Kungl. Maj.ts proposition nr 106 (Proposition 1955:106)

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1955156; given Stockholms slott den 18 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås med hänsyn till ansvällningen av landsfogdarnas
arbetsuppgifter, att deras kvalificerade biträdeshjälp ökas från 7 biträdande
landsfogdar, 2 fasta och 17 ambulerande landsfogdeassistenter till 8 biträdande
landsfogdar, 8 fasta och 13 ambulerande assistenter. Anslaget till
avlöningar till landsfogdarna in. fl. föreslås för nästa budgetår bestämt till
1 400 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition nr t06

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 172, har Kungl.
Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, preliminärt beräkna ett belopp av 1 400 000 kronor
till avlöningar till landsfogdarna m. fl. Härvid anfördes, att av föreståndaren
för statens kriminaltekniska anstalt K. E. G. von Sydow och landsfogden
i Örebro län H. Enhörning verkställd utredning av frågan om landsfogdarnas
behov av kvalificerad biträdeshjälp, vilken utredning vore av
betydelse för beräkningen av ifrågavarande anslag, vid tiden för statsverkspropositionens
färdigställande var föremål för remissbehandling.

Jag anhåller nu att få anmäla anslagsäskandet i dess helhet till slutlig
prövning.

I. Inledning

I skrivelse den 21 januari 1953 har länsstyrelsen i Östergötlands län anfört
i huvudsak följande.

Hos landsfogden i Östergötlands län finnes från den 1 augusti 1951 anställd
en ambulerande landsfogdeassistent. Befattningshavaren har i icke
obetydlig omfattning tagits i anspråk för tjänstgöring inom andra län.
Landsfogdens åklagaruppgifter har väsentligt ökats under de senaste åren.
En utökning av den rättsbildade personalen på landsfogdeexpeditionen har
tidvis varit oundgängligen nödvändig. Landsfogden har av länsstyrelsen
icke kunnat tagas i anspråk för administrativa uppgifter i den omfattning,
som varit önskvärt och föredragningsskyldighet i länsstyrelsen enligt den
nya länsstyrelseorganisationen torde icke kunna åläggas landsfogden utan
att andra honom åliggande göromål bli eftersatta. Som en följd av den utökning
av statspolispersonalen och den kommunala polisutredningspersonalen,
som föreslagits och kan förväntas under nästa budgetår, torde kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ''$

antagas, att landsfogdens arbetsuppgifter komina att ytterligare öka. På
grund av angivna omständigheter böra landsfogdegöromålen i länet lämpligen
fördelas mellan två i stort sett lika behöriga befattningshavare, vilket
förutsätter att en biträdande landsfogde anställes.

1 utlåtande över framställningen har riksåklagarämbetet anfört, att det
för ämbetet stode klart, att landsfogdens arbetsuppgifter både kvantitativt
och kvalitativt var sådana att de icke kunde tillfredsställande bemästras
utan stadigvarande biträdeshjälp. Däremot syntes det ämbetet tveksamt,
huruvida en biträdande landsfogde borde knytas till länet eller om det
skulle vara tillräckligt, att en landsfogdeassistent biträdde landsfogden.
Ämbetet höll före, att ytterligare erfarenhet borde avvaktas, innan slutlig
ställning toges till denna fråga. I avbidan därå borde tills vidare en fast
landsfogdeassistent i Ce 27 tjänstgöra i länet.

Vidare har Sveriges juristförbund i skrivelse den 1 oktober 1953 hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas för inrättande av ett mot det aktuella behovet
svarande antal fasta landsfogdeassistenttjänster. Förbundet har anfört
i huvudsak följande.

Enligt förbundets mening föreligger ett stadigvarande behov av landsfogdeassistent
i flera län än de två, i vilka f. n. finnes inrättad fast landsfogdeassistenttjänst.
Den 30 september 1953 uppgick enligt inhämtade
uppgifter antalet landsfogdeassistenter/aspiranter till 63. Av dessa togos
vid samma tidpunkt 40 i anspråk såsom vikarier in. in. inom det kommunala
polis- och åklagarväsendet. Övriga tjänstgöra hos landsfogde eller
undergå utbildning. Ett betydande antal landsfogdeassistenter sysselsättas
sålunda f. n. vid landsfogdeexpeditionerna. Enligt vad förbundet inhämtat
är landsfogdarnas behov av juridiskt utbildade biträden dock icke fullt tillgodosett.
Det är emellertid uppenbart, att till följd av olikheten i landsfogdarnas
arbetsbörda detta behov gör sig gällande med olika styrka inom
länen. Inrättandet av ett ytterligare antal fasta assistenttjänster är i hög
grad påkallat redan ur rent organisatoriska synpunkter. Även för personalen
innebär gällande ordning uppenbara nackdelar. För en bedömning
av frågan, i vilka län ett stadigvarande behov av fast landsfogdeassistent
föreligger, är det enligt förbundets mening nödvändigt, att en särskild
utredning igångsättes.

Vidare har länsstgrelsen i Kopparbergs län i skrivelser den 3 november
1953 och 9 september 1954 hemställt, att en tjänst såsom biträdande landsfogde
måtte inrättas i länet i stället för den landsfogdeassistenttjänst, som
funnes därstädes. Länsstyrelsen har framhållit, att den under de senare
åren stegrade brottinålsfrekvensen och den nya rättegångsordningen medfört,
att landsfogden icke kunde medhinna alla arbetsuppgifter utan högt
kvalificerad biträdeshjälp.

Genom beslut den 2 oktober 1953 förordnade Kungl. Maj :t landsfogden i
Örebro län H. A. Enhörning att tills vidare inom inrikesdepartementet biträda
vid handläggningen av de ärenden rörande polisväsendet, som av
departementschefen överlämnades till honom. Med anledning härav upp -

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

drogs sedermera åt Enhörning att utreda frågan om landsfogdarnas samlade
behov av kvalificerad biträdeshjälp. Den 19 mars 1954 uppdrog Kiingl.
Maj :t vidare åt föreståndaren för statens kriminaltekniska anstalt, överdirektören
K. E. G. von Sydow att jämte Enhörning biträda vid utredningen
av sagda spörsmål.

Med skrivelse den 1 december 1954 har utredningsmännen inkommit
ined förslag i ämnet.

I anledning av de sakkunnigas utredning har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,
länsstyrelserna i samtliga län, efter hörande av landsfogdarna
i länen, statskontoret, statspolisintendenten, 1953 års sakkunniga
angående länsstyrelsernas krigsorganisation, föreningen Sveriges landsfogdar
och Sveriges juristförbund.

II. Nuvarande förhållanden

Landsfogdarnas arbetsuppgifter

De allmänna åligganden, som åvilar landsfogdarna, finnes angivna i instruktionen
för landsfogdarna den 24 april 1936 (nr 154) med däri gjorda
ändringar. I särskilda författningar såsom länsstyrelseinstruktionen och
civilförsvarsförfattningarna tillägges landsfogden härutöver betydande
arbetsuppgifter.

Enligt landsfogdeinstruktionen skall i varje län finnas en landsfogde,
vilken har att i egenskap av statsåklagare och länspolischef taga den befattning
med åklagar- och polisväsendet, som närmare angives i instruktionen,
samt i övrigt fullgöra vad enligt instruktionen eller eljest enligt lag eller
författning åligger honom.

Landsfogdens verksamhetsområde utgöres av länet. Dock har städerna
Göteborg och Malmö undantagits från området för hans åklagarverksamhet.
Från hans verksamhetsområde i polishänseende har undantagits nyssnämnda
städer samt städerna Norrköping och Hälsingborg.

I sin egenskap av statsåklagare lyder landsfogden under riksåklagarämbetet.
Han är skyldig tillse, att honom underlydande distriktsåklagare
och biträdande åklagare fullgör sina skyldigheter. För sådant ändamål
åligger det honom att verkställa inspektion hos varje befattningshavare
samt att bistå honom underställda åklagare med råd och upplysningar i
deras tjänst. Han skall även verka för en enhetlig och riktig tillämpning
av bestämmelserna om åtalseftergift och strafföreläggande.

