Kungl. Maj.ts proposition nr 100 (Proposition 1940:100)

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
mark från vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms
slott den 1 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o—29:o.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet beträffande
ärendet under 5:o här nedan anhåller chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Pehrsson-Bramstorp, att få underställa Kungl. Maj:ts prövning
vissa ärenden angående försäljning av mark från kronoegendomar
m. m., vilka ärenden synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt
anför härom följande.

1 :o.

Kronoparken Lovö i Stockholms län.

I en den 18 november 1938 dagtecknad skrift anhöll K. F. U. M:s scoutkår
i Bromma hos domänstyrelsen att få med äganderätt förvärva ett område
örn omkring 1,800 kvadratmeter av kronoparken Lovö i Lovö socken av
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100. 1

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Stockholms län, vars läge framgick av en framställningen bifogad kartskiss.
Området, som var beläget i närheten av en kronan tillhörig, av scoutkåren
sedan år 1930 arrenderad tomt, å vilken fanns en kåren tillhörig sportstuga,
avsågs att av kåren bebyggas och användas för scoutändamål.

Efter att ha inhämtat yttranden över framställningen från vederbörande
jägmästare och Överjägmästare, vilka avstyrkte bifall till densamma, meddelade
domänstyrelsen scoutkåren i skrivelse den 1 december 1938, att kronoparken
Lovö utgjorde ett i Stockholms omedelbara närhet beläget naturområde,
som borde bevaras för sådant allmänt ändamål, som det i framtiden
kunde anses böra tjäna, att av denna anledning försäljning av mark från
kronoparken hittills icke skett, och nya upplåtelser med nyttjanderätt icke
heller medgivits under senare år, samt att styrelsen ansåge önskvärt, att
kronoparken alltjämt bibehölles helt obeskuren i kronans hand. Med hänsyn
till det ändamål, för vilket upplåtelse nu ifrågasatts, vore styrelsen emellertid
villig att till scoutkåren mot nyttjanderätt under längre tid, förslagsvis
30 år, upplåta det område, som avsåges i ansökningen, mot en i förhållande
till övriga arrendeavgälder å Lovön reducerad årlig avgäld.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 februari 1939 dagtecknad skrift, som
överlämnades av domänstyrelsen med utlåtande den 13 februari 1939, anhöll
härefter scoutkåren, med instämmande av Kristliga föreningen av unge män
i Bromma, att Kungl. Majit måtte förordna om försäljning av området till
kåren eller föreningen. I framställningen och en vid densamma fogad promemoria
anfördes i huvudsak följande.

Då det värdefullaste scoutarbetet vanligen kunde bedrivas under friluftsliv
i samband med gemensamma övernattningar, vore det för kåren av utomordentligt
stor vikt att för sin verksamhet ha tillgång till en stuga med
lämpligt läge. Frågan om den planerade stugans förläggning hade ingående
prövats från utgångspunkten att den skulle ligga å fri och egen grund, då lån
i så fall eventuellt skulle kunna erhållas till högre belopp än köpeskillingen,
varigenom det bleve möjligt att göra stugan bättre och möjligen större än
eljest. Förläggningen å Lovö kronopark hade befunnits vara snart sagt
den enda, som kunde ifrågakomma, därest stugan skall tjäna sitt syfte; å ena
sidan finge platsen ej vara alltför avlägsen från Bromma och å andra sidan
borde den kunna utgöra centrum för ett verkligt friluftsliv under alla årstider
för hundratals pojkar. Man hade därför vågat ifrågasätta, huruvida
ej här ett allmänt intresse av sådan valör kunde anses föreligga, att en
upplåtelse med äganderätt å Lovön vore möjlig.

En dylik förläggning skulle kunna direkt tjäna skogsvården å Lovön, då
scoutregeln örn naturens skyddande otvivelaktigt skulle kunna omsättas i ett
direkt positivt intresse för skogen och dess vård —- innefattande även viss
tillsyn och kontroll å området och förhindrande av andras skadegörelse —
därest domänstyrelsen en eller annan gång ville ställa till förfogande någon
yngre skogstjänsteman för att meddela instruktioner och anvisningar rörande
skogsvårdens enklare begrepp. Någon risk för att kåren skulle spekulera
i en eventuell jordvärdestegring funnes ej, då stugan skulle bli inredd
för sitt särskilda syfte och få mindre värde för annat ändamål.

Då det syntes vara tvivelaktigt, huruvida scoutkåren vore att anse som
juridisk person, borde föreningen Kristliga föreningen av unge män i Bromma,
vilken otvivelaktigt vore juridisk person, stå såsom områdets köpare och

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

framtida ägare. Detta syntes innebära garanti för att tomten allt framgent
användes för det avsedda ändamålet. Det hade även ifrågasatts, att i
förevarande sammanhang föreningen skulle i förhållande till den stiftelse,
som ägde de medel, varmed inköpet skulle bekostas, förbinda sig att allt
framgent ha tomten med därå uppförd stuga upplåten endast för scoutändamål.

Domänstyrelsen anförde i sitt utlåtande i huvudsak följande.

Styrelsen inser, att förvärv av ifrågavarande tomt med äganderätt kan i
vissa avseenden för scoutkåren vara fördelaktigare än upplåtelse med nyttjanderätt,
men är tveksam, huruvida fördelarna för scoutkåren kunna vara
av den betydelse för föreningens verksamhet, att de, ur allmän synpunkt
sett, böra föranleda avsteg i vidare mån än styrelsen ifrågasatt från det restriktiva
upplåtelseförfarande, styrelsen av anförda skäl ansett böra tillämpas
för Lovön. Ur de synpunkter, styrelsen närmast har att företräda, synes upplåtelsen
lämpligen böra ske med nyttjanderätt. Därest Kungl. Maj:t skulle
finna skäl förordna örn åtgärder för försäljning av området, synes böra övervägas,
huruvida icke försäljningen med hänsyn till de föreliggande förhållandena
lämpligen bör ske med återköpsrätt.

Kungl. Maj:t anbefallde den 24 mars 1939 domänstyrelsen att på föreningens
bekostnad vidtaga åtgärder för kartläggning och värdering av berörda
område, varvid borde undersökas örn den angivna avgränsningen av
detsamma vore lämplig vid en försäljning. Bland köpevillkoren skulle uppställas
att försäljningen skedde med ständig återköpsrätt för kronan.

Efter det att saluvärdering av ifrågavarande område numera verkställts av
extra ordinarie skogstaxator S. Hilde, har domänstyrelsen med överlämnande
av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande
handlingar och en av Hilde år 1939 upprättad karta, varå området betecknats
A—B—C—D—A, ånyo underställt ärendet Kungl. Majrts prövning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Området är beläget vid Mälaren, 25 kilometer från Stockholm, 10 kilometer
fran Lovö kyrka och 2 kilometer från allmän väg. Utfartsväg saknas.
Det utgöres av skogsmark och lämpar sig väl för tomtändamål. Virkesförrådet
har uppskattats till omkring 30 kubikmeter äldre barrskog av god beskaffenhet.
Området är obebyggt.

Förrättningsmannen, som inhämtat, att Kristliga föreningen av unge män i
Bromma, vilken sedan flera år bedrivit scoutövningar å Lovön, hade
för avsikt att i huvudsak för friluftsändamål å området uppföra kårbyggnad
för föreningens scouter, har ansett detsamma vara för nämnda ändamål
lämpligt och så beläget, att den planerade bebyggelsen icke komme att inverka
störande på omgivande natur. Området Ilar åsatts ett saluvärde av
2,050 kronor. Någon nedsättning av saluvärdet på grund av att försäljningen
skulle förbindas med villkor örn återköpsrätt har ej ansetts böra ifrågakomma.
Vissa närmare angivna villkor borde iakttagas vid eventuell försäljning
av området.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia icke haft något att erinra
mot saluvärderingen.

överlantmätaren har anfört, att området vore beläget å oskiftad mark samfälld
för Norrby 1\ 21 och 31 samt att hinder icke syntes möta för områdets
avstyckning.

Föreningen har förklarat sig önska inköpa området på föreslagna villkor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

För egen del har domänstyrelsen anfört följande.

Styrelsen har icke något att erinra emot det området åsätta saluvärdet och
övriga försäljningsvillkor. Styrelsen har denna dag avkrävt föreningen kostnaderna
för värderingen, utgörande 50 kronor. I sitt utlåtande den 13 februari
1939 yttrade styrelsen, att styrelsen, ur de synpunkter styrelsen närmast
hade att företräda, funne att ifrågavarande upplåtelse lämpligen borde
ske med nyttjanderätt. Därest Kungl. Majit likväl anser att området bör
försäljas till föreningen, synes ärendet — med hänsyn till föreslaget villkor
om ständig återköpsrätt — vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan
riksdagens medverkan.

Departement- Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka, att
chefen. Kristliga föreningen av unge män i Bromma beredes tillfälle att med äganderätt
förvärva ifrågavarande för scoutkårens verksamhet behövliga område
av kronoparken Lovön. Försäljningen bör emellertid ske under villkor örn
skyldighet för innehavaren att använda området för scoutverksamhet samt
med förbehåll om rätt för kronan att köpa området åter enligt lagen om
återköpsrätt. Mot de av domänstyrelsen föreslagna närmare villkoren för
försäljningen har jag intet att erinra. Därest försäljningsförslaget bifalles,
har föreningen att i vanlig ordning ansöka om tillstånd att förvärva området.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av oskiftad mark samfälld för kronohemmanen Norrby
1\ 21 och 31 under kronoparken Lovö i Lovö socken av Stockholms
län ett område om omkring 1,800 kvadratmeter,
som å en av extra ordinarie skogstaxatorn S. Hilde år
1939 upprättad karta betecknats med A—B—C—D—A, må
för en köpeskilling av 2,050 kronor försäljas till Kristliga
föreningen av unge män, Bromma, under villkor, att området
må tillträdas i befintligt skick vid köpets avslutande,
då köpeskillingen kontant skall erläggas till länsstyrelsen i
länet, som har att utfärda köpebrev å området, att köparen
är skyldig att dels omedelbart efter köpets avslutande föranstalta
om avstyckning av området, dels ensam vidkännas
kostnaderna för nämnda avstyckning ävensom för lagfart å
fånget och andra med köpet förenade utgifter, dels ock tåla
de jämkningar i områdets gränser och eljest, vilka kunna
komma att bestämmas vid berörda avstyckning, att med området
följer rätt att såsom utfartsväg nyttja befintliga vägar
över stamfastigheten eller de vägar, som framdeles kunna
komma att ersätta dessa, att köparen ensam svarar för alla
å området efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder,
samt att försäljningen sker under villkor örn skyldighet
för innehavaren att använda området för scoutverksamhet
och med förbehåll örn rätt för kronan att köpa området åter
enligt lagen örn återköpsrätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

2:o.

Vallby nr 1 och 2 i Uppsala län.

Kronoegendomen Vallby nr 1 litt. B och nr 2 litt. C (Vallby l1 och 21) om
tillsammans 1 mantal i Viksta socken av Uppsala län är genom domänstyrelsens
den 18 juli 1930 upprättade kontrakt utarrenderad för tiden 14 mars
1931—14 mars 1941 mot en årlig avgäld av 1,700 kronor. Uppskattningsförrättning
å egendomen har i vederbörlig ordning hållits under åren 1938
och 1939. Förstnämnda år verkställdes värdering av egendomens inägor,
och under år 1939 värderades den egendomen tillhörande skogsmarken med
skog.

Av det vid 1938 års uppskattning förda instrumentet med därtill hörande
handlingar samt en år 1929 av distriktslantmätaren S. von Otter över egendomen
upprättad karta med beskrivning inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 30 kilometer från Uppsala, har en areal av
cirka 101.289 hektar, därav 51.285 hektar tomt och åker, 1.685 hektar äng
och 48.319 hektar avrösningsjord. Egendomen är förlagd i två skiften. Å
egendomen finnas inga torp eller lägenheter.

Åkerjorden består till hälften av lerjord och till hälften av svartmylla
och är av god beskaffenhet. Den lättare jorden är delvis i behov av avdikning.
Skogen å utskiftet har under senare år genomhuggits, varför kvarvarande
skog till större delen utgöres av synnerligen värdefulla och utvecklingsbara
träd. Egendomen har del i Norunda häradsallmänning.

Därest egendomen skall bibehållas i kronans ägo för fortsatt utarrendering,
tarvas ny- eller ombyggnad av manbyggnaden samt nybyggnad av
mjölkrum, vedbod, svinhus och gödselstadsbotten med urinbrunn.

Egendomen är taxeringsvärderad till 42,300 kronor, därav 35,200 kronor
utgöra jordbruksvärde och 7,100 kronor skogsvärde.

Uppskatt ning snämnden har föreslagit, att egendomen skulle försäljas i en
lott. Under förutsättning, att egendomen överlåtes i befintligt skick, har
nämnden värderat inägorna till 39,137 kronor samt — med begagnande av
dels en av vederbörande revirförvaltare verkställd preliminär uppskattning
av skogs- och skogsmarksvärdet, i vilken detta upptagits till 20,000 kronor,
och dels av revirförvaltaren beräknat värde å egendomens andel i häradsallmänningen,
2,500 kronor — åsatt egendomen ett saluvärde av 61,637
kronor. Nämnden har förordat, att egendomen skulle till nämnda värde,
avrundat till 61,600 kronor, hembjudas nuvarande arrendatorn av egendomen,
Daniel Johansson, vilken innehaft arrendet från 1914 och under hela
sin arrendetid väl hävdat egendomen.

Vid sedermera under år 1939 i vederbörlig ordning verkställd värdering
å egendomens skog och skogsmark har värdet därå beräknats till 25,300
kronor.

Överjägmästaren har ansett, att skogen och skogsmarken borde värderas
till 28,500 kronor.

I skrivelse den 16 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majlis prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen anser, att egendomen bör avyttras, då bibehållande av densamma
i kronans ägo för vidare utarrendering nödvändiggör en kostnadskrä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

Departements chefen.

vande komplettering av dess byggnadsbestånd och då någon sådan förhöjning
av arrendeavgälden icke torde kunna påräknas, att byggnadskostnaderna
därigenom kunna på ett tillfredsställande sätt amorteras och förräntas.
Efter granskning av de utförda beräkningarna av värdet av egendomens
skogsmark och skog har styrelsen ansett sig böra biträda överjägmästarens
uppskattning, till följd varav totalvärdet av egendomen kommer att uppgå
till 70,137 kronor eller i runt tal 70,000 kronor.

Arrendatorn Johansson har i skrivelse den 8 januari 1940 förklarat sig
vilja inköpa egendomen för 60,000 kronor men den 12 januari 1940 återtagit
sitt anbud och samtidigt meddelat, att han avsade sig eventuell hembudsrätt
till egendomen. Styrelsen anser vid detta förhållande hinder icke
böra möta att utbjuda egendomen i allmänna marknaden.

Styrelsen tillstyrker sålunda, att egendomen utbjudes under hand till ett
saluvärde av 70,000 kronor. Egendomen bör överlåtas med full och oinskränkt
äganderätt och med tillträde i befintligt skick den 14 mars 1941.
Köparen bör tillförbindas att gälda vad kronan eventuellt kommer att utgiva
till egendomens arrendator dels för av denne å egendomen verkställd höstplöjning,
trädesbruk och sådd, dels ock för å egendomen befintlig, arrendatorn
tillhörig elektrisk installation.

Ifrågavarande kronoegendom torde enligt vad jag under hand inhämtat
hos egnahemsstyrelsen icke vara lämplig att upplåtas för arrendeegnahemsändamål.
Då jag ej heller i övrigt funnit någon anledning till erinran mot
domänstyrelsens''förslag och då arrendatorn icke ens reflekterar på egendomen
till det av honom själv angivna lägre priset, anser jag mig böra tillstyrka
bifall till förslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Vallby nr 1 litt. B och nr 2 litt. C
(Vallby l1 och 21) örn tillhopa 1 mantal i Viksta socken av
Uppsala län må mot ett saluvärde av 70,000 kronor utbjudas
under hand enligt 15 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m., under villkor i övrigt, att egendomen försäljes i befintligt
skick med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1941,
att i försäljningen ingå endast kronan tillhöriga byggnader
och anläggningar, att därest kronan nödgas till egendomens
arrendator utgiva ersättning dels för av denne å egendomen
verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd, dels ock
för å egendomen varande, arrendatorn tillhörig elektrisk
anläggning, egendomens köpare skall tillförbindas gottgöra
kronan för vad kronan i berörda hänseenden erlagt, samt att
innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna
kvarstående och nyttja desamma utan rätt för
egendomens köpare till annan ersättning än av ledningarnas
innehavare för skada till följd av reparation, förändring
eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada som förorsakas
å kreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

3:o.

Etle nr 1 i Södermanlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Ede nr 1 i Västra Vingåkers socken av Södermanlands
län är enligt särskilda kontrakt utarrenderad till Anders Corneliusson
för tiden till den 14 mars 1940 i två lotter, den ena omfattande huvudgården
och den andra torpet Strömsnäs, vilket är beläget å den under domänstyrelsens
skogsförvaltning ställda delen av egendomen. För arrendeåret
14 mars 1938—14 mars 1939 uppgick avgälden för huvudgården till 1,231
kronor 85 öre och för torpet till 85 kronor. Domänstyrelsen har vidtagit
åtgärder för lotternas utarrendering till den 14 mars 1941.

Uppskattningsförrättning har under år 1936 hållits å egendomen. Av det
vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
samt en av förste lantmätaren A. W. Lodén år 1895 över egendomens
inägor upprättad karla med beskrivningar inhämtas bland annat följande.

Egendomen är naturskönt belägen vid sjön Kolsnaren cirka 2 kilometer
från allmänna landsvägen Katrineholm—Österåker, 14 kilometer från Vingåkers
järnvägsstation och 16 kilometer från Katrineholm. Den har en areal
av cirka 159 hektar, varav omkring 36 hektar inägor och 123 hektar utmark.
Åkern, som ej är täckdikad, består huvudsakligast av lermylla. Skogsmarken
är god. Egendomen har del i Oppunda häradsallmänning. Årliga utdelningen
därifrån bär uppgått till 40 kronor.

Vid huvudgården utgöras kronans hus av ett nyare och ett äldre boningshus
samt av nödiga ekonomibyggnader. Vid torpet äger kronan en stuga
med uthus. Fyra mindre byggnader å egendomen, med ett brandförsäkringsvärde
av 1,280 kronor, tillhöra arrendatorn av egendomen, A. Corneliusson.
Enligt uppgift av domänintendenten äro dessa byggnader icke av den beskaffenhet
att de kunna förordas till inlösen.

Egendomen är elektrifierad. Anläggningen äges av Corneliusson. Telegrafstyrelsen
och Gropptorpsortens elektriska distributionsförening u. p. a.
ha elektriska ledningar framdragna över egendomen. Jakten är medelgod.
Fisket i Kolsnaren är av Corneliusson utarrenderat mot en årlig avgäld av
cirka 20 kronor. Egendomen är delaktig i Kolsnaren—Virens regleringsföretag,
men häftar icke i skuld till företaget.

Taxeringsvärdet utgör å huvudgården 29,400 kronor och å torpet 2,000
kronor, allt jordbruksvärde.

Uppskattningsnämnden har förordat försäljning av egendomens inägor,
däribland torpet Strömsnäs, med viss av vederbörande överlantmätare föreslagen
skogsmarkstilldelning; salulotten är å förut omförmälda karta utmärkt
medelst röda kritlinjer. Nämnden har åsatt salulotten ett saluvärde av
50,200 kronor, därav 25,520 kronor för inägorna, 23,800 kronor för skogen
och skogsmarken — som i areal beräknats innehålla cirka 26.49 hektar -—
300 kronor såsom kapitaliserat värde av fisket samt 600 kronor såsom dylikt
värde av utdelningen från allmänningen. Under framhållande att arrendatorn
Corneliusson väl hävdat egendomen, bär nämnden förordat förköpsrätt
för denne vid lottens försäljning, oaktat han innehaft egendomen endast
sedan den 14 mars 1935. För den händelse emellertid Corneliusson icke
skulle önska inköpa lotten, bär nämnden förordat lottens utbjudande till
salu enligt 15 § i försäljningsförordningen av den 6 juni 1929.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements -chefen.

Vederbörande Överjägmästare har förklarat sig icke ha något att erinra mot
lottens försäljning till det av nämnden föreslagna priset.

I skrivelse den 25 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag att försälja egendomen
med behållande i kronans ägo av större delen av skogsmarken och har ej
funnit anledning till erinran mot den av nämnden verkställda saluvärderingen.
Då arrendatorn endast brukat egendomen sedan år 1935, äger han
icke hembudsrätt enligt 1929 års försäljningsförordning; styrelsen har emellertid
icke något att erinra mot att arrendatorn mot det uppskattade saluvärdet
medgives rätt förvärva lotten utan konkurrens med andra, sedan lotten
genom avstyckning frånskilts egendomen. Vid förda underhandlingar med
arrendatorn i detta hänseende vid dennes besök hos styrelsen under december
1939 har arrendatorn emellertid förklarat sig icke vilja erlägga det uppskattade
saluvärdet; därefter har han icke skriftligen låtit sig avhöra. Då
det uppskattade värdet med hänsyn till egendomens belägenhet och förhållandena
i övrigt måste anses fullt skäligt och spekulanter helt säkert vid ett
utbjudande av lotten skulle komma att uppträda, anser sig styrelsen böra
förorda, att lotten utbjudes till salu. För den händelse arrendatorn under den
närmaste tiden emellertid skulle komma till ändrad uppfattning, bör enligt
styrelsens mening hinder icke möta mot att anstånd till den 1 april 1940
medgives honom med att lämna besked, huruvida han vill förvärva lotten
till fastställt pris; styrelsen har delgivit arrendatorn denna sin mening genom
att tillställa honom en avskrift av förevarande skrivelse. För att möjliggöra
att lotten försäljes direkt till arrendatorn torde Kungl. Maj:t sålunda jämväl
böra utverka riksdagens bemyndigande att medgiva lottens försäljning till
arrendatorn samt att fastställa villkoren härför.

I fråga om de arrendatorn tillhöriga byggnaderna och anläggningarna vid
egendomen är att märka, att jordägaren är skyldig inlösa den elektriska anläggningen.
Såsom förut antytts äro de arrendatorn tillhöriga byggnaderna
icke av sådan beskaffenhet, att de böra göras till föremål för inlösen. Enligt
av domänintendenten under hand lämnad uppgift har arrendatorn icke
utfört sådana förbättringsarbeten vid egendomen, att han skäligen bör erhålla
särskild ersättning härför av kronan.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag, vilket synes behörigen tillgodose arrendatorns
intressen, har jag icke något att erinra. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

ej mindre att — sedan den lott av kronoegendomen 1
mantal Ede nr 1 i Västra Vingåkers socken av Södermanlands
län, som å en av förste lantmätaren A. W. Lodén år
1895 över egendomen upprättad karta utmärkts inom röda
kritlinjer, blivit genom avstyckning skild från egendomen
—- lotten må med ett saluvärde av 50,200 kronor utbjudas till
salu under hand enligt 15 § i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m., under villkor, att lotten försäljes i befintligt skick
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1941, att endast
kronan tillhöriga hus och anläggningar ingå i försäljningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

att förbehåll göres för de jämkningar i gränser och areal,
som kunna befinnas erforderliga vid salulottens avskiljande
från stamfastigheten, att köpare tillförbindes att övertaga
allt ansvar för egendomens delaktighet i Kolsnaren—Virens
regleringsföretag, att, därest kronan nödgas till egendomens
arrendator utgiva ersättning för av denne å egendomen utförd
elektrisk anläggning samt verkställd höstplöjning, trädesbruk
och sådd, köparen skall gottgöra kronan vad kronan
i sådant hänseende erlagt, att innehavare av över lotten framdragna
elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna
kvarstående och nyttja desamma utan rätt för köparen
till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada
till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur, samt att kronan
förbehålles rätt att uppbära den husröteersättning, som
må påsynas egendomen vid avträdet,

än även att Kungl. Maj:t må, för den händelse arrendatorn
A. Corneliusson före den 1 april 1940 skulle förklara
sig villig förvärva lotten till angivna saluvärde, medgiva
lottens försäljning till Corneliusson och fastställa villkoren
härför.

4:o.

Alboga nr 2 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 V2 mantal Alboga nr 1 med de därunder lydande fastigheterna
Finnlyckan l1, Kalvtäppan 1\ Klockaretäppan 1\ Kvarntäppan 1\
Ladugårdstorpet l1, Ladugårdstäppan 1\ Stenhagstorpet Lilla l1 och Stenhagstorpet
21 i Drothems socken av Östergötlands län är för tiden intill den
14 mars 1941 utarrenderad till Östergötlands läns sinnesslöanstalt i två
arrendelotter, nämligen dels huvudgårdslotten mot en årlig avgäld av 3,050
kronor och dels en från egendomen genom en den 1 juli 1931 fastställd
lantmäteriförrättning avstyckad lott Alboga l3 (Långelöt) mot en årlig avgäld
av 250 kronor. Efter vederbörliga sammanläggningar redovisas för
närvarande kronoegendomen i dess helhet i jordregistret under beteckningen
1 V2 mantal Alboga 21.

Med hänvisning till det alltmer framträdande behovet för sinnesslöanstalten
att för framtiden kunna disponera över egendomen har Östergötlands
läns landstings förvaltningsutskott i skrivelse till vederbörande domänintendent
den 29 september 1936 förhört sig angående möjligheterna för landstinget
att få förvärva egendomen med äganderätt. Med anledning härav
förordnade domänstyrelsen — efter hörande av styrelsens lokalförvaltning
— om saluvärdering av egendomen på landstingets bekostnad. Uppskatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ningsförrättning å egendomen Ilar i vederbörlig ordning hållits den 9 juli
1937. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet
hörande handlingar inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen cirka 3 kilometer från Söderköping, har enligt
ett av lantmäterikontoret den 18 januari 1940 utfärdat jordregisterutdrag
i areal 218.140 hektar, därav 60.760 hektar utgöra tomt och åker, 0.285
hektar äng och 157.089 hektar avrösningsjord. Åkerjorden består av dels
lerjord och dels dungjord. Ängen utgöres av dikesrenar och gärdesbackar.
Betes- och skogsmarken lämnar tillräckligt bete.

