring av vårt strategiska läge skulle inträffa vid en gruppen
ring av stormaktsförband i Finland, Danmark eller Norge.

Beträffande den militärtekniska forsknings- och utvecklingspolitiken
framhåller överbefälhavaren behovet av tekniskt-vetenskapligt kunnande
inom landet för att bl. a. ställa prognoser samt tekniskt-ekonomiskt
konkretisera och värdera olika utvecklingslinjer. När planeringen skall
fullföljas genom materielanskaffning krävs vidare ett sådant tekniskt
kunnande, att vi kan uppträda som kompetenta köpare av materiel utifrån
eller alt vi kan projektera och tillverka materiel inom landet, överbefälhavaren
anför vidare att det i många fall är nödvändigt eller önskvärt med
egen tillverkning av försvarsmateriel trots att det från rent ekonomiska
utgångspunkter kanske vore mer rationellt med inköp utomlands. Detta
gäller främst då vi eftersträvar lösningar som är anpassade till våra speciella
förhållanden. Genom att vi med egna medel kan utveckla, tillverka och
handha tekniskt högtstående krigsmateriel skapar vi respekt för vår vilja
och förmåga att försvara oss, vilket bidrar till den krigsavhållande effekten.
Härtill kommer fördelarna av en egen svensk försvarsprofil, som kan tvinga
eu angripare att vid angrepp vidta särskilda åtgärder mot oss.

Om beredskapen framhåller överbefälhavaren att — mot bakgrund av
att vårt territorium kränks förhållandevis ofta — förutsättningar för eu
effektivare incidentberedskap bör skapas genom att nuvarande övervakning
av luftrummet och omgivande havsområden förbättras. Inriktningen mot
eu förstärkt kuppförsvarsberedskap bör vidare fortsätta. Insatsberedskapen,
som är ett gemensamt begrepp för incident- och kuppförsvarsberedskapen,
bör forttarande så långt möjligt organiseras så att långsiktsberedskapen
inte påverkas i negativ riktning. Insatsberedskapen i fred bör därför i
huvudsak tillgodoses inom ramen för utbildningsverksamhet och avvägas
mot det rådande internationella läget. Tiden för sammanställning av tillgängligt
underrättelsemaleriel så att beslut kan fattas och alarmering ske
bör förkortas. Vår mobiliseringsberedskap måste vara så uppbyggd att
beslutstiden kan begränsas, att mobiliseringen vid behov kan ske stegvis
och att samhällets normala verksamhet störs så litet som möjligt.

Beträffande luftförsvaret i stort anför överbefälhavaren att luftförsvarsuPPrtifterna
inom överskådlig framtid kan lösas på det mest stridsekonomiska
sättet genom en kombination av jaktflygplan, luftvärnsrobotar och eldrörsluftvärn.
Jaktflyget är det mest lönsamma vapensystemet för ytförsvar
inom huvuddelen av landet och på höjder utom de högsta. Jaktflyget bör
därför även i fortsättningen förbli huvudkomponenten i luftförsvaret. Överbefälhavaren
anser slutligen att betydelsen av att alternativa uppgifter —
främst attackuppgifter — kan lösas, kommer att öka.

Överbefälhavaren betonar att våra rörliga operativa stridskrafter bör ha

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år UttlS 9

möjlighet att snabbt grupperas om från eu landsdel till en annan, dvs. ha
god strategisk rörlighet. Fortsatt basutbyggnad krävs i vissa landsdelar
och transportresurser för att öka oingrupperingsmöjligheterna främst för
markstridskrafterna. Huvuddelen av förbandstransporterna bör kunna ske
alternativt på järnväg eller på landsväg. Strävan bör vara alt åstadkomma
elt system, som gör att resurserna kan användas växelvis inom olika totalförsvarssektorer
allt efter lägets krav. För vissa enheter kan kraven på
strategisk rörlighet inte uppfyllas i alla lägen genom transporter till lands.
För dessa enheter bör det finnas möjlighet till flygtransport.

överbefälhavaren anför att vi bör utforma våra försvarssystem så att
det blir balans mellan slagkraft och motståndskraft. Kraven på motståndskraft
kan tillgodoses genom passivt skydd, såsom befästningar, utspridning
samt rörlighet i kombination med maskering och skenanläggningar.
Vårt lands naturliga försvarsbetingelser erbjuder stora möjligheter härför.
Befästningar bör i första hand byggas för viktiga ledningsfunktioner,
för det fasta gräns- och kustförsvaret samt för vissa funktioner vid
sjö- och flygstridskrafternas baser.

Vid uppbyggnaden av det militära försvaret måste, framhåller överbefälhavaren,
beaktas motståndsförmågan mot underrättelseverksamhet. Vid
planeringen av våra ledningsorgan, vapensystem och underhållsanstalter
bör dessa i största möjliga utsträckning utformas så alt information om
deras allmänna uppbyggnad och stridsvärde kan lämnas utan att deras
verkansmöjligheter minskar. Vapensystem, förband eller militära anläggningar,
vars effekt radikalt går ned om den allmänna utformningen avslöjas,
bör undvikas.

överbefälhavaren framhåller att vi måste vara beredda på anfall med
kärnladdningar och att våra försvarsförberedelser bör inriktas med hänsyn
härtill. Insats av ett begränsat antal laddningar får inte avgörande inverka
på våra möjligheter till fortsatt militärt försvar. Detta skyddskrav
påverkar bl. a. vår utrustning, organisation och utbildning samt utformningen
av våra befästningar.

Beträffande biologiska stridsmedel och stridsgaser anför överbefälhavaren
bl. a. att genom det s. k. Genéve-protokollet av år 1925 har ett antal
stater — däribland Sverige — förbundit sig att i krig inte använda »kvävande,
giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel». Ett
stort antal stater står dock utanför överenskommelsen och många stater
har gjort viktiga förbehåll vilket medför att konventionen inte är någon
garanti för att aktuella stridsmedel inte kan komma till användning.
Genéve-protokollet bör därför ses över och med hänsyn till nytillkomna
stridsmedel även preciseras. Ett svenskt initiativ i denna fråga bör enligt
överbefälhavarens mening övervägas.

Vidare redovisas i sammandrag överbefälhavarens förslag till det mili -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

tära försvarets utformning dels inom de av Kungl. Maj:t angivna kostnadsramarna
dels inom den av överbefälhavaren föreslagna kostnadsramen.
För kännedom härom torde få hänvisas till betänkandet (s. 37—43) och
ÖB 65 (s. 75—99).

ÖB-svaret 67

Försvarsutredningen anmodade i januari och februari 1967 överbefälhavaren
att låta företa ytterligare utredningar rörande krigsmaktens inriktning
och omfattning på längre sikt att redovisas i september 1967.

Överbefälhavarens utredningar skulle avse tre olika alternativ, betecknade
A, B och C. Det förutsattes att överbefälhavaren därutöver skulle
lägga fram ett eget förslag grundat på den kostnadsram som han fann erforderlig.

Det angavs att utredningsarbetet skulle begränsas till översiktliga lösningar
och förslag.

För alternativen A och B gällde i vissa avseenden gemensamma utgångspunkter.
För alternativet A angavs för tiden fr. om. budgetåret 1971/72 två
underalternativ. Det högre av dessa betecknas här A 1, det lägre A 2.

I fråga om utredningsalternativen A och B skulle krigsorganisationens
omfattning m. in. i princip redovisas i förhållande till vad som fanns den 1
jidi 1967 och ange läget fyra, sex och åtta år därefter.

De olika alternativen avsåg för olika budgetår de ekonomiska ramar
som framgår av tabell 1. De i tabellen angivna rambeloppen är såsom
framgår av det följande inte helt jämförbara.

a) I alternativen A och B men inte i alternativet C skulle inom ramen
rymmas dels det belopp — ca 50—55 milj. kr. — varmed de värnpliktigas
förmåner förbättrades fr. o. in. budgetåret 1967/68, dels medel för ytterligare
förbättringar av värnpliktsförmånerna med ca 25 milj. kr. Anskaffningsnivån
enligt 1963 års försvarsbeslut innefattade inte medel för ytterligare
förbättring av värnpliktsförmånerna.

b) I alternativen A och B skulle ramarna inrymma resterande kostnader
för Musköprojektet medan för alternativet C angavs att kostnaderna för
objekt som enligt hittills tillämpade principer brukat redovisas utanför
ramen — varmed åsyftades bl. a. återstående kostnader för Musköprojektet
— även i fortsättningen skulle tas upp på samma sätt. Anskaffningsnivån
enligt 1963 års försvarsbeslut ansluter härvid närmast till alternativet
C.

c) Någon förändring av anslagsbehållningarna utöver vad som framgår
av tabell 1, anm. II, innefattades inte i alternativen A och B; i alternativet
C däremot kunde ingå ytterligare sådan förbrukning. Något bestämt uttalande
om innebörden av anskaffningsnivån enligt 1963 års försvarsbeslut i
detta avseende torde inte kunna göras.

d) Anpassning till inträdande pris- och löneförändringar förutsattes ske.

Tabell 1. Ekonomisk innebörd av de av försvarsutredningen till överbefälhavaren lämnade utredningsalternativen m.m.

Totala utgifter i milj. kr. Prisläge i maj 19G7. Inte helt jämförbara belopp

Alternativ	1967/68	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	1972/73	1973/74	1974/75	Summa 1968/71 (3-års- beslut)	Summa 1968/75 (7-årspla- nering)	Årsge- nomsnitt 1968/75
A 2..............................	4 720	4 810	4 850	4 850	4 720	4 720	4 720	4 720	14 510	33 390	4 770
Al..............................	4 720	4 810	4 850	4 850	4 851	4 853	4 853	4 853	14 510	33 920	4 846
B................................	4 720	4 871	4 973	5 076	5 080	5 080	5 080	5 080	14 920	35 240	5 034
	4 720	5 401	5 595	5 749	5 671	5 813	5 959	6 108	16 745	40 296	5 757
Anskaffningsnivån enl. 1963 års för-svarsbeslut .....................	5 221	5 467	5 642	5 780	5 791	5 936	6 085	6 237	16 889	40 938	5 848

Anm. I. Alt. A 1, A 2 och B förutsätter ett treårigt, medan alt. C förutsätter ett fyraårigt försvarsbeslut.

II. Den under budgetåret 1966/67 förutsatta reservationsmedelsökningen har i samtliga alternativ förutsatts bli återhämtad på sätt som
angetts i prop. 1966: 125 (jfr avsnitt 2.4). Denna återhämning är inräknad i samtliga i tabellen angivna alternativ.

III. Rambeloppen har i denna tabell justerats upp från prisläge maj 1966 till prisläge maj 1967 (+ 2,8 %) med den korrigeringen att ökade
värnpliktsförmåner (40 milj. kr.) och höjd ersättning till försvarets fastighetsfond (7 milj. kr.) som lades inom ramen 1967/68 inte ingått i
resp. ramar vid uppräkningen med index.

IV. I tabellen har beloppen för alt. C och anskaffningsnivån justerats upp med hänsyn till höjningen av värnpliktsförmånerna, nämligen med
50 milj. kr. budgetåret 1967/68 (endast anskaffningsnivån) och med 75 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1968/69.

V. I tabellen har den sänkning av ramen i alt. C som skett budgetåret 1967/68 (från 4 900 till 4 600) förutsatts bli återtagen med 100 milj. kr./
budgetår under perioden 1968/71. Detta motsvarar 102,8 milj. kr. för år i prisläget maj 1967.

Bortser man från nyssnämnda återtagning blir för alt. C envar av summorna för perioderna 1968/71 och 1968/75 308 milj. kr. mindre
än tabellen anger. Årsgenomsnitten blir härvid för 1968/75 5 437 milj. kr.

Kungl. Maj.ls proposition nr Ilo år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

I fråga om alternativen A och B skulle härvid beaktas vad 1967 års riksdag
kunde komma att besluta i detta avseende. Alternativet C förutsatte kompensation
enligt tidigare gällande — och för försvaret förmånligare —
grunder för inträdande pris- och löneförändringar, dvs. samma grunder
som också har gällt för anskaffningsnivån.

Vid omräkningen till prisläget maj 1967 har för jämförbarhetens skull
gjorts korrigeringar så att

dels till anskaffningsnivån enligt 1963 års försvarsbeslut liksom fr. o. in.
budgetåret 1968/69 också till alternativet C har gjorts ett tillägg enligt a)
ovan,

dels i alternativet C 300 milj. kr., som ursprungligen hade tagits upp för
budgetåret 1967/68 men som sedermera inte blev anvisade, har fördelats med
100 milj. kr. på vart och ett av de följande tre budgetåren.

Det bör beaktas att de tidigare under b), c) och d) nämnda olikheterna
mellan ramarna alltjämt kvarstår.

Som förutsättningar för överbefälhavarens utredningsarbete skulle i
övrigt gälla bl. a. följande.

1. Krigsmaktens allmänna uppgifter skulle fortfarande vara de som
angavs i 1964 års målsättning för krigsmakten. I alternativen A och B betecknades
härvid målsättningen såsom uteslutande en allmänpolitisk deklaration
medan i alternativet C framhölls att målsättningen borde ses även
som det politiska underlaget för de krav som ställdes på försvaret.

2. I samtliga alternativ angavs att hela landet skulle eller skulle kunna
försvaras.

3. Enligt alternativen A och B skulle krigsmaktens planering i första
band inriktas på krig fört ulan kärnvapen, men planeringen skulle dock
ske så att en begränsad insats av kärnvapen inte allvarligt minskade möjligheterna
till fortsatt försvar. I alternativet C sades att man inte fick bortse
från riskerna för begränsade kärnvapeninsatser, än mindre från hot härom
och att hänsyn härtill borde tas vid utredningen.

4. I samtliga alternativ skulle den allmänna värnpliktens princip behållas
medan antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga borde bringas ned.
Önskvärdheten av att minska utbildningsorganisationen framhölls.

5. För den i samtliga alternativ nödvändiga omstruktureringen av krigsorganisationen
gavs i alternativen A och B anvisningar på en rad punkter
medan alternativet C i huvudsak gav endast generella anvisningar härför.

I alternativen A och B angavs härvid bl. a. följande.

I valet mellan ett litet antal krigsförband med hög materiell kvalitet och
ett större antal med lägre materiell kvalitet skulle enligt alternativet A
beaktas att antalet förband blev tillräckligt stort. Alternativet B förutsatte
att krigsorganisationen reducerades.

Behovet av ett slagkraftigt vapensystem med stor räckvidd och förmåga
till snabb kraftsamling skulle alltjämt tillgodoses med attackflyg. Det angavs
att anskaffning av flygplan 37 i attackversion skulle äga rum.

Avvägningen mellan å ena sidan egentliga stridskrafter och å andra sidan

i:s

Kiuiyl. Maj:ts proposition nr Ilo år lOtiS

lednings- och basorganisalionen skulle omprövas mot bakgrund av vad
som angavs under punkten ö om inriktningen på krig fört utan kärnvapen.

Eventuella ändringar i behovet av strategisk rörlighet borde belysas.

Möjligheterna att minska kostnaderna genom alt utrangera eller ta ur
drift äldre, särskilt underhållskrävande materiel borde belysas.

I alternativet C angavs rörande omstruktureringen att utredningsarbetet
ulan andra bindningar än som hade angetts tidigare i fråga om kärnvapenkrigföring
och allmän värnplikt skulle bedrivas med sikte uteslutande på alt
ge försvarskrafterna sådan utrustning och sammansättning att största försvarseffekt
utvinns ur de resurser som ställdes till förfogande. Dock skulle
vid utredningen beaktas och tas tillvara de tendenser i fråga om teknisk utveckling
av vapen och vapenbärare som gynnar försvararen. Vidare angavs
vissa punkter där besparingsmöjligheterna skulle undersökas, varvid bl. a.
pekades på stabs- och förvaltningstjänsten. Som vägar att nå besparingar
anvisades bl. a. bättre ekonomisk redovisning och kontroll, differentiering
av anläggningars kärnvapenskydd, bättre inskrivningssystem samt prioritering
av den organisationsbestämmande malerielen.

6. I alternativen A och 11 räknades med begränsningar av fredsorganisationen.
I alternativet C gjordes inte något direkt uttalande i frågan men det
angavs att den tidigare nämnda begränsningen av värnpliktsutbildningen
hade till syfte att rationalisera fredsorganisationen.

7. I alternativet A angavs att den långsiktiga beredskapen skulle vara
sådan att de väsentligaste delarna av krigsmakten är krigsanvändbara omedelbart
efter mobilisering. Det anfördes härom vidare att läget i Europa
numera var förhållandevis mera avspänt än tidigare under efterkrigsperioden
och att det därför borde prövas i vilken utsträckning anskaffning av viss
materiel och andra åtgärder kunde anstå så länge detta läge bestod. I
alternativet B angavs att långsiktsberedskapens principiella uppbyggnad
skulle vara oförändrad. Också alternativet C torde ha denna innebörd.

8. Enligt alternativet A skulle de organisatoriska förutsättningarna för
nuvarande nivå på insatsberedskapen behållas men särskilda medel för
sådan beredskap inte avses. Enligt alternativet B skulle incidentberedskapen
behållas på nuvarande nivå. Kuppförsvarsberedskapen skulle i båda
alternativen fortlöpande anpassas till läget, varvid vid behov särskilda
medel förutsattes bli ställda till förfogande. I alternativet C torde ha räknats
med oförändrad insatsberedskap.

9. I samtliga alternativ torde ha räknats med en i huvudsak oförändrad
mobili seringsberedskap.

10. I alternativen A och B begärdes att luftförsvarets uppgifter särskilt
skulle klarläggas.

11. Slutligen begärdes i alternativet A en översiktlig värdering av en
krigsmakt utformad med vikt lagd på att ge arméstridskrafterna, och av
dessa särskilt lokalförsvarsförbanden, stor omfattning och att begränsa

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

omfattningen av de stridskrafter som är utrustade med tekniskt avancerad
materiel.

överbefälhavaren lämnade den 27 september 1967 de av försvarsutredningen
begärda ytterligare utredningarna m. m. — ÖB-svaret 67. ÖBsvaret
har behandlats i militärledningen. Därvid har försvarsgrenscheferna
samt chefen för försvarets forskningsanstalt gjort särskilda uttalanden.

överbefälhavaren anför i dessa utredningar inledningsvis att underlaget
för ÖB 65 ånyo granskats och att denna granskning har visat att underlaget
i de flesta hänseenden är giltigt även nu.

Överbefälhavaren framhåller att av bl. a. arbetstekniska skäl ett flerårigt
försvarsbeslut är ytterst angeläget. Han anser att tillräckligt underlag för
ett flerårigt beslut om medelstilldelning och utveckling inom krigsmakten
nu finns.

Försvarskostnaderna under 1960-talet har enligt överbefälhavaren inte
inneburit en större belastning på samhällsekonomin än vad som förutsågs
när besluten åren 1958, 1961 och 1963 fattades. De har tagit i anspråk
en successivt sjunkande andel både av de egentliga statsutgifterna och av
bruttonationalprodukten. De alternativ som nu har studerats innebär samtliga
en lägre ekonomisk ram än tidigare försvarsbeslut. I alternativen
A och B blir denna sänkning avsevärd.

överbefälhavaren anför att statsmakterna i olika sammanhang har framhållit
långsiktsplaneringens betydelse för att nå bästa möjliga effekt av
kostnaderna. För att även i framtiden på ett ekonomiskt lämpligt sätt
kunna utnyttja tilldelade resurser krävs — oavsett vilken ekonomisk ram
som fastställs — att planeringen får utvecklas konsekvent och målmedvetet
enligt hittillsvarande principer. För att i framtiden göra detta möjligt
bör enligt överbefälhavaren

ett försvarsbeslut omfatta minst fyra år,

den ekonomiska planeringen inriktas på att behålla försvarseffekten i
förhållande till vår omgivning genom utvecklingsprocent eller årliga ramlyft,

full kompensation för inträffade pris- och lönestegringar erhållas samt
uppkomna reservationer få utnyttjas.

Om utvecklingsprocenten anför överbefälhavaren att 1958 års och 1963
års försvarsbeslut bl. a. innebar att de ekonomiska ramarna varje år skulle
öka med 2,5 % för att krigsförbandens tekniska kvalitet i förhållande till
utvecklingen utomlands skulle kunna hållas på godtagbar nivå. Utvecklingstakten
för militär materiel är utomlands mycket hög. Vi har de tekniska
resurserna att inom för oss betydelsefulla områden anpassa oss till
denna utveckling, överbefälhavaren anser att systemet med ett årligt tillskott
fortfarande är erforderligt. Erfarenheten har visat att 3,5 % årlig
ökning gör det möjligt att i stort följa med den tekniska utvecklingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1908 IT)

Om man skulle tillämpa eu konstant anslagsram enligt planeringsnivån i
alternativen A och It i fast prisläge och med kompensation endast för prisoch
löneökningar, skulle detta ofrånkomligt innebära eu successiv sänkning
av den relativa försvarsförmågan och därmed den fredsbevarande
effekten.

Om kompensationen för pris- och lönestegringar anför överbefälhavaren
att varje ramkonstruktion måste innehålla full sådan kompensation. Beslutar
man att reducera försvarsindex enligt riktlinjerna för budgetåret
1967/68 även framdeles, innebär detta en minskning av krigsmaktens resurser
med ca 20 milj. kr. för år, dvs. drygt 500 milj. kr. under sjuårsperioden.

Överbefälhavaren framhåller alt anpassningen till de lägsta kostnadsramarna
är svår att genomföra. Redan fattade beslut medför t. ex. att
medelsbehoven inom vissa verksamhetsområden blir större än vad som
skulle behövas på sikt för den organisation som man nu vill behålla. Radikala
minskningar kan t. ex. inte genomföras beträffande avlöningsanslagen
i den takt man skulle önska. Handlingsfriheten när det gäller snabba
förändringar i freds- och krigsorganisationen är därför mycket begränsad.

Det är vidare ekonomiskt ofördelaktigt att inte fullfölja redan gjorda
beställningar. Vidare bör man utföra sådana fortifikatoriska anläggningar
som behövs för materiel som redan har levererats eller beställts, t. ex. kustartilleribatterier
och vissa radaranläggningar. De kasernrenoveringar som
krävs för de värnpliktigas trivsel och hygien måste dessutom fortsätta.

Anpassningen till en lägre medelsnivå och därmed också till en minskad
krigsorganisation kan ske snabbt eller långsamt. Sker den snabbt, vinner
man den fördelen att den krigsorganisation som man på sikt kan vidmakthålla
blir större än eljest. Nackdelen är främst att krigsorganisationen
försvagas snabbare än som annars i och för sig är nödvändigt. Dessutom
kommer då organisation och materiel att utnyttjas orationellt varjämte
investeringar som man har gjort tidigare inte kan utnyttjas effektivt. En
långsam anpassning däremot innebär att man kan behålla organisation och
materiel under de närmaste åren. Nackdelen blir att man förbrukar medel
för drift, underhåll och administration så att man på sikt tvingas till större
minskningar i krigsorganisationen än vid en snabb neddragning, överbefälhavaren
anser mot bakgrund av den säkerhetspolitiska bedömningen
att i de fall kostnaderna för en bibehållen krigsorganisation är små jämfört
med den vunna effekten så bör eftersträvas att bibehålla organisationen
så länge materielens modernitet tillåter detta. Därför är enligt överbefälhavaren
en snabb minskning av organisationen vid armén och marinen
inte lämplig. Inom flygvapnet har beslutade framtida materielanskaffningar
och kostnaderna för drift av anskaffad materiel redan tvingat
till en minskning av krigsorganisationen.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

Överbefälhavaren framhåller att man kan skapa anpassbarhet till höjningar
av de ekonomiska ramarna bl. a. genom att bredden inom fredsorganisationen
vidmakthålls och genom att antingen materiel eller personal
i krigsorganisationen vakantsätts.

Det är relativt enkelt att anpassa sig uppåt de närmaste åren efter en
minskning. Ju längre tiden går, desto svårare blir detta. Materielanskaffningen
bör därför i eu nedskuren organisation planeras så att antalet enheter
lätt kan ökas. Om organisationen snabbt skall kunna byggas ut,
behövs vidare en viss överkapacitet hos personalkadrarna,

Man kan skapa anpassbarhet nedåt genom att materiellt eller personellt
urholka förbanden, dvs. sänka kapaciteten hos förbanden genom att vakantsätta
materiel eller personal eller genom att öka materiel- eller personalreserverna.
Man kan också i viss mån anpassa sig genom att förskjuta
beslutstidpunkter för materielanskaffning, genom att beställa materielen i
små serier som sedan successivt ökas och genom att hyra i stället för att
bygga lokaler. Överbefälhavaren framhåller att alla sådana åtgärder på sikt
blir oekonomiska och orationella.

Ökade anslag kan tillgodogöras i allt väsentligt genom materielköp och
förlängd och förbättrad utbildning. Sådana åtgärder tar emellertid i regel
lång tid. Effekttillskotten fås oftast först efter 1 1/2—2 år.

I planeringens natur ligger alt den skall göra det möjligt att anpassa
organisationen till successivt förändrade betingelser. En konsekvent, långsiktig
försvarspolitik är enligt överbefälhavaren den bästa förutsättningen
för att man med ekonomiskt rimlig anpassbarhet skall nå bästa effekt ur
anslagsmedlen. Beslut om större anslagsförändringar bör fattas i god tid
innan de skall träda i kraft.

Jämfört med hittillsvarande långsiklsplaner innebär enligt överbefälhavaren
alternativet A en så stark begränsning av den ekonomiska
ramen, att mycket betydande förändringar av krigsmaktens utformning
och användning måste övervägas. Härvid har eftersträvats att vidmakthålla
nuvarande krigsorganisation så långt det är ekonomiskt försvarligt
samt att begränsa kostnaderna för staber, förvaltningar och gemensamma
funktioner. I fråga om de egentliga stridskrafterna har överbefälhavaren
granskat tre principiellt olika försvarssammansättningar som på lång sikt
(7 å 14 år) skulle kunna uppnås inom given ram. De har värderats mot
bakgrund av olika krigsnivåer och aggressionsfall. Syftet har varit att finna
den avvägning som ger den största samlade försvarseffekten för krigsmakten.

De tre försvarssammansättningarna — som ekonomiskt för en försvarsgren
kan skilja sig med upp till 20 % — innebär olika kombinationer av
försvarsfunktioner varvid

i kombination 1 tyngdpunkten lagts på flyg- och marinstridskrafterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

i kombination 2 tyngdpunkten lagts på arméstridskrafterna och

i kombination 3 eftersträvats en krigsorganisation, som i stort behåller
nuvarande avvägning mellan försvarsfunktionerna.

överbefälhavaren framhåller att dessa kombinationer är att betrakta som
alternativa riktpunkter för krigsmaktens utveckling under 1970-talet.

För kännedom om överbefälhavarens synpunkter på de viktigaste föroch
nackdelarna med de olika kombinationerna torde få hänvisas till betänkandet
(s. 56—58).

överbefälhavarens lösning i alternativet A grundar sig på tidigare nämnd
kombination 3.

Krigsmaktens organisation och utformning blir något olika i de två
kostnadsramar — Al och A 2 — som ingår i alternativet A.

Kostnadsramen A 2, som är den lägre av de två kostnadsramarna
i alternativet A, innebär för krigsmaktens organisation och utformning
följande.

Drygt 2 000 vapenföra värnpliktiga för år kan inte ges grundutbildning.

Av arméstridskrafterna måste ett stort antal brigader successivt ersättas
med förband som har lägre kvalitet. Efter hand minskar antalet brigader
med 70 % i förhållande till nuläget. Inom relativt kort tid utgår pansarbrigaderna
ur krigsorganisationen. Ungefär hälften av dessa ersätts av
brigader med reducerad stridsvagnsstyrka.

De för strid i norrlandsterräng särskilt organiserade brigaderna m. m.
utgår på sikt helt. Kvalificerat arméluftvärn för skydd av stridskrafter och
viktiga anläggningar inom totalförsvaret utgår successivt.

För marinstridskrafterna innebär alternativet att ytattackförbanden
successivt minskar med över 50 %. Samtidigt sker övergång till lättare
förband, varför effektminskningen blir avsevärt större. Även antalet ubåtar
minskar starkt. Mineringsförbandens antal ökar något, men den totala
mineringskapaciteten nedgår avsevärt genom att ytattackförbanden reduceras.
Fast kustartilleri kommer inte att kunna bibehållas inom vissa områden.
En betydande kvalitetssänkning uppstår inom många andra områden.
Pågående utbyggnad av lätta kustartilleribatterier och uppsättning
av rörliga spärrförband fullföljs.

Inom flygstridskrafterna kommer i förhållande till nuläget jaktdivisionerna
(efter en under år 1967 genomförd vakantsättning, som innebär en
minskning med omkring 15 %) att minska med över 35 %, attackdivisionerna
med 20 % och spaningsdivisionerna med 40 %. Skolflygplanet Sk 60
anskaffas och utrustas enligt tidigare planer för att utnyttjas för enklare
attackuppgifter. Utbyggnaden inom stridslednings- och luftbevakningssystemet
fortsätter men i starkt begränsad omfattning.

Överbefälhavaren anser att för krigsorganisationen i kostnadsramen
A 1 bl. a. följande förbättringar i förhållande till kostnadsramen
A 2 kan uppnås.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Kategoriklyvning erfordras inte.

Vid arméstridskrafterna är det möjligt att även på lång sikt behålla ett
begränsat antal pansarbrigader och hälften av norrlandsbrigaderna. Modern
eldledningsmateriel för omkring 10 % av luftvärnsbataljonerna kan
anskaffas.

Inom marinstridskraf terna kan ytattack- och minröjningsförbanden ökas
något. Vissa kvalitetsförbättringar kan genomföras vid det fasta kustartilleriet.

Inom flygstridskrafterna kan antalet jaktförband ökas något och vissa
kvalitetsförbättringar kan genomföras bl. a. beträffande stridsledningen.

För att ge en bakgrund för bedömningen av våra försvarsmöjligheter i
alternativet A redovisar överbefälhavaren dessa möjligheter i nuläget på
följande sätt.

Försvaret mot invasion genomförs med stridskrafter ur alla försvarsgrenar.
Förmågan att möta invasion, t. ex. avvärja eller fördröja denna, är
beroende av antalet och styrkan hos samtliga försvarsgrenars stridskrafter.
Med krigsmaktens nuvarande omfattning och utformning har det bedömts
möjligt att vid storanfall avvärja en stort upplagd invasion över havet eller
landgränsen. Om invasionen samtidigt utförs i två olika huvudriktningar,
bedöms krigsmakten kunna avvärja anfall i den ena och genomföra segt,
fördröjande försvar i den andra. Nu befintliga resurser medger även att
anfall med mindre styrkor kan mötas i övriga delar av landet. Landet i
dess helhet kan bevakas. Luftförsvaret kan verka inom alla viktiga delar
av vårt luftrum. Vår förmåga i sistnämnda hänseende har begränsats
genom att antalet jaktdivisioner gått ned under år 1967. Om en angripare riktar
ett stort upplagt anfall mot ett område, som från början inte har ansetts
vara primärt hotat, är i dag tillgången på stridskrafter sådan att det
bedöms möjligt att inledningsvis möta anfallet under så lång tid att stridskrafter
från inte hotade landsdelar hinner tillföras och komma till verkan.

Överbefälhavaren karakteriserar våra försvarsmöjligheter i alternativet
A vid mitten av 1970-talet och gör dessutom utblickar på längre sikt, då
konsekvenserna av den nya inriktningen i full utsträckning hunnit göra
sig gällande. Han framhåller härvid bl. a. följande förhållanden.

Marin- och flygstridskrafternas motverkan vid storanfall blir mycket
svagare än nu. Angriparen får stor frihet att välja anfallsområden.

Bristen på kvalificerade stridskrafter av alla slag är så stor att vi tvingas
välja mellan ett försvar som är svagt i alla delar av landet eller ett försvar
som kraftsamlas huvudsakligen till en landsdel. Det blir minst ogynnsamt
att välja det sistnämnda alternativet. Stora risker tas emellertid härmed.

Tilldelas en del av landet det antal stridskrafter, som bedöms bli nödvändigt
för att avvärja storanfall, är den totala bristen på stridskrafter sådan
att det fördröjande försvaret i en annan del blir svagt. Riktas ett stort
upplagt anfall även mot ett område där försvaret är svagt, kan vi tidigt
komma att tvingas uppge betydande landområden. De viktigaste områdena
och platserna i landet kan emellertid tilldelas ett lokalt försvar med i huvudsak
nuvarande omfattning.

Knngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068

Del blir nödvändigt atl betydligt hårdare än nu prioritera de områden
där insats kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. Betydelsefulla områden
måste lämnas utan sådant skydd.

Jaktflyget måste kraftsamlas till vissa begränsade delar av landet. Spaningsflygets
möjligheter att klarlägga en angripares verksamhet minskar
väsentligt.

Våra möjligheter att möta kuppanfall såväl i inledningsskedet som senare
blir sämre än nu.

Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjöoch
luftterritoriet att minska liksom möjligheterna att eskortera handelsfartyg.

Överbefälhavaren har även belyst en sammansättning av krigsmakten
enligt de särskilda synpunkterna i alternativet A.

I en sådan lösning kommer i förhållande till nuläget arméstridskrafternas
brigader att minska med omkring 40 %. De utgående brigaderna ersätts
med förband som har lägre kvalitet. Ett reducerat antal pansarbrigader
kan behållas. Kvarstående infanteribrigaders kvalitet kan förbättras
något. De särskilda norrlandsförbanden kan behållas. Pansarvärnsbeväpningen
utökas och förbättras. Eldledningsutrustningen förnyas vid drygt
hälften av luftvärnsbataljonerna.

Marinstridskrafterna blir kvalitativt och kvantitativt mycket svagare
än nu. Ytattackförbanden minskar på sikt med 50—60 %, ubåtsförbanden
med omkring 50 %. Ubåtsjaktkapaciteten går ned påtagligt. Den totala
mineringskapaciteten minskar. Fast kustartilleri kommer inte att kunna
behållas i flera viktiga områden och en betydande kvalitetssänkning sker
inom en stor del av övriga områden.

Inom flygstridskrafterna har antalet divisioner under år 1967 minskat
med 15 %. Antalet kommer därutöver att relativt snabbt minska med
40 %. Liksom i övriga alternativ tillkommer lätta attackförband med skolflygplan
Sk 60 för enklare attackuppgifter. Pågående utbyggnad av slridslednings-
och luftbevakningssystemet begränsas och senareläggs.

Tillämpas denna lösning för krigsmaktens sammansättning i kostnadsram
A 1 kan för samtliga försvarsgrenars stridskrafter vissa begränsade
kvantitativa och kvalitativa förbättringar erhållas jämfört med ram A 2.

Överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjlighcter vid mitten
av 1970-talet och i vissa fall också i början av 1980-talet i denna lösning
(båda kostnadsramarna) i jämförelse med nuläget kan sammanfattas på
följande sätt.

Marin- och flygstridskrafternas motverkan vid storanfall över havet blir
så svag, att angriparen tidigt kan komma att tvinga oss att föra försvaret
endast fördröjande.

Tillgången på kvalificerade arméförband medger vid storanfall en tilldelning
till två olika invasionsområden i ungefär den omfattning som nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

bedöms vara ett förstahandsbehov för avvärjande försvar i det ena och ett
fördröjande försvar i det andra området. Bristen på stridskrafter av alla
slag kommer emellertid att medföra, att för svar seffekten särskilt utanför
och inom kustområdet blir avsevärt svagare än nu. Även i det område som
väljs för ett avvärjande försvar torde en övergång till fördröjning tidigt bli
nödvändig. Vi tvingas att ge upp territorium. De viktigaste områdena och
platserna i landet kan få lokalt försvar med i huvudsak nuvarande omfattning.

Det blir nödvändigt att mycket hårt prioritera de områden där insats
kan ske av sjöstridskrafter och kustartilleri. Många betydelsefulla områden
måste lämnas utan skydd av sådana stridskrafter. Jaktflyget måste
koncentreras till endast några få områden. Luftförsvaret inom övriga områden
blir svagt.

Möjligheterna att möta kuppanfall såväl i inledningsskedet som senare
blir mycket sämre än nu.

Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjöoch
luftterritoriet att starkt minska liksom möjligheterna att eskortera
handelsfartyg.

