Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 (Proposition 1959:105)

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ökat stöd åt
forskning m. m.; given Stockholms slott den 13 mars
1959.

Kungl. Maj :1 vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mot bakgrunden av en allmän bedömning av forskningens betydelse för
den moderna samhällsutvecklingen framlägges — på grundval av 1955 års
universitetsutrednings betänkande »Forskningens villkor och behov» (SOU
1958:32) — förslag till väsentliga förstärkningar av forskningsresurserna
vid universitet och högskolor samt av anslagen till de statliga forskningsråden.

Det betonas att universitets- och högskoleorganisationens uppgift i förevarande
avseende först och främst är att svara för forskarutbildningen
och forskarrekryteringen men att det därjämte är universitetsväsendets
uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande resurser
och föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa; forskningsråden
har som sin huvuduppgift att förvalta forskningens mera operativa resurser
genom att initiera forskning och genom att förstärka de fasta forskningsresurserna
på lämpliga områden.

Förslag framlägges i syfte att utbygga forskarkarriären vid universitet
och högskolor. Eu betydande förstärkning föreslås beträffande de filosofiska
fakulteterna i fråga om assistent- och amanuenspersonal för forskning
och allmänt institutionsarbete. Förste assistentbefattningarna vid de
tekniska högskolorna föreslås ombildade till assistenttjänster av universitetstyp,
med betydligt större möjligheter för innehavarna till egen forskningsutbildning,
och i samband därmed beräknas en ökning med 90 nya
tjänster. Vidare förordas införande av en ny typ av forskartjänster, forskar1—Bihang
till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

assistenter. Sammanlagt 14 dylika tjänster i lönegrad Ae 21 föreslås inrattade
från och med nästa budgetår vid de medicinska läroanstalterna,
de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna; tjänster av detta slag
bör även kunna ifrågakomma i matematisk-naturvetenskapliga och i samhällsvetenskapliga
ämnen. En väsentlig ökning av det nuvarande antalet
loi skardocenttjänster förordas, nämligen två vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund, en vid karolinska institutet och en vid Stockholms
högskola. Vidare föreslås, att antalet forskningsläkare ökas från 15
till 18. Därjämte framlägges förslag om införande av motsvarigheter till
forskningsläkartjänsterna inom atomforskningen, den naturvetenskapliga
forskningen och samhällsforskningen. För dessa nya områden föreslås inrättande
av sammanlagt sex nya dylika forskartjänster i lönegrad Ae 24.

Med hänsyn till angelägenheten av en mera systematisk balans mellan
förstärkningar av personella och materiella resurser av olika slag i syfte
alt dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet, förordas betydande
förstärkningar av den personella och materiella basorganisationen. Förutom
en utvidgning av den egentliga biträdespersonalen föreslås inrättande
av sammanlagt 10 kvalificerade tjänster för de experimentella ämnenas.
behov. Vidare föreslås särskilda anslagsmedel, varigenom docenter ges
möjligheter till särskilda bidrag under första året som innehavare av
docenttjänst för bestridande av vissa kostnader för biträdeshjälp och materielanskaffning
m. in. Materielanslagen vid universiteten, karolinska institutet,
Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna
föreslås dessutom uppräknade med sammanlagt i runt tal 1,2
miljoner kronor.

hÖl forskningsrådens del föreslås vissa organisatoriska förändringar. Det
nu val ande samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet föreslås omhildat
till statens råd för samhällsforskning och därvid tillfört en sektion
för psykologisk och pedagogisk forskning. Humanistiska fondens
nämnd föreslås ombildad till statens humanistiska forskningsråd och atomkommittén
till statens råd för atomforskning. De nu utgående forskningsrådsanslagen
föreslås uppräknade med sammanlagt i runt tal 5,4 miljoner
kronor. Höjningen av anslagsmedlen fördelar sigmed i runt tal 1 150 000
kronor på medicinsk forskning, 175 000 kronor på humanistisk forskning,
210 000 kronor på samhällsforskning, 1 370 000 kronor på naturvetenskaplig
forskning, 865 000 kronor på atomforskning samt 1 620 000 kronor på
teknisk forskning. 1

De förslag som framläggs beträffande forskarkarriären, den materiella
och personella basorganisationen samt forskningsråden innebär anslagsökningar,
som uppgår till i runt tal 10,25 miljoner kronor. Tillsammans
ined i årets statsverksproposition redan framlagda äskanden uppgår det
i anslutning till universitetsutredningens olika förslag nu föreslagna ökade
stödet åt forskning kostnadsmässigt till omkring 11,4 miljoner kronor.

I propositionen framläggs även förslag om anslag till bidrag till Stockholms
högskola, innebärande en anslagsökning med omkring 2,75 miljoner
kronor. Bland annat föreslås inrättande av en laboratur i elektronik samt
9 ordinarie universitetslektorat.

Summan av de anslag som äskas i propositionen för åttonde huvudtitelns
del uppgår till 32 100 000 kronor, vilket innebär en anslagsökning på i
runt tal 10 800 000 kronor. ö 1

Anslag till den tekniska forskningen äskas i särskild proposition.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 mars 1959.

• Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af geijerstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman anmäler —
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — frågor om
ökat stöd åt forskning in. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under bilagan åttonde huvudtiteln,
punkterna 68, 71, 77, 83, 90, 101, 106, 111, 123, 154, 161, 206,
306—310, 312—314 och 318 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Ökat stöd åt forskning ett anslag av 10 000 000 kronor,

till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 2 188 000
kronor,

till Lunds universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 1 960 000
kronor,

till Göteborgs universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag av 966 000
kronor,

till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. in. ett reservationsanslag
av 1 355 000 kronor,

till Bidrag till Stockholms högskola ett förslagsanslag av 14 350 000
kronor,

till Tandläkarhögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett reservationsanslag
av 146 800 kronor,

till Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel in. in. ett reservationsanslag
av 101 900 kronor,

till Gemensamma universitetsändamål: Klinisk forskning ett förslagsanslag
av 401 000 kronor,

till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel in. in. ett reservationsanslag
av 1 700 000 kronor,

till Chalmers tekniska högskola: Materiel in. in. ett reservationsanslag av
1 400 000 kronor,

till Psykologisk-pedagogiska institutet ett förslagsanslag av 70 600 kronor,

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

till Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket ett reservationsanslag
av 20 000 kronor,

till Humanistisk forskning ett anslag av 1 125 000 kronor,
till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 140 500 kronor,

till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning ett reservationsanslag
av 3 925 000 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader ett
förslagsanslag av 107 300 kronor,

till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig forskning
ett reservationsanslag av 3 755 000 kronor,
till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
m. m. ett förslagsanslag av 30 000 kronor,

till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Samhälls- och
rättsvetenskaplig forskning ett reservationsanslag av 530 000 kronor,
till Psykologisk och pedagogisk forskning ett reservationsanslag av
180 000 kronor samt

till Atomforskning ett reservationsanslag av 4 375 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i nämnda sammanhang under bilagan tionde
huvudtiteln, punkterna 35 och 36, föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition, för budgetåret 1959/60 beräkna

till Statens tekniska forskningsråd ett förslagsanslag’ av 103 400 kronor,
samt

till Tekniskt-vetenskaplig forskning in. m. ett reservationsanslag av
2 900 000 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, får jag slutligen anmäla desamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas
uppgifter och behov. De riktlinjer, som borde vara vägledande för de
sakkunnigas arbete, angavs i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
denna dag.

Till utredningens ordförande utsågs jag, då statssekreterare i ecklesiastikdepartementet,
och till ledamöter numera professorn vid karolinska medikokirurgiska
institutet Karl Sune Detlof Bergström, f. d. regeringsrådet Henning
Daniel Fransén, rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstädes
Torgny Segerstedt samt professorn vid Stockholms högskola Sven Ingvar

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

Svennilson. Utredningen antog benämningen 1955 års iiniversitetsutredning.

Den 21 november 1957 beslöt jag frånträda uppdraget som utredningens
ordförande samt uppdraga åt ledamoten Segerstedt att såsom ordförande
leda utredningens arbete. Vidare utsåg jag till ledamot av utredningen dess
sekreterare, numera byråchefen i ecklesiastikdepartementet Sven Torsten
Moberg.

Den 7 november 1958 beslöt jag, att på Franséns begäran entlediga honom
från uppdraget såsom sakkunnig och att i hans ställe tillkalla direktören
Otto Hjalmar Olson.

Som första led i sitt arbete avlämnade universitetsutredningen i juni 1957
ett betänkande om den akademiska undervisningen och forskarrekryteringen
(SOU 1957: 24). På grundval härav framlades i propositionen nr B 1 under
‘åttonde huvudtiteln, punkten 1, förslag om förstärkningsanordningar vid
universiteten in. in. Därvid åberopades vad jag enligt statsrådsprotokollet
för den 14 mars 1958 (propositionen 1958: 104) anfört om vissa åtgärder för
upprustning av universitet och högskolor. 1958 års B-riksdag beslöt i enlighet
med de sålunda framlagda förslagen (SU B 48; Rskr. B 76).

Universitetsutredningen har Aridare avgivit tre betänkande^ vilka uteslutande
innehåller på utredningens initiativ tillkomna statistiska undersökningar,
nämligen den 17 december 1957 »Akademikerräkningen 1955»
(SOU 1957:51), den 10 januari 1958 »Reserverna för högre utbildning.
Beräkningar och metoddiskussion» (SOU 1958: 11) och den 16 maj 1958
»Lärarbrist och läraröverskott» (SOU 1958:21).

Som ett andra led i sina förslag till upprustning av våra vetenskapliga
institutioner har universitetsutredningen den 20 september 1958 avlämnat
sitt femte betänkande, benämnt »Forskningens villkor och behov» (SOU
1958:32). Utredningen har därvid anmält, att ledamoten Fransen varit
förhindrad att delta i detta betänkandes utarbetande.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksarkivet,
kungl. biblioteket, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
kanslern för rikets universitet, styrelsen för farmaceutiska
institutet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, skolöverstyrelsen, styrelsen
för statens psykologisk-pedagogiska institut, direktionen över gymnastiska
centralinstitutet, överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,
humanistiska fondens nämnd, statens medicinska forskningsråd,
flyg- och navalmedicinska nämnden, statens naturvetenskapliga forskningsråd,
statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för
veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
ingeniörsvetenskapsakademien, statens tekniska forskningsråd,
direktionen för handelshögskolan i Stockholm, styrelsen för handelshögskolan
i Göteborg, 1956 års jordbrukshögskoleutredning, 1956 års skogshögskole-
och skogsforskningskommitté, 1957 års veterinärhögskoleutred -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ning, Sveriges förenade studentkårer (SFS), landsorganisationen i Sverige
(LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), förste assistenternas
förening vid tekniska högskolan i Stockholm, tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges industriförbund, aktiebolaget atomenergi,
svenska teknologföreningen, Sveriges socialdemokratiska studentförbund
och högerns ungdomsförbund. Universitetskanslern har överlämnat yttranden
från vederbörande akademiska myndigheter vid honom underställda
lärosäten och överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttranden från
lärarkollegierna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska
högskola.

I betänkandet har utredningen i enlighet med sitt uppdrag redovisat en
del med statistikens hjälp företagna undersökningar rörande forskningens
villkor och behov. Mot bakgrunden härav har utredningen framlagt en råd»
förslag i syfte att stimulera forskarrekryteringen och förbättra forskarnas
arbetsmöjligheter. Förslagen berör såväl universitets- och högskoleväsendet
som forskningsråden. Med hänsyn till att farmaceutiska institutet och jordbrukets
tre högskolor för närvarande är föremål för särskilt tillkallade sakkunnigas
utredningsarbete, har utredningen icke ansett sig böra behandla
dessa läroanstalters förhållanden eller den där bedrivna forskningens villkor
och behov. Ej heller har utredningen i sin behandling av de statliga forskningsrådens
organisation och medelsbehov inbegripit jordbrukets forskningsråd,
detta emedan dessa frågor till betydande del måste vara avhängiga
av de resurser och den organisation man ger åt de tre under jordbruksdepartementet
lydande högskolorna. Frågorna om institulionsbyggnader avhandlas
icke i betänkandet, eftersom utredningen avser att återkomma till dessa
frågor i ett senare sammanhang. Med hänsyn till att utredningens här framlagda
förslag kommer att leda till en successiv ökning av den forskande personalen
understryker utredningen dock nödvändigheten av en omedelbar och
väsentlig ökning av anslagen till investeringar i universitetens och högskolornas
institutionsbyggnader.

Jag skall i det följande ge en översikt över utredningens förslag och remissinstansernas
synpunkter och till Kungl. Maj :ts prövning framställa de förslag,
som synes mig påkallade, samt slutligen anmäla frågan om anslag
till det nuvarande pedagogiska biblioteket och om bidrag till Stockholms
högskola för budgetåret 1959/60.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

II. Forskningens villkor och behov

1. Statistiska data

Utredningen

F orskningsvolymsundersökningen

I enlighet med sina direktiv har universitetsutredningen genomfört en
statistisk undersökning rörande forskningen i Sverige. Som mått har utredningen
därvid använt dels summan av för forskning förbrukade medel
under kalenderåret 1955, dels antalet i forskningsarbete sysselsatta personer
den 1 december 1955, varvid detta antal fördelats på dels forskare, dels vad
som med ett samlande namn skulle kunna kallas forskningsbiträden. Undersökningen
har genomförts genom ett antal delundersökningar, av vilka de
tre största gällt forskningen vid universitet och högskolor, forskningen vid
statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor
samt den tekniska och naturvetenskapliga forskningen inom industrien.
Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde enligt utredningen
definitionen av begreppet forskning. I viss mån olika avgränsningar
måste göras i samband med de olika delundersökningarna. Utredningen understryker
emellertid, att riktpunkten hela tiden varit att göra en sådan
avgränsning, att från forskning uteslutits allt s. k. utvecklingsarbete, d. v. s.
verksamhet som huvudsakligen har karaktär av produktionskontroll, tjänster
till allmänheten eller rutinmässigt insamlande av data etc. De avgränsningar
som gjorts är, framhåller utredningen vidare, gjorda i och för denna
undersökning och överensstämmer sålunda icke med motsvarande avgränsningar
i andra — inhemska eller utländska — undersökningar inom förevarande
område. Undersökningens resultat är sålunda — det vill utredningen
uttryckligen framhäva — icke utan vidare jämförbara med resultaten
av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder.
Avgränsningen av begreppet forskning hade sålunda medvetet och såvitt
möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen
strävat efter att i sin inventering inbegripa all grundforskning, således även
den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid försvarets
forskningsanstalt. Det bör vidare enligt utredningen redan från
början starkt understrykas, att det försök som gjorts alt kartlägga forskningens
omfattning och villkor, även i det praktiska detaljarbetet varit förenat
med stora vanskligheter. Både vid uppgiftslämnandet och vid bearbetningen
hade det varit nödvändigt att göra approximationer, grundade
på allmänna och delvis rent subjektiva bedömningar. Utredningens huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

strävan har varit att i görligaste mån hålla fast vid såvitt möjligt likformiga
definitioner och att salunda söka fa fram en bild, som i stora drag anger
riktiga storleksordningar och riktiga proportioner.

Resultaten av undersökningen framlägges i form av en redovisning av
dels antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955, dels ock för forskningsändamål
förbrukade medel under kalenderåret 1955.

Vad först angår antalet i forskningsarbete sysselsatta
hösten 1955 redovisas detta i efterföljande sammanställning.

Forskningsområde	Antalet forskande akademiker	Antalet forsknings- biträden	Antalet forsk-ningsbitr. per 100 forskande akad.
1. Teologisk forskning (vid univ.)................ 2. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk.)	113 62	} 3	2
3. Samhällsv. forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk................	211	44	21
b) vid handelshögsk....................	75	23	31
c) vid statistiska verk och vissa utredningsinst..	171	?	?
4. Övrig humanistisk forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk................	918	97	11
b) vid museer och arkiv..................	105	?	?
c) vid vetenskapi. bibliotek...................	69	134	194
d) vid vissa andra statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor........................	33	?	?
5. Medicinsk forskning: a) vid univ. och högsk. (inkl. farm.inst., tandl.-högsk. och GCI).......................	1 101	697	63
b) vid icke-undervisningskliniker..............	49	?	?
c) vid vissa statliga och statsunderstödda forsk-ningsinstitutioner utanför universitet och hög-skolor ........................	73	?	?
6. Naturvetenskap!, och tekn. forskning: a) vid univ. och Sthlms högsk..............	698	324	46
b) vid de tekn. högsk..................	412	280	68
c) vid jordbr. högsk.......................	210	201	96
d) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och branschf.-inst.........................	149	140	94
e) vid vissa andra statl. och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor.........................	587	1 335	204
f) inom industrien.................	714	2 129	298
Totalt	5 750	5 407+ ?	100

Utredningen har vidare sammanfört den forskande personalen i tre
forskningsområden och fördelat den efter vederbörande forskningsinstitutions
karaktär av universitets/högskoleinstitution eller ej. Som framgår
av nedan intagna sammanställning var nära hälften av samtliga aktiva
forskare sysselsatta inom naturvetenskaplig och teknisk forskning, medan
en femtedel var verksam inom den medicinska forskningen och återstoden
— knappt en tredjedel av samtliga — tillhörde de i vid mening
humanistiska disciplinerna. Det alldeles övervägande flertalet av forskar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Forskningsområde	Forskande aka-demiker med forskning som en huvuduppgift	Därav
vid univ. och högsk.	utanför univ. och högsk.
antal	%	antal	%	antal	%
Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning...... Medicinsk forskning................... Naturvetenskaplig och teknisk forskning . Totalt	1 757 1 223 2 770	31 21 48	1 448 1 101 1 320	82 90 48	309 122 1 450	18 10 52
5 750	100	3 869	67	1 881	33

na inom medicinsk och humanistisk forskning tillhörde universitets- och
högskoleinstitutioner, medan däremot drygt hälften av alla forskare inom
naturvetenskap och teknik var verksam vid institutioner utanför de egentliga
läroanstalterna.

Utredningen påvisar slutligen med hjälp av de här förut intagna sammanställningarna
och annat siffermaterial, att vid slutet av år 195o
ungefär var tionde svensk akademiker skulle ha varit aktivt verksam som
forskare.

Som ett andra mått på forskningens omfattning har universitetsutredningen
i sina undersökningar använt storleken av de för forskningsändamål
förbrukade medlen under kalenderåret
1 9 5 5. Utredningen har därvid sökt kartlägga olika finansieringskällors
betydelse för forskningens olika grenar. Utredningen understryker emellertid,
att samtliga undersökningar rörande forskningens kostnader gällt
clriftkostnadernn exklusive kostnader för uppvärmning, belysning och
städning. Byggnadskostnader eller däremot svarande avskrivningar har genomgående
uteslutits, medan däremot kostnader för inredning och utrustning
av lokaler är medtagna.

Som framgår av nedan intagna sammanställning uppgick den totala me -

	Total		Därav
Forskningsområde	medels-förbruk-ning 1955	offentliga anslags- medel	privata anslags- medel	övriga anslag eller medel
	1 000-tal kronor	%	1 000-tal kronor	%	1 000-tal kronor	%	1 000-tal kronor	%
Teologisk, juridisk, samhälls-vetenskaplig och övrig hu-	31 139	15	25 304		81	4 391		14	1 444	5
	29 822	14	24 453		82	4 177		14	1 192	4
Naturvetenskaplig och tek-	142 326	69	59 639		42	70 583		50	12 104	9
Ospecificerade forsknings-ändamål.................	2 853	1	1 413		50	40		1	1 400	49
Totalt	206 140	100	110 809	54	79 191	38	16 140	8

:*|h

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

delsförbrukningen för forskningsändamål under år 1955 till 206 miljoner
kronor. Härav utgjordes drygt hälften eller 111 miljoner kronor av offentliga
anslagsmedel, medan 79 miljoner eller knappt 38 % av den totala medelsförbrukningen
härrörde från privata anslag. Av denna summa kom endast
1,3 miljoner kronor eller 0,6 % av den totala medelsförbrukningen från
utlandet. Av återstoden, 16 miljoner kronor, var huvuddelen att hänföra till
kategorien offentliga medel, främst då de affärsdrivande verkens och de
offentliga museernas egna driftsmedel (10,4 resp. 1,0 miljoner kronor).

I ett antal diagram har utredningen illustrerat en del resultat av sina
undersökningar. Av dessa diagram torde de två här nedan intagna vara
av särskilt intresse i förevarande sammanhang.

Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i
vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning

under år 1955

1000-tal kronor per forskare

90 00 70 60 50 40 50 20 10

—i-1-1-1_i i i_[_

Huma]
nistisk
forskning
i vid
mening

Medicinsk

forskning

NaturveI
tenskaplig
och
, teknisk
■ forskning

Antal forskare

250 500 750 1000 1250 1500

—i-1-1_i_i_

MHMIHHHHtHHMNtMH

iii

vin

HtHHHHitHNHMNHti

90 SO 70 60 50 40 50 20 io~"

H 50 forskare j

mm 1000-tal kr/forskare J ^ universi+et h69stolor
50 forskare 1

■=,000-tal kr/farSkareJUtOnf6rUniVerSltet0Ch h49Sk°''°r

250 500 750 1000 1250 1500

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker,
löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m.m. (2) vid universitet och
högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och WennerGrens
institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och
högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (2) inom industrien
(endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

51 A •/•

55.6*

g löner till akademiker.

□ löner till icke-akademiker (biträdespersonal).

□ utgifter för materiel m. m.

1. Universitet och högskolor. ... . „ ■ *•*

2. Branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut, Wenner-Grens institut.

3. Statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor
(inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning).

4. Industrien (inom naturvetenskaplig och teknisk forskning).

De statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Utredningen har gjort ett försök att belysa utvecklingen av de statliga
anslagen till forskningsändamål under efterkrigstiden. Liksom i forskningsvolymsundersökningen
har endast driftsanslag med tagits, medan samtliga
kapitalinvesteringar lämnats åsido. För budgetåren 1946/47, 1950/51
och 1954/55—1958/59 har sålunda förtecknats samtliga under Egentliga
statsutgifter på driftbudgeten uppförda anslag (utom ersättningar till statens
allmänna fastighetsfond), vilka helt eller delvis avser forskning.
Anslagen har därefter vägts med hänsyn till hur stor del av varje särskilt
anslag, som kan anses ha gällt forskning i den inskränkta bemärkelse, som
använts i forskningsvolymsundersökningen. Härvid har viss ledning kunnat
hämtas ur primärmaterialet till forskningsvolymsundersökningen,
nämligen på så sätt att de olika verkens och inrättningarnas uppgifter om
för rena forskningsändamål under år 1955 förbrukade medel från riksstatsanslag
jämförts med motsvarande anslag i riksstaterna för budgetåren
1954/55 och 1955/56. Resultatet av undersökningen redovisas i följande
tablå.

Med nedan intagna diagram illustrerar utredningen utvecklingen sådan
denna ter sig, sedan de i tablån redovisade, beräknade forskningsanslagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Beräknade statliga anslag för rena forskningsändamål
(1 OOO-tal kronor)

	1946/47	1950/51	1954/55	1955/56	1956/57	1957/58	1958/59
1. Forskningsråd och fonder..........	5 177	7 383	9 799	11 372	13 370	16 022	19 503
2. Forskningsinstitu-tioner.............	8 264	12 211	23 058	26 090	29 427	33 036	34 446
3. Akademier..........	1 755	2 290	3 433	4 392	4 388	4 436	5 136
4. Universitet och hög-skolor...........	13 192	24 907	44 424	47 898	56 799	66 414	85 082
5. Atomenergiforskning (anslagen under X ht)		1 855	4 636	8 344	16 700	29 915	48 990
6. Museer, arkiv och vissa bibliotek............	1 763	2 636	4 267	4 347	4 796	5 004	5 685
7. Institutioner och äm-betsverk med viss forskning..........	3 739	6 696	10 042	10 899	12 354	13 421	15 761
Summa	33 890	57 978	99 659	113 342	137 834	168 248	214 603

för de olika budgetåren omräknats till dagens penningvärde. Diagrammet
upptar dels en huvudkurva, som visar utvecklingen av de totala forskningsanslagen,
sådana dessa beräknats i tablån ovan, dels ytterligare en kurva,
som beräknats på grundval av anslagen till sådana ändamål, som är av
speciellt intresse för universitetsutredningens arbete, nämligen anslagen till
universiteten, karolinska instituLet, Stockholms högskola, medicinska
högskolan i Umeå, kostnader för läkarutbildningen, tillfälliga förstärkningsanordningar
vid universiteten, atomkommittén, humanistiska fondens
nämnd och forskningsråden (med undantag för flyg- och navalmedicinska
nämnden och jordbrukets forskningsråd).

Beräknade statliga driftanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946/47—1958/
59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Mijj kr

Totala forskningsanslag
(beräknade)

därav till universiteten
och vissa hägskolor
samt vissa forsknmgsräd -

5^5 55/b6 56A7 5^9

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Den snabba utvecklingstakt, som statens insatser för forskningen har
uppvisat under senare år, måste, anser utredningen, även ses i relation till
ökningen av statens totala utgifter under samma tid. Nedanstående tablå
avser att ge en uppfattning om forskningens andel av de totala statsutgifterna
under samma tidsperiod som diagrammet omsluter. Statsutgifterna
omfattar endast egentliga statsutgifter och är omräknade i dagens (mars
1958) penningvärde. Av tablån framgår, att de statliga forskningsanslagen
ej endast uppvisar en absolut utan även en procentuell ökning. Särskilt
stark syns anslagsökningen mellan 1957/58 och 1958/59 vara.

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex
mars 1958)

Budgetår	Egentliga statsutgifter på driftbudgeten	Beräknade forskningsanslag	Beräknade forsk-ningsanslag i % av egentliga statsutgifter på driftbudgeten
1946/47	4 632	55	1,19
1950/51	6 193	81	1,31
1954/55	9 038	115	1,27
1955/56	9 247	126	1,36
1956/57	9 939	147	1,48
1957/58	10 381	170	1,64
1958/59	11 136	215	1,93

Utredningen har verkställt en överslagsberäkning om hur forskningsanslagen
kan komma att utveckla sig under en kommande femårsperiod och
hur stor del av de totala statsutgifterna, som kan komma att gå till forskning.
För statsutgifterna har antagits en ökning under åren fram till
1963/64 med samma genomsnittliga årliga belopp som under perioden 1954/
55—1958/59 eller med i runt tal 525 miljoner kronor per år. De totala anslagen
till rena forskningsändamål under samma tid har antagits komma
att öka sin andel av statsutgifterna i samma takt som genomsnittligen under
de fyra senaste åren eller med 0,17 procentenheter per år. Överslagsberäkningen
visar — som framgår av nedanstående tablå — att de statliga
forskningsanslagen (beräknat belopp) för budgetåret 1963/64 skulle uppgå
till 383 milj. kr. i dagens penningvärde eller 2,8 % av de totala egentliga
statsutgifterna på driftbudgeten.

Det här förut redovisade siffermaterialet visar hl. a., att under kalenderåret
1955 förbrukades för forskningsändamål drygt 200 miljoner kronor,
varav ungefär 105 miljoner i statliga anslagsmedel. Budgetåret 1958/59
uppgår de statliga forskningsanslagen enligt utredningens beräkningar till
215 miljoner kronor, en nominell ökning sålunda med drygt 100 % (eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

(Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex
mars 1958)

Budgetår	Egentliga statsutgifter på driftbudgeten	Beräknade forsk-ningsanslag i % av egentliga statsutgifter	Beräknade forskningsanslag
1959/60	11 661	2,10	245
1960/61	12 186	2,27	277
1961/62	12 710	2,44	310
1962/63	13 235	2,61	345
1963/64	13 760	2,78	383

korrigering för penningvärdesförändringen stannar den reella ökningen vid
drygt SO %). Om nu kommunernas, de affärsdrivande verkens, industriens
och de privata fondernas utgifter för rena forskningsändamål under åren
efter år 1955 (forskningsvolymsundersökningens år) skulle ha utvecklats
i samma takt som statens, skulle den totala forskningsvolymen under innevarande
budgetår omfatta över 400 miljoner kronor. Härav skulle då
drygt 220 miljoner vara offentliga anslagsmedel (inkl. kommunala medel),
medan över 160 miljoner kronor skulle vara privata anslagsmedel och drygt
30 miljoner övriga anslag eller medel. Det må här än en gång understrykas,
framhåller utredningen, att beräkningarna uteslutande gäller
driftkostnader (utom lokalkostnader) och sålunda lämnar kapitalinvesteringarna
för forskningsändamål helt utanför. Vidare måste, anser utredningen,
understrykas, att denna beräkning är ytterligt summarisk. Hur de olika
intressenternas insatser för forskningen i verkligheten utvecklat sig sedan
1955 vet utredningen nämligen icke. Att en kraftig expansion ägt rum, är
emellertid enligt utredningen sannolikt, och skulle utredningens kalkyl ange
den rätta storleksordningen, innebär detta, att driftsutgifterna för rena
forskningsändamål sedan år 1955 stigit från 0,4 till 0,7 % av bruttonationalprodukten.

Yttranden

Utredningens statistiska redovisning av forskningens nuvarande villkor
har av de remissinstanser, som uppehållit sig vid densamma, mottagits med
oförbehållsamt erkännande.

Sålunda framhåller vetenskapsakademien, att bedömningen av de föreslagna
reformernas innebörd mot bakgrunden av nuvarande resurser härigenom
underlättas. Akademien understryker därjämte, att denna del av
utredningens arbete också allmännare sett är av stor betydelse och även för
framtida planering av forskningsstödjande åtgärder torde bliva till stor
nytta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Medicinska fakulteten i Uppsala uttalar, att analysen av forskningens
nuvarande resurser är mycket förtjänstfull och utgör en solid bas för planeringen
av de närmaste årens utbyggnad. Det större konsistoriet i Uppsala
anser, att utredningen framlagt en ingående och värdefull undersökning av
den vetenskapliga forskningens aktuella resurser och omfattning i vårt land.

Universitetskanslern framhåller bl. a. följande

Det material, utredningen framlägger i forskningsvolymundersökningen,
är av högt värde och väl ägnat att belysa en rad av aktuella spörsmål i
samband med utformningen av ett ökat statligt stöd till forskningen. Beträffande
översikten över de statliga forskningsinsatsernas utveckling under
efterkrigstiden bör dock påpekas, att vissa av utredningens siffror avseende
statsanslagen under de båda tidigaste i sammanställningarna medtagna
budgetåren 1946/47 och 1950/51, torde vara för låga, med hänsyn till den
budgettekniska omläggning av lönekostnadernas redovisning, som skedde
1952 i anslutning till löneregleringen för professorer in. fl. Den ökning av
statsanslagen för forskning mellan budgetåren 1950/51 och 1954 55, som
framkommer, torde därför delvis vara endast skenbar. Jag vill emellertid
redan nu framhålla, att de justeringar av utredningens siffror, som kunna
föranledas av nämnda anmärkning, icke torde vara ägnade att väsentligen
rubba den totalbild av utvecklingen, som utredningen lämnar.

Statens medicinska forskningsråd anför bl. a. följande.

Universitetsutredningen framlägger i sitt betänkande ett synnerligen
ingående och klarläggande material för bedömningen av landets forskningsresurser.
Insamlandet av detta omfattande material har universitetsutredningen
ansett vara en nödvändig förutsättning för de förslag till forskningens
upprustning, som utredningen sedan framlägger. Förslagen kommer därigenom
att vila på en mycket solid bas. Statens medicinska forskningsråd
vill understryka den betydelse detta material har för bedömningen av forskningens
ställning i dagens samhälle samt för planläggningen av forskningens
fortsatta utveckling. Rådet vill redan här uttala sitt varma erkännande för
utredningsmännens arbete, som utförts på ett mycket skickligt och omdömesgillt
sätt.

2. Upprustningsprogrammet i dess huvuddrag

U tredningen
Universiteten och högskolorna

Inledningsvis framhåller utredningen i fråga om sitt program för en
upprustning av grundforskningens resurser huvudsakligen följande.

Forskning bedrivs icke blott vid universitets- och högskoleinstitutionerna
utan även vid fristående offentliga eller privata forskningsinstitut, inom
näringslivet och till någon del även inom förvaltningen. Som framgått av
den i föregående kapitel lämnade översikten av forskningens omfattning
och kostnader under år 1955, är det endast en mindre del av den totala
forskningsinsatsen, som faller på universitets- och högskoleorganisationen,
närmare bestämt ca 30 % av den totala insatsen och ca 40 % av statens

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 år 1959

insatser. Utredningen vill redan från början understryka, att den ingalunda
hyser den meningen, att all forskning bör koncentreras till universitetsinstitutionerna.
Det framstår tvärtom för utredningen som både naturligt
och nödvändigt, att en stor del av de vid universitet och högskolor utbildade
forskarna efter längre eller kortare tid vid desamma finner sin varaktiga
verksamhet vid andra forskningsinstitutioner. Såsom bärare av huvudansvaret
för forskarrekrytering och forskarutbildning utgör nämligen universitets-
och högskoleorganisationen själva grunden för forskningen i vårt
land. Det är ett erkänt förhållande, alt denna utbildning sker mest effektivt,
genom att de unga forskarna infogas i en akademisk miljö i anknytning
till pågående forskning. Grunden för forskarutbildningen är nämligen
gynnsamma betingelser för forskningen överhuvudtaget.

Lyckligtvis har under efterkrigstiden kunnat konstateras ett växande
intresse för bildning och högre utbildning. En allt större andel av ungdomskullarna
söker sig till gymnasierna och därifrån till akademisk utbildning
vid universitet och högskolor. Då dessutom ungdomskullarnas storlek inom
loppet av några år stiger från ungefär 80 000 till drygt 130 000 per årskull
20-åringar, är del uppenbart att högre utbildning och forskning under
den närmaste tiden kommer att ha en rekryteringsbas, som är helt unik
i den svenska odlingens historia. Uppgiften blir att ge universitet och högskolor
resurser, som sätter dem i stånd att icke blott meddela en fullgod
akademisk grundutbildning ulan även tillvarataga forskarbegåvningarna
och erbjuda dem sådana levnads- och arbetsvillkor, att de utan alltför stora
uppoffringar och bekymmer för sin framtida försörjning kan ägna sig åt
forskning. Forskarutbildning och forskning måste göras till ett lockande
alternativ för alla nyexaminerade, som har läggning och intresse för sådant
arbete. Vad här sagts om nödvändigheten av att landets forskarbegåvningar
tillvaratages gäller i lika hög grad för fackhögskolorna som för universiteten.
Med tanke på det allmänt sett mycket goda begåvningsurvalet bland de
studerande vid flera av fackhögskolorna framstår det enligt utredningens
mening som utomordentligt angeläget att även dessa ges fullgoda resurser
för forskarutbildning. Icke minst gäller detta beträffande de tekniska högskolorna,
vilkas forskningsområden är av den största betydelse för vårt
samhälles utveckling.

Universitetens och högskolornas uppgifter för forskningen inskränker
sig emellertid icke till vad som har omedelbart samband med forskarrekrytering
och forskarutbildning. Universitets- och högskoleorganisationen skall
därjämte bära upp en självständig forskning inom vetenskapens alla ämnesområden.
Delvis är denna forskning — som ovan berörts — en förutsättning
för handledandet av forskaradepter och yngre forskare, men delvis
är den vid universitets- och högskoleinstitutionerna bedrivna forskningen
att betrakta som fristående från läroanstalternas rent utbildande uppgifter.
Härutinnan delar universitets- och högskoleorganisationen ansvaret
med ett stort antal fristående forskningsinstitut — både statliga och privata
— och ämbetsverk med forskningsuppgifter. Detta gäller i synnerhet
inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och vissa delar
av de humanistiska ämnesområdena. Inom stora och betydelsefulla områden
bär dock universitets- och högskoleorganisationen praktiskt taget
ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utveckling. Överhuvudtaget
är det ett utmärkande drag i det senaste årtiondets utveckling, att en alltmera
omfattande självständig forskning bedrives vid de högre läroanstab

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

terna. Universitetens och högskolornas resurser har av samhället ställts
till förfogande för eu helt fri och helt förutsättningslös forskning. Det är
därför i stort sett här som vetenskapen bryter ny mark genom att nya områden
göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och nya ämnen
uppstår i gränsskiktet mellan äldre forskningsområden. Detta ger åt universitets-
och högskoleorganisationen ett drag av stark dynamik, som i sin
tur är förutsättningen för dynamiken i hela samhällsutvecklingen. Även
såtillvida kan det sägas, att universiteten och högskolorna är själva basen
för forskningen i ett land. Universitet och högskolor blir aldrig färdigutbyggda
i ett samhälle, som vill gå framåt.

Härefter ingår utredningen på vissa huvudspörsmål beträffande forskarrekryteringen.
Åtgärder för denna måste, framhåller utredningen
till en början, syfta till att göra vetenskaplig vidareutbildning och
forskning till ett konkurrenskraftigt alternativ för alla därtill lämpade.
Forskaryrket fordrade en mycket lång utbildning, och arbetet ledde ej
alltid till snabba resultat. Därför vore det på intet sätt självklart att
forskarbanan skulle te sig lockande för var och en, som bär fallenhet för
vetenskapligt arbete. En realistisk uppfattning om de personella resursernas
knapphet leder enligt utredningen till slutsatsen att förbättrade villkor
för forskaradepter och yngre forskare är en förutsättning för en nödvändig
breddning av forskningens rekryteringsbas. Särskilt stora insatser för en
intensifierad forskning behövdes inom de områden, där en svår konkurrens
om nyexaminerade unga akademiker mötte från andra verksamhetsfält
än det rent vetenskapliga, och här kunde därför särskilda åtgärder
vara nödvändiga för att trygga forskarrekryteringen.

För forskarrekryteringen fordras, fastslår utredningen, i första hand
stipendier och forskarrekryteringstjänster. Utredningen erinrar om att den

1 sitt första betänkande särskilt pekat på licentiand- och doktorandstipendiernas
betydelse för forskarrekryteringen, och framlagt förslag om en
betydande förbättring av dessa stipendier, till såväl antal som belopp.
Statsmakternas beslut detta år innebär, tillägger utredningen, att utredningens
förslag i dessa stycken kommer att realiseras genom en omedelbar
höjning av stipendiebeloppen samt genom en under de två budgetåren
1958/59 och 1959/60 företagen successiv ökning av antalet stipendier. I anledning
härav vill utredningen understryka nödvändigheten av att den
beslutade uppräkningen av antalet licentiand- och doktorandstipendier icke
betraktas som slutgiltig utan att antalet stipendier årligen anpassas efter
den breddning av forskarrekryteringen som redan är påtaglig.

Licentiand- och doktorandstipendierna är emellertid enligt utredningens
åsikt icke det enda medlet för att få till stånd en breddad forskarrekrytering.
Det är därför av den allra största vikt, understryker utredningen,
att det vid universitet och högskolor finns ett tillräckligt antal forskarrekryleringstjänster,
så avpassade att deras bestridande på ett naturligt
sätt låter sig förena med högre studier eller avhandlingsarbete. Här ligger,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

framhåller utredningen, amanuens- och framför allt assistenttjänsternas
stora betydelse för forskning och forskarrekrytering. Utredningen vill på
det kraftigaste understryka vikten av att forskarrekryteringen stimuleras
genom såväl stipendier som dylika rekryteringsbefattningar, och detta bör
enligt utredningens mening gälla för alla ämnen — vid fakulteterna lika
väl som vid fackhögskolorna — inom vilka en vidgad rekrytering av unga
forskare överhuvudtaget anses böra stimuleras. Befattningar av det slag
utredningen här tänker på — d. v. s. befattningar med en del av arbetstiden
uttagen i form av tjänstgöring för institutionens räkning och den
återstående delen i form av arbete med befattningshavarens egen avhandling
eller licentiatuppgift — bör sålunda enligt utredningens mening finnas
inom hela universitets- och högskoleorganisationen. I det följande framlägger
utredningen ett preciserat förslag, som syftar till att tillförsäkra
universitet och högskolor ett minimum av dylika rekryteringsbefattningar.
Både med hänsyn till rekryteringsbehovet och av andra skäl kan det i
många ämnen fordras ytterligare amanuens- och assistentbefattningar utöver
det minimum utredningen velat tillförsäkra varje ämne. För de tekniska
högskolornas del innebär förslaget därutöver, att de nuvarande förste
assistenthefattningarna föreslås ombildade till forskarrekryteringstjänster
av samma slag som universitetens assistenttjänster.

Åtgärder för forskarrekryteringen kunde emellertid icke uteslutande syfta
till att stimulera till påbör jande av högre vetenskapliga studier. De måste
även syfta till att säkerställa studiernas genomförande, att motverka en
alltför stor avgång efter licentiatexamen och att till fortsatt forskningsarbete
knyta dem som i sin gradualavhandling givit prov på framstående
forskarbegåvning. Utredningen utvecklar denna sin uppfattning på följande
sätt.

Den normala karriären är härvidlag, i varje fall för universitetsfakulteternas
vidkommande, docentbefattningar, eventuellt forskardocentbefattningar,
och slutligen ordinarie lärarbefattningar vid universitet och högskolor:
laboratorsbefattningar (motsvarande) och professurer. Emellertid
har utsikterna inom denna karriär alltid tett sig osäkra. Antalet docentbefattningar
liksom antalet ordinarie lärarbefattningar i de olika ämnena
är så begränsat, afl utsikterna att omedelbart efter disputation erhålla
docentbefattning och alt sedan efter ett omfattande forskningsarbete erhålla
professur även för mycket framstående forskare varit beroende av
tillfälliga ämneskonjunkturer. Till en viss grad är detta naturligt och ofrånkomligt.
Att alla doktorer inte kan bli docenter och alla docenter inte kan
bli professorer är ett förhållande som ligger i systemet och som har sin
motsvarighet inom alla yrkeskarriärer. Men å andra sidan får utsikterna
inom forskarkarriären — lika litet som befordringsutsikterna inom andra
yrken — icke te sig så osäkra, att rekryteringen äventyras. Rimliga utsikter
till befordran är här liksom annorstädes förutsättningen för att de rekryteringsfrämjande
åtgärderna skall fylla sitt syfte. I fail då en mycket framstående
vetenskapsman saknar utsikter att erhålla ordinarie befattning
inom den fasta personalorganisationen, har man ibland för honom inrättat

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

en personlig befattning. Utredningen anser, alt detta förfarande hittills i
alltför hög grad haft karaktären av undantagsföreteelse.

Enligt utredningens övertygelse är det nödvändigt att inrättandet av personliga
befattningar göres till en normal väg för att trygga vetenskapens
utveckling och differentiering. I detta syfte framlägger utredningen i det
följande förslag om inrättandet av ett antal rörliga professurer, avsedda
att inrättas successivt med ett visst antal årligen under de närmaste åren.
Dessa tjänster skall enligt förslaget vara gemensamma för hela universitetsoch
högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj :t utan avseende på ämne
eller läroanstalt. När en dylik tjänst i framtiden på nytt blir ledig, skall
den kunna besättas med ny innehavare utan avseende på vilket ämne den
tidigare innehavaren företrätt. Med den breddning av rekryteringsbasen
och med de olika åtgärder som föreslås till stimulerande av forskarrekryteringen
blir det möjligt att redan under 1960-talet till universitet och högskolor
knyta ett växande antal docentkompetenta yngre vetenskapsmän,
som under 1960- och 1970-talen kommer in i sin mest produktiva ålder.
Detta fordrade emellertid att redan nu åtgärder vidtoges i syfte att väl utnyttja
dessa personella resurser. Det nuvarande antalet docent- och slutbefattningar
vore därvid klart otillräckligt. Beslut om en successiv utbyggnad
av antalet befattningar av dessa två huvudtyper måste ses som
ett nödvändigt komplement till övriga här föreslagna åtgärder till stimulerande
av forskarrekryteringen. Utredningen anför härom vidare följande.

En dylik successiv utbyggnad av antalet e. o. docent- och forskardocentbefattningar
och ett ökat antal ordinarie tjänster i forskarkarriärens topp
behandlar utredningen i det följande. Utredningen betraktar icke sina förslag
i dessa hänseenden såsom slutgiltiga. De gäller nämligen snarast en
komplettering av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationens
forskar- och lärarstab. Utredningen avser att i ett följande betänkande lägga
fram en plan för det högre utbildningsväsendets utbyggnad. Därvidlag måste
övervägas om det nuvarande antalet fakulteter och högskolor är tillräckligt
för att på lång sikt tillgodose samhällets behov av akademiker och forskare
inom olika fält. Det kan då bli fråga om att tillskapa hela lärarstaber för
nya läroanstalter. Mot denna bakgrund måste man bedöma utredningens
förslag om en förhållandevis kraftig ökning av antalet e. o. docentbefattningar.
Dessa befattningar är nämligen normalt den naturliga rekryteringsbasen
till professurer och laboralurer. På vissa områden föreslår emellertid
utredningen endast en relativt ringa förstärkning av antalet e. o. docentbefattningar.
Delta gäller bl. a. de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp
och de tekniska högskolorna. Orsaken härtill är den, att efterfrågan
på dylika befattningar knappast nu motiverar ett högre antal. Olika förhållanden
gör åt» docenter inom dessa ämnesområden har mindre intresse
för e. o. docentbefattningar än docenter inom andra fakulteter. För de tekniska
högskolornas vidkommande kommer därtill alt disputationsfrekvensen
ännu är relativt låg.

För att stimulera forskning och forskarrekrytering inom dessa betydelsefulla
forskningsområden föreslår utredningen, närmast för de medicinska

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

fakulteternas kliniska ämnen och för de tekniska högskolorna, en ny typ
av forsknings- och forskarrekryteringsbefattning, som skulle vara inplacerad
i forskarkarriären mellan assistentbefattningar och e. o. docentbefattningar.
Innehavare av dessa befattningar skulle benämnas forskarassistenter,
och befattningarna skulle i första hand vara avsedda för doktorander.
För docentkompetent innehavare av sådan befattning föreslås ett visst
lönetillägg, men tanken är, att vid de tekniska högskolorna i framtiden
ersätta befattningarna med e. o. docentbefattningar av vanlig typ. Även för
de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp, de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna och de samhällsvetenskapliga ämnena tänker
sig utredningen ett antal tjänster av denna nya typ. De åtgärder som utredningen
föreslår till stimulerande av forskarrekryteringen svftar alla till
att göra forskarens yrke mera attraktivt och därigenom mera konkurrenskraftigt
gentemot andra yrken. De är avsedda att sättas in vid de valtillfällen
som är avgörande för en akademikers slutliga val av yrkesbana.
Påbörjandet av högre vetenskapliga studier efter grundexamens avläggande
skulle stimuleras genom en kombination av å ena sidan licentiandstipendier
och å den andra amanuens- och assistentbefattningar. Nyblivna
licentiater skulle uppmuntras till fortsatt forskarutbildning och avhandlingsarbete
genom doktorandstipendier och assistenttjänster (i vissa fall
forskarassistentbefattningar) samt genom förbättrade utsikter att efter
disputation erhålla e. o. docentbefattning och därefter en ordinarie slutbefattning
som laborator (motsvarande) eller professor. Utredningens syfte
är sålunda att skaffa tjänster åt framstående vetenskapsmän för att därigenom
åt samhället trygga en ökad tillgång på forskare för en enligt utredningens
mening önskvärd och nödvändig intensifiering av forskningen
icke blott vid universitet och högskolor utan överhuvudtaget i vårt samhälle.

Vidare anlägger utredningen följande synpunkter på forskarutbildningen.

För en framgångsrikt bedriven forskning och forskarutbildning vid universitets-
och högskoleinstitutionerna behövs i första hand ett tillräckligt
antal högt kvalificerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter
till såväl forskarhandledning som eget forskningsarbete.

I sitt första betänkande har utredningen starkt understrukit betydelsen
av att licentiander och doktorander i sitt arbete ges en effektiv handledning
av professorer och andra vid institutionen verksamma erfarna forskare.
Såsom det väsentliga i detta sammanhang pekade utredningen på
nödvändigheten av att professorerna och övriga högkvalificerade forskare
vid institutionerna ges mera tid till handledning av de studerande på högstadiet.
Genom utredningens i det första betänkandet framlagda förslag
och statsmakternas i år fattade beslut i anledning härav hoppas utredningen
att förutsättningar skapats för en radikal förbättring härutinnan
beträffande de hittills hårdast belastade fakulteterna, de humanistiska
och matematisk-naturvetenskapliga.

Vad utredningen bär och i sitt första betänkande anfört rörande den

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

fundamentala betydelsen av en generös politik då det gäller att för torskarhandledning
reservera tillräckliga lärarresurser gäller givetvis lika för
alla fakulteter och högskolor. Enligt utredningens mening måste i framtiden
fackhögskolorna lika väl som universiteten fungera icke blott som
läroanstalter för utbildning fram till akademisk grundexamen utan även
som centra för forskning och forskarutbildning inom sina ämnesområden.
Fackhögskolorna bör därför successivt ges sådana resurser, att de kan fylla
denna dubbla uppgift. Härvidlag vill utredningen särskilt fästa uppmärksamheten
på förhållandena vid de tekniska högskolorna. I dessa hänseenden
kan nuvarande förhållanden vid dessa högskolor ej anses vara tillfredsställande.
Till en del är detta samma problem som utredningen mött
vid sin behandling av förhållandena vid universiteten och vissa av de förslag
som nu framföres beträffande de tekniska högskolorna medför ett
närmande av högskoleorganisationen till universitetsorganisationen. Särskilt
gäller detta de grundläggande, mer teoretiska ämnena. Undervisning
i dessa grundläggande ämnen — matematik, mekanik, fysik in. fl. — skall
delges alla eller en större del av alla elever vid de tekniska högskolorna.
Professorer i dessa ämnen föreläser ej sällan för grupper omfattande flera
hundra teknologer; de skall dessutom planera och övervaka undervisningen
i övrigt och utforma och granska bedömningen av ett däremot
svarande antal enskilda tentamensprov. Självfallet kommer dessa uppgifter
att kräva en mycket betydande del av en professors tid. Man kan också
konstatera att professorerna i dessa ämnen finner alltför ringa tid för att
driva egen forskning och för att handleda studier och forskning syftande
till högre examina. Härtill kommer, att det för den tekniska forskningen
överhuvudtaget är av den största betydelse att forskning och forskarutbildning
intensifieras i de grundläggande ämnena även vid de tekniska högskolorna.
De matematiska eller teoretisk-fysiska hjälpmedel, som krävs
i den moderna tekniken, är av så avancerad natur och också så särpräglade,
att det torde vara uteslutet att forskning och forskarutbildning i dessa
ämnen drivs uteslutande vid universiteten. Detta kan icke ske utan en omorganisation
av lärarstaben vid de tekniska högskolorna, varigenom de
högst kvalificerade lärarna befrias från en så stor del av undervisningen
för civilingenjörsexamen och av ansvaret lör denna undervisnings organisation,
att de inom ramen för sin undervisning jämväl kan anslå tillräckligt
utrymme för forskarhandledning och undervisning på högstadiet. Vad här
sagts bör i princip gälla för alla ämnen vid de tekniska högskolorna, men
med hänsyn till lågstadieundervisningens olika omfattning och det skiftande
antalet licentiander och doktorander är behovet av en förstärkning
av lärarresurserna särskilt trängande i vissa ämnen. Till de högt kvalificerade
lärare, som det här gäller att i viss utsträckning friställa för
forskarhandledning och högstadieundervisning, räknar utredningen — liksom
i första betänkandet beträffande de filosofiska fakulteterna — såväl
professorer som laboratorer. Visserligen torde, liksom 1 al let är vid de
filosofiska fakulteterna, vissa laboratorsbefattningar ursprungligen ha tillkommit
närmast för lågstadieundervisningens skull, men kompetenskraven
för samtliga laboratorsbefattningar vid de tekniska högskolorna torde ha
hållits på samma höga vetenskapliga nivå som beträffande motsvarande
befattningar vid fakulteterna. Med hänsyn härtill samt till den svällande
undervisningsorganisationen vid nu ifrågavarande högskolor och till vad
ovan anförts rörande betydelsen av eu väsentlig förstärkning av den lek -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

niska forskningens och forskarutbildningens resurser anser utredningen
att anledning saknas att göra en kategoriklyvning med hänsyn till arfaetsuppgifterna
inom den i kompetenshänseende enhetliga laboratorsgruppen.
Såvitt utredningen kunnat finna, är samma motivering för införande av
universitetslektorat giltig även för de tekniska högskolornas del. Detta
underströks också i remissyttrandena över utredningens första betänkande
av såväl överstyrelsen för de tekniska högskolorna som av dessas lärarkollegier.
I det följande återkommer utredningen till detta spörsmål och
framlägger där förslag om införande av universitetslektorat jämväl vid de
tekniska högskolorna.

Utredningen upptar slutligen frågan om forskningens hjälpresurser
till principiell behandling och anför därom bl. a. följande.

Förutom tillräckliga och tillräckligt kvalificerade personella hjälpkrafter
behövs för en rationellt bedriven forskning många gånger betydande materielresurser
i form av maskiner, instrument och förbrukningsartiklar av
olika slag. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt
att universiteten och högskolorna genom anslag på sina ordinarie stater
tillförsäkras resurser i fråga om biträdespersonal och materielanslag, som
(a)_ helt tillgodoser undervisningens behov, (b) helt tillgodoser forskarutbildningens
(inkl. licentianders och doktoranders) behov, samt (c) tillgodoser
(ten till institutionen fast knutna forskarpersonalens mera permanenta
behov av biträdeshjälp och materiel och sålunda gör institutionen
forskningsmässigt funktionsduglig.

Den biträdespersonal och de materielanslag, som erfordras för att tillgodose
dessa behov, utgör universitetens och högskolornas basorganisation.
Denna basorganisation bör ge likvärdiga, om ock ej i sina detaljer helt
lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga
personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter. Den
måste utbyggas i takt med utbyggnaden av den fasta lärar- och forskarpersonalen.

Basorganisationens hiträdesstab måste vidare — det vill utredningen
med skärpa understryka — ges en sådan sammansättning, att den moderna
forskningens krav på högt kvalificerad, delvis akademiskt utbildad,
biträdeshjälp kan tillgodoses.

Basorganisationen måste slutligen konstrueras så, att den tillförsäkrar
licentiander, doktorander och e. o. docenter särskilt för dessa kategorier
avpassade resurser, detta dels emedan antalet licentiander och doktorander
växlar snabbt och de e. o. docentbefattningarna icke är fast knutna
till vissa institutioner, dels emedan dessa kategoriers behov av biträdeshjälp
och materiel för sin forskning är relativt skiftande och svårt att
förutse.

Utredningen framlägger i det följande preciserade förslag rörande en
förstärkt och likvärdig basorganisation för de olika universiteten och högskolorna
samt rörande särskild basorganisation knuten till de e. o. docentbefattningarna.
Den basorganisation, som utredningen sålunda föreslår
skall ingå i universitets- och högskoleorganisationens fasta resurser, kommer
i enlighet med det resonemang som förts i det föregående ingalunda
att bli tillräcklig för den forskning som bedrives vid många institutioner.
Basorganisationen föreslås dimensionerad endast som en minimiorganisation.
Större forskningsprojekt och för dessa projekt erforderlig specialut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

rustning måste finansieras från annat håll. Basorganisationen är icke heller
avsedd att ge resurser för det forskningsarbete som utföres av sådana
forskare som icke ingår i institutionens fasta personalstab och som icke
heller är att beteckna som licentiander eller doktorander.

Att ge institutionerna de erforderliga ytterligare forskningsresurserna
är redan och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen vara
en av de statliga forskningsrådens huvudsakliga uppgifter.

Redan i detta sammanhang torde jag vidare få ingå på utredningens överslagsberäkningar
av de med inrättandet av nya forskar- och lärarbefattningar
förenade följdkostnaderna. Dessa belyser på ett sammanfattande sätt vissa
centrala delar av det av utredningen förordade upprustningsprogrammet.
Utredningen har redovisat ifrågavarande beräkningar i en särskild till betänkandet
fogad bilaga, vilken här torde böra återges.

Följdkostnader vid inrättande av nya forskar- och lärarbefattningar

De av utredningen föreslagna nya forskarbefattningarna är av följande
typer: Rörliga professurer, e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar,
lektorat vid de tekniska högskolorna samt forskarassistentbefattningar. För
befattningarna av det sistnämnda slaget synes särskilda biträdes- och materieiresurser
icke behöva beräknas, da forskarassistenterna kan förutsättas
få sitt behov av hjälpresurser tillgodosett genom anslagen till ograduerade
forskares vetenskapliga verksamhet.

För de övriga slagen av forskarbefattningar måste däremot beräknas kostnader
för både biträdespersonal och materiel. Dessa kostnader är emellertid
icke möjliga att beräkna exakt, då de nya befattningarna i utredningens
förslag ej bundits till vissa ämnesgrupper. Det blir därför nödvändigt att
först redogöra för ifrågavarande följdkostnaders storlek för de olika slagen
av befattningar inom olika ämnesgrupper.

Med tillämpning av vissa i betänkandet närmare angivna regler och beräkningsgrunder
beträffande omfattningen av för professurer inom olika ämnesgrupper
erforderlig assisten Ipersonal, beträffande anslagen till biträdeshjälp
åt innehavare av docentbefattningar, beträffande sekreterarhjälp åt
ordinarie lärare i humanistiskt inriktade ämnen, beträffande bitradespersonalens
storlek inom den matematiska ämnesgruppen samt inom olika typer
av experimentellt arbetande vetenskaper, beträffande biträdespersonalens
storlek för samhällsvetenskapliga ämnen samt beträffande materielanslagens
dimensionering för olika ämnesgrupper kan följdkostnaderna för
professurer, docentbefattningar och lektorat beräknas för följande sju ämnesgrupper: (1)

Den humanistiska ämnesgruppen, omfattande de teologiska och juridiska
fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt
inriktade ämnen. En rörlig professur inom denna ämnesgrupp kan beräknas
fordra assistent- eller amanuenshjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden
för en halv assistenttjänst samt sekreterarhjälp till eu kostnad motsvarande
lönekostnaden för ett fjärdedels biträde med lön enligt lönegrad 8.
En docenlbefattning inom denna ämnesgrupp fordrar anslag till biträdeshjälp
med 2 000 kronor per år. Materielanslag kan beräknas etter 3,5 % av
den totala lönekostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

(2) Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, omfattande även ämnena
pedagogik och psykologi. Här får assistentkostnaden för en rörlig professur
beräknas motsvara lönekostnaden för en hel assistenttjänst; sekreterarbjälp
får beräknas till en kostnad motsvarande 80 % av lönen i lönegrad 8. Anslag
till biträdeshjälp åt docenter inom denna ämnesgrupp kan beräknas till
6 000 kronor för år (för halva antalet befattningar 10 000 kronor och för
återstoden 2 000 kronor). Materielanslag får beräknas efter 11,3 % av den
totala lönekostnaden

(3) Den medicinska fakultetens teoretiska ämnen. Assistentkostnaderna
beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen. Biträdespersonal för varje professur beräknas med
3,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp
åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år;
materielanslag med 21 % av den totala lönekostnaden.

(4) Den medicinska fakultetens kliniska ämnen. För dessa ämnen föreslås
ingen särskild assistent- eller amanuenspersonal knuten till professurerna.
Biträdespersonal för varje professur får här beräknas med 2,1 tjänster med
en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter
tår beräknas med 10 000 kronor per år och befattning; materielanslag
med 30 % av den totala lönekostnaden.

(5) Den matematiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de teoretiska
ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas här
på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.
Biträdeshjälp får för varje professur och lektorat (vid de tekniska
högskolorna) beräknas till en kostnad motsvarande 60 % av lönen i lönegrad
8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 2 000 kronor
per år och befattning; materielanslag med 8,5 % av den totala lönekostnaden.

(6) Den fysisk-kemiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de övriga
ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas för
denna ämnesgrupp på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen. För ämnena fysik och kemi kommer därtill
kostnader motsvarande lönen för ytterligare en hel assistentbefattning. Biträdeshjälp
för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna)
beräknas med 3,3 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8.
Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning
och år; materielanslag med 29,3 % av den totala lönekostnaden.

(7) Den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Kostnaderna får här beräknas
pa samma sätt som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen med den
skillnaden att biträdeshjälp beräknas med 1,9 tjänster per professur och
materielanslag beräknas med 20,5 % av den totala lönekostnaden.

Med här angivna beräkningsmetoder kan följdkostnaderna för professurer,
docentbefattningar och lektorat inom de olika ämnesgrupperna beräknas
på sätt som framgår av den på sid. 25 först intagna sammanställningen.

Följdkostnaderna för laboraturer blir desamma som för professurer med
den skillnaden att kostnaderna för materiel får beräknas något lägre med
hänsyn till den något lägre lönekostnaden.

Det kan synas tveksamt, om ett lektorat fordrar lika stor biträdespersonal
som t. ex. en professur. Till följd av en lektors större undervisningsbörda
får hans forskning beräknas bli mindre omfattande än en professors. Å
andra sidan ställer även undervisningen krav på biträdespersonal och om

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 25

	Hum.	Samh.	Teor. med.	Klin. med.	Matem.	Fysisk- kemiska gruppen	Biol.- geogr.
A. Följdkostnader för pro-fessur kostn. för ass.- eller aman.-personal...... kostn. för bitr.-personal kostn. för materiel.....	8 886 2 985 1 773	17 772 9 264 7 447	17 772 35 898 19 433	24 318 18 956	17 772 6 948 5 405	17 772 38 214 27 792	17 772 22 002 16 122
Summa kronor	13 554	34 483	73 103	43 274	30 125	83 778	55 896
B. Följdkostnader för do-centbefattningar anslag för bitr.-hjälp . .	2 000	6 000	10 000	10 000	2 000	10 000	10 000
kostn. för materiel.....	1 028	3 771	7 848	11 212	2 497	10 950	7 661
Summa kronor	3 028	9 771	17 848	21 212	4 497	20 950	17 661
C. Följdkostnader för lek-torat vid de tekniska högskolorna kostn. för bitr.-personal					6 948	38 214
kostn. för materiel.....	—	—	—	—	3 183	20 134	—
Summa kronor	—	—	—	—	10 131	58 348	—

undervisningen är så omfattande, att ett lektorat inrättas, fordras som regel
också att en icke så liten del av institutionens biträdesresurser avdelas för
göromål i samband med undervisningen. Därtill kommer, att lektoraten
vid de tekniska högskolorna föreslås inrättade i syfte att ge professorer och
laboratorer förbättrade möjligheter till forskarhandledning och forskning.
Tillkomsten av dessa lektorat kan därför väntas även indirekt leda till en
intensifierad forskningsverksamhet vid ifrågavarande institutioner. Med
hänsyn härtill har det ansetts riktigast att vid beräkningen av följdkostnaderna
använda samma beräkningssätt för de här föreslagna lektoraten
som för övriga ordinarie lärartjänster.

Utredningen föreslår, att sammanlagt 25 rörliga professurer inrättas under
de närmaste fem budgetåren, men utredningen har icke angivit ämnesområden
för dessa professurer. Nu vet vi, att de budgetåret 1958/59 befintliga
sammanlagt 437 professurerna (ordinarie och personliga) vid universiteten,
karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna
är fördelade mellan de sju här angivna ämnesgrupperna på följande
sätt:

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

122

/O.....................

För kostnadsberäkningens skull kan vi nu göra antagandet att de föreslagna
25 rörliga professurerna kommer att fördela sig på de olika ämnesgrupperna
på samma sätt som de nu befintliga professurerna. Antalet rörliga
professurer inom varje ämnesgrupp och de med dessa professurer förknippade
följdkostnaderna skulle då bli följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Antaget antal professurer
Följdkostnader..........

Hum.

Samh.

Teor.

med.

Klin.

med.

Matem.

Fysisk-

kemiska

gruppen

Biol.-

geogr.

94 878

68 966

219 309

173 096

30 125

502 668

111 792

Sammanlagt skulle följdkostnaden för samtliga föreslagna 25 rörliga
professurer sålunda kunna beräknas till 1 200 834 kronor, eller 2i0 000
kronor per år. Då befattningarna föreslås inrättade fr. o. in. den 1 januari
blir kostnaderna för budgetåret 1959/60 dock 120 000 kronor.

Vad så beträffar följdkostnaderna vid inrättande av de av utredningen
föreslagna e. o. docentbefattningarna kan till en början konstateras, att dessa
i förslagen är fördelade på fakulteter och högskolor men icke på ämnesgrupper.
De flesta av de nya befattningarna skall i varje fall till en början
göras rörliga. Med ledning av nu gällande ämnesfördelning bland ämnesbundna
docentbefattningar skulle man kunna antaga, att en femtedel av de
humanistiska fakulteternas nya befattningar kominer att gå till docenter
inom samhällsvetenskapliga ämnen, att hälften av de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteternas nya befattningar kommer att gå till ämnen
inom den biologisk-geografiska ämnesgruppen och en sjättedel av befattningarna
till ämnen inom den matematiska ämnesgruppen. Av nuvarande
docentbefattningar inom de medicinska fakulteterna är en tredjedel knuten
till kliniska ämnen, men med hänsyn till att utredningen tänker sig att med
sitt förslag särskilt tillgodose denna ämnesgrupp, synes det riktigast att
antaga att hälften av de nya befattningarna kommer att innehavas av docenter
i kliniska ämnen. De för de tekniska högskolorna föreslagna befattningarna
kan antagas gå till dessa högskolors »övriga ämnen», medan följdkostnaderna
för tandläkarhögskolornas docentbefattningar synes kunna
beräknas efter samma grunder som för motsvarande ämnen inom den
kliniska ämnesgruppen.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna
docentbefattningarna beräknas på följande sätt:

Ämnesgrupp	1959/60	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64
an- tal	kostnad kr	an- tal	kostnad kr	an- tal	kostnad kr	an- tal	kostnad kr	an- tal	kostnad kr
Hum. grp. (inkl.
teol. fak.)......	14	42 392	9	27 252	9	27 252	7	21 196	6	18 168
Samh. grp........	3	29 313	2	19 542	2	19 542	1	9 771	2	19 542
Teor. med. grp. . . .	7	124 936	7	124 936	6	107 088
Klin. med. grp
(inkl. tandl.-hög-
skolan).........	9	190 908	9	190 908	6	127 272
Matem. grp.......	2	8 994	3	13 491	2	8 994	2	8 994	1	4 497
Fysisk-kemiska grp
(inkl. tekn. hög-
skolorna).......	7	146 650	8	167 600	4	83 800	4	83 800	3	62 850
Biol.-geogr. grp.. . .	7	123 627	6	105 966	6	105 966	6	105 966	5	88 305
Summa	49	666 820	44	649 695	35	479 914	20	229 727	17	193 362

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Tablån anger kostnaderna för helt år. Summorna för de två första budgetåren
avspeglar icke de kostnadsökningar, som faller på vart och ett av
dessa. Utredningen föreslår nämligen, att anslag till biträdeshjälp åt docenter
ställes till förfogande först från den 1 januari 1960. Om samma förfaringssätt
tillämpas för den del av följdkostnaderna som gäller materielanslag,
innebär detta, att följdkostnaderna för de befattningar, som föreslås
inrättade från och med budgetåret 1959/60, för detta budgetår får beräknas
med halverat belopp, medan en lika stor kostnadsökning kommer att falla
på budgetåret 1960/61. Kostnadsökningen blir därför för budgetåret 1959/60
333 410 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 983 105 kronor.1

Då det gäller beräkningen av följdkostnaderna för av utredningen föreslagna
32 nya forskardocentbefattningar kan med ledning av de ämnesanknutna
docentbefattningarnas nuvarande fördelning följande antaganden
göras: Av föreslagna 16 befattningar för Uppsala och Lunds universitet kan
7 beräknas för humanistiska ämnen (inkl. de teologiska och juridiska fakulteterna),
medan 2 tjänster kan beräknas för var och en av de teoretiskmedicinska,
fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna och
en tjänst för var och en av övriga ämnesgrupper. Av föreslagna 4 befattningar
för Göteborgs universitet kan 2 tjänster beräknas för humanistiska
ämnen och en tjänst för envar av de medicinska ämnesgrupperna. Av föreslagna
5 befattningar vid karolinska institutet kan 3 beräknas för den teoretiska
och 2 för den kliniska ämnesgruppen. Av föreslagna 5 befattningar vid
Stockholms högskola kan 3 beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst
för envar av de fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna.
De 2 tjänsterna vid de tekniska högskolorna slutligen kan beräknas gå till
dessa högskolors »övriga ämnen» och sålunda i kostnadshänseenden jämställas
med den fysisk-kemiska ämnesgruppens docentbefattningar.

Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna
forskardocentbefattningarna beräknas sålunda:

	1959/60	1960/61	1961/62
Ämnesgrupp	an-	kostnad	an-	kostnad	an-	kostnad
	tal	kr	tal	kr	tal	kr
Hum. grp. (inkl. teol. o. jur. fak). .	4	12 112	4	12 112	4	12 112
Samh. grp......................					1	9 771
Teor. med. grp..................	2	35 696	2	35 696	2	35 696
Klin. med. grp..................	2	42 424	2	42 424
Matem. grp.....................					1	4 497
Fysisk-kemiska grp. (inkl. tekn.
högsk.).......................	2	41 900	2	41 900	1	20 950
Biol.-geogr. grp..................	1	17 661	i	17 661	1	17 661
Summa	11	149 793	ii	149 793	10	100 687

Även här faller kostnadsökningen för de befattningar, som föreslås inrättade
från och med budgetåret 1959/60 till hälften på detta budgetår och
till hälften på det följande. Kostnadsökningen blir följaktligen för budget 1

En viss mindre skiljaktighet föreligger mellan vad som här och i det följande redovisas såsom
universitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sammanhänger
med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera
vidtagits.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

året 1959/60 74 897 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 224 689
kronor.

Av föreslagna 16 lektorat vid de tekniska högskolorna gäller 8 teoretiska
och 8 övriga ämnen. Följdkostnaderna kan sålunda beräknas till (8 X
10 131 =) 81 048 + (8 x 58 348 =) 466 784 kronor eller tillsammans 547 832
kronor, vilken kostnad helt gäller budgetåret 1959/60.

Ytterligare materielanslag vid förstärkning av assistent- och
biträdesper sonalen

Enligt utredningens förslag bör materielanslagen beräknas i anslutning
till de totala lönekostnaderna.

Utredningen förordar en förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen
vid fakulteterna till en beräknad lönekostnad av 1 062 766 kronor och
vid de tekniska högskolorna till en beräknad lönekostnad av 1 599 480 kronor.
Den förra summan kan fördelas på ämnesgrupper med hjälp av utredningsmaterialet.
Antages att de nya assistentbefattningarna vid de tekniska
högskolorna fördelas i samma proportioner som högskolornas professurer
och laboraturer är fördelade mellan de teoretiska ämnena (15 %) och övriga
ämnen (85 %), kan vi fördela de sammanlagda lönekostnaderna på ämnesgrupper
och även — med hjälp av de på s. 22 f angivna relationstalen —
beräkna den erforderliga ökningen av materielanslagen:

	Hum.	Samh.	Teor. med.	Klin. med.	Matem.	Fysisk- kemiska gruppen	Biol.- geogr.	Summa
Lönekostnad fakulteter.... tekn. högskolor	815 025	104 855	53 316	—	4 798 239 922	67 000 1 359 558	17 772	1 062 766 1 599 480
Summa kr	815 025	104 855	53 316	—	244 720	1 426 558	17 772	2 662 246
Materielkostnad	28 526	11 849	11 196	—	20 801	417 981	3 643	493 996

Denna ökning av materielanslagen faller helt på budgetåret 1959/60.

Kostnaderna för de olika delarna av den i betänkandet föreslagna förstärkningen
av den personella basorganisationen beräknar utredningen komma
att fördela sig på ämnesgrupper och budgetår enligt följande sammanställning
:

Ämnesgrupp	1959/60	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64
Hum. grp............	309 560	309 560	177 560
Samh. grp...........	131 620	131 620	65 620	_	_
Teor. med. gpr.......	321 740	321 740	131 740	_	_
Klin. med. grp........	215 028	215 028	115 028	41 688	41 688
Matem. grp..........	49 308	49 308	30 308	14 475	14 475
Fysisk-kemiska grp. . .	643 990	643 990	463 990	226 181	226 181
Biol.-geogr. grp.......	283 870	283 870	111 870	48 844	48 844
Summa kr	1955 116	1 955 116	1 096 116	331 188	331 188

Då de föreslagna tjänsterna med placering i lönegraderna 17—23 icke i
förslaget fördelats på ämnesgrupper, har kostnaderna för förstärkning av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

experimentella och matematiska ämnenas basorganisation fördelats mellan
ämnesgrupperna proportionellt efter det totalantal nya tjänster, som beräknas
för var och en av dessa. Anslaget till biträdeshjälp åt innehavare av
forskardocentbefattningar har fördelats mellan ämnesgrupperna i samma
proportioner som nu gäller för de ämnesbundna docentbefattningarnas
fördelning mellan dessa.

Med användande av de på s. 22 f angivna procenttalen för materielanslagens
beräkning i anslutning till lönekostnaderna kan nu den erforderliga
ökningen av materielanslagen beräknas enligt följande:

Ämnesgrupp	1959/60	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64
	10 835	10 835	6 215		_
	14 873	14 873	7 415	—	''-
	67 565	67 565	27 665	—	—
	64 508	64 508	34 508	12 506	12 506
	4 191	4 191	2 576	1 230	1 230
Fysisk-kemiska grp. . . Biol.-geogr. grp.......	188 689 58 193	188 689 58 193	135 949 22 933	66 271 10 013	66 271 10 013
Summa kr	408 854	408 854	237 261	90 020	90 020

De här beräknade följdkostnaderna vid inrättande av föreslagna forskarbefattningar
samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av assistentoch
biträdespersonalen sammanfattas för de olika budgetåren i följande
tablå.

	1959/60	1960/61	1961/62	1962/63	1963/64
Följdkostnader för fö-reslagna rörliga pro-fessurer ...........	120 000	240 000	240 000	240 000	240 000
Följdkostnader för fö-reslagna e. o. docent-befattn............	333 410	983 1051	479 914	229 727	193 362
Följdkostnader för fö-reslagna e.o. forskar-docentbefattn......	74 897	224 689	100 687	_	—
Följdkostnader för fö-reslagna lektorat.. .	547 832	—	—	—	—
Materielanslag vid fö-reslagen förstärkning av ass.- o. bitr.-pers.	902 850	408 854	237 261	90 020	90 020
Summa kronor	1 978 989	1 856 6481	1 057 862	559 747	523 382

1 Se not å sid. 27.

F orskningsråden

Enligt utredningens uppfattning var det ett lyckligt grepp av statsmakterna,
då forskningsrådstanken i samband med efterkrigsperiodens universitetsupprustning
på allvar knäsattes. Det är också glädjande att kunna
konstatera, att forskningsrådens samarbete med universiteten, högskolorna

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

och forskningsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, varit synnerligen
gott. Detta beror säkerligen i hög grad på att rådens ledamöter
i de flesta fall varit och är aktiva forskare knutna till dessa lärosäten och
institutioner. Anslagen från råden har även varit av största vikt för den
utbyggnad av forskningsarbetet i vårt land, som skett under tiden efter
det andra världskriget.

En av forskningsrådens uppgifter är att åt universitets- och högskoleforskningen
liksom åt andra forskningsinstitutioner förvalta de extra resurser,
som även efter en utbyggnad av basorganisationen enligt utredningens förslag
blir en nödvändig förutsättning för genomförandet av stora forskningsprojekt.

Rådens andra huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och
samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att taga initiativ
inom områden, där eu intensifierad eller ny forskning bedömes vara av
särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt
organisera hela forskningsgrupper med arvoderade forskare, assistenter
och teknisk personal samt ibland mycket dyrbar apparatur.

För att kunna fylla dessa utomordentligt viktiga funktioner behöver
forskningsråden enligt utredningens mening väsentligt förstärkta resurser.

I det följande framlägger utredningen preciserade förslag härom. Den
väsentliga frågan har därvid varit, hur stor del av det totala stödet till
forskningen som bör gå via universitetens och högskolornas stater i form
av tjänster och anslag och hur stor del som bör gå via råden. Som förut
nämnts framlägger utredningen ett preciserat förslag rörande en förstärkning
av basorganisationen vid de högre läroanstalterna. Kraven i fråga om
basorganisationen förändras emellertid i takt med vetenskapens egen utveckling.
Utredningen påpekar vidare, att forskningsråden år efter år i
vissa fall beviljar anslag för ett och samma ändamål och anför härom ytterligare
följande:

Efter en tid konstateras detta anslag tillgodose ett permanent behov.
Tiden är då inne att överföra den genom anslaget möjliggjorda tjänsten
eller anslagsförstärkningen till ifrågavarande läroanstalts eller forskningsinstituts
ordinarie anslagsstat. Det kan i detta sammanhang vara fråga om
antingen en hel forskningsinstitution eller en forskningsgrupp, en enskild
forskartjänst, en teknisk serviceorganisation, en biträdestjänst eller en förstärkning
av ett materielanslag. De erfarenheter som vunnits under den tid
forskningsrådet beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, blir helt naturligt
vägledande då det gäller att till den fasta organisationen överflytta ett
rådsanslag som fått permanent karaktär. En forskargrupp eller en institution,
som finnes böra ges en fast organisation, kan antingen inlemmas i den
fasta universitets- och högskoleorganisationen som en självständig institution
eller som en del av en redan befintlig institution: eller också kan den
ges en permanent status som ett självständigt forskningsinstitut. Vilket
av dessa alternativ man väljer, måste bli beroende av överväganden i det
enskilda fallet. Föreligger behov av att utnyttja en forskargrupp eller en

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

institution i den akademiska undervisningen (för grundexamen eller för
särskild forskarutbildning), blir en överflyttning till universitets- och högskoleorganisationen
naturlig. I annat fall kan man välja mellan en rad
redan prövade former för självständiga forskningsinstitutioner, med eller
utan viss anknytning till universitets- och högskoleorganisationen.

Yttranden

Utredningens allmänna presentation av det upprustningsprogram, som
den avser att framlägga, har med få undantag hälsats med stor tillfredsställelse
av remissinstanserna. Från en del håll har emellertid vissa erinringar
framställts. Dessa gäller främst att utredningen allenast i förbigående
ingått på sådana spörsmål som de akademiska lärosätenas lokalfrågor
och de s. k. lärda verkens ställning i forskningsorganisationen. Vidare
konstateras att tandläkarhögskolorna tilldelats en relativt sett undanskymd
plats i betänkandet. Slutligen påpekas att utredningen ej berört frågan
om resebidrag till svenska forskare.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Statskontoret inser till fullo värdet av att landets forskningsresurser tillvaratages
och utvecklas i möjligaste mån men hyser vissa tvivelsmål rörande
dessa resursers tillräcklighet för en så omfattande och snabb upprustning,
som nu avses. En allmän granskning av de presenterade förslagen inger statskontoret
den bestämda uppfattningen, att återhållsamhet måste iakttagas
vid förslagens realiserande och att bindande beslut för en följd av kommande
budgetår nu bör undvikas. De framförda anspråken måste jämväl
avvägas emot andra trängande vetenskapliga ändamål. Statskontoret anser
i likhet med utredningen att den förordade konstruktionen av forskarrekryteringstjänster
i olika grader måste innebära en kraftig stimulans för
forskarrekryteringen i dess helhet. Ämbetsverket har därför ingen principiell
erinran mot att en förstärkning av forskarkarriären åvägabringas
genom flera tjänster och bättre arbetsmöjligheter på sätt utredningen skisserat
men finner de framlagda förslagen på många punkter vara alltför
schablonmässiga för att kunna läggas till grund för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien uttrycker stor tillfredsställelse över den av utredningen
utformade planen för forskningens upprustning. Detta gäller enligt
akademien såväl de förslag som avses genomföras omedelbart eller under
de allra närmaste åren som de principiella riktlinjer vilka angivits av utredningen
för utveckling på längre sikt.

Juridiska fakulteten i Uppsala finner utredningens upprustningsprogram
väl övervägt och utformat samt ägnat att främja det avsedda syftet.

Medicinska fakulteten därstädes framhåller sin stora tillfredsställelse över
utredningens förslag. De riktlinjer, som utredningen uppdragit för den förordade
utbyggnaden, är realistiska och välmotiverade, i själva verket så välmotiverade
alt de enligt fakultetens mening representerar minimikrav. Den
vetenskapliga forskningens framåtskridande är en samhällsangelägenhet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

största vikt och fakulteten hoppas att utredningens förslag obeskuret skall
vinna statsmakternas gillande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen vill deklarera sin beundran för den grundlighet, med vilken
universitetsutredningen gått till väga vid fastställandet av forskningens
nuvarande tillgångar och den förståelse för forskningens trångmål den visat
i sina vittgående reformförslag. Sektionen delar till fullo åsikten att krafttag
från samhällets sida nu är av nöden för att förbättra de nu verksamma
forskarnas villkor och stimulera forskarrekryteringen. Med tanke på universitetens
och högskolornas nu pågående kraftiga expansion förefaller den
av utredningen valda vägen att ange allmänna riktlinjer eller »ramar» för
beräkningen av personal- och materielbehovet som den enda framkomliga.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala uttalar sin tillfredsställelse över
utredningens förslag och ansluter sig i huvudsak till de av utredningen uttalade
principerna.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes ansluter sig helt till
det principiella program som utredningen framlagt för forskningsresursernas
upprustning. De av utredningen framlagda konkreta förslagen är
visserligen för fakultetens del i flera hänseenden icke tillräckliga för att
uppnå de i principprogrammet angivna målen, men de utgör ett riktigt och
viktigt steg i denna riktning och bör därför enligt fakultetens bestämda mening
genomföras med största möjliga skyndsamhet.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar sin uppskattning av det sätt på
vilket utredningen genomfört sitt uppdrag och anför ytterligare följande.

Konsitoriet vill också betona det stora värdet det tillmäter de av utredningen
uppdragna, allmänna riktlinjerna för forskningsresursernas upprustning.
De konkreta förslag och äskanden, som utredningen anför, betecknas
upprepade gånger som minimibud. De reella behoven är på många
punkter förvisso större. Bifall till utredningens äskanden skulle emellertid
på ett väsentligt sätt förbättra forskningens villkor i landet.

Humanistiska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

Fakulteten vill såsom allmänt omdöme framhålla, att det grepp på ämnet,
som universitetsutredningen har, är lyckligt och att de principer, som
utredningen föreslår, är synnerligen väl lämpade som grundval för en för
hela samhället nödvändig upprustning av forskningen. Vad som erfordras
är just en sådan uppläggning av frågan, att forskarbegåvningarna bli tillvaratagna
och att med en utökning av antalet forskare automatiskt följer
en utbyggnad av de för deras verksamhet nödvändiga resurserna. Fakulteten
vill dock understryka, att åtgärderna måste vidtagas snarast och att vad
som erbjudes är ett minimum, där det icke är otillräckligt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund yttrar:

Fakulteten vill uttala sin stora uppskattning av det arbete universitetsutredningen
nedlagt liksom av de många goda idéer och uppslag utredningen
framlagt i sitt betänkande. Den kritik fakulteten i vissa stycken
anser sig böra rikta mot framförda förslag träffar detaljfrågor och icke cen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

trala spörsmål. Då fakulteten tillstyrker de föreslagna förstärkningarna sker
detta med förbehållet att de använda beräkningsmetoderna inte får användas
okritiskt och stelt vid fördelningen mellan ämnena. Det bör också betonas
att de normer som passar i dag kanske inom ganska kort tid kan behöva
omprövas.

Det större konsistoriet i Lund finner utredningens betänkande väl ägnat
att läggas till grund för avsedd förstärkning av det allmännas insatser för
forskning och forskarutbildning. Konsistoriet vill emellertid framhålla, dels
att utredningens schema icke kan stelt tillämpas utan måste varieras efter de
olika ämnenas individuella behov och inriktning, dels att uppställt schema
icke får, då det gäller den totala ramen för forskningens villkor, bli ett stelt
långtidsprogram. Universitetens årliga anslagsframställningar måste även i
fortsättningen underkastas en förutsättningslös prövning, och en omprövning
av nu gjorda beräkningar kan ganska snart bli nödvändiga med hänsyn
till utvecklingen och gjorda erfarenheter.

Medicinska fakulteten i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Fakulteten hälsar det framlagda betänkandet med stor tillfredsställelse
och vill i allt väsentligt instämma i de förslag till höjande av forskningsstandarden
i landet, som däri framlägges. Det synes fakulteten angeläget, att
det föreslagna programmet, som är ett minimiprogram för forskningens basorganisation,
realiseras i den takt som av utredningen angivits. Även om
programmet i och för sig är omfattande, kan det icke anses lösa landets
behov av forskning för en avsevärd tid framåt. Inom nästan alla vetenskaper
sker utvecklingen nämligen mycket snabbt.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg hälsar det framlagda betänkandet
med största glädje och uppskattning. Sektionen instämmer på alla
väsentliga punkter med utredningen och vill uttala sin varma förhoppning,
att de i betänkandet framförda förslagen snarast och i största möjliga utsträckning
måtte bli realiserade.

Språkvetenskapliga sektionen därstädes har med stor tillfredsställelse
tagit del av utredningens förslag till åtgärder för att utveckla landets forskningsresurser
och finner de allmänna resonemang varmed utredningen
motiverar sina förslag riktiga.

Det större konsistoriet i Göteborg delar helt den tillfredsställelse som kommit
till uttryck i fakultetens och sektionernas yttranden.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet önskar framföra sin synnerliga uppskattning av det utomordentliga
sätt på vilket utredningen fullgjort sitt uppdrag. Betänkandet
präglas av en sådan grundlighet och vederhäftighet i det insamlade materialet
och en sådan måttfullhet i de dragna konklusionerna, att det kan tjäna
som eu fast grund för det omedelbara realiserandet av de däri föreslagna
åtgärderna. Lärarkollegiet instämmer i allt väsentligt i de förslag, som
framlägges i betänkandet. Utredningen har, som den själv betonar, enligt
sina direktiv haft att ställa sina förslag under beaktande av rådande ogynnsamma
statsfinansiella läge. När därför utredningen vid upprepade till ;S

— Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

fälien karaktäriserar sina förslag som minimibud är detta en allvarlig realitet.
Enligt lärarkollegiets mening är de verkliga behoven för en önskvärd
effektivisering av den vetenskapliga forskningen och undervisningen avsevärt
större än de, som täckes av utredningens förslag. Lärarkollegiet önskar
understryka vikten av att statsmakterna beaktar detta förhållande, så
att en fortsatt planmässig förstärkning av den vetenskapliga forskningens
resurser i utredningens anda kan realiseras.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola hälsar
med stor tillfredsställelse den allmänna vidsynthet som präglar universitetsutredningens
olika förslag till en förbättring av forskningens såväl personella
som materiella resurser.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan yttrar:

Avdelningen vill för sin del livligt instämma i betänkandets allmänna målsättning
att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt
arbete inom olika ämnen som präglar betänkandet. Det moderna samhället
kräver för sin utveckling en vidgad forskning på många områden. Detta
förutsätter i sin tur, att man skapar en akademisk forskarkarriär, som är
tillräckligt lockande och säker för att draga till sig de vetenskapligt begåvade,
och att sedan ge dem möjlighet att med tidsenliga hjälpmedel och tillräckligt
bistånd av andra forskare och av biträden utöva sin verksamhet.
Universitetsutredningen har löst dessa problem genom att föreslå dels förbättringar
av befintliga läroanstalters resurser, dels ramanslag till forskningsrådens
förfogande. Detta finner avdelningen tillfredsställande men
vill göra den allmänna invändningen, att utredningen på viktiga områden
icke dragit konsekvenserna av sina resonemang för de juridiska fakulteternas
del och därigenom underlåtit att avge förslag om förbättringar
av forskningens villkor, som vid dessa fakulteter är väl så motiverade som
vid andra fakulteter. Otvivelaktigt är nämligen att de juridiska fakulteterna
ännu icke erhållit nödvändiga materiella och personella resurser för forskarutbildning
och forskning. Därtill kommer att statsmakterna år 1957
beslutat en omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen,
som nu trätt i tillämpning. Det är i detta läge särskilt viktigt,
att den rättsvetenskapliga forskningens resurser förstärkes, så att denna
forskning kan inriktas delvis på nya ämnesområden och överhuvud tillgodose
de krav, som reformen kommer att medföra t. ex. på ny litteratur
och ökad rekrytering till den vetenskapliga banan.

Rektorsnämnden vid Stockholms högskola delar helt utredningens synpunkter
på forskningens livsviktiga betydelse för landets kulturella och ekonomiska
utveckling och anser de huvudlinjer, som utredningen uppdragit
för forskningens befrämjande, i allt väsentligt ändamålsenliga och riktiga.
Rektorsnämnden anför ytterligare följande.

Det är för rektorsnämnden angeläget att framhålla, att utredningens konkreta
förslag till realiserande av dessa huvudlinjer kan synas innefatta stora
kostnader för det allmänna, men att dessa dock är mycket måttliga, utslagna
på hela den till universiteten och högskolorna anknutna forskningsverksamheten.
I själva verket har de konkreta förslagen av utredningen på
många punkter dimensionerats efter en minimimåttstock, som knappast ens
för närvarande ger tillfredsställande resultat och i vart fall icke får medföra

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en maximering av investeringarna i forskningsverksamheten under de kommande,
för forskningens framtid i vårt land utomordentligt betydelsefulla
åren.

Universitetskanslern instämmer livligt i utredningens principiella uttalanden
rörande forskarrekryteringen, forskarutbildningen och forskningens
hjälpresurser samt anför därvid huvudsakligen följande.

Ett folk, som vill bevara sitt oberoende och utveckla sin på självständig
grund byggda kultur, som vill höja sin levnadsstandard och lämna ett fullvärdigt
bidrag till det kulturella utbytet mellan folken, måste till stöd för
forskningen prestera en insats av vida större mått än hittills varit fallet
hos oss. Modern vetenskaplig forskning visar en stark tendens att kräva
växande insatser av personal och kapital. Det är också allmänt känt att
denna tendens vunnit fullt beaktande inom ledande nationer och där lett
till mycket stora ekonomiska insatser från staternas sida. Det är i själva
verket här fråga om investeringar av en exceptionellt hög räntabilitet, väl
tillräcklig för att — vad vårt eget land beträffar — motivera deras genomförande
i betydande omfattning även i en tid av beträngt statsfinansiellt
läge. Det nu sagda är ingalunda begränsat till att enbart gälla om den målbundna
forskning, som syftar till omedelbart användbara praktiska resultat.
Den moderna vetenskapen kännetecknas bland annat av ett intensivt samarbete
mellan skilda vetenskapsgrenar, långt utöver hävdvunna gränser
mellan ämnen och fakulteter. Vitt skilda forskningsriktningar kommer på
detta sätt att ömsesidigt stödja varandra. Ofta visar det sig att ett vetenskapligt
resultat, ursprungligen vunnet utan tanke på något slag av användning,
plötsligt kan få en viktig och oförutsedd betydelse på ett skenbart helt
främmande område. Det är därför utomordentligt angeläget, att ett ökat
stöd till forskningen ej kommer att förbehållas de vetenskaper, som förmodas
kunna ge omedelbart användbara resultat. Vad som krävs är en förstärkning
av resurserna över hela den aktuella forskningsfronten, där varje vetenskap
erhåller ett stöd, avpassat med hänsyn till dess arbetssätt och behov.
Mellan forskning och vetenskaplig undervisning består emellertid ett oupplösligt
och reciprokt samband. De redan beslutade reformerna på undervisningens
område kan därför ej till sitt fulla värde utnyttjas utan en väsentlig
förstärkning av forskningens resurser.