I avseende å den egentliga åklagarverksamheten gäller, att landsfogde är
pliktig åtala vissa i instruktionen angivna grövre brott (statsåklagarmål),
medan distriktsåklagare har att föra åklagartalan i vad angår övriga brott.
Skulle i visst statsåklagarmål åklagaruppgiften uppenbarligen vara att anse

Kungl. Maj.ts proposition nr 706

som mindre krävande, äger landsfogde emellertid förordna vederbörande
distriktsåklagare eller biträdande åklagare att på eget ansvar fullgöra vad
på landsfogden ankommer. Sådant förordnande kan även i andra fall av
landsfogden efter riksåklagarämbetets bestämmande meddelas landsfogdeassistent
eller viss distriktsåklagare beträffande bestämt mål eller tills vidare
i fråga om vissa slag av mål. I sexton av rikets städer har de ordinarie
stadsfiskalerna erhållit personliga generella förordnanden att utföra åtal
i flertalet statsåklagarmål. Sju av dessa stadsfiskaler har därjämte bemyndigats
att i vissa fall verkställa åtalsprövning, som eljest ankommer på
statsåklagare. Om å andra sidan åklagaruppgiften i mål, som tillhör
distriktsåklagares kompetensområde, är mera krävande eller omständigheterna
eljest påkallar det, skall landsfogden överväga, om han bör helt
eller delvis övertaga förundersökningen och åtalet. Föreligger synnerliga
skäl att talan fullföljes mot hovrätts dom eller beslut i tjänsteniål, som
landsfogden eller honom underställd åklagare dragit under hovrättens prövning,
skall han göra framställning härom hos riksåklagarämbetet. Såsom
statsåklagare är landsfogden skyldig att pröva frågor om eftergift av åtal
mot vissa underåriga. Vidare få vissa i strafflagen närmare angivna brott
icke åtalas av allmän åklagare med mindre statsåklagaren finner åtal vara
ur allmän synpunkt påkallat. Slutligen bör nämnas, att det tillkommer
statsåklagare att i vissa fall pröva, huruvida åtal lämpligen hör ske.

Den senast verkställda utredningen om landsfogdarnas biträdesbehov
framlades år 1946. Av de göromål, som därefter har tillkommit, må främst
nämnas den nya processordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1948.
Denna processordning ställer stora krav på åklagarna beträffande såväl
förundersökningen i brottmål som vid förberedande och utförande av talan
inför rätta. Med den nya rättegångsbalken infördes institutet strafföreläggande.
Samtidigt avskaffades de militära domstolarna och landsfogdarna
fick övertaga en del av de mål, för vilkas handläggning dessförinnan särskilda
krigsfiskaler fanns tillsatta. Genom lagen den 21 december 1949 med
särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus har landsfogden
pålagts ytterligare ett tjänsteåliggande.

Rörande landsfogdens uppgifter såsom länspolischef stadgas i landsfogdeinstruktionen
i huvudsak följande.

Under länsstyrelsen har landsfogden ansvaret för och ledningen av polisverksamheten
inom området för hans polisverksamhet. Sålunda åligger det
honom att vaka över att allmän ordning och säkerhet upprätthålles, att ha
en allmän översyn av polisväsendet, att tillse, att polisväsendets befattningshavare
på lämpligaste sätt utnyttjas för sina uppgifter samt alt de få erforderlig
vägledning och undervisning. Han skall göra sig underrättad om
befattningshavarnas duglighet, nit och lämplighet för tjänsten samt verka
för ett förtroendefullt och gott förhållande mellan polisen och allmänheten.
Särskild uppmärksamhet skall han ägna åt att de olika polisdistrikten fullgör
vad på dem ankommer till polisväsendets behöriga upprätthållande. Där

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

i nu nämnda avseenden eller eljest länsstyrelsens medverkan erfordras, har
landsfogden att hos denna göra de framställningar, vartill omständigheterna
kan föranleda.

I alla frågor rörande polisväsendet inom området för landsfogdens polisverksamhet,
i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, skall länsstyrelsen
inhämta landsfogdens yttrande. Landsfogden skall även årligen
till länsstyrelsen avgiva en summarisk berättelse angående sin polisverksamhet,
vilken berättelse skall innehålla förslag till de åtgärder, som kan
finnas påkallade.

Vidare tillkommer det landsfogden att närmast under länsstyrelsen svara
för tillkallandet av polisförstärkning vid behov därav. Åtskilliga uppgifter
med avseende på ledningen av statspolisens verksamhet åvilar landsfogden.
Det åligger även landsfogden att i vissa fall utöva chefskap över polispersonal,
som sammandrages å viss ort inom länet. I sin egenskap av länspolischef
intager landsfogden samtidigt ställningen såsom länsstyrelsens
expert i frågor, som angår polisväsendet. Landsfogde och landsfogdeassistent
är sålunda skyldiga att vara föredragande hos länsstyrelsen i
sådana polisväsendet eller allmän ordning och säkerhet berörande ärenden,
som länsstyrelsen bestämmer, samt att, då så påkallas, även eljest deltaga
i handläggningen hos länsstyrelsen av dylika ärenden.

Efter hand har landsfogden i sin egenskap av länspolischef fått sig tillagt
nya uppgifter. Sålunda må nämnas att han redan i fredstid ålagts vissa
betydelsefulla uppgifter av civilförsvarskaraktär.

Den under de senaste åren alltmer växande trafiken har medfört nödvändigheten
av skärpt insats från landsfogdens sida i trafiksäkerhetsarbetet.
I det stora flertalet län är denne ledamot av länstrafikrådet och dess
verkställande utskott. Det av 1953 års trafiksäkerhetsutredning den
5 juni 1954 framlagda förslaget till förstärkt trafikövervakning in. m.,
som bl. a. lett till en väsentlig utbyggnad av ordningsstatspolisen, kommer
även att tillföra landsfogdarna utökade uppgifter med avseende på ledningen
av statspolisavdelningarnas verksamhet och för åstadkommande
av erforderlig samordning i trafikövervakningsarbetet mellan statspolisavdelningar
och lokala polisstyrkor i de egna länen eller mellan statspolisavdelningarna
i angränsande län.

I enlighet med de i propositionen nr 175 till 1954 års riksdag gjorda uttalandena
i fråga om polispersonalens rekrytering torde landsfogdarna
komma att tillföras nya viktiga och grannlaga uppgifter.

Enligt instruktionen för civilbefälhavare den 15 juni 1951 skall inom
riket finnas fem närmare angivna områden, benämnda civilområden, och
inom vart och ett av dem skall finnas en av Kungl. Maj :t utsedd civilbefälhavare.
Till varje civilbefälhavares kansli har knutits en landsfogde såsom
chef för polissektionen. Vissa arbetsuppgifter har härigenom pålagts landsfogden
redan under fred.

Den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av
spioneri m. m. medför även en merbelastning i arbetet för landsfogdarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

Landsfogden har därutöver tillagts en del arbetsuppgifter av administrativ
art. Sålunda skall han avgiva yttranden i frågor rörande tillsättande och
entledigande av distriktsåklagare och biträdande åklagare samt angående
semester och annan tjänstledighet för sådan befattningshavare. Vidare skall
han hålla sig underrättad om i länet tjänstgörande åklagaraspiranters
lämplighet för fortsatt utbildning eller tjänstgöring. Det åligger honom
även att i ärende om antagande av biträde på landsfiskalskontor, till länsstyrelsen
avgiva yttrande.

Rättsbildade biträden hos landsfogdarna

Med anledning av den splittring i landsfogdarnas verksamhet, som uppstått
till följd av att alltför många och olikartade uppgifter lagts på dem
redan kort tid efter det landsfogdeorganisationen infördes år 1919, föreslogs
i propositionen nr 185 till 1935 års riksdag, att rättsbildade biträden
skulle anställas hos landsfogdarna i vissa län. Sålunda anställdes fr. o. m.
den 1 juli 1936 landsfogdeassistenter i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västernorrlands län. År 1939 överflyttades emellertid landsfogdeassistentbefattningen
i Älvsborgs län till Västerbottens län.

Efter utbrottet av det andra världskriget anställdes extra landsfogdeassistenter
mera stadigvarande i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs
län. Vidare var under krigsåren landsfogdarna i Malmöhus, Örebro,
Västernorrlands och Norrbottens län partiellt lediga från sina tjänster
med särskilda ersättare. Hos landsfogden i Norrbottens län anställdes
fr. o. m. den 1 juli 1945 en extra landsfogdeassistent.