Vid utformningen av alternativet B har överbefälhavarens utgångspunkt
varit den föreslagna utformningen inom kostnadsramen A 1.
En väsentlig svaghet i alternativet A 1 ligger i den begränsade tillgången på
kvalificerade arméstridskrafter. De resurser som kan tillkomma i alternativet
B har därför främst utnyttjats för att minska nämnda svaghet. De
medel som därefter återstår har använts för punktvisa förstärkningar.
Möjligheterna att ingripa mot överskeppningsföretag ökas något genom att
antalet fartyg ökas och genom att fast kustartilleri kan bibehållas i områden
utöver vad som är möjligt i alternativet A. Flygspaningsorganisationen
blir något bättre än i detta alternativ. Medel har vidare kunnat avdelas
för en kvalitetshöjning inom luftförsvaret.

Inom arméstridskrafterna kan de särskilda norrlandsförbanden bibehållas.
Antalet pansarbrigader minskar med omkring 40 % och antalet infanteribrigader
med omkring 50 %. Huvuddelen av de brigader som utgår
omvandlas till förband med lägre kvalitet. Pansarvärnsbeväpningen utökas
och förbättras enligt tidigare planer. Luftvärnsförbanden kan komma att
delvis ges modern utrustning.

För marinstridskrafternas del minskar antalet ytattackförband på längre
sikt med drygt 40 %. Även ubåtsförbanden minskar men i något långsammare
takt än i alternativet A. Mineringsförbandens antal ökas, men
den totala mineringskapaciteten går ned genom reduceringen av ytattackförbanden.

Fast kustartilleri kan inte behållas inom vissa områden. En kvalitetssänkning
blir dessutom delvis nödvändig. Uppsättningen av rörliga spärrförband
fullföljs.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 110 år 1968

För flygstridskrafternas del kommer antalet jaktdivisioner att bli drygt
20 % mindre än nu (omkring 40 % mindre än läget före den 1 juli 1907).
Antalet attackdivisioner minskar med omkring 20 %. Transportflyget kan
till viss del förnyas. Utbyggnaden inom stridslednings- och luftbevakningssystemet
fortsätter i begränsad omfattning.

överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjligheler vid mitten
av 1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet B i jämförelse
med alternativet A kan sammanfattas på följande sätt.

Om huvuddelen av stridskrafterna kraftsamlas starkt, kan vid storanfall
sådana samtidigt tilldelas två skilda invasionsområden. Inom ett av dessa
kan försvaret tas upp med avvärjande syfte och med något större uthållighet
än i alternativet A. I det andra området bedöms försvaret kunna föras
fördröjande, dock med mindre uthållighet än med hittillsvarande krigsorganisation.

Bristen på kvalificerade stridskrafter för skydd av andra landsdelar är
stor även i delta alternativ. Betydelsefulla områden måste även i alternativet
B lämnas utan skydd av sjöstridskrafter och kustartilleri.

Jaktflyget har samma omfattning som i alternativet A. En delvis förbättrad
stridsledning ökar dock något dess möjligheter att verka. Jämfört
med alternativet A förbättras luftförsvaret även genom att det kvalificerade
luftvärnet kan komma att förstärkas.

Möjligheterna till motverkan vid kuppanfall är något bättre än i alternativet
A under såväl kuppanfallets inledning som dess senare skeden.

Under neutralitetstillstånd kommer våra möjligheter att övervaka sjöoch
luftterritoriet att vara i huvudsak desamma som i alternativet A. Antalet
fartyg ger även i detta alternativ små möjligheter att eskortera handelsfartyg.

De ökade resurser som kan disponeras i alternativet C jämfört
med alternativet B gör det möjligt att minska de mest påtagliga svagheterna
i alternativet B. Tillkommande resurser kan sålunda i betydande
utsträckning täcka bristen på kvalificerade stridskrafter för skyddet av
sådana landsdelar, till vilka försvaret inte har kraftsamlats. Det avvärjande
och det fördröjande försvaret kan ges en något ökad uthållighet. Motverkan
i luften och på havet blir starkare.

Inom arméstridskrafterna kan antalet brigader i stort bibehållas. Antalet
pansarbrigader minskas som i alternativet B med omkring 40 %,
men kvarvarande enheter ges planerade kvalitetsförbättringar. Antalet
norrlandsbrigader kan på sikt ökas något. Infanteribrigaderna ges successivt
bättre kvalitet. Huvuddelen av luftvärnsbataljonerna förses med modern
eldledningsutrustning och antalet luftvärnsrobotförband ökar efter
hand. Arméflyget utökas.

Inom marinstridskrafterna minskar antalet ytattackförband under den
senare delen av perioden. Senare blir antalet ungefär lika stort som nu. Au -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

talet ubåtar minskar något. Mineringsförbandens antal ökar. Den totala mineringskapaciteten
minskar trots detta genom att tyngre attack- och fregattförband
utgår.

Vid kustartilleriet kan nuvarande antal fasta spärrbataljoner behållas.
Antalet fasta batterier minskar successivt. Pågående uppsättning av rörliga
spärrförband fullföljs. Antalet rörliga kustartilleribataljoner ökar något.
En förbättrad kustrobot kan anskaffas.

Inom flygstridskrafterna kan jaktflyget behållas på samma nivå som
efter 1967 års vakantsättningar. Antalet attackdivisioner minskar något.
Spaningsdivisionernas antal ändras inte. Ett antal tunga transportflygplan
anskaffas och de lätta ersätts delvis. Stridslednings- och luftbevakningssystemets
kapacitet ökar.

Överbefälhavarens karakteristik av våra försvarsmöjligheter vid mitten
av 1970-talet och i vissa fall i början av 1980-talet i alternativet C sammanfattas
på följande sätt.

I förhållande till alternativet B ökar våra försvarsmöjligheter i hög grad.
Vår förmåga att genomföra avvärjande och fördröjande försvar förbättras.
Den ökade tillgängen på kvalificerade arméstridskrafter, de ökade möjligheterna
att avdela sjöstridskrafter för flera havsområden, ett bättre
kustartilleriförsvar och bättre tillgång på attack-, jakt- och spaningsflyg
ökar våra möjligheter att möta anfall även mot områden som inte har ansetts
vara primärt hotade.

Möjligheterna till motverkan vid kuppanfall blir påtagligt större än i
alternativet B.

Under neutralitetstillstånd blir våra möjligheter att övervaka sjö- och
luftterritoriet och att avvisa kränkningar i stort sett lika med vad som
skulle bli en följd av hittillsvarande planering.

I enlighet med direktiven liar överbefälhavaren undersökt möjligheterna
att minska antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga genom ökad
differentiering i utbildningen eller genom allmänt förkortad utbildningstid.

Årskullarna har de senaste åren varit större än medeltalet över en längre
period. För att åstadkomma en jämn belastning på utbildningsorganisationen
har därför grundutbildningen skjutits upp ett å två år för en del av
de värnpliktiga. Detta bar under en tid medfört högre medelålder under
utbildningen och dessutom sociala olägenheter. Om grundutbildningen
skall kunna ske vid de genomsnittsåldrar som nu gäller kan, utan ändring
av gällande uttagningsprinciper, utbildningskontingenten minskas till
49 000 man. Understiger den detta antal måste enligt överbefälhavarens
mening kategoriklyvning tillgripas.

Överbefälhavaren framhåller att det system för värnpliktsutbildningen
som riksdagen beslöt år 1966 ger erforderlig utbildning för olika befattnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 196h

liavare och förband. Kompletterande undersökningar, främst inom armén
och marinen, har visat att det inte är lämpligt alt underskrida de utbildningstider
som fastställdes genom nämnda beslut.

överbefälhavaren bar förutom det material som låg till grund för nämnda
riksdagsbeslut granskat även andra vägar att minska antalet tjänstgöringsdagar.
I samtliga alternativ har minskningar bedömts vara nödvändiga.
Genom att föra över värnpliktiga till kategorier med kortare utbildningstid
bar t. ex. totala antalet tjänstgöringsdagar inom armén minskats
med omkring 65 000 och genom att minska repetitionsutbildningen för
vissa specialförband har vidare en nedgång med omkring 125 000 dagar
varit möjlig. Direktutbildning för vissa lokalförsvar sförband har undersökts.
Besparingarna härvid blir emellertid enligt överbefälhavaren små i
jämförelse med nackdelarna, vilka bl. a. är sänkt mobiliseringssäkerhet
och mobiliseringsberedskap samt olämplig åldersfördelning inom krigsorganisationen.

Överbefälhavaren framhåller att luftförsvaret och dess olika delar
ingående har studerats under en lång följd av år. Detta arbete har under
år 1967 fortsatts och intensifierats. Luftförsvarets uppgifter, avvägningen
mellan kvalitet och kvantitet i fråga om ny flygplantyp samt avvägningen
mellan jaktflyg, luftvärnsrobotor och luftvärn har därvid behandlats. Det
bär inte varit möjligt att slutföra arbetet i dess helhet, överbefälhavaren
anser att grundsynen i ÖB 65 i allt väsentligt fortfarande bör gälla. Vissa
modifieringar föreslås i de lägsta alternativen av luftförsvarets uppgifter
och utformning i stort. En sänkt ambitionsgrad blir av ekonomiska skäl
nödvändig.

överbefälhavaren har således inte nu kunnat ta någon slutlig ställning
i avvägningsfrågorna inom luftförsvaret. Utredningsresultaten har emellertid
i viss mån påverkat dellösningarna i de skilda kostnadsnivåerna.

Graden av insatsberedskap måste enligt överbefälhavaren grundas
på överväganden rörande bl. a. det internationella läget, våra möjligheter
att få förvarning samt de möjligheter och resurser en angripare har
för insats mot oss. I första hand bör förändringar i vår närhet kunna mötas
med variationer i beredskapen inom ramen för tillgängliga resurser.
Räcker inte detta, måste med värnpliktslagens stöd ytterligare resurser
tillföras. Inom fredsorganisationen finns därför nu och måste även i fortsättningen
finnas möjligheter att snabbt höja insatsberedskapen.

Hittills har det ansetts viktigare att tillgodose den långsiktiga beredskapen
än insatsberedskapen. I de låga kostnadsramar som nu är aktuella
är det enligt överbefälhavaren än mer angeläget att statsmakterna tillämpar
denna princip.

Enligt försvarsutredningens direktiv bör krigsmakten främst utformas
med tanke på ett krig fört utan kärnvapen dock utan att en begrän -

Kungl. Maj:tt proposition nr 110 år 1968

säd insats av kärnvapen får allvarligt minska möjligheterna till fortsatt
försvar. Enligt överbefälhavaren kommer detta att beaktas vid bl. a. utformningen
av materiel, taktik och utbildning liksom också befästningsanläggningar.

Handlingsfriheten i fråga om svenska kärnladdningar har belysts i
ÖB 65. I överbefälhavarens eget förslag inräknades därvid vissa medel för
att skaffa nödvändiga kunskaper m. m. för att nedbringa tiden mellan ett
eventuellt framtida beslut och leverans av den första laddningen. I lägre
ramar räknades inte in några medel för dessa ändamål. Inte heller i de nu
redovisade utredningsalternativen har några medel satts av härför.

Inom de olika alternativen har enligt överbefälhavaren strävan varit att ge
största möjliga ekonomiska utrymme för de egentliga stridskrafterna. Särskilda
undersökningar har därför genomförts för att klarlägga konsekvenserna
av minskade kostnader för vissa gemensamma ändam
å 1, t. ex. gemensamma staber och ledningsresurser, förvaltningsorganisationer
och totalförsvarets gemensamma ledningsplatser. Strävan har
varit att åstadkomma minst 10 % besparingar i lägsta kostnadsnivån. En stor
del av dessa kostnadsminskningar måste tas inom avlöningsanslagen. Detta
medför enligt överbefälhavaren att det i alternativet A blir nödvändigt att
inom två år föra över omkring 600 personer till verksamhet utanför krigsmakten.
Detta kan ske i långsammare takt i alternativet B. Byggnadsverksamheten
för gemensamma ändamål går dessutom ned starkt.

Överbefälhavaren anmäler att det inte har varit möjligt att vid utredningsarbetet
i detalj undersöka alla konsekvenser för f redsorganisationen.
Den påverkas av många andra än rent militära faktorer,
bl. a. lokaliserings-, mark- och sysselsättningsfrågor. Särskild hänsyn
måste tas till personalen. Ingående utredningar erfordras innan detaljbeslut
kan fattas.

Konsekvenserna inom de olika kostnadsnivåerna torde i stort bli följande.

Inom alternativet A aktualiseras i ram A 2 en minskning av arméns
fredsorganisation med två eller tre utbildningsanstalter. I ram A 1 måste
samtliga utbildningsanstalter bibehållas.

Vid marinen torde fredsorganisatoriska förändringar inte bli aktuella
under de närmaste åren. På något längre sikt aktualiseras dock förbandsindragningar.

För flygvapnets del torde en indragning av tre eller fyra flottiljer bli
nödvändig i alternativ A 2 och två eller tre i alternativet A 1.

Militärmusiken avvecklas helt.

I alternativet B torde de fredsorganisatoriska förändringarna bli desamma
som i alternativ A 1. Militärmusiken behålls dock delvis.

Även i alternativet C behöver två flottiljer dras in för att möjliggöra en
anslutning till tidigare planering.

För att inte konsekvenserna på kort sikt för stridskrafterna skall bli för
stora i de utredda anslagsramarna, måste enligt överbefälhavaren per -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1968

sonella reduktioner ske vid centrala staber, förvaltningar och institutioner
samt volymen på forsknings- och utvecklingsverksamheten
minskas, främst i alternativen A och B. Delta kommer på sikt
att försämra möjligheterna att utveckla, välja och anskaffa kvalificerad
militär materiel. Underlaget för alt bedöma den långsiktiga tekniska utvecklingen
blir i framtiden svagare och riskerna för tekniska överraskningar
större.

överbefälhavaren framhåller att försvarsviljan är en väsentlig
grund för vår förmåga att stå emot en aggression eller hot om en sådan.
Undersökningar har visat att den fortfarande är god.

Frivilligorganisationerna fyller, anför överbefälhavaren,
viktiga funktioner i vårt försvar och de bidrar också i betydande grad till
att hålla försvarsviljan levande, överbefälhavarens strävan har varit att
även i de låga alternativen tillgodose denna verksamhet.

Överbefälhavaren har specialstuderat strategisk rörlighet,
dvs. författning av kvalificerade förband mellan olika landsdelar. Möjligheterna
att i ökad utsträckning utnyttja civila resurser har därvid särskilt
undersökts. En minskning av antalet operativa enheter ökar behovet av
att förbättra den strategiska rörligheten. Vissa åtgärder för att öka den strategiska
rörligheten har redan vidtagits, bl. a. genom ökat utnyttjande av
våra civila transportresurser. Ytterligare åtgärder i denna riktning planeras,
bl. a. avses släpfordon för stridsvagnar anskaffas.

Den strategiska rörligheten förbättras också om de rörliga stridskrafternas
egen förmåga till snabba omgrupperingar ökas. Detta har till viss
del kunnat ske i de redovisade lösningarna. Inom armén tillkommer t. ex.
ett antal traktortransportbataljoner, dvs. transportförband huvudsakligen
utrustade med traktorer. Därutöver föreslås att antalet transportflygplan
ökar i de olika lösningarna.

Enligt direktiven för utredningsalternativet B skall överbefälhavaren belysa
möjligheter för och konsekvenser av sänkta krav på uthållighet.
Kungl. Maj:t har i särskild ordning fastställt normer för krigsmaktens
materiella uthållighet. Genom 1958 års försvarsbeslut begränsades dessa
normer. Av ekonomiska och andra skäl har på flera väsentliga områden
fredsanskaffningar av ersättningsförnödenheter dessutom ytterligare måst
begränsas eller senareläggas.

Överbefälhavaren har låtit särskilt granska möjligheten att ytterligare
minska uthålligheten. Härvid har visat sig att ett segt försvar av territoriet
inte skulle bli möjligt vid en sänkt uthållighet. För hela krigsmakten
skulle följden bli att förbandens kapacitet inte skulle kunna tas ut och att
de tidigt skulle tvingas gå över till strid med enklare medel. Möjligheterna
till ökad ersättningsanskaffning under krig bedöms som små.

Överbefälhavaren har mot denna bakgrund funnit att uthålligheten inte
kan sänkas ytterligare. Några direkta och omedelbara besparingar kan
inte göras inom detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

I försvarsutredningens direktiv för alternativet A anges även att utbildningen
av särskilt kvalificerad personal skall prioriteras och åtgärder som
kan vidtas för att återta utbildning inom 1, 6, 12 resp. 24 månader
skall redovisas.

Överbefälhavaren anser att den befälsutbildning som nu bedrivs är ett
minimum. De ekonomiska vinsterna av uppskjuten utbildning är dessutom
små. Befälsutbildningen bör därför inte skjutas upp.

Grundutbildning kan teoretiskt tas igen i viss utsträckning. En återtagning
kräver emellertid lång tid och måste ske parallellt med ordinarie utbildning.
Den förutsätter fullmaktslagar för att mark, byggnader och fordon
skall kunna tas i anspråk. En uppskjuten del av grundutbildningen kan
endast till mindre del återtas inom 24 månader. Ett sådant uppskjutande
medför stora praktiska svårigheter och avstyrks därför.

Även återtagning av repetitionsutbildning medför stora svårigheter och
nackdelar. Att uppskjuta sådan utbildning avstyrks därför bestämt av
överbefälhavaren.

Överbefälhavaren anser att man i de ramar som har utretts måste söka
nå besparingar på annat sätt än genom att uppskjuta utbildning.

överbefälhavaren erinrar om de i det föregående redovisade slutsatserna
om de försvar smöjligheter som de olika alternativen ger. Han framhåller
att skillnaden mellan de ekonomiska ramarna motsvaras av en betydligt
större relativ skillnad i försvarseffekt och anför följande.

Ingen del av landet behöver i något alternativ lämnas helt utan någon
form av försvar, men styrkan och uthålligheten i detta varierar starkt. Vår
försvarsförmåga minskar påtagligt mellan de olika kostnadsramarna och
beräknas i det lägsta alternativet komma att sjunka till närmare hälften av
vad hittillsvarande planering skulle ha möjliggjort. Endast en krigsmakt
uppbyggd enligt huvudlinjerna i överbefälhavarens förslag i ÖB 65 bedöms
av överbefälhavaren på sikt svara mot den målsättning som gällt sedan år
1964 och mot Kungl. Maj :ts direktiv.

Vid ÖB-svarets behandling i militärledningen har försvarsgrenscheferna
anmält avvikande meningar i vissa avvägningsfrågor i alternativen A och B.

I alternativet A anser sålunda arméchefen att kombination 2 bort väljas.
Flygvapenchefen däremot förordar i princip kombination 1 men anser att en
medelsfördelning enligt överbefälhavarens förslag kan godtas under de två
eller tre närmaste åren.

I alternativet B anser marinchefen att marinens kostnadsandel blivit för
liten. Flygvapenchefen hävdar motsvarande beträffande flygvapnet.

Chefen för försvarets forskningsanstalt har i militärledningen anfört att
alternativen A och B leder till ökade svårigheter att följa med i den militärtekniska
utvecklingen. Redovisningen av krigsmaktens operativa möjligheter
med dessa alternativ ger därför närmast en alltför optimistisk
bild. Han ansluter sig dock till överbefälhavarens förslag som en grund
för försvarsutredningens bedömanden.

Kmujl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008

Civilförsvarsstyrclsens utredning — Cf 65

I december 19(55 överlämnade civilförsvarsstyrelsen till försvarsutredningen
sin sammanfattande syn på civilförsvarets förutsättningar i vårt land
och önskemål inför återstoden av den uppbyggnadsperiod som i huvudsak
skall vara avslutad i början av 1970-talet — Cf 65. Kostnaderna har
i styrelsens förslag till budgetplan beräknats till 621 milj. kr. för perioden
1967/68—1970/71, fördelade med ca 155 milj. kr. på varje år. Beräkningarna
är gjorda i 1964 års prisläge. I fråga om försvarsbeslutets längd
finner styrelsen att ett flerårigt försvarsbeslut är önskvärt och föreslår
att beslutet skall avse en tidrymd av fyra år.

Civilförsvarsstyrelsen anför inledningsvis att de hittills tillämpade riktlinjerna
för uppbyggnaden av civilförsvaret i stort sett är lämpliga. Styrelsen
bedömer det dock erforderligt att i den fortsatta uppbyggnaden göra
vissa ändringar. Dessa avser främst utrymningsplanläggningen, gas- och
radiakskyddet, alarmeringssystemet, utrustning för de i inkvarteringsområdena
planerade internaten och för omhändertagande av flyktingar från
utlandet samt, i begränsade avseenden, undsättningsenheterna.

Det framhålls att civilförsvaret måste utformas i takt med att kunskaperna
om bl. a. stridsmedlens verkningar växer.

Allt talar enligt civilförsvarsstyrelsen för att man alltjämt bör räkna
med konventionella stridsmedel, dvs. mark- och fjärrobotar med konventionella
stridsspetsar, min- och sprängbomber samt brandbomber. Enligt
styrelsens uppfattning måste dock kärnladdningar också tas med i beräkningen.
Sådana finns i stor mängd och anskaffningen fortsätter. Efterhand
ökar antalet stater som kan tillverka egna kärnladdningar. I ett krig
med kärnladdningar kan Sverige bli utsatt för verkningarna härav även om
laddningarna inte fälls mot vårt land. Vid en ytexplosion förs nämligen
det stoft som bildar den radioaktiva beläggningen upp till höga höjder,
där de förhärskande vindarna i vår geografiska region går från väster mot
öster. Detta innebär att kärnladdningar, som fälls med ytexplosion över
Norge, Danmark och nordvästra Tyskland, med stor sannolikhet kommer
att orsaka radioaktiv beläggning även i Sverige.

Enligt styrelsens mening ökar möjligheterna att anpassa insatsen av gasstridsmedel
till den önskade verkan. Stridsgaser kan spridas över stora ytor
med farliga verkningar mot oskyddade människor och djur. Stridsgaser
som satts in mot närliggande länder kan av markvindarna även föras in
över vårt land. Slutsatsen blir enligt styrelsen att civilförsvaret måste
räkna med stridsgas som en risk.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller i fråga om betingelserna för ett civilförsvar
i Sverige de svårigheter som till följd av befolkningsökningen i
städerna är förknippade med en utrymning. Svårigheterna uppvägs dock
enligt styrelsen delvis av utvecklingen av kommunikationerna. I gynnsam
riktning verkar den förhållandevis höga sanitära standarden inom inkvar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

teringsområdena och den starkt expanderande fritidsbebyggelsen, som ökar
inkvarteringsutrvmmet trots avflyttningen från landsbygden. Undsättningsverksamheten
efter anfall gynnas bl. a. av bebyggelseutvecklingen med
fritt belägna hus och mellanliggande breda stråk eller grönområden.

Vårt land har, anför styrelsen, till skillnad från många länder i Västeuropa
genomgående goda förutsättningar för ett civilförsvar på grund av
gles befolkning och stora skyddsmöjligheter. Vår traditionella byggnadsutformning
har vidare skapat möjligheter för skyddsrumsbyggande. Genom
att utnyttja nya byggnadsmaterial fås ett förhållandevis gott skydd mot
radioaktiv strålning. Slutligen framhålls att civilförsvarets planering och
verksamhet underlättas genom att i vårt land saknas starka motsättningar
i fråga om språk, religion och politiska värderingar.

Civilförsvarsstyrelsen anför, att civilförsvarets betydelse som faktor i den
fredsbevarande funktion som vårt försvar skall ha enligt den allmänna
målsättningen, på många sätt har understrukits i de senare årens försvarsdebatt.
Det har därvid framhållits hur man i strävan efter största möjliga
fredsbevarande effekt av medborgarnas samlade ansträngningar och uppoffringar
måste beakta även civilförsvaret.

Styrelsen framhåller att civilförsvarets betydelse synes kunna bli än
mer accentuerad i fall av påtryckningar eller hotelser. Speciellt vid renodlade
hotelser om anfall mot befolkningsmål blir påfrestningarna på statsledningen
stora. Eftersom det synes ligga nära till hands att vänta sig ett
hot mot befolkningen måste civilförsvaret enligt styrelsen i en sådan
situation komma att spela en nyckelroll.

I ett särskilt avsnitt behandlas civilförsvarets möjligheter att verka vid
insats av olika stridsmedel. Därvid anförs att civilförsvarets främsta medel
mot de direkta verkningarna av de olika stridsmedlen utgörs av utrymning
och av skydd. Även en tredje komponent, undsättning, har stor betydelse.

Utrymningsplaneringen syftar till stor frihet vid fattande av beslut i en
akut situation. Civilförsvaret planerar för utrymning av sannolika invasionsområden,
ca 90 tätorter och ett stort antal områden intill militära mål.
Undsättningsorganisationen kan göra väsentliga insatser även i förhållandevis
svåra skadelägen. En förutsättning för detta är dock att befolkningen
kunnat utnyttja skyddsmöjligheterna. Skyddsplaneringen, med skyddsrum
och varningsorganisation som mest betydelsefulla faktorer, kompletterar
därför utrymnings- och undsättningsåtgärderna. Styrelsen framhåller
i detta sammanhang att undsättningsorganisationen har dimensionerats med
hänsyn till bl. a. omfattande krav på befolkningens förmåga till självskydd.

Radioaktiv beläggning och stridsgas kan med nu tillgängliga vapenbärare
och spridningsmetoder nå varje del av landet och kan således drabba befolkningen
var den än befinner sig. Kravet på individuella skyddsmöjligheter
har därför ökat. I fråga om skyddsmasker var Sverige, anför civilför -

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 ur 1008

svarsstvrelsen, redan under 1940-talet jämförelsevis väl förberett. De då
och senare inköpta och lagrade skyddsmaskerna måste dock på grund av
åldrande kasseras senast under första hälften av 1970-talet. Styrelsen anser
att det är betydelsefullt, att hela befolkningen utrustas med skyddsmask.
Härför erfordras tre typer av skyddsmasker, nämligen en för personer
ned till tio års ålder, en för barn mellan tio och tre år och en för barn
under tre år. Den förstnämnda av dessa typer tas nu fram i prototyp och
tillverkning beräknas kunna påbörjas budgetåret 1967/68. De båda andra
typerna är däremot ännu inte slutligt utformade.

Civilförsvarsstyrelsen anför att civilförsvaret i de allra flesta fall kan
göra mycket stora räddningsinsatser i de olika stridsmedelsalternativen.
Resultatet av verksamheten kan naturligtvis hårt begränsas av anfallsverkningarnas
utbredning och art och anfallens varaktighet. Uppgiften blir dock
aldrig helt meningslös. Civilförsvarsstyrelsen har därför funnit att om man
konsekvent fullföljer uppbyggnaden och utnyttjar så långt möjligt de redan
under uppbyggnadstiden vunna erfarenheterna, kan organisationen
fullgöra de uppgifter som bör åläggas civilförsvaret inom ramen för vår
allmänna försvarspolitik.

Enligt civilförsvarsstyrelsen har civilförsvarets uppbyggnad på grund
av praktiska svårigheter blivit något försenad i jämförelse med 1962 års
försvarskommittés plan. Styrelsen har lagt fram en budgetplan för de sju
budgetåren 1967/68—1973/74 samt en utgiftsprognos för de därpå följande
åtta budgetåren 1974/75—1981/82. Budgetplanen tar upp anslag till ett
sammanlagt belopp av 1 067,5 milj. kr. i 1964 års prisläge (motsvarande
1 230 milj. kr. i prisläge maj 1967), varav för de fyra första budgetåren
sammanlagt 620,5 milj. kr. (motsvarande 715 milj. kr. i prisläge maj 1967).
Av budgetplanens belopp i 1964 års prisläge avser 846,5 milj. kr. ändamål
för vilka 1962 års försvarskommitté räknade medel. För befolkningsskyddsrum
har härvid räknats med 84 milj. kr. Övriga i planen upptagna medel
— för ändamål till vilka 1962 års försvarskommitté inte räknade medel —
går upp till 221 milj. kr. Härav avser 168 milj. kr. skyddsmasker och
53 milj. kr. övrig utrustning till civilbefolkningen. De årliga anslagen till
civilförsvaret uppgår enligt planen under de fyra första åren till 150—158
milj. kr. (motsvarande 173—182 milj. kr. i prisläge maj 1967). Under
de därpå följande tre åren är årsanslagen enligt planen obetydligt lägre.
Styrelsen beräknar, att om anslag anvisas i enlighet med budgetplanen,
civilförsvarets uppbyggnad i stort kan vara organisatoriskt slutförd den
1 juli 1971. Styrelsen har räknat med att bemyndigandeskulden under
fyraårsperioden skulle öka från ca 63 milj. kr. till 123 milj. kr., varav
två tredjedelar gäller skyddsmasker, samt under den därpå följande treårsperioden
med ytterligare 28,5 milj. kr.

Anskaffning av skyddsmasker för hela befolkningen ansågs av 1962 års
försvarskommitté vara synnerligen önskvärd från såväl skyddssynpunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr it O år 1968

som psykologisk synpunkt. Eftersom de tekniska problemen för skyddsmaskernas
del inte var helt lösta ansåg kommittén att ett ställningstagande
i anskaffningsfrågan då inte var möjligt. Civilförsvarsstyrelsen anför
nu att en ny skyddsmasktyp finns i prototyp och att provtillverkning av
denna mask beräknas kunna påbörjas under budgetåret 1967/68, varför
styrelsen i sina förslag har tagit upp medel för att påbörja en anskaffning
som avses att genomföras under en nioårsperiod till en sammanlagd kostnad
av 216 milj. kr. (i 1964 års prisläge), varav som nämnts 168 milj. kr_
under de första sju åren.

Förslag av 1965 års försvarsutredning

Försvarsutredningen behandlar till en början säkerhetspolitiska och ekonomiska
utgångspunkter och överväganden inför bedömningen av det militära
försvarets och civilförsvarets omfattning och inriktning.

Utgångspunkter

Om försvarsbeslutens konsekvenser på lång sikt
anför utredningen bl. a.

En del av de beslut om försvaret som nu är aktuella att fatta får konsekvenser
långt in i framtiden. Detta kan belysas med några exempel från
krigsmakt och civilförsvar. Beslut om anskaffning av militär materiel kan
ge operativ effekt först efter två till fem år och materielen kan vara kvar i
tjänst efter 15 till 20 år eller i vissa fall ännu längre. Den materiel som våra
förvaltningar och försvarsindustrier nu börjar projektera kommer i de flesta
fall att vara kvar i tjänst åtminstone under 1980-talet. De skyddsrum som
nu byggs bör vara användbara lika länge som de byggnader i vilka de inryms.
En värnpliktig, som börjar sin grundutbildning i år, står enligt nuvarande
normer kvar i krigsorganisationen till efter år 1990.

Det försvar vi nu har är enligt försvarsutredningen resultat av beslut och
åtgärder under en lång följd av år. Denna kontinuitet har möjliggjort för
oss som en liten, alliansfri nation att bygga upp och vidmakthålla ett starkt
försvar.

Beroende av vad som prioriteras inom ramen för ett försvarsbeslut kan,
anför utredningen, även lika kostnadsramar ge olika effekt på kort resp.
lång sikt. Under alla förhållanden är det dock betydelsefullt att söka bilda
sig en någorlunda hållbar uppfattning om de internationella, politiska och
tekniska miljöer i vilka försvaret i framtiden kan komma att verka. I den
utsträckning en osäker framtid kan överblickas bör, jämsides med hänsynstagande
till de ekonomiska förutsättningarna, ett försvarsbeslut baseras
på prognoser för och studier av alternativa framtida miljöer. Sådana prognoser
och studier är en nödvändig förutsättning för ett väl avvägt försvarsbeslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008

Utredningen påpekar alt växlingar mellan spänning och avspänning kan
av de stormakter som berörs därav mötas genom snabbt förändrade engagemang
i kriser i olika delar av världen, genom förändringar i eu världsomspännande
basverksamhet eller genom förändring av de stående styrkornas
numerär. Däremot karakteriseras vår försvarsverksainliet av att vi
genom koncentrerad värnpliktsutbildning och fortlöpande materielanskaffning
skapar mobiliseringsbara försvarsresurser. För att nå största effekt
i detta hänseende söker vi på allt sätt hålla ned de löpande kostnaderna.
Då vi därför inte har slående styrkor av nämnvärd omfattning har vi givetvis
mycket mindre möjligheter att dra ned den fredsmässiga försvarsverksamheten
utan att göra ingrepp i den grundläggande kapaciteten. Därvid
skiljer vi oss från stormakterna och andra militärt betydande nationer.
Betydande anpassningar av vår beredskap är dock möjliga att göra vid
förändringar i det utrikespolitiska läget. Härför krävs dels en effektiv uppföljning
och utvärdering av det utrikespolitiska läget, dels att beredskapshöjningar
verkligen kan genomföras snabbt.

Med hänsyn härtill bör, framhåller försvarsutredningen, de grundläggande
principbesluten om försvarets utformning och omfattning baseras på
bedömningar av utvecklingen på lång sikt. Besluten bör vara tillämpliga
oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för stunden präglar
den utrikespolitiska situationen.

Försvarsutredningen redovisar vissa faktorer som styr den internationella
miljöns utveckling och hur denna kan tänkas påverka förutsättningarna
för vår säkerhetspolitik. De problemområden som härvid behandlas är
de rika och de fattiga länderna, den militärtekniska utvecklingen, stormaktspolitiken,
Förenta Nationerna som fredsfaktor, Sveriges och dess grannländers
strategiska betydelse, det nordiska området samt terrorbalans och
krigsanledningar. För kännedom härom hänvisas till betänkandet (s. 98—
117).

När det gäller en presumtiv angripares överväganden
inför ett anfall framhåller försvarsutredningen att även
om stormaktsblocken satsar enorma summor på sitt försvar har de inte
obegränsade militära resurser till förfogande. Det råder nu och kommer
av allt att döma även i framtiden att råda en maktbalans i stort med en
betydande grad av parallellitet mellan stormakternas militära resurser. Denna
maktbalans medför att stormakternas resurser, även om de var för sig
är stora, binds huvudsakligen av varandra och måste koncentreras till för
säkerheten i stort avgörande områden.

Det finns därför enligt utredningen skäl att i vår planering utgå från
att en presumtiv angripare i sina överväganden rörande lönsamheten av
en aggression mot oss främst tar hänsyn till möjliga motåtgärder från en
annan stormakt. Endast begränsade styrkor väntas därför bli insatta mot
oss. Det är främst detta förhållande som medför att våra försvarsåtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

ter sig meningsfulla även om man räknar med angrepp från en stormakt.

Vid överväganden om ett angrepp mot vårt land måste den förväntade fördelen
med att behärska Sverige ställas mot de därmed förknippade uppoffringarna.
Dessa består dels i att militära styrkor blir bundna och åsamkas
förluster, varvid ställningen mot huvudmotståndaren försämras, dels i att
politiska komplikationer uppstår.

Försvarsutredningen anför att vi vid våra bedömningar måste förutsätta
att en stormakt som planerar ett anfall mot oss beräknar sina insatser så att
förelaget bedöms sannolikt komma att lyckas. Risken för motinsats och
bekämpning från en huvudmotståndare kan härvid vara den mest betydelsefulla
faktorn. Utgångsvärden för beräkning av resursbehov är samtidigt
bl. a. vår militära styrka, vår beredskap, grupperingen av våra enheter,
det sätt på vilket vi troligen kommer att utnyttja våra resurser samt
bedömningar av vår motståndskraft och våra resurser i olika avseenden.

Om den presumtive angriparen finner att han inte kan avdela erforderliga
stridskrafter för att med stor säkerhet nå framgång eller att fördelarna med
aggressionen inte uppväger nackdelarna av olika slag, finns enligt försvarsutredningen
s mening anledning förmoda att han avstår från anfallet.
Vår säkerhetspolitik har därmed fyllt sin freds- och frihetsbevarande uppgift.

Utredningen behandlar vidare olika aggressionsfall som
grund för totalförsvarets utformning och anför att
försvarets långsiktiga inriktning bör utformas så att man når ett godtagbart
resultat i så många lägen som möjligt, även om det sker på bekostnad av
den maximaleffekt som skulle kunna uppnås i något visst läge. Detta sätt
att med hänsyn till osäkerheten om framtiden utforma vårt försvar är en
tillämpning av alternativplaneringens princip.

