Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967 (Proposition 1967:103)

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Nr 103

Knngl. Maj. ts proposition till riksdagen angående ändrad organisation
av televerket; given Stockholms slott den 31
mars 1967.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till ny organisation för televerket.
Inom centralförvaltningen avses verksamheten — under den kollegialt beslutande
lekmannastyrelsen och generaldirektören — uppdelad på sex huvudavdelningar,
nämligen driftavdelningen, projekteringsavdelningen, utvecklingsavdelningen,
ekonomiavdelningen, administrativa avdelningen och
industriavdelningen. Under driftavdelningen skall enligt förslaget finnas
fyra teledistrikt med sammanlagt tjugoen teleområden och sex radio-fjärrnätsoinråden.
Teleområdena skall svara för den löpande driften av lokaloch
närnät med tillhörande stationer samt radio-fjärrnätsområdena för den
löpande driften av fjärrnäts- och radioanläggningar. Under driftavdelningen
skall vidare sortera en regionalt verksam byggnadsavdelning, som har
att svara för större anläggningsprojekt. Den regionala förråds- och materielverksamheten,
som föreslås uppdelad på fyra förrådsområden, avses
underställd ekonomiavdelningen. Under industriavdelningen — vars uppgifter
motsvarar dem som i nuvarande organisation åvilar verkstadsbyrån
— skall slutligen sortera produktionsverksamheten vid televerkets verkstäder.
Den nya organisationen avses i princip genomförd med ingången av
år 1968.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 103

Iiungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 31 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Odhnoff.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad
organisation av televerket och anför.

I. Inledning

1. Utredningsarbetet m. m.

För att verkställa en översyn av televerkets centrala och regionala organisation
tillsatte telestyrelsen genom beslut den 9 juli 1963 en särskild utredning,
kallad 1963 års organisationsutredning. Resultatet av dennas överväganden
har redovisats i ett den 1 december 1965 dagtecknat betänkande
»Televerkets organisation, central och regional förvaltning» (tryckt i televerkets
författningssamling serie A: 18). På grundval av betänkandet och de
yttranden däröver, som televerket inhämtat trån olika myndigheter och organisationer,
har verket slutligt utformat sitt organisationsförslag. Detta har
med skrivelse den 21 juni 1966 underställts Kungl. Maj :t för godkännande.
Förslaget, vilket i allt väsentligt överensstämmer med utredningens förslag,
syftar till att skapa en organisation, som bättre än den nuvarande svarar
mot den expanderande verksamhetens och den tekniska utvecklingens krav.
Det kännetecknas av strävandena att i såväl central som regional instans
sammanföra funktionellt likartad verksamhet, att astadkomma en klarare
ansvarsfördelning och skapa förutsättningar för en längre gående delegering
av befogenheter samt att utforma organisationen på ett sätt, som medger en
effektivare ekonomisk planering och uppföljning. Inom centralförvaltningen
föreslås den nuvarande byråorganisationen ersatt med en ordning, där
verksamheten fördelas på ett antal huvudenheter. Inom den regionala förvaltningen
förordas bl. a. en sammanföring av de nuvarande teletekniska och

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1967

radiotekniska distriktsförvaltningarna (driftavdelningen resp. radioavdélningen)
i en gemensam distriktsorganisation. — På grundval av skrivelsen
och i anslutning därtill redovisat kompletterande utredningsmaterial lämnas
i det följande en närmare redogörelse för innebörden av televerkets förslag.

Utöver den remissbehandling, som televerket självt ombesörjt, har ytterligare
ett antal myndigheter och organisationer beretts tillfälle att yttra sig
över televerkets organisationsförslag. De instanser, som i anslutning till verkets
och Kungl. Maj:ts remisser inkommit med utlåtanden, är överbefälhavaren,
postverket, statens järnvägar, luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket,
domänstyrelsen, kommerskollegium, statens vattenfallsverk,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, överståthållarämbetet, samtliga
länsstyrelser, vidare Landsorganisationen i Sverige, Svenska kommunförbundet,
Svenska stadsförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-
och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening och Sveriges
Radio AB. Till televerket har yttranden även inkommit från Statstjänstemannaförbundet,
Svenska teleförbundet, Svenska teletjänstemännens förening,
Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges civilingenjörsförbund (genom dess
lokalavdelning vid televerket), Televerkets ingenjörers SR-sektion samt Televerkets
tjänstemannaförbund.

2. Televerkets nuvarande organisation och uppgifter

Televerket är ett affärsdrivande verk. Enligt sin instruktion av den 8 december
1965 (nr 842) skall det handha trafiken på de statliga teleanläggningar,
som är underställda verket, och fullgöra de övriga uppgifter som
åläggs det. I verksamheten ingår i första hand att svara för telefon-, telegrafoch
telextrafiken. Härvidlag har televerket att — förutom trafikavveckling
och därmed förenad kundverksamhet — ombesörja anläggning och drift av
förbindelsenät samt av telefon-, telegraf-, telex-, överdrags- och förstärkarstationer,
handha installation och underhåll av abonnentanläggningar etc.
Verksamheten innefattar vidare radiorörelsen. I fråga om denna har televerket
att för rundradioverksamhetens behov ombesörja anläggning och
drift av radio- och televisionsstationer och av det för programöverföringen
till dessa erforderliga förbindelsenätet samt svara för avstörningsverksamhet
och licensuppbörd. I radiorörelsen ingår i övrigt uppgifter sammanhängande
med den s. k. kommersiella radiotrafiken. Hit är bl. a. att hänföra
radiotelefon- och radiotelegraftrafiken med utlandet samt sjöfarts-och luftfartsradion.
Eu särskild verksamhetsgren utgör verkstadsrörelsen, som f. n.
omfattar fyra verkstäder, vartill under nästa år kommer två nya verkstäder.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1967

Produktionsprogrammet upptar olika slags stations-, abonnent- och linjemateriek Televerket

leds av en styrelse. Ledamöter av denna är en generaldirektör,
som är styrelsens ordförande, och fem andra ledamöter, som Kungl. Maj :t
utser särskilt. Generaldirektören är chef för verket. Vidare har detta en överdirektör,
som är generaldirektörens ställföreträdare. I beslutshänseende gäller
att styrelsen avgör viktigare författningsfrågor, viktigare frågor om organisation,
arbetsordning och tjänsteföreskrifter, frågor om förslag till anslagsframställning
hos riksdagen och frågor i övrigt av större ekonomisk betydelse,
vidare andra frågor som generaldirektören liänskjuter till styrelsen.
Ärende, som inte skall beslutas av denna, avgörs i princip av generaldirektören.
I arbetsordning eller genom särskilt beslut kan dock överlämnas åt annan
tjänsteman än generaldirektören att avgöra ärende eller viss grupp av
ärenden, som inte är av den art att prövningen bör ankomma på generaldirektören.

Inom televerket finns åtta byråer, nämligen driftbyrån, ekonomibyrån,
förrådsbyrån, försvarsbyrån, personal- och kanslibyrån, radiobyrån, tekniska
byrån och verkstadsbyrån. Av dessa förestås driftbyrån av överdirektören,
ekonomibyrån av en ekonomidirektör, förrådsbyrån av en förrådsdirektör,
försvarsbyrån av en byråchef, personal- och kanslibyrån av en personaldirektör,
var och eu av radiobyrån och tekniska byrån av en teknisk direktör
samt verkstadsbyrån av en verkstadsdirektör. I fråga om de olika byråernas
verksamhet och organisation gäller i huvudsak följande.

Driftbyrån handlägger ärenden angående den trafikala driften samt underhållet
av telefon-i telegraf- och telexanläggningar inom lokal- och närnäten
och till viss del även inom fjärrnätet, vidare frågor rörande anläggningsverksamhetens
och försäljningsverksamhetens bedrivande. I uppgifterna
ingår att behandla frågor rörande stationsområdesindelningen samt
stationernas fördelning på taxeområden och taxegrupper, behovet från servicesynpunkt
av nya eller utökade anläggningar, driftpersonalens storlek
och disposition, ackordsfrågor och tekniska arbetarskyddsfrågor ävensom
att svara för inköp, byggande och underhåll av för driften erforderliga fastigheter
och att bedriva rationaliseringsverksamhet.

Ekonomibyrån handlägger allmänna finansiella och ekonomiska frågor
för televerket, uppbörds-, kassa-, räkenskaps- och revisionsärenden, statistik-,
data- och kontorsrationaliseringsärenden, taxefrågor samt ärenden rörande
framställningar om investeringsanslag — utom såvitt avser radioverksamheten
— och om televerkets driftstat. Verkets externa och interna
informationsverksamhet ankommer på byrån, som också har ansvaret för
relationerna med internationella sammanslutningar på teleområdet samt bereder
frågor rörande avtal med utländska teleförvaltningar.

Förrådsbyrån utövar ledning och tillsyn av förrådsrörelsen inom verket.
I anslutning härtill handlägger den ärenden rörande lagerdimensionering,
planering och verkställande av inköp avseende materiel, inventarier m. m.,
försäljning av kasserad materiel samt inköp, byggande och underhåll av
förrådsfastigheter etc. Den svarar vidare för redigering och tryckning av
rikstelefonkatalogen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Försvarsbyrån svarar för planläggning av televerkets verksamhet och organisation
i krig samt för handläggning av ärenden rörande driftvärn och
civilförsvar. Den fungerar också som kontaktorgan vid planering av teleanläggningar
för totalförsvarets olika myndigheter och organisationer.

Personal- och kanslibyrån handlägger ärenden angående huvudgrunderna
för televerkets organisation, allmänna förvaltningsföreskrifter för televerket,
allmänna och löpande personalärenden, verkets personalstatförslag, kollektivavtalsfrågor,
rekryterings-, utbildnings-, företagsnämnds- och personalvårdsfrågor
samt juridiska ärenden.

Radiobyrån svarar för planering, anläggning, underhåll och drift av televerkets
radioanläggningar. I arbetsuppgifterna ingår att upphandla stationsutrustningar,
att utföra tekniskt utvecklingsarbete och tekniska undersökningar
för verkets radioverksamhet, att handlägga ärenden rörande driftpersonalens
storlek och disposition etc. Byrån har vidare att svara för medelsdispositionen
för de olika grenarna av verkets radiorörelse, att handlägga
framställningar om investeringsanslag för ljudradio och television
samt rundradiolicensfrågor. Den har också att svara för ärenden angående
tillstånd att nyttja radioanläggningar och radiofrekvenser för olika ändamål,
internationella radioärenden etc.

Tekniska byrån svarar bl. a. för utveckling och konstruktion av utrustningar
för abonnentanläggningar, telefon-, telegraf-, överdrags- och förstärkarstationer
samt av materiel för linje- och nätutbyggnad ävensom utveckling
av kabelanläggningar. På byrån ankommer vidare att handha planering
och projektering av stations- och fjärrförbindelseanläggningar samt större
abonnentanläggningar, teknisk planering av telenätens överföring till automatisk
drift ävensom vissa utrustningsanskaffningar. Huvuddelen av underhållsuppgifterna
avseende fjärrnätet åvilar också tekniska byrån. Denna
skall slutligen bedriva forskning inom teletrafikområdet samt utföra bl. a.
teletekniska, elektroakustiska, fysikaliska och mekaniska laboratorie- och
andra provningar, utredningar etc.

Verkstadsbyrån, som är förlagd till Nynäshamn i anslutning till televerkets
huvudverkstad, svarar för verkstadsdriften. Den intar en i förhållande
till den centrala förvaltningen i övrigt relativt självständig ställning och
liar egna organ för de med verksamheten förenade driftmässiga och tekniska
uppgifterna, egen ekonomisk förvaltning, personaladministration, materielförsörjning,
byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.

Den regionala verksamheten är uppdelad på en driftavdelning
för telefon-, telegraf- och telexväsendet, en förrådsavdelning för förrådsverksamheten,
en radioavdelning för radioväsendet, en verkstadsavdclning
för verkstadsrörelsen, en byggnadsavdelning för viss anläggningsverksamhet
samt en dataavdelning för databehandling.

Driftavdelningen är uppdelad på sex distrikt med distriktsförvaltningarna
— benämnda distrikt sbyråer — förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Gävle och Sundsvall. Varje distrikt förestås av en distriktschef,
som är direkt underställd generaldirektören. Distriktsbyråerna är f. n. organiserade
med hänsyn till den tidigare uppbyggnaden av distriktens lokalförvaltning.
Denna har utgjorts av centralstationsområden för trafikärenden
och linjesektioner för tekniska uppgifter. Genom automatiseringen av
telefontrafiken och utvecklingen i övrigt inom telekommunikationernas område
har emellertid de tekniska och trafikala arbetsuppgifterna fått ett allt

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1907

närmare samband, och sedan år 1962 har en organisatorisk omläggning ägt
rum av innebörd att centralstationsområden och linjesektioner förs samman
i ett färre antal s. k. teleområden vartdera med ett telekontor som
ledningsorgan och en teledirektör som chef. Genom omläggningen — vilken
blir helt genomförd i april 1967 — kommer de 108 centralstationsområden
och 28 linjesektioner som fanns år 1962 att ersättas av 21 teleområden.

Förrådsavdelningen, som är underställd chefen för förrådsbyrån, svarar
för lagerhållning och distribution av materiel åt främst driftavdelningen.
Landet är indelat i fem förrådsområden, som har sina förrådskontor förlagda
till resp. Stockholm, Göteborg, Nässjö, Gävle och Sundsvall. Inom
varje förrådsområde finns ett huvudförråd och tre till sex distributionsftjrråd.
Härtill kommer ett stort antal mindre ortsförråd, som är utspridda
över hela landet och som sorterar under driftavdelningen.

Radioavdelningen, som är underställd chefen för radiobyrån, omfattar
sju radiosektioner samt en fristående rundradiostation (Borlänge). Som
ledningsorgan har radiosektionerna särskilda ingenjörskontor, vilka är belägna
i resp. Stockholm, Göteborg, Malmö, Grimeton, Motala, Sundsvall och
Luleå.

Verkstadsavdelningen, som lyder under chefen för verkstadsbyrån, innefattar
verkstäder i Nynäshamn, Vänersborg, Sundsvall och Göteborg. Inom
ett dotterbolag till televerket håller två verkstäder på att anläggas i Kristinehamn
och Skellefteå med beräknad idrifttagning under år 1968.

Byggnadsavdelningen, som är direkt underställd generaldirektören, har
till huvudsaklig uppgift att utföra sådana förbindelseanläggningar (fjärrkablar
och förstärkarstationer m. in.), vilka främst på grund av sin storlek
inte lämpligen kan utföras av distrikten. Det centrala förvaltningsorganet
inom avdelningen — byggnadskontoret — är beläget i Stockholm.

Dataavdelningen, som är underställd chefen för ekonomibyrån, innefattar
datacentraler i Stockholm och Göteborg.

En tablå över televerkets nuvarande organisation torde få fogas till statsrådsprotokollet
som Bilaga 1.

Antalet anställda vid televerket uppgick i februari 1967 till ca 40 100.
Härav var 2 900 knutna till centralförvaltningen, 29 800 till driftavdelningen
med tillhörande lokalförvaltning, 1 500 till byggnadsavdelningen, 1 200
till förrådsavdelningen, 1 400 till radioavdelningen, 2 900 till verkstadsavdelningen
och 400 till dataavdelningen.

I fråga om finansieringen av den av televerket bedrivna verksamheten
gäller att verket skall med egna inkomster bestrida sina driftutgifter. Kungl.
Maj :t fastställer årligen efter förslag av verket driftstat för detta, vilken
upptar dels de beräknade inkomsterna i form av olika slags tele- och licensavgifter,
dels de beräknade utgifterna för avlöningar och omkostnader ävensom
avsättningar till värdeminskningskonton. Den senast fastställda driftstaten
avseende budgetåret 1966/67 balanserar på ett belopp om 2 240 milj.
kr. Televerkets investeringar finansieras över kapitalbudgeten i riksstaten.
Det av verket disponerade statskapitalet utgjorde den 30 juni 1966 ca
1 760 milj. kr.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 103 år 1967

II. Televerkets organisationsförslag

1. Allmänt om behovet av och principerna för en ändrad organisation
Utvecklingen inom teleområdet

Som bakgrund till organisationsförslaget har televerket lämnat en närmare
redovisning av den utveckling, som ägt rum inom teleområdet under
de tjugofem år som nuvarande organisation bestått. Under perioden har en
automatisering skett av praktiskt taget all telefontrafik. Samtidigt härmed
har en kraftig expansion ägt rum, som bl. a. inneburit att antalet telefonapparater
fyrdubblats och antalet inländska rikssamtal åttadubblats. Radioområdet
uppvisar en motsvarande expansion, där rundradion från att år
1940 ha omfattat ett enda ljudradioprogram med bristfällig täckning utvecklats
till att i dagens läge ha hela landet täckande nät av sändarstationer för
tre ljudradioprogram och ett televisionsprogram.

Parallellt med tillväxten av telenätet och teletrafiken har en intensiv utveckling
ägt rum inom hela telekommunikationsområdet. Bl. a. har tillkommit
avancerade kopplingssystem och bärfrekvenssystem för allt större överföringskapaciteter.
Dessutom har radiotekniken fått användning inom allt
flera verksamhetsområden.

Av de prognoser, som televerket framlagt för utvecklingen inom teleområdet
fram till år 1980, framgår att en fortsatt expansion kan väntas av
telefonrörelsen. Antalet anslutna telefonapparater beräknas således komma
att fördubblas till angivna tidpunkt. Vidare kan förutses ett snabbt stigande
behov av dataöverföring i telenäten och en fortsatt utbyggnad av telexnätet.
Inom radioområdet kan räknas med ett fortsatt ianspråktagande
av högre frekvenser och tillkomsten av nya system för radiokommunikation
och radionavigation. För rundradion förutses en ökning av programverksamheten
för såväl ljudradio som television och därmed ett ökat behov
av nya sändarstationer och programförbindelser.

Till den angivna utvecklingen — som närmare redovisas i organisationsutredningens
betänkande s. 28—51 — måste hänsyn tas vid bedömningen
av televerkets organisationsfråga.

Brister i nuvarande organisation

Televerket och dess organisationsutredning har konstaterat brister i verkets
nuvarande organisatoriska uppbyggnad och sätt att fungera. Dessa brister
sammanhänger nära med att verksamheten till omfattning och art väsentligt
förändrats sedan tillkomsten av nuvarande organisation.

Såvitt avser den centrala ledningen gäller exempelvis f. n., att cheferna

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

for åtta byråer, för driftavdelningens sex distrikt samt för byggnadsavdelningen
är direkt underställda generaldirektören. Uppgiften att leda och samordna
verksamheten vid femton underställda organisationsenheter har genom
verksamhetens successiva tillväxt blivit alltmer krävande. En betydande
delegering till olika byråer av ansvaret för den centrala ledningen av
driftavdelningens verksamhet har därför kommit till stånd. På ekonomiområdet
har sålunda ledningsuppgifter delegerats till ekonomibyrån och på
personalområdet till personal- och kanslibyrån. I fråga om planering, projektering,
anläggning och drift har ledningsuppgifter fördelats på tekniska
hyrån och driftbyrån etc.

Med den angivna ansvarsfördelningen begränsas möjligheterna till en
effektiv central ledning av den regionala verksamheten. Därmed följer också
ett omfattande och tidsödande samrådsförfarande mellan de olika byråerna
inom den centrala förvaltningen. Från den regionala förvaltningens
synpunkt innebär ansvarsuppdelningen, att distriktscheferna i många väsentliga
ärenden får ta direktiv från skilda byråer, vilket innebär stora olägenheter.
Allmänt gäller om den tillämpade ordningen, att den försvårar en
ändamålsenlig delegering av arbetsuppgifter från den centrala till den regionala
förvaltningen.

En allvarlig brist med den nuvarande ärendefördelningen inom den centrala
förvaltningen anges vidare vara, att likartad verksamhet i alltför stor
utsträckning bedrivs på flera byråer. Sålunda handläggs driftfrågor inom
såväl driftbyrån och tekniska byrån som radiobyrån. De härmed förenade
olägenheterna är särskilt framträdande i fråga om driften av fjärrnätet. Uppgifterna
är härvidlag uppdelade mellan driftbyrån och tekniska byrån såvitt
avser den kabelbundna delen av fjärrnätet, medan radiobyrån är närmast
ansvarig i fråga om radiolänknätet.