I anledning av inkomna framställningar om anställandet av landsfogdeassistenter
i vissa län tillkallade Kungl. Maj :t år 1945 två sakkunniga att
verkställa utredning angående behovet av assistenttjänster i länen. Utredningsmännen
avlämnade i januari 1946 en promemoria i ämnet. Däri uttalades,
att efter beslutet om inrättandet år 1936 av ett antal landsfogdeassistenter
hade landsfogdarnas arbetsbörda över lag ökat, för vissa landsfogdar
i avsevärd grad. Landsfogdarna hade under de senaste åren tillförts
betydande uppgifter, vilka komme att kvarstå även i fortsättningen. Då
den nya rättegångsordningen i sin helhet började tillämpas, kunde landsfogdarnas
arbetsuppgifter förväntas komma att öka ytterligare. Utredningsmännen
föreslog därför, att landsfogdarna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vilka dittills haft juridiskt skolade biträden,
alltjämt skulle få behålla dessa. Med hänsyn till arbetsbördans storlek
i Malmöhus och Västernorrlands län borde emellertid assistenttjänsterna
i dessa län förändras till tjänster som biträdande landsfogdar. Härutöver
borde inrättas vissa assistenttjänster, vilkas innehavare skulle am -

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

bulera och alltså tjänstgöra hos de landsfogdar, där för tillfället största
behov av biträdeshjälp förelåge. Vidare borde ett fåtal avlönade aspiranter
få anställas. Sammanlagda antalet ambulerande landsfogdeassistenter och
aspiranter ansågs ej böra överstiga fem. Biträdesbehovet borde bli föremål
för förnyad översyn då processreformen i full utsträckning trätt i tilllämpning.

I propositionen nr 209 till 1946 års riksdag biträdde föredragande departementschefen
i allt väsentligt vad de sakkunniga föreslagit. Sålunda
inrättades två befattningar såsom biträdande landsfogdar, den ena i Malmöhus
och den andra i Västernorrlands län, samt sju befattningar såsom
landsfogdeassistenter, vilka placerades i Stockholms, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län.
Härutöver finge under budgetåret 1946/47 vara anställda tillhopa högst fem
extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller aspiranter å landsfogdeassistenttjänst.
Extra landsfogdeassistenter skulle vara stationerade
i de län, som bestämdes av justitiekanslersämbetet, samt skulle vara skyk
diga att tjänstgöra i annat län än det, vari de vore stationerade.

Efter framställning av justitiekanslersämbetet förordade föredragande
departementschefen i propositionen nr 36 till 1948 års riksdag, att 3 extra
ordinarie landsfogdeassistentbefattningar i lönegrad Ce 25 utbyttes mot 3
extra ordinarie befattningar såsom biträdande landsfogde i lönegrad Ce 30,
att den egentliga åklagaraspirantorganisationen utökades, så att den skulle
omfatta omkring 20 befattninghavare, samt att aspirant på landsfogdeassistenttjänst
erhölle rätt att under ledighet för provtjänstgöring i hovrätt
behålla så stor del av sin avlöning som svarade mot aspirantarvode i hovrätt.
I enlighet härmed skulle inom organisationen finnas 5 biträdande
landsfogdar i lönegrad Ce 30 och 4 landsfogdeassistenter i lönegrad Ce 25.
Vidare borde i personalförteckningen upptagas 7 ambulerande landsfogdeassistenttjänster
i lönegrad Ce 25 för att möjliggöra befordran av sådana
assistenter, som uppfyllde villkoren enligt befordringsgången för uppflytU
ning till nämnda lönegrad.

Sedan riksdagen godkänt förslagen föreskrevs, att de biträdande landsfogdarna
skulle vara placerade i Stockholms, Malmöhus, Värmlands,
Gävleborgs och Västernorrlands län samt att landsfogdeassistenttjänster
tills vidare skulle finnas inrättade i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,
Västerbottens och Norrbottens län.

Efter medgivande av 1951 års riksdag ökades antalet biträdande landsfogdar
till 6 genom utbyte av landsfogdeassistenttjänsten i Norrbottens län
mot en tjänst sasom biträdande landsfogde i länet. Ett motsvarande utbyte
genomfördes fr. o. in. den 1 juli 1953 beträffande landsfogdeassistenttjänsten
i Västerbottens län.

Antalet tjänster såsom biträdande landsfogde uppgår sålunda f. n. till 7
och antalet fasta landsfogdeassistenttjänster till 2. Under de senast för -

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 10(>

flutna åren har medgivits anställande av ett efter personalbehovet inom
åklagaraspirantorganisationen beräknat, varierande antal ambulerande
landsfogdeassistenter. Enligt senaste beslutet härom må vid länsstyrelserna
finnas sammanlagt högst 17 ambulerande landsfogdeassistenter i Ce 25.

Jämlikt kungörelsen den 12 december 1952 om landsfogdeassistenter
m. fl. skall i län, där Kungl. Maj:t med hänsyn till landsfogdens arbetsbörda
så förordnar, finnas fast landsfogdeassistent. I övrigt må riksåklagarämbetet
förordna landsfogdeassistent (ambulerande landsfogdeassistent) att biträda
landsfogde eller att tjänstgöra vid åklagarmyndighet i stad.

Riksåklagarämbetet antager aspiranter å landsfogdeassistenttjänst till
det antal, för ändamålet anvisade medel lämnar tillgång. Till aspirant må
antagas den, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov
och därjämte fullgjort minst 2i/2 års tingstjänstgöring eller därmed
likvärdig tjänstgöring. Aspiranten skall undergå praktisk polisutbildning
i Stockholm, Göteborg eller Malmö under en tid av 6 månader samt
fullgöra provtjänstgöring hos landsfogde eller vid åklagarmyndighet i stad
under en tid av omkring 6 månader. Efter nämnda tid skall riksaklagaiämbetet,
såvitt möjligt, lämna aspiranten besked, huruvida han anses skickad
för fortsatt tjänstgöring på åklagarbanan. Ämbetet äger meddela de
närmare föreskrifter rörande utbildningen och vidtaga de jämkningar, som
kan befinnas påkallade. I den fortsatta utbildningen ingår bl. a. genomgång
av polischefskursen vid statens polisskola, vilken omfattar 22 veckor.

Fast landsfogdeassistent tillsättes av Kungl. Maj :t genom förordnande.
Annan landsfogdeassistent antages av riksåklagarämbetet. Landsfogdeassistent
och aspirant är skyldiga att mottaga förordnanden inom polis- och
åklagarväsendet i riket.

Landsfogdeassistent är pliktig att under landsfogdens ledning biträda
denne i hans göromål och har att ställa sig till efterrättelse av landsfogden
meddelade föreskrifter.

Landsfogdeassistent, som efter antagning till aspirant tjänstgjort inom
åklagar- och polisväsendet under vanligen minst 3 ar, kan av länsstyrelsen
efter samråd med riksåklagarämbetet förordnas att i den omfattning
nämnda myndigheter bestämmer, riksåklagarämbetet i fråga om åklagargöromål
och länsstyrelsen beträffande polisgöromål på eget ansvar fullgöra
vad härutinnan ankommer på landsfogden. Länsstyrelsen kan i samband
med dylikt förordnande anförtro åt landsfogdeassistent sådan befattning
med frågor om anhållande av för brott misstänkt person eller om
reseförbud, beslag, husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning
som tillkommer landsfogde.

Landsfogden kan förordna landsfogdeassistent eller aspirant med erforderlig
skicklighet och erfarenhet att i enstaka fall utföra åtal, som icke
är av mera omfattande eller invecklad beskaffenhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

För den som på nämnt sätt förordnats att på eget ansvar fullgöra på
landsfogde ankommande uppgift skall i avseende därå instruktionen för
landsfogdarna gälla i tillämpliga delar.

För aspirant å landsfogdeassistenttjänst och för landsfogdeassistent gäller
i tillämpliga delar kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 436) angående
reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.
Aspirant eller extra landsfogdeassistent må i allmänhet ej antagas till extra
ordinarie landsfogdeassistent, förrän han med tillfredsställande resultat
fullgjort praktisk polisutbildning och provtjänstgöring. Nyantagen aspirant
placeras i regel i lönegraden Cf 21 och efter ett års tjänstgöring
uPpflyttas han i lönegrad 23. Efter ytterligare två års tjänstgöring i sistnämnda
lönegrad sker befordran till ambulerande landsfogdeassistent i
lönegrad Ce 25. I samband med att landsfogdeassistent blir extra ordinarie
befattningshavare, vilket kan ske efter 6 månaders tjänstgöring i lönegrad
23, har riksåklagarämbetet brukat fastställa stationeringsort för
honom. Vid tjänstgöring inom landsfogdeorganisationen i annat län än
där stationeringsorten är belägen, har befattningshavaren utöver de honom
tillkommande avlöningsförmånerna uppburit traktamentsersättning.