Av de kronan tillhöriga byggnaderna å egendomen är en arbetarbostad
för två familjer nybyggd. Arrendatorsbostaden och magasinet äro i medelgott
stånd. Ladugården, logen och övriga byggnader äro gamla samt i behov
av om- eller nybyggnad. En del anläggningar å egendomen tillhöra
sinnesslöanstalten. Egendomen äger andel i Hammarkinds häradsallmänning.

Enligt särskilda bestämmelser i det för egendomen gällande arrendeavtalet
har C. W. Svensson förbehållits rätt bruka och bebo lägenheten Stenhagen
mot erläggande till arrendatorn av egendomen av en årlig avgäld av 10
kronor. Byggnaderna å lägenheten, boningshus och uthus, tillhöra Svensson.

Taxeringsvärdet å egendomen utgör 92,800 kronor, därav 70,000 kronor
utgöra jordbruksvärde och 22,800 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har föreslagit egendomens försäljning i två lotter,
av vilka den ena ungefärligen motsvarar lägenheten Stenhagen och
den andra återstoden av egendomen. Sedan bemälde Svensson hos nämnden
gjort framställning örn tillstånd att friköpa lägenheten Stenhagen, har uppskattningsnämnden,
som ansett framställningen böra bifallas, föranstaltat
om erforderlig avstyckning från egendomen, varefter lägenheten vid lantmäteriförrättning
den 19 januari 1940, som handlagts av distriktslantmätaren
N. Rasmuson, för bostadsändamål avstyckats från egendomen. Styckningslotten,
vars läge och gränser närmare framgå av en av Rasmuson
år 1937 upprättad avstyckningskarta, har en areal av 0.2521 hektar tomt och
åker. Lotten har av uppskattningsnämnden saiuvärderats till 285 kronor.
Egendomen i övrigt har uppskattningsnämnden i sitt slutliga förslag i ärendet
ansett böra försäljas i en salulott till Östergötlands läns landsting. Lotten,
som har en areal av cirka 2 1 7.8879 hektar, därav 60.5139 hektar tomt
och åker, 0.285 hektar äng och 157.089 hektar avrösningsjord, har av uppskattningsnämnden
saiuvärderats till 120,000 kronor, varav för skogsmark
med växande skog 61,300 kronor. Arrendevärdet av till lotten hörande inägor
har av nämnden under förutsättning av att erforderliga byggnadsarbeten
bomme till utförande beräknats till 3,170 kronor.

Svensson har förklarat sig villig att förvärva styckningslotten mot det
föreslagna saluvärdet.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse till landstinget den 4 september 1939
förhandsvis lämnat landstinget tillfälle inkomma med yttrande över den av
uppskattningsnämnden framlagda saluvärderingen av egendomen, har landstinget,
som av formella skäl vore förhindrat omedelbart bevilja de för förvärv
av egendomen erforderliga medlen, vid sammanträde den 7 september
1939 beslutat bemyndiga förvaltningsutskottet att med kronan träffa preliminär
överenskommelse örn köp av egendomen inom ramen av de av uppskattningsnämnden
för egendomens försäljning föreslagna villkoren. Vid
underhandlingar, som i anslutning härtill förts med representant för landstinget,
har landstinget förklarat sig villigt att förvärva egendomen med
undantag av lägenheten Stenhagen på de av uppskattningsnämnden före -

Kungl. Maj:ts proposition nr IVO.

slagna villkoren samt hemställt, att åtgärder måtte vidtagas av domänstyrelsen
för köpets avslutande snarast möjligt.

Sedan sinnesslöanstalten i skrivelse till landstinget den 4 juli 1939 framhållit,
att iordningställande av den gamla ladugården å egendomen i sådant
skick, att den motsvarade numera uppställda hygieniska krav, icke syntes
vara möjligt samt att det ur ekonomisk synpunkt vore av största vikt för
landstinget att anstalten fortfarande finge utan hinder från hälsovårdsmyndigheternas
9ida fullgöra de avsevärda mjölkleveranser till landstinget, som
för närvarande ägde rum från egendomen, har landstinget anslagit 30,000
kronor av lånemedel att disponeras för uppförande av ny ladugård å egendomen.
Härefter har sinnesslöanstalten i framställning till domänstyrelsen
den 19 december 1939 under åberopande av att uppgörelse förhandsvis
kunnat träffas örn landstingets förvärv av egendomen hemställt, att domänstyrelsen
måtte snarast möjligt medgiva utsyning från egendomens skogsmark
av för uppförande av ladugårdsbyggnaden erforderligt virke, så att
byggnadsarbetena kunde igångsättas under år 1940.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser styrelsen egendomen böra
försäljas på sätt av uppskattningsnämnden föreslagits. De beräknade saluvärdena
för bostadslägenheten Stenhagen och egendomen i övrigt kunna av
styrelsen lämnas utan erinran. Då riksdagens medverkan torde vara erforderlig
för genomförande av försäljningen till landstinget, synes försäljningsärendet
lämpligen böra i ett sammanhang avgöras av statsmakterna. Styrelsen
får meddela, att styrelsen medgivit landstinget att i avvaktan på försäljningens
genomförande erhålla utsyning från egendomens skogsmark för
uppförande av den nya ladugårdsbyggnaden å egendomen intill 1,200 kubikmeter,
rotstående skog, under förutsättning att landstinget, därest försäljning
av egendomen på föreslagna villkor icke skulle komma till stånd, ersätter
kronan värdet av de utsynade virkeskvantitetema.

Domänstyrelsen har sedermera överlämnat ett utdrag av landstingets förvaltningsutskotts
protokoll, varav inhämtas att förvaltningsutskottet den 22
januari 1940 beslutat för landstingets del godkänna det med domänstyrelsen
preliminärt träffade försäljningsavtalet. Vidare har styrelsen överlämnat en
av distriktslantmätaren Rasmuson upprättad karta över förut omförmälda
styckningslott, enligt vilken denna har en areal av 0.2521 hektar samt införts
i jordregistret under beteckningen Alboga 22.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag ingen anledning till erinran. DepartementsJag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronoegendomen 1 V2 mantal Alboga nr 2 i Drothems
socken av Östergötlands län må i befintligt skick med tillträdesrätt
för köpare räknat från den 14 mars 1940 försäljas
i följande två lotter, nämligen

dels jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. den
från egendomen avstyckade fastigheten Alboga 22 (Stenhagen)
örn 0.2521 hektar mot ett saluvärde av 285 kronor, var -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

av 35 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,
med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för Carl
Wiktor Svensson,

dels ock egendomen i övrigt mot ett saluvärde av 120,000
kronor till Östergötlands läns landsting, för vilken försäljning
i övrigt skola gälla följande villkor, nämligen att endast
kronan tillhöriga å salulotten befintliga byggnader och anläggningar
ingå i försäljningen, att, därest -— i enlighet med
av domänstyrelsen lämnat medgivande — utsyning av för
uppförande av ny ladugård å egendomen erforderligt virke
erhållits av landstinget från egendomens skogsmark,
nämnda virkesparti skall ingå i försäljningen, att det mellan
kronan och Östergötlands läns sinnesslöanstalt gällande
arrendeavtalet om egendomen skall upphöra att gälla från
och med tillträdesdagen, därvid samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn,
med undantag för eventuella anspråk på oguldna
arrendeavgälder och skatter, skola anses vara reglerade
genom försäljningen, att köpeskillingen må av landstinget
erläggas enligt bestämmelserna i 21 § och 22 § B i
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176), att i övrigt föreskrifterna
i samma förordning i tillämpliga delar skola gälla vid
försäljningen, samt att köparen såsom ägare av den försålda
fastigheten medgiver vattenfallsstyrelsen för Kungl. Majit
och kronan såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs 22
rätt att dels kostnadsfritt för all framtid bibehålla en över
den försålda fastigheten framdragen högspänningsledning,
dels borttaga för ledningen hinderliga för ledningens säkerhet
farliga träd och buskar med skyldighet för vattenfallsstyrelsen
att ersätta därvid uppkommande skada och intrång, dels
ock för vattenfallsstyrelsens personal erhålla obehindrat tillträde
till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn och
underhåll samt reparation av densamma, därvid möjligen
uppkommande skada skall av vattenfallsstyrelsen ersättas;
skolande i fråga om sagda rättigheter vidare gälla, alt de träd
och buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola
tillhöra ägaren av den försålda fastigheten och få av denne
tillvaratagas, att till säkerhet för nämnda upplåtelse inteckning
må meddelas i den försålda fastigheten, ävensom att,
innan sådan inteckning meddelats, ägaren av den försålda
fastigheten är skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller
del därav alltid göra förbehåll om beståndet härav och
förbinda ny ägare att vid överlåtelse även göra enahanda
förbehåll.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

5:o.

Stadsägorna nr 1705 och 2225 i Linköpings stad.

Förutvarande hospitalslägenheten Tredje jordskiftet, numera motsvarande
stadsägorna nr 1795 och 2225, i Linköpings stad är utarrenderad till den 14
mars 1943 mot en avgäld, som för arrendeåret 14 mars 1938—14 mars 1939
uppgick till 1,914 kronor 33 öre.

Sedan drätselkammaren i Linköping förhört sig hos domänstyrelsen rörande
möjligheten att få inköpa lägenheten samt jämväl dennas arrendator
sedan den 14 mars 1919, G. Arfelt, hos styrelsen anhållit att efter taxeringsvärdet
få förvärva lägenheten i dess helhet eller ock ett område om cirka 1
hektar av densamma, har lägenheten på domänstyrelsens föranstaltande saluvärderats
av vederbörande uppskattningsnämnd den 23 maj 1939. Av det
vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
ävensom en av extra lantmätaren J. Stånggren år 1915 över lägenheten
upprättad karta med åtecknad arealbeskrivning inhämtas bland annat
följande.

Lägenheten har efter expropriation från densamma av mark till statens
järnvägar för framdragande av ett dubbelspår en areal av 21.1188 hektar, huvudsakligen
åker. Åkerjorden är täckdikad samt befinner sig i god växtkraft.

Kronan äger icke några byggnader å lägenheten. Arrendatorn Arfelt äger
å lägenheten följande hus, nämligen ladugård, loge, redskapshus med vagnbod
med mera, hemlighus och vedbod, samtliga i gott stånd. Brandförsäkringsvärdet
å byggnaderna utgör 24,000 kronor.

Lägenheten är åsatt ett taxeringsvärde av 70,000 kronor, därav 40,000 kronor
jordbruksvärde samt 30,000 kronor tomt- och industrivärde.

Uppskattningsnåmnden har föreslagit, att lägenheten i sin helhet försåldes
till Linköpings stad. Nämnden har därvid åsatt lägenheten ett saluvärde av

370.000 kronor, i runt tal motsvarande ett pris av 1 krona 75 öre per kvadratmeter,
samt ansett skäligt att, därest lägenheten bleve försåld till staden,
kronan gottgjorde arrendatorn Arfelt med 5,000 kronor för en av honom å
lägenheten upptagen vattenbrunn samt för verkställd täckdikning, brytning
och bortforsling av sten ävensom för det till följd av arrendets upphörande
minskade värdet av Arfelts byggnader å lägenheten.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse till drätselkammaren i Linköping den 19
augusti 1939 tillkännagivit, att styrelsen vöre villig dels att förhandla med
Arfelt angående ersättning till denne i de av nämnden uppräknade hänseendena
och att själv bestrida härav föranledda utgifter, dels ock att hos statsmakterna
hemställa om försäljning av lägenheten till staden för en köpeskilling
av 370.000 kronor och på vissa i skrivelsen angivna villkor i övrigt, lia
stadsfullmäktige i Linköping vid sammanträde den 31 oktober 1939 godtagit
de av styrelsen föreslagna försäljningsvillkoren.

I ett mellan vederbörande domänintendent och Arfelt under förutsättning
av domänstyrelsens godkännande träffat avtal har Arfelt — mot det att han
vid arrendetidens slut den 14 mars 1943 skulle av styrelsen äga bekomma

5.000 kronor — avsagt sig rätten att gentemot styrelsen eller staden framställa
anspråk på ytterligare ersättning i av uppskattningsnämnden berörda
hänseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

I skrivelse den 20 december 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid hemställt om medgivande att försälja
lägenheten till Linköpings stad på i huvudsak förut angivna villkor.

Med anledning av att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse i skrivelse
till Kungl. Ma,j:t den 5 december 1939 ifrågasatt, att för kronans räkning
skulle för utvidgning av Svea trängkårs kasernområde i Linköping förvärvas
viss del av den staden tillhöriga stadsägan nr 2122 för ett pris beräknat efter
2 kronor 50 öre per kvadratmeter, har domänstyrelsen sedermera med skrivelse
den 13 februari 1940 överlämnat en till styrelsen den 9 februari 1940
inkommen handling, varav framgår, att drätselkammaren i Linköping beslutat
föreslå stadsfullmäktige i staden att till kronan försälja ifrågavarande
markområde för nämnda pris. Under hänvisning härtill har domänstyrelsen
icke ansett hinder mota mot bifall till en av fortifikationsstyrelsen gjord
hemställan, att stadens godkännande av berörda försäljning till kronan föreskreves
såsom villkor vid försäljning till staden av stadsägorna nr 1795 och
2225.

Departements -chefen.

Mot den av domänstyrelsen föreslagna försäljningen till Linköpings stad
av stadsägorna nr 1795 och 2225 i staden har jag intet att erinra. Att till
försäljningen knyta ett särskilt villkor rörande det ifrågasatta markförvärvet
i Linköpings stad för kronans räkning anser jag icke erforderligt. Jag förutsätter
emellertid, att nämnda markförvärv låter sig genomföras enligt de
grunder, som föreslagits av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och som
tillstyrkts av drätselkammaren i staden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att förutvarande hospitalslägenheten Tredje jordskiftet,
numera motsvarande stadsägorna nr 1795 och 2225, i Linköpings
stad må försäljas till staden för en köpeskilling av

370,000 kronor samt under villkor i övrigt, att lägenheten
överlåtes i befintligt skick med tillträdesrätt den 14 mars
1943 eller den tidigare dag, varom överenskommelse kan
träffas mellan staden och lägenhetens arrendator, att köpeskillingen
vid tillträdet kontant erlägges till vederbörande
länsstyrelse, som har att utfärda köpebrev å lägenheten, att
staden genom köpet inträder i kronans rättigheter och skyldigheter
gentemot vederbörande nyttjanderättshavare, dock
att staden fritages från skyldighet att till egendomens arrendator,
G. Arfelt, utgiva ersättning för en av honom å lägenheten
upptagen vattenbrunn samt för täckdikning, brytning
och bortforsling av sten ävensom för det till följd av arrendets
upphörande minskade värdet av Arfelt tillhöriga byggnader
å lägenheten, att staden ansvarar för alla på lägen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

heten efter tillträdesdagen belöpande onera och utskylder,
samt att staden ensam skall vidkännas kostnaderna för lagfart
å fånget och andra med köpet förenade utgifter.

6:o.

Stadsägorna nr 2272—2274 m. m. i Linköpings stad.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning uppkommen fråga angående ordnandet av vissa rättsförhållanden
mellan kronan och Linköpings stad med avseende å ett antal områden
i staden. På uppdrag av Linköpings stad har distriktslantmätaren
S. Wolke verkställt viss utredning i ärendet, vars resultat sammanfattats i
en den 4 maj 1934 dagtecknad »Utredning rörande äganderätten till stadsägorna
n:ris 2271, 2272, 2273, 2274 och 2275, s. k. vederlagsjordar, inom
kvarteren Egypten och Eddan inom Domkyrkoförsamlingen i Linköpings
stad», över utredningen ha yttranden avgivits till domänstyrelsen av andre
domänfiskalen i tjänstememorial den 8 augusti 1938 och av kammarkollegiet
den 29 december samma år. Kammarkollegiet har bland annat åberopat
ett av kollegiets arkiv avgivet tjänstememorial.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

På av magistraten i Linköpings stad i skrivelse den 29 juli 1850 gjord ansökan
fastställde Kungl. Majit den 21 augusti 1850 ny stadsplan för staden i
enlighet med en av förste lantmätaren C. Wiman år 1850 upprättad plankarta.
För stadsplanens genomförande erfordrades utbyte av åtskilliga områden
mellan staden och vederbörande tomtägare. En betydande del av den
jord, som enligt den nya stadsplanen skulle utgöra tomter, gator och torg,
tillhörde Linköpings hospital. Omfattningen av hospitalets mark framgår
emellertid icke av den av Wiman upprättade beskrivningen till plankartan.

Kammarkollegiets arkiv har angående omfattningen av hospitalets markområden
upplyst följande.

Då klostren vid reformationstiden indrogos till kronan, blevo i många fall
deras fasta egendom och inkomster av tionde anslagna till hospitalen. I Linköping
hade redan omkring år 1300 funnits ett hospital. Dettas räkenskaper
från 1570- och början av 1600-talet upptaga såsom »spetalen ägor» vissa
markområden, vilka emellertid äro oklart angivna, exempelvis såsom »9 åkrar
i Munkgärdet»; ej heller med ledning av äldre kartor är det möjligt att klart
utsäga, vilka ägor som tillhörde hospitalet. Under tidernas lopp lära en del
ägor ha frångått och andra tillkommit hospitalet. En den 21 juli 1809
upprättad uppgift å hospitalets ägor finnes tillgänglig, vilken hänför sig till
en karta, som upprättats i samband med .storskifte åren 1773—1779 å Linköpings
stadsjord. Nämnda karta låg till grund även för den extra båtsmansroteringen
å privilegierad jord inom stadens rågång. Vid denna upptogs
arealen av hospitalsjorden till 141 tunnland 29 V2 kappland, därav 46

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

tunnland 6 V2 kappland åker, 35 tunnland 14 kappland äng och 60 tunnland
9 kappland hagmark.

Förrättning, avseende »reglering, så väl av vederlagsrätten för utvidgning
och anläggning av gator och allmänna platser i enlighet med nådigst fastställda
plankarta, som indelning av tomter på den genom samma karta bestämda
nya stadsdelen», påbörjades efter vederbörligt förordnande den 21
november 1854 av Wiman samt fortgick med åtskilliga avbrott under en följd
av år. Härunder träffades avtal såväl mellan staden och vederbörande tomtägare
som mellan dessa inbördes om utbyte av jord för stadsplanens genomförande.
Beträffande ordnandet av rättsförhållandet mellan staden och
hospitalet framgår av handlingarna i ärendet i huvudsak följande.

För att bereda staden mark till ett mindre torg och till vissa gator
samt lör att giva hospitalets nya tomter mera regelbundna områden framlade
Wiman vid ett sammanträde den 24 januari 1860 förslag om vissa jordbyten
mellan staden och hospitalet. Enligt förslaget skulle å ena sidan hospitalet
till staden avstå de lotter, som å en av Wiman åren 1854 och 1855 upprättad
karta med beskrivning funnos upptagna under litt. t, u, x, y och z och som
hade en sammanlagd areal av 18,628 kvadratalnar, och å andra sidan staden
till hospitalet överlämna de å samma karta med litt. ae, bc, ce, hb och de
betecknade lotterna, hela nya tomten nr 79 i S:ct Kors kvarter och en del av
tomten nr 64 i samma kvarter, eller tillhopa 19,628 kvadratalnar; tomten
nr 64 ingick visserligen även tidigare bland hospitalets ägor, men besittningsrätten
till densamma hade under form av stadfästad äganderätt tillhört enskilda
personer mot erläggande av tomtören och i samband med stadsplanens
genomförande exproprierats av staden. Genom att stadens bytesområden
hade en 1,000 kvadratalnar större areal än hospitalets skulle staden
anses ha erlagt såväl löseskilling för befrielse från erläggande av den årliga
tomtöresavgiften för tomten nr 64, en RD 40 öre RMt, som full ersättning för
att några smärre tomt- och gatudelar icke genast utan först i mån av nya
gators öppnande och gamla byggnaders undanröjande kunde få tillträdas
av hospitalet. I händelse förslaget genomfördes skulle hospitalet bland annat
komma att äga 10 tomter, nr 70—79, om tillhopa 66,220 kvadratalnar
eller 4 tunnland 23 9/25 kappland. Förslaget godkändes för Linköpings stads
vidkommande av magistraten i staden den 8 februari 1860. Härefter underställdes
detsamma för hospitalets räkning Kungl. Maj.ts prövning, därvid
hospitalssysslomannen, med vilken serafimerordensgillet instämde, tillika föreslog
att, då med tomtinnehavet enligt stadens byggnadsordning följde skyldighet
att stensätta de nya gatorna och att ha de nya tomterna bebyggda
inom viss tid samt fullgörandet av dessa skyldigheter syntes bli förenat med
stora kostnader för hospilalsfonden, tomterna skulle försäljas på offentlig
auktion under full äganderätt, men mot skyldighet för ägarna att i all framtid
till hospitalsfonden erlägga två kappar säd årligen, hälften råg och hälften
korn, för varje 1,000 kvadratalnar i areal samt för större eller mindre
delar i förhållande därtill. Sedan yttrande över förslaget inhämtats från
domkapitlet — som endast påyrkade sådan ändring i detsamma, att den årliga
spannmålsavgiften skulle lösas efter medelmarkegångspris för länet —
biföll Kungl. Majit den 13 mars 1863 förslaget med den av domkapitlet förordade
ändringen.

Wiman erhöll jämväl vederbörligt förordnande att beträffande vissa äldre,
på hospitalets grund belägna gårdstomter dels å marken utvisa de gräns -

Kungl. Maits proposition nr 100.

regleringar, som dessa tomter behövde undergå så snart vissa i den nya
stadsplanen förutsatta gatuföretag komme till utförande, dels ock utvisa och
rörlägga de vederlagsdelar, som gårdarna eventuellt kunde få tillträda genast
för att underlätta gränsregleringarnas genomförande. Vid ett inför Wiman
nied anledning härav den 7 december 1863 hållet sammanträde förklarade
hospitalssysslomannen, att hinder icke mötte för ägarna av gårdarna
nr 10, 11, 13, 20—23 och 61—63 att omedelbart den 1 januari 1864 tillträda
vissa angivna vederlags- eller tillskottsområden till deras gårdar, varvid det
skulle åligga dem att, intill dess tomtregleringarna fullbordats, »provisionel»
inbetala vissa tomtören årligen till hospitalskassan.

I detta sammanhang må anmärkas, att de till Kungl. Maj:ts beslut den 13
mars 1863 hörande handlingarna oaktat vidtagna efterforskningar i riksarkivet,
Vadstena landsarkiv, domänstyrelsens arkiv och Linköpings läns
centrallasaretts arkiv icke kunnat påträffas.

Linköpings hospital tillhöriga fastigheter ha från 1876 års utgång indragits
till statsverket. Från vissa av vederlagsjordarna utgöras fortfarande
tomtören. Vid fastighetstaxeringarna har domänverket påförts skatt
Iliand annat för vederlagsjordarna.

För att tjäna till ledning vid en definitiv reglering av rättsförhållandena
mellan kronan och staden beträffande ifrågavarande områden har distriktslantmätaren
Wolke vidtagit utredning rörande verkställigheten av de i Kungl.
Maj.ts beslut den 13 mars 1863 samt lantmäteriprotokollet den 7 december
1863 avsedda åtgärderna. Av utredningen i denna del framgår bland annat
följande.

De mellan staden och hospitalet avtalade jordbytena ha i allmänhet blivit
verkställda, varefter de hospitalet tillfallna tomterna försålts. Hospitalet har
likväl icke tillträtt området litt. ce örn 166.0 kvadratmeter, motsvarande en
del av stadsägan nr 2271, Ej heller har staden tillträtt lotterna litt. x och z
i deras helhet, sålunda icke vare sig ett område litt. xc örn 330.0 kvadratmeter
av tomterna nr 22, 23 och 61 eller en del örn 209.3 kvadratmeter av
området litt. zb, vilket område motsvarar forna tomten nr 9 inom S:ct Kors
kvarter. Wolke har ansett skäligt att staden beredes ersättning av statsverket
för den areal, varmed de av staden icke tillträdda områdena överstiger arealen
av det av hospitalet icke tillträdda området, eller alltså för (| 330.0 +
209.3 =] 539.8 — 166.0 =) 373.3 kvadratmeter, enär statsverket sedan hospitalsjordens
indragning förfogat över ifrågavarande areal och alltjämt uppbär
tomtöresavgifter för densamma. Wolke bar vidare meddelat, att området litt.
xb av föreslagna Södra Kyrkogatan, motsvarande stadsägan nr 2275, åtminstone
sedan år 1881 nyttjats av ägare till tomten nr 23 men icke veterligen
av staden försålts eller upplåtits under nyttjanderätt till denne.

Beträffande omförmälda vederlags- och tillskottsområden av hospitalsjord
till vissa gårdar har Wolke ansett, att den av hospitalssysslomannen vid sammanträdet
den 7 december 1863 avgivna förklaringen, att desamma skulle
överlåtas på vederbörande gårdsägare utan annan ersättning än tomtören,
uppenbarligen förutsatte, att 1850 års stadsplan skulle genomföras och att
gårdsägarna bland annat i fråga örn bebyggelsen skulle underkasta sig det
omak, som tomtregleringen medförde. Stadsplanen hade emellertid ändrats
innan tomtregleringen genomförts eller åtgärder därför vidtagits av gårdsägarna.
Sålunda hade tomterna nr 23, 62 och 63 icke reglerats i överensstämmelse
med det därom uppgjorda förslaget. På grund härav och då

Wildnu till riksdagens protokoll Wiil). 1 sami. Nr 100. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

hospitalssysslomannens förklaring för övrigt icke syntes ha varit föremål för
myndighets stadfästelse, syntes de nuvarande ägarna av gårdarna nr 23, 62
och 63 icke vara tillförsäkrade vare sig äganderätt eller ständig besittningsrätt
till respektive områden, utan dessa syntes fortfarande höra till hospitalsjorden
eller alltså numera statsverket. Ifrågavarande vederlagsjordar hade
arealer av respektive 1,842, 523 och 1,070 kvadratalnar och motsvarade numera
respektive stadsägorna nr 2274, 2273 och 2272.

Gårdarna nr 23, 62 och 63 motsvaras nu av respektive tomterna nr 2, 4 och
5 i kvarteret Eddan vilka samtliga ägas av Linköpings stad. Enligt nyare
arealuppgifter ha stadsägorna nr 2274, 2273 och 2272 arealer av respektive
682, 184 och 386 kvadratmeter.

Beträffande ordnandet av ifrågavarande rättsförhållanden mellan kronan
och Linköpings stad har kammarkollegiet bland annat anfört, att hinder
icke syntes finnas att genom nytt avtal såväl ändra jordbytena som genomföra
en reglering enligt nu gällande stadsplan av de oreglerade tomterna.