På motsvarande sätt förekommer verksamhet avseende projektering av
tekniska anläggningar inom samtliga de tre angivna byråerna. Med hänsyn
till det starka tekniska samband, som råder mellan de flesta utrustningar i
telenätet, innebär detta olägenheter av såväl teknisk som ekonomisk art.

Utvecklingsverksamhet och till denna hörande laboratorieverksamhet bedrivs
på flera avdelningar inom tekniska byrån och radiobyrån. Kopplingsteknisk
utveckling sker vid tekniska byråns stationsutvecklingsavdelning,
utveckling avseende kabelbunden transmissionsteknik vid tekniska byråns
transmissionsavdelning samt utveckling inom det radiotekniska området,
innefattande trådlös transmissionsteknik, Aid radiobyråns avdelning för allmän
radioteknik. Bl. a. med hänsyn till det nära sambandet mellan transmissions-
och kopplingstekniken överhuvud bedöms den ifrågavarande uppdelningen
vara mindre lämplig.

Inköpsverksamhet bedrivs inom den centrala förvaltningen av främst förrådsbyrån,
tekniska byrån och radiobyrån. Televerksamhetens starka expansion
under senare år har medfört ett ökat behov av inköpsexpertis. Möjlig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

heterna att utnyttja sådan expertis, att samordna inköpen och att effektivisera
inköpsrutinerna försvåras med den nuvarande ordningen.

Utbildningsområdet företer en på samma sätt splittrad bild i ansvars- och
uppgiftshänseende. Personal- och kanslibyrån svarar visserligen för en viss
administrativ samordning, men i övrigt saknas ett centralt sammanhållande
organ för den omfattande utbildningsverksamheten. — En brist är också,
att det — särskilt inom telefon- och telegrafrörelsen — saknas ett enhetligt
och ändamålsenligt system för ekonomisk planering och uppföljning.
Detta försvagar ledningens möjligheter att styra verksamheten och att
i alla instanser skapa det önskvärda kostnadstänkandet.

Även inom den regionala förvaltningen är likartade verksamheter uppdelade
på skilda organisationsenheter. Olägenheterna härav gör sig gällande
inom flera områden men är särskilt påtagliga i fråga om fjärrnätsdriften.
Sålunda åvilar driften av telefon- och telegrafanläggningarna — inkl. den
kabelbundna delen av fjärrnätet — driftavdelningen, medan driften av radioanläggningarna—
inkl. i fjärrnätet ingående radiolänklinjer — ankommer på
radioavdelningen. Denna uppdelning försvårar bl. a. ett effektivt utnyttjande
av den tekniska driftpersonalen. Den begränsar också möjligheterna för
de regionala organen att på ett ändamålsenligt sätt övervaka och styra fjärrnätsverksamheten.
— En påtaglig olägenhet är den bristande överensstämmelsen
mellan gränserna för förrådsområden och driftavdelningens distrikt
samt mellan gränserna för de sistnämnda och civil- och militärområden.

Principer för utformningen av en ny organisation

Televerket understryker angelägenheten av att organisationen anpassas
såväl till nuvarande verksamhet som till den väntade utvecklingen. Av särskild
vikt anses vara att organisationen ges en utformning som befrämjar
rationalisering inom verket. De med telefonrörelsens automatisering sammanhängande
rationaliseringsvinsterna är i det närmaste uttagna. Rationaliseringssträvandena
måste nu intensifieras och inriktas på nya lönsamma
objekt för att televerket i fortsättningen skall kunna begränsa personalökningen,
ge en god service och samtidigt hålla låga taxor. Bland betydelsefulla
rationaliseringsmöjligheter, som särskilt måste beaktas vid organisationens
utformning, näinnes mekanisering av administrativa processer inom
främst områdena drift, anläggning, försäljning och ekonomi. Vidare måste
behovet beaktas av en långtgående rationalisering inom alla områden av den
personalkrävande fältverksamheten.

I sitt organisationsförslag har televerket liksom dess organisationsutredning
eftersträvat eu samordning av funktionellt likartade verksamheter. I
sammanhanget framhålls att i de fall ett starkt funktionellt samband råder
mellan vissa aktiviteter och särskilda motiv för en icke-funktionell indelning
— exempelvis en objektsmässig indelning — saknas, blir fördelarna med en

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

funktionell samordning väsentliga. Utöver ett bättre personalutnyttjande
och en enhetlig ärendebehandling erhålls klarare ansvarsgränser, ett minskat
behov av samråd och ökade möjligheter till oplimal delegering. En organisatorisk
gruppering av verksamheten inom televerkets centrala förvaltning
från denna utgångspunkt leder till att man får vissa enheter, vilkas huvudsakliga
uppgift är av linjekaraktär, och andra enheter, vilkas uppgifter
väsentligen är av konsult- eller servicekaraktär. Av linjekaraktär är den operativa
verksamheten, dvs. större delen av televerkets fältverksamhet. Av
övervägande konsult- eller servicekaraktär är hl. a. den ekonomiska och personaladministrativa
verksamheten samt rationaliserings-, projekterings- och
inköpsverksamheten.

I organisationsförslaget har vidare eftersträvats en klar ansvarsfördelning
och ett särskiljande av chefsansvar och konsult ansvar. Härvidlag understryks
att det för att en organisation skall vara effektiv är nödvändigt, att
chefer på alla nivåer tilldelas ett klart definierat ansvar — chefsansvar.
Detta förutsätter, att verksamheten indelas i klart avgränsade ansvarsområden.
Ett odelat chefsansvar konstateras utgöra en förutsättning för att
ansvar för olika enheters effektivitet skall kunna krävas. — För de organisationsenheter
vilkas verksamhet är av konsult- eller servicekaraktär gäller
att de gentemot övriga verksamhetsgrenar tilldelas ett konsultansvar. Detta
innebär ansvar för riktigheten av givna råd eller tillhandahållen service.

En annan grundtanke är att åstadkomma en optimal fördelning av arbetsuppgifter
på olika nivåer i organisationen. Härmed åsyftas en ordning,
som innebär att inga uppgifter handläggs på högre nivå än vad som med
hänsyn till ärendets art är motiverat. Med en funktionell samordning av
likartade verksamheter och därmed förbättrade betingelser för en bestämning
av ansvarsområden bedöms en avsevärd delegering av arbetsuppgifter
och befogenheter bli möjlig. Därmed kan den centrala förvaltningen
avlastas löpande ärenden till förmån för uppgifter av företagsledande karaktär.
Därjämte blir lokala förhållanden bättre beaktade vid ärendenas handläggning.

En väl genomförd ekonomisk planering och uppföljning är av vital betydelse
för verksamhetens effektivitet. För ändamålet krävs en väl genomarbetad
programbudgetering och lämpliga hjälpmedel för effektivitetskontroll.
Ett till verksamheten väl anpassat system för programbudgetering utgör
enligt televerket en förutsättning för kostnadsmedvetande och kostnadsansvar
i alla organisationsenheter.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 103 år 1967

2. Den regionala och lokala organisationen
Den teletekniska och radioiekniska driftorganisationen

Vissa utgångspunkter för televerkets överväg a nd
e n. Genom lokalnäten ansluts abonnenterna till televerkets telefonstationer.
Dessa sammanförs i riktnummerområden (totalt 277), som i sin tur
ingår i förmedlingsoinråden (totalt 46). Telefonstationerna och förbindelserna
mellan dessa inom riktnummer- och förmedlingsområden bildar s. k.
närnät. Inom varje förmedlingsområde finns en förmedlingsstation, över vilken
trafiken med andra förmedlingsområden passerar. En förmedlingsstation
är normalt kombinerad med en över dragsstation, som har till uppgift att
akustiskt förstärka samtalen. Förmedlingsstationerna och förbindelserna
dem emellan bildar det s. k. fjärrnätet. Förbindelserna i detta är som regel
utförda i form av bärfrekvensanläggningar, som utgörs av antingen koaxialkablar
eller radiolänklinjer. Det kabelbundna fjärrnätet innefattar ca 5
milj. kilometer telefonförbindelser och radiolänknätet ca 3 milj. kilometer
sådana förbindelser.

Fjärrnätet utnyttjas även för att tillgodose rundradioverksamhetens behov
av programförbindelser, dvs. förbindelser för överföring av ljudradio- och
TV-program från de platser där de produceras till sändarstationerna. Sålunda
innefattar radiolänknätet ca 10 000 kilometer förbindelser för bildöverföring
och ca 20 000 kilometer förbindelser för ljudöverföring. Det kabelbundna
fjärrnätet åter rymmer 40 000 kilometer förbindelser för överföring
av ljudradioprogram och TV-ljud.

Sett från den nuvarande regionala och lokala organisationens synpunkt
innebär de med lokal-, när- och fjärrnäten förenade drift- och anläggningsuppgifterna
följande.

De under driftavdelningens sex distrikt sorterande teleområdena (21 till
antalet), som utgör televerkets lokala förvaltningsenheter på den teletekniska
sidan och som ettvart av dem normalt innefattar ett eller två förmedlingsområden,
svarar i första hand för den löpande trafikavvecklingen och
kundverksamheten. Härjämte åvilar dem driften och underhållet av lokaloch
närnäten och i väsentliga hänseenden även av fjärrnätet. I fjärrnätsdriften
ingår dels trafikövervakningsuppgifter, dels underhållet av anläggningarna.
Trafikövervakningen med vad den inbegriper av kontrollmätning,
omdirigering av trafik vid feltillfällen etc. är knuten till teleområdenas förmedlings-
och överdragsstationer och avser telefoniförbindelserna i både
den kabelbundna delen och radiolänkdelen av fjärrnätet. Fältunderhållet —
innefattande reparations- och kopplingsarbeten, felförebyggande åtgärder
in. in. — gäller däremot endast den kabelbundna delen av fjärrnätet. För
ifrågavarande arbetsuppgifter finns särskilda fältarbetsgrupper — såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

regel eu i varje teleområde— vilka är knutna till resp. förmedlings- och överdragsstationer.
Totalt för hela landet är ca 700 personer sysselsatta med
ifrågavarande verksamhet. — I fråga om projekterings- och anläggningsverksamheten
är teleområdenas uppgifter mera begränsade. Det är närmast
fråga om — förutom abonnentinstallationer — projektering och anläggning
av lokalstationer och lokalnät, projektering och genomförande av utbyggnad
av närtraf^stationer etc. Vad avser det kabelbundna fjärrnätet — och
de hit hänförliga förmedlings- och överdragsstationerna— har teleområdena
i stort sett inga uppgifter i projekterings- och anläggningshänseende. Projekteringen
handhas härvidlag i princip av centralförvaltningen och anläggnings-
och installationsarbetena utförs, i den mån inte leverantörer eller
entreprenörer engageras, av den särskilda byggnadsavdelningen.

I sina driftuppgifter särskilt då med avseende på fjärrnätet får teleområdena
biträde av teledistrikten. Vid distriktsbyråerna finns sålunda särskilt
avdelad ingenjörspersonal, som kan utöva arbetsledning och lämna
konsulthjälp vid mera komplicerade driftstörningar, verkställa tekniska
undersökningar och kontrollmätningar av transmissionsutrustningar etc.

Distriktsbyråernas uppgifter är eljest att allmänt följa upp och analysera
verksamheten inom distrikten, svara för allmän driftövervakning, ombesörja
trafikplanläggning — innefattande bedömning av trafikvägars dimensionering,
trafikens dirigering etc. — pröva personal-, lokal- och utrustningsbehov
inom distrikten, handha utbildningsverksamhet och medverka
i introduktion av ny teknik, nya metoder och hjälpmedel etc. samt utöva en
allmän samordning i administrations-, personal-, utbildnings-, budget- och
försvarsberedskapsfrågor in. in. Distriktsbyråerna svarar även för viss projekteringsverksamhet.
Det gäller närmast i fråga om kortare mellanortsförbindelser,
större lokalstationer, närtrafikstationer, vissa husbyggnadsföretag
etc. Däremot faller såsom nämnts fjärrnätsanläggningar i princip
utanför distriktens liksom teleområdenas projekteringsansvar. Någon egentlig
egen anläggningsverksamhet svarar distrikten inte för. — I fråga om förhållandet
mellan distriktsbyråerna och teleområdena kan allmänt konstateras,
att den samordnande och ledande funktion som distriktsbyråerna utövar
i åtskilliga hänseenden tar sig uttryck i en relativt långtgående reglering
av teleområdenas verksamhet. Det gäller i ekonomiskt och personaladministrativt
hänseende, i tjänstetillsättningsärende^ i fråga om förhandsgranskning
av teleområdenas arbetsprojekt etc.

På radiosidan handhas de regionala och lokala administrations- och driftuppgifterna
av den under chefen för centralförvaltningens radiobyrå sorterande
radioavdelningen. Denna omfattar såsom nämnts sju regionala radiosektioner,
vardera med ett ingenjör skontor såsom ledningsorgan, vidare en
fristående rundradiostation (Borlänge). Allmänt kan sägas, att sektionerna
för radiosidans del handhar de motsvarande uppgifter, som inom televerkets
driftavdelning ankommer på distrikts- och teleområdesförvaltningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Dock gäller att inom radioverksamheten stabs- och ledningsuppgifter i större
utsträckning är centraliserade till centralförvaltningen och inom denna till
radiobyrån.

De driftuppgifter, som åvilar radiosektionerna, är i första hand det yttre
underhållet av radiolänklinjerna med dess system av radiolänkstationer, av
ljudradions och televisionens nät av sändarstationer, vidare av luftfarts-,
sjöfarts-, abonnemangsradioanläggningar samt av anläggningar för radiotrafik
med utlandet. För ifrågavarande övervaknings-, reparations- och inkopplingsuppgifter
etc. förfogar radiosektionerna över särskild fältpersonal,
som totalt för hela landet uppgår till ca 1 100 man.

För trafikövervakningen har — såsom nämnts i det föregående teleområdena
ansvaret såvitt avser telefoniförbindelserna inom både den kabelbundna
delen och radiolänkdelen av7 fjärrnätet. Beträffande programförbindelscrna
i de båda delarna av fjärrnätet utövas emellertid trafikövervakninsen
av7 de under radiosektionerna sorterande rundradiocentralerna. Så o dana

finns till ett antal av elva, varav en i Stockholm och de övriga på samma
orter som Sveriges Radios distriktskontor. Rundradiocentralerna har
bl. a. att motta beställningar om programöverföringar från Sveriges Radio,
att undersöka de driftmässiga förutsättningarna för sådana överföringar
mellan olika platser och effektuera dem samt först och sist att övervaka
pågående överföringar med särskilt aktgivande på driftstörningar och teknisk
kvalitet och med möjlighet att vid behov vidta åtgärder för erforderliga
justeringar. Centralerna samarbetar fortlöpande med teleområdenas förmedlings-
och överdragsstationer, vilka i fråga om de kabelbundna programförbindelserna
svarar för de omkopplingar, kontrollmätningar och justeringar
av förbindelserna, som krävs innan dessa kan utnyttjas för programändamål.
Även då det gäller att komma till rätta med inträffade driftstörningar
blir stationernas medverkan nödvändig.

Vad beträffar driftövervakningen av stationsanläggningarna gäller att de
större televisionsstationerna liksom de större mellanvågsstationerna för
ljudradio är bemannade under sändningstid. Övriga rundradiostationer liksom
radiolänkstationer och radiofyrar för luftfarten etc. är som regel obemannade.
För deras del har fjärrövervakning hittills vanligen ordnats med
anlitande av närbelägna lokala telefonstationer med manuell betjäning, vilka
för ändamålet utrustats med apparatur för registrering av driftstörningar.
Genom den fortgående automatiseringen begränsas emellertid möjligheterna
att utnyttja telefonstationerna för angivna uppgift, och detta har lett
till att rundradiocentralerna i viss utsträckning börjat användas för ifrågavarande
övervakning.

Det kan slutligen nämnas, att radiosektionerna — bortsett från fartygsradiostationer
— inte utför något egentligt projekteringsarbete eller anläggnings-
och installationsarbete i egen regi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Olika skäl för eu samordnad organisation av radiofjärrnätsverksa
in heten. Televerket konstaterar, att den organisation
som sålunda gäller för den regionala och lokala tele- och radiotekniska
verksamheten uppvisar en rad brister. Särskilda olägenheter innebär den
ansvar suppdelning, som råder i fråga om driften av fjärrnätet, där driftavdelningen
har ett huvudansvar för den kabelbundna delen och radioavdelningen
ett huvudansvar för radiolänkdelen av nätet. Betydande rationaliserings-,
effektivitets- och servicevinster kan enligt verket här uppnås genom
en samordning av verksamheten.

En sammanföring av fjärrnätsdriften och eu samordning av denna med
radioverksamheten i övrigt ligger allmänt i linje med den tekniska utvecklingen.
Den teknik som används i det kabelbundna fjärrnätet — men ej i
lokal- och närnäten — blir sålunda alltmer likartad den som förekommer
inom radioverksamheten. Härvidlag kan hänvisas till den höggradiga användningen
av elektronisk utrustning byggd på radiorörsteknik. Den fortsatta
utvecklingen kommer att kännetecknas av en successiv övergång från
radiorör till s. k. transistorer, vilket innebär att utrustningarna inom den
kabelbundna delen och radiolänkdelen av fjärrnätet byggs upp av än mer
likartade komponenter. Angivna förhållanden medför, att man i ökad omfattning
kan använda samma slags mätnings- och kontrollanordningar etc.
Dessutom skapas successivt förbättrade betingelser för en samutnyttjning
av den tekniska drift- och stabspersonalen.

Televerket konstaterar vidare, att det kabelbundna fjärrnätet inte bara
tekniskt utan även i drifthänseende erbjuder problem av helt annan art
än näten för lokal- och närtrafik. Driftstörningar i fjärrnätet till följd av
tekniska fel eller onormal trafikbelastning får sålunda vanligen återverkningar
langt utöver de enskilda teleområdenas gränser. Den omdirigering av
trafiken och de åtgärder i övrigt som därvid aktualiseras förutsätter nästan
regelmässigt ett komplicerat samrådsförfarande, i vilket ofta ett antal andra
teleområden samt resp. distriktsbyråer och centralförvaltningen är inbegripna.
De vid fjärrnätsdriften uppkommande tekniska problemen är också
ofta av så komplicerad art, att den expertis teleområdena själva förfogar
över inte räcker till. Biträde måste i sådana fall lämnas av distriktsförvaltningarna,
i viss mån också av centralförvaltningen.

Televerket har länge känt elt behov att komma till rätta med angivna
förhållanden. Man har därvid varit inne på tanken att för det kabelbundna
fjärrnätet tillskapa ett antal s. k. bärfrekvenscentraler — närmare bestämt
sju — som skulle sortera direkt under distriktsbyråerna. Dessa centraler
skulle ha till uppgift att svara för mera kvalificerade reparations-, kontrolloch
justeringsarbeten. De skulle lämpligen också handha den trafikövervakning,
som f. n. åvilar teleområdenas förmedlings- och överdragsstationer,
vidare de trafikdirigerande och trafiksamordnande uppgifter som i anslutning
till denna övervakning åvilar teleområdena. Med ett genomförande av

Kungl. Mcij:ts proposition nr 103 år 1967

angivna ordning fick dock anstå i avvaktan på resultatet av 1963 års organisationsutrednings
överväganden, som bl. a. innefattade möjligheterna till
en vidare samordning av fjärrnätsdriften.

På radiosidan har televerket haft liknande överväganden. Det har här varit
fråga om en överföring till de större av de nuvarande rundradiocentralerna
av den fjärrövervakning av radiostationsnätet, som hittills skett med anlitande
av närbelägna lokala telefonstationer med manuell betjäning. Närmare
bestämt skulle det gälla fem av rundradiocentralerna, som därvid
skulle få benämningen ändrad till radiodriftcentraler. Även i detta fall har
man emellertid — med undantag för vissa provisoriska arrangemang— velat
avvakta 1963 års organisationsutrednings arbete.

Televerket har vid sina fortsatta överväganden funnit, att väsentliga fördelar
står att vinna med att gå ett steg längre och sammanföra de uppgifter,
som tänkts ankomma på de angivna bärfrekvens- och radiodriftcentralerna
och även vissa ytterligare drift- och underhållsuppgifter.