Fr. o. m. den 1 juli 1952 är biträdande landsfogde placerad i Ce 33 och
fast landsfogdeassistent i Ce 27.

UT. Sakkunnigförslaget
Allmänna synpunkter

I syfte att söka erhålla en överblick av omfattningen av landsfogdarnas
arbete har de sakkunniga sammanställt areal- och folkmängdsuppgifter för
resp. län samt bl. a. införskaffat åtskilliga uppgifter ur landsfogdarnas
diarier och dagböcker m. m. Sedan uppgifterna översetts och kompletterats
har de bearbetats. Sammanställningar över vissa av dessa uppgifter har
bilagts utredningen.

De sakkunniga har i denna fråga vidare anfört bl. a.

Liksom 1946 års utredningsmän ha de sakkunniga även funnit, att vissa
icke oväsentliga arbetsuppgifter ej belysas av statistiken. Hit höra åtskilliga
ärenden, till vilka landsfogden själv tager initiativet, underlydande befattningshavares
vid polis- och åklagarväsendet vid besök eller per telefon
inhämtade råd och upplysningar i skilda frågor samt landsfogdens uppgift
som expert åt länsstyrelsen i frågor, som beröra polisväsendet, och hans
ianspråktagande för utredningar, överläggningar, konsultationer och föredragning.
Helt allmänt torde kunna sägas, att folkmängden och arbetsmängden
inom ett län synas tämligen väl följas åt. Ett flertal undantag
från denna huvudregel kunna dock påvisas. Sålunda är arbetet inom Blekinge
län av vida större omfattning än som svarar mot folkmängden. Arbetet
inom i synnerhet Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län
torde i hög grad tyngas av de stora avstånden i dessa län. Antalet resdagar

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

för landsfogdarna i dessa län liksom även för landsfogdarna i Värmlands
och Kopparbergs län uppgår till omkring fyra månader per år. Medeltalet
resdagar för landsfogdarna i övriga län uppgår till cirka två manader.
Vidare torde en befolkningskoncentration omkring en storstad tynga landsfogdens
arbete både såsom statsåklagare och länspolischef i långt högre
grad än som alltid kan utläsas av diarier och liggare.

överlag torde brottsfrekvensen inom länet, sålunda även sådana brott,
beträffande vilka det i första hand ankommer på underlydande polis- och
åklagarmyndigheter att utreda och åtala, påverka landsfogdarnas arbete.
Förekomsten av större militära anläggningar och stationering av större
statspolisavdelningar inom tjänstgöringsområdet kan avsevärt inverka pa
arbetets omfattning.

Med ledning av de inhämtade uppgifterna och med hänsyn tagen till de
omständigheter, som därutöver inverkar på arbetsmängden, har de sakkunniga
ansett sig kunna ur arbetssynpunkt indela länen i tre grupper.
Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län har sålunda sammanförts till en
särskilt hårt arbetsbelastad grupp. Vidare har till en grupp för sig sammanförts
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län, medan
Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Hallands och Jämtlands
län ansetts utgöra en särskild grupp.

Till belysning av det ökade arbete, som processreformen medfört, har de
sakkunniga erinrat om den utbyggnad av åklagarorganisationen i de större
städerna, som genomförts under senare år, samt åskådliggjort ökningen av
antalet åklagare genom följande uppställning.

Stad	Antal tjänstgörande åklagare	Stad	Antal tjänstgörande åklagare
1947	1954		1947	1954
	13	41	Uppsala..............	1	2
	4	14	Västerås ............	1	2
	2	9	Borås................	1	2
	2	3	Linköping ..........	1	2
	i	3	Eskilstuna ..........	1	2
	i	2	Summa	28	82

Även i åtskilliga andra städer, såsom Karlskrona, Kristianstad, Halmstad,
Karlstad, Sundsvall och Luleå, finns numera två åklagare anställda.
Visserligen har väl både folkmängden och brottmålens antal i de angivna
städerna blivit större under de senaste åren, men denna ökning kan dock
enligt de sakkunnigas mening endast till ringa del förklara behovet av det
stora antalet nya åklagare. Den ökade tid, som varje mål av någon större
omfattning numera tager i anspråk för åklagaren, utgör anledningen till
att städernas åklagarorganisation på detta sätt måst utbyggas. De sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

kunniga har påpekat, att utbyggnaden av åklagarorganisationen ännu icke
kan betraktas såsom slutförd. Ännu ett antal nya åklagarbefattningar anses
komma att inrättas inom de närmaste åren.

I åtskilliga städer har även en betydande utbyggnad skett av polischefsorganisationen
såväl genom en tudelning av kombinerade polismästar- och
stadsfiskalstjänster som genom inrättande av helt nya kvalificerade biträdestjänster,
för vilka landsfogdekompetens kräves.

Beträffande frågan om ökning av den kvalificerade arbetskraften inom
landsfogdeorganisationen har de sakkunniga anfört bl. a.

I yttrande den 8 november 1940 över förslaget till ny rättegångsbalk framhöll
lagrådet, att en ökning av arbetskrafterna hos landsfogdarna torde visa
sig påkallad, då processreformen i full utsträckning trädde i tillämpning.
Nar frågan om processlagberedningens fortsatta verksamhet till förberedande
av rättegångsväsendets reformering anmäldes i statsrådet den
14 februari 1941 anförde föredragande departementschefen bl. a., att en
utökning av antalet assistentbefattningar hos landsfogdarna torde bliva
nödvändig.

^ idare må anföras, att i det betänkande, som låg till grund för den år
1936 genomförda omorganisationen av landsfogdetjänsterna (SOU 1934: 31),
de sakkunniga framhållit bl. a., att landsfogdens åklagarverksamhet icke
t inge göras så omfattande att hans övriga äinbetsåligganden därigenom
eftersattes. Denna hans verksamhet borde i princip vara mera inriktad på
ledning och övervakning av de underordnade åklagarnas verksamhet än på
utförandet av åtal. 1 alla de fall, där kravet på en väl kvalificerad åklagare
vore oeftergivligt, borde dock åklagaruppgiften ligga i landsfogdens händer.

Den nya rättegångsordningen har emellertid medfört, att landsfogdens
aklagarverksamhet fått en väsentligt större omfattning än tidigare. Det
har blivit allt vanligare att landsfogden nödgas begära partiell ledighet från
sin tjänst för att få möjlighet att fullgöra vissa mera omfattande åklagaruPPgjfter.
Även de rent polisiära uppgifterna för landsfogdarna kunna
uppvisa en ökning av betydande omfattning. Allt större anspråk ställes på
landsfogden i hans egenskap av länspolischef och länsstyrelsens expert i
polisfrågor in. in. utan att kvalificerad biträdeshjälp lämnats.

En följd av de ökade göromålen för landsfogdarna har blivit, att i flertalet
län vissa viktiga göromål måst eftersättas. Sålunda torde landsfogdarna
oita icke medhinna att ägna nödig tid åt den inspekterande verksamheten.
De bli ofta nödsakade att delegera dem åvilande åklagaruppgifter
till underlydande åklagare. Det vill dessutom synas som om landsfogdarna
endast i obetydlig omfattning kunna medhinna att övertaga sådana distriktsaklagarmål,
i vilka åklagaruppgiften är mera krävande. Från länsstyrelsehall
har tillika framhållits, att landsfogden icke kunnat tagas i anspråk
för administrativa uppgifter i önskvärd omfattning. En ytterligare omständighet,
som framhäver biträdesbehovet, är att i händelse av krig en fjärdedel
av samtliga landsfogdar komma att tagas i anspråk för fullgörande av
uppdrag inom civilbefälhavarnas kansli och andra därmed sammanhängande
arbetsuppgifter och att ersättare för dem, vilka äro förtrogna med
Janet, genast böra finnas till hands.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen att de uppgifter, som
numera åvilar landsfogdarna eller böra åvila dem, fått en sådan omfattning

Kungi. Maj. ts proposition nr 106

att i varje län borde i princip finnas minst ett biträde åt landsfogden med
juridisk utbildning, antingen biträdande landsfogde eller landsfogdeassistent.

De speciella förhållandena i Norrbottens län har enligt de sakkunnigas
mening givit anledning till särskilda överväganden i fråga om den lämpligaste
utformningen av ledningen för polis- och åklagarväsendet i länet.
Beträffande denna fråga har de sakkunniga anfört.

I ett av 1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbottens län den
1 oktober 1954 avgivet betänkande har framlagts förslag till polisväsendets
organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna
mot Finland. Kraven på en tillfredsställande organisation av polisväsendet
inom ifrågavarande områden har av utredningen sammanfattats på följande
sätt.