Försvarsutredningen anför i detta sammanhang att för att vårt totalförsvar
skall uppnå en effekt, som på bästa möjliga sätt motsvarar målsättning
och resurser, måste de olika delarna vara uppbyggda inom helheten
på ett balanserat och för olika aggressioner så avpassat sätt att i princip
alla länkar är lika starka.

Utredningen granskar den situation som uppstår för totalförsvaret, om
mildare aggressionsformer — politiska sådana — inleder en aggression för
att successivt trappas upp till hårdare former. Totalförsvarets uppgift är i
en sådan utvecklingskedja att ständigt vara så berett, att den för ögonblicket
rådande aggressionsformen motverkas och i den aggressiva maktens
ögon framstår som verkningslös. Den antydda utvecklingskedjan förutsätter,
att de administrativa och legala förutsättningarna för beredskapshöjningarna
är ändamålsenliga. Den förutsätter vidare, att totalförsvarets
olika grenar samordnat och noga övervägt sina planer mot bakgrunden av
genomtänkta händelsekedjor så att ett väl genomarbetat underlag kan
ställas till de beslutande instansernas förfogande.

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 dr 1908

Utredningen behandlar i ett särskilt avsnitt inriktningen av
svensk säkerhetspolitik. Vårt lands politiska huvudmål innefattar
enligt försvarsutredningen bl. a. alt medverka till fred i världen och
primärt att bevara vår nationella självbestämmanderätt. Dessa mål är
riktningsgivande för alla våra strävanden hur de yttre förhållandena än
må vara. Utredningen anser att detta kan sammanfattas på följande sätt.

Våra egna säkerhetspolitiska mål bär vara att i alla lägen och i former
vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom vära gränser
efter våra egna värderingar bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende samt i samband
därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

De grundläggande elementen i vår säkerhetspolitik kan enligt försvarsutredningens
uppfattning i korthet uttryckas i följande punkter.

Vi är beslutna

att vägra ge efter för påtryckningar och hot från främmande makt,

att bevara vår alliansfrihet samt att värna vår neutralitet mot kränkningar
från varje främmande makt såväl i fredstid som under pågående krig
eller som förspel till mot oss riktade krigsföretag,

att värna vår frihet och självständighet mot varje militärt angrepp utifrån,

att jämsides med det militära motståndet skydda civilbefolkningen mot
krigets verkningar samt

att även under svårast tänkbara yttre förhållanden vidmakthålla vår demokratiska
samhällsordning och vårt folks samhörighetskänsla.

De reella maktförhållandena i världen sätter naturligtvis bestämda
gränser för vår politiska handlingsfrihet, anför utredningen. Inom dessa
gränser kan vi emellertid genom egna åtgärder i hög grad påverka vår
handlingsfrihet. Denna beror på de nationella resurser av olika slag som
vi kan förfoga över. Ett funktionsdugligt totalförsvar är en viktig del av
dessa resurser.

Försvarsutredningen gör det sammanfattande bedömandet att krig i
Europa inte kan uteslutas under nu överblickbar tid och inte heller sådana
aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som
utgår från hot om krig. Även om Nordeuropa synes ha en sådan strategisk
betydelse att det dras in i en konflikt i Europa mellan stormakterna, behöver
detta förhållande inte oundgängligen gälla Sverige. Denna bedömning
utgör den principiella grundvalen för den svenska neutralitetspolitiken.
I sin tur blir denna politik trovärdig och realistisk först när den
byggs UPP och genomförs med stabil politisk inriktning samt med stöd
av ett för denna uppgift väl avpassat och sammansatt totalförsvar som
ger vårt land en betydande motståndskraft inför tänkbara påfrestningar och
aggressioner.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Försvarsutredningen bedömer att vårt lands möjligheter att stå utanför
krig och allvarligare konflikter även i framtiden bäst främjas genom ett
fasthållande vid den alliansfria politiken inriktad på att möjliggöra neutralitet
i ett framtida krig.

Ett av våra säkerhetspolitiska medel är enligt försvarsutredningens
mening medverkan till förändringar av den internationella miljön i riktning
mot allmän avspänning och ökad internationell säkerhet.

Den svenska neutralitetspolitiken, grundad på sadana maktresurser att
ett angrepp mot oss inte ter sig lönande, har enligt försvarsutredningen
stor betydelse för stabiliteten i hela Norden och bidrar till att minska
farorna för såväl oss själva som våra grannländer. Vår politik är ägnad att
minska stormakternas militärpolitiska intresse för och engagemang i det
nordiska området. Det skall i varje fall inte, på grund av förhållanden som
svensk politik har ett avgörande inflytande på, för någon stormakt te sig
angeläget att i preventivt syfte förbättra sina förutsättningar till militärt
eller på annat sätt maktpolitiskt agerande i det nordiska området.

Från svensk säkerhetspolitisk synpunkt är det enligt försvarsutredningens
åsikt av stor betydelse att de strategiskt viktiga områdena i norr och
söder inom den nordiska regionen i huvudsak inte är svenska och att vi
följaktligen har omedelbart militärt ansvar endast för mindre delar av dem.
Hänsyn måste även tas till att det nordiska områdets betydelse endast synes
påtagligt stor i samband med skarpa motsättningar mellan stormakter eller
stormaktsblock i Europa. Vid ett storkrig i Europa torde Sverige inte representera
ett självständigt och, för strategien i stort, viktigt mål eller ett
oumbärligt passageområde för någondera sidan. Vårt lands strategiska
betydelse ökar om huvudmotståndarna i ett europeiskt storkrig bedömer
att detta kan få lång varaktighet.

Försvarsutredningen erinrar om att i den nu gällande målsättningen för
krigsmakten anges att motstånd skall kunna bjudas även i form av det fria
kriget och att varje vapenför svensk, som inte är bunden av andra viktiga
uppgifter inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen
för landets självständighet. Åtgärder som visar att vi, även om en angripare
lyckas ta delar av vårt land i besittning, ämnar fortsätta motståndet
i olika former, bl. a. genom gerillakrigföring, torde i kombination
med övriga försvarsåtgärder verka avhållande. En krigsmakt som liksom den
svenska är byggd på allmän värnplikt — även i stor utsträckning med
avseende på befälsfunktionerna — samt med decentraliserad förrådshållning
och mobilisering ger ett gott underlag för motstånd över hela landet
och om så erfordras även i form av det fria kriget. Ett väl utrustat och
talrikt hemvärn, som även ges utbildning för sådant motstånd, är ytterligare
en positiv faktor.

Enbart gerillaförsvar torde emellertid enligt försvarsutredningens uppfattning
inte kunna ge något stöd åt vår alliansfria politik. Om vi inte vid -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

tog åtgärder för direkt försvar mot anfall av större omfattning, torde vi
inte kunna övertyga omvärlden att vi därefter genom gerillakrig kommer
att bestrida en angripares herravälde över vårt territorium. Medvetet avstående
från försvarsåtgärder mot invaderande angripare torde inte kunna tolkas
av denne som annat än bristande försvarsvilja. Mot en sådan bakgrund
kan hot om enbart gerillakrigföring inte verka trovärdigt eller avhållande
från anfall, i varje fall inte i anslutning till ett storkrig. Det skulle i stället
göra anfallsriktningen genom Sverige relativt lockande i förhållande till
andra alternativ, som kan finnas för att nå samma mål. Även vårt samhälles
ekonomiska och sociala struktur försvårar starkt denna typ av krigföring.

Enligt utredningens direktiv skall de internationella förhandlingarna om
nedrustning beaktas. Vid sidan av andra relevanta krav är det angeläget att
eftersträva en sådan uppbyggnad av krigsmakten att Sveriges möjligheter
att snabbt medverka i olika internationella nedrustningsåtgärder underlättas.

Allmänt sett underlättas vår medverkan i överenskommelser om nedrustning
av att vårt försvar verkar krigsavhållande enbart genom defensiv styrka.
Detta överensstämmer enligt försvarsutredningens uppfattning väl med
vår hittillsvarande försvarspolitik.

Någon »allmän och fullständig avrustning» torde enligt försvarsutredningens
åsikt inte bli aktuell även om man söker se långt fram i tiden. Även
i de mest långtgående aktuella förslagen skall de enskilda staterna behålla
militära styrkor för yttre och inre skydd. Ett försvar uppbyggt på allmän
värnplikt av den svenska typen med förhållandevis kort utbildningstid synes
enligt utredningens uppfattning tämligen lätt kunna infogas i ett sådant
mönster och dess grundprinciper torde kunna kvarstå även vid en långtgående
nedrustning i världen. I första hand avses en sådan för övrigt gälla
kärnvapen.

Partiella rustningsbegränsningar behöver därför sannolikt inte påverka
vår nuvarande försvarsorganisation. Eventuella mera omfattande åtgärder
torde enligt utredningens mening ligga så långt fram i tiden att de inte påverkar
utredningens ställningstagande. De sociala och ekonomiska konsekvenserna
av en eventuell nedrustning torde inte bli mer ingripande än sådana
omställningar inom närigslivet som redan görs i samband med rationaliseringar
eller på grund av handelspolitiska skäl.

Frågan om svenska kärnladdningar har analyserats och utredningen
bedömer att det inte ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse
att anskaffa kärnladdningar. Härom säger utredningen avslutningsvis.

Hittills har hävdats att statsmakterna borde vidmakthålla handlingsfrihetslinjen
i fråga om svenska kärnladdningar för att därmed bibehålla ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

påtryckningsmedel i internationella förhandlingar om rustningsbegränsning
och nedrustning. Detta argument har emellertid inte längre samma
tyngd med hänsyn till att kärnvapenmakterna torde komma till samma
bedömning beträffande svenskt intresse för egna kärnvapen som försvarsutredningen.

Sammanfattningsvis vill försvarsutredningen framhålla som sin bedömning
att det inte ligger i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa
kärnladdningar. Om utvecklingen på lång sikt skulle leda till att kärnvapen
blir ett normalt inslag i små nationers stridskrafter kan frågan om
svenska kärnladdningar komma i ett annat läge.

Utredningen har prövat nuvarande målsättning för krigsmakten
och lämnat förslag till förändringar i gällande lydelse. Det
stycke i nuvarande målsättning som anger att krigsmakten skall kunna
avvärja en stort upplagd invasion och samtidigt upprätthålla ett segt försvar
mot andra invasionsföretag föreslås utgå. Utredningen anför att uttrycket
»en stort upplagd invasion» är så obestämt att det knappast kan
ligga till grund för bestämda kvantifieringar i fråga om vilka egna försvarsresurser
som krävs för t. ex. en avvärj ning. Det föreligger stora svårigheter
att bedöma vilket större internationellt skeende som samtidigt
äger rum och hur detta engagerar en presumtiv angripare och nedsätter
dennes kapacitet. Osäkerheten härvidlag beror dels på ovissheten om angriparens
övriga politiska och militära dispositioner, dels på svårigheten att
förutse hur huvudmotståndaren kommer att reagera — politiskt och militärt
— vid ett angrepp på vårt land. Trots att vi står alliansfria berörs vi
likväl av större strategiska sammanhang. Erfarenheten har enligt utredningen
visat att risk för missförstånd kan föreligga. Konsekvenserna av dessa erfarenheter
blir att stycket bör utgå.

Utredningen föreslår vidare att ett nytt stycke angående krigsmaktens
medverkan i Förenta Nationernas fredsbevarande aktioner tillkommer.

Med dessa ändringar skulle målsättningen för krigsmakten enligt utredningens
förslag få följande lydelse i sin helhet.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten
skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att
anfall mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så
lång tid att de fördelar som står att vinna med anfallet rimligen icke kan
bedömas värda insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten
skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk
mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall
kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria
kriget.

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter
inom totalförsvaret, bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets
självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen
tryggas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968 37

Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande
anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i
fredstid samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är
neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende
av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att
nå största möjliga försvarseffckt.

Krigsmakten skall vara beredd att medverka i Förenta Nationernas aktioner
i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Försvarsutredningen finner det angeläget att en målsättning för
civilförsvaret närmare preciseras. Utredningen förutsätter att arbetet
med utformningen av en sådan sker inom försvarsdepartementet och
att Kungl. Maj:t underställer riksdagen förslag i frågan. Utredningen citerar
som exempel en målsättning som har utarbetats av en expertgrupp
inom utredningen. Expertgruppens förslag lyder.

Civilförsvarets huvuduppgift inom totalförsvaret är att skydda befolkning
och egendom.

I fredsbevarande syfte skall civilförsvaret snabbt kunna vidtaga åtgärder
för att skydda befolkningen i de stora städer, som särskilt bestämts,
mot verkningar av anfall med kärnvapen samt för att skydda befolkningen
mot skadeverkningar genom att kärnvapen eller kemiska och biologiska
stridsmedel kommit till användning vid krig i vår omvärld. Civilförsvaret
skall för att motverka ett militärt angrepp mot vårt land anpassa sin beredskap
efter krigsmaktens åtgärder i samma syfte.

Skulle vårt land utsättas för angrepp är det civilförsvarets huvuduppgift
att skydda befolkning och egendom mot skadoi av fientliga anfall samt att
rädda överlevande vid sådana anfall. Verksamheten skall härvid främst
inriktas på sådana områden som är särskilt hotade på grund av deras betydelse
för krigsmaktens försvarsförmåga. Hänsyn skall emellertid tas
till risken för anfall mot rent civila mål och orter.

Det åligger därjämte civilförsvaret att enligt vad som bestämts i särskild
ordning planlägga för omhändertagande av flyktingar till vårt land i samband
med krig i vår omvärld eller anfall mot vårt land.

Civilförsvarets planläggning skall anpassas så att en begränsad kärnvapeninsats
ej allvarligt försämrar civilförsvarets möjligheter att verka i
enlighet med målsättningens krav. I

I samband med försvarsutredningcns överväganden om de ekonomiska
utgångspunkterna redovisar utredningen utvecklingen
av de ramreglerade utgifterna (i milj. kr.) för det militära försvaret
under de tio budgetåren 1958/59—1967/68 enligt följande sammanställning.

Beloppen för budgetåren 1958/59—1965/66 avser anvisade reservationsoch
investeringsanslag samt nettoutgift på övriga anslag. Beloppet för
budgetåret 1966/67 är en avrundad utfallsberäkning, där reduktion skett

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Fasta priser (pris-läge maj 1967)1.. Löpande priser....	58/59	59/60	60/61	61/62	62/63	63/64	64/65	65/66	66/67	67/68
3 976 2 820	4 161 2 985	4 266 3 104	4 368 3 264	4 459 3 513	4 794 3 915	4 893 4 284	4 947 4 619	4 710 4 700	4 729 4 959

1 Beräknade med hjälp av försvarsindex

med den förutsatta reservationsmedelsuppbyggnaden om 350 milj. kr. För
budgetåret 1967/68 har samtliga anslag tagits upp enligt riksstaten.

Ökningen av de militära försvarsutgifterna under perioden 1958/59—
1967/68 motsvarar en årlig tillväxttakt av 6,5 % i löpande priser. Motsvarande
årliga ökning i löpande priser av de reala statsutgifterna (dvs. utgifter
för investering och konsumtion) var 6,6 %. De militära försvarsutgifterna
och de reala statsutgifterna ökade således under perioden mindre
än bruttonationalprodukten, som ökade med 8,7 %.

Försvarsutredningen framhåller att när man bedömer det kvarstående
värdet av dessa resursinsatser är det väsentligt att skilja mellan å ena
sidan försvarets löpande konsumtionsutgifter för krigsorganisationens operativa
vidmakthållande och å andra sidan de »försvarsinvesteringar» i
materiel m. m. som syftar till krigsorganisationens långsiktiga bibehållande
och omvandling. Det förstnämnda slaget av utgifter omfattar utgifter
för att på kort sikt — enligt nu tillämpade riktlinjer två till tre års sikt
— vidmakthålla redan organiserade förband och enheter och avser t. ex.
utgifter för repetitionsutbildning, för reparations- och underhållsarbeten
liksom också för operativ stabs- och förvaltningsverksamhet m. m. De
nämnda »försvarsinves teringar na» omfattar, förutom sådana i materiel,
även utgifter för byggnads- och anläggningsverksamhet eller för utbildning
och förbandsuppsättning, som syftar till krigsorganisationens långsiktiga
bibehållande och omvandling. En särställning bland försvarets långsiktiga
investeringsutgifter intar medlen för forskning, försök, utveckling och
utredning, vilka skall bidra till att säkerställa handlingsfriheten på sikt
för svenskt försvar men samtidigt ofta indirekt medverkar till att skapa
ökade möjligheter för civil teknologi och produktion. En uppdelning av anslagen
till det militära försvaret för budgetåret 1967/68 på dessa utgiftskategorier
har försöksvis genomförts och redovisats i prop. 1967:110, från
vilken följande sifferuppgifter hämtats.

Utgiftskategori	Anslagssumma (i milj. kr.)	Andel av sammanlagd anslagssumma (i %)
Löpande konsumtionsutgifter:
Operativt vidmakthållande...............	1 248,5	27
Investeringsutgifter:
Utbildning eller förbandsuppsättning.......	1 173,2	25
Materielanskaffning......................	1 464,1	32
Byggnader och anläggningar..............	310,4	7
Forskning, försök, utveckling och utredning	433,5	9
Summa	4 629,7	100

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

De anförda uppgifterna understryker enligt försvarsutredningen det
faktum att svenskt försvar, genom att det i stor utsträckning bygger på
mobiliserbara styrkor i stället för på stående styrkor, kunnat använda en,
internationellt sett, ovanligt stor del av de totala försvarsutgifterna för
materielanskaffning.

Detta framgår också av följande jämförelse med nio olika NATO-länder.
Däri upptagna tal är inte helt jämförbara med dem som redovisats i den
föregående sammanställningen.

Den utgiftsuppdelning som redovisats i prop. 1967:110 och som här
återgivits kan även bidra till att understryka dels de årliga försvarsutgifter -

	Utgifter för anskaffning av
	tygmateriel i % av totala
	statsfinansiella försvarsutgifter
Sverige.......................	39
Danmark.....................	25
Norge........................	16
Belgien.......................	25
Holland......................	20
Storbritannien................	21
Frankrike....................	20
Västtyskland.................	35
Italien.......................	15
Förenta staterna..............	29

nas marginella betydelse i förhållande till redan existerande försvarsresurser,
dels det förhållandet att olika typer av försvarsutgifter resulterar i
försvarseffekt vid vitt skilda tidpunkter.

Utredningen drar följande slutsatser om den framtida samhällsekonomiska
och statsfinansiella utvecklingen.

Den förutsedda samhällsekonomiska utvecklingen, särskilt om man
beaktar våra internationella ekonomiska relationer, torde även under de
närmast kommande åren allmänt motivera eu restriktiv ekonomisk politik.
Denna utveckling kräver också en fortsatt återhållsamhet i fråga om de samlade
offentliga anspråken på våra reala resurser. Konjunktursituationen kan
självfallet temporärt ge anledning till andra bedömningar. Det knappa resursutrymmet
bör leda till att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheten att
förbättra avvägningarna såväl inom totalförsvaret som inom krigsmakten.
Det är bl. a. därför angeläget att successivt utveckla redovisningen av totalförsvarets
resursanspråk.

De värnpliktigas förmåner

Betydande förbättringar av vissa av värnpliktsförmånerna, nämligen penningbidrag,
premier, utryckningsbidrag och familjepenning, har skett så
sent som den 1 juli 1967 (prop. 1967: 110, SFS 1967: 430). Kostnaden härför
beräknas till ca 55 milj. kr. för år vid normal omfattning av repetitionsutbildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Samtidigt som sålunda betydande förmånsförbättringar nyligen ägt rum
gäller det förhållandet att det tillgängliga ekonomiska utrymmet för kostnadskrävande
åtgärder särskilt de närmaste åren är litet.

Med beaktande av dessa förhållanden har försvarsutredningen övervägt
olika åtgärder för ytterligare förbättring av de värnpliktigas förmåner. Utredningen
har härvid funnit det önskvärt med vissa sådana åtgärder och har
därför för den kommande fyraårsperioden inom föreslagna ramar tagit upp
medel som kan tas i anspråk t. ex. för förmånsförbättringar. Några sådana
medel har dock inte räknats med för budgetåret 1968/69. Utredningen
föreslår att bl. a. mot denna bakgrund förmånsfrågorna prövas successivt
under den förestående fyraårsperioden, efter hand som det blir anledning
att definitivt ta ställning till olika åtgärder.

Utredningen föreslår, oberoende av det sagda, att redan fr. o. m. den 1
juli 1968 vidtas viss mindre ändring av reglerna för reseersättning vid inställelse
till mobiliseringsövning. Det bedöms här att, eftersom antalet
värnpliktiga som deltar i mobiliseringsövningarna är ganska litet, uppkommande
kostnader blir så ringa att de inte här behöver särskilt beaktas.

Försvarsutredningen har uppmärksammat frågan om det allmännas skadeståndsskyldighet
vid skadefall under militärtjänstgöring. Nuvarande regler
är enligt utredningens mening inte tillfredsställande. Vissa förslag om
förbättringar inom ramen för militärersättningsförordningen har överlämnats
till riksdagen (prop. 1967: 147, 2LU 68, rskr 401). Därjämte pågår,
enligt vad utredningen har inhämtat, inom justitiedepartementet arbete med
förslag till en allmän skadeståndslag upptagande bl. a. särskilda regler om
det allmännas ansvar vid militärskador. Försvarsutredningen inskränker sig
med hänsyn till nämnda förhållanden till att framhålla som angeläget att
vid detta lagstiftningsarbete övervägs ett vidgat skadeståndsansvar för
staten gentemot värnpliktig personal som skadas vid övning som på grund
av sin omfattning eller beskaffenhet innebär fara för personalen.

Förslag om det militära försvaret

Utredningen har funnit att övervägande skäl alltjämt talar för att
man bibehåller en ordning med fleråriga försvarsbeslut. Utredningen framhåller
att flerårsbeslut om försvarskostnaderna grundar sig på den bedömningen
att de avgörande motsättningarna stormakterna emellan kommer
att bestå under överskådlig tid. Med hänsyn härtill bör — såsom
också framhållits av bl. a. 1962 års försvarskommitté (SOU 1963: 5, s. 106)
— de grundläggande principerna för försvarets utformning på längre sikt
respekteras, oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för
tillfället präglar den utrikespolitiska situationen. Höjningar utöver kostnadsramen
bör därför inte tillåtas annat än i exceptionella lägen. Möjlighet
måste i sådana fall bl. a. finnas att höja den normala insatsberedskapen
under perioder av stor politisk spänning, även om en sådan höjning skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1H6S

kräva medelstilldelning utöver den godtagna ramen. I detta sammanhang
framhåller utredningen att det i sådana lägen däremot i allmänhet inte
föreligger motiv för att — med eller utan särskild medelstilldelning —
lägga ut andra materielbeställningar o. d. än sådana som tidigare har planerats
för situationen i fråga.

Försvaret måste ofta göra ekonomiskt bindande åtaganden på tre till
fem års sikt, om svenska industrier skall kunna medverka i materielanskaffningen
på ett rationellt sätt. Än längre tider gäller för åtaganden
vid anskaffning av stridsfartyg och stridsflygplan. Det bör här beaktas
att industrins medverkan avser inte blott tillverkning utan även materielutveckling.

Skall ett försvarsbeslut med en fast ekonomisk ram verkligen underlätta
en rationell planering synes det enligt försvarsutredningen vara nödvändigt
att det omfattar en inte alltför kort tid. Långsiktigheten i materielanskaffningen
talar enligt försvarsutredningens uppfattning närmast för
en längre beslutsperiod än fyra år. Å andra sidan kan de utgångspunkter
för ett försvarsbeslut som utgörs av utrikes- och militärpolitiska förhållanden
samt den tekniska utvecklingen ändras betydligt snabbare. Ett
kontinuerligt forsknings-, utrednings- och studiearbete äger rum på det
militära området. Statsmakterna kan ha anledning att tid efter annan ompröva
utvecklingslinjerna med beaktande av resultaten av nämnda arbeten.
Ett underlag, som grundas på en fullständig genomgång av alla faktorer,
torde dock inte kunna tas fram oftare än vart tredje år. Samtidigt bör med
hänsyn till den snabba utvecklingen intervallerna mellan genomgångarna
inte göras längre. Försvarsutredningen anser för sin del att de angivna förhållandena
talar för att ett beslut om den ekonomiska ramen för det
militära försvaret bör avse de närmaste fyra budgetåren.

Försvarsutredningen framhåller i detta sammanhang att såväl planeringsmetodiken
som kravet på kontinuitet förutsätter att planeringen utsträcks
att avse tiden efter den period som det politiska försvarsbeslutet i
första hand avser. Utredningen anser därför att ställning nu bör tas inte
bara till den ekonomiska ramen för det militära försvaret under de närmaste
fyra åren utan också till efter vilka ekonomiska hypoteser planeringen för
den därefter liggande perioden skall göras.

I prop. 1967: 1 (bil. 6 s. 18) föreslogs att viss reducering av försvarsindex
skulle ske genom minskad kompensation för lönehöjningar fr. o. m. budgetåret
1967/68. Det angavs att minskningen skulle anses motsvara den
produktivitetsförbättring som sker inom all militär tjänsteproduktion.
Statsutskottet godtog (SU 102) den föreslagna reduceringen såvitt avsåg
budgetåret 1967/68. Utskottet förutsatte att försvarsutredningen skulle ta
upp till behandling frågan om den framtida prisregleringen. Riksdagen
beslöt i enlighet härmed (rskr 250).

Det i prop. 1968: 1 (bil. 6) framlagda förslaget om regleringen av kompen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

sationen för pris- och löneförändringar för budgetåret 1968/69 förutsätter
att prisregleringen konstrueras på samma sätt som under budgetåret 1967/
68, dvs. med viss produktivitetsreduktion avseende direkta löner. Försvarsutredningen
utgår från att prisregleringen för budgetåret 1968/69 kommer
att ske i enlighet med detta förslag.

Frågan om prisregleringen har under senare år varit föremål för diskussion
i olika hänseenden. Bl. a. har hävdats att prisregleringen ger alltför
låg kompensation i förhållande till den faktiska prisutvecklingen på försvarstjänster.
Det har emellertid också ifrågasatts om inte kompensationen
borde avse ändringarna i den allmänna prisnivån och således inte de prisändringar
som är speciella för försvarets konsumtion. Utredningen anser
att frågan bör övervägas ytterligare och förutsätter att Kungl. Maj:t kommer
att förelägga 1969 års riksdag förslag i frågan.

Principerna för vilka utgifter som bör läggas utanför ramen behandlades
bl. a. av 1962 års försvarskommitté. Denna anförde, att den inte hade funnit
anledning föreslå några ändringar i de på förslag av 1960 års försvarskommitté
föreslagna riktlinjerna. Att svårigheter skulle möta vid riktlinjernas
tillämpning torde enligt kommitténs uppfattning ha stått klart från
början, men i de flesta fall torde några meningsskiljaktigheter inte ha behövt
råda. Vad särskilt gällde mark- och byggnadsärenden ansåg 1962 års
försvarskommitté att väsentligen två förutsättningar måste uppfyllas för att
utgifterna skulle läggas utanför ramen. Det måste sålunda visas dels att
ett omedelbart, adekvat samband förelåg mellan vad som avstods och vad
som måste nyanskaffas, dels alt nyanskaffningen inte var föranledd av
militära skäl. När det gällde omdispositioner som betingades av önskemål
att tillgodose kommunernas m. fl. behov för exploatering borde man emellertid
enligt kommitténs mening inte ställa alltför höga krav på bevisning
i sistnämnda hänseenden.

Dessa principer har under senare år tillämpats så att av försäljningar,
markbyten, in. in. nödvändiggjorda nyinvesteringar i princip har fått bestridas
genom anslag utanför den militära ramen intill ett belopp som
motsvarat statsverkets intäkt av försäljningen. Detta har gällt bl. a. kostnaderna
för utrymningen av Järvafältet och Norrlands dragoners flyttning
till Västerbottens regementes kasernområde i Umeå.

Inte heller i fråga om nu berörd princip finner försvarsutredningen att
gjorda erfarenheter bör föranleda någon ändring.

Utredningens överväganden och slutsatser beträffande den fortsatta utvecklingen
av vårt militära försvar kan sammanfattas i följande punkter.

Vårt försvar skall även framgent vara fredsbevarande och ge stöd åt vår
alliansfria utrikespolitik som syftar till neutralitet i krig.

Den allmänna värnpliktens princip bibehålls.

Hela landet skall kunna försvaras; särskild uppmärksamhet ägnas de
strategiskt viktiga områdena i norra och södra Sverige samt Gotland.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1J0 år 1968

Vårt försvar skall möjliggöra segt och uthålligt motstånd om vi angrips.

Vårt försvar inriktas på alt ett eventuellt krig mot vårt land förs utan
insats av kärnvapen; planeringen skall dock vara sådan att en begränsad
insats av kärnvapen inte allvarligt minskar möjligheterna till fortsatt
försvar.

Försvaret skall ha sådan struktur att det inte kan tolkas som ett hot
mot någon annan stat.

Försvaret skall vara så organiserat och sammansatt att delar därav med
kort varsel kan medverka i FN:s fredsbevarande aktioner.

Utredningen framhåller att vårt försvar i nuläget är starkt. Det fullgör
sin fredsbevarande funktion och bidrar därmed till stabilitet i Nordeuropa.
Skäl talar emellertid för att nuvarande försvar inte helt har den
struktur som motsvarar ovan angivna riktlinjer för försvarsuppbyggnaden.
Fortsatta specialstudier är nödvändiga bl. a. beträffande luftförsvaret. Det
kan även finnas skäl för en förnyad genomgång av värnpliktssystemet.
Vid den fortsatta planeringen måste större vikt än hittills läggas på studier
av den politiska och militärpoliliska utvecklingen som kan leda fram till
rimliga konflikt- och aggressionsfall.

För att få underlag för bedömning av nödvändiga försvarsutgifter under
den närmaste fyraårsperioden har beräknats dels utgifter för att i princip
infria redan gjorda åtaganden, dels de kompletteringar som behövs för att
nå en tillfredsställande balans i organisationen samt skapa handlingsfrihet
i det mer långsiktiga perspektivet.

Det första ledet i utredningens analys av erforderliga försvarsutgifter är
att ange de utgifter som krävs på grund av gjorda åtaganden och andra
bindningar. För beräkning av dessa teoretiskt lägsta möjliga försvarsutgifter
under fyraårsperioden, de s. k. basutgifterna, har utredningen gjort
följande antaganden.

Värnpliktiga utbildas i den omfattning som beslöts av riksdagen 1966
(i avvaktan på en förnyad översyn av värnpliktsfrågan).

Personal som f. n. är anställd bibehålls, men nuvarande vakanser fylls
inte och en i övrigt restriktiv anställningspolitik tillämpas.

Befintliga materiel- och fastighetstillgångar underhålls.

Betalning sker för beställningar som lagts ut före den 1 juli 1968 och
för materiel som behövs för utbildning i fredstid.

Beställning och nödvändig betalning sker för materiel som erfordras för
att fullfölja tidigare beslutade åtgärder inklusive den del av 100 flygplan
37 (Viggen), som förfaller till betalning under fyraårsperioden.

Investeringarna på kapitalbudgeten avstäms mot investeringarna under
driftbudgeten.

Incident- och kuppförsvarsberedskap upprätthålls i nuvarande omfattning.

Den beslutade förbättringen av inbrottsskyddet vid vapen- och ammunitionsförråden
genomförs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Det på detta sätt beräknade medelsbehovet för det militära försvaret
utgör totalt 17 742 milj. kr. enligt följande specifikation (prisläge maj
1967):

Budgetår	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	Totalt
Organisation, utbildning, underhåll....	2 874	2 879	2 884	2 889	11 526
Materielbeställningar................	1 559	1 504	1 247	912	5 222
Kapitalbudget......................	229	229	229	229	916
Incident- och kuppförsvarsberedskap ..	12	12	12	12	48
Inbrottsskydd......................	15	15	—	—	30
Totala basutgifter	4 689	4 639	4 372	4 042	17 742

Som framgår av tabellen sjunker medelsbehovet för basutgifterna med
tiden, vilket till övervägande del beror på att nuvarande betalningsåtaganden
för beställd materiel efter hand blir mindre.

Med angivna utgifter behöver några generella personalavskedanden inte
ske, men en minskning av organisationen påbörjas på grund av att personalinnehållet
krymper och att det sker en fortlöpande rationalisering
som medför att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss föråldrad materiel
utgår dessutom och ersätts inte helt. För flygvapnets del läggs ned
tre flygflottiljer och centrala verkstaden i Västerås som flygverkstad. Dessa
åtgärder hade varit nödvändiga att vidta även vid förhållandevis höga
utgiftsramar. Kostnaden per enhet i flygplansystem 37 är nämligen väsentligt
högre än för tidigare flygande system.

För att uppnå optimal avvägning av försvarseffekt i det kortsiktiga
perspektivet och handlingsfrihet i det långsiktiga, bedömer försvarsutredningen
följande medel utöver basutgifterna vara erforderliga för kompletteringar
under fyraårsperioden 1968—1972: 1

Milj. kr.

(1) Fortsatt utveckling av flygplan 37 i spaningsversion ........ 30

(2) Utveckling av luftförsvarssystem (robot eller jaktflygplan) . . 70

(3) Beställning av flygplan 37 (Viggen) i spaningsversion och eventuellt
ytterligare attackflygplan 37 (utöver nu beställda 100

st.). Modernisering av attackrobot ........................ 370

(4) Komplettering av flygvapnets stril-, bas- och sambandssystem,
ammunition för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter 200

(5) Ammunition för arméns behov .......................... 130

(6) Ersättning av förslitna standardfordon, motorcyklar och traktorer
m. m............................................. 140

(7) Kompletterande utrustning för pansarbrigader ............ 150

(8) Kompletterande utrustning för infanteribrigader ............ 150

(9) Kompletterande utrustning för artilleri- och signalförband 100

(10) Modernisering av arméns luftvärn ........................ 50

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008
(11) Fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kuslartilleribat -

terier m. m............................................. 200

(12) Forskning och utveckling ................................ 110

(13) Övriga ändamål ........................................ 70

Totalt för fyraårsperioden 1 770

Rörande innebörden av nyssnämnda kompletteringar anför försvarsutredningen
följande:

Punkt (1) innebär att utvecklingen av flygplan 37 i spaningsversion
(S37) fortsätter. Denna flygplantyp avses ersätta nuvarande spaningsplan
av typ Lansen, som efter hand blir föråldrade och förslitna.

Punkt (2) avser medel för att skapa handlingsfrihet för framtiden när
det gäller luftförsvarets utformning. En luftförsvarsutredning har tillsatts.

Punkt (3) innebär att medel reserveras för beställning av flygplan S 37
och att ekonomiskt utrymme skapas för eventuell beställning av ytterligare
attackflygplan enligt föreliggande kontrakt mellan flygförvaltningen och
berörda industrier. Vidare har reserverats medel för modernisering av
attackrobot för flygplan AJ 37.

Punkt (4) innebär begränsad anskaffning av materiel för Stril 60, installation
av denna samt anskaffning av bas- och sambandsutrustning m. m.

Punkt (5) avser beställning av ammunition för utbildningsändamål till
befintlig materiel och materiel som är under leverans.

Punkt (6) avser ersättningsanskaffning framför allt av förslitna standardfordon,
motorcyklar och traktorer, maskeringsnät och viss sambandsutrustning.
Denna materiel är inte organisationsbestämmande.

Punkt (7) innebär att tillgängligt försvarskapital utnyttjas på mest
effektiva sätt. överbefälhavaren har i sin lösning inom alternativet A 1
räknat med att antalet pansarbrigader under närmaste femårsperiod skulle
sjunka med ca 45 %. Pansarbrigaderna är i första hand avsedda för försvaret
av södra Sverige. Det finns tillräckligt antal kvalificerade stridsvagnar
för det antal brigader som förutsattes i 1963 års försvarsbeslut
och för några självständiga stridsvagnsförband. I överbefälhavarens lösning
har medel inte avsatts för ersättning av i brigaderna ingående äldre
pansarbandvagnar. Detta är huvudanledningen till att antalet pansarbrigader
minskar i överbefälhavarens förslag. Det måste anses som ett dåligt
utnyttjande av tillgängligt försvarskapital att inte göra en begränsad kompletteringsanskaffning
av pansarbandvagnar m. m. för att kvarhålla antalet
pansarbrigader enligt 1963 års försvarsbeslut, även om dessa blir av en
lägre kvalitet än nu planerade brigader. Kvaliteten på brigaderna blir dock
högre än de nuvarande brigadernas. Att bibehålla antalet brigader men
med något lägre kvalitet än planerad i stället för ett mindre antal av
högre kvalitet ger en bättre handlingsfrihet i händelse av förändringar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

vår säkerhetspolitiska situation. Man kan utan att öka organisationen
komplettera med materiel. Man behöver inte nyuppsätta förband.