Inom domänstyrelsen har härefter upprättats ett förslag till avtal mellan
kronan och staden, i vilket — efter en sammanfattning av det här ovan återgivna
händelseförloppet rörande utbytet av jord mellan hospitalet och staden
(punkterna 1 och 2 i förslaget) — förutsättningarna för och innehållet i
överenskommelsen angivas sålunda:

»3.

Med hänsyn till dels den omständigheten att 1850 års stadsplan blivit
ändrad, innan tomtregleringen genomförts, och dels önskvärdheten att
bringa klarhet i rättsförhållandena med avseende å de vederlagsområden,
som beröras av nu erforderlig bebyggelse, skall överenskommelsen mellan
Kronan och Staden omfatta följande sålunda beskrivna områden:

Stadsägan nr 2271, omfattande dels ett område av tomten nr 69, som
skulle ingå i Järntorgsgatan, dels ett tresidigt område emellan denna gata
och Djurgårdsgatan, som ingått i bytet mellan staden och hospitalet, området
litt. ce,

stadsägan nr 2272, motsvarande vederlagsjord örn 1,070 kvadratalnar till
gården nr 63,

stadsägan nr 2273 motsvarande vederlagsjord om 523 kvadratalnar till
gården nr 62,

stadsägan nr 2274 motsvarande vederlagsjorden om 1,842 kvadratalnar
till gården 23,

stadsägan nr 2275 motsvarande området litt. xb av föreslagna Södra
Kyrkogatan.

Enligt en av dåvarande distriktslantmätaren S. Wolke verkställd, den 4
maj 1934 dagtecknad utredning har fastställts

att staden och statsverket äga vissa bestämda områden av stadsägan nr
2271,

att statsverket äger stadsägorna n:ris 2272, 2273 och 2274 samt visst område
av Djurgårdsgatan emellan stadsägorna n:ris 2271 och 2272,

att staden äger stadsägan nr 2275 samt

att staden av statsverket har fordran för ej bekomna 330 kvadratmeter av
tomterna n:ris 22, 23 och 61 och 209.3 kvadratmeter av forna tomten nr 9
inom S:ct Kors kvarter, samt statsverket av staden för 166 kvadratmeter,
område litt. ce.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kronan överlåter till Staden med den rätt Kronan därtill äger följande
områden, vilka från och med 1876 års ingång innehafts och alltjämt innehavas
av statsverket, nämligen stadsägorna n:ris 2272, 2273 och 2274 för en
köpeskilling, motsvarande de å dessa stadsägor satta taxeringsvärden, respektive
7,700, 3,700 och 10,200 kronor, tillhopa 21,600 kronor.

Därjämte förklara Kronan och Staden å ömse sidor
dels att de icke påfordra genomförande av det ursprungligen avsedda
jordabytet beträffande områdena litt. ce inom stadsägan 2271 och litt. xb,
motsvarande stadsägan 2275, dels att ifrågavarande båda områden skola
helt tillträdas av staden, dels ock att staden såsom gottgörelse för icke bekomna
områdena litt. xc, motsvarande 330 kvadratmeter av tomterna nr 22,
23 och 61, samt litt. zb, motsvarande 209.3 kvadratmeter av forna tomten nr
9 i S:ct Kors kvarter, vilken tomt redan år 1873 av Serafimerordensgillet
försåldes, erhåller jämkning i förenämnda köpeskilling med 6,600 kronor,
så att det belopp, som staden skall till kronan kontant gälda, kommer att
utgöra femtontusen (15,000) kronor.

Staden äger tillträda dessa områden den 1 juli 1940, från vilken dag statsverkets
rätt till tomtören skall upphöra och staden skall vara skyldig gälda på
områdena belöpande fastighetsskatt.»

Domänstyrelsen har i sin skrivelse, under förmälan att styrelsen hemställt
om stadsfullmäktiges i Linköping yttrande över avtalsförslaget, hemställt
om bemyndigande att med staden träffa avtal angående ordnandet av ifrågakomma
rättsförhållanden i huvudsaklig överensstämmelse med det uppgjorda
förslaget. Härför syntes erfordras riksdagens medverkan.

Med skrivelse den 8 februari 1940 har domänstyrelsen härefter överlämnat
utdrag av stadsfullmäktiges i Linköping protokoll den 30 januari 1940. Av
protokollsutdraget inhämtas, att stadsfullmäktige godkänt omförmälda förslag
till avtal mellan kronan och staden.

Även jag finner det önskvärt, att ifrågavarande tämligen oklara rättsförhållanden
mellan kronan och Linköpings stad med det snaraste regleras.
Detta torde, såsom domänstyrelsen och jämväl kammarkollegiet förutsatt,
kunna ske genom nytt avtal, jämväl i den mån ändring härigenom göres i
det mellan Linköpings hospital och staden tidigare ingångna och av Kungl.
Majit den 13 mars 1863 fastställda bytesavtalet. Den av domänstyrelsen förordade
regleringen innebär, att å ena sidan staden skulle erhålla äganderätt
till området litt. ce av stadsägan nr 2271, vilken lill återstående delen redan
äges av staden, ävensom till stadsägorna nr 2272—2274, vilka utgöra vederlagsjordar
till staden tillhöriga tomterna nr 2, 4 och 5 i kvarteret Eddan,
medan å andra sidan staden skulle behålla området litt. xb, som motsvarar
stadsägan nr 2275. Då förslagets genomförande synes mig ägnat att befordra
ordning i fastighetsförhållandena samt jag icke har någon anledning till
erinran vare sig mot den föreslagna köpeskillingen för stadsägorna nr 2272—
2274 eller mot det belopp, varmed staden på anförda skäl skulle erhålla

Departementschef''en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

jämkning i densamma, anser jag mig böra tillstyrka, att rättsförhållandena
ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad domänstyrelsen föreslagit.
Med hänsyn till osäkerheten i fråga örn rättsförhållandena vill jag förorda,
att i köpeavtalet intagas uttryckliga förbehåll dels att, därest lagfart å vederlagsjordama
för staden icke skulle kunna beviljas, denna omständighet
icke må åberopas såsom grund för talan örn åläggande för kronan att tillhandahålla
åtkomsthandlingar till desamma samt ej heller för talan om
återgång av köpet, avdrag å köpeskillingen eller skadestånd i annan form,
dels ock att kronan i övrigt icke ikläder sig annan hemulsskyldighet än återbäring
av köpeskillingen. För ärendets avgörande torde, såsom domänstyrelsen
förutsatt, erfordras riksdagens medverkan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att ett ordnande av rättsförhållandena mellan kronan och
Linköpings stad med avseende å vissa Linköpings hospital
förut tillhöriga och numera till kronan indragna områden i
Linköpings stad må ske i huvudsaklig överensstämmelse
med omförmälda, av domänstyrelsen uppgjorda avtalsförslag
med däri av mig förordade tillägg.

7 :o.

Mjärdevi Berggård nr 12 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Mjärdevi Berggård 12l i Högstads socken av
Östergötlands län är utarrenderad för tiden från den 14 mars 1932 till den
14 mars 1952 mot en årlig avgäld av 2,480 kronor.

I framställning till domänstyrelsen den 7 mars 1939 anhöll egendomens
arrendator, Carl Johansson, att få inköpa egendomen. Sedan domänintendenten
i länet i avgivet yttrande över framställningen tillstyrkt densamma,
bland annat enär ny ladugård måste uppföras å egendomen, anmodade domänstyrelsen
den 5 april 1939 domänintendenten att föranstalta örn uppskattningsförrättning
i vederbörlig ordning för framläggande av fullständigt
förslag till försäljning av egendomen till arrendatorn. Dylik förrättning har
därefter hållits å egendomen den 16 juni 1939. Av det därvid förda protokollet
jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av kommissionslantmätaren
G. W. Muntzing år 1908 över egendomen upprättad karta inhämtas
i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Skänninge och 3 kilometer
från Högstads järnvägsstation och vars ägor äro utlagda i fyra skiften, har enligt
uppskattningsprotokollet, med undantag av försålda lägenheten Hagtorpet
nr 1 (Mjärdevi Berggård 122), en areal av 59.5060 hektar, varav 35.7980 hektar
tomt, trädgård och åker, 0.0150 hektar äng, 22.0710 hektar avrösningsjord
samt 1.6220 hektar impediment. Åkerjorden, som är fullständigt täckdikad,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100-

utgöres av dels lermylla, dels vattensjuk mulljord och dels mager sandjord.
Såsom framgår av arealuppgiften är ängsmarken obetydlig. Betesmarken
är delvis bevuxen med skog. Egendomens skogsmark ingår i arrendeupplåtelsen.
Av den årliga skogsavkastningen erhåller arrendatorn för egendomens
behov en utsyning av 20 m3 fast mått årligen. Egendomen äger del i
häradsallmänning. A de i arrendet ingående delarna av egendomen finnas
icke några torp eller lägenheter.

Av kronan tillhöriga byggnader å egendomen är den gamla längan av det
i vinkel uppförda boningshuset i behov av ombyggnad, varjämte ny ladugård
måste uppföras å egendomen. Övriga kronan tillhöriga byggnader äro i
gott Stånd. Den nya längan av boningshuset jämte ytterligare fyra byggnader
och tre hönsgårdar tillhöra arrendatorn. Den elektriska anläggningen
å egendomen tillhör likaledes arrendatorn. Vattentillgången är god. Egendomen,
som är väl hävdad, har del i »Mjärdevids dikningsföretag av år
1934».

Taxeringsvärdet är 51,900 kronor, varav 48,200 kronor jordbruksvärde och
3.700 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat egendomen till 63,400 kronor,
varav ett belopp av 12,000 kronor utgör värdet av skogsmark och växande
skog enligt vederbörande jägmästares värdering. Nämnden har tillstyrkt, att
egendomen försåldes med liembudsrätt för nuvarande arrendatorn.

Domänstyrelsen har den 13 oktober 1939 icke funnit något att erinra emot
berörda av jägmästaren verkställda värdering, vari icke ingår ett å styrelsens
skogskarta över egendomen med III betecknat skogsskifte.

Arrendatorn Johansson har den 30 november 1939 skriftligen förklarat sig
villig inköpa egendomen för 63,400 kronor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha i därefter avgivna yttranden
icke haft något att erinra emot saluvärderingen. Enligt jägmästaren
borde berörda med III betecknade skogsskifte i förra sockenallmänningen
Gullstigen bibehållas i kronans ägo för att i framtiden ingå i ett större sammanhängande
skogsområde.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om egendomens
försäljning. Vid ett bibehållande av egendomen i kronans ägo måste nämligen
betydande kostnader nedläggas flir ny- och ombyggnad av egendomens
ladugård och boningshus. Vid försäljningen bör emellertid ifrågavarande
skogsskifte, vilket å den av Muntzing upprättade kartan är betecknat med
ägofigurerna nr 32 och 33, undantagas; styrelsen har under hand från domänintendenten
inhämtat, att nämnda i arrendet ingående skogsskifte jämväl
enligt nämndens förslag vore avsett att undantagas vid försäljningen samt
att arrendatorns skriftligen avgivna förklaring att inköpa egendomen avsåge
egendomen med undantag av skogsskiftet. Styrelsen har vidare uppmärksammat,
att nämnden vid uppgivandet av egendomens areal icke avdragit
arealen av ett från arrendet undantaget område örn 596 kvadratmeter,
som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 februari 1924 upplåtits till Göstrings
härads väghållningsskyldige för vägomläggning. Enär nämnda område enligt
kartan utgöres av avrösningsjord och, i likhet med skogsskiftet, icke ingått
i den av jägmästaren verkställda värderingen, har styrelsen emellertid
icke något att erinra emot det egendomen i övrigt åsätta saluvärdet.

Med hänsyn till den årliga arrendeavgiftens storlek samt den omständigheten,
att arrendatorn Johansson endast innehaft egendomen sedan den 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements chefen.

mars 1932, torde hembud, såsom nämnden föreslagit, i författningsenlig ordning
icke kunna beredas arrendatorn. Styrelsen har dock icke något att
erinra emot att egendomen med undantag av skogsskiftet försäljes direkt till
arrendatorn, vilken väl hävdat densamma. För försäljningens genomförande
torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer alltså, att
Kungl. Majt måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen 1 mantal Mjärdevi Berggård
121 i Högstads socken av Östergötlands län genom avstyckning
frånskilts ett skogsskifte, vilket å en av kommissionslantmätaren
G. W. Muntzing år 1908 över egendomen
upprättad karta är betecknat med ägofigurerna nr 32 och 33,
egendomen i övrigt må för 63,400 kronor försäljas till egendomens
arrendator, Carl Johansson, på följande villkor, nämligen
att egendomen försäljes med tillträdesrätt för köpare å
dag, som bestämmes av domänstyrelsen, och i det skick, vari
egendomen vid tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga
hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest
Johansson kommer att förvärva egendomen, samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan honom och
kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna
arrendeavgälder och skatter, skola i och genom försäljningen
anses vara reglerade, att köpare ansvarar för de annuiteter
och övriga kostnader för egendomen berörande vattenavlednings-
och dikningsföretag, vilka belöpa å egendomen för tiden
efter tillträdesdagen, samt att bestämmelserna i förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

8:o.

Mörby Kronogård nr 4 i Östergötlands län.

Kronoegendomen V2 mantal Mörby Kronogård 41 i Högstads socken av
Östergötlands län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1955 mot ett
årligt arrende, som för tiden till den 14 mars 1940 utgår med dels 18 hektoliter
vete, 55 hektoliter havre och 42 kilogram smör att lösas med penningar
efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^ och dels
därutöver 665 kronor.

I skrivelse till domänstyrelsen den 8 augusti 1939 har egendomens arrendator,
Helge Svensson, anhållit att få utföra vissa byggnadsarbeten å egen -

Kungl. May.ts proposition nr 100.

domen eller att — därest styrelsen ansåge det vara förmånligare att försälja
egendomen — få inköpa densamma till i orten gängse pris. Sedan domänstyrelsen
med anledning härav — efter hörande av domänintendenten i
länet och vederbörande skogsstatstjänstemän — den 17 oktober 1939 anmodat
domänintendenten att föranstalta örn uppskattningsförrättning å egendomen
för framläggande av förslag till försäljning av densamma till arrendatorn,
har dylik förrättning i vederbörlig ordning hållits den 17 november
1939. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet
hörande handlingar samt en av extra lantmätaren J. Stånggren år 1910
över egendomen upprättad karta inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 8 kilometer från Mjölby, 12 kilometer från
Skänninge och 3 kilometer från Högstads järnvägsstation, har — sedan från
densamma försålts dels lägenheten Hagalund nr 1 (Mörby Kronogård 42) och
dels ett område för sammanläggning med lägenheten Fridensborg l1 — enligt
beskrivningen till nämnda karta en areal av 49.5196 hektar, varav 26.9426
hektar utgöra tomt och åker, 1.4610 hektar äng, 20.1960 hektar avrösningsjord
och 0.9200 hektar impediment. Egendomens ägor äro förlagda i två skiften,
hemskiftet och det 5 kilometer därifrån belägna s. k. allmänningsskiftet. Åkerjorden,
som består av stenbunden sandmylla på dels sand- och dels örbotten,
är täckdikad enligt plan. Ängen utgöres av gärdesbackar, vilka delvis uppodlats.
Av egendomens skogsmark har ett område om 10.63 hektar utlagts till
betesmark. Återstoden av skogsmarken, däribland allmänningsskiftet, är undantagen
från arrendeupplåtelsen. Arrendatorn äger för egendomens behov
erhålla utsyning av 10 kubikmeter fast mått årligen. Egendomen äger del i
häradsallmänning.

Egendomens byggnader, vilka tillhöra kronan, äro i medelgott stånd. Boningshuset,
som efter Mörby bys skifte uppfördes av gammalt virke, kan
emellertid icke sägas motsvara nutida fordringar; grunden till detsamma
har sjunkit på ena gaveln, och byggnaden behöver ombonas. Beträffande arrendatorns
begäran om uppförande av en arbetarbostad må framhållas, att
fastighetens inägor endast omfatta omkring 27 hektar. Egendomen är ej
elektrifierad.

Taxeringsvärdet är 34,600 kronor, varav 31,900 kronor jordbruksvärde
och 2,700 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnåmnden har tillstyrkt försäljning av egendomen med undantag
av allmänningsskiftet till arrendatorn Svensson, vilken väl hävdat densamma.
Nämnden har saluvärderat egendomen till 43,700 kronor, varav
9,400 kronor utgör värdet av skogsmark och växande skog enligt vederbörande
jägmästares värdering.

Domänstyrelsen har den 3 januari 1940 lämnat berörda av jägmästaren
verkställda värdering utan erinran. Allmänningsskiftet, vilket icke ingår i
värderingen, vore avsett att bibehållas i kronans ägo för att ingå i ett blivande
större skogskomplex.

Arrendatorn Svensson har skriftligen förklarat sig villig att inköpa egendomen
för 43,700 kronor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia i yttranden den 8 och
9 februari 1940 icke haft något alt erinra emot nämndens försäljningslorslag.

I skrivelse den 15 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Departements chefen.

Styrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om försäljning av egendomen
med undantag av allmänningsskiftet, som å kartan betecknats med
ägofiguren nr 56 och har en areal av 2.23 hektar. Därest egendomen skulle
bibehållas i kronans ägo, torde det bliva nödvändigt att nedlägga betydande
kostnader för modernisering av dess byggnader. Det åsätta saluvärdet kan
av styrelsen lämnas utan erinran. Styrelsen har icke heller något att erinra
emot egendomens försäljning med hembudsrätt enligt 1929 års försäljningsförordning
för arrendatorn Svensson, vilken innehaft egendomen sedan år
1924, före vilken tid egendomen alltsedan år 1894 brukats av Svenssons fader
och broder. Med hänsyn till arrendeavgiftens storlek torde riksdagens
medverkan vara erforderlig för försäljningens genomförande.

Med biträdande av domänstyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att — sedan från kronoegendomen % mantal Mörby Kronogård
41 i Högstads socken av Östergötlands län avstyckats ett
skogsskifte, vilket å en av extra lantmätaren J. Stånggren år
1910 över egendomen upprättad karta betecknats med ägofiguren
nr 56 -— egendomen i övrigt må med ett saluvärde
av 43,700 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni
1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m., med hembudsrätt jämlikt 9 § i förordningen
för egendomens arrendator, Helge Svensson, samt under villkor
i övrigt, att egendomen försäljes med tillträdesrätt å dag,
som bestämmes av domänstyrelsen, och i det skick, vari
egendomen vid tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga
hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest
Svensson kommer att förvärva egendomen, samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan honom och
kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgälder
och skatter, skola i och genom försäljningen
anses vara reglerade, samt att köparen ansvarar för å egendomen
för tiden efter tillträdesdagen belöpande annuiteter
och övriga kostnader för egendomen rörande torrläggningsföretag.

9:o.

Olovstorp nr 1 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Olovstorp nr 1 i Viby socken av Östergötlands
län är för -tiden intill den 14 mars 1956 utarrenderad till Carl Orest mot en
arrendeavgift, som utgår med dels 18 hektoliter vete, 50 hektoliter havre
och 107 kilogram smör att lösas med penningar efter senast för länet fastställda
pris enligt litt. A i markegångstaxan och dels därutöver 655 kronor.

Kungl. Muj:ts proposition nr 100.

1 skrivelse till domänstyrelsen den 12 augusti 1939 har arrendatorn av
egendomen dels anmält, att med hänsyn till numera gällande bestämmelser
för lantarbetare omedelbart erfordrades tillbyggnad till den nuvarande arbetarbostaden
å egendomen jämte uppförande av nytt uthus till bostaden,
ävensom att nytt hönshus för arrendatorns behov behövde uppföras, dels ock
framhållit angelägenheten av att åtgärder vidtoges för tillfredsställande torrläggning
av egendomens åkermark. Arrendatorn har tillika — under framhållande
av att egendomen under mer än 50 år arrenderats av honom och hans
fader — meddelat, att han vore spekulant å egendomen, därest domänstyrelsen
vid angivna förhållanden ansåge försäljning av egendomen böra ske.

Sedan domänstyrelsen inhämtat yttranden över berörda framställning från
styrelsens lokalförvaltning, förordnade domänstyrelsen i skrivelse till vederbörande
domänintendent den 2 september 1939 om uppskattningsförrättning
å egendomen, därvid förslag till dennas försäljning till arrendatorn skulle
framläggas. Den 17 november 1939 har dylik förrättning i vederbörlig ordning
hållits å egendomen. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte
övriga till ärendet hörande handlingar samt en av extra lantmätaren J.
Stånggren år 1914 över egendomen upprättad karta inhämtas i huvudsak
följande.

Egendomen är belägen omkring 15 kilometer från Skänninge och 3 kilometer
från Mantorps järnvägsstation. Efter det att från kronoegendomen
försålts lägenheterna Sjöhall (Olovstorp nr 3), Lilla Rödja och Karlstorp,
har densamma en areal av 37.671 hektar, därav 25.739 hektar utgöra tomt
och åker, 0.393 hektar äng, 9.82 hektar betesmark, 1.55 hektar skogsmark
och 0.169 hektar impediment. Åkerjorden består delvis av sandmylla på syrsandsbotten
och delvis av lerblandad sandjord på sandbotten. Ängen utgöres
av gärdesbackar. Skogsmarken betas. Skog finnes endast i ringa mängd.

Av kronans byggnader å egendomen äro magasinet och redskapshuset
byggda år 1939, boningshuset i gott och övriga byggnader i medelgott stånd.
Kronans byggnader äro brandförsäkrade för tillhopa 77,800 kronor. Ett
flertal byggnader ävensom den elektriska anläggningen å egendomen tillhöra
arrendatorn.

Egendomen besväras av odlingslån. Torp eller lägenheter finnas icke å
egendomen.

Egendomens taxeringsvärde utgör 35,200 kronor, därav 34,900 kronor utgöra
jordbruksvärde och 300 kronor värde av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsniimnden har i anslutning till av domänstyrelsen meddelade
försäljningsdirektiv saluvärderat egendomen till 42,900 kronor, därav 350
kronor motsvarade värdet av skogsmark nied växande skog. Nämnden har,
under framhållande av att arrendatorn Carl Orest alltid hävdat egendomen
väl, tillstyrkt, att hans framställning örn tillstånd att förvärva egendomen
måtte tillmötesgås.

Arrendatorn Orest har skriftligen förklarat sig villig att för egendomen
erlägga den av nämnden föreslagna köpeskillingen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia i avgivna yttranden i
ärendet förklarat sig kunna lämna det av uppskattningsnämnden framlagda
förslaget örn försäljning av egendomen utan erinran.

I .skrivelse den 15 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid förklarat, att styrelsen i likhet med upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departementschefen.

skattningsnämnden ansåge, att egendomen borde försäljas med hembudsrätt
för egendomens nuvarande arrendator. För försäljningens genomförande
vore riksdagens medverkan erforderlig.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag intet att erinra och hemställer
alltså,

att kronoegendomen 1 mantal Olovstorp nr 1 i Viby socken
av Östergötlands län må med ett saluvärde av 42,900
kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.,
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens
arrendator, Carl Orest, samt under villkor i övrigt, att egendomen
försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt å dag, som
domänstyrelsen bestämmer, därvid det för egendomen löpande
arrendeavtalet skall upphöra att gälla från och med tillträdesdagen,
att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar
ingå i försäljningen, att kronan och arrendatorn icke
äga rätt att efter tillträdesdagen framställa ersättningsanspråk
mot varandra på grund av arrendekontraktet, med undantag
dock beträffande eventuellt oguldna arrendeavgälder
och skatter för egendomen, att köparen ansvarar för å egendomen
för tiden efter tillträdesdagen belöpande utgifter för
torrläggningsföretag, samt att innehavare av elektriska ledningar,
som med vederbörligt tillstånd framdragits över egendomen,
äger rätt att bibehålla desamma utan rätt för köpare
till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada
till följd av föl-ändring, reparation eller tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

10 :o.

Stratomta nr 2 Norrgård i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Stratomta nr 2 Norrgård i Törnevalla socken
av Östergötlands län är för tiden till den 14 mars 1950 utarrenderad till Svea
Johansson mot en arrendeavgift, som för närvarande utgår med 2,560 kronor.

Sedan arrendatorn i framställning till domänstyrelsen den 12 juni 1937
framställt yrkande örn dels nybyggnad av manbyggnaden dels ock reparation
och modernisering av ladugårds- och logbyggnaderna å egendomen,
framförde domänintendenten i yttrande i ärendet vissa betänkligheter mot
nedläggande av de betydande kostnader, som ett utförande genom kronan av
berörda byggnadsarbeten skulle draga, samt föreslog, under förmälan att arrendatorn
förklarat sig vara spekulant å egendomen i befintligt skick, att
egendomen borde försäljas till arrendatorn. I anslutning härtill förordnade

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

domänstyrelsen den 31 januari 1938 om saluvärdering av egendomen. Uppskattningsförrättning
å egendomen har i vederbörlig ordning hållits den 19
augusti 1938. Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till
ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätare!! E. C. Blombergsson
år 1922 över egendomen upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen cirka 12 kilometer från Linköping och 2 kilometer
från Linghems järnvägsstation och vars ägor äro förlagda i två skiften,
har en areal av 84.886 hektar, därav 45.318 hektar åker, 2.498 hektar äng, 35.86
hektar avrösningsjord och 1.21 hektar impediment. Åkerjorden utgöres av
dels lermylla och dels sandmylla på ör- och grusbotten. Den är täckdikad
dåligt och utan plan. Ängs- och skogsmarken betas. Torp eller lägenheter
saknas å egendomen.

Ny manbyggnad erfordras å egendomen, varjämte den byggnad, som inrymmer
ladugård och lada, behöver moderniseras. Övriga byggnader å egendomen
äro i medelgott stånd. Byggnaderna, vilka tillhöra kronan, äro brandförsäkrade
för tillhopa 44,000 kronor.

Den elektriska anläggningen å egendomen tillhör arrendatorn.