1) Enhetlig ledning, vilket även omfattar ordnandet av lämplig kontakt
med de militära myndigheterna och tullmyndigheterna, om möjligt genom
en polisiär myndighet;

2) såvitt möjligt enhetlig polisorganisation;

3) bibehållande av en stödpolisorganisation med hävdvunnen uppdelning
på kriminal- och ordningspolis; samt

4) rationell arbetsfördelning och reglerat samarbete såväl mellan olika
slag av polis som mellan tull och polis.

Spörsmålet om ledningen av polisorganisationen i Norrbotten bleve i
väsentliga delar beroende" av det sätt, på vilket organisationen utformades.
Utredningen har förordat ett genomförande av en delvis statlig polisorganisation
inom länet med Luleå som basort. Sålunda skulle den nuvarande
stadsfiskalstjänsten i Luleå uppdelas på en statlig polismästartjänst och
en kommunal åklagartjänst (stadsfiskalstjänst). Härigenom skulle landsfogden
beredas större möjlighet att som länspolischef utöva ledningen av
polisverksamheten i länet. Hans verksamhet skulle i större omfattning än
hittills komma att inriktas på polisgöromål och arbetsorganisatoriska uppgifter.
Utredningen förutsätter, att landsfogden även i fortsättningen får
hjälp av en biträdande landsfogde och erforderligt antal assistenter samt
att han erhåller visst biträde med polisgöromålen av polismästaren ävensom
att en militärassistent skall tjänstgöra hos honom.

De sakkunniga har uttalat sin principiella anslutning till denna organisation.
Emellertid har de sakkunniga framhållit, alt den ökade omfattningen
av landsfogdens arbete såsom länspolischef kan leda till att de omfattande
statsåklagargöromålen blir eftersatta. Det förefaller de sakkunniga
därför vara önskvärt, att landsfogdens dubbelställning såsom länspolischefstatsåklagare
häves och att två landsfogdetjänster inrättas, den ena för
polischefsgöromålen och den andra för åklagargöromålen. Detta toide
kunna ske genom att den biträdande landsfogdetjänsten omändras till en
landsfogdetjänst. Därutöver skulle möjligen kunna övervägas att på ett
fastare sätt än som föreslagits organisatoriskt knyta den statliga polismästaren
till länspolischefens kansli.

Tanken på eu Indelning av landsfogdetjänsten i Norrbottens län har synts

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

de sakkunniga vara så mycket mer beaktansvärd som åtskilligt talar för
att en liknande organisation även borde övervägas åtminstone i vissa andra
större län.

Biträdande landsfogdar

Enligt de sakkunnigas mening bör till en början ytterligare åtminstone
en tjänst som biträdande landsfogde inrättas, nämligen i Kopparbergs län.
Beträffande behovet av en sådan tjänst i detta län har landsfogden i länet
framhållit bl. a.

I fråga om antalet i allmänna dagboken och statsåklagardiariet införda
ärenden kan Kopparbergs län väl mäta sig med Gävleborgs, Värmlands och
Västernorrlands län. Vidare intager Kopparbergs län med avseende på ordningspolisverksamheten
en särställning till följd av bl. a. de regelbundet
förekommande tillställningar av skilda slag med stor publiktillströmning
(Vasaloppet, midsominarfirandet i Leksand med flera orter vid Siljan, det
s. k. T. T.-loppet i Hedemora in. in.), vilka kräva en omfattande personlig
insats från landsfogdens sida. De härmed sammanhängande uppgifterna
kunna icke delegeras på en landsfogdeassistent. Det stora antalet polischefsdistrikt,
som uppgå till 22, samt länets mångskiftande sociala struktur
och de stora avstånden ge upphov till stora organisatoriska uppgifter, vilka
icke kunna läggas på landsfogdeassistenten. Denne måste därigenom i
stället handlägga åklagarmål av så pass svår och invecklad beskaffenhet att
det överskrider vad som skäligen kan fordras av en landsfogdeassistent.
Omöjligheten att på landsfogdeassistenten delegera en del av arbetsuppgifterna
medför, att landsfogden under en avsevärd del av året måste befinna
sig på tjänsteresor. Detta föranleder i sin tur en eftersläpning av andra
arbetsuppgifter, som uteslutande måste handläggas av landsfogden.

De sakkunniga — som funnit att vad landsfogden sålunda anfört väl
svarar mot införskaffade statistiska uppgifter och övriga upplysningar
— har framhållit, att landsfogden under de senaste åren nödgats under
längre tider vara partiellt ledig från tjänsten för att kunna ägna sig åt
vissa ärenden av större omfång. Enligt de sakkunnigas mening talar starka
skäl alltså för att en tjänst som biträdande landsfogde inrättas i Kopparbergs
län. Den utvecklingsprocess, som polischefs- och åklagartjänsterna
f. n. genomgår, kommer därjämte med säkerhet att medföra, att framdeles
ytterligare ett antal tjänster som biträdande landsfogde behöver inrättas.

I annat fall synes landsfogdarna bli nödsakade att i allt större omfattning
överlämna åt landsfogdeassistenterna att fullgöra tjänsteåligganden, som
ankommer på landsfogde. De sakkunniga uttalar vidare, att det icke kan
anses önskvärt, att landsfogdeassistenterna betros med egentliga landsfogdeuppgifter
i sådan omfattning att de kan sägas mer eller mindre träda
i landsfogdens ställe.

Efter företagen jämförande granskning av tillgängliga uppgifter om arbetets
omfattning i Östergötlands och övriga län har de sakkunniga icke fun -

Kungi. Maj:ts proposition nr 106

nit tillräckliga skäl föreligga att f. n. förorda inrättandet av en biträdande
landsfogdetjänst i nämnda län.

Landsfogdeassistenter m. fl.

Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag tjänsten i Kopparbergs län
omändras till en tjänst såsom biträdande landsfogde, skulle blott en tjänst
som fast landsfogdeassistent kvarstå, nämligen i Göteborgs och Bohus län.
Härjämte finnes ett antal aspiranter, av vilka flertalet nått ställningen som
ambulerande landsfogdeassistent. Antalet aspiranter och assistenter, som
icke innehar eller varaktigt uppehåller fast tjänst inom åklagarväsendet,
uppgår f. n. till 51. Av dem tjänstgör 12 på skilda håll inom landsfogdeorganisationen
och en som polisnotarie hos statspolisintendenten, medan
10 genomgår polischefskursen. De återstående 28 befattningshavarna
tjänstgör inom stadsfiskalsorganisationen. De tages ständigt i anspråk för
vikariat vid ledigheter av skilda slag eller som arbetskraftsförstärkning,
vilket medför täta omflyttningar. Detta är ofta till stort men för tjänsten,
då vederbörande under några få månaders tjänstgöring på en plats icke
hinner skaffa sig erforderlig lokal- och personalkännedom. Ofta hinner han
ej heller slutföra sina ärenden, vilket förorsakar ett tidsödande dubbelarbete.
För befattningshavarna själva innebär de många förflyttningarna
med ofta kort varsel betydande påfrestningar. Flertalet av dem är enligt
en av Sveriges juristförbund lämnad uppgift, avseende våren 1954, gifta.
Dessa olägenheter skulle minskas därest befattningshavarna erhölle fast
tjänstgöringsort.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen, att landsfogdarnas
arbetsuppgifter numera fått en sådan omfattning att i flertalet län ett stadigvarande
behov finnes av rättsbildad arbetshjälp. I flera av de största
länen med biträdande landsfogdetjänster kräves dessutom ytterligare hjälp.
De sakkunniga föreslår därför, att den fasta landsfogdeassistenttjänsten i
Göteborgs och Bohus län bibehålies samt att 13 av tjänsterna som ambulerande
landsfogdeassistent utbytes mot fasta landsfogdeassistenter, placerade
i följande län, nämligen en i vart och ett av Stockholms, Östergötlands,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro,
Västmanlands och Västernorrlands län samt två i Norrbottens län. Behovet
av arbetshjälp är dock icke fyllt med dessa assistenter. I åtskilliga län
finnes behov av assistenthjälp under längre eller kortare tider. Med hänsyn
härtill bör enligt de sakkunnigas mening fortfarande finnas ett antal ambulerande
assistenter. Dessa anses böra stationeras i de län, där behovet av
arbetshjälp är störst, och därutöver huvudsakligen anlitas för vikariat eller
annan tjänstgöring i närbelägna län. De sakkunniga har funnit, att behov
föreligger av minst 7 sådana befattningshavare. Av dem bör en placeras
i Södermanlands län och i första hand även anlitas vid behov av tillfällig