Genom en sammanföring av de trafikövervakande uppgifter, som f. n. är
uppdelade på rundradiocentralerna och teleområdenas förmedlings- och
överdragsstationer, till för hela fjärrnätet gemensamma centraler blir det
sålunda enligt televerket möjligt att åstadkomma en förenkling av de förfaranden
och en samordning av de tekniska åtgärder, som aktualiseras i rundradiosammanhang.
Det gäller i fråga om det beställningsförfarande, som
f. n. tillämpas då kabelbundna program- och i viss utsträckning även telefoniförbindelser
skall tas i anspråk för programöverföringar. Det gäller vidare
i fråga om de kontroll-, mätnings- och andra åtgärder, som vidtas i
första hand av stationerna innan förbindelserna tillhandahålls rundradiocentralerna
men även av dessa innan förbindelserna tas i bruk. Det gäller
slutligen beträffande de f. n. komplicerade samrådsförfaranden, som aktualiseras
vid driftstörningar, och de tekniska åtgärder som i sådana sammanhang
blir nödvändiga. —- Till de nya gemensamma centralerna är det också
naturligt att överföra den fjärrövervakning av radiostationsnätet, som hittills
ombesörjts av manuellt betjänade lokala telefonstationer.

I fråga om antalet sådana gemensamma centraler har televerket funnit,
att detta bör hållas så lågt som möjligt. Redan det förhållandet att centralerna
skall vara bemannade dygnet runt och den omständigheten att de av
samordningsskäl bör betjäna relativt stora områden talar för en sådan begränsning.
Med hänsyn härtill och till de överväganden i övrigt, som betingat
televerkets i det följande redovisade förslag om tillskapande av en lokal
förvaltningsorganisation för radio-fjärrnätsverksamheten baserad på
landets indelning i sex radio-fjärrnätsområden, har verket kommit fram till
ett behov av lika många centraler.

Särskilda vinster uppnås enligt televerket för det fall såväl den tekniska
driftkontrollen (alltså inte enbart trafikövervakningen) som det yttre underhållet
avseende hela fjärrnätet och radioverksamheten i övrigt organisa -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

toriskt sammanförs. En samordnad driftkontroll förutsätts därvid böra
anknytas till de nyssnämnda centralerna. Vid dessa blir det möjligt att anordna
ett för den kabelbundna delen och radiolänkdelen av fjärrnätet integrerat
och på ADB-teknik baserat kontrollsystem, som möjliggör automatisk
registrering av kabel- och radiolänkförbindelsers och till dessa anslutna
stations- och terminalutrustningars funktionssätt och som ger snabba indikationer
om driftstörningar samt de tekniska och trafikala förhållanden som
orsakar dem. Förutom eu väsentligt effektiviserad driftkontroll medför ett
sådant system betydande rationaliseringsvinster genom bortfallet av en
mängd manuellt utfört provnings-, kontroll- och mätningsarbete.

Vad angår underhållsarbetet försvåras i nuvarande organisation en samutnyttjning
av de för radio- och fj ärr nätsunderhållet disponibla personalresurserna
genom dessas uppdelning på främst radiosektioner och teleområden
(ca 1100 man inom de förra och ca 700 man inom de senare), av vilka
teleområdena dessutom utgör geografiskt relativt begränsade förvaltningsenheter.
De härmed förenade olägenheterna undanröjs emellertid i stort sett
vid bifall till förslaget om sammanföring av radio- och fjärrnätsverksamheten
ute i landet i sex radio-fjärrnätsområden. Härtill kommer att samutnyttjningen
underlättas genom utvecklingen mot en tillämpning av alltmer
likartad teknik i kabel- och radioanläggningar. Till ett rörligare och mera
ekonomiskt underhåll kommer också att bidra införandet av den angivna, i
väsentliga hänseenden på automatik och fjärrövervakning baserade driftkontrollen.
Denna i förening med de förbättrade möjligheterna till automatisk
inkoppling av reservutrustningar och reservförbindelser innebär, att
man i betydligt mindre utsträckning behöver ha underhållspersonal bunden
till olika platser för kontrolluppgifter och som beredskap vid eventuella
driftstörningar.

Även i fråga om sådana till radio-fjärrnätsverksamheten hänförliga stabsuppgifter,
som egentligen är av lolcalförvaltningskaraktär men som f. n.
är uppdelade på inte bara radiosektioner och teleområden utan även distriktsbyråer,
står mycket att vinna med en gemensam organisation. Härvidlag
åsyftas sådana uppgifter som personaladministration och ekonomisk förvaltning,
planering, allmän driftuppföljning, handläggning av för radioocli
fjärrnätsverlcsamheten specifika utbildnings-, metod-, säkerhets- och
beredskapsfrågor etc., vidare mera kvalificerad teknisk konsultverksamhet.

Förslag till framtida utformning av organisationen.
På lokalförvaltningsnivå kommer i april 1967 den sedan några år pågående
avvecklingen av centralstationsområden och linjesektioner samt etableringen
av de nya teleområdena att vara genomförd. Det kommer då att finnas 21
teleområden, som vart och ett av dem har ett telekontor såsom ledningsorgan
och en teledirektör såsom chef. Vid ett bifall till televerkets förslag
om en sammanföring av de med radio-fjärrnätsverksamheten förenade ar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

betsuppgifterna kommer teleområdenas verksamhet att i fortsättningen
avse lokalnäten med tillhörande lokalstationer samt mellanortsnäten fram
till förmedlingsstationerna, dvs. de uppgifter som de i första hand är organisatoriskt
uppbyggda för att handha och som sysselsätter huvuddelen av
deras personal.

I det föregående har redovisats de skäl, som enligt televerket talar för en
samordning av driften av den kabelbundna delen och radiolänkdelen av
fjärrnätet ävensom av radioverksamheten i övrigt. På lokal förvaltningsnivå
har verket funnit, att detta bör ske genom inrättande av sex s. k.
radio-f järrnätsområden. Bestämningen av antalet sådana områden har skett
med hänsyn till önskvärdheten att dessa skall inrymma en så pass omfattande
verksamhet, att man får ett rationellt och ekonomiskt utnyttjande
av personalresurserna och bl. a. då av den tekniska expertis som anläggningarnas
art motiverar, vidare att man får ändamålsenligt och ekonomiskt
dimensionerade stabsfunktioner. Hänsyn har också tagits till den förutsatta
indelningen i teleområden och teledistrikt, varjämte landets indelning i civil-
och militärområden beaktats. Inom vart och ett av radio-f järrnätsområdena
skall enligt förslaget såsom ledningsorgan finnas ett radio-fjärrnätskontor
och såsom chef en överingenjör. Därjämte kommer det —- såsom
framgår av det föregående — att inom varje område finnas en driftcentral,
som har att svara för trafikövervakning, driftkontroll och dirigering av underhållsarbetet.

I fråga om lokaliseringen av radio-fjärrnätskontoren har televerket i första
hand stannat för Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, där det redan
i nuvarande organisation finns stabspersonal för såväl fjärrnäts- som
annan radioverksamhet. Utom i de angivna fyra städerna bör kontor upprättas
i Karlstad och Luleå för att man skall få en tillfredsställande bevakning
av de västra delarna av landet resp. Norrland. Till de angivna orterna,
som redan har rundradiocentraler och som överhuvud är viktiga knutpunkter
i radio- och fjärrnäten, bör också de föreslagna sex driftcentralerna
förläggas.

Inom radio-fjärrnätsoinrådena kommer enligt televerket bl. a. att finnas
en fältavdelning. Den tänkes innefatta — förutom driftcentralen — en centralsektion
för särskilt kvalificerade reparations- och underhållsuppgifter avseende
radio- och bärfrekvensutrustningar etc., vidare tre till fem fältsektioner,
som var och en skall svara för det löpande underhållsarbetet inom en
bestämd del av radio-fjärrnätsområdet. Då det ur effektivitetssynpunkt är
särskilt angeläget, att driftkontroll och underhåll nära samordnas, bör de
ifrågavarande sektionerna styras direkt från driftcentralerna.

Liksom hittills bör det mellan de lokala förvaltningsenheterna och den
centrala förvaltningen finnas en regional instans. Även om en delegering
förutsätts ske till de lokala förvaltningsenheterna av ansvar och befogenheter
i olika hänseenden, är nämligen en betydande del av de arbetsupp2
Bihcing till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

gifter, som f. n. ombesörjs av främst distriktsbyråerna av sådan stabskaraktär
att de ej med fördel kan läggas längre ner i organisationen. Härtill
kommer att man i fortsättningen får två slags lokalförvaltningar, som har
ett inbördes nära samband. Detta ökar relativt sett behovet av en samordnande
regional instans.

Den av televerket föreslagna regionala organisationen består av ett antal
teledistrikt, som är underställda chefen för centralförvaltningens operativa
avdelning. Med hänsyn till den delegering av uppgifter, som avses ske till
lokalförvaltningsnivå, och distriktens i motsvarande mån ökade inriktning
på stabs- och samordningsuppgifter har antalet distrikt bedömts kunna begränsas
till fyra, nämligen södra, västra, östra och norra distrikten. Den
geografiska avgränsningen av dessa har skett med sikte på att få en lämplig
anpassning med hänsyn till tele- och radio-fjärrnätsområdenas gränser
samt till totalförsvarets regionala indelning. Södra distriktet med distriktskontor
i Malmö avses innefatta Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs
och Jönköpings län samt större delen av Kalmar län och en del av
Hallands län. Västra distriktet med distrikt skontor i Göteborg tänkes omfatta
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och
Kopparbergs län samt en del av Hallands län. I östra distriktet med distriktskontor
i Stockholm ingår enligt förslaget Stockholms stad, Stockholms,
Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Västmanlands och Uppsala län
samt större delen av Gävleborgs län och en mindre del av Kalmar län. Norra
distriktet slutligen med distriktskontor i Sundsvall omfattar Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt en mindre del av
Gävleborgs län. Jämfört med den nuvarande driftavdelningens indelning på
sex distrikt innebär förslaget, att de hittillsvarande tredje och femte distrikten
delas upp på de nya östra och västra distrikten och att Norrköping och
Gävle upphör att vara distriktsorter.

Distriktskontoren, som är distriktens ledningsorgan med en distriktsdirektör
såsom chef, förutsätts organiserade på avdelningar. Om ansvarsfördelningen
mellan de angivna lokala och regionala förvaltningsorganen sett
i förhållande till nuläget konstaterar televerket följande. Genom den nya
regionala organisationen kommer såsom nämnts arbetsuppgifterna inom
distriktskontoren att få en ändrad karaktär. I förhållande till teleområdena
kommer distrikten inte att såsom tidigare skett ägna sig åt förhandsgranskning
av områdenas arbetsprojekt och detaljreglering av deras ekonomiska,
personella och tekniska resurser. Teleområdenas möjligheter att
i egen regi projektera stationer och anläggningar i lokal- och närnät kommer
att öka, likaså deras befogenheter att inrätta och besätta tjänster
etc. Överhuvud avses de i annan utsträckning än tidigare svara för trafikoch
verksamhetsplanering inom sina resp. områden. Motsvarande gäller i
fråga om radio-fjärrnätsområdena, som från distrikten övertar vissa planläggnings-
och expertuppgifter avseende det kabelbundna fjärrnätet och som

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

därutöver — utom radiosektionernas uppgifter — får till sig delegerade
vissa uppgifter från centralförvaltningens radiobyrå.

Angivna vidgade befogenheter för lokalförvaltningarna bygger på förutsättningen
att distrikten i fortsättningen på grundval av en genomförd programbudgetering
skall utöva en »ramstyrning» av förvaltningarnas verksamhet.
Med en sådan ordning kan distrikten mera odelat och i ökad utsträckning
ägna sig åt egentliga stabsuppgifter såsom allmän samordningsoch
planläggningsverksamhet, handläggning av rationaliserings- och vissa
utbildnings-, instruktions- och försvarsberedskapsfrågor, dessutom viss projekterings-
och teknisk konsultverksamhet. I viss utsträckning ingår häri
uppgifter, som avses delegerade från centralförvaltningen.

Enligt televerkets bedömning uppnås med den på angivet sätt ändrade lokala
och regionala organisationen av den tele- och radiotekniska verksamheten
betydande effektivitets- och servicevinster. I rationaliseringshänseende
beräknar verket, att sammanföringen av radio-fjärrnätsverksamheten skall
möjliggöra en inte oväsentlig personalbesparing.

F örrådsrörelsen

Den nuvarande förrådsavdelningen, som svarar för lagerhållning och
distribution av materiel åt främst driftavdelningen, har såsom nämnts verksamheten
uppdelad på fem förrådsområden. Ledningen av dessa sker från
särskilda förrådskontor, som finns ett inom varje område och som f. n. är
belägna i Stockholm, Göteborg, Nässjö, Gävle och Sundsvall. Inom varje
förrådsområde finns vidare ett huvudförråd — vars förläggningsort är resp.
Älvsjö, Töreboda, Nässjö, Fagersta och Sundsvall — samt tre till sex distributionsförråd.
Utöver huvud- och distributionsförråden finns över hela landet
ca femhundra ortsförråd, som tillhör driftavdelningen och som i regel
är obemannade. Ortsförråden lagerhåller materiel för i huvudsak mindre
anläggnings- och underhållsarbeten och får sin mater ielförsörjning tillgodosedd
genom distributionsförråden. Dessa håller därjämte materiel för större
anläggnings- och underhållsarbeten. I fråga om vissa materielslag svarar
huvudförråden ensamma för lagerhållningen.

Vid övervägandena av förrådsrörelsens framtida organisation har inom
televerket undersökts i vad mån fördelar skulle stå att vinna med ett inordnande
av förrådsrörelsen i teledistrikten. För en sådan lösning kan anföras,
att man därmed skulle få en gemensam regional organisation och att förrådsrörelsen
skulle bli direkt knuten till den verksamhet, som den betjänar,
övervägande skäl har emellertid ansetts tala för ett bibehållande av nuvarande
ordning med en separat förrådsorganisation. Särskilt har beaktats
de bättre betingelser, som därigenom skapas för att få till stånd en för verksamheten
i dess helhet ekonomiskt riktig dimensionering av lagerhållningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

De tillfälliga lokala bristsituationer, som med en sådan målsättning inte
kan undvikas, går det sålunda lättare att möta med en separat förrådsorganisation
och en central styrning av lagerhållningen. Det understryks vidare
bl. a., att en effektiv lagerplanering i dagens läge kräver ett system med
automatisk databehandling, vars tillämpning i hög grad underlättas vid en
sammanhållen förrådsverksamhet. En särskild fördel är, att materielförsörjningsfunktionen
därigenom också smidigare kan samordnas med den
centrala inköpsverksamheten.

För den regionala materielförsörj ningen föreslås landet liksom hittills
vara indelat i ett antal förrådsområden, ett vart av dem med ett förrådskontor
under ledning av en förrådsintendent. I fråga om indelningen har en
naturlig utgångspunkt varit arten och omfattningen av det samarbete som
krävs mellan förrådsområdena och teledistrikten. Detta samarbete motiverar
enligt televerket en samordning av den regionala indelningen, och i det
framlagda organisationsförslaget förutsätts detta ske på så sätt att inom
varje distrikt skall finnas ett eller högst två hela förrådsområden.

Sedan förslaget avgetts har fortsatt uppmärksamhet ägnats berörda problem,
och som resultat av övervägandena har televerket anfört följande.
Från samarbetssynpunkt är det en avgjord fördel, om antalet förrådsområden
kan göras lika med antalet distrikt. Därmed kan en ordning skapas,
som innebär att varje distriktskontor endast får ett förrådskontor att vända
sig till. Det förutsätter, att ett av de nuvarande fem förrådsområdena slopas.
Televerket tänker sig härvidlag att ha kvar Nässjö, Göteborgs och Sundsvalls
förrådsområden, som efter vissa mindre gränsjusteringar kommer att täcka
resp. södra, västra och norra teledistrikten. Nuvarande Stockholms och Gävle
förrådsområden sammanslås till ett enda förrådsområde med samma gränser
som det nya östra teledistriktet. Frågan var inom sistnämnda område
förrådskontoret skall ligga är f. n. föremål för överväganden inom televerket.

I anslutning till det föregående framhåller verket, att den omständigheten
att förrådsrörelsen bibehålls såsom en i förhållande till distrikten organisatoriskt
fristående verksamhet inte bör utgöra hinder för ett visst samutnyttj
ande av administrativa resurser.

Reparations verksamheten. Televerket har funnit, att frågan
om formerna för den fortsatta driften av reparationsverksamheten har nära
anknytning till förrådsrörelsens organisationsproblem. F. n. gäller — om
hänsyn tas till arbetsställen med mer än fem anställda — att det finns nitton
reparationsverkstäder, som tillhopa sysselsätter ca 780 personer. Av dessa
verkstäder är nio knutna till förrådsavdelningen (reparation av främst telefonmateriel
och motorfordon), tre till driftavdelningen (reparation av telefonmateriel
och fj ärr skrivmaskiner), tre till radioavdelningen (reparation
av radiomateriel), en till byggnadsavdelningen (reparation av motor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

fordon och motorredskap), en till verkstadsavdelningen (reparation av telefonmateriei)
samt två till centralförvaltningen (reparation av elektroniska
och finmekaniska instrument resp. radioinstrument). Värdet av den materiel,
som repareras vid angivna verkstäder, kan — räknat på värdet efter
renoveringen — uppskattas till ca 75 milj. kr. per år.

Televerket finner den nuvarande splittringen av reparationsverksamheten
innebära betydande olägenheter. Endast genom att såvitt möjligt sammanföra
den egentliga reparationstjänsten under en enhetlig ledning kan sålunda
förutsättningar skapas för en rationellare drift, främst då genom tillskapande
av större verkstadsenheter med möjligheter till längre arbetsserier,
ökad specialisering, bättre produktionsplanering överhuvud och jämnare
sysselsättning.

I fråga om sättet för en sådan sammanföring av reparationsverksamheten
har televerket närmast övervägt alternativen med en anknytning antingen
till förråds- eller verkstadsrörelsen. Vad den senare angår har verket funnit,
att dess primära inriktning måste vara tillverkning och försäljning av nya
produkter. För det fall programmet utvidgas att även avse eu reparationsverksamhet
av angiven omfattning, bedöms risker föreligga för att denna
kan komma i konflikt med nyproduktionsintresset. Det konstateras också,
att reparationsarbetenas art gör att ett samutnyttjande av tillverkningssidans
maskin- och verktygsutrustning och en tillämpning av dess arbetsmetodik
normalt inte kan ske. Endast för vissa särskilda materielslag såsom
telefonapparater anses en samordning av tillverkning och reparation möj !ig Väsentligt

starkare skäl talar enligt televerket för en anknytning till förrådsrörelsen.
Därmed kan den materiel som tagits ur drift och reparerats —
och som man av ekonomiska skäl strävar efter att snarast ta i bruk igen —
lättare omfördelas och snabbare sättas upp vid andra anläggningar. Härtill
kommer att inköpsverksamheten fortlöpande bör anpassas med hänsyn till
befintliga lager av reparerad och reparabel materiel. Erforderlig överblick
i detta hänseende finns endast hos materielförsörjningsfunktionen. Vidare
gäller bl. a. att då kassationsgränserna bestäms hänsyn måste tas inte bara
till reparationskostnadernas storlek utan givetvis även till priserna vid nyinköp
och då med beaktande av kvalitetsaspekterna. Detta förhållande talar
enligt televerket jämväl för en samordning av reparationsverksamheten med
inköps- och förrådsfunktionen.

Televerket föreslår med hänsyn till anförda omständigheter, att reparationsverksamheten
i huvudsak inordnas i förrådsområdena. Från denna
torde därvid bl. a. böra undantas viss materiel —- närmast vissa slags telefonapparater
— som med fördel kan repareras inom verkstadsrörelsen. Den
verksamhet som bedrivs vid centralförvaltningens verkstäder för reparation
av mätinstrument torde i den nya organisationen böra fördelas mellan ett
nyinrättat centrallaboratorium vid centralförvaltningen och den regionala

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

reparationstjänsten. Televerket uppger slutligen, att det avser att närmare
utreda, om inte den reparationsverksamhet avseende motorfordon som f. n.
bedrivs vid vissa verkstäder med fördel kan avvecklas.