Egendomens taxeringsvärde utgör 59,200 kronor, därav 51,100 kronor jordbruksvärde
och 8,100 kronor skogsvärde.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 juni 1907 har till Stratomta sanatorium
från egendomen avsöndrats och försålts ett område, lägenheten Björkliden,
omfattande å den av Blombergsson år 1922 över egendomen upprättade
kartan ägofigurerna nr 41 och 42 med en areal av 1.15 hektar. Därjämte
disponerar Östergötlands läns landsting — vilket driver sanatoriet
för obemedlade tuberkulossjuka — ett område av egendomen, som å kartan
omfattar ägofigurerna nr 38—40 och 43—50 med en areal av 2.787 hektar och
som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 upplåtits till landstinget,
så länge området användes för sjukhusets behov. Enligt särskilda
bestämmelser i gällande arrendeavtal för egendomen har dels sanatoriet för
sjukhusets behov förbehållits rätt att nyttja en å egendomen befintlig brunn
jämte vatten- och avloppsledningar, dels ock patienterna vid sjukhuset under
angivna villkor tillförsäkrats tillträde till egendomens skog. Enligt ett
av vederbörande jägmästare träffat avtal är ett område å utmarken till egendomen
om cirka 0.3 hektar intill den 14 mars 1940 upplåtet till Linghems
sportklubb för anläggning av bandybana mot en årlig avgäld av 15 kronor.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat vart och ett av egendomens båda
skiften för sig. Skiftet nr 1 eller hemskiftet har saluvärderats till 48,595 kronor,
därav för skogsmark med växande skog 5,850 kronor, samt skiftet nr 2
eller södra skiftet till 19,772 kronor, därav för skogsmark nied växande skog
9,810 kronor; saluvärdet för egendomen i dess helhet har av nämnden upptagits
till 68,370 kronor. Egendomen hade besiktigats av en representant
för statens jordnämnd, vilken härefter i skrivelse till domänintendenten förordat
överförande av skiftet nr 2 eller södra skiftet lill arrendeegnahemsfonden
under förutsättning, bland annat, att det hos fonden bokförda värdet av
skiftet finge upptagas lill ett belopp av högst 12,000 kronor. Arrendatorn
Svea Johansson hade emellertid i skrivelse till domänintendenten den 8 november
1938 framhållit, att hon av såväl praktiska som ekonomiska skäl icke
vore spekidant å egendomen i styckat skick, utan påyrkade att, därest hennes
framställning att få köpa egendomen i dess helhet icke kunde tillmötesgås,
få arrendera egendomen intill löpande arrendeperiods utgång, samt att
byggnadsbeståndet å egendomen snarast möjligt iordningställdes genom lero -

Kungl. Majlis proposition nr 100■

Departements chefen.

nans försorg. Med hänsyn till å ena sidan de villkor, som av jordnämnden
uppställts för ett övertagande av skiftet nr 2, och å andra sidan att arrendatorn
förklarat sig villig att förvärva egendomen för det föreslagna saluvärdet,
ansåge nämnden en försäljning av egendomen i dess helhet till
arrendatorn vara ekonomiskt fördelaktigast för kronan och tillstyrkte därför
bifall till arrendatorns ansökning. Vederbörande köpare borde tillförbindas
att respektera de rättigheter, vilka tillförsäkrats Stratomta sanatorium.

I skrivelse till domänstyrelsen den 24 november 1939 har domänintendenten
framhållit önskvärdheten av att, därest egendomen skulle försäljas, överlåtelse
till sanatoriet samtidigt komme till stånd av det område, som enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 tillsvidare finge disponeras av
landstinget såsom utvidgning av sjukhusområdet.

Efter underhandlingar mellan domänstyrelsen och landstinget har detta
i skrivelse till styrelsen den 11 december 1939 inkommit med köpeanbud
å ifrågavarande område, lydande å 500 kronor.

Domänintendenten har härefter med hänsyn till föreliggande omständigheter
tillstyrkt, att området försåldes till landstinget mot angivna köpeskilling.
Samtidigt har domänintendenten meddelat, att enligt inhämtade uppgifter
från vederbörande förrättningslantmätare hinder enligt jorddelningslagen
icke syntes möta mot områdets avstyckning.

Vederbörande jägmästare har i yttranden i ärendet med instämmande av
överjägmästaren vitsordat de av arrendatorn anförda motiven mot en uppstyckning
av egendomen samt förordat försäljningen av egendomen i dess
helhet till arrendatorn på sätt av uppskattningsnämnden föreslagits. Vid försäljningen
borde förbehåll göras örn rätt för köparen av ett av kronan utstämplat
och försålt virkesparti (auktionspost nr 88/1938) att intill den 1 juni
1941 avverka och bortföra virkespartiet.

I skrivelse den 18 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

För egen del anser domänstyrelsen, att egendomen bör försäljas. I samband
därmed synes Stratomta sanatoriums behov av det till utvidgning av
sjukhusområdet jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 september 1922 tillsvidare
upplåtna området av egendomen böra för framtiden säkerställas, vilket
med hänsyn till vad i ärendet förekommit lämpligen bör ske genom områdets
försäljning till landstinget mot den för området erbjudna köpeskillingen.
I likhet med uppskattningsnämnden finner styrelsen nuvarande arrendatorn
Svea Johansson, som sedan år 1932 arrenderat egendomen, och vilkens boskilde
make Birger Johansson dessförinnan sedan 1923 brukat densamma, i
enlighet med sin framställning i ärendet böra beredas möjlighet att förvärva
egendomen i övrigt med äganderätt. För genomförande av en dylik försäljning
i anslutning till bestämmelserna i 9 § i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. lärer riksdagens
medverkan vara erforderlig.

Ehuru det synts önskvärt, att en del av ifrågavarande kronoegendom funnit
användning för upplåtelser till arrendeegnahem, vill jag med hänsyn till
byggnadsfrågans läge och vad i övrigt förekommit i ärendet icke motsätta
mig bifall till ifrågavarande försäljningsförslag. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

att kronoegendomen 1 mantal Stratomta nr 2 Norrgård i
Törnevalla socken av Östergötlands län må i befintligt skick
med tillträdesrätt räknat från den 14 mars 1940 försäljas i
två lotter, nämligen

dels till Östergötlands läns landsting mot en köpeskilling
av 500 kronor ett till landstinget jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 1 september 1922 tillsvidare upplåtet område om
cirka 2,787 hektar, vilket är närmare utmärkt inom röda
gränslinjer å en av distriktslantmätaren E. C. Blombergsson
år 1922 över egendomen upprättad karta samt omfattar ägofigurerna
nr 38—40 och 43—50 å kartan, under villkor i övrigt,
att köpeskillingen för området skall vid tillträdet kontant
erläggas till länsstyrelsen i länet, som har att utfärda köpebrev
å detsamma, att förbehåll göres för de jämkningar i
områdets gränser och areal, som må föranledas av avstyckningsförrättning,
saint att landstinget skall svara för kostnaderna
för områdets avskiljande genom avstyckning, lagfart
och övriga med köpet förenade utgifter,

dels ock egendomen i övrigt jämlikt förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. mot ett saluvärde av 68,370 kronor och med
hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens arrendator,
Svea Johansson, för vilken försäljning skola
gälla följande villkor i övrigt, nämligen att endast kronan
tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i densamma, att,
därest egendomen förvärvas av Svea Johansson, det mellan
kronan och henne gällande arrendeavtalet skall upphöra att
gälla från och med tillträdesdagen, därvid samtliga å arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och henne,
med undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgifter
och skatter, skola anses vara reglerade genom försäljningen,
att Stratomta sanatorium såsom innehavare av
den från egendomen avsöndrade lägenheten Björkliden jämte
utvidgning förbehålles rätt att nyttja en å egendomen befintlig
brunn jämte vatten- och avloppsledningar, utan rätt
för köparen till annan ersättning än för skada å mark eller
gröda, som föranledes genom framtida reparation å brunnen
eller ledningarna, att patienterna vid sanatoriet med iakttagande
av de ordningsföreskrifter, örn vilka överenskommelse
kan träffas mellan sanatoriet och köparen, tillförsäkras
rätt till tillträde lill egendomens skog, samt att köparen av
ett av kronan å egendomen utstämpla! och försålt virkesparti
(auktionspost nr 88/1938) förbehålles rätt att intill den
1 juni 1941 avverka och från egendomen bortföra virkespartict.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

11 :o.

Örminge Hovslagaregård nr 2 i Östergötlands län.

Kronoegendomen 1 mantal Örminge Hovslagaregård 21 i Vårdsbergs socken
av Östergötlands län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1941 mot
en årlig avgäld av 1,370 kronor.

Arrende- och saluvärderingsförrättning har med anledning av den förestående
arrendeledigheten hållits å egendomen den 1 september 1938. Av
det därvid förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
samt en av förste lantmätaren J. E. Linder år 1908 över egendomen upprättad
karta inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 11 kilometer från Linköping och 5 kilometer
från Vårdsbergs järnvägsstation och vars ägor äro förlagda i två skiften, har,
da arealen av dels den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1909 försålda
lägenheten Karlslund nr 1 och dels med vågrätt i anspråk tagen mark
icke medräknas, en areal av 53.2580 hektar, varav 28.5310 hektar åker och
tomt, 3.3950 hektar äng, 20.3980 hektar avrösningsjord samt 0.9340 hektar
impediment. Åkerjorden, som till större delen är täckdikad, utgöres av styv
ler- eller dungjord på lerbotten. Ängsmarken utgöres av s. k. sidvallsäng,
som betas. Av avrösningsjorden ha 6.97 hektar natur av betesmark. Å egendomen
finnes skog, av vars avkastning arrendatorn för egendomens behov
erhåller utsyning av 20 m3 fast mått årligen. Egendomen har icke del i allmänning.
Ä kvarvarande delar av egendomen finnas icke några torp eller
lägenheter.

Av åbyggnaderna är boningshuset gammalt och motsvarar ej nutida fordringar.
Övriga åbyggnader äro i medelgott stånd. Den elektriska anläggningen
å egendomen tillhör arrendatorn. Egendomen, som är väl hävdad, är delaktig
i Vårdsbergsåns regleringsföretag av år 1931.

Taxeringsvärdet är 42,400 kronor, varav 39,400 kronor jordbruksvärde
och 3,000 kronor skogsvärde.

Upp skattning snämnden har ansett att egendomen borde försäljas. Vid förnyad
utarrendering av egendomen syntes det nämligen bliva nödvändigt att
uppföra ny arrendatorsbostad å densamma. Nämnden åsatte egendomen ett
saluvärde av 50,000 kronor, varav 11,600 kronor för skogsmark och växande
skog enligt vederbörande jägmästares värdering. Arrendevärdet uppskattades
till 1,960 kronor. Framställning örn förvärvande av eget hem å egendomen
hade icke gjorts, och nämnden ansåge den ej heller lämplig för sådana
upplåtelser. Då nuvarande arrendatorn, Einar Isaksson, hävdat egendomen
väl, borde densamma försäljas med hembudsrätt för honom.

Genom beslut den 21 september 1939 har domänstyrelsen lämnat berörda
av jägmästaren verkställda värdering av skog och skogsmark utan erinran.

Vederbörande skogsstatstjänstemän ha i likhet med uppskattningsnämnden
ansett, att egendomen bör försäljas.

Arrendatorn Isaksson har skriftligen förklarat sig villig inköpa egendomen
för en köpeskilling, motsvarande det åsätta saluvärdet.

I skrivelse den 23 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag om egendomens
försäljning. Mot det åsätta saluvärdet synes icke vara något att erinra. Arrenderätten
till egendomen har den 15 mars 1932 överlåtits å nuvarande arrendatorn
Isaksson. Ehuru denne vid arrendeperiodens utgång den 14 mars
1941 icke innehaft egendomen mer än 9 år i följd och hembud i författningsenlig
ordning sålunda icke torde kunna beredas honom, har styrelsen icke
något att erinra emot att egendomen försäljes direkt till Isaksson, vilken väl
hävdat densamma. Med hänsyn såväl härtill som till storleken av egendomens
arrendevärde torde riksdagens medverkan vara erforderlig för försäljningens
genomförande.

Med biträdande av det föreliggande försäljningsförslaget hemställer jag, Departementsatt
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronoegendomen 1 mantal Örminge Hovslagaregård 21
i Vårdsbergs socken av Östergötlands län må för 50,000 kronor
försäljas till egendomens arrendator, Einar Isaksson, under
följande villkor, nämligen att egendomen försäljes med tillträdesrätt
för köpare den 14 mars 1941 i det skick, vari den viel
tillträdet befinner sig, att endast kronan tillhöriga hus och anläggningar
å egendomen ingå i försäljningen, att, därest arrendatorn
Isaksson kommer att förvärva egendomen, samtliga
på arrendekontraktet grundade rättsanspråk mellan honom
och kronan, med undantag av eventuella anspråk på
oguldna arrendeavgälder och skatter, skola i och genom försäljningen
anses vara reglerade, att, därest egendomen kommer
att förvärvas av annan än Isaksson samt kronan nödgas
till arrendatorn utgiva ersättning för av denne å egendomen
utförd elektrisk anläggning eller verkställd höstplöjning,
trädesberedning och sådd, egendomens köpare skall vara
skyldig gottgöra kronan, vad kronan i sådant hänseende utgivit,
att köpare ansvarar för å egendomen för tiden efter
tillträdesdagen belöpande annuiteter och övriga kostnader för
egendomen berörande vattenavledningsföretag, att innehavare
av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna
kvarstående å egendomen och nyttja desamma utan rätt för
köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av
ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur,
samt att bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

12 :o.

Holmesberg nr 1 med Enaboda nr 1 i Jönköpings län.

Kronoegendomen 3/4 mantal Holmesberg l1 med utjorden Enaboda l1 i
Vetlanda socken av Jönköpings län är utarrenderad till den 14 mars 1940
mot en årlig avgäld av dels 18 hektoliter råg och 94 kilogram smör att lösas
med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^
dels ock därutöver 375 kronor. För arrendeåret 14 mars 1939—
14 mars 1940 utgör arrendet 888 kronor 86 öre.

Kronojordstyckningssakkunniga förordade i utlåtande den 31 december
1930, att, då någon särskild anledning att behålla egendomen med dess jämförelsevis
obetydliga jordbruk i kronans hand icke syntes föreligga, inägorna
med lämplig tilldelning av jord skulle försäljas. Vid uppskattningsförrättning
å egendomen den 16 november 1932 föreslog emellertid uppskattningsnämnden,
att då egendomens arrendator, Remond Fredriksson, icke
såge sig i stånd att inköpa egendomen, egendomen ånyo utarrenderades till
Fredriksson. Med anledning härav har egendomen utarrenderats till den 14
mars 1940.

På uppdrag av domänstyrelsen har domänintendenten i länet föranstaltat
om ny uppskattningsförrättning, som hållits den 22 november 1937. Av protokollet
över förrättningen jämte övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Vetlanda, har en areal av
103.192 hektar, varav 21.715 hektar tomt och åker, 6.953 hektar äng, 73.374
hektar avrösningsjord och 1.15 hektar impediment. Åkerjorden består av cirka
13 hektar fullt medelgod, delvis stenbunden sandmylla på alv- eller jetterbotten
och närmare 9 hektar mossodlingar, som delvis äro svåra att avdika och
delvis äro avlägset belägna. Ängen är knappt medelgod. Betesmarken lämnar
icke nämnvärt bete. Skogsmarken är god. Smålands Kraftaktiebolag
har elektriska högspänningsledningar framdragna över egendomen.

Taxeringsvärdet för inägorna uppgår till 24,800 kronor. Utmarken är samtaxerad
med annan fastighet.

Genom en den 17 augusti 1939 fastställd avstyckning har från Holmesberg
l1 avskilts ett område om 34.3 hektar, bestående huvudsakligen av skogsmark.
Den avstyckade fastigheten har åsatts jordregisterbeteckningen Holmesberg
l3.

Uppskattningsnämnden har ansett, att kronoegendomen med undantag av
fastigheten Holmesberg l3 borde försäljas. Salulotten hade en areal av
68.892 hektar, varav 21.715 hektar tomt och åker, 6.846 hektar äng och odlingsmark,
39.181 hektar avrösningsjord samt 1.15 hektar vägmark. Nämnden
har åsatt lotten ett saluvärde av 40,100 kronor, varav 17,000 kronor för
skogsmark och växande skog, samt ett arrendevärde av 815 kronor. Då
Fredriksson brukat egendomen som underarrendator sedan år 1923 och som
arrendator sedan år 1932 och alltid skött densamma väl — under arrendetiden
hade Fredriksson verkställt stenbrytning av åkern i stor omfattning
utan ersättning — tillstyrkte nämnden hembudsrätt för Fredriksson jämlikt
9 § första stycket i 1929 års försäljningsförordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Över jägmästaren och jägmästaren lia icke haft något att erinra mot uppskattningsnämndens
förslag.

Arrendatorn Fredriksson har förklarat sig önska inköpa salulotten för det
föreslagna saluvärdet.

I skrivelse den 21 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört, att styrelsen i likhet
med uppskattningsnämnden ansåge, att huvudgården borde för det föreslagna
saluvärdet försäljas till egendomens arrendator, Remond Fredriksson.

Då denne arrenderat egendomen av kronan endast sedan år 1932, syntes
riksdagens medverkan erfordras för försäljning direkt till honom. Kostnaderna
för avstyckningen utgjorde 185 kronor.

Med biträdande av domänstyrelsens förslag hemställer jag, att Kungl. Dep®j^£nts~
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 3/4 mantal Holmesberg l1 med utjorden
Enaboda l1 i Vetlanda socken av Jönköpings län, numera
omfattande 68.892 hektar, må försäljas enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. för en köpeskilling av 40,285
kronor, varav 185 kronor utgöra avstyckningskostnader,
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens
arrendator, Remond Fredriksson, samt under villkor i övrigt,
att egendomen försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt
räknat från den 14 mars 1940, att köparen utöver köpeskillingen
skall erlägga ett belopp, motsvarande 4 procent å
densamma från den 14 mars 1940 till dess köpekontrakt undertecknas,
att endast kronoegendomen tillhöriga hus och anläggningar
ingå i försäljningen, att kronan och Fredriksson
ej äga att efter tillträdesdagen framställa ersättningsanspråk
mot varandra på grund av arrendeavtalet, med undantag dock
för eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter för egendomen,
samt att innehavare av elektriska ledningar, som med
vederbörligt tillstånd framdragits över egendomen, förbehålles
rätt att lia ledningarna kvar över egendomen och nyttja
desamma utan rätt för köpare till annan ersättning än av
ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,
reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada,
som förorsakas å kreatur.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

13:o.

Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 inom Jönköpings län.

Kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings
stad äro utarrenderade till den 14 mars 1940 mot viss årlig arrendeavgäld,
som för arrendeåret 14 mars 1939—14 mars 1940 utgör 7,525 kronor 86 öre.

Med anledning av egendomens förestående arrendeledighet infordrade domänstyrelsen
år 1935 från domänintendenten och länets hushållningssällskaps
egnahemsnämnd upplysningar angående egendomens lämplighet till
upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan
å dylika lägenheter funnes i orten, varefter vederbörande jägmästare
och Överjägmästare utläto sig över domänintendentens och egnahemsnämndens
förslag. Av de sålunda inkomna yttrandena inhämtas följande.

Domänintendenten har framhållit, att egendomen vore den ojämförligt
bästa i distriktet, belägen inom Jönköpings stad intill landsvägen Jönköping—Huskvarna.
Då egendomen hade goda byggnader och värdet ständigt
ökades borde den bibehållas i kronans ägo. I sammanhang med blivande
värdering borde förslag till upplåtelse av byggnadstomter upprättas
beträffande vissa delar av egendomen.

Egnahemsnämnden har förordat egendomens bibehållande i kronans ägo
till dess Jönköpings stad kunde inköpa densamma.

Jägmästaren i Jönköpings revir har framhållit, att egendomen ej nu måtte
försäljas, då den säkerligen komme att bliva begärlig framdeles för bebyggelse.

överjägmästaren i Västra distriktet har anfört följande. Lägenheterna
borde i sin helhet med hänsyn till läge och värde för framtiden behållas
i kronans ägo. Då Jönköpings stad tills vidare torde hava tillräckligt med
mark för tomtupplåtelse, borde icke någon dylik för närvarande ske från
egendomen. I

I anslutning till de avgivna yttrandena uppdrog domänstyrelsen åt domänintendenten
att föranstalta om uppskattningsförrättning för egendomens
arrendevärdering, därvid dock förslag om försäljning i lämplig omfattning
av byggnadstomter borde upprättas och därav betingade saluvärderingar
verkställas. Sedan drätselkammaren i Jönköping i en av domänintendenten
med skrivelse den 31 mars 1938 till domänstyrelsen överlämnad
skrift meddelat, att drätselkammaren vore villig att träda i underhandling
angående förvärv av vissa av domänintendenten till försäljning föreslagna
delar av egendomen, samt ifrågasatt huruvida icke förhandling kunde
föras angående förvärv av hela egendomen, därest staden skulle finna
det vara förenligt med dess intresse att förvärva egendomen, uppdrog styrelsen
åt domänintendenten att vid uppskattningsförrättning saluvärdera
hela egendomen. Med anledning av de domänintendenten sålunda lämnade
uppdragen har uppskattningsförrättning hållits å egendomen den 21
november 1938 samt i juli 1939. Av instrument över dessa förrättningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ävensom av övriga ärendet tillhörande handlingar och kartor med beskrivningar
inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen i Jönköpings stad, har en areal av omkring
165 hektar, varav 115 hektar åker, 4 hektar äng, 42 hektar betesmark och
4 hektar impediment.

Elektriska hög- och lågspänningsledningar finnas framdragna över egendomen,
varjämte vattenfallsstyrelsen har en omformarstation inom egendomens
område.

Taxeringsvärdet utgör 202,800 kronor jordbruksvärde och 10,100 kronor
för skogsmark med växande skog.

Under arrendetiden har arrendatorn täckdikat omkring 40 hektar, vartill
erforderliga rör erhållits av styrelsen. Dessutom har arrendatorn på egen
bekostnad verkställt täckdikning i betydlig omfattning.

Uppskattningsnämnden har anfört i huvudsak följande.

Vid bedömandet av egendomens värde bör hänsyn tagas till dels den blivande
sträckningen av vägen Jönköping—Nässjö och genomfartsvägen mellan
Stockholm och sydligaste delarna av landet, då båda dessa vägar torde
komma att framgå över egendomen, dels att stora områden av egendomen

— på grund av densammas storlek och områdenas belägenhet ganska långt
från allmän väg — icke med fog kunna beräknas bliva föremål för livlig
bebyggelse under överskådlig tid.

Nämnden framhåller vidare, att, innan försäljning av egendomen komme
till stånd, kronan borde inlösa vissa arrendatorn tillhöriga byggnader och
anläggningar m. m. för ett sammanlagt belopp av 21,675 kronor. Vidare
borde arrendatorn erhålla ersättning med 3,000 kronor för verkställd täckdikning,
varför han icke kunnat tillgodogöra sig mot arbetskostnaden svarande
nytta vid arrendetidens slut den 14 mars 1940.

Med hänsyntagande till ovan angivna synpunkter angiver nämnden saluvärdet
å egendomen till 1,340,000 kronor, varav 41,800 kronor för växande
skog. Köpesumman bör erläggas kontant vid tillträdet. Egendomen arrendevärderas
till 7,500 kronor. Nämnden framhåller att, då nuvarande arrendatorn,
David Werthén. skött egendomen på ett utomordentligt förtjänstfullt
sätt och dessutom nedlagt betydliga kostnader på jordbruket i avsikt att
öka avkastningen på lång sikt, arrendatorn — oavsett försäljningsfrågan

— borde erhålla nytt arrende under tio år. Vid ett dylikt arrende borde
dock fästas sådana förbehåll, att Jönköpings stad efter förvärvande av
egendomen icke förhindrades att disponera de delar av densamma, som
staden kunde finna önskvärda för väg- och gatuanläggningar, tomtupplåtelser
och dylikt.

Överjägmästaren har i sak ej något att erinra mot försäljningen, men
framhåller att, därest icke lägst ett å-pris av 1 krona 25 öre per kvadratmeter
kunde erhållas, endast inägojorden borde försäljas. Skogsmarken skulle då
tills vidare behållas i kronans ägo.

På föranstaltande av domänstyrelsen har länsarkitekten i Kronobergs
och Blekinge länsarkitektsdistrikt, Olof Lundgren, avgivit yttrande rörande
egendomens saluvärde den 19 januari 1940. Av detta yttrande inhämtas,
att Lundgren saluvärderat egendomen till 1,393,200 kronor, exklusive värdet
av växande skog, samt att Lundgren vid åsättandet av detta värde tagit
hänsyn särskilt till bland annat egendomens läge, vägnätet över densamma,
terrängen, avloppsförhållandena, utvecklingsriktningarna för bebyggelsen
inom Jönköpings stad, stadsplanen samt taxeringsvärdena å marken för

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements chefen.

omkringliggande fastigheter. Med det av skogsstatstjänstemännen föreslagna
saluvärdet å den växande skogen, 41,800 kronor, skulle egendomens saluvärde
komma att utgöra 1,435,000 kronor.

Med skrivelse den 9 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Då Jönköpings stad för sin utveckling torde vara i behov av att äga
ifrågavarande egendom eller delar av densamma anser styrelsen, att kronan
ej bör ställa sig avvisande häremot. Beträffande saluvärdet anser styrelsen
det av länsarkitekten Lundgren föreslagna, starkt motiverade saluvärdet
böra läggas till grund för underhandlingarna rörande egendomens försäljning
till staden. Därest staden ej önskar förvärva hela egendomen för
detta värde, böra arkitekten Lundgrens saluvärden tjäna som utgångspunkt
vid uppgörelse om försäljning av delar av egendomen.

Nu löpande arrendeperiod utgår den 14 mars 1940. Något beslut örn
försäljning med tillträdesrätt den 14 mars 1940 torde ej kunna föreligga före
sistnämnda dag. På grund härav har styrelsen uppdragit åt domänintendenten
att föranstalta om utarrendering av egendomen till den 14 mars
1941. Uppskattningsnämndens förslag, att egendomen skulle oavsett försäljningsfrågan
utarrenderas till nuvarande arrendatorn under 10 år, torde,
för den händelse staden förvärvar egendomen, kunna genomföras endast i
den utsträckning staden lämnar medgivande härtill. Beträffande förslaget
att kronan före försäljningen skulle inlösa arrendatorn tillhöriga byggnader
och anläggningar, anser styrelsen, att det bör åligga staden att inlösa dessa
byggnader av arrendatorn med det beräknade beloppet, 21,675 kronor, eller,
därest arrendatorn ej är villig godtaga detta anbud, med belopp, vilket i
händelse av tvist bestämmes i den ordning, som stadgas i 2 kap. 8 § i lagen
örn nyttjanderätt till fast egendom.