Kungl. Maj.ts proposition nr tOG

hjälp i Stockholms och Gotlands län. Vidare bör en placeras i Jönköpings
län och vid behov anlitas för tillfällig hjälp i Hallands län. En bör avses
för tjänstgöring inom Malmöhus och Kronobergs län och stationeras i
Malmö, en placeras hos landsfogden i Värmlands län och en i Kopparbergs
län. Slutligen bör en assistent avses för tjänstgöring i främsta rummet
inom Gävleborgs och Uppsala län och lämpligen stationeras i Gävle samt en
för sådan tjänstgöring inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län med Härnösand såsom stationeringsort. De sakkunniga, som förutsätter
att dessa befattningshavare företrädesvis användas för förordnanden
inom landsfogdeorganisationen, räknar härvid med att i flertalet län icke
skall erfordras någon ytterligare personal under landsfogdes, biträdande
landsfogdes eller landsfogdeassistents semester eller annan mera kortvarig
ledighet. Vid längre tids ledighet erfordras dock vikarier. Enligt från riksåklagarämbetet
inhämtad uppgift har under de senaste åren dylika vikarier
förordnats under i genomsnitt 24 månader per år. De sakkunniga räknar
med att samma behov av särskilda vikarier kommer att bestå. Emellertid
antager riksåklagarämbetet särskild rekryteringspersonal för att tillgodose
det personalbehov, som uppkommer genom åklagares och polischefers pensionsavgång
eller åklagaraspiranters avgång från banan. De sakkunniga
utgår från att nämnda vikariebehov kan tillgodoses genom att två färdigutbildade
assistenter ur denna rekryteringskader ställes till förfogande för
ändamålet.

I anslutning härtill har de sakkunniga framhållit önskvärdheten av att
åtminstone de största städerna gör sig självförsörjande i fråga om vikarier
för lediga åklagare och annan tillfällig arbetsförstärkning.

Genom de föreslagna åtgärderna blir befattningshavarna mera stationära
än hittills. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten för dem skulle
kunna nedbringas avsevärt. Vidare skulle befattningshavarna bli mera förtrogna
med länen.

En översikt över de sakkunnigas förslag till organisation av den kvalificerade
biträdeshjälpen åt landsfogdarna — vilken föreslagits skola träda
i tillämpning den 1 juli 1955 — är som bilaga fogad till denna proposition.

Kostnadsberäkning

Kostnaderna för grundlön åt den nytillkomna personalen har av de sakkunniga
beräknats på följande sätt.

För en biträdande landsfogde i lönegrad Ce 33, placerad i Falun, uppgår
avlöningskostnaden till 14 712 kronor. Merkostnaden för utbyte av en fast
landsfogdeassistent i lönegrad Ce 27 mot en biträdande landsfogde i Ce 33
i Kopparbergs län utgör 3 540 kronor. 13 fasta landsfogdeassistenter i lönegrad
Ce 27 draga en sammanlagd kostnad av omkring 148 100 kronor. För
7 ambulerande landsfogdeassistenter i lönegrad Ce 25, blir kostnaden omkring
70 300 kronor.

Rungl. Maj:ts proposition nr 100

De sammanlagda kostnaderna för grundlön skulle sålunda uppgå till
omkring (3 540 + 148 100 + 70 300) 221 940 kronor.

För nu löpande budgetår har för grundlön åt 17 ambulerande landsfogdeassistenter
i lönegrad Ce 25, vilka skola utbytas mot de föreslagna
befattningshavarna, beräknats 183 600 kronor.

Merkostnaderna för grundlön till den icke ordinarie personalen inom
landsfogdeorganisationen torde sålunda komma att uppgå till (221 940 —
183 600) 38 340 kronor.

Den verkliga merkostnaden blir emellertid lägre. Enligt uppgifter, som
inhämtats från länsstyrelserna, har under det sist förflutna budgetåret
till ifrågavarande befattningshavare utbetalats tjänstgöringstraktamenten
till ett sammanlagt belopp av omkring 54 000 kronor. De tjänstgöringstraktamenten,
som komma att utgå enligt den nya organisationen med ett
utökat antal stationära befattningshavare, varigenom flertalet län blir självförsörjande
vid ledigheter m. in., kan med säkerhet beräknas komma att
uppgå till ett avsevärt lägre belopp. Om härför beräknas omkring 20 000
kronor, göres en besparing av minst 34 000 kronor, som i huvudsak täcker
merkostnaden för grundlön.

Däremot tillkommer å förenämnda belopp 38 340 kronor rörligt tillägg
med omkring 20 700 kronor.

IV. Yttranden

I remissvaren har de sakkunnigas förslag om en utökning av den kvalificerade
biträdeshjälpen i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Allmänna synpunkter. I flertalet yttranden har understrukits behovet
av ökad kvalificerad biträdeshjälp. Sålunda har riksåklagarämbetet framhållit,
att landsfogdarnas arbetsuppgifter numera är så omfattande, att de
icke längre kan tillfredsställande bemästras med mindre kvalificerad biträdeshjälp
i betydligt större utsträckning än hittills ställes till deras förfogande.
Ämbetet har påpekat, att åklagarkåren i städerna nära fördubblats
efter processreformens genomförande. Enligt ämbetets mening framstår
det som nödvändigt att det trängande behovet av stadigvarande, kvalificerad
biträdeshjälp inom landsfogdeorganisationen snarast blir tillgodosett.

Flera länsstyrelser har upplyst om, att det med hänsyn till landsfogdarnas
stora arbetsbörda ej varit möjligt att alls eller i önskvärd omfattning
anlita landsfogdarna såsom föredragande i länsstyrelserna i enlighet med
vad som förutsättes i landshövding- och landsfogdeinstruktionerna.

Några länsstyrelser har framhållit önskvärdheten av att landsfogdarna
beredes möjlighet att i större utsträckning än hittills kunna ägna sig åt
de egentliga polisuppgifterna.

1953 års sakkunniga angående länsstyrelsernas krigsorganisation har
räknat med att under krig samtliga landsfogdar kommer att tagas helt i
anspråk för de på länsstyrelserna ankommande uppgifterna på polisväsendets
område samt att var och cn av dem bör förses med minst en biträdande
landsfogde och landsfogdeassistent. Därjämte föreligger enligt de

2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition nr löd

sakkunnigas mening behov av fem landsfogdar såsom föredragande hos
civilbefälhavarna. Det sammanlagda behovet av ifrågavarande befattningshavare
under krig skulle sålunda utgöra 53 eller samma antal, som landsfogdeorganisationen
föreslagits omfatta under fred. Ur beredskapssynpunkt
är den föreslagna organisationen enligt dessa sakkunnigas mening ett minimum.

Statskontoret har uttalat, att den fortsatta utbyggnaden av landsfogdeorganisationen
bör ske försiktigt. Ämbetsverket har därvid anfört bl. a.

Enligt vad utredningsmännen framhållit kan utbyggnaden av städernas
åklagarorganisation ännu ej betraktas som slutförd. Ytterligare ett antal
åklagarbefattningar beräknas sålunda komma att inrättas inom de närmaste
åren. Med hänsyn till kompetensen för städernas åklagare torde dessa
kunna handha mycket kvalificerade uppgifter. Genom att tillvarataga möjligheten
att å distriktsåklagarna överlåta vissa på landsfogdarna eljest ankommande
göromål torde även angivna utveckling kunna medföra avlastning
i landsfogdarnas arbetsbörda.

Ämbetsverket har även erinrat om att 1951 års rättegångskommitté har
alt pröva spörsmål rörande såväl organisatoriska problem som själva rättegångsförfarandet
samt att utredningen skall eftersträva praktiska förenklingar
och förbättringar.

Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsen
har sålunda framhållit, att den goda utbildning, som genom distriktsåklagarexamen
numera tillförsäkras landsfiskalerna, synes möjliggöra
en omfattande överflyttning av landsfogdarnas göromål direkt till
landsfiskalerna. Det borde därför enligt länsstyrelsens mening varit mera
angeläget att utredningen avsett att bereda den lättnad i arbetsbördan, som
kan vara behövlig för landsfogdarna, genom att avskilja från deras handläggning
ärenden, som ej behöver föras längre än till landsfiskalerna. Då
dessa får anses i hög grad arbetsbelastade, bör de ökade arbetskrafter, som
kan beredas polis- och åklagarväsendet, i första hand tillföras landsfiskalskåren.
Därest det är statsfinansiellt möjligt att ytterligare utveckla landsfogdekåren
utan att eftersätta distriktsåklagarnas behov, har länsstyrelsen
i huvudsak ej något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har för sin del funnit det synnerligen otillfredsställande,
att landsfogden i länet på grund av arbetsanhopning varit
nödsakad att, i den utsträckning som skett under senare år, uppdraga åt
distriktsåklagare att utföra åtal i s. k. landsfogdemål. Enligt länsstyrelsens
mening bör sådana arbetsförhållanden skapas att landsfogdarna i regel
själva kan utföra åtal i sagda mål.