Utredningen framhåller på åtskilliga ställen, att dess förslag till omedelbara
förstärkningsåtgärder endast utgör ett starkt förenklat minimiprogram.
Det synes mig vara av största vikt att detta förhållande kraftigt understrykes
och vederbörligen beaktas av statsmakterna. Utredningen har i åtskilliga
fall grundat sina förslag på vissa enkla relationstal, som fixerats
på grund av allmänna överväganden och antagits lika stora för alla ämnen
inom någon större grupp. Genom ett dylikt förfarande kan man utan tvivel,
på sätt utredningen gjort, komma fram till ett minimiförslag, upptagande
vissa omedelbart behövliga förbättringar. En mera definitiv avvägning
av de behövliga förstärkningarna, och en tillfredsställande fördelning
av dessa mellan olika ämnen och institutioner, måste emellertid förutsätta
en detaljprövning av de på skilda håll föreliggande behoven. De delar av utredningens
förslag, som är baserade på enkla schabloner av nyss angivet
slag, bar därför en i viss mån provisorisk karaktär. De är liksom hela utredningens
förslag, av den angelägna natur, att de bör utan uppskov genomföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar med tillfredsställelse
de åtgärder till kraftig förbättring av forskningens och den högre
undervisningens resurser som nu föreslås och vill i anslutning härtill kraftigt
understryka utredningens förslag att lärarstaben vid de tekniska högskolorna
förstärkes och omorganiseras — bl. a. genom inrättande av lektorat
— så att de högt kvalificerade lärarna befrias från stor del av undervisningen
för civilingenjörs- eller motsvarande avgångsexamen och vid sidan
av forskning även får tid för forskarhandledning på högstadiet.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar sin stora tillfredsställelse
över de förslag till förbättringar av forskningens resurser och villkor
vid de tekniska högskolorna som framlägges i utredningen.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner det glädjande, att utredningen
i sitt nu föreliggande betänkande om forskningens villkor och behov
behandlat lärar- och forskarpersonalen också vid de tekniska högskolorna
samt framlagt förslag till förstärkning av såväl denna som andra personalkategorier
vid nämnda lärosäten.

Statens medicinska forskningsråd vill betyga sin stora uppskattning av det
förslag till upprustning av forskningen och den högre vetenskapliga utbildningen
i vårt land, som universitetsutredningen framlagt och anför ytterligare
följande.

De stora principerna kan rådet tveklöst acceptera. Det är också rådets
förhoppning, att statsmakterna i sin helhet genomför upprustningsförslaget.
Upprustningen av forskning och högre vetenskaplig utbildning har under
de sista två decennierna fortgått med en successiv förstärkning av resurserna.
Genomförande av universitetsutredningens förslag kommer verksamt att bidraga
till att det vetenskapliga arbetet får den centrala ställning, som är motiverad
i ett samhälle, statt i snabb utveckling. Den föreslagna upprustningen
måste betraktas som väsentlig för vårt lands framtid, också genom
dess förslag till breddning av den medicinska forskningen. Den kommer att
kraftigt bidraga till att skapa förutsättningar för ytterligare vetenskapliga
framsteg och fortsatta insatser pa de internationella kulturella områdena.

Flyg- och navalmedicinska nämnden hälsar med stor tillfredsställelse att
initiativet till 1955 års universitetsutredning resulterat i den välbehövliga
och klarläggande utredning angående forskningens villkor och behov som nu
föreligger i det framlagda betänkandet. Universitetsutredningen har i dessa
hänseenden föreslagit åtgärder, som syftar till att genomföra en så snabb
och stor utveckling som i nuvarande läge ansetts möjlig. Nämnden vill livligt
tillstyrka huvuddragen i de framlagda förslagen. Nämnden finner universitetsutredningens
ståndpunkt att förslagen utgör ett minimiprogram,
betingat av våra begränsade personella och statsfinansiella resurser, väl
motiverad.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd hälsar med tillfredsställelse
den av universitetsutredningen framlagda allmänna målsätt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen att kraftigt utvidga och underlätta möjligheterna för vetenskapligt
arbete inom olika områden.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd önskar uttala sin tillfredsställelse
med den allmänna uppläggningen av betänkandet och med den djupa
inlevelse i forskningens väsen och betingelserna för dess befordran som är
karakteristiskt för detsamma. Likaledes finner rådet det välbetänkt att utredningen
sett som sin uppgift att framlägga principiella riktlinjer men att
överlåta tillämpningen av dessa till berörda myndigheter och organisationer.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Rådet vill uttrycka sin tillfredsställelse över de konstruktiva förslag som
utredningen framlagt och den förståelse för forskningens möjligheter och
behov som ådagalagts. Det kan förefalla vara en självklar insikt, att en ekonomisk
expansion, som är en förutsättning för ökade sociala och kulturella
insatser från samhällets sida, måste vila på en fast grund av ökande produktionsvärde
hos landets näringsliv. Det är vidare uppenbart, att en sådan utveckling
inte kan möjliggöras utan en hög teknisk forskningspotential. Med
ökande teknisk utveckling får dessa argument förvisso ständigt större
tyngd.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium finner
utredningens framställning av de allmänna förutsättningarna för forskningens
utveckling synnerligen värdefull och väl genomtänkt samt den upprustning
av forskningens resurser vid universitet och högskolor, som i stora
drag anges, utomordentligt väl motiverad.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök uttalar:

Styrelsen har med stort intresse tagit del av utredningen och de förslag
till förbättring av forskningens resurser och forskarrekryteringen, som där
framlagts. Betänkandet måste anses som en synnerligen positiv insats till
förbättring av forskningens villkor i vårt land och förslagen medför i
många avseenden bättre och tryggare arbetsmöjligheter för de utbildade
forskarna.

SACO anför bl. a. följande.

Stöd å forskning och utbildning måste betraktas som de mest framstegsbefordrande
åtgärder, som samhället kan vidta. Ytterst är det forskningen
och forskningsresultatens omsättning i utbildning och produktion, som utgör
grundvalen för mänsklighetens utveckling mot en högre kulturell och materiell
nivå för alla befolkningsgrupper. Inte minst i dagens situation med en
hårdnande internationell konkurrens och en mera internationaliserad marknad
är det nödvändigt, att vår forskning ligger väl i nivå med utlandets.
Statsmakterna måste få den inställningen, att forskningsanslagen är de mest
lönande investeringar som överhuvudtaget kan göras och att behovet av
sådana investeringar ständigt ökar i takt med forskningsuppgifternas
växande omfattning, dess alltmera komplicerade karaktär och forskningens
tilltagande specialisering. Delta ökande behov måste fortlöpande tillgodoses.

SFS framhåller hl. a. följande.

Det principprogram och den målsättning rörande forskningen, soin utredningen
framlägger, vill SFS helt och fullt ansluta sig till. Samhällets behov av

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

forskning framstår, trots vanskligheten att för framtiden göra någon tillförlitlig
beräkning därav, som en fråga av avgörande betydelse på längre sikt.
SFS vill därför stödja utredningens grundtanke att forskningens resurser
bör förstärkas så, att möjligheter ges att tillvarataga de vetenskapliga begåvningar
på olika områden som samhället förfogar över. Det är ytterst angeläget
att en sådan upprustning sker utan dröjsmål, då de personella förutsättningarna
för en intensifierad forskning kan förutses vara särskilt gynnsamma
inom en nära framtid. Därvid gäller det för universitetens och högskolornas
vidkommande dels att göra forskarbanan konkurrenskraftig, dels
att möta forskningens behov av personal och materiel. SFS vill sålunda helt
instämma i de allmänna resonemang och riktlinjer utredningen anger för en
upprustning av forskningen och understryker, att ett genomförande av principerna
i dessa i själva verket är en nödvändighet för att forskningens framtid
i vårt land skall säkras.

TCO uttalar bl. a. följande.

Även om det kan göras gällande att samhällets stöd till skilda forskningsändamål
successivt ökat under efterkrigstiden, är det enligt TCO:s mening
av vikt, att en väsentlig förstärkning av den vetenskapliga forskningens resurser
kommer till stånd. Universitetsutredningens föreliggande förslag
karakteriseras av en strävan att i alla hänseenden åstadkomma förbättringar
av forskningens villkor. Utredningen har sålunda icke i sin granskning av
forskarkarriären begränsat sina förslag till vissa nivåer utan föreslagit förstärkningar
och reformer över hela linjen. Vidare har utredningen framlagt
betydelsefulla förslag beträffande de vetenskapliga institutionernas
basorganisation samt beträffande de skilda forskningsråden. TCO, som delar
utredningens uppfattning att den nu aktuella reformen måste bli av generell
karaktär, vill allmänt sett tillstyrka de riktlinjer för reformarbetet, som angivits
av utredningen.

Sveriges industriförbund finner att utredningen i föreliggande betänkande
presterat ett grundligt och skickligt arbete och delar i stor utsträckning dess
slutsatser. De anslagshöjningar utredningen föreslår ter sig visserligen betydande,
men förbundet vill gärna tillstyrka att forskningen och forskarutbildningen
ges sa goda resurser som den statsfinansiella situationen över huvud
taget medger.

LO delar utredningens mening, att det är av allmänt och även av ekonomiskt
intresse att forskningen och forskarna beredes goda villkor. LO framhåller,
att detta inte bara gäller pa naturvetenskapliga och tekniska områden
utan även de samhälls- och rättsvetenskapliga samt anför ytterligare
följande.

Med hänsyn till LO:s intressen av arbetsmarknaden och dess förhållanden
finnes särskild anledning framhålla vikten av att forskning i samhällets
regi förekommer på områden, som har med arbetsvetenskap och arbetspsykologi
att skaffa, liksom att undervisning i dessa ämnen förekommer jämväl
vid teknisk utbildning. De ekonomiska kostnaderna för »upprustningen»
kan synas betydande med hänsyn till budgetläget nu och de närmaste åren
framöver, särskilt med hänsyn till de stora investeringar som behövs på
andra områden. Investeringar, som kan residtera i bättre undervisning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ökade kunskaper, bör dock även ur ekonomisk synpunkt kunna väl försvaras.
Självfallet förutsätter LO att avvägningar av angelägenhetsgraden av
anslag till forskning inte får innebära inskränkningar i anslagen för andra
undervisnings- eller bildningsändamål.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm uttalar sin stora tillfredsställelse
med det föreliggande betänkandet. De i detta framförda riktlinjerna
för en upprustning av forskningen i landet är enligt lärarrådets mening väl
ägnade att läggas till grund för beslut av statsmakterna.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har med stort intresse tagit
del av betänkandet, som enligt lärarrådet ger en klar bild av forskningens
centrala betydelse för samhällets både kulturella och materiella utveckling
och som utmynnar i ingående motiverade förslag till en väsentlig upprustning
av de för forskning tillgängliga resurserna.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Enligt prognoserna rörande vår energiförsörjning erfordras redan under
1960-talets senare del atomkraftverk i full skala i landet. Bl. a. med hänsyn
härtill erfordras ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete liksom
ökade insatser av de svenska industrier, som är inkopplade på tillverkning
av atomenergianläggningar. Behovet av forskarutbildade personer i näringslivets
tjänst kommer att växa starkt på atomenergiområdet. Av denna anledning
är det av vikt att sådana möjligheter öppnas, att man får fram tillräckligt
antal forskare. I första hand innebär detta, att man måste förstärka
utbildningsmöjligheterna vid de naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska
högskolorna. Vidare måste forskarrekryteringen stimuleras och forskarnas
arbetsmöjligheter förbättras. Ett genomförande av universitetsutredningens
förslag i dessa delar skulle utan tvivel vara av mycket stor betydelse.

3. Departementschefen

Forskningen är den mest dynamiska kraften i samhällsutvecklingen.
Forskningens resultat skapar ständigt nya, tidigare oanade möjligheter för
materiella och kulturella framsteg. Det råder ingen tvekan om att vi nu
befinner oss i ett skede, då ett starkt stöd åt forskning är en huvudförutsättning
för bevarandet och vidareutvecklingen av välfärdssamhället i verklig
mening och där en alltmer internationaliserad forskning utgör en av de
bästa grundvalarna för ett förbättrat mellanfolkligt samförstånd och samarbete.
Även om de investeringar som görs för att föra forskningen framåt
inte alltid avkastar från samhällsekonomisk synpunkt omedelbara resultat
blir dessa investeringar ofrånkomligen en allt viktigare faktor i den långsiktiga
planering, som kräves för en väl balanserad samhällsutveckling.

Forskningen måste enligt min uppfattning ges en hög prioritering vid
den avvägning av det allmännas resurser, som med hänsyn till det statsfinansiella
läget måste iakttagas. Bedan en forskning av nuvarande omfattning
kommer emellertid på grund av dess inom viktiga områden allt mer

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kostnadskrävande natur att fordra ökade ekonomiska insatser från samhällets
sida. Som universitetsutredningen påvisat har också de statliga anslagen
till forskning under efterkrigsåren ökat såväl i absolut storlek som i
relation till de totala statliga driftutgifterna.

Det statliga stödet till forskning har som nyss nämnts successivt förstärkts.
Såvitt gäller universitet och högskolor har denna förstärkning de senare
åren med hänsyn till det växande studerandeantalet och arbetsmarknadens
krav främst motiverats av utbildningsskäl. Undervisningsreformer och
därmed sammanhängande upprustning har påbörjats och i stort sett redan
genomförts inom praktiskt taget hela den högre utbildningssektorn. Sålunda
har läkar- och tandläkarutbildningen, den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen samt den teologiska utbildningen i väsentlig grad
reformerats och utbyggts. Därjämte har de högre tekniska läroanstalternas
utbildningskapacitet under den senaste tioårsperioden kraftigt utökats. Senast
har påbörjats ett genomförande av den vid fjolårets riksdag beslutade
upprustningen av främst de filosofiska fakulteternas utbildningsresurser.
Denna upprustning får ses som ett led i ett program för reformering av
den akademiska undervisningen, för ökat stöd åt forskningen samt för
planläggningen av universitets- och högskoleväsendets framtida dimensionering.

De akademiska läroanstalterna har en dubbel uppgift — forskning och
utbildning. Redan i direktiven för 1955 års universitetsutredning underströks
därför, att universitetens och högskolornas utbildningsuppgifter alltid måste
ses i samband med forskningen. I anslutning härtill har utredningen nu
såsom en andra etapp av sitt arbete upptagit frågan om forskningens villkor
och behov. I nyssnämnda direktiv betonades även att utredningen borde
bland annat söka ge svar på frågan, hur stor den nuvarande totala forskningsvolymen
verkligen är. Till belysning härav har utredningen presenterat
statistiska data beträffande forskningen såväl vid som utanför universitetsoch
högskoleväsendet.

För första gången har därmed en fullständig kartläggning av forskningen
i så gott som alla dess förgreningar verkställts; vi har fått veta var forskning
bedrives, vad den kostar och vilken omfattning den har såväl vid de
statliga och statsunderstödda institutionerna som inom det enskilda näringslivet.
En sådan kännedom är givetvis av stort värde icke blott för en bedömning
av aktuella behov utan även för den framtida planeringen. Med ledning
av de tillgängliga uppgifterna blir det möjligt att på ett tillförlitligare och
ändamålsenligare sätt än hittills planera för den svenska forskningens
utveckling och avväga kostnaderna för densamma.

Förutom denna undersökning av forskningens totala omfattning, vilken
avser förhållandena 1955, har utredningen även studerat de statliga forskningsinsatsernas
utveckling under efterkrigstiden. Denna undersökning visar
bland annat att med upprustningsåret 1947 som basår en viss eftersläpning

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

inträtt i fråga om den del av de sammanlagda statsanslagen till rena forskningsändamål,
som belöper sig på universitet och högskolor samt vissa
forskningsråd.

Mot bakgrunden av de gjorda statistiska undersökningarna om forskningens
omfattning och om utvecklingen av forskningsanslagen har utredningen
framlagt sina förslag rörande förstärkning av forskningsresurserna
vid universitet och högskolor samt av de statliga forskningsrådens resurser.

Utredningens förslag i vad avser avvägningen av den statliga medelstilldelningen
till universiteten och högskolorna å den ena sidan och forskningsråden
å den andra synes i dagens läge i stort sett lämpligt och ändamålsenligt.
Huvudprincipen i utredningens förslag och synpunkter beträffande
denna avvägning kan sägas i stort sett innebära följande. Universitetsoch
högskoleorganisationens uppgift är först och främst att svara för forskarutbildningen
och forskarrekryteringen. Men därjämte är det universitetsväsendets
uppgift att tillhandahålla forskningen dess övriga grundläggande
resurser samt att föra forskningsfronten framåt inom ramen för dessa resurser.
Forskningsråden har som sin huvuduppgift att förvalta vad som kan
sägas vara forskningens mera operativa resurser genom att initiera forskning
och genom att förstärka de fasta forskningsresurserna på lämpliga områden.

En breddad forskarrekrytering har för utredningen framstått såsom ett
av den vetenskapliga upprustningens allra mest betydelsefulla moment. Utredningen
har ingående granskat den nuvarande forskarkarriärens uppbyggnad
och i anslutning härtill förordat såväl utökning av antalet i denna karriär
nu ingående tjänster av skilda slag som införande av nya tjänstetyper
i densamma.

Jämväl basorganisationens dimensionering är emellertid av central betydelse
för en rationellt bedriven forskning. Utredningen har därför framlagt
förslag, som närmast syftar till att tillgodose i vart fall minimikraven på en
effektiv sådan organisation inom ramen för universitets- och högskoleväsendets
fasta resurser.

Vid sina strävanden att söka utforma realistiska förslag till en så väl uppbyggd
forskarkarriär och basorganisation som möjligt har utredningen givetvis
haft att brottas med stora svårigheter. Dessa har bestått icke blott däri att
ifrågavarande förslag måste avvägas så att de kan bli förverkligade inom
ramen för tillgängliga statsfinansiella resurser utan även däri att rekryteringsmöjligheterna
ställer sig väsentligen olika inom skilda forskningsområden
och att stora variationer föreligger de skilda forskningsfälten emellan.
En generell lösning av de problem som sålunda möter kan helt naturligt icke
uppnås på annat sätt än genom tämligen schematiska regler och riktlinjer.
Detta har lett till att de nu av utredningen framlagda förslagen i många avseenden
grundats på beräkningsnormer av schablonmässig karaktär. \ id
fastställandet av dessa beräkningsnormer stödjer sig utredningen på omfattande
undersökningar rörande de olika i forskningens kostnader ingå -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ende utgiftsposterna. De föreslagna beräkningsnormerna är dels avsedda att
tillgodose vissa av utredningen uppställda minimikrav på forskningsresurser
för olika grupper av ämnen vid berörda universitet och högskolor, dels
avsedda att utgöra underlag för ett bibehållande av uppnådda relationer mellan
skilda utgiftsändamål. De av utredningen redovisade överslagsberäkningarna
rörande följdkostnaderna vid inrättande av nya forskar- och
lärarbefattningar ger en värdefull belysning av utredningens beräkningsnormer.
De illustrerar klart vilka relationer mellan utgiftsändamålen i fråga
utredningen anser vara lämpliga. Inte minst vid de årliga ställningstaganden
som statsmakterna skall göra till myndigheternas anslagsäskanden är det
enligt min mening särskilt värdefullt att ha tillgång till ett material som
visar att en förstärkning av den kvalificerade vetenskapliga personalen bör
åtföljas av vissa personella och materiella hjälpresurser, om den ifrågasatta
förstärkningen av den vetenskapliga personalen skall få önskad effekt.

Remissinstanserna har hälsat den principiella uppläggningen av utredningens
upprustningsprogram med stor tillfredsställelse men i vissa fall
anmält betänkligheter mot den förut berörda schabloniseringen.

För egen del anser jag att utredningen presenterat ett väl genomtänkt
program för en upprustning av universitets- och högskoleväsendets forskningsresurser.
Jag har full förståelse för utredningens strävanden att framlägga
ett förslag som samtidigt beaktar dels flertalet av för forskningens utveckling
betydelsefulla kostnadsfaktorer, dels de personella förutsättningarna
för ett genomförande av ett från statsfinansiell synpunkt acceptabelt
upprustningsprogram. Utredningen har lagt upp sina förslag i regel såsom
ett program för en treårsperiod, i vissa avseenden till och med för en femårsperiod.
Jag anser det vara ytterligt värdefullt att från en expertutredning
av universitetsutredningens typ få förslag som avser en längre period än ett
budgetår. Dylika förslag ger konstruktiva perspektiv på utvecklingen. Det
synes mig å andra sidan vare sig lämpligt eller möjligt att statsmakterna
nu tar definitiv ställning till ett flerårsprogram för universitets- och högskoleväsendets
forskningsupprustning. Utvecklingen går inom flertalet vetenskapsområden
numera så snabbt att den plan, som i dag kan och bör
göras upp även för en så pass kort tidsperiod som 3—5 år, om något eller
några år kan visa sig vara i väsentliga avseenden föråldrad. Planen måste
med andra ord förnyas med korta mellanrum. Ett ytterligare skäl till att nu
ej binda statsmakterna för ett flerårsprogram rörande forskningsupprustningen
är att det kan förväntas att universitetsutredningen inom en relativt
snar framtid kommer att framlägga synpunkter och förslag rörande universitets-
och högskoleväsendets framtida dimensionering mot bakgrund av en
analys av tillströmningen till det högre utbildningsväsendet och av samhällets
behov av skilda slag av arbetskraft med längre utbildning. Utredningens
synpunkter och förslag i dessa frågor torde såvitt nu kan bedömas
i väsentliga avseenden få konsekvenser för i varje fall vissa av de i nu
föreliggande förslag behandlade frågorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Självfallet måste också bedömningen av i vilken takt de ifrågavarande
forskningsresurserna bör utvidgas ske mot bakgrunden av det statsfinansiella
läget och möjligheterna att vid den årliga budgetprövningen inrymma
anslagsökningar för detta ändamål. Som framgår redan av vad jag anfört i
årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln p. 68) har det trots de i nuvarande
läge starka kraven på återhållsamhet med statens utgifter befunnits
möjligt att vid budgetavvägningen för nästa budgetår avdela en förhållandevis
betydande sammanlagd anslagsökning —- omkring 11,4 miljoner
kronor — för ifrågavarande ändamål, en ökning som visserligen understiger
den av utredningen beräknade utgiftsökningen för nästa budgetår men som
likväl, tillsammans med de på grundval av den ordinarie petitabehandlingen
framlagda förslagen, innebär betydande förstärkningar av forskningens resurser.

Av vad jag här anfört framgår att jag delar universitetsutredningens
uppfattning att man vid en upprustning av universitets- och högskoleväsendet
måste söka åstadkomma en jämn balans mellan olika slag av forskningsresurser,
såsom forskare, hjälpkrafter, materiel o. d.

I fråga om resurserna för utbildning innebär beslutet vid fjolårets riksdag
att dessa i framtiden skall öka i takt med det ökade utbildningsbehovet
till följd av stegringen i studerandeantalet. Beträffande forskningsresurserna
finnes det uppenbarligen inte anledning att förorda något liknande, mera
automatiskt verkande system. Universitetsutredningen har inte heller föreslagit
något sådant. Utredningen har i stället på ett enligt min mening övertygande
sätt framför allt visat att, när det gäller att förstärka forskningens
grundläggande resurser vid universitet och högskolor, mera konsekvent
än hittills måste iakttagas behovet av en systematisk balans mellan
förstärkningarna av personella och materiella resurser av olika slag, för
att dessa sammantagna skall få en fullgod effektivitet. Angelägenheten av en
riktig avvägning i detta hänseende blir naturligtvis särskilt markerad, då
önskemålen om förstärkning av resurserna skall tillgodoses samtidigt som
de ekonomiska förutsättningarna alltjämt är begränsade. Hur schematiserade
och schablonmässiga utredningens beräkningsnormer än kan anses
vara i vissa hänseenden, så måste av dessa skäl enligt min mening likväl de
metoder att angripa förevarande problem och de med tillämpning härav
gjorda avvägningar mellan olika kostnadsfaktorer, som kanske mest överskådligt
kommer till uttryck i den tidigare återgivna följdkostnadsberäkningen,
kunna tjäna såsom vägledning för både de anslagsäskande och de
anslagsprövande samhällsorganen i deras arbete på att effektivt stödja god
forskning.

Utredningen har föreslagit och jag avser att på grundval härav förorda
högst väsentliga förstärkningar av de tekniska högskolornas forskningsresurser.
För tandläkarhögskolornas del är utredningens förslag ej så omfattande.
I anslutning härtill anser jag mig böra något närmare ingå på frågan
om fackhögskolornas ställning i forskningsorganisationen. Utredningen har

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

understrukit att ett tillvaratagande av forskarbegåvningarna är lika nödvändigt
för fackhögskolornas som för universitetens del. Härtill vill jag
framhålla, att med avseende på forskningens inriktning gränserna mellan
universitet och fackhögskolor numera håller på att suddas ut. Detta utgör
enligt min mening ett ytterligare motiv för en successiv utbyggnad av fackhögskolornas
forskningsresurser till en nivå motsvarande universitetens.
Utredningen har i förevarande sammanhang särskilt pekat på de tekniska
högskolorna. Jag är fullt ense med utredningen om att de tekniska högskolorna
här bör främst komma i tur men vill samtidigt framhålla angelägenheten
av att även andra fackhögskolors behov av ökade resurser för forskning
tillgodoses. Framåtskridande och nya rön inom exempelvis den odontologiska
forskningen är givetvis av stor betydelse, inte minst från den
enskilde samhällsmedlemmens synpunkt.

Som redan torde ha framgått har en väsentlig fråga för utredningen varit
hur stor del av det totala stödet till forskningen som bör gå via universitetsoch
högskoleväsendet och hur stor del som bör gå via rådsorganisationen och
inom denna fördelas mellan de olika forskningsråden. För egen del har jag
redan i det föregående i huvudsak anslutit mig till utredningens förslag i
vad det avser fördelningen av det totala stödet till forskningen mellan
universiteten och högskolorna å den ena och råden å den andra sidan.

Vad härefter beträffar frågan om fördelningen av det sammanlagda stödet
till forskningsråden har utredningens förslag härutinnan ej givit remissmyndigheterna
anledning till annan erinran än att några av dem starkt
understrukit, att utredningen enligt deras uppfattning torde ha underskattat
betydelsen av den humanistiska, pedagogiska och psykologiska forskningen.
För egen del har jag funnit utredningens fördelningsförslag vara i stort sett
rimligt avvägt. Jag har emellertid bland annat med hänsyn till nyssnämnda
kritik ansett mig böra avväga mitt fördelningsförslag — som för nästa
budgetår icke fullt ut tillgodoser utredningens önskemål om den sammanlagda
anslagsförstärkningens storlek — så att den humanistiskt inriktade
forskningen och samhällsforskningen erhåller en i förhållande till utredningens
förslag proportionsvis något större anslagsökning.

Slutligen vill jag här endast framhålla, att jag delar den uppfattning
utredningen gett uttryck åt, när det gäller överflyttning från rådsorganisationen
till universitets- och högskoleorganisationen av kostnaderna för sådana
personella och materiella resurser, som prövas vara av permanent
karaktär. Frågan om en sådan omfördelning mellan utgående anslag torde
emellertid enligt min mening lämpligen böra prövas i samband med den
årliga behandlingen av vederbörande myndigheters anslagsäskanden. Till
den närmare behandlingen av denna liksom vissa andra här förut berörda
frågor återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

III. Forskarkarriären

1. Allmänna synpunkter

Utredningen

En självklar och nödvändig förutsättning för en resultatrik vetenskaplig
verksamhet är, anför utredningen till en början, tillgång till forskare. Inga
aldrig så frikostiga anslag kan enligt utredningen ersätta bristen på forskare,
kvalificerade genom många års utbildning. Man kan även konstatera, framhåller
utredningen, att i de ledande stormakterna bristen på kompetenta
forskare uppfattas som ett mycket allvarligt problem. Man måste komma
ihåg, att en självständig forskare är av betydelse inte endast för den forskning
han själv mer eller mindre direkt leder eller utför, utan även för den
vetenskapliga miljö han skapar omkring sig genom att handleda, stimulera
och utbilda andra, yngre forskare. En god forskningsmiljö förutsatte vetenskapsmän
i alla åldrar och på alla utvecklingsstadier.

Utredningens uppfattning är, som redan antytts, att alla verkligt kompetenta
forskare bör beredas möjlighet att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet.
Det innebär inte — som utredningen redan tidigare uttryckligen
påpekat — att alla forskare skall stanna kvar vid universitet och högskolor.
En ständig avgång måste äga rum till andra forskande institutioner, till
andra utbildningsanstalter, liksom till näringsliv och administration. För att
en sådan rekrytering till institutioner utanför universiteten skulle vara
möjlig fordrades, att de tjänster vid universitet och högskolor, som avsåge
att rekrytera forskare, vore relativt talrika i de lägre graderna för att sedan
minska i de högre. Forskarkarriären borde vara pyramidformigt uppbyggd.
Genom ett sådant system vunnes dels att det största antalet forskarbegåvningar
tillvaratoges, dels att behovet av kvalificerade forskningsutbildade
personer utanför universiteten kunde tillfredsställas och dels att vid universiteten
och högskolorna förutsättningar skapades för den mest produktiva
forskningsmiljön. Enligt utredningens mening bör forskarkarriären i stort
sett vara uppbyggd av följande befattningar: 1. Professurer och laboraturer
(motsvarande), 2. Forskardocent- och docentbefattningar, samt 3. Forskarassistent-,
assistent- och amanuensbefattningar. Professurer och laboraturer
är då att betrakta som sluttjänster, vilka tillsammans med universitetslektoraten
utgör de ordinarie tjänsterna. Docent- och forskardocentbefattningarna
är e. o. tjänster med tidsbestämda förordnanden. I regel erhåller man docentbefattning
efter disputation och tjänsterna är sålunda reserverade för
forskare, som visat sin kompetens till självständigt vetenskapligt arbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

De olika assistent- och amanuensbefattningarna innehas i regel av yngre
forskare, vilka ännu inte disputerat. Som stöd vid forskarrekryteringen bör
man dessutom betrakta stipendierna för högre studier. Karriärens tjänster
bildar ett organiskt helt: utan topp-tjänster kan mellantjänsterna knappast
i längden verka attraktiva. Utan lägre tjänster åter kan man inte räkna
med att för toppbefattningarna erhålla verkligt högkvalificerade krafter.

Den fråga det här gäller är enligt utredningen egentligen inte, hur många
tjänster som bör rymmas inom den akademiska forskarkarriären, utan
hur många kompetenta forskare man vågar räkna med för olika grader och
tjänstetyper. En väsentlig fråga blir därför hur man bedömer tillgången på
för forskning lämpade och intresserade studenter. Utredningen har försökt
bilda sig en uppfattning om de närmaste årens tillgång på forskaraspiranter.
För denna uppskattning lämnar utredningen en redogörelse, varav
inhämtas bl. a. följande.

En undersökning om förändringen i antalet aktiva licentiander och doktorander
har givit nedan angivna resultat.

F akultet/högskola	Doktorander	Licentiander
1949	1955	1957	Differens	1949	1955	1957	Differens
49—55	55—57	49—55	55—57
Teol. fak.........	22	23	24	+ 1	+ 1	37	46	47	+ 9	+ 1
Jur. fak.........	27	21	28	— 6	+ 7
Med. fak..........	101	261	457	+ 160	+ 196
därav teor. ämnen		135	216		+ 81
kliniska
ämnen ...		126	241		+ 115
Hum. fak.........	165	227	278	+ 62	+ 51	316	491	691	+ 175	+ 200
därav samh.-v.
ämnen . ..		47	78		+ 31		97	152		+ 55
övr. ämnen		180	200		+ 20		394	539		+ 145
Mat.-nat. fak......	84	143	228	+ 59	+ 85	145	268	436	+ 123	+ 168
därav inom de
matema-
tiska och
fysisk-ke-
miska äm-
nesgrp....		75	136		+ 61		140	259		+ 119
inom den
biol.-geogr.
ämnesgrp.		68	92		+ 24		128	177		+ 49
Tekn. högsk.......	10	33	51	+ 23	+ 18	57	126	282	+ 69	+ 156
Tandl.-högsk......	5	10	40	+ 5	+ 30
Övriga fackhögsk. .	9	26	46	+ 17	+ 20	14	41	97	+ 27	+ 56
Totalt	423 \|	744 \|	1 152	+ 321	+ 408	569	972	1 553	+ 403	+ 581

Vad som enligt utredningen omedelbart faller i ögonen är den utomordentligt
starka ökningen i antalet doktorander och licentiander mellan de två åren
1955 och 1957. Så gott som genomgående är ökningen mellan dessa båda år
större än ökningen under de sex åren 1949—1955. Undantagen för doktorandernas
del är de humanistiska fakulteterna och de tekniska högskolorna; för

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

licentiandernas del utgör de teologiska fakulteterna det enda undantaget. Utvecklingen
kan, anser utredningen, kanske förklaras därav, att den under
perioden 1955—57 inträffade ökningen av antalet amanuens-, assistent- och
biträdande lärartjänster vid universitet och högskolor gjort det möjligt för
en större andel av doktoranderna och licentianderna att aktivt ägna sig åt
forskningsarbete. Ett stöd för en sådan slutsats kan man finna däri, att stegringen
av andelen »aktiva» är starkast i de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna, där troligen också ökningen av antalet dylika forskarrekryteringstjänster
varit särskilt stor.

Utredningen har på grundval av dels här förut angivna siffror dels från
statistiska centralbyrån lämnade uppgifter rörande antalet avlagda disputationsprov
respektive licentiatexamina under kalenderåren 1956 och 1957
gjort ett försök att förutberäkna antalet disputationsprov och antalet licentiatexamina
vid olika fakulteter (motsvarande) under de två kalenderåren
1958 och 1959. Härvid har antagits, att antalet disputationsprov sammanlagt
under de två kalenderåren 1958 och 1959 inom varje fakultet (motsvarande)
kommer att förhålla sig till antalet aktiva doktorander vid årsskiftet
1957/58 på samma sätt som antalet disputationsprov under kalenderåren
1956 och 1957 förhöll sig till antalet aktiva doktorander på hösten 1955.
Motsvarande antaganden har gjorts beträffande antalet licentiatexamina i
förhållande till antalet aktiva licentiander. Beräkningen redovisas i nedanstående
tablåer.

A. Doktorander och disputationer.

Fakultet/högskola	Antal aktiva doktorander 1955	Antal disputationer 1956—57	Relationstal	Antal aktiva doktorander 1957	Beräknat antal disputationer 1958—59
Teol. fak............	23	11	48	24	12
Jur. fak.............	21	2	10	28	3
Med. fak.............	261	108	41	457	187
Hum. fak............	227	80	35	278	97
Mat.-nat. fak.........	143	74	52	228	119
Tekn. högsk..........	33	17	52	51	27
Övr. fackhögsk.......	36	18	50	86	43
Totalt	744	310	42	1 152	488

B. Licentiander och licentiatexamina.

Fakultet/högskola	Antal aktiva licentiander 1955	Antal licentiat- examina 1956—57	Relationstal	Antal aktiva licentiander 1957	Beräknat antal licen-tiatexamina 1958—59
Teol. fak.............	46	31	67	47	31
Hum. fak............	491	187	38	691	263
Mat.-nat. fak.........	268	162	60	436	262
Tekn. högsk..........	126	50	40	282	113
övr. fackhögsk.......	41	27	66	97	64
Totalt	972	457	47	1 553	733

De av utredningen i första betänkandet framlagda förslagen om förbättrade
doktorand- och licentiandstipendier samt om särskilda anslag för

Kimgl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ograduerade forskare m. m. bör, anför utredningen vidare, ytterligare stärka
de senaste årens tendens till en livligare rekrytering av nya forskare, övervägande
skäl talar enligt utredningen alltså för att man under det kommande
årtiondet kan räkna med en stark ökning både i antalet assistentaspiranter
och i antalet docentkompetenta doktorer. Det är enligt utredningens
mening synnerligen angeläget att man på alla sätt söker uppmuntra
unga vetenskapmän att kvarstanna vid universitetet och göra sig kompetenta
för högre befattningar.

Yttranden

Remissinstanserna vitsordar behovet av en utbyggd forskarkarriär; i anslutning
härtill framföres i vissa fall kompletterande synpunkter.

Statskontoret har ingen principiell erinran mot att en förstärkning av
forskarkarriären åvägabringas genom flera tjänster och bättre arbetsmöjligheter
på sätt utredningen skisserat men finner de framlagda förslagen på
många punkter vara alltför schablonmässiga för att kunna läggas till grund
för omedelbara åtgärder.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

En rationell planläggning av forskarkarriären är ej lätt bl. a. därför att en
stor del av den personal det här gäller endast en begränsad — kortare eller
längre — tid kan vara verksam inom universitets- och högskoleorganisationen,
för att därefter få sin försörjning på annat håll i forskningen, undervisning
eller annan verksamhet. Det samspel mellan forskning och utbildning
som kännetecknar här berörda institutioner kräver alltså ett system
av försörjnings- och befordringsmöjligheter, som måste avvika väsentligt
från vad som kan tillämpas vid fristående forskningsinstitutioner eller i ett
ämbetsverk. Om sålunda endast ett begränsat antal av forskare kan räkna
på en permanent anställning inom universitets- och högskoleorganisationens
ram, bör här med eftertryck framhållas att dock en mycket väsentlig och
omfattande del av den vetenskapliga produktionen inom denna ram utförs av
forskare som ett led i deras utbildning, t. ex. som doktorander eller licentiander.
Det är därför av utomordentlig betydelse att även denna grupps
villkor vederbörligen beaktas och att unga forskare av denna kategori beredes
drägliga existensmöjligheter.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Forskarrekryteringen är för rättsvetenskapens del av synnerlig vikt. Det
hade måhända förelegat skäl att överväga anledningen till föreliggande rekryteringssvårigheter
och föreslå åtgärder till deras avhjälpande. Orsaken
till rekryteringssvårigheterna är uppenbarligen, att doktorandstipendierna
och den vetenskapliga karriären över huvud icke utgör konkurrenskraftiga
alternativ till de övriga banor som står öppna för de bästa av dem vilka avlägger
juris kandidatexamen.

Juridiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Den rättsvetenskapliga forskningens läge har länge varit ogynnsamt och
måste inge allvarliga betänkligheter. Utredningen har emellertid icke ställt

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

problemen om vilka orsakerna är till den rättsvetenskapliga forskningens
särställning och om vilka åtgärder som kan vidtagas för att tillföra denna
forskning den speciella stimulans, som den uppenbarligen behöver. Det bör
nämnas, att en viktig orsak till den otillräckliga forskarrekryteringen inom
de juridiska fakulteterna står att finna i den svåra och överlägsna konkurrens
om de nyexaminerade juristerna som möter från de praktiska verksamhetsfälten,
där en duglig jurist kan räkna med bättre och tryggare framtidsutsikter
än vid fakulteterna. Det bör vidare framhållas, att den nu pågående
upprustningen av de juridiska fakulteterna, grundad på beslut vid 1957
års riksdag, uteslutande tar sikte på den lägre undervisningens behov. Vid
beräkningarna av fördelningen av de ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet
har endast ett fåtal timmar — varierande mellan 4 och 8 per år
och professor eller preceptor — reserverats för forskarutbildning.

Det större konsistoriet i Lund yttrar följande.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av ett stort antal välavlönade
men tillfälliga befattningar inom forskarkarriären är ägnat att underlätta
rekryteringen till denna karriär. Men förutsättningen för att syftet
skall kunna helt realiseras är att studerande, som önskar beträda denna väg,
även har utsikter att inom rimlig tid nå fram till en fast tjänst med den
trvgghet och de förmåner, som en sådan medför. Av denna anledning i förening
med skälig hänsyn till såväl befattningshavares som universitetets
intressen är det ofrånkomligt, att ett ökat antal fasta sluttjänster skapas vid
eller utom universitetet.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg understryker nödvändigheten
av att den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskarbefattningar
motsvaras av en utökning av högre sådana tjänster.

En breddning av forskarrekryteringen framstår för lärarkollegiet vid karolinska
institutet som en grundförutsättning för en intensifiering av den
vetenskapliga forskningen och den högre vetenskapliga undervisningen, och
kollegiet ser som ett viktigt led härutinnan skapandet av nya befattningar
för yngre forskare.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola framhåller,
att frågan om forskarrekryteringen för de juridiska fakulteternas
del är särskilt svårlöst samt anför ytterligare följande.

Trots det stora antalet studenter vid fakulteterna är tillströmningen till
den vetenskapliga banan ringa. Såsom framgår av utredningens prognos
kan man inom de juridiska fakulteterna 1958—59 vänta blott någia få disputationer.
Här föreligger en betydande avvikelse från förhållandet vid andra
fakulteter och läroanstalter. Denna avvikelse blir desto mera markant om
man betraktar att det är ytterst sällan självständig licentiatexamen avlägges
inom juridisk fakultet, under det att vid andra ämnen licentiatexamina är
betydligt vanligare än disputationer. Det synes därför med utgångspunkt
från universitetsutredningens principiella resonemang befogat att särskilt
för de juridiska fakulteternas del skapa förutsättningar för eu mera lockande
forskarkarriär och alt utöka antalet av sådana tjänster, som bäst
kan stimulera till ökad forskning. När det gäller rättsvetenskapen erbjuder
domarbanan utsikter till säker befordran och framgång som måste te sig

4 — Dihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

lockande för en begåvad ung jurist. För juris licentiatexamen fordras i regel
och efter juristutbildningsreformen alltid tingsmeritering (motsvarande)
efter juris kandidatexamen. Denna är enligt 1958 års stadga ett år tre månader.
Ofta påbörjas licentiatstudierna först efter helt fullgjord tingsmeritering,
d. v. s. två och ett halvt år efter examen. Icke sällan väntar vederbörande
till dess att han blivit antagen som hovrättsfiskal. Då har han dock
nått en sådan ålder (27—29 år) och ställning, att den akademiska banan med
sina stora riskmoment ter sig föga lockande. Han nödgas under lång tid —
enligt erfarenhet i regel minst 5 år — avstå från sin inkomst mot ett doktorandstipendium,
som är otillräckligt för att försörja familj. Vidare blir inkomsten
efter disputationen som e. o. docent — förutsatt att han når denna
ställning — lägre än den han skulle fått, om han fortsatt med normal befordran
inom hovrätt. Meriterar han sig ytterligare och vinner preceptur,
blir den lön han då får också lägre, än den lön han vid motsvarande ålder
skulle ha fått i annan tjänstgöring. Man måste nämligen beakta, att det här
endast gäller särskilt kvalificerade jurister. Om avhandlingsarbetet av någon
anledning skulle avbrytas — vilket ej sällan förekommer — kan ett allvarligt
tidsavbräck uppstå med nackdelar från ekonomisk synpunkt och för
befordran på annan bana. Liknande situation kan också uppstå, om vederbörande
efter disputation ej får docentur. Juris doktorsgraden har nämligen
fortfarande ett osäkert meritvärde inom de praktiska yrkena. Det är
nödvändigt att få unga kvalificerade jurister att välja den vetenskapliga banan
och att sedan kunna erbjuda dem goda möjligheter till karriär inom
denna. Man bör därvid tänka sig flera alternativ. Liksom hittills bör det stå
den unge juristen fritt att med stöd av doktorandstipendium helt koncentrera
sig på den egna forskningsuppgiften, varvid den nödvändiga tingsmeriteringen
inpassas omedelbart efter juris kandidatexamen eller vid den senare
tidpunkt vederbörande finner lämplig. Det är värdefullt att till forskarbanan
också knytes personer med grundligare praktiska erfarenheter. Vederbörande
bör därför kunna välja att börja på domarbanan och nå fram till fiskalsförordnande.
Efter fiskalsförordnandet bör han kunna övergå till forskning
och placeras på en assistent- eller forskarassistenttjänst. Vid tillträde
av sådan tjänst hör han för lönetur få räkna sig tillgodo tidigare tjänsteår
vid domsaga och vid hovrätt. Skall den vetenskapliga banan med sina stora
riskmoment bli lockande även för de mest kvalificerade, bör forskartjänsterna
ligga högre i löneklass än hovrättstjänster som fiskal eller tingssekreterare.
Den normala gången bör emellertid vara, att forskarbanan inledes
redan omedelbart efter juris kandidatexamen. Med hänsyn till bestämmelser
om behörighet för olika förordnanden bör den unge juristen vara
minst 23 år när han börjar sin tingsmeritering. Den som vid avläggande av
juris kandidatexamen ännu icke uppnått denna ålder bör kunna erbjudas
amanuens- eller assistenttjänst. Med avbrott för tingsmeritering skulle den
unge forskaren sedan fram till docentförordnande inneha amanuens- eller
assistent- eller forskarassistenttjänst. Det bör föreskrivas, att juris kandidatexamen
jämte 1 1/4 års tingsmeritering ger kompetens till forskarassistenttjänst.
Den som en gång antagits som amanuens eller assistent i befordringsgång
bör äga att med bibehållande av lönetur få tjänstledighet för att med
uppbärande av doktorandstipendium kunna helt ägna sig åt den egna forskningsuppgiften.
Detta kan vara särskilt angeläget under avhandlingsarbetets
slutskede. Fakulteten tänker också på intresset av att den unga forskaren
får tillfälle att för en tid förlägga sina studier till utländskt lärosäte.

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Förut har framhållits värdet av att den som tagit de första stegen på
domarbanan skall kunna övergå till en forskningskarriär. Uet är lika angeläget
att den unga forskaren i sin tur har möjlighet att övergå till domarbanan
utan förlust av tid i förhållande till sina jämnåriga.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola bedömer utredningens
förslag om forskarkarriären som i stort sett väl avvägt och utformat.
Rektorsnämnden vid Stockholms högskola yttrar:

Ett av de centrala problemen inom de juridiska ämnena är just nu rekryteringen
till de akademiska lärartjänsterna. Organisationen inom de juridiska
fakulteterna företer för närvarande måhända en pyramid men ingalunda
den av universitetsutredningen eftersträvade utan en upp och nedvänd
pyramid. För att upprätthålla en juridisk forskning och en tillfredsställande
akademisk undervisning, särskilt med hänsyn till den juristutbildningsreform,
som nu påbörjats, är det ofrånkomligt, att snabba åtgärder
vidtages för att öka rekryteringen till den akademiskt-juridiska banan.
Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen har gjort upp förslag till forskarkarriär
på denna bana. Rektorsnämnden vill för sin del rekommendera, att
avdelningens förslag tages upp till allvarligt övervägande för ett skyndsamt
genomförande.

Universitetskanslern uttalar bl. a. följande.

I de yttranden, som avgivits av de juridiska fakulteterna (motsvarande),
har starkt framhållits, att betydande svårigheter möter vid utformandet av
en för dessa fakulteter lämpad forskarkarriär. Med hänsyn till de goda försörjnings-
och befordringsmöjligheter, som bland annat domarbanan öppnar
för en ung begåvad jurist, måste enligt fakulteternas mening särskilda åtgärder
övervägas för att i erforderlig grad stimulera rekryteringen till den
juridiska forskarbanan. Forskarkarriären via assistent-, forskarassistentoch
docentbefattningar borde sålunda på ändamålsenligt sätt samordnas
med hovrättskarriären. Jag vill för min del i princip instämma i vad fakulteterna
sålunda yttrat, och vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten
på den utredning av hithörande frågor, som stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola framlagt i sitt yttrande.

Skolöverstyrelsen anlägger för sin del följande synpunkter på forskarkarriären.

Överstyrelsen, som främst har att bevaka skolundervisningens intressen,
måste fråga sig, på vilket sätt ett bifall till de framlagda mycket vittgående
förslagen skulle återverka på lärarrekryteringen och lärarstandarden. En
riklig tillgång till tjänster i forskarkarriären, särskilt sådana som ger trygghet
på längre sikt, kan förmodas verka på det sättet, att åtskilliga akademiker,
som eljest skulle gått ut till lärartjänst i skolväsendet, föredrar alt
pröva sina krafter på forskningens område. Detta är uppenbarligen också
avsikten med utredningens förslag och bör lända forskningen till gagn, i
den män det är fråga om personer med särskilt goda förutsättningar för
forskningsarbete. Skulle tillgången till tjänster bli stor i förhållande till antalet
väl kvalificerade sökande, föreligger dock risk för att kvalitetskravet, till
men för forskningen, oj kommer att kunna hållas tillräckligt högt. 1 båda
fallen kan utvecklingen befaras bli den, att lärarrekryteringen vid skolorna
kvalitativt och kvantitativt påverkas till det sämre, vilket i sin tur kommer

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att återverka ogynnsamt på skolans förmåga att tillföra universitet och högskolor
inträdessökande med den förutbildning och till det antal, som utgör
den första förutsättningen för att den önskade ökningen av forskningsvolymen
skall kunna förverkligas. Det blir därför angeläget, att denna upprustning
dimensioneras under samtidigt hänsynstagande till såväl forskningens
som skolundervisningens behov. I bådas intresse är detta nödvändigt. Något
som skulle gagna både forskning och undervisning vore, om sådana åtgärder
vidtoges, att de akademiker, som har fallenhet för forskning men större lust
att gå ut i praktisk lärarverksamhet, kunde räkna med mera gynnsamma
villkor för den forskning de vid sidan om sin lärarverksamhet kan bedriva.
Åtgärderna kan tänkas ha formen av gottgörelse för löneförlust vid tjänstledighet
för forskning, medel till anlitande av biträdeshjälp, ökade bidrag
till tryckningskostnader m. m. Det skulle också kunna få stor betydelse, om
lärare på universitets- eller högskoleort hade möjlighet att till hel tjänst
förena viss lärarverksamhet vid skola och viss tjänstgöring på befattning vid
fakultet eller högskola.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar, att en väsentlig revision
av den hittillsvarande karriärstegen otvivelaktigt är behövlig.

Atomkommittén vill för sin del instämma i de av utredningen framlagda
förslagens grundprincip, nämligen att det även för forskarna måste finnas en
lämpligt avvägd befordringsstege. Hittills hade betydande brister härutinnan
förelegat. Delvis har enligt atomkommittén en förbättring skett genom tidigare
framlagda förslag från utredningen, vilka redan realiserats, men den
komplettering som här föreslås utgör en fortsatt utveckling i rätt riktning.

Statens tekniska forskningsråd yttrar:

Utredningens förslag beträffande forskarkarriären vid de tekniska högskolorna
finner rådet vara till största delen goda. Det är en fördel att befattningarnas
karaktär i stor utsträckning blir av samma art som vid universiteten.
Dock måste framhållas, att på vissa institutioner vid specialhögskolorna
särskilda önskemål kan framkomma för att säkerställa den intima kontakten
med näringslivets forskningsbehov eller av andra förhållanden. Det
är troligt att i sådana fall den mall av befattningar, som utredningen föreslagit,
inte alltid passar, och att det kan behövas t. ex. flera befattningar av
mera permanent karaktär. Även om rådet varmt tillstyrker den föreslagna
upprustningen, vill rådet därför förorda, att högskolor och forskningsråd i
framtiden ges möjlighet att på för omständigheterna lämpligaste sätt arrangera
befattningar även utanför den mall, som förslaget innebär.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium anför
bl. a. följande.

Utredningen har nedlagt ett mycket värdefullt arbete på att utforma olika
befattningar inom forskarkarriären så att bästa möjliga rekrytering skall
uppnås. Emellertid måste enligt lärarkollegiets mening uppmärksammas att
förhållandena inom olika områden av universitets- och högskoleorganisationen
äro så olika afl vissa avvikelser från ett enhetligt system är nödvändiga.
Visserligen är kollegiet övertygat om att när det gäller de högsta befattningarna
inom forskarkarriären en fullständig enhetlighet kan och bör eftersträvas.
När det gäller de lägre befattningarna måste däremot olikheter i

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 53

rekryteringsbas, utbildning och olika möjligheter till alternativa yrkesval
beaktas.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller:

Universitetsutredningens förslag innebär en avsevärd förbättring ifråga
om antalet rekryteringstjänster och deras löneställning. Styrelsen vill emellertid
framhålla betydelsen av, att jämväl antalet fasta slutbefattningar ökas
på motsvarande sätt. För en tillfredsställande forskarrekrytering torde det
nämligen vara nödvändigt att kunna bereda jämväl dem som icke erhåller
toppbefattningar möjlighet att stanna kvar i forskningens tjänst.

Styrelsen för veterinärhögskolan anser det vara av stor vikt, att forskarkarriären
göres till ett konkurrenskraftigt alternativ till övriga förvärvskällor
i samhället.

Antalet ordinarie sluttjänster är enligt SACO:s mening alltför få såväl i
förhållande till antalet forskare som i förhållande till aktuella forskningsuppgifter.

SFS framhåller bl. a. följande.

Den utformning, den akademiska forskarkarriären för närvarande har i
Sverige, innebär vissa allvarliga olägenheter ur de enskilda vetenskapsmännens
synpunkt. Den osäkerhet, som med nödvändighet vidlåder forskarbanan
och som härrör ur den omständigheten att man ofta inte kan bedöma
sin egen fallenhet för forskning innan man investerat ett avsevärt mått av
tid och arbete i lösandet av någon vetenskaplig uppgift, accentueras ytterligare
genom docenttjänsternas karaktär av genomgångsbefattningar. Utredningen
har avstått från att förutsättningslöst pröva det akademiska tjänsteoch
befordringssystemet i Sverige. Utredningens i många avseenden värdefulla
upprustningsförslag är huvudsakligen baserade på nuvarande typer av
tjänster med den utformning dessa nu har.

Sveriges industriförbund finner den föreslagna forskarkarriären väl motiverad,
inte minst med hänsyn till dess förväntade rekryteringsstimulerande
effekt.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser sig i allt väsentligt
kunna instämma i utredningens principiella uttalanden om forskningskarriären.

2. Assistenter och amanuenser

Utredningen

Utredningen fastslår först, att assistent- och amanuenstjänsterna vid
universitet och högskolor är forskarkarriärens första tjänster. Härefter
anför utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen vill till en början på nytt ge uttryck åt sin uppfattning att
assistent- och amanuensbefattningarna har en dubbel motivering och sålunda
hör tillgodose såväl undervisningsbehov som den ordinarie forskarstabens
behov av hjälpkrafter i forskningsarbetet och i institutionens skötsel. Den

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

del av tjänstgöringsskyldigheten för assistent eller amanuens, som uttages
i form av arbete för institutionens räkning, bör således fullgöras dels i undervisningen,
dels i institutionens forskningsarbete. Detta bör enligt utredningens
mening gälla för samtliga ifrågavarande befattningar och vid samtliga
här berörda fakulteter och högskolor. Sedan är det uppenbart, att
tjänstgöringens relativa fördelning mellan dessa två huvuduppgifter i praktiken
måste skifta, detta med hänsyn t. ex. till omfattningen av den en
institution åliggande undervisningen och till vederbörande befattningshavares
kompetens och intressen. En assistent eller amanuens bör sålunda
i allmänhet icke fullgöra denna del av sin tjänstgöring uteslutande inom
undervisningen eller uteslutande i forskningsarbete.

Beträffande storleken av den för forskningen erforderliga assistent- och
amanuenspersonalen är det utredningens bestämda uppfattning att varje
universitets- och högskoleämne bör vara tillförsäkrat ett visst mått av
assistent- eller amanuenshjälp, detta alldeles oavsett sådana faktorer som
lågstadieundervisningens omfattning, licentiandseminariernas storlek, ifrågavarande
vetenskapsgrens arbetssätt eller institutionens storlek och utrustning.
Om samhället finner det motiverat att ha en vetenskapsgren företrädd
genom en professur eller laboratur (motsvarande) — ordinarie eller
personlig — måste det nämligen ligga i samhällets eget intresse att tillförsäkra
innehavaren av denna befattning ett visst mått av högt kvalificerad
biträdeshjälp i hans forskningsarbete. Därtill kommer rekryteringsaspekten.
Upprättandet av en akademisk lärostol syftar till att innehavaren kring sig
och sitt ämnesområde skall samla en krets av yngre forskare och forskaradepter.
Härvid erfordras icke blott docentbefattningar och licentiand- och
doktorandstipendier, utan även assistent- och amanuensbefattningar. Dessa
tjänsters stora värde från forskarrekryteringssynpunkt ligger däri, att endast
eu del av tjänstgöringsskyldigheten uttages i form av arbete för institutionens
räkning, medan återstående tjänstgöringstid skall ägnas åt befattningshavarens
eget avhandlingsarbete eller licentiatuppgift. Stipendierna för högre
studier kommer, trots upprustningen, att förbli begränsade till antalet. Intet
ämne är tillförsäkrat tillgång till ett licentiand- eller doktorandstipendium,
utan konkurrensen är och bör enligt utredningens mening förbli fri inom
fakultets- och högskolegränserna. Detta kan emellertid i vissa situationer bli
till men för forskarrekryteringen både i nya ämnen och i ämnen med nya
ämnesföreträdare liksom i större ämnen med många kvalificerade sökande.
Rekryteringen måste därför stimuleras både genom stipendier och genom ett
tillräckligt antal assistent- och amanuensbefattningar.

För att tillgodose den ordinarie forskarstabens behov av kvalificerad hjälp
i forskningsarbetet samt för att tillgodose de forskarrekryteringssynpunkter,
som nyss förut närmare utvecklats, föreslår utredningen, att till varje professur
och laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — knytes
assistent- och amanuenshjälp till en kostnad motsvarande kostnaderna
för 500 tjänstgöringstimmar för assistent per år.1 Denna assistent- eller
amanuenshjälp betraktar utredningen som självklart förenad med varje
professur eller laboratur (motsvarande). Därutöver erfordras emellertid,

1 Med tjänstgöringstimmar avses här och i det följande resonemanget"tjänstgöringstimmar
inom ramen för den del av tjänstgöringen, som fullgöres i form av arbete för institutionens
räkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

enligt utredningen, en viss differentiering mellan institutionerna. Hänsyn
måste tagas till både institutionens storlek och forskningens karaktär. Det
framstår enligt utredningen som uppenbart, att en empiriskt orienterad
vetenskap, vilken förutsätter ett omfattande experimentellt arbete, måste
ha ett större behov (per forskare räknat) av kvalificerad assistenthjälp än
teoretiskt orienterade discipliner. Motsvarande gäller för ämnen med en
mycket omfattande undervisningsorganisation. En viss gradering av olika
institutioners behov av assistent- och amanuenstjänster synes sålunda erforderlig.
Utredningen föreslår därför att assistent- och amanuenshjälp motsvarande
kostnaderna för ytterligare 500 assistenttimmar per professur och
laboratur (motsvarande) beräknas för samtliga experimentella, matematiska
och samhällsvetenskapliga ämnen samt inom den humanistiska fakulteten
för de stora skolämnena historia, litteraturhistoria, engelska språket, nordiska
språk, romanska språk och tyska språket. För de mycket stora
institutionsämnena fysik och kemi bör utöver detta, anser utredningen, beräknas
assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare
1 000 assistenttimmar per professur och laboratur. Detta förslag avser
icke de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp, vars behov av motsvarande
forskarrekryteringstjänster synes böra tillgodoses i annan form,
bl. a. genom de i det följande föreslagna forskarassistentbefattningarna.

Utredningen anför härefter ytterligare följande.

I övrigt avser förslaget att åt alla institutioner tillgodose ett minimibehov
av assistent- och amanuenshjälp för forskningen och för det allmänna
institutionsarbetet. Den assistent- och amanuenshjälp, som är motiverad av
rena undervisningsbehov eller av vissa institutioners mera speciella behov
av hjälpkrafter för t. ex. skötsel av viss apparatur eller vård av mycket omfattande
samlingar faller sålunda utanför och måste, efter prövning i varje
särskilt fall, tillgodoses genom ytterligare assistent- och amanuenshjälp.

Förslaget har vidare uttryckts i kostnader motsvarande ett visst antal
tjänstgöringstimmar för assistent per år. Detta har sin motivering däri, att
antalet behövliga befattningar kan bedömas först sedan man prövat varje
ämnes och varje institutions totala behov av assistent- och amanuenshjälp
såväl för forskningen som för undervisningen och för de mera speciella
uppgifter som antytts ovan. De samlade arbetsuppgifterna hör sedan, som
utredningen redan framhållit, fördelas mellan samtliga befattningshavare,
utan att någon av den utpekas som »forskningsassistent» respektive »undervisningsassistent».
Genom att minimibehovet av assistent- och amanuenshjälp
uttryckes i kostnader motsvarande ett visst antal assistenttimmar per
år, lämnas också möjlighet att bestämma fördelningen mellan assistent-,
förste amanuens- och amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt fall.
EU totalt behov motsvarande kostnaderna för t. ex. 2 000 assistenttimmar
per år kan sålunda tillgodoses antingen genom två assistentbefattningar
eller genom en assistent-, eu förste amanuens- och två amanuensbefattningar
eller genom tre förste amanuens- och två amanuensbefattningar cfc. Några
allmänna riktlinjer för denna fördelning vill utredningen icke uppställa, dä
förhållandena ställer sig mycket olika på olika håll.

Av det sagda framgår även, att någon detaljerad personal- och kostnads -

5(3

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 ar 195!)

beräkning icke kan göras, förrän man för varje ämne och institution prövat
det totala behovet av assistent- och amanuenshjälp (för såväl forskningen
och det allmänna institutionsarbetet enligt här framlagt förslag som för
undervisningen) och i samband därmed även prövat fördelningen av det
erforderliga antalet tjänstgöringstimmar på befattningar av olika slag. En
sådan detalj prövning har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag.

Utredningen har emellertid genomgått personalförteckningarna för olika
ämnen och institutioner vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms
högskola i syfte att bilda sig en uppfattning om på vilka håll de här
formulerade minimifordringarna för assistent- och amanuenspersonalens
storlek uppenbarligen icke är uppfyllda. Resultatet av den gjorda genomgången
ger vid handen, att de ifrågavarande läroanstalternas resurser i fråga
om assistent- och amanuenshjälp med avseende på forskningens behov och
med nuvarande ordinarie lärarstab bör förstärkas inom ramen för kostnader,
motsvarande följande antal assistentbefattningar: Uppsala universitet
16,2, Lunds universitet 12,9, Göteborgs universitet 6,2, karolinska institutet
3,0 och Stockholms högskola 21,5 tjänster.

För de filosofiska fakulteternas del kan prövningen av assistent- och
amanuenspersonalens totala storlek lämpligen företagas i samband med
arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen, som
nu pågår i anslutning till riksdagsbeslutet om upprustning av dessa fakulteters
undervisningsresurser. I propositionen härom har Kungl. Maj:t angivit
vissa riktlinjer för beräkningen av uteslutande för undervisningen
erforderlig assistent- och amanuenspersonal, nämligen att »ny heltidsbefattning
såsom assistent eller förste amanuens må inrättas för varje fullt antal
av 500—750 respektive 300—450 undervisningstimmar alltefter verksamhetens
karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning och liknande».
Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för undervisningen,
som följer av en fastställd organisationsplan, får sålunda läggas det
minimibehov av assistent- och amanuenspersonal för forskningen och det
allmänna institutionsarbetet, som följer av utredningens ovan framlagda
förslag.

På motsvarande sätt bör assistent- och amanuensbehovet vid övriga fakulteter
kunna prövas. I praktiken torde en dylik prövning komma att aktualiseras
först genom petitavägen framförda äskanden om förstärkning av
assistent- och amanuenspersonalen. För de juridiska fakulteternas del
föreligger dock principbeslut om fortsatt personalförstärkning.

De rekommendationer och förslag som här framlagts rörande beräkningen
av minimibehovet av assistent- och amanuenspersonal synes utan
vidare kunna tillämpas för de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna
samt för de medicinska fakulteternas (inkl. karolinska institutets)
teoretiska ämnen. Vid de tekniska högskolorna däremot är utgångsläget
ett helt annat. Till en början saknas bär amanuensbefattningar. Av assistenter
tinns vidare två kategorier, »förste assistenter» och »assistenter» (även
kallade övningsassistenter), av vilka ingen har ställning och arbetsuppgifter
fullt motsvarande universitetsassistenternas. Övningsassistenterna är snarast
att karaktärisera som timarvoderade hjälpkrafter i själva undervisningen,
och de kan sägas sakna egentlig anknytning till institutionerna
och vid dessa bedrivet forskningsarbete. Förste assistenterna åter är fast
knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutionsarbetet.
Medan en universitetsassistent har en tjänsgöringsskyldighet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det
egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas
förste assistenter skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens arbete,
och de är följaktligen sämre ställda än universitetsassistenterna när det
gäller tillfälle till eget forskningsarbete. I fråga om lönesättning och anställningsvillkor
i övrigt har däremot de tekniska högskolornas iörste assistentei
hittills varit något bättre ställda än sina kolleger vid universiteten. Aiets
riksdagsbeslut i anslutning till universitetsutredningens första betänkande
innebär emellertid dels att vissa former skapas för en reglerad faefordringsgång
för universitetens tidigare arvodesanställda assistenter och för ste
amanuenser, dels att lönesättningen blir densamma för universitetens
assistenter och de tekniska högskolornas förste assistenter. Därmed hai i
huvudsak likställighet skapats mellan dessa båda kategorier i avseende på
befordringsgång och lönesättning. Kvar skulle emellertid stå olikheter
väsentligen i två hänseenden, nämligen dels i fråga om tjänstgöringsskyldigheten
i institutionsarbetet, dels i fråga om vissa med anställningen
förbundna trygghetsförmåner, i det att universitetsassistenterna enligt årets
riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning såsom
extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste assistenter
även i fortsättningen kommer att sakna denna förmån.

Det är uppenbart, att frågan nu måste resas om ett förenhetligande av
tjänstgörings- och anställningsvillkoren för ifrågavarande två assistentkategorier.
Ett sådant förenhetligande måste rimligen få den formen, att
de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma ställning som universitetsassistenterna.

Som redan i annat sammanhang framhållits, är det universitetsutredningens
principiella uppfattning, att de s. k. fackhögskolorna i lika mån
som universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola bör 1 ungera
som centra för forskning. Forskningen vid de tekniska högskolorna
bör sålunda enligt utredningens mening i princip arbeta under lika gynnsamma
betingelser som forskningen vid t. ex. de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteternas institutioner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen
i det följande en betydande förstärkning även av de tekniska högskolornas
forskningsresurser. Med samma motivering föreslår utredningen vidare att
professorerna skall ges större möjligheter till forskning och forskarhandledning,
genom att eu del av deras arbete i undervisningen för civilingenjörsexamen
övertages av lektorer. Utredningen finner det också vara synnerligen
angeläget att rekryteringen av unga forskaradepter vid de tekniska högskolorna
stimuleras och att licentianders och doktoranders forskningsarbete
underlättas. De skäl, som i det föregående framförts för ett ökat antal
forskarrekryteringsbefattningar, måste under sådana omständigheter ha
samma giltighet för de tekniska högskolornas vidkommande som för fakulteterna.
Eu betydande ökning har under de senaste åren skett av antalet
licentiander och doktorander vid de tekniska högskolorna. Dock måste
konstateras, att detta antal fortfarande är lagt i jämförelse med motsvarande
antal vid universiteten. I den ovan redovisade undersökningen rörande antalet
licentiander och doktorander vid slutet av år 1957 redovisade de tekniska
högskolorna sammanlagt 3315 akliva licentiander och doktorander, vilket
motsvarar knappt 10 % av hela antalet studerande vid dessa högskolor.
Motsvarande siffra för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var
004, vilket motsvarar nästan 25 % av samtliga studerande vid dessa fakulteter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Under hänvisning till det anförda föreslår universitetsutredningen, att
tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter
ges samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta skulle innebära
att skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete nedsättes till
1 000 timmar per år. Som en konsekvens härav bör emellertid enligt utredningens
åsikt föreskrivas, att återstående arbetstid skall användas för sådan
forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör
för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva licentiatexamen
respektive doktorsgrad. Befattningarna bör sålunda fortfarande,
liksom universitetens assistentbefattningar, ha karaktären av heltidsbefattningar.
Beträffande den extra ordinarie anställningsformen finner utredningen,
att de skäl — sociala trygghetshänsyn och rekryteringsskäl —, som
talade till förmån för en förbättring av universitetsassistenternas ställning,
i och för sig har lika tyngd, då det gäller de tekniska högskolornas förste
assistenter. Visserligen kommer genom statsmakternas beslut innevarande år
extra tjänstemäns (Ag-anställdas) anställningsförhållanden att förändras,
men utredningen finner övervägande skäl tala för att de tekniska högskolornas
assistenter ges samma anställningsform som universitetsassistenteina.
Utredningen föreslår därför, att de tekniska högskolornas assistenter
liksom universitetsassistenterna efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes
extra ordinarie ställning. Befattningarnas karaktär av genomgångstjänster
bör markeras genom att förordnande ges tillsvidare, dock för en tid av högst
ett år i sänder. En följd av de här framlagda förslagen bör enligt utredningens
mening bli, att tjänstebenämningen för de tekniska högskolornas
förste assistenter ändras till assistent. En konsekvens härav blir i sin tur
att de s. k. övningsassistenterna, som nu officiellt benämnes »assistenter»,
även officiellt får benämningen övningsassistenter.

Den här föreslagna nedsättningen av assistenternas tjänstgöringsskyldighet
maste leda till en betydande ökning av antalet här ifrågavarande
befattningar. Hur stor denna ökning bör bli, kan enligt utredningen bedömas
först efter prövning av det vid varje enskild institution föreliggande behovet,
en prövning som då får göras efter samma riktlinjer som för övriga fakulteter
och högskolor i enlighet med vad förut anförts. Härvid måste emellertid
även beaktas de konsekvenser, som följer av utredningens i andra
sammanhang framförda förslag om nya tjänster vid de tekniska högskolorna.
Sålunda är det uppenbart att de nya lektoraten kommer att ersätta
en del av den arbetsinsats som går förlorad genom nedsättningen av förste
assistenternas tjänstgöringsskyldighet. Motsvarande måste gälla som en
konsekvens av det i det följande framlagda förslaget om inrättande av ett
antal forskarassistentbefattningar. Med hänsyn härtill räknar utredningen
med att ökningen av antalet assistentbefattningar skall stanna vid cirka
90 befattningar, men förslaget innebär att behovet måste prövas institution
för institution under hänsynstagande till övriga här framlagda förslag till
personalförstärkningar vid de tekniska högskolorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

Yttranden

Utredningens rekommendationer och förslag rörande beräkning av minimibehovet
av för forskning avsedd assistent- och amanuenspersonal har
med vissa reservationer godtagits av flertalet remissmyndigheter. Detta gäller
i stort sett även utredningens förslag beträffande de tekniska högskolornas
assistentpersonal.

Statskontoret har intet att erinra mot förslaget att de tekniska högskolornas
förste assistenter i princip likställes med universitetsassistenterna.
Beträffande förslaget i övrigt hyser statskontoret emellertid vissa betänkligheter
och anför härom bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning bör nya tjänster till den omfattning,
varom här är fråga, icke inrättas på så lösa grunder som de anförda. Härtill
kommer, att i den mån dessa tjänster skall tillgodose rekryteringsaspekten
deras antal och dimensionering borde mera direkt anknytas till rekryteringsförhållandena
inom vart läroämne för sig än vad som bleve fallet vid
en tillämpning av utredningens schablonmässiga beräkningssätt.

Vetenskapsakademien hälsar utredningens förslag med tillfredsställelse
men framhåller, att det måste betraktas som rätt snävt tilltaget. Akademien
vill livligt tillstyrka att förslaget genomföres med beaktande av att det här
rör sig om ett minimum.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser förslaget lyckligt både
ur forskningens och forskarrekryteringens synpunkter. Språkvetenskapliga
sektionen därstädes hälsar — med instämmande i utredningens uttalanden
— förslaget med tillfredsställelse. Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten i Uppsala uttalar, att det förefaller som om utredningen skulle
underskatta omfattningen av det arbete som assistenterna och amanuenserna
i varje fall inom fakultetens ämnen ofrånkomligen måste uträtta för
institutionerna. Det vore för fakultetens assistenter och amanuenser svårt
att få den fastställda tjänstgöringstiden att räcka till för alla institutionsuppgifter,
vilka ökade långt snabbare än antalet befattningar av denna kategori.

Det större konsistoriet i Uppsala finner det tydligt, att den angivna beräkningsgrunden
endast kan uppfattas som schablonmässig, och att de med
densamma vunna siffrorna i många fall ej nå den niva som motsvarar
minimibehovet.

Medicinska fakulteten i Lund yttrar huvudsakligen följande.

När utredningen behandlar dessa problem undantages de medicinska
fakulteternas kliniska ämnesgrupp, och det är här på sin plats att påpeka att
denna ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. Fakulteten finner
det uppenbart att en sådan schematisering och kategoriklyvning, som utredningen
företagit, ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hänsyn
måste tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne och i sådana fall, där
den experimentella verksamheten dominerar, måste alltså ämnet behandlas

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

som experimentellt. Som ett minimikrav vill fakulteten uppställa att varje
professor och laborator i experimentellt arbetande klinisk disciplin bör
ha rätt att tillgodoräkna sig 1 000 assistenttimmar för sin forskning.

Humanistiska fakulteten i Lund vill för sin del tolka förslaget så, att
avsikten är att vid utarbetandet av organisationsplanerna för de olika ämnena
behovet av assistent- och amanuensbefattningar för undervisning och
administration skall beräknas med utgångspunkt från att forskningen först
skall ha vad den tillkommer av sådan personal.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes uttalar bl. a. följande.

Med betoning av att det är frågan om ett minimum har fakulteten intet
att eiinra mot den totala tilldelningen till densamma av assistent- och
amanuenspersonal för forskningshjälp och institutionsarbete. Däremot föreslår
fakulteten att, sedan principbeslut i ärendet fattats, de olika fakulteterna
bereds tillfälle inkomma med förslag beträffande fördelningen mellan
ämnena, vilken kanslern sedan får fastställa. Vid fördelningen bör då
behoven för forskningshjälp och för allmänt institutionsarbete särskiljas.

Medicinska fakulteten i Göteborg understryker nödvändigheten av att de
kliniska institutionerna erhåller en förstärkning av assistenter och amanuenser
med samma forskningsuppgifter som vid de teoretiska institutionerna.
Fakulteten föreslår därför, att klinisk professor och laborator för sin forskning
skall kunna erhålla samma hjälp av assistent eller amanuens som upptagits
för motsvarande teoretiska befattningshavare.

Matematisk-naturvetcnskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
anser det synnerligen värdefullt att utredningen nu klart fastslagit, att antalet
vid varje institution behövliga assistent- och amanuenstjänster skall
bedömas icke blott med hänsyn till undervisningens utan även till forskningens
och det allmänna institutionsarbetets behov.

Samtidigt som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm med
tillfredsställelse konstaterar utredningens principiella inställning i här avhandlade
frågor, beklagar kollegiet den försening i tandläkarhögskolornas
upprustning som blir följden av att utredningen avstått från konkreta
förslag beträffande tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Betänkandet kan ge den uppfattningen, att utredningen räknat nu befintliga
assistent- och amanuenstjänster som helt disponibla för forskningsändamål.
Detta har dock givetvis ej varit avsett, och de angivna siffrorna
torde få betraktas som de minimiantal av nya befattningar, vilka nu omedelbart
kan inrättas, utan att man föregriper de mera ingående beräkningar
för varje institution, där hänsyn måste tagas till såväl forskningens och
undervisningens som det allmänna institutionsarbetets behov av tjänster i
denna kategori. För de filosofiska fakulteternas del kan sådana detaljerade
beräkningar enligt utredningens mening lämpligen företagas i samband
med arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen,
som nu pågår i anslutning till årets riksdagsbeslut om upprustning av dessa

Kungl. Mnj:ts proposition nr 105 är 1059

fakulteters undervisningsresurser. Jag torde i detta sammanhang böra anmäla,
att jag vid min prövning av de mig underställda lärosätenas anslagsframställningar
för budgetåret 1959/60 beträffande de filosofiska fakulteterna,
i den mån så varit möjligt, tillämpat de riktlinjer, som enligt årets
riksdagsbeslut uppdragits för arbetet på ifrågavarande organisationsplaner.
De nya assistent- och amanuensbefattningar, vilkas inrättande jag i detta
sammanhang funnit mig böra föreslå, är sålunda till övervägande del motiverade
av undervisningens behov. Därutöver bör enligt min mening de av
utredningen nu föreslagna befattningarna omedelbart inrättas, varefter en
närmare omprövning av behoven, med beaktande även bland annat av forskningens
behov, får ske så snart möjlighet därtill föreligger. I likhet med min
företrädare i kanslersämbetet vill jag påyrka, att de för undervisningsreformen
inom de filosofiska fakulteterna grundläggande principerna om
undervisningsgruppernas storlek och upprättandet av nya undervisningsavdelningar
vid stigande studentantal borde i tillämpliga delar genomföras
även för de teologiska och juridiska fakulteternas del. Det synes mig angeläget
att i samband med den nu aktuella forskningsreformens genomförande
ett principbeslut härom fattas, då detta skulle vara ägnat att lämna en
värdefull vägledning för de ovannämnda detaljerade beräkningarna rörande
institutionernas totala behov av assistent- och amanuensbefattningar, liksom
även för övriga erforderliga utredningar av personalbehovet. Ett starkt
belägg för önskvärdheten av att en dylik automatik införes även utanför
de filosofiska fakulteterna har givits av den oberäknat starka ökningen av
antalet nybörjare inom de juridiska fakulteterna, som ägt rum under de
båda senaste läsåren. Denna ökning synes i själva verket — särskilt vad
Stockholms högskola beträffar — ha antagit sådana proportioner, att man
enligt ett uttalande av statsutskottet vid 1957 års riksdag har grundad anledning
att upptaga frågan om vederbörande lärarorganisation till ny prövning.
Härvid — liksom även för den teologiska fakultetens del — synes det
ligga nära till hands att i lämpliga former införa en automatik av liknande
slag som för de filosofiska fakulteterna. Det synes mig lämpligt att här i
förbigående framhålla, att den nyssnämnda plötsliga och oförutsedda ökningen
av tillströmningen till juridiska studier synes mig ge ett gott exempel
på den osäkerhet, som med nödvändighet tillkommer även de mest omsorgsfullt
utförda prognostiska beräkningar av här ifrågakommande slag.
Tillströmningen av unga människor till olika levnadsbanor röner sa starkt
inflytande av faktorer, som undandrager sig eu rationell förutberäkning,
att man måste vara beredd på alt möta fluktuationer, som starkt avvika
från beräkningarna. Utredningens förslag i fråga om assistent- och amanuensbefattningar
avser icke de medicinska fakulteternas »kliniska ämnesgrupp».
Medicinska fakulteten i Lund har med rätta påpekat, alt denna
ämnesgrupp icke klart definieras i betänkandet. 1 likhet med nyssnämnda
fakultet finner jag det uppenbart, att en schematisering och kategoriklyvning
ej kan ge en riktig bild av de verkliga förhållandena. Hänsyn måste
tagas till arbetsbetingelserna i varje ämne. För sådana ämnen, i vilka kliniska
amanuensbefallningar eller underläkartjänster finnes, torde emellertid
några generella riktlinjer för inrättande av assistent- eller amanuensbefattningar
av här ifrågavarande slag icke kunna uppdragas, utan fråga
härom torde höra prövas från fall till fall. Ett totalt behov, uttryckt i visst
antal assistenttimmar per År, kan enligt utredningen allt efter förhållandena
fördelas på olika sätt mellan skilda slag av assistent- och amanuensbcfaltningar.
Eu dylik rörlighet i systemet finner jag vara av högt värde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

LärurLollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hälsar för sin del utredningens
förslag med tillfredsställelse och uttalar sammanfattningsvis
följande.

Forskarrekryteringen vid de tekniska högskolorna skulle på det effektivaste
sättet tillgodoses om assistentbefattningarna gjordes mer attraktiva
ur ekonomisk synpunkt. Den rätt som högskolorna sedan många år haft att
när så befinnes påkallat ur rekryteringssynpunkt direkt i slutlönegrad placeia
assistent med avgångsexamen från teknisk högskola eller motsvarande
kompetens bör gälla den från den 1 augusti 1958 införda nya slutlönegraden
Ag 19. — Fn annan framkomlig väg är att höja licentiat''stipendiebe‘lÖppet
eller skapa möjlighet för assistent att åtnjuta partiell tjänstebefrielse
för forskning och utbildning. Om utredningens förslag genomföres och antalet
assistentbefattningar ökas i för undervisningen erforderlig omfattning
bör ovillkorligen för de tekniska högskolorna föreskrivas att heltidsanställd
assistent är berättigad att av sin tjänstgöringstid i medeltal per år
disponera hälften för eget arbete på sätt som bär angivits men att institutionsföreståndare
skall ha formell möjlighet att med assistent avtala att
dennes tjänstgöringstid i större utsträckning användes för institutionens
undervisning och forskning. En ytterligare konsekvens av utredningens förslag
är att väsentligt större antal driftingenjörsbefattningar måste inrättas
än vad högskolans kollegienämnd räknat med i sina petita för budgetåret
1959/60 eller utredningen i sitt förslag rörande kvalificerade biträdesbefattningar
i basorganisationen.

Jämväl lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttrycker sin tillfredsställelse
med utredningens förslag och anför ytterligare följande.

Kollegiet vill dock kraftigt understryka utredningens uttalande, att assistentbefattningarna
fortfarande är att anse såsom heltidstjänster och att
resterande arbetstid utöver 1 000 timmar per år skall användas för sådan
forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör
för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva
licentiatexamen resp. doktorsgrad. Såsom en konsekvens härav bör enligt
kollegiets uppfattning en heltidsanställd assistent kunna åläggas tjänstgöring
vid institutionen under den resterande tiden i den mån denna icke
upptages av vederbörandes eget forskningsarbete. I detta sammanhang kan
omnämnas, att högskolans assistentförening själv framhållit, att den kortare
tjänstgöringstiden givetvis måste förutsätta att resterande tid verkligen
användes för forskning och att kontrollen härav med fördel borde kunna
skötas av vederbörande institutionsföreståndare. Lärarkollegiet delar helt
denna uppfattning. Beträffande den ökning av antalet förste assistentbefattningar,
som blir nödvändig vid en nedsättning av arbetstiden, föreligger från
lärarkollegiets sida ingen erinran mot att kompensationsbehovet prövas institutionsvis
under hänsynstagande till Övriga förslag till personalförstärkningar.
Principiellt anser dock kollegiet, att det bör ankomma på högskolans
kollegienämnd att fördela befintliga och nytillkommande assistentbefattningar
på institutionerna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna ansluter sig till utredningens
piincipiella uppfattning att de tekniska högskolornas förste assistenter
måtte ges samma ställning som universitetsassistenterna. En övergång till

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

för universiteten härutinnan gällande ordning torde också enligt överstyrelsens
mening kunna bli av stort värde för forskarrekryteringen till de
tekniska högskolorna. Överstyrelsen framhåller vidare bl. a. följande.

Härvid finner överstyrelsen det emellertid vara angeläget, att — såsom
fallet exempelvis är beträffande docent- och forskardocentbefattningar —
nu avsedda befattningar såväl vid universiteten som de tekniska högskolorna
gives karaktären av heltidstjänster. Detta kan nämligen enligt överstyrelsens
mening för närvarande icke anses vara förhållandet beträffande
universitetsassistenttjänsterna vid nuvarande utformning av hithörande
bestämmelser. Vad härefter angår behovet av en förstärkning av antalet
nuvarande befattningar som förste assistent vid de tekniska högskolorna
vid en nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten i institutionsarbetet till
1 000 timmar per "år, så måste — som universitetsutredningen framhåller

— en sådan ordning komma att leda till en betydande ökning av antalet befattningar
och en ofrånkomlig förutsättning för förslagets genomförande
torde vara, att en dylik ökning också kommer till stånd. Om lektorat och
forskarassistentbefattningar inrättas i enlighet med utredningens därom
samtidigt framförda förslag, lärer — såsom utredningen antagit — detta
vara ägnat att minska behovet av ytterligare befattningar som förste assistent.
Sådan verkan synes jämväl kunna tillmätas en förstärkning av personalorganisationen
vid högskolorna även i andra hänseenden, varvid överstyrelsen
särskilt vill betona betydelsen av en förstärkning av driftingenjörspersonalen.
Det undandrager sig emellertid för närvarande överstyrelsens
bedömande huruvida — även om göromål sålunda i viss utsträckning kan
komma att överflyttas från förste assistenter till andra befattningshavare

— ökningen av antalet befattningar som förste assistent skall kunna stanna
vid de cirka 90 befattningar, som utredningen beräknat. Också efter en av
utredningen avsedd prövning av behovet institution för institution under
hänsynstagande till andra personalförstärkningar lär svårigheter möta att
med större grad av säkerhet bedöma det ökade behovet av förste assistenter
till följd av förslagets för högskolorna genomgripande karaktär och frånvaron
av närmare erfarenhet rörande de nya typer av befattningar, som
skall tillkomma. Till här berörda spörsmål torde emellertid överstyrelsen
få anledning att framdeles återkomma. Med i det föregående gjorda förbehåll
vill överstyrelsen, som icke har någon erinran mot att förste assistenterna
vid ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle komma att benämnas
»assistenter» och de nuvarande assistenterna »övningsassistenter»,
för sin del tillstyrka detsamma.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag
angående fördelning av assistent- och amanuenspersonal mellan lärosäten
och ämnen alltför schematiskt för att tjäna som strikt rättesnöre i enskilda
fall.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

Rådet konstaterar med tillfredsställelse, alt förslaget om begränsad schemabunden
institutionstjänstgöring för assistenterna innebär större möjligheter
för licentiatstudier vid de tekniska högskolorna. Emellertid vill rådet
även i detta fall framhålla att utredningens förslag är schablonmässigt. Det
förekommer säkerligen i vissa ämnen assistenter, som varken är särskilt
villiga eller lämpliga för forskaryrket, men däremot väl lämpade för annat

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

arbete vid institutionerna (handhavande av instrument, bibliotek, ordnande
av övningar och annan undervisning m. in.). Rådet vill därför förorda, att i
den mån en assistent icke utnyttjar sin tid utöver de stipulerade 1 000 tjänstgöringstimmarna
för egen forskning eller specialutbildning skall han kunna
åläggas annat institutionsarbete, så att hans anställning verkligen i enlighet
med förslaget blir en heltidsanställning. En konsekvens torde bli att behovet
av driftingenjörer ökar.

SACO framhåller bl. a. följande.

SACO hälsar förevarande förslag med tillfredsställelse men måste betrakta
det föreslagna assistenttimantalet per forskare som ett absolut minimum.
SACO vill ifrågasätta om icke särskilt de experimentella ämnena
och vissa av de stora undervisningsämnena bör tilldelas lika stor assistenthjälp
som fysik och kemi, d. v. s. 2 000 timmar. SACO finner att en komplettering
av beräkningarna i fråga om de erforderliga kostnaderna för förstärkning
av amanuens- och assistentpersonalen i överensstämmelse med
utredningens principer och föreliggande organisationsplaner är nödvändig.

Utredningens förslag beträffande förste assistenter vid de tekniska högskolorna
tillmötesgår ett gammalt krav från SACO. Det måste dessutom
för var och en framstå som ett oavvisligt rättvisekrav, att även de tekniska
högskolornas assistenter garanteras rätt till egna studier och forskning,
vilka skulle ernås genom att deras skyldighet att tjänstgöra i institutionens
arbete nedsättes till 1 000 timmar per år. Utredningens förslag innebär
vidare att assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna omvandlas
till extra ordinarie. SACO vill påpeka, att organisationen helt stöder utredningens
förslag även i det avseendet, att innehavare av assistenttjänst i
sådant fall bör förordnas för ett år i sänder i likhet med vad som gäller för
motsvarande befattningshavare vid universiteten. SACO vill således helt
instämma i det förslag angående förste assistentbefattningarna, som utredningen
framför. SACO är övertygad om att denna reform kommer att spela
en stor och genomgripande roll för forskarrekryteringen vid våra tekniska
högskolor.

SFS anför bl. a. följande.

SFS vill understryka vikten av att man beaktar det sammanlagda behovet
av assistenttimmar för forskning och undervisning. SFS vill även framhålla
vikten av att i enlighet med utredningens förslag extra assistenthjälp beräknas
för ämnen med omfattande undervisningsorganisation men ifrågasätter
om inte till dessa bör räknas även andra än de av utredningen uppräknade.

För de tekniska högskolornas del vill SFS framhålla vikten av att deras
assistenttjänster ges samma karaktär som motsvarande befattningar vid
universiteten. Den omläggning av assistenttjänsterna vid de tekniska högskolorna,
som därigenom åstadkommes och innebär att befattningshavarna
får ökat utrymme för egen forskning, bör kunna göra de ifrågavarande
tjänsterna verkligt attraktiva, vilket särskilt i tillämpningsämnena för närvarande
inte är fallet.

Förste assistenternas förening vid tekniska högskolan i Stockholm konstaterar
med tillfredsställelse att utredningen föreslagit villkor för föreningens
medlemmar, helt i linje med de önskemål, föreningen i flera år fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

fört. Föreningen tillägger, att högskolans rektor liksom hittills bör ha rätt
alt placera väl kvalificerad förste assistent direkt i 19 :e lönegraden, oavsett
den reglerade befordringsgången. Därmed skulle enligt föreningens mening
vinnas en viss konkurrenskraft gentemot befattningar inom industrin.

3. Forskarassistenter

Utredningen

Utredningen anför beträffande förevarande spörsmål till en början huvudsakligen
följande.

Assistent- och amanuenstjänsterna har i det föregående behandlats narmast
som forskarrekryteringstjänster. Tillsammans med licentiand- och
doktorandstipendierna bör dessa tjänster i allmänhet ge universitet och
högskolor goda möjligheter att till högre studier och avhandlingsarbete knyta
ett ökat antal elever. Förutsättningen härför är emellertid, som flera gånger
påpekats, att licentiander och doktorander känner sig ha rimliga utsikter
att efter disputation erhålla möjligheter till fortsatt vetenskapligt arbete och
även rimliga utsikter att sedermera erhålla en fast forskar- och lärarbefattning.
Dessa problem diskuterar utredningen i det följande.

Emellertid ställer sig förhållandena i här berörda hänseenden något olika
för olika fakulteter och högskolor. Inom de medicinska, tekniska och vissa
delar av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna är konkurrensen
utifrån om de vetenskapliga begåvningarna avsevärt hårdare än mom andra
discipliner, vilket fått till följd att direkt avgång efter avlagd grundexamen
är relativt sett mycket vanlig vid de tekniska högskolorna, medan man vid
de medicinska fakulteterna kan konstatera, att e. o. docentbefattningarna
inom den kliniska ämnesgruppen icke är lika eftertraktade som t. ex. vid
de humanistiska fakulteterna. Sjukhustjänstgöringens meriteringsvärde gör
att docentkompetenta doktorer icke anser sig »ha råd» att under längie
tid inneha docentbefattning.