Styrelsen ifrågasätter huruvida ej Kungl. Majit ville söka inhämta riksdagens
medgivande till försäljning av egendomen eller delar av densamma
till Jönköpings stad samt därvid utverka bemyndigande att slutligen fastställa
köpeskilling ävensom övriga villkor vid försäljningen.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen nr 2 i Jönköpings
stad skola försäljas antingen i deras helhet eller ock till viss del till Jönköpings
stad mot köpeskilling och under villkor, vilka bestämmas av Kungl.
Majit.

Med hänsyn till det intresse Jönköpings stad synes hava att förvärva ifrågavarande
kronolägenheter eller åtminstone delar därav har jag icke något
att erinra mot domänstyrelsens förslag, att lägenheterna eller delar därav
skola försäljas till staden. För att undvika att försäljningsärendets avgörande
uppskjutes förordar jag, att ärendet underställes riksdagens prövning,
oaktat förslag till försäljningsvillkor nu ej kunna framläggas. Därest riksdagen
lämnar bifall till den föreslagna försäljningen, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att, efter förslag av domänstyrelsen, fastställa köpeskilling
och övriga försäljningsvillkor. I enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit
torde såsom utgångspunkt vid bestämmandet av köpeskillingen böra
tjäna det av länsarkitekten Lundgren angivna saluvärdet. Senast i samband
med försäljningen torde även frågan örn ersättning till nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

arrendatorn Werthén för vissa byggnader och anläggningar böra regleras.
Jag utgår vidare från att staden, i den utsträckning densamma ej anser sig
böra omedelbart exploatera förvärvad egendom, beaktar den företrädesrätt
till nytt arrende, som må tillkomma arrendatorn.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheterna Mellanängen nr 1 och Österängen
nr 2 inom Jönköpings stad må försäljas antingen i deras
helhet eller ock till viss del till Jönköpings stad mot köpeskilling
samt på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t efter
förslag av domänstyrelsen bestämmer.

14:o.

Nelhammar nr 1 i Kalmar län.

Landsfiskalsbostället 3A mantal Nelhammar nr 1 i Ukna socken av Kalmar
län har genom kammarkollegii och statskontorets gemensamma beslut indragits
till statsverket från den 14 mars 1937. Med anledning härav har
domänstyrelsen föranstaltat om uppskattningsförrättning å egendomen, vilken
emellertid av styrelsen utarrenderats till den 14 mars 1940 mot en årlig
avgäld av 1,400 kronor. Av instrumentet över förrättningen, vilken hållits
den 11 juli 1938, ävensom av övriga till ärendet hörande handlingar samt en
av distriktslantmätaren G. Sundblad år 1938 över egendomen upprättad
karta med beskrivning inhämtas bl. a. följande.

Egendomen, som är belägen 30 kilometer från Valdemarsvik samt 1 kilometer
från Nelhammars järnvägsstation, har en areal av 114.3975 hektar,
varav 33.6143 hektar åker och 80.7832 hektar avrösningsjord.

Åkerjorden består huvudsakligen av lermylla och i övrigt av dyjord eller
sandmylla. Den lägst belägna åkerjorden översvämmas vid högt vattenstånd.
Hävden är medelmåttig.

Egendomen har ej andel i allmänning.

De kronan tillhöriga byggnadernas allmänna tillstånd är, ehuru byggnaderna
äro nöjaktigt underhållna, knappt medelgott. Undantagas bostadsutrymmena,
som äro mycket otillräckliga, äro byggnaderna emellertid tillräckliga
för egendomens behov. Arrendatorn äger ett större boningshus,
källare invid boningshuset, hönshus, två garagebyggnader m. m.

Elektriska högspänningsledningar, vilka tillhöra abonnenter i Nelhammar,
finnas framdragna över egendomens skogsmark. Dessutom finnas lågspänningsledningar
tillhöriga förre landsfiskalen A. G. Högsell.

Taxeringsvärdet utgör för inägoma 32,300 kronor och för skogsmarken
9,600 kronor.

Egendomen har ej andel i avdikningslån.

Å egendomen finnas tre bebyggda lägenheter, belägna vid järnvägsstationen,
nämligen Skönaro, som brukats av förre banvakten A. G. Lindberg,
Mejeritomten, som innehas av Nelhammars mejeriförening, och en tomt, som
innehas av handlanden J. Vidén. Dessutom finnas vid ladugården ett boningshus
tillhörigt V. Davidssons stärbhus och en rävgård, kallad Opphem.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Uppskcittningsnämnden, som till en början antecknat, att någon framställning
om förvärvande av jord från kronoegendomen till förstärkning av närbeläget
jordbruk icke gjorts, har verkställt saluvärdering av egendomen
från följande utgångspunkter. Hela egendomen borde försäljas, då egendomens
skogsmark vore av relativt ringa omfattning och de byggnader, som
tillhörde egendomen, med undantag av ladugården vore i mindre gott skick.
Härvid borde de tre bebyggda lägenheter, som innehades av A. G. Lindberg,
Nelhammars mejeriförening och J. Vidén, försäljas till innehavarna. Däremot
vöre det icke lämpligt att avstycka rävfarmsområdet, som vore beläget
inuti egendomen. För övrigt utginge icke någon avgäld för området.
Nämnden hade även prövat frågan örn reserverande av ytterligare mark
för tomtändamål men kommit till det resultatet, att avstyckning för sådant
ändamål icke borde förekomma i detta fall, då Nelhammars stationssamhälle
saknade industri eller andra inrättningar, som skulle kunna bereda arbetstillfälle
åt ökad befolkning, samt då bebyggelse med sommarbostäder icke
kunde påräknas.

Med ledning härav har nämnden saluvärderat egendomen i följande
lotter:

1. Huvudgården med trädgårdsområdet vilken lott omfattar ägofigurerna
nr 1—134 samt 144—152 med en areal av 113.361 hektar, därav 33.026 hektar
tomt och åker samt 80.335 hektar avrösningsjord. Lotten har åsatts ett saluvärde
av 48,200 kronor, varav 17,000 kronor belöpa å skogsmark med växande
skog, samt ett arrendevärde av 1,440 kronor.

Nuvarande arrendatorn av egendomen, A. G. Högsell, hade innehaft densamma
som löneboställe under åren 1913—1937, varvid han på grund av
sin skyldighet såsom indelningshavare byggt ladugård å egendomen; sedan
1937 hade han arrenderat densamma. Han ägde huvudbyggnaden därstädes
och önskade förvärva egendomen. Då Högsell alltid skött egendomen på
nöjaktigt sätt, tillstyrkte nämnden i första hand, att huvudgårdslotten med
tillämpning av 9 § första stycket i 1929 års försäljningsförordning försåldes
med hembudsrätt för Högsell. Köpeskillingen för lotten borde erläggas enligt
21 § och 22 § B i förordningen. Örn emellertid detta förslag icke kunde
vinna bifall, borde Högsell hembjudas det trädgårdsområde, där hans boningshus
vore beläget. Detta område omfattade ägofigurerna nr 148—152
och hade en areal av 1.145 hektar, varav 0.628 hektar tomt och 0.517 hektar
avrösningsjord. Saluvärdet utgjorde 5,000 kronor, arrendevärdet 200
kronor. Högsell, som delgivits nämndens båda förslag, hade förklarat sig
önska inköpa hela huvudgårdslotten för det föreslagna saluvärdet.

2. J. Vidéns tomt, vilken omfattar ägofigurerna nr 135—137 med en areal
av 4,450 kvadratmeter. Saluvärdet hade uppskattats till 2,670 kronor, arrendevärdet
till 125 kronor. Tomten vore bebyggd med en handelslägenhet, tillhörig
J. Vidén.

3. Mejeritomten, vilken omfattar ägofigurerna nr 138—141 med en areal
av 3,400 kvadratmeter. Saluvärdet utgjorde 1,700 kronor, arrendevärdet 100
kronor. Tomten vore bebyggd med en mejerianläggning tillhörande Nelhammars
mejeriförening.

A. Skönaro, vilken lott motsvarar ägofigurerna nr 142 och 143 med en
areal av 2,515 kvadratmeter. Saluvärdet utgjorde 1,006 kronor och arrendevärdet
50 kronor. Tomten vore bebyggd med boningshus och uthus, tillhöriga
A. G. Lindberg.

De under 2—4 angivna lotterna borde för de föreslagna saluvärdena hembjudas
innehavarna, vilka förklarat sig villiga inköpa dem på dessa villkor.
Köpeskillingarna borde erläggas kontant.

Nämnden hade icke funnit skäl att beträffande någon av de fyra lotterna
föreslå särskilda villkor angående lottens användning samt återköpsrätt. Örn

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

föreskrift härutinnan likväl skulle anses böra meddelas, borde saluvärdet
nedsättas med tio procent.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstyrkt uppskattningsnämndens
förslag.

I skrivelse den 11 november 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen har ej något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag om
egendomens försäljning i angivna fyra lotter, nämligen huvudgårdslotten och
tre tomter. Beträffande huvudgårdslotten vill styrelsen — ehuru med viss
tvekan, då förre boställshavaren och nuvarande arrendatorn A. G. Högsell
enligt vad handlingarna upplysa endast nöjaktigt men ej väl hävdat egendomen
— tillstyrka hembud för arrendatorn vid huvudgårdens försäljning.

Styrelsen har härvid tagit hänsyn till dels att Högsell innehaft egendomen så
lång tid som 27 år, dels att Högsell äger det boningshus å egendomen, som
kan av köpare användas som mangårdsbyggnad. Då det ej torde vara uteslutet
att tomter inom en ej alltför avlägsen framtid kunde komma att försäljas
från egendomen, anser styrelsen likväl för sin del, att förbehåll örn
återköpsrätt, därest köparen använder huvudgården för annat ändamål än
jordbruk, bör föreskrivas. Någon nedsättning av köpeskillingen bör ej äga
rum med anledning härav. Mot de föreslagna saluvärdena har styrelsen ej
något att erinra. Högsell bör emellertid medgivas att erlägga köpeskillingen
enligt bestämmelserna i 21 § och 22 § A i 1929 års försäljningsförordning.

Köparna av tomterna borde erlägga köpeskillingarna enligt 21 § och 22 § B
i förordningen. Beträffande det i ärendet omnämnda boningshus, som tillhör
Verner Davidssons stärbhus, har styrelsen inhämtat, dels att detsamma
är beläget mellan egendomens boningshus och ladugården, varför det ej vöre
lämpligt att försälja den tomt, varå det är beläget, dels ock att änkan Davidsson
ej själv bebor huset utan har detsamma uthyrt. Domänintendenten har
förordat, att förbehåll göres örn rätt för änkan att lia huset kvarstående under
hennes livstid. Å andra sidan har Högsell förklarat sig villig att, därest
han komme att förvärva huvudgården, inköpa byggnaden för 1,400 kronor.

För egen del biträder styrelsen domänintendentens förslag.

Slutligen får domänstyrelsen meddela, att styrelsen gått i författning om
egendomens utarrendering för tiden till den 14 mars 1941, då tomtområdena
ännu ej avstyckats och statsmakternas försäljningsbeslut icke synes kunna
föreligga före den 14 mars 1940.

Efter övervägande av olika i ärendet framkomna förslag har jag funnit Departements CrltTGTb mig

kunna tillstyrka försäljning av ifrågavarande kronoegendom på det sätt
och mot de villkor, som av domänstyrelsen föreslagits. Därest den föreslagna
försäljningen till Nelhammars mejeriförening bifalles, har föreningen
att i vanlig ordning ansöka örn tillstånd till förvärvet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

alt kronoegendomen 3/4 mantal Nelhammar nr 1 i Ukna
socken av Kalmar län må, sedan avstyckning i vederbörlig
ordning genomförts, försäljas i fyra lotter, nämligen

huvudgårdslotten, motsvarande å en av distriktslantmätaren
G. Sundblad år 1938 över egendomen upprättad karta
ägofigurerna nr 1—134 samt 144—152, jämlikt förordningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. för en köpeskilling av 48,200 kronor
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för A. G. Högsell
samt med förbehåll örn skyldighet för köparen att använda
egendomen såsom självständigt jordbruk och om rätt för
kronan att under en tid av tio år från tillträdet köpa egendomen
åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom,
en lott om 2,515 kvadratmeter, motsvarande å samma karta
ägofigurerna nr 142 och 143, för en köpeskilling av 1,006
kronor med hembudsrätt för A. G. Lindberg enligt 10 § i
nämnda förordning nr 176/1929,

en lott örn 4,450 kvadratmeter, motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 135—137, för en köpeskilling av 2,670 kronor
till J. Vidén, samt

en lott örn 3,400 kvadratmeter, motsvarande å kartan ägofigurerna
nr 138—141, för en köpeskilling av 1,700 kronor
till Nelhammars mejeriförening;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas, beträffande
samtliga lotter, att desamma försäljas med
tillträdesrätt den 14 mars 1941, att endast kronoegendomen
tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,
att lotterna försäljas i befintligt skick, samt att innehavare
av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna kvarstående
och desamma nyttja utan rätt för köpare till annan
ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd
av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur, beträffande
huvudgårdslotten, att kronan och Högsell icke skola
äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund av
arrendekontraktet med undantag för till äventyrs oguldna arrendeavgifter
och skatter, samt att änkan Davidsson, därest
icke annan uppgörelse träffas med ägaren till huvudgårdslotten,
förbehålles rätt att under sin livstid ha ett stärbhuset
efter hennes avlidne man tillhörigt boningshus kvarstående
å lotten utan ersättning till köparen, beträffande
lotten örn 4,450 kvadratmeter, alf köpeskillingen
skall erläggas på sätt stadgas i 21 § och 22 § B i förordningen
nr 176/1929, samt att i övrigt bestämmelserna i denna
skola gälla i tillämpliga delar, ävensom, beträffande
lotten om 3,400 kvadratmeter, likaledes att köpeskillingen
skall erläggas på sätt stadgas i 21 § och 22 § B i
förordningen nr 176/1929 samt att i övrigt bestämmelserna i
denna skola gälla i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

15:o.

Sandshult nr 5 i Kalmar län.

Jämlikt beslut den 9 mars 1934 förordnade Kungl. Majit med riksdagen
(prop. nr 92, punkt 4, R. skr. nr 64), att av kronoegendomen Sandshult
51 i Döderhults socken av Kalmar län finge försäljas bland annat lotten
litt. N (Skorpetorps huvudgård) med en areal av 167.596 hektar och ett saluvärde
av 42,000 kronor, enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt enligt
9 § förordningen för arrendatorn Filip Brundin. Därjämte föreskrev Kungl.
Majit, att, därest Filip Brundin icke begagnade sig av honom medgiven
hembudsrätt till lotten, denna skulle utbjudas till salu å offentlig auktion
enligt bestämmelserna i 15 § i förordningen. Såsom villkor vid försäljningen
skulle bland annat gälla, att köparen skulle ensam svara för samtliga Skorpetorp
nr 1 åvilande kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.
Lotten har härefter icke försålts. Sedan Brundin avlidit, övertogs
arrendet av dennes hustru, som emellertid överlåtit arrendet å Ernfrid
Fingal från den 14 mars 1935.

Vid avstyckningsförrättning å egendomen har lottens areal angivits till
168.282 hektar, varav 68.626 hektar åker, 6.637 hektar äng och 93.019 hektar
avrösningsjord.

I skrivelse till domänstyrelsen den 13 april 1937 anhöll Ernfrid Fingal
att få inköpa egendomen för ett pris, motsvarande det åsätta saluvärdet.
Såsom skäl för bifall till ansökningen anförde Fingal följande.

Fingals fader hade innehaft egendomen från år 1916 intill 1928, då han
på grund av framskriden ålder och dödsfall inom familjen velat överlåta
den på sonen, som dock vid den tiden på grund av annan verksamhet varit
förhindrad övertaga densamma. Först år 1935 hade Ernfrid Fingal fått
övertaga arrendet efter änkan Brundin och därvid inköpt inventarierna å
egendomen samt iklätt sig därav följande förbindelser. Vid övertagandet
hade den största och bästa delen av egendomens åkerjord varit försumpad
varjämte diken och åkertegar varit beväxta med lövskog, vass och säv. Till
följd därav hade Fingal måst gräva nya diken (omkring 1,000 m. täckdiken)
samt taga upp den igenvuxna åkern (cirka 20 hektar), på grund varav
nu mer än V3 av den förut obrukade åkern vore under kultur. Någon ersättning
härför i form av ökade skördar hade Fingal ännu ej kommit i åtnjutande
av, då det toge minst 2 år innan dylik försumpad jord lämnade
nöjaktig skörd. Förutom dessa förbättringsarbeten hade Fingal verkställt
ganska omfattande underhållsarbeten å egendomens hus och gärdesgård^-.

Sedan domänstyrelsen genom beslut den 11 juni 1937 funnit förenämnda
ansökning icke kunna bifallas, har Fingal i en till jordbruksdepartementet
inkommen skrift den 7 juli 1937 — vilken skrift därefter överlämnats till
domänstyrelsen — förnyat sin hemställan alt få inköpa ifrågavarande egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Landsfiskalen i Oskarshamns distrikt Ilar i avgivet yttrande — under vitsordande
av Fingals uppgifter rörande av honom verkställda förbättringsarbeten
samt under framhållande av att Fingal vore en synnerligen skötsam,
redbar och ordentlig man — tillstyrkt hembudsrätt för Fingal vid egendomens
försäljning.

Med skrivelse den 31 december 1937 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen hemställer, att egendomen måtte försäljas med hembudsrätt enligt
9 § i 1929 års försäljningsförordning för arrendatorn Fingal. Riksdagens
medverkan därtill torde dock vara erforderlig. Beträffande saluvärdet
bör detta, med hänsyn till den ökade åkerareal lotten genom avstyckning
erhållit samt till kostnaderna för lottens avstyckning, bestämmas till 43,000
kronor, varav 728 kronor 12 öre för avstyckningskostnaderna.

Vidare torde jag få anmäla, att arbetsstyrelsen för Skorpetorp-Skrika
dikningsföretag av år 1929 i Fliseryds och Döderhults socknar av Kalmar
län i skrivelse den 31 januari 1938 anhållit att såsom villkor vid
försäljningen av ifrågavarande egendom måtte föreskrivas skyldighet för
köparen att till företaget utbetala 59.208 procent av vid företagets utförande
uppkommen merkostnad om 27,612 kronor 84 öre eller sålunda 15,980
kronor 26 öre eller att företaget måtte beviljas erforderligt anslag för täckande
av nämnda del av samma merkostnad. Till stöd för ansökningen har
anförts i huvudsak följande.

Efter vederbörligt förordnande förrättades av statens lantbruksingenjör i
Kalmar län laga syneförrättning rörande sänkning av marker tillhöriga
Skorpetorp, Skrika m. fl. hemman i Döderhults och Fliseryds socknar. Förrättningen
avslutades den 10 juni 1929. Företaget benämndes Skorpetorp—
Skrika torrläggningsföretag. Den för företaget tillsatta arbetsstyrelsen antog
sedermera entreprenör för företagets genomförande och entreprenadsumman
bestämdes till 64,400 kronor. Under arbetets gång visade det sig,
att lantbruksingenjörens kostnadsberäkningar voro felaktiga, då den mark
där kanalen drogs fram, i stor omfattning bestod av berg och jordarter av
mera svårarbetad beskaffenhet än lantbruksingenjörerna beräknat. Entreprenören
begärde därför ytterligare ersättning för sitt arbete och tvisten
blev hänskjuten till skiljenämnd, som genom beslut den 14 september 1933
tillerkände entreprenören ett belopp av 14,630 kronor. Sedan företaget slutförts
och alla kostnader för detsamma kunnat exakt angivas, hade det nu
visat sig, att en merkostnad utöver båtnadsvärdet uppkommit till ett belopp
av 27,612 kronor 84 öre. Sökande till företaget voro en del småbrukare
och lägenhetsägare med en i kostnadsförslaget upptagen sammanlagd delaktighet
i kostnaderna av 27.269 procent. Staten, som tvångsvis inginge i
företaget, skulle deltaga i kostnaderna med 59.208 procent, men kunde icke
avkrävas större belopp än som motsvarade båtnaden. 59.208 procent av
merkostnaden utgjorde 15,980 kronor 26 öre, vilket belopp alltså skulle
fördelas på de småbrukare och lägenhetsägare, som stöde såsom sökande
till företaget. Om arbetsstyrelsen avkrävde dessa sökande deras andel i sistnämnda
belopp, komme detta att medföra ekonomisk ruin för de flesta
av dem.

I ansökningen framhålles vidare, att kronoegendomen Skorpetorp genom
företaget vunnit en ökning i åkerarealen av 80 tunnland. Denna nya åker,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

som förut var fullkomligt oduglig, vattendränkt sjöbotten, vore av prima
beskaffenhet. Gårdens åkerareal hade genom företaget tredubblats. Den
merkostnad intressenterna i avdikningsföretaget hade att ikläda sig procentuellt
enligt kostnadsfördelningslängden utgjorde en oberäknad belastning.
Skulle på dessa intressenter även fördelas den merkostnad, som procentuellt
skulle falla på kronoegendomen Skorpetorp eller 15,980 kronor,
bleve det som förut anförts för dessa ekonomiskt oöverkomligt.

Efter remiss har domänstyrelsen den 9 februari 1938 avgivit utlåtande i
ärendet, därvid emellertid hemställts, att förevarande av arbetsstyrelsen för
Skorpetorp—Skrika dikningsföretag gjorda hemställan, i vad den avsåge
ett överflyttande å salulotten Skorpetorp av berörda merkostnad örn 15,980
kronor 26 öre, icke måtte föranleda någon vidare åtgärd. Styrelsen anför
vidare bland annat följande.

I yttrande till Kungl. Maj:t den 20 december 1935 över en framställning
av arbetsstyrelsen för berörda dikningsföretag om anslag av statsmedel till
ett belopp av 14,630 kronor för täckande av vissa kostnader, som företaget
genom skiljedom ålagts att utbetala till entreprenören, hade domänstyrelsen
motsatt sig bifall till sökandens hemställan, att Skorpetorp l1 skulle deltaga
i täckandet av berörda merkostnader. Styrelsen hade emellertid tilllika
förklarat, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna, att merkostnaderna
borde på av sökanden anförda skäl täckas av statsmedel, styrelsen ej hade
något att erinx-a häremot under förutsättning att särskilt anslag härför beviljades.

Genom beslut den 21 februari 1936 hade Kungl. Majit funnit ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Styrelsen vidhåller helt sitt yttrande av den 20 december 1935 såväl beträffande
det ifrågasatta överflyttandet å salulotten Skorpetorp av merkostnaderna
för företaget som rörande dessa kostnaders gäldande genom särskilt
anslag av statsmedel.

Angående kostnaderna för ifrågavarande dikningsföretag vore att märka,
att domänstyrelsen hos Söderbygdens vattendomstol yrkat, att företaget icke
måtte komma till stånd, att vattendomstolen genom utslag den 30 juni 1930
ogillat detta yrkande, att vattendomstolen, som genom samma utslag funnit
de beräknade förbättringsvärdena för höga, nedsatt desamma med 20 procent
samt fastslagit, att klagandena, bland dem kronan, icke vore pliktiga
att vidkännas större bidrag till kostnaden för företaget än som svarade mot
värdet av båtnaden, samt att den reducerade båtnaden för kronans del beräknats
till 38,696 kronor 20 öre.

Beträffande Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 21 febi-uari 1936 angående
ifrågasatt ytterligare statsunderstöd till omförmälda dikningsföretag må
i detta sammanhang nämnas, att till den i dikningsföretaget ingående kronoegendomen
Skorpetorp l1 utgått statsunderstöd med belopp, motsvarande
den genom företaget uppkomna båtnaden å kronoegendomen tillhörig
mark, vilket statsunderstöd till lika stora delar bestått av statsbidrag från
avdikningsanslaget och lån från avdikningslånefonden. Vidare hade 1934
års riksdag avslagit väckta motioner örn ytterligare statsunderstöd till ifrågavarande
företag (se 1934: motion 1:267 och 11:470; jordbr, utså. uti.
nr 74).

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Med skrivelse den 28 februari 1938 har härefter domänstyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd framställning av Esaias Bengtsson, Påskallavik,
däri denne anmält sig som spekulant å salulotten samt erbjudit sig att
för densamma betala 52,000 kronor samt att därutöver ansvara för egendomen
åvilande andel i odlingslånet till Skorpetorp-Skrika dikningsföretag,
under förutsättning att av köpeskillingen till dikningsföretaget utbetalades
9,000 kronor såsom bidrag till gäldande av den merkostnad, företaget dragit
utöver båtnadsvärdet. Domänstyrelsen har härjämte överlämnat yttrande
av domänintendenten. Denne har anfört i huvudsak följande.

Bengtsson har alltsedan ifrågavarande dikningsföretags tillkomst varit
ordförande i arbetsstyrelsen för företaget och i denna egenskap nedlagt ett
beaktansvärt arbete för företagets rationella bedrivande samt för att förhjälpa
sökandena till företaget ur en oförskyllt iråkad ekonomiskt svår situation,
uppkommen därigenom, att företaget vid grävningarnas utförande
stött på betydande bergmassor, som icke medräknats i det för företaget ursprungligen
upprättade kostnadsförslag^.

Kronan har i detta fall tillskyndats en betydligt större nytta av företaget
än det vid saluvärderingen av egendomen år 1932 varit möjligt att uppskatta,
varför saluvärdet för egendomen kommit väl mycket i underkant.
Man torde kunna fastslå, att det verkliga värdet håller sig omkring 52,000
kronor.

Då Bengtsson icke förut är ägare till jordbruk eller annan fastighet och
då han i övrigt torde vara väl skickad att handha och bruka ifrågavarande
fastighet, anser domänintendenten sig böra tillstyrka antagande av det av
honom avgivna anbudet. Skulle egendomens arrendator Ernfrid Fingal
emellertid vara villig att friköpa egendomen i enlighet med det anbud,
Bengtsson avgivit, bör företrädesrätt till förvärvet tillerkännas Fingal.

Skulle egendomen mot förmodan komma att försäljas för 43,000 kronor
bör kronan förbehållas återköpsrätt till egendomen under tio år.

Domänstyrelsen har anfört bland annat följande.