Organisatoriskt tänker sig televerket en ordning innebärande att det inom
varje förrådsområde skall finnas minst en reparationsverkstad. För den
närmare bestämningen av antalet verkstäder inom resp. områden krävs
ytterligare utredningsarbete. Beträffande utformningen av de olika verkstädernas
produktionsprogram åsyftas såvitt möjligt en specialisering genom
att vissa slag av reparationsarbeten koncentreras till särskilda verkstäder.
— Reparationsverkstäderna avses sortera direkt under cheferna för resp.
förrådsområden.

Viss anläggningsverksamhet

I nuvarande organisation finns en för hela landet gemensam anläggningsavdelning
— den s. k. byggnadsavdelningen. Denna har till huvuduppgift
att utföra sådana anläggningsprojekt, som sträcker sig över flera teledistrikt
eller eljest är av sådan omfattning att ett distrikts resurser ej
bedöms tillräckliga (anläggning av fjärrkablar, montering av överdragsstationsutrustningar
etc.). Televerket bär funnit, att det för verksamheten
även i fortsättningen finns behov av en arbetsorganisation för uppgifter
av ifrågavarande art. För ändamålet föreslås i den nya verksorganisationen
en förvaltningsenhet benämnd anläggningsdistriktet och underställd chefen
för den operativa avdelningen i centralförvaltningen. Som ledningsorgan
för distriktet, vars chef är en anläggningsdirektör, skall finnas ett
permanent anläggningskontor. Härjämte bör ute i landet liksom hittills
organiseras arbetsavdelningar på ställen där aktuella projekt motiverar det.

3. Centralförvaltningens organisation
Allmänna synpunkter

Med sitt förslag till ny organisation av centralförvaltningen har televerket
velat eliminera de olägenheter i olika hänseenden, som enligt det
föregående följer med de nuvarande arbetsformerna. Förslaget går ut på
att inrätta ett antal huvudavdelningar och att inom envar av dessa sammanföra
funktionellt likartade verksamheter. Härigenom skapas enligt televerket
förutsättningar för en effektivare handläggning av förekommande
ärenden, för en klarare ansvarsfördelning och för en längre gående delegering
av uppgifter och befogenheter från centralförvaltningen till de regionala
och lokala instanserna. Med en klarare ansvarsfördelning och en
ökad delegering uppnås att centralförvaltningens enheter och särskilt verksledningen
får större möjligheter att ägna sig åt uppgifter, som samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

hänger med planering, samordning och styrning av televerkets verksamhet.
Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats de ekonomiska funktionerna.
— Den organisatoriska omläggningen beräknas medföra, förutom
effektivitetsvinster, en inte oväsentlig personalbesparing.

Operativ verksamhet

Till den operativa verksamheten inom televerket räknas anläggnings-,
drift- och den kommersiella verksamheten. Den egentliga anläggningsverksamheten
— som omfattar utförande av förbindelsenät och stationsanläggningar,
installation av abonnentutrustningar och anordnande av driftlokaler
—- bedrivs såvitt avser teleanläggningar främst av byggnadsavdelningen
och teleområdena och såvitt avser radioanläggningar i huvudsak
av leverantörer och entreprenörer och i mera begränsad omfattning av radiobyrån
och radiosektionerna. På centralförvaltningen ankommer det att
ge anvisningar om sättet för anläggningsarbetenas bedrivande. Först och
sist har centralförvaltningen emellertid i operativt hänseende att svara för
den styrande och mera långsiktiga planeringen av anläggningsverksamheten.
Med denna planering åsyftas såväl behovsbedömningen som planeringen
av de erforderliga anläggningsåtgärderna, vari ingår att funktionsoch
tidsbestämma projekten och att allmänt bedöma de ekonomiska, personella
och tekniska resurser som krävs för deras genomförande.

F. n. gäller att driftbyrån — under medverkan av tekniska byrån — har
att svara för anvisningar (metoder, hjälpmedel etc.) i fråga om anläggningsverksamheten
överhuvud på det teletekniska området. Radiobyrån
har motsvarande uppgifter såvitt avser radioanläggningar men svarar därjämte
för arbetsplanering och arbetsledning, vilka uppgifter på telesidan
delegerats till de regionala och lokala förvaltningsorganen. — I fråga om
den allmänna behovs-, tids- och resursplaneringen av anläggningsverksamheten
åvilar denna driftbyrån i vad avser lokalnäten med tillhörande stationer
ävensom flertalet driftbyggnader samt tekniska byrån i vad avser
fjärr- och närnäten. Tekniska byrån har härvidlag dock att samråda med
driftbyrån i fråga om de arbetstekniska förutsättningarna för projektens
genomförande. På radiosidan åvilar planeringsansvaret radiobyrån. För samordning
av ifrågavarande planeringsverksamhet finns en särskild kommitté
med företrädare för bl. a. de tre nämnda byråerna och med driftbyråns chef
som ordförande.

Den egentliga driftverksamheten — som omfattar trafikavveckling och
trafikövervakning, driftkontroll av anläggningarna och därmed sammanhängande
felförebyggande och felavhjälpande underhåll — handhas f. n. av
teleområden och radiosektioner på sätt redovisats i det föregående. För den
centrala styrningen av driftverksamheten avseende teleanläggningar svarar
i första hand driftbyrån och tekniska byrån. Därvid har driftbyrån att

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

utfärda olika slags anvisningar för driften av lokal- och närnäten. I fråga
om det kabelbundna fjärrnätet är ansvaret fördelat på så sätt att driftbyrån
ger anvisningar av arbetsorganisatorisk art, medan tekniska byrån — i
samverkan med radiobyrån i vad avser programförbindelserna i kabelnätet
— ger detalj anvisningar om anläggningarnas tekniska skötsel. Härutöver
har tekniska byrån att svara för inprovningen av nya fjärrnätsanläggningar.
På radioområdet har radiobyrån att utfärda anvisningar om driften
av alla slags radioanläggningar. I fråga om radiolänknätet har den därvid
— med hänsyn till telefoniförbindelserna i detta — att samverka med driftbyrån
och tekniska byrån.

Den kommersiella verksamheten — som omfattar försäljning av abonnemang
på telefon- och telexapparater, abonnentväxlar etc. — bedrivs i huvudsak
inom teleområdena och i viss mindre utsträckning inom radiosektionerna.
Inom centralförvaltningen ankommer det närmast på driftbyrån
att utfärda riktlinjer för försälj ningsverksamheten, att för kundernas
räkning utarbeta anvisningar om teleanordningarnas handhavande, att
svara för marknadsundersökningar etc. Anvisningar om nya eller ändrade
typer av abonnentanläggningar utfärdas emellertid vanligen av tekniska
byrån. Kontrakts- och offertfrågor är uppdelade på tekniska byrån och ekonomibyrån,
därvid det för den förra främst är fråga om specialbeställda
abonnentväxlar etc. Viss kommersiell verksamhet bedrivs även av radiobyrån,
närmast då radiolicensärenden och vissa abonnemangsärenden.

Televerket konstaterar de betydande olägenheter, som följer med angivna
uppdelning inom centralförvaltningen av de operativa arbetsuppgifterna. Genom
att anläggningsverksamheten för olika delar av förbindelsenätet planeras
av skilda byråer försvåras den överblick, som är en förutsättning för
en riktig bedömning av investeringsinsatsernas inbördes avvägning. Motsvarande
gäller i fråga om driften, där ingen av de tre närmast berörda
byråerna — som var och en utfärdar anvisningar avseende skilda delar
och aspekter av driftverksamheten — har den samlade kunskap, som krävs
för att effektivt samordna och styra de regionala resurserna på ifrågavarande
område. Även den kommersiella verksamheten företer i central instans
en splittrad bild. I anvisnings-, offert- och kontrakts- samt andra
kundfrågor är sålunda flera byråer engagerade, vilket innebär svårigheter
då det gäller att skapa en enhetlig och genomtänkt och med anläggningsoch
driftaspekterna samordnad kund- och servicepolitik. De angivna olägenheterna
har man sökt begränsa genom ett omfattande samrådsförfarande
och genom tillsättande av arbetsgrupper etc. Det går dock inte att på denna
väg i önskvärd utsträckning få den överblick och samsyn som fordras
för en effektiv planering och styrning av den operativa verksamheten.

För att skapa bättre betingelser härvidlag föreslår televerket, att de angivna
operativa uppgifterna inom centralförvaltningen sammanförs till en
särskild operativ avdelning med en överdirektör som chef. I den nya avdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr i03 år 1967

ningen avses i första hand ingå den nuvarande driftbyrån — dock med
undantag för husbyggnadsfrågor och den till byrån knutna teleskolan —
samt försvarsbyrån, vars uppgifter har ett nära samband med planeringsoch
driftfrågorna. Från tekniska byrån och radiobyrån överförs främst planerings-
och driftuppgifter avseende radio- och fjärrnätet samt vissa kommersiella
frågor. Från ekonomibyrån förs slutligen de på byrån f. n. ankommande
kommersiella uppgifterna samt kontorsrationaliseringsfrågorna,
vilka har ett nära samband med den tekniska rationaliseringsverksamhet,
som avses bedriven eller samordnad av operativa avdelningen.

Avdelningen, under vars chef teledistrikten samt anläggningsdistriktet avses
sortera, föreslås organiserad på en planerings-, en tele-, en radio-fjärrnäts-,
en rationaliserings- samt en för svar sdivision. Planeringsdivisionen
skall svara för behovs-, tids- och resursplanering av den samlade anläggningsverksamheten,
för trafikplanering ävensom för planering av driftverksamheten
och den administrativa och kommersiella verksamheten inom
distriktsorganisationen. Med hänsyn till arten och omfattningen av dessa
uppgifter är det naturligt, att divisionen även får ställning som det samordnande
och ledande planeringsorganet inom centralförvaltningen. Teledivisionen
skall bl. a. utfärda riktlinjer och anvisningar för anläggningsverksamhetens
bedrivande, för drift- och underhållsarbeten avseende lokal- och
närnäten samt för den kommersiella verksamheten närmast i den del den
bedrivs inom teleområdena. Radio-fj ärrnätsdivisionen skall på motsvarande
sätt ge riktlinjer och anvisningar för drift- och underhållsarbeten avseende
radio-fjärrnätet och för den del av den kommersiella verksamheten
som ombesörjs av radio-fjärrnätsområdena. Divisionen skall vidare vara
kontaktorgan i förhållande till Sveriges Radio. Rationaliseringsdivisionen
förutsätts handha större och organisatoriskt mera övergripande rationaliseringsuppgifter
av teknisk och administrativ art. I övrigt avses den fungera
som centralförvaltningens konsult- och serviceorgan i den löpande rationaliseringsverksamhet,
som de olika organisationsenheterna inom verket
ägnar sig åt. Försvarsdivisionen skall handlägga ärenden rörande televerkets
försvarsberedskap samt dess uppgifter inom totalförsvaret.

Samordningen i central instans av den operativa verksamheten ökar såsom
nämnts möjligheterna att till de regionala och lokala förvaltningsorganen
delegera uppgifter och befogenheter. Som exempel kan nämnas ökade
befogenheter att i regional och lokal instans beordra anläggningsarbeten inom
ramen för tilldelade investeringsmedel och att lämna offerter till kunder
på även större teleanordningar, vidare en delegering närmast till anläggningsdistriktet
av ansvaret för arbetsplanering och arbetsledning i fråga om
anläggningsarbeten inom radioområdet och till radio-f järrnätsområdena av
de arbetskrävande uppgifter som sammanhänger med inprovning av nya
radio-fj ärrnätsanläggningar etc.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Projektering och materielförsörjning

Projektering utgör en inledande del av anläggningsverksamheten och resulterar
i dokument och specifikationer, som anger hur anläggningarna
skall utformas och sammansättas. Projekteringsarbetet, som innefattar såväl
tekniska som ekonomiska överväganden, har under senare år i betydande
utsträckning decentraliserats till regionala och lokala instanser. Detta
gäller främst den projektering, som avser anläggningar uppbyggda med val
känd teknik och standardiserad utrustning. Denna decentralisering bör enligt
televerket fortgå och den centrala projekteringsverksamheten alltmer
begränsas till sådana anläggningar, som är av större eller mera komplicerad
beskaffenhet.

I nuvarande organisation är projekteringsfunktionen uppdelad på främst
tekniska byrån, radiobyrån och driftbyrån. Inom tekniska byrån projekteras
exempelvis koaxialkabelanläggningar, överdrags- och förmedlingsstationer
och andra större automatstationer, större abonnentväxlar etc. Inom radiobyrån
projekteras huvudsakligen rundradiostationer, radiolänklinjer och
kommunikations- och navigationsanläggningar för luftfarten. Inom driftbyrån
projekteras större husbyggnader för telefon- och radiostationer.

Enligt televerket skulle det vara förenat med betydande fördelar att sammanföra
all projekteringsverksamhet till en enda organisatorisk enhet. Det
gäller exempelvis med avseende på de projekteringsaktiviteter, som f. n.
bedrivs inom tekniska byrån och radiobyrån. Sålunda har såsom i det föregående
nämnts tekniken för radio och fjärrnätstelefoni blivit alltmer likartad.
De i såväl det kabelbundna fjärrnätet som radiolänknätet ingående
radiorörs- och transistorkomponenterna är ett uttryck härför. Förekomsten
av både telefoni- och programförbindelser i såväl den kabelbundna delen
som radiolänkdelen av fjärrnätet ävensom utnyttjandet av gemensamma
övervakningsutrustningar etc. talar också för en samordning av projekteringsarbetet.
— Vad beträffar driftbyrån gäller att dess projekteringsverksamhet
avseende husbyggnader måste bedrivas i nära samarbete med de enheter
inom tekniska byrån och radiobyrån, som projekterar de stationsutrustningar
vilka skall inrymmas i husen. Även i detta fall finns det sålunda
skäl för en organisatorisk sammanföring av ifrågavarande uppgifter.

Ett ärendeområde, som enligt televerket har nära samband med den tekniska
projekteringen, är inköps- och förrådsverksamheten. Detta följer av
att projekteringshandlingarna utgör underlag för materielanskaffning. I
fråga om lokalt och regionalt projekterade anläggningar gäller att den erforderliga
materielen i betydande utsträckning tillhandahålls genom förrådsavdelningens
distributionsförråd, som också direkt eller indirekt — via ortsförråden
— svarar för de med det löpande drift- och underhållsarbetet
förenade materielbehoven. Förrådsavdelningens materielförsörjning tillgodoses
i sin tur genom förrådsbyråns centralt verkställda inköp. När det gäller

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

större eller mera komplicerade anläggningar, som projekteras i centralförvaltningens
regi, måste i stor utsträckning den tekniska sakkunskapen från
projekteringssidan inom tekniska byrån resp. radiobyrån medverka vid anskaffningen
av utrustningar och materiel. Det konstateras, att projekterings-
och inköpsförfarandena i sådana fall ofta är invävda i varandra, bl. a.
genom att projekteringen innefattar system- och typvalsfrågor som måste
klarläggas i anslutning till ett ingående och tekniskt kvalificerat informationsutbyte
med de ifrågavarande leverantörerna. Dessa system- och typvalsfrågor,
som bör få en samordnad teknisk-ekonomisk bedömning, är vanligen
avgörande för de inköpsalternativ som väljs.

Det anges att av de totala materielanskaffningar som f. n. sker och som
uppgår till ca 800 milj. kr. per år förrådsbyrån mera direkt svarar för sådana
i storleksordningen 450 milj. kr. De anskaffningar som i mera betydande
utsträckning förutsätter tekniska byråns och radiobyråns medverkan
är i storleksordningen 350'' milj. kr.

De anförda omständigheterna talar för att hela inköps- och projekteringsverksamheten
inom centralförvaltningen bör sammanföras i en enhet.
På denna bör även ankomma ledningsuppgifterna avseende den regionala
förrådsorganisationen. Därmed skapas förutsättningar för en effektiv materielplanering
och materielstyrning, som på en gång tillgodoser ekonomiska,
tekniska och driftmässiga synpunkter.

Den angivna enheten, som bör benämnas projekteringsavdelningen och
ledas av en teknisk direktör, föreslås indelad i en planeringsdivision, en
förbindelseteknisk division, en kopplingsteknisk division, en radioprojekteringsdivision,
en husbyggnadsdivision och en materieldivision. Planeringsdivisionen
skall inom ramen för den sammanhållande planering, som sker
på operativa avdelningens planeringsdivision, svara för tids- och resursplanering
av de projekt, som åvilar projekteringsavdelningen. Den förbindelsetekniska
och den kopplingstekniska divisionen skall svara för central projektering
av kabelbundna förbindelseanläggningar resp. stations- och kopplingstekniska
anläggningar. De båda divisionerna skall därjämte utarbeta
de tekniska anvisningar, som via den operativa avdelningen utfärdas till ledning
för den regionala och lokala förvaltningens projekteringsverksamhet.
Radioprojekteringsdivisionen skall svara för central projektering av radiotekniska
anläggningar och husbyggnadsdivisionen för central projektering
av byggnader, elkraft- och strömförsörjningsanläggningar etc. Materieldivisionen
slutligen skall vara det centrala organet för inköp samt för styrning
av förrådshållning och materieldistribution.

Teknisk utvecklingsverksamhet

Huvuddelen av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs
inom televerket är knuten till de områden, inom vilka televerket har egen
tillverkning. Det gäller främst stations- och apparattekniska utrustningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

för telefoni och telegrafi inkl. telex, där forsknings- och utvecklingsinsatserna
närmast görs inom tekniska byråns stationsutvecklingsavdelning. Televerket
bedriver därjämte forsknings- och utvecklingsverksamhet inom områden,
där nämnvärd egen tillverkning ej förekommer men där verket genom
egna insatser vill medverka till framtagandet av tekniskt mera kvalificerade
och ur driftsynpunkt rationellare system och utrustningsstyper. Exempel
härpå är det utvecklingsarbete, som inom tekniska byråns transmissionsavdelning
läggs ned inom bärfrekvensteknikens område och i fråga
om kabelutrustningar och utrustningar avseende transmissionsmätning etc.
Hit kan också räknas den forsknings- och utvecklingsverksamhet, som sker
inom radiobyrån och som i första hand avser uppföljning av utvecklingen
inom det radiotekniska området. I sammanhanget ägnas bl. a. uppmärksamhet
åt vågutbrednings-, frekvensutnyttjnings- och frekvensövervakningssamt
radiostörningsproblem etc. Allmänt gäller att verkets aktiviteter på
angivna olika tekniska områden sker i nära samarbete med utomstående
företag och institutioner.

Televerket framhåller, att den nuvarande uppdelningen på byråer och
avdelningar av forsknings- och utvecklingsarbetet medför påtagliga olägenheter
med hänsyn till det nära samband som föreligger mellan transmissionsteknik
— såväl i vad avser trådbunden som trådlös överföring — samt
kopplingsteknik. Som exempel hänvisas till att inom stationsutvecklingsavdelningen
bl. a. utvecklas förmedlingsstationsutrustningar och inom
transmissionsavdelningen terminalutrustningar för överdragsstationer. Då
förmedlings- och överdragsstationerna utgör delar i fjärrnätet, krävs
bär en systemteknisk integrering av utrustningarna. Sambandet mellan
kopplings- och transmissionsteknik framträder vidare, då det gäller utveckling
av övervakningsutrustningar. Då dessa övervakar såväl kopplingsförlopp
som transmissionskvalitet och är placerade vid förmedlingsstationerna,
måste vid utvecklingsarbetet både transmissions- och stationstekniska
synpunkter beaktas. Det framhålls vidare bl. a., att utvecklingen av
nya apparat- och stationssystem går mot ett signalsamband över hela nätet.
Detta fordrar systemtekniskt samarbete mellan apparat-, kopplings- och
transmissionstekniker. Med hänsyn till de angivna sambanden framstår
inte längre den nuvarande, i huvudsak på objektsmässiga grunder gjorda
uppdelningen av utvecklingsverksamheten såsom ändamålsenlig.

Härtill kommer enligt televerket att den omfattande utvecklingsverksamhet,
som främst tekniska byrån bedriver, kräver en förstärkning och
koncentration av planeringsresurserna. Önskvärt är också att en ordning
skapas, som medger att laboratorieresurserna — vilka f. n. är splittrade
på olika enheter — i ökad utsträckning samutnyttjas.