Den förbättring av assistenternas möjligheter till licentiat- och avhandlingsarbete,
som utredningen i det föregående föreslagit för de tekniska
högskolornas del, kommer med säkerhet att betyda mycket för forskarrekrytering
och forskning vid dessa läroanstalter, men det är utredningens
övertygelse att ytterligare åtgärder måste övervägas särskilt i syfte att hålla
forskarbegåvningar kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen,
således i syfte att stimulera vad man kunde kalla doktorandrekryteringen.
Som tidigare påvisats har nämligen antalet licentiander vid de tekniska högskolorna
ökat relativt starkt under de senaste åren, medan däremot antalet
doktorander ökat tämligen obetydligt. Innan disputationsfrekvensen vid de
tekniska högskolorna på ett avgörande sätt ökats, är eu full utbyggnad av
e. o. docentinstitutionen vid dessa läroanstalter enligt utredningens mening
knappast motiverad, och utredningen föreslår därför i det följande endast
en mycket blygsam ökning av antalet e. o. docentbefattningar. I stället vill
utredningen föreslå införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbelattningar
på doktorandnivå.

För de medicinska fakulteternas vidkommande föreslår utredningen —
som framgått av det föregående — inga assistentbefattningar för den kli ö

- Bihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

niska ämnesgruppen. Med hänsyn till förut antydda förhållanden föreslås
dessutom i det följande endast en mindre utökning av antalet sådana e. o.
docentbefattningar, som är avsedda att stå till de kliniska ämnenas förfogande.
Då det gäller de medicinska fakulteterna, måste man nämligen enligt
utredningens mening i något högre grad än beträffande övriga fakulteter
söka anpassa de forskarrekryteringsstimulerande åtgärderna till den normala
yrkeskarriären, d. v. s. närmast underläkarbefattningarna. Utredningen
föreslår därför även för de medicinska fakulteterna införandet av en ny typ
av forskarrekryteringsbefattning, här bl. a. avsedd för underläkare, som för
sitt avhandlingsarbete behöver bättre möjligheter till koncentrerat vetenskapligt
arbete än de vanliga underläkartjänsterna möjliggör. De inom vissa av
de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen befintliga biträdande lärarbefattningarna
bör då ombildas till tjänster av nu ifrågasatt slag.

Motsvarande gäller för tandläkarhögskolorna. Här är enligt utredningens
mening särskilda insatser erforderliga i syfte att åt den odontologiska forskningen
ge en förbättrad forskningsmiljö.

Vad härefter beträffar införandet av en ny typ av befattning, avsedd för
har ifrågavarande ändamål, finner utredningen med hänsyn till den ensartade
motiveringen övervägande skäl tala för en enda tjänstetyp med gemensam
tjänstebenämning. Utredningen föreslår benämningen forskarassistent.
Med dessa forskarassistenttjänster avser utredningen en forskarrekryteringsbefattning
av assistenttyp men inplacerad mellan vanliga assistenter
och e. o. docenter. Befattningen skall sålunda vara en heltidsbefattning
med endast en del av tjänstgöringstiden bunden till institutionsarbetet
och den återstående tjänstgöringstiden reserverad för innehavarens eget
avhandlingsarbete. Som kompetenskrav för dessa befattningar föreslår utredningen
avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens.
Befattningarna bör vara extra ordinarie tjänster med placering i
lönegrad. Innehavare bör emellertid förordnas för viss tid, förslagsvis högst
tre år i sänder. Docentkompetent innehavare av forskarassistentbefattning
bör ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt
uppgår till samma belopp som tillkommer en e. o. docent. De föreslagna befattningarna
bör enligt utredningens uppfattning i varje fall icke till en
början knytas till vissa ämnen. Utredningen föreslår, att förordnande efter
vederbörligt ansökningsförfarande och yttrande av fakultet (motsvarande)
meddelas av mindre konsistoriet (motsvarande).

Den med forskarassistentbefattningarna förenade tjänstgöringsskyldigheten
i institutionens arbete bör utformas med hänsyn till att dessa befattningar
förutsättes bli besatta med vetenskapligt högre kvalificerade personer
än assistentbefattningarna. Liksom assistenterna bör forskarassistenterna
kunna biträda såväl i undervisningen som i institutionens forskning.
En forskarassistent vid teknisk högskola bör sålunda under institutionschefen
kunna övervaka examensarbeten och bör dessutom kunna bestrida
viss lektionsundervisning. Forskarassistenter vid de medicinska fakulteternas
undervisningskliniker och vid tandläkarhögskolorna bör fullgöra

Kungl. Maj.ls proposition nr 105 år 1959 67

sin tjänstgöringsskyldighet i klinikens undervisning och forskning, och
det bör understrykas, att dessa tjänster ej får utnyttjas för den sjukvårdande
verksamheten. Utredningen föreslår, att tjänstgöringsskyldigheten för
forskarassistent fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten
fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal
undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern
respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Utredningens förslag
innebär således en mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den
för universitetsassistenter gällande, detta med hänsyn till önskvärdheten av
att vederbörande skall kunna ägna ett koncentrerat arbete åt den egna gradualavhandlingen.

I fråga om avvägningen av antalet forskarassistenttjänster anför utredningen
följande.

Med hänsyn till arten av den nya befattningstyp som här föreslås vill
utredningen nu endast förorda inrättande av ett relativt begränsat antal
forskarassistentbefattningar. För de medicinska fakulteterna föreslår utredningen
sammanlagt 17 tjänster, fördelade med fyra tjänster för envar
av de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt fem
tjänster vid karolinska institutet. Utredningen föreslår vidare, att samtliga
dessa 17 forskarassistentbefattningar inrättas från och med den 1 juli 1959.
Anledning synes utredningen saknas att nu föreslå någon befattning av
detta slag för den medicinska högskolan i Umeå. 1 det sålunda föreslagna
antalet forskarassistentbefattningar ingår icke sådana, som tillkommer
genom ombildning av biträdande lärartjänster.

Beträffande tandläkarhögskolorna föreslår utredningen, att från och
med den 1 juli 1959 en forskarassistenttjänst inrättas vid envar av dessa

två högskolor. .

För de tekniska högskolornas del synes man tills vidare kunna mskranka
sig till en beräkning med i stort sett en e. o. docentbefattning eller forskarassistentbefattning
på tre professurer eller laboraturer (motsvarande). Med
detta beräkningssätt kommer utredningen fram till att i avseende på forskarassistentbefattningar
för dessa högskolor föreslå inrättande av 28 dylika,
fördelade med 16 vid tekniska högskolan i Stockholm och 12 vid Chalmers
tekniska högskola. Med hänsyn till att antalet doktorander vid dessa högskolor
ännu är relativt ringa, föreslår utredningen att en tredjedel av dessa
befattningar inrättas från och med vart och ett av budgetåien 1959/60,
1960/61 och 1961/62.

Inom de filosofiska fakulteterna har hittills de biträdande larartjansterna,
ehuru inrättade för undervisningens behov, rent faktiskt fungerat även som
forskarrekryteringstjänster, detta dels emedan underyisningsskyldigheten
blott är sex timmar per vecka, dels emedan det särskilda lönetillägget för
docentkompetent biträdande lärare bidragit till att inom ämnesområden
med stark konkurrens om forskarbegåvningarna vid universiteten kvarhålla
skickliga vetenskapsmän under de ur ekonomisk synpunkt ofta kritiska
åren kring disputationen.

Den nu genomförda första etappen av universitetsupprustningen innebär
hl. a., att de biträdande lärartjänsterna med hänsyn till det växande
undervisningsbehovet kommer att successivt ersättas av universitetslektorat.
I detta läge måste man enligt utredningens mening söka andra

Kungl. Mcij:ts proposition nr 105 år 1959

former för en ökad insats för forskarrekryteringen inom dessa fakulteter.
I det föregående har utredningen i detta syfte framlagt förslag, som
innebär en väsentlig förstärkning av antalet assistenter och amanuenser.
Denna förstärkning kommer emellertid i hög grad de rent humanistiska
ämnena till godo. De matematisk-naturvetenskapliga och en del av de samhällsvetenskapliga
ämnena får däremot genom detta förslag ingen omedelbar
eller väsentlig förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. Inom
en del av dessa ämnen, t. ex. matematik, fysik, kemi och nationalekonomi,
föreligger dock med hänsyn till den starka konkurrensen om forskarbegåvningarna^
ett starkt behov av insatser för att öka forskarrekryteringen,
främst på doktorandnivån. Då man nu i samband med utarbetandet av organisationsplaner
har att ompröva undervisnings- och lärarorganisationen
för ämnen av denna typ och därvid överför undervisningsuppgifter på
magisterstadiet från biträdande lärartjänster till universitetslektorat, bör
man därför enligt utredningens mening samtidigt pröva lämpligheten av att
för forskningens skull inrätta nya forskarrekryteringsbefattningar. Utredningen
föreslår, att man därvid överväger inrättandet av forskarassistentbefattningar
av det slag som ovan föreslagits för de medicinska fakulteterna
samt för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. I vissa
fall kan det därvid te sig naturligt att ombilda biträdande lärarbefattningar
till forskarassistentbefattningar.

Med hänsyn till frågans nära anknytning till undervisningsorganisationens
utformning i de enskilda ämnena bör det emellertid ankomma på
universitetsmyndigheterna själva att i samband med sedvanliga anslagsäskanden
eller i samband med arbetet med organisationsplaner framlägga
förslag om inrättande av forskarassistentbefattningar inom nu ifrågavarande
ämnesområden.

Yttranden

Utredningens här ifrågavarande förslag har med ytterst få undantag
hälsats med största tillfredsställelse.

Enligt statskontorets mening är det emellertid synnerligen tveksamt,
om inrättandet av en assistentbefattning av denna nya typ skulle mera påtagligt
kunna motverka tendensen att överge forskarbanan än vad de redan
befintliga doktorandstipendierna förmått.

Vetenskapsakademien anser förslaget vara av stor vikt men beklagar, att
utredningen ej lagt fram mera konkreta förslag även för de matematisknaturvetenskapliga
fakulteternas del. Enligt akademiens mening föreligger
nämligen vid dessa fakulteter ett uppenbart behov av sådana befattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför följande.

Vad rättsvetenskapen angår torde de föreslagna amanuens- och assistentbefattningarna,
ehuru i och för sig nyttiga, icke i nämnvärd grad kunna bidraga
till att förstärka forskarbanans konkurrenskraft. Härför fordras en
befattning, som den nyblivne juris kandidaten kan erhålla, sedan han fullgjort
erforderlig tingsutbildning samt sedan han under någon tid visat,
att han lämpar sig för vetenskaplig verksamhet, och som är tillräckligt
lockande för att kunna tävla med övriga tänkbara befattningar eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1050

verksamhetsområden. De för andra fakulteter föreslagna forskarassistentbefattningarna
synes fylla denna uppgift, varför sådana borde beredas juridiska
fakulteten i liknande omfattning som de övriga. Inrättandet torde
dock böra kombineras med bestämmelser om befordringsgång på sådant
sätt att något slags samordning vinnes mellan forskar- och hovrättskarriären.
Hur detta bör ske torde tarva närmare övervägande.

Medicinska fakulteten i Uppsala yttrar bl. a. följande.

Av stor betydelse för särskilt den kliniska forskningen är utredningens
förslag om en ny typ av forskarbefattningar, nämligen forskarassistentbefattningar.
Inom den kliniska forskningen föreligger just på denna nivå
mellan vanliga assistenter och e. o. docenter ett behov av tjänster, som möjliggör
för underläkare att ägna sig åt doktorandarbete eller att slutföra
andra forskningsuppgifter av vikt för vilka doktorandstipendier ej kan
utnyttjas. För att dessa tjänster skall ge bästa möjliga stöd åt den kliniska
forskningen är det synnerligen angeläget att de principiellt kan tillsättas
även på kortare förordnande. Tjänsterna skulle då kunna bereda underläkare
vid undervisningssjukhusen tillfälle att under en viss period få helt
ägna sig åt forskning utan den förlust av tjänstår sberäkningen, som blir följden
av tjänstledighet för vetenskapligt arbete under mer än 3 månader.
Ifråga om antalet föreslagna befattningar syns det fakulteten att utredningen
varit alltför restriktiv genom att utom de genom ombildning av
biträdande lärarbefattningar vid teoretiska institutioner uppkomna forskarassistentbefattningarna
endast föreslå 17 tjänster för samtliga medicinska
fakulteter och högskolor. En sådan tjänst borde finnas i varje kliniskt ämne.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser att möjligheten att inrätta
forskarassistentbefattningar som utredningen föreslår för matematisk-naturvetenskapliga
och vissa samhällsvetenskapliga ämnen borde även
stå öppen för de rent humanistiska ämnena.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes framhåller bl. a.
följande.

Fakulteten vill framhålla, att inrättandet av ett antal forskarassistentbefattningar
just i dagens läge och med hänsyn till forskarrekryteringen
framstår som särskilt angeläget, i synnerhet som den även ur denna synpunkt
värdefulla kategorien av biträdande lärare nu synes bestämd att
upphöra eller i varje fall icke tillåts att öka i den utsträckning som enligt
fakultetens mening vore önskvärd. Eftersom konkurrensen utifrån om de
mest kompetenta vetenskapliga begåvningarna är hårdast just i detta stadium
av eu forskares bana, hyser fakulteten farhågor för att utredningens
forskarkarriärpyramid vid eller ovan mitten får så branta sidor att alltför
få förmår taga sig upp till överpartiet, såvida icke även fakulteten redan
inom den närmaste tiden får tillgång till forskarassistentbefattningar i tillräckligt
antal.

Det större konsistoriet i Uppsala hälsar med tillfredsställelse förslaget om
inrättandet av forskningsassistenttjänster, en befattningstyp som synes
kunna vara av stort värde även inom andra fakulteter än de för vilka de
avsetls.

Medicinska fakulteten i Lund anför bl. a. följande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Med forskarassistenterna inför utredningen en helt ny grupp i forskarkarriären,
och fakulteten hälsar med tillfredsställelse detta initiativ. Det
föreslagna antalet forskarassistentbefattningar är emellertid ringa. I den
mån dessa befattningar visar sig attraktiva, hoppas fakulteten att ytterligare
sådana kommer att snarast inrättas.

Humanistiska fakulteten därstädes ifrågasätter om forskarassistentbefattningar
ej bör inrättas även för de rent humanistiska ämnenas del.
De rekryteringssynpunkter, som utredningen pekar på i detta sammanhang,
torde nämligen äga relevans också för dessa ämnen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller bl. a., att
här förevarande tjänster kommer säkerligen att bli utmärkta forskarrekryteringstjänster.
Inom fakulteten borde man med hänsyn till forskarrekryteringen
kunna räkna med att huvudparten av de biträdande lärartjänsterna
borde överföras till forskarassistentbefattningar. I nuvarande forcerade utvecklingsskede
borde konsistoriet ha möjlighet att i undantagsfall ge dispens
från kravet på avlagd licentiatexamen.

Det större konsistoriet i Lund yttrar bl. a. följande.

Inrättande av forskarassistentbefattningar är ägnat att öka forskarrekryteringen,
främst på doktorandstadiet, och skulle sålunda tillgodose ett inom
alla fakulteter föreliggande önskemål. Konsistoriet tillstyrker livligt det
framlagda förslaget härutinnan men vill tillika understryka, att behovet
av dylika, i nämnt syfte inrättade befattningar föreligger icke endast inom
medicinska och naturvetenskapliga discipliner utan även i rent humanistiska
(inkl. teologiska och juridiska) ämnen.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg framhåller, att behov av forskarassistenter
ej blott förefinnes inom de av utredningen särskilt framförda
ämnesområdena utan även inom andra till sektionen hörande vetenskaper.
Språkvetenskapliga sektionen därstädes beklagar, att utredningen icke funnit
skäl föreslå några forskarassistenttjänster för de humanistiska fakulteterna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet framhåller, att det för institutets
del föreslagna antalet av fem forskarassistentbefattningar vore klart otillräckligt.
Lärarkollegiet anser målsättningen böra vara att en forskarassistentbefattning
skall inrättas vid varje klinisk institution. För de teoretiska
institutionerna är den föreslagna omändringen av biträdande lärartjänster
till forskarassistentbefattningar enligt kollegiet att hälsa med tillfredsställelse.
Otvivelaktigt hade dylika befattningar en viktig funktion att fylla
även vid sådana institutioner såsom stimulus för forskarbanan. I icke
mindre grad än vid klinikerna skulle det vara fördelaktigt om varje teoretisk
institution kunde förfoga över minst en forskarassistentbefattning.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola finner
den av utredningen föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistenten,
800 timmar/år, väl avvägd med hänsyn till önskvärdheten att
en befattningshavare skall kunna ägna största möjliga tid åt eget avhand -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

lingsarbete. Avdelningen anser de föreslagna tjänsterna synnerligen önsk,
värda och under alla förhållanden nödvändiga som rekryteringsunderlag
för e. o. docenter i samma mån som biträdande lärartjänster försvinner genom
ombildning till universitetslektorat.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan finner det självklart,
att forskarassistenttjänster inrättas också vid de juridiska fakulteterna
och föreslår för sin del inrättande av 6 sådana tjänster.

Enligt lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm vore det till
stort gagn för tandläkarhögskolorna om de nu föreslagna tjänsterna inrättades.
Även lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö tillstyrker varmt
förevarande förslag.

Universitetskanslern yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag angående inrättandet av ett nytt slag av tjänster
under benämningen forskarassistenter har allmänt uppskattats av de av mig
hörda remissinstanserna. Flertalet av dessa har dock förklarat sig anse att
utredningen föreslagit alltför få tjänster av detta slag. Det har vidare starkt
framhållits, att dessa tjänster bildar en nödvändig ersättning för de numera
på avskrivning ställda tjänsterna som biträdande lärare inom bland annat
de filosofiska och juridiska fakulteterna. För egen del ansluter jag mig till
dessa uttalanden och hänvisar till vad remissinstanserna härom anfört. Jag
noterar med tillfredsställelse att utredningen klart uttalat, att även forskarassistenternas
tjänstgöring bör omfatta såväl undervisning som forskning.
Enligt min mening är det — med hänsyn till det nära sambandet mellan
forskning och vetenskaplig undervisning — av största vikt att tillse, att varje
vetenskaplig befattning vid universitet och högskolor principiellt skall vara
förenad med en tjänstgöringsskyldighet, innefattande moment från båda
dessa verksamhetsgrenar. Självklart är å andra sidan, att proportionen mellan
undervisning och forskning måste kunna i hög grad variera mellan
olika befattningar. Enligt utredningens förslag skall tjänstgöringsskyldigheten
för forskarassistenterna fastställas till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten
fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot
svarande antal undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som
bör utfärdas av kanslern, respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna.
Utredningen föreslår vidare, att de vid de medicinska fakulteterna
och tandläkarhögskolorna befintliga tjänsterna som biträdande lärare i vissa
teoretisk-medicinska ämnen skall från och med budgetåret 1959/60 ombildas
till forskarassistenttjänster. För att dessa ämnens undervisningsresurser
härvid icke skall minskas, torde det bli erforderligt, att undervisningsskyldigheten
för en forskarassistent icke sättes till lägre antal undervisningstimmar
än som nu gäller för de biträdande lärarna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm finner förslaget synnerligen
lyckat, då härigenom forskarrekryteringen komme att i hög grad
förbättras. Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anser förslaget
välbetänkt.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna finner förslaget synnerligen
värdefullt för dessa högskolors del med den förändringen att vid Stockholmshögskolan
bör inrättas 18 befattningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Statens medicinska forskningsråd hälsar införandet av forskarassistentbefattningar
med tillfredsställelse, men anser det föreslagna antalet för
ringa.

Statens samhälle- och rättsvetenskapliga forskningsråd anser att befattningar
som forskarassistent bör inrättas jämväl vid de juridiska fakulteterna
för att där — ej minst för att underlätta rekryteringen av högre tjänster
vid dessa fakulteter — bygga upp en forskarkarriär, som verksamt kan
konkurrera med den, som erbjudes på andra områden. Rådet vill särskilt
understryka att just i fråga om de juridiska fakulteterna forskarassistentbefattningar
på ett helt annat sätt än amanuens- och liknande befattningar
kan beräknas bli attraktiva för dem, som vill bedriva avhandlingsarbete.
Rådet finner det därför synnerligen angeläget att forskarassistentbefattningar
i tillräckligt antal inrättas.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks lärarkollegium framhåller,
att de föreslagna forskarassistenterna skulle även vid lantbrukshögskolan
innebära en värdefull komplettering av nu förefintliga typer av
assistentbefattningar. Jämväl lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner
utredningens förslag väl motiverat.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget i fråga.

SACO yttrar bl. a. följande.

I den mån de biträdande lärarbefattningarna mer eller mindre försvinner
inträder uppenbarligen en klar försämring i fråga om doktorandernas försörjningsmöjligheter.
Problemet kan lösas på två vägar. Endera genom att
bibehålla befintliga biträdande lärarbefattningar eller genom att ombilda
biträdande lärarbefattningar till forskarassistenttjänster. SACO har i och för
sig inget att erinra mot en sådan åtgärd.

SFS hälsar förslaget med tillfredsställelse och anför ytterligare följande.

SFS finner det tillfredsställande, att utredningen anser, att man vid den
successiva ombildningen av biträdande lärartjänster till universitetslektorat
måste söka nya former för forskarrekryteringen. Inom de filosofiska
fakulteterna har de biträdande lärarbefattningarna i realiteten fungerat som
forskarrekryteringstjänster. Det bör framhållas särskilt beträffande de
större skolämnena att lektorstjänster vid gymnasierna utgör ett konkurrenskraftigt
alternativ till en forskarkarriär och att en förstärkning av enbart
amanuens- och assistentpersonalen inom dessa ämnen ej kan anses trygga
forskarkarriären. Även inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt
vid handelshögskolorna synes konkurrensen från verksamhetsområden
utanför respektive läroanstalter motivera att man för deras vidkommande
vidtager lämpliga åtgärder för att befrämja forskarrekryteringen. Med hänsyn
härtill vill SFS förorda att inrättande av forskarassistentbefattningar
överväges även inom teologiska, juridiska och humanistiska ämnen samt vid
handelshögskolorna.

TCO understryker vikten av forskarassistenttjänsternas inrättande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

4. Docenter

U tredningen

Såsom bakgrund för bedömningen av behovet av ytterligare e. o.docenttjänster
verkställde universitetsutredningen våren 1958 en inventering
av de personer som efter den 1 januari 1946 erhållit förordnande som docent.
Bland resultaten härav må nämnas, att ungefär två tredjedelar av alla docenter,
bortsett från docenterna i kliniskt-medicinska ämnen, erhållit förordnande
som e. o. docenter och att hälften eller mer än hälften av alla
docenter som blivit e. o. docenter fått sina e. o. docentbefattningar inom ett
halvt år efter docentförordnandet. Med utgångspunkt i materialet från docentinventeringen
och annat siffermaterial har utredningen beräknat andelen
som erhållit docentförordnande bland dem som disputerat inom de
olika fakulteterna till följande procenttal för perioden 1946—1957:

Teologiska fakulteten...................... 48 %

Juridiska fakulteten ...................... 77 %

Medicinska fakulteten...................... 80 %

Humanistiska fakulteten .................. 61%

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten 75 %

Såsom minimiprincip vid bedömningen av behovet av ytterligare e. o. docenttjänster
bör enligt universitetsutredningens uppfattning den av naturvetenskapliga
forskningskommittén 1945 uttalade principen att »till varje
professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för
ämnet i fråga om tillsättningen» alltjämt gälla, dock med den modifikationen
att laboraturer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer.
I många ämnen har emellertid behovet av forskning och rekrytering av
forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utredningens mening vid
avpassningen av antalet e. o. docentbefattningar måste gå utöver den angivna
minimiprincipen. Å andra sidan vore det på grund av speciella förhållanden
knappast möjligt att i full utsträckning tillämpa principen vare sig för de
medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp eller för fackhögskolorna.

Till belysning av de nuvarande förhållandena redovisar utredningen därefter
följande sammanställning av antalet budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie
professurer/laboraturer (motsvarande) och e. o. docentbefattningar
inom de olika fakulteterna.

Teologiska fakulteten.........

Juridiska » .........

Medicinska » .........

Humanistiska » .........

Matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten.................

Professurer och laboraturer (motsvarande)	e.o. docent-befattningar
16	14
32	15
166	53
117	116
85	67
416	265

Summa

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Med utgångspunkt i den nyss angivna minimiprincipen och det förut omnämnda
siffermaterialet finner utredningen att e. o. docenttjänster bör inrättas
jämväl vid tandläkarhögskolorna och att antalet e. o. docenttjänster
vid de teologiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna (motsvarande) samt vid tandläkarhögskolorna och
de tekniska högskolorna under budgetåren 1959/64 bör förstärkas med sammanlagt
165 tjänster varav 49 från och med budgetåret 1959/60, 44 från och
med budgetåret 1960/61 och 35 från och med budgetåret 1961/62. Beträffande
den närmare fördelningen av och motiveringen för den sålunda föreslagna
förstärkningen av docentinstitutionen torde få hänvisas till den av
utredningen härutinnan lämnade redogörelsen (bet. s. 79—85).

Utredningen övergår härefter till att behandla de e. o. forskardocenttjänsterna
och föreslår först, att under budgetåren 1959/62 sammanlagt
32 nya e. o. forskardocenttjänster inrättas vid universiteten, karolinska
institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna. Utredningen
anför därvid bl. a. följande.

Utredningen finner det uppenbart, att en förstärkning av forskardocentinstitutionen
skulle vara till stort gagn och på ett väsentligt sätt undanröja
den otrygghet, som nu stör en obefordrad vetenskapsman i hans
arbete. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man även efter en
ökning av antalet forskardocenttjänster bör ha kvar fordran på synnerlig
kompetens. Antalet tjänster bör icke vara högre än att endast verkligt framstående
forskare kommer i fråga. Utredningen finner det för sin del vara
ett rimligt antagande att mot var femte docenttjänst bör svara en forskardocentbefattning.

Beträffande den närmare fördelningen av och motiveringen i övrigt för
den avsedda förstärkningen av forskardocentinstitutionen torde få hänvisas
till den av utredningen lämnade redogörelsen (bet. s. 87).

Utredningen framlägger vidare följande synpunkter och förslag beträffande
de e. o. forskardocenttjänsterna.

Vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning tillkallar fakulteterna
statutenligt två sakkunniga, vilka fullgör sina uppdrag utan särskild
ersättning. Utredningen är av den uppfattningen, att även då man skall
göra upp förslag till forskardocentbefattning tre sakkunniga bör anlitas.
De sakkunniga bör vid sin granskning av de sökandes produktion undersöka
om de fyller de höga krav man ställer på en forskardocent. För detta
arbete bör de sakkunniga erhålla samma förmåner som tillkommer sakkunniga,
vilka yttrar sig över väckt kallelseförslag.

Utredningen är av den meningen, att en e. o. forskardocent i regel bör
inneha sin befattning i högst sex år. Med hänsyn till att en forskardocent
är en vetenskapsman med prövad och erkänd hög kompetens, vill utredningen
dock föreslå att statuterna ändras så, att Kungl. Maj :t erhåller
rätt att då synnerligen starka skäl föreligger efter hemställan av vederbörande
akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocentbefattning
under ytterligare högst tre år. Utredningen vill emellertid understryka,
att det stränga urvalsförfarandet vid tillsättande av forskardocent -

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

befattningar garanterar att innehavare av dylika tjänster är personer med
synnerligen hög vetenskaplig kompetens. I fall då en forskardocent ej har
utsikt att erhålla ordinarie befattning inom rimlig tid efter det att hans
förordnande löpt ut, hör man därför allvarligt överväga inrättandet av en
personlig befattning.

Y ttranden

Till här förevarande förslag har remissmyndigheterna intagit en i stort sett
positiv ställning; endast i undantagsfall har betänkligheter anmälts.

Statskontoret yttrar bl. a. följande.

Enligt statskontorets uppfattning är emellertid många osäkerhetsmoment
förknippade med utredningens beräkningar och förslag i denna del. Det
förefaller vanskligt att med utgångspunkt från de prognoser och antaganden,
som i betänkandet anförts, kunna med någon grad av säkerhet och för flera
år framåt bedöma det verkliga behovet av nya docenttjänster vid olika lärosäten
och ämnesgrupper etc. Behovet av docentbefattningar i framtiden
influeras nämligen av en mångfald svåröverskådliga faktorer inom de skiltande
verksamhetsområden, där högre akademisk arbetskraft sysselsättes.
Det undandrager sig statskontorets bedömande, huruvida utredningens
detalj förslag på detta område är realistiska. Därest en ram för docentorganisationens
utveckling anses höra uppdragas redan för en 1''lerårsperiod,
synes det emellertid böra få ankomma på universitetsmyndigheterna själva
att för ett budgetår i sänder närmare motivera och precisera de för olika
ämnen erforderliga docenttjänsterna vid respektive lärosäten. Vid bedömningen
av hithörande frågor bör hållas i minnet, att kostnaderna för en nyinrättad
docenttjänst icke inskränker sig till de direkta lönekostnaderna
för befattningen i fråga utan att till dessa måste läggas kostnader för en
basorganisation i form av biträdeshjälp och materiel. Härtill kommer att,
särskilt då fråga är om docentbefattningar inom experimentella ämnen, behovet
av lokaler och apparatur kan visa sig vara mycket svårt att tillgodose.
Dylika omständigheter torde enligt statskontorets mening böra noga övervägas
innan beslut fattas om nya tjänster. Enligt ämbetsverkets uppfattning
bör förstärkning av docentorganisationen i vart fall utsträckas under en
längre period än fem år. Statskontoret finner det antagligt, att en förstärkning
av docentorganisationen även bör medföra en höjning av antalet
forskardocentbefattningar men ställer sig tveksamt till en fastlåsning vid
den aritmetiska proportion, som utredningen förordat. Jämväl på detta
område synes en noggrannare behovsprövning böra föregå statsmakternas
beslut.

Vetenskapsakademien hälsar med tillfredsställelse den av utredningen
föreslagna utökningen av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar.

Juridiska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningen anser att mot var femte docentbefattning bör svara en
forskardocentbefattning. Det är likväl därvid av vikt, att en viss anknytning
sker till varje fakultet, så att den tillerkännes åtminstone en företrädesrätt
till så många forskardocentbefattningar, som dess docentbefattningar enligl
principen motiverar. Svårigheten eller omöjligheten att mot varandra väga

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskai kapaciteten i vitt skilda ämnen kan eljest föranleda, att den avsedda
karriäreffekten ej ernås. Förlängningen av innehavstiden till sex år med
möjlighet till tre års förlängning, utökningen av antalet sakkunniga och
utgivandet av ersättning till dem synes utgöra välbetänkta förbättringar;
dock att förlängningen av innehavstiden icke rimligen bör få tillämpas,
innan den avsedda ökningen av forskardocentbefattningarna skett.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Det nuvarande stora antalet högt förtjänta sökande till docentbefattningar
visar den starka underdimensioneringen av denna institution, och det synes
därför sektionen rimligt, att ett större antal befattningar än det av utredningen
föreslagna inrättas under närmaste året för att åt forskningen bevara
flera forskare än med föreslagna antal blir möjligt.

Sektionen anser, att såväl ett fullt och snabbt utbyggande av forskardocentinstitutionen
som en större personlig trygghet för e. o. forskardocenter
är oundgängliga för att forskarkarriären överhuvudtaget skall kunna
bli ett lockande alternativ för vetenskapligt begåvade.

Spräkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ansluter sig till utredningens synpunkter, när det gäller de e. o.
docentbefattningarna. Sektionen vill vidare livligt tillstyrka den föreslagna
utbyggnaden av forskardocentinstitutionen och hyser för sin del inga farhågor,
att icke de höga krav, som man ställer på en forskardocent, skall bli
uppfyllda. Sektionen har heller icke något att erinra mot utredningens förslag
om sakkunniginstitutionen för forskardocentbefattningar. Då all erfarenhet
hittills givit vid handen, att utomordentliga svårigheter yppar sig,
när det gäller att rättvist avväga de sökandes inbördes meriter, då de representerar
skilda fakulteter eller vitt skilda ämnesområden, vill sektionen i
detta sammanhang kraftigt understryka önskvärdheten av att en fördelning
äger rum av forskardocentbefattningarna efter de olika fakulteterna
och sektionerna. Sektionen är medveten om att starka skäl kan föreligga
för ett förlängt förordnande av forskardocentbefattning efter 6-årsperiodens
slut och har för sin del intet att erinra mot att en sådan ändring företages
i universitetsstatuterna, att detta möjliggöres. Sektionen vill dock för sin
del icke förorda tillämpningen av en sådan möjlighet, förrän antalet forskardocentbefattningar
kommit upp i den av utredningen föreslagna proportionen,
en forskardocentbefattning mot fem e. o. docentbefattningar.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala framhåller huvudsakligen
följande.

På docentnivån innebär utredningens förslag om en utökning av e. o.
docentbefattningarna för fakultetens del en mycket värdefull förstärkning.

I relation härtill är förslaget om nya e. o. forskardocentbefattningar klart
otillräckligt. Utredningens förslag att utöka antalet sakkunniga från två
till tre även vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning kan fakulteten
icke biträda. Garantierna för ett objektivt tillsättningsförfarande —
där det gäller att fastställa varje enskild sökandes kompetens, men ej att
inbördes gradera de sökande — kan knappast bli så mycket större med tre
sakkunniga än med två, att denna vinst uppväger ökningen i omständlighet,
aibetsinsatser och, enligt utredningens förslag, kostnader. Synnerligen välmotiverat
finner fakulteten utredningens förslag att förlängt innehav av

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskardocentbefattning under ytterligare högst tre år skall kunna medges,
då synnerligen starka skäl föreligger.

Det större konsistoriet i Uppsala vill med hänsyn till vad matematisknaturvetenskapliga
faktulteten anfört ifrågasätta om tillräckliga skäl föreligger
för en ändring av antalet sakkunniga från 2 till 3 vid tillsättning av
e. o. forskardocenter.

Teologiska fakulteten i Lund vill för sin del kraftigt understryka önskvärdheten
av att utredningens förslag förverkligas med avseende på e. o.
docentbefattningarna. De principer och förslag beträffande e. o. forskardocentbefattningar,
som av utredningen framlagts, finner fakulteten motiverade.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Fakulteten ser med tillfredsställelse, att antalet forskardocentbefattningar
ökas och att tiden för sådan befattnings innehav förlänges i vissa fall till
sammanlagt 9 år. Ett rationellare utnyttjande av forskardocentbefattningarna
med möjlighet till vakansförordnande vore enligt fakultetens mening
önskvärt.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund hälsar med tillfredsställelse
universitetsutredningens förslag. Fakulteten anser, att ett tillsättningsförfarande
med tre sakkunniga för en forskardocentbefattning innebär
ett onödigt engagemang av kvalificerad forskarkraft och föreslår istället,
att antalet som förut bestämmes till två då inga särskilda skäl föreligger för
högre antal.

Enligt lärarkollegiet vid karolinska institutet råder intet tvivel om, att
tillgången på kompetenta forskare under de närmaste åren blir sådan, att
antalet föreslagna e. o. docent- och ej minst forskardocentbefattningar utgör
ett absolut minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anför
bl. a. följande.

Utredningen framhåller beträffande e. o. forskardocenttjänsterna att
man även efter en ökning av antalet dylika bör ha kvar fordran på synnerlig
kompetens och föreslår en utökning av de anlitade sakkunnigas antal från
2 till 3. Fakulteten delar utredningens uppfattning, att synnerlig kompetens
bör krävas och att därför ett sakkunnigförfarande i någon form är nödvändigt,
men anser det tillräckligt att denna kompetens liksom hittills prövas
av 2 sakkunniga, varav en utanför fakulteten.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid högskolan anser, att utredningens
förslag om tillsättande av tre sakkunniga vid utseendet av forskardocenter
icke innebär någon förbättring av nuvarande förfarande.

Humanistiska avdelningen vid högskolan framhåller bl. a. följande.

Avdelningen finner en ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster i enlighet
med utredningens förslag vara angeläget men kan icke dela utredningens
mening, att tre sakkunniga bör anlitas för att bedöma de sökandes kompetens.
Svårigheten vid tillsättning av forskardocentbefattningar ligger

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

vanligen icke i att avgöra om vederbörande äger den erforderliga »synnerliga
kompetensen»; på den punkten blir svårigheten, i den mån den existerar,
säkerligen icke mindre om man anlitar fler sakkunniga. Den stora
svårigheten vid det nuvarande systemet ligger i att jämföra kvalificerade
sökande från helt skilda forskningsområden. Fakulteten är av den meningen,
att de e. o. forskardocenttjänsterna bör knytas till fakulteternas större
ämnesgrupper. Om en ämnesgrupp vid något tillfälle icke skulle ha någon
sökande med den erforderliga höga kompetensen bör dess e. o. forskardocentbefattning
för begränsad tid kunna tilldelas kvalificerad sökande från annan
ämnesgrupp.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö hälsar med särskild tillfredsställelse
utredningens förslag om inrättande av e. o. docentbefattningar
vid tandläkarhögskolorna.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

Med utgångspunkt från statistiken över licentiander och doktorander
utför utredningen vissa prognoser rörande antalet nytillkommande docentkompetenta
doktorer under de närmaste åren. Dessa ligger till grund för
utredningens förslag rörande inrättandet av nya e. o. docentbefattningar.
Flera av remissinstanserna har givit uttryck åt den meningen, att den
nyssnämnda minimiprincipen bör realiseras i snabbare takt än utredningen
föreslagit. För egen del finner jag utredningens förslag beträffande de närmaste
åren i huvudsak väl avvägt. Jag vill dock ansluta mig till de teologiska
fakulteternas yrkande om inrättande redan nu av en e. o. docentbefattning
för vardera fakulteten utöver utredningens förslag. .lag vill vidare
framhålla, att tandläkarhögskolornas behov av e. o. docentbefattningar och
forskardocentbefattningar synes ha starkt underskattats av utredningen.

Beträffande forskardocentbefattningarna vill jag obetingat ansluta mig
till den av ett flertal remissinstanser omfattade meningen, att en stark
ökning av dessa befattningars antal snarast möjligt bör komma till stånd.
Det är sålunda enligt min mening utomordentligt angeläget, att den av utredningen
angivna proportionen, en forskardocent mot var femte e. o.
docent, blir realiserad redan under de närmase åren, utan att det dock synes
möjligt att nu avgöra, om detta kan betraktas som en på längre sikt tillräcklig
förstärkning av den för närvarande klart underdimensionerade
forskardocentinstitutionen. I överensstämmelse med så gott som samtliga
remissinstanser avstyrker jag utredningens förslag om ökning av antalet
sakkunniga vid tillsättandet av en forskardocentbefattning från två till tre.
Huvudsvårigheten vid tillsättandet av dessa befattningar ligger, såsom med
rätta framhållits av remissinstanserna, i nödvändigheten att göra en jämförelse
mellan forskarbegåvningen hos föreslagna docenter, vilka arbetat
inom ofta vitt skilda vetenskaper. En ökning av de sakkunnigas antal
synes ej vara ägnad att nämnvärt underlätta denna jämförelse. I anslutning
till vad flera remissinstanser anfört, torde det däremot böra övervägas,
om ej de med sådana jämförelser förbundna allvarliga svårigheterna kunde
i avsevärd mån undvikas, om forskardocentbefattningarna efter förloppet
av en viss övergångstid bleve med företrädesrätt anknutna till bestämda
fakulteter, sektioner eller rent av ämnesgrupper. I sådana fall, då kompetent
docent inom företrädesberättigat ämne ej funnes, kunde även docent
i ämne utan företrädesrätt ifrågakomma, för att sedan automatiskt överflyttas
till eventuellt ledigblivande befattning inom hans egen grupp. Antalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

av de tillsättningsärenden, där vanskliga jämförelser mellan sökande från
helt olika områden bleve nödvändiga, borde genom en sådan anordning
kunna väsentligt minskas. Därest detta förslag i princip vinner statsmakternas
bifall, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av
kanslern meddela närmare bestämmelser härom, för tillämpning exempelvis
från och med budgetåret 1960/01. Utredningens förslag, att de sakkunniga
vid tillsättandet av forskardocentbefattning bör för sitt arbete erhålla
ersättning enligt samma regler, som gäller för sakkunniguppdrag i
samband med kallelseförslag vid tillsättandet av professur eller laboratur,
vill jag livligt tillstyrka. Utredningen föreslår vidare bland annat, att
maximitiden för innehav av forskardocentbefattning, vilken i regel bör vara
sex år, skall kunna förlängas med ytterligare tre år i fall, då synnerligen
starka skäl föreligger. Jag instämmer för min del i detta förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm delar helt utredningens
uppfattning att forskardocentbefattningar skall ingå i forskarkarriären vid
de tekniska högskolorna och anför ytterligare följande.

Vid högskolan finnes från och med budgetåret 1958/59 en forskardocentbefattning
och 8 docentbefattningar. Till den nu lediga forskardocentbefattningen
har 3 synnerligen kvalificerade sökande anmält sig — något som
visar att antalet dylika docentbefattningar är för lågt. Förslaget att antalet
sakkunniga för yttrande rörande behörighet till forskardocentbefattning
skall höjas från 2 till 3 finner kollegiet ej motiverat och föreslår att samma
norm måtte tillämpas som nu gäller vid kallelse av professor vid högskolan
— nämligen att 2 eller flera sakkunniga skall utses. Sakkunniga bör som
föreslagits tillerkännas samma förmåner som tillkommer sakkunnig som
yttrar sig över kallelseförslag. Att innehav av forskardocentbefattning skall
kunna förlängas med ytterligare 3 år då synnerligen starka skäl föreligger
liksom att professor och laborator skall kunna medgivas att fullgöra sin
undervisningsskyldighet i form av enskild handledning finner kollegiet
riktigt.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola framhåller följande.

Utredningens förslag angående inrättande av forskardocentbefattningar
synes välbetänkta och mot de med innehav av dessa befattningar förenade
villkoren är från kollegiets sida intet att erinra. Sakkunnigförfarandet vid
tillsättning av forskardocentbefattningar bör dock förekomma endast då
lärarkollegiet så finner nödvändigt, och någon anledning att utöka antalet
sakkunniga till tre kan kollegiet för sin del icke finna.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna yttrar bl. a. följande.

Med avseende å forskardocentbefattningar är överstyrelsen för egen del
beredd att godtaga utredningens beräkningsgrund också för de tekniska
högskolorna och tillstyrker alltså förslaget härutinnan. Ävenledes kan överstyrelsen
biträda utredningens förslag om möjlighet att under vissa förutsättningar
medgiva förlängt innehav av forskardocentbefattning, överstyrelsen
kan jämväl tillstyrka utredningens förslag, att också sakkunniga vid
tillsättande av forskardocentbefattning skall beredas ersättning för fullgörandet
av sitt uppdrag. Däremot anser överstyrelsen de sakkunnigas antal
i dylika fall alltjämt böra bestämmas till två, vilket synes vara tillfyllest.
Det bör även uppmärksammas, att de sakkunnigas antal bär — i motsats

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

till vad som eljest gäller i fråga om akademiska befordringsärenden — avser
varje till befattning ifrågakommande docent, varför de sakkunnigas sammanlagda
antal i ett tillsättningsärende kan bliva betydande, överstyrelsen
avstyrker alltså utredningens förslag att i förevarande fall utöka de sakkunniga
till tre.

Statens medicinska forskningsråd hälsar med tillfredsställelse utredningens
förslag om en ökning av antalet e. o. docenttjänster och forskardocenttjänster.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan finner utredningens förslag i princip
riktigt.

Medicinalstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om utökning av antalet
forskardocenttjänster.

Vad forskardocenturerna beträffar vill SACO tillstyrka den av utredningen
angivna principen att mot var femte e. o. docenttjänst bör svara en forskardocentbefattning.
SACO anser det dock angeläget att denna proportion uppnås
redan under den närmaste treårsperioden. Det torde även ur många
synpunkter vara önskvärt att en del av de nytillkomna tjänsterna göres
fakultetsbundna.

SFS yttrar bl. a. följande.

Utredningens förslag till ökning av antalet e. o. forskardocenttjänster förefaller
SFS välmotiverat inte minst med hänsyn till de möjligheter dessa
tjänster skapar för differentiering av gamla ämnen och framväxt av nya
specialiteter. Inom de ämnen som för närvarande expanderar snabbast torde
forskardocenttjänsterna kunna spela en viktig roll härvidlag under övergångsperioder.

5. Lektorer

U tredningen

Utredningen föreslår, att universitetslektorat inrättas jämväl vid de
tekniska högskolorna. Såsom skäl härför åberopas bl. a. följande.

Undervisningen för civilingenjörsexamen är formellt uppdelad på föreläsningar
och övningar. Professorerna handhar i allmänhet själva den
huvudsakliga delen av den undervisning, som meddelas i form av föreläsningar.
I vissa fall finns vid vederbörande institution förutom professuren
även en laboratorsbefattning och en eller flera s. k. biträdande lärarbefattningar.
I övrigt biträdes professorn i undervisningen av förste assistenter
och övningsassistenter. Förste assistenterna är anställda som extra tjänstemän
och övningsassistenterna avlönade med arvode per timme. Assistenterna
är sålunda endast tillfälligt anställda och växlar ofta. Förste assistentbefattningarna
är dessutom att anse som utbildningstjänster och för
dem kan i allmänhet endast nyexaminerade civilingenjörer eller andra
med motsvarande kompetens förvärvas. Ofta lyckas man icke förvärva
lärare ens med denna kompetens. Särskilt i läroämnen med stort antal
studerande eller omfattande övningsundervisning blir på grund av nu
nämnda förhållanden professorns arbete med instruktion och handledning

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

av assistenter mycket tidskrävande. Med det stora antalet studerande vid
de tekniska högskolorna blir även professorns examinationsbörda ofta betydande.
Om lektorat inrättas, skulle professorerna få en verksam hjälp
vid organisationen av undervisningen. Eu lektor skulle sålunda kunna
övertaga en del av vederbörande professors uppgifter att instruera assistenter
samt leda vissa speciellt kvalificerade övningar och övertaga en del
kursmoment, som professorn för närvarande handhar. Även från ren undervisningssynpunkt
skulle det, i huvudsak av samma skäl som utredningen
anfört för sitt förslag att inrätta universitetslektorat vid de filosofiska fakulteterna,
vara värdefullt om en del av den undervisning, som nu meddelas
av mera tillfälligt anlitade assistenter kunde övertagas av fast anställda
lärare.

I fråga om de kompetensvillkor som bör gälla för de föreslagna lektoraten
hänvisar utredningen till vad som i det första betänkandet härutinnan anfördes
i fråga om motsvarande befattningar vid universiteten och Stockholms
högskola. Vad utredningen sålunda anfört och föreslagit, har vunnit
statsmakternas godkännande. Detta innebär att utredningen anser att avlagt
disputationsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör stadgas som
kompetenskrav för dessa nya befattningar. Utredningen har klart för sig,
att det särskilt för sådana ämnen vid de tekniska högskolorna, som ej
finns företrädda vid universiteten, i varje fall till en början kommer att
stöta på stora svårigheter att för befattningar av detta slag finna fullt
kompetenta sökande, detta emedan antalet avlagda disputationsprov vid de
tekniska högskolorna ännu är relativt lågt och man dessutom måste räkna
med en mycket hård konkurrens från näringslivets sida då det gäller personer
med doktorsgrad i dessa ämnen. Utredningen har emellertid med sitt
förslag velat markera, att för de nu föreslagna befattningarna i princip bör
fordras lika goda kvalifikationer som för de filosofiska fakulteternas universitetslektorat.
Även beträffande dessa senare befattningar har utredningen
tänkt sig att en sådan någon gång måste efter dispens besättas
med licentiat. Ett dylikt dispensförfarande torde komma att få tillämpas
oftare för de nu föreslagna befattningarna, särskilt i den mån sådana inrättas
inom de tekniska tillämpningsämnena. Därvid synes man också få tänka
sig att dispensvägen ge behörighet för lektorat även åt civilingenjörer utan
avlagd licentiatexamen, dock endast under förutsättning att den sökande
förvärvat kvalificerade betyg i avgångsexamen i lektoratets huvudämnen
eller däremot svarande ämnen, samt därjämte genom praktisk verksamhet,
vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap särskilt ådagalagt
sin lämplighet för tjänsten. Vid bedömande av sökande till ett lektorat i ett
tekniskt ämne bör dock självfallet alltid disputationsprov, liksom vetenskaplig
verksamhet överhuvudtaget, väga tungt. Beträffande lektors undervisningsskyldighet
synes utredningen böra gälla vad som beslutats beträffande
undervisningsskyldigheten för innehavare av lektorat vid universitet.
Befattningarna bör enligt utredningen, liksom de redan beslutade universitetslektoraten,
vara ordinarie tjänster och tillsättas av Kungl. Maj:t
6—Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

efter förslag av professorsnämnd, kollegienämnd och överstyrelsen för de
tekniska högskolorna. Löneställningen bör, anser utredningen, självklart
vara densamma som för universitetens lektorer.

Vad tjänstebenämningen beträffar framhåller utredningen, att de föreslagna
kompetenskraven är desamma som för de beslutade universitetslektoraten
och sålunda högre än för lektorat vid allmänbildande gymnasier.
Med hänsyn härtill och då benämningen högskolelektor synes mindre lämplig,
föreslår utredningen även för de nu föreslagna befattningarna tjänstebenämningen
universitetslektor, trots att denna benämning i detta sammanhang
kan förefalla oegentlig. Den har dock accepterats beträffande
universitetslektoraten vid Stockholms högskola.

Då det gällde att bedöma det erforderliga antalet lektorat vid de tekniska
högskolorna, måste utgångspunkten vara det i de olika ämnena föreliggande
behovet av forskarhandledning och undervisning på högstadiet, till vilket
i detta sammanhang torde böra räknas även undervisning för de båda
högsta betygsgraderna i civilingenjörsexamen, samt lågstadieundervisningens
omfattning i skilda ämnen. Väl vore antalet licentiander och doktorander
ännu relativt lågt i åtskilliga läroämnen, men en tendens till starkt
ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna vore redan
märkbar, och en fortsatt ökning borde kunna förväntas, bl. a. som en
följd av de åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen, som utredningen
här föreslår. Man syntes böra räkna med att en professor eller laborator
vid teknisk högskola framdeles borde kunna ägna en betydande del av
sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning och högstadieundervisning.
För att möjliggöra detta bleve en successiv utbyggnad av antalet lektorsbefattningar
erforderlig. I de mycket stora läroämnena torde redan nu
ett uttalat behov av lektorat föreligga, detta så mycket mera som till följd
av utredningens ovan framlagda förslag till ändrade tjänstgöringsvillkor
för de tekniska högskolornas förste assistenter ett betydande antal undervisningstimmar,
som hittills bestritts av förste assistenter, nu bortfaller
och måste ersättas antingen genom att ytterligare förste assistentbefattningar
tillkommer eller på annat sätt. Vad slutligen beträffar det omedelbara
behovet av här avsedda tjänster föreslår utredningen — efter samråd
med högskolornas rektorer och med representanter för överstyrelsen för
de tekniska högskolorna — att lektorat redan från och med budgetåret
1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen vid vardera av de två tekniska
högskolorna, nämligen matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk
fysik, fysik, hållfasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik.

Yttranden

Utredningens förslag om införandet av lektorat vid de tekniska högskolorna
har mottagits med tillfredsställelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1950 83

Sålunda har statskontoret principiellt icke något att erinra emot förslaget.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller, att inrättandet
av lektorat överensstämmer helt med högskolans intentioner och
anför ytterligare följande.

Som av utredningen framgår har kollegienämnden i sina petita för budgetåret
1959/60 äskat inrättandet av 1 lektorat i matematik I och 1 i oorganisk
kemi. Kollegiet ansluter sig helt till utredningens förslag att lektorat redan
från budgetåret 1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen — nämligen
matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk lysik, fysik, hållfasthetslära,
teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik. I anslutning härtill
vill kollegiet framhålla att högskolan har 2 professurer i matematik,
2 i mekanik och 2 i fysik och att — hl. a. med hänsyn till högskolans stora
antal studerande — lektorat bör inrättas i var och en av dessa professurer.
Bland de lektorat som utredningen räknar upp har det i oorganisk kemi
uppenbarligen bortfallit. Kollegiet vill understryka vikten av att även detta
lektorat kommer med från början. Professorn i ämnet är nämligen synnerligen
belastad med arbete och har att meddela den grundläggande undervisningen
i oorganisk kemi för alla blivande kemister — 64 nyintagna
årligen — och bergsingenjörer — 45 stycken. Kollegiet instämmer i utredningens
gjorda uttalande om lektors arbetsuppgift: att övertaga del av
professors uppgift, att instruera assistenter samt att leda vissa övningar.
Vidare vill kollegiet erinra om att inrättandet av lektorat — såsom tidigare
framhållits — endast i rena undantagsfall minskar behovet av assistenter
och då endast i sådana grundläggande ämnen i vilka laboratoriearbete ej
förekommer. Kollegiet understryker vikten av att dispensförfarande måsle
få tillämpas vid tillsättande av lektor — särskilt i tillämpade ämnen.
Benämningen universitetslektor finner kollegiet olämplig i vad avser de
tekniska högskolorna. Benämningen högskolelektor eller generellt lektor
är utan tvekan att föredraga. Namnet har vid en teknisk högskola icke
blott formell utan även reell betydelse — särskilt i tillämpade ämnen där
man måste räkna med att vederbörande lektor säkerligen antingen efter
relativt kort tid övergår till industritjänst eller kvarstannar och vid sidan
av lektoratet åtager sig vissa konsultativa uppdrag. Dylika bisysslor är i
och för sig önskvärda ur högskolans synpunkt då vederbörande lärare
därigenom kommer i intim kontakt med näringslivets aktuella problem
inom sitt område och på så sält fördjupar sill eget kunnande undervisningen
till fromma. Titeln universitetslektor skulle i detta sammanhang
verka främmande under det att titeln högskolelektor skulle klart markera
vederhörandes anknytning till tekniken och säkerligen i viss mån förbättra
högskolans rekryteringsmöjligheter.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför följande.

Inrättandet av lektorat vid högskolorna kan - såsom från högskolans
sida tidigare uttalats — förväntas medföra betydande fördelar i fråga om
kontinuiteten och effektiviteten i undervisningen. Lärarkollegiet konstaterar
med tillfredsställelse, alt utredningen föreslagit åtta lektorat vid högskolan
nämligen i matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk
fysik, fysik, hållfasthetslära, el-lära och elektrisk mätteknik samt byggnadsstatik.
Kollegiet vill framhålla, alt del kan visa sig nödvändigt att

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

dubblera lektoraten i de ämnen, där särskilt stor undervisningsbörda föreligger,
såsom exempelvis matematik, mekanik och fysik. Kollegiet finner
mycket väl tänkbart, att lektorat även inrättas för undervisningen i de
tillämpade ämnen, som har särskilt stora undervisningsavdelningar samt
att lektoraten i betj''dande utsträckning successivt får ersätta de mer splittrade
och lösa arvodesbefattningarna såsom special- och biträdande lärare.
Vad beträffar tjänstebenämningen vill kollegiet anmäla en från utredningen
avvikande mening. Universitetslektor synes vara en mindre lämplig benämning
i fråga om de befattningar, som inrättas vid de tekniska högskolorna,
särskilt med tanke på de kontakter som även dessa lärare bör
ha med industri och näringsliv. Högskolelektor synes vara att föredraga.

Överstyrelsen vid de tekniska högskolorna erinrar, att överstyrelsen redan
för nästa budgetår förordat inrättande av ett antal lektorstjänster —
två vid tekniska högskolan i Stockholm och sex vid Chalmers tekniska
högskola — för undervisningen i olika ämnen av grundläggande natur,
där det stora studerandeantalet befunnits göra behovet av kvalificerade
hjälpkrafter till professorerna särskilt angeläget. Såsom överstyrelsen därvid
framhållit, skulle ett inrättande av dylika tjänster — ehuru främst
avsedda för undervisningen av de ordinarie studerandena — även vara
ägnat att bereda professorerna i ifrågakommande ämnen ökad tid för
forskarhandledning och forskning. Det är med tillfredsställelse, som överstyrelsen
nu kan konstatera, att universitetsutredningen kommit till samma
uppfattning och därvid ansett sig böra förorda ett omedelbart inrättande
av ytterligare ett antal tjänster av här avsedd art. Överstyrelsen tillstyrker
alltså utredningens förslag att jämväl utöka lärarstaben vid de tekniska
högskolorna med lektorat av universitetsmodell.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar följande.

Inom akademien anses förslaget om inrättande av lektorat vid de tekniska
högskolorna vara av stor betydelse. Dels uppnås därigenom en värdefull
förbättring av professorers och laboratorers möjligheter till fortsatta
studier och egen forskning och till handledning av såväl vngre som mer
avancerade forskare. Dels skulle tillgången på lektorer, som anser sin
huvudsakliga uppgift vara att undervisa på högskolestadiet, samtidigt främja
undervisningens effektivitet. Beträffande befattningens beteckning råder
en allmän uppfattning, att det föreslagna namnet, universitetslektor, icke
är lämpligt utan kan vara vilseledande gentemot utomstående inom näringsliv
in. in. Beteckningen högskolelektor motsvarar bättre befattningens art.

Jordhrnkshögskoleiitredningen anför:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten synes även för lantbrukshögskolans
del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Jordbrukshögskoleulredningen
vill dock beträffande dessa tjänster framhålla att rekryteringsförhållandena
inom lantbrukshögskolan i de tillämpade ämnena
i stort sett överensstämmer med vad universitetsutredningen ansett gälla
för de tekniska högskolorna. Större möjligheter till dispens från kravet på
disputationsprov bör därför även gälla för lantbrukshögskolans del beträffande
dylika tjänster i de fall de inrättas i tillämpade ämnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté uttalar:

Beträffande de i betänkandet föreslagna lektoraten kan även för skogshögskolans
del ett visst behov föreligga av dylika tjänster. Kommittén vill
dock beträffande dessa tjänster framhålla att rekryteringsförhållandena
inom de skogsvetenskapliga institutionerna i de tillämpade ämnena är
likartade med vad universitetsutredningen ansett gälla för de tekniska
högskolorna. Ökade möjligheter till dispens från krav på disputationsprov
bör därför även gälla för de skogsvetenskapliga institutionernas del beträffande
dylika tjänster. Detta förhållande synes emellertid icke vara begränsat.

SACO tillstyrker utredningens förslag att inrätta universitetslektorat vid
de tekniska högskolorna samt yttrar vidare följande.

För undervisningens del torde dessa befattningar vara synnerligen värdefulla
då speciell vikt kan läggas vid pedagogiska meriter. SACO delar utredningens
uppfattning att behörighetskraven ej ^ bör sättas så högt att
endast i undantagsfall kompetenta sökande kan påräknas. Avlagt disputationsprov
och styrkt pedagogisk skicklighet bör sålunda stadgas, men förfarandet
att ge behörighet dispensvägen bör kunna tillämpas både för
licentiater och civilingenjörer. I fråga om undervisningsskyldigheten för
universitetslektor föreslår SACO att 8 timmar per vecka anges som allmän
riktpunkt. Benämningen »universitetslektor» för lektorer vid de tekniska
högskolorna tillstyrkes.

SFS vill betona vikten av att utredningens förslag om lektorat vid de
tekniska högskolorna vinner beaktande, så att professorerna kan frigöras
för handledning på högstadiet. För närvarande är undervisningsförhållandena
på licentiandstadiet på sina håll enligt SFS:s mening högst otillfredsställande,
varför man vid inrättandet av lektorat bör taga speciell hänsyn
till de ämnen som har många högstadiestuderande.

6. Professorer m.fl.

Utredningen

Utredningen anför till en början följande.

Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden

Professurer och laboraturer (motsvarande) tillsättes på samma sätt. Universitetsstatuternas
§ 145 mom. 2 är dock sa avfattat, att den erfoiderliga
graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras behörig till
en laboratur (motsvarande) torde vara något lägre än den som krävs för
en professur. Mycket ofta kan dock ej någon reell skillnad pavisas mellan
en professors och en laborators kompetens. Icke heller kan man, med stöd
av gällande statuter, peka på någon bestämd skillnad mellan en professors
och eu laborators arbetsuppgifter. 1 universitetsstatuternas §§ 51 och 52
fixeras professors skyldigheter och i § 53 laborators. I § 53 mom. 1 stadgas,
att »därest professor icke finnes i det ämne laborator (motsvarande) före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

träder, skall vad i 51 § 1 inom. stadgas om åligganden för professor i tilllämpliga
delar gälla beträffande laborator (motsvarande)». Därest professor
i ämnet finnes, räknar statuterna med en viss inskränkning i laborators
åligganden. Statuterna anger följande fyra moment: 1. Idka vetenskaplig
forskning. 2. Meddela undervisning och förrätta examination. 3. I förekommande
fall biträda vid förvaltningen av institutionen. 4. Författa läroböcker
och kompendier, därest lämpliga sådana ej finns.

För professor åter är uttryckligen stadgat, att han skall utöva ledning
och tillsyn beträffande undervisning, som bedrives av honom underställd
personal, samt förestå vetenskaplig institution.

Denna olikhet i fråga om statuternas avfattning kan uppfattas så, att i
de ämnen där både professor och laborator finns, bör professor, när ej
annat stadgas, i fråga om undervisning och administration uppfattas som
den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta avseende en
viss förmansställning och laborator (motsvarande) måste i fråga om undervisning
räknas till den i § 51 mom. 1 stycke d) omtalade underställda personalen.
Å andra sidan ger § 53 mom. 2 stycke a) vid handen, att han
i fråga om sin vetenskapliga forskning ej är underställd professorn. Denne
är därför i sin egenskap av prefekt för institutionen skyldig tillse att laboratorn
(motsvarande) verkligen får möjligheter »idka vetenskaplig forskning
inom sitt ämnesområde», vilket bl. a. måste innebära, att en skälig
del av institutionens personalresurser och materiel skall ställas till laboratorns
förfogande.

Den i universitetsstatuterna § 53 mom. 1 omnämnda självständiga laboratorn
har i alla dessa avseenden samma skyldigheter som en professor.
Han tillsättes dock efter samma principer som andra laboratorer. Härav
torde framgå att skillnaden i kompetens och arbetsuppgifter mellan professor
och laborator i realiteten är obetydlig, ett förhållande som ledde till att
universitetsutredningen i sitt första betänkande föreslog, att denna lärarkategori
skulle erhålla den gemensamma benämningen adjungerad professor.

I anledning av att under remissdiskussionen delade meningar framförts
rörande utredningens förslag i denna del upptogs icke detta förslag i
Kungl. Maj :ts proposition i anslutning till utredningens första betänkande.

Utredningen vill i denna sak framhålla, att ingen av de i remissyttrandena
framförda synpunkterna givit utredningen anledning frånlräda sin i det
första betänkandet intagna ståndpunkt. Tvärtom vidhåller utredningen, att
övervägande skäl synes tala till förmån för en enhetlig tjänstebenämning för
den i avseende på såväl kompetens som tjänståligganden enhetliga gruppen
av laboratorer, prosektorer, preceptorer, observatörer och vissa ordinarie
lärare.

Flera gånger har understrukits vikten av att professorer och laboratorer
(motsvarande) ges möjlighet att ägna en betydande del av sin tjänstgöring
åt forskningshandledning. Där så befinnes lämpligt, bör sålunda — i anslutning
till universitetsstatuternas stadgande i § 51 mom. 2 rörande professors
undervisning och motsvarande stadganden rörande laborators
(motsvarande) undervisning — en forskarhandledare kunna fullgöra honom
åliggande undervisning i form av enskild handledning enligt av kanslern
meddelade föreskrifter i varje särskilt fall.

Det är emellertid också viktigt, att arbetet med undervisning och forskar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950

handledning icke får sådan omfattning, att professorer och laboratorer
därigenom hindras från att fortlöpande bedriva egen forskning och leda
institutionens allmänna forskningsprogram. Med hänsyn härtill har professorers
och laboratorers undervisningsskyldighet i universitetsstatuterna
begränsats till som regel fyra undervisningstimmar per vecka under terminerna.
Härutinnan vill utredningen inte föreslå någon ändring, men vilt
erinra om vad ovan sagts om möjligheterna att fullgöra del av undervisningsskyldigheten
i form av enskild handledning. Utredningen understryker
emellertid, "att man med hänsyn till syftet bakom bestämmelserna rörande
professorers och laboratorers undervisningsskyldighet måste räkna med att
öka antalet sådana befattningar, i den mån antalet licentiander och doktorander
i ett ämne antager sådana proportioner, att den högkvalificerade
lärarpersonalens möjligheter till forskning därigenom äventyras.

För ett framgångsrikt forskningsarbete fordras i de flesta fall att en professor
eller laborator åtminstone under någon tid har möjligheter alt helt
koncentrera sig på forskningsuppgiften. Med hänsyn härtill ger också universitetsstatuterna
kanslern möjlighet att medge professor eller laborator
partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete under högst en lästermin
under varje period av fem år. Någon motsvarande bestämmelse om partiell
tjänstebefrielse finns däremot icke för de tekniska högskolornas lärare.
Utredningen föreslår därför — under hänvisning till vad som i det föregående
anförts rörande betydelsen av förbättrade forskningsmöjligheter vid
de tekniska högskolorna — att ett mot universitetsstatuternas här ifrågavarande
bestämmelser (§§ 52 och 54) svarande stadgande införes i stadgarna
för de tekniska högskolorna.

I detta sammanhang vill utredningen också föreslå, att en översyn göres
av gällande stadgar för dessa specialhögskolor i syfte att i avseende på
professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och
ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser i universitetsstatuterna.

Omvandling av självständiga laboraturer

Principiellt betydelsefull är frågan om den självständige laboratorns (motsvarande)
ställning i universitetsorganisationen. I Kungl. Maj:ts proposition
1958: 104 framhåller departementschefen att »som regel hör för professurs
inrättande krävas, att det ämne, varom är fråga, skall vara självständigt
examensämne på såväl låg- som högstadiet» (s. 93).

Utredningen finner — med utgångspunkt i detta citat, vilket närmast
gäller de filosofiska fakulteterna — att ett forskningsområde bör vara representerat
av ordinarie professur i följande fall, nämligen da det är ett självständigt
läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt
examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är att beteckna
såsom centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar
självständigt gentemot andra ämnen. I det sistnämnda fallet torde det oftast
vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller (beträffande de
filosofiska fakulteterna) etl självständigt examensämne på såväl hög- som
lågstadiet. På grund härav finner utredningen, att självständiga laboraturer
(motsvarande) i statuternas mening icke är motiverade. Denna utredningens
mening kom till uttryck i dess första betänkande på så sätt, alt utredningen
där föreslog att ett antal laboraturer skulle ombildas till professurer.
I remissyttrandena över utredningens första betänkande har ytter -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

ligare laboraturer utpekats som självständiga och utredningen finner det
självklart att uppenbart självständiga laboraturer bör ombildas, men anser
att det får ankomma på vederbörande myndigheter att väcka förslag
härom.

I enlighet med sin allmänna grundsyn att universiteten och specialhögskolorna
i organisatoriskt avseende bör göras så lika som möjligt, anser utredningen
att vad här sagts bör äga tillämpning såväl för universitetens fakulteter
som för fackhögskolorna.

Bland ämnesområden, inom vilka det vid en allmän översyn i bär avsett
syfte synes kunna ifrågakomma att omvandla befintliga laboratorsbefattningar
(motsvarande) till professurer, vill utredningen som exempel
nämna följande: Inom de medicinska fakulteterna ämnena klinisk fysiologi,
klinisk kemi, medicinsk fysik och radiofysik; inom de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna ämnet entomologi och inom dessa fakulteter
och de tekniska högskolorna vissa specialområden inom den kemiska
ämnesgruppen; inom de tekniska högskolorna dessutom ämnet elektrisk
mätteknik och inom tandläkarhögskolorna ämnena tandhistologi och barntandvård.

Dubblering av ordinarie tjänster

Vissa ämnen, vilka är självständiga i den i propositionen 1958: 104 angivna
bemärkelsen, är företrädda av två eller flera professurer. Det är svårt
att finna en gemensam och genomgående motivering för den vid olika tidpunkter
genomförda dubbleringen av befattningarna. I regel har man åberopat
ämnets centrala ställning i grundläggande examina. Därigenom har
det erhållit ett stort antal studerande, vilket i sin tur medfört en alltför
stor undervisnings- och examinationsbörda för en enda ämnesrepresentant.

Avgörande för frågan om ett ämne skall företrädas av två eller flera
befattningshavare i professors eller laborators (motsvarande) ställning är
enligt utredningens mening institutionens storlek, omfattningen och behovet
av forskning vid densamma, differentieringen inom ämnets forskningsoch
undervisningsområde och de därigenom ställda anspråken på ämnesrepresentanterna.
Utredningen anser, att man vid den fortsatta utbyggnaden
av universitet och högskolor bör sikta mot att låta de centrala
ämnena företrädas av dubbla toppbefattningar. Särskilt bör detta gälla
ämnen som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler.
Inom många ämnen har vidare en stark specialisering gjort sig gällande,
samtidigt som den centrala teoribildningen och forskningsmetoden dock
är gemensam. Det kan därför vara ändamålsenligt att sammanhålla de olika
specialiserade toppbefattningarna inom samma formellt avgränsade examensämne.
I vissa fall kan det rentav vara olämpligt att i namnet på en
befattning ange en viss specialitet inom huvudämnet. Man är då alltför
hunden, när det blir fråga om att återbesätta en sådan professur. Vid den
tidpunkten kan andra specialiteter vara mera aktuella eller, vilket måhända
är ännu mera betydelsefullt, då kan framstående forskare finnas att tillgå
inom andra av ämnets specialiteter, medan rekryteringen inom den avgående
professorns område varit svagare. Särskilt i ett litet land måste dessa
synpunkter väga tungt då det gäller att inom ramen för med nödvändighet
begränsade resurser på bästa sätt utnyttja tillgången på forskare. Om
emellertid differentieringen betingas av ämnets allmänna internationella

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

utveckling och om den således kan väntas bli bestående, bör specialiseringskravet
mötas genom inrättandet av särskilda ordinarie befattningar.

Utredningen finner det svårt att ange fullt klara principer för när
man, då det gäller dubblering eller differentiering av toppbefattningarna
inom ett ämnesområde, bör inrätta en professur eller en laboratur (motsvarande).
Utredningen vill emellertid på denna fråga anlägga följande
mera allmänna synpunkter. I de fall där ämnesområdet är mycket vidsträckt,
kan det vara svårt att finna en person, som behärskar ämnets
olika delar respektive att bland olika specialområden utpeka ett som
kan betraktas som mera centralt än andra; detta gäller t. ex. ämnesområdet
nordiska språk — svenska språket eller olika grenar inom ämnet
matematik. Ofta kan det även vara omöjligt att skarpt avgränsa de inom
ämnet verksamma forskarnas specialområden; flera sådana kan på ett
sätt som ej kan på förhand fixeras täcka ämnets centrala delar (detta
gäller t. ex. inom ämnet nationalekonomi). I sådana fall är det lämpligt att
inrätta flera jämställda professurer inom samma ämne. I andra fall, då
ett specialområde framstår som mindre centralt, mindre omfattande eller
relativt underordnat kan det däremot vara lämpligare att inrätta en laboratur.

I viss utsträckning kan det vid sidan av sådana långsiktiga synpunkter
vara nödvändigt att taga hänsyn till mera tillfälliga förhallanden. Understundom
kan man sålunda endast genom inrättandet av en professur försäkra
sig om den rätta personen och därigenom om forskningens och undervisningens
gynnsamma utveckling.

Är man tveksam, huruvida en specialitets framtida ställning inom examensämnet
(motsvarande) verkligen motiverar en professur, bör nian
enligt utredningens mening inrätta en laboratur och samtidigt tillerkänna
innehavaren en personlig professur. Under den tid vederbörande innehar
sin personliga professur, vakantsättes laboraturen. Man kan då vid innehavarens
avgång överväga, om utvecklingen motiverar att laboratuien
omvandlas till professur eller om den bör ledigtörklaras som laboratur.
I andra fall kan man om utvecklingen motiverar en ny toppbefattning,
inrätta och tillsätta en laboratur. Visar sig innehavarens forskning och
undervisning — efter några år — vara av sådan betydelse, att det är motiverat,
kan man för honom inrätta en personlig professur, vilken likaledes
sättes på övergångsstat med laboraturen vakant. Även då öppnar sig möjligheter
att vid hans avgång på nytt överväga topptjänstens beskaffenhet.
Som en variant härtill har utredningen diskuterat att en dylik omprövning
av laborators (motsvarande) ställning regelmässigt skulle företagas efter
visst antal — exempelvis tio — års tjänstgöring.

Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter

Vissa centrala examensämnen är vid vissa lärosäten representerade av
två eller flera professurer, vid andra endast av en toppbefattning. Ofta har
härvidlag historiska tillfälligheter spelat en roll. Utredningen anser inte, att
alla lärosäten bör ha precis samma antal lärostolar i alla ämnen. Det kan
vara lämpligt att en viss specialisering äger rum mellan högskolorna och
att man satsar på olika ämnen vid skilda läroanstalter. Det innebär alt man
möjliggör en längre gående specialisering på högstadiet vid en fakultet än
vid en annan. Men ett visst minimum av toppbefattningar måste dock
finnas inom de centrala ämnena, så att studenterna inom samma ämne vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

samtliga universitet och högskolor till licentiatexamen garanteras en ungefär
likvärdig utbildning och forskarhandledning. I det avseendet måste de
nu befintliga universiteten och högskolorna byggas ut till full kapacitet genom
en komplettering av professurer och laboraturer i centrala forskningsoch
undervisningsämnen. Motiveringen blir den högre undervisningens
och forskningens krav. Som exempel kan härvidlag nämnas den kemiska
ämnesgruppen. Utredningen vill emellertid framhålla, att denna komplettering
till full kapacitet inte bara avser flera topptjänster inom redan
representerade ämnen. I vissa fall har eif ämne av olika skäl inte blivit
företrätt vid samtliga universitet. Som exempel kan här nämnas ämnet
sociologi, som saknas vid Göteborgs universitet. Även i sådana fall måste
en kompletterande översyn äga rum. Utredningen anser, att man vid denna
översyn av de ordinarie befattningarna vid de olika universiteten och högskolorna
i avsikt att ge dem en likartad undervisnings- och forskningskapacitet
även bör överväga om icke de av 1947 års riksdag principbeslutade
men hittills ej inrättade professurerna inom de filosofiska fakulteterna
nu bör uppföras på stat. Det är här i stort sett fråga om professurer i ämnen
som har ställning som examensämnen på såväl lågstadiet som högstadiet
eller som viktiga specialiteter inom ett stort examensämne. Någon gång
täcker de centrala forskningsområden. Har ett sådant ämne ansetts vara
av så allmän betydelse, att det är representerat vid samtliga eller flera
läroanstalter, bör man tillerkänna det likvärdiga arbetsbetingelser, vilket
hl. a. innebär att det måste vara representerat av en ordinarie tjänst.

Den av utredningen föreslagna likställdheten mellan olika universitet
och högskolor innebär inte, att utredningen anser att varje ämne eller
specialitet måste vara företrätt vid varje universitet. En viss differentiering
och specialisering av mera exklusiva ämnen är, enligt utredningens
mening, önskvärd. Men då ett ämne av denna speciella typ — såsom fallet
är t. ex. beträffande ämnet allmän och jämförande etnografi vid Uppsala
universitet — är ett självständigt ämne med en omfattande undervisning
på högstadiet och då det inte kan anses föreligga någon tvekan om dess
framtid inom den akademiska organisationen, bör det enligt utredningens
mening även representeras av professur.

Personliga befattningar

Den snabba utvecklingen och differentieringen inom många ämnen i kombination
med de begränsade personalresurserna i ett litet land gör att vi
aldrig kan täcka alla specialområden med permanenta tjänster. Antalet
sådana ämnesbundna sluttjänster vid universitet och högskolor kommer att
förbli relativt begränsat och organisationen förhållandevis stel. Det är därför
en nödvändighet, att vi har möjligheter att tillvarataga och utnyttja de
framstående forskare, som kommer fram även om några av de permanenta
sluttjänsterna ej finns tillgängliga vid det aktuella tillfället.

En framstående, skolbildande forskare kan ge upphov till en mycket
god rekrytering inom ett speciellt forskningsområde och för vissa av dessa
forskare måste finnas sluttjänster, även om en omfattande permanent organisation
synes obefogad. För att möjliggöra en dylik kanske tillfällig expansion
har vi de personliga tjänsterna.

Utredningen avser att föreslå vissa nya typer av personliga tjänster utöver
den traditionella, personliga befattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

Härefter framlägger utredningen en del konkreta förslag. Utredningen
föreslår sålunda dels att möjlighet öppnas för forskarhandledare att fullgöra
sin undervisningsskyldighet även i form av enskild handledning, dels
att även de tekniska högskolornas professorer och laboratorer (motsvarande)
ges möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete,
samt dels att stadgarna för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna
överses i syfte att anpassa bestämmelserna rörande professorers och
laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning till motsvarande
bestämmelse i universitetsstatuterna.

Härjämte förordar utredningen, att minst 100 nya ordinarie toppbefattningar
(professurer och laboraturer) under den närmaste femårsperioden
inrättas vid nu befintliga fakulteter och högskolor. I detta antal inräknar utredningen
icke redan beslutade befattningar för juridisk-samhällsvetenskaplig
och medicinsk undervisning och forskning. Icke heller ingår i detta antal
de nya professurer, som kommer till stånd genom omvandling av självständiga
laboraturer till professurer. Den utbyggnad av de högre läroanstalternas
ordinarie lärarstaber, som utredningen här avser, gäller alltså främst
en komplettering av dessa på så sätt, att centrala ämnen ges representation
vid samtliga fakulteter av samma slag, eller så att ämnesrepresentationen
kan förstärkas eller differentieras inom bestående examensämnen (motsvarande).
Inom den angivna ramen räknar utredningen alltså endast med permanenta,
ämnesbundna, ordinarie tjänster.

Utredningen föreslår vidare, att fem rörliga professurer måtte inrättas
från och med den 1 januari 1960 och att ytterligare minst fem tjänster inrättas
under vart och ett av budgetåren 1960/61—1963/64. Utredningen anför
därvid följande.

För att på ett smidigt och rationellt sätt få i gång utvecklingen, vad beträffar
inrättandet av personliga professurer, föreslår utredningen ett planmässigt
inrättande av rörliga professorsbefattningar. Dessa tjänster skulle
besättas av Kungl. Maj :t efter förslag av universitet, högskolor, forskningsråd
eller andra myndigheter och efter vederbörlig sakkunnigutredning.
Dessa tjänster skulle kunna tilldelas förtjänta forskare oberoende av ämne
och de skulle kunna placeras vid den härför bäst lämpade institutionen.
När en sådan tjänst i framtiden åter blir vakant, kan den omedelbart återbesättas
utan hänsyn till vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt.
Om vid ett sådant tillfälle den avgående innehavarens specialitet skulle bedömas
som ett då permanent behov inom universitetsorganisationen, måste
en ny, ämnesbunden ordinarie tjänst inrättas. Oberoende härav skulle emellertid
den rörliga tjänsten under alla förhållanden åter bli tillgänglig för
återbesättning enligt Kungl. Maj:ts beslut.

Utredningen vill emellertid understryka, att dessa tjänster — framför
allt i de naturvetenskapliga, medicinska och tekniska disciplinerna — förutsätter
tillgång till för innehavarens forskning lämpliga lokaler, personal
och apparatur. Detta innebär, all beslut om utnämning måste föregås av en
utredning av dessa förhållanden, beträffande lokaler kan exempelvis eu
permanent institution ställa erforderliga utrymmen till förfogande; eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

också kan en utvidgning av en befintlig institution samtidigt beslutas.
Vidare kan såväl lokaler som personal och utrustning tillkomma på grundval
av donation, genom avtal med branschintressenter eller en stiftelse eller
genom bidrag från annat håll. I en eller annan form torde det berörda forskningsrådet
bli inkopplat. Av vikt är emellertid, att dessa frågor klarlagts när
tjänsten besättes. Med hänsyn bl. a. till detta synes det ur administrativ
synpunkt lämpligast, att tjänster av denna typ nyinrättas från den 1 januari
i stället för från budgetårens början.

Utredningen föreslår slutligen, att ett system med professurer av förordnandekaraktär
försöksvis införes. I fråga om förordnandetid och pensionsrätt
synes utredningen gällande bestämmelser i dessa hänseenden beträffande
professurerna vid konsthögskolan och musikhögskolan kunna vara
vägledande. Initiativ till förordnandets meddelande bör, anser utredningen,
kunna tagas av antingen fakultet (motsvarande) eller forskningsråd och
förordnande bör — efter yttrande av vederbörande akademiska myndigheter
— meddelas av Kungl. Maj :t. Även vid dessa förordnanden bör, framhåller
utredningen, frågorna om institutionslokaler och basorganisation
lösas samtidigt med att förordnande meddelas. Innehavare av denna typ av
befattning bör enligt utredningens åsikt ha en något begränsad ställning
inom fakultet och konsistorium (motsvarande). Vederbörande bör sålunda
icke äga rösträtt i befordringsärende.

Y ttr anden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har föranlett en
ganska omfattande diskussion i remissyttrandena. Därvid har bl. a. understrukits
betydelsen av att forskarkarriärens s. k. topptjänster ställes i rimlig
proportion till antalet rekryteringstjänster. Beträffande enskildheterna
i utredningens förslag föreligger en del meningsskiljaktigheter.

Statskontoret framhåller bl. a. följande.

Såvitt statskontoret kan bedöma skulle ett införande av dylika icke ämnesbundna
topptjänster otvivelaktigt få ett gynnsamt inflytande på samtliga
led i forskarkarriären, förutsatt att tjänsternas antal är tillräckligt
stort. Det synes emellertid vara mycket tveksamt, huruvida de personella
resurserna räcker till för en upprustning på så bred front som nu är ifrågasatt.
En avvägning av de konkurrerande behoven emot varandra framstår
såsom oundgängligen nödvändig. Härtill kommer, att det i praktiken torde
möta stora svårigheter att på ett ändamålsenligt och rättvist sätt ianspråktaga
dessa professurer. Statskontoret vill erinra om, att redan tillsättandet
av en forskardocentbefattning, som är gemensam för samtliga fakulteter
vid ett lärosäte, ofta erbjuder mycket svåra avvägningsproblem. Dessa svårigheter
måste bli mångdubbelt större när det gäller en rörlig professur,
som är gemensam för hela universitets- och högskoleväsendet och beträffande
vilken divergerande förslag kommer att framföras från en mångfald
myndigheter. Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ställer sig statskontoret
mycket tveksamt till ändamålsenligheten i de framförda förslagen om

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

rörliga professurer. Utredningens förslag angående personliga professurer
av förordnandetyp innebär att på försök 10 dylika befattningar skulle inrättas
snarast möjligt. Statskontoret har icke kunnat finna tillräckliga skäl
tala för inrättande av dylika tjänster utan avstyrker utredningens förslag
i denna del.

Utredningen bär, i avsikt att på en betydelsefull punkt åstadkomma likformighet
mellan universitetsprofessurer (laboraturer) och motsvarande
befattningar vid de tekniska högskolorna, föreslagit, att i stadgarna för de
tekniska högskolorna skulle införas en bestämmelse om partiell tjänstebefrielse
av samma innebörd som universitetsstatuterna §§52 och 54. Tillika
har utredningen föreslagit, att en översyn göres av gällande stadgar för
specialhögskolorna (de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna) i
syfte att i avseende på professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens,
uppgifter och ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser
i universitetsstatuterna. Statskontoret biträder sistnämnda förslag
men anser, att frågan om införande i de tekniska högskolornas stadgar
av bestämmelser rörande partiell tjänstebefrielse lämpligen bör prövas i
samband med översynen av dessa stadgar.

Vetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Konstruktionen av forskarkarriären blir ej hållbar, om dess översta del
ej dimensioneras riktigt i förhållande till basen. Tillräckliga möjligheter
måste finnas för att bereda ordinarie anställning (som professor, laborator
eller liknande) åt dem som lämpar sig därför i en utsträckning som motsvarar
samhällets behov av forskning och undervisning. Utredningen har
kommit fram till att minst 100-talet dylika befattningar måste inrättas
under den nämnda femårsperioden vid nu befintliga fakulteter och högskolor,
för att dessa skall erhålla den personalorganisation som är nödvändig
för att de skall bli i stånd att fullgöra sina funktioner i dagens läge.
Siffran kan synas imponerande men torde enligt akademiens mening snarare
vara tilltagen i underkant, ej minst på grund av den stora eftersläpning
i inrättande av dylika befattningar som föreligger.

Akademien vill livligt instämma i utredningens uppfattning att de personliga
befattningarna är särskilt värdefulla, då de på ett smidigt sätt möjliggör
ett tillvaratagande av eliten bland forskarbegåvningarna. Akademien
vill uttala en förhoppning att detta beaktas av myndigheterna och finner
dessutom att utredningens förslag om inrättande av s. k. rörliga professurer
skulle främja en sådan utveckling. Utredningens förslag om s. k. förordnandeprofessurer
syftar i samma riktning. Även detta förslag tillstyrkes
livligt av akademien.

Juridiska fakulteten i Uppsala yttrar:

Utredningen anför, att den vid dubblering av toppbefattningar avgörande
synpunkten bör vara, att preceptur inrättas för ett specialområde, vilket
framstår såsom mindre centralt, mindre omfattande eller relativt underordnat,
varemot eljest dubbelprofessurer bör anordnas. Sagda synpunkt
synes i och för sig riktig. Den bär emellertid knappast beaktats i fråga om
de precepturer, som för jurislutbildningsreformens genomförande inrättas
inom juridiska fakulteten. Där har dessa tjänster trämst avsett en förstärkning
av lärarkrafterna på billigare villkor och med något lägre kompetenskrav
än inrättandet av nya professurer skulle medföra. Från fakultetens

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

sida torde någon invändning mot utredningens principsynpunkt icke kunna
göras.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför bl. a. följande.

De förbättringar, som föreslås med hänsyn till laboraturerna och som
medför, att dessa tjänster i högre grad jäinställes med professurerna än
som tidigare varit fallet, hälsar fakulteten med tillfredsställelse. En nyhet,
som föreslås av utredningen är rörliga icke ämnesbundna professurer och
förordnandeprofessurer. Förslaget om dessa personliga tjänster hälsar fakulteten
med stor tillfredsställelse liksom principen om att inrättande av
personliga befattningar skall vara en normal väg att trygga vetenskapens
utveckling och differentiering och att behålla framstående forskare, som ej
har utsikt att inom rimlig tid erhålla ordinarie tjänst inom den fasta personalorganisationen.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala anser, att förslagen om såväl
rörliga professurer som förordnandeprofessurer är av allra största betydelse
för landets forskning och hoppas livligt, att dessa omedelbart förverkligas.
Språkvetenskapliga sektionen delar utredningens övertygelse, att tillkomsten
av nu nämnda befattningar skulle innebära ett utomordentligt värdefullt
medel till vetenskaplig förnyelse och förbättrad kontakt mellan de
svenska universiteten och den internationella forskningen. Enligt matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten därstädes torde det snart visa sig, att
det av utredningen föreslagna antalet rörliga professurer är otillräckligt.
Det är av såväl detta som andra skäl enligt fakultetens mening betydelsefullt
att personliga tjänster i större utsträckning än hittills inrättas för
förtjänta forskare.

Det större konsistoriet i Uppsala anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer och förordnandeprofessurer
vill konsistoriet livligt förorda. Dessa typer av tjänster har var på sitt sätt
förutsättningar att bliva av största värde för forskningen. Det är emellertid
av vikt att de rörliga professurerna icke kommer att betraktas som sluttjänster
för eljest obefordrade docenter utan förbehålles vetenskapsmän av
utmärkt förtjänst. Konsistoriet delar utredningens mening om de allmänna
principer enligt vilka de s. k. självständiga laboraturerna bör omvandlas
till professurer.

Juridiska fakulteten i Lund yttrar bl. a. följande.

Utredningen diskuterar icke, huruvida den nuvarande möjligheten till
partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete — högst en lästermin under
varje femårsperiod — kan anses vara tillräcklig. Fakulteten har klart kunnat
konstatera vilken utomordentlig betydelse en dylik tjänstebefrielse har
som en ofta nödvändig förutsättning för genomförandet av dessa universitetslärares
forskningsprojekt. Den får därför föreslå, att möjligheten till
tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete vidgas till en lästermin för varje
treårsperiod i likhet med vad som redan gäller för docentbefattningarna.

Medicinska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Vad först beträffar utredningens förslag om rörliga professurer hälsar

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

fakulteten detta initiativ med den största tillfredsställelse. Även förslaget om
förordnandeprofessurer finner fakulteten synnerligen värdefullt. Fakulteten
vill endast framhålla att förordnandetiden bör kunna sättas så kort som
ett år, då flertalet utländska forskare knappast kan antagas vara villiga
att förlägga sitt arbete till vårt land under längre tid. Fakulteten instämmer
med utredningen i uppfattningen att självständiga ämnesområden bör
representeras av en professor och icke av en laborator (motsvarande).
Fakulteten anser slutligen förslaget att professorer och laboratorer skall beredas
möjlighet fullgöra sin undervisningsskyldighet i form av vetenskaplig
handledning vara synnerligen välbetänkt och ägnat att kraftigt befordra
den vetenskapliga forskningen.

Humanistiska fakulteten i Lund yttrar:

Vad utredningen anför beträffande dubblering av tjänster samt rörliga
professurer och personliga professurer av förordnandetyp anser fakulteten
synnerligen viktigt. Fakulteten vill dock framhålla, att undervisnings- och
administrationsbördan för de fasta lärarna torde — även om utredningens
förslag till fullo genomföres — komma att bli så betungande, att deras
forskningsmöjligheter blir lidande. Den enda utvägen att komma till rätta
med detta problem är enligt fakultetens mening, att bestämmelsen i universitetsstatuterna
52 § 3 mom. e) om rätt för sådan lärare till partiell
tjänstebefrielse för forskningsarbete ändras till att avse två terminer under
varje period av fem år.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller huvudsakligen
följande.

Framför allt vill fakulteten instämma i den allmänna principen, att lärarorganisationen
måste göras smidigare, så att den kan anpassas till de
stundom snabbt växlande förhållandena inom forskning och undervisning
och bättre än nu kunna följa med vetenskapernas utveckling. Förslaget att
enskild forskningshandledning får räknas som tjänstgöring hälsar fakulteten
med stor tillfredsställelse; det kan förväntas leda till en värdefull
effektivisering av undervisningen på de högsta stadierna, vilken nu i många
fall i likhet med professorernas egen forskning fått eftersättas på grund av
lärarnas formella skyldighet att undervisa i bundna former. Fakulteten
anser också att vissa beräkningsnormer med hänsyn till antalet forskande
elever måste fastställas, men vill framhålla att denna evalveringsmöjlighet
icke får begränsas snävt, om reformen skall få avsedd verkan. Den av utredningen
förordade frikostigare dubbleringen av ordinarie lärarbefattningar
i ämnen med omfattande forskningshandledning och undervisning
innebär likaledes ett värdefullt framsteg. Utredningens synpunkter på under
vilka förhållanden eu dubblering bör vidtagas synes väl avvägda, liksom
påpekandet att en dubblering icke behöver medföra en utbrytning av någon
del av ett ämne, eller att en ny professur eller laboratur måste få en särskild
benämning. I detta sammanhang vill fakulteten påpeka önskvärdheten av
en översyn av benämningarna på s. k. företrädesvisprofessurer. Dessa opraktiska
namn, vilka ibland provocerar fram advokatyr vid tillsättningarna,
medför att tjänsterna knappast kan dubbleras. Del skulle säkert vara smidigare
och modernare om eu precisering av verksamhetsområdena, diir
detta är nödvändigt, infördes i instruktionen för de befattningar det är
frågan om. Omvandlingen av fullt självständiga laboraturer till professurer

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

bör genomföras så som utredningen också föreslår, men i snabbare takt
än som hittills skett. Fakulteten anser emellertid, att man icke generellt
bör sträva efter en schablonmässig likformighet mellan universiteten i fråga
om ämnesrepresentation och ämnenas organisation ej ens då det gäller
s. k. centrala ämnen; detta kan stundom vara motiverat, men i andra fall
innebära en reproduktion av mindre moderna förhållanden. Organisationen
av ett ämne bör fritt få prövas i vart fall, för att utvecklingen ej skall låsas
fast.