Punkt (8) innebär att befintliga resurser tillvaratas på bästa sätt under
fyraårsperioden och handlingsfrihet skapas i det längre perspektivet. I
sitt förslag till lösning enligt utredningsalternativet A 1 anser överbefälhavaren
att man, på grund av den låga ramen, måste minska antalet infanteribrigader
med ca 35 % under närmaste femårsperiod. De brigader
som avses utgå skulle förvandlas till skytteregementen, som har en väsentligt
lägre försvarseffekt. Fram till år 1975 anser överbefälhavaren det
nödvändigt att inom ramen A 1 omvandla ytterligare ca 40 % av kvarvarande
infanteribrigader till skytteregementen. Med förhållandevis moderat
sänkning av den planerade kvaliteten på infanteribrigaderna kan
emellertid samtliga infanteribrigader bibehållas under perioden. I förhållande
till nuläget åstadkoms en kvalitetsförbättring främst i fråga
om taktisk rörlighet och pansarbekämpning.

Punkt (9) avser anskaffning av huvudsakligen fordonsmateriel, sainbandsutrustning,
ammunition och viss annan utrustning för fördelningsförbanden.

Punkt (10) avser medel för att påbörja en modernisering av luftvärnets
spanings- och eldledningsutrustning för att luftvärnet skall kunna användas
under alla väderleksförhållanden och vid teleteknisk motverkan, vilket nu
inte kan ske. Inte minst erfarenheterna från Vietnam visar att detta är nödvändigt.
En modernisering av luftvärnsroboten Hawk är en förutsättning
för att ha denna effektiv under hela 1970-talet. Genom dessa åtgärder upprätthålls
den långsiktiga handlingsfriheten när det gäller luftförsvarets
framtida utformning.

Punkt (11) innebär en fortsatt ersättningsanskaffning av bl. a. torpedbåtar,
kustartilleribatterier och lätta helikoptrar.

Punkt (12) avser medel för fortsatt forskning och utveckling i huvudsak
enligt myndigheternas nuvarande planer.

Punkt (13) avser medel för att skapa utrymme för en eventuell ytterligare
förbättring av värnpliktsförmånerna och en påbör j an av åtgärder för att gradvis
öka den strategiska rörligheten. Värnpliktsförmånerna förbättrades så
sent som budgetåret 1967/68 med inte mindre än 55 milj. kr., men ytterligare
förbättringar kan aktualiseras under efterföljande tre år.

Fördelningen av medlen måste enligt försvarsutredningen betraktas som
preliminär och kan påverkas av pågående och kommande utredningar. Vid
fördelningen av medlen på objekt har inte beaktats den nuvarande procentuella
uppdelningen av budgeten på försvarsgrenarna. Strävan har i
stället varit att ge de totalt sett mest angelägna ändamålen en medelsförstärkning
utöver basutgifterna för att skapa den nämnda handlingsfriheten
för framtida strukturförändring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Följande sammanställning kan därmed göras av basutgifterna och angivna
nödvändiga medel utöver dessa, där anpassning skett till de i statsverkspropositionen
1968 redovisade utgifterna för det militära försvaret
för budgetåret 1968/69.

Basutgifter.........................

Kompletteringar....................

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

Totalt

4 689

4 639
221

4 372
538

4 042
918

17 742

1 770

Totalt

4 782

4 860

4 910

4 960

19 512

Den framräknade totala utgiftsramen för det militära försvaret uppgår
således till 19 512 milj. kr. i prisläge maj 1967. Prisregleringsmedel har
här inte räknats in för budgetåret 1968/69. Utgiftsramen har avvägts så att
en fortsatt rationalisering drivs fram. Det förutsätts vidare att utanför denna
ram tillkommer kvarvarande investeringar för nya I 1 och Ing 1 samt utgifter
för beredskapsstyrkan för FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, signalskyddsnämnden
samt försvarets fabriksverk och flygtekniska försöksanstalten.

I utgiftsramen ingår återtagning av de 242 milj. kr. som inte disponerades
budgetåret 1966/67. Återtagning sker med 62 milj. kr. budgetåret 1968/
69 och med 90 milj. kr. vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71.
Anslagsramarna för respektive budgetår blir i motsvarande mån mindre.

Försvarsutredningen föreslår att för de närmaste fyra budgetåren bestäms
en utgiftsram för det militära försvaret som svarar mot de här beräknade
behoven.

Den föreslagna utgiftsramen innebär en begränsad uppräkning med i
runt tal 50 milj. kr. per år efter budgetåret 1968/69. Försvarsutredningens
förslag är för fyraårsperioden sammanlagt 192 milj. kr. högre än det av
överbefälhavaren utredda alternativet A 1 omräknat i prisläge maj 1967.
Försvarsutredningen har funnit att med den utgiftsram som föreslås

värnkraften kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och tillfredsställande
handlingsfrihet skapas i det mer långsiktiga,

norrlandsbrigader, infanteribrigader och pansarbrigader kan vara kvar
i krigsorganisationen i huvudsak i samma antal som enligt tidigare planer
och med i vissa avseenden höjd kvalitet,

Viggenproj ektet kan genomföras beträffande attack- och spaningsversionerna
och handlingsfrihet skapas i luftförsvarsfrågan,

begränsningarna i organisationen under fyraårsperioden kan inskränkas
till tre flygflottiljer, såvida inte rationaliseringar med bibehållen värnkraft
gör ytterligare förbandsinskränkningar motiverade.

Vad gäller planeringsramen för tiden efter ett flerårigt försvarsbeslut
bör denna väljas genom att väga önskad handlingsfrihet och anpassningsförmåga
mot kostnaderna för denna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Mot denna bakgrund bör planeringen tills vidare ske på grundval av de
långsiktiga ekonomiska förutsättningar som ges av en horisontell
planeringsnivå som utgår från utgiftsramen för ett försvarsbesluts
sista budgetår. Alternativa förändringar beräknas från denna nivå. Vid
den årliga rullningen av planeringen med ett år bör planeringens nivå och
inriktning prövas.

Försvarsutredningen anför att lika litet som enligt tidigare principer angivna
planeringsnivåer har inneburit någon utfästelse för den framtida utgiftsnivån.
innebär den föreslagna horisontella grundplaneringsnivån någon
fastlåsning som förutsäger försvarets definitiva struktur och omfattning
för framtiden, eftersom det efterföljande försvarsbeslutets
innebörd inte kan förutsättas. Dessutom får statsmakterna fortlöpande,
även under ett gällande flerårigt försvarsbeslut, ta ställning till större
frågor som påverkar det långsiktiga perspektivet. De nämnda åtgärderna
torde ge förutsättningar för en mer realistisk och smidig planering.

Förslag om civilförsvaret

Utredningen bar efter behandling av några aggressionsfall som kan
tänkas bli avgörande för civilförsvarets utformning lämnat synpunkter
och förslag beträffande civilförsvarets huvudkomponenter skydd, utrymning
och undsättning.

Civilförsvaret har i fredstid inte någon omedelbar beredskap utöver de
resurser som finns i de kommunala brandkårerna. Enligt gällande bestämmelser
kan civilförsvarets beredskap inte höjas förrän åtminstone
beredskapsgrad III anbefallts. Försvarsutredningen förordar med ledning
av sina säkerhetspolitiska överväganden en lösning som ger Kungl. Maj :t
möjlighet att inkalla civilförsvarets personal till beredskapsövning, motsvarande
vad som för krigsmakten kan ske med stöd av 27 § 2 mom.
värnpliktslagen.

Försvarsutredningen framhåller att inom civilförsvarets skadeförebyggande
verksamhet, utrymning och skydd i viss mån kan ersätta varandra.
Brist på skyddsrum kan av denna anledning medföra krav på en långtgående
utrymning med alla de påfrestningar och omställningsproblem en
sådan innebär för befolkning och samhälle. God tillgång till skyddsrum
ökar däremot statsmakternas handlingsfrihet i krissituationer som kan
aktualisera en utrymning.

Utredningen framhåller vidare att tillgång till skyddsrum ger befolkningen
skydd i flera situationer, t. ex. vid radioaktivt nedfall eller vid
lokala stridshandlingar.

Enligt utredningen bör man därför även för den framtid som nu kan
överblickas räkna med skyddsrum som ett väsentligt inslag i vårt civilförsvar.
Bedömningarna i detta hänseende måste ske på mycket lång sikt.

Knngl. Maj.ts proposition nr ttO år It) t i K

De nuvarande skyddsrumstillgångarna är l. ex. en produkt av en konsekvent
skyddsrumsbyggnadspolitik alltsedan andra världskriget.

Samtidigt framhåller emellertid utredningen att det är nödvändigt att
tid efter annan göra jämkningar i skyddsrumsbyggandei för alt nå eu
anpassning till sådan förändring inom säkerhetspolitik, militärteknik, husbyggnadsteknik
etc. som kan bedömas vara av bestående art.

Den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna övergången från befolkningsskyddsrum
till normalskyddsrum i vissa städers innerområden är enligt
försvarsutredningens mening eu förändring av sistnämnda slag. Inom
försvarsdepartementet har inletts ett tämligen omfattande arbete i syfte
att få belyst bär skyddsrumsbyggandet i framtiden bör ske. Försvarsutredningen
anser sig med hänsyn härtill inte böra ta ställning till hur skyddet
i vissa städers innerområden bör utformas. Utredningen anser emellertid,
utgående från nuvarande kunskapsunderlag, att starka skäl talar för att ett
sådant skydd i någon form skapas.

Skydd mot t. ex. pågående radioaktivt nedfall kan — förutom genom de
generella medlen skyddsrum och skyddsmasker — erhållas genom vissa
särskilda åtgärder. Planerna för dessa särskilda åtgärder grundas på civilförsvarslagens
bestämmelser att fastighetsägaren är skyldig att — enligt
vad Konungen kan förordna — förbereda och under civilförsvarsberedskap
förse anläggning eller byggnad med anordningar som kan bereda dem
som vistas där skäligt skydd mot radioaktiv strålning. För att ge ett utbildningsunderlag
och för att öka möjligheterna till rådgivning men även
av beredskapsskäl har civilförsvarsstyrelsen låtit trycka anvisningar i en
försöks- och utbildningsupplaga. Härutöver pågår en viss beredskapsplanläggning
avseende var skyddsrum skall utföras och hur alarmering skall
ske.

Försvarsutredningen finner att denna omfattning av åtgärderna på radiakskyddsområdet
f. n. får anses vara lämpligt avvägd.

Försvarsutredningen anför att tillgång till skyddsmasker för hela befolkningen
i vissa lägen — även sådana där vi inte är indragna i en konflikt
— kan vara utomordentligt betydelsefull. Samtidigt har utredningen, bl. a.
med ledning av uppgifter om utländska civilförsvarsåtgärder, kommit till
den uppfattningen att riskerna för sådan insats av biologiska och kemiska
stridsmedel att stora delar av befolkningen drabbas f. n. är ganska små.
Utredningen anser emellertid att man måste beakta den omständigheten
att utvecklingen kan komma att göra det angeläget att hela befolkningen
förses med skyddsmasker. Det är därför önskvärt att skapa erforderlig
handlingsberedskap för att inom rimlig tid kunna anskaffa skyddsmasker
åt hela befolkningen, för det fall de säkerhetspolitiska förhållandena skulle
motivera detta. Därjämte föreligger behov av att förnya nu befintliga
skyddsmasktillgångar i syfte att inte försämra den beredskap som redan
finns. Utredningen anser därför att åtgärder i begränsad skala bör vidtas
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

för att vidmakthålla och förbättra vår beredskap på detta område. Dessa
åtgärder bör bl. a. innefatta även utveckling av prototyper för skyddsmask
för barn mellan 3—10 år och skydd för småbarn.

För att skyddsmöjligheterna skall kunna utnyttjas, måste befolkningen
kunna alarmeras vid fara. Utredningen framhåller att det är betydelsefullt
att den tidigare påbörjade moderniseringen av varnings- och alarmeringssystemet
får fortsätta.

Intet annat land i världen har enligt utredningen i detalj planlagt så
förhållandevis stora utrymningar som Sverige. Nu gällande planläggning
omfattar ca 3,5 miljoner människor eller närmare 45 % av befolkningen.
Ett beslut om utrymning kan differentieras i flera avseenden. Det kan
omfatta t. ex. att flytta bort vissa kategorier från ett innerområde, att beredskapsutrymma
detta område eller, i ett ytterlighetsfall, att samtidigt
genomföra all planlagd utrymning.

Utredningen anför den uppfattningen att det nuvarande mycket omfattande
maximiprogrammet för utrymningar i huvudsak bör bibehållas.
Samtidigt framhåller utredningen att man i ett aktuellt krisläge i många
fall synes kunna med fördel välja mindre omfattande och kanske t. o. m.
frivillig utrymning, som styrs främst genom upplysning om lägets krav
och önskvärda motåtgärder.

Med hänvisning till det anförda förordar försvarsutredningen att den
nuvarande utrymningsplanläggningen i huvudsak bibehålls. Konsekvenserna
för samhället av en omfattande utrymning bör enligt utredningens
mening studeras ytterligare.

När det gäller undsättningsorganisationen finner utredningen anledning
räkna med att den planerade uppbyggnaden fortsätts och i väsentliga
delar också avslutas under de närmaste åren. Frågan om bevakningskårernas
framtida organisationstillhörighet förutsätter utredningen bli prövad
i särskild ordning.

Inom försvarsutredningen har undersökts ett mindre resurskrävande
alternativ än Cf 65. Ifrågavarande alternativ — kallat alternativet II —
innebär för sjuårsperioden 1968/69—1974/75 kostnader om sammanlagt
789 milj. kr. i prisläget maj 1967. Härav avser 453 milj. kr. de första fyra
åren. Av det för sjuårsperioden angivna beloppet är 411 milj. kr. grundkostnader
och 378 milj. kr. uppbyggnadskostnader och förnyelsekostnader.
Beloppen får till den del de avser den senare delen av sjuårsperioden ses
som hypotetiska exempel. De är nämligen angivna med den förutsättningen
att den nu förordade inriktningen av civilförsvaret kommer att gälla för
hela sjuårsperioden. Bl. a. av de skäl som anges i det följande kan denna
förutsättning komma att ändras. Den närmare fördelningen av kostnaderna
i alternativet II framgår av tabell 2. Alternativet innebär en anslagsram
av 112—114 milj. kr. årligen eller ca 70 milj. kr. mindre än Cf 65 (inkl.
medel som civilförsvarsstyrelsen har ansett böra beräknas utöver anslagsramen).

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008

Tabell 2. Inom försvursutredningen utarbetat utkast till budgetplan för civilförsvaret

för tiden 1968/69—1974175

Milj. kr. Prisläge maj 1967

Budgetår Ändamål	68/69	69/70	70/71	71/72	72/73	73/74	74/75	Sta 68/72	Sta 68/75
Grundkostnader..........	53	59	59	60	60	60	60	231	411
U ppbyggnadskostnader Materiel till civilförsvarets organisation...........	30	30	28	26	19	11		114	144
Krigsuthållighet.........	—	—	—	—	—	—	—	—
Ledningscentraler........	6+51	4 +51	5 +41	6	7	7	7	21 +14	42+14
Befolkningsskyddsrum....	—	—	—	5	7	7	7	5	26
Modernisering av äldre en-skilda normalskyddsrum Skyddsrum för framskjutna enheter och obs-platser .	3	2	2	2	3	3	3	9	18
Branddammar...........	4	4	3	3	4	4	4	14	26
Förrådslokaler...........	3	3	3	3	2	2	2	12	18
Utbyggnad av Rosersberg.	1,3	2	2	2	—	—	'' ''-	7	7
Skyddsmasker...........	5	5	5	5	5	5	5	20	35
övrig utrustning till civil-befolkningen...........	3	_	3	_	-	_	._	6	6
Summa uppbyggnads-kostnader.............	60	55	55	52	47	39	28	222	336
Förnyelsekostnader .......	—	—	—	—	5	13	24	— :	42
Summa kostnader	113,3	114	114	112	112	112	112	453	789

1 Betalningsmedel för ledningscentraler beslutade före budgetåret 1963/64

Tabell 3. Kostnaderna för civilförsvaret för hela perioden 1968/69—1971/72 enligt
det något modifierade Cf 65 och enligt försvarsutredningens alternativ II

Belopp i milj. kr. Prisläge maj 1967

Ändamål	Cf 65 (modifierat)	Alternativet II	Skillnad
Grundkostnader......................	250	231	— 19
Uppbyggnadskostnader
Materiel till civilförsvarets organisation .	124	114	— 10
Krigsuthållighet.....................	15	—	— 15
Ledningscentraler. . . .................	24	21	— 3
Befolkningsskyddsrum................ Modernisering av äldre enskilda normal-	62	5	— 57
skyddsrum........................ Skyddsrum för framskjutna enheter samt	11	''	— 11
obs-platser........................	13	9	— 4
Branddammar.......................	21	14	— 7
Förrådslokaler.......................	20	12	— 8
Utbyggnad av Rosersberg.............	7	7	-••
Skyddsmasker.......................	114	20	— 94
övrig utrustning till civilbefolkningen...	27	6	— 21
Summa uppbyggnadskostnader	438	208	— 230
Summa kostnader	6881	4391	■ —249

1 Betalningsmedel för ledningscentraler beslutade före budgetåret 1963/64 är inte inräknade

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

De angivna kostnadsskillnaderna mellan Cf 65 och alternativet II har
sammanställts i tabell 3.

Försvarsutredningen har funnit det angeläget att sådana resurser ställs
till civilförsvarets förfogande att civilförsvarets organisatoriska uppbyggnad
kan vara i huvudsak genomförd i början av 1970-talet. I fråga om
skyddsrumsbyggandet räknar utredningen med att i avvaktan på residtatet
av pågående utredningar medel för statsbidrag till påbörjande av nya befolkningsskyddsrum
tills vidare inte anvisas. Att civilförsvarsstyrelsens planering
och anskaffningsverksamhet även under den nu förestående sista fasen
av uppbyggnadsskedet för organisationen grundas på en av statsmakterna
för flera år angiven medelsram har försvarsutredningen ansett vara naturligt.
Utredningen har ansett det vara angeläget att anslagsutvecklingen
under den avslutande delen av uppbyggnadsperioden blir sådan att möjlighet
ges till smidig övergång till den därpå följande perioden, vilken mera
kommer att kännetecknas av ett vidmakthållande och en fortlöpande anpassning
av verksamheten och organisationen. Totalkostnaderna bör också
anpassas till en nivå som ter sig skälig med hänsyn till de resurser som
tilldelas totalförsvaret i övrigt.

Med dessa utgångspunkter har utredningen funnit alt civilförsvarets
fortsatta uppbyggnad bör genomföras i en takt som i huvudsak svarar
mot det inom utredningen utarbetade alternativet II. Härigenom kan organisationsuppbyggnaden
i stort sett vara avslutad i början av 1970-talet.
Det valda kostnadsalternativet innebär en ramnivå för beslutsperioden som
i stort ansluter till den nivå som gäller för budgetåret 1967/68.

Anslagen till civilförsvaret bör enligt försvarsutredningen som hittills
kompletteras med vissa beställnings- och statsbidragsbemyndiganden. I
fråga om materielanskaffningen kommer väsentliga anskaffningar att
slutföras under perioden. Utredningen räknar därför med en påtaglig
minskning av bemyndigandeskulden för materiel under den period försvarsbeslutet
avser. Beträffande statsbidragen till andra skyddsrum än
befolkningsskyddsrum och till branddammar — i fråga om vilka utbyggnaden
torde komma att fortgå i ungefär samma omfattning även efter budgetåret
1971/72 — räknar utredningen i princip med ungefär oförändrad
storlek på bemyndigandeskulden räknat i fasta priser. Beslutar man under
perioden att återuppta skyddsrumsbyggandet i de större städernas innerområden
kan härför erfordras vissa statsbidragsbemyndiganden.

Av anförda skäl föreslår försvarsutredningen att anslagsramen för civilförsvaret
bestäms till 113,3, 114, 114 resp. 112 milj. kr. i fasta priser (prisläge
maj 1967 ) för de närmaste fyra budgetåren.

Utredningen anför i anslutning härtill alt försvarsbeslutet inte skall
anses hindra vissa överföringar mellan de ekonomiska ramarna för det
militära försvaret och för civilförsvaret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068

r>;s

Frisregleringstekniken har visal sig ändamålsenlig. Den liar medgelt
alt anslagsramarna för civilförsvaret följsami har kunnat anpassas till kostnaderna
för produktion av civilförsvarstjänster.

Konstruktionen med eflerhandsreglering har vidare innefattat all ett
budgetårs besparingar och merutgifter under förslagsanslag tillförts resp.
belastat ramen för civilförsvaret samtidigt som pris- och lönekompensationen
gällande detta budgetår har lagts till ramen.

Försvarsutredningen anser att den beskrivna ramkonstruktionen fyller
ett klart behov och föreslår att den skall tillämpas även under den nu
förestående fyraårsperioden.

Den redovisade budgetplanen bör, anför utredningen, ses som ett exempel
på hur den angivna ekonomiska ramen kan disponeras. Utredningen
har för civilförsvaret, liksom i fråga om krigsmakten, inte ansett sig böra
ta ställning till avvägningen i detalj mellan olika utgiftsändamål eller den
turordning i vilken dessa bör tillgodoses inom den angivna ramen. Utredningen
räknar dock inte med några medel för utrustning in. in. för internat
utan förutsätter att åtgärder för detta ändamål i ett skärpt läge får genomföras
såsom provisorier.

Utöver angivet rambelopp bör enligt försvarsutredningen för nästa
budgetår anvisas medel som utgör pris- och lönekompensation för budgetåret
1966/67 med ca 10 milj. kr. Vidare bör för nästa budgetår anvisas ca
2 milj. kr. motsvarande vad som inte har utnyttjats av de för budgetåret
1966/67 anvisade förslagsanslagen. Sammanlagt skulle alltså anslagen till
civilförsvaret för nästa budgetår gå upp till ca 125 milj. kr. I detta belopp
innefattas inte kostnaderna för statliga myndigheters andelar i civilförsvarets
skyddsrum.

Försvarsutredningen förutsätter att erforderligt underlag för ett ställningstagande
till civilförsvarets utgifter under första delen av 1970-talet
tas fram i god tid före utgången av perioden 1968/69—1971/72. Utredningen
framhåller i delta sammanhang följande.

b örsvarsutredningen förutsätter att arbetet med eu närmare utformning
av möjliga aggressionsfall fortsätts genom försvarsdepartementets försorg
med syfte att skapa en gemensam bakgrund för långsiktsplaneringen
inom totalförsvarets olika grenar.

Det är angeläget att civilförsvarets möjligheter att verka studeras mot
bakgrund av olika aggressionsfall. Härvid förutsätts att civilförsvaret på
lång sikt inriktas så att rimlig effekt erhålls i alla för oss aktuella aggressionsfall.

Utredningen understryker också angelägenheten av att alternativa lösningar
utarbetas rörande såväl medelsramar som civilförsvarets inriktning
och struktur. Ett alternativ bör avse ett förslag som syftar till att endast
vidmakthålla organisation och materiel inom ramen för en oförändrad
ambitionsnivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Yttrandena

Överbefälhavaren

Försvar sutredningen har redovisat de viktigaste faktorerna som inverkar
på vår framtida säkerhet. Den har dock enligt överbefälhavaren inte dragit
realistiska slutsatser av den säkerhetspolitiska bild som har tecknats. I allt
väsentligt torde det militärpolitiska läget bestå oförändrat under den framtid
som nu kan överblickas. Den höjning av stridskrafternas kvalitet som
har pågått i vår omvärld torde komma att fortsätta i minst samma takt
som hittills. Dessa förhållanden talar för att betydligt större medelsresurser
än Vad utredningen föreslår borde avdelas för vårt försvar, så att dess effekt
kan vidmakthållas i takt med utvecklingen i vår omvärld. Eftersom de
statsfinansiella synpunkterna måste ha varit avgörande för utredningens
förslag borde detta entydigt ha framhållits av utredningen.

Målsättningen för krigsmakten bör enligt överbefälhavaren vara så preciserad
att den verkligen ger underlag för en bedömning av målet för våra
försvarsansträngningar. Alltför allmänt hållna uttalanden skapar inte någon
grund för vare sig medborgarnas engagemang eller omvärldens tilltro. En mer
preciserad målsättning har större möjligheter att uppfylla dessa syften. Den
av utredningen föreslagna uttunningen i formuleringen verkar i motsatt
riktning. Utredningens förslag till sänkt försvarseffekt bör komma till uttryck
i målsättningen. Överbefälhavaren tillstyrker det föreslagna nya
stycket i målsättningen om krigsmaktens medverkan i Förenta Nationernas
aktioner.

Den ambitionsnivå som utredningen föreslår beträffande det militära försvaret
korresponderar inte med den medelstilldelning som föreslås för fvraårsperioden.
Beräkningar som bär utförts av försvarsstaben visar, att de
verkliga kostnaderna ligger ca 500 milj. kr. högre än den föreslagna kostnadsramen.

Överbefälhavaren delar inte utredningens uppfattning att värnkraften
kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och tillfredsställande handlingsfrihet
skapas på lång sikt. Som närmare har utretts i samband med
ÖB-svaret 67 och som har redovisats för utredningen leder de sänkta anslagen
till att försvarseffekten kommer att gå ned. För att kunna bibehålla
effekten skulle behövas väsentliga tillskott redan under beslutsperioden och
eu högre planeringsinriktning för tiden därefter.

Om den antydda ambitionen i kvantitativt hänseende skall bibehållas
under längre tid krävs det avsevärt höjda anslagsramar efter beslulsperioden.
Om dessutom även kvaliteten skall kunna bibehållas på relativt sett oförändrad
nivå behövs ytterligare höjning av ramen redan under fyraårsperioden.

Nu gällande grunder för planering, innefattande långsiktplaner, full kompensation
för pris- och lönestegringar, tillägg för teknisk utveckling och
ordningen med anslagsramar och frihet att utnyttja disponibla reservationsmedel
har fungerat tillfredsställande och bör utnyttjas även i framtiden.

Kunyl. Maj.ls proposition nr i 10 år 1068

Det samlade .studie- och kunskapsunderlag som har tagits fram inom krigsmakten
utgör en tillfredsställande grund för de ställningstaganden som
överbefälhavaren har gjort. Utredningen har inte redovisat något underlag
som ger anledning till ändring av tidigare militära bedömningar och ställningstaganden.

Det fordras eu realistisk balans mellan ställda uppgifter och tilldelade
ekonomiska resurser. Om utredningens förslag blir statsmakternas beslut
uppkommer betydande negativa konsekvenser för försvarseffekten intill
mitten av 1970-talcl. Det är nödvändigt med eu precisering av de uppgifter
som krigsmakten främst skall kunna lösa med dess resurser under
denna tidsperiod. Det åligger överbefälhavaren att inrikta de årliga anslagsframställningarna
därefter och att föreslå lämpligaste medelsfördelning
inom den anvisade ramen.

Överbefälhavaren anser att försvarsutredningens metod att fördela medel
på vissa objekt och funktioner istället för på försvarsgrenar och gemensamma
ändamål bör tillämpas i framtiden.

Civilförsvarsstyrelsen

Styrelsen ansluter sig till försvarsutredningens bedömning av de aggressionsfall
som bör ligga till grund för civilförsvarets utformning och till uttalandet
att en del av de beslut om försvaret som nu är aktuella att fatta får
konsekvenser långt in i framtiden. De beslut som fattas idag bör skapa den
handlingsfrihet som morgondagens statsledning kan komma att behöva.
För civilförsvaret krävs en alternativ långsiktsplanering för de tre komponenterna
skydd, utrymning och undsättning. Det redovisade utkastet till
målsättning för civilförsvaret behöver bearbetas grundligt.

Av verksamhetsgrenarna kommer skyddet att vara den mest betydelsefulla
i de aggressionsfall som kan komma att vara dimensionerande för civilförsvaret.
Det är en allvarlig lucka i civilförsvarets beredskap att erforderliga
skyddsrum saknas i de 14 största städernas innerområden.

I fråga om skyddsmasker anser styrelsen att mycket talar för att de
kemiska stridsmedlen redan har fått en hög aktualitet i skuggan av den
terrorbalans som har skapats av kärnvapen. Styrelsen bedömer att det är
mycket svårt att i en framtid vid behov i tid fatta beslut om anskaffning
av skyddsmasker för civilbefolkningen. Det tar nämligen, även efter betydande
förberedelser, ca två år att producera det behövliga antalet skyddsmasker.
Styrelsen hemställer att de ekonomiska möjligheterna till anskaffning
prövas ytterligare.

Departementschefen

För att ge ökad stadga åt försvarsplaneringen och möjliggöra en målmedveten
uppbyggnad av det militära försvarets styrka fann 1958 års
riksdag att det var nödvändigt att gå över från försvarsbeslut för ett år till
beslut för flera år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

1958 års försvarsbeslut byggde på en överenskommelse mellan de fyra
stora riksdagspartierna och omfattade tre budgetår, dvs. budgetåren t. o. m.
1960/61. Beslutet innebar att anslagen på driftbudgeten till det militära
försvaret fastställdes för budgetåret 1958/59 och att summan av dessa
anslag utgjorde ett basbelopp som skulle dels ökas med 2,5 % varje år
för att kompensera den gradvisa kostnadsökning som man ansåg uppkomma
genom den tekniska utvecklingen, dels hållas realekonomiskt
konstant genom att justeras med hänsyn till inträffade pris- och löneförändringar.

1961 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1960 års försvarskommitté
och omfattade två budgetår, dvs. budgetåren t. o. m. 1962/63.
Beslutet följde de principer som hade antagits av 1958 års riksdag men
dessa tillämpades nu inte bara på driftbudgeten utan även på kapitalbudgeten.

1963 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1962 års försvarskommitté
och följde de två tidigare försvarsbeslutens huvudprinciper. Beslutet
blev fyraårigt och omfattade budgetåren t. o. m. 1966/67.

För innevarande budgetår har 1967 års riksdag i avvaktan på förslag''
från 1965 års försvarsutredning beslutat en utgiftsram för det militära
försvaret som i fasta priser i stort sett motsvarar utgiftsnivån under budgetåret
1966/67.

Grunden för det moderna civilförsvaret lades genom beslut av 1956 och
1959 års riksdagar. År 1956 antogs riktlinjer för utrymningsplanläggningen
och det fortsatta byggandet av skyddsrum. År 1959 bestämdes huvuddragen
av civilförsvarets organisation för förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet
samt vidare utbildningsverksamhetens omfattning och civilförsvarsstyrelsens
organisation. Som ett allmänt mål angavs att den nya organisationen
personellt och materiellt skulle byggas upp under en tioårsperiod.
År 1960 antogs en ny civilförsvarslag (SFS 1960: 74).

Anslagen till civilförsvaret för budgetåren 1961/62 och 1962/63 bestämdes
på grundval av förslag från 1960 års försvarskommitté.

1963 års riksdag bestämde anslagsramar för den fortsatta uppbyggnaden
av civilförsvaret under budgetåren 1963/64 och 1966/67. Beslutet grundades
på förslag av 1962 års försvarskommitté. År 1965 antogs regler för prisreglering
av civilförsvarsramen.

För innevarande budgetår har 1967 års riksdag i avvaktan på förslag
från försvarsutredningen bestämt att verksamheten inom civilförsvaret
skall bedrivas efter oförändrade riktlinjer och inom en i fast penningvärde
oförändrad anslagsram.

Vid redovisning av sina säkerhetspolitiska överväganden anför försvarsutredningen
inledningsvis att de grundläggande besluten om försvarets
utformning och omfattning bör baseras på bedömningar av utvecklingen

Knrigl. Mnj.ts proposition nr 110 år 1068 57

pa lång sikt. Besluten bör vara tillämpliga oavsett om avspänning eller tilltagande
motsättningar för stunden präglar den utrikespolitiska situationen.
1 särskilda avsnitt om de rika och de fattiga länderna, den militärtekniska
utvecklingen, stormaktspolitiken, Förenta Nationerna som fredsfaktor,
Sveriges och dess grannländers strategiska betydelse, det nordiska området,
terrorbalans och krigsanledningar samt olika aggressionsfall som grund
för totalförsvarets utformning analyserar utredningen de krafter som
styr den internationella miljöns utveckling och hur denna utveckling kan
länkas påverka förutsättningarna för vår säkerhetspolitik. Vidare behandlas
en presumtiv angripares överväganden inför ett anfall.

Efter en redovisning av olika typer av aggressionsfall konstaterar utredningen
att de olika delarna av vårt totalförsvar, för att detta skall nå en
effekt som på bästa möjliga sätt motsvarar målsättning och resurser, måste
vara uppbyggda inom helheten på ett balanserat och för olika aggressioner så
avpassat sätt att i princip alla länkar är lika starka. Eftersom de hot eller
de aggressioner som vi kan möta inte är entydigt definierbara ens i nuläget
och den framtida utvecklingen i såväl politiskt som militärtekniskt
avseende är mycket osäker finns enligt utredningen inte någon enkel
värderingsgrund enligt vilken totalförsvaret eller dess delar kan värderas
inom givna ekonomiska ramar.

Försvarsutredningen framhåller vår säkerhetspolitiks beroende av internationella
förhållanden och anser att vår grundsyn måste baseras på
det förhållandet att Sverige är en liten nation med begränsade resurser
och att vår säkerhet kan äventyras i första hand genom stormakters handlande.

Utredningen sammanfattar sin syn på inriktningen av svensk säkerhetspolitik
på följande sätt.

Våra egna säkerhetspolitiska mål bör vara att i alla lägen och i former
vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser
efter våra egna värderingar bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annat hänseende samt i
samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

Vi är beslutna

att vägra ge efter för påtryckningar och hot från främmande makt,

att bevara vår alliansfrihet samt att värna vår neutralitet mot kränkningar
från varje främmande makt såväl i fredstid som under pågående
krig eller som förspel till mot oss riktade krigsföretag,

att värna vår frihet och självständighet mot varje militärt angrepp
utifrån,

att jämsides med det militära motståndet skydda civilbefolkningen mot
krigets verkningar samt

att även under svårast länkbara yttre förhållanden vidmakthålla vår
demokratiska samhällsordning och vårt folks samhörighetskänsla.

I sin säkerhetspolitiska bedömning kommer utredningen till slutsatsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

att man inte kan utesluta möjligheten av krig i Europa och att där kan
förekomma sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en
maktpolitik som innebär hot om krig. Även om Nordeuropa synes ha
en sådan strategisk betydelse att det dras in om det blir en konflikt i
Europa mellan stormakterna, behöver detta förhållande enligt utredningens
mening inte med nödvändighet gälla Sverige. Denna bedömning anges som
grundvalen för den svenska neutralitetspolitiken. Utredningen framhåller
att denna politik blir trovärdig och realistisk först när den byggs upp
och genomförs med stabil politisk inriktning och får stöd av ett för uppgiften
väl avpassat och sammansatt totalförsvar som ger vårt land en
betydande motståndskraft inför tänkbara påfrestningar och aggressioner.

I anslutning till detta föreslås att målsättningen för krigsmakten skall
uttryckas på delvis annat sätt än f. n. Utredningen finner att det inte ligger
i vårt lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnvapen. Om utvecklingen
på lång sikt skulle leda till att kärnvapen blir ett normalt inslag i
små nationers stridskrafter kan frågan om svenska kärnladdningar komma
i ett annat läge.

En ekonomisk utgångspunkt är enligt utredningen att den förutsedda
samhällsekonomiska utvecklingen motiverar en restriktiv ekonomisk politik
under de närmast kommande åren. Utvecklingen kräver också en fortsatt
återhållsamhet i fråga om de samlade offentliga anspråken på våra
reala resurser. Det knappa resursutrymmet bör enligt utredningen leda till
att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheten att förbättra avvägningarna
såväl inom totalförsvaret som inom krigsmakten.