Televerkets förslag innebär, att forsknings- och utvecklingsuppgifterna
renodlas och sammanförs i en utvecklingsavdelning. Stommen i denna utgörs
av de uppgifter av ifrågavarande slag, som f. n. åvilar tekniska byrån,

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

varjämte dit förs radiobyråns motsvarande aktiviteter. Fördelningen av
uppgifterna inom avdelningen på divisioner sker efter i huvudsak funktionella
— och alltså inte objektsmässiga — grunder innebärande att de
olika enheterna får svara för de olika utvecklingsstegen i den process, som
från det ursprungliga utvecklingsuppslaget leder fram till produktutformningsstadiet.
Sålunda tillskapas en planeringsdivision, en systemteknisk
division, en konstruktionsdivision och en produktutformningsdivision, vidare
en radioutvccklingsdivision och ett centrallaboratorium. Planeringsdivisionen
skall svara för planering av den verksamhet, som bedrivs inom
utvecklingsavdelningen. Häri ingår att medverka i de grundläggande utredningar,
som krävs för verksledningens ställningstaganden till vilka utvecklingsprojekt
man bör satsa på. Divisionen har också att tids- och resursplanera
de enskilda utvecklingsprojekten och att utföra för- och efterkalkyler
för dem. Den systemtekniska divisionen skall svara för systemutvecklingen,
som resulterar i att de grundläggande villkoren anges för utrustningarnas
uppbyggnad med särskild hänsyn till det systemtekniska sambandet
mellan olika slag av utrustningar. Konstruktionsdivisionen skall
handha det därpå följande konstruktionsarbetet. Häri ingår val av konstruktionselement
och dessas kombinerande till utrustningsenheter. Produktutformningsdivisionen
skall ombesörja produktutformningen, som
innebär noggrann specificering av materiel och detaljer med hänsyn bl. a.
till standardiseringskrav. Utvecklingsarbetet skall i detta skede leda fram
till testade prototyper. Centrallaboratoriet skall nära samverka med såväl
system- som konstruktionssidan och har därvid att på uppdrag utföra provningar
och undersökningar. Vad slutligen angår radioutvecklingsdivisionen
ligger dess uppgifter närmast på systemutvecklingsplanet och i samband
därmed på ett uppföljande av den tekniska utvecklingen och det internationella
samarbetet på ifrågavarande område. Ansvaret för att konstruktions-
och produktutformningsmässigt vidareutveckla tekniska uppslag
ankommer här — med den hittillsvarande arbetsfördelningen — normalt
på den enskilda industrien.

Ekonomi

I den nuvarande organisationen åvilar den huvudsakliga delen av ekonomifunktionen
ekonomibyrån, som handlägger allmänna ekonomiska och
finansiella frågor för televerket, ärenden angående anslags- och driftstatsframställningar
till Kungl. Maj :t, taxe- och prisfrågor samt uppbörds-,
kassa-, räkenskaps- och revisionsärenden etc. Viss del av ekonomifunktionen
handhar radiobyrån, som svarar för medelsdispositionen för de olika
grenarna av verkets radiorörelse, handlägger framställningar om investeringsanslag
för ljudradio och television samt radiolicensfrågor. Vissa ekonomiska
ärenden förekommer även inom andra byråer.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Televerket framhåller, att det f. n. finns påtagliga brister i ekonomifunktionen.
Bl. a. gäller att nuvarande organisation inte har en sådan uppbyggnad
att verksamheten kan uppdelas på ett antal klart avgränsade
kostnadsansvarsenheter. Överhuvud har budgetsystemet inte en sådan utformning,
att det i önskvärd utsträckning kan tjäna som instrument för
planläggning, styrning och uppföljning av verksamheten totalt eller i dess
olika delar. Olägenheter medför också den nuvarande uppdelningen av
ekonomifunktionen på ekonomi- och radiobyråerna innebärande att två
enheter inom centralförvaltningen sysslar med medelsförvaltnings-, budget-
och taxefrågor. Härtill kommer att ekonomibyrån i alltför stor utsträckning
får ägna sig åt löpande ärenden (konsult- och informationsverksamhet,
offertgivning och andra kommersiella ärenden etc.), vilket är
till förfång för byråns medverkan i de policyskapande och verksledande
uppgifterna.

Televerkets förslag syftar till en renodling och koncentrering av de ekonomiska
uppgifterna, som i den nya organisationen skall handhas av en
ekonomiavdelning. Stommen i denna utgörs av den nuvarande ekonomibyrån,
därvid dock vissa ärendegrupper undantas. Det gäller de relativt arbetskrävande
kontorsrationaliseringsuppgifterna och de kommersiella uppgifterna,
som förs över till den nya operativa avdelningen, vidare uppgifterna
avseende den allmänna informationstjänsten samt press-, reklamoch
PR-verksamheten, som går till den nya administrativa avdelningen
Inom ekonomiavdelningen skall vidare handläggas de frågor av ekonomisk
art, som f. n. åvilar radiobyrån och i mindre utsträckning vissa andra
byråer.

Det framhålls vikten av att den sålunda tillskapade enheten i sin verksamhet
får en stark inriktning på ekonomisk planering och uppföljning
med vad däri innefattas av budgetering och budgetkontroll. Härvid bör åtgärder
vidtas för genomförandet av en med hänsyn till televerkets verksamhet
avpassad programbudgetering. Därvid åsyftas en ordning med flerårsbudgetar,
i vilka inbyggts handlingsprogram, som anger de eftersträvade
målen eller resultaten i verksamheten och som närmare preciserar
för måluppfyllelsen erforderliga insatser av ekonomisk, personell och annan
art. Därmed skapas väsentligt bättre betingelser för investerings-,
kostnads- och intäktsplaneringen, samtidigt som det i anslutning till den
löpande kostnadsredovisningen och budgetutfallet ges bättre möjligheter
till effektivitetskontroll av verksamheten. Uppbyggnaden, genomförandet
och tillämpningen av ett programbudgetsystem blir en central uppgift för
ekonomiavdelningen. Enligt televerket kommer dess genomförande att underlättas
med den nya organisationen för verket, vilken siktar till en klarare
avgränsning av de uppgifter och befogenheter som ankommer på olika
organisationsenheter.

Det framhålls också, att ökad uppmärksamhet bör ägnas taxefrågorna

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

och särskilt då i vad avser de allmänna principerna för pris- och avgiftssättningen.
I arbetet ingår att upprätta kalkyler som underlag för bestämningen
av taxorna, att följa upp det ekonomiska utfallet av dem och att
följa utvecklingen med sikte på en successiv anpassning av dem efter ändrade
marknadsförutsättningar.

Utöver de rent ekonomiska uppgifterna bör till avdelningen även föras
de uppgifter av internationell art, som f. n. ankommer på ekonomibyrån.
Detta kan vara motiverat med hänsyn till det samband, som ifrågavarande
ärenden har med de ekonomiska uppgifterna inom verket.

Ekonomiavdelningen, som skall ledas av en ekonomidirektör, föreslås
organiserad på en finans-, en budget-, en pris- och taxe-, en utrikes-, en
statistik- och en revisionsdivision. Finansdivisionen skall svara för framställningar
i ekonomiska frågor till Kungl. Maj :t, utformningen av föreskrifter
rörande den ekonomiska förvaltningen, handha den centrala bokföringen
och medelsförvaltningen samt svara för stabsuppgifter av allmänt
ekonomisk art. Budgetdivisionen skall svara för samordning av hela
förvaltningens programbudgetering samt vara konsultorgan i budgetfrågor.
Pris- och taxedivisionen skall vara det centrala organet för prisoch
taxefrågor. Statistikdivisionen skall sammanställa och publicera allmän
statistik samt vara konsultorgan i statistiska frågor. Revisionsdivisionen
slutligen skall handha televerkets interna, kamerala revision. Beträffande
behovet av en sakrevision ägnas denna fråga fortsatt uppmärksamhet.
— Under chefen för ekonomiavdelningen skall televerkets datacentraller
sortera.

Allmänt administrativ och personaladministrativ verksamhet

I nuvarande organisation ankommer inom centralförvaltningen huvuddelen
av den administrativa verksamheten på personal- och kanslibyrån.
Denna handlägger ärenden angående huvudgrunderna för verkets organisation,
allmänna förvaltningsföreskrifter, allmänna och löpande personalärenden,
kollektivavtalsfrågor, rekryterings-, utbildnings- och personalvårdsfrågor
samt juridiska ärenden.

Enligt televerket är de nuvarande verksamhetsformerna på detta område
behäftade med brister i olika hänseenden. Det gäller särskilt med avseende
på utbildningsverksamheten, som dels bedrivs centralt huvudsakligen vid
den under driftbyrån sorterande teleskolan, dels regionalt och lokalt inom
drift-, radio- och byggnadsavdelningarna. En viss administrativ samordning
utövas av personal- och kanslibyrån, men någon egentlig utbildningsmässig
samplanering förekommer inte. Detta medför en bristande samsyn vid upprättandet
av kursplaner och en olika bedömning av urvalsprinciper, metoder
och hjälpmedel.

Bland andra brister i fråga om den allmänt administrativa verksamheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

nämner televerket den nuvarande splittringen i handläggningen av ärenden
angående verkets externa och interna information, vilka ärenden i första
hand åvilar ekonomibyrån men i viss utsträckning även personal- och kanslibyrån
samt drift- och tekniska byråerna. Det hänvisas även till att sådana
interna serviceuppgifter som bibliotek, arkiv och författningsexpedition etc.
ankommer på olika enheter inom centralförvaltningen.

Först och sist följer emellertid olägenheter av att personal- och kanslibyrån
i allför stor utsträckning får ägna sig åt löpande personalärenden,
vilket är till förfång för de planerande och verksledande uppgifterna inom
byråns ansvarsområde.

Televerkets förslag innebär, att personalfunktionen och de allmänt administrativa
uppgifterna i princip koncentreras till en enhet inom centralförvaltningen,
förslagsvis benämnd administrativa avdelningen och med en
administrativ direktör som chef. Inom denna framstår det som särskilt angeläget,
att personalfunktionen förstärks på så sätt att avdelningen får ökade
möjligheter att ägna sig åt handläggningen av större och mera principiella
frågor. Förutsättningarna härför skapas genom de former, som den regionala
och lokala förvaltningen i fortsättningen skall bedrivas i och som bl. a.
möjliggör en ökad delegering av uppgifter och befogenheter på det personaladministrativa
området. Motsvarande gäller på utbildningsområdet, där avdelningen
förutsätts svara för en allmän samordning och planering av verkets
totala utbildningsresurser. Med huvudansvaret för utbildningsverksamheten
följer att teleskolan i fortsättningen bör sortera under avdelningen.
Även de nyssnämnda serviceuppgifterna inom centralförvaltningen bör samlas
under denna.

Verksamheten inom den administrativa avdelningen kommer enligt televerkets
förslag att uppdelas på en kansli-, en personal-, en juridisk, en utbildnings-
och en informationsdivision. Kanslidivisionen har att handlägga
allmänna förvaltnings- och serviceuppgifter för centralförvaltningen i dess
helhet samt svara för planering av verksamheten inom administrativa avdelningen.
Personaldivisionen skall utforma riktlinjerna för televerkets
personalpolitik samt vara förhandlings- och konsultorgan i personaladministrativa
ärenden. Juridiska divisionen skall vara televerkets expertorgan i
juridiska frågor. Utbildningsdivisionen skall bl. a. administrativt planlägga
och organisera utbildningsverksamheten. Informationsdivisionen slutligen
skall svara för allmän extern och intern information, innefattande bl. a.
ansvaret för verkets tidskriftspublikationer etc. Under divisionen skall bl. a.
telemuseum sortera.

Industriell verksamhet

Televerket framhåller, att dess industriella verksamhet — som f.n. bedrivs
vid de fyra verkstäderna i Nynäshamn, Vänersborg, Sundsvall och

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Göteborg — med hänsyn till dess renodlat företagsekonomiska inriktning
och till dess konkurrenssituation gentemot enskilda företag även i fortsättningen
bör inta en i förhållande till verksamheten i övrigt självständig ställning.
De industriella aktiviteterna bör liksom hittills handhas av en särskild
organisationsenhet inom centralförvaltningen, förslagsvis benämnd industriavdelningen
(f. n. verkstadsbyrån) och med en verkstadsdirektör som chef.
Verksamheten inom avdelningen fördelas på en produktionsdivision, en
teknisk division, en inköpsdivision, en fastighetsdivision, en ekonomi- och
för sälj ningsdivision och en personaladministrativ division. I förhållande till
nuläget föreslås den ändringen att verkstaden i Nynäshamn liksom övriga
verkstäder får ett eget lednings- och stabsorgan. F. n. leds ifrågavarande
verkstad direkt från verkstadsbyrån, som också är belägen i Nynäshamn.

Lednings- och samordningsorgan

Televerket skall liksom hittills ledas av en styrelse med generaldirektören
som ordförande och fem andra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Under
styrelsen utövas chefskapet av generaldirektören. Denne är ordförande i
direktionen, vari ingår cheferna för centralförvaltningens olika huvudavdelningar.
Som serviceorgan åt verksledningen föreslås inrättandet av ett generaldirektörens
kansli. Detta skall vara sekretariat åt styrelse, direktion och
de i det följande nämnda råden. Kansliet skall vidare ge generaldirektören
det biträde med kansligöromål och den service i övrigt som krävs med hänsyn
till hans verksamhet som verkschef.

I övrigt anser televerket, att fördelar i dagens läge skulle stå att vinna
med inrättandet av ett utvecklingsråd och ett rationaliseringsråd. Vad beträffar
det förra konstateras, att den tekniska utvecklingsverksamheten och de
projekt som denna resulterar i är av största betydelse för televerkets hela
verksamhet. Det är därför av vikt, att utvecklingsarbetets mera långsiktiga
inriktning bedöms under medverkan av samtliga berörda instanser inom
centralförvaltningen. På rationaliseringsområdet är det på samma sätt angeläget,
att rationaliseringsåtgärder vidtas inom i första hand sådana delar
av verksamheten där de för företaget som helhet största vinsterna kan göras.
Med ett särskilt rationaliseringsråd ökar verksledningens möjligheter att
angelägenhetsgradera de större rationaliseringsprojekt, för vilkas genomförande
den i operativa avdelningen ingående rationaliseringsdivisionens
medverkan i allmänhet fordras. — I de båda råden — vilkas ordförande
bör utses av generaldirektören — skall ingå företrädare för de berörda huvudavdelningarna
inom central förvaltningen. I vad mån råden på sikt bör
ges en permanent karaktär anser sig televerket f.n. inte kunna ta ställning
till.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

4. Omorganisationens genomförande

Televerket föreslår, att den nya organisationen — som schematiskt framställts
i en tablå som torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga 2
— i princip genomförs senast den 1 januari 1968. På grund av omorganisationens
genomgripande karaktär är det emellertid nödvändigt att räkna med
en övergångstid om minst två år innan omläggningen är helt genomförd.

5. Särskilda yttranden

Ledamöterna av styrelsen för televerket Wedén och Lyberg samt förrådsdirektören
i verket Lundqvist har avgett särskilda yttranden i vad avser
inköps- och förrådsfunktionens ställning i centralförvaltningen.

Lundqvist framhåller den betydelse en självständig inköps- och förrådsfunktion
har bl.a. då det gäller att i lagerdimensionerings- och sortimentsfrågor
hävda de ekonomiska synpunkterna gentemot de krav, som från
driftsidan och den tekniska sidan ställs på förrådshållningen och materielförsörjningen
överhuvud. Ett infogande av funktionen i den föreslagna projekteringsavdelningen
framstår med hänsyn härtill som ett olämpligt arrangemang.

Liknande synpunkter anförs av Wedén, som anser att en rationell inköpsoch
förrådsverksamhets betydelse för likviditet och ekonomi i och för sig
kan motivera, att funktionen inordnas i ekonomiavdelningen. De risker,
som med ett sådant arrangemang bedömts föreligga för att de ekonomiska
aspekterna får en viss dominans på bekostnad av de drift- och servicemässiga,
kan knappast tillmätas någon större betydelse i ett företag med så utpräglat
teknisk karaktär. Då det emellertid kan tänkas, att en självständig
inköps- och förrådsfunktion kommer att betraktas som en neutral instans i
förhållandet mellan motstridiga driftmässiga och ekonomiska intressen biträder
han — liksom Lyberg — en lösning, som innebär bibehållandet av
en självständig förrådsavdelning.

Ett särskilt yttrande har också avgetts av tekniske direktören Ekström i
televerket i vad avser radioverksamheten. Ekström —som konstaterar att
den nuvarande organisationen av radioverksamheten fungerat bra — framhåller
bl.a., att den föreslagna omläggningen kommer att innebära en uppdelning
av aktiviteterna inom radioområdet på ett flertal olika enheter med
huvudsakliga uppgifter inom telefon- och telegrafrörelserna. Härav följer
övervägande olägenheter. Bl.a. försvåras den utbyggnad av distributionsnätet
för det andra TV-program, som statsmakterna nyligen fattat beslut om.
I fråga om fjärrnätsdriften anförs att den •— i motsats till radioverksamheten
_ har ett starkt tekniskt och lokalmässigt samband med teleområ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

denas verksamhet och att de radiolänkar för telefoni, som ingår i fjärrnätet
som en relativt liten del av detta, med fördel kan skötas av radioavdelningen
på entreprenad. Under åberopande av anförda omständigheter föreslås, att
organisationsförslaget tills vidare inte genomförs eller fastställs i vad avser
radioverksamheten.

III. Yttranden

1. Allmänna synpunkter

Remissinstanserna anser allmänt, att televerkets förslag i stort
är ägnat att läggas till grund för en omorganisation
av verket, dock med reservation från vissa remissinstansers sida såvitt
avser radioverksamheten. Samtidigt har i flera fall kritiska synpunkter
anförts mot utredningsförslagets schematiska karaktär, som gjort det svårt
att bedöma enskildheter i den föreslagna organisationen. Vidare har det
framhållits vara en brist, att en närmare redogörelse inte lämnats för de
ekonomiska, personella och servicemässiga återverkningar, som ett genomförande
av organisationsförslaget får. I fråga om de mera allmänna synpunkter,
som i övrigt anförts av olika remissinstanser, kan följande nämnas.

Med hänsyn till omorganisationens allmänna inriktning finner riksrevisionsverket
de organisationsprinciper ändamålsenliga, som varit vägledande
vid utformningen av organisationsförslaget, nämligen samordning av funktionellt
likartad verksamhet, klar ansvarsfördelning och särskiljande av
chefs- och konsultansvar, optimal fördelning av arbetsuppgifter på olika nivåer
samt en genomförd ekonomisk planering och uppföljning.

Även statens vattenfallsverk och postverket uttalar sin anslutning till organisationsförslagets
principiella uppläggning. Statens vattenfallsverk konstaterar,
att åtskilliga av de påtalade bristerna i televerkets nuvarande organisation
överensstämmer med dem som fanns i vattenfallsverkets tidigare
organisation. Det gäller exempelvis alltför många organisationsenheter direkt
underställda verkschefen och bristen på ett entydigt ansvar för ledningen
av den regionala verksamheten. I fråga om den av televerket föreslagna lösningen
av den centrala verksamhetens organisation finner vattenfallsverket,
att den bör möjliggöra för verksledningen att inrikta sina ansträngningar
på långtidsplanering och utformningen av verkets policy på olika områden.
Vattenfallsverket understryker allmänt vad i utredningen anförts om
behovet av en effektiv ekonomisk planering och uppföljning. Postverket
framhåller, att erfarenheterna från omorganisationen av postverkets centrala
förvaltning ger vid handen, att televerkets förslag till en långtgående
funktionell indelning är riktigt. Liknande synpunkter anförs av domänstyrelsen
och statens järnvägar, som finner grundtankarna i organisationsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

slaget riktiga, vidare av bl. a. Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska teletjänstemännens förening, Sveriges civilingenjörsförbund (genom
dess lokalavdelning vid televerket) och Televerkets tjänstemannaförbund.

Statskontoret ifrågasätter för sin del den generella giltigheten av de organisationsteoretiska
tumregler, som väglett televerket i dess utredningsarbete.
Som exempel nämns televerkets med principöverväganden underbyggda
strävan att hålla nere antalet huvudavdelningar inom centralförvaltningen,
vilket enligt statskontoret inte kan vara ett självändamål. Det påpekas att
andra bedömningsgrunder finns vid utformningen av organisationen. Exempelvis
torde arten av televerkets kundkontakter vara ett användbart kriterium
vid valet mellan funktionell och objektsmässig indelning. Överhuvud anser
statskontoret, att organisationsfrågan bort prövas med större beaktande
av kundaspekten och efterfrågestrukturen. Statskontoret påtalar också ofullständigheten
i redovisningen av den föreslagna organisationens innebörd och
konsekvenser. Detta förklaras dock i viss utsträckning av att det är fråga
om en ramorganisation, som medger stor flexibilitet vid detaljutformningen.
Trots de kritiska synpunkter som kan anföras i olika hänseenden anser sig
statskontoret inte ha anledning att motsätta sig förslaget.