Biträdande landsfogdar. Emot de sakkunnigas förslag om inrättande av
en biträdande landsfogdetjänst i Kopparbergs län har invändning rests
från statskontoret. Ämbetsverket har framhållit, att det på grundval av
föreliggande utredning ej blivit övertygat om det oavvisliga behovet av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

sådan befattning i länet. Ytterligare erfarenhet har därför ansetts böra avvaktas
innan slutlig ställning tages i frågan.

I övriga remissvar har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Riksåklagarämbetet har framhållit, att utvecklingen med säkerhet kommer
att medföra att ytterligare tjänster som biträdande landsfogde behöver
inrättas. Ämbetet har i denna fråga vidare anfört bl. a.

De alltmer ökade arbetsuppgifter, som ankommer på landsfogdarna i
deras egenskap av länspolischef och länsstyrelsernas experter i polisfrågoi
synes numera ha nått en sådan omfattning att risk föreligger att handhavandet
av dessa uppgifter, vilka allenast i ringa utsträckning synas kunna
överlämnas åt biträdande personal, bli så arbetskrävande att landsfogdarna
icke hinna ägna tillräcklig uppmärksamhet åt den viktiga verksamheten
som statsåklagare utan nödgas i väsentlig mån överlämna åt unga assistenter
att fullgöra statsåklagarfunktionerna. En sådan ordning är uppenbarligen
ur åklagarsynpunkt icke godtagbar. Utvecklingen torde gå därhän, att en
uppdelning av landsfogdetjänsterna pa länspolischefs- och statsaklagartjänster
åtminstone i de största länen aktualiseras.

Yrkande om inrättande härutöver av en tjänst som biträdande landsfogde
har framställts av länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen har därvid
hävdat, att arbetsbördan för landsfogden i länet motiverar, att länet
inplaceras i den grupp av län, för vilka föreslagits mera kvalificerad biträdeshjälp
än en befattningshavare. Detta yrkande biträdes även av Sveriges
juristförbund.

Landsfogdeassistenter m. fl. Emot det föreslagna sammanlagda antalet
tjänster som biträdande landsfogde och landsfogdeassistent har statskontoret
ej haft något att invända. Ämbetsverket har emellertid förordat, att
antalet fasta landsfogdeassistenter utökas från f. n. 2 till 10 och att antalet
ambulerande tjänster minskas från 17 till 12.

Riksåklagarämbetet har för sin del funnit förslaget till fördelning av de
fasta assistenttjänsterna innebära en skälig avvägning. Ej heller har ämbetet
framfört någon mera väsentlig invändning mot förslaget till disposition
och stationering av de ambulerande assistenterna.

Vissa länsstyrelser har yrkat, att de skulle tilldelas fast landsfogdeassistent
i stället för ambulerande biträdeshjälp. Till dessa hör länsstyrelserna
i Östergötlands, Hallands, Kopparbergs och Västerbottens län. Länsstyrelsen
i Jönköpings län har hemställt, att en fast landsfogdeassistent
måtte placeras i länet samt förklarat, att en sådan assistent skulle kunna tillfälligtvis
få anlitas även av landsfogden i Hallands län. Framställningen om
en fast landsfogdeassistent i detta län har biträtts av Sveriges juristförbund.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att omfattningen av landsfogdens
i länet tjänsteåligganden är sådan att de båda landsfogdeassistenterna måste
kunna helt disponeras inom länet. Länsstyrelsen i Gotlands län har på i
yttrandet angivna skäl framhållit, att någon assistentbefattning för landsfogden
i länet ej bör upptagas, men alt landsfogdens möjligheter till partiell
ledighet bör utvidgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

Vidare har länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Jämtlands län
föreslagit, att de för länen avsedda ambulerande assistenterna skulle stationeras
i resp. län. Länsstyrelsen i Uppsala och Gävleborgs län har ansett,
att den för de båda länen avsedda assistenten bör stationeras i Uppsala län.

V. Framställningar av riksåklagarämbetet och länsstyrelserna

I skrivelse den 31 augusti 1954 har riksåklagarämbetet framlagt förslag
för budgetåret 1955/56 rörande den ämbetet underställda åklagaraspirantorganisationen
(ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter). Ämbetet
har därvid anfört i huvudsak följande.

Utbyggandet av åklagarorganisationen i anledning av processreformens
genomförande pågår alltjämt. Inom stadsfiskalsorganisationen beräknas
under tiden fram till utgången av budgetåret 1955/56 14 tjänster bliva att
besätta, nämligen 12 på grund av organisationens utbyggnad och 2 till
följd av pensionsavgång. Därjämte erfordras ett antal landsfogdeassistenter
för tjänstgöring såsom biträdande åklagare under längre eller kortare tidsperioder
samt såsom vikarier vid partiell tjänstledighet, sjukdom, semester
och annan ledighet för stadsfiskalerna. Med stöd av vunna erfarenheter
anser ämbetet att denna förstärknings- och vikarieorganisation bör omfatta
åtminstone 20 landsfogdeassistenter. Stadsfiskalsorganisationen skulle
alltså behöva förstärkas med (14 + 20) 34 befattningshavare.

Vad angår landsfogdeorganisationen föreligger till följd av landsfogdarnas
omfattande ämbetsbörda ett betydande behov av assistenthjälp inom
organisationen. I avvaktan på slutförandet av utredningen om behovet av
kvalificerat arbetsbiträde inom landsfogdeorganisationen har ämbetet uppskattat
det antal assistenter, som erfordras under budgetåret 1955/56, till
cirka 20.

För att täcka detta personalbehov samt för att tillgodose det ytterligare
behov, som uppkommer genom åklagares pensionsavgång under tiden närmast
efter den 1 juli 1956 eller åklagaraspiranters avgång från banan,
erfordras alltså antagning och utbildning av ytterligare ett antal åklagaraspiranter.
Ämbetet räknar med att för sådant ändamål 8 aspiranter böra
anställas under budgetåret 1954/55 och 5 aspiranter under budgetåret
1955/56.

Sammanlagt skulle alltså erfordras omkring 55 befattningshavare inom
den närmaste framtiden. För tillgodoseende av detta personalbehov finnas
att tillgå 51 nu i tjänst varande aspiranter och assistenter, som icke inneha
eller varaktigt uppehålla fast tjänst inom åklagarväsendet.

Av den personal, sammanlagt 51 aspiranter och e. o. landsfogdeassistenter,
som nu tjänstgör inom aspirantorganisationen, beräknas före ingången
av budgetåret 1955/56 ett 15-tal befattningshavare ha tagits i anspråk för
tjänster inom åklagar- och polisväsendet och således vid angivna tid icke
längre belasta de till aspirantorganisationen anslagna medlen. Av återstående
36 befattningshavare, som normalt böra vara färdigutbildade på
våren 1956, räknar ämbetet med alt hälften komma att tjänstgöra inom
stadsfiskalsorganisationen och alltså åtnjuta kommunal avlöning. För den
återstående hälften, 18 befattningshavare, torde erfordras lön av statsmedel
under hela budgetåret 1955/56.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

Kostnaderna för avlöning åt ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter
under nästa budgetår har av ämbetet uppskattats till cirka 480 000
kronor.

Vidare har länsstyrelserna i anslagsframställningar, som inkommit under
augusti och september 1954 beräknat medelsbehovet för budgetåret 1955/56
för den under dem sorterande personalen till cirka 926 600 kronor.