I fråga om prisreglering av försvarsutgifterna utgår utredningen från
att denna för budgetåret 1968/69 kommer att ske på samma sätt som under
budgetåret 1967!68, dvs. med viss produktiviletsreduktion avseende direkta
löner inom verksamheten för det militära försvaret. Frågan om prisregleringens
utformning för tid därefter anser utredningen böra övervägas
ytterligare och förutsätter att Kungl. Maj: t kommer att förelägga 1969
års riksdag förslag i frågan.

Utredningen finner inte att gjorda erfarenheter föranleder någon ändring
av principerna för vilka utgifter som bör läggas utanför ramen för det
militära försvaret.

Beträffande den fortsatta utvecklingen av vårt militära försvar sammanfattar
utredningen sin mening på följande sätt.

Vårt försvar skall även framgent vara fredsbevarande och ge stöd åt vår
alliansfria utrikespolitik som syftar till neutralitet i krig,

den allmänna värnpliktens princip bibehålls,

Ktmgl. Maj.ts proposition nr 110 ur 1908

hela landet skall kunna försvaras; särskild uppmärksamhet ägnas de
strategiskt viktiga områdena i norra och södra Sverige samt Gotland,

vårt försvar skall möjliggöra segt och uthålligt motstånd om vi angrips,

vårt försvar inriktas på att ett eventuellt krig mot vårt land förs utan
insats av kärnvapen; planeringen skall dock vara sådan alt eu begränsad
insats av kärnvapen inte allvarligt minskar möjligheterna till fortsatt
försvar,

försvaret skall ha sådan struktur att det inte kan tolkas som ett hot mot
någon annan stat,

försvaret skall vara så organiserat och sammansatt afl delar därav med
kort varsel kan medverka i FN :s fredsbevarande aktioner.

Försvarsutredningen anser all övervägande skäl alltjämt talar för att
försvarsbeslut bör vara fleråriga. Den kommer fram till att beslut om de
ekonomiska ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret bör avse
de närmaste fyra budgetåren.

För att kunna bedöma vad som är nödvändiga utgifter för det militära
försvaret under den närmaste fyraårsperioden har utredningen
beräknat utgifter dels för att infria redan gjorda åtaganden (s. k. basutgifter),
dels för kompletteringar som behövs för att ge en tillfredsställande
balans i organisationen och skapa handlingsfrihet på lång sikt.

De redan gjorda åtagandena har ansetts innefatta utbildning av värnpliktiga
i den utsträckning som beslöts av 1966 års riksdag, bibehållande av
anställd personal men restriktivitet med nyanställningar, underhåll av
befintliga materiel- och fastighetstillgångar, fullföljande av beställningar
som har gjorts före den 1 juli 1968, bibehållande av nuvarande beredskap
och förbättring av inbrottsskyddet vid militära förråd. Dessutom har hit
förts sådana nybeställningar som behövs för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder. Anskaffning av 100 flygplan 37 (Viggen) räknas hit.

Det på detta sätt beräknade medelsbehovet för det militära försvaret
för fyraårsperioden 1968/69—1971/72 utgör 4 689, 4 639, 4 372 resp. 4 042
milj. kr. eller sammanlagt 17 742 milj. kr. i prisläge maj 1967.

Med de angivna basutgifterna behöver inte göras några allmänna avskedanden
av personal, men en minskning av organisationen påbörjas på
grund av att personalinnehållet krymper och att det sker en fortlöpande
rationalisering som medför att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss
föråldrad materiel utgår dessutom och ersätts inte helt. För flygvapnets
del läggs ned tre flygflottiljer och centrala verkstaden i Västerås som flygverkstad.
Dessa åtgärder hade varit nödvändiga att vidta även vid förhållandevis
höga utgiftsramar.

För att nå optimal avvägning av försvarseffckt på kort sikt och behövlig
handlingsfrihet på lång sikt bedömer utredningen att utöver basutgifterna
behövs medel för i första hand följande kompletteringar under fyraårsperioden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

Milj. kr.

Fortsatt utveckling av flygplan 37 i spaningsversion........................... 30

Utveckling av luftförsvarssystem (robot eller jaktflygplan)..................... 70

Beställning av flygplan 37 (Viggen) i spaningsversion och eventuellt ytterligare at -

tackflygplan 37 (utöver nu beställda 100). Modernisering av attackrobot........ 370

Komplettering av flygvapnets stridslednings-, bas- och sambandssystem, ammunition
för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter...................... 200

Ammunition för arméns behov........................................... \ 130

Ersättning för förslitna standardfordon, motorcyklar och traktorer m.m.......... 140

Kompletterande utrustning för pansarbrigader................................ 150

Kompletterande utrustning för infanteribrigader.............................. 150

Kompletterande utrustning för artilleri- och signalförband..................... j 100

Modernisering av arméns luftvärn........................................... 50

Fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kustartilleribatterier m.m.......... 200

Forskning och utveckling.................................................. 110

Övriga ändamål.......................................................\\\\ 70

Totalt för fyraårsperioden 1 770

Utredningen har alltså räknat fram ett utgiftsbehov för fyraårsperioden
om (17 742 + 1 770) 19 512 milj. kr. (prisläge maj 1967) och anger behovets
beräknade tördelning på budgetår enligt följande sammanställning.

	1968/69	1969/70	1970/71	1971/72	Totalt
Basutgifter..........	4 689	4 639	4 372	4 042	17 742
Kompletteringar.....	93	221	538	918	1 770
Totalt	4 782	4 860	4 910	4 960	19 512

Utredningen föreslår att för de närmaste fyra budgetåren för det militära
försvaret bestäms en utgiftsram som motsvarar dessa behov. Prisregleringsmedel
för budgetåret 1968/69 har inte tagits med i beräkningen.
Utgiftsramen har avvägts så att en fortsatt rationalisering drivs fram. Det
förutsätts vidare att utanför ramen tillkommer medel för kvarvarande investeringar
för nya I 1 och Ing 1 samt utgifter för beredskapsstyrkan för
FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, signalskyddsnämnden, försvarets
fabriksverk och flygtekniska försöksanstalten.

1 utgiftsramen ingår återtagning av de 242 milj. kr. som inte togs i
anspråk budgetåret 1966/67. Återtagning föreslås ske med utnyttjande av
reservationsmedel, nämligen med 62 milj. kr. budgetåret 1968/69 och 90
milj. kr. vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71. De sammanlagda
anslagen för dessa budgetår blir i motsvarande mån lägre.

Den föreslagna utgiftsramen innebär en uppräkning med i runt tal 50
milj. kr. om året efter budgetåret 1968/69.

Försvarsutredningens förslag är för fyraårsperioden sammanlagt 192
milj. kr. högre än det av överbefälhavaren utredda alternativet A 1 omräknat
i prisläge maj 1967.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 dr UttiS (il

Försvarsutredningen liar funnit alt med den utgiftsram som föreslås

värnkraften kan upprätthållas i det kortsiktiga perspektivet och tillfredsställande
handlingsfrihet skapas i det mer långsiktiga,

norrlandsbrigader, infanteribrigader och pansarbrigader kan vara kvar
i krigsorganisationen i huvudsak i samma antal som enligt tidigare planer
och med i vissa avseenden höjd kvalitet,

Viggenprojektct kan genomföras beträffande attack- och spaningsversionerna
och handlingsfrihet skapas i luftförsvarsfrågan,

Utredningen föreslår att planeringen för liden efter budgetåret 1971/72
tills vidare sker på grundval av de långsiktiga ekonomiska förutsättningar
som ges av en horisontell planeringsnivå som utgår från utgiftsramen för
försvarsbeslutets sista budgetår. Alternativa förändringar beräknas från
denna nivå. Vid den årliga rullningen av planeringen med ett år bör
planeringens nivå och inriktning prövas.

I fråga om civilförsvaret räknar försvarsutredningen med att
den uppbyggnad som pågår skali fullföljas och vara i huvudsak genomförd
med de medel som föreslås t. o. in. budgetåret 1971/72.

Utredningen anser att man även för den framtid som nu kan överblickas
bör räkna med skyddsrum som ett väsentligt inslag i vårt civilförsvar.
Ställning tas dock inte till hur skyddet i vissa städers innerområden bör
utformas. Utredningen har räknat in medel för beredskapsproduktion av
skyddsmasker för den vuxna delen av befolkningen samt utveckling av
prototyper till skyddsmask för barn mellan tre och tio år och av skydd för
yngre barn. Detta avses ge tillräcklig handlingsberedskap för att man inom
rimlig tid skall kunna anskaffa skydd åt hela befolkningen om de säkerhetspolitiska
förhållandena framdeles skulle motivera detta. Moderniseringen
av varnings- och alarmeringssystemet anses böra fortsätta. Utredningen
förordar att den nuvarande utrymningsplanläggningen i huvudsak
bibehålls. Konsekvenserna för samhället av en omfattande utrymning bör
studeras ytterligare. Utbyggnaden av undsättningsorganisationen bör enligt
utredningen fullföljas på grundval av 1959 års riksdagsbeslut.

Utredningen föreslår att anslagsramarna för civilförsvaret budgetåren
1968/69—1971/72 bestäms till 113,3, 114, 114 resp. 112 milj. kr. i prisläge
maj 1967.

I god tid före periodens utgång bör enligt utredningen finnas underlag
för ställningstagande till civilförsvarets utveckling efter 1971/72.

Betydande förbättringar av vissa av värnpliktsförmåner na
har skett så sent som den 1 juli 1967 till en kostnd av ca 55 milj. kr.
för år. Försvarsutredningen framhåller att det tillgängliga ekonomiska

Kungi. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

utrymmet för ytterligare kostnadskrävande åtgärder de närmaste åren är
litet. Utredningen har dock funnit det vara önskvärt med vissa ytterligare
förbättringar av förmånerna och har därför beräknat utgiftsramen för
fyraårsperioden så att inom den finns medel som kan tas i anspråk t. ex.
för förmånsförbättringar. Några sådana medel har dock inte räknats med
för budgetåret 1968/69. Utredningen föreslår att bl. a. mot denna bakgrund
förmånsfrågorna prövas successivt under den förestående fyraårsperioden.
Vissa ändringar av reglerna för reseersättning vid inställelse till mobiliseringsövning
föreslås dock redan fr. o. m. den 1 juli 1968.

Vid ställningstagande till försvarets framtida inriktning och omfattning
måste som utgångspunkt främst tas de säkerhetspolitiska och militärpolitiska
förhållandena, våra befintliga militära resurser samt det statsfinansiella
och samhällsekonomiska läget.

Försvarsutredningen har ingående redovisat de säkerhetspolitiska överväganden
som ligger till grund för förslagen. Jag delar i allt väsentligt
utredningens bedömning.

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara
att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i
politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter
våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell
avspänning och en fredlig utveckling.

Säkerhetspolitiken förutsätter ett samspel mellan bl. a. utrikes-, handelsoch
lörsvarspolitiken. Försvarspolitik i traditionell mening är således
endast ett av säkerhetspolitikens medel.

Denna inriktning av säkerhetspolitiken betonar försvarets fredsbevarande
roll. Försvarets struktur och omfattning bör alltså värderas med
hänsyn till dess förmåga att verka stabiliserande och krigsavhållande i
olika utrikespolitiska situationer och till dess effekt vid angrepp mot vårt
land.

De säkerhetspolitiska problemen kompliceras av att Sverige är en liten
nation och att den internationella miljön i stor utsträckning formas av
stormakterna. Sverige kan därför inte påverka denna miljö i nämnvärd
grad. En anpassning till miljön blir nödvändig och de säkerhetspolitiska
medlen måste utformas i enlighet med vad som bedöms vara miljöns krav.

Det mest kända uttrycket för vår säkerhetspolitik är principen om
»alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig». Denna princip har
ibland angetts som målet för den svenska säkerhetspolitiken men anvisar
närmast de medel som landet har valt alt lita till i två skilda lägen, nämligen
i fred och då krig har brutit ut i vår omvärld. Den svenska attityden i
dessa två lägen utgör ett sammanhängande helt, nämligen »den traditionella
svenska neutralitetspolitiken».

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år lOOS <>•!

Sveriges neutralitetspolitik förutsätter alt försvarspolitiken styrs hl. a.
av de förpliktelser som vi ikläder oss genom att förklara oss neutrala i en
konflikt mellan andra stater. Vid ett krig i Europa, som Sverige inte är
inblandat i, föreligger skyldighet för Sverige att avvisa företag från de krigförandes
sida som kränker del svenska territoriet. Eu avsiktlig kränkning
från en krigförande parts sida kan avse att underlätta dennes militära operationer
mot motståndaren. Sverige måste skapa tilltro till den deklarerade
neutralitetspolitiken, till förmågan och viljan att hävda neutraliteten. Förmodad
eller visad oförmåga att avvisa företag mot vårt territorium skulle
annars kunna föranleda en krigförande part att i självförsvar söka besätta
svenskt område.

Tilltron till »den väpnade neutraliteten» bygger alltså på att Sveriges
försvarsåtgärder skall framstå som tillräckliga för att hävda den strikta
neutraliteten. Tilltron kräver också att vår omvärld är övertygad om att
Sverige i händelse av en konflikt är berett att med vapenmakt fullfölja
den deklarerade politiken. Försvaret måste därtör ha en sådan styrka och
sammansättning att eu presumtiv angripare inte genom att konstatera
brister i svenskt försvar skall förledas att misstro landets deklarerade
politik. I tilltron ligger också en förvissning om en sådan inrikespolitisk
stabilitet i Sverige, att säkerhetspolitikens grunder är fasta.

Den svenska försvarspolitiken bör utgå från att det politiska
och militära läget i Europa under överskådlig tid framåt kommer att
präglas av existensen av två maktblock med åtminstone delvis motsatta
politiska mål.

Även i framtiden kan en maktbalans mellan stormakterna väntas råda
med en betydande grad av parallellitet mellan stormakternas militära resurser.
Denna balans leder till att stormakternas styrkor huvudsakligen
binds mot varandra och endast begränsade styrkor kan avses mot oss.

Vid försök av endera stormaktsblocket att hävda sina mål kan konflikter
uppstå och militära medel komma till användning. Om endera parten för
sina behov söker disponera svenskt område medför detta nackdelar för
motparten. Redan möjligheten att den ena parten överväger att angripa
Sverige kan medföra att den andra ingriper i förebyggande syfte. Sveriges
geografiska läge och försvarets struktur, omfattning och gruppering in. in.
kan ge den ena parten större möjligheter än den andra att nå fördelar.
Sveriges försvar måste vara så uppbyggt, att ett angrepp inte ter sig lönsamt
för någon part. Lönsamheten avser då såväl det direkta värdet av att
kunna utnyttja svenskt territorium som det indirekta värdet av att vägra
den andra parten samma förmån. En sådan försvarspolitik måste förutsätta
att hela landet skall kunna försvaras.

En inriktning av svensk försvarspolitik i överensstämmelse med dessa
principer innebär att försvarsplaneringen skall utga från sådana utrikespolitiska
situationer i vilka en stormakts mål och resursinsats för angrepp
mot Sverige är begränsade i förhållande till hans globala säkerhetspolitiska

Kiingl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

mål och totala resurser. Dessa situationer karaktäriseras av alt en angripares
värdering av mål och resursinsats hestäms i huvudsak av andra
säkerhetspolitiska och strategiska överväganden än hänsynen till angreppet
mot Sverige. En bedömning av vilka militära resurser som Sverige behöver
vid varje tidpunkt nu och i framtiden måsle utifrån sådana principer
grundas bl. a. på

en politisk bedömning av rimligheten och konsekvenserna av olika situationer
i vilka hot om eller insats av militära resurser kan förekomma mot
Sverige och våra möjligheter att påverka dessa situationer,

en politisk och militär bedömning av angriparens resursbehov, val av
resurser och angreppsmetod samt

en militär bedömning av vilka egna resurser som fordras för att med
utsikt till framgång avhålla från olika angrepp.

Sverige kan aldrig, lika litet som andra nationer, åstadkomma en absolut
try&ghet i alla tänkbara situationer hur stora resurser som än satsas på
försvaret.

Den svenska försvarspolitiken grundas därför på förutsättningen att ett
angrepp mot landet måste ses i ett strategiskt stormaktssammanhang där
värdet av de fördelar som en stormakt vill uppnå genom att ockupera hela
eller delar av landet bestäms framför allt av de nackdelar som denna stormakt
åsamkar sin huvudmotståndare. Stormakterna, särskilt Förenta staterna
och Sovjetunionen, har globala politiska och strategiska intressen.
Stormakternas engagemang är störst i områden som ligger nära deras eget
territorium och i andra områden av stor strategisk betydelse. Ingen del av
världen är dock så betydelselös att stormakterna inte bevakar utvecklingen
och följer upp motpartens eventuella åtgärder.

Även om Nordeuropa skulle ha en sådan strategisk betydelse att det dras
in i en konflikt i Europa mellan stormakterna behöver detta förhållande
inte nödvändigtvis medföra att Sverige engageras i konflikten. Om en konflikt
skulle bryta ut i vår närhet så är de strategiskt betydelsefulla områdena
för stormakterna östersjöutloppen och norra Skandinavien så länge
som nuvarande stormaktsgruppering består. Betydelsen av Gotland bör
även uppmärksammas i detta sammanhang.

Den nuvarande strukturella uppbyggnaden av vårt försvar utgår från
erfarenheter från andra världskriget och från de militärstrategiska doktriner
som var förhärskande på 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet.

När de grundläggande utredningarna gjordes som underlag för 1958 års
försvarsbeslut var Förenta staternas officiella militärstrategiska doktrin
att varje angrepp skulle mötas med massiv vedergällning. Förenta staternas
stridskrafter hade en mot denna doktrin svarande uppbyggnad. Tyngdpunkten
var förlagd till strategiskt flyg och andra fjärrvapen utrustade
med kärnladdningar. Det bedömdes vid denna tidpunkt att Sovjetunionens
militära doktrin och stridskrafter skulle utvecklas på samma sätt. Mot

Knngl. Maj:In proposition nr i 10 är 1968 (i5

denna bakgrund angavs följaktligen i ÖB-utredningen 1957 att flyg- och
fjärrvapenanfall med användning av atomvapen framstod som en allt farligare
betvingelsemetod och att denna metod i vissa lägen kunde användas
mot vårt land.

Den militärstrategiska doktrinen har emellertid ändrats högst väsentligt
sedan 1950-talet, vilket även framgår av ÖB 65. Där sägs bl. a.

Utvecklingen i USA och Sovjet av nukleära vapensystem med ökande precision, utomordentlig
förstörelseverkan och allt mindre särbarhet har lett till den s.k. terrorbalansen. De
militära styrkeförhållandena har framtvingat en viss försiktighet i de två ledande stormakternas
utrikespolitiska uppträdande. Den massiva vedergällningens strategi har fått ge vika för
cn strategi med valmöjligheter, anpassad efter situationens krav.

Balansen mellan Förenta staternas och Sovjetunionens strategiska styrkor
har gjort ett avsiktligt igångsättande av såväl ett interkontinentalt
kärnvapenkrig som ett kärnvapenkrig i Europa allt mindre troligt. Doktrinen
om massiv vedergällning har fått vika för en doktrin med större valmöjligheter
i krissituationer och konflikter på olika nivåer. Avsikten är att
skapa en maktbalans som avskräcker från angrepp på varje nivå. Konventionella
stridskrafter har därmed fått ökad betydelse.

Centralt i denna upplrappningsdoktrin är att vid krig mellan stormakterna
söka förmå motparten till förhandling på varje nivå innan upptrappning
sker till nästa. En eventuell upptrappning skall hållas under
sträng kontroll. Den officiella NATO-doktrinen är att kärnvapen skall
kunna sättas in om de konventionella styrkorna inte förslår för att möta
ett massivt konventionellt anfall. En rad åtgärder har emellertid vidtagits
för att förhindra att en konflikt utvecklas till ett totalt krig där båda parter
ohämmat och utan urskiljning sätter in kärnvapen mot varandra. Möjligheterna
till förhandlingar skall ständigt hållas öppna.

Synen på utnyttjande av kärnvapen har förändrats under 1960-lalet. Under 1950-talet fanns planer på att delegera rätten att besluta om
insats av kärnvapen till militära befälhavare på det lokala planet. Numera
söker kärnvapenmakterna målmedvetet och utan att sky kostnader säkerställa
att den högsta politiska instansen har full kontroll över kärnvapnen
och behåller ledningen av den fortsatta insatsen om ett kärnvapenkrig
bryter ut. Genom olika åtgärder framhävs klyftan mellan kärnvapen
och konventionella vapen. Härigenom har skapats en »kärnvapentröskel»,
som markerar skillnaden mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig.

En uppfattning som har fått allt starkare anslutning är att kärnvapen
främst är ett politiskt instrument och i allt mindre grad ett militärt stridsmedel.
Enlig denna uppfattning är en insats av kärnvapen främst en politisk
akt för att till motståndare signalera en oerhört stark beslutsamhet. Vid de
överväganden som föregår beslut om en eventuell insats av kärnvapen dominerar
alltså den vidare politiska bedömningen av konsekvenserna helt över
militära lönsamhetskalkyler att slå ut olika mål. Denna uppfattning kan
5 — liihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 110

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

väntas bli mer förhärskande ju längre tiden går utan att kärnvapen används.

En bedömning av riskerna för en kärnvapeninsats mot Sverige, om
landet har dragits in i en militär konflikt mellan stormaktsblocken, måste
ta hänsyn till den förändrade synen när det gäller användning av kärnvapen
och därmed sammanhängande doktrinutveckling mot ett flexibelt
försvar och en kontrollerad upptrappning. Det är då svårt att finna rimliga
motiv för att en första kärnvapeninsats av någon part, som avser att
tvinga huvudmotståndaren till förhandlingar, skulle göras just mot Sverige.
Skulle däremot Sverige angripas, sedan stormakterna trots allt redan satt
in kärnvapen i stor skala, bortfaller de nu så starkt återhållande momenten
och Sverige kan utsättas för en omfattande kärnvapeninsats. Mot en sådan
aggression har vi ringa möjligheter att bjuda effektivt motstånd och samtidigt
bevara en nationell handlingsfrihet enligt vår säkerhetspolitiska
målsättning. Vi måste därför inrikta oss på att med andra medel förebygga
och minska konsekvenserna av ett sådant anfall.

Mot denna bakgrund måste en alliansfri stats ansvar i första hand gå
ut på att inom sitt eget närområde inte företa sig något som kan rubba
maktbalansen mellan stormakterna. För vår del gäller det att särskilt
beakta de farhågor stormakterna kan ha för att svenskt område skall
kunna utnyttjas av motparten. Denna oro från stormakternas sida motverkas
med politiska medel och genom att vidmakthålla ett tillräckligt
starkt konventionellt försvar, som skapar tilltro till vår förmåga och vilja
att trygga vårt territorium. Alliansfriheten kräver vidare att detta försvar
allt efter lägets växlingar kan kraftsamlas i olika delar av landet och i
olika riktningar.

I likhet med försvarsutredningen anser jag att en politisk avspänning
mellan stormakterna har inträtt i Europa trots att under senare tid den
militärpolitiska situationen inte har undergått några påtagliga förändringar.
Avspänningen är delvis betingad av terrorbalansen men delvis också av vissa
ekonomiska, nationella och andra utvecklingstendenser. Inga tydliga tecken
pekar heller på att motsättningarna i detta område under de närmaste
åren skall leda till allvarliga konflikter eller krig. Grunden av stabilitet
och tendensen till avspänning, som främst indikeras av supermakternas
försiktiga uppträdande mot varandra, är dock inte sådana att möjligheter
till en förhållandevis snabb negativ förändring av vår säkerhetspolitiska
situation kan uteslutas. Det är främst utvecklingen i andra delar av
världen som måste bedömas som oroande. Trots alla försiktighetsåtgärder
kvarstår risk för att någon av de tid efter annan återkommande kriserna i
världspolitiken inte skall kunna hållas under kontroll utan leda till krig
mellan stormakterna.

Enligt min mening spelar vårt land genom sin utrikespolitik och sitt
försvar en viktig roll för att viktmakthålla stabiliteten i det nordiska om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068 67

rådet. Ofta uttalade farhågor att misstron och motsättningarna mellan stormakterna
skulle i detta område kunna leda till offensiva framstötar från
endera parten eller starka militära styrkekoncentrationer har sålunda inte
besannats. Trots den åtstramning eller neddragning av försvarsutgifterna
som har skett under senaste tid i ett flertal västeuropeiska länder anser jag
att väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande
till omvärlden kan rubba denna bild av stabilitet och balans i Nordeuropa.
Vårt lands strategiska betydelse torde vara så relativt sett begränsad att det
inte är givet att landet måste dras in i ett storkrig i Europa. Ett isolerat
anfall mot Sverige bedöms som osannolikt såvida inte den fortsatta kapprustningen
mellan supermakterna aktualiserar behov av framskjutna baser,
radarstationer e. d. eller ytterligt spända förhållanden råder mellan stormakterna
i Europa.

Beträffande våra befintliga militära resurser delar jag helt
försvarsutredningens uppfattning att vårt försvar i nuläget är starkt. Vår
krigsmakt har sedan slutet av 1940-talet successivt moderniserats och anpassats
efter den militärtekniska utvecklingen. Sedan år 1958 har en kraftig
upprustning genomförts. Detta återspeglas bl. a. av att utgifterna för det
militära försvaret har i fasta priser ökat med .17 % mellan åren 1957 och
1967.

Vår nuvarande krigsorganisation innebär en balanserad försvarslösning
som inte lämnar några medvetna luckor i fråga om försvarsetfekt i eu
stridsmiljö där insats sker med konventionella vapen. Genom att ett nytt
värnpliktsutbildningssystem börjat införas kommer inom en snar tramtid
förbandens effekt omedelbart efter mobilisering att höjas.

Inom armé n har antalet brigader minskat med ca 10 % sedan år 1958.
Till återstående brigader har emellertid modern materiel tillförts i stor
mängd. Det förtjänar att uppmärksammas att det antal brigader som vi
organiserar och vidmakthåller är i förhållande till våra iorsvarsutgifter
och totala personaltillgångar internationellt sett betydande.

Ett antal infanteribrigader har organiserats om till norrlandsbrigader och
tilldelats materiel som ger dessa brigader avsevärt ökad framkomlighet både
sommar- och vintertid. Pansarbrigaderna har vidareutvecklats dels genom
ett ökat antal stridsvagnar i varje brigad, dels genom införande av pansrade
personaltransportfordon och pansarbandvagnar, som ger ökad rörlighet och
ökat skydd för personalen. En ny stridsvagn, stridsvagn S, har utvecklats
inom landet och beställts i ett stort antal. Den defensiva eldkraften har ökat
kraftigt genom tillkomsten av ett stort antal 9 cm pansarvärnspjäser och pansarvärnsroboten
Bantam. Artilleriet har tillförts helautomatiska, bandgående
15,5 cm kanonvagnar med stor skottvidd. Arméflygorganisationen med
lätta flygplan och helikoptrar har tillkommit. För skydd av fältförbandens
operationer har anskaffats luftvärnsroboten Hawk. Ett modernt eldhandvapen,
automatkarbinen, har anskaffats och ersätter främst gevär av äldre

Kitngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

modell och automatgeväret. Ny sambandsmateriel har tillförts vilket medför
en avsevärt förbättrad stridsledning.

När det gäller marinen bör först erinras om att 1958 års försvarsbeslut
innebar, att marinstridskrafterna och i första band flottans förband
skulle minska med ea 50 %, dvs. till en betydligt mindre marin än den
som vi har i dag. Enligt beslutet skulle man successivt gå över från större
till mindre fartygstyper. 1963 års försvarsbeslut medförde en viss förskjutning
till marinens förmån och innebar bl. a. en fortsatt anpassning till mindre
fartygstyper. Sedan år 1958 har skett en fortlöpande förnyelse av flottan.
Vissa äldre, större fartygsenheter med ringa stridsvärde har utrangerats.
Moderna, effektivare fartyg har i stället tillkommit. Sålunda har bl. a. tillförts
elva ubåtar, sex torpedbåtar och nio minsvepare. Sex äldre ubåtar har
byggts om till jaktubåtar och moderniserats. De torpedbärande fartygen
bar försetts med moderna fjärrstyrda och målsökande torpeder. En helikopterorganisation
har tillkommit med ett antal lätta och tunga helikoptrar.
Jagarna Halland och Småland har försetts med sjörobot, jagarna Visby och
Sundsvall har byggts om till fregatter och utrustats med moderna ubåtsjaktvapen
och stridsledningsresurser. Vissa av jagarna av östergötlandsklass
har utrustats med lätt luftvärnsrobot. För att färdigställa Muskövarvet,
som i första hand utformats som ett krigsvarv, har investerats nära
300 milj. kr.

Inom kustartilleriet har ett antal äldre fasta förband utgått och ersatts
med moderna fasta batterier. Ett kustrobotförband med robot 08 har börjat
sättas upp. Kust jägarförband avsedda för strid i skärgårdsterräng har tillkommit.
Kustartilleriets bestånd av fartyg och båtar har till stor del förnyats
och nya behov för de rörliga förbanden har börjat kunna tillgodoses.

Nya effektiva flygplantyper har i stort antal tillförts flygvapnet.
Flygplan 32 i jakt- och spaningsversion började levereras omkring år 1960.
Flygplan 35 har anskaffats i fyra olika typer i jaktversion och i en version
för spaningsändamål. Leverans av den senaste versionen av flygplan 35
pågår ända fram till början av år 1971. Effektiva jaktrobotar av typ Sidewinder
och Falcon har anskaffats i stort antal för i första hand flygplan 35.
Som komplettering till jaktflyget har anskaffats sex divisioner av luftvärnsroboten
Bloodhound II. Parallellt med denna anskaffning av vapen
och vapenbärare har ett modernt stridsledningssystem, Stril 60, börjat
byggas ut med stridsledningscentraler, storradarstationer, särskilda lågspaningsstationer
och ett omfattande sambandsnät för bl. a. bild- och dataöverföring.
Flygbassystemet har utvidgats med nya huvudbaser och reservbaser,
bl. a. vägbaser, samt försetts med omfattande utrustning för att
möjliggöra snabb betjäning av flygplan i baserna.

Stora medel har vidare investerats i utveckling av det nya atlackflygplansystemet
37 med robot 04 och robot 05.

Under perioden efter 1958 års försvarsbeslut har således genomförts

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 10(18 (i!)

såväl eu utbyggnad och komplettering av vår krigsorganisation som en
genomgripande materiell förnyelse och kvalitativ höjning av vårt försvar.
Vi har byggt upp vårt försvar till eu hög absolut nivå. Det är under den
kommande perioden inte samma behov av fortsatt utbyggnad och komplettering
utan främst erfordras åtgärder för att i stort sett behålla vårt försvar
på nuvarande nivå.

Beträffande det statsfinansiella och samhällsekonomiska
läget har 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: l)med utgångspunkt
i tillväxtprognoserna för samhällets produktionsresurser försökt
att ange de anspråk på dessa resurser som kan väntas från olika sektorer.
Ett s. k. medelalternativ för resursfördelningen innebär att man måste
begränsa ökningstakten i fråga om konsumtion och investeringar inom den
offentliga sektorn för att ge utrymme åt en fortsatt utbyggnad och rationalisering
inom industrin. Med beaktande bl. a. av utvecklingen sedan långtidsutredningens
material sammanställdes finner jag liksom försvarsutredningen
att det är motiverat med en restriktiv ekonomisk politik under de
närmaste åren. Därmed krävs också en fortsatt återhållsamhet i fråga om
de samlade offentliga anspråken på våra reala resurser.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag det därför vara motiverat med
en något lägre ökningstakt i fråga om medel för det militära försvaret
under de närmaste åren. Jag erinrar om mitt uttalande i prop. 1968: 1
(bil. 6) att det står klart att försvarskostnaderna inte kan tillåtas stiga i
samma takt som hittills. Det är utan tvivel så att vi mycket noga måste
väga utgifterna för försvaret mot andra viktiga samhällsbehov lör medborgarnas
trygghet. Med hänsyn till den säkerhetspolitiska bedömningen
står det dock lika klart att vi under överskådlig tid måste vidmakthålla i
stort sett vår nuvarande värnkraft med militärt försvar och civilförsvar.

1964 års riksdag antog en deklaration om målsättning för
krigsmakten. Denna har, liksom den av 1963 års riksdag antagna
målsättningen för totalförsvaret, i huvudsak karaktären av allmänt hållen
politisk manifestation.

Målsättningen för totalförsvaret har följande lydelse.

Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande.
Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det
skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets frihet och vår motståndskraft mot påtryckningar.

Skulle vi likväl utsättas för angrepp, är det krigsmaktens uppgift att möta detta och förhindra
att svenskt territorium besätts. Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkning och egendom
mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen
i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets
uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda.

Sjukvård, socialvård, polisväsendet, kommunikationer och annan samhällelig verksamhet anpassas
med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra så, att största försvarseffekt
ernås.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

Målsättningen för krigsmakten har följande lydelse.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten skall därför ha
sådan styrka, sammansättning och beredskap att anfall mot Sverige fordrar så stora resurser cch
tar så lång tid att de fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda
insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten skall i det längsta
kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk mark och kan utnyttja vårt land för sina
syften. I varje del av landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det
fria kriget.

Krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd invasion över havet eller landgränsen samt i
samband därmed insatta luftlandsättningsföretag och samtidigt upprätthålla ett segt försvar mot
andra invasionsföretag. Bevakning och försvar mot mindre företag skall kunna organiseras inom
landet i dess helhet.

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret, bör
sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen tryggas.

Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid samt under krig
mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende av förändringar i
det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte att nå största möjliga
försvarseffekt.

Försvarsutredningen anser att det tredje stycket av målsättningen för
krigsmakten — om att krigsmakten skall kunna avvärja en stort upplagd
invasion över havet etc. — ter sig som eu upprepning av det andra stycket,
samtidigt som det för in ett nytt moment och synsätt som avviker från den
prägel av allmängiltig politisk manifestation som i övrigt kännetecknar
denna deklaration. Jag delar denna uppfattning. Det tredje stycket har
fått en precisering som inte är lämplig med hänsyn till att den relativa
försvarseffekten kan förändras både av utvecklingen inom landet och förhållanden
som vi inte kan påverka. Samtidigt är styekets innehåll långt
ifrån tillräckligt som underlag för det operativa krigsförberedelsearbelet.
Liksom utredningen anser jag att stycket bör utgå.

Som medlem av Förenta Nationerna skall vårt land enligt FN-stadgan
vara berett att delta i fredsbevarande aktioner av olika slag. Utredningen
föreslår att målsättningen för krigsmakten ges ett nytt stycke angående
beredskap för krigsmakten att medverka i sådana aktioner. Jag anser
detta var lämpligt. Eftersom det egentligen inte är krigsmakten som
medverkar i FN:s aktioner bör emellertid ett nytt stycke ges något annan
formulering än den som utredningen har föreslagit. Vad som avses är eu
beredskap att efter beslut av statsmakterna organisera och utbilda särskilda
styrkor för FN-tjänst. Krigsmakten skall också vara beredd att till
sådana styrkor avstå personal och sådan materiel som kan behövas utöver
den som är särskilt anskaffad för ändamålet.

Jag föreslår alltså att målsättningen för krigsmakten ändras och får
följande innehåll.

Krigsmakten skall verka för att vår fred och vår frihet bevaras. Krigsmakten
skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att

Kangl. Maj:ts proposition nr 110 år 1908

anfall mot Sverige fordrar så slora resurser och lar så lång lid alt de
fördelar, som står att vinna med anfallet, rimligen icke kan bedömas värda
insatserna.

Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Krigsmakten
skall i det längsta kunna förhindra att en angripare får fast fot på svensk
mark och kan utnyttja vårt land för sina syften. I varje del av landet skall
kunna bjudas segl motstånd, om så erfordras även i form av det fria
kriget.

Varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter
inom totalförsvaret, bör sältas i stånd att militärt delta i kampen för landets
självständighet.

Krigsmakten skall aktivt verka för att befolkningen skyddas och försörjningen
tryggas.

Krigsmakten skall omedelbart kunna uppta försvar mot överrumplande
anfall.

Krigsmakten skall kunna avvisa kränkningar av vårt territorium i fredstid
samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt.

Krigsmakten skall utformas så att dess effekt blir så långt möjligt oberoende
av förändringar i det militärpolitiska läget.

Krigsmakten skall samverka med totalförsvarets övriga grenar i syfte
att nå största möjliga försvarseffekt.

Krigsmakten skall vara beredd att avsätta resurser för medverkan av
Sverige i Förenta Nationernas aktioner i syfte att upprätthålla eller återställa
internationell fred och säkerhet.