Statstjänstemannaförbundet anser, att televerket inte enbart bort redovisa
de fördelar, som en samordning av funktionellt likartade verksamheter beräknas
medföra. Det hade även varit av värde att få belyst de fördelar, som
kan stå att vinna med en objektsmässig indelning av verksamhetsfältet. Förbundet
är likväl berett att i stort acceptera en funktionellt uppbyggd huvudorganisation
för att därigenom uppnå de av utredningen redovisade effektivitetsvinsterna.

2. Sammanföring av radioverksamheten med den övriga teletekniska

verksamheten

Televerkets förslag att i den nya organisationen integrera radioverksamheten
med den övriga teletekniska verksamheten har tillstyrkts, godtagits
eller lämnats utan erinran av bl. a. statskontoret, Sveriges Radio och vissa
personalorganisationer. Några remissinstanser har emellertid ställt sig kritiska.
Det gäller närmast luftfartsverket, Sveriges redareförening och vissa
personalorganisationer. Av dessa sistnämnda anförda kritiska synpunkter
skiljer sig dock inbördes genom att i ett par fall i huvudsak avse den regionala
organisationen, i något fall i huvudsak den centrala organisationen och
i något fall såväl den regionala som den centrala organisationen.

Statskontoret konstaterar, att kundstrukturen inom radioverksamheten är
väsentligt olik den inom telefon- och telegrafrörelserna. Radiobyråns kunder
i de dominerande rörelsegrenarna rundradio och luftfartsradio är få,

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

kontaktfrekvensen per kund är hög, enskilda kunders orderstorlek totalt
och per order är stor och kundernas tekniska insikter är goda. Det ömsesidiga
beroendeförhållandet mellan leverantör och enskild kund är påfallande
starkt. I dessa hänseenden uppvisar de båda telerörelserna en annan
bild. Radioverksamhetens angivna karaktär kan tala för ett bibehållande
av dess nuvarande objektsmässiga organisation med en särskild radioavdelning
inom centralförvaltningen och med en särskild regional verksamhet.
Å andra sidan är samspelet mellan radioverksamheten och telerörelserna
i planerings-, underhålls- och driftärenden omfattande. Teletransmission
sker således dels trådbundet dels över radiolänk. Även radioverksamheten
utnyttjar båda transmissionssystemen. Rörelsegrenarna kan sägas
vara varandras kunder i ett entreprenadförhållande. Detta talar för att
införa en funktionell central och regional organisation.

Av intresse vid bedömningen av radiorörelsens framtida ställning är enligt
statskontoret de dominerande kundernas synpunkter på organisationsförslaget.
Härvidlag konstateras att en av televerket och Sveriges Radio gemensamt
tillsatt arbetsgrupp nyligen framlagt förslag om hur bl. a. gränsdragningen
av verkets och radioföretagets ansvarsområden bör ske. Förslaget
har accepterats av verkets och företagets styrelser och underställts Kungl.
Maj :ts prövning. Därmed torde betydande garantier ha skapats för att Sveriges
Radios intressen kommer att tillgodoses inom ramen för den föreslagna
organisationen. Statskontoret förutsätter då bl. a., att dess i det följande
redovisade förslag till samrådsarrangemang vid direktionsbehandlingen
inom televerket av radioärenden beaktas. — I fråga om luftfartsverket
har farhågor uttryckts för att dess kontakter i tekniska och ekonomiska
frågor försämras vid ett genomförande av organisationsförslaget. Statskontoret,
som säger sig sakna förutsättningar för att närmare bedöma det berättigade
i dessa farhågor, anser dock, att televerket vid detaljutformningen
av organisationen bör kunna anpassa denna till att motsvara kundens
rimliga krav.

Under åberopande av det anförda och med hänsyn till de rationaliseringsvinster,
som omorganisationen enligt televerket leder till, finner statskontoret
inte anledning till erinran mot den föreslagna integrationen av radiorörelsen
i televerkets övriga verksamhet.

Riksrevisionsverket finner sannolikt, att fördelar för televerket i dess helhet
och särskilt för radiorörelsen är förenade med den nya ordningen för
handläggningen av radiofrågorna. Verket är dock — med hänsyn till den
omfattning angivna omläggning har — inte beredd att ta närmare ställning
till televerkets förslag i denna del.

Sveriges Radio understryker de särskilda krav, som från rundradiorörelsens
sida måste ställas på televerkets organisation med avseende på utveckling,
planering, rationell och säker drift, snabb service och väl utvecklade
samarbetsformer. Även om radioföretaget inte har möjlighet att säkert bedö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

ma, om den föreslagna organisationen motsvarar angivna krav, kan likväl
inga principiella invändningar göras mot den i stort. Sammanföringen på det
regionala planet av radiosektionernas arbetsuppgifter med driftavdelningens
fjärrnätsverksamhet bedöms innebära klara driftmässiga fördelar för rundradioverksamheten.
I fråga om den centrala förvaltningen förutsätts att garantier
skapas för en samordning av insatserna från de enheter, som i fortsättningen
avses handlägga rundradiofrågor. Detta är angeläget särskilt med
hänsyn till den förestående expansionen inom TV-området.

Luftfartsverket konstaterar, att den nuvarande organisationen av radiotjänsten
för den civila luftfarten — trots att den företer vissa brister — i
stort sett fungerat tillfredsställande. Detta torde få tillskrivas bl. a. det förhållandet,
att verksamheten inom televerket hållits samman inom en enhet.
Luftfartsverket befarar, alt den nya organisationen kommer att innebära en
försämring. Genom upplösningen av radiobyrån och fördelningen av dess
uppgifter på flera enheter ävensom genom införande av distrikten som en
ytterligare instans mellan den centrala förvaltningen och de verkställande
organen kommer sålunda de redan förut långa order- och kontaktvägarna
mellan luftfartsverket och berörda organ inom televerket att bli ännu längre.
Vidare begränsas luftfartsverkets möjligheter att effektivt uppfölja och bevaka
verksamheten i kostnadshänseende. Luftfartsverket framhåller, att det
— med hänsyn till att televerkets organisationsförslag på ett väsentligt sätt
ingriper i luftfartsverkets verksamhet — ansett det nödvändigt att företa en
förutsättningslös utredning angående den framtida organisationen av radiotjänsten
för luftfarten. Även televerket har funnit en sådan utredning önskvärd,
och de båda myndigheterna har överenskommit att för ändamålet anlita
en utomstående sakkunnig. Utredningsarbetet skall innefatta en jämförelse
ur tekniska, ekonomiska och administrativa in. fl. synpunkter av
dels en ordning, som innebär att den radiotekniska tjänsten för luftfarten
liksom hittills i princip handhas av televerket, dels ett arrangemang innebärande
att ifrågavarande tjänst bedrivs inom ramen för luftfartsverkets
organisation.

Sveriges redareförening erinrar om att televerket sedan länge hyr ut radiostationer
till rederierna för användning på svenska handelsfartyg. Verket
har inte haft någon ensamrätt att göra detta, men i praktiken har det
nästan helt svarat för leveranserna av stationsutrustningar. Med hänsyn till
de risker för en mindre effektiv handläggning av sjöfartens radiofrågor,
som organisationsförslaget synes innebära, kan det inte uteslutas att ett
missnöje uppstår som kan leda till att man inom rederinäringen överväger
andra vägar för anskaffning och underhåll av fartygens radioinstallationer.

Av de personalorganisationer, som yttrat sig över televerkets förslag, har
Svenska teleförbundet förklarat sig inte ha något att erinra mot den föreslagna
integrationen av radioverksamheten. I fråga om sammanföringen i regional
och lokal instans av fjärrnätsverksamheten med de nuvarande radiosek -

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1967

tionerna framhåller förbundet, att detta måste leda till att såväl tekniska
som personella resurser blir bättre utnyttjade.

Svenska teletjänstemännens förening godtar i princip den föreslagna organisationen
av centralförvaltningen. Den anser också, att den för den regionala
verksamheten föreslagna radio- och fjärrnätsorganisationen kan utgöra
en acceptabel lösning, detta särskilt med hänsyn till att det kan finnas skäl
att undvika alltför stora ingrepp i den nyligen etablerade teleområdesorganisationen.
Beträffande radiofrågornas centrala handläggning finner Televerkets
tjänstemannaförbund den förordade sammanföringen av radio- och
fjärrnätsverksamheten inom en avdelning — den operativa avdelningen —
vara välmotiverad och rationell. Att som i den nuvarande organisationen ha
denna till stora delar likartade verksamhet uppdelad på två byråer — radiobyrån
och driftbyrån — kan inte anses tillfredsställande. Med hänsyn till
sambandet mellan den regionala närnäts- och fjärrnätsdriften ställer förbundet
sig däremot tveksamt till uppdelningen av denna på radio-fj ärrnätsområden
och teleområden. Arrangemanget bedöms medföra stora gränsdragnings-
och samordningsproblem. Förbundet är dock inte berett att ange,
hur den regionala radio- och fjärrnätsverksamheten bäst bör ordnas.

Sveriges civilingenjörsförbund ställer sig allmänt kritiskt till televerkets
förslag i fråga om radiorörelsens verksamhetsformer i central och regional
instans. Förbundet framhåller bl. a., att radioverksamheten visserligen har
en i jämförelse med telefonverksamheten mindre ekonomisk omfattning men
att den ändå torde vara den av televerkets aktiviteter, som hos allmänheten
röner det största intresset. I sammanhanget är bl. a. att beakta att den i
radiorörelsen som en dominerande del ingående rundradioverksamheten i
finansieringshänseende följer andra regler än televerkets övriga verksamhet,
vidare att radiorörelsen kännetecknas av en stark teknisk dynamik, att
den bär en utpräglat internationell karaktär och att dess anläggningsverksamhet
medför betydande inköp av utrustning som är artskild från den inom
televerksamheten i övrigt använda. De angivna förhållandena talar enligt
förbundet för att radiorörelsen bör ha en särskild ansvarig enhet inom
centralförvaltningen med en chef, som ingår i direktionen. — I fråga om den
regionala verksamheten anför civilingenjörsförbundet, att radio-fjärrnätsområdena
för det fall de inrättas ej bör administrera förmedlings- och överdragsstationerna,
som av kopplingstekniska och andra skäl har en närmare
anknytning till teleområdena. Med en sådan ansvarsfördelning skulle radiofjärrnät
sområdenas verksamhet begränsas till de nuvarande radiosektionernas
aktiviteter och till de föreslagna driftcentralerna, vilkas inrättande tillstyrks.

Även Sveriges arbetsledareförbund anser — särskilt med hänsyn till den
expansion som förestår på rundradioområdet — att radiobyrån bör bibehållas.
I övrigt bär förbundet inte haft någon erinran mot förslagen i fråga
om radiorörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Med hänsyn bl. a. till de tekniska och driftmässiga sambanden mellan näroch
fj ärrnäten och till att radioverksamheten i huvudsak är en serviceverksamhet
i förhållande till SA''eriges Radio med därav betingade speciella krav
på organisationen anser Statstjänstemannaförbundet, att nuvarande regionala
organisation i huvudsak bör bibehållas. Radiodriften bör alltså liksom
hittills organiseras inom särskilda radioområden av samma karaktär som
nuvarande radiosektioner. Ett sådant ställningstagande återverkar också på
frågan om radioärendenas handläggning inom centralförvaltningen. Härvidlag
anser förbundet, att driftfrågorna avseende radiorörelsen väl kan handhas
av den operativa avdelningen. Inom denna bör de emellertid inte som föreslagits
ankomma på en radio-fjärrnätsdivision utan på en ren radiodivision,
som då också naturligt kan utåt fungera som huvudman för radioverksamheten.

3. Den regionala och lokala organisationen

Såvitt avser televerkets regionala verksamhet har flertalet remissinstanser
tillstyrkt eller lämnat utan erinran verkets förslag till organisation av
teledistrikten, dock med reservation i ett par fall för deras antal och
geografiska avgränsning. Beaktas bör även, att då i några fall ett inordnande
av radiofrågorna i de föreslagna, teledistrikten underställda radiofjärrnätsområdena
avstyrkts eller ifrågasatts detta givetvis i motsvarande
mån återverkar på de befogenheter och den inre organisation som i televerkets
förslag avsetts för teledistrikten.

Flera remissinstanser — bl. a. riksrevisionsverket och vissa personalorganisationer
— har framhållit det värde, som torde ligga i att genom den
nya utformningen av distriktsorganisationen ökade möjligheter skapas för
delegering av uppgifter och befogenheter från den centrala förvaltningen. I
fråga om den övergång till större regionala — och även lokala — enheter
inom distriktsorganisationen som televerkets förslag syftar till framhåller
postverket, att den motsvarande utveckling som skett inom dess eget verksamhetsområde
gett enbart goda erfarenheter. Statens vattenfallsverk konstaterar,
att då det i den nya organisationen kommer att finnas tre nivåer
med teledistrikten som jämförelsevis stora enheter i mellaninstans det
framstår som angeläget, att distriktschefernas funktion blir av samordnande
natur och att distriktskontoren avlastas ansvaret för löpande ärenden.
Det gäller härvidlag att finna former för distriktscheferna att leda
verksamheten utan hinder av att löpande ärenden hanteras direkt mellan
centralförvaltning och teleområden.

Remissinstansernas ställningstaganden till den av televerket föreslagna
samordningen av radio- och fjärrnätsfrågorna i regional och lokal instans
har angetts i det föregående i anslutning till en samlad redovisning av

Kiingl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

remissinstansernas synpunkter på förslaget om radioverksamhetens organisation.
Därav framgår att vissa remissinstanser godtagit en avveckling av
den nuvarande radioavdelningen och tillskapandet av särskilda, t e 1 edistrikten
underställda radio-fjärrnätsområden, medan
andra intagit en avstyrkande, kritisk eller tveksam hållning i frågan.

I fråga om de remissinstanser, som tillstyrkt eller i varje fall inte motsatt
sig inrättandet av radio-fjärrnätsområdena må följande kompletterande
synpunkter redovisas. Sveriges civilingenjörsförbund framhåller bl. a., att
förmedlingsstationerna och även överdragsstationerna bör knytas till teleområdena
och inte till radio-fjärrnätsområdena. Förmedlingsstationerna är
sålunda kopplingstekniskt identiska med övriga automatstationer och ligger
i många fall lokaliserade på samma ort och t. o. m. i samma byggnad
som de senare. Överdragsstationerna är visserligen mera artskilda från de
automatiska telefonstationerna, men några övertygande skäl för att de
skall skiljas från teleområdena har knappast redovisats. Förbundet anser
däremot, att de föreslagna driftcentralerna — som avses ingå i radio-fjärrnätsområdena
— kommer att innebära en avsevärd förbättring med deras
möjligheter att dirigera åtgärder betingade av aktuella driftsituationer.
Liknande synpunkter anförs av Svenska teletjånstemännens förening, som
också anser att förmedlingsstationerna skall anknytas till teleområdena.
De nya driftcentralernas värde för rundradioverksamheten betonas särskilt
av Sveriges Radio.

Det föreslagna antalet teledistrikt och radio-fjärrnätsområden
— fyra resp. sex — och dessas geografiska avgränsning
har i flertalet fall godtagits.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, Statst jänstemannaförbundet, Svenska
teletjänstemännens förening och Televerkets tjänstemannaförbund har
dock ställt sig kritiska till utformningen av det nybildade östra distriktet
(med huvudort i Stockholm), som omfattar det nuvarande fjärde distriktet
(med huvudort i Stockholm) samt betydande delar av de hittillsvarande
tredje och femte distrikten (med huvudorter i Norrköping resp. Gävle).
Angivna instanser finner det således mindre lämpligt att skapa ett vidgat
Stockholmsdistrikt. Detta förutsätter en utbyggnad av verksamheten i
Stockholm, vilket med de bostads- och arbetsmarknadsförhållanden som
där råder knappast kan ske utan betydande svårigheter. De fyra remissinstanserna
vill för sin del förorda, att Stockholms teleområde alltjämt får
fungera som ett eget, direkt under centralförvaltningen sorterande distrikt.
Övriga delar av östra distriktet kan då underställas ett distriktskontor med
förläggning till någon av de hittillsvarande distriktshuvudorterna Norrköping
eller Gävle. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Televerkets tjänstemannaförbund
ger härvidlag sitt förord för Norrköping. Enligt sistnämnda
förbund kan vid ett frånskiljande av Stockholms teleområde eventuellt Örebro
och/eller Falu teleområde överföras från västra till östra distriktet.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 103 år 1967

Från beredskapssynpunkt finner civilförsvarsstyrelsen och beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, att den föreslagna indelningen i distrikt
och den gjorda avgränsningen av dessa i stort kommer att bidra till en förbättrad
samverkan mellan televerket och totalförsvarets myndigheter. Överbefälhavaren
framhåller, att den föreslagna distrikts- och radio-fjärrnätsområdesindelningen
kommer att väsentligt underlätta krigsmaktens samverkan
med televerkets myndigheter på regional nivå. Han finner dock, att
vissa problem kan uppkomma genom att norra och västra teledistrikten
vardera omfattar två militärområden. Det innebär, att man inom två militärområden
kommer att sakna distriktsbyråer, vilket innebär olägenheter
ur samarbetssynpunkt. Motsvarande problem såvitt avser civilområdena
inom de berörda teledistrikten redovisas av civilförsvarsstyrelsen.

Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation skulle det vara mest
ändamålsenligt att låta televerkets regionala organisation sammanfalla med
de sex civil- och militärområdena och alltså omfatta sex distrikt.

Flera länsstyrelser — bl. a. de i Jämtlands, Södermanlands, Västmanlands
och Älvsborgs län — konstaterar den bristande överensstämmelsen
mellan läns- och teleområdesgränserna. I en del fall innefattar sålunda ett
län delar av två eller flera teleområden. Då indelningen i teleområden redan
i huvudsak är genomförd, understryks angelägenheten ur beredskapssynpunkt
att televerkets krigsorganisation utformas på sådant sätt att länsstyrelserna
— då behov av samverkan föreligger — endast behöver ta kontakt
med ett av de ifrågavarande teleområdena. — överbefälhavaren hänvisar
till att försvarsområdes- och teleområdesgränserna uppvisar en liknande
brist på överensstämmelse.

Utredningens förslag att den regionala materielförsörjningen
skall handhas av en separat, direkt från den centrala förvaltningen
styrd förrådsorganisation ävensom förslaget att med
denna skall sammanföras den verkstadsmässigt bedrivna reparationsverksamheten
har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Representativ är härvidlag den syn, som statskontoret
gett uttryck åt, nämligen att en sådan separat förrådsorganisation är en
förutsättning för att en optimal materielstyrning skall kunna ske, dvs.
för att förrådshållningen någorlunda riktigt skall kunna avvägas med beaktande
av såväl ekonomiska som driftmässiga synpunkter.

Fn direkt avvikande uppfattning redovisar endast Svenska teleförbundet.
Detta framhåller, att regional förrådshållning och materieldistribution i
hög grad är en operativ verksamhet och därför bör inordnas i teledistriktens
förvaltning. Detsamma gäller enligt förbundet reparationsverksamheten,
som under distriktens ledning likväl lämpligen bör kunna samordnas
med förrådsrörelsen.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot televerkets förslag
att i den nya regionala organisationen bibehålla byggnadsavdelningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

— under namn av anläggningsdistriktet — för anläggningsprojekt,
som sträcker sig över flera teledistrikt eller i övrigt är av sådan
omfattning att distriktens resurser ej räcker för att genomföra dem.

4. Centralförvaltningens organisation

Såvitt avser centralförvaltningen har statskontoret och riksrevisionsverket
ägnat särskild uppmärksamhet åt de problem, som sammanhänger
med inplaceringen i organisationen av p lan er ing soch
rationalisering sfunktion er na samt revisionsverksamheten.