Fakulteten vill särskilt trycka på behovet av att personliga professurer
inrättas frikostigare. Fn personlig befattning bör lättare kunna erhållas
och motiveras icke endast med att välmeriterad kandidat finnes, utan även
genom ämnets tillfälliga behov av förstärkning av forskare och lärare. I
viss mån skulle helt personliga befattningar ersättas av de rörliga professurerna.
Inrättandet av dessa skulle ge ytterligare möjligheter att tillvarata
eminenta forskarbegåvningar. Befattningarnas antal skulle dock bli ringa
och vakanser sällan inträffa. Förslaget om förordnandeprofessurer är mycket
intressant och välmotiverat och bör kunna tjäna avsett syfte, framför
allt då det gäller tidsbegränsad anställning av utländska forskare för en
följd av år. I detta sammanhang vill dock fakulteten peka på den lucka
i vår universitetsorganisation, som ligger i att vi saknar möjlighet att inbjuda
s. k. »visiting professors» på kort tid. Vanligen inbjudes sådana på
en termin eller ett år som ersättare för en tjänstefri professor under forskningsledighet,
och den gästande professorn övertar ordinarie undervisning
på ett eller annat stadium. Systemet är värdefullt för att öka kontakten med
andra länder och friska upp undervisningen. Många svenska professorer
har haft sådana inbjudningar till utlandet, men utbytet är nu helt ensidigt.

Det större konsistoriet i Lund anför bl. a. följande.

Konsistoriet understryker önskvärdheten av att personliga professurer
i fortsättningen inrättas i större utsträckning än tidigare. Konsistoriet tillstyrker
förslaget om rörliga professurer men vill tillika framhålla, att
betydande svårigheter torde inställa sig vid tillsättningen av dessa rörliga
befattningar, om avsett syfte skall uppnås. Förslaget om inrättande av
förordnandeprofessurer tillstyrkes. Ifrågasättas kan, om dylika tidsbegränsade
förordnanden bör kunna givas endast åt utländska forskare av
utmärkt förtjänst eller framstående svenska forskare, som är verksamma
utanför universitetsorganisationen. I detta sammanhang bör även framhållas,
att möjlighet bör föreligga att inbjuda »visiting professors» att under
kortare tid, t. ex. en termin eller ett år, meddela undervisning eller handleda
forskning vid de svenska universiteten.

Ilistorisk-filosofiskn sektionen i Göteborg uttalar bl. a. följande.

Erfarenheten visar, att de temporära forskarbefattningarna, sådana som
docenturer, aldrig kan få en tillfredsställande rekrytering, om ej deras
innehavare kan räkna på en rimlig chans till slutgiltig placering på universitetsbefattningar.
Det är därför enligt sektionens mening nödvändigt, att
den i och för sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av lägre forskarbefattningar
vid universiteten motsvaras av en utbyggnad av professurer, fasta
och rörliga, samt laboraturer och preceptorat. Nya högre ordinarie universitetsbefattningar
synes emellertid nödvändiga icke bara för att ge forskningen
större bredd och stimulera en kontinuerlig återväxt utan också för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

avlasta arbetsbördan irån innehavare av de befintliga tjänsterna. Sektionen
vill starkt understryka utredningens yrkanden i denna riktning. Men den
vill här tillfoga en synpunkt soin ej med tillräcklig klarhet framgått av
betänkandet, nämligen att det icke endast är de växande kraven på forskarhandledning
som inkräktar på tillfällena för professorer och laboratorer till
egen forskning. Härtill kommer uppgiften att leda och ha översyn över den
samlade verksamheten inom ämnet, samordna de olika undervisningsinsatserna
och handlägga administrativa ärenden. I de stora humanistiska
facken, där verksamheten är starkt differentierad, är dessa funktioner tidsoch
kraftödande mer än några andra, särskilt som de ofta måste utövas med
otillräckliga eller otjänliga lokalresurser. Sektionen vill även uttala sin
förhoppning, att vissa rörliga professurer måtte knytas till densamma.
Sektionen vill slutligen instämma i utredningens uppfattning, att självständiga
laboratorstjänster bör omvandlas till professurer.

Språkvetenskapliga sektionen i Göteborg välkomnar förslaget om ökade
möjligheter för professor (motsvarande) att fullgöra sina undervisningsskyldigheter
i form av enskild handledning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

Lärarkollegiet vill understryka vikten av att professorers och laboratorers
undervisning i största möjliga utsträckning bör kunna reserveras för forskningsundervisning.
Denna är på institutioner med hög vetenskaplig aktivitet
så omfattande, att den redan vid sidan av dessa befattningshavares allt
mera omfattande administrativa arbetsbörda högeligen inkräktar på deras
egen forskningsverksamhet. Under sådana omständigheter måste den voluminösa
elementära undervisningen kunna läggas på andra befattningshavare,
om icke möjligheterna för professorerna och laboratorerna att upprätthålla
en tillfredsställande vetenskaplig verksamhet skall äventyras. Som
av utredningen starkt betonas är en av de största svagheterna i svenskt
akademiskt befordringsväsen svårigheten att för särskilt begåvade vetenskapsmän
erhålla betryggande anställningsvillkor. Denna brist är en av
huvudanledningarna till att ett betydande antal lovande vetenskapsmän
lämnar den vetenskapliga banan eller — som på sista tiden i allt större
utsträckning skett — förvärvas av utländska universitet och organisationer.
Lärarkollegiet instämmer helhjärtat i utredningens åsikt, att denna ur
samhällsekonomisk synpunkt högst otillfredsställande tendens måste brytas
och understryker med skärpa vikten av att, förutom nya ämnesbundna
professurer och laboratorer, rörliga professurer och förordnandeprofessurer
tillskapas i enlighet med utredningens förslag.

Ma te mat isk-n a lur ve ten ska pliga avdelningen vid Stockholms högskola

anför huvudsakligen följande.

Utslaget på samtliga ämnen vid samtliga fakulteter och högskolor måste
utredningens förslag om nya professorsbefattningar betecknas som ett
ininimiförslag, och endast risken för sjunkande kvalitet vid ännu starkare
expansion kan motivera alt man tills vidare stannar på denna nivå. Eftersläpningen
är nämligen inom åtskilliga ämnen betydande. Fakulteten anser
sålunda utbyggnad till den kapacitet som av utredningen anbefalles vara
av synnerligen stor vikt. Givetvis bör den väsentliga utbyggnaden ske genom
inrättande av fasta tjänster, ty endast på så sätt kan en långtidsplanering
i fråga om såväl materiella som personella resurser komma till stånd.

7 liihang till riksdagens protokoll 19.>9. 1 sand. Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Man har tidigare varit mycket restriktiv då det gällt att inrätta personliga
professurer. Utredningen finner en aktivare och rörligare politik nödvändig
och föreslår, att det traditionella förfaringssättet kompletteras med inrättande
av dels rörliga professurer, dels personliga professurer av förordnandetyp.
Fakulteten hälsar förslaget med tillfredsställelse. Utredningen
anser att laboraturer eller motsvarande, vilkas innehavare självständigt repiesenteiar
visst läroämne, icke är motiverade utan bör ersättas med professurer.
Fakulteten konstaterar med tillfredsställelse att utredningen på denna
punkt helt anammat de principer som fakulteten vid förra remisstillfället
gjorde sig till tolk för, nämligen att befattningshavare med professors arbetsuPPSift
och ansvar bör ha icke blott professors titel utan även professors lön.

Humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola uttalar bl. a. följande.

Utredningens bedömning av det antal sluttjänster för forskning, som bör
inrättas under den närmaste femårsperioden, synes vara väl motiverad och
lämpad för snabba positiva åtgärder. Fakulteten önskar understryka utredningens
mening, att vetenskapens differentiering är en av drivfjädrarna i
samhäll sdynamiken. Differentieringen kan ske såväl inom de äldre läroämnena
som gränsområdena mellan dessa. Det senare är säkerligen det för
forskningens utveckling betydelsefullaste. Fakulteten finner det angeläget,
att genom rörliga, icke ämnesbundna professurer en möjlighet skapas att
inrätta toppbefattningar också för sådana nya gränsspecialiteter med deras
kombinerade metodik. Icke ämnesbundna rörliga professurer bör enligt
fakultetens mening inrättas till den omfattning och enligt det tidsschema,
som utredningen har föreslagit. Fakulteten finner det välbetänkt med en
bestämmelse att för sådan tjänst skall krävas särskilt framstående professorskompetens.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framhåller bl. a.
följande.

Lärarkollegiet finner det angeläget att möjligheterna att tillskapa personhga
piofessuier förbättras och att i takt med ökningen av antalet professorskompetenta
forskare personliga professurer inrättas, ökas dessa möjligheter
i tillräcklig grad, synes de föreslagna rörliga professurerna och förordnandeprofessurerna
obehövliga.

L niversitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Med avseende på laboratorerna (motsvarande) delar jag utredningens
piincipiella uppfattning rörande dessa befattningshavares ställning ävensom
omvandlingen av självständiga laboraturer till professurer. Jag finner det
angeläget, att denna omvandling blir föremål för ett principbeslut, som kan
i^u'' §rljn^ *°r hithörande frågors handläggning i petitasammanhang.
Vid behandlingen av frågan om omvandling av självständiga laboraturer
uttalar utredningen, att den finner, »att ett forskningsområde bör vara
representerat av ordinarie professur i följande fall, nämligen då det är
ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna)
ett självständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är
att beteckna som centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar
självständigt gentemot andra ämnen». Om jag förstått utredningen
rätt, skiljer utredningen här mellan två varandra uteslutande huvudtyper av
fall. Vid den första huvudtypen utgör forskningsområdet ett självständigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt
examensämne på såväl hög- som lågstadiet. I den andra huvudtypen har
forskningsområdet icke karaktär av självständigt läroämne eller examensämne
men det är att beteckna som centralt och i avseende å arbetsmetodik
och frågeställningar självständigt gentemot andra ämnen. Utredningen fortsätter
emellertid del nyss citerade på följande sätt: »I det sistnämnda
fallet torde det oftast vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller
(beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne
på såväl hög- som lågstadiet». Då denna formulering ej synes vara förenlig
med den nyss av mig föreslagna tolkningen, kvarstår en viss osäkerhet angående
utredningens mening. Vad beträffar uttrycken »självständigt läroämne»
och »självständigt examensämne» anser jag mig böra förutsätta, att
de sakligt sett har samma innebörd. Frågan om en enhetlig tjänstebenämning
för befattningshavare i laboratorsgruppen har varit föremål för åtskillig
diskussion. För min del finner jag att starka skäl talar för att en sådan
benämning införes. Ehuru intet av de hittills diskuterade förslagen synes
mig klart överlägset de övriga, vill jag dock för min del närmast ansluta
mig till utredningens förslag om införande av benämningen adjungerad
professor.

Utredningen har starkt understrukit vikten av att professorer och laboratorer
(motsvarande) får möjlighet att fullgöra en betydande del av dem
åliggande undervisning i form av enskild handledning av yngre forskare
enligt av kanslern meddelade föreskrifter för varje särskilt fall. Medgivanden
att fullgöra viss del av undervisningsskyldigheten genom forskningsundervisning
eller forskningshandledning har hittills i starkt begränsad
omfattning meddelats av kanslern med stöd av bestämmelserna i universitetsstatuternas
51 § 2 mom. resp. 53 § 3 mom. För min del vill jag livligt
förorda att statsmakterna uttalar sig för en liberalisering av praxis på detta
område. Utbyte av ifrågavarande slag bör enligt min mening kunna ske, då
vederbörande lärare har att handleda ograduerade forskare i sådan omfattning,
att en nedsättning av hans övriga undervisningsskyldighet framstår
såsom påkallad för alt bereda honom själv rimlig tid för egen forskning.
I detta sammanhang vill jag framhålla betydelsen av att professorer och laboratorer
(motsvarande) beredas ökade möjligheter att erhålla partiell tjänstebefrielse
för forskning eller författande av lärobok. Såväl vikten av att
bereda förbättrade arbetsvillkor för forskningen som den i många ämnen
framträdande bristen på lämpliga läroböcker talar enligt min mening starkt
för eu ändring i angiven riktning. En sådan kan ske antingen genom en ändring
av Kungl. Maj :Is praxis eller genom en utsträckning av kanslerns möjligheter
att medgiva partiell tjänstebefrielse. I senare fallet synes det mig
önskligt att universitetsstatuternas 52 § 3 mom. ändras så, att maximitiden
för kanslerns befogenhet utsträckes till exempelvis två terminer för lärobok,
respektive eu eller, då särskilt starka skäl föreligger, två terminer under
varje period om fem år för forskning.

I likhet med de av mig hörda remissinstanserna instämmer jag helt i
utredningens principiella uttalanden rörande betydelsen av en stark ökning
av topptjänsternas antal under de närmaste åren. Att statsmakterna i
princip uttalar sig för eu sådan ökning och alt planmässiga åtgärder för
dennas realiserande utan uppskov vidtages, synes mig i sjskiva verket vara
en oeftergivlig förutsättning för genomförandet av den forsknings- och
undervisningsreform, som universitetsutredningen haft till uppdrag att
förbereda, .lag delar utredningens mening om nödvändigheten av alt nu

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

befintliga universitet och högskolor bygges ut till full forsknings- och
undervisningskapacitet genom komplettering av topp tjänsterna inom centrala
ämnen, och även i många fall genom inrättande av dylika tjänster i
ännu ej representerade ämnen. Det synes mig självklart att det måste vara
rationellt att sörja för en sådan upprustning av befintliga lärosäten, innan
man inrättar nya. Utredningens uppskattning att minst 100 permanenta
ämnesbundna tjänster skulle behöva inrättas under den närmaste femårsperioden
för att realisera det sålunda angivna programmet, synes mig ej
för högt tilltagen.

Utöver de permanenta ämnesbundna tjänsterna tillkommer de personliga
forskartjänsterna. Utredningen har med rätta framhållit dessa tjänsters
utomordentligt stora betydelse för ett rationellt tillvaratagande av forskarbegåvningarna,
och anser att inrättandet av sådana befattningar, som hittills
i alltför hög grad haft karaktären av en undantagsföreteelse, i stället
bör göras till en normal väg för att trygga vetenskapens utveckling och
differentiering. Vid sidan av sådana personliga professurer, som hittills förekommit,
skall enligt utredningens förslag två nya typer av befattningar tillkomma,
nämligen rörliga professurer och förordnandeprofessurer. För
min del vill jag livligt tillstyrka utredningens förslag att dels avsevärt underlätta
tillkomsten av personliga forskartjänster av hittills förekommande
typ, dels även införa 25 rörliga professurer under den närmaste femårsperioden.

De rörliga professurerna skall enligt förslaget vara »gemensamma för
hela universitets- och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj:t utan
avseende på ämne eller läroanstalt». Jag förutsätter, att utredningen här
avser endast de lärosäten, som eljest är föremål för behandling i betänkandet.
Vid dessa befattningars tillsättande torde de svårigheter med avseende
på jämförelsen mellan forskarmeritering på helt olika fält, vilka ovan påpekats
i samband med forskardocenturerna, komma alt i än högre grad
göra sig gällande. I analogi med vad här ovan föreslagits i fråga om forskardocenturerna,
synes det möjligen kunna övervägas att, eventuellt efter förloppet
av viss övergångstid, på lämpligt sätt anknyta även de rörliga professurerna
till vissa större ämnesområden.

Utredningens förslag om inrättande av förordnandeprofessurer är främst
motiverat av forskningens behov av internationella kontakter. Detta behov
är för visso starkt framträdande, och kan ej tillnärmelsevis fyllas med hjälp
av nu tillgängliga resurser i fråga om anslag för inbjudande av gästföreläsare,
resor för svenska forskare in. in. Jag ställer mig emellertid tveksam
till utredningens förslag på denna punkt. De »utländska forskare av
utmärkt förtjänst», som utredningen åsyftar, torde i själva verket sällan ha
möjlighet att antaga en svensk inbjudning för så lång tid, som utredningen
synes avse med sitt förslag. Ej heller torde det för dessa, som väl i flertalet
fall innehar ordinarie anställning i sitt hemland, ha något större intresse att
under en tids vistelse här förvärva svensk pensionsrätt. Mera realistiskt
synes det vara att — i anslutning till rådande internationell praxis — öppna
möjlighet att till de svenska lärosätena inbjuda så kallade »visiting professors»
för tider, varierande mellan några månader och ett eller annat år.
Under efterkrigstiden har ett stort antal svenska forskare med synnerligen
gott utbyte innehaft sådana kortvariga anställningar i utlandet, och det
synes vara en allmänt känd brist hos oss, att våra möjligheter att på liknande
villkor inbjuda utländska gäster är så begränsade. För min del vill

101

Knngl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

jag därför, med avstyrkande av utredningens förslag beträffande inrättande
av förordnandeprofessurer, föreslå att särskilda medel ställes till förfogande
för ändamålet, exempelvis genom en höjning av reservationsanslaget
till gästföreläsningar med ett belopp, ungefärligen motsvarande kostnaden
för de av utredningen ifrågasatta 10 befattningarna. Anslaget bör då kunna
utnyttjas av universitet och högskolor för bland annat sådana inbjudningar,
som här avsetts. Givetvis bör anslaget även kunna disponeras för inbjudning
av »framstående svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen».

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Kollegiet hälsar med tillfredsställelse förslaget att såväl rörliga professurer
som förordnandeprofessurer inrättas. All anledning finnes att antaga
att dessa befattningar skulle bli väl utnyttjade och öka högskolornas
möjligheter att anpassa sig efter aktuella situationer. För att förordnandeprofessurerna
verkligen skall kunna utnyttjas synes de icke böra konstrueras
på i huvudsak samma sätt som professurerna vid musikhögskolan och
konsthögskolan. Enligt kollegiets uppfattning bör förordnandeprofessurerna
avse 3- eller 6-årsperioder och nytt förordnande kunna ske intill dess
vederbörande når för professor gällande pensioneringsgräns.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola anför bl. a. följande.

Utredningens förslag om rörliga professurer finner lärarkollegiet utomordentligt
värdefullt. För att denna institution skall få önskad effekt, fordras
dock ett ganska stort antal sådana professurer, så att relativt täta ledigheter
kan uppkomma genom avgång. Tillkomsten av sådana professurer kan
förväntas verksamt bidraga till att dugliga forskare kan kvarhållas vid eller
rekryteras till högskolorna. De föreslagna förordnandeprofessurerna ställer
sig kollegiet emellertid tveksamt inför. Ett förordnande på en bestämd tid
kommer som regel att leda till komplikationer, då vederbörande skall avgå
från befattningen. Det förefaller icke heller tilltalande, att innehavarna av
dessa professurer skulle få en sekundär ställning inom — såvitt rör höghögskolan
— avdelnings- och lärarkollegium. Kollegiet vill i stället för förförordnandeprofessurer
föreslå, att antalet rörliga professurer utökas, så
att man inom denna kategori kan bereda plats för framstående forskare
från utlandet, industrin eller annat håll utanför högskolorna.

Överstgrelsen för de tekniska högskolorna anför huvudsakligen följande.

Vid sina överväganden av frågan om laboratorernas ställning har överstyrelsen
kommit till den uppfattningen, att tillräckligt utrymme icke längre
finnes inom personalorganisationen vid våra universitet och högskolor för
ett bibehållande av laboraturerna (motsvarande) såsom särskilda topptjänster
vid sidan av professurerna. Härvid har överstyrelsen även beaktat, att
efter tillkomsten av universiletslektorat — vilken nya typ av befattningar i
viss mån betingas av den utveckling, laboraturerna undergått — ett bibehållande
av sistnämnda befattningar framdeles ej heller kan motiveras med
behovet av en lägre ordinarie lärartjänst än professur inom den akademiska
karriären, då ett dylikt behov synes bliva i erforderlig omfattning tillgodosett
genom lektoraten. Överstyrelsen har sålunda funnit sig böra förorda att
— i allt fall för de tekniska högskolornas del — laboratorstjänsterna (motsvarande)
avvecklas, vilket torde böra gälla såväl självständiga som andra
laboraturer. Härvid synes befattningarna böra omvandlas till professurer,

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

om — efter prövning av innehavarens kvalifikationer i varje särskilt fall —
vederbörande befinnes besitta professorskompetens, vilket som regel torde
komma att visa sig vara fallet, därest laboraturen blivit tillsatt med tilllämpning
av nu gällande behörighetsvillkor. Utöver professorskompetens
hos innehavaren torde emellertid för en laboratorstjänsts omvandling till
professur böra krävas, att befattningen ifråga ej — såsom fallet icke
sällan torde hava varit vid tillkomsten av nya osjälvständiga laboraturer —
huvudsakligen avser att tillgodose undervisningens behov. Föreligger icke
här angivna förutsättningar för omvandling av en laborator stjänst till professur
bör densamma enligt överstyrelsens mening sättas på övergångsstat
eller ändras till lektorstjänst.

I fråga om professurer har universitetsutredningen vidare föreslagit ett
inrättande av två nya slag av vad utredningen kallar personliga befattningar,
nämligen dels »rörliga professurer», vilka synes tänkta såsom ordinarie
fullmaktstjänster, dels »personliga professurer av förordnandetyp». Med
de gängse ordinarie professurerna och de personliga professurerna av traditionell
karaktär ävensom de nyssnämnda adjungerade professurerna (i
förekommande fall förenade med personlig professur) skulle sålunda vid
ett genomförande av utredningens förslag universitets- och högskoleförvaltningen
komma att inrymma professurer av fem olika arter. Eu så rikhaltig
flora av professorsbefattningar ter sig redan ur allmänna administrativa
synpunkter mindre lockande och överstyrelsen, som förut berört de adjungerade
professurerna, är också av den uppfattningen, att en ytterligare gallring
av det tillämnade beståndet utan olägenhet bör kunna ske. Överstyrelsen
är ense med utredningen om önskvärdheten av en smidigare form för
tillskapandet av personliga professurer utan den tidsutdräkt och omgång,
som den sedvanliga proceduren härutinnan medför. Detta synes överstyrelsen
främst gälla för sådana fall, då det framstår såsom angeläget att åt landet
snabbt kunna »rädda» en förtjänt svensk forskare, för vilken vid den
aktuella tidpunkten ingen ordinarie professorstjänst står till buds och för
vars verksamhet en lämplig bas utan mera omfattande åtgärder kan beredas
vid någon befintlig institution. Härvidlag kan enligt överstyrelsens mening
ingalunda vara avgörande, om den ifrågakommande forskaren redan är verksam
inom universitets- och högskoleorganisationen eller ej. Oftast torde
emellertid — i motsats till vad utredningen för dess förordnandeprofessurer
angivit — vederbörande tillhöra denna organisation. Det kan sålunda
gälla en framstående e. o. docent eller e. o. forskardocent, vars förordnande
utlöper, eller — för att välja ett till överstyrelsens eget förvaltningsområde
inskränkt exempel — en framstående speciallärare. Men även ett önskemål
att för en tid till ett svenskt lärdomssäte knyta en framstående utländsk
vetenskapsman synes under i övrigt enahanda förutsättningar kunna tillgodoses
genom förordnandeprofessurer av bär åsyftad karaktär, även om
möjligheterna härtill med hänsyn till bestämmelserna i § 28 regeringsformen
blir begränsade. I en här angiven situation skulle enligt överstyrelsens
åsikt ett antal till Kungl. Maj :ts förfogande ställda professorsbefattningar,
som icke vore ämnesbundna, kunna tillgodose ett viktigt behov. Dessa "befattningar
synes böra givas karaktär av förordnandetjänster, varvid förordnandetidens
längd torde böra avpassas med hänsyn till omständigheterna i
det särskilda fallet. Ett system med rörliga förordnandeprofessurer i enlighet
med av överstyrelsen här antydda riktlinjer, varvid det synes vara rationellast
att ifrågakommande antal befattningar redan från början för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

103

delas mellan universitetskanslerns och överstyrelsens förvaltningsområden,
är överstyrelsen för egen del beredd att förorda. Om överstyrelsen sålunda
funnit sig kunna förorda ett system med vad som skulle kunna kallas »rörliga
förordnandeprofessurer», har överstyrelsen däremot icke blivit övertygad
om ändamålsenligheten av att införa den typ av »rörliga professurer»,
som universitetsutredningen föreslagit. Utredningen synes hava avsett, att
dessa befattningar skulle hava karaktären av ordinarie fullmaktstjänster,
vilket innebär att den person, som tilldelas en dylik befattning, kan komma
att innehava densamma till pensionsålderns inträde. Vid sådant förhållande
synes basorganisationsfrågan här få samma räckvidd, som gäller beträffande
sedvanliga ordinarie och personliga professurer, för vilkas inrättande
i varje särskilt fall riksdagens medverkan erfordras. Det synes överstyrelsen
också kunna befaras, att rörligheten hos en här avsedd professorsbefattning
kommer att avtaga med rörligheten hos dess innehavare för att
vid dennes avgång — kanske efter mer än ett kvarts sekel och sedan befattningens
basorganisation under tiden för innehavet genom beslut av statsmakterna
i skilda hänseenden utbyggts — slutgiltigt i fast form införlivas
med den permanenta lärarorganisationen vid vederbörande lärdomssäte.

Förslaget om införande i högskolestadgarna av bestämmelse om partiell
tjänstebefrielse för professor och laborator (motsvarande) samt om en
översyn av dessa stadgar i övrigt för en närmare anpassning till universitetsstatuterna
har ej givit överstyrelsen anledning till erinran.

Överstyrelsen vill emellertid framhålla, att partiell tjänstebefrielse redan
nu beviljas ordinarie lärare vid de tekniska högskolorna med analog tilllämpning
av universitetsstatuterna, ehuru sådana ärenden som regel måste
underställas Kungl. Maj :ts prövning. En översyn av högskolestadgarna i
övrigt har för överstyrelsen tidigare framstått såsom ett viktigt önskemål.
Numera synes det likväl överstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida icke
universitetsutredningens arbete dessförinnan lämpligen bör slutföras, så
att en sådan översyn för olika lärosätens vidkommande kan verkställas
på grundval av det samlade resultatet av detta arbete.

Ingeniörsvetenskapsakademien yttrar huvudsakligen följande.

Förslaget att inrätta rörliga professurer och personliga professurer av
förordnandetyp hälsas med tillfredsställelse. Antalet sådana befattningar
synes böra göras större än som föreslagits.

Statens medicinska forskningsråd vill varmt tillstyrka inrättande av de
s. k. rörliga professurerna och förordnandeprofessurerna och anför ytterligare
följande.

Viktigt anser rådet vara, att möjlighet finnes för de statliga forskningsråden
att ta initiativ för tillsättande av dessa professurer. Genom de rörliga
professurerna kommer möjlighet att finnas att ta hand om yngre mycket
kvalificerade forskare som i annat fall ev. skulle lämna forskningen i vårt
land. Statens medicinska forskningsråd har för sin del under längre tid
genom personliga anslag understött flera forskare, som torde vara ytterst
lämpliga för dessa rörliga professurer. Rådet har likaså tidigare genom
anslag möjliggjort för framstående utländska forskare att för längre eller
kortare tid kunna knytas till svenska forskningsinstitutioner på det sätt,
som föreslås för förordnandeprofessurerna. Rådet vill här endast anföra,
att möjlighet att begränsa förordnandetiden till eu kortare tidsperiod,

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

exempelvis ett år, måste finnas, då det är troligt, att många utländska
forskare inte önskar eller inte kan för längre lid lämna sin egen institution.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd liar med största intresse noterat
förslaget om inrättande av s. k. rörliga professurer och vill livligt tillstyrka
utredningens förslag på denna punkt.

Atomkommittén yttrar bl. a. följande.

Alldeles särskilt betydelsefulla är utredningens påpekanden och förslag
vad gäller inrättandet av personliga befattningar. Atomkommittén vill tillstyrka
de förslag om inrättande av två nya befattningstyper som här framläggs,
nämligen de rörliga professurerna och personliga professurer av
förordnandetyp. En förutsättning är dock att skapandet av dessa befattningstyper
ej tas till intäkt för en ännu restriktivare politik än hittills,
när det gäller inrättandet av de rent personliga befattningar, som helt
visst ändå kommer att behövas i särskilda fall.

Statens tekniska forskningsråd förklarar sig dela utredningens uppfattning,
att rörliga professurer och förordnandeprofessurer bör införas och
anför i fråga om förordnandeprofessurer ytterligare följande.

Enligt rådets uppfattning bör förordnandeprofessurerna kunna utnyttjas
för att i vissa fall för begränsade perioder knyta framstående industrimän
till våra tekniska högskolor. Vid de tekniska högskolorna bör man därför
tänka sig ett system med förordnanden om treårsperioder, vilka kan förlängas
obegränsat antal gånger och vilka där så prövas erforderligt tillförsäkras
pensionsrätt. I de fall där så befinnes lämpligt bör redan från
början längre förordnandetid än tre år, t. ex. upp till tio år, kunna ifrågakomma.
Det synes väsentligt att ingen maximering föreskrives eftersom
en sådan begränsande bestämmelse rörande det antal år varunder förordnande
sammanlagt kan ges, säkerligen skulle väsentligt minska möjligheterna
att genom dessa förordnandeprofessurer knyta in- och utländsk
expertis till högskolorna.

Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt förslagen om rörliga professurer och
förordnandeprofessurer.

Statens löncnämnd yttrar:

Utredningen föreslår bl. a. inrättande av s. k. förordnandeprofessurer
för att möjliggöra att utländska forskare av utmärkt förtjänst eller framstående
svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen,
för längre eller kortare tid skall kunna knytas till denna. I fråga
om förordnandetid och pensionsrätt på dessa tjänster anser utredningen,
att gällande bestämmelser beträffande professorerna vid konsthögskolan
och musikhögskolan kan vara vägledande. Flertalet av professurerna vid
nämnda högskolor är placerade i lönegrad med beteckningen Bq eller ABq,
vilket innebär förordnande för begränsad anställningstid med rätt i förekommande
fall till bl. a. s. k. uppskjuten pension vid 65 års ålder. Nämnden,
som har svårt att finna att en sådan anställningsform kan vara lämplig
i förevarande fall, ifrågasätter, om inte åtminstone tills vidare under
en försöksperiod förordnande med arvode eller såsom extra tjänsteman
borde komma till användning för här avsedda forskarbefattningar, som

105

Kungl. Alaj.ts proposition nr 105 är 195!)

av utredningens motivering att döma skulle komma att få en i hög grad
personlig karaktär.

SACO anför bl. a. följande.

Utredningens förslag till omvandling av självständiga laboraturer tillstyrkes.
En förutsättning för att forskarens karriär i dess helhet skall te
sig lockande är att antalet högre sluttjänster står i någorlunda rimlig
proportion till det sammanlagda antalet tjänster. En kraftig utökning av
antalet tjänster på lägre nivå måste därför kompletteras med förslag om
utökning av i första hand antalet professurer. Endast sistnämnda tjänstetyp
har ju — till skillnad främst från lektoraten — obetingad konkurrenskraft
i förhållande till de möjligheter, som den övriga arbetsmarknaden
kan erbjuda personer med här aktuella kvalifikationer. Utredningen har
emellertid ej lagt fram något specificerat förslag till ökning av antalet
sådana tjänster utan stannar vid en blygsam antydan om att minst 100
nya toppbefattningar nog måste inrättas under den närmaste femårsperioden.
I jämförelse med 157 nya e. o. docenturer och 30 nya forskardocentbefattningar
är detta antal helt otillräckligt även om man tar hänsyn till
de föreslagna 25 rörliga professurerna. I fråga om dubblering av ordinarie
tjänster anser utredningen att man bör sikta mot att låta de centrala ämnena
företrädas av dubbla toppbefattningar. Detta påpekande är väsentligt.
Egendomlig ter sig däremot utredningens åsikt att detta särskilt bör gälla
ämnen »som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler».
Det borde dock i första hand vara ämnets art, bl. a. med hänsyn till
graden av specialisering, behovet av mångsidig lorskning och undervisningens
omfattning, som skulle vara avgörande, icke yttre faktorer, såsom
institutionslokalernas ytinnehåll. I syfte att förbättra möjligheterna till
sluttjänster för internationellt sett framstående forskare för vilka sluttjänster
inom den permanenta organisationen inte finns tillgängliga har
utredningen föreslagit inrättande av s. k. rörliga professurer. SACO \ill
starkt stödja detta förslag men önskar samtidigt betona, att dessa tjänster
icke enbart bör förbehållas sådana ämnen, som har ett internationellt
forum. Forskare inom ämnen, som till sin natur är nationellt bundna, bör
lika väl kunna ifrågakomma vid tillsättning av rörliga professurer. Antalet
föreslagna tjänster torde vidare, med hänsyn till de behov som föreligger
vid olika universitet och högskolor, vara otillräckligt. Utredningens förslag
om förordnandeprofessurer tillstyrkes.

SFS framhåller bl. a. följande.

Eu ofta uttalad princip i utredningens förslag till upprustning av forskningen
är att de utpräglade forskarbegavningarna vid universiteten och
högskolorna bör tillvaratagas. Som ett led i denna strävan föreslår utredningen
ett antal tjänster som rörliga professorer och förordnandeprofessorer.
SFS hälsar detta med stor tillfredsställelse. Betraktar man emellertid
de ordinarie slott jänslcrna vid universiteten ur den akademiska forskarkarriärens
synpunkt synes oss utredningens förslag knappast överensstämma
med dess uttryckligt lastslagna princip: »ytterst är det endast tlei
ordinarie slutljänslcr som ger forskarbanan eu rimlig trygghet». Det ulbyggnadsprogram
för forskarkarriärens slutljänster som utredningen skisserar
framstår varken genom sin omfattning eller utformning som ägnat

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

att öka tryggheten på forskarbanan. Tvärtom synes uppenbara risker föreligga
för en allvarlig försämring därvidlag.

TCO fäster särskilt avseende vid förslaget om inrättande av ett antal
rörliga professurer.

Departementschefen

Inte minst från samhällets synpunkt är det synnerligen angeläget, att i en
tid av starkt ökande forskningsaktivitet så många som möjligt av alla
verkligt intresserade och kompetenta forskare beredes tillfälle att fortsätta
sin vetenskapliga verksamhet. Det är därför av särskild vikt att på ett
betryggande sätt säkerställa forskarrekryteringen.

Den av statsmakterna förra aret beslutade upprustningen av våra universitet
och högskolor har inneburit bl. a. ett första steg i riktning mot en förstärkning
av forskarrekryteringens bas. Antalet doktorand- och licentiandstipendier
har utökats avsevärt och stipendiebeloppen höjts väsentligt. Stödet
åt ograduerade forskare har utvidgats och förstärkts kraftigt. Främst i
rekryteringsstimulerande syfte har anställningsförhållandena förbättrats
för befattningshavarna i assistent- och amanuenskarriären vid flertalet av
våra högre läroanstalter. De åtgärder, som nu återstår, gäller givetvis främst
ett ytterligare säkerställande av sagda rekryteringsbas men även åstadkommandet
av en ur alla synpunkter lämpligt utformad och dimensionerad påbyggnad
av densamma. Härvid bör eftersträvas dels att så många forskarbegåvningar
som möjligt blir tillvaratagna, dels att vid våra universitet och
högskolor förutsättningar skapas för den lämpligast möjliga forskningsmiljö,
dels ock att det vid sidan av dessa läroanstalter föreliggande behovet
av kvalificerade forskare blir tillgodosett. Samtidigt härmed måste beaktas,
förutom de föreliggande variationerna de skilda forskningsfälten emellan,
jämväl de växlande rekryteringsförhållandena såväl inom de olika forskningsområdena
som på de olika stadierna i forskarkarriären.

I likhet med utredningen anser jag, att forskarkarriärens tjänster bör bilda
ett organiskt helt; utan topptjänster kan mellantjänsterna knappast i längden
verka attraktiva och utan ett urval via ett stort antal lägre tjänster kan
inte verkligt högkvalificerade krafter påräknas för toppbefattningarna.

Jag övergår nu till att behandla de i forskarkarriären ingående tjänstetyperna
var för sig och börjar därvid med karriärens bas. Dessförinnan vill
jag dock med några ord beröra min inställning till frågan om de två teologiska
fakulteternas forskningsresurser. Dessa fakulteter förfogar nu tillsammans
— förutom över viss biträdande lärar-, assistent- och amanuenssamt
biträdespersonal — över sexton professurer och fjorton e. o. docenttjänster.
Som framgått redan i det föregående har det ej varit möjligt att
i full utsträckning tillgodose de av universitetsutredningen framlagda förslagen.
Bland annat med hänsyn till de överväganden, som på grund här -

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

av varit nödvändiga, har jag inte ansett mig böra föreslå några ökade
personella forskningsresurser för de teologiska fakulteterna.

Assistenter och amanuenser. Assistent- och amanuenstjänsterna
utgör den egentliga basen i forskarkarriären.

Vad angår assistent- och amanuenspersonalens ställning inom de filosofiska
fakulteterna vill jag först erinra om att det förutnämnda av statsmakterna
förra året fattade upprustningsbeslutet bl. a. innebär, att ett system
med organisationsplaner införes för de filosofiska fakulteternas del i syfte att
möjliggöra en anpassning till växlingarna i studerandeantalet av dessa fakulteters
undervisningsresurser. Därvid har uppställts vissa normer, avsedda
att utgöra riktlinjer för beräkning av insatser för undervisningens vidkommande
av assistent- och amanuenskrafter. Utredningen har nu funnit, att
dessa normer bör så till vida kompletteras som att varje enskilt ämne bör
i fråga om assistent- och amanuenshjälp tillförsäkras vissa minimiresurser
för forskning och allmänt institutionsarbete. Utredningen har också — som
av det föregående framgått — framlagt förslag härom. Vid de beräkningar,
som utredningen i anslutning härtill utfört, har utredningen uttryckt det
för forskning och allmänt institutionsarbete såsom erforderligt beräknade
assistent- och amanuensbehovet i tjänstgöringstimmar för assistent på så
sätt att en förste amanuenstjänst beräknats motsvara 500 tjänstgöringstimmar
för assistent, d. v. s. halva det antal tjänstgöringstimmar som åvilar
en assistent, medan en andre amanuenstjänst beräknats motsvara 300 och
en tredje amanuenstjänst 225 »assistenttimmar». I förenklingssyfte kommer
jag att i det följande tillämpa samma uttryckssätt i vad avser såväl forskningens
som undervisningens behov av assistent- och amanuenskrafter.

Ett särskilt fastställande av de skilda ämnenas behov av assistenttimmar
för forskning och allmänt institutionsarbete torde visserligen icke vara i
och för sig nödvändigt men dock lämpligt och ändamålsenligt med hänsyn
till hela uppläggningen av systemet för dimensionering av de filosofiska
fakulteternas undervisningsresurser. Systemet med organisationsplaner
torde nämligen icke kunna fungera på ett fullt tillfredsställande sätt om
icke det antal assistenttimmar, som de enskilda ämnesföreträdarna bör ha
rätt och möjlighet att avdela för forskning och allmänt institutionsarbete,
i särskild ordning angives. Jag erinrar om vad statsutskottet i sitt utlåtande
1958: B 48, s. 66, härutinnan anfört.

Utredningens förslag till beräkning av minimiresurserna med avseende på
assistent- och amanuenspersonal för forskningens och det allmänna institutionsarbetets
behov innebär i korthet följande. För varje professur och laboratur
(motsvarande) — ordinarie eller personlig — beräknas 500 assistenttimmar.
För varje sådan befattning i experimentellt, matematiskt eller samhällsvetenskapligt
ämne samt i historia, litteraturhistoria, engelska språket,
nordiska språk, romanska språk och tyska språket beräknas ytterligare

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

500 assistenttimmar. För varje här avsedd befattning i fysik eller kemi beräknas
därutöver 1 000 assistenttimmar.

Resultatet av utredningens beräkning har jag funnit i stort sett väl avvägt.
Jag är av olika skäl emellertid icke beredd att helt acceptera detsamma.
Det mått av assistenttimmar för forskning och allmänt institutionsarbete,
som bör avdelas för varje laboratur (motsvarande) bör enligt min mening
icke vara lika stort som det som bör reserveras för professur. Med hänsyn
härtill räknar jag med att det antal assistenttimmar, som för här avsett
ändamål bör avdelas för en laboratur (motsvarande), utgör hälften av vad
utredningen härutinnan föreslagit. För de filosofiska fakulteternas del anser
jag mig i övrigt kunna acceptera resultatet av utredningens beräkningar.
Jag föreslår i det följande att medel beräknas för den förstärkning
av ifrågavarande personal, som från och med nästa budgetår erfordras för
det åsyftade avdelandet av ett visst antal assistenttimmar för forskning och
allmänt institutionsarbete. Inom ecklesiastikdepartementet har utarbetats
en förteckning, utvisande det antal assistenttimmar i varje enskilt ämne
inom de filosofiska fakulteterna, som enligt här angiven beräkning bör få
avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete; förteckningen torde
lämpligen fogas som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Med hänsyn till den variationsrikedom, som råder inom all forskning,
inte minst i fråga om den inom de filosofiska fakulteterna bedrivna, ligger
det emellertid i sakens natur att möjligheter till förändringar måste föreligga
av de för de olika ämnena inom sagda fakulteter här beräknade antalen
assistenttimmar. Sådana förändringar kan bli motiverade av olika skäl.
Det kan sålunda exempelvis tänkas, att forskningen vid en enskild institution
utvecklas i sådan riktning, att behovet av assistent- och amanuenshjälp
där blir alldeles särskilt starkt markerat. Vid sådant förhållande torde det
tå ankomma på vederbörande anslagsäskande myndighet att petitavägen
framlägga motiverat förslag i fråga om de förändringar i de härutinnan
uppställda minimimåtten, som kan anses befogade. Vidare torde vissa ämnen
redan tidigare med hänsyn till enbart forskningens och institutionsarbetets
behov ha tillförts ett visst extra tillskott av assistent- eller amanuenspersonal
utöver vad som angivits i förteckningen. Jag förutsätter, att någon
sänkning av en härutinnan uppnådd standard ej i och för sig skall ske.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de kompletterande föreskrifter
som kan erfordras i detta avseende.

Vad jag sålunda förordat föranleder ett ökat behov av assistenttimmar
för de filosofiska fakulteternas del från och med nästa budgetår. I årets
statsverksproposition har jag med hänsyn till undervisningens behov
beräknat medel under respektive avlöningsanslag för bl. a. assistent- och
amanuenspersonal vid nämnda fakulteter. Därjämte har jag av tekniska
skäl under dessa anslag för sagda fakulteters vidkommande beräknat de
mindre medelsbelopp för forsknings- och institutionsarbete av assistent

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

eller amanuens, vilka jag i då förevarande sammanhang ansett mig böra
förorda. Sistnämnda medelsbelopp förslår emellertid ej för ändamålet i
fråga. Härtill kommer att ytterligare medel erfordras för undervisningens
del, eftersom de under respektive avlöningsanslag nu förtecknade assistentoch
amanuenstjänsterna i en utsträckning, som ej kunnat angivas vid
statsverkspropositionens avlåtande, kan komma att tagas i anspråk för
forskning och allmänt institutionsarbete. För ifrågavarande ändamål erfordras
sålunda — utöver vad som beräknats i statsverkspropositionen —
ett medelstillskott, vilket jag uppskattar till 652 000 kronor, varav 306 000
kronor belöper sig på Stockholms högskola. Jag avser att göra slutlig framställning
härom i det följande.

Såsom framgått av det föregående har som mätt vid beräkning av
behovet av assistent- och amanuenspersonal använts assistenttimmar.
Härigenom lämnas — på sätt utredningen exemplifierat — möjlighet att
inom en given kostnadsram bestämma fördelningen mellan assistent- samt
förste-, andre- och tredje amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt
fall. De samlade arbetsuppgifterna för här avsedd personal bör sedan, såsom
utredningen även framhållit, fördelas på samtliga befattningshavare utan att
någon enskild utpekas som assistent för forskning respektive assistent för
undervisning. Som regel torde heller icke här avsedd befattningshavare böra
fullgöra sin tjänstgöring uteslutande inom undervisningen eller uteslutande
i forskningsarbete. Varje enskild befattningshavare bör sålunda i princip —
liksom hittills — utnyttjas för både forskning och undervisning.

Jag ingår härefter på utredningens förslag beträffande assistent- och
amanuenspersonalen inom de medicinska fakulteterna. Enligt förslaget bör
dessa fakulteters teoretiska ämnesgrupp tillförsäkras minimiresurser med
avseende på assistent- och amanuenspersonal för forskning och allmänt institutionsarbete
i enlighet med samma normer, som förordats för motsvarande
personal inom de filosofiska fakulteterna. I anslutning härtill vill jag erinra
om att undervisningen inom dessa fakulteter relativt nyligen reformerats
och utbyggts. Därvid har icke redovisats någon exakt bestämning av det
antal assistenttimmar, som krävs för undervisning å den ena och forskning
och institutionsarbete å den andra sidan. Då utbyggnaden emellertid icke i
och för sig avsett enbart undervisningen, anser jag det icke nu påkallat med
ytterligare åtgärder härutinnan. Därest vederbörande anslagsäskande myndighet
anser personalförstärkning på assistent- och amanuensstadiet i ett
enskilt ämne motiverad, räknar jag emellertid med all den därvid kominer
att redovisa det för ämnet disponibla antalet assistenttimmar med särskilt
angivande av hur dessa timmar utnyttjas för å ena sidan forskning och allmänt
institutionsarbete och å andra sidan undervisning. De medicinska fakulteternas
behov av nya rekryteringsbefattningar kommer jag alt närmare
ingå på under avsnittet om forskarassistenter i det följande.

Vad beträffar assistent- och amanuenspersonalen inom de juridiska fakul -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

teterna vill jag erinra om att denna personal i enlighet med beslut av 1957
års riksdag för närvarande successivt bygges ut. I anslutning härtill har
bland annat i årets statsverksproposition beräknats medel till en förste amanuenstjänst
vid vardera av de två juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund.
Jämväl för den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
torde från och med nästa budgetår komma att beräknas medel för en
sådan tjänst. I enlighet med riksdagens förutnämnda beslut avses assistentoch
amanuenskadrerna vid ifrågavarande tre juridiska fakulteter budgetåren
1960/62 utökade med ytterligare sammanlagt fyra tjänster som assistent,
två som förste amanuens och en som andre amanuens. Under de närmaste
tre budgetåren torde sålunda nämnda tre läroanstalter komma att
tillföras sammanlagt 6 800 assistenttimmar för den juridiska undervisningen.
Med hänsyn främst därtill är jag icke här beredd att förorda någon
förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen vid de juridiska fakulteterna.
I detta sammanhang vill jag något beröra vad som från berörda
remissinstansers sida anförts om de inom dessa fakulteter föreliggande
rekryteringssvårigheterna. Orsaken till dessa svårigheter synes vara att
doktorandstipendier och den rättsvetenskapliga karriären överhuvud
icke utgör ett tillräckligt konkurrenskraftigt alternativ till domarbanan
och de yrkesområden i övrigt, som står öppna för juridiskt utbildad arbetskraft.
Till belysning av de svårigheter, som härvidlag föreligger, kan
nämnas att rekryteringsunderlaget för redan inrättade och i princip
beslutade högre ordinarie befattningar inom dessa fakulteter visat sig alltmer
otillräckligt. Sålunda har t. ex. professuren i finansrätt vid Uppsala
universitet ledigförklarats fyra gånger utan att kompetent sökande anmält
sig. Vidare har inte någon sökande anmält sig till två ledigförklarade
preceptoral, det ena i offentlig rätt vid nyssnämnda universitet och det
andra i civilrätt vid Stockholms högskola. Därjämte föreligger nu ett flertal
vakanser på docentbefattningar inom förevarande fakulteter. Möjligheterna
till doktorandstipendier i juridiska ämnen utnyttjas för närvarande icke
heller helt. Jag har inte för avsikt att här framlägga något förslag, som
har avseende på dessa förhållanden, men jag har velat peka på problemen
för att visa, att frågan om möjligheterna att rekrytera de juridiska fakulteternas
lärar- och forskartjänster måste följas med uppmärksamhet i fortsättningen.

Jag övergår slutligen till att behandla assistent- och amanuenspersonalens
ställning vid de tekniska högskolorna.

Redan i ett tidigare avsnitt av min framställning har jag särskilt pekat på
de tekniska högskolorna med hänsyn till att forskningen där är av största
betydelse för samhällets utveckling. Jag har därvid även uttalat, att med avseende
på forskningens inriktning gränserna mellan universitet och hög -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

skolor numera håller på alt suddas ut och att detta utgör ett ytterligare
motiv för en successiv utbyggnad av dessa högskolors forskningsresurser till
en nivå motsvarande universitetens. Vad jag därvid främst haft i åtanke är
att behovet av grundläggande forskning inom det tekniska området ökat
i särskilt hastig takt. Som jag framhållit i årets statsverksproposition har
i universitetsutredningens betänkande understrukits, att en tendens till
starkt ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna
redan är märkbar. Av vissa i betänkandet redovisade undersökningar framgår
bl. a., att antalet licentiander vid dessa högskolor år 1957 var inemot
fem gånger så stort som år 1949. Allt talar sålunda för att väsentligt ökade
insatser nu är nödvändiga för att säkerställa forskarrekryteringen vid de
tekniska högskolorna och på effektivast möjliga sätt stödja och stimulera
dem som påbörjar vetenskapligt teknisk utbildning.

Enligt min mening är det en brist, att de nuvarande förste assistenttjänsterna
vid de tekniska högskolorna ej är forskarrekryteringsbefattningar
av samma ändamålsenliga konstruktion som gäller för universitetsassistenttjänsterna.
Som redan torde ha framgått är dessa förste assistenter fast
knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutionsarbetet.
Medan en universitetsassistent har en tjänstgöringsskyldighet av
1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det
egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas
förste assistenter formellt skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens
arbete och har mindre utrymme för eget forskningsarbete. Mellan de tekniska
högskolornas förste assistenter och universitetsassistenlerna föreligger
för närvarande olikhet, förutom i fråga om tjänstgöringsskyldigheten i
institutionsarbetet, jämväl i fråga om vissa med anställningen förbundna
trygghetsförmåner, såtillvida att universitetsassistenterna enligt föregående
års riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning
såsom extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste
assistenter saknar denna förmån.

För att rekryteringsunderlaget för forskare vid de tekniska högskolorna
skall ökas, tillstyrker jag utredningens föreliggande förslag att de nuvarande
förste assistenterna vid de tekniska högskolorna ges samma forskarutbildningsmöjligheter
som assistenterna vid universiteten. Jag förordar därför att
tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter får
samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta innebär att
skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete bestämmes till 1 000 timmar
per år. Samtidigt bör, såsom utredningen föreslagit, föreskrivas, att
återstående arbetstid skall användas för sådan forskning och utbildning under
institutionschefens handledning, som möjliggör för befattningshavaren
att förvärva licentiatexamen respektive doktorsgrad. Befattningarna bör
vidare liksom universitetens assistentbefattningar ha karaktären av heltids -

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

tjänster i reglerad befordringsgång med möjlighet till extra ordinarie anställning
under vissa förutsättningar. I överensstämmelse med utredningens
förslag bör förordnande å befattningarna ges tills vidare, dock för en tid
av högst ett år i sänder. Därjämte bör — likaledes i enlighet med vad utredningen
förordat — tjänstebenämningen även vid de tekniska högskolorna
bli assistent. De s. k. övningsassistenterna vid dessa högskolor bör härefter
även officiellt benämnas övningsassistenter.

De föreslagna åtgärderna i syfte att förbättra forskarrekryteringen och
forskarutbildningen föranleder bl. a. ett väsentligt ökat behov av ytterligare
assistentbefattningar vid de tekniska högskolorna. I anslutning till utredningens
förslag förordar jag, att — utöver vad i statsverkspropositionen föreslagits
— i förevarande sammanhang beräknas medel för 90 nya assistenttjänster
vid dessa högskolor. Detta föranleder ett ökat medelsbehov av i runt
tal 1 582 000 kronor, vilket jag avser att beakta vid mina slutliga anslagsberäkningar
i det följande.

Forskarassistenter. Utredningen har gett uttryck åt den uppfattningen
att det saknas ett led i den nuvarande forskarkarriären. För
forskning avsedda befattningar mellan assistent- och docenttjänsterna finnes
icke. Även enligt min mening är det otvivelaktigt så att det härvidlag
för närvarande föreligger en lucka i forskarkarriären. Med hänsyn till det nu
kraftigt ökande behovet av graduerade forskare bör den nuvarande forskarkarriären
kompletteras med ett led, närmast avsett att hålla forskarbegåvningarna
kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen. Vad det här
i första hand gäller är sålunda att stimulera doktorandrekryteringen.

För tillgodoseende av detta behov bör enligt utredningen införas eu ny
tjänstetyp, benämnd forskarassistent. Ett behov av en sådan ny tjänstetyp
har utredningen funnit föreligga för framför allt sådana forskningsområden,
som har särskilt svårt att hävda sig i konkurrensen med övriga verksamhetsområden.
Inom främst de filosofiska fakulteterna har de nuvarande
biträdande lärartjänsterna i många fall tjänat såsom rekryteringstjänster
av här avsett slag och detta trots att de motiverats av enbart undervisningens
behov. Då sistnämnda behov emellertid i överensstämmelse med
beslut av förra årets riksdag skall tillgodoses genom inrättande av universitetslektorat,
vartill kommer att flertalet av de nuvarande biträdande
lärartjänsterna, i vart fall såvitt gäller de filosofiska fakulteterna, avses att
successivt ombildas, blir behovet av mellantjänster för forskningens del än
mer accentuerat.

Vad beträffar den närmare utformningen av den nya tjänstetypen avses
denna såsom en mellan assistent- och docenttjänsterna inplacerad extra ordinarie
heltidsbefattning. Som kompetenskrav föreslås avlagd licentiatexamen
eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Enligt utredningens

113

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

förslag bör vidare tjänstinnehavaren förordnas för viss tid, förslagsvis högst
tre år i sänder, och förordnande, efter vederbörligt ansökningsförfarande och
yttrande av fakultet (motsvarande), meddelas av det mindre konsistoriet
(motsvarande). Docentkompetent innehavare av forskarassistenttjänst föreslås
få ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt uppgår
till samma belopp som tillkommer innehavare av docenttjänst. Utredningen
föreslår därjämte, att tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent
fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i
form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal undervisningstimmar
enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern respektive
överstyrelsen för de tekniska högskolorna.

Den utformning som utredningen här givit den nya befattningen som
forskarassistent finner jag ändamålsenlig och lämplig. I likhet med så gott
som samtliga remissinstanser tillstyrker jag därför, att en sålunda utformad
tjänstetyp nu införes. Tjänsten torde böra placeras i lönegrad Ae 21.
Docentkompetent forskarassistent bör äga uppbära särskilt arvode av sådan
storlek att de sammanlagda löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande
lönen i 24 löneklassen å löneplan A, lärosätets ortsgrupp. Mot
angivna lönesättning för ifrågavarande tjänster har representanter för
vederbörande personalorganisation förklarat sig ej ha någon erinran. Vidkommande
den årliga tjänstgöringsskyldighet, som forskarassistent har att
fullgöra för vederbörande läroanstalts räkning, vill jag här tillägga, att
denna enligt min mening i princip skall utgöra 800 timmar, då tjänstgöringen
fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst 198 timmar
(motsvarande sex veckotimmar), då den fullgöres i form av enbart
undervisning. Inom ramen härför torde universitetskanslersämbetet respektive
överstyrelsen för de tekniska högskolorna få besluta i fråga om den
fördelning av tjänstgöringsskyldigheten mellan institutionsarbete och undervisning,
vartill omständigheterna kan föranleda. Den del av forskarassistents
tjänstgöringsskyldighet, vilken uttages i form av undervisning,
bör vidare med hänsyn till befattningens art såvitt möjligt fullgöras på
högstadiet. Forskarassistent bör sålunda som regel ej åläggas elementär
undervisning.

Som av det föregående framgått har utredningen framlagt förslag om
inrättande för nästa budgetår av ett antal forskarassistenttjänster vid de
medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna. I anslutning härtill har
utredningen föreslagit, att de nuvarande biträdande lärartjänsterna i vissa
teoretisk-medicinska ämnen ombildas till forskarassistenttjänster. För de
tekniska högskolornas del har förordats alt ett antal befattningar som
forskarassistent inrättas under loppet av de tre närmaste budgetåren. Utredningen
bar vidare framställt förslag, som syftar til! att forskarassistcnl8
— Biluing till riksdagens protokoll 1050. 1 sand. Nr 105

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

befattningar successivt inrättas jämväl för de matematisk-naturvetenskapliga
och samhällsvetenskapliga ämnenas vidkommande; i vissa fall kan det
enligt utredningen te sig naturligt att ombilda biträdande lärartjänster till
forskarassistenttjänster.

Jag har redan tidigare understrukit vikten av att åtgärder nu vidtages för
att stimulera forskarrekryteringen och forskarutbildningen vid de tekniska
högskolorna. Som ett led i mina strävanden i denna riktning förordar jag,
att vid vardera av de två tekniska högskolorna inrättas två tjänster som
forskarassistent.

Med hänsyn till betydelsen av förbättrade forskningsbetingelser vid tandläkarhögskolorna
vill jag för dessa fackhögskolors del förorda inrättande
av två forskarassistenttjänster, varav en för tandläkarhögskolan i Stockholm
och en för högskolan i Malmö.

Jag har redan antytt, att jag i förevarande sammanhang skulle närmare
ingå på de medicinska fakulteternas behov av nya rekryteringsbefattningar.
Utredningens förslag om införande vid dessa fakulteter av en befattning av
den typ det här gäller synes mig väl ägnat att tillgodose detta behov. Jag
föreslår därför här, att två tjänster som forskarassistent inrättas vid var
och en av de tre medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt
vid karolinska institutet. Liksom utredningen anser jag också, att de nuvarande
biträdande lärartjänsterna i vissa teoretisk-medicinska ämnen bör
kunna ombildas till forskarassistenttjänster. Frågan härom torde få upptas
i samband med prövningen av de årliga anslagsäskandena.

Utredningens förslag om forskarassistenttjänster avser såvitt gäller de
filosofiska fakulteterna matematisk-naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga
ämnen, inom vilka forskningsbehovet bedömes särskilt starkt. Jag
erinrar anyo om den betydelse från bl. a. forskarrekryteringssynpunkt,
som de biträdande lärartjänsterna hittills otvivelaktigt haft för skilda ämnen
inom dessa fakulteter. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad
en del remissinstanser härutinnan anfört bör enligt min mening forskarassistenttjänster
kunna komma i fråga jämväl inom nämnda fakulteter.

När fråga uppkommer om inrättande av tjänst som forskarassistent inom
filosofisk fakultet kan det såsom utredningen framhållit te sig naturligt att
ombilda en biträdande lärartjänst. Forskarassistentbefattningar bör givetvis
kunna inrättas bl. a. jämväl i ämne, beträffande vilket tidigare befintlig biträdande
lärartjänst ombildats till befattning såsom universitetslektor.

Ett bifall till mina här framlagda förslag om inrättande vid de tekniska
högskolarna, tandläkarhögskolorna och de medicinska fakulteterna av sammanlagt
fjorton forskarassistenttjänster medför ett ökat medelsbehov av
313 000 kronor för nästa budgetår, vilket jag avser att beakta vid mina
slutliga anslagsberäkningar i det följande.

Docenter. Vad beträffar docenttjänsterna vill jag först erinra om att
dessa i allt väsentligt är forskarrekryteringsbefattningar. De är vidare kon -

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

struerade så, att de från vederbörande innehavares synpunkt är att betrakta
som tjänster av tillfällig natur. Befattningarna är avsedda att möjliggöra
för välmeriterade, huvudsakligen yngre forskare att under betryggande
ekonomiska villkor för en tid av i regel högst sex år så gott som helt ägna
sig åt forskning.

Forskarkarriären vid våra universitet och högskolor bör vara pyramidformigt
uppbyggd. Det är därför helt naturligt att icke varje innehavare av
docenttjänst för sin framtid kan påräkna ordinarie befattning som professor,
laborator (motsvarande) eller universitetslektor. Det förhåller sig
också så, att det utanför universitets- och högskoleväsendet finnes åtskilliga
befattningar, som om möjligt bör rekryteras med förutvarande innehavare
av docenttjänster. Inte minst vid lärarutbildningsanstalterna och inom skolväsendet
i övrigt föreligger ett starkt rekryteringsbehov av sålunda meriterade
tjänstinnehavare. Enligt min mening finnes det ingen anledning att nu
ändra på det förhållandet, att den som erhåller docenttjänst därmed icke
får någon garanti för konkurrensfri befordran inom den fortsatta forskarkarriären
vid universitet och högskolor.

Utredningen har med hjälp av en särskild undersökning sökt belysa hur
rekryteringsunderlaget för docenttjänster kan komma att utveckla sig under
de närmaste åren. Undersökningen tyder på att utvecklingen kommer
att gestalta sig olika för skilda fakulteter och högskolor. Med hänsyn till
samhällets behov av högt kvalificerad arbetskraft inom de naturvetenskapliga
och tekniska områdena är det enligt min mening synnerligen tillfredsställande
att rekryteringsunderlaget här kan förväntas bli väsentligt förbättrat.

Med utgångspunkt i resultaten av undersökningsmaterialet har utredningen
redovisat sina överväganden i fråga om det möjliga och ändamålsenliga
i att öka antalet docenttjänster inom skilda fakulteter och högskolor
samt på grundval härav framställt förslag till sådan ökning för de
närmaste budgetåren. Redan i detta sammanhang bör nämnas, att utredningen
också förordar utökning till antalet av en docenttjänsten närstående
tjänstetyp, nämligen den kliniska forskningsläkartjänsten. I anslutning därtill
föreslås även, att särskilda forskartjänster av samma art som den sistnämnda
inrättas för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och samhällsforskning.
Jag erinrar vidare om att jag i årets statsverksproposition
beräknat medel för sammanlagt tio nya docenttjänster vid olika fakulteter
och högskolor.

Som redan framgått har det av statsfinansiella skäl icke varit möjligt
att helt acceptera universitetsutredningens förslag. Vid den koncentration
i samband med den siulliga anslagsavvägningen, som därför varit påkallad,
har det för mig framstått som i första hand nödvändigt, att på grundval av
utredningens förslag söka utforma en forskarkarriär, som i fråga om de
olika stegen är tillräckligt sammanhängande och även i övrigt väl avpassad

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

med hänsyn till forskningens behov. När det sedan gällt att inom en mer
begränsad ekonomisk ram än den som utredningen förordat lägga fram
förslag om omedelbara förstärkningar har jag ansett det riktigast att lägga
tyngdpunkten på en förstärkning av forskarkarriärens bas. På grund härav
är jag ej beredd att nu biträda utredningens förslag om utökning av
antalet docenttjänster i annan mån än som förordats redan i statsverkspropositionen.

Utredningen har — liksom flertalet remissinstanser — kraftigt understrukit
nödvändigheten av att antalet forskardocenttjänster utökas. Därvid
har utredningen funnit det vara ett rimligt antagande att mot var femte
docenttjänst bör svara en forskardocenttjänst. Utredningen synes emellertid
ha räknat med att en sådan relation ej skall uppnås omedelbart utan
först på längre sikt.

För egen del finner jag det uppenbart, att antalet forskardocenttjänster
för närvarande är otillfredsställande, och en väsentlig ökning av detta
antal är enligt min mening därför mycket angelägen. Jag erinrar om att
jag i årets statsverksproposition beräknat medel för två nya tjänster av här
avsett slag, varav en för universitetet i Göteborg och en för Chalmers tekniska
högskola. Jag föreslår nu inrättande av ytterligare sex forskardocenttjänster,
varav två vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund, en vid
karolinska institutet och en vid Stockholms högskola. Det härför erforderliga
medelsbehovet beräknar jag till 156 000 kronor. Jag gör slutlig framställning
härom i det följande.

Utredningens förslag om ökning av antalet sakkunniga vid tillsättande
av forskardocenttjänst från två till tre anser jag mig med hänsyn till vad
remissinstanserna anfört ej böra förorda. Däremot tillstyrker jag att i överensstämmelse
med utredningens förslag de sakkunniga vid tillsättandet av
forskardocentbefattning för sitt arbete tillerkännes ersättning enligt samma
regler, som gäller för sakkunniguppdrag i samband med kallelseförslag vid
tillsättandet av professur eller laboratur. Till utredningens förslag om ytterligare
förlängning av maximitiden för tjänstgöring som forskardocent är
jag icke nu beredd att ta slutlig ståndpunkt.

I detta sammanhang får jag anmäla att Sveriges docentförbund på anförda
skäl hemställt om sådan ändring i 7 § e) av gällande bestämmelser
rörande docent- och forskardocenttjänsterna vid universiteten och karolinska
mediko-kirurgiska institutet, att maximitiden för innehav av dylik
befattning måtte få, då särskilda skäl av den art, som i nämnda författningsrum
sägs, prövas föreligga, förlängas för längre tid än högst ett år. Därest
riksdagen icke riktar någon erinran däremot, torde sådan ändring få vidtagas
av Kungl. Maj :t.

Lektorer. Universitetsutredningens upprustningsprogram innebär i
fråga om de tekniska högskolorna, att dessa i forskningshänseende ges en
inriktning mer liknande den vid de naturvetenskapliga fakulteterna. Utred -

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen har sålunda föreslagit en rad åtgärder i syfte att stimulera forskarrekryteringen
och förbättra forskarutbildningen vid dessa fackhögskolor.
Jag erinrar om utredningens förslag om de tekniska högskolornas assistenttjänster
och om inrättande vid dessa högskolor av tjänster som forskarassistent,
vilka förslag jag i det föregående behandlat.

För de filosofiska fakulteternas del har i överensstämmelse med beslut
av förra årets riksdag införts en ny typ av lärarbefattningar, universitetslektoraten.
Dessa tjänster skall tillgodose ett dubbelt syfte, nämligen dels
att reservera en betydande del av professorers, laboratorers och docenters
undervisning för handledning på högstadiet, dels att skapa en fast ryggrad
för den akademiska undervisningen på lågstadiet genom att denna till
största delen anförtros lärare med fast anknytning till lärosätena. Universitetsutredningen
har nu framhållit, att samma motivering gäller de tekniska
högskolorna samt föreslagit, att från och med budgetåret 1959/60
vid vardera av dessa högskolor inrättas åtta universitetslektorat, fördelade
på av utredningen närmare angivna ämnen.

Redan i årets statsverksproposition har jag framlagt förslag om inrättande
vid de tekniska högskolorna av sammanlagt fem universitetslektorat,
varav två vid tekniska högskolan i Stockholm och tre vid Chalmers tekniska
högskola. Jag vill ånyo understryka, att jag tillmäter dessa förslag en
speciellt stor betydelse som ett led i strävandena att förstärka och rationalisera
undervisnings- och forskningsorganisationen vid dessa högskolor. Jag
vill också på nytt särskilt starkt poängtera, att inrättandet av lektorat skall
ha till följd, att vederbörande professorer och laboratorer framdeles kommer
att kunna ägna en väsentlig del av sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning
och undervisning på utbildningens högstadium. Frågan om
inrättande av ytterligare universitetslektorat vid de tekniska högskolorna
utöver vad som föreslagits i årets statsverksproposition bör enligt min
mening prövas i samband med de årliga anslagsäskandena.

Universitetsutredningens förslag om inrättande av lektorstjänster jämväl
vid de tekniska högskolorna har hälsats med tillfredsställelse av de närmast
berörda remissmyndigheterna. Fn del av dem har ansett, att ifrågavarande
lektorat borde betecknas som högskolelektorat. Av vad jag härutinnan i
statsverkspropositionen anfört, framgår att jag för min del redan funnit, att
de tjänster det här gäller bör benämnas universitetslektorat. Det ligger i
sakens natur, att lektoraten vid de tekniska högskolorna även i övrigt får i
stort sett samma utformning som motsvarande tjänster vid universitet och
övriga högskolor. I fråga om behörighetsvillkor, löneslällning och undervisningsskyldighet
bör därför gälla samma bestämmelser som för lektoraten
vid universiteten. Detta innebär hl. a., att lektor stjänster na vid de tekniska
högskolorna placeras i lönegraden Ao 26 och, efter förslag av vederbörande
kollegienämnd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna, tillsättes av
Kungl. Maj:t. Vad särskilt beträffar behörighetsvillkoren för lektorstjäns -

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

terna vid de tekniska högskolorna kan vissa smärre avvikelser i förhållande
till motsvarande villkor för lektoraten vid universiteten tänkas bli
påkallade. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i annat sammanhang
meddela närmare bestämmelser i detta avseende.

Professorer in. f 1. Universitetsutredningen har på ett belysande
sätt diskuterat och sökt kartlägga de olika principer som kan läggas till grund
för ställningstaganden till nya professurers inrättande. I det föregående har
utförligt redovisats såväl utredningens förslag och synpunkter i fråga om
dessa spörsmål som remissinstansernas inställning till desamma.

Utredningens överväganden har utmynnat i förslag om en väsentlig ökning
av antalet ordinarie professorstjänster. Vidare har utredningen föreslagit,
att vid universitets- och högskoleväsendet införes två nya tjänstetyper, nämligen
rörliga professurer och förordnandeprofessurer. Vad beträffar de rörliga
professurerna har utredningen förordat, att fem sådana inrättas under
vart och ett av de närmaste tre budgetåren. Förordnandeprofessurerna åter
bör enligt utredningen på försök införas i universitets- och högskoleorganisationen.

Mot den utformning utredningen givit de föreslagna två nya tjänstetyperna
har anmälts betänkligheter. Sålunda vänder exempelvis överstyrelsen
för de tekniska högskolorna sig mot utredningens konstruktion av de rörliga
professurerna. Universitetskanslern förordar — med avstyrkande av utredningens
förslag om förordnandeprofessurer — att särskilda medel i stället
anvisas till gästföreläsare. Kanslerns förslag är främst betingat av önskemål
om att i anslutning till rådande internationell praxis — varav erfarenheterna
enligt kanslerns mening är goda — möjlighet öppnas att till de
svenska läroanstalterna inbjuda s. k. »visiting professors». Nämnda medel
bör enligt kanslern även få disponeras för inbjudan av framstående svenska
forskare, som är verksamma utanför universitets- och högskoleorganisationen.

De moderna vetenskaperna i alla deras förgreningar vid våra universitet
och högskolor är av den karaktären att skilda forskningsfält, inom vilka icke
blott forskning utan även utbildning måste ske, snabbt förnyas och utvecklas
och detta i alltmer accelererad takt ju större omfattning forskningen får. Det
härav föranledda behovet av ytterligare tjänster i forskarkarriärens topp
har hittills i första hand mötts på det sättet att nya ordinarie professurer inrättats.
Blott i undantagsfall har personliga professurer tillkommit. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att under femårsperioden 1955/56—1959/60
vid de universitet och högskolor som hör till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde inrättats och, såvitt gäller budgetåret 1959/60, föreslagits
till inrättande sammanlagt 78 professurer, varav 5 personliga, samt därjämte
sammanlagt 56 laboraturer (motsvarande), varav en personlig.

Forskningens snabba expansion innebär bland annat att nya forskningsoch
undervisningsområden ständigt blir aktuella. Naturligt nog leder denna

119

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 195!)

utveckling till ökade krav på flexibilitet inom forsknings- och undervisningsorganisationen.
En viktig fråga som då uppstår är hur det nu tillämpade
förfarandet att i första hand inrätta ordinarie professurer med fixerade
ämnesområden utfaller. Att svårigheter vid ett dylikt förfarande lätt
uppkommer i en tid av snabb vetenskaplig utveckling belyses bland annat
av vissa aktuella erfarenheter från det tekniska forskningsområdet. Utvecklingen
har i en del fall gått så snabbt, att bestämningen av ämnesområdet
för en professur relativt snart efter professurens inrättande icke längre står
i överensstämmelse med de olika inriktningar forskningen inom området
fått. Detta kan i sin tur leda till att forskare med för en sådan professur
erforderlig kompetens icke kan rekryteras, då professuren blir ledig.

Den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening därför också
leda till skärpt uppmärksamhet på det förhållandet, att professurer, som
funnits inrättade sedan lång tid tillbaka, inte utan vidare bör återbesättas
utan att behovet av dem bör omprövas och vägas mot det ständigt växande
behov av nya topptjänster inom forskarkarriären, som aktualiseras genom
dynamiken i modern forskning.

Det nu anförda tyder enligt min mening på att smidigare och till utvecklingen
bättre anpassade former för tillgodoseende av behovet av vetenskapliga
toppbefattningar kan behöva övervägas. En radikal men i praktiken av
arbetstekniska skäl mycket svårtillämplig metod vore naturligtvis att i framtiden
systematiskt ompröva ämnesområde och behov beträffande varje ledigbliven
professur. Som en annan utväg kan tänkas att i större utsträckning än
vad nu är fallet inrätta nytillkommande professurer såsom personliga. En
tredje lösning — och det är den som utredningen närmast synes ha åsyftat
— kan vara att komplettera det nuvarande systemet av tjänstetyper med
nya i form av exempelvis rörliga professurer och förordnandeprofessurer.

Jag har velat framhålla dessa olika synpunkter för att belysa att förevarande
spörsmål är synnerligen komplicerade, samtidigt som konstruktiva
lösningar av dessa frågor är av största betydelse för den fortsatta forskningsutvecklingen.
Jag har emellertid — särskilt som jag inte här är beredd
att föreslå inrättande av ytterligare professurer utöver vad jag i annat sammanhang
förordat — ej funnit anledning att nu ge uttryck för något annat
ställningstagande till detta problemkomplex än att de hittills tillämpade formerna
för att tillgodose behovet av topptjänster inom forskarkarriären inte
synes i alla avseenden fullt tillfredsställande och att förevarande frågor därför
i fortsättningen bör följas med stor uppmärksamhet. Bland annat synes,
med anledning av vad kanslern anfört, böra övervägas lämpliga former för
att för kortare tid till universitet och högskolor såsom »visiting professors»
eller gästföreläsare knyta framstående utländska forskare liksom också
framstående svenska forskare, verksamma utanför högskoleväsendet.

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

IV. Den personella basorganisationen

Utredningen erinrar till en början om att det vetenskapliga arbetet under
de senaste årtiondena i allt högre grad kommit att bedrivas i samarbetande
grupper. Forskaren måste vid sin sida ha vetenskapliga medarbetare och
assistenter. Forskningen har, fortsätter utredningen, under de senaste årtiondena
i allt högre grad blivit beroende av ett stort antal hjälpkrafter.
Dessa kunde med hänsyn till verksamhetens art helt allmänt uppdelas i
trenne kategorier, nämligen teknisk, administrativ och övrig biträdespersonal.
Till den sistnämnda gruppen kunde då den personal hänföras, som
handhar skötseln av institutionslokaler, eldning och andra förekommande
göromål av liknande art samt ekonomibiträden med städning och rengöring
som arbetsuppgift. Gruppen ekonomibiträden avser utredningen att i det
följande helt förbigå och har ej medtagit den vid beräkningarna för en utbyggd
basorganisation.

Omfattningen av den erforderliga biträdespersonalen är enligt utredningen
i hög grad beroende av forskningens arbetssätt. Inom de medicinska
och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna liksom vid de tekniska högskolorna
och tandläkarhögskolorna kunde forskningen sägas ha en huvudsakligen
experimentell karaktär, och den vore därför betydligt mera biträdeskrävande
än forskningen inom de teologiska och juridiska samt huvuddelen
av de humanistiska fakulteterna. För alla vetenskapliga institutioner
gällde emellertid, att de administrativa och kontorsmässiga göromålen ökat
i takt med att själva forskningsarbetet växt i omfattning. Särskilt vill utredningen
härvidlag peka på den roll de internationella kontakterna spelar.
Det är enligt utredningen ett känt förhållande, att vetenskapens internationella
karaktär kräver att en forskare eller forskargrupp står i ständig kontakt
med utländska forskare eller forskargrupper, som sysslar med liknande
problem. Detta medförde ofta en omfattande rapportskrivning och korrespondens,
som måste skötas av kvalificerad sekreterarpersonal. Det vore
angeläget att den vetenskapliga personalen ej, till förfång för sina väsentliga
åligganden, måste ägna sig åt arbetsuppgifter, som med fördel skulle kunna
anförtros en välkvalificerad institutionssekreterare. I övrigt kunde i huvudsak
följande arbetsuppgifter sägas åvila en institutionssekreterare: att
förestå institutionens expedition, ombesörja utskrivning av uppsatser, avhandlingar
och annat material, som kan underlätta undervisningen och göra
den mer effektiv, att ombesörja den interna bokföringen, att upprätta lönelistor
och utbetala löner till institutionens extra personal och redovisa forskningsanslag
samt att verkställa vissa inköp för institutionens räkning.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

1. Biträdespersonal

Utredningen
De humanistiskt inriktade ämnena

Utredningen föreslår såsom en riktpunkt för beräkningen av erforderlig
biträdespersonal för de rent humanistiskt inriktade ämnena, att sekreterarhjälp
för dessa ämnen ställes till förfogande med en heltidsbefattning per
fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande
s. k. pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbefattning
bör beräknas för varje större institution. Med »större» institutioner
avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för med sig
ett betydande kansliarbete. En beräkning av det antal tjänster, som med
tillämpning av här angivna regel och med ifrågavarande institutioners nuvarande
personaluppsättning skulle behöva omedelbart inrättas redovisar
utredningen i en särskild bilaga, varav också framgår vilka institutioner
utredningen bedömt såsom »större» och därmed i angiven mening särskilt
biträdeskrävande. Under hänvisning till denna beräkning föreslår utredningen1
för nu ifrågavarande fakulteter och ämnen inrättandet av 44 nya
biträdestjänster med följande fördelning på lärosäten:

Uppsala Lunds Göteborgs Stockholms

universitet universitet universitet högskola

14 10 8 12

Utredningen föreslår vidare, att kostnaderna för ifrågavarande tjänsters
inrättande (beräknade efter en genomsnittslön i åttonde lönegraden, d. v. s.
i runt tal 11 000 kronor per år och tjänst och utgörande totalt drygt 500 000
kronor) upptages i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av
beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Anslagen bör
enligt utredningens åsikt fördelas av kanslern efter förslag från berörda
fakulteter.

Beträffande de nya tjänsternas fördelning understryker utredningen,
att den beräkningsmetod som kommit till användning för bedömning av antalet
behövliga nya tjänster är en schablonmetod, som är försvarlig endast
om det gäller att beräkna en ram för eu personalförstärkning. Förstärkningens
fördelning mellan enskilda institutioner måste bygga på en detaljbedöinning
av föreliggande behov. Utredningen vill för sin del endast konstatera,
att vissa ämnen torde behöva mera sekreterarhjälp och andra ämnen mindre
än vad som blir resultatet om utredningens beräkningsmetod tillämpas i det
enskilda fallet. Utredningen vill även framhålla, att det måhända kan vara
fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade

1 En viss mindre skiljaktighet föreligger antalsmässigt mellan vad som här redovisas såsom
univcrsitetsutredningens förslag och vad denna i betänkandet angivit. Denna skiljaktighet sammanhänger
med att vissa smärre korrigeringar av det bakomliggande siffermaterialet numera
vidtagits.

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

institutioner utan i stället — i varje fall till en början — behålla vissa
tjänster som en central »reserv», ställd till förfogande för samtliga institutioner
eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, tillägger utredningen,
att samtliga institutioner och lärare tillförsäkras tillgång till
adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp.

Till stöd för sina här redovisade förslag framhåller utredningen ytterligare
följande.

För de teologiska och juridiska fakulteterna gäller behovet av biträdeshjälp
så gott som uteslutande administrativ personal och sekreterarpersonal.
Detsamma gäller för huvuddelen av de humanistiska fakulteternas
ämnen med undantag för de samhällsvetenskapliga ämnena och ämnena
pedagogik och psykologi, vilka har behov av en större och mera differentierad
biträdespersonal än de rent humanistiska disciplinerna. Redan
nu finns inom de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnena
en biträdesstab av en annan omfattning och sammansättning än inom
övriga humanistiska ämnen. Pedagogik och psykologi bedrivs i viss utsträckning
som experimentell forskning och dessa ämnen liksom de samhällsvetenskapliga
har behov av personal för databehandling av skiftande
slag. Dessa ämnens behov av biträdeshjälp måste därför enligt utredningens
mening bedömas efter andra grunder än övriga humanistiska
ämnens. Utredningen har stannat för att i detta hänseende i huvudsak
jämställa dem med de matematiska ämnena och redovisar därför sina
beräkningar rörande de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska
ämnenas biträdespersonal i ett senare sammanhang.

Med behov av biträdeshjälp avser utredningen här endast sekretariatspersonal,
medan behovet av vaktmästarpersonal enligt utredningens mening
måste bedömas från fall till fall och därför här lämnas åt sidan.

Den humanistiska forskningens sekretariatspersonal måste vara så dimensionerad,
att den är tillräcklig för både forskningens och undervisningens
behov. Redan inledningsvis har utredningen understrukit betydelsen
av att kvalificerad sekreterarhjälp ställes till forskarnas förfogande
icke blott för utskrivning av uppsatser och avhandlingar utan även för
den ökande internationella korrespondensen. Därutöver kommer för många
av de nu ifrågavarande ämnena det stora och ökande behovet av biträdeshjälp
för undervisningen och dess administration.

Den nu beslutade upprustningen av de filosofiska — och enkannerligen
de humanistiska — fakulteternas undervisningsresurser syftar till en intensifierad
undervisning på magisterstadiet med bl. a. mindre undervisningsgrupper,
flera övningsmoment och tentamensskrivningar. Denna undervisningsreform
kan knappast få avsedd effekt utan en betydande förstärkning
av de humanistiska institutionernas kanslipersonal. Den beslutade
upprustningen syftar även till att i högre grad än nu frigöra främst
professorerna för forskning och forskarhandledning. Även härvidlag är en
förstärkning av sekreterarpersonalen en förutsättning för att upprustningens
syfte skall nås.

Utredningen anser sålunda, att det med hänsyn till såväl undervisning
som forskning är utomordentligt angeläget att de humanistiskt inriktade
ämnenas sekretariatspersonal nu ges en förstärkning och sedan ytterligare
utbygges i takt med att ifrågavarande ämnens personal för forskning och
undervisning utökas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

123

Övriga ämnen

Med övriga ämnen förstås här icke blott de experimentella och matematiska
ämnena inom de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna
samt vid de tekniska högskolorna utan även de samhällsvetenskapliga ämnena
samt ämnena pedagogik och psykologi.

Vid avvägningen av sina förslag rörande förstärkning av de experimentella
och matematiska ämnenas personella basorganisation
har utredningen som en riktpunkt uppställt det kravet, att biträdesresurserna
i förhållande till antalet fast anställda forskare bör bli lika
goda vid de mindre välutrustade fakulteterna som de nu är inom motsvarande
ämnesgrupper och fakulteter vid de i detta avseende bäst utrustade
läroanstalterna. Såsom fast anställda forskare har därvid räknats professorer,
laboratorer (motsvarande) och biträdande lärare. Som konkret underlag
för sina beräkningar härutinnan presenterar utredningen följande relationstal
mellan antalet forskare och antalet biträden inom den fasta personalorganisationen.
I

Fakultet/ämnesgrupp	Uppsala	Lund	Göteborg	Stock- holm	Samtliga
Med. fak.
Teoretiska ämnen.................	3,1	2,8	3,1	3,1	3,0
Kliniska ämnen...................	2,1	1,4	1,4	2,0	1,6
Mat.-nat. fak.
Matemat. ämnesgruppen..........	0,5	0,6	—	0,3	0,5
Fysisk-kemiska gruppen...........	3,3	1,9	—	1,8	2,4
Biol.-geogr. ämnesgruppen.........	1,9	1,3	—	1,4	1,5
Tekn. högsk.
Teoretiska ämnen.................	—	—	0,1	0,4	0,3
Övriga ämnen....................	—	—	2,4	2,6	2,5

I anslutning härtill föreslår utredningen att den biträdande forskningspersonalen
inom de olika ämnesgrupperna förstärkes, så att personalresurserna
blir lika goda som för den bäst utrustade typgruppen. Detta innebär
sålunda, anför utredningen, att »biträdestätheten» för samtliga de medicinska
fakulteternas teoretiska ämnesgrupper bör bli 3,1 (= biträdestätheten
för motsvarande typgrupp i Uppsala och Göteborg) och för samma fakulteters
kliniska ämnesgrupper 2,1 (= biträdestätheten för motsvarande typgrupp
i Uppsala). Riktpunkterna för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas
ämnesgrupper blir, fortsätter utredningen, 0,6 för den matematiska,
3,3 för den fysisk-kemiska och 1,9 för den biologisk-geografiska.
Beträffande de tekniska högskolorna föreslår utredningen som riktpunkter
för de teoretiska ämnena talet 0,6 eller samma som för den matematiska
ämnesgruppen och för övriga ämnen talet 3,3 eller samma tal som för den
fysisk-kemiska ämnesgruppen vid fakulteterna. De personalberäkningar,

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

som utförts på basis av dessa antaganden, redovisar utredningen i följande
sammanställning.

F akultet/högskola	Uppsala	Lund	Göteborg	Stock- holm	Samtliga
Med. fak.......................	6,5	25	15,5	4	51
Mat.-nät. fak......................	7	42	_	32	81
Tekn. högsk.......................	—	—	42	47	89

Sammanlagt skulle sålunda enligt utredningens beräkningar för här ifrågavarande
fakulteter och högskolor erfordras 221 befattningar, varav så
mycket som 67 vid Lunds universitet.

Utredningen räknar med att denna standard i fråga om den personella
basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper, med forskningens
nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och
högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistandard
för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forskning.
Denna standard borde sålunda kunna användas vid planeringen av nya
institutioner av detta slag, och det borde vara angeläget att tillse, att den
angivna relationen mellan den forskande och den i forskningen biträdande
personalen vidmakthålles, då den forskande personalen i framtiden förstärkes.
Utredningen föreslår, att utbyggnaden sker successivt under loppet
av fem budgetår med början budgetåret 1959/60. Vid universiteten i
Uppsala och Göteborg samt vid karolinska institutet syntes dock denna
utbyggnad kunna företagas under tre år.

Vad förevarande beräkningar i övrigt angår må här endast nämnas att
utredningen vid jämförelsen mellan olika lärosäten uteslutit vissa ämnen,
som ej finns vid samtliga lärosäten eller tillkommit under senare år. På
så sätt erhölls vissa »typgrupper» inom de olika ämnesgrupperna. Nedanstående
uppställning visar vilka ämnen som medtagits.

Medicinska fakulteten,

teoretiska ämnen: anatomi

bakteriologi, inkl. hygien

farmakologi

fysiologi

histologi

medicinsk kemi

patologi, inkl. radiopatologi i Stockholm
kliniska ämnen: kirurgi

medicin

oftalmiatrik

obstetrik och gynekologi

pediatrik

psykiatri

röntgendiagnostik

öron-, näs- och halssjukdomar

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

125

Mcitemalisk-naturvetenskapliga fakulteten,

matematiska ämnesgruppen: astronomi

matematik

teoretisk fysik med mekanik

fysisk-kemiska ämnesgruppen: fysik

kemi

biologisk-geografiska ämnesgruppen: botanik

geografi, inkl. kulturgeografi
geologi, inkl. mineralogi
zoologi, inkl. zoofysiologi

Vad härefter beträffar den personella basorganisationen för de samhällsvetenskapliga
ämnena samt pedagogik och psykologi
framhåller utredningen, att dessa ämnen har ett större och mera
differentierat behov av biträdespersonal än de rent humanistiska ämnena.
Behovet torde enligt utredningen i stället närmast kunna jämföras med
den matematiska ämnesgruppens men torde vara något större, varför utredningen
beräknat det erforderliga antalet biträden efter koefficienten
0,8 per forskare. Denna beräkning redovisar utredningen i en särskild
bilaga. Utredningen föreslår på grundval av denna beräkning inrättandet
av 17 nya biträdestjänster enligt följande fördelning på olika lärosäten:

Uppsala Lund Göteborg Stockholm Summa

5 5 — 7 17

Utredningen har beräknat totalkostnaden för genomförandet av den sålunda
föreslagna förstärkningen av biträdespersonalen för de samhällsvetenskapliga
ämnena samt pedagogik och psykologi till ett avrundat belopp
av 197 000 kronor. Kostnadsberäkningen har med hänsyn till det
varierande behovet av mer eller mindre kvalificerade biträdeskrafter grundats
på ett antagande om en genomsnittlig lönekostnad motsvarande lön
i åttonde lönegraden. Utredningen föreslår, att en tredjedel av den på ett
vart av de avsedda lärosätena belöpande kostnadssumman anvisas för vart
och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.

Såsom allmänt motiv för sina förslag beträffande de ämnen, som här
betecknats »övriga ämnen», framhåller utredningen huvudsakligen följande.

Utredningen anser i likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén
(SOU 1945:48) och de medicinska högskolornas organisationskommitté
(SOU 1946: 76), att det utöver basorganisationen fordras en relativt betydande
rörlig reserv för att tillgodose de behov, som uppstår i samband
med speciella forskningsprojekt. Här är medelsbehovet i hög grad beroende
av den enskilde forskarens kapacitet och initiativkraft liksom av utvecklingen
inom de olika vetenskaperna. Avvägningen mellan skilda forskningsprojekt
och för deras realiserande erforderliga extra anslag sker nu kontinuerligt
inom de olika forskningsråden mot bakgrunden av tillgängliga
medel. Rådens roll härvidlag beröres närmare i annat sammanhang. Emellertid
måste enligt utredningens mening inom ramen för den fasta orga -

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nisationen finnas sådana personalresurser, att institutionen kan betecknas
som forskningsmässigt funktionsduglig. Härvidlag vill utredningen särskilt
framhålla, att endast eu del av den tekniska biträdespersonalen på stat
kan betraktas som tillgänglig för det egentliga forskningsarbetet. En betydande
del av ifrågavarande personals arbetstid upptages av arbete för undervisningen
och arbete för institutionens förvaltning. Vid de tekniska
högskolorna torde endast den personal, som tillkom vid upprustningen
1956/57 och 1957/58, vara helt disponibel för forskning. Proportionen ett
biträde per forskare inom den fasta personalorganisationen betyder sålunda
icke att varje forskare har en teknisk kraft till förfogande för sitt
forskningsarbete. Däremot är praktiskt taget hela den personal, som är
anställd på rådsanslag eller andra extra anslag, uteslutande sysselsatt i
forskningen. Detta betyder alltså, att forskningens tekniska personal på
kortfristiga anslag i genomsnitt är minst dubbelt så stor som den på motsvarande
sätt sysselsatta personalen på stat. Då emellertid den extra personalen
dessutom är mycket ojämnt fördelad på olika typer av institutioner,
är dessa proportioner mycket skiftande på olika håll.