Jag delar försvarsutredningens bedömning att det f. n. inte ligger i vårt
lands säkerhetspolitiska intresse att anskaffa kärnladdningar.

Värdet av fleråriga försvarsbeslut avhandlas ingående av utredningen.
Jag ansluter mig helt till slutsatsen att övervägande skäl alltjämt talar för
att man behåller en ordning med fleråriga försvarsbeslut. Liksom utredningen
anser jag att ett flerårigt beslut bör omfatta fyra budgetår och
avse dels det militära försvaret, dels civilförsvaret. Vidare finner jag det
vara lämpligt att även för en ny beslutsperiod tillämpa de hittills använda
principerna för att avgöra i vilka fall utgifter skall beräknas inom eller utom
ramar för det militära försvaret och civilförsvaret.

Mot bakgrund av de säkerhetspolitiska, samhällsekonomiska och statsfinansiella
förhållandena samt med hänsyn till det faktum att vårt försvar
i nuläget är starkt är det även enligt min mening riktigt att beräkna de
nödvändiga utgifterna för det militära försvaret på det sätt som försvarsutredningen
har gjort. Man bör alltså först söka ange de utgifter som är
nödvändiga på grund av gjorda åtaganden och andra bindningar. Sådana
utgifter för den närmaste fyraårsperioden kallar utredningen basutgifter.
För att undvika förväxlingar med begreppet basbelopp, som används vid
den årliga ramberäkningen och kommer att behöva användas även i fortsättningen,
kallar jag i det följande sådana utgifter för griindntgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1968

Grund utgifterna bör beräknas på det sätt som försvarsutredningen
har gjort. Detta innebär bl. a. att

värnpliktiga utbildas i huvudsak i den omfattning som beslöts av 1965
års riksdag (i avvaktan på den förnyade översynen av värnpliktsfrågan),

personal som f. n. är anställd bibehålls, det totala antalet anställda begränsas
till ungefär nuvarande nivå och en restriktiv anställningspolitik
tillämpas,

befintliga materiel- och fastighetstillgångar underhålls,

investeringarna på kapitalbudgeten avstäms mot investeringarna under
driftbudgeten,

incident- och kuppförsvarsberedskap upprätthålls i nuvarande omfattning
samt att

den beslutade förbättringen av inbrottsskyddet vid vapen- och ammunitionsförråden
genomförs.

Inom ramen för grundutgifterna behöver inte ske några allmänna avskedanden
av personal men man påbörjar en minskning av organisationen
genom att personalinnehållet krymper eftersom det sker en fortlöpande
rationalisering genom att t. ex. underhållstjänsten effektiviseras. Viss föråldrad
materiel utgår och ersätts inte helt. För flygvapnets del läggs ned
Ire flygflottiljer (flygkårer) och centrala verkstaden i Västerås som flygverkstad.
Dessa åtgärder hade måst vidtas även vid förhållandevis höga
utgiftsramar.

Till grundutgifter för materiel räknar jag utgifter för att betala beställningar
som läggs ut t. o. in. innevarande budgetår enligt gällande planer.
Beställningarna avser både utveckling och tillverkning av materiel.
Medel bör sättas av för prisomräkning av beställningarna. Till grundutgifter
räknar jag dessutom betalningar för beställningar som görs efter
den 1 juli 1968 för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder så att dessa
blir meningsfulla. Som exempel på sådana beställningar kan anges vissa åtgärder
för att förbättra prestanda på stridsvagn S, anskaffning av reservdelar
till terrängfordon, ammunition för utbildning och bristtäckning samt
viss installation och driftsättning av materiel för insamling och bearbetning
av data inom flygvapnets stridsledningssystem. Till sådana beställningar
räknar jag också ytterligare materielutveckling och försök.

De på detta sätt beräknade grundutgifterna för fyraårsperioden 1968/69
—1971/72 utgör 17 742 milj. kr. För att nå en optimal avvägning mellan
försvarseffekt på kort sikt och handlingsfrihet på lång sikt anser jag liksom
utredningen att utöver grundutgifterna måste beräknas medel för vissa
kompletteringar under fyraårsperioden.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till försvarsutredningens beräkning av
medel för kompletteringar. De beräknas för fyraårsperioden
medföra utgifter om sammanlagt 1 770 milj. kr. I beloppet ingår bl. a. 200
milj. kr. för att komplettera flygvapnets stridslednings-, bas- och sambandssystem,
ammunition för flygvapnet samt reservdelar och utbytesenheter.
Häri ingår vissa effektivitetshöjande åtgärder utöver dem som har beräknats

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är t HUS

inom ramen för grundutgifterna. Vidare ingår sammanlagt 270 milj. kr.
för alt ersätta förslitna fordon inom armén och anskaffa ammunition till
denna. Inom ramen för detta belopp beräknar jag inte bara anskaffning av
ammunition och ersättning av bilar av olika slag samt av bussar, motorcyklar,
cyklar och traktorer utan även ersättning av t. ex. personlig skvddsmateriel,
pulkor och sambandsmateriel.

För kompletterande utrustning för infanteri- och pansarbrigader samt artilleri-
och signalförband bör beräknas sammanlagt ca 400 milj. kr. Häri
ingår bl. a. anskaffning av pansarbandvagnar och andra fordon, artilleripjäser,
pansarvärnsrobotar, maskeringsmateriel, sambandsmateriel, ammunition
av olika slag samt renoveringar och moderniseringar av främst luftvärnsmateriel.
För anskaffning av bl. a. torpedbåtar och tunga kustartilleribatterier
samt lätta helikoptrar med speciell marin utrustning beräknar
jag ca 200 milj. kr. För forskning och utveckling, utöver vad som ingår i
grundutgifterna, bör beräknas 110 milj. kr. Materielutvecklingen och det
tekniska kunnandet bör därmed kunna hållas på en tillfredsställande nivå.
För en eventuell ytterligare förbättring av värnpliktsförmånerna och för
att påbörja åtgärder för att öka den strategiska rörligheten bör som utredningen
har föreslagit tas upp 70 milj. kr.

Självfallet måste fördelningen av medel mellan grundutgifter och utgifter
för kompletteringar samt mellan olika slag av kompletteringar kunna
påverkas av pågående eller kommande utredningar och av planeringsarbetet
i fortsättningen.

Liksom försvarsutredningen anser jag att reglerna för reseersättning
vid inställelse till mobiliseringsövning bör ändras. Jag avser att återkomma
till Kungl. Maj :t med förslag i ämnet.

Jag föreslår alltså, att för fyraårsperioden 1968/69—1971/72 beräknas
en ekonomisk ram för det militära försvaret som i prisläget
maj 1967 uppgår till 19 512 milj. kr. Utöver denna ram bör beräknas
medel för kvarvarande investeringar för nja I 1 och Ing 1 samt för beredskapsstyrkan
för FN-tjänst, Stockholms datamaskincentral, signalskyddsledning
för totalförsvaret, försvarets fabriksverk och flygtekniska
försöksanstalten.

Systemet med utgiftsram, som tillämpas under innevarande budgetår och
som jag räknar med skall tillämpas även i framtiden, innebär att reservationsmedel
under anslag på driftbudgeten och outnyttjade belopp under anslag
på kapitalbudgeten endast får utnyttjas i den mån utgiftsramen överstiger
anslagsramen. I den ekonomiska ram som har räknats fram av försvarsutredningen
ingår återtagning av de 242 milj. kr. som på grund av
konjunkturanpassningen inte disponerades budgetåret 1966/67.

Riktpunkt för konjunkturanpassningen var att 350 milj. kr. skulle innehållas.
Av flera skäl blev den faktiska minskningen av medelsförbrukningen
endast 242 milj. kr. och återtagningen avser det belopp som faktiskt
innehölls.

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo ur 19G8

För återtagningen bör, som utredningen bär föreslagit, få tas i anspråk
reservationsmedel och outnyttjade belopp. Återtagning bör ske med 62
milj. kr. budgetåret 1968/69 och 90 milj. kr. vart och ett av budgetåren
1969/70 och 1970/71. Eftersom återtagningen ingår i den ekonomiska ramen
skall de sammanlagda anslagen (anslagsramen) för dessa budgetår vara i
motsvarande mån lägre.

Den ekonomiska ramen för vart och ett av budgetåren 1968/69—1971/72
bör i princip även vara utgiftsram för dessa budgetår. Jag räknar således
med att det inte skall ske någon förbrukning av anslagsbehållningar under
perioden utöver nyssnämnda 242 milj. kr. Kungl. Maj :t bör dock liksom
hittills få anpassa utgiftsramen för visst budgetår med hänsyn till ändrade
utrikespolitiska eller konjunkturpolitiska förutsättningar. Om en sådan
anpassning även skall påverka den ekonomiska ramen torde få prövas med
hänsyn till omständigheterna vid tillfället i fråga.

Svårigheter kan uppstå att få utgifterna för visst budgetår att helt överensstämma
med utgiftsramen för detta budgetår. Bl. a. osäkerhet beträffande
exakta leveranstidpunkter medverkar till detta. Sådana avvikelser mellan
avsedda och faktiska utgifter rör begränsade belopp. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att ange under vilka förutsättningar betalningsförskjutningar,
i storleksordningen något tiotal milj. kr., skall påverka utgiftsramen
för nästkommande budgetår.

Vid prisreglering av försvarsutgifterna för innevarande budgetår
tas hänsyn till produktivitetsförbättringen på så sätt att alla lönestegringar
för försvarsanställda reduceras med 2,5 procentenheter innan de uttrycks i
prisregleringstal. Liksom försvarsutredningen anser jag inte påkallat med
någon ändring i detta avseende för nästa budgetår. Frågan om utformningen
av prisregleringen för tiden därefter kommer att övervägas inom departementet.
Jag avser att lämna förslag i ämnet som kan föreläggas 1969 års
riksdag.

Med en ekonomisk ram som har beräknats på det sätt som har föreslagits
i det föregående kan vår nuvarande stora värnkraft vidmakthållas under
fyraårsperioden samtidigt som tillfredsställande handlingsfrihet skapas för
framtiden. Under fyraårsperioden kan sålunda ca 8 400 milj. kr. användas
för materielinvesteringar och anläggningsarbeten. Detta belopp är av samma
storleksordning som under fyraårsperioden efter 1963 års försvarsbeslut.

Vårt försvars styrka under den närmaste framtiden är huvudsakligen
ett resultat av beslut om åtgärder och materielanskaffningar, som har fattats
under eu lång följd av år. Eftersom några avbeställningar av materiel
inte är aktuella får vi under perioden de materieltillskott in. in. som
har planerats och kan därmed uppnå den eftersträvade försvarskraften.
I ramen har också inrymts medel, i stort sett i den omfattning som myndigheterna
räknat med, för utveckling av nya vapen och vapensystem. Detta

K ii n f/l. Maj: Is proposition nr 110 år litHH

är en nödvändig förutsättning för att vi skall få handlingsfrihet när det
gäller den framtida försvarsstrukturen.

Under perioden kommer studier inom cd flertal områden att behöva
genomföras för att vi skall få underlag för att bestämma försvarets struktur
och omfattning på längre sikt. Genom s. k. miljöstudier kan ett bättre
underlag än i dag erhållas för urval och beskrivning av angreppsfall som
Sverige skall kunna möta med krigsmakten som primärt medel. En luftförsvarsutredning
har redan börjat sitt arbete. Resultatet av denna blir
avgörande för ställningstagande till bl. a. modernisering av arméns luftvärn,
utveckling av luftförsvarsrobotsystem och anskaffning av jaktflygplan.
När det gäller försvaret mot kustinvasion är det nödvändigt att bl. a.
mer ingående granska behovet av andra vapensystem i jämförelse med ytterligare
anskaffning av attackflygplan 37. Behovet av ubåtsjaktkapacitet
måste också studeras ingående. Även värnpliktssystemet kommer att ses
över.

Att vi under fyraårsperioden strävar efter att vidmakthålla vår värnkraft
innebär i och för sig inte att alla förband och enheter som ingår i
dagens krigsorganisation skall bibehållas till samma antal eller att all materiel
som faller för åldersstreck skall bytas mot ny materiel av samma
slag. Vid ersättningsanskaffning av materiel prioriteras ofta högre kvalitet
på bekostnad av antalet enheter. I konsekvens härmed är det därför helt
naturligt att antalet enheter går ned.

En annan faktor som kan påverka antalet förband eller andra enheter
är förekomsten av äldre komponenter med ringa stridsvärde, som i förhållande
till effekten drar höga underhållskostnader eller för vilka åtgår mycket
personal. Sådana förband och enheter bör vid en optimal avvägning av
resursinsatserna kunna utgå utan att ersättas.

I detta sammanhang kan sägas följande om möjlig utveckling av krigsorganisationen
i stort under fyraårsperioden med de medel som ställts till
förfogande.

Inom a r in é n utgör brigaderna stommen i krigsorganisationen. Huvuddelen
är infanteribrigader med en organisation som är avpassad för
strid i den dominerande svenska terrängtypen — småbruten terräng. Dessutom
finns ett antal norrlandsbrigader som avses för strid i vägfattig terräng
och pansarbrigader för strid främst i öppen terräng. Brigaderna bör kunna
behållas till samma antal som beslöts år 1963.

Infanteribrigaderna har getts en god taktisk rörlighet och
framkomlighet i terräng genom alt ett stort antal hjultraktorer ingår i organisationen
sedan slutet av 1950-talet. Särskilda tilläggsförband med bandvagnar
har kunnat organiseras så att ett antal skyttebataljoner vid behov
i stort kan ges samma terrängframkomlighet som bataljoner i norrlandsbrigad.
Vid strid i öppen terräng är det möjligt att förstärka vissa brigader
med tunga stridsvagnsförband. Infanteribrigadens förmåga att bekämpa

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1068

stridsvagnar har förstärkts främst genom att ett betydande antal granatgevär
har anskaffats. Nya kulsprutor har tillkommit. Ny bromateriel håller
på att införas varigenom brigadens möjligheter att gå över vattendrag
förbättras.

Den medelstilldelning som är avsedd för den kommande fyraårsperioden
medger att pansarvärnseldkraften förstärks ytterligare genom fortsatt tillförsel
av 9 cm pansarvärnskanoner. Även lednings- och sambandsorganisationen
kan ges erforderlig modernisering. Vidare förbättras luftvärnet i
några infanteribrigader genom införande av luftvärnsroboten Redeve.

De förstärkningar av infanteribrigadernas utrustning som avses, kommer
att innebära en ökning av brigadernas stridsvärde under fyraårsperioden.

Norrlandsbriga derna har organiserats under senare år. Framkomligheten
i vägfattig terräng och under vinterförhållanden är hög genom
att ett stort antal bandvagnar ingår. Brigaderna har större eldkraft än infanteribrigaderna.
Eldkraften ökar ytterligare genom att alla brigader tillförs
luftvärnsrobot Redeye. Brigaderna bedöms i allt väsentligt fylla kraven
på rörlighet och eldkraft nu och under den kommande fyraårsperioden.

Pansar brigad er nas modernisering har påbörjats. Av våra nuvarande
huvudstridsvagnar bär en del getts bättre beväpning. Nya stridsfordon
(stridsvagn S och pansarbandvagn 302) tillförs under de närmaste
åren hälften av pansarbrigaderna. Härigenom nås en betydande ökning
av eldkraft, rörlighet och skydd i dessa brigader. Särskilt framträdande
är härvid den ökade rörligheten genom att dessa fordon kan »simma». Medel
har beräknats för anskaffning ay bl. a. pansarbandvagn 302 i erforderlig
utsträckning även till övriga brigader. Genom att planeringen under senare
år varit inriktad på att dessa brigader skulle utgå i början av 1970-talet, kommer de till en början att ha lägre terrängrörlighet än som avses
för pansarbrigad. Lednings- och sambandsorganisationen har förstärkts.
Med planerad medelstilldelning kan denna nya organisation till väsentlig
del införas i alla pansarbrigader.

Vid samtliga brigader kan automatkarbin införas i planerad omfattning.
En viss förstärkning av luftvärnet erhålls genom att luftvärnsroboten
Redeye tillkommer. Ersättning av äldre radiostationer kan i huvudsak
fullföljas.

Den materiella kvaliteten på våra brigader och övriga fältförband är
god i dag och kommer under fyraårsperioden att förbättras ytterligare.
Samtidigt får vi en effektivare utbildning genom det nya värnpliktsutbildningssystemet
som tillämpas i grundutbildningen för första gången under
utbildningsåret 1967/68. Den nya grundutbildningen och de oftare
återkommande krigsförbandsövningarna kommer efter hand att ge krigsförbanden
en bättre personell kvalitet och högre krigsduglighet omedelbart
efter mobilisering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur HMS 77

Marinen tillförs ytterligare ubåtar av modern typ. EU särskilt minoch
ubåtsdepåfartvg anskaffas. Ytterligare lätta helikoptrar kan tillföras.
Till flottan anskaffas vidare bl. a. sjörobotar, torpeder och minor. Ett antal
äldre fartyg med låg stridseffekt lämnar organisationen. Beställning av nya
torpedbåtar av förbättrad Spicatyp läggs ut. Kustartilleriet förses med
ytterligare ett antal nya 7,5 cm kustartilleribatterier. Rörliga spärrförband
tillkommer. Leverans av kustrobotar pågår. Anskaffning av fasta lunga kustartilleribatterier
kan påbörjas under perioden.

Inom flygvapnet utvecklas attackflyget genom anskaffning av flygplan
37 i attackversion och attackrobot 05. Kapaciteten för lätt attack ökar
genom ytterligare leveranser av flygplan Sk 60, som i fredstid används som
skolflygplan.

Alla spaningsdivisioner bibehålls. Utveckling av flygplan 37 i spaningsversion
kan genomföras och seriebeställning läggas ut.

Antalet jaktdivisioner minskar under fyraårsperioden. Samtidigt sker
dock en väsentlig kvalitativ förstärkning av luftförsvaret genom att den
senaste versionen av flygplan 35 (Draken — F) levereras och betydande
delar av det nya stridsledningssystemet, stril 60, tas i bruk. Bassystemel
kompletteras ytterligare med nya krigsflygfält och reservvägbaser samt
bättre basutrustning.

Jag anser att försvarsutredningen på ett realistiskt sätt har löst den svåra
uppgiften att i en — jämfört med tidigare gällande planeringsnivå — minskad
ekonomisk ram tillgodose de väsentliga behoven av militära resurser.

Härutöver vill jag nämna något om allmänna riktlinjer för den långsiktiga
utformningen av krigsmakten.

De från strategisk synpunkt mest utsatta områdena kan för överblickbar
tid bedömas förbli norra och södra Sverige, varjämte Gotland bör uppmärksammas.
Detta innebär att ett starkt motstånd samtidigt skall kunna
bjudas i norra och södra Sverige. Försvarsuppgifter över ytan skall därutöver
kunna lösas inom övriga delar av landet.

Vid försvar såväl mot invasion över landgräns som mot kustinvasion
ställs krav på stridskrafter som har god motståndskraft vid överraskande
och våldsamt inledda angrepp och förmåga att hejda en angripare. Dessutom
fordras tillgång på operativt rörliga stridskrafter med förmåga att
slå en angripare som försöker att tränga in och få fäste i vårt land.

För ett framgångsrikt försvar bör eftersträvas en lämplig avvägning mellan
operativt rörliga stridskrafter och sådana som grupperas i permanent
utbyggda ställningar. Områden av primärt intresse för en angripare, bl. a.
gränsövergångar, förbindelseleder, viktiga hamnar och andra urlastningsområden,
bör ges ett permanent utbyggt försvar med god motståndskraft
mot bekämpning. Dessa försvarssystem bör sålunda inom viktiga områden
ges sådan styrka och sammansättning, att angriparen tvingas att antingen
göra en tids- och resurskrävande bekämpning eller välja en annan för

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

honom mindre gynnsam anfallsriktning. I båda fallen skapas gynnsammare
betingelser för våra operativt rörliga stridskrafter att slå angriparen.
Ett väl utbyggt permanent försvar kan f. ö. i viss utsträckning minska behovet
av kvalificerade anfallsförband hos försvararen.

Det är nödvändigt med en fortsatt långsiktig och kontinuerlig planering
av det militära försvaret. Karaktären såväl i det militära utbildningssystemet
som i en stor del av materielanskaffningen förutsätter riktlinjer för
det långsiktiga handlandet. Samtidigt är det angeläget alt undvika alltför
starka bindningar för att få handlingsfrihet för val mellan å ena sidan
ett vidmakthållande av existerande struktur och omfattning av försvaret
på kort sikt och å andra sidan resurser för framtida utformning av försvaret.
Handlingsfrihet i det långsiktiga perspektivet krävs på grund av
osäkerheten i politisk, strategisk, teknisk och ekonomisk utveckling.
Inför ett beslut om försvarsutgifternas storlek och fördelning under eu
bestämd period kommer handlingsfriheten dock alltid att vara begränsad
på grund av tidigare gjorda åtaganden, men åtgärder måste vidtas för att
öka denna.

Planeringsramen för tiden efter ett flerårigt försvarsbeslut bör väljas
genom att väga önskad handlingsfrihet och anpassningsförmåga mot kostnaderna
för denna.

Som utgångspunkt för planeringen bör gälla att försvarsutgifterna efter
utgången av beslutsperioden skall ligga på samma nivå som under det sista
budgetåret i perioden. Alternativa planer bör utgå från denna horisontella
nivå. Planeringens nivå och inriktning måste prövas vid den årliga rullningen
av planerna.

Lika litet som planeringsnivåer enligt tidigare principer har inneburit
någon utfästelse för den framtida utgiftsnivån innebär den här föreslagna
horisontella grundplaneringsnivån någon fastlåsning som förutsäger försvarets
definitiva struktur och omfattning för framtiden, eftersom det
efterföljande försvarsbeslutets innebörd inte kan förutsättas. Dessutom
får statsmakterna fortlöpande, även under ett gällande flerårigt försvarsbeslut,
ta ställning till större frågor med följdverkningar i det långsiktiga
perspektivet.

Genom att inte göra några drastiska förändringar av vår nuvarande krigsorganisation,
genom att avsätta tillräckliga resurser för materielutveckling
och genom att under fyraårsperioden inrikta planeringen på nämnt sätt
får vi eu handlingsfrihet att efter fyraårsperioden anpassa vårt militära
försvar till sådana ändrade förhållanden som ter sig rimliga.

Kungl. Maj :t har i november 1967 uppdragit åt överbefälhavaren att bedriva
studier rörande beskrivning och urval av angreppsfall som bör ligga
till grund för krigsmaktens framtida utformning. Vidare förbereds införande
av perspektivplanering för krigsmaktens utveckling på längre sikt.
Denna planering syftar till att formulera och analysera alternativa utform--

Kungl. Maj:ls proposition nr 110 år 100S 7‘)

ningår av krigsmakten i stort och alternativa möjligheter att lösa olika typer
av försvarsuppgifter. I perspektivplanen, som avses sträcka sig 15 år framåt
i tiden, bör alternativ till krigsmaktens långsiktiga utveckling redovisas.

Verksamheten inom de närmaste fem åren avses regleras med hjälp av
programplaner. I dessa redovisas krigsmaktens uppgifter uppdelade på ett
antal ändamålsinriktade program. Programplanerna som i princip varje
år förskjuts ett år framåt bör utgöra underlag för beslut om medelsdisposition
på olika nivåer. Planerna skall vara utformade så att del klart framgår
hur olika beslut påverkar framtida handlingsmöjligheter.

Som underlag lör viktigare beslut avseende förändringar i organisation
eller utrustning o. d. bör upprättas särskilda systemplaner. Med »system»
avses inte enbart vapensystem utan varje grupp av aktiviteter för vilka ett
bestämt mål kan anges. Systemplanerna skall klarlägga vilka praktiska
handlingsmöjligheter som finns och konsekvenserna av olika val. Systemplanerna
avses täcka systemens totala beräknade livslängd. Systemplanerna
kan i viss mån ses som en vidareutveckling av det system med tvåstegsförfarande
vid materielanskaffning som tillämpas sedan år 1966.

En av överbefälhavaren gjord perspektivplan bör kunna utgöra underlag
för förslag till nytt försvarsbeslut för tiden efter budgetåret 1971/72.

Verksamheten under de närmaste fem åren bör så snart som möjligt
regleras med hjälp av programplaner. Såvitt nu kan bedömas bör detta
kunna ske fr. o. m. budgetåret 1970/71. Fr. o. in. samma budgetår bör också
arbetet med systemplaner kunna påbörjas. Detta skulle innebära att vissa
erfarenheter av programbudgetsystem kan föreligga inför ett försvarsbeslut
1972. I avbidan på en omläggning till programbudget bör verksamheten
regleras med hjälp av materielplaner av hittills tillämpad typ och det f. n.
använda tvåstegsförfarandet.

Grundläggande för civilförsvarets nuvarande utformning har varit
principbesluten från åren 1956 och 1959. Vid dessa tillfällen prövade
riksdagen såväl riktlinjerna för skyddsrumsbyggande! och utrymningsplaneringen
som omfattningen av civilförsvarets uppgifter och organisation.
Som ett allmänt mål angavs att den nya organisationen personellt och materiellt
skulle byggas upp under en tioårsperiod. De härefter följande försvarsbesluten
åren 1961 och 1963 anslöt sig till denna allmänna inriktning
av civilförsvarets uppbyggnad. Anslagen till verksamheten har ökats successivt
från 50 milj. kr. för budgetåret 1961/62 till resp. 90, 94, 97 och 97
milj. kr. (i fast prisläge) för budgetåren 1963/64—1966/67. Sistnämnda
belopp utgör i prisläge maj 1967 113,3 milj. kr. För att underlätta uppbyggnaden
tillämpas beställningsbemyndiganden på samma sätt som inom
det militära försvaret. För budgetåret 1967/68 har till civilförsvaret anvisats
121,3 milj. kr. Beinyndigandeskulden utgör vid utgången av innevarande
budgetår sammanlagt 59,3 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Den hittillsvarande utvecklingen av civilförsvaret inom de fastställda
kostnadsramarna har gjort det möjligt att bygga upp den åsyftade organisationen
till betydande del och att ge planeringen behövlig fasthet. Förutsättningarna
för civilförsvaret att fullgöra de primära uppgifterna att
skydda och rädda liv och egendom från verkningarna av modern krigföring
har därmed blivit större. Avsevärda ansträngningar har gjorts för
att söka klarlägga dessa förutsättningar närmare. Intresset har härvid
koncentrerats på civilförsvarets möjligheter att verka vid olika insatser
av stridsmedel, medan de militärpolitiska förutsättningarna i stort har
lämnats utanför diskussionen. Som grund för civilförsvarets utformning
har legat en allmän uppfattning om att aggressionsfallen innebär insats
av en stor mängd kärnladdningar. Laddningarna har tänkts riktade antingen
mot militära mål eller i terrorsyfte mot större städer. De civilförsvarsåtgärder
som utvecklats häremot har ansetts tillräckliga också för
andra mindre krävande aggressionsfall. Det bör dock framhållas att inte
alla åtgärder har utformats med full hänsyn till kärnvapenverkningar.
BI. a. innebär civilförsvarslagens bestämmelser om normalskyddsrummens
utförande, att de främst skall skydda mot massinsats av konventionella
vapen.

Civilförsvarets vidare utveckling måste ha till bakgrund samma uppfattning
om aggressionsfall som skall gälla för totalförsvaret i dess helhet.
Jag biträder därför försvarsutredningens uttalande om nödvändigheten även
sådan anpassning och behov av att nyansera beskrivningen av de lägen
då civilförsvaret skall verka. Det är angeläget att civilförsvarets verkansmöjligheter
studeras mot bakgrund av olika aggressionsfall.

I diskussionen om olika aggressionsfall som grund för totalförsvarets utformning
har försvarsutredningen också uppehållit sig vid möjligheten även
avsiktlig terror med konventionella stridsmedel och kärnvapen. I och
för sig råder det inte någon tvekan om att skadeverkningar på liv och egendom
av förödande omfattning inte kan förhindras, om dylika terroranfall
sätts in ohämmat mot befolkningen. Försvarsutredningen har med skäl ifrågasatt
om terroranfall i sådan omfattning verkligen kan tjäna något rationellt
syfte för angriparen. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att
även om våra civilförsvarsresurser aldrig kan utformas för att möta en omfattande
terrorinsats, bör dock eu sådan planläggning ske att alla resurser
kan utnyttjas för att i så stor utsträckning som möjligt rädda människoliv
ocli lindra skadorna.

Liksom för det militära försvaret kan det vara angeläget att söka närmare
precisera en målsättning för civilförsvaret. Frågan har diskuterats
inom försvarsutredningen av den expertgrupp som studerat den funktionsmässiga
och ekonomiska avvägningen mellan olika delar av totalförsvaret.
Försvarsutredningen har funnit det angeläget att en sådan målsättning utformas.
Frågan är emellertid ännu inte så beredd att förslag kan läggas

Kungl. Maj:Is proposition nr 110 år 1968

fram i detta sammanhang. Civilförsvaret bör på samma sätt som det militära
försvaret ytterligare studeras för att utröna dess verkansmöjlighetcr
i olika aggressionsfall. Dessa studier bör samordnas mot bakgrund av en
gemensam syn på vår säkerhetspolitik och betydelsen av ett förberett skydd
för befolkningen i sådant sammanhang.

Närmast är det angeläget att fortsätta den påbörjade uppbyggnaden av
civilförsvaret. Jag kan också ansluta mig till vad utredningen anför om
inriktningen av civilförsvarets verksamhet i stort och om avvägningen av
dess olika verksamhetsgrenar under fyraårsperioden. Försvarsutredningens
undersökningar har visat att de redan beslutade åtgärderna är i allt väsentligt
riktiga, även om fortsatta överväganden kan ge anledning till vissa förändringar.
Bl. a. är det inte helt klarlagt vilken omfattning och form skyddsrumsbyggandet
bör ha i framtiden. I denna och andra frågor bör förslag
läggas fram senare, när de redan inledda undersökningarna inom försvarsdepartementet
har gett resultat.

I likhet med försvarsutredningen anser jag att den fortsatta planeringen
och anskaffningsverksamheten för civilförsvaret under den nu förestående
sista fasen av uppbyggnadsskedet bör grundas på en för flera år angiven
medelsram. Denna bör ansluta till anslagsramen för budgetåret 1967/68,
som i prisläge maj 1967 utgör 113,3 milj. kr. En ram av denna storlek anser
jag vara en rimlig avvägning med hänsyn till såväl civilförsvarets behov
och möjligheter att vidareutvecklas under den kommande perioden som den
kostnadsutveckling som hittills har kännetecknat civilförsvaret.

Beträffande utgifterna för civilförsvaret för de närmast därpå följande tre
budgetåren har försvarsutredningen föreslagit att anslagsramen bestäms
till 114, 114 resp. 112 milj. kr. årligen i fasta priser (prisläge maj 1967).
Jag biträder förslaget.

Ramen bör som hittills anpassas till pris- och löneutvecklingen. Kompensation
bör likaså lämnas för prisreglering under löpande budgetår, och
besparingar resp. merutgifter på förslagsanslag tillföras eller belasta anslagsramen
för ett senare år.

Med de anslagsramar som jag föreslår kan den planerade organisatoriska
uppbyggnaden av civilförsvaret i stort sett avslutas under perioden 1968/69
—1971/72. Vidare kan ledningscentraler och skydd för undsättningsenheter
byggas ut så att organisationen får avsedd effekt. Skyddet för civilförsvarsorganisation
och befolkning mot kemiska stridsmedel förbättras och förutsättningar
skapas för en ändamålsenlig förvaring av anskaffad materiel.

Anslagen bör som hittills kompletteras med vissa beställnings- och statsbidragsbemyndiganden.
I fråga om materiel kommer väsentliga anskaffningar
att kunna slutföras under den angivna fyraårsperioden. Det finns
därför anledning att räkna med en påtaglig minskning av bemyndigandeskulden
för materiel. Till en början räknar jag dock med att den ökar på
grund av bemyndiganden för begränsad anskaffning av skyddsmasker.
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Bemyndigandeskulden för bidrag till skyddsrum och branddammar kan
förutses bli i stort sett oförändrad under perioden i fråga.

Utöver ramarna för krigsmakten och civilförsvaret bör liksom f. n. räknas
medel för vissa totalförsvarsändamål under fjärde huvudtiteln.

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för det militära försvarets och
civilförsvarets verksamhet under budgetåren 1968/69—*
1971/72 m. m. som jag har angett i det föregående.

Knngl. Maj:Is proposition nr 110 år 1968

Vissa frågor

Sedan Kungl. Maj :t överlämnat vissa skrivelser rörande beredskapsbemanning
av den svenska handelsflottan, sjöfolkets värnpliktsutbildning
m. m. samt om territoriell boinbröjningsorganisation in. in. till 1965 års
försvarsutredning att tas i beaktande vid fullgörande av utredningsuppdraget
har utredningen med skrivelser i februari 1968 redovisat resultaten av
sina överväganden.

Värnplikteutbildningen för yrkessjömän m. m.

Nuvarande förhållanden m. m.

Värnpliktiga yrkessjömän genomgår enligt den år 1966 antagna ordningen
för de värnpliktigas utbildning (prop. 1966: 106, 2 LU 48, rskr 271) militär
grundutbildning i huvudsak i likhet med övriga värnpliktiga men fullgör, så
länge de tjänstgör i handelsflottan, normalt inte repetitionsutbildning.

Vid ett par tillfällen omkring år 1960 har kommittén för sjöfartens beredskapsfrågor
och 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov
lagt fram olika förslag om att avsätta särskild värnpliktsutbildningstid och
särskilda utbildningsresurser för en speciell, för yrkessjömän avsedd utbildning.

Inom ramen för den av 1960 års värnpliktsutredning år 1965 föreslagna och
av statsmakterna senare godtagna ordningen för de värnpliktigas utbildning
angav värnpliktsutredningen i sitt betänkande en möjlighet att, utan ändring
av eljest gällande grundutbildningstider för värnpliktiga, ge vissa yrkessjömän
en tämligen begränsad speciell utbildning som tog sikte på handelsflottans
behov. Värnpliktsutredningen lämnade inte något förslag om sådan
utbildning utan redovisade, under hänvisning till det pågående arbetet inom
för svar sutredningen, denna utbildning såsom en möjlighet inom det nya
utbildningssystemets ram. Merkostnaderna angavs vara tämligen små. Vid
anmälan av frågan om de värnpliktigas utbildning anförde jag att ställning
till frågan om den föreslagna förhållandevis begränsade fartygsskyddsutbildningen
borde — med hänsyn till uppkommande merkostnader — tas
först i samband med att försvarsutredningens kommande förslag prövades.
Jag avvisade i anslutning härtill den av några remissinstanser framförda
tanken på att ge handelsflottans personal en undantagsställning när det
gällde tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Jag tillstyrkte däremot värnpliktsutredningens
förslag att värnpliktiga, som tjänstgjorde i handelsflottan,
härunder normalt skulle likställas med uppskovsvärnpliktiga och

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

därmed i regel inte inkallas till repetionsutbildning. Vad jag förordade i
denna fråga godtogs av riksdagen (rskr 1966: 271).

Enligt 104 § inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188) i dess
lydelse enligt kungörelse den 3 juni 1966 (nr 433) kan anstånd beviljas
värnpliktig som är inmönstrad på handelsfartyg för utrikes sjöfart och
därför inte utan väsentlig olägenhet kan inställa sig så länge resan varar.
Anstånd med att påbörja grundutbildning får inte utan synnerliga skäl
beviljas för längre tid än till det år den värnpliktige fyller 24 år.

1965 års försvarsutredning

Försvarsutredningen finner för sin del, med de ekonomiska ramar som
utredningen föreslår, att det inte är en lämplig avvägning att — såsom tidigare
föreslagits — avdela särskilda resurser för speciell utbildning av
värnpliktiga för handelsflottans behov. Särskild utbildning av mera omfattande
slag, sådan som föreslagits tidigare, bör därför inte koinma i fråga.
Detta skulle inte behöva utesluta att en mera begränsad särskild utbildning
anordnades ungefär på det sätt värnpliktsutredningen angett som en möjlighet.
Enligt försvarsutredningen synes det emellertid som om större uppmärksamhet
än tidigare måste ägnas önskemålet att, med tanke på den
svenska handelsflottans verksamhet i krig, öka tillgången på svenskt sjöfolk
i handelsflottan. Denna uppgift kan från totalförsvarets synpunkt ses
som den för handelsflottan viktigaste beredskapsåtgärden. Från dessa utgångspunkter
ifrågasätter försvarsutredningen om inte frågan om sjöfolkets
värnpliktsutbildning i fred bör prövas på nytt främst i syfte att medverka till
en från beredskapssynpunkt önskvärd ökad rekrytering av svenskt sjöfolk
till handelsflottan.