Då av det avgivna anbudet samt domänintendentens yttrande torde framgå,
att det lotten åsätta saluvärdet, 43,000 kronor, är för lågt med hänsyn
till den förbättring, egendomen undergått genom berörda torrläggningsföretag,
anser styrelsen sig icke längre kunna tillstyrka egendomens försäljning
till Fingal för 43,000 kronor, utan förmenar, att egendomen bör ånyo saluvärderas
samt därefter hembjudas Fingal för det saluvärde, som kan komma
att bestämmas.

Beträffande förslaget, att en del av köpeskillingen skulle utbetalas till
torrläggningsföretaget såsom bidrag till gäldande av den merkostnad företaget
dragit utöver båtnadsvärdet, får styrelsen avstyrka detsamma, då
markinköpsfonden givetvis bör bekomma den köpeskilling för egendomen,
som motsvarar dess nuvarande värde.

Sedan domänstyrelsen härefter i skrivelse den 30 april 1938 anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn ny uppskattningsförrättning å ifrågavarande
salulott (lotten N, Skorpetorps huvudgård), har Kungl. Majit den
14 maj 1938 anbefallt domänstyrelsen att — efter det förnyad saluvärdering
av egendomen ägt rum — ånyo avgiva utlåtande i ärendet.

Med anledning härav har domänstyrelsen med skrivelse den 17 februari
1939 överlämnat protokoll över en den 21 juli 1938 verkställd uppskatt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

ningsförrättning å salulotten jämte övriga ärendet tillhörande handlingar.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen äro i mindre gott skick men
nöjaktigt underhållna och tillräckliga för egendomens behov.

Åkerjorden består till största delen av lätt tämligen oförmultnad mossjord
samt i övrigt av sandjord. Betesmarken är dålig, skogsmarken bergbunden
men i övrigt god. Dikningsförliållandena äro för närvarande tillfredsställande,
men de stora oförmultnade mossodlingarna komma snart
att sjunka, varigenom avloppet försämras.

Taxeringsvärdet utgör för inägorna 59,300 kronor.

Uppskattningsnämnden har saluvärderat lotten till 73,558 kronor 1 öre,
i vilket belopp ingår värdet av den båtnad, som uppkommit för kronoegendomen
genom utförandet av det i ärendet omförmälda dikningsföretaget.
Som köparen av lotten skulle svara för egendomen åvilande kostnader på
grund av odlingslån till dikningsföretaget, borde för bestämmande av köpeskilling
för lotten saluvärdet minskas med odlingslånets kapitalbelopp, vilket
upptagits till beräknat maximibelopp, 38,696 kronor 20 öre, eller värdet
av den båtnad, som genom företagets utförande tillskyndats egendomen.
Köpeskillingen har därför beräknats till (73,558 — 38,696 =) i runt tal
34,900 kronor.

Uppskattningsnämnden har vidare uttalat, att den ojämförligt största delen
av egendomens åkerjord uppkommit genom det egendomen berörande
dikningsföretaget. Den vunna åkerjorden vore emellertid av sådan beskaffenhet,
att den komme att undergå en mycket snabb förmultning och sjunkning
efter torrläggningen, varav följde att torrläggningsförhållandena försämrades
och jordfasta stenar i det övre jordlagret komme att framträda och
försvåra brukningen. Då därtill komme, att blivande ägare måste vidkännas
kostnaden för kanalens undei’hå!l i den mån denna belöpte på egendomen,
ansåge uppskattningsnämnden, att den för egendomen uppkomna båtnaden
beräknats för högt.

Vederbörande jägmästare har hemställt om åtgärders vidtagande för fridlysning
jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande
av 14 st. ekar, växande å områden, avsedda att försäljas från kronoegendomen
Skorpetorp och närmare angivna å en av jägmästaren upprättad
kartskiss.

Överjägmästaren har tillstyrkt jägmästarens framställning och angående
ifrågavarande ekar anfört följande. Ekarna äro på grund av sin grovlek
och kronans vackra utformning att anse såsom prydnadsträd. De äro, på ett
undantag när, oskadade och livskraftiga och kunna därför under långa tider
framåt förväntas bibehålla sin karaktär av prydnadsträd. Sedan den del av
gamla kustlandsvägen från Kalmar till Oskarshamn, invid vilken 13 st. av
träden växte, numera erhållit en annan sträckning, är förstnämnda vägsträcka
ej längre huvudled, varför något hinder för trädens bibehållande ur
trafiksynpunkt knappast torde kunna påvisas.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Styrelsen har från lantbruksstyrelsen inhämtat, att arrendatorn Fingal
ansökt örn och erhållit del såväl i avdikningslån som i statsbidrag till förberörda
torrläggningsföretag. För salulottens del hade avdikningslånet utgått
med 19,347 kronor 27 öre och statsbidraget med 19,343 kronor 25 öre.
1938 års uppskattningsnämnd har saluvärderat egendomen till 73,500 kronor.
Då köparen skall svara för annuiteterna å avdikningslånet, bör salu -

Departements chefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

värdet minskas med 19,350 kronor till 54,150 kronor, vilket saluvärde styrelsen
anser skäligt.

Av berörda ekar växa de å jägmästarens skiss med nr 1, 4 och 6—14 betecknade
ekarna å nu ifrågavarande salulott, eken nr 2 å en försåld lott och
ekarna nr 3 och 5 å salulotten litt O, Sjöändan. Då styrelsen har för avsikt
att vidtaga åtgärder för fridlysning av berörda i kronans ägo kvarvarande
ekar, böra ekarna nr 1, 4 och 6—14, som ej äro medtagna vid senaste
uppskattningen av virkesförrådet, undantagas från försäljningen.

Domänstyrelsen har gått i författning om salulottens utarrendering till den
14 mars 1940, varför lotten bör försäljas med tillträdesrätt denna dag.

I skrivelse den 18 november 1939 har domänstyrelsen vidare anfört följande.

Enligt till domänstyrelsen inkommet yttrande har Fingal nu beslutat
sig för att till det föreslagna priset, 54,150 kronor, inköpa ifrågavarande
fastighet. Dock har Fingal hemställt, att en till försäljning bestämd byggnadstomt
av förevarande kronoegendom, litt. Th, finge utan förhöjning av
köpeskillingen ingå i köpet. Beträffande denna tomt, som vore sankt belägen
och ej lämpade sig till byggnadstomt, har Kungl. Maj:t jämlikt brev
den 9 mars 1934 förordnat att densamma skulle med ett saluvärde av 500
kronor försäljas under hand enligt 13 § i försäljningsförordningen, utan att
den därefter funnit någon köpare. Med hänsyn till tomtens belägenhet i hagmarken
till salulotten samt då ej mindre än elva obebyggda tomter ännu äro
osålda, har styrelsen ej något att erinra mot att lotten litt. Th må ingå i köpet
utan förhöjning av köpeskillingen.

Lantbruksstyrelsen, som härefter yttrat sig i ärendet i vad detsamma avser
frågan om ytterligare statsbidrag till Skorpetorp—Skrika dikningsföretag,
har i utlåtande den 15 februari 1940 anfört följande.

Med hänsyn till statsmakternas beslut i anledning av vid 1934 års riksdag
väckta motioner (1:267 och 11:470) och av företagets arbetsstyrelse
samma år gjord framställning om ytterligare statsbidrag till företaget finner
lantbruksstyrelsen sig icke kunna taga slutgiltig ställning till nu föreliggande
framställning i samma syfte, med mindre möjlighet beredes styrelsen
att göra ett bedömande av företagets verkningar på delägarnas ekonomiska
ställning. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra hos vederbörande
länsstyrelse hemställa örn införskaffande av uppgifter i nämnda avseende.
Detta kommer emellertid oundvikligen att medföra ett avsevärt försenande
av behandlingen av jämväl övriga i framställningen upptagna frågor. Med
anledning härav och då frågan örn ytterligare statsbidrag till företaget torde
vara helt oberoende av övriga i ärendet omförmälda spörsmål, hemställer
lantbruksstyrelsen, att behandlingen av bidragsfrågan måtte tillsvidare uppskjutas.
Därest denna hemställan bifalles, torde lantbruksstyrelsen få bliva
i tillfälle att framdeles till fortsatt behandling upptaga den av arbetsstyrelsen
gjorda framställningen i nämnda del.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan, huruvida ytterligare
statsbidrag bör utgå till Skorpetorp—Skrika dikningsföretag av år 1929 för
täckande av vissa vid företagets utförande uppkomna merkostnader. Lösningen
av denna fråga torde böra anstå i avbidan på ytterligare utredning
rörande ifrågavarande företags verkningar på delägarnas ekonomiska ställning
samt rörande storleken av den båtnad, som genom dikningsföretagets

Kunni. Maj:ts proposition nr 100.

utförande verkligen uppkommit för kronoegendomen Skorpetorp. Nu angivna
spörsmål torde jag alltså senare få ånyo anmäla för Kungl. Maj:t.

Emellertid synes det — för undvikande av att själva försäljningsärendets
avgörande onödigtvis fördröjes — lämpligt, att ärendet i denna del nu underställes
statsmakternas prövning. I detta avseende förordar jag, att salulotterna
i fråga (Skorpetorps huvudgårdslott och obebyggda styckningslotten
litt Th) försäljas såsom en lott med hembudsrätt enligt 9 § försäljningsförordningen
för arrendatorn Fingal. Beträffande saluvärdet synes
detta med hänsyn till den senast hållna uppskattningsförrättningen samt till
den omständigheten att köparen skall svara för annuiteterna å kronoegendomen
berörande avdikningslån böra bestämmas till av domänstyrelsen föreslaget
belopp, 54,150 kronor.

Vad beträffar å salulotten befintliga ekar, vilka enligt vad i ärendet anförts
synas böra skyddas genom fridlysning, torde det böra ankomma på
domänstyrelsen att före försäljningen av salulotten vidtaga för fridlysningens
genomförande erforderliga åtgärder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen Sandshult 51 i Döderhults socken
av Kalmar län lotterna litt. N (Skorpetorps huvudgård) och
litt. Th må försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m.
m. för en köpeskilling av 54,150 kronor, varav 728 kronor
12 öre för avstyckningskostnader, med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för Emfrid Fingal, under villkor att
lotterna försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt räknat
från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga byggnader
och anläggningar ingå i försäljningen, att köparen skall
ensam ansvara för samtliga Skorpetorp nr 1 åvilande kostnader
för egendomen berörande torrläggningsföretag, att, därest
lotterna komma att försäljas till Fingal, varken denne eller
kronan skall äga framställa ersättningsanspråk mot varandra
på grund av arrendekontraktet rörande huvudgårdslotten
med undantag för tilläventyrs oguldna arrendeavgälder
och skatter, samt att innehavare av över lotterna med
vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles
rätt att hava ledningarna kvarstående och nyttja
desamma utan rätt för köparen till annan ersättning än av
ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring,
reparation eller tillsyn av ledningarna, ävensom för skada,
som förorsakas å kreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

16:o.

Vickleby Lilla nr 1—3 i Kalmar län.

I skrivelse den 28 februari 1939 underställde domänstyrelsen Kungl. Maj :ts
prövning frågan om dispositionen för tiden efter den 14 mars 1939 av kronoegendomen
3/4 mantal Vickleby Lilla nr 1—3 i Vickleby socken av Kalmar
län. Egendomen var intill nämnda tid utarrenderad mot ett årligt arrende
av dels 17 hektoliter vete, 18 hektoliter korn och 243 kilogram smör att lösas
med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa^
dels ock därutöver 1,200 kronor; för arrendeåret 14 mars 1938—
14 mars 1939 utgick arrendet med 2,276 kronor 92 öre. Med anledning av
egendomens förestående arrendeledighet hade domänstyrelsen från domänintendenten
och länets hushållningssällskaps egnahemsnämnd infordrat upplysningar
angående egendomens lämplighet till upplåtelse i egnahemslägenheter
eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika lägenheter funnes
i orten. Vidare hade över jägmästaren i Södra distriktet avgivit yttrande
rörande egendomens disposition. Egnahemsnämnden hade icke inkommit
med yttrande. Beträffande de från domänintendenten och överjägmästaren
inkomna yttrandena må nämnas följande.

Domänintendenten anförde, att egendomen hade över medelgoda byggnader
efter Ölandsförhållanden; år 1935 hade arrendatorn av egendomen gjort
framställning hos domänstyrelsen om att få å densamma uppföra ny sädeslada
och svinstallbyggnad mot en ersättning av 14,776 kronor, men domänstyrelsen
hade avslagit ansökningen. Till egendomen hörde endast 16.5
hektar skogsmark, men då åkern vöre av yppersta beskaffenhet, syntes egendomen
kunna försäljas i befintligt skick till ett jämförelsevis gott pris. Egendomen
borde försäljas med hembudsrätt för arrendatorn, Ejnar Johansson.

Över jägmästaren tillstyrkte, att egendomen försåldes odelad.

Sedan domänstyrelsen härefter uppdragit åt domänintendenten att i egenskap
av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta örn
egendomens saluvärdering, hade uppskattningsförrättning å egendomen hållits
den 28 juli 1938. Av det med domänstyrelsens skrivelse överlämnade
protokollet över förrättningen jämte övriga till ärendet hörande handlingar
samt dels en av distriktslantmätaren P. O. Willén år 1925 upprättad karta
över inägoma till egendomen och dels kopia av en av distriktslantmätaren
C. E. Sjödell år 1937 upprättad avstyckningskarta över två med litt. A 1 och
A 2 betecknade områden av egendomen framgick i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 42 kilometer från Borgholms stad, 25 kilometer
från Vickleby järnvägsstation och 15 kilometer från Färjestadens
hamn, har enligt den år 1925 upprättade kartan en areal av 85.533 hektar,
varav 54.323 hektar tomt och åker, 4.079 hektar äng- och odlingsmark, 26.072
hektar avrösningsjord och 1.059 hektar impediment; härtill komma 303 hektar
alvarmark av vid utmarksdelning avsatt utmark. Åkerjorden består av tre
något olika markslag, nämligen dels omkring 36 hektar lermylla, dels 8 hektar
svartmylla —- i håda fallen vilande på lerbotten och utan ovanjordiska ste -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 100.

nar samt av bästa beskaffenhet — och dels omkring 10 hektar sandjord,
som är av mindervärdig beskaffenhet och huvudsakligen utlagd till bete.
Ängen är av medelgod beskaffenhet och består dels av högt belägna betesmarker
å landborgssluttningen och dels av åker- och betesrenar av hårdvallsnatur;
ängsmarken användes endast till bete. Egendomens del av alvarmarken
skulle i och för sig kunna lämna torftigt bete för cirka 30 hästar och
ungdjur men är för närvarande i sitt oskiftade skick av betydligt mindre
värde. Skogsmarken, som å nämnda karta är betecknad med nr 41, 48 och
60, är beväxt med äldre ekskog, insprängd med ask, men en överhandtagande
undervegetation av hagtorn och hassel m. m. hindrar i hög grad skogens
tillväxt. Hävden är god och jordbruket skötes på ett tidsenligt sätt. Dikningsförhållandena
äro knappast fullt tillfredsställande; en del av den bästa
åkerjorden är icke systematiskt täckdikad.

Byggnaderna äro genomgående av bättre beskaffenhet än vad i allmänhet
är fallet beträffande Ölandsgårdar. De tre viktigaste husen, boningshuset,
ekonomihuset samt stallet och ladugården äro nyuppförda och tidsenliga.
Övriga byggnader äro ungefär medelgoda med undantag av två gamla och
otidsenliga kalkstenshus, av vilka det ena innehåller loge och 2 lador samt
det andra svinhus och vagnbod.

Taxeringsvärdet å egendomen utgjorde enligt 1933 års fastighetstaxering
65,000 kronor men är numera höjt till 72,000 kronor.

Domänstyrelsen förordnade ursprungligen om saluvärdering av egendomen
i dess helhet. Emellertid anhöll i en till styrelsen överlämnad framställning
lektorn Rikard Sterner, Göteborg, att vid försäljning av egendomen de till
densamma hörande lövängsbestånd, vilka vore belägna väster och nordväst
om gården på båda sidor om järnvägslinjen, måtte undantagas och avsättas
såsom ett naturskyddsområde under vetenskapsakademiens naturskyddskommittés
vård; till stöd för framställningen framhölls bland annat, att ifrågavarande
skog vid Lilla Vickleby utgjorde enda återstoden av en stor lövskog,
vilken fordom utbredde sig mellan Vickleby och Mörbylånga, att lövängarna
i vårt land hörde till sällsyntheterna, att ifrågavarande löväng vore
av stort skogshistoriskt intresse, då den utgjorde ett levande dokument från
den postglaciala värmetiden samt att densamma vore av annan art än naturparken
Borga hage och de ännu vidsträckta lövskogarna på det s. k. Mittlandet.
Härefter förklarade domänstyrelsen, att saluvärderingen endast skulle
avse egendomens inägor.

Uppskattningsnämmlen avstyrkte efter samråd med vederbörande boställsnämndsordförande
bifall till vissa ansökningar av byamän i Frö lilla i Resmo
socken att få inköpa 250 eller åtminstone 100 hektar av den alvarmark örn
635 hektar, som enligt 1811 års utmarksdelningskarta tillhörde kronoegendomen
gemensamt med ecklesiastika lönebostället Vickleby nr 1. Genom att
lövängsområdena fridlystes berövades kronoegendomen en del av den bästa
betesmarken, och den återstående betesmarken erfordrades för den kreatursstock,
som kunde vinterfödas å egendomen. Beträffande framställningen om
förvärv av 100 hektar av alvarmarken borde beaktas, å ena sidan att gängse
värde å likartad alvarmark vore 25 kronor per hektar eller alltså 2,500 kronor
för 100 hektar och alt hägnadskostnaden för den över 5 kilometer långa
sträckan skulle draga en kostnad av minst 5,000 kronor, och å andra sidan
att å sökandenas samtliga 12 hemman, vartdera örn 7, mantal, bedreves
kreaturslöst lantbruk med enbart lök- och fröodlingar, vilka lämnade betydligt
högre avkastning än vanlig jordbruksdrift, och att sökandena alltså endast
vore i behov av ett eller annat unghästbete. Vidare borde uppmärksammas,
att sökandena vid olika tillfällen av arrendatorerna på Vieklebygårdar liihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 100. 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

na erbjudits att mot en lega av 10 kronor per djur och år få bete på alvaret
för ett begränsat antal djur, men icke antagit erbjudandet. Nämnden hade
även undersökt möjligheterna att genomföra ett förslag, att ett mitt för sökandenas
ägor i norr beläget område om cirka 55 hektar av alvarmarken
skulle säljas med lika andel till varje ägare, men avstyrkte även detta. En
sådan anordning skulle nämligen betinga en kostnad av 1,375 kronor för
marken och minst 1,350 kronor för nyhägnaden och likväl endast medföra
ett betestillskott av knappt ett halvt djur per fastighet. Beträffande samtliga
alternativen gällde slutligen, att ifrågavarande alvarmark icke lämpligen
kunde sammanläggas med Lilla Frös oskiftade alvarmark, då andelen utgjordes
av mantalet, utan skulle avstyckas till en särskild betesfastighet, men
att en dylik avstyckning enligt vad som inhämtats icke kunde genomföras,
då området icke kunde brukas ensamt för sig. Boställsnämndsordföranden
hade förklarat sig helt dela nämndens uppfattning.

Däremot ville nämnden beakta syftet med en av B. Jönsson och sju andra
hemmansägare i byarna Frö stora och Frö lilla gjord anhållan att, innan Iövängsområdena
fridlystes, uthuggning måtte ske i sådan utsträckning, att sökandenas
ägor icke komme att överskuggas av skogen å områdena; i detta
syfte borde enligt nämndens mening en 5 meter bred remsa runt de fridlysta
skogsskiftena hållas fri från större träd, så att beskuggning och oskälig utsugning
av närmast angränsande åkerjord undvekes, dock under förutsättning
att grannarna själva först holle sin egen mark odlad och alldeles fri från
träd samt att skriftligt avtal därom före fridlysningen upprättades mellan
parterna. Beträffande upplåtelsen av naturparksområdena borde i övrigt
stipuleras, att omkring områdena skulle utan stamfastighetens betungande
hållas laggillt stängsel i gränserna mot densamma samt att med upplåtelsen
icke skulle följa delaktighet i alvarmark.

Nämnden åsatte egendomen med undantag av lövängsområdena ett saluvärde
av 68,742 kronor 78 öre eller i runt tal 69,000 kronor, varav 57,961
kronor 50 öre beräknats för åkern, 1,223 kronor 70 öre för ängen, 1,976 kronor
40 öre för avrösningsjorden, 6,081 kronor 18 öre för impediment och alvarmark,
500 kronor för jakten, 500 kronor för ett grustag samt 500 kronor
för ståndskogen; arrendevärdet utgjorde 2,800 kronor. Egendomen borde
försäljas med hembudsrätt för den nuvarande arrendatorn, Ejnar Johansson,
vilken brukat densamma sedan år 1928 och vars fader och farfader dessförinnan
innehaft den sedan år 1888, under vilken tid egendomen alltid skötts
väl. Saluvärdet hade beräknats något under i orten gängse pris samt med
utgångspunkt från att egendomen skulle försäljas den 14 mars 1939 i då befintligt
skick, att köparen skulle gälda alla kostnader för fånget, att köpeskillingen
skulle erläggas enligt 21 § och 22 § A i 1929 års försäljningsförordning
och att vederbörande innehavare av naturskyddsområdena — nr 41,
48 och 60 å kartan —- skulle tillförsäkras rätt att begagna utfartsvägarna nr
4, 8 och 37 antingen genom gården eller omedelbart norr om densamma.
Därest arrendatorn icke önskade förvärva egendomen mot det åsätta saluvärdet,
borde densamma försäljas enligt anbudsgivning till lägst detta värde.

Nämnden ifrågasatte icke förbehåll rörande egendomens användning och
örn återköpsrätt; skulle dylikt förbehåll göras, borde saluvärdet minskas
med 5 procent till 65,500 kronor. Arrendatorn Johanssons fader, Johan Nikolaus
Johansson, som ägde en mindre stuga mitt för gården å ägofigur nr
15, borde vid egendomens försäljning tillförsäkras avgäldsfri nyttjanderätt
till plan och stuga under sin livstid.

Arrendatorn Johansson förklarade sig önska förvärva egendomen med
äganderätt men till ett pris av högst 59,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Över jägmästaren förklarade sig anse, att den ifrågasatta avverkningen i
lövängarnas kantområden icke borde medgivas under några förhållanden;
däremot syntes det för bevarande av områdenas karaktär av löväng framdeles
bli nödvändigt att företaga röjningar för gräs- och örtvegetationens bevarande
samt att upplåta områdena till betesmark.

I övrigt tillstyrkte överjägmästaren uppskattningsnämndens förslag om
egendomens försäljning och hade icke något att erinra mot det föreslagna
saluvärdet. Med hänsyn till att egendomen brukats av den nuvarande arrendatorn
och hans förfäder alltsedan år 1888 borde emellertid arrendatorn erbjudas
förnyat arrende av densamma för en tid av högst 5 år, därest han
icke ville förvärva egendomen för 69,000 kronor.

I en till domänstyrelsen inkommen skrift anhöll lektor Sterner örn meddelande,
huruvida det vore möjligt att vid egendomens försäljning antingen
skapa ett servitut, varigenom ägarna av gården för all framtid ålades att i
viss mindre utsträckning efter naturskyddsmyndighets anvisningar utföra beståndsvårdande
arbeten i form av slåtter och gallring i de avsatta naturskyddsområdena,
eller ock tillförsäkra ägarna av gården att efter anvisningar
nyttja skogarna för slåtter och avverkning i mindre skala. Dylika
stadganden skulle innebära en god lösning på de svåra problem, som
brukade möta, då man önskade bevara en löväng med dess parkartade karaktär,
sedan den genom naturskyddsbestämmelser avstängts från alla kulturinflytelser;
lövängen kunde i motsatt fall snabbt växa igen till ett tätt
lundbestånd, i vilket ett flertal av lövängens buskslag och örter dödades av
beskuggningen, och där lövängens väsentliga skönhetsvärden ginge förlorade.

Domänstyrelsen meddelade vidare i sin skrivelse, att styrelsen, särskilt
med hänsyn till att arrendatorn förklarat sig icke kunna inköpa egendomen
för det åsätta saluvärdet, anmodat nuvarande domänintendenten i länet,
Bernhard Nilsson i Landeryd, att avgiva yttrande i ärendet. Denne hade i
skrivelse den 27 februari 1939 till domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Arrendatorn hade påstått, att någon sädeslada ej funnes å gården, därför
att den förut befintliga vore »nedrasad». Vidare hade han sagt sig ha under
de tre eller fyra sista åren använt och bekostat dräneringsrör för mellan
4,000 och 5,000 kronor. Även om byggnaderna å gården jämväl efter domänintendent
Nilssons mening linnde betecknas såsom i genomsnitt mer än
medelgoda, syntes det vara nödvändigt, att sädeslada och logebyggnad nybyggdes,
så fort ske kunde, vilket komme att medföra stora kostnader, särskilt
därför att å egendomen icke funnes någon skog. Av handlingarna
framginge icke, att arrendatorn bekostat täckdikningen. Då emellertid arrendatorn
icke under så kort tid som tre eller fyra år kunnat tillgodogöra sig
någon nämnvärd fördel av dräneringen, finge såsom hans kostnader för
denna beräknas en icke obetydlig del av arbetslönen för diskesgrävningen,
rörens nedläggande och dikenas igenfyllning, och dessa kostnader vore sannolikt
mycket större än inköpskostnaden för rören. Vid försäljning av egendomen
till arrendatorn borde med hänsyn härtill till grund för saluvärderingen
läggas åkerjordens beskaffenhet före täckdikningen. litt pris av 1,200
kronor per hektar för 44 hektar åker syntes under denna förutsättning vara
för högt.

Vid bedömandet av egendomens värde borde även beaktas att praktiskt
taget ingen skog funnes å densamma. Härav föranleddes dels betydligt ökade
kostnader för nybyggnad och dels en årligen återkommande relativt stor

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

utgiftspost för anskaffande av bränsle för gårdens och arbetsfolkets behov
samt husbehovsvirke i övrigt. Medan å gårdar, där skog funnes, kunde till
vedbrand och delvis till husbehovsvirke användas huvudsakligen avfallsvirke
och värdelös skog, som utan särskilda kostnader vintertid upparbetats av gårdens
folk, påverkades här egendomens värde icke obetydligt av kapitalvärdet
av kostnaden för anskaffande av bränsle och årligt husbehovsvirke.