Basorganisationen skall sålunda dels betjäna den grundläggande undervisningen
och forskarundervisningen, dels möta kraven från det egentliga
forskningsarbetet, som bedrives av kvalificerade forskare. Det senare
kan under nuvarande förhållanden endast ske i mycket begränsad omfattning.
Utredningen vill fastslå, att en minimifordran i alla experimentella
ämnen är, att varje graduerad forskare, som är uppförd på ett universitets
eller en högskolas stat, alltid skall kunna disponera en teknisk hjälpkraft
för sitt forskningsarbete utöver vad som behövs för undervisning. Utredningen
finner den basorganisation som hittills stått till de graduerade forskarnas
förfogande vara otillräcklig och konstaterar ävenledes de olikheter
som råder mellan skilda lärosäten inom samma ämnesgrupper. Det är utredningens
uppfattning att en betydande förstärkning av den institutionella
basorganisationen måste komma till stånd och att omotiverade olikheter
mellan skilda lärosäten måste elimineras. Riktmärket måste därvid bli, att
den fasta personalorganisationen bör vara sådan, att den tillgodoser institutionernas
permanenta biträdesbehov, medan forskningsrådens resurser bör
reserveras för vad som kan betecknas som tillfälliga biträdesbehov. En
tjänst som år efter år möjliggjorts genom anslag från forskningsråd och
som bedömes tillgodose ett permanent behov, bör sålunda överföras till
den fasta organisationen.

Yttranden

Behovet av en i princip likvärdig och tillfredsställande utbyggd personell
basorganisation vitsordas av remissmyndigheterna. Mot enskildheterna i utredningens
förslag härutinnan anmäles emellertid vissa betänkligheter.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl emot den schematiska
karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den automatik,
som präglar konstruktionen i övrigt.

Vetenskapsakademien anför huvudsakligen följande.

Som grund för utredningens förslag har vissa något schablonmässiga normer
måst tillämpas varemot betänkligheter kan anföras. En individuell
realprövning hade varit önskvärd, men schablonen kan accepteras så länge
det gäller minimibehoven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

127

Teologiska fakulteten i Uppsala anser, att förslaget beträffande förstärkning
av sekretariatspersonalen för fakultetens vidkommande skulle avhjälpa
de mest kännbara bristerna i delta avseende. Fakulteten utgår dock
ifrån att de stora behoven av skrivhjälp inom den praktisk-teologiska övningskursen
icke avses att täckas med de förslag som utredningen i detta
sammanhang har avgivit. Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

Den biträdeshjälp, som utredningen vill bestå fakultetens ordinarie lärare,
en hellidsbefattning per fyra lärartjänster skulle visserligen innebära en
mindre utökning i förhållande till de tre biträdestjänster, som juristutbildningsreformen
förutsätter. Det kan likväl tveklöst fastslås, att beräkningen
är alldeles otillfredsställande, om syftet är, att en professor skall utan egna
kostnader erhålla erforderligt sekreterarbiträde med nödtorftiga kunskaper
i stenografi och de tre huvudspråken, vilket lär vara minimum av vad
som bör krävas. Erfarenheten torde sålunda giva vid handen, att mången
tjänstgörande professor väl tager i anspråk en full sekreterarkraft, vilken
man för närvarande överlåtit åt honom att själv bekosta. Vill eller kan han
icke detta, hindras han att utnyttja sin forskningskapacitet i den omfattning,
som eljest vore möjlig.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala framhåller huvudsakligen följande.

Utan tvivel har de experimentella och samhällsvetenskapliga ämnena —
allmänt sett — »behov av en större och mera differentierad biträdespersonal
än de rent humanistiska disciplinerna». Sektionen vill dock framhålla, att
även rent humanistiska ämnen i många fall har behov av en differentierad
biträdesstab, förutom sekreterare även t. ex. rit- och räknebiträden. Därtill
kommer, att den av utredningen angivna normen, 0,25 biträde per ordinarie
lärare, är orimligt låg med hänsyn till de göromål som enligt utredningen
skall åvila en institutionssekreterare. Enligt sektionens mening måste inom
de rent humanistiska ämnena biträdeshjälpen fixeras till minst 0,5 biträde
per ordinarie lärare. Endast under denna förutsättning finns det möjlighet
att tillförsäkra den vetenskapliga personalen nödtorftig skrivhjälp och befria
den från den belastning, som de alltmer ökande kansligöromålen utgör.

Sektionen vill slutligen framhålla den särställning psykologiämnet intar
gentemot dess övriga ämnen. Genom att psykologien räknats till gruppen
»samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnen» har förstärkningsbehovet
underdimensionerats. Psykologiämnet har nämligen ur metodsynpunkt
en helt annan karaktär än sektionens övriga ämnen och är långt
mer kostnadskrävande än något av dessa. Ämnet, som ju saknar tradition
som självständigt ämne i Sverige, är ett biologiskt, utpräglat experimentellt
ämne, som bär är knutet till de humanistiska fakulteterna. Det arbetar
numera närmast uteslutande med en naturvetenskaplig metodik. Forskningen
inom psykologi kräver ofta en komplicerad teknisk apparatur och
högt kvalificerad teknisk biträdespersonal, detta i likhet med medicinska
och naturvetenskapliga fakulteternas experimentella ämnen. Sektionen anser
det självklart, att det är eif ämnes karaktär och ej dess fakultetstillhörighet,
som skall bestämma beräkningsgrunden för basorganisation och materielanslag.
I enlighet härmed måste sektionen med bestämdhet hävda, alt psykologien
i likhet med de biologiska vetenskaperna inom naturvetenskaplig

128 Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

fakultet bör tillgodoräknas 1,9 biträde per lärare i stället för i utredningen
angivna 0,8.

Sprukvetenskapliga sektionen i Uppsala förordar, att vid beräkningen av
den erforderliga sekreterarhjälpen inom sektionens ämnen även de utländska
lektoraten medräknas.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala uttalar bl. a. följande.

Mot utredningens uppdelning av fakultetens ämnen kan anmärkas, att till
den matematiska ämnesgruppen räknas astronomi och teoretisk fysik med
mekanik. Det förra ämnet bör med hänsyn till sitt behov av biträdande
personal och framför allt instrument jämställas med utredningens »experimentella»
grupp. Beträffande det senare ämnet kan man vänta att bruket
av matematikmaskiner kommer att skapa helt nya forskningsmöjligheter
och personalbehov. Flera exempel skulle kunna anföras. Den nuvarande
»biträdestätheten» är icke någon rimlig utgångspunkt för beräkningen av
biträdesbehovet inom olika ämnesgrupper, eftersom den inom många ämnen
är i hög grad otillräcklig vilket bl. a. sammanhänger med institutionernas
trångboddhet, och eftersom inom de flesta av fakultetens ämnen behovet av
instrumentutrustning och därmed även av biträdeshjälp är statt i snabb utveckling.
Att under dylika förhållanden beräkna omfattningen av fakultetens
basorganisation på grundval av genomsnittsvärden för de av utredningen
uppställda ämnesgrupperna förefaller minst sagt vanskligt. Över
huvud taget synes det fakulteten uppenbart att en realprövning av varje institutions
behov måste ligga till grund för varje plan för fortsatt upprustning.
Även om man i brist på en bättre metod skulle acceptera detta tillvägagångssätt
för att nå fram till en summarisk och approximativ uppskattning
av bl. a. »biträdestätheten» vid de olika lärosätena, måste fakulteten
ställa sig avvisande till utredningens sätt att fortsättningsvis utnyttja de
erhållna relationsvärdena. Utredningen låter värdena för biträdestätheten
inom Uppsalafakultetens ämnesgrupper bli normgivande för upprustningen
av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas biträdespersonal överhuvudtaget.
Till detta vill fakulteten foga den kommentaren, att den givetvis
inte har något att invända mot att motsvarande fakulteter vid de andra
lärosätena får samma biträdestäthet som den själv anses ha disponibel för
forskning. Fakulteten kan rent av tänka sig en större biträdestäthet på andra
håll än här, förutsatt att forskningen kräver detta. Men fakulteten vill till
fullo instämma, när utredningen själv anser, att »det här använda tillvägagångssättet
för en beräkning av en förstärkning av de ieke-humanistiskt
inriktade ämnenas personella basorganisation kan förefalla schablonmässigt».
På fakulteten, som av egen erfarenhet vet hur otillräckliga dess
nuvarande resurser är i detta hänseende, gör tillvägagångssättet ett verklighetsfrämmande
intryck. Den föreslagna utökningen av hela fakultetens
biträdespersonal med 7 befattningar under en period av 3 år står på intet
sätt i relation till forskningens faktiska behov. För att tillgodose dessa skulle
fakulteten bli i minst lika hög grad som hittills nödsakad att anlita ickeordinarie
hjälpkrafter även för den mera permanenta forskningsverksamheten,
eller att alternativt inskränka denna.

Teologiska fakulteten i Lund instämmer i utredningens här ifrågavarande
förslag. Ett snart förverkligande av detsamma är enligt fakulteten nödvändigt.
Juridiska fakulteten därstädes anför bl. a. följande.

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1059

Det måste räknas utredningen till stor förtjänst, att den framhållit erforderligheten
av att de akademiska lärar- och forskartjänsterna förses med
biträdes- och sekreterarhjälp. Varje professor eller preceptor i de humanistiskt
inriktade ämnena skulle enligt utredningens förslag disponera
i/4 biträde. Denna biträdeshjälp är allt för snålt beräknad för att dessa
befattningshavare skall kunna få tillgång till någon som helst sekieterarhjälp
i sin forskning och för sin kontakt med andra forskare. Enligt fakultetens
mening skulle för en effektiv stimulans av forskningen krävas, att
varje professor (motsvarande) kunde för sig och sina lärjungars del disponera
ett kanslibiträde.

Medicinska fakulteten i Lund har intet att invända mot utredningens förslag,
som enligt fakultetens mening är ägnat att utjämna påtagliga tidigare
orättvisor mellan olika universitet och högskolor vad beträffar teknisk personal.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller, att vad utredningen föreslår
i fråga om sekreterarhjälp till de ordinarie lärarna i de rent humanistiska
ämnena är otillräcklig och anför vidare följande.

Fakulteten finner ett minimum vara en heltidsbefattning per två ordinarie
lärartjänster. Då emellertid sekreterarhjälp är erforderlig i minst lika hög
grad för undervisning, administration och löpande göromål över huvud bör
till varje ämne knytas minst en kanslibiträdesbefattning. Endast på så sätt
kan garanti vinnas för att varje ämne erhåller rutinerad sekreterarhjälp.
Fakulteten får över huvud med skärpa betona nödvändigheten av att institutionerna
erhåller tillräcklig sekreterarhjälp.

Det större konsistoriet i Lund förordar i princip utredningens förslag.

Historisk-filosofiska sektionen i Göteborg anför bl. a. följande.

Beträffande utredningens allmänna grunder för beräkning av erforderlig
basorganisation har sektionen för sin del ingen erinran att göra. Sektionen
vill å andra sidan framhålla önskvärdheten av att beräkningsgrunderna ej
får en alltför schematisk tillämpning utan kan varieras med hänsyn till
den forsknings behov, som bedrives vid institutionerna.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Beträffande de kliniska institutionerna vill lärarkollegiet framhålla att
vid beräkningen av basorganisationens storlek (biträdespersonal och institutionsanslag)
man icke får begränsa sig till att taga hänsyn endast till den
fasta personalorganisationen på stater under ecklesiastikdepartementet
utan även måste inbegripa övriga fasta befattningar vid de kliniska institutionerna,
vilkas innehavare hedriver kvalificerad forskning. Vid sidan av
topptjänsterna på karolinska institutets stat (professurerna och laboratorerna)
bedrives nämligen vid institutet en omfattande klinisk forskning av
på sjukhusens stater anställda överläkare och biträdande överläkare samt
även av underläkare, av vilka många är docenter. De biträdande överläkarna
vid de statliga undervisningssjukhusen är tillika lärare med 65
timmars undervisningsskyldighet, och för tjänsterna ifråga fordras i regel
docentkompetens. Det synes uppenbart att i vart fall överläkare- och biträdande
överläkartjänsterna mastc inheräknas i den kvalilicciade fasta
forskarorganisation, som skall ligga till grund för kalkyleringen av biträtt—
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

desresurserna och materielanslagens storlek. Om basorganisationen beräknas
även på övrig fast forskarstab med minst docentkompetens framstår de
kliniska institutionernas personalorganisation och institutionsanslagens
storlek betydligt mindre fördelaktiga än som framkommer av betänkandet.
Att, som skett, korrigera de kliniska institutionernas anslag nedåt synes då
obefogat. I själva verket fordras för att tillgodose de elementära kraven på
de kliniska institutionernas basorganisation en avsevärd uppräkning i förhållande
till utredningens förslag. En konsekvens av att ej medräkna övrig
kvalificerad forskningspersonal är att kliniska institutioner, bestående av
en professor eller laborator och kanske en underläkare, skall kunna få
samma basorganisation som de stora kliniska ämnena med kanske ett tjugotal
läkare.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
framhåller bl. a. följande.

Då det är angeläget med en snabb förbättring tillstyrker fakulteten reformering
i enlighet med den av utredningen angivna ramen och att verkställandet
sedan sker i enlighet härmed. Avdelningen vill emellertid påpeka att
den finner det vara minst lika viktigt att de äskanden om utökning av den
personella basorganisationen, som eventuellt kommer att framläggas i kommande
petitaskrivelser och för vilka det kan anföras en mer speciell, bärande
motivering bifalles även om de går utanför den nyssnämnda ramen. Då det
gäller sekreterar- och skrivhjälp är enligt avdelningens mening en heltidsbefattning
nödvändig å varje matematisk-naturvetenskaplig institution. Å
de större institutionerna — de med ett större antal lärare, forskare och/eller
studenter — är behovet än större. Här borde en formel liknande den som
föreslagits för de humanistiskt inriktade ämnena kunna tillämpas. Mest
varierande från institut till institut är behovet inom den personella basorganisationen
då det gäller den tekniska personalen. De till institutionerna fast
knutna forskarnas behov kan kanske här för det enskilda ämnet anges medelst
bassiffror, som sedan multipliceras med dessa forskares antai. Angivandet
av bassiffror, som är något så när gemensamma för flera ämnen,
inom en mer eller mindre »naturlig» ämnesgrupp torde emellertid vara en
omöjlighet. Härom vittnar följande exempel: Utredningen föreslog i sin
»ram» för den totala personella basorganisationen bassiffran 3,1 för de
teoretiska ämnena inom de medicinska fakulteterna, 3,3 för den matematisk-naturvetenskapliga
fakultetens fysisk-kemiska grupp och 1,9 för dess
biologisk-geografiska grupp. Behovet för zoo- och växtfysiologi torde emellertid
realiter knappast skilja sig från detsamma inom teoretisk medicin
och kemi. Ett liknande förhållande gäller astronomi, som snarast räknas till
den fysisk-kemiska gruppen. Enligt avdelningens mening bör den tekniska
personalens storlek icke bedömas enbart med ledning av de fast knutna forskarnas
behov.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola tillstyrker livligt den
föreslagna förstärkningen av de humanistiska ämnenas sekretariatspersonal
och anför ytterligare följande.

Enligt avdelningens erfarenhet kan det vara lämpligt att vissa biträdestjänster
placeras i en gemensam skrivcentral, en anordning som också antydes
av utredningen. Av de till den historisk-filosofiska gruppen hörande disciplinerna,
som av utredningen åsatts benämningen »rent humanistiskt in -

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

riktade ämnen», intager i fråga om biträdespersonal i varje fall nordisk
och jämförande fornkunskap en särställning genom sitt för såväl undervisning
som forskning nödvändiga krav på materialbearbetning och materialundersökning
med utnyttjande av statistiska, experimentella och biologiska
discipliners metoder och moderna apparaturer. Avdelningen vill framhålla,
att beräkningen för psykologiämnets del oundgängligen måste grundas
på helt andra principer än de av utredningen tillämpade. Psykologin är
en utpräglat experimentell vetenskap vars problemställningar och metoder är
närmast jämförliga med de biologiska disciplinernas, och en fortsatt allt
snabbare utveckling i denna riktning är f. n. mycket tydlig. Utöver behovet
av administrativ biträdespersonal tillkommer därför det vida större behovet
av teknisk biträdespersonal såväl på verkstadssidan som i laboratoriet. Behovet
av biträdespersonal bör därför för psykologins del uppenbarligen beräknas
enligt proportionstalet 1,9 i likhet med den biologisk-geografiska
ämnesgruppens, och den samhällsvetenskapliga gruppens totala proportionstal
bör korrigeras i enlighet därmed.

Universitetskanslern anför inledningsvis följande.

Basorganisationen bör enligt utredningen ge likvärdiga, om ock ej i sina
detaljer helt lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga
personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter.
Denna målsättning präglar i hög grad de konkreta förslag, som utredningen
framlagt i fråga om basorganisationen. Däremot har utredningen enligt min
mening tagit alltför liten hänsyn till de likheter i behov, som mången gång
föreligger mellan ämnen, tillhörande skilda fakulteter, sektioner eller ämnesgrupper.
Utredningen synes mig i de undersökningar, som ligger till
grund för dess förslag, alltför mycket följt den hävdvunna inordningen i
fakulteter, sektioner och ämnesgrupper. Mycket av den i många fall berättigade
kritik, som i de av mig infordrade yttrandena riktats mot utredningens
förslag, bottnar i detta förhållande.

Beträffande de humanistiskt inriktade ämnena framhåller
kanslern vidare huvudsakligen följande.

Enligt utredningens förslag skall sekreterarhjälp ställas till förfogande
för de rent humanistiskt inriktade ämnena »med en heltidsbefattning per
fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande
så kallade pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbefattning
bör beräknas för varje större institution». Med »större» institution
avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för
med sig ett betydande kansliarbete. Som större institutioner har utredningen
räknat var och en av de teologiska och juridiska fakulteterna. Detta
måste innebära en underskattning av det av undervisningens omfattning
förorsakade kansliarbetet inom dessa fakulteter.

I vissa av de till mig inkomna remissyttrandena har en stark och enligt
min mening berättigad kritik riktats särskilt mot utredningens förslag, att
endast en heltidsbefattning skall beräknas för fyra ordinarie lärartjänster
eller universitclslektorat, varvid bland annat jämförelse gjorts med utredningens
förslag i fråga om basorganisalionen för docentbefattningarna.
Enligt min mening bör man lägst räkna med en heltidsbefattning per två
ordinarie lärare. Med ordinarie lärare bör härvid jämställas även ickeordinarie
universitetslektorer. Vissa ämnen inom humanistiska fakulteten

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1959

vid Lunds universitet förfogar för närvarande över mer sekreterarhjälp än
som skulle tillkomma dessa ämnen enligt utredningens förslag. Denna omständighet
hör givetvis icke medföra — något som utredningens förslag
emellertid innebär — att andra ämnens tillgång till sekreterarhjälp reduceras.
Jag utgår härvid från att utredningen icke avsett, att den biträdeshjälp,
som förstnämnda ämnen förfogar över, skall minskas. Med hänsyn till det
nu anförda borde enligt min mening utredningen för Lunds universitet ha
föreslagit 12 befattningar i stället för 10.

Jag anser mig starkt höra framhålla, att utredningens under detta avsnitt
framlagda förslag om inrättande av sammanlagt 46 nya tjänster vid universiteten
och Stockholms högskola bygger på nuvarande personaluppsättning,
i den mån avlöningskostnaderna för denna bestridas från lärosätenas
avlöningsanslag. Hänsyn har alltså icke tagits till de universitetslektorat,
för vilka medel utgå från förslagsanslaget till förstärkningsanordningar vid
universiteten m. in., varför utredningens förslag icke ens är grundat på den
faktiskt rådande personalsituationen. Utredningen föreslår, att vissa angivna
belopp skall upptagas i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel
av beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62 och alt anslagen
skall fördelas av kanslern efter förslag från berörda fakulteter. Beloppen
har beräknats med utgångspunkt från lönerna i ortsgrupp IV. Detta
beräkningssätt är uppenbarligen ej riktigt i detta sammanhang, då en dylik
metod gynnar universiteten i Uppsala och Lund men missgynnar Stockholms
högskola. Utredningens förslag, att anslagen skall fördelas av kanslern
torde innebära, att utredningen avsett, att kanslern jämväl skall bestämma
här ifrågavarande tjänsters lönegradsplacering, ett förfarande som
eljest icke tillämpas. Enligt vad utredningen framhåller, blir en konsekvens
av den av utredningen använda beräkningsmetoden, att de humanistiskt
orienterade fakulteternas basorganisation bör förstärkas i den mån nya
ordinarie lärarbefattningar tillkommer. Det synes mig bli ur administrativ
synpunkt invecklat och svårbemästrat, om man under en följd av år vid
petitaarbetet skall särskilja de tjänster, som utredningen nu föreslagit, från
tjänster som bör tillkomma med hänsyn till personalorganisationens förstärkning
med nya ordinarie lärartjänster. Jag finner det lämpligt, att behovet
av personalförstärkning för budgetåret 1960/61 och senare budgetår
prövas på grundval av anslagsäskandena för dessa budgetår. Jag förutsätter
härvid, att förstärkningen av institutionernas basorganisation i fråga om
personal blir lägst den som kan framräknas med ledning av den av utredningen
använda beräkningsmetoden.

I fråga om övriga ämnen anför kanslern bl. a. följande.

Av det av utredningen publicerade materialet, avseende de experimentella
och matematiska ämnena, framgår icke, huruvida biträdesbehovet visat sig
vara lika stort för olika ämnen inom samma ämnesgrupp eller likartat för
enstaka ämnen inom skilda ämnesgrupper. En undersökning härav och
redogörelse härför synes mig ha varit värdefull för en bedömning av, huruvida
de typgrupper och ämnesgrupper, som utredningen använt sig av, haft
en lämplig och riktig sammansättning. För bedömande av de konkreta förslag
till personalförstärkning, som utredningen nu framlagt, torde antydda
brist emellertid vara av mindre betydelse. Enligt utredningens uttalande
måste omotiverade olikheter mellan skilda lärosäten elimineras. Det torde
därför ha varit på sin plats, om utredningen sökt närmare analysera orsakerna
till de konstaterade olikheterna. Utredningen har i stället inskränkt

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

133

sig till att uttala, att utredningen icke kan finna, att dessa olikheter är
motiverade. Enligt utredningens förslag skall den biträdande forskningspersonalen
inom de olika ämnesgrupperna så förstärkas, att personalresurserna
blir lika goda vid de olika lärosätena som för den bäst utrustade typgruppen
vid något av dem. Utredningen uttalar, att utredningen räknar med
att den standard, som härigenom skulle ernås i fråga om den personella
basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper med forskningens
nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och
högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistandard
för personalorganisationen inom institutioner för experimentell
forskning. I detta uttalande anser jag mig i huvudsak kunna instämma,
även om jag förmenar, att förslaget icke i tillbörlig grad tillgodoser personalbehovet
för vissa ämnen, som enligt min mening har ett likartat personalbehov
med ämnen, tillhörande annan ämnesgrupp med större biträdestäthet.
Under hänvisning till vad jag förut uttalat angående förslag, baserade
på enkla schabloner, vill jag även starkt framhålla att ifrågavarande
förslag enligt min mening har en klart provisorisk karaktär. En i och för sig
välbehövlig utjämning av befintliga olikheter mellan olika lärosäten kan
endast betraktas som en förberedande etapp av en verklig, på ingående utredning
grundad förstärkning av forskningens resurser.

Vad slutligen beträffar de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik
och psykologi är psykologin en utpräglat experimentell vetenskap, vars
problemställningar och metoder närmast är jämförliga med de biologiska
disciplinernas. Forskningen inom psykologi kräver ofta en komplicerad
teknisk apparatur och kvalificerad teknisk biträdespersonal. Dess biträdesbehov
synes icke kunna beräknas vara lägre än vad utredningen räknat
med för den biologisk-geografiska ämnesgruppen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anser, att ett genomförande
av utredningens förslag kommer att för högskolans del innebära en
synnerligen efterlängtad förstärkning ägnad att förbättra forskningsmöjligheterna.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola finner glädjande att utredningen
understrukit vikten av att den tekniska, administrativa och övriga
biträdespersonalen förstärkes.

Skogshögskolans lärarråd uttalar, att utredningens synpunkter på den
personella basorganisationen förtjänar det största beaktande även utanför
de direkt berörda universiteten och högskolorna.

SACO hälsar utredningens förslag i dessa avseenden med tillfredsställelse.

SFS yttrar bl. a. följande.

För de humanistiskt inriktade ämnenas del vill SFS tillstyrka utredningens
förslag om sekreterarhjälp och därvid särskilt betona vikten av differentiering
mellan ämnena allt efter institutionens storlek och undervisningens
omfattning. Vidare vill SFS i detta sammanhang framhålla alt ämnet
psykologi numera är alt räkna till de experimentella disciplinerna varför
dess behov av biträdespersonal torde böra jämställas med vad som gäller
inom denna kategori, närmast då den biologisk-geografiska ämnesgruppen.
Utredningen föreslår viss förstärkning av den personella basorganisalionen
inom de experimentella ämnena, och lar därvid för närvarande häst utrus -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1059

tade institutioner som norm. SFS vill emellertid ifrågasätta om ens dessa
är tillräckligt utrustade.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm instämmer i allt väsentligt
i utredningens principiella uttalanden om den för forskning avsedda basorganisationen.

2. Kvalificerad personal i basorganisationen

Utredningen

Utredningens under avsnitt 1 här förut redovisade beräkningar rörande
behovet av biträdespersonal i basorganisationen avser även vad utredningen
kallar kvalificerade tekniska biträdeskrafter. Hela den biträdande personalen
vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
utgöres budgetåret 1958/59, upplyser utredningen, av omkring 735 personer
(tjänster). I detta antal ingår enligt utredningen endast åtta, avsedda för
högre kvalificerad personal och placerade i lönegraderna 17—23. Räknad
på hela biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska och matematisknaturvetenskapliga
institutionerna (de institutioner där tjänster av här
avsett slag i första hand torde behövas) -— sammanlagt cirka 530 tjänster
— utgör denna grupp endast 1,5 % av hela biträdeskadern vid dessa. Vid
de två tekniska högskolorna är, meddelar utredningen, hela antalet forskningsbiträden
för närvarande i runt tal 285 personer (tjänster), av vilka
de 13 förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna i lönegraderna
24 och 21 utgör 4,5 %.

Man kan visserligen konstatera, anför utredningen vidare, att de tekniska
högskolorna är väsentligen bättre utrustade då det gäller högt kvalificerad
personal. Utredningen vill emellertid samtidigt erinra om att forskningsvolymsundersökningen
givit klart vid handen, att forskningen utanför universitet
och högskolor till sitt förfogande har en betydligt större stab av högt
kvalificerade biträden än den som står universitets- och högskoleforskningen
till buds. Utredningen finner det utomordentligt angeläget att upprustningen
av de högre läroanstalternas personella basorganisation får formen
icke blott av en utökning av personalens omfattning utan även av en höjning
av personalens kvalitativa sammansättning. I detta syfte föreslår utredningen,
att inom ramen för den här föreslagna upprustningen den
kvalificerade biträdespersonalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna ökas med 50 tjänster i sjuttonde t. o. m. tjugotredje
lönegraderna. Utredningen föreslår alt dessa tjänster inrättas huvudsakligen
under treårsperioden 1959/60—1961/62. Därmed skulle efter den
förstärkning av dessa fakulteters biträdespersonal, som föreslagits i det
föregående, drygt 9 procent av biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska
institutionerna och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 195!)

utgöras av högre kvalificerad biträdespersonal i angivna lönegrader. En
motsvarande beräkning för de tekniska högskolorna ger ett behov av ytterligare
21 kvalificerade biträdestjänster utöver redan befintliga 13 sådana
tjänster (8 vid tekniska högskolan och 5 vid Chalmers tekniska högskola).
Utredningen föreslår med hänsyn härtill att ytterligare 21 kvalificerade
biträdestjänster inrättas vid de tekniska högskolorna med en tredjedel
under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62.

Utredningen föreslår följande fördelning av de kvalificerade biträdestjänsterna
inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
samt vid de tekniska högskolorna:

	Uppsala	Lund	Göteborg	Stock- holm	Summa
	6	7	6	6	25
	8	9	_	8	25
Tekn. högsk........................			9	12	21

Under avsnittet 1 i det föregående har lämnats en redovisning för bl. a.
utredningens förslag beträffande den för vad där kallats »övriga ämnen»
avsedda biträdespersonalen. Härav torde ha framgått, att utredningen föreslagit
en kraftig utökning av denna personal kvantitativt sett. Bland de
vid bifall härtill nytillkommande tjänsterna eller genom ombildning av
redan befintliga tjänster skulle enligt utredningens nu förevarande förslag
tillkomma sammanlagt 71 tjänster avsedda för högt kvalificerad biträdande
forskningspersonal och inplacerade i lönegraderna 17—23. Lönekostnaderna
för denna sistnämnda grupp av tjänster bör enligt utredningens
mening beräknas på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i
nittonde lönegraden. (För övriga tillkommande biträdestjänster inom basorganisationen
har utredningen — liksom för de humanistiskt orienterade
fakulteterna — beräknat kostnaderna på grundval av en genomsnittlig
lönegradsplacering i åttonde lönegraden eller, i vad avser de experimentella
och matematiska ämnena, till i runt tal 1 876 000 kronor.)

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den kvalificerade personalen
i basorganisationen kan enligt utredningen beräknas på följande sätt:

59 tjänster för kvalificerad biträdespersonal 1 233 336

Kostnader för ombildning av 12 befintliga tjänster (6 inom den
teoretisk-medicinska ämnesgruppen i Uppsala, t vid matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten i Uppsala, 3 vid medicinska
fakulteten i Göteborg samt 2 vid karolinska institutet) 111 888

Summa kronor 1 345 224

Utredningen föreslår, att den här avsedda förstärkningen av den kvalificerade
personalen i basorganisationen genomföres under loppet av tre
budgetår.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

Y ttranden

Behovet av en utökning av den kvalificerade personalen i basorganisationen
understrykes av flera remissinstanser.

Medicinska fakulteten i Lund hälsar med glädje förslaget om inrättande
av ett antal tjänster för en högre kvalificerad biträdespersonal. Dessa tjänster
torde bliva av mycket stor betydelse för forskningen. Vissa kliniska ämnen
är i likhet med de teoretiska i stort behov av kvalificerad teknisk
assistans. Det är därför uppenbart, att de 7 föreslagna befattningarna är
otillräckliga och fakulteten anser det dubbla i dagens läge vara ett absolut
minimum.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund uttalar, att utredningens
förslag för denna innebär en kvalitativ förbättring.

Enligt medicinska fakultetens i Göteborg uppfattning har utredningen
räknat med ett alltför lågt antal kvalificerade tjänster i basorganisationen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill med skärpa framhålla, att
den medicinska forskningens experimentella karaktär kräver tillgång till
högt kvalificerade tekniska hjälpkrafter med akademisk eller teknisk
(ingenjörs) examen. Behov av tjänster i minst lönegraderna 17—23, är
enligt lärarkollegiet utomordentligt stort.

Universitetskanslern anser förevarande förslag vara av synnerlig vikt och
tillstyrker därför varmt detsamma.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Anslagsberäkningen för de kvalificerade biträdestjänsterna på grundval
av en genomsnittlig placering i 19 :e lönegraden är icke tillämpbar för tekniska
högskolan. De befintliga 5 driftingenjörs- och 3 förstedriftingenjörsbefattningarna
är nämligen placerade i 21 :a resp. 24:e lönegraden. Då erfarenheten
visat att det största behovet ifråga om kvalificerade biträden
just utgöres av befattningshavare i dessa lönegrader och då löneläget är sådant
att rekryteringsmöjligheterna allvarligen skulle äventyras om lägre
lönegradsplacering skulle tillämpas bör anslagsberäkningen baseras på i
genomsnitt 22 :a lönegraden.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller, att —- även om ramen
för det av utredningen angivna totalantalet biträdesbefattningar vid
de tekniska högskolorna skulle visa sig tillräcklig — inom densamma i allt
fall en större anpart synes böra beräknas för mera kvalificerade tjänster.

SFS anser, att utredningens förslag till förstärkning i förevarande avseende
förefaller att vara mycket knappt tilltaget för de tekniska högskolornas
vidkommande.

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna

Utredningen

Utredningen framlägger förslag om en särskild basorganisation knuten
till docenttjänsterna och anför härom huvudsakligen följande.

Det har visat sig, att basorganisationen ej räckt till för de e. o. docenternas
behov. Docenttjänstinnehavarna har huvudsakligen varit hänvisade till forskningsråden,
då det gällt att erhålla teknisk hjälpkraft och anslag till löi
forskningsarbetet erforderlig materiel. Utredningen anser, att detta förhållande
varken ur organisatorisk eller ekonomisk synpunkt är rationellt och
vill här behandla denna fråga särskilt.

En förbättring av situationen skulle givetvis kunna åstadkommas, genom
att de enskilda institutionernas basorganisation utökas med hänsyn även
till antalet docenttjänster, detta i enlighet med utredningens huvudprincip
att basorganisationens storlek bör ställas i direkt relation till antalet
forskare vid en institution, men behovet av hjälpkrafter för innehavarna
av de s. k. rörliga docenttjänsterna och forskardocenttjänsterna kan icke
fullständigt tillgodoses på detta sätt. En docentbefattning innehas maximalt
i sex år av en och samma person. Det inträffar dessutom inte sa sällan,
att en docentbefattning vid vakans tillfälligt övergår till ett annat ämne.
Även eljest kan förändringar inträffa i fråga om det slag av biträdeshjälp,
som befattningens innehavare behöver för sin forskning. Medan den ene
innehavaren av eu tjänst behöver en instrumentmakare, kan nämligen hans
efterträdare ha behov av ett räknebiträde eller ett laboratoriebiträde.

Utredningen anser det vara nödvändigt att de e. o. docenterna lika väl
som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum
av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Med hänsyn till förut berörda
förhållanden är det emellertid beträffande denna forskarkategori mindre
lämpligt att tillgodose behovet av biträdeshjälp inom ramen för de enskilda
institutionernas fasta personalorganisation. I stället föreslår utredningen,
att universiteten och högskolorna erhåller särskilda anslagsmedel,
avsedda för biträdeshjälp åt samtliga innehavare av e. o. docent- och e. o.
forskardocentbefattningar. Dessa anslag måste enligt utredningens mening
beräknas sa, att varje docenttjänstinnehavare i experimentella ämnen skall
kunna anställa ett tekniskt biträde med den utbildning, som behövs för
hans forskningsarbete. För docenter i icke-experimentellt arbetande vetenskaper
är behovet av biträdeshjälp av väsentligt mindre omfattning. Utiedningen
föreslår, alt anslagen lör de olika läroanstalterna beräknas med
10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och
2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen.

För en kostnadsberäkning är det nödvändigt all göra en uppdelning av
docentbefattningarna på experimentella och icke-experimentella ämnen. En
sådan uppdelning kan med hänsyn till alt docentbefattningarna icke äi
helt fast knutna till vissa ämnen omöjligen göras exakt. Här har till de
experimentella ämnena loris samtliga doeentbetatlningar inom de medicinska
fakulteterna, 12 av befintliga 110 docentbefattningar inom de humanistiska
fakulteterna (motsvarande hälften av de docentbefallningar, som
med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga ämnena jämte
ämnena pedagogik och psykologi), 52 av befintliga 07 doccnlbefallningai
inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (återstående lo be -

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

fattningar motsvarar i stort antalet befattningar med företräde för ämnen
inom den matematiska ämnesgruppen) samt 11 av 13 befintliga docentbefattningar
vid de tekniska högskolorna. Av befintliga 25 forskardocentbefattningar
har 11 beräknats vara besatta med docenter i experimentella
ämnen.

Den kostnadsberäkning, som utredningen i enlighet med de angivna beräkningsprinciperna
verkställt, avser förhållandena budgetåret 1958/59 och
utmynnar i en total kostnadssumma av 1 718 000 kronor. Utredningen föreslår,
att anslag för ändamålet ställes till förfogande från och med den
1 januari 1960. Vid inrättandet av nya docent- och forskardocentbefattningar
bör, framhåller utredningen, ifrågavarande anslag samtidigt uppräknas
enligt de angivna grunderna.

Yttranden

Remissinstanserna har i princip intagit en synnerligen positiv ställning
till utredningens här ifrågavarande förslag.

Vetenskapsakademien uttrycker sålunda sin tillfredsställelse med förslaget.

Teologiska fakulteten i Uppsala bedömer utredningens förslag som ytterst
tacknämligt. Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker varmt förslaget i
fråga och påpekar samtidigt vikten av att här avsedda förmån beredes även
forskarassistenter med docentkompetens och lärarna i klinisk farmakologi.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anför bl. a. följande.

Sektionen ser sig föranlåten att framhålla, att det av utredningen föreslagna
beloppet 2000 kronor per befattning för docenter i icke-experiinentella
ämnen ter sig orealistiskt med nuvarande arbetsmarknad. Den biträdeshjälp,
som sektionens e. o. docenter och e. o. forskardocenter behöver, måste
i de flesta fall förutom kunskaper i maskinskrivning och stenografi besitta
goda kunskaper i de tre moderna språken och i förekommande fall särskilda
kunskaper inom det område, där biträdeshjälpen skall verka. Enligt
sektionens mening är förslaget hållet i underkant. Till dess närmare erfarenheter
vunnits om systemets effektivitet, anser sig dock sektionen icke böra
framlägga ett alternativ utan stannar vid ett livligt tillstyrkande av utredningens
förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anser sig komma i
ett gynnsammare läge om utredningens här förevarande förslag genomföres;
det synes sannolikt att de allra flesta av fakultetens docenter — om
ej samtliga — rätteligen bör hänföras till den »experimentella» gruppen.
Tillsammans med det nyligen införda anslaget för ograduerade forskare
samt höjningen av apparatanslaget skulle enligt fakultetens mening den
föreslagna ökningen av forskningsresurserna betyda en utomordentligt värdefull
förstärkning.

Det större konsistoriet i Uppsala anser utredningens förslag i denna del
vara av stor betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

139

Medicinska fakulteten i Lund finner det här avsedda förslaget vara av
största värde. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes tillstyrker
detsamma.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet vill särskilt framhålla betydelsen
av förevarande förslag, vilket enligt lärarkollegiet även torde böra omfatta
forskarassistenterna.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola tillstyrker
för sin del förslaget men anser att det föreslagna beloppet bör beräknas
till 3 000 kronor per docenttjänst. Humanistiska avdelningen vid
högskolan anser det föreslagna anslaget vara en betydelsefull del av basorganisationen
men förutsätter samtidigt, att anslagets storlek med hänsyn
till de osäkra beräkningsgrunderna måste omprövas, sedan erfarenhet vunnits
om det föreliggande behovet.

Universitetskanslern biträder för egen del utredningens förslag men anser
sig därvid böra anföra följande.

Då de anslag, som utredningen ansett böra ställas till de olika lärosätenas
förfogande för ändamålet, av utredningen föreslagits skola beräknas med
10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och
2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen och då man vid
anslagsavvägningen icke vet i vilken utsträckning docent- och forskardocentbefattningarna
kommer att innehas av docenter i experimentella ämnen
eller i övriga ämnen, innebär utredningens förslag emellertid icke, att
någon garanti skapas för att ifrågavarande befattningshavare kan erhålla
biträdeshjälp av viss minimiomfattning. Jag förutsätter, att utredningen
icke avsett, att nyssnämnda belopp skall utgöra vare sig minimi- eller
maximibelopp vid beviljande av bidrag utan att bidrag skall kunna beviljas
inom ramen för anslagna medel efter prövning av behovet i varje särskilt
fall. Härför talar bland annat den omständigheten, att någon klar gräns
mellan experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar:

Stort behov av anslag för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt
innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar föreligger och
utredningens förslag härutinnan är ett steg i rätt riktning även om det kan
diskuteras om man icke skulle kunna finna en mindre schablonmässig fördelningsgrund
än 10 000 kronor per år och befattning för experimentellt
ämne och 2 000 kronor för övrigt ämne. Dessa medel bör emellertid icke
ställas direkt till vederbörande befattningshavares förfogande utan i stället
tilldelas den institution där vederbörande arbetar — dock med föreskrift
att medlen skall användas för befattningshavarens räkning. Institutionsföreståndaren
måste nämligen givas visst medinflytande när det gäller
anställande av personal som kommer att verka inom hans institution.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar:

Mot förevarande förslag bar kollegiet intet all erinra. Kollegiet förutsätter
dock, att de avsedda anslagen ställes till den institutions förfogande,
där docenten är placerad med föreskrift, alt anslaget skall användas för

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år W59

vederbörandes räkning. I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att
även en laborator borde kunna få sådant anslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna kan i princip biträda förslaget.
Såsom från båda lärarkollegiernas sida anförts synes det emellertid överstyrelsen
lämpligast, att därvid ifrågakommande medel ställes till vederbörande
institutions förfogande för att disponeras till avsett ändamål.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd vill särskilt tillstyrka förevarande
förslag.

SACO anför ifråga om det här avsedda förslaget följande.

Summan 10 000 kronor för forskningsbiträden i experimentella vetenskaper
måste med nuvarande löneläge anses vara i underkant. SACO föreslår
att detta anslag höjs till 12 000 kronor per docentbefattning. I sin kostnadsberäkning
har utredningen vidare föreslagit att hälften av de docentbefattningar
som med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga
ämnena jämte ämnena pedagogik och psykologi, skall erhålla samma
högre belopp som beräknas för docentbefattningarna i experimentella ämnen.
Då båda de sistnämnda ämnena med nödvändighet torde få det högre
anslaget, återstår motsvarande möjlighet blott för en minoritet av docenterna
i samhällsvetenskapliga ämnen. Detta förhållande torde icke stå i
överensstämmelse med vad forskningsinriktningen inom dessa ämnen kräver.
SACO vill föreslå, att i varje fall flertalet docenter i samhällsvetenskapliga
ämnen skall komma i åtnjutande av biträdeshjälp enligt samma grunder
som docenterna i experimentella ämnen.

4. Departementschefen

Forskningen har såsom universitetsutredningen framhållit under de senaste
årtiondena i allt högre grad blivit beroende av tillgången på hjälpkrafter.
Jag har i det föregående behandlat hl. a. frågan om amanuensers
och assistenters samt forskarassistenters ställning i forskningsorganisationen
vid universitet och högskolor. Jag ingår nu närmare på frågan om den
personella basorganisationen vid dessa läroanstalter. Beträffande denna har
utredningen framlagt förslag, avseende olika personalkategorier. Förslaget
avser dock endast sådan personal, som direkt biträder i det vetenskapliga
arbetet, alltifrån kontorsbiträden och laboratoriebiträden till högt kvalificerade
medhjälpare med lång utbildning men utan forskningsuppgifter.

I det följande kommer jag att göra åtskillnad mellan egentlig biträdespersonal
å den ena och kvalificerad personal med högre utbildning, närmast av
tjänstetypen driftingenjör, å den andra sidan. Jag behandlar först den i den
personella basorganisationen ingående egentliga biträdespersonalen.

Biträdespersonal. Jag vill till en början erinra därom att jag i
årets statsverksproposition för de juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna
vid universiteten samt för karolinska institutet och de tekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

141

högskolorna beräknat medel, motsvarande sammanlagt drygt ett 90-tal
tjänster av egentlig biträdeskaraktär, varav i det närmaste hälften utgör
sådana befattningar, för vilka kostnaderna hittills bestritts från respektive
materielanslag. Därvid har jag också hemställt om bemyndigande för Kungl.
Maj :t att, efter förslag av universitetskanslern respektive överstyrelsen för
de tekniska högskolorna, besluta i fråga om dessa tjänsters inplacering i
lönegrad och fördelning på olika institutioner. Antalsmässigt sett motsvarar
de tjänster, för vilka medel sålunda beräknats i årets statsverksproposition,
mer än väl den förstärkning av biträdespersonalen vid berörda läroanstalter,
som utredningen för nästa budgetår räknat med. Jag vill vidare nämna, att
1956 års tekniska biträdesutredning i ett den 17 november 1958 avlämnat betänkande
redovisat sina synpunkter på vissa principfrågor, som äger samband
med löneställningen för bl. a. vissa biträdeskategorier inom universitets-
och högskoleväsendet. Remissbehandlingen av betänkandet är numera
avslutad och förhandlingar i ämnet torde komma att upptagas mellan staten
och berörda personalorganisationer.

Universitetsutredningens förslag kan sägas avse två huvudgrupper av biträdespersonal
inom universitets- och högskoleväsendet, nämligen en för de
humanistiskt inriktade ämnena och en för övriga ämnen. Sistnämnda huvudgrupp
kan i sin tur sägas bestå av två olika kategorier, nämligen biträdespersonal
för å ena sidan experimentella och matematiska ämnen samt å
andra sidan samhällsvetenskapliga ämnen jämte pedagogik och psykologi.

Vad först beträffar biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade ämnena
har utredningen förordat en på tre budgetår fördelad förstärkning av
densamma. Vid beräkningen av den enligt utredningens mening erforderliga
totala förstärkningen har utredningen utgått från den riktpunkten att mot
fyra ordinarie lärartjänster bör svara en biträdestjänst och att därutöver
varje större institution bör tillföras en biträdestjänst. Utredningen har framhållit,
att fördelningen på institutioner av det sålunda framräknade antalet
biträdestjänster bör ske mot bakgrunden av en detaljbedömning av de
skiftande behov, som kan föreligga ämnena emellan. I anslutning härtill har
utredningen framhållit, att det måhända kunde vara fördelaktigt att icke
fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade institutioner utan i stället
— i varje fall till en början — behålla vissa tjänster som en central »reserv»,
ställd till förfogande för samtliga institutioner eller vissa grupper
av sådana. Det väsentliga är givetvis, enligt utredningen, alt samtliga institutioner
och lärare tillförsäkras tillgång till adekvata resurser i avseende
på sekreterarhjälp.

För egen del är jag övertygad om att för höjande av forskningens effektivitet
en betydande förstärkning bör ske av biträdespersonalen i de humanistiskt
inriktade ämnena. Utredningens beräkning av det totala behovet
av denna personal synes i huvudsak vid avvägd. .lag anser för min del, att
den behövliga personalförstärkningen bör genomföras successivt.

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

I anslutning till utredningens synpunkter och med hänsyn till vad som
framkommit även vid remissbehandlingen finner jag det lämpligt och ändamålsenligt
att förstärkningen av den biträdespersonal det här gäller får
den formen, att samtidigt flera ämnen eller grupper av ämnen kommer att
kunna dra nytta av densamma. Såvitt gäller de humanistiskt inriktade ämnena
anser jag det ligga närmast till hands, att ett gemensamt utnyttjande av
personalen åstadkommes genom inrättande av skrivcentraler. Jag är väl medveten
om att ett system med skrivcentraler — i varje fall till en början —
kan vara förenat med vissa svårigheter, bl. a. till följd av lokalmässiga förhållanden.
Jag vill emellertid förorda, att skrivcentraler nu på försök inrättas
vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms högskola. Dessa skrivcentraler
bör för nästa budgetår organiseras med ett kanslibiträde såsom
arbetsledare och tre kontorsbiträden.

Med hänsyn till de nuvarande lokalförhållandena för de humanistiskt inriktade
ämnena vid universitetet i Göteborg är jag inte beredd att nu förorda
inrättande av en skrivcentral där. Såsom framgår av årets statsverksproposition
har föreslagits anvisande av medel till en för filosofiska fakulteten
vid detta universitet avsedd nybyggnad. Jag finner det angeläget, att denna
byg§nad planeras så att en för de humanistiskt inriktade ämnena avsedd
skrivcentral kan inrymmas i densamma. Vad beträffar nästa budgetår räknar
jag med att biträdespersonalen för de humanistiskt inriktade ämnena vid
universitetet i Göteborg utökas med tre tjänster, varav en med halvtidstjänstgöring.
Medel härför har redan beräknats i årets statsverksproposition.

De av mig förordade skrivcentralerna vid universiteten i Uppsala och
Lund samt Stockholms högskola bör med hänsyn till det stora behov av
biträdeshjälp, som föreligger i ämnen inom de humanistiska fakulteterna
(motsvarande), under nästa budgetår i första hand betjäna dessa ämnen.
Givetvis skall dock, i den mån förhållandena det medgiver, även ämnen,
tillhörande andra fakulteter, kunna för sitt vidkommande utnyttja skrivcentralerna.
Vad beträffar dessas inordnande i universitets- eller högskoleadministrationen
anser jag, att de bör direkt underställas vederbörande rektorsämbete
(rektorsnämnd). Jag beräknar avlöningskostnaderna för den
för ifrågavarande skrivcentraler avsedda personalen till, för vartdera av
universiteten i Uppsala och Lund 35 000 kronor samt för Stockholms högskola
40 000 kronor. Dessa kostnader bör såvitt gäller universiteten i Uppsala
och Lund bestridas från de i årets statsverksproposition beräknade medlen
för biträdespersonal inom de humanistiska fakulteternas sektioner. Till avlöningskostnaderna
för beräknad icke-ordinarie personal vid den för Stockholms
högskolas del föreslagna skrivcentralen bör däremot medel upptagas
i förevarande sammanhang.

Vad härefter beträffar huvudgruppen Övriga ämnen, bestående av dels de
experimentella och matematiska ämnena och dels de samhällsvetenskapliga
ämnena samt ämnena psykologi och pedagogik, har utredningen föreslagit

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en högst väsentlig förstärkning av den för dessa ämnen avsedda biträdespersonalen
vid de medicinska och filosofiska fakulteterna vid universiteten
samt vid karolinska institutet och de tekniska högskolorna, fördelad på
en tidsperiod av tre till fem budgetår. I detta förslag har utredningen inbegripit
även den kvalificerade personal med högre utbildning, vilken jag förut
omnämnt. Vid beräkningen av det totala behovet av biträdest jänster för
vardera av dessa ämneskategorier och fördelningen av dessa tjänster på
skilda läroanstalter har utredningen utgått från den principen, att relationen
mellan antalet biträden och antalet fast anställda forskare bör bli densamma
vid samtliga de läroanstalter det här gäller. Med hänsyn till att behovet
av biträdeshjälp varierar de olika ämnena och forskningsområdena
emellan kan sålunda sägas, att utredningen använt en relativt schablonmässig
beräkningsmetod, något som också föranlett erinringar vid remissbehandlingen.

För egen del finner jag utredningens beräkningsnormer värda beaktande
mot bakgrunden av vad jag tidigare framhållit om angelägenheten
av en riktig balans mellan förstärkningarna av personella och materiella
resurser av olika slag i syfte att ge forskningen en fullgod effektivitet. Sålunda
synes mig det framräknade totala behovet av biträdespersonal -—
i vart fall i vad gäller egentlig biträdespersonal — i huvudsak väl avvägt. Jag
anser för min del, att den behövliga personalförstärkningen bör genomföras
successivt.

Som redan nämnts har jag i årets statsverksproposition beräknat medel
för ett antal biträdestjänster. I detta antal ingår, såsom också angivits, ett
flertal befattningar, för vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestrides
från materielanslag. Sistnämnda befattningar avser så gott som helt
experimentella och matematiska ämnen. De befattningar, för vilka avlöningskostnaderna
sålunda föreslagits överförda från materiel- till avlöningsanslag,
jämte de av mig i årets statsverksproposition för nästa budgetår vid
respektive läroanstalter förordade nya biträdestjänsterna för de experimentella
och matematiska ämnena motsvarar mer än väl den av utredningen för
dessa ämnen för nästa budgetår beräknade förstärkningen av den egentliga
biträdespersonalen. Vad angår de samhällsvetenskapliga ämnena samt ämnena
pedagogik och psykologi kan den av utredningen för Uppsala universitets
del för nästa budgetår avsedda förstärkningen av biträdespersonalen
tillgodoses inom ramen för de i årets statsverksproposition beräknade medlen.
För Lunds universitets vidkommande erfordras däremot för nästa budgetår
en ytterligare förstärkning av biträdespersonalen för sistnämnda ämnen
med två biträdestjänster. För dessa två tjänster, vilka bör inrättas såsom
icke-ordinarie, bör i förevarande sammanhang beräknas sammanlagt 20 000
kronor.

I förevarande sammanhang bör vidare beräknas medel för den förstärk -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ning av biträdespersonalen för de experimentella och matematiska ämnena
ävensom för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi,
som för nästa budgetår i anslutning till utredningens förslag bör ske vid
Stockholms högskola. Jag beräknar för detta ändamål ett belopp av 126 000
kronor, motsvarande kostnaderna för elva nya icke-ordinarie biträdestjänster.

Ett realiserande av mina nu framlagda förslag i fråga om den egentliga biträdespersonalen
vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola
och de tekniska högskolorna medför för nästa budgetår ett medelsbehov
av 186 000 kronor utöver det som för ändamålet beräknats i årets
statsverksproposition. Jag gör slutlig framställning härom i det följande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, efter förslag av universitetskanslern
respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i
fråga om inplacering i lönegrad och fördelning på institutioner av jämväl
de biträdestjänster, som till följd av vad jag nu förordat avses inrättade
för nästa budgetår. Vid förslagens upprättande bör kanslern och överstyrelsen
beakta — förutom vad som tidigare förordats med avseende på inrättandet
av skrivcentraler vid universiteten i Uppsala och Lund samt Stockholms
högskola — de av utredningen angivna principerna för den avsedda
förstärkningen av biträdespersonal vid berörda läroanstalter vad beträffar
fördelningen på skilda ämnesgrupper.

Kvalificerad personal i basorganisationen. Som redan
nämnts har utredningen i sitt förslag rörande biträdespersonal för experimentella
och matematiska ämnen även inbegripit vad utredningen kallat
högt kvalificerad biträdande forskningspersonal. Utredningen har för sin
del beräknat behovet av sådan personal till drygt nio procent av det totala
behovet av biträdespersonal för experimentella och matematiska ämnen.
Vidare har utredningen förutsatt att det framräknade behovet av kvalificerad
personal skall täckas under loppet av de närmaste tre budgetåren.

För egen del anser jag i likhet med utredningen, att behovet av väl meriterade
och utbildade medhjälpare i forskningsarbetet är kraftigt accentuerat,
inte minst med hänsyn till att alltmer komplicerad och dyrbar apparatur
kommer till användning i detta arbete. Likaväl utifrån forskningens
krav som från allmänna effektivitetssynpunkter synes det mig lämpligt och
ändamålsenligt, att de högre läroanstalter som det här gäller förstärkes
med kvalificerad personal med uppgift att för en fakultet i dess helhet eller
för en eller flera ämnesgrupper dels handha skötseln av dyrbar och komplicerad
apparatur och dels biträda forskarna vid olika institutioner med speciell
teknisk sakkunskap. Med hänsyn till att dimensioneringen och utformningen
av denna grupp av tjänster naturligtvis särskilt påtagligt påverkas
av den snabba vetenskapliga utvecklingen bör enligt min mening
något flerårsprogram inte fastläggas utan behovet av tjänster inom denna

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 dr 1959

kategori bör i stället prövas år från år. I anslutning härtill förordar jag
sålunda, att för nästa budgetår inrättas tio nya icke-ordinarie tjänster av
här avsett slag, nämligen dels två vid vartdera av universiteten i Uppsala och
Lund samt vid tekniska högskolan i Stockholm, dels ock en vid vartdera av
Göteborgs universitet och karolinska institutet samt vid vardera av Stockholms
högskola och Chalmers tekniska högskola. Avlöningskostnaderna för
de nu föreslagna tjänsterna beräknar jag till 210 000 kronor, .lag återkommer
härtill vid mina slutliga anslagsberäkningar i det följande. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av universitetskanslern
respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna, besluta i
fråga om förevarande tjänsters inplacering i såväl lönegrad som i universitets-
och högskoleorganisationen.

Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna.
Som av den lämnade redogörelsen framgått finner utredningen det
nödvändigt att innehavare av docenttjänst lika väl som andra forskare vid
universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum av biträdeshjälp för sitt
forskningsarbete. Utredningen anser, att varje innehavare av docenttjänst
i experimentellt ämne bör beredas möjlighet att anställa ett tekniskt biträde,
medan sådan tjänstinnehavare i en icke-experimentell vetenskap bör beredas
tillgång till biträdeshjälp i mindre omfattning. Utredningen föreslår därför,
att medel för ändamålet beräknas med 10 000 kronor per tjänst för docent
i experimentella ämnen och 2 000 kronor per tjänst för docent i annat ämne.
Till detta förslag har remissmyndigheterna intagit en synnerligen positiv
hållning. Några myndigheter har emellertid framhållit, att de avsedda medlen
bör ställas till förfogande för den institution, där tjänstinnehavaren är
placerad med föreskrift att medlen skall användas för hans räkning. Enligt
universitetskanslern bör de ifrågasatta beloppen inte utgöra vare sig minimieller
maximibelopp vid beviljande av bidrag utan beviljas inom ramen för anslagna
medel efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Härför talar
enligt kanslern bland annat den omständigheten, att någon klar gräns mellan
experimentella ämnen och övriga ämnen knappast föreligger.

För egen del är jag övertygad om att de resurser för forskning, som statsmakterna
avdelar i form av docenttjänster, kan ytterligare effektiviseras,
om tjänstinnehavarna redan från början — innan deras forskningsprogram
utformats så långt att de med framgång kan ansöka om bidrag från forskningsråd
eller liknande — kan erhålla medel för bestridande av vissa med
forskningsprogrammets igångsättande förenade kostnader för såväl biträdeshjälp
som materielanskaffning.

Jag vill här erinra om att genom beslut av förra årets riksdag under åttonde
huvudtiteln uppförts ett reservationsanslag till Främjande av ograduerade
forskares vetenskapliga verksamhet. Vid anmälan av propositionen
1958: 104, vilken låg till grund för bl. a. detta beslut, framhöll jag, att de
It) — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

lokala universitetsmyndigheterna bör svara för utdelandet av anslag till
forskare under utbildning, medan forskningsråden bör svara för utdelningen
av de anslag som är avsedda för större forskningsprojekt, vilka som regel
leds av graduerade forskare.

I anslutning härtill och till vad som anförts bl. a. av kanslern finner jag
det lämpligt och ändamålsenligt att frågan om särskild biträdeshjälp in. in.
åt docenter löses så, att innehavare av docenttjänst under det första, i
undantagsfall de två första åren, av sin tjänstgöringstid kan komma i åtnjutande
av samma förmåner som ograduerad forskare i fråga om medel för
biträdeshjälp och materielanskaffning. För tillgodoseende av detta ändamål
anser jag mig böra för nästa budgetår förorda en medelsanvisning av i runt
tal 320 000 kronor. Jag gör slutlig framställning härom i det följande. Vad
beträffar medelsdispositionen bör bestämmelser meddelas av i huvudsak
samma innebörd som dem, vilka nu gäller för de för de ograduerade forskarnas
vidkommande anvisade medlen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
att framdeles, efter förslag av vederbörande myndigheter, meddela närmare
föreskrifter härutinnan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

147

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål

1. Utredningen

I fråga om behovet av här avsedd biträdespersonal framhåller utredningen
huvudsakligen följande.

Att en förstärkning av de mindre välutrustade fakulteternas och ämnesgruppernas
personalorganisation är av behovet påkallad är den ena av de
slutsatser, utredningen dragit av det i det föregående presenterade materialet
rörande den personella basorganisationens omfattning vid olika fakulteter
och läroanstalter. En sådan förstärkning av den fasta organisationen
har till syfte att ge forskningen vid olika läroanstalter fullgoda resurser
så att säga i utgångsläget. Samtidigt får man en norm som är användbar
vid den fortsatta utbyggnaden av universitetens och högskolornas institutioner.
En intensiv forskning inom de experimentella vetenskaperna fordrar
emellertid en långt större biträdesstab än den som står till förfogande
inom ramen för den fasta personalorganisationen även vid de i detta hänseende
bäst utrustade fakulteterna.

Innan de statliga råden tillkom i slutet av 1940-talet, var forskarna vid
universiteten och högskolorna för sina behov av extra biträdeshjälp och materiella
resurser huvudsakligen hänvisade till privata stiftelser eller organisationer.
När det gällt bildandet av och stödet åt åtskilliga av de svenska
forskningsgrupper, som nu är internationellt mest framträdande, har exempelvis
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse liksom även Rockefeller Foundation
i många fall spelat en avgörande roll.

Under det senaste decenniet har de statliga forskningsråden bidragit med
medel för motsvarande ändamål och i flera fall på ett lyckligt sätt samarbetat
med de olika privata stiftelserna när det gällt projekt, som varit av sådan
storleksordning, alt det varit omöjligt för vederbörande råd att ensamt
finansiera dem. Då en forskningsinstitution eller forskargrupp, som bekostats
av privata medel, visat sig få permanent karaktär, har kostnaderna i
många fall övertagits av staten. På motsvarande sätt bör enligt utredningens
mening en med anslag från de stalliga forskningsråden finansierad forskningsinstitution
eller forskargrupp överföras till en permanent organisation,
i den mån verksamheten kan bedömas bli bestående.

Det är, som redan antytts, utredningens uppfattning, att forskningsråden
även i fortsättningen bör ha betydande resurser att sätta in till förstärkande
av den fasta organisationen i syfte att på så sätt möjliggöra genomförandet
av större, specificerade forskningsprojekt. I den mån däremot anslag från
forskningsråden tillgodoser behov, som kan bedömas som konstanta, bör
den fasta personalorganisationen förstärkas. Institutionernas behov av
stadga i organisationen för en långsiktig planering av forskningen och för
t. ex. handhavandet av forskningsapparaturen eller fullgörandet av i forskningen
återkommande rutingöromål, sammanfaller härvidlag med personalens
intresse av säkerhet i anställningen och vissa med ställningen som extra
ordinarie tjänstemän förbundna förmåner.

148

Kiingl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

De tjänster, som under en följd av år möjliggjorts genom rådsanslag och
som bedömes tillgodose permanenta behov, är av olika slag. Ibland rör det
sig om speciella mindre arbetsgrupper, ibland om en för flera institutioner
gemensam service-organisation. Ett extremt fall representeras av Gustaf
Werners institut för kärnkemi. Detta tillhör visserligen Uppsala universitet,
men saknar fast personalorganisation och bortsett från ett i universitetets
stat upptaget föreståndararvode är institutet för sin verksamhet helt och
hållet beroende av rådsanslag och motsvarande, särskilt anslag från atomkommittén.
I skrivelse till utredningen den 7 maj 1958 har atomkommittén
hemställt, att utredningen måtte föreslå, att viss personalstat nu upprättas
för institutet. Kommittén hänvisar till att institutets verksamhet numera
blivit av den arten, att det måste anses äga en permanent status i Uppsala
universitets organisation.

Enligt utredningens beräkningar utgör den arvodesanställda biträdespersonalen
vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
samt de tekniska högskolorna under budgetåret 1958/59 950 å 1 000
personer, varav cirka 480 avlönade genom anslag från de medicinska,
tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden samt at.omkommittén.
Samtidigt uppgår personalen inom den fasta organisationen till i runt tal
drygt 1 000 personer (tjänster). Denna torde alltså vara ungefärligen lika
stor som den arvodesanställda personalen. Forskningsvolymsundersökningen
har visat, att storleksrelationen mellan dessa båda personalkategorier var
ungefär densamma hösten 1955. 1 det följande föreslår utredningen, att
betydande ytterligare resurser ställes till forskningsrådens förfogande i
syfte att göra det möjligt för dessa alt understödja eu intensifiering av den
personalkrävande experimentella forskningen. Det blir i detta sammanhang
nödvändigt att till de högre läroanstalternas fasta personalorganisation
överföra ett betydande antal nu med rådsanslag bestridda arvodestjänster,
som tillgodoser mera permanenta behov. En sådan överflyttning bör enligt
utredningens mening ske så snart därtill finnes anledning, varför såväl
forskningsråden som läroanstalterna i sina årliga anslagsäskanden bör
pröva huruvida det finnes anledning att i avseende på något forskningsprojekt
tillämpa principen att permanenta personalbehov bör tillgodoses
inom ramen för den fasta personalorganisationen.

Med hänsyn till den omfattande forskning, som för närvarande bedrives
med medel från forskningsråden, föreställer sig utredningen att en första
relativt omfattande dylik överflyttning (ombildning av arvodestjänster till
tjänster inom den fasta personalorganisationen) snarast bör genomföras.
Utredningen beräknar för sin del på grundval av upplysningar från de
olika råden, att universitetens och högskolornas fasta personalorganisation
efter förslag från forskningsråden under de närmaste åren bör förstärkas
med ett antal tjänster motsvarande ungefär en tredjedel av antalet genom
rådsanslag under budgetåret 1958/59 bestridda befattningar.

En dylik ram i fråga om antalet tjänster är avsedd som ett genomsnitt
för alla ämnen. Utredningen anser sålunda icke att en tredjedel av antalet
genom rådsanslag bekostade tjänster vid varje enskild institution, fakultet
eller läroanstalt bör överföras på stat. Det kan sålunda vara motiverat att
vid en institution överföra nästan hela den rådsarvoderade personalen
men i stället vid en annan institution icke göra någon dylik överflyttning
alls. Vilka tjänster som bör överflyttas, kan bestämmas först efter en detaljprövning
av personalbehovet vid varje enskild institution, en prövning som
utredningen ansett ligga ulanför sitt uppdrag.

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen understryker, att planen för överflyttning till den fasta personalorganisationen
av arvodesanställd personal avser en speciell forskningsorganisation
till följd av skilda institutioners och forskares vetenskapliga
aktivitet.

Utredningen har räknat med att denna överflyttning skulle omfatta
cirka 160 tjänster, således ett något lägre antal än det som erfordras för
den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen. Att döma
av upplysningar som utredningen erhållit från de berörda forskningsråden,
får man emellertid räkna med att de tjänster som kommer att överföras
från råden till en förhållandevis större del består av tjänster för kvalificerad
personal. Den genomsnittliga lönekostnaden torde därför vara högre än den
som beräknats för de tjänster, som skulle tillföras basorganisationen. Utredningen
beräknar den i samband med den föreslagna överflyttningen erforderliga
förstärkningen av läroanstalternas avlönings- och materielanslag
till genomsnittligen ungefär 18 000 kronor per tjänst. En överflyttning av
här "beräknad omfattning skulle sålunda totalt fordra anslagsöverföringar
med 3 miljoner kronor. Om denna överflyttning uppdelas på tre budgetår,
skulle sålunda forskningsråden under vart och ett av budgetåren 1959/60
—1961/62 avlastas kostnader med 1 miljon kronor, medan läroanstalternas
avlönings- och materielanslag i stället skulle uppräknas med belopp, som
tillsammantagna uppgår till motsvarande summa.

Utredningen föreslår, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska
forskningsråden samt atomkommittén måtte anmodas att i samråd med
läroanstalterna och inom här angivna ramar framlägga preciserade förslag
rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av genom anslag
från dessa råd bestridda arvodestjänster, som bedömes tillgodose permanenta
behov.

2. Yttranden

Utredningens här framlagda synpunkter och förslag har rönt ett positivt
mottagande från remissinstansernas sida.

Statskontoret har sålunda i princip intet att erinra mot de av utredningen
föreslagna åtgärderna.

Vetenskapsakademien framhåller, att förslaget innebär ett nödvändigt
komplement till utredningens allmänna upprustningsplan, när det gäller alt
ta hänsyn till de starkt skiftande behoven inom olika vetenskapsgrenar och
vid olika institutioner. Detta torde även innebära en naturlig och även ur
ekonomisk synpunkt särskilt effektiv metod för den successiva utbyggnaden
av forskningsorganisationen på längre sikt.

Tekniska högskolan i Stockholm finner utredningens tankegångar i detta
avseende i princip riktiga, överstyrelsen för de tekniska högskolorna har
ej heller funnit anledning till någon erinran mot förevarande förslag.

Förslaget har av universitetsmyndigheterna lämnats utan erinran. Universitetskanslern
vill för sin del livligt tillstyrka den föreslagna överflyttningen.

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Även flyg- och navalmedicinska nämnden tillstyrker livligt utredningens
förslag i detta avseende och framhåller därvid, att ett bifall till förslaget
skulle gynna rekrytering och utbildning av forskare inom nya och betydelsefulla
vetenskapsgrenar.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner utredningens förslag
välbetänkt. Atomkommittén finner det glädjande, att utredningen upptagit
detta problem till principiell behandling och tillägger att här avsedd överflyttning
av personal är aktuell för kommitténs del i ett flertal fall.

Statens medicinska forskningsråd och statens tekniska forskningsråd
har lämnat förslaget utan erinran.

SFS ifrågasätter om ej en större överföring av anslagen för biträdespersonal
från forskningsanslag till ordinarie stat kan vara motiverad. TCO anser
förslaget motiverat såväl med hänsyn till personalens behov av trygghet
i anställningen som institutionernas behov av stadga i organisationen.

3. Departementschefen

Utredningen har i anslutning till den under föregående avsnitt behandlade
frågan om förstärkning av den personella basorganisationen vid universitet
och högskolor framlagt förslag och synpunkter beträffande överflyttning
till den fasta personalorganisationen vid dessa läroanstalter av
sådan arvodesanslälld personal, för vilken kostnaderna bestrides av forskningsråden.
Utredningen har räknat med att en dylik överflyttning bör
kunna ske under loppet av de närmaste tre budgetåren. Förslagets genomförande
förutsätter, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska
forskningsråden samt atomkommittén anmodas att i samråd med läroanstalterna
och inom av utredningen angivna ramar framlägga preciserade
förslag rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av sådana
genom anslag från dessa råd bekostade arvodestjänster, som bedömes
tillgodose permanenta behov. Utredningens synpunkter och förslag har icke
föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

I den mån en forskningsverksamhet, som påbörjats med hjälp av medel
från forskningsråd, under arbetets gång tagit allt fastare former och av allt
att döma blivit av mer permanent art, finner jag det för min del i princip
riktigt, att kostnaderna härför, icke blott för biträdespersonalen utan för
den permanenta verksamheten i dess helhet, överföres från forskningsrådsanslagen
till de för respektive läroanstalter på riksstaten uppförda anslagen
eller på annat sätt särskilt redovisas i riksstaten. En dylik omfördelning mellan
utgående anslag synes mig böra ske icke endast av anslagstekniska skäl
utan dessutom och framför allt med hänsyn till att forskningsrådens pri -

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1950

mära uppgift är att med anlitande av sina resurser initiera forskning och
utveckla nya forskningsområden.

Enligt min mening bör frågan om omfördelning av kostnader av ifrågavarande
art prövas i samband med de årliga anslagsäskandena. Jag förutsätter
att berörda forskningsråd och lärosäten tar de initiativ härutinnan,
som befinnes påkallade med anledning av vad jag här anfört.

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

VI. Materielanslagen

1. Utredningen

Utredningen framhåller till en början huvudsakligen följande.

Adekvata resurser för forskning och undervisning består emellertid icke
blott av en tillräckligt dimensionerad biträdesstab. Forskningen behöver
ä\en materiella resurser i form av bland annat apparatur och förbrukningsmateriel
av olika slag. Dessa behov skall i allmänhet täckas av universitetens
och högskolornas materielanslag, vilka av de överordnade akademiska myndigheterna
fördelas mellan de olika institutionerna.

Även i fråga om behovet av materielanslag råder helt naturligt stora olikheter
mellan institutioner av olika slag. I stort sett synes institutioner och
ämnen, som är särskilt biträdeskrävande, också ha behov av stora materielanslag.
Behovet av biträdeshjälp och behovet av materielanslag är helt enkelt
båda betingade av det vetenskapliga institutionsarbetets art: experimentellt
arbetande ämnen har behov av flera arbetstimmar, mera apparatur
och mera förbrukningsmateriel än humanistiskt orienterad undervisning
och forskning.

I syfte att skaffa sig en allmän uppfattning om materielanslagens utveckling
i förhållande till universitets- och högskoleorganisationens utveckling
i stort har utredningen ur riksstaterna för perioden 1947—59 sammanställt
uppgifter rörande dels avlöningsanslagens, dels materielanslagens storlek
vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, de tekniska högskolorna
och tandläkarhögskolorna. Anslagen har med hjälp av konsumentprisindex
omräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Utvecklingen
illustreras i nedan intagna diagram, avseende Uppsala universitet. Utvecklingen
vid de övriga läroanstalterna har enligt utredningen varit i huvudsak
densamma som i Uppsala.

Utredningen kommenterar de gjorda beräkningarna på följande sätt.

Utredningen vill understryka, att utvecklingen i verkligheten ingalunda
varit fullt så ogynnsam som det kan synas vid ett studium av de här lämnade
uppgifterna och relationstalen. Under den här behandlade perioden
har givetvis apparatanslagen och framför allt de ökade anslag, som ställts
till forskningsrådens förfogande, i betydande utsträckning kommit institutionerna
till godo. Utredningen anser, att anslag till tyngre apparatur och
i övrigt till mera omfattande materielanskaffningar i samband med särskilda
forskningsprojekt bör anvisas in casu (från apparatanslagen eller av
forskningsråden) och sålunda ej bör belasta de ordinarie materielanslagen.
Även ur en annan synpunkt bör det konstateras, att utvecklingen icke varit
fullt så ogynnsam för universiteten och högskolorna som diagrammet antyder.
Visserligen har i diagrammet hänsyn tagits till penningvärdets förändringar,
på så sätt nämligen att både avlöningsanslag och materielanslag för

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

153

Avlönings- och materielanslagens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947/48—1958/59 (enhetligt
penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Milj kr

tidigare år med hjälp av konsumentprisindex uppräknats till dagens penningvärde,
men i avlöningsanslagens utveckling ligger också en standardhöjning,
såtillvida som statstjänstemännens löner tid efter annan justerats
i syfte att ge reallöneförbättringar. En sådan standardhöjning får — under
i övrigt lika förhållanden —- till följd att materielanslagens värde i förhållande
till avlöningsanslagen sjunker, utan att materielanslagens värde för
vederbörande institutioner samtidigt minskar.

Då det gällt att finna en metod för beräkningarna av en anslagsförstärkning,
har utredningen stannat för relationen avlöningsanslag-materielanslag.
Som en allmän regel måste nämligen gälla, att en institutions ordinarie materielanslag
bör vara så avpassat, att det svarar mot de i den fasta personalorganisationen
ingående forskarnas verksamhet. Det extra materielbehov,
som uppkommer då ytterligare forskare tillfälligt knytes till institutionen,
t. ex. genom rådsanslag, bör däremot tillgodoses i samband med att sådant
mera tillfälligt anslag anvisas. Om däremot den fasta personalorganisationen
utökas, uppkommer därigenom ett ökat materielbehov, som bör tillgodoses
genom en uppräkning av institutionens fasta materielanslag. Det förefaller
vidare vara uppenbart, att eu professur i allmänhet kräver mera materiel
än t. ex. en assistentbefattning. Att tänka sig att olikheterna härutin -

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nan de olika tjänstetyperna emellan i stort sett motsvarar löneskillnaderna,
förefaller vara en rimlig arbetshypotes. Som redan framhållits, torde det
vidare i allmänhet förhålla sig så, att särskilt biträdeskrävande ämnen också
är särskilt materielkrävande, medan ämnen som har mindre behov av biträdeshjälp
också har mindre behov av materiel. Det har med hänsyn härtill
synts utredningen mest praktiskt att ställa de olika ämnestypernas behov
av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för all i den
fasta personalorganisationen ingående personal, såväl forskare som biträden.

Som riktpunkt för en förstärkning av basorganisationens materielanslag
förordar utredningen härefter förhållandet mellan materielanslag och den
fasta personalorganisationens omfattning under »upprustningsåret» 1947/48.
Utredningen utgår från följande förhållandetal (se betänkandet s. 134 ff.).

Teol.

fak.

Jur.

fak.

Med. fak.

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

teor.

ämnes-

gruppen

klin.

ämnes-

gruppen

hist.-fil.

ämnes-

gruppen

samh.-v.

ämnes-

gruppen

språkv.

ämnes-

gruppen

mate-

mat.

ämnes-

gruppen

fysisk-

kemiska

ämnes-

gruppen

biol.-

geogr.

ämnes-

gruppen

2,7

2,8

21,0

30,0

7,7

11,3

3,1

8,5

29,3

20,5

På grundval av dessa antagna procenttal har utredningen gjort en beräkning
av erforderlig anslagsförstärkning för de olika fakulteternas och ämnesgruppernas
institutioner. Härvid har samtliga ämnen medtagits, således
icke blott de för olika år och läroanstalter gemensamma ämnen, vilka ingår i
typgrupperna. För de delar av läroanstalternas i riksstaten upptagna materielanslag,
vilka icke kunnat hänföras till visst ämne, har beräknats en
erforderlig anslagsökning med 15 procent av nu utgående anslag. Huvuddelen
av denna sistnämnda anslagsökning räknar utredningen böra falla på de
filosofiska fakulteternas fältarbets- och exkursionsanslag, vilka varit så gott
som oförändrade under en följd av år, varunder såväl antalet studerande
som antalet licentiander och doktorander ökat mycket kraftigt. De tekniska
högskolornas behov av materielanslag har utredningen jämställt med de
matematiska och fysisk-kemiska ämnesgruppernas behov. Vad beträffar
tandläkarhögskolorna har utredningen stannat inför att beräkna dessas materielanslag
med 4 procent av de totala avlöningskostnaderna 1958/59.

På grundval av den gjorda beräkningen men utan att därmed vilja binda
de anslagsfördelande myndigheterna, då det gäller anslagsförstärkningens
fördelning mellan enskilda institutioner och ändamål föreslår utredningen
att materielanslagen vid ifrågavarande universitet och högskolor uppräknas
med följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

155

Uppsala universitet................................. 576 000

Lunds universitet.................................. 776 500

Göteborgs universitet............................... 278 000

Karolinska institutet............................... 361 500

Stockholms högskola................................ 197 000

Tekniska högskolan i Stockholm..................... 777 500

Chalmers tekniska högskola.......................... 384 000

Tandläkarhögskolan i Stockholm..................... 49 000

Tandläkarhögskolan i Malmö........................ 28 500

Summa 3 428 000

Den föreslagna anslagsförstärkningen bör enligt utredningens mening
uppdelas på de tre budgetåren 1959/60—1961/62 med en tredjedel av de
föreslagna beloppen under vart och ett av dessa år.

2. Yttranden

Utredningens förslag beträffande materielanslagen har föranlett en ganska
livlig diskussion i remissyttrandena. Behovet av en uppräkning av dessa
anslag understrykes kraftigt från remissinstansernas sida. I fråga om metoden
för en sådan uppräkning går emellertid meningarna isär och en del
remissinstanser reser på olika skäl invändningar mot utredningens härutinnan
framlagda förslag.

Statskontoret anser sig böra inlägga en gensaga såväl mot den schematiska
karaktären i utredningens kostnadsberäkningar som emot den automatik,
som präglar ifrågavarande konstruktion. Ämbetsverket förordar en
betydligt mera individuell prövning av behoven på detta område. Även
vetenskapsakademien anser en individuell realprövning önskvärd, men
finner sig kunna acceptera utredningens schablonberäkning så länge det
gäller minimibehoven. Akademien understryker därvid, att en avsevärd
eftersläpning i fråga om materielanslagen fått äga rum som nu måste
inhämtas.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala uttalar, att de nuvarande materielanslagens
otillräcklighet för många ämnen varit ett mycket besvärligt
problem, varför den föreslagna höjningen måste te sig som en länge efterlängtad
lättnad. Sektionen anför ytterligare följande.

Erfarenheten visar att den ökade studenttillströmningen inom många av
sektionens ämnen medför en väsentligt ökad belastning på materielanslaget
i form av större omkostnader för dubblering och ersättning av kurslitteratur,
bindning, pappersåtgång in. m. Sektionen befarar därför att den av utredningen
föreslagna höjningen av materielanslaget i en snar framtid i
många ämnen kommer att helt tagas i anspråk av undervisningens krav och
visa sig vara otillräckligt för att tillfredsställa forskningens behov såsom
utredningen avsett. Vad exkursionsanslagen beträffar har sektionen svårt
all bilda sig eu uppfattning huruvida den föreslagna höjningen är tillräcklig.
Behovet av sådana anslag är beroende av studenttillströmningen, eftersom
kostnaderna för exkursionerna stå i direkt proportion till antalet deltagare.
Med hänsyn till psykologiens särställning som rent experimentellt ämne

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

inom den humanistiska fakulteten vill sektionen också framhålla, att för
detta ämne procenttalet 20,5 (den biologiska gruppens procenttal) och ej
11,3 måste tillämpas vid beräkningen av anslagshöjningen. Detta senare
procenttal (11,3) är för övrigt även för många andra samhällsvetenskaper
och examensämnet pedagogik med hänsyn till den snabba vetenskapliga
utvecklingen inom dessa sedan 1947—1948, det år som tagits till utgångspunkt
för beräkningarna, högst otillfredsställande.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att utredningens förslag
icke innebär någon påtaglig förbättring för sektionens vidkommande bland
annat beroende på att den av utredningen tillämpade riktpunkten synes för
låg. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten därstädes finner av
liknande skäl den av utredningen föreslagna förstärkningen helt otillräcklig.

Det större konsistoriet i Uppsala uttalar, att utredningens beräkningssätt
leder till belopp som i många fall torde vara lägre än vad som erfordras för
att kontinuerligt hålla igång forskningen utan bidrag från forskningsråd
eller andra källor.

Medicinska fakulteten i Lund understryker vikten av utredningens förslag
i förevarande hänseende. Humanistiska fakulteten därstädes framför huvudsakligen
samma synpunkter som de två humanistiska sektionerna i Uppsala.
Matematisk-natuivetenskapliga fakulteten har — med vissa reservationer
beträtfande enskilda ämnen och exkursionsanslagen — funnit, att utredningens
förslag i stort sett motsvarar det aktuella behovet inom fakulteten.

Medicinska fakulteten i Göteborg hälsar med tillfredsställelse utredningens
förslag till höjda materielanslag, enär dessa enligt fakultetens mening
sedan lång tid tillbaka varit otillräckliga.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen samt humanistiska avdelningen
vid Stockholms högskola framhåller, att de av utredningen valda beräkningsgrunderna
lett till för avdelningarna ogynnsamma resultat, vilka enligt
deras mening inte motsvarar den faktiska situationen. Matematisk-naturvetenskapliga
avdelningen vid högskolan tillstyrker däremot den för materielanslagens
vidkommande föreslagna upprustningen. Rektorsnämnden
vid Stockholms högskola understryker vad de två förstnämnda avdelningarna
framhållit.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö erinrar om att utredningen
fastslagit, att forskningen vid tandläkarhögskolorna kan sägas ha en huvudsakligen
experimentell karaktär. Det är därför enligt lärarkollegiet ägnat
att förvåna att utredningen stannat vid så blygsam ökning av tandläkarhögskolornas
materielanslag att detta omfattar endast 4 procent av de
totala avlöningskostnaderna, vilket är obetydligt mer än motsvarande siffror
för de teologiska och juridiska fakulteterna men mindre än humanistiska
fakultetens procenttal. Den odontologiska forskningens experimentella karaktär
accentueras inte minst av behovet av kostnadskrävande djurförsök.

Universitetskanslern riktar till en början vissa anmärkningar mot det
statistiska material, som ligger till grund bland annat för det här förut

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1050

157

redovisade diagrammet rörande avlönings- och materielanslagens utveckling
vid Uppsala universitet. Kanslern framhåller emellertid, att de av utredningen
framlagda konkreta förslagen icke bygger på nämnda diagram och
tabell, och någon tvekan kan enligt hans mening icke råda om riktigheten
av utredningens uttalande, att en allmän uppräkning av materielanslagen
är starkt motiverad. Kanslern förklarar sig förutsätta, att utredningen icke
avsett, att den enligt hans uppfattning invecklade och tidskrävande metod,
som utredningen använt för att få fram »en rimlig ram för upprustningen»
skall komma till användning vid de årliga beräkningarna av lärosätenas
behov av anslagsmedel till materiel, och inskränker sig därför till vissa
anmärkningar av kritisk art. Sålunda anför kanslern bl. a. följande.

Om man i enlighet med utredningens metod ställer de olika ämnestypernas
behov av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för
all i den fasta personalorganisationen ingående personal, tar man enligt
min mening i vissa fali icke tillbörlig hänsyn till undervisningens behov.
Undervisningen bestrides ju i skiftande omfattning vid olika institutioner
av mer eller mindre tillfällig personal. Jag utgår från att utredningen endast
medräknat sådan personal, för vilken avlöningen bestrides från vederbörande
lärosätes avlöningsanslag. Om så är fallet har vid beräkningen av
den erforderliga höjningen av materielanslagen helt bortsetts från all sådan
personal, som för närvarande avlönas från förslagsanslaget till förstärkningsanordningar
vid universiteten in. in., ett förhållande som givetvis
måste beaktas vid avvägningen av materielanslagen för nästa budgetår. Av
allt att döma torde den beräknade ökningen av materielanslagen för kliniska
ämnen inom de medicinska lärosätena kommit att påverkas av de
föreliggande olikheter beträffande personalorganisationen, som sammanhänger
med huvudmannaskapet för undervisningssjukhusen. Vid de medicinska
lärosätena i Göteborg och Lund—Malmö har, enligt vad jag under
hand erfarit, till den fasta personalorganisationen icke hänförts de kliniska
amanuenstjänsterna vid dessa lärosäten. Däremot har i den fasta personalorganisationen
inräknats vissa lärartjänster i Ae 24, som finnes vid dessa
lärosäten men ej i Uppsala och Stockholm, där de undervisningsuppgifter,
som är förenade med dessa tjänster, i stället fullgöras av å sjukhusens
stat uppförda överläkare och biträdande överläkare. Av den av utredningen
beräknade ökningen å 243 000 kronor av materielanslaget för kliniska ämnen
vid universitetet i Lund torde cirka 49 000 kronor vara betingade av
lärartjänsterna i Ae 24. Detta exempel torde visa, att man knappast med den
av utredningen använda metoden kan vinna en rättvis avvägning av materielanslagen
mellan de olika lärosätena. I fråga om användningen av materielanslagen
föreligger vissa olikheter mellan lärosätena. Sålunda bestrides
vid universiteten i Uppsala och Lund telefonkostnaderna helt från universitetens
avlöningsanslag, vid Stockholms högskola från omkostnadsanslaget
samt vid universitetet i Göteborg och karolinska institutet delvis från lärosätenas
materielanslag och delvis från deras omkostnadsanslag. Vid Stockholms
högskola, som till skillnad från universiteten och karolinska institutet,
icke har tjänstebrevsrätt, bestrides de olika institutionernas portoutgifter
från dessas anslagsmedel till materiel in. in. Vid Stockholms högskola
bestrides vidare utgifterna för bokinköp och bokbindning vid högskolans
humanistiska bibliotek, som fungerar som specialbibliotek i vissa ämnen,

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1059

från högskolans materielanslag, medan särskilda anslag till bokinköp och
bokbindning är uppförda å riksstaten för de medicinska biblioteken i Stockholm
och Göteborg. Med den av utredningen använda metoden för beräkningen
av den erforderliga uppräkningen av de olika lärosätenas materielanslag
har utredningen uppenbarligen icke kunnat taga hänsyn till olikheter
av här berörd art. Materielanslagen för tidigare år har av utredningen
med hjälp av konsumentprisindex omräknats till penningvärdet i mars
1958. Jag ifrågasätter om tillbörlig hänsyn härigenom kommit att tagas till
prisutvecklingen, t. ex. beträffande bokinköp och bokbindning, då nämnda
index endast i ringa mån har avseende å utgifter av den natur, som belastar
materielanslagen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Materielanslaget tages f. n. praktiskt taget helt i anspråk för undervisningen
och högskolan har den erfarenheten att anslaget därför lämpligast
bör beräknas i förhållande till antalet studerande. Den väg utredningen
beträtt för att beräkna materielanslag synes kollegiet vara mindre lämpad
när det gäller att beräkna anslag för undervisningsändamål men i viss mån
användbar när det gäller att beräkna för forskning erforderliga materielanslag.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser sig inte kunna tillstyrka
utredningens förslag i fråga om materielanslagen i dess föreliggande utformning.
Överstyrelsen anför därvid bl. a. följande.

Att bedöma aktuella och framtida medelsbehov på grundval av de av utredningen
valda relationerna, måste enligt överstyrelsens uppfattning framstå
såsom tämligen godtyckligt. Detta gäller än mer om — som bär skett
— sålunda framräknade relationstal tillämpas på annat lärosäte än det, som
för berörda budgetår tilldelats vederbörande anslag. Härtill kommer vanskligheten
av att med större grad av säkerhet beakta alla de olika faktorer,
som sedan budgetåret 1947/48 påverkat utvecklingen av ifrågakommande
anslag. En sådan faktor, som helt synes ha förbisetts av utredningen, är
det överförande av befattningar från materielanslag till avlöningsanslag,
vilket sedan dess i icke ringa utsträckning torde ha ägt rum. Framför
allt tager emellertid förslaget enligt överstyrelsens mening — åtminstone
såvitt gäller de tekniska högskolorna — icke tillräcklig hänsyn till undervisningens
behov. För dessa högskolors vidkommande påverkas medelsåtgången
under materielanslagen väsentligt mer av ett successivt ökat antal
ordinarie studerande än av den förstärkning av personalorganisationen,
som i anslutning därtill kan utverkas. Under senare år har överstyrelsen
vid sin bedömning av medelsbehovet under förevarande anslag utgått ifrån
antalet ordinarie studerande och antalet licentiander. Härutöver har överstyrelsen
beräknat ett medelsbehov av engångskaraktär för varje äskad
professur och laboratur. Fn generell förstärkning av materielanslagen vid
de tekniska högskolorna är väl motiverad vid en upprustning av våra universitets
och högskolors resurser i skilda hänseenden. De årliga kostnadsbelopp
per studerande, från vilka överstyrelsen vid sin uppskattning av
medelsbehovet under dessa anslag utgått, har bestämts under trycket av
meddelade besparingsdirektiv. Inom ramen för sålunda beräknade anslag
har icke forskningens behov kunnat tillgodoses i önskvärd omfattning.
Detta kan lämpligen ske genom en höjning av nyssnämnda belopp eller —

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1950

om man så vill — genom att tillika beräkna en fortlöpande årskostnad för
varje professur (laboratur) i stället för såsom hittills varit fallet endast ett
engångsbelopp för varje nytillkommande lärostol. Ett hänsynstagande till
här angivna faktorer är enligt överstyrelsens mening fullt tillräckligt — i
allt fall inom överstyrelsens förvaltningsområde — vid bestämmandet av
ramen för ett anslag av den art, varom här är fråga. Det torde böra betonas,
att det även är en i sin praktiska tillämpning enkel form för fastställande
av denna ram.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan framhåller, att materielanslagens
knapphet sedan en följd av år medfört stora svårigheter i forsknings- och
undervisningsarbetet. Det är därför med stor tillfredsställelse som lärarkollegiet
konstaterar, att utredningen föreslagit väsentlig höjning av anslagen.
Skogshögskolans lärarråd understryker såsom ett allmänt önskemål
att materielanslagen höjes.