Försvarsutredningen avstyrker sålunda att inom krigsmaktens ram avdelas
resurser för sådan särskild värnpliktsutbildning som uteslutande tar
sikte på handelsflottans behov i krig. Utredningen föreslår i stället att värnpliktsutbildningen
i fred för yrkessjömännen i någon form ytterligare begränsas
utöver vad som f. n. är fallet. Utredningen anser sig inte böra ta
ställning till hur en sådan begränsning skall genomföras.

Yttrande

Överbefälhavaren framhåller i yttrande över förslaget att det är angeläget
att en långsiktig lösning av frågan om yrkessjömännens värnpliktsutbildning
kan nås. överbefälhavaren delar uppfattningen att det är angeläget
att öka inslaget av svenska medborgare i handelsflottan.

De yrkessjömän som varaktigt är anställda ombord i utrikes sjöfart
kan i händelse av krig vara svårgripbara vid mobilisering och det kan därför
finnas skäl att, som sker med utlandssvenskar, betrakta vissa yrkessjömän
som speciella fall i värnpliktshänseende. Detta synes enligt överbefälha -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008

varen kunna ske inom ramen för gällande värnpliktslag.

Enligt överbefälhavarens mening får dock åtgärden att vidga anståndsmöjligheterna
för vissa yrkessjömän inte bli av prejudicerande betydelse för
andra yrkesgrupper med viktiga uppgifter inom totalförsvaret.

Departementschefen

Försvarsutredningen har behandlat frågan om den svenska handelsflottans
beredskap från två olika utgångspunkter.

Utredningen bär först övervägt huruvida inom ramen för det nu gällande
värnpliktsutbildningssystemet bör anordnas en för yrkessjömän avsedd
fartygsskyddsutbildning. Under hänvisning till de ekonomiska ramar för
det svenska försvaret som utredningen i annat sammanhang föreslagit finner
utredningen det inte vara en lämplig avvägning att avdela särskild utbildningstid
och särskilda utbildningsresurser för utbildning av värnpliktiga
för den svenska handelsflottans behov.

För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning på denna
punkt.

Utredningen har vidare — sett från totalförsvarets synpunkt — övervägt
önskemålet om att öka tillgången på svenskt sjöfolk i handelsflottan. Utredningen
finner ansträngningar i denna riktning vara den för svenska handelsflottan
viktigaste beredskapsåtgärden och föreslår att yrkessjömännens
värnpliktsutbildning i fred ytterligare begränsas utöver vad som f. n. är
fallet. Jag ansluter mig till utredningens förslag.

Jag föreslår under hänvisning till det anförda att värnpliktsutbildningen
i fred i större omfattning än nu är fallet begränsas för yrkessjömän som
uppfyller vissa krav i fråga om seglationstid m. m. Anstånd bör sålunda
alltid beviljas sjömanshusinskriven värnpliktig som är anställd ombord på
svenskt handelsfartyg i utrikes sjöfart. Som utrikes sjöfart bör bedömas
sådan fjärr- eller när far t som avses i förordningen den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt. Anstånd med att påbörja grundutbildning bör beviljas
för ett år i taget. Vid beviljande av fortsatt anstånd bör krävas att
den anståndssökande fortfarande är anställd ombord på svenskt handelsfartyg
i utrikes sjöfart och att han har haft sådan anställning under minst
halva den föregående anståndsperioden. Värnpliktiga som har upphört
att vara yrkessjömän före uppnådda 28 års ålder bör fullgöra dem åliggande
värnpliktstjänstgöring på sådant sätt att deras yrkeskunskaper tas tillvara
i största möjliga utsträckning. De bör i första hand tilldelas flottan. Om
här avsedd värnpliktig inte har påbörjat grundutbildning före det år då han
uppnår 28 års ålder bör han inte vidare kallas in till grundutbildning eller
repetitionsutbildning. Jag ämnar i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :t
de ändringar i inskrivningsförordningen som behövs för att tillämpa den
föreslagna vidgade anståndsgivningen. Det nya systemet bör införas med

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

början den 1 oktober 1968. Värnpliktig som påbörjar grundutbildning före
den 1 oktober 1968 bör inte omfattas av det föreslagna systemet.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

föreslår riksdagen att godkänna de grunder för anstånd
med värnpliktsutbildning för yrkessjömän, m. in. som jag
har föreslagit i det föregående.

Projektilröjning inom totalförsvaret

I den proposition med förslag till ny organisation för civilförsvaret som
förelädes riksdagen 1959 (prop. 114) uttalade föredragande departementschefen
att ansvaret för bombröjningen i landet borde helt åvila krigsmakten.
Civilförsvaret ansågs böra, när så är möjligt, biträda vid avspärrning
och bevakning. Förslaget antogs av riksdagen.

Överbefälhavaren utfärdade i januari 1960 direktiv för bombröjningsverksamheten.
Enligt dessa skulle behovet av omedelbart tillgänglig röjningspersonal
vid militära anläggningar och i anslutning till arméns operationer
tillgodoses genom försvarsgrenschefernas försorg. För röjning inom
övriga områden skulle en territoriell organisation skapas och ingå i arméns
krigsorganisation.

överbefälhavaren lämnade i april 1963 förslag till en territoriell bombröjningsorganisation.
Denna skulle i krig omfatta för hela landet ca 700 man.
Engångskostnaderna för organisationen beräknades till 8,2 milj. kr. och årskostnaderna
till 300 000 kr. En förutsättning för att den angivna organisationen
skulle komma till stånd inom krigsmakten var enligt överbefälhavaren
att kostnaderna beräknades utöver kostnadsramen för det militära
försvaret.

Civilförsvarsstyrelsen framförde till Kungl. Maj :t i oktober 1963 betänkligheter
inför det förhållandet att totalförsvaret saknar resurser för bombröjning
och hemställde, att sådana åtgärder vidtogs att den avsedda bombröj
ningsorganisationen inom krigsmakten snarast kom till stånd.

I ÖB 65 tog överbefälhavaren ånyo upp frågan om en territoriell bombröj
ningsorganisation genom att medel härför räknades in i överbefälhavavarens
eget förslag till kostnadsram och inrymdes i arméns delram med
9 milj. kr. i engångskostnader och 400 000 kr. i årskostnader.

1965 års försvarsutrcdning

Behovet av organisation för projektilröjning bör enligt utredningen bedömas
mot bakgrund av att projektilröjning i viss utsträckning alltid måste
kunna bedrivas inom krigsmakten, särskilt vid militära anläggningar och i
anslutning till arméns operationsområden. Den tekniska sakkunskapen för
rent militär projektilröjning bör enligt utredningens mening kunna utnyttjas
även för annan projektilröjning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1008

Riksdagen har tidigare beslutat att projektilröjning i princip skall åvila
krigsmakten medan civilförsvaret skall biträda vid avspärrning och bevakning.
Försvarsutredningen finner inte anledning att föreslå någon ändring
i dessa principer men anser att, vid tillämpningen av dem, civilförsvaret
bör ges ansvar för rekognosering av icke exploderade projektiler
inom sådana områden som berörs av civilförsvarets verksamhet.

Försvarsutredningen har inte funnit tillräckliga motiv för att det — vid
sidan av den rent militära röjningsorganisationen — upprättas en särskild
territoriell röjningsorganisation. I stället bör enligt försvarsutredningens
mening överbefälhavaren åläggas att med någon utökning av de
resurser som avses för projektilröjning vid militära anläggningar och i
anslutning till stridskrafternas verksamhetsområden svara även för övrig
proj ektilröj ning.

Departementschefen

Jag finner det vara ändamålsenligt att civilförsvaret har ansvaret för
rapportering, avspärrning och bevakning av icke exploderade projektiler
samt för att befolkningen varnas.

Det är enligt min mening inte rationellt att upprätta en särskild organisation
för projektilröjning utöver de resurser för ändamålet som disponeras
av krigsmakten. Jag biträder alltså försvarsutredningens mening
även i denna del.

överbefälhavaren bör ges i uppdrag att föreslå åtgärder för att krigsmaktens
resurser för projektilröjning skall kunna utnyttjas även inom
totalförsvaret i övrigt. Kostnaderna för sådana åtgärder bör beräknas
inom ramen för det militära försvaret. Jag avser att återkomma till Kungl.
Maj:t med förslag i ämnet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t beslutar att delge riksdagen vad jag har
anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Ramberäkning m. m. för budgetåret 1968/69

I enlighet med de principer som jag har angett i det föregående beräknar
jag utgiftsramen för det militära försvaret för nästa
budgetår till 5 201 945 000 kr. enligt följande.

Grundutgifter och utgifter för kompletteringar
(prisläge maj 1967)...................................... 4 782 000 000

Tillkommer:

Delkostnad för försvarets rationaliseringsinstitut
(jfr prop. 1968: 35; överföring från sjunde huvudtiteln)
......................................

Merkostnader efter överföring av de centrala flygverkstäderna
till försvarets fabriksverk (jfr prop.

1968: 109 s. 16)..............................

ökade förmåner vid skador i militärtjänst.........

Ändrat ansvar för signalskyddet inom totalförsvaret
(jfr prop. 1968: 109 s. 148)....................

2 800 000

19 000 000
3 150 000

3 000 000 + 27 950 000

Avgår:

Överföring av flygförvaltningens verkstadsskola i
Västerås till det allmänna skolväsendet (jfr prop.

1968: 109 s. 21; överföring till åttonde huvudtiteln)
...................................... 1 200 000

Minskning av anslagsramen m.h.t. att i grundutgifterna
ingår reservationsmedelsförbrukning....... 62 000 000 — 63 200 000

Basbelopp 1968/69 (prisläge maj 1967).................... 4 746 750 000

Tillkommer:

Civilförsvarets andel av statens allmänna fastighets fond.

......................................

Delkostnad för Stockholms datamaskincentral.....

Beräknade pris- och lönestegringar på driftbudgeten

maj 1967 — medelkostnadsläge 1968/69.........

Priskompensation på kapitalbudgeten för budgetåret
1966/67................................

Anslagsram...................................

Reservationsmedelsförbrukning ..................

Utgiftsram (beräknat utfall den 30 juni 1969). . . .

3 145 000
5 450 000

355 000 000

29 600 000 + 393 195 000

.......... 5 139 945 000

.......... + 62 000 000

5 201 945 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1068

Utöver rambeloppet bör beräknas anslag om sammanlagt 52 400 000 kr.
för följande militära ändamål.

Beredskapsstyrka för FN-tjänst............................. 6 900 000

Flyttning av I 1 och Ing 1.................................. 38 000 000

Projektilröjning på Järvafältet.............................. 400 000

Delkostnad för fortifikationsförvaltningens förvaltningsbyggnad . 5 600 000

Markförvärv vid Rosenholm................................ 1 500 000

52 400 000

För militära ändamål föreslår jag alltså sammanlagt (5 201 945 000 +
52 400 000) 5 254 345 000 kr. Eftersom 62 milj. kr. av grundutgifterna för
det militära försvaret avser förbrukning av reservationsmedel utgör de sammanlagda
anslagen för militära ändamål 5 192 345 000 kr.

Anslagsramen för civilförsvaret beräknar jag för nästa
budgetår till 125 500 000 kr. enligt följande.

Basbelopp 1968/69 (prisläge maj 1967)...................... 113 300 000

Tillkommer:

Kompensation för prisförändringar 1966/67........ 9 800 000

Nettobesparing på förslagsanslag 1966/67......... 2 400 000 -f- 12 200 000

Anslagsram............................................. 125 500 000

Utöver rambeloppet bör beräknas anslag om sammanlagt 3 198 000 kr.
för följande totalförsvarsändamål.

Signalskyddsmateriel för civila myndigheter.......

Vissa teleanordningar..........................

Kostnader för anskaffande av identitetsbrickor m.m

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar......

Vissa skyddsrumsanläggningar...................

3 198 000

600 000
310 000
190 000
473 000
1 625 000

Till nämnda belopp kommer anslag till flygtekniska försöksanstalten
av 11,8 (+1,5) milj. kr. och till försvarets fabriksverk av 59,1 (+ 26,2)
milj. kr.

För ändamål inom försvarsdepartementets verksamhetsområde föreslås
alltså anslag av totalt (5 192 345 000 + 125 500 000 + 3 198 000
+ 11 800 000 + 59 100 000) 5 391 943 000 kr. Härav faller 5 206 103 000
(+ 172 283 000) kr. på driftbudgeten och 185 840 000 (+45 890 000) kr.
på kapitalbudgeten.

I anslagsberäkningarna för det militära försvaret ingår att hittills outnyttjade
belopp i kapitalbudgeten tas i anspråk med ca 150 milj. kr. Detta
medför att under anslag i driftbudgeten måste göras en reservationsmedelsökning
med lika stort belopp för att det totala utfallet för det militära
försvaret skall rymmas inom den angivna utgiftsramen för nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder ställs i vissa fall till
förfogande för betalning av byggnadsarbeten, materiel in. m. för krigsmakten.
Sådana medel bör under nästa budgetår få disponeras utöver utgiftsramen
för det militära försvaret till ett sammanlagt belopp av 20 milj. kr.

Chefen för inrikesdepartementet föreslår i annat sammanhang denna
dag att beställningar av viss materiel för krigsmakten skall få läggas ut
under budgetåret 1967/68 till ett belopp av högst 60 milj. kr. För betalning
av dessa beställningar beräknas gå åt ca 20 milj. kr. under innevarande
budgetår. Utgiftsramen för budgetåret 1968/69 bör minskas med beloppet
för de sammanlagda faktiska utbetalningarna under innevarande budgetår
på grund av ifrågavarande beställningar. Åtgärden innebär att den
avsedda förbrukningen av 62 milj. kr. av reservationsmedel tidigareläggs
delvis.

Jag har i annat sammanhang föreslagit att de centrala flygverkstäderna
förs över till försvarets fabriksverk. Eftersom överföringen inte avses leda
till en merbelastning på ramen för det militära försvaret bör denna kompenseras
för de merutgifter som av redovisningsmässiga skäl uppstår inom
ramen. Som framgår av den tidigare redogörelsen för ramberäkningen har
ramuppräkningen för 1968/69 angetts till 19 milj. kr. Med hänsyn bl. a. till
att verkstaden i Västerås föreslås avvecklas som flygverkstad under budgetåren
1969/70 och 1970/71 bör ersättningen för vartdera av dessa år minskas
med 2 milj. kr. På sikt skall alltså ramuppräkningen i anledning av överföringarna
vara 15 milj. kr. i prisläge maj 1967.

överföringarna av verkstäderna bör å andra sidan inte heller leda till att
fabriksverket får en försämrad ekonomi. Med hänsyn härtill bör ramen
för det militära försvaret under en övergångstid garantera fabriksverket
mot eventuell förlust på verksamheten. Eventuellt underskott torde få täckas
i efterhand genom anvisande av medel inom ramen. Det torde ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om beräkningsgrunderna för ersättningen.

Jag föreslår i annat sammanhang (prop. 1968: 109 s. 166) att försvarets
fabriksverk med anledning av överföringen av de centrala flygverkstäderna
skall tillföras ytterligare 50 milj. kr. i rörelsemedel. Härav avser 20 milj.
kr. ett kapitaltillskott i form av anslag och 30 milj. kr. rörlig kredit. Motsvarande
minskning av medelsbehovet uppstår inom utgiftsramen för det militära
försvaret.

Efter förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1964 års riksdag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1963/64 under fjärde huvudtiteln ett reservationsanslag
av 11 milj. kr. till materiel för en svensk beredskapsstyrka
för FN-tjänst. En viss behållning på anslaget torde komma att stå kvar
till utgången av innevarande budgetår. Behållningen bör få användas för
avsett ändamål för den svenska beredskapsstyrkan även under nästa
budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 är 1008

1)1

Proiirumhudgct in. in.

I prop. 1967: 110 (s. 5) nämndes alt det sedan januari 1966 har pågått
arbete inom försvarsdepartementet i syfte att utforma riktlinjer för en
programbudget för departementets verksamhetsområde. Samtidigt redovisades
ett första steg mot en modernare budgetering inom försvaret i form av
att budgeten för 1967/68 redovisades fördelad på vissa huvudprogram.

Arbetet med programbudget för försvarsdepartementets verksamhetsområde
ingår som ett led i strävandena att åstadkomma den samordning av den
långsiktiga planeringsverksamheten inom försvaret som jag har nämnt tidigare.
De olika leden i planeringscykeln — studier, planering, beslut (budgetering)
och uppföljning (resultatredovisning) — avses härvid sammanfogas
enligt i huvudsak följande principer.

Vid planeringsverksamheten sammanförs krigsorganisationens enheter
i ett antal ändamålsinriktade krigsorganisatoriska huvudprogram. Som
utgångspunkt vid studier och värdering av olika försvarssammansättningar
och system används ett antal definierade angreppsfall. Sammanfattning
av alternativ för den långsiktiga utvecklingen ges i perspektivplaner, som
anger försvarets möjligheter att vid framtida tidpunkter möta skilda
angreppsfall eller hot mot vår säkerhet. Stor tonvikt kommer därvid att
läggas vid studium av alternativa försvarssammansättningar i syfte att
skapa flexibilitet för att möta ändrade hotbilder eller tekniska och ekonomiska
förutsättningar. Femåriga programplaner som syftar till att ange
resursbehov och krigsorganisationsutveckling för de skilda huvudprogrammen
skall utarbetas. Som ett led mellan de krigsorganisatoriska programmen
och fredsorganisationens produktion och förvaltning indelas fredsorganisationens
verksamhet i prestationsområden. Den årliga budgeten
avses komma alt presenteras efter såväl de krigsorganisatoriska programmen
som de fredsorganisatoriska och funktionellt avgränsade prestationsområdena.
För att belysa några av de samhällsekonomiska konsekvenserna
delas slutligen budgeten upp på olika slag av resurser —- utgiftsslag.

En övergång till programbudgetering bedöms få vittgående konsekvenser
för anslagssystemet. Det fortsatta arbetet inom försvarsdepartementet
syftar närmast till att vidareutveckla systemet för den långsiktiga planeringen
och att samordna en programbudget på departementsnivå med
nya former för anslagstilldelning och redovisning. För arbetet har en
särskild ledningsgrupp (programbudgetgruppen) tillsatts inom försvarsdepartementet.
Genom beslut den 16 februari 1968 anmodades överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna, försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, försvarets
forskningsanstalt och civilförsvarsstyrelsen att biträda vid förberedelserna
för övergång till programbudgetering. Som riktpunkt för tidsplaneringen
har angetts att berörda myndigheter skall lämna anslagsframställningar
för budgetåret 1970/71 i programbudgetform.

I det följande lämnas en särredovisning av 1968/69 års budget i pro -

92 Kungi. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Tabell 4. Huvudprogram fördelade efter prestations områden (milj. kr.)

Huvudprogram	Prestationsområden
Operativt vidmakt- hållande	Grundut- bildning	Materiel- anskaff- ning	Investe-ringar i anlägg-ningar	Forsk-ning och utveck-ling	Summa
1. Fältförband...........	666	352	403	122	37	1 580
2. Lokalförsvarsförband...	91	13	11	_	_	115
3. Kust- och sjöförsvars-
förband...............	317	76	201	68	23	685
4. Luftförsvarsförband....	287	50	345	14	30	726
5. Attack- och spanings-
förband...............	104	20	159	—	245	528
6. Flygstridskrafternas
bas- och underhålls-
tjänst................	155	22	205	35	48	465
7. Central och högre regio-
nal ledning............	337	1	39	28	_	405
8. Gemensamma stödfunk-
tioner................	176	7	16	16	_	215
9. Allmän försvarsforsk-
ning..................	—	—	10	2	91	103
10. Civilförsvar m.m.......	41	12	41	27	—	121
Summa...............	2 174	553	1 430	312	474	4 943

Till utgifter för operativt vidmakthållande har förts alla utgifter för att på kort sikt vidmakthålla
redan organiserade krigsförband. Beredskapsåtgärder, stabs- och förvaltningsverksamhet
har förts hit liksom repetitionsutbildning och vidareutbildning av anställd personal. Drift och
underhåll av materiel i förråd eller för repetitionsutbildning och av befästningar och anläggningar,
förbrukning av utbildningsammunition och drivmedel m.m. har också hänförts till operativt vidmakthållande.
Fasta utgifter för förband betraktas som utgifter för sådan allmän fredsorganisatoriks
verksamhet som är av vidmakthållande karaktär. Dessa utgifter betraktas i detta sammanhang
som löpande konsumtion av försvarstjänster.

Till utgifter för grundutbildning har förts investeringar i grundutbildning av värnpliktiga och
fast anställda inkl. förbrukning av ammunition och drivmedel samt underhåll av materiel i drift
m.m.

Till utgifter för materielanskaffning har förts alla investeringar i krigs- och fredsmateriel,
maskiner och apparater med en bedömd livslängd som överstiger 2 å 3 år.

Till utgifter för investeringar i anläggningar har förts alla investeringar i befästningar, byggnader
och anläggningar för krigs- och fredsorganisationen.

Till utgifter för forskning och utveckling har förts alla investeringar i såväl allmän som objektbunden
forskning samt försök och utveckling av vapenprojekt m.m.

gramform. Redovisningen motsvarar ungefär den som lämnades i prop.
1967:110.

I tabell 4 redovisas budgeten för budgetåret 1968/69 uppdelad på huvudprogram
och prestationsområden. I tabell 5 har huvudprogram och utgiftsslag
ställts samman. Uppdelningarna är ungefärliga, eftersom nuvarande
titelförteckning och kontoplaner inte är utformade med hänsyn till programbudgetens
krav. De belopp som redovisas i tabellerna skiljer sig från riksstatsförslaget
bl. a. genom att prisreglerings- och täckningsanslag inte har
fördelats samt att avskrivningar och förräntningskrav inte har inkluderats
i ersättningsanslagen till fastighetsfonderna. Utgifter för beredskapsstyrka
för FN-tjänst har inte räknats in. Under varje program redovisas den beräknade
nettoutgiften, dvs. anslagen har korrigerats för väntade förändringar
i reservationsmedelsbehållningen. En direkt jämförelse med motsva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 dr 1968 93

Diagram 1. Utgifternas relativa fördelning på program ochprestationsomrdden (milj. kr.)

Huvudprogram nr

Operativt vidmakthållande -

Grundutbild

ning

: I" . . ,

	400 ———
Materielan-skaffning	20° -ii
Investeringar i anläggningar	u —
100 ~ffiH 0	: . .1	IMHi -

200 -

Forskning och

utveckling Q liiimil

lii

rande särredovisning i prop. 1967: 110 kan inte göras utan korrigering på
grund av vissa ändringar i indelningar i program och prestationsområden.
Det i prop. 1967:110 redovisade huvudprogrammet Befälsutbildning har
utgått och utgifterna delats upp på program 1—6 och 8. Ett nytt program,
10. Civilförsvar in. m., har tillkommit. Löneutgifterna och vissa omkostnader
för fredsorganisationens förband har i sin helhet förts över från prestationsområdet
Grundutbildning till Operativt vidmakthållande. De har nämligen
betraktats som utgifter för sådan allmän fredsorganisatorisk verksamhet
som är av vidmakthållande karaktär.

I diagram 1 visas grafiskt utgifternas fördelning på program och prestationsområden.
De totala utgifterna fördelade på prestationsområden visas
grafiskt i diagram 2. En motsvarande fördelning efter utgiftsslag åskådliggörs
i diagram 3.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Diagram 2. De totala utgifternas fördelning på prestationsområden (milj. kr.)

Operativt vidmakthållande Materielan skaffning Grundutbildning -

Forskning och
utveckling

Investeringar i
anläggningar

2174

Tabell 5. Huvudprogram fördelade efter utgiftsslag (milj. kr.)

			Utgiftsslag
Huvudprogram	Personal- löner	Materiel och tjänster	Anlägg-ningar, hyror och byggnads-arbeten	Värnplik-tiga, civil-försvars-pliktiga och deras konsumtion	Summa
1. Fältförband......	440	691	228	221	1 580
2. Lokalförsvarsför-band............	40	49	1	25	115
3. Kust- och sjöför-svarsförband.....	198	338	95	54	685
4. Luftförsvarsför-band............	136	552	15	23	726
5. Attack- och spa-ningsförband.....	59	459	1	9	528
6. Flygstridskrafter-nas bas- och un-derhållst jänst.....	65	317	74	9	465
7. Central och högre regional ledning...	283	88	34	. _	405
8. Gemensamma stödfunktioner....	63	93	58	1	215
9. Allmän försvars-forskning ........	60	37	6		103
10. Civilförsvar m.m. .	16	61	35	9	121
Summa..........	1 360	2 685	547	351	4 943

Till personallöner har förts löneutbetalningar för all av krigsmakten och civilförsvaret anställd
personal inkl. lönetillägg men exkl. traktamenten och sjukvårdsförmåner. Kostnader för framtida
pensionsförpliktelser har inte räknats in.

Till materiel och tjänster har förts inköp, hyror, reparation och underhåll av materiel och varor
samt utgifter för tjänster (exkl. hyrestjänster).

Till anläggningar, hyror och byggnadsarbeten har förts inköp och hyror av mark, byggnader och
befästningar inkl. utgifter för bränsle, vatten och elektricitet.

Till värnpliktiga och civilförsvarspliktiga samt deras konsumtion har förts kontanta värnpliktsförmåner
m.m., utgifter för mathållning och permissionsmundering samt vissa reseersättningar..

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968
Diagram 3. De totala utgifternas fördelning på utgiftsslag (milj. kr.)

Materiel
och tjänster

Personal löner Anläggningar,

hyror m.m.
Värnplikt!-ga m*m«

2685

Under budgetåret 1968/69 kommer utgifterna under de olika programmen
att i stort avses för följande ändamål:

1. Fältförband omfattar arméns fältförband.

Operativt Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal

vidmakthållande brigader kommer att kunna mobiliseras. Som en följd
av 1963 års försvarsbeslut omorganiseras en pansarbrigad
till infanteribrigad. Utöver brigaderna ingår
ledningsförband, självständiga infanteri-, pansar-, artilleri-
och luftvärnsbataljoner — bl. a. en luftvärnsbataljon
utrustad med robot 67 (Hawk) — arméflyg-,
fältarbets-, sambands- och underhållsförband. Krigsförbandsövningar
kommer att bedrivas med ca 43 000
man, särskilda övningar med ca 6 000 man och mobiliseringsövningar
med ett begränsat antal man. Utöver
fasta utgifter för fredsorganisationen tillkommer
reparations- och iståndsättningsarbeten vid kaserner
m. m.

Grundutbildning

Materiel anskaffning -

Utbildningskontingenten omfattar ca 36 500 man
(inkl. viss utbildning för program 2 och 7). Utbildningen
inriktas främst på att omsätta den befintliga
krigsorganisationen samt att möjliggöra införandet i
krigsorganisationen av nylevererad materiel, bl. a.
stridsvagn 103 och pansarbandvagn 302.

Leveranserna av stridsvagn 103 och pansarbandvagn
302 fortsätter. Kompletteringsanskaffning av ett begränsat
antal av de senare påbörjas för att möjliggöra
bibehållandet på längre sikt av det antal pansarbrigader
som återstår sedan en omvandlats till
infanteribrigad. Materielutgifterna hänför sig vidare
till anskaffning av den nya lätta luftvärnsroboten
Redeye, 15,5 cm bandkanon och ammunition. En modernisering
av luftvärnsroboten Hawk så att denna
kan utnyttjas under hela 1970-talet planeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Investeringar i
anläggningar

Forskning och
utveckling

Huvuddelen av utgifterna avser investeringar för I 1/
Ing 1 nya etablissement i samband med flyttningen
från Järvafältet. Härtill kommer kompletterande
byggnadsarbeten i anslutning till befintliga kasernanläggningar.
Vidare kommer medel att avses för
ammunitionsförråd, begränsade markanskaffningar i
anslutning till skjutfält, m. m.

Utveckling sker bl. a. av en ny infanterikanonvagn.

2. Lokalförsvars förband omfattar i huvudsak arméns lokalförsvars- och
depåförband samt hemvärnet.

Operativt

vidmakthållande

Grundutbildning

Materiel anskaffning -

Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal
cykelskyttebataljoner, värnkompanier in. m. kommer
att kunna mobiliseras. Krigsförbandsövningar kommer
att bedrivas med ca 27 000 man och mobiliseringsövningar
bl. a. i form av mönstringsövningar med
ett begränsat antal man.

Endast begränsad grundutbildning främst av befäl
och vissa specialister avses ske (inräknade i utbildningskontingenten
under program 1). Huvuddelen av
personalen tillförs genom överföring från program 1,
mindre delar efter överföring från program 3—6.

Utgifterna är förhållandevis låga eftersom lokalförsvarsförbanden
m. fl. i betydande utsträckning utnyttjar
äldre materiel som förs över från program 1.
Begränsade anskaffningar av vapen och ammunition
sker. Vidare anskaffas fältuniformer för hemvärnet.

3. Kust- och sjöförsvar sförband omfattar marinens samtliga krigsförband.

Operativt En kryssare, åtta jagare, ett femtontal torpedbåtar,

vidmakthållande ett femtontal motortorpedbåtar, ca tjugo ubåtar, åtta

fregatter samt ett antal minerings- och minröjningsförband
kommer att kunna hållas rustade eller mobiliseringsbara.
Vidare ingår ett stort antal rörliga
eller fasta spärrförband samt rörliga eller fasta kustartilleribatterier
och helikopterförband. Under året
beräknas två ubåtar av sjöormen typ och ett antal nya
7,5 cm kustartilleribatterier komma att tillföras organisationen
medan två omoderna fregatter utgår ur
krigsorganisationen. Införandet av det av riksdagen
1966 beslutade nya repetitionsutbildningssystemet
fortsätter. Krigsförbandsövningar kommer att bedrivas
med ca 8 500 man och särskilda övningar med ca
600 man. Utöver fasta utgifter för fredsorganisationen
tillkommer reparations- och iståndssättningsarbeten
vid kaserner m. m.

!)7

Kimcjl. Maj.ts proposition nr 110 år 1008

Grundutbildning Utbildningskontingenten omfattar ca 6 700 man. Utbildningen
inriktas främst på att vidmakthålla den
befintliga krigsorganisationen och möjliggöra införandet
av nylevererad materiel.

Materiel anskaffning -

Investeringar i
anläggningar

Två ubåtar av sjöormentyp beräknas komma att levereras.
Av materielutgifterna hänför sig vidare en stor
del till modernisering av äldre ubåtar och torpedbåtar
samt fortsatt anskaffning av eller kompletteringar till
kustrobotförband, 7,5 cm kustartilleribatterier och
rörliga spärrförband.

En stor del av utgifterna avser investeringar för utflyttning
av verkstadsavdelningen vid Ostkustens örlogsbas
(Stockholms örlogsvarv) till Muskö. Härtill
kommer befästningsarbeten för nya kustartilleribatterier
in. m.

Forskning och Förutom skeppsteknisk forskning in. in. sker utveck ulveckling

ling av bl. a. nya torpedbåts- och ubåtstyper samt nya

tunga kustartilleribatterier.

t. Luftförsnarsförband omfattar de delar av luftförsvaret som ingår i flygvapnet
utom de förband som kan hänföras till det för flygstridskrafterna
gemensamma bas- och underhållsprogramet (program 6).

Operativt Jämfört med läget den 1/7 1967 kommer en jaktdivi vidmaktliållande

sion att utgå medan ett oförändrat antal luftvärnsrobotkompanier
kommer att kunna mobiliseras. Jaktdivisionerna
kommer att vara utrustade med flygplan
32 B (Lansen) och 35 (Draken). Flygplan 34 (Hawker
Hunter) utgår under året och ersätts med den senaste
versionen av flygplan 35 (F-versionen). Luftvärnsrobotkompanierna
är utrustade med robot 68 (Bloodhound).
Nya delar av stridsledningssystemet sätts i
drift. En flygflottilj (Göta flygflottilj, F 9) läggs ned
under budgetåret.

Grundutbildning Utgifterna hänför sig främst till grundutbildning av
flygförare.

Materiel anskaffning -

Investeringar i
anläggningar

Leveranserna av flygplan 35 F samt jaktrobotarna 27
och 28 (Falcon) fortsätter. Av utgifterna hänför sig
vidare en del till materiel för stridsledningssystemet.

Kompletterande anläggningsarbeten för stridsledningssystemet
utförs, bl. a. radargruppcentraler, uppställningsplatser
för radarstationer och teleutrustning.

Forskning och Forskning och utveckling inriktas bl. a. på aero utveckling

dynamik-, hållfasthets- och elektronikområdena och

på allmän robotforskning.

7 — llihang till riksdagens protokoll 1008. 1 saml. Nr Ilo

98 Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1968

5. Attack- och spanings förband omfattar flygvapnets attack- och spaningsförband
utom de enheter som kan hänföras till det för flygstridskrafterna
gemensamma bas- och underhållsprogrammet (program 6).

Operativt vidmakthållande	Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal attack- och spaningsdivisioner kommer att kunna mobiliseras. Attackdivisionerna kommer att vara ut-rustade med A 32 (Lansen) och spaningsdivisionerna med S 32 (Lansen) och S 35 (Draken).
Grundutbildning	Utgifterna hänför sig främst till grundutbildning av flygförare.
Materiel- anskaffning	Utgifterna avser främst seriekostnader för flygplan AJ 37 (Viggen) med beväpning (bl. a. robot 04 och 05).
Forskning och utveckling	Huvuddelen av utgifterna avser typarbete för flyg-plan AJ 37 med undersystem, bl. a. attackrobot 04 och 05.

6. Flygstridskrafternas bas- och underhållstjänst omfattar utgifter av gemensam
karaktär för program 4 och 5 samt flygtransportförband.

Operativt vidmakthållande	Ett jämfört med läget den 1/7 1967 oförändrat antal flygbaser med basbataljoner kommer att kunna mo-biliseras. Antalet flygtransportförband bibehålls oför-ändrat. Införandet av det nya repetitionsutbildnings-systemet påbörjas. Krigsförbandsövningar kommer att bedrivas med ca 3 000 man. Utöver fasta utgifter för basorganisationen tillkommer reparations- och istånd-sältningsarbeten vid kaserner och flygfält.
Grundutbildning	Utbildningskontingenten omfattar ca 6 600 man (inkl. viss utbildning för program 4 och 5). Värnpliktsut-bildningen inriktas dels på att omsätta den befintliga krigsorganisationen, dels på att vidmakthålla den fredsmässiga utbildningsorganisationen, så att erfor-derlig flygutbildning kan bedrivas.
Materiel- anskaffning	Materielutgifterna avser bl. a. viss ammunition samt test- och underhållsutrustning för flygplan och ro-botar och landnings- och navigationsutrustning.
Investeringar i anläggningar	En begränsad komplettering sker under året med nya krigsflygfält och reservvägbaser. Härutöver sker kompletterande anläggningsarbeten på befintliga flyg-fält m. m.

7. Central och högre regional ledning omfattar utgifter dels för krigsförband
och anläggningar som ingår i högkvartersorganisationen och den högre
regionala ledningen, dels för fredsorganisationen vid centrala och högre re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 ur 1068

gionala staber och förvaltningar. Huvuddelen av utgifterna avser operativt
vidmakthållande av nuvarande organisation.

8. Gemensamma stödfunktioner omfattar utgifter för olika komponenter
som inte har kunnat fördelas eller är utpräglat gemensamma serviceorgan
eller funktioner för hela krigsmakten. I programmet ingår gemensamma skolor,
hälso- och sjukvård, inskrivningsväsende, signalspaning, lagerhållning
in. in. av gemensamma förnödenheter, bidrag till frivilliga försvarsorganisationer,
musik-, arkiv- och museiverksamhet m.m. Huvuddelen av utgifterna
avser operativt vidmakthållande.

0. Allmän försvarsforskning omfattar utgifter för utredningar och forsknings-,
försöks- och utvecklingsverksamhet som inte direkt kan hänföras till
övriga program. Samtliga utgifter för försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska
institutet och flygtekniska försöksanstalten har således
förts till programmet. Därutöver tillkommer icke-projektbunden forskning
under materielanslagen.