På grund av vad han sålunda anfört hade domänintendenten Nilsson ansett,
att det föreslagna saluvärdet av 69,000 kronor vore för högt, medan å
andra sidan det av arrendatorn erbjudna beloppet av 59,000 kronor vore för
lågt, särskilt örn det ytterligare minskades med ett belopp av mellan 4,000
och 5,000 kronor, motsvarande kostnaden för dräneringsrör. Sedan domänintendenten
fördenskull uppmanat arrendatorn Johansson att höja sitt anbud,
hade denne skriftligen höjt detsamma till 64,000 kronor, med villkor örn
rätt till avdrag å köpeskillingen med belopp, motsvarande kostnaderna för
dräneringsrör, som han nedlagt »efter dräneringsplan under 3—4 sista åren
för en beräknad kostnad av mellan 4—5,000 kronor». Domänintendent Nilsson
har tillstyrkt antagande av ifrågavarande anbud; då dräneringsrören vore
nedlagda efter plan, som torde vara utarbetad av utomstående sakkunnig
person, borde inköpssummans storlek lätt kunna bestämmas.

För egen del anförde domänstyrelsen i huvudsak, att styrelsen icke hade
något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag att vissa avstyckade områden
skulle ställas under vetenskapsakademiens naturskyddskommittés vård
samt egendomen i övrigt försäljas med hembudsrätt för arrendatorn Johansson.
Den ifrågasatta uthuggningen å lövängsområdena borde icke ifrågakomma,
liksom ej heller någon hägnadsskyldighet omkring desamma. För
övrigt borde frågan om dessa områdens avsättande till naturskyddsområden
upptagas till behandling först sedan försäljningsbeslutet fattats; därvid kunde
även beaktas vad Sterner anfört i sin senare skrivelse. Beträffande köpeskillingen
för själva egendomen borde det av arrendatorn under viss förutsättning
avgivna köpeanbudet antagas; därest egendomen sålunda komme
att försäljas till arrendatorn, hade styrelsen för avsikt att medgiva honom ersättning
för vad han med verifikationer kunde styrka sig ha utgivit för täckdikesrör.

Emellertid anhöll Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1939, som av domänstyrelsen
överlämnades med utlåtande den 19 maj 1939, att få förvärva ifrågavarande
egendom i dess helhet. Såsom skäl härför anfördes, att under senare
år från olika håll framhållits önskvärdheten av att en allmän institution
disponerade ett för försöksändamål lämpligt jordbruk å Öland samt att
ifrågavarande egendom ansåges lämplig såsom försöksgård med hänsyn till
sitt läge och jordens beskaffenhet. Domänstyrelsen förklarade sig anse,
att det ändamål, vartill egendomen enligt hushållningssällskapets mening
skulle användas, vore av så allmän vikt, att hushållningssällskapet borde
framför arrendatorn medgivas rätt att förvärva densamma. Styrelsen hemställde,
att Kungl. Majit måtte anbefalla styrelsen att uppgöra och till Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Maj:t avgiva förslag till egendomens försäljning till hushållningssällskapet
med tillträdesrätt den 14 mars 1940. Styrelsen hade föranstaltat örn egendomens
utarrendering för tiden 14 mars 1939—14 mars 1940.

Med anledning av vad sålunda förekommit överlämnades ärendet till domänstyrelsen
för fortsatt handläggning.

I skrivelse den 19 december 1939 har domänstyrelsen ånyo underställt
ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Av skrivelsen framgår, att styrelsen uppdragit
åt domänintendenten Bernhard Nilsson att i egenskap av ordförande
i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta örn ny förrättning för saluvärdering
av såväl huvudgården som de båda lövängsområdena, vilka blivit
avstyckade såsom en lägenhet, vilken införts i jordregistret under beteckningen
Vickleby Lilla 41. Av det vid denna uppskattningsförrättning, som
hållits den 13 november 1939, förda protokollet inhämtas bland annat följande.

Efter avstyckningen av Vickleby 41 utgör återstående egendomens areal
372.343 hektar, som — sedan viss åker utlagts till bete och nyodling verkställts
— fördela sig med 49.018 hektar å tomt och åker, 10.38 hektar å
äng och odlingsmark, 8.886 hektar å avrösningsjord och 304.069 hektar å
alvarmark. Lotten Vickleby 41 har en areal av 16.19 hektar skogsmark.

Uppskattning snämnden har endast värderat huvudgårdslotten då nämnden
under hand inhämtat, att hushållningssällskapet ej längre önskade förvärva
egendomen. Nämnden har åsatt huvudgården ett saluvärde av 74,100
kronor inklusive skogsvärdet, nämligen 60,060 kronor för åker och tomt,
5,190 kronor för äng, 1,770 kronor för avrösningsjord, 6,080 kronor för
alvarjord och impediment samt 1,000 kronor för jakträtten. Enligt företedda
intyg av täckdikningsförman hade arrendatorn Johansson verkställt
täckdikning för en beräknad kostnad av för rör 5,123 kronor 91 öre och
för arbete 4,512 kronor 48 öre, eller sammanlagt 9,636 kronor 39 öre.
Arrendatorn hade dessutom under den sista arrendeperioden odlat 0.996
hektar. Då arrendatorn vid arrendetidens slut icke kunnat tillgodogöra sig
en mot hans utlägg svarande nytta samt huvudgården värderats med hänsyn
till det förbättrade skick, vari den nu befunne sig, borde vid hembud
av huvudgården till arrendatorn det beräknade saluvärdet nedsättas med
8,700 kronor till 65,400 kronor. Värderingen vore verkställd under förutsättning
att lotten beträffande byggnader och hävd överlätes i det skick,
vari den på grund av bestämmelserna i nu gällande arrendekontrakt skulle
av arrendatorn å egendomen överlämnas, samt beträffande täckdikningen
i nu befintligt skick.

I en till Kungl. Majit ställd, till domänstyrelsen inkommen skrivelse Ilar
hushållningssällskapet anhållit att få återtaga sitt köpeanbud.

Arrendatorn Johansson har förklarat sig villig att inköpa huvudgårdslotten
för en köpeskilling av 65,400 kronor.

För egen del bär domänstyrelsen anfört följande.

Det nu föreslagna saluvärdet överstiger del värde, som styrelsen tillstyrkte
i sin skrivelse den 28 februari 1939, varjämte något avdrag å köpeskillingen
nu ej skall göras för täckdikningsrör. Då arrendatorn önskar förvärva
egendomen med tillträdesrätt flen 14 mars 1940, men köpeavtal ej torde
hinna avslutas förrän elter denna dag, hör likvid tillträdesdagen räknas

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements chefen.

från den 14 mars 1940 med skyldighet för köparen att erlägga 4 procent
ränta å köpeskillingen från sistnämnda dag intill dagen för köpebrevets
utfärdande.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit anser jag mig böra biträda
domänstyrelsens slutliga förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 3/« mantal Vickleby Lilla nr 1—3 i
Vickleby socken av Kalmar län må med undantag av därifrån
avstyckade fastigheten Vickleby Lilla 41 örn 16.19 hektar
försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
för en köpeskilling av 65,400 kronor, med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för egendomens arrendator, Ejnar
Johansson, samt under villkor i övrigt att egendomen försäljes
i befintligt skick med tillträdesrätt räknat från den
14 mars 1940, att köparen skall erlägga ränta efter 4 procent
å köpeskillingen från den 14 mars 1940 intill dagen för
köpebrevs utfärdande, att endast kronoegendomen tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningen, att,
därest egendomen kommer att försäljas till arrendatorn Johansson,
denne och kronan icke skola äga framställa ersättningsanspråk
mot varandra på grund av arrendekontraktet,
med undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder och
skatter, att arrendatorns fader, Johan Nikolaus Johansson,
skall äga att under sin återstående livstid ha en honom tillhörig
stuga avgiftsfritt kvarstående å egendomen med rätt
att nyttja densamma jämte lämplig plan utanför stugan,
samt att innehavare av över egendomen med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att
ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma utan rätt
för köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn
av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å
kreatur.

Åkeryd nr 2—5 i Kalmar län.

Av kronoegendomen lV8 mantal Åkeryd 2\ 3\ 41 och 51 i Mörlunda socken
av Kalmar län är huvudgården jämte det s. k. Sandtorpet utarrenderad
till den 14 mars 1940 mot en arrendeavgäld, som för arrendeåret 14 mars
1939—14 mars 1940 utgör 2,579 kronor 40 öre. Vidare äro de till egendomen
hörande torpen Rosendal med Sunemo, Albohult och Johannesberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

saint lägenheterna Kristinelund och Bodal var för sig utarrenderade till den
14 mars 1940 mot avgälder av respektive 230, 100, 90, 62 och 60 kronor.

Med anledning av egendomens förestående arrendeledighet har domänstyrelsen
från vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd och domänintendent
infordrat upplysning angående egendomens lämplighet till
upplåtelse i egnahemslägenheter och åbolägenheter samt huruvida efterfrågan
å sådana lägenheter funnes i orten. Egnahemsnämnden har ej inkommit
med begärd utredning, över domänintendentens förslag angående egendomens
disposition ha yttranden avgivits av vederbörande jägmästare och
Överjägmästare.

I anslutning till vad i nämnda yttranden anförts uppdrog styrelsen åt domänintendenten
att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd
föranstalta om saluvärdering av egendomens huvudgård samt av torp
och lägenheter å densamma. På grund härav har å egendomen hållits uppskattningsförrättning
den 27 juli 1938. Av instrumentet över denna förrättning
jämte övriga till ärendet hörande handlingar ävensom en av distriktslantmätaren
O. E. Johansson år 1917 kopierad karta över egendomen med
beskrivning av den 22 januari 1918 och sex av extra lantmätaren N. Westergren
år 1939 upprättade kartor och beskrivningar inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 50 kilometer från Oskarshamn och 5 kilometer
från Mörlunda järnvägsstation, har enligt den år 1918 upprättade beskrivningen
en inägoareal av 132.748 hektar, varav 84.048 hektar utgöra tomt och
åker, 18.272 hektar äng, 28.874 hektar avrösningsjord och 1.554 hektar impediment.
Huvudgårdens åkerjord består till större delen av lerblandad
sandmylla och till en mindre del av dyjord på lerbotten. Äng finnes ej och
betesmarken användes icke för sådant ändamål. Skogsmarken är god.
Jorden å Sandtorpet är i huvudsak lik huvudgårdens, men utgöres i övrigt
av medelgod sandmylla på jätterbotten. Rosendal är mycket stenbundet och
svårbrukat. Albohult och Johannesberg äro dåliga skogstorp.

Byggnadernas allmänna tillstånd är vid huvudgården gott, vid Rosendal
fullt medelgott, vid Albohult medelgott och i övrigt bristfälligt. Byggnaderna
äro tillräckliga för behovet, utom beträffande Sandtorpet, som måste nästan
helt nybyggas. Å huvudgården tillhöra arrendatorn visthusbod, elektriska
ledningar och innanfönster samt vid Sandtorpet en visthusbod.

Sydsvenska Kraftaktiebolaget bär elektriska högspänningsledningar framdragna
över egendomen. Egendomen besväras av avdikningslån för »Tigerstads
kanals sänkningsföretag av år 1935».

Taxeringsvärdet för inägorna utgör 65,700 kronor. Skogsmarken med
växande skog är samtaxerad med andra kronan tillhöriga skogsfastigheter
inom kommunen.

Från egendomen lia i enlighet med av domänstyrelsen lämnade direktiv
avstyckats vissa lotter.

Uppskattningsnämnden har salu- och arrendevärderat lotterna på följande
sätt.

1. Å k e r g d 1 31 (Huvudgården litt. Aa) med en areal av 105.73 hektar,
varav 46.838 hektar utgöra tomt och åker, 4.583 hektar äng samt 54.309 hektar
avrösningsjord, har åsatts ett saluvärde av 55,010 kronor — därav 6,600
kronor för skogsmark med växande skog — samt ett arrendevärde av 2,220

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

kronor. Nämnden bär framhållit, att egendomens arrendator, Johan Oskar
Pettersson, brukat egendomen sedan år 1928 och att hans fader före honom
under många år innehaft egendomen; under hela denna tid hade egendomen
städse skötts väl.

2. Åkeryd 1 21 (Sandtorpet) med en areal av 34.49 hektar, varav
15.883 hektar utgöra tomt och åker, 2,008 hektar äng och 16,599 hektar avrösningsjord,
har åsatts ett saluvärde av 12,230 kronor — därav 2,300 kronor
för skogsmark med växande skog — samt ett arrendevärde av 535 kronor.
Nämnden har framhållit, att nuvarande innehavaren, Gottfrid Carlsson,
som^ är son till förre arrendatorn av huvudgården, har brukat torpet
under många år och därunder skött detsamma mycket väl.

3. Åkeryd 1 A1 (Rosendal med Sunemo) med en areal av 36,35 hektar,
varav 5.421 hektar utgöra tomt och åker, 5.957 hektar äng och 24.972 hektar
avrösningsjord, har åsatts ett saluvärde av 10,650 kronor — därav 7,150
kronor för avrösningsjord med växande skog — samt ett arrendevärde av
200 kronor. Nämnden har meddelat, att nuvarande arrendatorn, Edvin Johansson,
brukat torpet under 21 år, samt ansett att torpet skötts väl, då hänsyn
toges till åkerjordens svårbrukade och ovanligt dåliga beskaffenhet.

4. Åkeryd ll1 (Albohult) med en areal av 20.265 hektar, varav 2.145
hektar utgöra åker, 2.321 hektar äng och 15.799 hektar avrösningsjord, har
åsatts ett saluvärde av 10,900 kronor — därav 7,900 kronor för växande
skog — samt ett arrendevärde av 125 kronor. Nämnden har upplyst, att
denna lott för närvarande brukades av arrendatorn av det till egendomen
hörande torpet Långevik — vilket avses skola behållas i kronans ägo —-Adrian Erlandsson; arrendatorn Erlandssons son, Karl Albert Erlandsson,
som vore 30 år, arbetade tillsammans med fadern vid brukandet av båda
torpen.

5. Å k e r y d 81 (Johannesberg) med en areal av 9.45 hektar, varav 1.928
hektar utgöra tomt och åker, 1.035 hektar äng och 6.487 hektar avrösningsjord,
har åsatts salu- och arrendevärden av 1,850 respektive 75 kronor. Nuvarande
arrendatorn, Ester Olsson, som jämte sin man brukat lotten under
många år, är änka sedan 4 år och har 6 barn, vilka jämte modern önska
bli ägare av torpet.

6. Åkeryd 91 (Kristinelund) med en areal av 0.728 hektar, varav 0.177
hektar åker, 0.2755 hektar äng och 0.2755 hektar avrösningsjord, har åsatts
salu- och arrendevärden av 350 respektive 30 kronor. Innehavaren, Oskar
Johansson, som äger boningshus och uthus å fastigheten, önskade inköpa
densamma.

7. Åkeryd 1 01 (Bodal) med en areal av 0.574 hektar, varav 0.0025
hektar utgöra åker, 0.222 hektar äng och 0.3495 hektar avrösningsjord, har
åsatts ett saluvärde av 175 kroner och ett arrendevärde av 25 kronor. Karl
Eriksson, som äger boningshus och uthus å fastigheten, har förklarat sig villig
att inköpa densamma.

Uppskattningsnämnden har föreslagit, att ifrågavarande fastigheter borde
försäljas för de angivna saluvärdena med hembudsrätt för respektive innehavare,
dock med undantag för Åkeryd ll1, som borde försäljas till Karl
Albert Erlandsson. Johan Oskar Pettersson, Gottfrid Carlsson, Oskar Johansson
och Karl Eriksson hade förklarat sig önska inköpa Åkeryd 13\ 12\
91 respektive 101 för de föreslagna saluvärdena. Däremot hade Edvin Johansson
och Adrian Erlandsson förklarat sig anse de föreslagna saluvärdena
för höga, varför de icke önskade inköpa Åkeryd 141 respektive ll1. Ester
Olsson hade icke inkommit med meddelande huruvida hon önskade förvärva
Åkeryd 81 för saluvärdet; det vore emellertid troligt att hon önskade köpa,
då köpesumman icke vore högre än att hon borde kunna finansiera köpet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Uppskattningsnämnden har beträffande saluvärdena å Åkeryd 131 och 121
framhållit, att dessa borde nedsättas med fastigheternas andel i avdikningslån,
som anvisats till utförande av »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år
1935». Statens lantbruksingenjör i länet hade meddelat, att, därest avstyckningarna
Åkeryd 121 och 131 varit fastställda vid beviljande av nämnda lån,
skulle å Åkeryd 121 ha belöpt 1,717 kronor 59 öre och å Åkeryd 131 7,950
kronor 87 öre. Den årliga återbetalningen skulle lia börjat 1943 och slutliga
inbetalningen lia verkställts år 1968.

I skrivelse den 25 januari 1940 har domänintendenten föreslagit, att av kronan
från sänkningsföretaget tillkommande ersättning med 1,150 kronor 50
öre för breddning av dike samt för bortförande av jordupplag, som uppkommit
vid grävning av kanal i samband med berörda sänkningsföretag, 467
kronor 79 öre skulle anses utgöra full ersättning till arrendatorn för arbete
nied den del av jordupplaget, som av honom bortförts eller utplanerats före
värderingstillfället, samt att kronan skulle äga tillgodogöra sig ersättning med
skillnaden mellan dessa belopp, eller 682 kronor 71 öre; sistnämnda belopp
hade redan inbetalts till styrelsen.

Arrendatorn Pettersson har den 27 januari 1940 godkänt detta förslag till
fördelning av ersättningsbeloppet.

Jägmästaren i Vimmerby revir har ej haft något att erinra mot försäljning
av fastigheterna Åkeryd 13\ 121, 9\ 101 och 81 på föreslagna villkor.
Åkeryd 141 och lll borde, då arrendatorerna ej önskade förvärva fastigheterna
för de åsätta saluvärdena, bibehållas under domänstyrelsens skogsförvaltning.

Överjägmästaren har tillstyrkt jägmästarens förslag.

I skrivelse den 13 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört följande.

Styrelsen har ej något att erinra mot uppskattningsnämndens förslag till
egendomens disposition eller mot de föreslagna saluvärdena. Ehuru det
föreslagna arrendevärdet av Åkeryd 131 överstiger 2,000 kronor, synes fastigheten
likväl böra hembjudas arrendatorn, som arrenderat egendomen sedan
år 1928 och vilkens fader dessförinnan arrenderat egendomen sedan år 1906,
under vilken tid egendomen skötts väl. Även örn innehavarna av Åkeryd
141 och Åkeryd ll1 förklarat, att de ej önskade inköpa fastigheterna för de
föreslagna saluvärdena, samt innehavaren av Åkeryd 81 ej inkommit med
meddelande, huruvida hon önskade förvärva denna fastighet, synes det styrelsen
lämpligt, att fastigheterna hembjudas innehavarna till de föreslagna
saluvärdena. Därest arrendatorerna ej vilja förvärva fastigheterna, böra
dessa utarrenderas genom skogsstatens försorg.

Avdikningslånet »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år 1935» synes
visserligen endast beröra fastigheterna Åkeryd 121 och 13\ men då avdikningslånet
beviljats innan nu ifrågavarande fastigheter avstyckats från Åkeryd
2\ 31, 41 och 5\ torde någon fördelning av lånet å avstyckningsfastigheterna
ej komma att verkställas. Det torde därför vara lämpligast att domänstyrelsen
inbetalar det å kronoegendomen Åkeryd 21—51 belöpande lånet
samt alt köparna av avstyckade fastigheter befrias från gäldandet av
annuiteter å lånet. Domänintendentens av arrendatorn biträdda förslag till
ordnandet av frågan örn ersättning för jordupplag biträdes av styrelsen.

Kostnaderna för avstyckning av förberörda fastigheter, vilka uppgå till
sammanlagt 1,310 kronor 15 öre, böra fördelas sålunda, att 650 kronor belöpa
å Åkeryd 13\ 200 kronor å vardera av Åkeryd 121 och Åkeryd 141,
130 kronor å Åkeryd ll1, 60 kronor å Åkeryd 81 samt 35 kronor å vardera
av Åkeryd 91 och 10''.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100.

Departement)-

chefen.

Mot det föreliggande försäljningsförslaget har jag ingen anledning att framställa
någon erinran. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att de från kronoegendomen Åkeryd 21—51 i Mörlunda
socken av Kalmar län avstyckade fastigheterna Åkeryd 131
(Huvudgården), Åkeryd 121 (Sandtorpet), Åkeryd 141 (Rosendal
med Sunemo), Åkeryd ll1 (Albohult), Åkeryd 81 (Johannesberg),
Åkeryd 91 (Kristinelund) och Åkeryd 101 (Bodal)
må försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
för köpeskillingar av respektive 55,660, 12,430, 10,850, 11,030,
1,910, 385 och 210 kronor, av vilka belopp respektive 650,
200, 200, 130, 60, 35 och 35 kronor motsvara avstyckningskostnader,
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för
Johan Oskar Pettersson till Åkeryd 131, för Gottfrid Carlsson
till Åkeryd 12\ för Edvin Johansson till Åkeryd 141, för
Adrian Erlandsson till Åkeryd ll1 eller om denne ej önskar
förvärva fastigheten för Karl Albert Erlandsson, för Ester
Olsson till Åkeryd 81 samt enligt 10 § i förordningen för Oskar
Johansson till Åkeryd 91 och för Karl Eriksson till Åkeryd 101;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas beträffande
samtliga fastigheter, att de försäljas med
tillträdesrätt räknat från den 14 mars 1940, med skyldighet
för köpare att erlägga ränta å köpeskillingen efter 4 procent
från sistnämnda dag till tillträdesdagen, att fastigheterna
försäljas i befintligt skick, att endast kronoegendomen
tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,
att kronan skall gälda å fastigheterna belöpande annuiteter
å lån från avdikningslånefonden, vilket anvisats till utförande
av »Tigerstads kanals sänkningsföretag av år 1935»,
samt att innehavare av över fastigheterna med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att
ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma, utan rätt
för köpare till annan ersättning än av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn
av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur,
beträffande Åkeryd 1 31, att, därest fastigheten
kommer att försäljes till arrendatorn Johan Oskar Pettersson,
dels denne och kronan icke skola äga framställa ersättningsanspråk
mot varandra på grund av arrendekontraktet, i
vad det avser Åkeryd 131, dock med undantag för eventuellt
oguldna arrendeavgifter och skatter för hela egendomen, och
dels mellanhavandet mellan Pettersson och kronan på grund
av jordupplag m. m. för nämnda sänkningsföretag skall an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100. 69

ses vara reglerat genom det av Pettersson till kronan inbetalade
beloppet 682 kronor 71 öre, ävensom beträffande
Åkeryd 81—1 21 samt 1 att köpare skall vara skyldig
att gälda vad kronan på grund av gällande arrendekontrakt
kan få komma att utgiva till egendomens arrendator
för trädesbruk, höstplöjning samt året före avträdandet verkställd
sådd.

18:o.

Stora Mölleberga nr 4 i Malmöhus län.

Kronoegendomen 1/3 mantal Stora Mölleberga nr 4 i Mölleberga socken av
Malmöhus län har varit utarrenderad till den 14 mars 1937. Därefter har
egendomen varit utarrenderad dels för tiden 14 mars 1937—14 mars 1939 och
dels för tiden 14 mars 1939—14 mars 1940. Arrendet, som sedan år 1932 utgått
med dels vissa persedlar att lösas med penningar efter senast för länet
fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan och dels därutöver 750 kronor,
uppgick för arrendeåret 14 mars 1938—14 mars 1939 till 1,090 kronor 53 öre.

Sedan domänintendenten och länets hushållningssällskaps egnahemsnämnd
yttrat sig i anledning av egendomens arrendeledighet den 14 mars 1937 och
därvid framhållit, att någon starkare efterfrågan på jord för bildande av egnahems-
eller åbolägenheter icke förmärkts inom länet, uppdrog domänstyrelsen
åt domänintendenten att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd
föranstalta örn uppskattningsförrättning för egendomens förnyade
utarrendering. Med anledning härav har uppskattningsförrättning å
egendomen hållits den 27 september 1935. Av det vid förrättningen förda
protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av extra
lantmätaren I. Elson Erichs år 1917 upprättad karta över egendomen inhämtas
i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 13 kilometer från Lund och 5 kilometer från
Staffanstorps järnvägsstation, har en areal av 23.771 hektar, varav 20.679 hektar
utgöra tomt och åker, 2.96 hektar äng och 0.132 hektar impediment. Åkerjorden
består till övervägande del av lermylla på lerbotten; å ett område om
ungefär 2 hektar förekommer grus och sand i mylla och alv. Ägofiguren
är mycket långsträckt och byggnadernas belägenhet försvårar driften.

Byggnaderna å egendomen, som äro brandförsäkrade för 27,500 kronor,
äro gamla, svaga och otidsenliga.

Egendomens taxeringsvärde utgör 44,000 kronor.

IJppskattningsnämnden har framhållit, att uthusen å egendomen vore i så
dåligt skick, att det vore omöjligt att reparera dem, medan däremot boningshuset
kunde ifrågakomma till fortsatt användning under en ny arrendeperiod.
Nämnden hade haft under övervägande ett förslag, vilket vunnit arrendatorns
anslutning, att å egendomen uppföra en stall- och logebyggnad, i vilket fall
egendomen skulle kunna utarrenderas under ännu en arrendeperiod utan att
nytt boningshus skulle behöva uppföras. Då emellertid å ena sidan byggnaderna
läge inklämda i ett hörn av egendomen och utrymmet icke med -

Kungl. Majlis proposition nr 100.

gåve någon praktisk lösning av nybyggnadsfrågan på den nuvarande byggnadsplatsen,
och å andra sidan boningshuset borde kunna inredas till en
ganska god bostad, hade nämnden i stället ansett, att det med de nuvarande
byggnaderna försedda området, som å kartan motsvarades av ägofigurerna
nr 1—13 och som hade en areal av 1.914 hektar, lämpligen borde avskiljas
från egendomen i övrigt och med byggnaderna försäljas för bildande av ett
arbetarsmabruk; den materiel, som befunnes användbar vid nedrivning av
uthusen, såsom tegel m. m., skulle kunna finna användning vid uppförande
av ekonomibyggnader för småbruket. Området jämte byggnader åsattes ett
saluvärde av 6,000 kronor. Vidare borde det s. k. Ramsmosseskiftet avskiljas
från egendomen och förenas med fastigheterna Mölleberga nr 6 och 8.
Återstoden av egendomen, å vilken skulle nybyggas såväl boningshus som
uthus, borde ånyo utarrenderas under en 20-årsperiod samt arrendevärderades
till 1,850 kronor. Egendomens nuvarande arrendator, Anders Nilsson,
som väl hävdat egendomen, borde komma i åtnjutande av optionsrätt vid
utarrenderingen.