SACO hälsar utredningens förslag i detta avseende med tillfredsställelse.

SFS ansluter sig helt till principen att materielanslaget bör öka då personalorganisationen
byggs ut. Däremot ställer SFS sig frågande inför utredningens
beräkning av procentsatsen. Det synes SFS godtyckligt att förutsätta
att förhållandena 1947—1948 bäst återspeglar det nuvarande behovet. SFS
föreslår vidare på anförda skäl, att ett högre procenttal lägges till grund
för beräkningen av materielanslagen inom de teologiska och juridiska
fakulteterna samt inom den språkvetenskapliga ämnesgruppen.

3. Departementschefen

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen har utredningen ingående
diskuterat frågan om den lämpligaste metoden att beräkna materielanslagens
storlek med hänsyn till omfattningen av såväl forskningens och det
allmänna institutionsarbetets som undervisningens behov. Utredningen anser
sig kunna konstatera, att materielanslagens storlek under de sista tio
åren icke uppräknats i rimligt förhållande till den ökade omfattning som
både undervisning och forskning fått under denna tid. Detta konstaterande
motiverar utredningen med utgångspunkt i statistiska sammanställningar,
som utvisar hur storleken av å ena sidan materielanslagen och å andra
sidan avlöningsanslagen utvecklats under perioden 1947—1958. Utredningen
förordar för sin del, att anslagen till materiel in. in. nu förstärkes i sådan
omfattning, att relationen mellan storleken av dessa anslag och avlöningsanslagen
blir densamma som budgetåret 1947/48, vilket år enligt utredningens
mening representerar en lämplig avvägning i detta hänseende. De
ifrågavarande relationerna mellan materiel- och avlöningsanslag har av utredningen
beräknats för elt antal fakulteter och ämnesgrupper. Den förstärkning
av anslagen till materiel, som utredningen beräknat på grundval av salunda
framräknade relationstal för ett antal fakulteter och ämnesgrupper i

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

syfte att till en början åstadkomma en väl avvägd relation mellan materieloch
avlöningsanslag, föreslås uppdelad på de närmaste tre budgetåren.

Mot de av utredningen vid beräkning av materielanslagen använda metoderna
har vissa invändningar rests. En del av dessa avser den sakliga
motiveringen för utredningens metoder. Andra invändningar åter är av
mer teknisk art; det har sålunda påvisats, att en tillämpning av utredningens
metoder, särskilt vad gäller den erforderliga uppdelningen av avlöningsanslagen
på ämnesgrupper med olika relationstal, skulle komma
att medföra avsevärda svårigheter för de anslagsäskande myndigheterna.

För egen del anser jag utgångspunkten för utredningens ställningstagande
i sak fullt motiverad. Det synes mig nämligen ändamålsenligt och
riktigt, att vid avvägningen av materielanslagens storlek beaktas de skiftande
krav på medel för materiel, vilka såväl forskningen och det allmänna
institutionsarbetet som undervisningen ställer. Den av utredningen
förordade beräkningsmetoden är emellertid otvivelaktigt behäftad med
vissa svagheter. I anslutning härtill vill jag erinra om vad en del remissinstanser
anfört och i samband härmed särskilt peka på den svårighet
som ligger däri, att enligt utredningens metod beräkningen av materielanslagens
storlek för ett visst budgetår är beroende på den slutliga personalförstärkning,
som i realiteten kommer att genomföras för samma budgetår.
Att de anslagsäskande myndigheterna inte kan grunda sina beräkningar
härpå är uppenbart; utan omfattande och tidskrävande omräkningar
blir det sålunda icke möjligt att med tillämpning av den föreslagna
metoden år från år anpassa materielanslagen till den storlek avlöningsanslagen
verkligen kommer att få. Med hänsyn härtill anser jag mig icke
kunna förorda en direkt tillämpning av utredningens metod för beräkning
av materielanslagens storlek. Då emellertid utfallet i stort av utredningens
beräkningsmetoder samt det material i övrigt, som utredningen här förebragt,
och de synpunkter, som kommit till uttryck vid remissbehandlingen,
enligt min mening klart utvisar, att det för närvarande icke råder en
fullt tillfredsställande balans mellan de personella och materiella resurserna,
har jag funnit mig böra för nästa budgetår förorda betydande uppräkningar
av materielanslagen.

Innan jag går närmare in härpå, vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition
förordat överföring till vederbörande avlöningsanslag av
de avlöningskostnader för viss biträdespersonal, som nu belastar materielanslag.
I nämnda sammanhang har jag vidare förklarat, att jag icke ämnar
för nästa budgetår föreslå uppförande på riksstaten av särskilt anslag
till förstärkningsanordningar vid universiteten m. m. Jag har därvid räknat
med att de för olika ändamål i detta förstärkningsanslag nu inräknade
medlen för nästa budgetår kommer att upptas under andra anslag.
För innevarande budgetår bestrides från nämnda förstärkningsanslag bl. a.
vissa kostnader för materiel. Detta förhållande samt den omständigheten,

161

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att behovet av förstärkning av skilda institutioners materielanslag till
följd av ökad tillströmning av studerande kommer att för nästa budgetår
kvarstå och eventuellt öka, bör beaktas vid fastställande av respektive
inaterielanslags storlek för nästa budgetår. Sålunda synes det bl. a. erforderligt,
att av de för universiteten och Stockholms högskola för nästa
budgetår avsedda materielanslagen en viss del reserveras för dylika, ännu
ej fastställbara behov. Detta torde böra beaktas vid kanslerns fördelning
av angivna materielanslag, så att för var och en av ifrågavarande läroanstalter
avdelas visst belopp för successiv utdelning under loppet av
nästa budgetår.

Vid avvägningen för nästa budgetår av storleken av de olika materielanslagen
vid universitet och högskolor har jag alltså beaktat såväl förutnämnda
avlastning av vissa avlöningskostnader från materielanslagen som
förekomsten av sådana materielkostnader, som innevarande budgetår bestrides
från förstärkningsanslaget. Såvitt gäller materielanslagen för Uppsala
universitet och karolinska institutet har jag därjämte tagit hänsyn
till de merbelastningar på dessa anslag, som föranledes av de i årets statsverksproposition
föreslagna överflyttningarna till universitetets och institutets
stater av kostnader för verksamheten vid rasbiologiska institutet
respektive medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi.

Med dessa överväganden har jag funnit, att de nuvarande anslagsmedlen
till materiel m. in. för nästa budgetår bör höjas med, för Uppsala universitet
202 000 kronor, för Lunds universitet 330 000 kronor, för Göteborgs
universitet 124 000 kronor, för karolinska institutet 115 000 kronor,
för Stockholms högskola 145 000 kronor, för tandläkarhögskolan i Stockholm
23 200 kronor, för tandläkarhögskolan i Malmö 13 100 kronor, för
tekniska högskolan i Stockholm 200 000 kronor och för Chalmers tekniska
högskola 60 000 kronor eller sammanlagt med 1 212 300 kronor. Jag gör slutlig
framställning härom i det följande. 11

11 —Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 105

162

Kungl. Mctj:ts proposition nr 105 år 1959

VII. Forskningsråden

1. Statistiska data och allmänna synpunkter

Utredningen

Utredningen redovisar inledningsvis en sammanställning över utvecklingen
av den statliga bidragsgivningen till forskningsråden budgetåren
1942/43—1958/59. (Medelsanvisningen till förvaltningskostnader ingår ej i
de i sammanställningen angivna beloppen.) Sammanställningen återges här
nedan, i vad den avser budgetåren 1950/51—1958/59.

			(1 000-tal kronor)
Statligt	1950/	1951/	1952/	1953/	1954/	1955/	1956/	1957/	1958/
forskningsråd	51	52	53	54	55	56	57	58	59
Humanistiska fondens nämnd . .	600,0	600,0	600,0	675,0	700,0	775,0	850,0	1 025,0	1 125,0
Samhälls- och rättsvenskapliga forskningsrådet . .	320,0	320,0	320,0	352,0	423,0	473,0	503,0	525,0	560,0
Statens naturve-tenskapliga forsk-ningsråd ........	1 310,0	1 310,0	1 595,0	1 828,0	1 829,0	2 234,0	2 741,5	3 255,3	3 862,3
Statens tekniska forskningsråd . . .	1 098,0	1 098,0	1311,7	1 467,8	1 467,8	1 472,0	1 551,3	2 089,6	3 003,4
Atomkommittén .	1 900,0	1 900,0	2 300,0	2 475,0	2 475,0	2 775,0	3 275,0	3 675,0	4 375,0
Statens medicin-ska forskningsråd	1 193,0	1 193,0	1 415,5	1 602,5	1 603,0	2109,1	2 613,0	3 253,3	4 065,5
Jordbrukets forskningsråd....	292,5	292,5	347,4	405,3	404,3	606,7	810,1	1 114,5	1 168,5
Flyg- och naval-medicinska nämn-den ............	270,0	295,0	335,6	425,0	432,0	462,0	532,0	550,7	641,3
Summa riksstats-anslag..........	6 983,5	7 008,5	8 225,2	9 230,6	9 334,1	10 906,8	12 875,9	15 488,4	18 801,0

Därefter redovisar utredningen vissa resultat ur en av utredningen utförd
undersökning rörande forskningsrådens utdelande verksamhet under kalenderåret
1955. Av följande tabell framgår sålunda hur anslag till forskare fördelat
sig på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhögskola,
vetenskaplig inrättning in. in.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

163

	Utdelade anslag		Utdelade anslag
Verksamhets-	Antal fors- kare	Total-	Procent	Verksamhets-	Antal fors- kare	Total-	Procent
område	belopp	av	område	belopp	av
	(1 000-tal kr.)	total- summan		(1 000-tal kr.)	total- summan
Uppsala univer-				Bibliotek, museer
	175	1 986,2	17,6	och arkiv.....	67	340,7	3,0
Lunds universi-	Andra statliga el.
tet..........	168	1 437,2	12,7	statsunderstödda
Göteborgs uni-		366,7	3,2	f or sknin gsinrätt-	132	875,4	7,7
versitet...... Karolinska in-	41	Läroverk och and-

115	1 392,8	12,3		25	67,2	0,6
stitutet......
Stockholms	94	536,5	4,7	Annan offentlig verksamhet.....	15	90,7	0,8
högskola.....
Summa fakulte-ter ..........				Industrier och
593	5 719,4	50,6	andra privata	40	333,4	2,9

därav teol. fak..... jur. fak.......	8 23	20,9 63,5	0,2 0,6	Vetenskapliga samfund (andra än statsunder-
med. fak......	224	2 640,6	23,3		47	315,4	2,8
hum. fak.....	135	421,1	3,7
mat.-nat. fak1.	203	2 573,3	22,7		9	41,0	0,4

Tekniska hög-				Summa utanför
skolorna.....	128	3 176,9	28,1	universitet och	335	2 063,8	18,2
Tandläkarhög-
2	9,4	0,1	Totalt	1 121	11 311,6	100
skolorna (endast i Malmö) Jordbrukets

högskolor (ej skogshög-skolan).......	55	309,4	2,7
Handelshög-
skolorna.....	7	31,5	0,3
G.C.I...........	1	1,2
Summa fack-
högskolor.....	193	3 528,4	31,2
Summa univer-
sitet och fack-högskolor ....	786	9 247,8	81,8

1 Inklusive naturvetenskapliga ämnen inom filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Anm. De särskilda anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet är ej inräknade
i denna tabell.

Utredningen kommenterar uppgifterna i tabellen på följande sätt.

Av de totalt utdelade anslagen kommer 5,7 miljoner på forskare vid universiteten
och 3,5 miljoner på forskare vid fackhögskolor. Sammanlagt har
således 9,2 miljoner eller drygt fyra femtedelar av samtliga anslag tilldelats
forskare vid universitet och högskolor. Av de återstående knappa tjugo procenten
har huvuddelen (1,4 miljoner) gått till forskare vid andra offentliga

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

forskningsinrättningar eller till personer anställda i annan offentlig verksamhet
(inklusive bibliotek, museer och arkiv), medan 0,6 miljoner tilldelats
personer med anställning i privat tjänst eller med egen rörelse.

Utredningen redovisar vidare följande sammanställning av antalet forskare
vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats forskningsanslag
från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek.

Forskarens fakultet	Utdelande råd
Hum. fonden	Samh. o. rättsv. f. r.	Medi- cinska f. r.	Flyg- och navalm. nämnd.	Riks-fören. f. kräftsj. bek.	Na-turv. f. r.	Atom- kom- mittén	Tekn. f. r.	Jord-br. f. r.	Samtl.
				Antal forskare
Teol........	8	—	—	—	—	—	—	_	_	8
Jur........	1	18	—	—	—	—	—	—	—	19
Med........	—	—	148	5	51	15	—	—	—	219
Nät........	—	—	4	—	8	129	44	ii	12	208
Hum.......	73	65	—	—	—	—	—	—	1	139
Samtl......	82	83	152	5	59	144	44	ii	13	593
			Belopp (1000-tal kronor)
Teol.......	20,9	—	—	—	—	—	—	—	—	20,9
Jur........	6,5	51,7	—	—	—	—	—	—	—	58,2
Med........	—	—	1 674,1	13,2	708,6	89,3	—	—	—	2 485,2
Nät........	—	—	27,8	—	136,3	847,4	1 529,8	103,0	84,4	2 728,7
Hum.......	238,1	183,3	—	—	—	—	—	—	5,0	426,4
Samtl......	265,5	235,0	1 701,9	13,2	844,9	936,7	1 529,8	103,0	89,4	5 719,4

Till ytterligare belysning av forskningsrådens utdelningspolitik anför
utredningen slutligen följande.

I förevarande syfte har sammanställningar gjorts över mottagarens akademiska
examen/grad respektive tjänsteställning. Det framgår bl. a. att två
tredjedelar av antalet utdelade anslag och tre fjärdedelar av de utbetalade
beloppen gått till forskare, som disputerat, medan största delen av återstoden
gått till personer med licentiatexamen. Den helt övervägande delen av rådsanslagen
utdelas sålunda till vetenskapligt högt kvalificerade personer.

Av samtliga professorer och laboratorer (motsvarande) i landet har cirka
40 % erhållit anslag från något forskningsråd under år 1955. En jämförelse
mellan professorerna å ena sidan inom de juridiska, teologiska och humanistiska
fakulteterna och å andra sidan inom de medicinska och naturvetenskapliga
fakulteterna och vid fackhögskolorna visar, att någon skillnad ej
förelåg mellan dessa grupper i här ifrågavarande avseende.

Enligt den gjorda undersökningen utdelades under kalenderåret 1955
forskningsanslag med sammanlagt 12 435 000 kronor, vari då även inräknats
anslag ur reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning. Om
man fördelar dessa anslag på ämnesområden, får man den fördelning av de
utdelade beloppen, som redovisas i följande tablå. Härvid har ospecifiserade
anslag förts till de ämnesområden, som respektive råd huvudsakligen representerar.
Alla anslag från reservationsanslaget för främjande av medicinsk

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

165

	Utdelade anslag
Ämnesområde	Belopp
	(1 000-tal kronor)
Naturvetenskap och teknik.....................	6 644,2	53,4
Medicin......................................	3 667,8	29,5
J ordbruksf orskning............................	744,8	6,0
Samhälls- och rättsvetenskap...................	338,8	2,7
Humaniora och teologi.........................	1 038,9	8,4
Totalt	12 434,5	100

forskning har förts till de medicinska ämnena utan de anslag, som utdelats
av veterinärhögskolan, vilka förts till ämnen inom jordbruksforskningen.

Nio tiondelar av de anslag, som utdelades 1955, gick sålunda till forskning
inom naturvetenskap, teknik och medicin. Samhällsvetenskap, humaniora
och teologi fick en tiondel. Inom de experimentella vetenskapernas område
låg tyngdpunkten på den naturvetenskapliga grundforskningen.

Utredningen behandlar härefter forskningsrådens roll inom den svenska
forskningsorganisationen och anlägger därvid vissa allmänna synpunkter.
Utredningen ingår först på rådens arbetsuppgifter och arbetsformer
och anför därom följande.

Rådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsuppgifternas
art. Följande är dock gemensamt för samtliga råd.

En av de viktigaste arbetsuppgifterna för samtliga råd är, som redan
sagts, fördelningen av statsmedel till forskning. De flesta anslag beviljas
efter ansökan från forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut,
sjukhus, industrilaboratorier m. m. Råden tar också, då så anses behövligt,
själva initiativ till forskningsuppgifter och söker intressera lämpliga forskare
för dessas genomförande.

Sedan beslut om utdelande av ett anslag fattats, upprättas ett kontrakt
mellan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipuleras
bl. a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av
arvode motsvarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet.
Anslagsmottagaren kan rekvirera förskott, som fylles på efter redovisning
av redan havda utgifter. Vidare har anslagsinnehavaren skyldighet att inkomma
med redogörelser, t. ex. varje år, samt när arbetet är färdigt en
slutredogörelse. När slutredogörelse och slutredovisning fullgjorts, avföres
anslaget. Genom kansliernas försorg sker sålunda en löpande kontroll av
medlens användning. Redogörelserna granskas av den rådets ledamot, som
är mest sakkunnig på området i fråga och som därtill utsetts. Inköpt apparatur
inventarieföres till en början hos rådet, men överföres därefter ofta
till det universitet eller den statliga institution, där den placerats.

Medel beviljas för skiftande slag av utgifter i enlighet med bestämmelser
i rådens reglementen. Det vanligaste är utgifter för löner och materiel,
men också anslag för resor, lokalhyror, transporter, publicering o. s. v.
förekommer ofta.

I de flesta fall bedrives forskningsarbetet på universitets-, högskole- och
liknande institutioner, men i vissa fall har råden måst förse forsknings -

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

grupper med lokaler, antingen särskilt uppförda för ändamålet, såsom
kärnkemiska institutionen i Göteborg, eller förhyrda, såsom beträffande
palynologiska laboratoriet i Stockholm.

En särskild typ av stöd till forskningen är gemensamma serviceorganisationer,
t. ex. elektronik verkstäder, som får utnyttjas av forskare inom en
viss rayon. Sådana har nyligen inrättats för Lundaområdet och Uppsalaområdet
av naturvetenskapliga rådet. Här bör också nämnas Ingeniörsvetenskapsakademiens
två försöksstationer i Stockholm, vilka har till uppgift att
uthyra lokaler med service (verkstad, bibliotek etc.) för forskning, som behöver
sådant utrymme, ofta under en relativt kort period och som icke har
så stor omfattning, att den kan motivera en egen serviceorganisation. Lokalerna
vid dessa försöksstationer har varit mycket efterfrågade och en tredje
station är under planering.

Vissa råd driver en särskild stipendieverksamhet för utbildning av forskare.
Sålunda har tekniska forskningsrådet ett tjugotal stipendiater anställda
för en tid av högst tre år. Under denna tid får stipendiaterna arbeta
under en erfaren forskares ledning och därvid erhålla en värdefull utbildning
i forskningsmetodik. Rådet gör en skriftlig överenskommelse härom
med forskningsledaren, men ställer därvid inga krav på direkta forskningsresultat.
Härigenom kan utbildningen av forskare inom speciellt viktiga
områden säkerställas och utbildningen kan ske hos den lämplige forskningsledaren,
oberoende av var denne är verksam.

Vidare har de naturvetenskapliga och tekniska råden överenskommit
med motsvarande organ i Storbritannien om stipendiatutbyte mellan de två
länderna. Likaså har det medicinska rådet ett samarbete med motsvarande
amerikanska organisation, som ställer ettåriga stipendier för forskningsarbete
i Förenta staterna till förfogande för svenska forskare, som utses efter
förslag av statens medicinska forskningsråd.

Samarbetet med utländska systerorganisationer är livligt och av stor betydelse,
och råden har över huvud taget en betydelsefull internationell
verksamhet. Som exempel kan nämnas atomkommitténs funktion av svenskt
kontaktorgan inom European Organization for Nuclear Research (CERN)
och för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpenhamn
(Nordita). För det nordiska samarbetet inom teknisk-naturvetenskaplig
forskning finns sedan flera år Nordiska forskningsdelegationen.

Anslag till publicering ges till tidskrifter, monografier, läro- och handböcker
m. m. De ges ibland till enskilda forskare, ibland också genom särskilda
kontrakt till förlag som bidrag för utgivande av ett vetenskapligt
verk, som icke är ekonomiskt självbärande.

Råden fördelar även i allmänhet statens anslag till tryckning av doktorsavhandlingar
och till vetenskapliga tidskrifter.

Råden fungerar som remissinstanser för Kungl. Maj :t och olika statsmyndigheter
i frågor inom vederbörande råds kompetensområde.

Vissa av råden har därjämte speciella, ibland ganska särpräglade uppgifter,
som delvis beröres i samband med genomgången av de enskilda
råden.

Rådens instruktioner har efter rådens inrättande kompletterats på en
viktig punkt, nämligen genom att råden fått möjlighet inrätta befattningar
med pensionering försäkringsvägen för kvalificerade forskare. Ett
starkt behov av en pensioneringsmöjlighet finnes även för vissa andra
grupper av befattningshavare, främst kvalificerad teknisk personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1950 167

Beträffande forskar befattningar hos råden anför utredningen
följande.

Förutsättningen för utvecklingen av ett lands forskningspotential är uppspårandet
och tillvaratagandet av forskningsbegåvningarna. På detta område
göres nu genomgripande insatser i de stora länderna. I ett litet land
med få universitet och ett litet antal befattningar inom varje särskild
forskningsdisciplin, måste man ha en effektiv mekanism, som ger möjlighet
att tillvarataga goda forskarkrafter, som till följd av tillfälliga konjunkturer
ej kan erhålla ordinarie tjänster. En fullt utbildad forskare har kostat landet
så mycket, att det är ett oförsvarligt nationalekonomiskt slöseri att låta
honom försvinna till utlandet eller till en verksamhet, där hans utbildning
ej utnyttjas, enbart av den anledningen, att han ej kan erbjudas en befattning,
som ger honom och hans familj ett livsuppehälle. När det gäller dessa
forskare, kan kompetensnivån variera från nyblivna docenter till professorskompetenta
forskare i högsta internationella klass. Genom den utökning av
antalet docent- och forskardocenttjänster, som utredningen i det föregående
föreslagit, och genom de speciella forskartjänster, som råden i det följande
föreslås få disponera, kommer de flesta fall, som kan väntas bli aktuella, att
gälla forskare med speciell kompetens eller längre tjänstgöringstid än docenttjänstetidens
sex år. Råden har redan nu i vissa fall trätt till för att överbrygga
en kortare tid, innan vederbörande kunnat få ordinarie befattning
eller statsmakterna fattat beslut om en personlig professur. I ett annat fall
har en kommunalt anställd överläkare genom ett årligt arvode motsvarande
professorslön kunnat odelat ägna sig åt lösande av ett viktigt medicinskt
forskningsproblem. Dessa möjligheter finns alltså redan, fastän de på grund
av rådens medelstillgång i alltför ringa grad kunnat utnyttjas. Råden har
dessutom — som förut nämnts — möjlighet att ordna pensionsförsäkring
genom SPP efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. En förutsättning
i alla dessa fall är givetvis, att det gäller högklassigt forskningsarbete,
som ej bör avbrytas, eller ett för landet väsentligt forskningsprojekt,
som skall sättas igång. Forskningsråden torde få anses ha särskild kompetens
för denna uppgift genom den allsidiga överblick över forskningen inom
såväl som utom landet, som de äger och som de genom sin verksamhet ständigt
förnyar. 1

1 fråga om särskilda forskartjänster framhåller utredningen
följande.

Under budgetåret 1958/59 finnes femton s. k. forskningsläkartjänster uppförda
i riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål. De är
e. o. tjänster med lön enligt lönegrad Ae 24, d. v. s. samma lönegrad som för
docent- och forskardocenttjänsterna. Innan en dylik tjänst skall tillsättas,
beslutar statens medicinska forskningsråd vilket ämnesområde tjänsten
tills vidare skall omfatta. Tjänsterna tillsättes för en tid av tre år i sänder
av universitetskanslern, antingen genom kallelse eller efter ansökan, i
båda fallen efter förslag av rådet. Rådets förslag i anledning av inkomna
ansökningar skall vara grundat på utlåtanden av två eller tre sakkunniga,
av vilka endast en må vara ledamot av rådet. Som närmare utvecklats i annat
sammanhang, ger dessa tjänster möjligheter för rådet att initiera viss speciell
forskning. Tjänsterna kan placeras även utanför universitets- och högskoleinstitutionerna,
l. ex. vid kommunala sjukhus eller forskningsinrätt -

168

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1059

ningar av olika slag. Dessa tjänster spelar dessutom rollen av en rörlig riksreserv
av docenttjänster, som i viss mån kan jämna ut variationer i tillgången
på lediga tjänster mellan olika läroanstalter.

Utredningen anser i princip, att tjänster av detta slag bör finnas inom
alla områden, där behov därav föreligger. I det följande föreslår utredningen,
att dylika tjänster nu inrättas till främjande av naturvetenskaplig
forskning, atomforskning och socialvetenskaplig forskning och att tjänsterna
ställes till vederbörande forskningsråds disposition på samma sätt som
det medicinska rådet kan sägas disponera forskningsläkarbefattningarna.
Det må ankomma på vederbörande forskningsråd att sedermera och i mån
av behov göra framställning rörande motsvarande tjänster inom övriga forskningsområden.

Vidare upptar utredningen vissa allmänna frågor rörande forskningsrådens
an slagspolitik till principiell behandling och anför därvid bl. a.
följande.

Det är karaktäristiskt för modern vetenskap, att ständigt nya områden
blir aktuella eller visar sig vara av sådan betydelse, att även i vårt land
forskning inom ifrågavarande område bör initieras och stödjas. Forskningsråden
har här en stor uppgift att fylla. Det ter sig många gånger
naturligt och praktiskt, att forskning inom ett sådant område upptages
inom en av ett forskningsråd bildad arbetsgrupp. Man kan då börja i liten
skala och utan vidlyftiga organisatoriska anordningar. Visar det sig, att
resultaten ej bedömes rättfärdiga insatsen, kan verksamheten lätt nedläggas.
Utvecklar sig arbetet i stället på sådant sätt, att ett permanent behov
uppenbarligen kommer att föreligga, kan forskningsråden framföra de förslag
till statsmakterna, som utvecklingen påkallar, t. ex. upprättandet av
fasta befattningar eller institutioner vid universitet och högskolor. Ordinariesättning
kan då motiveras mot bakgrunden av den verksamhet, som bedrivits
under några år och som också kan ge underlag för en realistisk bedömning
av behövliga resurser.

Modern naturvetenskap och dess tillämpningar kräver för sitt effektiva
bedrivande tillgång till specialutbildade tekniker i stor omfattning. Avlöningar
till tekniker utgör en stor post i rådens budget. Genom tillkomsten
av mycket stora apparaturer, såsom cyklotroner, Van de Graaff-maskiner,
elektronmikroskop och elektronisk instrumentering överhuvudtaget har
vissa institutioner kommit att få en nästan industribetonad prägel. Skötseln
av dessa dyrbara och komplicerade apparater fordrar högkvalificerade
tekniska hjälpkrafter av typen läroverksingenjör med specialutbildning.
Dessa är mycket eftersökta inom bl. a. industrien och forskningsinstitutionerna
måste därför ha möjligheter att avlöna dessa på ett sådant sätt, att
de stannar kvar även sedan de på institutionen fått sin specialutbildning.

De medel, som de svenska forskningsråden hittills disponerat över, har
med undantag för atomkommittén endast medgivit relativt små forskningsanslag,
i vilka anslagen till apparatur och materiel utgjort en förhållandevis
blygsam del. Naturvetenskaplig och medicinsk forskning tenderar
inom så gott som samtliga områden snabbt att bli mycket kostnadskrävande.
Främsta orsaken är den snabba utvecklingen av komplicerad och dyrbar
apparatur, som möjliggör framträngandet på nya områden. Många skäl tala
för att råden nu ges ansvaret även för anskaffandet av den mera kostnadskrävande
utrustningen. Ett av dessa skäl är rådens möjligheter till snabb och

109

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 är 1050

smidig anslagspolilik. Planeringen av inköp eller byggande av större apparatur
kan därigenom ske på mest ekonomiska sätt, ofta under loppet av några
budgetår. Den kanske viktigaste omständigheten, som talar för att råden
anförtros denna uppgift, är storleken av de anskaffnings- och driftskostnader,
som ofta är förbundna med större vetenskaplig apparatur. Dylik apparatur
kan därför ofta ej ses som utrustning endast för en enskild forskare
och kan av ekonomiska skäl ej heller ingå i grundutrustningen för alla institutioner
av viss typ. Utnyttjandet representerar med andra ord ofta ett för
områdets forskare gemensamt intresse, varför också anskaffande och drift
bör planeras av den eller de ifrågavarande rådsorganisationerna, som då även
till en början formellt blir ägare till apparaturen. Härigenom ges bästa möjliga
garantier för ett rationellt utnyttjande.

Det må i detta sammanhang påpekas, att utvecklingen på flera naturvetenskapliga
områden nödvändiggjort ett internationellt samarbete, nämligen
då enskilda mindre länder saknat tillräckliga ekonomiska eller personella
resurser att bygga upp och driva en viss typ av forskning. Som exempel
må anföras det europeiska kärnforskningsinstitutet i Geneve och ett
under planering varande gemensamt astronomiskt observatorium i Sydafrika.
Svenska kontaktorgan i dessa båda fall är atomkommittén respektive
naturvetenskapliga rådet.

Mot bakgrunden av det anförda vill utredningen föreslå, att rådsanslagen
dimensioneras så, att råden inom sina respektive områden kan ansvara
icke blott för anskaffandet av materiel och mindre apparatur för speciella
forskningsprojekt utan även för anskaffandet av större forskningsapparatur.
Den sedvanliga petitavägen skulle då endast behöva anlitas, när det gäller
utrustning av nya institutionsbyggnader och projekt av likartad natur
eller storleksordning, såsom atomreaktorer, observatorier etc. Vidare bör
givetvis denna väg anlitas, när det gäller internationella projekt eller engagement
av större omfattning. Vid behandlingen av förstnämnda slag av petitaframställningar
torde emellertid vad beträffar forskningsutrustningen
de myndigheter, som har att yttra sig över framställningarna (kanslersämbete
eller utrustningskommitté) med fördel rådgöra med den sakkunniga
rådsorganisationen.

I vissa fall har det visat sig ändamålsenligt att skapa speciella servicegrupper
gemensamma för flera institutioner. Som exempel kan anföras den
elektronikservice, som det naturvetenskapliga rådet upprättat i Lund och
Uppsala och som är avsedd att utnyttjas av institutioner med elektronisk
apparatur, men utan möjligheter att anställa egen elektronikman. Dessa
serviceorgan utnyttjas ej blott av institutioner tillhörande universitetet,
utan också av andra institutioner av jämförbar karaktär, t. ex. vid lantbrukshögskolan,
forskningsinstitut och liknande. Dessa verksamheter har
slagit mycket väl ut. EU iiknande arrangemang har gjorts i Lund för programmering
vid den där befintliga matematikmaskinen. Ett annat exempel
är en teknisk redaktionstjänst, gemensam för flera tidskrifter, som likaledes
upprättats av naturvetenskapliga rådet. Även andra liknande verksamheter
torde med fördel kunna igångsättas på detta sätt.

Publiceringsfrågorna spelar en stor roll i vissa råds verksamhet. Naturvetenskapliga
rådet var det första, som fick ett särskilt publiceringsanslag
och en särskild publiceringsnämnd för dessa ärendens beredande. Det har
emellertid visat sig lämpligare att sammanföra delta publiceringsanslag med
forskningsanslaget till ett enda anslag, inom vilket Kungl. Maj:t fastställer

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

en särskild delpost för publiceringsverksamhet. Överhuvudtaget synes det
utredningen vara lyckligast och mest i överensstämmelse med tankarna
bakom rådens skapande, att de medel, som står till deras förfogande, icke
är uppdelade mera än nödvändigt på delanslag eller delposter. Genom att
medlen i största utsträckning är samlade i ett klumpanslag, vinnes större
anpassbarhet till de växlande behoven.

För de olika råden gäller, att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då
anslag till ett och samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande
maximibelopp. Enligt utredningens mening har utvecklingen motiverat, att
dessa maximibelopp höjes till det dubbla mot nu gällande, utan att Kungl.
Maj :t därigenom förlorar önskvärd överblick över större medelsanvisningar
från råden.

Slutligen berör utredningen vissa administrativa och tekniska
frågor och anför därvid följande.

Utredningen har funnit vissa justeringar erforderliga i fråga om de olika
rådens ledamotsantal. Förslag i detta avseende framlägges i det följande för
varje råd för sig.

Fn fråga av väsentlig betydelse för rådens verksamhet är, hur en tillräcklig
cirkulation bland ledamöterna skall kunna åvägabringas, samtidigt som
kraven på behövlig kontinuitet i arbetet tillgodoses. Nu gällande bestämmelser
och praxis är rätt olika för olika råd, men tiden torde nu vara inne
för att åstadkomma en viss normalisering i detta avseende. Erfarenheten
torde ha visat, att en lämplig kompromiss mellan de båda ovan antydda
synpunkterna vinnes, om mandatperioden för valda ledamöter sättes till
tre år med möjlighet till omval för en andra period. Efter en eller flera
perioders frånvaro bör sedan nytt omval kunna komma i fråga.

Likaså bör såväl ämnes- som lokalrepresentation vara den bästa möjliga
samtidigt som givetvis vederbörandes personliga egenskaper måste
utgöra grundförutsättningen. Här torde i allmänhet bästa balans erhållas
mellan olika synpunkter, om en del av medlemmarna väljes lokalt, medan
de övriga utses av Kungl. Maj :t efter rådets hörande.

Det bör ankomma på råden att i samband med sina remissyttranden över
föreliggande betänkande utforma preciserade förslag till ändring av ordalydelsen
i för respektive råd gällande reglemente.

Råden har kanslier för administrationen av respektive anslag, för utredningar
inom respektive råds verksamhetsområde m. in. Det är viktigt, att
dessa kansliers organisation anpassas efter utvecklingen av rådens verksamhet,
så att de kan effektivt fullgöra sina uppgifter.

Utredningen föreslår vidare, att samtliga råds administrationsanslag
sammanföres med respektive råds övriga anslag, varigenom det läggs i
Kungl. Maj :ts hand att utfärda närmare bestämmelser för anslagens användning.

Till de stora frågorna om forskningsrådens organisation och administrativa
struktur avser utredningen att återkomma i samband med att utredningen
behandlar motsvarande frågor för universitets- och högskoleorganisationen.
Det synes nämligen rimligt att i detta sammanhang överväga
vissa former av samarbete mellan råden å ena sidan och de högre läroanstalternas
administration å den andra, detta närmast i avseende på
utbetalning och redovisning av rådsanslag, som beviljats forskare knutna
till dessa läroanstalter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 195!)

171

Y ttranden

Remissmyndigheterna har i huvudsak instämt i utredningens här återgivna
uttalanden.

Statskontoret anför bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening bör nuvarande former för medelsanvisning
alltjämt bibehållas då fråga är om materielanskaffning till forskningsråden.
Vad utredningen anfört rörande önskvärdheten av att samtliga råds administrationsanslag
sammanföres med respektive råds övriga anslag finner
statskontoret icke skäl att motsätta sig. Däremot ställer sig ämbetsverket
mera tveksamt till utredningens förslag om en dubblering av de maximibelopp,
vid vilkas överskridande för ett och samma ändamål Kungl. Maj:ts
tillstånd måste inhämtas. Ämbetsverket är närmast böjt för att förorda, att
frågan om en höjning av nu fastställda maximibelopp prövas från fall
till fall.

Vetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Utredningen har gett en mycket värdefull överblick över forskningsrådens
utveckling och nuvarande arbetsformer och mot bakgrunden härav föreslagit
såväl utökade befogenheter för råden som en avsevärd ökning av de
medel, som årligen ställes till rådens förfogande. Akademien finner samtliga
dessa förslag välgrundade och anser att deras realiserande skulle skapa
ökade möjligheter till den form av smidigt och effektivt stöd åt forskningen
som just är rådens uppgift. Det kan konstateras att liknande vägar följts
av forskningsråd i andra länder och uppenbarligen med stor framgång.

Styrelsen för farmaceutiska institutet uttalar bl. a. följande.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit nödvändigheten av att även
det farmaceutiska forskningsområdet bleve representerat i de medicinska
och naturvetenskapliga forskningsråden. Styrelsen vill med anledning härav
betona, att den farmaceutiska forskningens speciella problem kräver sådan
representation.

Det större konsistoriet i Uppsala framhåller att forskningsrådens verksamhet
enligt konsistoriets uppfattning varit av största betydelse för landets utveckling
i vetenskapligt hänseende; en utvidgning av deras resurser i enlighet
med utredningens förslag finner konsistoriet väl motiverat.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar:

De statliga forskningsråden föreslås i betänkandet få ökade resurser
hl. a. för att möjliggöra punktformiga insatser på institutioner med särskilt
hög vetenskaplig aktivitet eller för att initiera och stödja särskilt aktuella
och betydelsefulla forskningsuppgifter. Därtill avses råden få möjlighet att
ansvara för anskaffandet av större apparatur för forskningsändamål. Lärarkollegiets
erfarenheter av forskningsrådens hittillsvarande verksamhet har
varit enbart gynnsamma, och dessa råds betydelse för den vetenskapliga
forskningens utveckling i vårt land kan ej överskattas. Enligt lärarkollegiets
mening har råden, tack vare sina goda kontakter med de vetenskapliga
institutionerna och deras forskare, sin förtrogenhet med pågående forskningsprogram
och sin tillgång till vetenskaplig expertis de bästa förutsätt -

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1950

ningar att på basen av sin bedömning fördela anslagsmedel för större forskningsuppgifter
och apparatanskaffning. Lärarkollegiet vill därför varmt tillstyrka,
att rådens ekonomiska resurser förstärks så som i utredningen
föreslås.

Universitetskanslern anför huvudsakligen följande.

Utredningens förslag beträffande de statliga forskningsråden finner jag
i huvudsak väl motiverade. Forskningsråden, som från början möttes av
ett visst misstroende, har visat sig vara effektiva och smidigt arbetande organ,
som tillvunnit sig forskarnas förtroende. De ökade resurser, som enligt
utredningens förslag skulle ställas till rådens förfogande, skulle enligt min
mening utgöra ett synnerligen värdefullt stöd för svensk forskning. Hithörande
delar av förslaget bildar i själva verket ett nödvändigt komplement
till den direkta förstärkning av forskningsresurserna vid universitet och
högskolor, som föreslås i de ovan behandlade delarna av utredningens betänkande.
Med vissa erinringar vill jag därför varmt tillstyrka att utredningens
förslag beträffande forskningsråden utan uppskov genomföres.

Med avseende på rådens organisation är det enligt min mening otvivelaktigt
att det stora förtroende, råden tillvunnit sig hos de aktiva forskarna,
i högsta grad är betingat av att det med rådens hittillsvarande sammansättning
varit väl sörjt för goda personliga kontakter mellan rådsledamöterna
och övriga forskare. Detta gynnsamma förhållande är i sin tur en följd av
att de flesta rådsledamöter utsetts direkt av fakulteter, akademier eller
andra vetenskapliga organ. Enligt min mening är därför den största försiktighet
påkallad, om man i anslutning till utredningens förslag vill genomföra
en ökning av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöternas antal. Vidkommande
publiceringsbehovet bör man enligt min uppfattning kunna
motse en betydande stegring av detsamma över hela forskningsfronten.
Tillräcklig hänsyn härtill synes knappast ha tagits av utredningen vid dess
avvägning av anslagen till forskningsråden.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm yttrar bl. a. följande.

Vad de olika forskningsråden beträffar har kollegiet intet att erinra mot
de föreslagna namnändringarna. Kollegiet finner det anmärkningsvärt att
principerna för fördelningen mellan de olika forskningsråden överhuvudtaget
ej diskuterats mera ingående och vill påpeka denna frågas stora vikt.
Genom fördelningen av anslagen mellan de olika forskningsråden sker en
statsdirigering av den svenska forskningens allmänna inriktning som är av
utomordentlig betydelse. Sålunda avgör fördelningen av medlen mellan
statens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forskningsråd
hur stor de! av grundforskningen som skall koncentreras på atomforskningen.
Kollegiet anser att statens naturvetenskapliga forskningsråd omspänner
så vittomfattande fält att antingen bör rådets anslag ökas eller ock
bör statens råd för atomforskning instruktionsmässigt även utsträckas till
att täcka områden inom den allmänna fysiken och kemien.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller i fråga om statens
naturvetenskapliga forskningsråd, atomkommittén och statens tekniska
forskningsråd, vilkas verksamhet berör överstyrelsens förvaltningsområde,
bl. a. följande.

Överstyrelsen är närmast av den uppfattningen, att ledamöterna av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

173

råd (atomkommittén) genomgående helst bör utses av Kungl. Maj :t, då
garantier därigenom bättre vinnes för en ämnesmässigt mera allsidig och
även i övrigt ändamålsenligare sammansättning än om skilda lärosäten och
annan ifrågakommande organisation har befogenhet att själva genom val
utse ledamöter såsom företrädare för sina intressen. Det medinflytande vid
rådens (atomkommitténs) sammansättning, som bör tillkomma vissa huvudintressenter,
synes överstyrelsen i tillräcklig grad bliva tillgodosett, om
dessa berättigas att avgiva förslag till rådsplatsernas besättande, upptagande
ett lämpligt antal namn. Vidare är överstyrelsen av den åsikten, att i
rådens (atomkommitténs) reglementen icke bör intagas några föreskrifter
i syfte att i viss utsträckning inskränka möjligheterna till förnyelse av en
ledamots mandat. Denna fråga synes överstyrelsen lämpligen böra prövas
av Kungl. Maj:t, allteftersom den i förekommande fall aktualiseras. Med
detta betraktelsesätt finner sig överstyrelsen från principiella synpunkter
icke beredd att biträda universitetsutredningens förslag i förevarande avseenden.
överstyrelsen anser emellertid i likhet med utredningen, att de
tekniska högskolorna bör erhålla inflytande på naturvetenskapliga forskningsrådets
och atomkommitténs sammansättning. Utredningen har härutinnan
förordat, att en ledamot i såväl det naturvetenskapliga rådet som
atomkommittén framdeles skall utses genom gemensamt val av lärarkollegierna
vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola.
I enlighet med vad överstyrelsen ovan anfört finner överstyrelsen två
ledamöter inom vartdera av ifrågavarande organ böra tillsättas av Kungl.
Maj :t efter förslag av högskolornas lärarkollegier, varvid dessa sålunda
skulle berättigas att avgiva var sitt förslag. En dylik ordning lärer kunna
genomföras inom ramen för det av utredningen avsedda totalantalet ledamöter
inom naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. I
analogi härmed synes även inom det tekniska forskningsrådet ett antal
ledamöter böra tillsättas — alltjämt av Kungl. Maj :t — efter förslag av högskolornas
lärarkollegier.

Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller bl. a. följande.

Allmänt delas utredningens uppfattning, att inrättandet av forskningsråden
varit ett lyckligt grepp av statsmakterna. Det hälsas därför med tillfredsställelse,
att rådens resurser föreslås bli kraftigt stärkta. De utvidgade
anslag, som sålunda upptages för tekniska forskningsrådet, atomkommittén
och naturvetenskapliga forskningsrådet, vilka alla har att behandla
ingenjör svetenskapliga och angränsande frågor, kommer med säkerhet att
få en utomordentlig betydelse för den fortsatta utvecklingen i vårt land.
Däremot har starka principiella betänkligheter framförts mot fördelningen
mellan de tre statliga organ, vilket innebär en bindning av anslagsfördelningen.

En fråga av stor principiell betydelse är tillsättandet av rådens ledamöter
samt varaktigheten av ledamöternas mandat. Utredningen har föreslagit en
utvidgad tillämpning av val till ledamöter i råden. Detta förfarande har
otvivelaktigt vissa svagheter. Principen med råden bör vara, att ledamöterna
skall bedöma ärendena såsom omdömesgilla, opartiska och vetenskapligt
högt kvalificerade personer utan hänsyn till vilken läroanstalt eller institution
vederbörande tillhör. Ur denna synpunkt är det en allvarlig nackdel, om
ledamot är vald av l. ex. en viss institution. Det kan då ej undvikas, alt han
känner sig som representant för denna med skyldighet alt bevaka dess särskilda
intressen. Vid val av representanter från skilda läroanstalter och in -

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

stitutioner uppstår också svårigheter att täcka olika ämnesområden inom
rådet. Därest valda representanter för institutioner skall förekomma, måste
akademien bestämt kräva, att akademien får tillfälle att utse ett antal
representanter för industrien och den industriella forskningen. Från industriforskarhåll
har starkt betonats, att man finner det högst angeläget,
att personlig erfarenhet av industriell forskning ges mera plats än hittills
varit fallet. Sett från dessa synpunkter synes det bättre att samtliga ledamöter
utses av Kungl. Maj :t, varvid givetvis Kungl. Maj:t bör inhämta förslag
från ett antal berörda akademier, läroanstalter och forskningsinstitutioner.
Huruvida det skall föreskrivas, att förslag skall omfatta flera namn,
kan diskuteras. Lämpligast torde dock vara, att så sker. Beträffande rådsledamöternas
mandattid har utredningen ansett skäl tala för begränsning
i syfte att åstadkomma viss cirkulation. Detta torde vara motiverat, när det
gäller naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén. Någon motivering
för att tillämpa samma tankegång i fråga om tekniska forskningsrådet
har icke förebragts. Om för likformighetens skull utredningens förslag
accepteras, att i tekniska forskningsrådet en person ej bör vara ledamot
under längre sammanhängande tid än sex år, måste därför denna föreskrift
tolkas så, att längre perioder skall kunna förekomma.

Atomkommittén anför bl. a. följande.

Den överblick som ges över rådens och även atomkommitténs verksamhet
synes kommittén ge en god bild av det aktuella läget. De svenska forskningsråden
har ännu ej hunnit få den utbyggnad som motsvarande organisationer
i andra länder nått. Först under senare år har t. ex. en uppbyggnad
av vissa serviceverksamheter påbörjats, upprättandet av större forskningsgrupper
för särskilda ändamål behöver starkt utbyggas, rådens kanslier
är ännu för outvecklade för att kunna lämna behövligt bistånd med utredningar
rörande nya forskningsområden och rörande framställningar om
anslag och andra förslag som inges till råden. Vidare kan väntas att samverkan
ifråga om forskningsprojekt och forskningsinstitutioner på det nordiska,
europeiska och internationella planet kommer att väsentligt utökas,
varvid rådens uppgifter som svenska kontaktorgan för dylika företag blir
än mera betydelsefulla än nu.

Statens tekniska forskningsråd yttrar bl. a. följande.

De olika rådens uppgifter och arbetssätt är i viss mån likartade. Emellertid
föreligger också väsentliga olikheter, i huvudsak beroende på de områden
som råden genom sina instruktioner fått till uppgift att bearbeta. För
tekniska forskningsrådets del, vilket är det äldsta av råden, är det naturligt
och väsentligt att understryka rådets nära anknytning till näringslivets behov
och problem. Medan flertalet övriga råd har sitt huvudsakliga verksamhetsområde
i anknytning till universitet och högskolor, har tekniska forskningsrådet
dessutom ett ytterst väsentligt fält utanför dessa akademiska
institutioner. Detta illustreras klart av den uppgift som lämnas av utredningen
rörande samtliga forskningsråds medelsdispositioner under 1955.
Under nämnda år gick 4/<s av de av samtliga råd beviljade anslagen till forskare
vid universitet och högskolor, medan för statens tekniska forskningsråd
inemot hälften av de beviljade anslagen gick till forskning utanför universitet
och högskolor. Detta indikerar tydligt den väsentliga skillnaden mellan
övriga råd och tekniska forskningsrådet. Härav bör tydligt framgå, att tek -

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

niska forskningsrådets uppgifter och arbetssätt skiljer sig från övriga råds
vilket även måste sätta sin prägel på dess organisation.

Skogshögskolans lärarråd uttalar:

Utredningens förslag om de statliga forskningsråden vill lärarrådet biträda.
På skogsforskningens område har ett utomordentligt och nödvändigt
stöd till forskningen vid skogshögskolan lämnats av »Fonden för skoglig
forskning», byggd på pris- och konjunkturutjämningsmedel. Då denna
fonds medel enligt den ursprungliga planen är avsedda att relativt snabbt
förbrukas, är det från skogsforskningens synpunkt ett angeläget önskemål
att liksom andra vetenskapsområden, bl. a. jordbruksforskningen, erhåller
ett särskilt statligt forskningsråd.

Statens skogsforskningsinstitnt anför bl. a. följande.

Det är här påkallat att framhäva betydelsen av ett statligt forskningsråd
också för skogsforskningens vidkommande, liksom kravet att detta skogliga
forskningsråd borde anslutas till forskningsrådens samarbetsdelegation.
Skogsforskningen skulle genom detta nå paritet med övriga naturvetenskaper
av grundläggande och praktisk natur, vinna i rörlighet och snabbare,
än vad nu är fallet, kunna inrikta arbetet enligt nya uppslag och ny metodik.
Det existerar visserligen inom skogsbruket en »Fond för skoglig forskning»,
som bygger på medel av prisutjämnings- och konjunkturutjämningskaraktär.
Den är av obestridlig betydelse för skogsforskningen men är icke
likställd med de statliga forskningsråden; dess styrelse är av naturliga skäl
annorlunda sammansatt, dess verksamhet är ej uteslutande av forskningskaraktär
och dess fonder skall enligt den ursprungliga planen relativt
snabbt förbrukas. Behovet av ett statligt skogligt forskningsråd är därför
uppenbart. Detta måste enligt institutets mening beaktas vid den framtida
planeringen av forskningsrådens verksamhet, deras utbyggnad och samarbetet
dem emellan. Någon svårighet att samordna den nu befintliga »Fonden
för skoglig forskning» med ett eventuellt nyinrättat skogligt forskningsråd
torde ej behöva föreligga.

SACO ansluter sig i princip till utredningens förslag.

LO finner förslagen beträffande forskningsrådens organisation och ökningen
av deras resurser välmotiverade samt påpekar vikten av att råden
ägnar uppmärksamhet åt att forskning bedrives inom hittills försummade
områden och att den får en för samhället betydelsefull inriktning.

2. Medicinsk forskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen lämnar till en början en redogörelse för statens medicinska
forskningsråds sammansättning och arbetssätt. Av denna
redogörelse torde här höra återges följande.

Rådet har för närvarande 16 ledamöter. Av dessa är .3 självskrivna, nämligen
universitetskanslern, vilken tillika är rådets ordförande, generalläka -

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ren samt chefen för medicinalstyrelsen. Av övriga ledamöter utser Kungl.
Maj :t en, vilken skall representera den naturvetenskapliga forskning, som
gränsar till de medicinska områdena. Övriga utses genom val av de medicinska
fakulteterna och lärarkollegierna vid karolinska institutet, tandläkarhögskolorna
och veterinärhögskolan samt av svenska läkaresällskapet
(för forskningen utanför de medicinska lärosätena). För veterinärmedicin
och odontologi utses vardera en ledamot, medan de medicinska fakulteterna
vardera utser två ledamöter och karolinska institutets lärarkollegium utser
tre ledamöter.

För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att
taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott
och kommittéer. Bland dessa märkes de redan nämnda, nämligen försvarsmedicinska
nämnden och (från och med hudgetåret 1957/58) publiceringsnämnden.
Förutom dessa har rådet en nämnd för alkoholforskning och en
nämnd för odontologisk forskning.

Som icke-permanenta beredningsorgan för rådet arbetar kommittéerna.
Dessa skapas för att utröna lämpligheten och möjligheterna av initiativ
från rådets sida inom ett bestämt forskningsområde, rörande ett vetenskapligt
problemkomplex eller i fråga om användandet av en viktig forslcningsteknik.
Kommittéerna försöker skaffa sig överblick över frågeställningarnas
angelägenhet ur forskningens och landets synpunkt och att fastställa
tillgängliga personella och materiella resurser inom landet. De söker vidare
bilda arbetsgrupper på olika institutioner för mer omfattande forskningsuppgifter
och försöker stimulera forskargrupper att var och en utföra en
deluppgift inom ramen för större forskningsprojekt.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats
dels ett anslag av 3 925 000 kronor till medicinsk forskning och dels ett
anslag av 140 500 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik redovisar utredningen
i två särskilda, här nedan intagna sammanställningar hur de av rådet
under budgetåret 1956/57 — då riksstatsanslaget till medicinsk forskning
var uppfört med 2 500 000 kronor — beviljade anslagen fördelade sig på
olika ämnesområden och anslagstyper. I sammanställningarna är anslagen
till försvarsinedicinsk forskning ej medtagna. Dessa uppgick budgetåret
1956/57 till 225 000 kronor.

Fördelning på ämnesområden

Anatomi och histologi .........

Medicinsk kemi .................

Fysiologi .......................

Patologi .......................

Bakteriologi (human) och virologi

Farmakologi ...................

Internmedicin .................

Kirurgi .......................

Klinisk kemi och fysiologi .......

Röntgenologi, radioterapi .......

Neurologi .....................

Kronor
210 166
568 584
226 220
50 772
31 984
145 352
186 368
67 455
55 719
92 281
101660

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959 177

Kronor

Obstetrik och gynekologi.......................................... 78 020

Oftalmologi ........................................ 2 000

Oto-rhino-laryngologi ............................................ 27 000

Pediatrik ...................................................... 29 400

Psykiatri ...................................................... 86 897

Socialmedicin och hygien ........................................ 17 700

Alkoholforskning (teoretisk och klinisk) .......................... 66 903

Odontologi ...................................................... 61 560

Veterinärmedicin: teoretiska discipliner 121 850

kliniska discipliner ............................ 45 100

Diverse ........................................................ 8 000

Summa kronor 2 280 991

Fördelning på anslagstyper

Anslag till
löner åt
forskare

Omkostnads-

anslag

Publicerings-

anslag

Resestipendier åt

Summa

beviljade

anslag

Därav anslag
till forskare
utanför
lärosätena

svenskar

utlän-

ningar

125 516: —

2 045 973:—

12 637: —

90 865: —

6 000: —

2 280 991: —

188 516: —

Till konferenser, kongresser eller symposier har rådet, upplyser utredningen
slutligen, endast i ett fåtal fall beviljat anslag.

Förslag

Beträffande rådets organisation föreslår utredningen, att i princip
införes samma anordning som för det naturvetenskapliga rådet, nämligen
att endast en del av rådets ledamöter väljes av fakulteterna (motsvarande),
medan en annan del utses av Kungl. Maj :t. Vidare föreslår utredningen,
att antalet rådsplatser för de medicinska läroanstalterna höjes från nio
till tio, vilket motsvarar tvä platser för varje läroanstalt. Av dessa tio bör
enligt utredningen de fem fakulteterna och lärarkollegierna utse vardera
en, medan de övriga fem bör utses av Kungl. Maj :t, som därvid givetvis
icke bör vara bunden att utvälja en ledamot för varje läroanstalt, även
om bästa möjliga lokalrepresentation bör eftersträvas. De övriga valda
ledamöterna (för läkaresällskapet samt för de odontologiska och veterinärmedicinska
utbildningsanstalterna) bör enligt utredningen utses på sätt
som nu sker. Vidare bör, anser utredningen, i rådets reglemente införas
den bestämmelsen, vilken hittills alltid följts i praxis, att en person icke
må väljas till ledamot för mer än två omedelbart på varandra följande
perioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Under budgetåret 1958/59 slår till rådets förfogande 3 925 000 kronor
för medicinsk forskning och 140 500 kronor till förvaltningskostnader,
d. v. s. sammanlagt 4 065 500 kronor. Som grundval för fortsatta beräk12
— Biluxng till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ningar avrundas detta belopp till 4 000 000 kronor. Mot bakgrunden av de
allmänna överväganden, som tidigare anförts om behovet av ett väsentligt
forskningsstöd, vill utredningen föreslå, att anslaget till statens medicinska
forskningsråd under en 3-årsperiod avsevärt förstärkes. En successiv
utbyggnad av de medicinska läroanstalterna pågår för närvarande
icke blott i Göteborg och Umeå utan även på övriga orter, emedan utbyggnaden
av den nya utbildningsorganisationen ännu ej är fullbordad.
Härtill kommer, att även forskningsverksamheten vid tandläkarhögskolorna
och veterinärhögskolan successivt intensifierats. Med hänsyn härtill
beräknar utredningen, att anslaget till statens medicinska forskningsråd
under alla förhållanden bör höjas med 400 000 kronor eller cirka 10 %
per år under vart och ett av de närmaste tre budgetåren.

De ytterligare anslagsbehov som kommer att göra sig gällande för
medicinska forskningsrådet faller framför allt under rubrikerna kostnadskrävande
apparatur, kostnader för nytillkomna forskningsläkares forskning
och kostnader för nya självständiga forskare, avlönade genom anslag
från rådet.

Den försvarsmedicinska forskningens anslagsbehov har icke behandlats
här.

Den höjning, som utredningen i det föregående föreslagit i fråga om de
medicinska institutionernas materielanslag, avser endast att täcka behoven
för den mera rutinbetonade forskningen och kan icke täcka stora utgifter
för ny och ofta mycket dyrbar apparatur. Enligt den allmänna motivering,
som tidigare givits, bör enligt utredningens mening anslagen till forskningsråden
avpassas med särskild hänsyn till att det skall bli möjligt att i
större utsträckning än hittills genom rådsanslag tillgodose behov av för
forskningen behövlig apparatur. Utredningen beräknar, att kostnaden under
första året för detta ändamål blir 1 000 000 kronor, samt att den ökade
forskningsverksamheten medför ett ökat anslagsbehov för detta ändamål,
så att 2 000 000 kronor bör beräknas för andra året och 2 500 000 kronor
för ett tredje år.

I det följande föreslår utredningen inrättandet av ytterligare ett antal
forskningsläkartjänster. För dessa nytillkommande tjänster erfordras även
en förstärkning av forskningsrådets anslag. Denna anslagsförstärkning beräknar
utredningen till 30 000 kronor per år och forskningsläkarbefattning.
Då enligt utredningens förslag ytterligare fem dylika befattningar
skall tillkomma under vart och ett av de närmaste tre budgetåren, erfordras
för detta ändamål en årlig anslagshöjning med 150 000 kronor.

En av de viktigaste vägar, som rådet bör utnyttja i fortsättningen, är att
genom uppsatta arbetsgrupper av större eller mindre omfattning intensifiera
forskningsarbetet inom områden, som av olika skäl anses väsentliga,
eller få igång arbete på fält som hittills inte bearbetats. Rådet har redan i
sin verksamhet med framgång använt sig av sådana arbetsgrupper. I framtiden
torde denna form av understöd behöva utökas, och man måste förutse
att ledaren för sådana grupper kan vara på professors, laborators eller
docents kompetensnivå. Arbetsuppgiftens omfattning kommer att göra det
nödvändigt med sådana grupper av högst olika storleksordning. Med hänsyn
till kostnaden för befintliga institutionsenheter av olika storlek torde det
vara riktigt att för en dylik grupp räkna som normalkostnad ett belopp
på drygt 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens
lön). Utredningen beräknar, att det för det medicinska rådets

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

del under de närmaste åren genomsnittligt kommer att behöva inrättas
fem nya dylika grupper per år. Kostnaden härför beräknar utredningen
sålunda till 600 000 kronor för budgetåret 1959/60, 1 200 000 kronor för
budgetåret 1960/61 och 1 800 000 kronor för budgetåret 1961/62.

De kostnader, som beräknats i det föregående, sammanställes i följande
tablå.

Budgetår	1959/60	1960/61	1961/62
	4 000 000: —	4 000 000: —	4 000 000: —
	400 000: —	800 000: —	1 200 000: —
	1 000 000: —	2 000 000:—	2 500 000: —
Kostnader för arbetsenheter (professors-	600 000: —	1 200 000:—	1 800 000: —
Forskningsanslag till forskningsläkarna .	150 000: —	300 000: —	450 000: —
	6 150 000: —	8 300 000: —	9 950 000: —

Utredningen har tidigare dels föreslagit särskilda anslag under universitetens
och karolinska institutets avlöningsanslag, avsedda att möjliggöra
för e. o. docenter och forskardocenter att anställa viss biträdespersonal,
dels föreslagit en överflyttning till dessa läroanstalters fasta personalorganisation
av viss genom rådsanslag arvodesavlönad biträdespersonal.
Ett genomförande av dessa båda förslag medför att forskningsrådens anslagsbehov
i viss utsträckning minskar. Denna minskning beräknar utredningen
till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret
1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till här förut redovisade beräkningar föreslår utredningen,
att till statens medicinska forskningsråds förfogande måtte ställas
anslag (inklusive medel till täckande av rådets förvaltningskostnader) med
följande belopp under de närmaste tre budgetåren

1959/60	1960/61	1961/62
5 750 000 kronor	7 500 000 kronor	8 900 000 kronor
	Yttranden

Medicinska fakulteten i Uppsala finner utredningens förslag beträffande
forskningsrådets organisation acceptabelt men vill framhålla sina betänkligheter
mot att förslaget i sin nuvarande utformning icke sätter tillräcklig
spärr mot en olämpligt stark överrepresentation av viss enskild fakultet eller
högskoleinstitution.

Medicinska fakulteten i Lund anser, att de olika fakulteternas inflytande
på rådets sammansättning är en omistlig tillgång för universiteten, vilka
genom koncentration av forskningsanslag till råden frånsagt sig en del av
sitt oberoende i ekonomiska frågor. Fakulteten tillstyrker eu utökning av
antalet platser till 10 men biträder icke i övrigt den föreslagna omorganisationen.

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

Medicinska fakulteten i Göteborg kan icke dela utredningens uppfattning
att ämnesrepresentationen i rådet skulle avvägas så, att fem av dess
medlemmar, vilka hittills utsetts av de medicinska lärosätena, i stället tillsättes
av Kungl. Maj:t. Fakulteten hälsar med tillfredsställelse det av utredningen
framlagda förslaget om en betydande förstärkning av statens
medicinska forskningsråds ekonomiska resurser och vill i allt väsentligt
instämma i de synpunkter, som framföres i betänkandet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar bl. a. följande.

Utredningen föreslår att antalet rådsplatser för de medicinska lärosätena
(inklusive den medicinska högskolan i Umeå) höjes från nio till tio, av
vilka de fem fakulteterna och lärarkollegierna skulle utse vardera en, medan
de övriga fem borde utses av Kungl. Maj:t. Ehuru lärarkollegiets
direkta inflytande på rådets sammansättning härigenom skulle minskas
vill kollegiet icke motsätta sig att detta förslag genomföres.

Med instämmande i vad de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg
anfört, vill universitetskanslern för sin del starkt ifrågasätta det välbetänkta
i utredningens förslag till ändrad organisation.

Statens medicinska forskningsråd biträder utredningens förslag såväl i
vad avser de förordade förändringarna beträffande antal och val av ledamöter
som begränsning av tiden för ledamotskap. I fråga om anslagsbehovet
anförs bl. a. följande.

Med tillfredsställelse konstaterar rådet, att universitetsutredningen föreslagit
en förstärkning av rådets resurser för dess verksamhet att komplettera
stödet av forskningen vid teoretiska och kliniska institutioner. De föreslagna
ökningarna av anslagen för medicinsk forskning under de närmaste
tre åren är enligt rådets mening en nödvändig förstärkning, och någon
beskärning av dessa anslag kan icke företagas. Rådet får således i enlighet
med universitetsutredningens förslag anhålla om ett reservationsanslag för
medicinsk forskning på 5 750 000 kronor för budgetåret 1959/60. I nämnda
anslagsäskande ingår anslagsbehoven för rådets publiceringsverksamhet
och för rådets förvaltningskostnader.

3. Humanistisk forskning

Utredningen
Nuvarande förhållanden

Utredningen erinrar inledningsvis om att humanistiska fondens nämnd
sedan 1947 fungerar som humanistiskt forskningsråd. Från och med det
året erhöll nämligen nämnden ett årligt statsanslag å 600 000 kronor till
främjande av humanistisk forskning. Till detta anslag skall dock, fortsätter
utredningen, läggas avkastningen av humanistiska fonden. Avkastningen
från fonden utgör nu, upplyser utredningen, årligen cirka 350 000 kronor.
Denna avkastning jämte det särskilda statsanslaget utgör de av humanistiska
fondens nämnd disponerade medlen.

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Härefter lämnar utredningen följande redogörelse för nämndens sammansättning
och arbetssätt.

	1952/53	1953/54	1954/55	1955/56	1956/57
Ämne	an- tal	kronor	an- tal	kronor	an- tal	kronor	an- tal	kronor	an- tal	kronor
Historia..........	43	283 250	36	253 440	50	278 375	38	237 489	36	248 350
Filologi A: nordiska språk o. moderna språk. .	24	142 665	33	182 480	26	176 715	38	188 760	38	182 255
Filologi B: klassiska språk o. allm. språkvet...	8	27 025	6	19 115	17	55 635	12	48 620	9	24 270
Litteraturhist. och lärdomshist.......	11	24 300	10	26 050	7	29 000	13	47 900	8	25 400
Nordisk o. medel-tidsarkeologi......	20	103 850	27	111 180	21	89 185	32	174 136	29	211 500
Medelhavsarkeologi	8	42 000	9	51 500	15	73 090	10	59 000	9	35 440
Konsthistoria, arki-tekturhist.........	25	129 000	25	136 780	22	115 930	26	149 250	20	158 185
Etnologi, kultur-geografi, folkmin-nesforskning ......	15	42 000	15	54 050	13	38 170	19	63 650	15	64 000
Teologi..........	13	43 225	11	37 340	12	51 010	6	14 800	14	44 540
Filosofi, psykologi, pedagogik........	4	11 000	5	10 400	2	7 000	5	20 765	1	4 300
Bibliografi........	7	23 000	7	25 400	6	23 450	1	4 000	5	25 900
Musikforskning . . .	2	10 000	4	11 700	5	15 600	5	15 140	3	18 600
Utomeuropeisk ar-keologi o. etnografi.	6	30 400	9	35 650	6	28 000	5	25 550	10	52 250
Summa	186	911 715	197	955 085	202	981 160	210	1 049 060	197	1094 990

Nämndens verksamhet bestämmes genom ett den 30 juni 1947 utfärdat
reglemente med däri vidtagna ändringar, senast den 6 juni 1957. Enligt
det gällande reglementets § 6 består nämnden av ordförande och vice ordförande,
förordnade av Kungl. Maj :t, samt av ytterligare åtta ledamöter av
vilka akademiens båda klasser utser vardera en och akademien in pleno
en. Humanistiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund utser
vardera en medlem, filosofiska fakulteten vid universitetet i Göteborg en
och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola en. Därjämte
utser de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot.
För samtliga ledamöter, utom ordföranden, utses personliga suppleanter,
som inträder vid förfall för ordinarie ledamot. Ledamöterna och suppleanterna
utses för en tid av fem år. Ledamot som innehaft mandat under två
på varandra följande perioder må icke vid andra mandatperiodens utgång
omedelbart återväljas. Avgår ledamot eller suppleant under mandatperioden,
utses ny ledamot eller suppleant för återstående del av densamma.
För att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall uppnås,
hör de ovan angivna korporationerna samråda med varandra före valet

182

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

av ledamöter i nämnden. Enligt § 12 äger nämnden tillkalla särskilda sak''
kunniga för att bereda ansökningsärenden. Denna beredning har i stor utsträckning
skett genom särskilda granskningsnämnder, till vilka kallats
sakkunniga både i och utom nämnden och akademien. Dessa granskningsnämnder
har under år 1958 varit 14 till antalet, nämligen en i historia, en i
modern och en i klassisk filologi, en i litteratur- och lärdomshistoria, en i
nordisk och medeltidsarkeologi, en i medelhavsarkeologi, en i konsthistoria,
en i etnologi, kulturgeografi och folkminnesforskning, en i teologi, en i
filosofi, psykologi och pedagogik, en i bibliografi, en i musikforskning, en i
utomeuropeisk arkeologi och etnografi samt en granskningsnämnd för anslag
till tidskrifter. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till humanistisk
forskning anvisats ett anslag av 1 125 000 kronor.

Till belysning av nämndens utdelningspolitik redovisar utredningen
i en här förut intagen sammanställning hur de av nämnden
under budgetåren 1952/57 beviljade anslagen fördelat sig på skilda ämnesområden.

Förslag

I fråga om den framtida organisationen för stöd åt humanistisk
forskning framhåller utredningen följande.

Det organ som förvaltar det statliga anslaget till humanistisk forskning
bör enligt utredningens mening, liksom de organ som förvaltar motsvarande
anslag till annan forskning, ha ställning som forskningsråd. Då det vidare
icke synes vara motiverat att olika nämnder eller råd förvaltar medel som
alla är avsedda för främjande av rent humanistisk forskning, föreslår utredningen,
att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska
forskningsråd med uppgift att förvalta både humanistiska fondens
ränteavkastning och det statliga anslaget till främjande av humanistisk
forskning. Inom detta råd bör enligt utredningens mening den humanistiska
forskningen vara representerad i hela sin bredd. Varje sektion av de humanistiska
fakulteterna vid universiteten bör därför utse en ledamot av forskningsrådet.
I analogi härmed bör den odelade humanistiska avdelningen vid
Stockholms högskola utse två ledamöter, av vilka den ene bör företräda ett
språkvetenskapligt ämne och den andre något av de historiskt-filosofiska
sektionernas ämnen. De teologiska fakulteterna bör däremot alltjämt gemensamt
utse en ledamot. I fråga om vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
representation i rådet vill utredningen ej föreslå annan ändring
än att en föreskrift bör intagas i rådets reglemente om att två av akademiens
tre representanter skall företräda lärda verk (arkiv, bibliotek och
museer). Antalet valda ledamöter av det humanistiska forskningsrådet
skulle sålunda bli tolv, medan motsvarande antal är åtta i humanistiska
fondens nämnd. Därtill kommer ordförande och vice ordförande, vilka,
liksom i nämnden, bör utses av Kungl. Maj:t. För samtliga valda ledamöter
bör utses personliga suppleanter att inträda vid förfall för ordinarie ledamot.
Utredningen anser vidare, att samtliga ledamöter av rådet bör utses för en
tid av tre år. Vald ledamot, som innehaft mandat under två på varandra
följande treårsperioder, bör icke kunna omväljas för den därpå närmast
följande treårsperioden.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Vad härefter beträffar anslagsbehovet föreslår utredningen, att
anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet under de
närmaste fem budgetåren uppräknas till följande belopp:

1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64

1 325 000 kronor 1 525 000 kronor 1 725 000 kronor 1 925 000 kronor 2 125 000 kronor

Till stöd härför anför utredningen huvudsakligen följande.

Anslaget till främjande av humanistisk forskning bör enligt universitetsutredningens
mening påverkas av bl. a. följande faktorer: 1. Genom den
av utredningen föreslagna höjningen av anslaget till psykologisk och pedagogisk
forskning bör nämnden befrias från utgifter för denna typ av forskning.
Tablån ovan visar dock, att anslagen för psykologi och pedagogik
raskt sjunkit. 2. Det av 1958 års riksdag beviljade anslaget för främjande av
ograduerade forskares verksamhet med 285 000 kronor till de humanistiska
och teologiska fakulteterna (häri inbegripes dock även ograduerade forskare
inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna) bör kunna befria nämnden
från en del anslag. Hur stort anslaget till ograduerade humanistiska forskare
kan bli, är svårt att bestämt säga, men man bör dock kunna räkna med att
genom denna post cirka 150 000 kronor årligen tillföres humanistisk forskning.
3. Det i det föregående framlagda förslaget om särskilda anslag till
biträdeshjälp åt docenter innebär för den teologiska och humanistiska forskningens
del en förstärkning av resurserna med 220 000 kronor per år.

Å andra sidan räknar utredningen med att förverkligandet av dess förslag
i detta och föregående betänkande bör leda till ett ökat antal graduerade
forskare. Detta bör i sin tur medföra större krav på forskningsanslag
och ett ökat behov av publicering av både källor, avhandlingar och tidskrifter.

Man bör ävenledes, vid en uppskattning av den humanistiska forskningens
anslagsbehov, taga med i beräkningen att k ungafonden för svensk kultur
endast är av tillfällig natur och under 1960-talet torde vara förbrukad.
Även detta medför nya krav på de av humanistiska fondens nämnd omhänderhavda
medlen.

Betydande anslag utgår från humanistiska fonden till forskningsföretag,
vilka är så upplagda och planerade, att de måste åtnjuta stöd under en
följd av år. Då det är fråga om publicering av källmaterial, uppslagsverk
m. m., torde en sådan uppläggning vara nödvändig. Till denna kategori
räknar utredningen Gustaf Adolfs akademiens dialektordbok, vilken detta
budgetår erhållit 40 000 kronor, liksom även Diplomatariekommitténs arbete,
för vilket nämnden under åtskilliga år sökt särskilt anslag med omkring
90 000 kronor. I senaste petita begär nämnden 35 000 kronor för pensionering
och löneförbättring åt medarbetare i detta utgivningsarbete. Vidare
räknar utredningen till kategorien långsiktiga projekt det interskandinaviska
företaget Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, för vilket
nämnden beräknar ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Det
medeltida Sverige, för vilket likaledes beräknas ett årligt anslagsbehov av
50 000 kronor, verket Sveriges kyrkor samt Svenska vitterhetssamfundets
utgåva av klassiska svenska författares arbeten. För sistnämnda ändamål
utgår årligen 5 000 kronor, men minst 15 000 kronor torde erfordras, om
denna edition skall kunna utgivas i önskvärd takt.

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen anser det angeläget att dessa arbeten slutföres. Emellertid
anser utredningen det icke vara önskvärt att en alltför stor del av det
statliga anslaget för främjande av humanistisk forskning bindes vid dessa
stora permanenta forskningsföretag. Enligt utredningens mening bör därför
kostnaderna för vissa av dessa fasta projekt, nämligen diplomatariekommitténs
arbete, dialektordboken samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida
Sverige, för framtiden helt rymmas inom fondens ränteavkastning. För
att möjliggöra detta och samtidigt öka resurserna för understöd åt annan
forskning föreslår utredningen, att nu utgående statsanslag, 1 125 000 kronor,
uppräknas med 200 000 kronor under vart och ett av de fem budgetåren
1959/60—1963/64, varigenom anslaget under budgetåret 1963/64 kommer
att uppgå till 2 125 000 kronor.

Vid avvägningen av detta förslag har utredningen tagit hänsyn å ena
sidan till det ökande antalet humanistiska forskare, men å andra sidan även
till att nämnden för framtiden som regel ej skall behöva lämna anslag till
pedagogisk och psykologisk forskning och att det nya anslaget till främjande
av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt de här föreslagna
anslagen till biträdeshjälp åt docenter kommer att medföra en i jämförelse
med nuvarande förhållanden minskad belastning på nämndens anslag.

Vad särskilt beträffar förslaget att kostnaderna för vissa stora och långsiktiga
forskningsprojekt för framtiden bör rymmas inom fondens ränteavkastning,
vill utredningen erinra om att denna ränteavkastning kan beräknas
till 350 000 kronor per år och att den sålunda bör kunna möjliggöra
en anslagsökning för dessa ändamål med i runt tal 50 000 kronor, så att
år sanslagen skulle kunna utgå med t. ex. följande belopp:

Diplomatariekommittén 120 000 (nu 106 000) kronor;

Dialektordboken 50 000 (nu 40 000) kronor;

Sveriges kyrkor 100 000 (nu 87 000) kronor;

Det medeltida Sverige 50 000 (nu 40 500) kronor.

Med den angivna anslagsavvägningen skulle av den årliga ränteavkastningen
återstå cirka 30 000 kronor, som kan fördelas bland andra sökande
men som i princip även bör kunna användas till reglering av löner och
pensioner åt forskare och biträdespersonal, knutna till de ifrågavarande
fasta forskningsuppgifterna.

Yttranden

Statskontoret har ingen erinran emot att humanistiska fondens nämnd
ombildas till ett humanistiskt forskningsråd på sätt utredningen föreslagit.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien yrkar på anförda skäl att
humanistiska fonden och humanistiska fondens nämnd alltfort blir organet
för de offentliga understöden till svensk humanistisk forskning, med
i princip samma organisation och arbetsformer som hittills; att därest
antalet representanter i nämnden för universiteten och Stockholms högskola
utökas i enlighet med utredningens förslag, akademiens representation
ökas till minst fyra ledamöter; att en kompletterande utredning vidtages
beträffande den humanistiska forskningens behov i och för en saklig
undersökning av denna fråga i hela dess vidd, därvid den humanistiska
sakkunskapen blir tillräckligt tillgodosedd; att utredningens förslag om

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

en föreskrift att vissa större forskningsföretag, diplomatarieverket m. fl.,
skall i fortsättningen helt finansieras med humanistiska fondens räntemedel
icke måtte föranleda någon åtgärd.

Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar sin livliga tillfredsställelse i anledning
av utredningens förslag om en ombildning av humanistiska fondens
nämnd till ett statens humanistiska forskningsråd och anför ytterligare
följande.

Även en sådan detalj som att ledamot icke bör inneha sitt mandat under
mer än två på varandra följande treårsperioder, är väl värd att beaktas.
Däremot måste utredningens förslag att de teologiska fakulteterna gemensamt
bör utse en ledamot betecknas såsom från saklig synpunkt högst
otillfredsställande.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala har icke något att erinra rörande
den föreslagna omorganisationen av den humanistiska fondens nämnd och
hälsar med tillfredsställelse den föreslagna förstärkningen av fondens resurser.
Man kan dock enligt sektionens mening ifrågasätta om denna förstärkning
är tillräcklig med tanke på den humanistiska forskningens expansion
och kungafondens bortfall under 1960-talet. På vissa närmare angivna
skäl torde rådets behov av successiv anslagsförstärkning enligt sektionen
icke kunna bestämmas till lägre än 400 000 kronor för år under de kommande
fem budgetåren.

Språkvetenskapliga sektionen i Uppsala tillstyrker i princip upprättande
av ett statligt humanistiskt forskningsråd bildat genom utbyggnad av nuvarande
humanistiska fondens nämnd och anför vidare bl. a. följande.

Sektionen vill dock samtidigt understryka vikten av att vitterhetsakademien
såsom huvudman för humanistiska fonden tillförsäkras vederbörligt
inflytande i det nya organet. Sektionen föreslår därför, att akademiens
representation i forskningsrådet utökas från föreslagna tre till fyra ledamöter.
Sektionen föreslår vidare att endast ordförande utses av Kungl.
Maj:t. Härigenom komme antalet ledamöter alltfort att utgöra 14 i överensstämmelse
med utredningens förslag även sedan vitterhetsakademien fått
förstärkt representation. Sektionen kan icke finna, att utredningen anfört
hållbara skäl för sitt förslag, att forskningsmedlen skall uppdelas på två
delar: en mindre del (på omkring 350 000 kronor) för »stora permanenta
forskningsföretag» och en större del för annan humanistisk forskning. Sektionen
avstyrker detta förslag. Svårigheterna med de stora forskningsföretagen
bör lösas på annat sätt än utredningen tänkt sig. De anslagsförbättringar,
som utredningen räknar med för sådana forskningsföretag, är enligt
sektionens mening alldeles otillräckliga för att utgivningstakten i
nämnvärd grad skall kunna påverkas. Arbetsdugliga institutioner bör skapas
för långfristiga företag av central vikt, såsom Svenskt diplomatarium,
Sveriges kyrkor, större ordböcker in. in.

Teologiska fakulteten i Lund förordar, alt de båda teologiska fakulteterna
erhåller var sin representant i rådet. Humanistiska fakulteten därstädes
finner utredningens förslag till omorganisation av humanistiska

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1959

fondens nämnd ändamålsenligt. Den av utredningen föreslagna uppräkningen
av anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet
synes fakulteten för låg och torde böra höjas med minst 25 procent.

Universitetskanslern anför bl. a. följande.

I de remissutlåtanden, som avgivits av humanistiska fakulteter respektive
sektioner, har med styrka hävdats att utredningens förslag i allmänhet,
och särskilt vad forskningsråden beträffar, vore ägnat att i hög grad
missgynna den humanistiska, ej samhällsvetenskapligt inriktade forskningen.
Det har bl. a. gjorts gällande, att utredningens förslag rörande
anslagsökning till det humanistiska rådet ej vore grundat på en tillnärmelsevis
lika ingående och sakkunnig motivering som motsvarande förslag
för övriga råd. Utan att för egen del vara beredd att på alla punkter
instämma i den sålunda framställda kritiken har jag dock fått den uppfattningen,
att ett någorlunda likformigt tillgodoseende av forskningens
behov på olika fält måste kräva en betydande ökning av de anslag till det
humanistiska rådet, som föreslås av utredningen. Jag instämmer vidare i
den kritik, som riktats mot utredningens förslag att kostnaderna för vissa
stora och långsiktiga forskningsprojekt skulle för framtiden bestridas av
ränteavkastningen från humanistiska fonden. Detta förslag synes mig ej
stå i överensstämmelse med utredningens principuttalande att de medel,
som står till rådens förfogande, icke mer än nödvändigt bör uppdelas på
delanslag eller delposter.

Humanistiska fondens nämnd hemställer på anförda skäl att nämndens
benämning förändras till Humanistiska forskningsrådet och fonden; att —
därest universitetens och Stockholms högskolas representation utökas på
av utredningen föreslaget sätt — vitterhetsakademien skall utse fyra ledamöter
av forskningsrådet, varav tre skall representera respektive arkiv,
bibliotek och museer samt en ledamot skall vara fritt vald; att mandattiden
för ledamöterna må begränsas till tre år med tre års förlängning;
att utredningens förslag att anslagen till Diplomatarieverket, Dialektordboken
samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida Sverige skall bindas
vid humanistiska fondens avkastning icke måtte föranleda någon åtgärd;
att forskningsrådet tilldelas anslag av sådan storleksordning att rådet kan
sättas i stånd att fullfölja sådana insatser till den humanistiska forskningens
fromma, som enligt utredningen tillkommer ett forskningsråd;
samt att en grundlig utredning kommer till stånd rörande den humanistiska
forskningens verkliga behov och aktuella arbetsuppgifter.

SFS påpekar i fråga om de olika vetenskapernas representation i statens
humanistiska forskningsråd följande.

Om avsikten är att forskningen i hela dess bredd skall vara representerad,
så att t. o. m. varje sektion sänder en representant, är det knappast
konsekvent att två fakulteter — de teologiska — skall företrädas av en
gemensam representant. Det finns ingen anledning till att inte den teologiska
forskningen skulle vara x-epresenterad efter samma principer som
annan forskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 är 1959

187

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik

och psykologi

Utredningen

Nuvarande förhållanden

Utredningen behandlar här först samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet och lämnar därvid följande redogörelse
för dess sammansättning och arbetssätt.

Den samhällsvetenskapliga sektionen består, förutom av ordföranden, av
nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj:t och sju representerar de
samhällsvetenskapliga ämnena. Envar av dessa sistnämnda väljes av en
valgrupp bestående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom
ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i riket. Därjämte ingår i
valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialinstituten, i valgruppen
för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i valgruppen för sociologi
chefen för socialstyrelsen.

Vid val till den rättsvetenskapliga sektionen är valgrupperna i huvudsak
lokala. De juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund väljer
sålunda vardera en ledamot, medan en tredje väljes av stats- och rättsvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola jämte professorerna i
rättsvetenskap vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Genom
samråd mellan dessa tre valgrupper skall tillses, att intet ämne eller grupp
av närbesläktade ämnen får mer än en representant i rådet. En fjärde ledamot
utses av Kungl. Maj :t. Den rättsvetenskapliga sektionen består sålunda,
inklusive ordföranden, av fem ledamöter.

De båda sektionerna inom rådet har icke hittills hållit gemensamma sammanträden.
Samrådet mellan sektionerna har inskränkts till att ledamot i
en sektion anmodats avgiva yttrande över ärende som behandlats i den
andra. Inom vardera sektionen har sammanträden i regel endast hållits
tre gånger om året, och i enlighet därmed har vissa terminer fastställts för
ingivande av ansökningar. Rådet bär endast undantagsvis tagit initiativ till
undersökningar, eljest har initiativet helt legat hos dem som sökt anslag.
Som sekreterare har fungerat en tjänsteman i ecklesiastikdepartementet.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår till samhällsoch
rättsvetenskaplig forskning anvisats ett anslag av 530 000 kronor, varav
för samhällsvetenskap 385 000 kronor och för rättsvetenskap 145 000 kronor.
Till rådets förvaltningskostnader har anvisats ett anslag av 30 000
kronor.

Till belysning av rådets utdelnings politik presenterar utredningen här
på omstående sida intagna tablå, utvisande fördelningen på skilda ämnen av
under budgetåren 1947/48—1953/54 och 1954/55—1956/57 av rådet beviljade
anslag.

Härefter behandlar utredningen det organ, som hittills haft till uppgift
att fördela forskningsanslag för psykologiens och pedagogikens vidkommande,
nämligen statens psykologisk -pedagogis k a instit
u t. Härom anför utredningen bl. a. följande.

188 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

A. Samhällsvetenskapliga sektionen

	Natio- naleko- nomi	Ekono- misk hist.	Före- tags- ekonomi	Stats- kunskap	Sta- tistik	Kultur- geografi	Sociologi	Summa
1947/48— 1953/54 Antal anslag...	89	10	31	128	52	171	156	627
Totalbelopp . . .	277 968	28 270	164 750	365 170	161 131	460 266	656 584	2 085 869
Genomsnittligt anslag......	3 123		5 315	2 853	3 099	2 692	4 209	3 327
1954/55— 1956/57 Antal anslag...	23	33	19	70	29	80	60	314
Totalbelopp . . .	77 950	102 635	103 555	260 905	70 840	306 665	270 255	1 192 805
Genomsnittligt anslag......	3 389	3 no	5 450	3 727	2 442	3 833	4 504	3 798

B. Rättsvetenskapliga sektionen

Rätts-

historia

Finans-

rätt

Civilrätt

Interna-

tionell

rätt

Förvalt-

nings-

rätt

Straff-

rätt

Process-

rätt

Summa

1954/55—

1956/57

Antal anslag...
Totalbelopp . . .

40 260

23 610

104 531

24 015

40 500

39 485

61 995

334 396

Genomsnittligt
anslag 1954/57

3 355

3 372

3 074

2 401

5 062

3 589

3 646

3 377

Psykologutredningen föreslog i betänkandet »Psykologisk utbildning och
forskning» (SOU 1955: 11), att institutets forskningsverksamhet och kursverksamhet
skulle överföras till lärarhögskolan. Dess uppgift att fördela
forskningsanslag borde enligt utredningen överföras till ett föreslaget nyupprättat
forskningsråd för psykologi och pedagogik. Institutet skulle med
andra ord nedläggas. I 1957 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln,
s. 432—434) föreslogs dock, att institutet tills vidare skulle bibehålla sin
uPPgift att fördela medel till enskilda forskare och forskningsinstitutioner.
Den 1 juli 1957 omorganiserades således institutet, varvid dess uppgift
— utöver att vara huvudman för pedagogiska biblioteket — kom att begränsas
till fördelning av forskningsanslag'' för främjande av psykologisk
och pedagogisk forskning i allmänhet. Till detta ändamål anvisades för
budgetåret 1957/58 ett nytt reservationsanslag med benämningen Psykologisk
och pedagogisk forskning. Detta anslag upptages i riksstaten för budgetåret
1958/59 med 180 000 kronor.

Enligt institutets reglemente utövas ledningen av institutet av en styrelse
bestående av sju ledamöter, nämligen:

en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande;

ytterligare fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, av vilka två skall vara
professorer vid universitet eller vid Stockholms högskola — den ene i pedagogik
och pedagogisk psykologi och den andre i psykologi — och tre skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

189

representera den psykologiska och pedagogiska forskningens viktigaste
tillämpningsområden; samt

professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm.

De två ledamöter, som skall vara professorer i pedagogik och pedagogisk
psykologi respektive psykologi utses efter gemensamt förslag av professorerna
i angivna ämnen vid universiteten och Stockholms högskola.

Mandattiden är för de av Kungl. Ma:jt utsedda ledamöterna begränsad
till högst tre år.

Institutets förvaltningskostnader för dess forskningsrådsverksamhet omfattar
för närvarande endast arvode åt styrelsens ordförande samt ett belopp
på 1 000 kronor till ersättning för särskilda utredningar. Sekretariatet
skötes utan särskild ersättning av forskningssekreteraren vid lärarhögskolan
med biträde av ett av högskolan avlönat kanslibiträde.

Förslag

Vad först beträffar den framtida organisationen av det statliga
stödet till den här avsedda forskningen anser utredningen den mest ändamålsenliga
organisationsformen vara, att psykologisk-pedagogiska institutet
inordnas som en tredje sektion inom samma forskningsråd som nu behandlar
samhälls- och rättsvetenskap. Ordförande och sekretariat bör vara gemensamma
för samtliga sektioner. Två eller tre av de i ett sådant utvidgat
forskningsråd ingående sektionerna kan vid behov sammanträda gemensamt.
Gränsärenden kan handläggas i den sektion, som ordföranden bestämmer
och om så befinnes lämpligt i närvaro av ledamöter från annan
sektion eller sedan ledamöter av denna avgivit yttrande. Utredningen föreslår
i angivet syfte, att samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och
styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forskningsråd,
uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande och gemensamt
sekretariat. Med hänsyn till att ämnena pedagogik och psykologi icke
brukar innefattas i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen bör det nya
forskningsrådet ges ett namn, som kan sägas täcka även dessa ämnen. Utredningen
föreslår namnet statens råd för samhällsforskning. För att undvika
sammanblandningar bör vidare den samhällsvetenskapliga sektionen
benämnas den socialvetenskapliga sektionen. De övriga sektionerna bör benämnas
den rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och
psykologi. I samband med att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet
ombildas till en sektion av statens råd för samhällsforskning syntes
det pedagogiska biblioteket i Stockholm böra överföras till Stockholms högskola.

Vad angår de föreslagna sektionernas sammansättning förordar utredningen
att antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen minskas
från nio till sex (ordföranden oräknad), av vilka två utses av Kungl. Maj:t,
medan återstående fyra utses genom val på så sätt att de nuvarande valmännen
jämte övriga ordinarie akademiska lärare i ifrågavarande ämnen

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

vid universiteten, Stockholms högskola och handelshögskolorna bildar fyra
lokala valgrupper, vilka vardera utser en ledamot av sektionen. I reglementet
bör vidare enligt utredningen inryckas föreskrift om att val skall föregås
av samråd mellan valgrupperna i syfte att tillgodose behovet av differentierad
äinnesrepresentation.

Beträffande den rättsvetenskapliga sektionen föreslår utredningen endast
den ändringen, att antalet av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter höjes från
en till två (ordföranden oräknad).

I fråga om sektionen för pedagogik och psykologi föreslår utredningen
följande sammansättning: Förutom ordföranden sex ledamöter, av vilka
två utses av Kungl. Maj :t och de fyra återstående utses genom val på så
sätt ait de historislc-filosofiska sektionerna vid universiteten och den humanistiska
avdelningen vid Stockholms högskola vardera utser en ledamot.
Med hänsyn till att denna sektion endast omfattar två ämnesområden, synes
särskild föreskrift om differentierad äinnesrepresentation vara obehövlig.