10. Civilförsvar m. m. omfattar utgifter för civilförsvar, psykologiskt försvar
in. in.

Operativt
vidmakthållande

Grundutbildning

Materielanskaffning Investeringar

i
anläggningar

Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag,
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) godkänna mina förslag rörande ramberäkning in. in.,

b) medge att det för budgetåret 1963/64 under fjärde huvudtiteln
anvisade reservationsanslaget Materiel för en
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst får disponeras även
under budgetåret 1968/69.

I det lokala civilförsvaret beräknas 68 % (ca 143 000
personer) av den planerade organisationen (ca 220 000
personer) kunna mobiliseras. 13 undsättningskårer av
planerade 20 kan mobiliseras. Under budgetåret kommer
fortsatt uppbyggnad av det lokala civilförsvaret
med ca 10 000 personer att ske. Två undsättningskårer
kommer att nyuppsättas. Repetitionsutbildning
kommer att bedrivas med ca 34 000 personer.

Denna inriktas på omsättning av befintlig organisation
och på den fortsatta personella uppbyggnaden av
det lokala och regionala civilförsvaret. Utbildningen
omfattar ca 25 000 personer (verkskyddet inte inräknat).

Huvuddelen av utgifterna avser den fortsatta utbyggnaden
av civilförsvaret. En begränsad anskaffning av
nya skyddsmasker beräknas kunna påbörjas.

Utgifterna avser främst fortsatt utbyggnad av ledningscentraler,
skydd för framskjutna enheter, observationsplatser,
branddammar och förrådsbyggnader.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

Anslagsfrågor

I prop. 1968: 1 (bil. 6) har vissa anslag inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde tagits upp med endast beräknade belopp. Sedermera
har lagts fram förslag i vissa anslagsfrågor (prop. 1968: 34, 35, 107, 108
och 109). I det följande anmäls de återstående anslag som har tagits upp
med beräknade belopp. Av följande sammanställning framgår storleken
av preliminärt beräknade anslag och slutligt begärda anslag samt summan
av anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Prop./anslag	Belopp (kr.)
Prel. beräknat	Slutligt beräknat
1968: 34.....*............................	2 900 000	5 000 000
1968: 35.................................	2 200 000	5 000 000
1968:107................................	151 735 000	149 800 000
1968:108................................	271 150 000	278 615 000
1968: 109...............................	2 041 918 000	2 081 177 000
Förslag i det följande:
DRIFTBUDGETEN
Anskaffning av tygmateriel m.m............	483 584 000	493 058 000
Järnvägskrigsbromateriel..................	1 000	—
Anskaffning av fartygsmateriel m.m.........	247 485 000	245 550 000
Anskaffning av flygmateriel m.m............	1 085 421 000	1 080 445 000
Vissa signalförbindelser m.m................	21 400 000	35 000 000
Anskaffning av civilförsvarsmateriel.........	53 517 000	49 000 000
Summa driftbudget och kapitalbudget..........	4 361 311 000	4 422 645 000

De i prop. 1968: 1 (bil. 6) slutligt beräknade anslagen avsåg sammanlagt
969 298 000 kr. Summan av de föreslagna anslagen inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde går därmed upp till (969 298 000 + 4 422 645 000)
5 391 943 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1908

101

DRIFTBUDGETEN
Fjärde huvudtiteln

Anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret

Vid anskaffning av tygmateriel eller motsvarande skiljer oftast flera
år mellan tidpunkterna för beställning och för leverans. För sådan anskaffning
anvisar riksdagen inte medel för hela kostnaden utan lämnar
beställningsbemijndiganden, dvs. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att
beställningar av viss materiel får läggas ut utan att anslagsmedel samtidigt
ställs till förfogande. Verksamheten styrs helt av beställningsbemyndiganden,
som skall täcka alla medelsdispositioner. Dispositionerna skall göras
med utgångspunkt i att anslag (betalningsmedel) kommer att ställas till
förfogande i den takt och den omfattning som framgår av ramar för
medelsförbrukning för materielanskaffningen.

För varje budgetår fastställer Kungl. Maj:t anslagsvis bemyndigandeplaner
som tar upp bemyndigandebelopp för avsedda objekt inom ramen
för de totala beställningsbemyndiganden som riksdagen har lämnat. De
medel som riksdagen har anvisat för samma budgetår behövs för att betala
dels leveranser på grund av tidigare beställningar, dels förskott och leveranser
som hänger samman med nya beställningar.

Den särskilda tekniken att utnyttja beställningsbemyndigande för varje
disposition av medel tillämpas under innevarande budgetår för följande
reservationsanslag, nämligen Anskaffning av tygmateriel m. m., Järnvägskrigsbromateriel,
Anskaffning av fartygsmateriel m. m., Anskaffning
av flygmateriel m. m. och Vissa signalförbindelser m. in. Med bemyndigandeskuld
under ett sådant anslag menas skillnaden vid en viss tidpunkt
mellan de sammanlagda beställningsbemyndiganden som riksdagen
har lämnat och summan av anvisade medel.

Den sammanlagda bemyndigandeskulden under nämnda anslag den 30
juni 1963 — vid ingången av den fyraårsperiod som omfattades av 1963
års försvarsbeslut — var 2 759 255 000 kr. För budgetåren 1963/64—1966/
67 har riksdagen medgett att beställningar av tygmateriel (motsvarande)
fått läggas ut till ett för anslagen sammanlagt belopp av 7 625 845 000 kr.
För att betala ifrågavarande beställningar har för samma period anvisats
sammanlagt 7 260 597 000 kr., varav 519 590 000 kr. utgör medel som har
förts över från anslaget Reglering av prisstegringar. Under försvarsbeslutsperioden
har bemyndigandeskulden alltså ökat med (7 625 845 000—-7 260 597 000) 365 248 000 kr. och utgjorde den 30 juni 1967 3 124 503 000
kr.

7*— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 110

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndiganden
till ett belopp av 2 390 540 000 kr. medan 1 984 324 000 kr. har
anvisats i betalningsmedel. I bemyndigandena ingår 1 560 milj. kr. som
riksdagen har beviljat för avslutande typutveckling och serietillverkning
av högst 100 flygplan 37. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968 blir
därmed (3 124 503 000 + 2 390 540 00 — 1 984 324 000) 3 530 719 000 kr.

Förslagen till beställningsbemyndiganden och medel för nästa budgetår
framgår av följande sammanställning. I denna anges även beloppen för
innevarande budgetår och en beräkning av behovet av medel för att fullgöra
betalningsåtaganden för beställd materiel och för materiel som avses
beställas under nästa budgetår.

		1967/68		1968/69 (förslag)	Beräknat utfall för bemyndigandeskulden den 30/6 1969
	An- slag	Bemyn- digan- den	Bemyn-digande-skuldden 30/61968	An- slag	Bemyn- digan- den	Beräk-nad be-bemyn-digande-skuld den 30/6 1969	69/70	70/71	71/72 och senare
Anskaffning av tygmateriel in. m.......	562,7	370,0	659,8	493,1	565,0	731,7	410,0	260,0	61,7
Anskaffning av fartygsmate-riel m. m. ...	274,7	120,0	338,4	245,6	265,0	357,8	145,0	95,0	117,8
Anskaffning av flygmateriel m. m.......	1 119,9	1 900,0	2 509,8	1 080,4	830,0	2 259,4	800,0	660,0	799,4
Summa	1 957,3	2 390,0	3 508,0	1 819,1	1 660,0	3 348,9	1 355,0	1 015,0	978,9
Järnvägskrigs-
bromateriel..	0	0,5	0	—	—	—			''
Vissa signalför-									2,7
bindelser ...	27,0	0	22,7	35,0	40,0	27,7	15,0	10,0
Summa	27,0	0,5	22,7	35,0	40,0	27,7	15,0	10,0	2,7
Totalt	1 984,3	2 390,5	3 530,7	1 854,1	1 700,0	3 376,6	1 370,0	1 025,0	981,6

Av sammanställningen framgår att jag inte räknar med något nytt anslag
till järnvägskrigsbromateriel för nästa budgetår. Den verksamhet som
f. n. betalas från reservationsanslaget Järnvägskrigsbromateriel bör i
fortsättningen betalas från anslaget Anskaffning av tygmateriel m. m.

De medel som kan avses för anskaffning av tygmateriel eller motsvarande
under nästa budgetår går till största delen (ca 1 300 milj. kr.) åt
för att betala beställningar som har lagts ut t. o. m. budgetåret 1967/68.
Vidare behövs ca 260 milj. kr. för att betala beställningar som erfordras

103

Kiuujl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder. Av totalt ca 1 730 milj. kr. under
försvarsgrenarnas anslag till anskaffning av tygmateriel in. in. kan
sålunda ca 170 milj. kr. avses för betalning under nästa budgetår av nödvändiga
materielkompletteringar för fyraårsperioden 1968/69—1971/72.

Beträffande materielanskaffning enligt tvåstegsförfarande torde få hänvisas
till en promemoria som kommer att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.

För tygmaterielanskaffningen är det väsentligt att utforma fleråriga
planer. Eu grundläggande förutsättning för detta arbete är att veta ungefär
hur stora medel som kan disponeras för ändamålet under de följande
budgetåren. Efter förslag av Kungl. Maj :t har riksdagen årligen godkänt
ramar för planering av försvarsgrenarnas anskaffning av tygmateriel
m. m. under en sjuårsperiod. Sådana ekonomiska riktlinjer för planeringen
bör lämnas även i fortsättningen. Jag anser emellertid att planeringen
f. n. inte bör bindas vid någon viss fördelning av medel mellan
försvarsgrenarna. Avvägningar och prioriteringar bör göras inom en utgiftsram
för ifrågavarande anslag till anskaffning av tygmateriel (motsvarande)
inom krigsmakten. En totalplanering av detta slag kommer
att underlättas av den omorganisation av materielförvaltningen i central
instans som jag föreslår i annat sammanhang.

Planeringen för materielanskaffningen under de tre sista budgetåren
av beslutsperioden bör som allmän bakgrund gå ut från de kompletteringar
som jag tidigare har nämnt och som avser förband och vapensystem m. in.
som jag finner angelägna.

För planering av anskaffning av tygmateriel m. m. till försvarsgrenarna
under budgetåren 1969/70—1975/76 räknar jag med ramar för medelsförbrukning
enligt följande sammanställning (prisläge maj 1967).

Budgetår (belopp i milj. kr.)
1969/70	1970/71	1971/72	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76
1 750	1 800	1 850	1 850	1 850	1 850	1 850

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

B. Armén

B 27 . Anskaffning av tygmateriel m. m.

1966/67 Utgift 515 032 562 Reservation 131 582 885
1967/68 Anslag 562 676 000
1968/69 Förslag 493 058 000

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av tygmateriel
m. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 — vid utgången
av den fyraårsperiod som omfattades av 1963 års försvarsbeslut —
852 497 000 kr.

För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndigande
till ett belopp av 370 000 000 kr. medan 562 676 000 kr. har anvisats
i betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968
blir därmed (852 497 000 + 370 000 000 — 562 676 000) 659 821 000 kr.

Arméförvaltningen

Anslaget bör föras upp med 484 785 000 (— 77 891 000) kr. Vid anslagsberäkningen
har tillgodoräknats 35 milj. kr., som motsvarar utgifter för
centralt genomförda renoveringar och anskaffningar av reservdelar. Sådana
utgifter bör föras över till detta anslag från anslaget Underhåll av
tygmateriel m. m. (jfr prop. 1968:109 s. 50). Av anslaget bör 2 245 000 kr.
beräknas utöver ramen för det militära försvaret för viss materielanskaffning
till I 1 och Ing 1. Medelsförbrukningen under anslaget bör få gå upp
till 463 560 000 kr.

För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om
500 milj. kr.

Departementschefen

I det föregående har jag lämnat förslag till försvarsutgifternas storlek
under de närmaste fyra åren. Jag har också tagit ställning till anskaffningsverksamheten
i stort och angett utgångspunkter för långsiktsplaneringen
för anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret.

Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 1968

föras upp med 493 058 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom armén och för vissa gemensamma
ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör bärav
få utnyttjas 440 milj. kr. under nästa budgetår. Häri ingår medelsförbrukning
om beräknat 6,1 milj. kr. för de beslutade åtgärderna för säkrare
förvaring av vapen och ammunition (jfr prop. 1963: 108 s. 50). Vidare
ingår ca 1,2 milj. kr. för vissa utgifter för järnvägskrigsbromateriel.

Jag räknar inte några medel utöver utgiftsramen för det militära försvaret.

Till den angivna medelsförbrukningen kan komma del av de 62 milj. kr.
som får förbrukas av reservationsmedel under nästa budgetår.

F. n. finns inte några förvaltningsmässigt fullständigt genomarbetade
långsiktsplaner eller förslag till beställningsbemyndiganden som är grundade
på den inriktning av verksamheten som jag har föreslagit i det föregående.

Jag föreslår för nästa budgetår ett beställningsbemyndigande om 565
milj. kr. Härav avser ca 350 milj. kr. åtgärder som har hänförts till grundutgifterna,
dvs. utgifter för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder och
för att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Omkring 100 milj. kr.
avser ammunition och ersättning av försliten materiel m. m. och ca 75
milj. kr. kompletterande utrustning för pansarbrigader och infanteribrigader.
Åtgärder för modernisering av arméns luftvärn kräver ett bemyndigandebelopp
om ca 40 milj. kr. Det bör liksom tidigare ankomma på
Kungl. Maj:t att ta ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom
ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att
lämna. Till grund för Kungl. Maj :ts ställningstagande förutses komma att
ligga genomarbetade inaterielplaner.

för att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Omkring 100 milj. kr.

Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyndiganden
till ett belopp av (659 821 000 + 565 000 000 - 493 058 000)
731 763 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.

Som jag tidigare har nämnt bör anskaffning och underhåll av järnvägskrigsbromateriel
fr. o. in. nästa budgetår betalas från förevarande anslag.
Anslagsbehållningen på anslaget Järnvägskrigsbromateriel bör få föras över
till förevarande anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av tygmateriel m. in. får läggas ut inom en kostnadsram
av 565 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av tygmateriel m. m. för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 493 058 000 kr.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

C. Marinen

C 23. Anskaffning av fartygsmateriel m. m.

1966/67 Utgift 223 831 790 Reservation 62 915 076
1967/68 Anslag 274 668 000
1968/69 Förslag 245 550 000

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av fartygsmateriel
in. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget (beträffande anslagsbenämningar
m. m. se prop. 1965: 1 bil. 6 s. 120 och 121 och prop. 1967: 110 s. 55) var
den 30 juni 1967 — vid utgången av den fyraårsperiod som omfattades
av 1963 års försvarsbeslut — 493 023 000 kr.

För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndigande
till ett belopp av 120 milj. kr. medan 274 668 000 kr. har anvisats i
betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni 1968
blir därmed (493023 000 + 120 000 000 — 274 668 000) 338 355 000 kr.

Marinförvaltningen

Anslaget bör föras upp med 264 800 000 (— 9 868 000) kr. Medelsförbrukningen
under anslaget bör få gå upp till 242,5 milj. kr.

För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om
579,6 milj. kr. Det föreslagna beloppet fördelar sig på delposter enligt
följande (milj. kr.).

A. Flottan : v

1. Torpedbåtar............................................................. 378,0

2. Trängfartyg och båtmateriel. . ....... 3,0

3. Fartygsmoderniseringar................................... 2,5

4. Skeppsteknisk materiel.............1........................................ 4,8

5. Helikoptrar........... 73,0

6. Artillerimäterlel. ................................. 6,1

7. Robotmateriel........................................................... 4,2

8. Torpedmateriel........ 6,2

9. Minmateriel.''........ ............................................. 14,8

10. Telematefiel > ............................................... 13,1

11. Nautisk materiel, stridsledningsmateriel m.m................................. 0,8

12. Fordonsmateriel.......................................................... 0,8

13. Forskning, försök och utveckling........................................... 11,5

518,8

Knngl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968 107

B. Kustartilleriet

1. Lätta robotbatterier ...................................................... 7>j

2. Tunga batterier .......................................................... U2

3. Lätta batterier ...........................................................

4. Rörliga spärrbataljoner..................................................... 8,3

5. Rörliga spärrkompanier.................................................... 2,7

6. Kustjägarförband......................................................... *»>>

7. Fartyg, båtar och skeppsteknisk materiel..................................... 8>0

8. övrig materiel............................................................ 1*>,8

9. Forskning, försök och utveckling............................................ 3»8

55,5

C. Prisstegringar

1. Flottan......

2. Kustartilleriet

5.2
0,1

5.3

Följande kan nämnas om delposterna i planen.

A 1. Bemyndigandet avses för anskaffning av tolv torpedbåtar av modifierad
Spicatyp.

5. Bemyndigandet erfordras för att anskaffa tio lätta (10 milj. kr.) och
sju tunga (63 milj. kr.) helikoptrar med särskild marin utrustning och
reservdelar.

9. Bemyndigandet erfordras för att anskaffa minor, sjunkbomber och
minröjningsmateriel samt för att täcka brister i fråga om minskyddsmateriel
m. m.

10. Bemyndigandet avses för anskaffning av signalspaningsmateriel och
kortvågsradiomateriel samt modernisering och bristtäckning av övrig telemateriel.

13. Det föreslagna bemyndigandet avser bl. a. objekt som kräver projektering
under budgetåret 1968/69, i första hand torpedbåtar och ubåtar
samt minsvepare av fiskefartygstyp.

B 1—5. Bemyndigandena erfordras för fortsatt anskaffning av materiel
(artilleri-, tele-, robot- och fordonsmateriel samt ammunition) för beslutade
lätta robotbatterier, 7,5 cm tornbatterier, rörliga spärrbataljoner och
rörliga spärrkompanier.

7. Bemyndigandet omfattar bl. a. anskaffning av transportbåtar m. m.
avsedda för beslutade rörliga förband som är under uppsättning.

8. Bemyndigandet avses för bristtäckning och ersättningsanskaffning.

9. Utvecklingsarbetet avser bl. a. vapensystem för ersättning av tunga
kustartilleribatterier, ny ammunition, materiel för lägesbestämning och
stridsbelysning, minmateriel samt materiel för telekommunikation.

Departementschefen

I det föregående har jag lämnat förslag till försvarsutgifternas storlek
under de närmaste fyra åren. Jag har också tagit ställning till anskaff -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968

ningsverksamheten i stort och angett utgångspunkter för långsiktsplaneringen
för anskaffning av tygmateriel m. m. för det militära försvaret.

Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget
föras upp med 245 550 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom marinen och för vissa gemensamma
ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör härav
få utnyttjas 215 065 000 kr. under nästa budgetår. Härtill kan komma del av
de 62 milj. kr. som får förbrukas av reservationsmedel under nästa budgetår.

F. n. finns inte några förvaltningsmässigt fullständigt genomarbetade
långsiktsplaner eller förslag till beställningsbeinyndiganden som är grundade
på den inriktning av verksamheten som jag föreslagit i det föregående.

Marinförvaltningen föreslår för nästa budgetår bl. a. anskaffning av
torpedbåtar av modifierad Spicatyp och helikoptrar.

I prop. 1964: 1 (bil. 6 s. 114) efterlyste jag i samband med behandlingen
av marinförvaltningens anslagsframställning en sammanfattande
stridsekonomisk värdering av helikopterns användbarhet för olika uppgifter
inom krigsorganisationen och en analys av utvecklingstendenser
beträffande helikoptrar och svävfarkoster. Chefen för marinen har i december
1967 överlämnat en stridsekonomisk värdering av helikoptrar i
marinens krigsorganisation jämte analys av utvecklingstendenser beträffande
helikoptrar och svävare. Någon utredning om helikopterns användbarhet
i hela krigsorganisationen finns inte f. n. Vidare saknas i chefens
för marinen studie en analys av det kvantitativa behovet av ubåtsjakt.
Enligt min mening föreligger nu inte tillräckligt underlag för att ta ställning
till den föreslagna helikopteranskaffningen. Jag är därför inte beredd
att tillstyrka något beställningsbemyndigande för ändamålet för nästa
budgetår. Jag avser i stället låta överbefälhavaren utreda frågan om hur
den totala tillgången på helikoptrar inom krigsmakten skall utnyttjas på
bästa sätt inom krigsorganisationen. Jag erinrar om att inom såväl armén
som flygvapnet finns ett stort antal tunga och medeltunga helikoptrar.

Enligt mina förslag i det föregående beräknas under fyraårsperioden ca
200 milj. kr. för fortsatt ersättningsanskaffning av fartyg och kustartilleribatterier
in. m. Som utgångspunkt för beräkningarna har därvid legat beställning
av bl. a. tolv torpedbåtar samt av tunga kustartilleribatterier. För
nästa budgetår är jag beredd att tillstyrka beställningsbemyndigande för
sex torpedbåtar.

Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört föreslår jag för nästa
budgetår ett beställningsbemyndigande om 265 milj. kr. Jag har därvid
räknat med att för sex torpedbåtar går åt ca 197 milj. kr. och för att fullfölja
tidigare beslutade åtgärder 115 milj. kr., varav för flottan 60 och för kustartilleriet
55 milj. kr. Till Kungl. Maj:ts disposition står f. n. 47 milj. kr.
i beställningsbemyndiganden under förevarande anslag, varför ytterligare

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1968 109

265 milj. kr. behöver ställas till förfogande under nästa budgetår. Det bör
liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t att ta ställning till vilka anskaffningar
som bör ske inom ramen för de beställningsbemyndiganden
som riksdagen kan komma att lämna. Till grund för Kungl. Maj:ts ställningstagande
förutses komma att ligga genomarbetade materielplaner.

Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyndiganden
till ett belopp av (338 355 000 + 265 000 000 — 245 550 000)
357 805 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medge att beställningar
av fartygsmateriel m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 265 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av fartygsmateriel m. m. för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 245 550 000
kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

D. Flygvapnet

D 23. Anskaffning av flygmateriel in. m.

1966/67 Utgift 1 011 978 818 Reservation 210 155 168
1967/68 Anslag 1 119 979 000
1968/69 Förslag 1 080 445 000

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av flygmateriel
m. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 — vid utgången
av den fyraårsperiod som omfattades av 1963 års försvarsbeslut —
2 509 801 000 kr''.

För innevarande budgetår har riksdagen lämnat beställningsbemyndigande
till ett belopp av 1 900 milj. kr. medan 1 119 979 000 kr. har anvisats
i betalningsmedel under anslaget. Bemyndigandeskulden den 30 juni
1968 blir därmed (1 729 780 000 + 1 900 000 000—1 119 979 000)
2 509 801 000 kr.

Flygförvaltningen

Anslaget bör föras upp med 1 161 400 000 (+ 41 400 000) kr. För nästa
budgetår behövs ett beställningsbemyndigande om 1 160 milj. kr.

Ämbetsverket anför att utgångspunkten för anslagsframställningen varit
en av de ramar som har tilldelats försvarsgrenarna i utredningsuppdraget
som ligger till grund för ÖB-svaret 67 och att underlaget inte är förvaltningsmässigt
genomarbetat och slutawägt, varför behovet av beställningsbemyndiganden
bör omprövas när förutsättningar härför föreligger. Flygförvaltningen
har sedermera efter omprövning redovisat behov av ett beställningsbemyndigande
om totalt 860 milj. kr. att i huvudsak utnyttjas enligt följande
plan.

Milj. kr.

1. Stridsledningssystem...................................................... 105

2. Bassystem............................................................... 83

3. Samband................................................................ 15

4. Navigation.............................................................. 15

5. Motmedel............................................................... 33

6. Ammunition............................................................. 22

7. Jakt- och attackrobotar................................................... 131

8. Luftvärnsrobotar. Målrobotar.............................................. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968 111

Milj. kr.

9. Flygplan 35.............................................................. 57

10. Flygplan 37.............................................................. 188

11. Övriga krigsflygplan...................................................... 4

12. Övriga flygplan. Helikoptrar............................................... 39

13. Reservdelar och utbytesenheter............................................. 88

14. Tillämpad forskning. Provning............................................. 40

15. Gemensamt och övrigt.................................................... 34

Summa 860

Departementschefen

Inom den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret bör anslaget
föras upp med 1 080 445 000 kr. För att hittills outnyttjade belopp under
kapitalbudgetanslag för investeringar inom flygvapnet och för vissa gemensamma
ändamål skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen bör
härav få utnyttjas 1 044 900 000 kr. under nästa budgetår. Härtill kan komma
del av de 62 milj. kr. som får förbrukas av reservationsmedel under nästa
budgetår.

Jag föreslår för nästa budgetår ett beställningsbemyndigande om 830
milj. kr. Härav avser ca 700 milj. kr. åtgärder som kan hänföras till grundutgifterna,
dvs. utgifter för att fullfölja tidigare beslutade åtgärder och för
att anskaffa materiel som behövs för utbildning. Ca 130 milj. kr. behövs
för kompletteringar. Det bör liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj:t att
ta ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande
som riksdagen kan komma att lämna. Till grund för
ställningstagande förutses komma att ligga genomarbetade materielplaner.

Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyndiganden
till ett belopp av (2 509 801 000 + 830 000 000 — 1 080 445 000)
2 259 356 000 kr. att sakna täckning av betalningsmedel.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av flygmateriel in. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 830 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 1 080 445 000 kr.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1968

J. Viss materielanskaffning m. m.

J 6. Vissa signalförbmdelser in. ni.

1966/67 Utgift 36 403 515 Reservation 1 769 393
1967/68 Anslag 29 000 000

1968/69 Förslag 35 000 000

Från anslaget betalas utbyggnad av signalförbindelser som är gemensamma
för krigsmakten.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1967 49 743 000 kr.
För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ett anslag av 27 milj. kr.
men inte lämnat något nytt beställningsbemyndigande. Bemyndigandeskulden
den 30 juni 1968 blir därmed (49 743 000 - 27 000 000) 22 743 000 kr.

Fly g förvaltning en

Ämbetsverket hemställer i anslagsframställning att anslaget förs upp
med 21,4 (— 5,6) milj. kr. att för nästa budgetår inhämtas ett bemyndigande
att medge beställning av signalförbmdelser och materiel till ett belopp av
40 milj. kr.

Efter omprövning av behovet föreslår flygförvaltningen att anslaget
under nästa budgetår förs upp med 39,6 milj. kr. och att ämbetsverket under
samma år medges att lägga ut beställningar inom en kostnadsram av 51,3
milj. kr. överbefälhavaren tillstyrker ämbetsverkets förslag men anför att
anslaget för nästa budgetår kan reduceras till ca 35 milj. kr.

Departementschefen

Ärendet är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas
till statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysning torde få inhämtas av de
handlingar som kommer att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Med hänsyn till den föreslagna utgiftsramen för det militära försvaret
bör anslaget föras upp med 35 milj. kr. Jag föreslår för nästa budgetår ett
beställningsbemyndigande om 40 milj. kr.

Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 beställningsbemyndiganden
till ett belopp av (22 743 000 + 40 000 000 - 35 000 000) 27 743 000
kr. att sakna täckning av betalningsmedel.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av vissa signalförbindelser m. in. får läggas ut inom en
kostnadsram av 40 000 000 kr.,

b) till anskaffning av Vissa signalförbindelser m. m. för
budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av
35 000 000 kr.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Materielanskaffning för civilförsvaret
N. Civilförsvaret m. m.

N 9. Anskaffning av civilförsvarsmateriel

1966/67 Utgift
1967/68 Anslag
1968/69 Förslag

Från anslaget betalas anskaffning
nisation och viss annan utrustning.

47 320 323 Reservation 99 581 677
54 100 000
49 000 000

materiel till civilförsvarets orga -

1. Materiel för civilförsvarets organisation

2. Utrustning för civilbefolkningen......

3. Fordon för drift av verksamheten.....

4. Larmutrustning....................

5. övrig utrustning...................

Beställnings- Beräknad ändring

bemyndigande 1968/69

Civilförsvars 1967/68

styrelsen Dep.chefen

44 064 000 —17 345 000 —11 603 000

1 916 000 — 628 000 +18 084 000

361 000 — 361 000 — 126 000

1 626 000 — 333 000 + 834 000

6 133 000 — 2 289 000 — 2 289 000

54 100 000 —20 956 000 + 4 900 000

Civilförsvarsstyrelsen

Civilförsvarsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1968/69 begärt bemyndigande att få anskaffa materiel till ett belopp av
33 144 000 (—20 956 000) kr. och beräknat anslaget till samma belopp.
Styrelsen har därefter i promemoria den 17 januari 1968 lämnat förslag;
till beräkning av de under anslaget upptagna ändamålen inom den preliminära
kostnadsram som har angetts i prop. 1968: 1 (bil. 6 s. 146).

1. Av bemyndigandet avses enligt anslagsframställningen 24 969 000 kr. för
inköp av materiel som i huvudsak ingår i preferensgrupperna 19—21 i den
långsiktiga materielplanen, 1 250 000 kr. för omsättning av materiel med begränsad
lagringstid samt 500 000 kr. för inköp av reservdelar. Härjämte
beräknas i promemorian 6 160 000 kr. för anskaffning av viss utrustning
för organisationen utöver materielplanen.

2. Bemyndigandet är avsett för att anskaffa alarmeringsutrustning för
878 000 kr. (tyfoner och aggregat), ersätta försliten utrustning som har
installerats i början av 1940-talet (260 000 kr.) och för att fortsätta ut -

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1908

vecklingen av skyddsinask för barn i åldern 3—10 år (150 000 kr.). I den
nämnda promemorian beräknas vidare i anslag 4 850 000 kr. för anskaffning
av skyddsmasker och verktygsutrustning för tillverkning av skyddsmasker.

3. För manöverutrustning för alarmeringsverksamliet beräknas 1 293 000
kr.

4. För bemyndigandet skall skaffas skyltar för vägmärkning (5 000 kr.)
och identitelsbrickor för krigsplacerad personal (30 000 kr.). Vidare beräknas
20 000 kr. för underhåll av viss beredskapsanläggning, 550 000 kr.
för annonsering i telefonkataloger om utrymning och 50 000 kr. för direkt
uppkoppling av en femtedel av erforderliga telefonförbindelser med
grupperingsplatser (övriga fyra femtedelar tillkommer successivt under
kommande fyra år). Slutligen avses 3 189 000 kr. för att täcka kontraktsenliga
kostnadsökningar på grund av rörliga priser på radiomateriel.

Departementschefen

Civilförsvarsstyrelsen har för budgetåren 1963/64—1967/68 medgetts att
lägga ut beställningar av materiel till ett sammanlagt belopp av 274,1 milj.
kr. För att betala beställningar har under samma tid anvisats sammanlagt
232,7 milj. kr. Till följd härav kommer den 30 juni 1968 beställningsbemyndiganden
att sakna täckning av betalningsmedel till ett belopp av 41,4
milj. kr.

Beträffande materiel för civilförsvarets organisation för budgetåret
1968/69 godtar jag i huvudsak civilförsvarsstyrelsens beräkningar. Detta
innebär att fortsatt anskaffning av utrustning till kårerna i det allmänna
civilförsvaret blir möjlig t. o. m. den tjugoförsta av materielplanens 24
preferensgrupper. Vidare kan materiel som har begränsad lagringstid omsättas
till ett belopp av 1 250 000 kr. och reservdelar köpas för 500 000 kr.
Inom den anslagsram för budgetåren 1968/69—1971/72 som jag har föreslagit
tidigare bör härjämte skaffas viss utrustning utöver den som ingår i
materielplanen. Jag beräknar för detta ändamål 6 160 000 kr. Sammanlagt
kan alltså nästa budgetår beställas materiel för civilförsvarets organisation
inom en kostnadsram av 32 461 000 kr.

Skyddsmaskfrågan har behandlats av försvarsutredningen. Utredningen
har funnit att tillgång till skyddsmasker för hela befolkningen i vissa lägen
kan vara utomordentligt betydelsefull. Emellertid har utredningen
samtidigt kommit till den uppfattningen att riskerna f. n. är ganska små
för att biologiska och kemiska stridsmedel sätts in med sådan kraft att stora
delar av befolkningen drabbas. Utredningen anser dock att erforderlig framtida
handlingsberedskap bör skapas för att man inom rimlig tid skall
kunna anskaffa skyddsmasker åt hela befolkningen om säkerhetspolitiska
förhållanden skulle motivera det. För att inte försämra den beredskap som
finns bör viss nyanskaffning av skyddsmasker ske och åtgärder i begränsad

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

skala vidtas för att behålla och förbättra vår beredskap på detta område.
Utredningen föreslår bl. a. utveckling av prototyper för skyddsmask för barn
mellan tre och tio år samt skydd för yngre barn.

F. n. finns skyddsmasker för befolkningen till ett antal av ca 1,7 milj.
Genom att lagringsbeständigheten för dessa skyddsmasker är begränsad
krävs en successiv ersättningsanskaffning för att nuvarande beredskap
skall bibehållas. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att en handlingsberedskap
också bör finnas för att, om det skulle bli behövligt, kunna
förse befolkningen med ytterligare skyddsmasker. Det är därför angeläget
att utveckla och provtillverka ändamålsenliga typer av skyddsmasker.
För vuxna personer finns sådana typer redan framtagna. Utvecklingsarbetet
bör nu närmast ta sikte på lämplig skyddsutrustning för barn
under tio år. Vissa utvecklingsarbeten är redan påbörjade. Man har funnit
att det krävs en skyddsmasktyp i tre storlekar för personer ned till ungefär
tio års ålder, en annan typ i två storlekar för barn mellan ca tio och
tre års ålder samt en tredje typ (skyddsväska) för mindre barn. Den slutliga
modellen har nu fastställts för åldrarna från tio år och uppåt och
efter vissa justeringar kan den provtillverkas i normalstorleken i en
serie på 10 000 exemplar. Man räknar inom styrelsen med att det finns
förutsättningar att börja upphandling under budgetåret 1968/69 om bemyndigande
lämnas.

Jag förordar i enlighet med vad försvarsutredningen har föreslagit att en
begränsad anskaffning av skyddsmasker påbörjas. För fyraårsperioden
1968/69—1971/72 föreslår jag därför att civilförsvarsstyrelsen bemyndigas
att anskaffa skyddsmasker inom en kostnadsram av totalt 20 milj. kr.
Anskaffningen bör genomföras på sådant sätt att en snabb ökning av produktionstakten
kan åstadkommas om så skulle vara nödvändigt. För nästa
budgetår beräknar jag 5 milj. kr. i anslag dels för att anskaffa skyddsmasker
och verktygsutrustning för tillverkning av skyddsmasker, dels för
att fortsätta utvecklingen av skyddsmasker för barn i åldrarna 3—10
år.

Till fordon för verksamheten (av styrelsen beräknat under annat anslag)
tar jag upp 235 000 kr. Till utrustning för varnings- och alarmeringssystemet
samt övrig larmutrustning (tyfoner och aggregat) beräknar jag 2 460 000
kr. under punkten 4. Till övrig utrustning tas upp 3 844 000 kr.

Vad jag nu har föreslagit innebär bemyndigande att medge beställningar
av civilförsvarsmateriel inom en kostnadsram av 59 milj. kr.

Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med 49 000 000 kr.

Vid bifall till mina förslag kommer den 30 juni 1969 bemyndiganden att
beställa civilförsvarsmateriel att sakna täckning av betalningsmedel till
ett belopp av (41,4 + 59 — 49) 51,4 milj. kr.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning till sammanställningen
hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 är 190S

a) bemyndiga Kungl. Maj:l alt medge alt beställningar
av civilförsvarsinatericl får läggas ut inom en kostnadsram
av 59 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av civilförsvarsmatcriel för budgetåret
1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 49 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1968

Innehållsförteckning

Sid.

Säkerhetspolitik och försvarsutgifter

Förslag om försvarsutgifterna för budgetåren 1968/69—1971/72

Inledning .......................................... 3

överbefälhavarens utredningar (ÖB 65 och ÖB-svaret 67) .......... 5

Civilförsvarsstyrelsens utredning (Cf 65) ........................ 27

Förslag av 1965 års försvar sutredning 30

Yttrandena ............................................... 54

Departementschefen ........................................

Vissa frågor

Värnpliktsutbildningen för yrkessjömän m. m.................. 83

Projektilröjning inom totalförsvaret ............................ 86

Ramberäkning in. m. för budgetåret 1968/69 88

Anslagsfrågor ........................................... 10o

Driftbudgeten

Anskaffning av tygmateriel m. in. för det militära försvaret 101

Materielanskaffning för civilförsvaret............................ 114