VI. Departementschefen

Landsfogdeorganisationens behov av biträdeshjälp prövades senast av
1946 års riksdag. Vid denna riksdag beslöts, att den kvalificerade arbetskraften
inom organisationen skulle utgöras av förutom landsfogdarna
— 2 biträdande landsfogdar, 7 fast placerade landsfogdeassistenter samt
högst 5 ambulerande extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller
aspiranter å landsfogdetjänst. Det av riksdagen fattade beslutet om inrättande
av särskilda aspiranttjänster avsåg att säkerställa en god rekrytering
till framförallt de högre åklagarbefattningarna, de statliga såväl som
de kommunala. Den kvalificerade biträdeshjälpen åt landsfogdarna har
under tiden därefter förstärkts i sa matto, att 5 av de fasta assistenttjänsterna
utbytts mot tjänster som biträdande landsfogde samt att antalet ambulerande
landsfogdeassistenter ökats till 17. De biträdande landsfogdarna är
placerade i Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län och de fasta assistenterna i Göteborgs
och Bohus samt Kopparbergs län.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga nya och vidgade
arbetsuppgifter tillagts landsfogdarna sedan 1946. Till följd av den nya
processordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1948, har åklagargöromålen
blivit ojämförligt mycket mera tidskrävande och påfrestande än förut.
Sålunda ställes väsentligt större krav på åklagarna än tidigare såväl
med avseende på förundersökningen i brottmål, vilken blivit reglerad i lag,
som på förberedande och utförande av talan i processen. Åklagarna måste
i de ofta omfattande och invecklade mål, som ankommer på dem, behärska
hela processmaterialet för att kunna på ett tillfredsställande sätt göra saklramställning,
förhöra tilltalade och vittnen samt för att kunna utföra sin
plädering. I samband med införandet av den nya processordningen tillkom
institutet strafföreläggande och avskaffades krigsfiskalerna, vilket medfört
en ökning av landsfogdarnas arbetsuppgifter. Det bar blivit alltmer vanligt,
att landsfogdarna nödgats begära partiell ledighet från sin tjänst för att
kunna fullgöra mera omfattande åklagaruppgifter. Till följd av det livliga
lagstiftningsarbetet på straffrättens område under senare år har kravet på
ledning och övervakning av samt rådgivning åt distriktsåklagarna stegrats
avsevärt.

Även i egenskap av länspolischefer har landsfogdarna fått ökade arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

uppgifter. Genom den alltmer svällande trafiken har trafiksäkerhetsarbetet
vuxit. En väsentlig utbyggnad av ordningsstatspolisen för förstärkning av
trafikövervakningen m. m. kommer att tillföra landsfogdarna ökat arbete
liksom även deras uppgifter i fråga om polispersonalens rekrytering. I samband
med det fortsatta organisationsarbetet på civilförsvarets område har
landsfogdarna ålagts vissa ej obetydliga uppgifter.

De ökade göromålen för landsfogdarna har medfört, att i flera län vissa
viktiga göromål måst eftersättas. Landsfogdarna har ofta blivit tvungna
att delegera dem åvilande åklagaruppgifter till distriktsåklagare i ej önskvärd
utsträckning. I väsentlig mån har de nödgats överlämna åt unga assistenter
att fullgöra statsåklagaruppgifter. Riksåklagarämbetet har ansett,
att en sådan ordning uppenbarligen icke är godtagbar ur åklagarsynpunkt.
Vidare synes landsfogdarna i endast obetydlig omfattning kunna medhinna
att från dem underlydande åklagare övertaga sådana mål, i vilka
åklagaruppgiften är mera krävande. I remissvaren har flera länsstyrelser
framhållit, att det med hänsyn till landsfogdarnas stora arbetsbörda ej varit
möjligt för dem att alls eller i önskvärd omfattning biträda länsstyrelserna
såsom föredragande i polisfrågor i enlighet med vad som förutsättes i länsstyrelse-
och landsfogdeinstruktionerna.

Utredningsmännens förslag innebär, att den fasta assistenttjänsten i
Kopparbergs län utbytes mot en tjänst som biträdande landsfogde, att antalet
fasta assistenttjänster ökas till 14 samt att de ambulerande assistenternas
antal fastställes till 7. De ambulerande assistenterna har förutsatts
bli stationerade i län, där de kommer att tjänstgöra under större delen av
året. De skulle därjämte kunna tagas i anspråk för biträdeshjälp åt landsfogden
i något angränsande län. Förslaget har i allmänhet biträtts av remissinstanserna,
av vilka några emellertid ansett att ytterligare assistenthjälp
erfordras.

För egen del har jag funnit, att landsfogdeorganisationen är i stort behov
av ökad kvalificerad biträdeshjälp. Enligt min mening torde det ej vara
praktiskt genomförbart att i vidare mån än som nu sker till landsfiskalerna
överlämna landsfogdemål. Redan nu är denna åklagarorganisation hårt ansträngd.
Vissa svårigheter föreligger även att åt landsfiskalerna förvärva
tillräckligt antal landsfiskalsassistenter och biträdande landsfiskaler. Härjämte
kan ifrågasättas lämpligheten av att på dem avlasta mål av detta
slag i än större utsträckning än som nu sker.

Påtagliga fördelar såväl med avseende på kontinuiteten i arbetet som
för assistenterna själva är förenade med att knyta ytterligare fast placerade
assistenter som arbetshjälp åt landsfogdarna. På de av utredningsmännen
anförda skälen tillstyrker jag det föreslagna utbytet av den fasta assistenttjänsten
i Ce 27 i Kopparbergs län mot en biträdande landsfogdetjänst i
Ce 33. Jag förordar även en ökning av antalet fasta landsfogdeassistenter.
Fr. o. m. nästa budgetår torde antalet böra ökas till 8. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma i vilka län de skall vara placerade. Härjämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 10G

förordar jag, att antalet ambulerande landsfogdeassistenter för nästa budgetår
bestämmes till 13. De torde såsom utredningsmännen föreslagit böra
stationeras i län, där de kan förutses bli mest ianspråktagna, och utnyttjas
som arbetshjälp även i något angränsande län. Deras placering och tjänstgöring
bör liksom hittills bestämmas av riksåklagarämbetet.

Vad härefter angår medelsberäkningen under anslaget för nästa budgetår
torde anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra uppföras
med 570 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal uppskattar jag
till 660 000 kronor. Av detta belopp är 10 000 kronor avsett till arvoden åt
tingsnotarier under tjänstgöring på landsfogdeexpedition.

För rörligt tillägg torde böra avses ett belopp av 170 000 kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (570 000 + 660 000 + 170 000 kronor)
1 400 000 kronor, vilket innebär en höjning med 55 000 kronor i förhållande
till anslaget för innevarande budgetår.

I anledning av förslagen torde vidare på personalförteckningen upptagas
ytterligare 1 biträdande landsfogde i Ce 33 och 6 landsfogdeassistenter i
Ce 27.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för landsfogdarna m. fl., vilka nyss
angivits;

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags vis

...................................... 570 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 660 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 170 000

Summa kronor 1 400 000;

c) till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret
1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor.

Med bifall lill vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Herner

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

Bilaga

översikt över de sakkunnigas förslag till kvalificerad biträdeshjälp åt landsfogarna

Län	Biträdande landsfogde	Fast lands-fogde assistent	Ambule- rande landsfogde assistent	Anmärkning
Stockholms ............	i	1		Erhåller hjälp från Söderman-
				lands län.
Uppsala................	—	—	—	Erhåller hjälp från Gävleborgs
				län.
Södermanlands ........	—	—	i	Lämnar hjälp åt Stockholms och
				Gotlands län.
Östergötlands ..........	—	1	—
Jönköpings ............	—	—	i	Lämnar hjälp åt Hallands län.
Kronobergs............	—	—	—	Erhåller hjälp från Malmöhus län.
Kalmar................	—	1	—
Gotlands ..............	—	—	—	Erhåller hjälp från Söderman-
				lands län.
Blekinge ..............	—	1	—	Lämnar hjälp åt Kronobergs län.
Kristianstads ..........	—	1	~
Malmöhus..............	i	1	i	Lämnar hjälp åt Kronobergs län.
Hallands ..............	—	—	—	Erhåller hjälp från Jönköpings
				län.
Göteborgs och Bohus ....	—	1	—
Älvsborgs..............	—	1	—
Skaraborgs ............	—	1	—
Värmlands ............	i	—	i
Örebro ................	—	1	—
Västmanlands..........	—	1	—
Kopparbergs ..........	i	—	i
Gävleborgs ............	i	—	i	Lämnar hjälp åt Uppsala län.
Västernorrlands ........	i	1	i	Lämnar hjälp åt Jämtlands och
				Västerbottens län.
Jämtlands ............	—	—	—	Erhåller hjälp från Västernorr-
				lands län.
Västerbottens..........	i	—	—	Erhåller hjälp från Västernorr-
				lands län.
Norrbottens............	i	2	—
	8 1	14 \|	7

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 55
503005