Samtliga ledamöter av de olika sektionerna bör, anför utredningen vidare,
utses för en tid av tre år. Den som varit ledamot av sektion under två omedelbart
på varandra följande treårsperioder bör enligt utredningen icke
kunna utses till ledamot för den därpå närmast följande treårsperioden.

Vidkommande anslagsbehovet framlägger utredningen följande
förslag om anvisande under de närmaste tre budgetåren av anslag till
socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig och pedagogisk-psykologisk forskning
och publiceringsverksamhet.

Budgetår	Anslag till forskning och publiceringsverksamhet inom
socialvetenskap	rättsvetenskap	pedagogik- psykologi	Summa
1958/59 .............	385 000	145 000	180 000	710 000
1959/60 .............	460 000	160 000	350 000	970 000
1960/61 .............	540 000	175 000	550 000	1 265 000
1961/62 .............	630 000	195 000	750 000	1 575 000

Härtill kommer, tillägger utredningen, behovet av anslag till det nya
forskningsrådets förvaltningskostnader. Statens samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsråd har för närvarande ett särskilt anslag för detta ändamål,
i riksstaten för budgetåret 1958/59 upptaget med 30 000 kronor.
Utredningen föreslår beträffande statens råd för samhällsforskning liksom
beträffande övriga forskningsråd, att förvaltningskostnaderna bestrides från
ett enda till rådets förfogande ställt anslag och att det må ankomma på
Kungl. Maj:t att fastställa en särskild delpost för förvaltningskostnaderna
och meddela erforderliga bestämmelser rörande dessa. Utredningen beräknar
för detta ändamål ett anslagsbehov med 50 000 kronor per år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

191

Y ttranden

Statskontoret har inget att invända emot att samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet sammanslås med styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska
institut till ett råd för samhällsforskning. I detta sammanhang erinrar
statskontoret om, att ämbetsverket i underdånigt utlåtande den 12 maj
1955 angående psykologisk utbildning och forskning bland annat föreslagit,
att psykologisk-pedagogiska institutets bibliotek skulle sammanföras
med det bibliotek, som kommer att upprättas vid lärarhögskolan i Fredhäll.

Vad utredningen föreslagit torde icke föranleda någon annan erinran
från juridiska fakultetens i Uppsala sida än att man även för ifrågavarande
forskningsråd och icke blott för det naturvetenskapliga bör beräkna kostnader
för understödjande av studier och forskningar utomlands samt för deltagande
i vetenskapliga symposier och konferenser.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala noterar med tillfredsställelse den
föreslagna ökningen av insatserna för samhällsvetenskaplig, rättsvetenskap!^
och psykologisk-pedagogisk forskning och anför vidare bl. a. följande.

På ett undantag när finner sektionen den föreslagna organisationen av statens
råd för samhällsforskning väl motiverad. Undantaget gäller den rekommenderade
förändringen i storleken och sammansättningen av rådets samhällsvetenskapliga
sektion. Utredningen rekommenderar att antalet valda
representanter för samhällsvetenskaperna minskas från sju till fyra. Sektionen
finner denna rekommendation mindre välbetänkt. Det av utredningen
rekommenderade samrådet mellan de olika valgrupperna torde vara
svårt att organisera. Den allvarligaste invändningen mot utredningens förslag
är emellertid, att det torde bli utomordentligt svårt att erhålla en allsidig
representation i rådet av samtliga samhällsvetenskaper, därest antalet
ledamöter begränsades till fyra.

Humanistiska fakulteten i Lund finner utredningens förslag till omorganisation
av samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och statens
psykologisk-pedagogiska institut ändamålsenligt.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola yrkar
att avdelningen jämte vederbörande professorer vid handelshögskolorna
skall utse två ledamöter i den rättsvetenskapliga sektionen av statens råd
för samhällsforskning och att Kungl. Maj :t liksom hittills skall utse en
ledamot av denna sektion (ordföranden oräknad).

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola avstyrker den föreslagna
omorganisationen av den blivande socialvetenskapliga sektionen inom
statens råd för samhällsforskning.

Skolöverslgrelsen anser, att den förordade sammanslagningen av statens
samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd och statens psykologiskpedagogiska
institut ej bör komma till stånd. I stället bör institutet enligt
överstyrelsens mening ombildas till ett självständigt statens råd för psyko -

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 dr 1959

logisk-pedagogisk forskning. Enligt överstyrelsens mening är nämligen
de forskningsuppgifter som redan finns eller som väntar inom det psykologisk-pedagogiska
området av en sådan storleksordning och har anknytning
till så många skilda vetenskapsgrenar att en samordning av rådsverksamheten
inom ett så utbrett forskningsområde icke är ändamålsenlig.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd anför bl. a. följande.

Forskningsrådet finner liksom universitetsutredningen det lämpligt, att
en samordning av rådsverksamheten inom områdena samhällsvetenskap,
rättsvetenskap, pedagogik och psykologi kommer till stånd, och tillstyrker
sålunda, att psykologisk-pedagogiska institutet inordnas i forskningsrådet.
Detta torde lämpligast ske genom att bilda en särskild, fristående sektion
för pedagogik och psykologi. Det av utredningen föreslagna namnet på det
ombildade forskningsrådet »Statens råd för samhällsforskning» synes väl
täcka området för forskningsrådets verksamhet. Mot ändringen av namnet
på den samhällsvetenskapliga sektionen till »den socialvetenskapliga sektionen»
torde ej heller vara något att erinra. I fråga om sammansättningen
av de olika sektionerna föreslår universitetsutredningen, att den nuvarande
samhällsvetenskapliga sektionen skall minskas från nio till sex ledamöter
(ordföranden oräknad), av vilka endast fyra skall vara akademiska lärare,
utsedda av fyra lokala valgrupper. Mot utredningens förslag på denna punkt
vill rådet anföra följande. Den samhällsvetenskapliga sektionen fungerar
fullt tillfredsställande med den nuvarande sammansättningen och någon
anledning att genomföra den av utredningen föreslagna organisationen föreligger
ej. Vad den rättsvetenskapliga sektionen beträffar föreslår universitetsutredningen
att ännu en ledamot utses av Kungl. Maj :t. Forskningsrådet
finner en sådan utvidgning av sektionen icke behövlig. Därest det emellertid
vid ett slutligt ställningstagande till frågan om rådets sammansättning likväl
skulle anses önskvärt, att sektionen utvidgas, anser rådet det mer befogat,
att ytterligare en ämnesrepresentant — förslagsvis från den valgrupp, som
omfattar Stockholms högskola och handelshögskolorna — utses för att ännu
en del av rättsvetenskapen skall få egen representant. Jämväl såvitt avser
sammansättningen av sektionen för pedagogik och psykologi ifrågasätter
forskningsrådet nödvändigheten av att ytterligare eu ledamot utses av
Kungl. Maj :t.

Mot universitetsutredningens förslag beträffande anslagsbehovet har
forskningsrådet ej något annat att invända, än att de i betänkandet föreslagna
beloppen torde vara att betrakta som minimibelopp, därest rådet i
större utsträckning än hittills skall taga initiativet till kostnadskrävande
forskningsuppgifter. Inom den av universitetsutredningen framlagda anslagsramen
finnes föga utrymme för initiativforskning. Beträffande slutligen
forskningsrådets förvaltningskostnader har universitetsutredningen
föreslagit, att förvaltningsanslaget — nu 30 000 kronor för det samhälls- och
rättsvetenskapliga rådet — skall höjas till 50 000 kronor och sammanföras
med forsknings- och publiceringsanslagen till ett anslag. Mot sammanslagningen
har rådet ej något att erinra. Rådet konstaterar även med tillfredsställelse,
att anslagen till forskningsrådens förvaltningskostnader kommer
att vara beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Däremot ställer sig rådet synnerligen
tveksamt till möjligheten att kunna administrera ett forskningsråd
av den omfattning, som statens råd för samhällsforskning kommer att få,

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

oavsett vilken organisation man kommer att använda, med ett anslag på
50 000 kronor. Med den organisation, som universitetsutredningen föreslagit,
tillkommer följande kostnadskrävande faktorer: 1. Den pedagogisk-psykologiska
sektionen. 2. Ökat antal sammanträden (och därmed förenade resor)
inom de olika sektionerna. 3. Omfattande sakkunnigförfarande. Därest den
av rådet föreslagna organisationen föredrages, kommer visserligen sakkunniga
ej att anlitas i lika stor utsträckning, men väl i större utsträckning än
för närvarande. Kostnaderna för den nya sektionen och för det större antalet
sammanträden kommer dock att i stort sett bli desamma, vilken organisation
man än väljer.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut sammanfattar sitt
ståndpunktstagande till utredningens förslag på följande sätt.

Utredningens förslag om att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet
skall uppgå som en sektion i statens råd för samhällsforskning avstyrkes.
I stället bör statens psykologisk-pedagogiska forskningsråd inrättas med
eget sekretariat. Förslaget om överförande av pedagogiska biblioteket till
Stockholms högskola avstyrkes. Biblioteket bör underställas statens psykologisk-pedagogiska
forskningsråd och dess lokalfråga bör snarast lösas med
beaktande av eventuella möjligheter att förlägga biblioteket inom det planerade
Wenner-Gren Centre i Stockholm. Psykologisk-pedagogiska forskningsrådet
bör förutom ordföranden bestå av sju ledamöter. Samtliga bör
utses av Kungl. Maj :t. De anslagsbelopp som angivits av utredningen till
främjande av psykologisk och pedagogisk forskning och publiceringsverksamhet
bör redan från och med budgetåret 1959/60 avsevärt höjas. Utredningens
förslag om att samla de till ett forskningsråd anvisade medlen i ett
klumpanslag tillstyrkes.

SACO anser i fråga om den samhällsvetenskapliga sektionen att hittillsvarande
sammansättning och valsätt icke utan tvingande skäl bör överges
och anför ytterligare följande.

Utredningen föreslår vidare, att sedan forskningsrådet i dess helhet omdöpts
till statens råd för samhällsforskning, dess samhällsvetenskapliga
sektion i fortsättningen skall benämnas »den socialvetenskapliga sektionen».
Med förståelse för den av utredningen angivna sammanblandningsrisken
betraktar SACO dock detta förslag som mindre lyckligt. Benämningen samhällsvetenskaper
för de ifrågavarande ämnena har under senare år fullständigt
slagit igenom, vartill inte minst forskningsrådets existens bidragit. Att
då återinföra en äldre terminologi, som i dagens läge kan vålla missförstånd,
synes olämpligt. SACO anser sålunda att benämningen »den samhällsvetenskapliga
sektionen» bör behållas.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Göteborg har ingen invändning att
göra mot förslaget att psykologisk-pedagogiska institutet införlivas i statens
samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, som därefter skulle få
beteckningen statens råd för samhällsforskning. Däremot ställer sig lärarrådet
avvisande till förslaget om nedskärning av antalet ledamöter i den samhällsvetenskapliga
sektionen. A7id bifall härtill skulle rådet ofta tvingas att
fatta beslut om anslag i fall, då omedelbar sakkunskap icke vore företrädd
inom rådet eller också skulle rådet i allt för många fall tvingas att anlita
13 — Ilihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

specialsakkunniga, vilket skulle medföra allvarlig tidsutdräkt. Nedskärningen
skulle också enligt lärarrådets mening medföra risk för att man
kommer att ställa sig alltför avvisande mot den alltmer betydelsefulla forskningen
på gränsområden mellan olika ämnen.

Även lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anser det olyckligt
med den föreslagna nedskärningen av antalet ledamöter i den samhällsvetenskapliga
sektionen.

Sveriges industriförbund anför bl. a. följande.

Ett genomförande av förslaget att statens psykologisk-pedagogiska institut
skall ingå såsom en tredje sektion i samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet med benämningen sektionen för pedagogik och psykologi
innebär praktiska fördelar. Däremot synes utredningens förslag till reducering
av antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen mindre väl
underbyggt.

5. Naturvetenskaplig forskning

Utredningen
Nuvarande förhållanden

Vad först beträffar statens naturvetenskapliga forskningsråds s a mmansättning
bestämmes denna — såsom utredningen påpekar — av
§ 4 i det för rådet gällande reglementet. Denna paragraf har följande
lydelse:

Rådet består av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt åtta andra
ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t utsedd representant för den grundläggande
vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stockholms
högskola och vetenskapsakademien, en av Kungl. Maj:t utsedd representant
för den naturvetenskapen angränsande medicinska forskningen,
fyra. genom val utsedda ledamöter, av vilka en väljes av envar av matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet,
matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt
vetenskapsakademien, ävensom två av Kungl. Maj :t efter förslag, som skall
av rådet framläggas sedan nyssnämnda val skett, utsedda ledamöter.

I fråga om rådets arbetssätt anför utredningen bl. a. följande.

Rådet bedriver i betydande utsträckning sin verksamhet genom olika
kommittéer. I vissa fall lämnar rådet stöd åt från rådet fristående kommittéer.
Följande exempel på rådets verksamhet kan lämnas:

Kommittén för kosmisk strålning bedriver med ekonomiskt stöd från
rådet registrering av den kosmiska strålningen vid stationer i Stockholm,
Uppsala och Kiruna, från fartyg och flygplan samt vidare vetenskaplig
bearbetning av det hopbragta materialet. Denna verksamhet har bl. a. varit
av betydelse som grundval för Sveriges deltagande i det s. k. tredje eeofvsiska
året.

Kommittén för seismologi arbetar på liknande sätt. Mätningarna görs vid
stationer i Uppsala, Kiruna och Skalstugan, varjämte en mindre station är
under utrustning i Göteborg.

195

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Andra kommittéer inom rådet behandlar frågor rörande biologiska fältstationer
samt forskning rörande våra naturresursers bevarande och utnyttjande.

Rådet deltager vidare i forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhetsforskning.

En annan arbetsgrupp är sedan ett antal år verksam vid Palynologiska
laboratoriet. Rådet förhyr för detta laboratorium särskilda lokaler i Solna
och hekoslar större delen av driften.

Tillsammans med Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur
och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bekostar rådet driften av den
kvantkemiska gruppen i Uppsala.

Ytterligare arbetsgrupper av detta slag är en termokemisk grupp i Lund
(bekostad tillsammans med tekniska forskningsrådet) samt en zoologisk
grupp, likaledes i Lund.

Av en annan karaktär är vissa servicegrupper, som upprättats eller är
under upprättande. Rland dessa har redan i inledningen till detta kapitel
nämnts de elektronikgrupper för Uppsala- och Lundområdena, vilka är
avsedda att bistå forskare vid institutioner som ej förfogar över egen
elektronisk sakkunskap, programmeringsgruppen för matematikmaskinen
i Lund samt den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade redaktionstjänsten,
som står till förfogande för teknisk hjälp åt tidskrifter, som
utges med ekonomiskt stöd från rådet.

För vissa av här nämnda forsknings- och servicegrupper och för deras
ledning har rådet kunnat repliera på redan existerande institutionslokaler
och befattningar vid universitet och högskolor. Överenskommelser har i
dylika fall träffats med respektive lärosäten. I andra fall har rådet fått
inrätta befattningar med pensionsförsäkring genom SPP i enlighet med
särskilda bemyndiganden, som rådet fått i detta avseende.

Rådet deltager sedan ett par år i en utredning om skapande av ett astronomiskt
storobservatorium för södra hemisfären genom europeiskt samarbete.
Ingående undersökningar över lämplig placering har genomförts
i Sydafrika. Tillsammans med vissa andra länder bekostar rådet driften
av ett mindre observatorium vid Bloemfontein i Sydafrika (Boydenstationen).
Vidare lämnar rådet bidrag till driften av ett solobservatorium på
Capri, liksom också till den internationella zoologiska stationen i Neapel.

Dessa speciella verksamheter har varit av stor betydelse, men den helt
övervägande delen av de anslagsmedel, som står till rådets förfogande,
har använts för att efter ansökan bevilja medel till forskare och institutioner
för genomförandet av preciserade forskningsprogram.

Rådets publiceringsnämnd bereder ärenden rörande publiceringsanslag,
som är av mycket skiftande karaktär. En grupp för sig är anslag till
bestridande av tryckningskostnader för doktorsavhandlingar inom naturvetenskapliga
ämnesområden. Eu annan grupp är anslag till tidskrifter.
Från och med 1957 har denna verksamhet utvidgats till att omfatta även
vissa högt stående tidskrifter med populärvetenskapligt innehåll, läroböcker,
monografier o. d. Dessa finansieras pa olika sätt, men vanligt är att
rådet träffar avtal med elt förlag om alt kostnader och intäkter för ett visst
verk delas mellan rådet och förlaget. Rådet har särskilt tillstånd av Kungl.
Maj:t att bedriva dylik verksamhet. Med hjälp av publiceringsanslagen
bedriver rådet även viss allmän serviceverksamhet. Redaktionstjänsten
har ovan nämnts. Vidare bestrider rådet lön för en översättare, som står

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1059

forskarna till tjänst med översättning av rysk litteratur, då det visat sig, att
ett stort behov av dylika översättningar föreligger.

I naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande påpekades betydelsen
av att kännedom om naturvetenskapens resultat spreds till vida
kretsar. Kommittén tänkte sig närmast att för detta ändamål en särskild
tidskrift skulle skapas. Rådet har tagit upp denna idé i den formen att
den utger en årsbok med allmänt hållna översikter över naturvetenskapernas
utveckling, särskilt med tanke på svenska förhållanden. Från och med
1957 har denna publikation namnet Svensk naturvetenskap.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats
dels ett anslag till naturvetenskaplig forskning av 3 755 000 kronor, varav
3 340 000 kronor för forskningsstöd och 415 000 kronor för publiceringsverksamhet,
dels ock ett anslag av 107 300 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utredningen
här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på
skilda ämnesområden av under budgetåret 1956/57 beviljade medel.

	F orskningsanslag	Reseanslag	Summa
	kr.	kr.	kr.
Astronomi..........................	128 037		128 037
Fysik:
Experimentell fysik................	258 640	12 675	271 315
Matematisk fysik..................	61 944	_	61 944
Geofysik (utom meteorologi)..........	166 806	940	167 746
Meteorologi........................	20 600	_	20 600
Biofysik............................	34 836	_	34 836
Geografi.........................	4 230	16 938	21 168
Geologi och mineralogi...............	117 197	13 607	130 804
Paleontologi.....................	35 628	_	35 628
Kemi:
Oorganisk kemi...................	120 999	769	121 768
Organisk kemi....................	217 008	7 400	224 408
Biokemi..........................	354 296	2 107	356 403
Fysikalisk kemi...................	95 596	1 520	97 116
Zoologi:
Systematisk zoologi................	44 698	5 050	49 748
Zoofysiologi......................	133 614	7 980	141 594
Mikrobiologi.....................	6 353	_	6 353
Genetik.....................	88 721	2 730	91 451
Limnologi...............	17 844	_	17 844
Botanik:
Morfologisk och systematisk botanik.	151 876	7 500	159 376
Fysiologisk och ekolog. botanik.....	95 610	11 000	106 610
Allmänt.....................	37 136	2 000	39 136
Summa	2 191 669	92 216	2 283 885

Förslag

Vad beträffar rådets organisation finner utredningen det motiverat
att antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga forskningsråd ökas
från nuvarande nio till tolv. En sådan utökning innebär en bekräftelse av

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 1959

197

praxis. Utredningen föreslår, att en av dessa tre nytillkommande ledamöter
väljes gemensamt av de två tekniska högskolornas lärarkollegier, medan
ytterligare två ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av rådet.
Vidare bör enligt utredningen i rådets reglemente intagas eu bestämmelse
om att en och samma person må utses till ledamot av rådet för högst två
omedelbart på varandra följande treårsperioder.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen huvudsakligen
följande.

Det ytterligare anslagsbehov, som kommer att göra sig gällande, kan
liksom för medicinska forskningsrådets del framför allt beräknas falla
inom posterna »kostnadskrävande apparatur» och »kostnader för nya självständiga
forskare avlönade genom anslag från rådet». Utredningen har i
det föregående föreslagit en viss höjning av läroanstalternas materielanslag.
Detta når emellertid därigenom ingalunda den storleken, att det mäktar
finansiera den kostnadskrävande apparatur, som numera allt oftare fordras
vid naturvetenskaplig forskning. Utredningen finner det vidare nödvändigt
att rådets anslag anpassas så, att innehavarna av nyinrättade
tjänster vid universiteten kan erhålla anslag från rådet för sina forskningsprojekt.
Inte minst gäller detta för docenter, vilka ofta är vetenskapsmän
i sin mest produktiva ålder. I enlighet med sina allmänna principer
anser utredningen att råden skall ha möjligheter att taga initiativ till
forskning inom nya områden. Detta måste för de naturvetenskapliga ämnenas
vidkommande i stor utsträckning ske genom att man skapar grupper,
bestående av flera forskare. Typiska sådana grupper, som rådet redan har
i verksamhet, är de redan nämnda forskargrupperna inom kvantkemi,
palynologi och termokemi. I dessa fall bestrider rådet (ibland tillsammans
med andra råd eller privata fonder) gruppens samtliga kostnader. I andra
fall har gruppen kunnat knytas till laborator eller docent, vars lön utgår
från läroanstaltens avlöningsanslag.

Typiska sådana fall är studiet av kosmisk strålning och seismologi. Rådet
anser emellertid, att denna verksamhet bör väsentligt utvidgas, och utredningen
delar denna uppfattning. Ledaren för en dylik grupp torde i
allmänhet böra vara på laborators kompetensnivå, men både högre och
lägre kompetens kan tänkas vara behövlig eller lämplig i vissa fall. Man
är här starkt beroende av existensen av den lämpliga personen. Såsom
tidigare angivits räknar utredningen med en normalkostnad för en dylik
grupp på ca 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens
lön).

Utredningen räknar för naturvetenskapliga rådets del med ett behov av
genomsnittligt tre nya dylika grupper per år.

Utom för de här ovan specificerade uppgifterna är medel erforderliga
för fortsatt expansion av rådets redan pågående verksamhet på ungefär
samma sätt som hittills.

Man måste även räkna med ökad kostnad för studier och forskningar
vid utländska laboratorier samt för deltagande i vetenskapliga symposier
och konferenser. Det synes mycket behövligt, att rådet får möjlighet att
göra en betydligt större insats i detta hänseende än den som nu är möjlig.
Särskilt skulle docenter och yngre forskare behöva vidgade möjligheter
i detta avseende.

Som grund för utredningens anslagsberäkning har legat följande kalkyl:

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Budgetår	1959/60	1960/61	1961/62
Nuvarande anslag..................	4 000 000	4 000000	4 000 000
För kostnadskrävande apparatur.....	1 000 000	2 000 000	3 000 000
Kostnader för nya självständiga fors-
kare avlönade genom anslag från
rådet............................	300 000	600 000	900 000
övrig ökning.......................	1 000 000	1 400 000	2 100 000
Summa	6 300 000	8 000 000	10 000 000

Emellertid uppkommer en avlastning även för naturvetenskapliga forskningsrådets
del vid genomförande av utredningens i föregående kapitel
framlagda förslag rörande dels särskilda anslag till biträdeshjälp åt docenter
och forskardocenter, dels viss överflyttning till läroanstalternas fasta
personalorganisation av genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader.
Denna avlastning beräknar utredningen för statens naturvetenskapliga
forskningsråds del till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000
kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till
statens naturvetenskapliga forskningsråd höjes till följande belopp under
de tre närmaste budgetåren:

1959/60 1960/61 1961/62

5 900 000 kronor 7 200 000 kronor 8 950 000 kronor

Y ttr anden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala hälsar med stor
tillfredsställelse den föreslagna höjningen av anslaget till naturvetenskapliga
forskningsrådet. De föreslagna organisatoriska förändringarna, innebärande
bl. a. utökning av rådets medlemsantal från nio till tolv ledamöter,
finner fakulteten mycket välbetänkta.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
anför bl. a. följande.

Fakulteten tillstyrker förslaget, att antalet ledamöter ökas från nio till
tolv och att en av de tre nytillkommande ledamöterna väljes av de tekniska
högskolorna gemensamt. Då de tekniska högskolorna sålunda får fast representation
i rådet, anser fakulteten, att bestämmelsen, att Kungl. Maj :t
utser en representant för den grundläggande forskning, som bedrives utanför
universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien, bör ändras
såtillvida, att denne ledamot bör representera forskningen utanför universiteten,
Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och vetenskapsakademien.
Fakulteten tillstyrker vidare förslaget, att för det naturvetenskapliga
liksom för övriga råd bör gälla, att en och samma person må utses
till ledamot av rådet för högst två omedelbart på varandra följande treårsperioder.
Hinder bör däremot ej möta för förnyat omval efter en eller flera
treårsperioders frånvaro. Fakulteten vill livligt tillstyrka, att anslaget till
det naturvetenskapliga rådet uppräknas på sätt utredningen föreslagit och

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

att till rådets förfogande ställes särskilda medel för forskarbefattningar i
föreslagen omfattning.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till
utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga
forskningsråd. Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och
till att även naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives
därstädes anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot
i statens naturvetenskapliga forskningsråd samt att lärarkollegiet vid Chalmers
tekniska högskola tillsammans med vederbörande vid Göteborgs universitet
skall äga att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Vid de tekniska högskolorna bedrives en alltmer utökad grundläggande
naturvetenskaplig forskning av minst samma omfattning som vid universiteten,
och lärarkollegiet vill därför föreslå, att envar av de tekniska högskolornas
lärarkollegier liksom envar av de matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna skall äga utse en ledamot i detta råd.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker den förordade utökningen
av ledamotsantalet från nuvarande nio till tolv. Rådet tillstyrker
likaledes att av de tre nytillkommande ledamöterna en väljes gemensamt
av de två tekniska högskolornas lärarkollegier medan ytterligare två ledamöter
utses av Kungl. Maj :t på förslag av rådet. Därjämte uttalas bl. a.
följande.

Det bör här framhållas, att det utan tvivel föreligger berättigade önskemål
om representation i rådet för andra lärosäten, forskningsinstitutioner
o. s. v. än som explicit uttrycks i rådets reglemente. Sålunda ter det sig önskvärt
att såväl tekniska högskolan i Stockholm som Chalmers tekniska högskola
är kontinuerligt representerade. Viss representation för den vid industriens
laboratorier bedrivna forskningen är behövlig. Sådana önskemål
torde ofta kunna tillmötesgås inom ramen för av utredningen föreslagna
bestämmelser. Så har exempelvis redan skett i fråga om industriforskningen.
Vidare föreligger behov av viss representation även för sådana institutioner
som lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, försvarets forskningsanstalt
och åtskilliga andra. De av utredningen förordade cirkulationsbestämmelserna
bör bl. a. utnyttjas för att, i varje fall temporärt, åstadkomma sådan
representation av olika intressen. En speciell fråga är representation av
nytillkomna fakulteter och lärosäten. Dessa frågor synes emellertid böra
lösas alltefter det de uppkommer i fullt konkret form. Samtidigt soin behovet
av cirkulation av ledamöterna föreligger, så är det givetvis också ett
krav på att denna ej genomföres på sådant sätt att kontinuiteten i rådets
arbete blir lidande. Det är sålunda av vikt att avgången av ledamöter sker
på ett sådant sätt att ej alltför många ledamöter samtidigt avgår ur rådet.
Detta bör vid kommande tillfällen beaktas av rådet och Kungl. Maj :t.

Rådet förklarar sig vidare avstå från att framföra konkret önskemål om
större anslagsbelopp för nästa budgetår än vad utredningen föreslagit, detta
dock under betonande av nödvändigheten av att för budgetåren 1960/61
och 1961/62 höjningar görs av minst den storlek som utredningen föreslår.

200

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

6. Atomforskning

Utredningen

Nuvarande förhållanden

För atomkommitténs sammansättning och arbetssätt
lämnar utredningen följande redogörelse.

I det nu gällande reglementet för atomkommittén säges endast i § 5: »Beträffande
kommitténs sammansättning gäller vad därom är eller må bliva
särskilt stadgat.» Paragrafen fick denna formulering i avvaktan på universitetsutredningens
förslag i denna fråga. Hittills har dock följande ordning
iakttagits: Samtliga ledamöter har tillsatts av Kungl. Maj :t. Till ordförande
har utsetts en administrativ kraft inom statsförvaltningen. Sex ledamöter
har representerat för atomforskningen viktiga vetenskaper. En ledamot har
representerat försvarets forskningsanstalt, en försvarsstaben. Fyra ledamöter
representerar teknik och industri, statlig såväl som privat. Kommittén
har genom särskilt bemyndigande rätt att tillkalla högst 15 experter.
Med stöd härav har kommittén med sig adjungerat sin sekreterare samt
ytterligare fyra ledamöter, varav två representanter för AB Atomenergi
och ytterligare två representanter för berörda vetenskaper. Kommittén har
sålunda i regel bestått av 17 ledamöter, varav åtta representerat vetenskapliga
discipliner.

Kommittén har sedan år 1946 ett arbetsutskott, till vilket delegerats vissa
befogenheter. Anslagsärenden av större vikt bereds i speciella delegationer,
en för kärnfysik, en för kärnkemi, en för strålningsbiologi, en för CERNärenden
och en för ärenden rörande Nordiska institutet för teoretisk atomfysik
i Köpenhamn. I dessa delegationer ingår även experter som icke är
ledamöter av kommittén.

Kommitténs delegation för strålningsbiologi har en speciell ställning, därigenom
att den även har i uppdrag att stå övriga forskningsråd till tjänst
med yttranden över ansökningar o. d. Därför utses vissa av dess ledamöter
av dessa andra råd. Sålunda utses två ledamöter av statens medicinska forskningsråd,
en vardera av AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, jordbrukets
forskningsråd, Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande,
statens naturvetenskapliga forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd.

Kommittén har från begynnelsen understött forskning, som avser skyddet
mot joniserande strålning. Främst har detta skett genom anslag till forskningar
vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset och genom
mätningar av strålningsnivån i atmosfären. Genom de fortsatta atombombsproven
och inför den förestående industriella utvecklingen har kommittén
emellertid funnit det nödvändigt att göra en vidgad insats på olika strålningsbiologiska
områden, bl. a. genom bildande av en arbetsgrupp för genetiska
frågor och genom anslag i samarbete med försvarets forskningsanstalt
till undersökningar vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan rörande
radioisotopers upptagande i djur och växter, ekologiska problem i samband
därmed, eventuella skyddsåtgärder in. in. Detta var bakgrunden till organiserandet
av den strålningsbiologiska delegationen 1956, som sedermera
efter önskemål framställda från övriga myndigheter och organ som arbetar

201

Kungi. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

inom detta och närliggande områden givits den nuvarande organisatoriska
formen.

Inom kommittén har även upprättats ett antal tillfälliga eller halvpermanenta
kommittéer, ofta tillsammans med andra forskningsråd.

En annan form för planläggning av nya arbetsområden och befordrande
av samarbete mellan forskare och forskningsgrupper är anordnandet av
speciella expertkonferenser. Bland nyligen hållna dylika kan nämnas en i
november 1957 rörande organiserandet av ett utvidgat nät av mätstationer
rörande luftburen radioaktivitet samt en i april 1958 rörande planläggning
av arbete i vårt land rörande termonukleära reaktioner.

Till belysning av atomkommitténs utdelningspolitik presenterar
utredningen här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen
på olika ändamål av under budgetåren 1953/57 av kommittén beviljade
medel.

Ändamål	1953/54	1954/55	1955/56	1956/57
Experimentell kärnfysik (även synk-rotronbygget)..................	1 270 600	1 152 121	1 267 446	1 367 673
CERN..........................	199 000	—	—	—
Teoretisk kärnfysik...............	96 042	120 976	108 503	126 996
Strålningsfysik...................	118108	127 790	129 784	206 661
Strålningsbiologi.................	—	—	—	206 000
Kärnkemi (även cyklotronen i Upp-sala) ..........................	794 056	883 728	1 018 582	1 123 563
Geologi.........................	8 000	—	—	—
Geofysik........................	—	—	6 500	—
Studieresor......................	34 600	87 983	49 324	29 871
Konferensresor...................	40 774	41 564	33 696	25 130
Konferenser i Sverige.............	3 000	—	—	7 000
Gästföreläsare....................	14 057	6 301	15 611	6 583
Kurser..........................	—	—	25 000	22 000
Allmänt.........................	1 100	—	1 450	4 726
Summa kronor	2 579 337	2 420 463	2 655 896	3 126 203

Förslag

Beträffande den framtida organisationen av det statliga stödet
åt atomforskningen anför utredningen bl. a. följande.

Av de överläggningar utredningen fört med företrädare för berörda forskningsråd
har utredningen emellertid dragit den slutsatsen, att övervägande
skäl talar till förmån för ett bibehållande av nuvarande ansvarsuppdelning.
Det har under dessa överläggningar understrukits, att det forskningsområde,
som atomkommittén har till uppgift att bevaka, nämligen
forskning över reaktioner mellan atomkärnor, innefattar de mest djupgående
problemen inom den nuvarande naturvetenskapen. De forskningsprojekt,
som atomkommittén har att bedöma, tillhör ett visserligen relativt
väl avgränsat men i stället mycket omfattande forskningsfält. Atomkommittén
har bl. a. att taga ställning till förslag rörande apparatbyggen, som är
mycket komplicerade och mycket kostsamma. Härtill kommer, att utveck -

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

lingen på detta område går mycket snabbt. Det fordras därför ett mycket
intensivt arbete av dem som har att bedöma aktuella problem och projekt.

Med hänsyn härtill och till att atomforskningen sannolikt under överskådlig
tid kommer att kräva mycket betydande insatser har utredningen
kommit till den övertygelsen, att det från såväl vetenskaplig som administrativ
synpunkt är starkt motiverat att ha ett särskilt forskningsråd för främjande
av denna forskningsgren.

Utredningen anser sålunda, att atomkommittén bör i princip bibehållas
såsom ett permanent forskningsråd.

Utredningen föreslår, att kommittén ombildas till statens råd för atomforskning.
Utredningen föreslår vidare, att statens råd för atomforskning
skall bestå av tolv för tre år i sänder utsedda ledamöter. Av ledamöterna bör
enligt utredningen sex, inklusive ordförande och sekreterare, utses av Kungl.
Maj :t, medan en utses av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, en utses
av styrelsen för AB Atomenergi och fyra utses genom val på så sätt att envar
av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) vid universiteten
och Stockholms högskola väljer en ledamot och de tekniska högskolornas
lärarkollegier gemensamt väljer en ledamot. I syfte att trygga en
allsidig vetenskaplig representation i rådet bör, anser utredningen, rådet
framlägga förslag, innan Kungl. Maj :t fattar beslut rörande besättande av
de fyra rådsplatser, som icke intages av ordföranden och sekreteraren. Med
undantag för ordföranden och sekreteraren bör enligt utredningen den som
varit ledamot av rådet under två omedelbart på varandra följande treårsperioder
icke kunna komma i fråga för ledamotskap under den därpå närmast
följande treårsperioden.

I fråga om anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Utredningen har efter vissa överväganden kommit fram till följande medelsbehov
för den forskning, som sker med medel från anslaget till atomforskning:
Budgetåret 1959/60 6,0 miljoner kronor, budgetåret 1960/61 7,8
miljoner kronor och budgetåret 1961/62 8,8 miljoner kronor. Till grund för
denna beräkning av anslagsbehoven har utredningen haft följande kalkyl: I

	1959/60	1960/61	1961/62
	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.
Nuvarande anslag..............................	4 400 000	4 400 000	4 400 000
Kärnfysik.....................................	500 000	1 500 000	2 000 000
Kärnkemi.....................................	500 000	900 000	1 200 000
Strålningsbiologi och radiofysik..................	300 000	500 000	600 000
Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik).............	100 000	200 000	250 000
Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m.	200 000	300 000	350 000
	6 000 000	7 800 000	8 800 000

I det föregående har utredningen föreslagit, att särskilda anslag upptages
på läroanstalternas avlöningsstater för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter.
Vidare har utredningen föreslagit överförande till läroanstalternas
stater av ett betydande antal nu genom rådsanslag bestridda arvoden till
biträdespersonal av olika slag. Bl. a. gäller detta Gustaf Werners institut för
kärnkemi, vars drift nu till mycket stor del är beroende av anslag från

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

atomkommittén. Vid genomförande av dessa förslag minskas i motsvarande
mån det anslagsbehov för atomforskningsrådet, som utredningen ovan beräknat.
Denna minskning uppskattar utredningen till 400 000 kronor för
budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000
kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till
atomforskning uppräknas till följande belopp för de närmaste tre budget -

åren:
1959/60	1960/61	1961/62
5 600 000 kronor	7 000 000 kronor	7 750 000 kronor
	Y ttr anden

Statskontoret har intet att erinra mot att den nuvarande atomkommittén
organiseras som ett permanent råd för atomforskning.

Antalet ledamöter i det föreslagna statens råd för atomforskning torde
enligt vetenskapsakademien böra utökas med en representant för akademien,
som ju företräder den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i
hela dess bredd.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala vill livligt tillstyrka
den föreslagna omorganisationen av atomkommittén ävensom de av utredningen
i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna förordade
bestämmelserna.

Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
tillstyrker förslaget om atomkommitténs ombildning till ett statens råd för
atomforskning, bestående av tolv på angivet sätt utsedda ledamöter. Likaså
tillstyrkes förslaget om uppräkning av anslaget till atomforskning. Avdelningen
vill förorda, att statens råd för atomforskning i största möjliga mån
även söker tillgodose gränsområdena till andra delar av naturvetenskaperna.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm ansluter sig helt till
utredningens förslag i vad avser antalet ledamöter i statens råd för atomforskning.
Med hänsyn till de tekniska högskolornas storlek och till att även
naturvetenskaplig forskning i ganska stor omfattning bedrives därstädes
anser kollegiet emellertid att det bör äga rätt att utse en ledamot i statens
råd för atomforskning samt att lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola
tillsammans med vederbörande vid Göteborgs universitet skall äga
att utse en ledamot.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Namnändring för atomkommittén är välmotiverad. Vid de tekniska högskolorna
bedrives en alltmer utökad grundläggande atomforskning av minst
samma omfattning som vid universiteten, och lärarkollegiet vill därför föreslå,
att envar av de tekniska högskolornas lärarkollegier liksom envar av
de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna skall äga utse en ledamot i
statens råd för atomforskning.

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Ingeniörsvetenskapsakademien anför bl. a. följande.

Tveksamheten riktar sig i hög grad mot tanken att permanenta atomkommittén
till forskningsråd. Nukleärfysik och -kemi flyter alltmer samman
med »konventionella» vetenskapsgrenar, medan atomforskningens
resultat alltmer övergår till ingenjörsvetenskapliga tillämpningsgrenar.
Någon tillfredsställande regel för uppdelning av ansökningar om forskningsanslag
på dessa områden torde därför ej kunna uppställas. Ej heller föreligger
i utredningen någon motivering för en sådan splittring. De sakkunniga
synes närmast ha accepterat den situation, som hittills rått, och ur den
dragit slutsatser för framtiden. Mera logiskt vore i sådant fall att tills vidare
som en övergångsform bibehålla atomkommittén. En förutsättningslös diskussion
på denna punkt, som är högst betydelsefull för de statsdirigerande
åtgärderna under ett antal år framåt, synes erforderlig. Akademien finner
det angeläget att hela denna fråga ingående omprövas och att därvid även
sakkunskap utanför utredningens krets får tillfälle att bidraga med synpunkter.
I sammanhanget må påpekas, att något samråd med ingeniörsvetenskapsakademien
över huvud taget ej ägt rum under universitetsutredningens
arbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker, att atomkommittén
ombildas till statens råd för atomforskning.

Atomkommittén biträder utredningens förslag till ändrad organisation
för kommittén utom på en punkt och anför därom bl. a. följande.

Det föreslås, att de tekniska högskolornas lärarkollegier gemensamt skall
välja en ledamot i statens råd för atomforskning. De tekniska högskolorna
spelar en mycket väsentlig roll för den forskningsverksamhet som atomkommittén
stödjer. Kommittén anser det därför motiverat, att de tekniska högskolorna
får var sin representant i rådet. Detta skulle sålunda vid bibehållet
ledamotsantal av 12 betyda, att Kungl. Maj :t utser fem ledamöter i stället
för av utredningen föreslagna sex. I fråga om det föreslagna namnet statens
råd för atomforskning vill kommittén ej göra erinran. Dock må påpekas,
att atomkommitténs arbete, även om det i många stycken är av samma karaktär
som rådens, dock visar icke ringa avvikelser som också medfört att
arbetsformerna blivit särpräglade.

Atomkommittén vill ej göra erinran mot de förslag till anslag som utredningen
framlagt under förutsättning att de övriga förslag som minskar
atomkommitténs anslagsbehov också blir genomförda.

Sveriges industriförbund hävdar att i atomforskningsrådet bör ingå ytterligare
en eller flera ledamöter representerande industrin utöver den som
enligt förslaget skall utses av styrelsen för AB Atomenergi.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens råd för atomforskning
bör ingå en näringslivsrepresentant för tillverkande företag inom atomreaktorområdet
och en för användande företag.

Aktiebolaget atomenergi yttrar:

Utredningen har föreslagit att den hittillsvarande atomkommittén ombildas
till ett statens råd för atomforskning. Av rådets 12 ledamöter föreslås
en skola utses av styrelsen i aktiebolaget atomenergi. Bolaget har intet
att erinra mot detta förslag och är sålunda berett att utse en ledamot av ett
dylikt råd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

205

7. Teknisk forskning

Utredningen
Nuvarande förhållanden

Utredningen anför beträffande stödet åt teknisk forskning till en början
följande.

1942 års riksdag fattade beslut om inrättande av statens tekniska forskningsråd
i enlighet med utredningens förslag. Samtidigt anvisades ett reservationsanslag
på 200 000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning.
Till detta belopp lades dessutom en kvarstående reservation av 120 000
kronor från ett anslag för utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar.
Reservationsanslaget har sedan successivt höjts och utgör för budgetåret
1958/59 2 900 000 kronor. Forskningsbidrag från reservationsanslaget utdelas
av tekniska forskningsrådet; dock skall bidrag överstigande 50 000
kronor underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Rådets instruktion fastställdes
den 31 december 1943 efter förslag av rådet. Någon ändring i instruktionen
har sedermera icke ansetts erforderlig.

I kungl. brev den 5 juni 1953 föreskrevs bl. a., att av behållningen i den
s. k. krigsriskkassan skulle avsättas 1 200 000 kronor till en fond kallad
»1953 års fond för teknisk forskning» att användas efter de bestämmelser
Kungl. Maj :t framdeles, efter förslag av tekniska forskningsrådet, ville
meddela. Dessutom har Kungl. Maj :t i brev av den 17 juni 1955 tillfört
fonden 3 800 000 kronor ur den s. k. kolelearingkassans överskottsmedel.

Såsom komplement till reservationsanslaget för tekniskt-vetenskaplig
forskning har således fondmedel om tillsammans 5 000 000 kronor stått till
förfogande. Dessa fondmedel utdelas av Kungl. Maj :t efter framställning
från tekniska forskningsrådet men har även i viss utsträckning utdelats,
bl. a. som lån, utan någon åtgärd från rådets sida. Från fonden har även
kunnat förskotteras större forskningsbidrag, som utdelats av atomkommittén,
naturvetenskapliga forskningsrådet och tekniska forskningsrådet
gemensamt men där atomkommittén och naturvetenskapliga forskningsrådet
icke haft möjlighet att av aktuella budgetårs reservationsanslag göra
erforderliga utbetalningar. Fondens disponibla behållning utgjorde den 1
april 1958 1 487 168 kronor, utlånade belopp inräknade.

Det tekniska forskningsrådets reglemente är kortfattat. Däri föreskrives
att rådet skall bestå av åtta av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, bland
vilka Kungl. Maj :t utser en ordförande. Förordnandena har i regel gällt
för tre år i sänder men har ofta förlängts. Vidare föreskrives att hos rådet
skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t.

Tekniska forskningsrådet har på senare år för speciella forskningsområden
utsett tekniska nämnder, som förbereder rådsärendena inom sina områden
och håller kontakten med forskarna. Som nämndordförande fungerar
vanligen en rådsledamot. Sådana nämnder finns nu för elektronik, bioteknik,
vattenforskning och automatisering. Den sakliga prövningen av
de enskilda ansökningarna sker inom nämnden, men beslutanderätten ligger
bos rådet. Genom nämndarbetet får rådet bättre möjligheter att dels principiellt
bedöma och väga inkommande ansökningar, dels koncentrera rådets
arbete till principiella frågor och till frågor av allmän karaktär. Därigenom

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

kan rådet få bättre möjlighet att fylla den uppgift, som kanske är dess
väsentligaste, nämligen att följa den tekniska utvecklingen och taga initiativ
till dess främjande. Genom nämnderna har rådet fått en större krets fackkunniga
personer knuten till sig. Vid behov har någon eller flera av nämndernas
ledamöter inkallats till rådssammanträden.

Utredningen erinrar vidare om att för innevarande budgetår anvisats dels
ett anslag av 2 900 000 kronor till teknisk forskning och dels ett anslag av
103 400 kronor till rådets förvaltningskostnader.

Till belysning av rådets utdelningspolitik presenterar utredningen
här nedan intagna sammanställning, utvisande fördelningen på skilda
ämnesområden och ändamål av under budgetåret 1954/57 av rådet beviljade
medel.

Ämnesområde/ändamål	1954/55	1955/56	1956/57
Res. anslag	Fonden	Res. anslag	Fonden	Res. anslag	Fonden
Fysik....................	214173	205 000	133 906	121 000	149 021	_
Matematik...............	22 272	—	2 000	—	—	—
Elektronik...............	224 766	—	225 500	—	309 620	—
Kemi ...................	413 337	45 300	526 513	693 700	535 926	80 000
Bergsvetenskap...........	22 276	60 000	25 000	—	—	—
Maskinteknik.............	85 899	32 132	57 425	—	84 450	—
Väg- och vattenbyggnad . . .	150 000	—	124 912	213 000	188 590	—
Skeppsteknik.............	—	—	1 542	—	20 000	—
Övriga ämnesområden.....	31 866	10 000	94 390	—	106 150	7 000
Dokumentation, publikation	31 149	—	90 495	—	28 900	—
Studieresor...............	13 051	—	13 573	—	40 070	—
Stipendier................	168 590	—	120 008	77 069	240 217	83 399
Övriga ändamål...........	31 472	—	14 597	—	23167	—
Summa	1 408 851	352 432	1 429 861	1 104 769	1 726 111	170 399

Förslag

I fråga om rådets organisation föreslår utredningen, att reglementet
för statens tekniska forskningsråd ändras, så att ledamot av rådet
utses för en tid av tre år i sänder med den begränsningen att en och samma
person ej bör vara ledamot av rådet under längre sammanhängande tid än
sex år. En person som under sex på varandra följande år varit ledamot av
rådet bör dock sedan efter tre år kunna på nytt utses till ledamot. Vidare
föreslår utredningen, att av rådets åtta ledamöter två utses genom val, nämligen
på så sätt att vartdera av de två tekniska högskolornas lärarkollegier
väljer en ledamot av rådet.

Beträffande anslagsbehovet anför utredningen bl. a. följande.

Som grund för utredningens anslagsberäkningar ligger nedanstående
kalkyl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

207

	1958/59	1959/60	1960/61	1961/62
	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.
Nuvarande anslag...............	3,0	3,0	3,0	3,0
Uttag ur 1953 års fond..........	1,0	—	—	—
Tillägg: För stöd åt nya samarbetsgrupper och branschforskning under ut-veckling ......................		0,4	0,8	1,2
För nya forskningsområden.......		0,5	0,8	1,1
För anställning av ytterligare fors-kare samt för hjälpkrafter till dessa.........................		0,3	0,5	0,7
För speciellt kostnadskrävande ap-paratur .......................		1,0	2,0	3,0
För ökning av det internationella samarbetet genom utbyte av fors-kare, resor, stipendiater och ex-perter utomlands etc...........		0,5	0,8	1,1
Summa miljoner kronor	4,0	5,7	7,9	10,1

Vid bifall till utredningens förut framlagda förslag rörande särskilda anslag
för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter och rörande viss överflyttning
till läroanstalternas fasta personalorganisation av nu genom rådsanslag
bestridda arvodeskostnader uppkommer däremot en avlastning även
för det tekniska forskningsrådets del. Denna avlastning beräknar utredningen
till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret
1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Under hänvisning till det anförda föreslår utredningen, att anslaget till
statens tekniska forskningsråd höjes till följande belopp under de tre när -

maste budgetåren:
1959/60	1960/61	1961/62
5 300 000 kronor	7 100 000 kronor	9 050 000 kronor
	Yttranden

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala tillstyrker de av utredningen
i syfte att garantera en viss cirkulation bland ledamöterna föreslagna
bestämmelserna.

Måtemalisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har
intet att invända mot utredningens förslag om ändringar av de organisatoriska
bestämmelserna för tekniska forskningsrådet och tillstyrker förslaget
om uppräkning av anslagen till detta råd.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm anför bl. a. följande.

Med hänsyn till den omfattning rådets arbete fått och de vittomspännande
uppgifter det har bör det enligt kollegiets mening givas samma antal
ledamöter som statens naturvetenskapliga forskningsråd — dvs. 12. Liksom
ett visst antal av medlemmarna av övriga forskningsråd utses av
universitet, högskolor och liknande organ bör enligt kollegiets mening förslagsvis
5 av tekniska forskningsrådets ledamöter utses av de tekniska

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

högskolorna och därvid 3 av tekniska högskolan i Stockholm och 2 av
Chalmers tekniska högskola. Övriga 7 ledamöter borde således — som hittills
— förordnas av Kungl. Maj :t. Tanken att varje ledamots — dock ej
ordförandens — mandattid skulle i de olika forskningsråden maximeras
till sammanhängande G år vill kollegiet i princip ansluta sig till. I vissa
fall — ej minst inom statens tekniska forskningsråd — skulle det dock
kunna vara till fördel för rådets verksamhet om — när särskilda skäl därtill
föreligger — avvikelse från denna bestämmelse kunde göras. Kollegiet
vill därför föreslå att beträffande de olika rådens mandattider en tilläggsbestämmelse
göres innebärande att Kungl. Maj :t kan — om särskilda skäl
därtill föreligger — medgiva att mandattiden för viss ledamot utsträckes
över de vanligen gällande 6 åren.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola yttrar:

Statens tekniska forskningsråd har särskild betydelse för de tekniska
högskolorna, och lärarkollegiet hälsar med stor tillfredsställelse den ökning
av anslagen, som föreslås av utredningen. Det har alltid framstått som en
stor brist, att rådets anslag varit för små, något som varit så väl känt sedan
länge, att detta faktum verkat kraftigt återhållande på ansökningarna.
Kollegiet anser, att den i utredningen föreslagna föreskriften om strikt
begränsad mandattid kan leda till besvärliga konsekvenser. Det är synnerligen
väsentligt att rådsmedlemmarna har kontinuerlig kontakt med
forskningen och näringslivet, och det kan vara högst olämpligt, att en
upparbetad sådan kontakt brytes abrupt, kanhända mitt i en utvecklingslinje,
som bearbetats av eu viss rådsledamot. Kollegiet anser viktigt, att i
rådet alltid finnes personer från de tekniska högskolorna. Det har visserligen
varit regel även tidigare, men ej stadgeenligt fastslaget. Lärarkollegiet
ansluter sig därför till utredningens tanke, att högskolorna skall ha
medinflytande på rådets sammansättning. På grund av rådets intima samarbete
med de tekniska högskolorna vore det lämpligt att i rådet inginge
två personer från vardera högskolan. Det är möjligt att en sådan anordning
måste medföra en viss ökning av rådets numerär, vilken dock icke
bör överstiga 10 personer, eftersom rådet annars blir mindre arbetsdugligt.
Det kan tänkas, att en valprocedur från lärarkollegiernas sida skulle bereda
svårigheter för ett rättvist tillgodoseende av olika områden av tekniken.
Detta skulle ej behöva vara fallet, om Kungl. Maj:t som hittills utser
ledamöter, men efter hörande av de tekniska högskolorna.

Statens tekniska forskningsråd uttalar i fråga om rådets organisation
bl. a. följande.

Rådet finner med tillfredsställelse att utredningen ej föreslagit någon
utökning av ledamotsantalet. Rådet finner det naturligt att den vid de
tekniska högskolorna befintliga expertisen har nära anknytning till rådets
verksamhet. Det är emellertid rådets uppfattning att detta behov bäst tillgodoses
genom att Kungl. Maj:t vid utseende av ledamöter beaktar detta
behov utan att detta speciellt föreskrives i rådets instruktion. Härigenom
tillförsäkras även de från de tekniska högskolorna kommande ledamöterna
helt och fullt samma självständiga ställning som övriga ledamöter. Det är
ur rådets och den tekniska forskningens synpunkt väsentligt att samtliga
ledamöter skall fatta beslut i sin individuella kapacitet. Om riksdagen likväl
skulle finna någon begränsning av Kungl. Maj :ts handlingsfrihet på

209

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

denna punkt påkallad vill rådet alternativt föreslå att beträffande de tekniska
högskolornas medverkan vid rådets sammansättning denna till skillnad
från utredningens förslag skall ske på så sätt att, då företrädare från
någon teknisk högskola avgår från rådet, vardera av de tekniska högskolorna
uppgör en förslagslista omfattande fyra namn. Från dessa listor
utser Kungl. Maj:t sedan nya företrädare från de tekniska högskolorna.
Härigenom tillförsäkras de tekniska högskolorna att ständigt vara företrädda
i rådet samtidigt som de från de tekniska högskolorna kommande
ledamöterna på samma sätt som övriga ledamöter utsetts av Kungl. Maj :t
och således har att handla ej såsom direkta representanter för sina högskolor
utan som experter i sin individuella kapacitet. Tekniska forskningsrådets
uppgifter fordrar ett intimt samspel mellan de olika ledamöternas
erfarenhet och insikt och av var och en av ledamöterna dessutom perspektiv
långt utöver det egna specialområdet. Dessutom fordras av ledamöterna
en kännedom om den industriella strukturen och utvecklingen, som tyvärr
endast relativt långsamt kan förvärvas och som icke bör tillspillogivas genom
tidsbestämda ändringar i rådets sammansättning. Genom den viktiga
planerande uppgiften, genom att ordförandeskapen i rådets nämnder i regel
innehas av rådsledamöter och genom behovet av en nära kontakt med
näringslivet har det för rådets del blivit nödvändigt att man inte inför bestämmelser
i dess instruktion vilka allvarligt kommer att äventyra ^ ett
omhändertagande och fullföljande av viktiga arbetsuppgifter. Rådet måste
därför bestämt avstyrka utredningens förslag om en begränsning av mandattiden
till högst sex år. Det bör på samma sätt som hittills ankomma
på Kungl. Maj :t att, gärna efter rådets hörande, utse ledamöter. Härigenom
skapas bäst de nödvändiga förutsättningarna för en cirkulation av ledamotskapet
utan att därigenom kontinuiteten på viktiga punkter rubbas.

Beträffande rådets anslagsbehov framhålles huvudsakligen följande.

Rådet finner det av väsentlig betydelse att principbeslut fattas rörande
takten i rådens anslagshöjningar under de kommande åren. Detta gäller
även perioden efter det intervall som upptagits i utredningens förslag.
För ett rationellt planerande av forskningsverksamheten är det av vikt
att råden kan överblicka en framtida period om cirka tre år. Rådet delar
utredningens synpunkt att anslaget till statens tekniska forskningsråd bör
väsentligt höjas under de tre närmaste budgetåren. Dock finner rådet med
hänvisning till att den av utredningen beräknade avlastningen av radsanslaget
för tekniska rådets del med största sannolikhet ej kommer att
uppgå till av utredningen beräknat belopp, att rådets anslagsbehov bör bestämmas
till följande belopp, nämligen för budgetåret 1959/60 till 5 500 000
kronor, för budgetåret 1960/61 till 7 500 000 kronor och för budgetåret
1961/62 till 9 700 000 kronor. Rådet delar utredningens åsikt att de maximibelopp,
vilka kan utdelas utan inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd, bör
höjas till det dubbla mot nu gällande.

Sveriges industriförbund understryker, att industrin bör tillförsäkras
representation även i det tekniska forskningsrådet.

Svenska teknologföreningen anser, att i statens tekniska forskningsråd
bör ingå två representanter för näringslivet, valda sa att de kan förutsättas
ha vid utblick över områden, för vilka teknisk forskning är av väsentlig
betydelse.

14 — It ihan g till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 105

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

8. Departementschefen

Flertalet forskningsråd tillkom efter andra världskrigets slut under en
tid, då man sökte finna nya vägar för att på effektivast möjliga sätt kanalisera
växande anslag till svensk forskning. Man valde den gången att komplettera
universitets- och högskoleväsendet med en ny organisation i syfte
att skapa bättre möjligheter än dittills till ökat samarbete dels mellan
forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom
och utanför högskoleorganisationen. Detta organisatoriska grepp har givit
mycket goda erfarenheter. Det är därför enligt min mening av väsentlig
betydelse att forskningsråden även framgent bibehåller sin nu konsoliderade
ställning inom forskningsorganisationen.

I och med att allt större ekonomiska resurser tillföres forskningen för
att öka dennas effektivitet — mellan budgetåren 1950/51 och 1958/59 har
de sammanlagda anslagen till de av universitetsutredningen behandlade
råden ökat från 6,5 till 17 miljoner kronor — synes det mig särskilt viktigt
att en väsentlig del härav fördelas av organ, som genom sin allsidiga sammansättning
och sakkunskap garanterar en konstruktivt kritisk bedömning
och sovring av de många förslag i syfte att initiera forskning och
förstärka forskningsresurserna inom skilda områden, som på olika sätt
kommer upp till diskussion och prövning inom forskningsråden. I en tid
då ny forskning till betydande del avser gränsområden mellan olika discipliner
har det särskilt stor betydelse att man i form av forskningsråden
har organ som bättre än andra är ägnade att stimulera till samverkan över
traditionella högskole- och fakultetsgränser och även till samverkan mellan
forskare inom och utom universitets- och högskoleväsendet.

Utvecklingen mot sådan forskning som berör flera av de traditionella
forskningsdisciplinerna har även lett till ett ökat samarbete mellan de
olika forskningsråden. Detta samarbete sker bland annat inom ramen för
en av flertalet forskningsråd organiserad samarbetsdelegation. På senare
år har samarbetet inom delegationen tagit fastare form utan att dock
delegationen har någon formell status. Så till exempel har delegationen
tagit initiativet till och själv genom ett särskilt arbetsutskott utarbetat
förslag till ett för forskningsråden gemensamt forskningslaboratorium i
anslutning till aktiebolaget Atomenergis anläggning i Studsvik. I årets statsverksproposition
har med anledning av detta förslag äskats medel för påbörjande
av en dylik laboratorieanläggning. Det bör vidare i detta sammanhang
erinras om att forskningsrådens samarbetsdelegation numera i visst
avseende utgör svenskt kontaktorgan i ett internationellt samarbete inom
ramen för OEEC, avseende kvalificerad teknisk och vetenskaplig arbetskraft.

Det är enligt min mening önskvärt att det sålunda inledda samarbetet

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

mellan de svenska forskningsråden utvecklas och fördjupas ytterligare.
Det kommer sannolikt att fordras ett allt intensivare samarbete mellan
forskare inom vitt skilda discipliner när man i framtiden med forskningens
hjälp vill angripa ett stort och viktigt problem. Här kan som exempel
nämnas det vetenskapliga studiet av kriminalitetens orsaker, ett betydelsefullt
problem, vilket såsom framhållits i annat sammanhang lämpligen
borde kunna inom ramen för forskningsrådens verksamhet angripas på
bred front på basis av ett av råden gemensamt utarbetat forskningsprogram.
Jag vill här tillägga att, med hänsyn till de ökade resurser som råden
torde komma att erhålla från och med nästa budgetår, det bör vara möjligt
att igångsätta ett dylikt program.

Utifrån vad jag nu anfört är det naturligt att ställa frågan, huruvida
den nuvarande forskningsrådsorganisationen i här berört avseende fyller
rimliga krav. Universitetsutredningen har i sina förslag till organisatoriska
förändringar inom forskningsrådsorganisationen blott tagit upp frågan om
en vidgad organisatorisk samverkan inom rådsorganisationen i så måtto
att utredningen föreslagit en sammanslagning av samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet och pedagogisk-psykologiska institutet. Inte heller
har i remissyttrandena över utredningens förslag i dessa avseenden framförts
önskemål om någon ytterligare koncentration av rådsorganisationen.
Jag anser mig inte heller för egen del böra för närvarande förorda någon
längre gående organisatorisk omläggning än den utredningen föreslagit. De
här berörda organisatoriska frågorna bör dock enligt min mening i fortsättningen
följas med största uppmärksamhet. Jag är nämligen övertygad
om att det t. ex. vore möjligt att åstadkomma icke obetydliga rationaliseringsvinster
genom en koncentration av de nuvarande forskningsrådens
kansliorganisation. En dylik organisatorisk samordning bör enligt min
mening övervägas så snart lokalmässiga förutsättningar härför kan anses
föreligga.

Utredningen har för varje forskningsråd framlagt förslag beträffande
ledamotsantal, valprocedur och mandatperioder. De nuvarande relativt stora
olikheterna mellan råden i fråga om antalet ledamöter och i fråga om
formerna för dessa ledamöters utseende skulle enligt utredningen i allt
väsentligt komma att bestå även i framtiden. Enär utredningens förslag
i dessa avseenden i princip synes ha accepterats av remissmyndigheterna
har jag för egen del inte ansett mig ha anledning att förorda någon längre
gående uniformitet i fråga om ledamotsantal och formerna för ledamöternas
utseende.

Vad beträffar frågan om mandatperioden för rådens ledamöter förordar
utredningen att vald eller av Kungl. Maj:t utsedd ledamots mandatperiod
genomgående bestämmes till tre år med möjlighet till omval för en andra
period, varefter nytt omval ej omedelbart skulle få ske. För egen del finner
jag utredningens ifrågavarande förslag så till vida godtagbart som att

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

i princip samtliga ledamöter av ett forskningsråd med undantag för dess
ordförande bör utses för treårsperiod, varefter möjlighet till omedelbar förlängning
av mandat för ytterligare en sådan period bör föreligga. För tekniska
forskningsrådets del torde dock den begränsade omvalsmöjligheten
ej böra gälla. Inte heller synes någon begränsning böra uppställas beträffande
antalet mandatperioder för rådsordförandena, vilka för samtliga
forskningsråd enligt min mening bör utses av Kungl. Maj :t.

Innan jag i det följande övergår att behandla vart och ett av de av universitetsutredningen
berörda forskningsråden vill jag beröra ytterligare en
fråga av gemensamt intresse för samtliga forskningsråd. Universitetsutredningen
har föreslagit, att de av ett råd utdelade medlen skall kunna användas
för anskaffning ej endast av materiel och mindre apparatur för
olika forskningsprojekt utan också för anskaffning av större forskningsapparatur.
Utredningen berör här en fråga av stor praktisk betydelse. Jag
vill erinra om att i årets statsverksproposition förordats inrättandet av en
särskild utrustningsnämnd för universitet och högskolor med uppgift att
handha inredning och utrustning av universitets- och högskoleinstitutionerna.
I utrustningen av en ny vetenskaplig institution ingår numera ofta
åtskillig tyngre forskningsapparatur. Då kostnaderna för dylik apparatur
i regel uppgår till betydande belopp är det givetvis av allra största vikt
att vid val av sådan apparatur beaktas, att densamma kan betjäna största
möjliga antal forskare av olika slag. Det är därför nödvändigt, att ett fast
samarbete tages upp i frågor av denna art mellan de olika forskningsråden
och utrustningsnämnden. I den mån det blir aktuellt att för ett av råden
stött forskningsprojekt anskaffa större forskningsapparatur synes inga principiella
hinder föreligga att medel därtill beviljas från rådsanslagen. Samråd
bör dock äga rum med utrustningsnämnden. För de olika råden gäller,
att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då anslag till ett och
samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande maximibelopp.
När det blir fråga om den tyngsta och dyrbaraste utrustningen kommer
därför även i fortsättningen frågan att slutligt prövas av Kungl. Maj :t.
Utredningen har föreslagit, att nu gällande maximibelopp höjes till det
dubbla. Detta förslag har ej givit mig anledning till erinran.

När frågan nu gäller vart och ett av de av utredningen berörda forskningsområdena
och mot dessa svarande forskningsråden vill jag inledningsvis
konstatera att en rad av de detaljer i utredningens förslag som
berör rådens sammansättning är av sådan art att det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva desamma och meddela de bestämmelser vartill
denna prövning kan föranleda.

Medicinsk forskning. Till den medicinska forskningens förfogande
står för innevarande budgetår två under åttonde huvudtiteln uppförda
anslag (statsliggaren s. 786) uppgående till sammanlagt 4 065 500

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kronor, vilket är 812 200 kronor större än motsvarande anslag under föregående
budgetår. Till medicinska forskningsrådets disposition under nästa
budgetår förordar jag att 5 210 000 kronor anvisas, innebärande en anslagshöjning
med 1 144 500 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att statens medicinska forskningsråd
i maj 1958 hemställt, att cirka en miljon kronor måtte för de närmaste
åren anvisas för en intensifierad forskning rörande tobaksrökens sammansättning
och medicinska verkningar, över framställningen har utlåtanden
avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, riksföreningen mot cancer,
skolöverstyrelsen, statens institut för folkhälsan och svenska tobaksmonopolet.
Jag vill i anledning härav endast uttala att jag finner den ifrågasatta
forskningen vara av mycket stor betydelse, men att jag inte anser
att tillräckliga skäl föreligger att särskilda medel å riksstaten anvisas
härför. Det bör ankomma på medicinska forskningsrådet att i vedertagen
ordning pröva huruvida medel bör anvisas för denna forskning inom ramen
för de till rådets disposition stående anslagen.

Vad beträffar medicinska forskningsrådets sammansättning delar jag
universitetsutredningens uppfattning att ett större antal av rådets ledamöter
än nu bör utses av Kungl. Maj :t. Jag vill i detta sammanhang även
erinra om vad jag tidigare uttalat i fråga om vissa organisatoriska frågor
som berör samtliga forskningsråd.

Humanistisk forskning. Under åttonde huvudtiteln är för innevarande
budgetår uppfört ett anslag till humanistisk forskning om
1 125 000 kronor (statsliggaren s. 785). Detta anslag är 100 000 kronor
större än motsvarande anslag föregående budgetår. Medel ur anslaget fördelas
av humanistiska fondens nämnd som även har att fördela medel ur
årsavkastningen från humanistiska fonden. Denna årsavkastning uppgår
för närvarande till omkring 350 000 kronor. Jag föreslår, att för nästa
budgetår anslaget till humanistisk forskning höjs med 175 000 kronor till
1 300 000 kronor.

Universitetsutredningen har föreslagit att medel ur avkastningen från
humanistiska fonden i första hand skulle användas för bidrag till Diplomatariekommittén,
Dialektordboken, Sveriges kyrkor samt Det medeltida
Sverige. Detta förslag har mött gensagor vid remissbehandlingen. Jag vill
i anledning härav endast uttala att jag räknar med alt den sammanlagda
medelstilldelningen till de fyra namngivna verksamheterna icke kommer
att uppgå till högre belopp än som ungefärligen motsvarar fondavkastningens
storlek. Någon formell åtskillnad mellan årsavkastningen från
humanistiska fonden och de årliga riksstatsanslagen synes däremot ej böra
tillämpas.

Jag vill i likhet med ett flertal remissinstanser tillstyrka universitetsutredningens
förslag att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

humanistiska forskningsråd. Mot vad utredningen i huvudsak förordat
rörande rådets sammansättning m. in., har jag intet att erinra.

Samhällsforskning. Under rubriken samhällsforskning har universitetsutredningen
sammanfört forskning inom samhällsvetenskap och
rättsvetenskap samt psykologisk och pedagogisk forskning. Under åttonde
huvudtiteln står för innevarande budgetår till den samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningens disposition 560 000 kronor (statsliggaren s.
787) och till den psykologiska och pedagogiska forskningens disposition
180 000 kronor (statsliggaren s. 788). Summan av dessa två anslag, 740 000
kronor, överstiger med 85 000 kronor summan av motsvarande anslag under
föregående budgetår. Vidare torde få erinras om att vissa kostnader för
administration m. m. avseende psykologisk och pedagogisk forskning bestrides
ur ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag till Psykologiskpedagogiska
institutet (statsliggaren s. 703).

Universitetsutredningens förslag att nu sammanföra verksamheten inom
samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och inom psykologiskpedagogiska
institutet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet
remissyttranden. Jag har för egen del blivit övertygad om att den av
universitetsutredningen föreslagna lösningen är den riktigaste. Jag förordar
därför, att ett nytt forskningsråd i stället för samhälls- och rättsvetenskapliga
forskningsrådet och psykologisk-pedagogiska institutet inrättas
från och med nästa budgetår, vilket råd i enlighet med utredningens
förslag bör uppdelas på tre sektioner, nämligen en för den samhällsvetenskapliga
forskningen, en för den rättsvetenskapliga forskningen och en för
psykologisk och pedagogisk forskning. Rådet bör benämnas statens råd
för samhällsforskning. I fråga om det nya forskningsrådets sammansättning
torde det i enlighet med vad jag i det föregående anfört få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser. Därvid bör enligt min
mening noggrant övervägas om det nu verkligen finns anledning att i likhet
med vad utredningen föreslagit väsentligt förändra sammansättningen av
sektionen för den samhällsvetenskapliga forskningen.

Vad angår storleken av de anslagsmedel som för nästa budgetår bör
anvisas till samhällsforskning vill jag förorda att för ändamålet anvisas
sammanlagt 955 000 kronor, innebärande en anslagsökning med i runt tal
210 000 kronor.

Styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet har för närvarande —
förutom uppgiften att fördela medel till psykologisk-pedagogisk forskning
— överinseendet över det pedagogiska biblioteket. Som framgår av det
föregående förordar jag, att psykologisk-pedagogiska institutet upphör som
självständig statsinstitution med utgången av innevarande budgetår. Den
därigenom uppkomna frågan om förvaltningen av det pedagogiska biblioteket
råder det delade meningar om. För närvarande är biblioteket inrymt

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

i ämbetshuset vid Hantverkargatan i Stockholm. I avvaktan på en långsiktig
lösning av bibliotekets lokalfråga synes det mig mest ändamålsenligt
att de uppgifter i fråga om pedagogiska biblioteket, som enligt nu
gällande instruktion åvilar styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet,
tills vidare anförtros åt en styrelse, bestående av ordföranden i det av mig
föreslagna statens råd för samhällsforskning jämte två av rådets ledamöter,
utsedda av rådet bland ledamöterna av dess sektion för psykologisk och
pedagogisk forskning.

Medelsbehovet till biblioteket — som i fortsättningen bör benämnas
statens psykologisk-pedagogiska bibliotek — samt till bokinköp och bokbindning
vid biblioteket beräknar jag för nästa budgetår till respektive
65 000 kronor och 20 000 kronor.

Naturvetenskaplig forskning. Till denna forskning har för
innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln anvisats sammanlagt
3 862 300 kronor (statsliggaren s. 786). Detta anslagsbelopp överstiger med
607 000 kronor motsvarande anslag under föregående budgetår. För nästa
budgetår anser jag mig för ändamålet böra förorda en medelsanvisning
av 5 230 000 kronor, innebärande en anslagsökning med 1 367 700 kronor.

Mot utredningens förslag att antalet rådsledamöter utökas från nio till
tolv har jag ingen erinran. Vad i övrigt beträffar det naturvetenskapliga
forskningsrådets sammansättning och arbetssätt vill jag erinra om vad jag
tidigare anfört rörande organisatoriska frågor som berör samtliga forskningsråd.

Atom forskning. Jag vill först erinra om att atomkommittén numera
fyller funktionen av forskningsråd inom området för atomforskning.
Utredningens förslag att atomkommittén ombildas till statens råd
för atomforskning har tillstyrkts av samtliga remissmyndigheter, som
uttalat sig i denna fråga. För egen del har jag ingen erinran mot utredningens
förslag. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de
närmare bestämmelser rörande det nya forskningsrådets sammansättning
och arbetssätt som kan bli erforderliga.

Det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget till Atomforskning
(statsliggaren s. 789) är nu uppfört med 4 375 000 kronor. Detta anslag är
700 000 kronor större än motsvarande anslag föregående budgetår. Jag förordar,
att motsvarande anslag för nästa budgetår höjes med 865 000 kronor
till 5 240 000 kronor.

Teknisk forskning. Till denna forskning har för innevarande
budgetår under tionde huvudtiteln anvisats sammanlagt 3 003 400 kronor
(statsliggaren s. 940). Denna summa är 913 800 kronor större än motsvarande
anslag föregående budgetår.

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Universitetsutredningen har förordat att en förhållandevis stor del av
den totala ökningen av anslagen till forskningsråden tillföres den tekniska
forskningen inte enbart med hänsyn till denna forsknings utomordentliga
betydelse för landet och dess näringsliv utan även till följd därav, att från
och med nästa budgetår enligt utredningens beräkning inga medel skulle
komma att tillföras den tekniska forskningen från 1953 års fond för teknisk
forskning. Enligt uppgift torde emellertid även för nästa budgetår vissa
medel ur nämnda fond kunna tillföras den tekniska forskningen. Rådets
medel torde för nästa budgetår böra uppräknas med 1 621 600 kronor,
varom chefen för handelsdepartementet senare denna dag kommer att göra
framställning.

Beträffande frågan om tekniska forskningsrådets sammansättning vill
jag erinra om vad jag tidigare anfört härom.

Vad jag nu förordat i fråga om storleken av anslagen till de av universitetsutredningen
berörda forskningsråden innebär att de sammanlagda anslagsmedlen
nästa budgetår skulle uppgå till 22 560 000 kronor jämfört
med 17 176 800 kronor innevarande budgetår. Det betyder att anslagsökningen
till forskningsråden nästa budgetår skulle uppgå till 5 383 200
kronor. Motsvarande sammanlagda anslagsökning innevarande budgetår
uppgår till 3 218 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

217

VIII. Särskilda forskartjänster

1. Utredningen

Utredningen förordar till en början, att utbyggnaden av forskningsläkarinstitutionen
fortsättes. Utredningen finner dock att den hittillsvarande
begränsningen till kliniska forskningsområden inte längre bör gälla. Det
vore för det första mycket svårt att bestämt säga, var gränsen går mellan
en klinisk och en teoretisk forskningsuppgift inom medicinen. För det andra
förelåge ett starkt behov av denna typ av tjänster även på de teoretiska
ämnesområdena, där sådana forskningsgrupper skulle kunna tjäna som
underlag inom grundforskningen för senare tillämpning på det kliniska
fältet. Utredningen föreslår därför, att i fortsättningen ifrågavarande tjänster
benämnes endast forskningsläkartjänster och att åtminstone en viss del
av dem efter rådets beslut även får utnyttjas för de teoretiska områdena av
medicinen. Hittills har 15 forskningsläkartjänster inrättats. Utredningen
föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62
inrättas fem nya sådana befattningar.

Utredningen föreslår vidare, att ett antal samhällsforskartjänster av
samma slag som de nuvarande kliniska forskningsläkartjänsterna inrättas.
Utredningen förordar, att som en försöksanordning fem sådana samhällsforskartjänster
inrättas under närmaste femårsperiod. Till stöd för detta
förslag åberopas huvudsakligen följande.

Ett typiskt förhållande för samhällsvetenskapen är, att dess representanter
i växande utsträckning infogas i administrativa och utredande befattningar
inom statlig och kommunal organisation. Genom sin praktiska
verksamhet kan dessa personer antagas ha särskilt goda förutsättningar
att utföra för samhället värdefull forskning. Sådana personer återfinns
bland annat i de statistiska verken, i arbetsmarknadsorgan, bostadspolitiska
organ, regionala planeringsorgan och kommunala förvaltningar. Det
framstår som ett angeläget samhällsintresse, att denna potentiella forskarreserv
skall kunna under viss tid frigöras för mera djupgående samhällsforskning
och under denna tid befrias från sina ordinarie tjänsteåligganden.
Under sådana forskningsperioder kan även till ömsesidig båtnad kontakt
knytas mellan den akademiska verksamheten och de för forskning
friställda tjänstemännen. Forskningsbegåvade samhällsvetare som kanske
alltför tidigt avbrutit sin vetenskapliga verksamhet skulle därigenom kunna
för en tid åter kytas till den akademiska forskningsverksamheten.

Utredningen föreslår även, att till naturvetenskapliga rådets förfogande
ställes forskarbefattningar av samma slag som de forskningsläkarbefattningar,
varöver medicinska rådet förfogar. Utredningen föreslår, att under
vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya
sådana befattningar. Rådet skulle sålunda budgetåret 1959/60 disponera fem,
1960/61 tio och 1961/62 femton dylika befattningar.

218

Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Utredningen föreslår slutligen, att jämväl atomforskningen ges det stöd,
som existensen av dylika befattningar innebär. Beträffande det erforderliga
antalet forskarbefattningar har atomkommittén gjort förfrågan till de institutioner,
som har anslag från kommittén, angående behovet av dylika befattningar
under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62.
I de svar, som inkommit, har behovet sammanlagt beräknats till 16, 21
respektive 24 stycken. Dessa siffror gäller personer, beträffande vilka institutionsföreståndarna
haft anledning förutsätta, att vederbörande skulle
komma att fortsätta med grundforskningsarbete vid universitet och högskolor.
Utredningen föreslår därför, att fyra befattningar av ifrågavarande
slag inrättas under budgetåret 1959/60 och ytterligare tre under vartdera
av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Utredningen utgår från att under de
två därpå kommande budgetåren minst tre befattningar per år bör inrättas.

De av utredningen här förordade särskilda forskartjänsterna inom olika
discipliner bör enligt utredningens mening —• liksom de nuvarande forskningsläkartjänsterna
—- tillsättas av universitetskanslern efter förslag av
vederbörande forskningsråd. Enligt utredningens åsikt bör vidare med
ifrågavarande tjänster förenade utgifter för avlöningar och omkostnader,
liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag
samt bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande in. in. utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för
forskningsläkartjänsterna.

2. Yttranden

Flertalet remissinstanser har hälsat utredningens här framlagda förslag
med stor tillfredsställelse och endast i ett fåtal yttranden har vissa erinringar
framställts.

Statskontoret har sålunda anfört bl. a. följande.

Enligt statskontorets mening är det tveksamt, om de motiv som på sin
tid anfördes vid inrättandet av de nuvarande forskningsläkarbefattningarna
utan vidare är tillämpliga även för likartade tjänster vid andra forskningsråd.
I vart fall synes en avvaktande hållning böra intagas till dess
behovet av dylika tjänster mera exakt kan fastställas och en bättre överblick
erhållas över den forskarkapacitet som finnes att disponera sedan
den akademiska upprustningen hunnit taga fastare form.

Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. följande.

De av medicinska forskningsrådet disponerade forskningsläkartjänsterna
föreslås ökade till antal, vilket fakulteten finner väl motiverat. Erfarenheten
har emellertid visat att möjligheten till val av forskningsområde redan med
nu gällande bestämmelser är mycket vid och att dessa tjänster i sin nuvarande
utformning synnerligen väl fyller den viktiga uppgiften att verka stimulerande
på snabbt avancerande frontlinjer inom den kliniska forskningen.
Under dessa förhållanden är fakulteten ej övertygad om att någon änd -

219

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ring är behövlig i organisationen. För den händelse man anser den föreslagna
förändringen skola komma till stånd bör dessa tjänster företrädesvis
tilldelas kliniska ämnesområden.

Historisk-filosofiska sektionen i Uppsala kan icke finna någon motivering
för att icke behov av särskilda forskartjänster föreligger för de humanistiska
ämnenas del.

Medicinska fakulteten i Lund finner den föreslagna utökningen av antalet
kliniska forskningsläkartjänster välbetänkt.

Humanistiska fakulteten i Lund framhåller bl. a. följande.

Tillkomsten av ett antal samhällsforskartjänster skulle starkt underlätta
genomförandet av större forskningsprojekt, som berör två eller flera samhällsvetenskapliga
discipliner eller avser grundforskning på förut obearbetade
men likväl väsentliga områden. Icke minst beträffande den forskning,
som mera har karaktär av målforskning, skulle dessa tjänster betyda
en vinning.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet yttrar följande.

Forskningsläkartjänsterna under statens medicinska forskningsråd har
redan blivit viktiga instrument för av rådet önskat initiativ till forskning av
viss inriktning. Behov föreligger av ytterligare sådana tjänster, och lärarkollegiet
instämmer i utredningens förslag rörande inrättandet av nya sådana
tjänster. Fn sådan utökning bör såsom föreslagits med hänsyn till att
den kliniska forskningen enligt utredningsförslaget tillförsäkras särskilda
forskarassistentbefattningar och att den experimentella medicinen antagit
en alltmer specialiserad karaktär, icke komma endast klinisk utan även
teoretisk forskning tillgodo.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anser
det angeläget, att de förordade särskilda samhällsforskartjänsterna blir
tillgängliga även för rättsvetenskapsmän.

Med instämmande i utredningens förslag förordar universitetskanslern,
att forskarbefattningar även kommer till stånd inom de humanistiska och
rättsvetenskapliga områdena.

Statens medicinska forskningsråd anför huvudsakligen följande.

Rådets forskningsläkare är i full aktivitet och de har dels kunnat framvisa
värdefulla egna forskningsresultat och dels har de kring sig bildat
små forskargrupper, varigenom en värdefull rekrytering av välutbildade
yngre forskare kommit till stånd inom väsentliga kliniska fält. Utredningen
föreslår, att utbyggnaden av denna organisation fortsätter med en successiv
ökning av antaiet forskningsläkartjänster. Rådet vill livligt instämma i
detta. Rådet har tidigare anfört, att den av utredningen föreslagna utbyggnaden
av forskningens resurser inom såväl forskarkarriären som hasorganisationen
inte kommit den kliniska forskningen till del på samma sätt som
den teoretiska forskningen. Genom en ökning av forskningsläkartjänsterna
kan emellertid den kliniska forskningen i viss mån kompenseras. Universitetsutredningen
föreslår, att den hittillsvarande begränsningen av forskningsläkartjänsterna
till kliniska forskningsområden inte bör gälla. Rådet
kan dock inte helt instämma i detta. Med tanke på att den kliniska torsk -

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

ningen i övrigt enligt rådets mening blivit relativt mindre tillgodosedd än
den teoretiska, anser rådet, att man inte för närvarande kan släppa på den
hittillsvarande begränsningen av forskningsläkartjänsterna till huvudsakligen
kliniska fält.

Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd vill kraftigt understryka
vikten av att de av utredningen föreslagna samhällsforskartjänsterna
inrättas. Rådet anser dock ej, att tjänster av detta slag bör förekomma
enbart inom den socialvetenskapliga sektionen, utan hävdar, att
samhällsforskartjänster bör inrättas jämväl inom de båda övriga sektionerna.
För juristernas del skulle enligt rådets förmenande dylika tjänster
kunna göra det möjligt för personer, som inträtt i förvaltningen, att fortsätta
sitt forskningsarbete.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker livligt utredningens
förslag. Enligt rådets mening innebär detta en väsentlig ökning av möjligheterna
att befordra yngre vetenskapsmäns forskning.

Statens tekniska forskningsråd finner att beträffande dess arbetsområde
de av rådet redan beslutade och inrättade forskningstjänsterna bättre täcker
behovet än sådana till bestämd lönegrad bundna tjänster. Med hänsyn
till olikheten i det område rådet har att bearbeta i jämförelse med övriga
råd, finner rådet att dessa medel bör stå till tekniska forskningsrådets förfogande
via rådets ordinarie reservationsanslag samt att tjänsterna bör
tillsättas av rådet.

Medicinalstyrelsen avstyrker utredningens förslag att forskningsläkartjänsterna
ej längre enbart skall avse det kliniska forskningsområdet. Att
den kliniska forskningen alltjämt i stigande grad behöver till sig knyta
forskare från teoretiska eller kliniska institutioner, som helt kunna ägna
sig åt kliniska problemställningar, är för styrelsen uppenbart.

Styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut vill för sin del
livligt instämma i att särskilda forskarbefattningar bör kunna finnas inom
alla områden och att sådana tjänster ställes till vederbörande forskningsråds
disposition. Med den snabba utveckling som t. ex. den psykologiskpedagogiska
forskningen nu genomgår torde enligt styrelsens mening behovet
av sådana tjänster även inom detta område vara aktuellt inom de
allra närmaste åren.

Den av utredningen anförda motiveringen för inrättande av särskilda
samhällsforskartjänster synes SFS gälla även för jurister sysselsatta i offentlig
verksamhet, varför det bör övervägas att inrätta likartade tjänster
också inom de juridiska fakulteterna.

Enligt högerns ungdomsförbund är det glädjande att konstatera, att
forskningsrådens speciella forskningstjänster avses öka och på så sätt ge
ett bättre underlag för den avancerade forskningen inom olika områden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

221

3. Departementschefen

Jag vill till en början erinra om att för innevarande budgetår under åttonde
huvudtiteln är anvisat ett förslagsanslag av 401 000 kronor till Klinisk
forskning, avseende avlöning m. m. vid femton tjänster såsom forskningsläkare
i lönegrad Ae 24. Dessa tjänster, som tillsättes av universitetskanslern,
efter förslag av statens medicinska forskningsråd, är enligt gällande
bestämmelser avsedda för framstående vetenskapsidkare och har till ändamål
att främja utvecklingen av medicinsk forskning med klinisk inriktning.
Universitetsutredningen har, under åberopande av att den medicinska
forskningen utvecklats därhän att gränsen mellan klinisk och teoretisk
forskning alltmer utsuddas, föreslagit, att åtminstone en viss del av forskningsläkartjänsterna
efter beslut av rådet får utnyttjas även för de teoretiska
områdena av medicinen. Medicinska forskningsrådet har icke ansett
sig kunna för närvarande helt biträda detta förslag. För egen del har jag,
efter att närmare ha tagit del av hur rådet hittills fördelat tjänsterna på
olika ämnesområden, funnit att utredningens och rådets ståndpunkter i
realiteten inte väsentligt skiljer sig från varandra. Med hänsyn härtill och
då det alltjämt bör ankomma på rådet att bestämma ämnesområde från
fall till fall, har jag ansett mig kunna biträda förslaget om en vidgning av
användningsområdet på det sätt utredningen angivit. Då därjämte behovet
av forskning inom det medicinska området kraftigt ökar, förordar jag, att
antalet forskningsläkartjänster för nästa budgetår ökas med tre till aderton.
Med hänsyn bl. a. till vad jag härefter kommer att föreslå i fråga om
inrättande av tjänster av motsvarande typ inom andra forskningsområden
bör samtliga de för nästa budgetår för medicinska ämnen avsedda aderton
forskartjänsterna — med placering i lönegraden Ae 24 — formellt erhålla
tjänstebenämningen forskare.

I likhet med utredningen finner jag starka skäl anförda för att särskilda
forskartjänster av samma typ som de för medicinsk forskning avsedda
inrättas även för naturvetenskaplig forskning, atomforskning och
samhällsforskning. Jag förordar, att för nästa budgetår inrättas följande
nya forskartjänster av ifrågavarande typ, nämligen tre för naturvetenskaplig
forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning.
Därest behov därav skulle uppkomma torde Kungl. Maj :t emellertid böra
äga att inom ramen för det sammanlagda antalet forskartjänster besluta
om jämkning i fördelningen mellan de olika forskningsområdena. Liksom
de för medicinsk forskning avsedda forskartjänsterna hör de för
andra forskningsområden nu föreslagna forskartjänsterna tillsättas av
universitetskanslern efter förslag av respektive forskningsråd. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela de närmare bestämmelser,
som liärutinnan kan befinnas erforderliga.

222

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Ett bifall till mina nu framställda förslag föranleder för nästa budgetår
ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor. Samtliga de 24 forskartjänsterna
bör uppföras på personalförteckning under ett förslagsanslag, benämnt
Särskilda forskartjänster. Detta anslag bör för nästa budgetår upptagas
med 635 000 kronor, samtidigt som det under samma huvudtitel med
401 000 kronor nu uppförda förslagsanslaget till Gemensamma universitetsändamål:
Klinisk forskning bör avföras från riksstaten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

223

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1959/60

Kostnaderna för ett genomförande av universitetsutredningens förslag
såvitt gäller budgetåret 1959/60 har utredningen på sätt närmare framgår
av betänkandet (s. 223 f.) uppskattat till i runt tal 19,7 miljoner kronor.

I det föregående har jag framlagt en rad förslag om ytterligare förstärkning
av forskningsresurserna inom såväl universitets- och högskoleväsendet
som forskningsrådsorganisationen i anslutning till av universitetsutredningen
förordade åtgärder. Förslag har sålunda framlagts dels om en utbyggnad
av forskardocentinstitutionen, dels om ett införande av en ny typ
av tjänster, nämligen forskarassistenter, dels ock om en förstärkning av
assistentpersonalen m. m. inom de filosofiska fakulteterna och vid de tekniska
högskolorna. För såväl den personella som den materiella basorganisationens
del har också förordats förstärkningar. Jämväl för forskningsrådens
vidkommande har föreslagits anslagsökningar. Slutligen har förslag
framställts om inrättande av särskilda forskartjänster inom olika forskningsområden.
Ett realiserande för nästa budgetår av förevarande förslag
medför ett ökat medelsbehov av i runt tal sammanlagt 10 250 000 kronor.
Av detta belopp kommer av lämplighetsskäl, som framgår av det följande,
250 000 kronor, som avser Stockholms högskola, att beräknas tillsammans
med högskolans anslagsbehov på grundval av ordinarie petita.

Såvitt avser vissa av universitetsutredningen behandlade frågor, har jag
redan i årets statsverksproposition under respektive avlöningsanslag framställt
på ordinarie petita grundade förslag. I detta avseende har sålunda i
statsverkspropositionen för förstärkning av forskningsresurserna vid de
tre universiteten, karolinska institutet och de två tekniska högskolorna beräknats
i runt tal 1 120 000 kronor. Härav avser 50 000 kronor assistentoch
amanuenspersonal vid universiteten och karolinska institutet, 280 000
kronor docent- och forskardocenttjänster vid nämnda lärosäten samt de
tekniska högskolorna, 150 000 kronor universitetslektorat vid de tekniska
högskolorna och 635 000 kronor bilrädespersonal vid universiteten, karolinska
institutet och de tekniska högskolorna.

För nästa budgetår har jag sålunda i anslutning till universitetsutredningens
förslag förordat en förstärkning av forskningens resurser med i
runt tal 11,4 miljoner kronor.

Förslaget under avdelning VII angående anvisande av medel till teknisk
forskning berör handelsdepartementets verksamhetsområde. Som framgått
av det föregående erfordras för detta förslags genomförande en ökad medelsanvisning
för nästa budgetår med 1 621 600 kronor. Förslag till anslags -

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

äskande på denna punkt kommer senare denna dag att anmälas av chefen
för handelsdepartementet.