Statskontoret erinrar om att den centrala administrationens avdelningar
enligt televerkets förslag skall svara för intern planering inom resp. verksamhetsområden.
Operativa avdelningens planeringsdivision skall dessutom
vara det samordnande och ledande planeringsorganet i centralförvaltningen.
Statskontoret konstaterar vidare, att operativa avdelningens rationaliseringsdivision
avses bli verkets konsult- och serviceorgan i rationaliseringsfrågor.
Divisionen förutsätts därvid föreslå rationaliseringsåtgärder
inom hela televerket, medan ansvaret för själva rationaliseringsarbetet åvilar
cheferna för resp. organisationsenheter. Statskontoret hänvisar slutligen
till övervägandena inom televerket att tillskapa en sakrevision.

I anslutning härtill framhåller statskontoret, att en revisionsfunktions
syfte främst bör vara att granska, om de av verket utförda prestationerna
utgör bästa sättet att uppnå den givna målsättningen och om de sker till
lägsta möjliga kostnad. Ett organ för initiering och samordning av rationaliseringsinsatser
är vidare erforderligt. Ett nära samband råder härvidlag
mellan den sakrevisionella verksamheten och rationaliseringen. Statskontoret
anser därför, att ett gemensamt revisions- och rationaliseringsorgan
bör inrättas, vilket bör ges en fristående ställning i förhållande till övriga
enheter inom verket och lämpligen placeras direkt under generaldirektören.
Härtill kommer att även sådana planeringsärenden, som gäller den
långsiktiga tillväxten av verksamheten och samordningen av flera avdelningars
resurser, har stark anknytning till revisions- och rationaliseringsfrågorna.
I ett centralt stabsorgan för dessa sistnämnda kan därför med
fördel även planeringsärendena behandlas. För den styrning av verksamheten,
som angivna organ skall befrämja, bör en genomarbetad programbudgetering
bli ett effektivt instrument. Statskontoret understryker, att
utan hinder av ett sådant organisatoriskt arrangemang de av televerket
föreslagna planerings- och rationaliseringsenheterna bör kunna fungera i
stort sett i enlighet med verkets intentioner.

Riksrevisionsverket framhåller, att totalplaneringen inom televerket bör
baseras på en allsidig och samordnad bedömning, och anser, att ansvaret
för en sådan planering bör ankomma på en organisationsenhet med nära

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

anknytning till verksledningen. Vad gäller kontroll- och revisionsaspekterna
bör dessa ägnas ökad uppmärksamhet. Den delegering av arbetsuppgifter
organisationsförslaget siktar till torde sålunda knappast kunna ske
utan motsvarande ökning av kontrollmöjligheterna. Härvidlag hänvisas
till programbudgeteringen som medel bl. a. för internkontroll. Ett tänkbart
arrangemang är exempelvis, att ekonomidirektören tilldelas uppgiften
att handha ansvarskontrollen av avdelningarna och då även av ekonomiavdelningens
underavdelningar. I ansvarskontrollen ingår därvid uppföljning
av planer, jämförelser mellan plan och utfall, analys av avvikelser
etc. Vid tillämpning av en sådan ordning kan internrevisionen inom
verket i viss mån begränsas till en granskning av ansvarskontrollen. Internrevisionen
kommer då mera att gälla kontrollen av programbudgeteringens
syften och den utsträckning, i vilken dessa syften uppnås, än själva innehållet
i programbudgeten. Allmänt understryker riksrevisionsverket vikten
ur synpunkten av en effektiv och ekonomisk drift av verksamheten, att
det finns ett starkt och oberoende internrevisionsorgan med tyngdpunkten
i arbetet lagd på sakrevision. Detta bör organisatoriskt placeras som
ett stabsorgan direkt under generaldirektören.

Såvitt avser revisionsverksamheten konstaterar statens vattenfallsverk,
att denna i televerket avses administrativt bli förlagd till ekonomiavdelningen.
Med hänsyn till att organisationsförslaget förutsätter skilda huvudavdelningar
för ekonomi och administration ifrågasätter vattenfallsverket,
om det inte vore lämpligare att utnyttja denna uppdelning och placera revisionsverksamheten
på den administrativa enheten. Den får därmed en neutral
placering i förhållande till ekonomiavdelningens verksamhet, som väl
i första hand blir föremål för revisionen. I revisionsärenden bör revisionsenheten
sortera direkt under verkschefen.

Förslaget att till proj ekte ringsavdelningen föra ärenden avseende
inköps-, förråds- och överhuvud materielförsörjnings
verksamheten har avstyrkts eller ifrågasatts av flera remissinstanser.

Statskontoret understryker betydelsen av att inköps- och förrådsverlcsamheten
inom verket bedrivs i former, som medger en effektiv materielstyrning.
Målsättningen måste här vara att få till stånd en ekonomisk dimensionering
av lagerhållningen eller med andra ord att »minimera summan
av lagerhållningskostnader och bristkostnader». I ett verk som i så
utpräglad grad är tekniskt orienterat föreligger det enligt statskontoret
risk för att man övervärderar bristkostnaderna — dvs. de merkostnader
som följer med en otillräcklig anpassning av materielförsörjningen i förhållande
till produktionsverksamheten — och att man undervärderar lagerhållningskostnaderna.
Med hänsyn härtill är det angeläget, att inom
centralförvaltningen skapas organisatoriska betingelser för en inköps- och
förrådsfunktion, som inrymmer möjligheter till en rimlig avvägning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

de ekonomiska och driftmässiga aspekterna. Enligt statskontoret kan detta
inte ske inom ramen för en i projekteringsavdelningen inordnad materieldivision.
En bättre lösning anses vara att ändra projekteringsavdelningens
beteckning till materielavdelning för att därmed markera, att avdelningens
verksamhet skall ha sin tyngdpunkt i materielstyrningsfunktionen.

Riksrevisionsverket framhåller, att inköps- och förrådsverksamheten i
sista hand utgör en ekonomisk funktion. Det gäller inköpsverksamheten,
där värderingen av olika inköpsalternativ — även såvitt avser skillnader i
tekniska prestanda — bör ske i ekonomiska termer. I förrådsfunktionen
ingår i övrigt att göra avvägningar mellan lagrings- och bristkostnader,
att bedöma värdet av sortimentsbegränsningar, att klarlägga inköps- och
förrådsverksamhetens återverkningar på likviditetsplaneringen etc. Riksrevisionsverket
ifrågasätter under sådana förhållanden det riktiga i att
inordna funktionen i projekteringsavdelningen. Skäl kan i stället anföras
för att organisera funktionen som en särskild enhet eller alternativt att
infoga den i ekonomiavdelningen.

Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund tar också avstånd
från utredningens förslag i denna del. Sveriges industriförbund hänvisar
till betydelsen av att de ekonomiska aspekterna kan hävdas med tillräcklig
kraft och framhåller, att de skäl som televerket anfört för sitt förslag
tillmäts ringa betydelse inom den enskilda företagsamheten.

Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation skall operativa avdelningens
uppgift vara att samordna televerkets operativa verksamhet.
Detta motiverar, att även materieldivisionen knyts till denna enhet. Därmed
uppnås en ordning, som innebär att hela distriktsorganisationen sorterar
under operativa avdelningen. — Statstjänstemannaförbundet och
Svenska teleförbundet anser att handläggningen av förrådsärendena bör ske
inom operativa avdelningen, medan inköpsverksamheten lämpligen kan knytas
till projekteringsavdelningen.

Remissinstanserna har allmänt — oberoende av sin uppfattning om inköps-
och förrådsfunktionens inplacering i centralförvaltningens organisation
— anslutit sig till televerkets förslag, att den regionala förrådsrörelsen
skall bibehållas såsom en separat organisation direkt underställd den
enhet inom centralförvaltningen, som handlägger förrådsärendena. Endast
Svenska telef örbundet har — som framgår av det föregående — anfört, att
den regionala förrådshållningen bör inordnas i teledistriktens förvaltning.

Av den samlade redovisning, som i det föregående lämnats för remissinstansernas
ställningstaganden till den av televerket föreslagna organisationen
av radioverksamheten, framgår att ett flertal av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan tillstyrkt, godtagit eller lämnat utan erinran e n s a mmanföring
inom centralförvaltningen av radiofrågorna
med den övriga teletekniska verksamheten innebärande
en uppdelning av radiobyråns uppgifter på andra enheter. Några

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

remissinstanser — närmast gäller det luftfartsverket, Sveriges redareförening,
Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund —
har emellertid ansett skäl tala för ett bibehållande av en särskild radioenhet.
Statstjänstemannaförbundet har ansett, att driftfrågorna avseende radiorörelsen
kan handhas av den föreslagna operativa avdelningen. Samtidigt har
förbundet framhållit, att de där bör ankomma på en ren radiovision och
inte på en radio-fjärrnätsdivision, som televerket tänkt sig. En sådan radiodivision
skulle då utåt kunna fungera som huvudman för radioverksamheten.

Statskontoret och Sveriges Radio, som tillhör de remissinstanser vilka godtagit
den föreslagna organisationen av radioverksamheten, understryker i
sammanhanget angelägenheten av att denna — utan hinder av den nya
ordningen — blir enhetligt företrädd i televerkets ledning. Enligt Sveriges
Radio är detta nödvändigt, om rnndradiorörelsens utveckling skall kunna
befrämjas och en smidig anpassning ske till de snabba tekniska framstegen.
För att komma till rätta med angivna problem har statskontoret föreslagit,
att Sveriges Radio ges rätt att låta sig representeras i direktionen vid behandling
av rundradioärenden av större vikt. Denna rätt bör fastslås av
Kungl. Maj :t och skrivas in i televerkets instruktion.

Utöver vad i det föregående redovisats har endast i ett par begränsade
hänseenden synpunkter anförts i fråga om projekterings- och
utvecklingsavdelningarna samt ekonomiavdelningen.
Sålunda ifrågasätter Svenska tetetjänstemännens förening, om inte kontorsrationaliseringen
har mera anknytning till datadriften, som sorterar under
ekonomiavdelningen, än till den tekniska rationaliseringen. Vidare anser
Sveriges hantverks- och industriorganisation, att huvudansvaret för fastighets-
och husbyggnadsfrågorna bör åvila operativa avdelningen och inte
proj ekteringsa vdelningen.

I fråga om den föreslagna administrativa avdelningen —
vilken avses ersätta den nuvarande personal- och kanslibyrån — har olika
remissinstanser framhållit värdet av att utbildningsverksamheten inom verket
i fortsättningen kommer att samordnas inom denna enhet. Därigenom
hör enligt bl. a. Svenska teleförbundet förutsättningar skapas för ett bättre
utnyttjande av utbildningsresurserna och en rationellare uppläggning av utbildningsprogrammet.
— Domänstyrelsen ifrågasätter, om inte den juridiska
division, som enligt televerket bör ingå i administrativa avdelningen, hellre
bort sammanföras med generaldirektörens kansli. Därmed hade dess ställning
som serviceorgan bättre markerats.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till förslaget att bibehålla verkstadsbyrån
— enligt televerket med benämningen ändrad till industriavdelningen
— såsom en i förhållande till den övriga verksamheten
relativt fristående enhet. Vissa remissinstanser ifrågasätter t. o. m., om inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

en särskild företagsform bör övervägas för verkstadsrörelsen. Det gäller närmast
statskontoret och Statstjänstemannaförbundet. Sistnämnda instans
framhåller härvidlag, att televerket bort beakta den situation som uppstått
genom bildandet av ett särskilt bolag för driften av de båda verkstäderna i
Kristinehamn och Skellefteå. Enligt förbundet blir det i längden ohållbart
att ha bolagsform för två verkstäder och affärsverksform för verkstadsrörelsen
i övrigt.

I anslutning till de av televerket föreslagna namnen på de administrativa
enheterna — avdelning, division etc. — framhåller
riksrevisionsverket och postverket det olämpliga i att använda alltför många
beteckningar inom statsförvaltningen och anser, att ett mera enhetligt språkbruk
bör eftersträvas i detta avseende. Enligt länsstyrelsen i Västerbottens
län bör inte beteckningen division användas för arbetsenhet inom den såsom
avdelning betecknade huvudenheten. Länsstyrelsen föreslår i stället för
division benämningen sektion, som används i vissa verk (byrå/sektion) och
i länsstyrelserna (avdelning/sektion).

Televerkets förslag att inplacera militär assistenten i operativa
avdelningens försvarsdivision — där televerkets försvarsberedskapsfrågor
avses handlagda — har överbefälhavaren inte ansett sig kunna biträda.
Enligt denne bör assistenten med hänsyn till sin uppgift att på bästa sätt
främja samverkan mellan televerket och försvarets myndigheter lyda direkt
under generaldirektören. Detta kan organisatoriskt lämpligen ske genom
att assistenten placeras vid operativa avdelningen men då »med nära
knytning» till avdelningens chef.

Televerkets förslag att inrätta två råd — ett utvecklingsråd och
ett rationaliseringsråd — med uppgift att angelägenhetsgradera
större utvecklings- och rationaliseringsprojekt som underlag för verksledningens
ställningstaganden bär avstyrkts eller ifrågasatts av flera remissinstanser.

Statskontoret och riksrevisionsverket avstyrker inrättandet av permanenta
institutioner av angivet slag. Den beredning över byrågränserna som är
motiverad bör ske genom sedvanligt samrådsförfarande, eventuellt genom
tillsättande av temporära arbetsgrupper etc. För det fall råden tillskapas
föreligger det enligt statskontoret risk för att ifrågavarande ärenden undandras
direktionen eller i varje fall för att handläggningen där blir av mera
formell karaktär. Liknande synpunkter anförs av domänstyrelsen, postverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Inrättandet av råden tillstyrks av Svenska teleförbundet, som ifrågasätter
om inte också utbildningsfrågorna är av den omfattning och vikt att ett utbildningsråd
bör tillskapas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

5. Omorganisationens genomförande

I fråga om den nya organisationens genomförande framhåller statskontoret,
att en omläggning av här ifrågavarande slag med nödvändighet måste
medföra betydande påfrestningar. Med hänsyn härtill föreslår statskontoret,
att omorganisationen genomförs i två etapper. Under den första etappen
bör intresset koncentreras på en omläggning av de teletekniska rörelsegrenarnas
verksamhet. Endast successivt och i begränsad utsträckning bör
i detta skede en anpassning ske av radioverksamheten. En fullständig integrering
av denna i den nya organisationen bör därefter komma till stånd
under den andra etappen. Detta hör ske först sedan den teletekniska verksamheten
bringats att fungera tillfredsställande och tidigast efter starten av
det andra televisionsprogrammet kring årsskiftet 1969/70. Att ifrågavarande
tidpunkt avvaktas motiveras av de särskilda insatser, som krävs för att
distributionsnätet för det nya programmet vid starttidpunkten skall vara
utbyggt i den utsträckning, som statsmakterna förutsatt.

Statskontoret liksom Statstjänstemannaförbundet, Svenska teletjänstemännens
förening och Televerkets tjänstemannaförbund understryker angelägenheten
av att genomförandet av omorganisationen noggrant planeras och
att personalen successivt och i god tid blir ordentligt informerad om de åtgärder
som avses vidtagna.

IV. Departementschefen

Televerksamheten i vårt land har uppvisat en mycket kraftig expansion.
Som mått på utvecklingen kan hänvisas till att under den senaste tjugofemårsperioden
praktiskt taget all telefontrafik automatiserats, antalet telefonapparater
och huvudabonnemang fyrdubblats och antalet inländska rikssamtal
åttadubblats. Radioområdet uppvisar också en betydande expansion,
där rundradion från att år 1940 endast omfatta ett ljudradioprogram utvecklats
till att i dag ha hela landet täckande nät av sändarstationer för tre
ljudradioprogram och ett televisionsprogram. Samtidigt med denna tillväxt
av telenät och teletrafik har en synnerligen intensiv teknisk utveckling ägt
rum inom hela telekommunikationsområdet. Bl. a. har tillkommit avancerade
kopplings- och bärfrekvenssystem med allt större överföringskapaciteter.
På grundval av tillgängligt prognosmaterial och den tekniska utvecklingsbilden
finns det anledning räkna med att denna snabba expansion kommer
att fortsätta. Man har därvid att förutse såväl en kvantitativ tillväxt av de
tele- och radiotekniska rörelsegrenarna som en utveckling mot mera kvalificerade
system, som direkt kommer att återverka på verkets driftbetingelser
och servicemöjligheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Med de betydande ekonomiska och personella resurser som fordras för att
tillgodose efterfrågan på televerkets tjänster ställs särskilda krav på verkets
organisation, som bör vara utformad på ett sätt som befrämjar ett planmässigt,
rationellt och ekonomiskt bedrivande av verksamheten.

Som framgår av den föregående redogörelsen är i televerkets nuvarande
organisation den centralt bedrivna verksamheten uppdelad på ett antal byråer
— f. n. åtta — och den regionala verksamheten på ett antal avdelningar.
Av dessa senare har driftavdelningen, som innefattar sex regionala
distrikt, alt svara för drift och underhåll av telefon-, telegraf- och telexanläggningar.
Radioavdelningen, som är organiserad på sju regionala radiosektioner,
handhar drift och underhåll av olika slags radioanläggningar. För
förrådsverksamheten och distributionen av lagerhållen materiel svarar förrådsavdelningen,
vars uppgifter är fördelade på fem förrådsområden. Slutligen
finns det en regionalt verksam byggnadsavdelning för större anläggningsarbeten
och en särskild dataavdelning. Medan drift- och byggnadsavdelningarna
sorterar direkt under generaldirektören, är övriga avdelningar
underställda cheferna för olika byråer inom centralförvaltningen.

Den angivna centrala och regionala organisationen har i allt väsentligt ägt
bestånd sedan början av 1940-talet. Endast i fråga om den i driftavdelningen
ingående och under distrikten sorterande lokalförvaltningen har en mera väsentlig
omläggning skett. Sålunda har de tidigare centralstationsområdena
och linjesektionerna numera ersatts av ett färre antal s. k. teleområden, varigenom
förutsättningar skapats för en samordning på det lokala planet av
de trafikala och tekniska driftuppgifterna.

Den starka expansionen och den snabba tekniska utvecklingstakten har
inneburit påfrestningar för televerkets organisation, som med sin nuvarande
utformning inte helt svarar mot de ändrade förutsättningarna. Uppgiften att
samordna och leda verksamheten har erbjudit särskilda problem med en
ordning, där inte bara centralförvaltningens åtta byråer utan även driftavdelningens
sex distrikt och byggnadsavdelningen är direkt underställda generaldirektören.
Ansvaret för ledningen av distriktsförvaltningarnas verksamhet
har under sådana förhållanden i betydande utsträckning delegerats
till centralförvaltningens olika byråer, som var och en inom sitt ansvarsområde
utfärdar anvisningar för berörda regionala instansers handlande. Denna
administrativa uppdelning av huvudmannaskapet för distriktsförvaltningarna
försvårar en effektiv styrning av den regionala verksamheten.

Även i andra hänseenden föreligger behov av en omprövning av verkets
arbetsformer. Jag tänker då speciellt på det förhållandet, att med nuvarande
ärendefördelning inom centralförvaltningen likartade uppgifter i alltför
stor utsträckning handhas av flera byråer. Detta gäller i fråga om drift-,
projekterings- och utvecklingsverksamheten och i viss utsträckning även
inom ekonomi-, personalutbildnings- och inköpsområdena. Vad avser driftverksamheten,
som erbjuder särskilda problem härvidlag, tillämpas således
4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

en ordning som innebär att uppgifterna avseende de kabelbundna näten är
uppdelade på driftbyrån och tekniska byrån. Härutöver har radiobyrån ett
huvudansvar för radiolänknätet, som förutom programförbindelser för rundradioverksamheten
inrymmer fjärrförbindelser för telefoni. Regionalt och
lokalt förekommer på liknande sätt en ansvarsuppdelning av innebörd att
driftavdelningens distriktsförvaltningar med underlydande teleområden har
ett ansvar för drift och underhåll av lokal- och närnät samt det kabelbundna
fjärrnätet, medan radioavdelningen med dess regionala radiosektioner
har ett motsvarande ansvar i fråga om radiolänkdelen av fjärrnätet ävensom
övriga radioanläggningar. — Vidare kan konstateras att televerket f. n.
inte har ett med hänsyn till verksamhetens omfattning och karaktär tillräckligt
effektivt system för ekonomisk planering och uppföljning.