Utöver de medel som för här ifrågavarande ändamål äskats under åttonde
huvudtiteln i årets statsverksproposition kommer jag sålunda att här under
skilda anslag slutligt beräkna ytterligare sammanlagt i runt tal 8 630 000
kronor. I anslutning härtill ämnar jag också hemställa om anslag för nästa
budgetår till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket. Därjämte
avser jag att till behandling upptaga frågan om bidrag till Stockholms
högskola för budgetåret 1959/60. Jag kommer därvid av lämplighetsskäl att
beräkna högskolans anslagsbehov för nämnda budgetår på grundval av inte
enbart ordinarie petita utan även vad jag i nu förevarande sammanhang
förordat för högskolans vidkommande med avseende på utbyggda forskningsresurser.
Sistnämnda förstärkning motsvarar kostnadsmässigt ett belopp
av 666 000 kronor, vilket i det följande under avsnitt 7 kommer att
ingå i utgiftsposterna till respektive Avlöningar och Materiel m. m.

Tjänster m. m.	Föreslaget antal	Beräknade kostnader för budgetåret 1959/60
1. Forskardocenttjänster i lönegrad Ae 24:
a) Uppsala universitet......................	2	51 000
b) Lunds universitet.......................	2	51 000
c) Karolinska institutet.....................	1	27 000	129 000
2. Forskarassistenttjänster i lönegrad Ae 21:
a) Uppsala universitet......................	2	43 000
b) Lunds universitet.......................	2	43 000
c) Göteborgs universitet....................	2	45 000
d) Karolinska institutet.....................	2	46 000
e) Tandläkarhögskolan i Stockholm..........	1	23 000
f) Tandläkarhögskolan i Malmö.............	1	22 000
g) Tekniska högskolan i Stockholm..........	2	46 000
h) Chalmers tekniska högskola..............	2	45 000	313 000
3. Assistenter och amanuenser vid filosofisk fakul-
tet (antalet uttryckt i 1000-tal assistenttimmar):
a) Uppsala universitet......................	8,50	136 000
b) Lunds universitet.......................	7,53	120 000
c) Göteborgs universitet....................	5,30	90 000	346 000
4. Assistenter vid teknisk högskola:
a) Tekniska högskolan i Stockholm..........	52	936 000
b) Chalmers tekniska högskola..............	38	646 000	1 582 000
5. Kvalificerade medhjälpare:
a) Uppsala universitet......................	2	40 000
b) Lunds universitet.......................	2	40 000
c) Göteborgs universitet....................	1	21 000
d) Karolinska institutet.....................	1	22 000
e) Tekniska högskolan i Stockholm..........	2	44 000
f) Chalmers tekniska högskola..............	1	21 000	188 000
6. Biträdestjänster:
Lunds universitet..........................	2	20 000	20 000
	Summa kronor	2 578 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

225

1. Vissa forskardocenttjänster m. m.

I det föregående har jag för nästa budgetår förordat inrättande vid universiteten,
karolinska institutet, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna
av följande nya tjänster m. in.

Medel till avlöning för dessa tjänster torde för budgetåret 1959/60 böra
anvisas under ett särskilt förslagsanslag av 2 578 000 kronor med den
rubrik som jag nyss angivit. Anslaget bör disponeras av vederbörande läroanstalt
i enlighet med närmare föreskrifter, som det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda. Förutnämnda tjänster i lönegraderna Ae 21 och
Ae 24 bör uppföras på en särskild personalförteckning. Därest för kvalificerad
medhjälpare avsedd tjänst befinnes böra placeras i lönegraden Ae 21
eller högre, torde för budgetåret 1959/60 innehavaren böra anställas såsom
extra tjänsteman i för tjänsten avsedd lönegrad. Vidare torde särskild avlöningsstat
böra fastställas med den fördelning på olika poster som framgår
av min hemställan i det följande.

De under förevarande anslag anvisade medlen bör från och med budgetåret
1960/61 tillgodoföras respektive läroanstalters avlöningsanslag, varvid
jämväl erforderliga ändringar i respektive personalförteckningar bör vidtagas.

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter

I anslutning till mina förut framställda förslag rörande den personella basorganisationen
har jag även förordat, att innehavare av docenttjänst i början
av sin tjänstgöringstid skall kunna komma i åtnjutande av medel för biträdeshjälp
och materielanskaffning. Det för budgetåret 1959/60 behövliga
medelsbehovet har jag därvid angivit till 320 000 kronor, vilket belopp torde
böra fördelas på olika lärosäten på sätt följande sammanställning närmare
utvisar.

Lärosäten	Belopp
1. Uppsala universitet (inklusive medicinska
högskolan i Umeå)....................	95 000
2. Lunds universitet.....................	95 000
3. Göteborgs universitet..................	30 000
4. Karolinska institutet..................	20 000
5. Stockholms högskola..................	65 000
6. Tekniska högskolan i Stockholm........	9 000
7. Chalmers tekniska högskola............	6 000
Summa kronor	320 000

Ifrågavarande belopp av 320 000 kronor bör för budgetåret 1959/60 anvisas
under ett särskilt reservationsanslag med den rubrik, som jag nyss angivit.
15 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

226

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Från och med budgetåret 1960/61 torde emellertid dessa anslagsmedel böra
överföras till annat å riksstatens åttonde huvudtitel redan upptaget anslag.
Det torde böra ankomma på universitetskanslern att i samband med sina
anslagsäskanden för sistnämnda budgetår framlägga förslag härom.

3. Vissa materielanslag

I enlighet med vad jag i det föregående förordat torde reservationsanslagen
till materiel m. m. för universiteten, karolinska institutet, tandläkarhögskolorna
och de tekniska högskolorna för nästa budgetår beräknas på sätt närmare
framgår av följande sammanställning, vilken jämväl utvisar nuvarande
anslagsbelopp och för nästa budgetår föreslagna ökningar.

	Belopp för	Föreslagen ök-	Föreslaget total-
Anslagsändamål	budgetåret	ning för budget-	belopp för bud-
	1958/59	året 1959/60	getåret 1959/60
Uppsala universitet: Materiel m. m.....	2188 000	202 000	2 390 000
Lunds universitet: Materiel m. m......	1 960 000	330 000	2 290 000
Göteborgs universitet: Materiel m. m.. .	966 000	124 000	1 090 000
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Materiel m. m.....................	1 355 000	115 000	1 470 000
Tandläkarhögskolan i Stockholm: Ma-
teriel m. m........................	146 800	23 200	170 000
Tandläkarhögskolan i Malmö: Materiel
m. m..............................	101 900	13 100	115 000
Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel
m. m..............................	1 700 000	200 000	1 900 000
Chalmers tekniska högskola: Materiel
m. m..............................	1 400 000	60 000	1 460 000
Summa kronor	9 817 700	1 067 300	10 885 000

Kvarstående behållning å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda reservationsanslagen
till Rasbiologiska institutet: Materiel m. in. och Bidrag till
medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi torde vid utgången av
innevarande budgetår tillgodoföras reservationsanslagen till respektive Uppsala
universitet: Materiel in. m. och Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Materiel m. m.

4. Forskningsråd

Av följande sammanställning framgår dels för innevarande budgetår för
ändamålet anvisade anslag och dessas karaktär, dels av mig i det föregående
förordade anslagsförändringar, dels ock de belopp, varmed anslagen torde
böra uppföras för budgetåret 1959/60.

I fråga om den närmare dispositionen av samtliga i sammanställningen
upptagna, för budgetåret 1959/60 förordade förslagsanslag till förvaltningskostnader
torde Kungl. Maj :t framdeles få meddela beslut.

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

227

Anslagsändamål	Belopp för budgetåret 1958/59	Föreslagen ök-ning resp. minsk-ning för budget-året 1959/60	Föreslaget an-slagsbelopp för budgetåret 1959/60
Statens medicinska forskningsråd: För-valtningskostnader, förslagsanslag....	140 500	+ 19 500	160 000
Statens medicinska forskningsråd: Medi-cinsk forskning, reservationsanslag . . .	3 925 000	+ 1 125 000	5 050 000
Humanistisk forskning...............	1 125 000	— 1 125 000	—
Humanistisk forskning, reservationsan-slag..............................	_	+ 1 300 000	1 300 000
Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader m. m., förslagsanslag...............	30 000	— 30 000	_
Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd: Samhälls- och rättsve-tenskaplig forskning, reservationsanslag	530 000	— 530 000	_
Psykologisk och pedagogisk forskning, reservationsanslag..................	180 000	— 180 000	—
Psykologisk-pedagogiska institutet (be-räknade medel för förvaltningskostna-der för verksamhet såsom forsknings-råd) ..............................	5 600	— 5 600
Statens råd för samhällsforskning: För-valtningskostnader, förslagsanslag....	—	+ 45 000	45 000
Statens råd för samhällsforskning: Sam-hällsforskning, reservationsanslag.....	—	+ 910 000	910 000
Statens naturvetenskapliga forsknings-råd: Förvaltningskostnader, förslagsan-slag..............................	107 300	+ 22 700	130 000
Statens naturvetenskapliga forsknings-råd: Naturvetenskaplig forskning, re-servationsanslag....................	3 755 000	+ 1 345 000	5 100 000
Atomforskning, reservationsanslag......	4 375 000	+ 865 000	5 240 000
Summa kronor	14173 400	+ 3 761 600	17 935 000

De av mig för nästa budgetår föreslagna reservationsanslagen till Humanistisk
forskning och till Atomforskning torde böra disponeras av statens
humanistiska forskningsråd respektive statens råd för atomforskning. Vidkommande
förstnämnda reservationsanslag torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att bestämma storleken av det belopp, som bör avdelas för förvaltningskostnader.
Jämväl i fråga om storleken av det belopp, som av reservationsanslaget
till Atomforskning bör ställas till förfogande för bestridande
av administrationskostnader, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att närmare besluta.

Kvarstående behållningar å de under åttonde huvudtiteln nu uppförda reservationsanslagen
till Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd:
Samhälls- och rättsvetenskaplig forskning samt till Psykologisk och pedagogisk
forskning torde vid utgången av innevarande budgetår böra tillgodoföras
det för nästa budgetår förordade reservationsanslaget till Statens råd
för samhällsforskning: Samhällsforskning.

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

5. Särskilda forskartjänster

Under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1958/59 är upptaget ett förslagsanslag
av 401 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål: Klinisk
forskning. Anslaget, vilket disponeras av universitetskanslern, är avsett
för bestridande av kostnaderna för femton forskningsläkartjänster i
lönegraden Ae 24, för vilka personalförteckning samt stat, omfattande avlönings-
och omkostnadsposter, fastställts (se statsliggaren s. 591).

Mina i det föregående framställda förslag innebär bl. a., att för budgetåret
1959/60 skall finnas inrättade tjugofyra forskartjänster i lönegraden
Ae 24, varav aderton för medicinsk forskning, tre för naturvetenskaplig
forskning, två för atomforskning och en för samhällsforskning. Medel till
avlöning in. m. för nämnda tjugofyra forskartjänster bör för budgetåret
1959/60 anvisas under ett särskilt förslagsanslag med den rubrik jag nyss
angivit. Anslaget bör för budgetåret 1959/60 uppföras med 635 000 kronor
och konstrueras på motsvarande sätt som förenämnda för budgetåret
1958/59 anvisade förslagsanslag av 401 000 kronor till Gemensamma universitetsändamål
: Klinisk forskning, vilket vid bifall härtill bör indragas.
Detta föranleder för nästa budgetår ett ökat medelsbehov av 234 000 kronor.

6. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket

Medel för bl. a. den verksamhet det här gäller har för budgetåret 1958/59
anvisats under två särskilda, under åttonde huvudtiteln uppförda anslag,
nämligen ett förslagsanslag av 70 600 kronor till Psykologisk-pedagogiska
institutet och ett reservationsanslag av 20 000 kronor till Bokinköp och bokbindning
vid pedagogiska biblioteket. Nämnda två anslag disponeras av
styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet. Från det förstnämnda
anslaget bestrides kostnaderna för både avlöning av institutets personal,
bl. a. en förste bibliotekarie i lönegraden Ae 23, och vissa omkostnader i
enlighet med härutinnan fastställd personalförteckning samt stat, omfattande
avlönings- och omkostnadsposter (se statsliggaren s. 703 f.).

I det föregående har jag föreslagit dels att psykologisk-pedagogiska institutet
skall nedläggas, dels att dess hittillsvarande uppgift att fördela medel
till psykologisk-pedagogisk forskning skall anförtros det av mig förordade
statens råd för samhällsforskning, dels ock att det pedagogiska
biblioteket skall under benämningen statens psykologisk-pedagogiska bibliotek
underställas en särskild, på närmare angivet sätt sammansatt styrelse.
Vidare har jag för budgetåret 1959/60 beräknat medelsbehovet för biblioteket
samt för bokinköp och bokbindning för detsamma till respektive
65 000 och 20 000 kronor. Vartdera av dessa två belopp bör för budgetåret
1959/60 anvisas under ett särskilt å riksstatens åttonde huvudtitel upptaget

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

anslag; det förra under ett förslagsanslag med rubriken Statens psykologiskpedagogiska
bibliotek och det senare under ett reservationsanslag med rubriken
Bokinköp och bokbindning vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.
Vid bifall härtill bör förutnämnda två anslag till Psykologisk-pedagogiska
institutet respektive Bokinköp och bokbindning vid pedagogiska biblioteket
icke vidare upptagas å riksstaten; behållningen å det senare anslaget
bör tillföras motsvarande nya reservationsanslag. Ifrågavarande två
anslag till verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket bör disponeras
av den förenämnda av mig förordade styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek. Förslagsanslaget till Statens psykologiskpedagogiska
bibliotek bör i tillämpliga delar konstrueras på motsvarande
sätt som omförmälda, för budgetåret 1958/59 anvisade förslagsanslag till
Psykologisk-pedagogiska institutet. Detta medför i förevarande sammanhang
ett minskat medelsbehov av 5 600 kronor.

7. Bidrag till Stockholms högskola

Anslag Nettoutgift

1957/58 ........................ 10 095 000 10 095 000

1958/59 (statsliggaren s. 562) . . 12 014 000

1959/60 (förslag) .............. 14 765 000

Enligt det av 1948 års riksdag godkända avtalet mellan staten, Stockholms
stad och högskolan rörande högskolans finansiering, vilket trätt i
kraft den 1 juli 1949, skall av högskolans styrelse upprättat förslag till stat
för högskolan ingivas dels till Kungl. Maj :t och dels till stadsfullmäktige,
som över förslaget avgiver yttrande till Kungl. Maj:t. Stat för högskolan
fastställes av Kungl. Maj :t. Till bestridande av den utgiftssumma, som
enligt den fastställda staten icke täckes av högskolans egna medel — anslagssumman
— skall staten och Stockholms stad bidraga enligt följande
grunder:

a) När anslagssumman icke överstiger 4 800 000 kronor, bidrager staden
med V» av densamma, dock högst med 700 000 kronor, och staten ansvarar
för resten. Uppgår anslagssumman till mer än 4 800 000 kronor, utgår stadens
bidrag med 1 200 000 kronor och resten täckes av staten.

b) I statens och stadens bidrag inräknas icke värdet å tomter och byggnader,
soin de upplåtit eller må komma att upplåta till högskolan.

c) Stadens bidrag bör i första rummet användas för tillgodoseende av
de humanistiska och stats- och rättsvetenskapliga avdelningarnas behov.

Enligt den för högskolan för innevarande budgetår fastställda huvudstaten
uppgår Stockholms stads bidrag till det för staden avtalsenliga maximibeloppet,
1 200 000 kronor, och statens bidrag till 12 014 000 kronor.

Efter förslag i ämnet från högskolans lärrarråd har styrelsen för Stock -

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

holms högskola framlagt förslag till stat för högskolan för budgetåret
1959/60, utmynnande i förslag om statsbidrag med i runt tal 15 260 000
kronor och bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor. Nämnda
statförslag innebär alltså en höjning av statens bidrag med i runt tal
3 246 000 kronor.

Stockholms stadsfullmäktige har enligt beslut den 29 september 1958 och
den 26 januari 1959 tillstyrkt förslag till stat för högskolan, som framlagts
av dess styrelse.

Universitetskanslern har — med överlämnande av nämnda förslag —-avgivit utlåtande i ärendet.

Jag övergår nu till en granskning av högskolans anslagsbehov för nästa
budgetår.

Huvudstatens utgiftsida

1. Avlöningar

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 8 905 000 kronor och
disponeras på sätt framgår av s. 564 ff. i statsliggaren.

Högskolans styrelse föreslår, att denna utgiftspost höjes med i runt tal
2 644 000 kronor. Ett bifall till vad kanslern föreslagit skulle påkalla en
höjning av posten med i runt tal 2 138 000 kronor.

I det följande lämnar jag en kortfattad redogörelse för kanslerns förslag
till ändringar i högskolans personalorganisation m. m. samt redovisar därvid
först de till de olika avdelningarna hänförliga förslagen och därefter sådana
förslag, som avser högskolan i dess helhet. Vid min redogörelse kommer jag
att närmare beröra endast de av kanslerns förslag, som jag ansett mig böra
helt eller delvis biträda eller eljest funnit särskild anledning uppehålla mig
vid. Jag tillåter mig att i övrigt hänvisa till handlingarna i ärendet.

A. Matematisk-nat urvetenskapliga avdelningen
Matematik

1) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

2) arvoderad timundervisning om 5 400 kronor

Matematisk statistik

3) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

4) assistent

Astronomi

5) höjning av arvodet åt en assistent från 1 500 till 2 400 kronor
Teoretisk fysik med mekanik

6) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

7) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

231

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

8) räknebiträde i Ae 7

9) extra arbetskraft för skriv- och kontorsgöromål (kostnad 4 000 kronor)

Fysik

10) laborator i elektronik

11) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —
i stället för en biträdande lärare

12) fyra assistenter

13) fyra förste amanuenser

14) laboratorieingenjör (Af 10—Ae 13 eller Af 9—Ae 12)

15) förste laboratoriebiträde i Ae 10

16) tre instrumentmakare i Ae 9

17) räknebiträde i Ae 7

Kemiska övningslaboratoriet

18) arvoderad timundervisning om 3 000 kronor

19) två assistenter

20) tre förste amanuenser

21) laboratoriebiträde i Ae 7

22) vaktmästare i Ae 7

23) tillfällig biträdeshjälp m. m. (kostnad 5 000 kronor)

Oorganisk och fysikalisk kemi

24) principbeslut om laboratur i analytisk kemi fr. o. m. 1/7 1960

25) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

26) kanslibiträde i Ae 7 (avsett även för kemiska övningslaboratoriet)

Organisk kemi och biokemi

27) arvoderad timundervisning om 6 000 kronor

28) halvtidsanställt kanslibiträde i Ae 7 och vaktmästare i Ae 7

Meteorologi

29) professor

Historisk geologi och paleontologi

30) arvoderad timundervisning om 6 500 kronor

31) rilbiträde i Ae 7 (avsett för hela den geologiska ämnesgruppen)

32) institutionsvaktmästare i Ae 8 (avsedd för hela den geologiska ämnesgruppen) Zoologi 33)

arvoderad timundervisning om 20 700 kronor

34) förste amanuens och halvtidsanställd tredje amanuens

35) kanslibiträde i Ae 7

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

Experimentell zoologi och cellforskning jämte Wenner-Grens institut

36) vaktmästare i Ae 7

Genetik

37) arvoderad timundervisning om 13 500 kronor

38) förste amanuens

39) förste amanuens i stället för andre amanuens

40) förste amanuens i stället för tredje amanuens

Måtematisk-naturvetenskapliga biblioteket

41) personlig befattning som bibliotekarie i Ae 21 för den nu arvodesanställde
bibliotekarien vid biblioteket A. Kåre och samtidigt indragning av
den nu av Kåre innehavda arvodesbefattningen (motsvarande A 13)

Gemensamt för avdelningen

42) docent (rörlig befattning)

43) medelsanvisning av 19 600 kronor till arvoderad timundervisning i avdelningens
övriga ämnen

44) indragning av anslagsmedlen om 25 000 kronor till särskild kursundervisning 45)

assistent för skötsel av elektronmikroskop

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1, 6, 37 och 39. De under dessa punkter redovisade förslagen
har av kanslern avvägts med beaktande av de principer för undervisningsresursernas
dimensionering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits
av förra årets riksdag (jfr prop. 1958: 104).

Punkt 5. Då antalet arbetstimmar, som assistenten med det lägre arvodet
har att fullgöra, utgör omkring 250 för år räknat, finner kanslern den av
högskolan äskade höjningen i hög grad motiverad.

Punkterna 8, 26, 28, 31, 35 och 36. De under dessa punkter redovisade
förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och institutionsarbetets
behov.

Punkterna 10—16. Kanslern anför: Den nya institutionsbyggnaden för
ämnena fysik och teoretisk fysik med mekanik beräknas vara färdigställd
inom sådan tid, att inflyttning kan ske före början av höstterminen 1959.
Den utökning av institutionslokalerna som detta innebär medför att den
årliga intagningen av nya studerande kan ökas från nuvarande cirka 35
till omkring 80. Jag finner det erforderligt, att personalen utökas, så att den
i huvudsak får samma omfattning som vid motsvarande institutioner vid de
båda äldre statsuniversiteten. Jag vill understryka vikten av att laboratorsbefattningen
i elektronik inrättas, då denna del av fysiken fått en alltmer
ökad betydelse ej minst för den moderna teknikens utveckling. Med tanke
på den omfattande undervisningen på lågstadiet föreslår jag inrättandet av
två befattningar som universitetslektor, med indragning av en av befattningarna
som biträdande lärare. De nuvarande biträdande lärarnas förordnanden
utgår med utgången av juni månad 1959. Den nya typ av befatt -

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

ningar, som inrättats vid vissa vetenskapliga institutioner från och med den
1 augusti 1958 — laboratorieingenjörstjänster — finner jag även vara väl
lämpad för den nya fysiska institutionen och förordar, att en dylik tjänst
inrättas för fysiska institutionen. Jag har i annat sammanhang uttalat,
att jag funne det nödvändigt, att frågan om lönegradsplaceringen av laboratorieingenjörstjänsterna
bleve föremål för omprövning. I fråga om den
vetenskapliga biträdespersonalen föreslås — i likhet med, vad som ovan
föreslagits beträffande den vetenskapligt utbildade personalen — en liknande
personaluppsättning som vid de båda äldre statsuniversitetcn.

Punkterna 18—22. Genom beslut den 28 juli 1958 angående förstärkningsanordningar
vid universiteten och Stockholms högskola läsåret 1958 59
har Kungl. Maj :t anvisat medel till bland annat inrättandet av vissa befattningar
och till extra lektorsundervisning om 350 timmar för de kemiska
ämnena, varigenom det blivit möjligt att mottaga ett ökat antal ett- och
tvåbetygsstuderande vid ifrågavarande institutioner. För övningslaboratoriets
del innebar nämnda beslut, bland annat, att institutionen förstärktes
med två assistentbefattningar, tre förste amanuensbefattningar, ett laboratoriebiträde
i Ag 7 och en vaktmästare i Ag 7. Därtill synes 50 timmars extra
lektorsundervisning belöpa på övningslaboratoriet. Då avsikten är att även
i fortsättningen mottaga samma antal studerande som under läsåret 1958/59
bör enligt kanslern medel för ifrågavarande arvoden och tjänster från och
med nästa budgetår beräknas under avlöningsanslaget. Laboratoriebiträdesoch
vaktmästartjänsterna föreslår kanslern extra-ordinariesatta.

Punkt 25. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för
möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats
medel för oorganiska och fysikaliska kemiens del till ersättning för 200
lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande arvoden bör
enligt kanslern i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 27. Från förstärkningsanslaget för innevarande budgetår har för
möjliggörande av en ökad intagning vid de kemiska institutionerna anvisats
medel för den organiska kemiens och biokemiens del till ersättning för 100
lektorstimmar (jfr prop. 1958: 104). Medel för ifrågavarande ersättning anser
kanslern bör i fortsättningen beräknas under avlöningsanslaget.

Punkt 30. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget till förstärkningsanordningar
vid universiteten in. in. medel till ersättning för 40 professorstimmar
och 15 lektorstimmar. För budgetåret 1959/60 synes en utökning
av antalet undervisningstiinmar vara motiverat dels på grund av att
den nuvarande e. o. docenten för närvarande åtager sig en betydande undervisningsbörda
utöver den som statutmässigt åligger honom, dels ock på
grund av en väntad ökning av antalet studerande. Kanslern beräknar det
behövliga antalet timmar till 50 professorstiminar och 50 lektorstimmar.

Punkterna 33 och 35. För budgetåret 1958/59 utgår ur förslagsanslaget
till förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. lärararvoden för tillhopa
260 lektorstimmar och 170 timmar extra övrig undervisning. Dessa undervisningstimmar
erfordras — utom såvitt avser 45 timmar extra övrig
undervisning — helt för bestridande av nödig undervisning vid en ett-betygskurs.
Då behovet av sådan kurs torde vara permanent och då därtill kommer
alt högskolan har skyldighet att i mån av möjlighet meddela undervisning
även för ett betyg, synes medel för denna undervisning böra beräknas under
högskolans avlöningsanslag. Ovannämnda 45 timmar extra övrig undervisning
avser vissa exkursioner i ornitologi och kurs i entomologi. Då dessa ex -

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

kursioner och kursen är av obligatorisk natur bör enligt kanslern medel härför
upptagas under sistnämnda anslag. För att täcka behovet av amanuenshjälp
vid ett-betygskursen under läsåret 1958/59 har medel ställts till förfogande
från anslaget till förstärkningsanordningar för avlönande av en förste
amanuens och en tredje amanuens med halvtidsarvode. Jämväl för dessa
befattningshavare finner kanslern medel för nästa budgetår böra beräknas
under avlöningsanslaget.

Punkterna 43 och 44. Kanslern yttrar: Kursanslaget — för innevarande
budgetår upptaget till 25 000 kronor — disponeras nu för kurser och annan
undervisning, som utgör ordinarie undervisning i avdelningens läroämnen.
Av detta anslag kan cirka 5 400 kronor anses avse undervisning, för vilken
jag under ämnet matematik i det föregående beräknat medel för undervisning.
Resterande 19 600 kronor bör överföras till förevarande anslagspost.
Härutöver har jag under matematisk-naturvetenskapliga avdelningen beräknat
en sammanlagd medelsanvisning till lärararvoden å 85 100 kronor.
Anslagsposten bör sålunda uppföras med i avrundat tal 105 000 kronor. Genom
mina äskanden i det föregående har jag tillgodosett det behov av medel
från kursanslaget till kurser i avdelningens läroämnen, som eljest skolat
föreligga. Kursanslaget kan med hänsyn härtill helt indragas.

B. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

1) preceptor i civilrätt

2) preceptor i processrätt

3) förste amanuens

4) kontorsbiträde i Af 1—Ae 5

5) professor i kriminologi

6) tilläggsarvode såsom universitetslektor till biträdande läraren i företagsekonomi 7)

biblioteksassistent i Ae 10

8) kanslibiträde i Ae 7 för kriminologi

9) professor i allmän rättslära fr. o. m. 1/7 1960

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1—4. De under dessa punkter upptagna tjänsterna skall enligt
propositionen 1957:86 angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen från och med nästa budgetår inrättas vid
avdelningen.

Punkt 6. Av en av högskolans lärarråd framlagd plan över undervisningen
i företagsekonomi framgår att i ämnet finnes behov av cirka 500 undervisningstimmar,
medan biträdande lärarens undervisningsskyldighet utgör 198
timmar. Återstående undervisningsbehov anser kanslern kunna tillgodoses
genom att medel ställes till förfogande till ett tilläggsarvode såsom arvodesanställd
universitetslektor till den biträdande läraren och att medel beräknas
under stats- och rättsvetenskapliga avdelningens kursanslag för undervisning
under resterande cirka 100 timmar.

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

C. Humanistiska avdelningen
Teoretisk filosofi

1) halvtidsanställd förste amanuens
Praktisk filosofi

2) halvtidsanställd förste amanuens
Psykologi

3) arvodesanställd universitetslektor

4) arvoderad timundervisning om 10 600 kronor

5) assistent

6) fem förste amanuenser

7) instrumentmakare i Ae 11

8) laboratoriebiträde i Ae 7

Pedagogik

9) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd —
i stället för en biträdande lärare

10) arvoderad timundervisning om 9 600 kronor

11) assistent

Historia

12) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

13) arvoderad timundervisning om 1 140 kronor

14) personlig befattning som lärare i historiens hjälpvetenskaper i Ae 24
för docenten E. Schieche

Litteraturhistoria med poetik

15) arvodesanställd universitetslektor

16) assistent

Konsthistoria med konstteori

17) kontorist i Ae 9

Teaterhistoria

18) förste amanuens

Klassisk fornkunskap och antikens historia

19) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

Allmän och jämförande etnografi

20) förste amanuens

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959
Nordisk och jämförande fornkunskap

21) förste amanuens i stället för andre amanuens

Statskunskap

22) två universitetslektorer — varav en i Ao 26 och en arvodesanställd
i stället för två biträdande lärare

23) assistent

24) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Nationalekonomi

25) assistent

26) förste amanuens i stället för andre amanuens

27) kanslibiträde i Ae 7 med 1/3 tjänstgöring

Sociologi

28) två universitetslektorer, varav en i Ao 26 och en arvodesanställd

29) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor

30) två assistenter

31) förste amanuens i stället för andre amanuens

32) kanslibiträde i Ae 7 med l/3 tjänstgöring

Statistik

33) universitetslektor i Ao 26 i stället för biträdande lärare

34) assistent

35) tva förste amanuenser, varav en i stället för en andre amanuens

36) arvoderad timundervisning om 7 200 kronor

37) räknebiträde i Af 1—Ae 5

Latinska språket och litteraturen

38) arvodesanställd universitetslektor

Grekiska språket och litteraturen

39) lärare i Ae 26 samt arvoderad timundervisning om 8 000 kronor
Nordiska språk

40) tre universitetslektorer, varav en i Ao 26 och två arvodesanställda

41) arvoderad timundervisning om 18 200 kronor

Tyska språket

42) arvodesanställd universitetslektor i stället för biträdande lärare

43) två utländska lektorer

44) arvoderad timundervisning om 5 200 kronor

45) assistent

46) förste amanuens

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959
Engelska språket

47) arvodesanställd universitetslektor

48) två utländska lektorer, varav en i amerikansk filologi

49) arvoderad timundervisning om 3 800 kronor

50) assistent

51) tredje amanuens

Romanska språk

52) personlig forskningsprofessur för professorn A. G. Tilander

53) universitetslektor i franska språket

54) arvoderad timundervisning om 4 500 kronor

Slaviska språk

55) förste amanuens

Sinologi

56) arvoderad timundervisning om 12 000 kronor
Fonetik

57) arvode av 6 000 kronor till föreståndaren för fonetiska övningslaboratoriet 58)

extra vakthållning (kostnad 700 kronor)

59) arvoderad timundervisning om 11 000 kronor

Visforskning

60) assistent

Humanistiska biblioteket

61) biblioteksassistent i Ae 10

62) biblioteksbiträde i Ae 9

Gemensamt för avdelningen

63) två docenter (rörliga befattningar)

64) medelsanvisning av 30 000 kronor till arvoderad timundervisning i avdelningens
övriga ämnen

65) minskning av anslagsmedlen till särskild kursundervisning med 125 000
kronor till 25 000 kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 1 och 2. Till stöd för de under dessa punkter redovisade förslagen
åberopas, att institutionsarbetet väsentligt ökat.

Punkterna 3, 0, 9—12, 15, 16, 19, 22, 23, 25, 26, 28—30, 38, 39—43 och
45—51. De under dessa punkter redovisade förslagen har av kanslern avvägts
med beaktande av de principer för undervisningsresursernas dimensio -

238

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

nering inom de filosofiska fakulteterna, som godtagits av förra årets riksdag
(jfr prop. 1958: 104).

Punkterna 8, 17, 2i, 27, 32 och 37. De under dessa punkter redovisade
förslagen motiveras med såväl undervisningens som forskningens och det
allmänna institutionsarbetets behov.

Punkt 18. Kanslern anför: I en av en särskild utredningsman år 1955
framlagd plan för utökning av högskolans personalorganisation har föreslagits,
att ämnet från och med budgetåret 1957/58 skulle ha tillgång till en
förste amanuens. Redan 1945 års universitetsberedning uttalade i sitt betänkande
VI (SOU 1951:9), att den funne tillräckliga skäl föreligga för
inrättande av en befattning som andre amanuens. Högskolans myndigheter
har nu framlagt förslag om inrättande av en assistentbefattning i ämnet under
åberopande bland annat av behovet av ökad biträdeshjälp vid såväl undervisning
som forskning. Även behovet av assistans vid skötseln av biblioteket
har framhållits. Jag finner mig övertygad om behovet av biträdeshjälp
av assistent- eller amanuenstyp men anser mig för närvarande ej
böra tillstyrka mer än vad utredningsmannen föreslagit, det vill säga inrättandet
av en befattning som förste amanuens. Den bör inrättas från och med
den 1 juli 1959.

Punkt 21. Det under denna punkt redovisade förslaget betingas av institutionsarbetets
behov.

Punkterna 33, 35 och 36. Kanslern anför: Med stöd av en för undervisningen
i statistik uppgjord plan föreslår jag inrättande av ett universitetslektorat
i stället för en biträdande lärartjänst, en assistentbefattning
samt två befattningar som förste amanuens, varav en i stället för en befattning
som andre amanuens. Vid bedömande av behovet av amanuenshjälp
har jag särskilt beaktat den omständigheten, att institutionen numera
förfogar över en mindre liålkortsanläggning, vilkens skötsel kräver avsevärd
arbetsinsats av en eller flera amanuenser. Vidare kräves lärararvoden till
kurser i hålkort, maskinella hjälpmedel och särskild föreläsningsserie för
två betyg om tillhopa 7 200 kronor. Från förstärkningsanslaget utgår för
undervisning under läsåret 1958/59 medel till en förste amanuens, en andre
amanuens med halvtidsarvode, extra lektorsundervisning om 60 timmar och
extra övrig undervisning om 288 timmar ävensom 2 000 kronor för en kurs
i maskinella hjälpmedel, vilka senare medel dock endast täcker behovet
under höstterminen 1958.

Punkt 55. Den under denna punkt föreslagna tjänsten som förste amanuens
motiveras av forskningens behov.

Punkt 56. Kanslern yttrar: Sinologi är examensämne vid Stockholms
högskola, som genom nådigt beslut den 4 maj 1945 erhöll examinationsrätt
häri. Beslutet gäller så länge professorn och chefen för de ostasiatiska arkeologiska
samlingarna B. Karlgren enligt honom meddelat förordnande som
lärare vid högskolan fullgör undervisnings- och examinationsskyldigheten i
ämnet. Karlgrens befattning vid nyssnämnda samlingar är uppförd å övergångsstat.
Genom beslut den 6 juni 1952 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att
det skall åligga professorn och chefen för de ostasiatiska samlingarna att
utan särskild ersättning vid egen institution eller vid akademiskt lärosäte
fullgöra den undervisnings- och examinationsskyldighet, som kan bli honom
ålagd av Kungl. Maj :t. Till Karlgren utgår i hans egenskap av lärare vid
högskolan övergångsvis ett arvode av 3 000 kronor. Lärarrådet, som räknar
med att Karlgren kommer att avgå från sin tjänst som professor och chef

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

för förutnämnda samlingar med utgången av juni 1959, begär i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår ökade medel för att kunna anställa Karlgren
som lärare och examinator i sinologi jämväl efter nämnda tidpunkt. Med
hänsyn till att Karlgren dels avses fullgöra 100 timmars undervisning, dels
ock handha examinationen i ämnet synes ett arvode om 12 000 kronor vara
väl avpassat.

Punkterna 57—59. Kanslern uttalar: Från förstärkningsanslaget för innevarande
budgetår utgår medel dels till arvode till föreståndaren för fonetiska
övningslaboratoriet med 6 000 kronor dels ock till extra vakthållning
med 700 kronor. Då behovet av dessa arvoden torde vara stadigvarande, bör
de överföras å högskolans avlöningsstat. För kurs i allmän fonetik och
svensk ljudlära (för studerande i nordiska språk och främmande levande
språk) erfordras ett belopp av 11 000 kronor.

Punkt 60. Den under denna punkt upptagna förste assistenttjänsten avses
främst för forskning och undervisning i medeltidens litteratur.

Punkterna 64 och 65. Kanslern yttrar: Från kursanslaget — för närvarande
upptaget till 150 000 kronor — disponeras nu cirka 125 000 kronor
för kurser och annan undervisning, som utgör ordinarie undervisning i avdelningens
läroämnen. Av denna del av anslaget kan cirka 95 000 kronor
anses avse undervisning, för vilken jag under de olika ämnena i det föregående
beräknat medel. Resterande 30 000 kronor av nyssnämnda belopp å
125 000 kronor bör överföras till förevarande anslagspost. Härutöver har
jag under humanistiska avdelningen beräknat en sammanlagd medelsanvisning
till lärararvoden å 114 240 kronor. Anslagsposten bör sålunda uppföras
med i runt tal 145 000 kronor. Med hänsyn härtill föreslår jag, att
kursanslaget för nästa budgetår uppföres med ett belopp av 25 000 kronor.

D. Gemensamt för de mat ematisk-nat ur v et enskapliga
och humanistiska avdelningarna

1) medelsanvisning av 50 000 kronor för handledning, ej inräknad i den
ordinarie undervisningen

2) medelsanvisning av 45 000 kronor för undervisningsnämndernas förvaltningskostnader.

Av tillgängliga handlingar inhämtas hland annat följande.

Punkt 1. Från förstärkningsanslaget för budgetåret 1958/59 utgår ett belopp
av 50 000 kronor till Stockholms högskola för sådan handledning, som
ej inräknas i den ordinarie undervisningen inom den matematisk-naturvetenskapliga
och den humanistiska avdelningen. För ifrågavarande handledning
beräknar kanslern för nästa budgetår under anslagsposten till avlöningar
motsvarande belopp.

Punkt 2. För nästa budgetår skall medel för kostnaderna för undervisningsnämnderna
beräknas under avlöningsanslaget. Kanslern beräknar
härför samma belopp, som för innevarande budgetår utgår från förstärkningsanslaget.

E. Gemensamt för högskolan
Rektorsämbetet

1) höjning av reklorsbefattningsarvode från 2 G40 till 3 300 kronor

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Biblioteken

2) medelsanvisning av 10 000 kronor för anlitande av bibliotekssakkunnig
expertis

3) ökning av medelsanvisningen till förstärkning av personalorganisationen
vid avdelnings- och institutionsbiblioteken från 25 000 till 50 000
kronor

Kansliet

4) kanslibiträde i Ae 7

5) expeditionsvakt i Ae 7 (avsedd även för kassaförvaltningen)

Kassaförvaltningen

6) assistent i Ae 17

Ekonomipersonal

7) värmeskötare i Ae 8

8) expeditionsvakt i Ae 7

9) medelsanvisning av 7 800 kronor till extra arbetskraft

Ändrad anställningsform för vissa befattningshavare

10) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 9 för fysik

11) laboratoriebiträde i Ao 9 i stället för i Ae 9 för zoologi

12) förste byråsekreterare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kansliet

13) kamrerare i Ao 21 i stället för i Ae 21 vid kassaförvaltningen

14) expeditionsvakt i Ao 7 i stället för i Ae 7, ingående i ekonomipersonalen

Ändrad anställningsform och lönegradsplacering för vissa befattningshavare

15) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 för fysik

16) kansliskrivare i Ao 10 i stället för kontorist i Ae 9 vid kemiska övningslaboratoriet 17)

institutionsvaktmästare i Ao 8 i stället för vaktmästare i Ae 7 vid kemiska
övningslaboratoriet

18) institutionsvaktmästare i Ao 9 i stället för i Ae 8 för oorganisk och
fysikalisk kemi

19) vaktmästare i Ae 7 i stället för vaktmästarbiträde med arvode av 6 036
kronor

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Punkterna 7—9. Kanslern uttalar: Tillkomsten av den för fysiska institutet
och institutet för teoretisk fysik med mekanik gemensamma institutionsbyggnaden
medför ökade göromål för maskinist-, reparatörs- och eldarpersonalen.
För bestridande av dessa göromål bör enligt vad lärarrådet inhämtat
från byggnadsstyrelsen inrättas en befattning som värmeskötare i
Ae 8. Jag biträder lärarrådets hemställan om inrättandet av en dylik tjänst.
Högskolan har under sommaren 1958 övertagit de lokalutrymmen, som

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

disponerats av tekniska högskolan i huvudbyggnaden i kvarteret Vega.
Bevakning och vaktmästargöromål i denna byggnad har hittills skötts av en
förste expeditionsvakt i Ae 8 samt arvodesanställd portvakt. I samband med
avflyttningen från kvarteret Vega har expeditionsvakten överförts till annan
arbetsplats inom tekniska högskolan, medan portvaktsarvodet indragits (se
1958 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, s. 357, 363). Jag är ense
med lärarrådet att för Stockholms högskolas del erfordras motsvarande
personal för bestridande av nämnda göromål. Beträffande expedilionsvaktstjänsten
är jag emellertid icke beredd att tillstyrka högre löneställning än
Ae 7. Jag föreslår sålunda, att å högskolans stat för nästa budgetår uppiöres
dels en befattning som expeditionsvakt i Ae 7 och dels ett extra personalanslag
av 7 800 kronor för bestridande av kostnaderna för portvakt i huvudbyggnaden
i kvarteret Vega.

Utöver de förut under rubriken Ändrad anställningsform och lönegradsplacering
redovisade förslagen har kanslern gjort framställning om uppflyttning
i högre lönegrad av vissa befattningshavare vid högskolan.

Kanslern har även framställt förslag om ökad medelsanvisning på grund
av uppflyttning i löneklass av vissa befattningshavare vid högskolan och
till följd av den av riksdagen förra året beslutade löneregleringen för vissa
befattningshavargrupper vid universitet och högskolor in. in. (jfr prop.
1958: 104). Därjämte har kanslern äskat medel till kompensation för höjda
folkpensionsavgifter.

Vidare har kanslern i särskild skrivelse, dagtecknad den 1 december
1958, för nästa budgetår för bland annat Stockholms högskolas vidkommande
föreslagit inrättande av följande ordinarie universitetslektorat, nämligen
ett i litteraturhistoria med poetik, ett i nordiska språk, ett i tyska
språket och ett i engelska språket, med samtidig indragning av motsvarande,
från delposten till avlöningar till biträdande lärare, assistenter, amanuenser
in. m. nu utgående arvoden. I fråga om den närmare motiveringen härför
torde få hänvisas till handlingarna.

Departementschefen

Mate matis k-n atur vetenskapliga avdelningen. Vägande
skäl talar enligt min mening för att en laboratur i elektronik inrättas vid
högskolan från och med nästa budgetår. Jag tillstyrker därför kanslerns
förslag härom. I anslutning härtill beräknar jag medel för två faiträdestjänster.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av
kanslern, meddela beslut i fråga om dessa två tjänsters lönegradsplacering.

Som framgått av det föregående har kanslern framlagt preciserade förslag
till förstärkning av undervisningsresurserna i olika ämnen inom avdelningen.
Jag har på grundval av den utredning, som kanslern därvid presenterat,
företagit eu ingående prövning av dessa förslag. Därvid har jag tilllämpat
normer och riktlinjer, motsvarande dem vilka kommit till användning
vid medelstilldelning ur det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget
till Förstärkningsanordningar vid universiteten in. in. Denna
16 — Ii i han g till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 105

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

prövning har resulterat i att jag funnit en medelsanvisning av 250 000 kronor
erforderlig för förstärkning av avdelningens undervisningsresurser. För
detta ändamål bör sålunda för nästa budgetår medel beräknas med nyss
angivna belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i den mån vederbörliga
organisationsplaner ej hinner bli fastställda fördela dessa medel
i enlighet med de regler och riktlinjer som fastställts genom beslut vid 1958
års B-riksdag i anledning av propositionen 1958: 104. Vid prövning i det
följande av behovet av förstärkta undervisningsresurser i den humanistiska
avdelningens ämnen ämnar jag tillämpa samma förfaringssätt.

I överensstämmelse med kanslerns förslag tillstyrker jag, att arvodet åt
en assistent i astronomi höjes med 900 kronor till 2 400 kronor.

Vad beträffar avdelningens personalorganisation för biträdesgöromål tillstyrker
jag till en början, att denna organisation för nästa budgetår utökas
med följande nya tjänster, nämligen två som vaktmästare i Ae 7, varav en
för organisk kemi och biokemi och en för kemiska övningslaboratoriet, samt
en som laboratoriebiträde i Ae 7, avsedd för sistnämnda laboratorium. Under
hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s. 144 och
145) anfört och föreslagit beräknar jag härutöver nu medel till nio nya
tjänster — varav en avsedd för kvalificerad medhjälpare. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i
fråga om dessa tjänsters inplacering i såväl lönegrad som högskoleorganisationen.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i meteorologi
får jag erinra om att jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6
mars 1959 tillkallat sakkunniga för att inom departementet biträda med
utredning beträffande organisationen av undervisning och forskning i meteorologi
vid rikets universitet och högskolor samt därmed sammanhängande
spörsmål.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Enligt statsmakternas
beslut angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen (prop. 1957:86; SU 128; Rskr 318) skall från
och med nästa budgetår vid avdelningen inrättas följande tjänster, nämligen
en som preceptor i civilrätt, en som preceptor i processrätt, en som
förste amanuens samt en som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Jag beräknar därför nu medel till dessa befattningar. Vidare har jag ansett
mig böra biträda förslaget om tilläggsarvode såsom universitetslektor
till biträdande läraren i företagsekonomi.

Med anledning av förslaget om inrättande av en professur i kriminologi
erinrar jag om att jag berört frågan om den kriminologiska forskningen i
det föregående vid behandlingen av forskningsrådsorganisationen.

Humanistiska avdelningen. Under erinran om vad jag vid
min behandling av kanslerns anslagsäskanden beträffande den matematisknaturvetenskapliga
avdelningen därutinnan anfört beräknar jag för för -

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

stärkning av nu ifrågavarande avdelnings undervisningsresurser en medelsanvisning
av 570 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla att för innevarande
budgetår av tillgängliga medel 9 900 kronor ställts till förfogande för anordnande
försöksvis av en kurs för högre förvaltningsutbildning vid högskolan.
För fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår beräknar jag nu för
ändamålet motsvarande belopp, 9 900 kronor.

Under hänvisning till vad jag i det föregående under avdelningen IV (s.
142 ff) anfört beräknar jag nu medel till dels fyra biträdestjänster, avsedda
för den av mig tidigare förordade skrivcentralen för främst de humanistiska
ämnena, dels tre biträdestjänster, avsedda för de samhällsvetenskapliga
ämnena samt ämnena pedagogik och psykologi. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att framdeles, efter förslag av kanslern, besluta i fråga om
sistnämnda tre tjänsters inplacering i lönegrad och fördelning på ämnen.

Gemensamt för de mate matis k-n aturvetenskapliga och
humanistiska avdelningarna. Jag har redan beräknat särskilda
medel för förstärkning av undervisningsresurserna vid respektive avdelningar
vid högskolan. Härvid har jag som regel utgått från ett i jämförelse
med innevarande läsår oförändrat studentantal. Med hänsyn bland annat
härtill har jag ansett mig böra utöver dessa av mig förut beräknade medel
för ändamålet i fråga förorda en ytterligare medelsanvisning av 265 000
kronor. Denna medelsanvisning torde icke få tagas i anspråk utan särskilt
medgivande av Kungl. Maj:t.

Som tidigare nämnts har kanslern i särskild skrivelse hemställt, att vissa
av de befattningar som arvodesanställd universitetslektor vid ifrågavarande
avdelningar, för vilka medel för innevarande budgetår beräknats under
förevarande anslag, måtte från och med nästa budgetår omvandlas till ordinarie
tjänster som universitetslektor. Vidare har kanslern i anslutning
till sina förslag om personalförstärkningar för skilda ämnen inom avdelningarna
föreslagit inrättande av ett antal ordinarie universitetslektorat.
Jag vill till en början erinra därom att i propositionen 1958: 104 (s. 95)
uttalats, att de dåvarande universitetslektoraten borde ombildas till ordinarie,
i den mån så befunnes motiverat på grundval av vederbörligen fastställda
organisationsplaner. Några sådana har ännu icke hunnit bli slutligt
fastställda. Jag anser mig likväl redan för nästa budgetår böra förorda
inrättande vid högskolan av ett ordinarie universitetslektorat i ett vart av
följande ämnen, nämligen matematik, fysik, sociologi, pedagogik och pedagogisk
psykologi, litteraturhistoria med poctik, statskunskap, nordiska
språk, tyska språket och engelska språket. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Maj:t alt föreskriva att tjänst som ordinarie universitetslektor,
intill dess organisationsplan för vederbörande ämne blivit fastställd av
Kungl. Maj :t, icke må uppehållas annat än med arvodesanställd universitetslektor.

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

I anslutning till vad jag i det föregående under avdelningen III (s. 107 ff)
anfört i fråga om det antal assistenttimmar i ämne, tillhörande filosofisk
fakultet (motsvarande), som budgetåret 1959/60 bör få avdelas för forskning
och allmänt institutionsarbete beräknar jag nu för detta ändamål ett
medelstillskott av 306 000 kronor, motsvarande 17 000 assistenttimmar.

I enlighet med kanslerns förslag torde för handledning, ej inräknad i den
ordinarie undervisningen, och för undervisningsnämndernas förvaltningskostnader
böra beräknas respektive 50 000 och 45 000 kronor.

Gemensamt för högskolan. Under hänvisning till vad jag i det
föregående under avdelningen III (s. 116) anfört och föreslagit beräknar
jag nu medel för inrättande för nästa budgetår av en tjänst som forskardocent.
Denna bör — liksom de nuvarande forskardocenttjänsterna vid
högskolan -—- vara gemensam för dess tre avdelningar.

I enlighet med kanslerns förslag beräknar jag medel för en värmeskötare
i Ae 8 och en expeditionsvakt i Ae 7. Kanslerns förslag om anvisande av
7 800 kronor till extra arbetskraft biträder jag.

Förutom av de av mig i det föregående förordade förändringarna i personalorganisationen
och ökade medelsanvisningarna till olika ändamål föranledes
ett ökat medelsbehov under förevarande anslag dels av riksdagens
beslut i anledning av Kungl. Maj :ts i propositionen 1958: 104 framlagda förslag
om anställnings- och avlöningsvillkor för vissa befattningshavargrupper
vid universitet och högskolor in. in., dels av uppflyttning i löneklass
av vissa tjänstemän vid högskolan, dels ock av kompensation för höjda
folkpensionsavgifter.

Jag uppskattar det sammanlagda medelsbehovet till avlöningar för nästa
budgetår till 11 169 000 kronor, vilket är 2 264 000 kronor mer än för innevarande
budgetår. Det torde liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t
att fastställa avlöningsstat för högskolan. I personalförteckningen bör vidtagas
de ändringar, som föranledes av vad jag i det föregående anfört och
föreslagit.

2. Omkostnader

Denna utgiftspost är nu uppförd med 1 122 000 kronor och disponeras
på sätt framgår av efterföljande sammanställning. Av denna framgår jämväl
högskolans beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår och kanslerns
förslag i ämnet ävensom medelsåtgången under budgetåret 1957/58.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande.

Sjukvård m. m. Enligt riksdagens beslut skall från och med innevarande
budgetår biträdande lärare, assistenter och förste amanuenser erhålla
lönegradsplacerade tjänster, varvid de kommer i åtnjutande av bland
annat sjukförmåner. Med hänsyn härtill och till anslagsbelastningen under
budgetåret 1957/58 föreslår kanslern en höjning av posten med 4 000 kronor.

Bränsle, lyse och vatten. På grund av inflyttning i nya loka -

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

245

Anslagsändamål	Enligt räken-skaperna för 1957/58	Enligt om-kostnads-staten för 1958/59	Högskolans anslags-äskanden för 1959/60	Kanslerns förslag för 1959/60
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....	9 042	6 000	8 000	10 000
2. Reseersättningar, förslagsvis . . .	4 689	1 000	1 000	1 000
3. Bränsle, lyse och vatten, för-slagsvis ......................	328 512	340 000	370 000	350 000
4. Telefon, skrivmaterialier och ex-penser i övrigt...............	115 000	128 000	155 500	152 000
5. Tryckningskostnader, förslagsvis	38 700	38 700	68 000	45 000
6. Renhållning och städning, för-slagsvis ......................	268 300	294 300	357 000	330 000
7. Underhåll av byggnader m. m. .	134 978	135 000	135 000	135 000
8. Hyror, förslagsvis.............	66 642	32 000	43 500	43 500
9. Försäkringar, förslagsvis.......	100 424	101 000	110 000	110 500
10. Räntor och amorteringar, för-slagsvis .....................	18 000	23 000	23 000	23 000
11. Ersättning för avskaffade exa-mensavgifter.................		7 000	7 000	7 000
12. Övriga utgifter...............	16 100	16 000	16 000	16 000
Summa kronor	1 100 387	1 122 000	1 294 000	1 223 000

ler föreslår kanslern, att denna post höjes med i runt tal 10 000 kronor till
350 000 kronor.

Telefon, skrivmaterialier och expenser i övrigt. Denna
post anser kanslern med hänsyn till nya telefonanknytningar m. in. ävensom
högskolans fortsatta utvidgning böra uppräknas med i runt tal 24 000
kronor.

Tryckningskostnader. Posten beräknas av högskolan till 68 000
kronor, varav 17 500 kronor avser tryckning av studentkatalogen. Enligt
kanslerns mening bör tryckningen av katalogen bekostas av studentkåren.
Med hänsyn till bland annat de ökade tryckningskostnaderna föreslår dock
kanslern en uppräkning av posten med 6 300 kronor.

Renhållning och städning. Till stöd för den föreslagna höjningen
åberopas tillkomsten av nya städningsområden.

Underhåll av byggnader in. m. Av den för innevarande budgetår
uppförda posten till underhåll av byggnader in. m. avses 120 000
kronor för normala utgifter. Härtill har kommit 15 000 kronor för ettvart
av budgetåren 1957/58 och 1958/59 avseende viss renovering av huset Norrtullsgatan
2. Denna renovering är i och med innevarande budgetår slutförd.
Under påpekande av att även de nya byggnaderna vid Odengatan 59 och
Rådmansgatan 70 A torde böra inordnas i ett rationellt underhållssystem
föreslår kanslern, att posten uppföres med oförändrat belopp, 135 000
kronor.

Hyro r. Med hänsyn till de lokaler, som förhyrts för sociologiska institutets
räkning och till en planerad speciell förhyrning i samband med ett
genom pedagogiska institutet bedrivet undersökningsprojekt tillkommer
för budgetåret 1959/60 ett hyresbelopp å 7 500 kronor. Härtill kommer behov
av extra undervisningslokaler samt av arbetsrum för lärare in. fl., som
nu icke kan beredas rum inom högskolans egna byggnader. Hyreskostnaderna
för sådana utrymmen beräknas komma att uppgå till 4 000 kronor.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

De angivna tillkommande hyreskostnaderna utgör tillsammans It 500 kronor
med vilket belopp kanslern föreslår att ifrågavarande post höjes.

F örsä k ringar, ökningen av denna post motiveras med att sakförsäkringskostnaderna
stigit, lönerna höjts och personalen ökat.

Departementschefen. Posten till sjukvård bör ökas med 9 000 kronor till
15 000 kronor samt posten till renhållning och städning med 65 700 kronor
till 360 000 kronor. I fråga om posten till tryckningskostnader tillstyrker
jag en höjning med 2 300 kronor till 41 000 kronor. I övrigt biträder jag
kanslerns förslag. Vad jag föreslagit föranleder en höjning av utgiftsposten
med 132 000 kronor till 1 254 000 kronor.

3. Materiel in. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 975 000 kronor. Från och med
budgetåret 1957/58 ankommer det — jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 6
juni 1957 — på kanslern att efter förslag från högskolan besluta om utgiftspostens
fördelning.

Från högskolans sida äskas en ökning av förevarande post med 236 000
kronor till 1 211 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 1 170 000 kronor,
vilket innebär en höjning med 195 000 kronor. Av kanslerns framställning
inhämtas i huvudsak följande.

I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till de förslag rörande
högskolans materielanslag, som finnes upptagna i 1955 års universitetsutrednings
betänkande V rörande forskningens villkor och behov (SOU
1958: 32), finner kanslern icke anledning att i förevarande sammanhang
ingå på en detalj granskning av högskolans förslag. Därest universitetsutredningens
nyssnämnda betänkande icke föranleder förslag till 1959 års
riksdag, synes de mest angelägna behoven vid högskolan av förstärkning
utav materielanslaget böra tillgodoses inom ramen av en uppräkning av
detsamma med 20 procent, eller således med i runt tal 195 000 kronor.

Departementschefen. Under hänvisning till vad jag i det föregående under
avdelningen VI (s. 161) anfört och föreslagit beräknar jag förevarande utgiftspost
för nästa budgetår till 1 120 000 kronor, vilket är 145 000 kronor
mer än för innevarande budgetår.

4. Nyanskaffning av apparater m. m.

Denna utgiftspost är nu upptagen med 250 000 kronor. Jämlikt Kungl.
Maj :ts beslut den 6 juni 1957 ankommer det på kanslern att, efter förslag
av styrelsen för högskolan, besluta rörande fördelningen av utgiftsposten.

I anslagsäskanden för nästa budgetår hemställer högskolan, att utgiftsposten
måtte upptagas med 500 000 kronor.

Kanslern föreslår för sin del, att posten uppföres med 400 000 kronor och
anför därvid bl. a. följande.

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

I propositionen 1958: 104 förordade departementschefen, att den ospecificerade
delen av denna utgiftspost skulle höjas från 250 000 kronor till
400 000 kronor. Departementschefen fann det emellertid lämpligt, att ökningen
uppdelades på två etapper med lika fördelning på budgetåren 1958/59
och 1959/60. Av praktiska skäl ansåg departementschefen den för budgetåret
1958/59 förordade höjningen av högskolans anslagsmedel till nyanskaffning
av apparater m. m. böra tillfälligtvis upptagas under ett särskilt, av
riksdagen sedermera anvisat riksstatsanslag å 75 000 kronor till Nyanskaffning
av apparater in. m. vid Stockholms högskola.

Departementschefen. I överensstämmelse med kanslerns förslag bör förevarande
utgiftspost för nästa budgetår uppföras med 400 000 kronor, innebärande
en reell höjning med 75 000 kronor.

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten

För innevarande budgetår har under den i högskolans huvudstat ingående
utgiftsposten Engångskostnader för byggnadsarbeten anvisats 1 400 000
kronor till nybyggnaden för högskolans fysiska institut.

Högskolan föreslår att förevarande utgiftspost för nästa budgetår uppföres
med 1 125 000 kronor, varav 1 000 000 till nybyggnad för de botaniska
instituten samt 125 000 för utförande av vissa reparationsarbeten å byggnaden
Norrtullsgatan 2. Härvid utgår högskolan från att anslag för nybyggnad
för fysiska institutet kommer att äskas av byggnadsstyrelsen.

Kanslern förordar, att under förevarande utgiftspost för nästa budgetår
anvisas ett belopp av 475 000 kronor, varav 125 000 kronor för reparationsarbeten
i byggnaden Norrtullsgatan 2 och återstoden, 350 000 kronor, för
de fortsatta byggnadsarbetena för fysiska institutet. Kanslern anför därvid
huvudsakligen följande.

Då ett rationellt utnyttjande av byggnaden efter de konsthistoriska institutens
flyttning till lokaler inom kvarteret Vega kräver vissa smärre reparations-
och renoveringsarbeten samt då byggnadens ventilationssystem nu
icke fungerar tillfredsställande, finner jag det angeläget, att för budgetåret
1959/60 125 000 kronor ställes till förfogande för vissa ombgggnads- och
renoveringsarbeten i bgggnaden Norrtullsgatan 2.

Till uppförande av nybyggnaden för fysiska institutet och institutet för
teoretisk fysik med mekanik bar hittills anvisats 5 590 000 kronor. Totalkostnaden
har enligt prisläget den 1 juli 1957 beräknats till 5 940 000 kronor.
I underdånig skrivelse den 12 augusti 1958 angående anslag för budgetåret
1959/60 till byggnadsarbeten in. m. vid Stockholms högskola har
byggnadsstyrelsen hemställt, bland annat, att ett investeringsanslag av
350 000 kronor måtte anvisas för nästa budgetår till fullföljande av de pågående
byggnadsarbetena för sagda institut.

Departementschefen. Kanslerns förslag har ej givit mig anledning till
erinran. Med biträdande av detsamma förordar jag således, alt till ombyggnads-
och renoveringsarbeten i byggnaden Norrtullsgatan 2 och till Nybyggnad
för fysiska institutet in. in. för nästa budgetår beräknas respektive

248

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

125 000 och 350 000 kronor. Vid bifall härtill bör förevarande utgiftspost
uppföras med 475 000 kronor.

6. Inredning och utrustning av nya lokaler

Denna utgiftspost är nu uppförd med 500 000 kronor och disponeras helt
för inredning och utrustning av fysiska institutets byggnad.

Universitetskanslern har — i anledning av framställningar av högskolan
— hemställt, att 504 000 kronor anvisas för nästa budgetår under förevarande
utgiftspost till inredning och utrustning av vissa institutioner in. in.
Den av kanslern begärda medelsanvisningen har beräknats på sätt framgår
av följande sammanställning.

1. Genetiska institutet...................................... 47 000

2. Psykologiska institutet .................................. 130 000

3. Pedagogiska institutet.................................... 39 000

4. De konsthistoriska instituten ............................ 40 000

5. Geologiska institutet:

kvartärgeologiska avdelningen ............................ 85 000

6. Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen .................. 15 000

7. Statistiska institutet .................................... 50 000

8. Kemiska övningslaboratoriet.............................. 64 000

9. Administrationskostnader m. m. för nya lokaler .......... 34 000

Summa kronor 504 000

Av tillgängliga handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Genetiska institutet. Enligt den planerade dispositionen av lokalerna
i huvudbyggnaden i kvarteret Vega skall institutet få tillgång till,
bland annat, ytterligare fem arbetsrum. Högskolan har beräknat utrustningskostnaderna
till 47 100 kronor, varav bl. a. 21 000 kronor för möbler
och andra inventarier samt 20 000 kronor för inköp av instrument. Kanslern
beräknar för angivna ändamål 47 000 kronor.

Psykologiska institutet. Institutet skall enligt vad som planeras
inflytta i helt nya lokaler inom kvarteret Vega under år 1959. Institutionschefen
har ansett följande belopp erforderliga, nämligen för viss fast
utrustning 27 888 kronor, för möbler och andra inventarier 20 398 kronor,
för undervisningsmateriel och övrig utrustning 78 598 kronor samt för beräknade
prisstegringar 6 344 kronor, tillhopa utgörande 133 228 kronor.
Kanslern beräknar 130 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Pedagogiska institutet. Även pedagogiska institutet kommer
att erhålla nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret Vega. Institutionsföreståndaren
har äskat medel för inredning och utrustning med tillhopa
41 392 kronor, varav för möbler och andra inventarier 32 982 kronor och
för snabbtelefon och andra anläggningar 8 410 kronor. Kanslern beräknar
för angivna ändamål sammanlagt 39 000 kronor.

De konsthistoriska instituten. Kostnaderna för inredning
och utrustning av nya lokaler inom kvarteret Vega för dessa institut har
beräknats till 40 410 kronor, varav 36 960 kronor för möbler och andra
inventarier samt inredning och 3 450 för utrustning. Kanslern beräknar
40 000 kronor för utrustning av de nya lokalerna.

249

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Geologiska institutet: kvartärgeologiska avdelningen.
Den kvartärgeologiska avdelningen har erhållit nya lokaler i översta våningsplanet
av den gamla bergsskolan i kvarteret Vega. Kostnaderna för
inredning och utrustning av denna avdelning har laboratorn i kvartärgeologi,
särskilt tillämpad kvartärgeologi, beräknat till 89 376 kronor 85 öre, varav
2 065 kronor 75 öre för möbler, 20 901 kronor 10 öre för inredning samt
66 410 kronor för laborations- och fältutrustning. De sålunda beräknade
kostnaderna synes enligt kanslern kunna begränsas till 85 000 kronor.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Genom konsthistoriska
institutens överflyttning till nya lokaler i kvarteret Vega frigöres
en del lokaler i byggnaden Norrtullsgatan 2, vilka erfordras för utökning
av ovannämnda avdelnings lokaler. Kostnaderna för inredning och utrustning
av dessa nytillkomna lokaler uppgår enligt högskolan till 15 346 kronor.
Kanslern beräknar i runt tal 15 000 kronor för inredning och utrustning av
dessa nya lokaler.

Statistiska institutet. Kostnaderna för inredning och utrustning
av statistiska institutets nya lokaler i huvudbyggnaden i kvarteret
Vega uppgår enligt av högskolan framlagda, detaljerade kostnadsberäkningar
till 52 934 kronor. En viss reducering av de sålunda beräknade kostnaderna
synes kanslern möjlig. Kanslern beräknar för ifrågavarande ändamål
50 000 kronor.

Kemiska övningslaboratoriet. Högskolan har äskat 69 422
kronor för inredning och utrustning av de nya lokalerna för oorganisk kemi
och biokemi vid kemiska övningslaboratoriet (Sandåsgatan 2). Högskolan
har ursprungligen beräknat de behövliga medlen till ifrågavarande ändamål
till 124 647 kronor. Av dessa medel erhöll högskolan genom nådigt beslut
den 9 januari 1959 37 000 kronor från det under åttonde huvudtiteln för
budgetåret 1958/59 uppförda förslagsanslaget till Förstärkningsanordningar
vid universiteten in. in. I sina nu ingivna äskanden har högskolan nedbringat
behovet av medel ytterligare genom att föreslå inskränkningar i den ursprungligen
tänkta utrustningen. Kanslern finner det av högskolan framförda
medelsbehovet — frånsett att en felräkning å 5 150 kronor föreligger
i beräkningarna — väl motiverat och beräknar för ifrågavarande ändamål
64 000 kronor.

Administrationskostnader in. in. för nya lokaler. Till
bestridande av kostnader för administration, arkitektarvode och oförutsedda
utgifter i samband med inredning och utrustning av nya lokaler har högskolan
beräknat 30 000 kronor. Kanslern, som påpekar att medel jämväl erfordras
för bestridande av flyttningskostnader, beräknar sammanlagt 34 000
kronor för ifrågavarande ändamål.

I 1958 års statsverksproposition uttalade departementschefen, att skäl
talade för att inredningen och utrustningen av fysiska institutets nybyggnad
ombesörjdes av eu särskild utrustningskommitté. Härvid förutsattes, att
kommittén skulle verkställa en översyn av då föreliggande inrednings- och
utrustningsförslag för nybyggnaden och därmed noga tillvarataga förefintliga
möjligheter till kostnadsbesparingar. Kommittén borde i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1959/60 redovisa eu på grundval av nämnda översyn
gjord beräkning av totalkostnaden för nybyggnadens inredning och
utrustning.

250

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

Den 28 februari 1958 uppdrogs åt 1954 års utrustningskommitté att handha
frågan om inredning och utrustning av nybyggnaden. I en den 20 oktober
1958 gjord framställning har kommittén hemställt, att en av kommittén
framlagd kostnadsram å 1 930 000 för inredning och utrustning av nyby§Snaden
godkännes att lända till vägledning för kommitténs verksamhet
samt att för nästa budgetår beviljas anslag för angivna ändamål med
(1 930 000 — 500 000 — 70 000 =) 1 360 000 kronor. Nyssnämnda belopp å
500 000 kronor avser det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade
anslaget, medan beloppet å 70 000 kronor avser av kommittén beräknad
kostnad för tele- och sökaranläggning.

Av kommitténs framställning framgår bl. a. följande.

För ifrågavarande institutioner — vilka vanligen benämnes fysiska institutet
respektive institutet för teoretisk fysik och mekanik — förelåg redan
år 1954 det första utrustningsförslaget med tillhörande kostnadsberäkning.
Bland annat tillkomsten av ytterligare en professur i fysik har nödvändiggjort,
att nämnda förslag omarbetats och kompletterats. Sedan utrustningskommittén
erhållit uppdrag att handha institutionernas inredning och
utrustning, har ett fortlöpande samråd ägt rum med främst nuvarande
instilutionsföreståndarna. I anslutning till dessa samråd har institulionsföreståndarnas
nu föreliggande slutliga utrustningsförslag överlämnats till
kommittén. Sistnämnda utrustningsförslag med tillhörande kostnadsberäkningar
har därefter i första hand granskats av den av kommittén tillkallade
experten professorn Bengt Edlén i särskilt samråd med kommittéledamoten
professorn Karl Myrbäck. Åtskilliga icke oväsentliga begränsningar av den
föreslagna anskaffningen förordades därvid men även en sakligt motiverad
komplettering. Fn ganska betydande kostnadsbesparing beräknades. Därefter
har på institutionschefernas begäran vissa jämkningar vidtagits i
Edléns förslag. Vid dessa diskussioner har även uppläggningen av studieplanerna
i fysik skärskådats och jämförelser gjorts med andra lärosäten,
främst med det i Lund.

Parallellt med Edléns och Myrbäcks arbete har inom utrustningskommitténs
sekretariat pågått eu detaljerad genomgång av de föreliggande förslagen,
särskilt i vad de avser snickeriinredningar och rumsutrustningar samt
utrustning för verkstäder. Beträffande verkstadsutrustningen har kommittén
såsom speciell expert utnyttjat chefen för överstyrelsens för yrkesutbildning
centralupphandling, förste byråingenjören Hultin. Kommittén
har därvid för sin del funnit, att erforderlig verkstadsutrustning bör kunna
anskaffas inom en av Hultin beräknad ram av 270 000 kronor, vilket innebär
en väsentlig kostnadsbesparing i jämförelse med institutionschefernas och
Edléns motsvarande beräkningar, som stanna på i runda tal 390 000 kronor
respektive 343 000 kronor. Dock vill kommittén förbehålla sig att, därest dess
beräkning skulle visa sig för snäv och uppkommande merkostnader icke kan
rymmas inom den totala kostnadsramen, senare få göra framställning om
ytterligare anslag för ändamålet.

I fråga om anskaffning av apparatur m. m. för undervisning och forskning
ställer sig utrustningskommittén helt bakom de förslag, som framkommit
genom Edléns och Myrbäcks arbete. I nedanstående tabell lämnas
en sammanställning av de beräknade kostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

251

Anskaffning	Institutet för	Totalt kronor
experimen-tell fysik kronor	teoretisk fysik kronor
Enligt (i vissa avseenden kompletterat förslag av) institutionsföreståndarna..................... Enligt Edlén.................................	2 008 534 1 869 647 1 650 000	317 700 317 335 280 000	2 326 234 2 186 982 1 930 000
Enligt utrustningskommittén...................

Beträffande vissa särskilda spörsmål anför kommittén härefter följande.

För närvarande har endast en av de tre professurerna inom fysikens område
innehavare, som kommer att företräda sitt ämne även sedan den nya
institutionsbyggnaden tagits i bruk. Eftersom behoven av forskningsutrustning
blir mycket olika alltefter inriktningen av tjänstinnehavarnas forskning
bör dylik utrustning beträffande de två professurerna i fysik för närvarande
anskaffas endast i en mera begränsad omfattning. Enligt kommittén
bör även beträffande en ny institution utrustning för speciella forskningsuppgifter
anskaffas genom forskningsråden och icke belasta utrustningsanslagen.
Men i samband med nyutrustande av en institution bör dock
med anlitande av utrustningsanslag anskaffas den forskningsutrustning,
som svarar mot forskarnas allmänna forskningsinriktning. Med denna utgångspunkt
har kommittén sökt bilda sig en viss uppfattning i den här aktuella
frågan om senare tilläggsanskaffningar. Likväl vågar kommittén icke
göra annat uttalande, än att för vardera av de två nytillträdande professorerna
måhända något eller några hundratusental kronor skall vara tillräckliga
för att i den utsträckning, som ovan antytts, förse honom med ytterligare
forskningsutrustning. Framställningar härom bör göras i den ordning,
som gäller för anslagsframställningar.

Kommittén anser, att inom fysikens område behoven av utrustning för
undervisningen är synnerligen betydande. Kostnaderna därför utgöra i själva
verket en mycket stor del av den totala utrustningskostnaden. Det är emellertid
omöjligt att dra eu gränslinje mellan den utrustning, som är avsedd
för undervisning, och forskningsutrustningen. Visserligen kan kostnaden
för apparatutrustningen för det s. k. övningslaboratoriet, där den elementära
undervisningen meddelas, approximativt anges — den rör sig omkring
300 000 kronor — men nämnda summa svarar inte på långt när emot den
totala kostnaden för laboratoriet och utgör en ännu mindre del av kostnaderna
för den inredning och utrustning, som erfordras för undervisningen
på olika stadier. I stor utsträckning utnyttjas utrustningen såväl för forskning
som för undervisning.

Den allra största kostnadsposten i utrustningskommitténs förslag utgör
posten för apparatur för undervisning och forskning. Den belöper sig å något
mer än 800 000 kronor. Eu del därav gäller elektrisk och elektronisk apparatur.
Inom experimentell forskning i allmänhet och därvid särskilt inom
fysiken gör sig behovet av elektroniska hjälpmedel hastigt alltmera gällande.
I stor utsträckning förutsätter forskningen tillgång till dylik apparatur.
Denna är emellertid mycket kostsam.

Den av utrustningskommittén beräknade kostnadsramen för inredning
och utrustning av ifrågavarande institutioner för fysik innebär en totalkost -

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

nåd av 1 930 000 kronor. Denna siffra anser kommittén kunna utgöra en
hållbar kostnadsram, dock att ett överskridande av ramen kan föranledas
av dels fortsatt allmän prisstegring eller inträffande mera väsentlig prisstegring
på enstaka grupper utrustning, dels av den snabba tekniska utvecklingen
framtvingad anskaffning av apparatur av annan konstruktion
eller av andra typer än som beräknats, dels ock kostnader för helt nytillkommen
vetenskaplig apparatur i vissa fall.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra därom, att jag i årets
statsverksproposition (VIII ht, s. 148) uttalat, att jag med hänsyn till det
statsfinansiella läget icke funnit mig kunna för nästa budgetår i full utsträckning
tillmötesgå de olika utrustningskommittéernas förslag angående
vare sig medelsanvisningar under olika utrustningsanslag eller beställningsbemyndiganden
samt att jag i nuvarande läge icke heller ansett mig böra
taga slutlig ställning till de kostnadsramar, som av de olika utrustningskommittéerna
förordats för vissa projekt.

1954 års utrustningskommitté har föreslagit att för nästa budgetår till
inredning och utrustning av fysiska institutets nybyggnad anvisas ett belopp
av 1 360 000 kronor. För egen del förordar jag, att ett belopp av
1 000 000 kronor beräknas för ändamålet under budgetåret 1959/60.

Vad härefter beträffar kanslerns anslagsäskanden anser jag mig böra
beräkna ett medelsbehov för nästa budgetår av 40 000 kronor till inredning
och utrustning av genetiska institutet samt 80 000 kronor för samma ändamål
i fråga om psykologiska institutets nya lokaler. Jag beräknar vidare
25 000 kronor för pedagogiska institutet och samma belopp för de konsthistoriska
instituten. 1 fråga om den kvartärgeologiska avdelningen vid geologiska
institutet föreslår jag ett till 20 000 kronor begränsat belopp. Vidare
förordar jag, att 13 000 kronor beräknas för högskolans stats- och rättsvetenskapliga
avdelning samt 30 000 kronor för statistiska institutet. Slutligen
beräknar jag i likhet med kanslern ett belopp av 64 000 kronor för inredning
och utrustning av de nya lokalerna vid kemiska övningslaboratoriet.
Jag finner ej skäl beräkna medel för särskilda administrationskostnader
m. m. i samband med utrustningen av de nya lokalerna.

Vid bifall till vad jag nu förordat torde utgiftsposten till inredning och
utrustning av nya lokaler böra för nästa budgetår uppföras med (1 000 000 +
40 000 + 80 000 + 25 000 + 25 000 + 20 000 + 13 000 + 30 000 + 64 000 =)
1 297 000 kronor eller med ett 797 000 kronor högre belopp än innevarande
budgetår.

7. Bidrag till vissa institutioner

I gällande huvudstat för Stockholms högskola är denna utgiftspost uppförd
med 263 400 kronor, vilket belopp fördelats på följande sätt.

253

Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1959

1. Bidrag till nordiska museet .............................. 48 200

2. Bidrag till psykotekniska institutet....................... 73 800

3. Bidrag till ryska institutet.............................. 61 400

4. Bidrag till den internationella engelskspråkiga kursverksam heten

vid högskolan (the International Graduate School for
English Speaking Students) .............................. 80 000

Summa kronor 263 400

Högskolan har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslagit, att
förevarande utgiftspost höjes med 57 600 kronor för förstärkning av bidraget
till ryska institutet.

Kanslern förordar, att ifrågavarande utgiftspost uppräknas med 16 800
kronor för att möjliggöra anställande av Dimitrij Sovré, dipl. phil., vid
ryska institutet såsom arvodesanställd befattningshavare med lön, motsvarande
15 löneklassen, löneplan A.

Departementschefen. Jag är icke beredd att förorda några förändringar
beträffande förevarande utgiftspost. Posten bör sålunda för nästa budgetår
upptagas med oförändrat belopp, 263 400 kronor.

8. Pensioner och livräntor

Denna utgiftspost är nu uppförd med förslagsvis 385 000 kronor och
disponeras sålunda:

1. Huvudmansavgifter, förslagsvis .......................... 345 000

2. Pensioner och livräntor, förslagsvis........................ 40 000

Summa kronor 385 000

Kanslern föreslår, att denna utgiftspost uppräknas till 600 000 kronor
med hänsyn till dels den av riksdagen förra året (prop. 1958: 104) beslutade
löneregleringen för vissa befattningshavargrupper vid universitet och högskolor
m. m. (i runt tal 170 000 kronor), dels ock nya av honom föreslagna
tjänster (i runt tal 45 000 kronor) eller tillhopa med 215 000 kronor.

Departementschefen. Enligt mina beräkningar bör denna utgiftspost för
nästa budgetår uppföras med 595 000 kronor, vilket är 210 000 kronor mer
än för innevarande budgetår.

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet

Högskolan har beräknat intäkterna — utöver statsbidrag och bidrag från
Stockholms stad — sålunda (inom parentes angives förändringarna i förhållande
till nu gällande huvudstat):

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

Avkastning från högskolans fonder................ 550 000 (+ 20 000)

Hyror och arrenden ............................ 11 100

Bidrag från enskilt håll ........................ 44 600 (+ 1 800)

Diverse inkomster .............................. 2 000 (— 500)

Avkastning från högskolans fonder. Kanslern tillstyrker
den av styrelsen företagna uppräkningen av denna inkomstpost.

Hyror och arrenden. Kanslern tillstyrker, att posten upptages
med oförändrat belopp.

Bidrag från enskilt håll. Denna inkomstpost synes kanslern
böra upptagas med av styrelsen angivet belopp, 44 600 kronor.

Diverse inkomster. Kanslern tillstyrker, att ifrågavarande inkomstpost
sänkes till 2 000 kronor.

Departementschefen. Mot beräkningen av intäkterna — utöver statsbidrag
och bidrag från Stockholms stad — har jag ingen erinran. För anslagssummans
avrundning bör dock posten »Diverse inkomster» upptagas
med 2700 kronor. Jag beräknar alltså inkomsterna utöver statsbidraget och
bidraget från Stockholms stad sålunda:

Avkastning från högskolans fonder .......................... 550 000

Hyror och arrenden ........................................ 11 100

Bidrag från enskilt håll .................................... 44 600

Diverse inkomster.......................................... 2 700

608 400

Jag har i det föregående förordat, att huvudstatens utgiftssida skulle be -

räknas sålunda:

Avlöningar, förslagsvis................................... 11 169 000

Omkostnader, förslagsvis ................................. 1 254 000

Materiel m. m........................................... 1 120 000

Nyanskaffning av apparater m. m......................... 400 000

Engångskostnader för byggnadsarbeten .................... 475 000

Inredning och utrustning av nya lokaler.................... 1 297 000

Bidrag till vissa institutioner.............................. 263 400

Pensioner och livräntor .................................. 595 000

16 573 400

Anslagssumman skulle vid bifall till vad jag föreslagit komma att uppgå
till (16 573 400 — 608 400 =) 15 965 000 kronor. För täckande av detta belopp
torde böra utgå bidrag från Stockholms stad med 1 200 000 kronor —
d. v. s. med bidragets maximibelopp — samt bidrag från staten med återstoden
eller 14 765 000 kronor. Förslagsanslaget till Bidrag till Stockholms
högskola bör alltså för nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp,
vilket innebär en anslagshöjning med 2 751 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

255

X. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte, såvitt gäller åttonde huvudtiteln, föreslå
riksdagen att

I. a) godkänna följande personalförteckning för vissa
forskardocenttjänster m. in., att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

5 forskardocenter ........................... Ae 24

14 forskarassistenter .......................... Ae 21;

b) godkänna följande avlöningsstat för vissa forskardocenttjänster
in. in., att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1959/60:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................ 2 150 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 410 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 18 000

Summa kronor 2 578 000;

c) till Vissa forskardocenttjänster m. m. för budgetåret
1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 2 578 000 kronor; II.

II. för budgetåret 1959/60 anvisa

a) till Biträdeshjälp m. m. åt docenter ett reservationsanslag
av 320 000 kronor;

b) till Uppsala universitet: Materiel in. m. ett reservationsanslag
av 2 390 000 kronor;

c) till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag
av 2 290 000 kronor;

d) till Göteborgs universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag
av 1 090 000 kronor;

e) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel
m. m. ett reservationsanslag av 1 470 000 kronor;

f) till Tandläkarliögskolan i Stockholm: Materiel in. m. ett
reservationsanslag av 170 000 kronor;

g) till Tandläkarliögskolan i Malmö: Materiel in. m. ett
reservationsanslag av 115 000 kronor;

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1959

h) till Tekniska högskolan i Stockholm: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 1 900 000 kronor;

i) till Chalmers tekniska högskola: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 1 460 000 kronor;

j) till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 160 000 kronor;

k) till Statens medicinska forskningsråd: Medicinsk forskning
ett reservationsanslag av 5 050 000 kronor;

l) till Humanistisk forskning ett reservationsanslag av
1 300 000 kronor;

in) till Statens råd för samhällsforskning: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 45 000 kronor;

n) till Statens råd för samhällsforskning: Samhällsforskning
ett reservationsanslag av 910 000 kronor;

o) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 130 000 kronor;

p) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig
forskning ett reservationsanslag av 5 100 000
kronor;

q) till Atomforskning ett reservationsanslag av 5 240 000
kronor;

III. a) godkänna följande personalförteckning för de särskilda
forskartjänsterna, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19

Lönegrad

24 forskare.................................... Ae 24;

b) godkänna följande stat för de särskilda forskartjänsterna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ........................ 547 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... 82 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................ 4 000 633 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........ 200

2. Reseersättningar, förslagsvis ........ 1 800 2 000

Summa kronor 635 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 105!)

257

c) till Särskilda forskartjänster för budgetåret 1959/GO
anvisa ett förslagsanslag av 635 000 kronor;

IV. a) godkänna följande personalförteckning för statens
psykologisk-pedagogiska bibliotek, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1959/60:

Personalförteckning
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än Ae 10

Lönegrad

1 bibliotekarie ................................ Ae 23;

b) godkänna följande stat för statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1959/60:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal 51 500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ 8 000

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .................... 400 59 900

Omkostnader

1. Sjukvård, förslagsvis ................ 100

2. Expenser, förslagsvis ................ 5 000 5 100

Summa kronor 65 000;

c) till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för budgetåret
1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 65 000 kronor;

V. till Dokinköp och bokbindning vid statens psykologiskpedagogiska
bibliotek för budgetåret 1959/60 anvisa ett reservationsanslag
av 20 000 kronor; VI.

VI. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1959/60, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Stockholms högskola, som
föranledes av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande huvudstat för Stockholms högskola,
att tillämpas under budgetåret 1959/60:

17 Ilihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 105

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 ur 195!)

Huvudstat

Utgifter

1. Avlöningar, förslagsvis .................. 11 169 000

2. Omkostnader, förslagsvis ................ 1 254 000

3. Materiel in. in........................... 1 120 000

4. Nyanskaffning av apparater in. in......... 400 000

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten 475 000

6. Inredning och utrustning av nya lokaler 1 297 000

7. Bidrag till vissa institutioner ............ 263 400

8. Pensioner och livräntor, förslagsvis ...... 595 000

Summa kronor 16 573 400

Inkomster

1. Avkastning från högskolans fonder ...... 550 000

2. Hyror och arrenden .................... 11 100

3. Bidrag från enskilt håll 44 600

4. Diverse inkomster ...................... 2 700

5. Bidrag från Stockholms stad 1 200 000

6. Bidrag från staten ...................... 14 765 000

Summa kronor 16 573 400;

c) till Bidrag till Stockholms högskola för hudgetåret
1959/60 anvisa ett förslagsanslag av 14 765 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sanfrid Fenger

Kungl. Maj:ts proposition nr i05 år 1959

259

Bilaga
(se sid. 108)

Förteckning över clct antal assistenttimmar inom de filosofiska fakulteternas ämnen,
som budgetåret 1939/60 md avdelas för forskning och allmänt institutionsarbete

Ämne	Uppsala universitet	Lunds universitet	Göteborgs universitet	Stockholms högskola
Filosofi (teoretisk och praktisk) . ..	1 000	1 000	500	1 000
Historia........................ Klassisk fornkunskap och antikens	2 000	2 000	1 000	3 000
historia (motsvarande).......... Konsthistoria med konstteori (mot-	500	1 000	500	500
svarande).....................	500	500	500	1 000
Litteraturhistoria med p oetik..... Nordisk och jämf. fornkunskap (mot-	2 000	2 000	1 000	2 000
svarande).....................	500	500	—	500
Nordisk och jämf. folklivsforskning	500	500	—	—
Egyptologi......................	500	—	—	—
Idé- och lärdomshistoria..........	500	—	—	—
Musikforskning..................	500	—	—	—
Religionshistoria.................	500	—	—	500
Teaterhistoria...................	—	—	—	500
Ekonomisk historia..............	1 000	1 000	1 000	1 000
Företagsekonomi.................	1 000	1 000	—	—
Nationalekonomi1................	1 000	1 000	1 000	3 000
Pedagogik och pedagogisk psykologi	1 000	1 000	1 000	1 000
Psykologi.......................	1 000	1 000	1 000	1 000
Sociologi........................	1 000	1 000	1 000	1 000
Statistik........................	1 000	l 000	1 000	1 000
Statskunskap.................... Klassiska språk (latinska och gre-	1 000	1 000	1 000	1 500
kiska språken).................	1 000	1 000	1 000	500
Nordiska språk (motsvarande).....	2 500	2 000	1 000	2 000
Engelska språket................	2 000	1 000	1 000	2 000
Romanska språk.................	1 000	1 000	1 000	1 000
Tyska språket...................	1 000	1 000	1 000	1 000
Slaviska språk...................	500	500	250	500
Semitiska språk (motsvarande).... Sanskrit med jämf. indoeuropeisk	500	500	500
språkforskning (motsvarande) . . .	500	500	500	—
Finsk-ugriska språk..............	500	—	—	—
Fonetik.........................	—	500	—	—
Astronomi......................	2 000	1 500	—	—
Matematik (motsvarande)......... Mekanik och matematisk fysik (mot-	2 500	:i ooo	1 000	2 500
svarande)..................... Försäkringsmatematik och matema-	1 000	2 000	—	1 000
tisk statistik..................	—	—	—	1 000
Fysik..........................	(i 000	G 000	—	5 000
Kemi (motsvarande).............	10 000	8 000	—	G 000
Meteorologi.....................	2 000	—	—	—
Fllektricitctslära.................	1 000	—	—	—
Botanik.........................	2 500	2 500	—	2 000
Geografi (natur- och kulturgeografi)	2 000	2 000	1 000	2 000
Geologi (motsvarande)............	2 500	2 500	—	2 500
Växtbiologi.....................	1 000	(so botanik)	—	—
Zoofysiologi.....................	1 000	1 000	—	—
Zoologi (motsvarande)............	2 500	2 000	—	3 000
Ärftlighetslära...................	—	1 500	—	1 000
Limnologi.......................	1 000	1 000		—
Marin botanik...................	—	—	500	—
Oceanografi.....................	—	--	1 000	1 -

1 Vid Stockholms högskola har även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
hörande professuren i nationalekonomi med finansvetenskap.

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1959

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning....................................................... 4

IT Forskningens villkor och behov................................... 7

1. Statistiska data............................................... 7

2. Upprustningsprogrannnet i dess huvuddrag...................... 15

3. Departementschefen........................................... 39

III. Forskarkarriären................................................. 45

1. Allmänna synpunkter.......................................... 45

2. Assistenter och amanuenser ................................... 53

3. Forskarassistenter............................................. 65

4. Docenter..................................................... 73

5. Lektorer..................................................... 80

6. Professorer in. fl.............................................. 85

7. Departementschefen........................................... 106

IV. Den personella basorganisationen.................................. 120

1. Biträdespersonal.............................................. 121

2. Kvalificerad personal i basorganisationen........................ 134

3. Särskild basorganisation knuten till docenttjänsterna.............. 137

4. Departementschefen........................................... 140

V. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål.................... 147

1. Utredningen.................................................. 147

2. Yttranden.................................................... 149

3. Departementschefen........................................... 150

VI. Materielanslagen................................................. 152

1. Utredningen.................................................. 152

2. Yttranden.................................................... 155

3. Departementschefen........................................... 159

VII. Forskningsråden................................................. 162

1. Statistiska data och allmänna synpunkter........................ 162

2. Medicinsk forskning........................................... 175

3. Humanistisk forskning......................................... 180

4. Forskning inom samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik och

psykologi .................................................... 187

5. Naturvetenskaplig forskning.................................... 194

6. Atomforskning................................................ 200

7. Teknisk forskning............................................. 205

8. Departementschefen........................................... 210

VIII. Särskilda forskartjänster.......................................... 217

1. Utredningen.................................................. 217

2. Yttranden.................................................... 218

3. Departementschefen........................................... 221

Kungl. Maj:ts proposition nr 105 ur 1950 261

Sill.

IX. Anslagsberäkningar för budgetåret 1959/60......................... 223

1. Vissa forskardocenttjänster m. m................................ 224

2. Biträdeshjälp m. m. åt docenter................................ 225

3. Vissa materielanslag........................................... 226

4. Forskningsråd................................................. 226

5. Särskilda forskartjänster....................................... 228

6. Verksamheten vid psykologisk-pedagogiska biblioteket............. 228

7. Bidrag till Stockholms högskola................................ 229

Huvudstatens utgiftsida....................................... 230

1. Avlöningar............................................... 230

2. Omkostnader............................................. 244

3. Materiel in. m............................................ 246

4. Nyanskaffning av apparater in. m.......................... 246

5. Engångskostnader för byggnadsarbeten..................... 247

6. Inredning och utrustning av nya lokaler................... 248

7. Bidrag till vissa institutioner.............................. 252

8. Pensioner och livräntor................................... 253

Huvudstatens inkomstsida. Anslagsbehovet...................... 253

X. Hemställan........................................................ 255

Bilaga................................................................ 259