Det förslag till ny organisation som televerket framlagt siktar till att skapa
arbetsformer, som på en gång är anpassade till nuvarande verksamhet och
ägnade att svara mot den fortsatta utvecklingens krav. En av grundtankarna
i förslaget är att få till stånd en önskvärd integrering av den radiotekniska
verksamheten med den övriga teletekniska verksamheten och i anslutning
därtill även en samordning av fjärrnätsdriften. Lokalt avses detta ske på
så sätt att det vid sidan av de nuvarande 21 teleområdena — vars uppgifter i
fortsättningen begränsas till driften av lokal- och närnäten tillskapas ett
nytt slags lokalförvaltningar kallade radio-fjärrnätsområden. Dessa, som
bör vara sex till antalet, skall svara för driften av fjärrnätet i dess helhet.
Från teleområdena tänks de sålunda överta driften av kabelfjärrnätet och
från de hittillsvarande under radiobyrån sorterande radiosektionerna driften
av radiolänkdelen av fjärrnätet ävensom av övriga radioanläggningar. I
anslutning härtill föreslås radiosektionerna avvecklade. Som regional mellaninstans
mellan å ena sidan tele- och radio-fjärrnätsområdena samt å andra
sidan centralförvaltningen bör enligt televerket distrikten bibehållas, dock
att deras antal begränsas till fyra mot f. n. sex. — Nuvarande ordning med
en separat regional förrådsorganisation föreslås bestå med verksamheten
uppdelad på fyra — mot f. n. fem — förrådsområden. I fråga om centralförvaltningen
sker enligt förslaget en sammanföring av funktionellt likartade
verksamheter i ett antal huvudavdelningar med en integration av de
drift-, projekterings- och utvecklingsuppgifter etc. som hittills handlagts av
radiobyrån. De regionala teledistrikten och förrådsområdena avses underställda
de avdelningar inom centralförvaltningen, som svarar för drift- resp.
inköps- och förrådsfunktionen.

Vid mina överväganden har jag med hänsyn till föreliggande planerings-,
drift- och underhållssamband — i likhet med statskontoret, Sveriges Radio
och vissa personalorganisationer — funnit avgörande skäl tala för en
organisatorisk sammanföring av den radiotekniska verk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

s a in heten med den övriga teletekniska verksamheten.
De angivna sambanden följer såsom nämnts dels av att både telefon- och
rundradiorörelserna använder sig av såväl kabelbunden transmission som
radiotransmission, dels av att den teknik som används i det kabelbundna
fjärrnätet blivit mera likartad den som förekommer inom radioverksamheten.

Den lösning av organisationsfrågan som televerket förordat synes väl ta
till vara de möjligheter till rationaliserings-, effektivitets- och servicevinster,
som under sådana förhållanden kan utvinnas genom en samordning av
driften av kabel- och radio-fjärrnäten samt radioverksamheten i övrigt. Genom
att organisera radio-f j ärrnätsom råden får man sålunda
möjligheter till en ganska långtgående samutnyttjning av drift- och underhållspersonal
och till integrerade och effektivare arrangemang för trafikövervakning
och driftkontroll. För rundradioverksamheten uppnås väsentligt förenklade
förfaranden i olika hänseenden, bl. a. i samband med programöverföringar
i kabelnäten. För trafikövervakning och driftkontroll samt för
rundradiodriften kommer de föreslagna driftcentralerna att bli av särskild
betydelse. Vidare får man genom ledningsorganen i områdena — de s. k.
radio-fjärrnätskontoren — möjligheter till en samordnad handläggning av
de stabsuppgifter av lokalförvaltningskaraktär avseende radio- och fjärrnätsdriften,
som hittills varit uppdelade på inte bara radiosektioner och teleområden
utan även distriktsbyråer.

Genom att ha kvar distrikten som regional m e 11 a n i nstans
har enligt min mening tillfredsställande garantier vidare skapats
lör att samplanering och samordning sker av den verksamhet som de båda
slagen av lokalförvaltningar — radio-fjärrnätsområden och teleområden
— bedriver. Det gäller då främst i fråga om den på de förra ankommande
fjärrnätsdriften och den på de senare ankommande lokal- och närnätsdriften.
Genom att de olika distrikten i sin tur underställs en huvudenhet
inom centralförvaltningen, som får ett samlat ansvar för tele- och radiodriften,
skapas goda förutsättningar för en samordning av radio- och fjärrnätsfrågorna
för landet som helhet.

I fråga om antalet radio-fjärrnätsområden och teledistrikt, deras geografiska
avgränsning samt radio-fjärrnätskontorens resp. distriktskontorens
lokalisering inom områdena har jag ansett mig kunna godta televerkets
förslag. Dessa bygger på ingående överväganden av arten och omfattningen
av de aktiviteter som resp. förvaltningar kommer att bedriva. Att
därvid antalet distrikt bedömts kunna minskas från sex till fyra sammanhänger
bl. a. med de ändrade förutsättningar, som inträtt under senare år
genom att de tidigare centralstationsområdena och linjesektionerna ersatts
med ett väsentligt färre antal teleområden. Detta innebär, att medan
distrikten i början av 1960-talet hade ca 140 underlydande lokalförvaltningar
de i fortsättningen kommer att ha endast 27, dvs. 21 teleområden

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

och 6 radio-fjärrnätsområden. Vid begränsningen av antalet distrikt har
även beaktats den decentralisering av uppgifter, som i den nya organisationen
avses ske från regional till lokal instans. I fråga om den geografiska
avgränsningen av områdena har en anpassning skett så att ettvart
av distrikten kommer att innefatta ett eller två radio-fjärrnätsområden
och så att ettvart av dessa senare i sin tur innefattar ett antal odelade
teleområden. Hänsyn har vidare tagits till landets indelning i militär- och
civilområden.

Beträffande lokaliseringen av ledningsorganen i områdena har i ett par
remissyttranden kritiska synpunkter anförts mot att i det nya östra distriktet
distriktskontoret förläggs till Stockholm och inte till någon av städerna
Norrköping och Gävle, där de hittillsvarande distriktsbyråerna avses indragna.
I anslutning härtill kan konstateras dels att lokaliseringen bedömts
med hänsyn till den trafikstruktur och de administrativa samband som
föreligger, dels att den personalreducering som i sammanhanget sker i
Norrköping och Gävle torde inskränka sig till 15 å 20 personer på varje
ort. Detta senare sammanhänger med att i anslutning till omläggningen
en decentralisering av uppgifter avses ske bl. a. till teleområdesförvaltningarna
i de båda berörda städerna.

Beträffande avgränsningen av teledistrikten, radio-fjärrnätsområdena
och teleområdena får jag hänvisa till en karta, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet
såsom bilaga 4.

Det må här nämnas att bl. a. luftfartsverket ställt sig kritiskt till den
föreslagna organisatoriska sammanföringen av de tele- och radiotekniska
Verksamheterna, därvid bl. a. framhållits att kontaktvägarna mellan luftfarts-
och televerken med den nya ordningen kommer att bli mera komplicerade
och möjligheterna att följa upp och bevaka luftfartsradioverksamheten
i kostnadshänseende mera begränsade. Televerket har en motsatt
uppfattning. Jag vill här erinra om att luftfartsverket och televerket
i samråd igångsatt en förutsättningslös utredning angående den framtida
organisationen av radiotjänsten för luftfarten. Jag vill vidare hänvisa till
vad jag nyligen i prop. 1967: 57 angående riktlinjer för luftfartsverkets verksamhet
och organisation anfört om den möjlighet luftfartsverket bör ha att
genom överenskommelse med televerket eller på annat sätt ordna ifrågavarande
radiotjänst för luftfarten.

I fråga om den regionala organisationen i övrigt delar
jag uppfattningen om lämpligheten av att den regionala materielförsörjningen
handhas av en särskild, direkt av centralförvaltningen ledd förrådsorganisation.
Därmed erhålles enligt min uppfattning de bästa betingelserna
för att få till stånd en för den regionala verksamheten i dess helhet ekonomiskt
riktig dimensionering av lagerhållningen. Såsom föreslagits bör förrådsorganisationen
i fortsättningen innefatta fyra — mot f. n. fem — förrådsområden
med samma geografiska gränser som distrikten, detta för att un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

derlätta samverkan mellan drift- och materielförsörjningsverksamheten. Jag
ansluter mig också till förslaget om en sammanföring i lämplig utsträckning
av den verkstadsmässigt bedrivna reparationstjänsten med förrådsrörelsen
och till vad som förordats om sättet för reparationstjänstens inordnande i
förrådsområdena.

Den regionalt verksamma byggnadsavdelningen bör bibehållas för större
anläggningsprojekt och i huvudsak drivas i hittillsvarande former.

Beträffande centralförvaltningen kan jag med hänsyn till arten
av televerkets verksamhet ansluta mig till grundtanken om en organisatorisk
sammanföring av funktionellt likartade uppgifter i ett antal huvudavdelningar.
Därmed erhålls klarare ansvarsgränser samt bättre betingelser
för ett effektivt utnyttjande av personalen och för en önskvärd
enhetlighet i ärendebehandlingen. En särskild fördel är att man med eu
sådan ordning uppnår den renodling och koncentration av driftfunktionen
i central instans, som är en förutsättning för en effektiv ledning och
samordning av den regionala och lokala driftorganisationen. Den klarare
avgränsningen av ansvarsområdena i förening med de angivna linjeförhållandena
skapar i sin tur betingelser för en delegering av uppgifter och
befogenheter, som kan leda till en rationellare arbetsfördelning mellan olika
nivåer i organisationen.

Utifrån en sådan organisationsprincip har jag funnit det vara en lämplig
ordning att under den kollegialt beslutande lekmannastyrelsen och generaldirektören
ha verksamheten uppdelad på sex huvudavdelningar, nämligen
driftavdelningen — vilken endast till namnet skiljer sig från den
av televerket föreslagna operativa avdelningen — projekteringsavdelningen,
utvecklingsavdelningen, ekonomiavdelningen, administrativa avdelningen
samt industriavdelningen. Cheferna för avdelningarna bör ges tjänstetiteln
driftdirektör, teknisk direktör (projekterings- och utvecklingsavdelningarna),
ekonomidirektör, administrativ direktör och verkstadsdirektör.

Vad som förordats i fråga om den närmare arbetsfördelningen mellan
avdelningarna kan jag i huvudsak ansluta mig till. Dock kan jag inte biträda
televerkets förslag om en sammanföring av inköps- och förrådsverksamheten
med projekteringsverksamheten inom ramen för den angivna
projekteringsavdelningen. Visserligen föreligger ett samband mellan inköpsoch
förrådsverksamheten och projekteringsarbetet på så sätt att det senare
resulterar i dokument och specifikationer som utgör underlag för materielanskaffning.
Jag anser dock detta samband inte vara av den art att
det gör det nödvändigt med en organisatorisk hopkoppling av de ifrågavarande
uppgifterna. Vad som enligt min mening framstår som särskilt angeläget
är att inköps- och förrådsfrågorna handläggs i former som innebär garantier
för att de ekonomiska aspekterna i önskvärd utsträckning kan häv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

das mot de krav som från driftsidan och den tekniska sidan ställs på materielförsörjningen.
Som riksrevisionsverket framhållit synes detta häst kunna
ske genom att antingen ha en fristående inköps- och förrådsavdelning
eller också inordna verksamheten i ekonomiavdelningen. För min del förordar
jag det senare alternativet, som synes bäst ägnat att säkra det samspel
mellan ekonomi-, inköps- och förrådsfunktionerna som krävs för en
effektiv materielstyrning. En sådan lösning förutsätter givetvis också, att
den regionala förrådsorganisationen underställs chefen för ekonomiavdelningen.

I fråga om den organisatoriska inplaceringen av revisionsverksamheten
har televerket i sin skrivelse begränsat övervägandena till frågan om den kamerala
revisionen, som ansetts böra ingå i ekonomiavdelningens uppgifter.
Jag förordar, att det inrättas en revisionsenhet, som är direkt underställd generaldirektören
och som utför både kameral revision och sakrevision.
I administrativt hänseende bör enheten lämpligen — för att få en i förhållande
till ekonomiavdelningen neutral ställning — inordnas i den administrativa
avdelningen.

I anslutning till vad av televerket anförts om ekonomiavdelningens uppgifter
vill jag understryka den betydelse en väl genomförd ekonomisk planering
och uppföljning har för verksamhetens effektiva bedrivande och
för kostnadsmedvetandet och kostnadsansvaret i organisationens olika
delar. Det är med hänsyn härtill särskilt angeläget att pågående utredningsarbete
med sikte på genomförande av en till televerkets verksamhet
anpassad programbudgetering intensifieras.

Jag ansluter mig till förslaget, att ansvaret för rationaliseringsverksamheten
fördelas på de olika avdelningarna. För att samordna rationaliseringsarbetet
har verket funnit, att ett särskilt rationaliseringsråd — med
företrädare för olika berörda avdelningar — skulle ha en uppgift att fylla.
Det kan i sammanhanget nämnas, att verket även tänkt sig ett särskilt utvecklingsråd,
som på motsvarande sätt skulle samordna övervägandena om
inriktningen av verkets utvecklingsinsatser. Liksom statskontoret och
riksrevisionsverket finner jag det inte lämpligt att inrätta permanenta råd
för de angivna uppgifterna. Den beredning över avdelningsgränserna som är
motiverad bör ske genom sedvanligt samrådsförfarande, genom tillsättande
av tillfälliga arbetsgrupper etc. I övrigt har man i direktionen ett permanent
forum, där aktiviteter och bedömningar inom de skilda avdelningarna vid
behov kan samordnas.

Förslaget om att tillskapa ett särskilt sekretariat åt verkets generaldirektör
tillstyrker jag. Sekretariatet bör också ha till uppgift att betjäna
verksstyrelsen och direktionen.

I det föregående har behandlats frågan om centralförvaltningens organisation
på huvudavdelningar och arbetsfördelningen mellan dessa. Inom
avdelningarna bör verksamheten uppdelas på sektioner. Verket har i sitt nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

framlagda organisationsförslag skisserat, hur en indelning av avdelningarna
lämpligen kan ske. Verket avser emellertid att ytterligare överväga härmed
sammanhängande problem och senare i år till Kungl. Maj :t inkomma med
ett slutligt förslag i detta hänseende. Därvid kommer även att redovisas
verkets fortsatta överväganden angående den närmare organisatoriska utformningen
av dess regionala och lokala förvaltningsorgan.

I anslutning till genomförandet av organisationsförändringarna bör vissa
nva tjänster inrättas. Jag föreslår sålunda, att för cheferna för centralförvaltningens
huvudavdelningar inrättas sex tjänster, nämligen en som driftdirektör
i C 4, två som teknisk direktör i C 4, en som ekonomidirektör i C 4,
en som administrativ direktör i C 4 och en som verkstadsdirektör i C 4. För
chefen för byggnadsavdelningen samt för cheferna för de regionala teledistrikten
hör inrättas en tjänst som byggnadschef i C 3 resp. fyra tjänster
som distriktschef i C 3. Beträffande löneställningen för dessa tjänster har
avtal träffats mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer.
Avtalet har denna dag överlämnats till riksdagens lönedelegation med hemställan
om godkännande på riksdagens vägnar. Tjänsterna hör vara extraordinarie
med möjlighet dock att på bestämd tid förordna den, som redan
tidigare innehar sådan förordnandetjänst vid verket. — Följande tjänster
hör utgå ur organisationen, nämligen en som överdirektör och souschef i
Cp 6, två som teknisk direktör i Cp 4, en som verkstadsdirektör i Cp 4, en
som förrådsdirektör i Cp 3, två som resp. ekonomidirektör och personaldirektör
i Co 3, en som byråchef i Co 1, sex som distriktschef i Cp 3 samt en
som överingenjör i Cp 2.

Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med genomförandet
av de av mig i det föregående förordade förslagen äga föra tjänster
på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Genomförandet av den nya organisationen — som på några års sikt kan
förväntas medföra inte oväsentliga rationaliseringsvinster och personalbesparingar
— bör såsom televerket föreslagit ske med ingången av år 1968.
På grund av omorganisationens genomgripande karaktär är det emellertid
nödvändigt att räkna med viss övergångstid. Jag bedömer dock att den
nya organisationen skall vara slutligt genomförd under första hälften av år
1969. Enligt vad jag inhämtat av chefen för televerket bör detta väl kunna
förenas med tidsprogrammet för den beslutade utbyggnaden av ett
distributionsnät för ett andra TV-program.

En tablå över det av mig förordade förslaget till huvudorganisation för
televerket torde såsom bilagn 3 få fogas till statsrådsprotokollet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisationen
av televerket,

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

2. bemyndiga Kungl. Maj :t att i fråga om tjänster på löneplan
C ändra personalförteckningen för verket i enlighet
med vad jag föreslagit i det föregående,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar
som fordras i anledning av omorganisationen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Margit Edström

Tablå över televerkets nuvarande huvudorganisation

Drift byrån -

Central

förvalt ning -

Radio -

Förråds byrån -

Ekonomi byrån -

Verkstads byrån -

Regional

förvalt ning -

Tele skolan -

Data avdeln.

Tekniska

byrån

Försvars byrån -

Personal -

Bygg nadsav delning en -

Driftavavdelningen

(6 distr.,
21 teleområden) -

Förråds avdel ningen (5

för rådsom råden) -

Radioavdelningen

(7 radiosektioner) -

Verk stadsav delning en (4

televerkstäder) -

Generaldirektör

Styrelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Tablå över televerkets förslag till ny huvudorganisation

Industri avdelningen -

Administrativa
avdelningen -

Ekonomi avdelningen -

Projekte ringsavdel ningen -

Operativa

avdelningen

Central

förvalt ning -

Regional

förvalt ning -

Data centraler -

4 förrådsområden -

Tele skolan -

3 televerkstäder -

Utveck lingsavdel ningen -

Anlägg ningsdi striktet -

Generaldirektör

Styrelse

4 teledistrikt

(21 teleområden

6 radiofjärrnätsområden) -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Tablå över departementschefens förslag till ny huvudorganisation

Industri avdelningen -

Ekonomi avdelningen -

Administrativa
avdelningen -

Drift avdelningen -

Central

förvalt ning -

Regional

förvalt ring -

Tele skolan -

Data centraler -

4 förrådsområden -

Revisions enhet -

3 televerkstäder -

Utvecklings avdelningen -

Projekte ringsavdel ningen -

Bygg nadsav delning en -

Generaldirektör

Styrelse

4 teledistrikt

(21 teleområden,

6 radiofj
ärrnätsområden) -

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

□ <

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1967

Bilaga 4

Administrativ indelning av televerkets regionala och lokala förvaltning

Gräns för teledistrfkt

Gräns för radlo-fjärrnätsområde

Gräns för teleområde

Distriktskontor

Radio-fjärrnätskontor

Telekontor

Umeå

Östersund

NORRA

TELEDISTRIKTET

Sundsvall

Gävle

Falun O

~/Uppsala\ ''ÖSTRA
0 J TELEDISTRIKTET

VÄSTRA

TELEDISTRIKTET

r ''

\Karlstad.

Stockholm

örebrc

Uddevalla

Norrköping*

//Kalmar

Hälsingborg O

SÖDRA

TELEDISTRIKTET

Kristianstad

Malmö

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1967

Innehållsförteckning

I. Inledning .................................................. 2

1. Utredningsarbetet m. in................................... 2

2. Televerkets nuvarande organisation och uppgifter .......... 3

II. Televerkets organisationsförslag.............................. 7

1. Allmänt om behovet av och principerna för en ändrad organisation
.................................................. 7

2. Den regionala och lokala organisationen .................. It

3. Centralförvaltningens organisation.......................... 22

4. Omorganisationens genomförande.......................... 34

5. Särskilda yttranden ...................................... 34

III. Yttranden ................................................. 35

1. Allmänna synpunkter .................................... 35

2. Sammanför ing av radio verksamheten med den övriga teletekniska
verksamheten ...................................... 36

3. Den regionala och lokala organisationen.................... 40

4. Centralförvaltningens organisation......................... 43

5. Omorganisationens genomförande ......................... 48

IV. Departementschefen ........................................ 48

Bilaga 1. Tablå över televerkets nuvarande huvudorganisation ...... 57

Bilaga 2. Tablå över televerkets förslag till ny huvudorganisation .... 57

Bilaga 3. Tablå över departementschefens förslag till ny huvudorganisation
.............................................. 59

Bilaga 4. Karta avseende den administrativa indelningen av televerkets
regionala och lokala förvaltning .................... 60

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670279