överlantmätaren har meddelat, att mot uppskattningsnämndens förslag
icke syntes vara något att erinra ur lantmäterisynpunkt, under förutsättning
att Ramsmosseskiftet avstyckades för sammanläggning med fastigheterna
Mölleberga nr 6 och 8.

Ritningar till de ifrågasatta nybyggnaderna å egendomen samt kostnadsberäkningar
till desamma ha på domänstyrelsens föranstaltande upprättats
av Lantmännens byggnadsförening u. p. a. Enligt beräkningarna skulle kostnaderna
för boningshus, stall- och logebyggnad samt vagn- och redskapshus
uppgå till sammanlagt 48,436 kronor.

I skrivelse den 9 oktober 1939 har domänstyrelsen underställt frågan om
egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid
redogjort för framkomna alternativa förslag till disposition av egendomen.

Med hänsyn till de avsevärda kostnaderna för nybyggnaderna å egendomen
har styrelsen undersökt lämpligheten av att överflytta egendomen till arrendeegnahemsfonden
för utläggande av densamma i två lotter. För detta ändamål
har styrelsen efterhört, huruvida arrendatorn Nilsson vore villig att avstå
från den honom vid egendomens förnyade utarrendering tillkommande optionsrätten.
Nilsson har emellertid förklarat, att han icke vore villig härtill
utan önskade inköpa egendomen.

Domänstyrelsen uppdrog härefter åt domänintendenten att föranstalta om
saluvärdering av egendomen. I skrivelse den 8 september 1939 meddelade
domänintendenten, att Nilsson förklarat, att han icke kunde betala högre
köpeskilling för egendomen än 35,000 kronor, samt att Nilsson, sedan han
erhållit meddelande om att uppskattningsnämnden torde komma att föreslå
ett saluvärde, som överstege taxeringsvärdet, sedermera skriftligen avstått
från såväl optionsrätten som den ersättning för arbete med trädesbruk samt
höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd och för utsäde, vartill han kontraktsenligt
kunde vara berättigad, under förutsättning att han fritoges från
skyldighet att bota å egendomen och dess byggnader befintliga brister eller
att utgiva ersättning för desamma.

Med anledning av utav domänstyrelsen gjord förfrågan har egnahemsstyrelsen
i skrivelse den 25 september 1939 meddelat, att styrelsen efter verkställd
undersökning funnit egendomen passa för arrendeegnahemsändamål.
Under förutsättning att arbetet med att uppföra byggnader å egendomen
kunde igångsättas före utgången av oktober månad 1939 förordade egnahems -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

styrelsen, att egendomen från den 14 mars 1940 överfördes till arrendeegnahemsfonden.
Styrelsen räknade härvid med ett bokfört värde för egendomen
av högst 37,000 kronor.

Domänstyrelsen har hemställt örn Kungl. Maj:ts förordnande, att egendomen
skall från och med den 14 mars 1940 överflyttas till arrendeegnahemsfonden.
Till stöd för sin hemställan har styrelsen anfört, att egendomen
lämpade sig väl för uppförande av två arrendeegnahem samt att arrendatorn
Nilsson, som vore gammal och sjuklig, icke kunde förvärva egendomen,
i synnerhet som den vore i behov av nästan fullständig ombyggnad.

Enligt vad styrelsen inhämtat hade Nilsson ej velat för egen del förvärva eller
arrendera egendomen, utan detta skulle ha skett för en av hans söners räkning;
även för denne skulle det emellertid ha mött svårigheter att övertaga
egendomen i befintligt skick. Nilssons bemälde son syntes enligt vad domänstyrelsen
erfarit från egnahemsstyrelsen komma att beredas tillfälle att
få arrendera det ena av arrendeegnahemmen, ehuru någon utfästelse härutinnan
ej kunde göras.

Arrendatorn Nilsson har sedermera i en den 25 oktober 1939 dagtecknad
handling, som av domänstyrelsen överlämnats med skrivelse den 27 januari
1940, förklarat sig villig att för en köpeskilling av 38,000 kronor förvärva
ifrågavarande kronoegendom med undantag av ett ängsskifte om 4 tunnland
i Slevere. Domänstyrelsen har i sistnämnda skrivelse anfört, att vid försäljning
av egendomen borde förutom nämnda andel i skiftet i Slevere även
undantagas egendomens andel i Ramsmosse, vilken senare borde förenas
med fastigheterna Mölleberga nr 6 och 8; därest Kungl. Majit skulle anse,
att försäljning borde komma till stånd, borde densamma ske under vissa
i skrivelsen närmare angivna villkor.

Av de olika förslag rörande den framtida dispositionen av kronoegendo-Departementmen
Va mantal Stora Mölleberga nr 4, vilka varit under övervägande i före- CÄe^en''
varande ärende, anser jag mig böra giva min anslutning åt det, enligt vilket
egendomen med av domänst yreisen angivna undantag bör försäljas med
hembudsrätt för egendomens nuvarande arrendator, Anders Nilsson. Jag
vilt därvid tillstyrka, att försäljningen sker mot den bjudna köpeskillingen
av 38,000 kronor samt under de villkor i övrigt, vartill domänstyrelsen
framlagt förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen x/3 mantal Stora Mölleberga nr 4 i
Mölleberga socken av Malmöhus län må med undantag av
egendomens andel i ängsskiftet i Slevere och i skiftet i Ramsmosse
försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176j
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för
en köpeskilling av 38,000 kronor, med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för Anders Nilsson samt under villkor i

Kungl. Majlis proposition nr 100.

övrigt, att egendomen försäljes med tillträdesrätt räknat från
den 14 mars 1940, att köparen skall erlägga 4 procent ränta
å köpeskillingen från sistnämnda dag till köpekontraktets
undertecknande, att egendomen försäljes i befintligt skick,
att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och anläggningar
ingå i försäljningen, att kronan och Nilsson icke skola
äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på grund
av arrendekontraktet, med undantag för eventuellt oguldna
arrendeavgifter och skatter, samt att innehavare av över
egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska
ledningar förbehålles rätt att lia ledningarna kvarstående
och nyttja desamma utan rätt för köparen till annan ersättning
än av ledningarnas innehavare för skada till följd av
förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur.

19:o.

Kövlinge nr 1 i Hallands län.

Kronoegendomen Kövlinge nr 1 i Ysby socken av Hallands län är belägen
mellan Laholms stad och Vallberga station å Västkustbanan, vilken liksom
riksvägen Göteborg—Hälsingborg genomkorsar densamma. Egendomen består
av nio arrendelotter, litt. A—I, av vilka lotterna litt. G, H och I äro belägna
öster om rikshuvudvägen, under det att — om man undantar en mindre
betesfålla till litt. F — de övriga lotternas jord ligger väster örn denna.

I särskilda skrivelser den 16 januari 1940 har domänstyrelsen underställt
Kungl. Maj:ts prövning uppkommen fråga om den fortsatta dispositionen
av dels lotten litt. F och dels lotterna litt. G, H och I.

A. Arrendelotten Kövlinge nr 1 litt. F.

Arrendelotten Kövlinge nr 1 litt. F är utarrenderad för tiden till den 14
mars 1945 mot ett årligt arrende, som för arrendeåret 14 mars 1938—14
mars 1939 utgick med 1,707 kronor 18 öre. Nuvarande arrendatorn av lotten
är G. Appelbergs stärbhus.

Sedan fråga uppstått om nybyggnad av vissa byggnader å arrendelotten
samt arrendatorn förklarat sig önska inköpa densamma, har domänstyrelsen
föranstaltat om saluvärdering av lotten. Uppskattningsförrättning å lotten
har hållits den 16 november 1939. Av protokollet vid denna förrättning
jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätaren
Å. Hassellund år 1938 över arrendelottema litt. F, G, H och I inom Kövlinge
l1 upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Lotten litt. F är belägen cirka 2 kilometer från Vallberga station och 4
kilometer från Laholms stad. Enligt beskrivningen till kartan har lotten en

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

areal av 43.227 hektar, varav 41.624 hektar åker, 1.172 hektar äng och 0.431
hektar avrösningsjord. Härtill komma 1.947 hektar skogsmark, som stå
under styrelsens skogsförvaltning, samt viss vägmark. Jorden är i allmänhet
av lätt natur; i södra delen av lotten är jorden dock lerhaltig och av
bättre kvalitet. Hävden är mycket god. Lotten är icke planmässigt dikad
men svackorna äro försvarligt dränerade. Sydsvenska Kraft Aktiebolaget
har elektriska högspänningsledningar framdragna över lotten.

Vid fastighetstaxeringen år 1938 föreslog beredningsnämnden ett taxeringsvärde
å lotten förutom skogsmark och växande skog av 56,500 kronor; det
föregående taxeringsvärdet hade varit 52,000 kronor. 1938 års taxeringsnämnd
höjde emellertid värdet till 59,500 kronor i samband med en procentuell
förhöjning av taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter inom Ysby
socken. Hos prövningsnämnden anförda besvär över denna höjning föranledde
ej ändring i taxeringsvärdet.

U ppskatt ning snämnden har meddelat, att till nämnden överlämnats en ansökning
av Hilding Nilsson, Klägstorp, Ysby, att få inköpa ett område örn
cirka 5,000 kvadratmeter jord av arrendelotten för uppförande av ett boningshus.
Lottens arrendator hade förklarat, att han icke önskade att någon
tomt upplätes från egendomen. För egen del ansåge nämnden, att en tomt
möjligen skulle kunna anordnas i skogsbacken intill rikshuvudvägen, men
att detta vore olämpligt, enär platsen vore mycket använd som väntplats
för vägfarande. Då i varje fall en tomt om 5,000 kvadratmeter vore väl stor
och skulle innebära ett visst intrång i fastigheten, avstyrkte nämnden bifall
till ansökningen. Nämnden åsatte lotten ett saluvärde av 51,800 kronor,
därav 1,800 kronor för skogsmark med växande skog. Värderingen hade
skett under förutsättning, att lotten vore i sådant skick, som arrendatorn vid
kontraktets slut hade att avlämna den. Då G. Appelbergs stärbhus under
17 år innehaft arrendelotten och ständigt hävdat den mycket väl, vore stärbhuset
hembudsberättigat, därest försäljning skulle medgivas. Vid försäljningen
borde bland annat föreskrivas, att köparen skulle äga rätt att hämta
grus i kronans grustag invid arrendelotten litt. E intill den 14 mars 1945,
att alla nu stämplade träd å skogsmarken ej inginge i försäljningen, att kronan
förbehölles ett års avforslingstid för bortförande av dessa träd, samt att
tillträdet finge ske den 14 mars 1940.

Över jägmäst arén har tillstyrkt försäljning av lotten till arrendatorn för
det föreslagna saluvärdet.

Arrendatorn har förklarat sig villig att inköpa lotten för det föreslagna
saluvärdet.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot den ifrågasatta
försäljningen eller mot saluvärdet; den föreslagna bestämmelsen om
rätt till grustäkt syntes emellertid icke böra intagas bland försäljningsvillkoren.
Hilding Nilssons ansökan att få inköpa ett område borde icke föranleda
någon åtgärd, då någon rätt för Nilsson att inköpa området icke förelåge
och några särskilda skäl, som kunde motivera en försäljning direkt till
Nilsson, ej heller förebragts.

B. Arrendelotterna Kävlinge nr 1 litt. G, II och I.

Arrendelotterna Kävlinge nr 1 litt. G, litt. II och litt. I äro utarrenderade till
den 14 mars 1945 mot årliga arrenden, som för arrendeåret 14 mars 1938—
14 mars 1939 utgingo med respektive 1,517 kronor 46 öre, 711 kronor 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

öre och 664 kronor 30 öre. Lotterna arrenderas för närvarande av Anton
Jönsson, Nils Alfred Nilsson respektive Leander Åkesson.

Sedan fråga uppstått om nybyggnad av vissa byggnader å arrendelotterna
litt. G och H har domänstyrelsen föranstaltat örn saluvärdering av desamma.
Med anledning härav har uppskattningsförrättning hållits den 12
november 1938 och den 25 januari 1939. Av protokollet vid denna förrättning
jämte övriga till ärendet hörande handlingar samt en av distriktslantmätaren
Å. Hassellund år 1938 över arrendelotterna litt. F, G, H och I inom
Kövlinge l1 upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Ehuru domänstyrelsen föranstaltat örn saluvärdering av endast lotterna
litt. G och H, har uppskattningsnämnden saluvärderat jämväl lotten litt. I,
då denna lott med sin norr örn Ysby vägen belägna del är insprängd mellan
litt. G och H och vidare alla byggnader utom ett bonings- och ekonomihus
å lotten litt. I tillhöra arrendatorn av densamma.

Lotterna litt. G, H och I äro belägna omkring 4 kilometer från Laholms
stad och cirka 1 kilometer från Vallberga station. Skolor ligga gräns i gräns
med lotten litt. G, varjämte mejeri, kvarnar samt handelsaffärer ligga i omedelbar
närhet av denna lott.

Lotten litt. G har enligt den år 1938 upprättade kartan en areal av
35.371 hektar, varav 1.326 hektar tomt, trädgård och park, 33.28 hektar åker,
0.061 hektar äng, 0.397 hektar ägovägar och 0.307 hektar diken och märgelgravar.
Härtill komma 2.367 hektar skogsmark. Av åbyggnaderna å lotten
äger kronan arrendatorsbostad, magasin, loglänga, stallbyggnad och hemlighus,
samt arrendatorn gödselhus, hönshus, stathus och redskapsbod. Av
kronans hus äro boningshuset och magasinet av utmärkt, samt stall och loge
av god beskaffenhet. Taxeringsvärdet utgör 55,900 kronor.

Lotten litt. H har enligt nämnda karta en areal av 20.83 hektar, varav
0.547 hektar tomt och trädgård, 19.293 hektar åker, 0.413 hektar äng, 0.405
hektar ägovägar samt 0.172 hektar diken, bäck m. m. Samtliga åbyggnader
å arrendelotten tillhöra kronan. Av dessa är arrendatorsbostaden av
mycket svag beskaffenhet, loglängan, stallängan med körloge samt sädesgolvet
och svinhuset goda, brygghuset mycket gott och hönshuset medelgott.
Taxeringsvärdet utgör 27,300 kronor.

Lotten litt. I har enligt kartan en areal av 28.81 hektar, varav 0.58
hektar tomt och trädgård, 24.944 hektar åker, 1.238 hektar äng, 1.378 hektar
odlingsmark, 0.483 hektar ägovägar samt 0.187 hektar diken, bäck m. m.
Byggnaderna å denna lott tillhöra samtliga arrendatorn, utom ett år 1923
uppfört bonings- och ekonomihus, som inrymmer tre bostadsrum, brygghus
och bakstuga. Arrendatorns byggnader utgöras av boningshus, stallbyggnad
och loglänga. Stallbyggnaden är nyrestaurerad, men de övriga husen äro
svaga. Taxeringsvärdet utgör 24,400 kronor.

Elektrisk högspänningsledning framgår över arrendelotterna. Vallberga
mejeri har vattenledning framdragen över dem. Till samtliga hemman i
Kövlinge hör ett grustag, beläget intill lotten litt. E. Ä lotten litt. I finns en
torvmosse, som tidigare utgjort gemensam torvtäkt för Kövlingehemmanen;
i mossen har icke på många år skurits någon torv.

Vppskattningsnämnclen har åsatt lotterna följande saluvärden, nämligen
lotten litt. G 59,800 kronor — därav 1,200 kronor för skogsmark med växande
skog —- lotten litt. H 28,500 kronor samt lotten litt. I 24,300 kronor. Värderingen
hade skett med hänsyn till det skick, vari arrendatorerna hade att
avlämna lotterna vid arrendetidens slut. Då byggnaderna å lotten litt. G läge
alldeles intill västra gränsen av litt. I, borde av sistnämnda lott ägofigurerna

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

n:ris 66 och 67 å kartan med en sammanlagd areal av 0.41 hektar och ett
värde av 372 kronor läggas till lotten litt. G, samt saluvärdet av lotten litt. G
ökas och av lotten litt. I minskas med detta värde. Skulle arrendatorn
av lotten litt. I ej nu vilja köpa den av honom arrenderade lotten, kunde
ändring ej ske förrän vid kontraktstidens utgång den 14 mars 1945, men i
så fall borde frågan då upptagas till behandling. Torvmossen å litt. I borde
upphöra att vara byallmänning och i stället helt läggas till denna lott.

Vallberga mejeriförening borde medgivas servitutsrätt att ha berörda vattenledning
framdragen över egendomarna. Beträffande rätten till grus i
grustaget invid litt. E borde i händelse lotterna försåldes till respektive arrendatorer
grustäkt medgivas endast till den 14 mars 1945 eller så länge
samtliga lotter å kronoegendomen Kövlinge nr 1 vore utarrenderade. Ägaren
av fastigheten Hov 321, Anna Fagerholm, hade anhållit att, örn förenämnda
egendomar skulle försäljas, få inköpa mark lill utfartsväg från
Hov 321 till Göteborgsvägen. Nämnden avstyrkte ansökningen, men Anna
Fagerholm borde hänvisas att på sätt lagen föreskriver söka sig rätt till utfartsväg.

Donuinstgrclsen har anfört följande.

Styrelsen har infordrat förklaringar från arrendatorerna av lotterna, huruvida
de önskade förvärva desamma för de föreslagna saluvärdena. Arrendatorn
av lotten litt. G, Anlon Jönsson, har förklarat sig villig att inköpa
denna för saluvärdet, 59,800 kronor, men samtidigt anhållit att få inköpa
egendomen den 14 mars 1940 i stället för den 14 mars 1941, då han önskade
snarast möjligt påbörja vissa byggnadsarbeten å lotten. Vidare har Nils
Alfred Nilsson meddelat, att han önskade förvärva lotten litt. H för 28,500
kronor. Arrendatorn av lotten litt. I, Leander Äkesson, har däremot på anförda
grunder anhållit, att köpeskillingen för denna lott måtte nedsättas till
ett belopp, som icke överstege 20,000 kronor. Domänintendenten har i skrivelse
den 8 januari 1940 hemställt, att Åkessons skrivelse måtte lämnas utan
avseende.

Styrelsen tillstyrker för sin del, att lotterna litt. G och II försäljas mot de
föreslagna saluvärdena med hcmbudsrätt för respektive arrendator, men anser,
att frågan örn försäljning av lotten litt. I bör förfalla, då arrendatorn av
denna lott ej vill inköpa densamma för det uppskattade värdet; den ifrågasatta
gränsregleringen mellan lotterna litt. G och I bör då ej ifrågakomma.
Ansökningen örn rätt till väg från Hov 321 bör ej föranleda någon åtgärd.
Sökanden äger göra framställning enligt lagen om enskilda vägar.

Vid försäljning av lotterna litt. G och H bör Vallberga mejeriförening medgivas
rätt att utan ersättning ha vattenledningen framdragen över lotterna.
Köparnas eventuella rätt till grustäkt bör icke inskränkas genom några villkor
i försäljningsbeslutet. Sydsvenska kraftaktiebolaget har elektriska högspänningsledningar
framdragna över egendomarna och bör bibehållas vid
denna rätt.

Efter granskning av de av domänstyrelsen framlagda förslagen till dispo - Depå* temznissition
av arrendelotterna litt. F—I av kronoegendomen Kövlinge nr 1 har
jag funnit mig kunna biträda desamma. Jag hemställer alltså, alt Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen Kövlinge nr 1 i Ysby socken av
Hallands län arrendclottcrna litt. F, litt. G och litt H må, se -

Dihang lill riksdagens protokoll 1910. 1 sami. Nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

dan de i vederbörlig ordning avstyckats från stamfastigheten,
var för sig försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m.
m. för köpeskillingar av respektive 51,800, 59,800 och 28,500
kronor, med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för G. Appelbergs
stärbhus till lotten litt. F, för Anton Jönsson till
lotten litt. G och för Nils Alfred Nilsson till lotten litt. H samt
under villkor i övrigt, beträffande samtliga lottern
a, att lotterna må tillträdas omedelbart, att köparna skola
erlägga den del av arrendeavgiften för tiden 14 mars 1940—
14 mars 1941, som belöper å tiden efter den 14 mars 1940 till
dess köpekontrakt utfärdas, att lotterna försäljas i befintligt
skick, att endast kronoegendomarna tillhöriga byggnader och
anläggningar ingå i försäljningarna, att, därest lotterna komma
att försäljas till respektive arrendator, kronan och arrendatorema
ej skola äga framställa ersättningsanspråk mot varandra
på grund av arrendekontraktet, med undantag för tilläventyrs
oguldna arrendeavgifter och skatter, samt att innehavare
av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna
ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna kvarstående
och nyttja desamma utan rätt för köpare till annan
ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd
av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur, beträffande
lotten litt. F, att i köpet ej ingå redan stämplade träd,
samt att kronan eller dess rättsinnehavare förbehålles rätt att
avverka och bortforsla dessa träd till den 1 juli 1941 utan
rätt för köparen till ersättning härför, ävensom beträffande
lotterna litt. G o c h H, att Vallberga mejeriförening
medgives rätt att ha vattenledning framdragen
över lotterna i den sträckning, vari den nu finnes framdragen,
utan rätt för köparna till annan ersättning härför än som
förut angivits beträffande elektriska ledningar.

20:o.

Trönninge nr 13 i Hallands län.

Kronoegendomen Trönninge nr 13 i Trönninge socken av Hallands län är
utarrenderad till den 14 mars 1952 mot ett årligt arrende av 2,114 kronor.

Den 23 september 1939 nedbrunno av egendomens byggnader dels norra
längan, inredd till port, vagnbod, svinhus med 3 kättar, loge med stengolv,
rotfruktshus och mjölkrum, dels ladugård och loge, och dels ett svinhus. Då
därefter egendomens arrendator förklarat sig eventuellt önska inköpa egen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

domen, uppdrog domänstyrelsen åt domänintendenten i länet att i egenskap
av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd föranstalta om uppskattningsförrättning
för egendomens saluvärdering. Med anledning härav har
uppskattningsförrättning hållits å egendomen den 30 september 1939. Av
instrumentet över denna förrättning jämte övriga till ärendet hörande handlingar
samt en av t. f. distriktslantmätare!! E. Stigman år 1922 kompletterad
karta över egendomen inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 1 kilometer från Trönninge järnvägsstation och
8 kilometer från Halmstad, har en areal av 30.491 hektar, varav 29.432
hektar tomt och åker samt 1.059 hektar äng m. m. Åkerjorden är av tämligen
enhetlig beskaffenhet och utgöres av sandmylla, delvis av ganska fuktig
natur.

Å egendomen finnas efter branden följande kronan tillhöriga byggnader:

1) Boningshus av timmer med reveterad brädklädsel, under eternittak på
brädbotten, inrett till 6 boningsrum och kök med skafferi samt förstuga.
Å södra sidan finnes en arrendatorn tillhörig veranda. På vinden har arrendatorn
i frontespis mot söder på egen bekostnad inrett tre boningsrum. Centralvärmeledning
har arrendatorn jämväl på egen bekostnad anordnat från
panna i köket till 10 radiatorer. Byggnaden är i utmärkt skick.

2) Östra längan av resvirke, täckt med eternit, inredd till dels bryggstuga
med cementgolv, spismur med bakugn och inmurad gryta, dels bakstuga med
trägolv, dels vedbod och dels materialbod. Magasinsloft finnes över samtliga
dessa lokaler.

3) Stathus av plank under slamfärgad brädklädsel, på hög betongsockel
under eternittak, inrett till två lägenheter örn vardera två rum och kök, spiskammare,
garderober och källare samt med två gavelrum å vinden.

4) Ekonomihus av trä under eternittak, inrett till brygg- och bakstuga,
vedbodar och hemlighus samt svinhus.

Egendomen har andel i Trönninge—Påarps dikningsföretag av 1932. Elektrisk
ledning är framdragen till gården och ledningar för ljus och motorer inmonterade
i husen.

Taxeringsvärdet utgör 52,200 kronor.

Uppskattningsnämnd en har meddelat, att de efter branden befintliga byggnaderna
å egendomen äro åsätta ett brandförsäkringsvärde av 35,500 kronor
och äro i utmärkt skick. Brandskadeersättningen för de brunna byggnaderna
är ännu icke slutgiltigt fastställd, men torde röra sig örn cirka 21,000 kronor,
i vilket belopp ingår ersättning för skador, som förorsakats å boningshus
med brygghus. Med beaktande av dessa omständigheter och med skäligt
hänsynstagande till de förbättringar i form av hårda tak m. m., som arrendatorn
vidtagit utan att kunna få framtida nytta av, har nämnden saluvärderat
egendomen till 36,420 kronor. Då värderingen avsåge egendomen i
befintligt skick men arrendatorn hade alt svara för återbetalningen av beviljat
avdikningslån, borde från sagda saluvärde avgå ifrågavarande lånebelopp;
storleken av detta hade icke kunnat utrönas, men lånet torde icke
överstiga 800 kronor. Saluvärdet borde bestämmas till 36,420 kronor,
minskat med nämnda lånebelopp, därvid utfallande brandskadeersättningar
förutsatts skola tillkomma kronan.

I skrivelse den 23 januari 1910 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majds prövning och därvid anfört i huvudsak följande.

Styrelsen anser lämpligast att egendomen nied hänsyn till nu föreliggande
omständigheter försäljes. Uppskattningsnämnden har föreslagit saluvärdet

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departementschefen.

till 36,420 kronor minskat med kapitalbeloppet för berörda avdikningslån,
i vad del avsåge egendomen, under förutsättning att kronan skulle bekomma
utfallande brandskadeersättningsbelopp. Enligt länsstyrelsens i Hallands län
utslag den 7 september 1935, varigenom ett jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
6 oktober 1933 från statens avdikningslånefond beviljat låneunderstöd å
2,450 kronor för torrläggning av mark inom Trönninge och Påarps byar i
Trönninge socken fördelats, har ifrågavarande kronoegendom påförts ett
oguldet kapitalbelopp av 527 kronor 83 öre, att gäldas genom inbetalningar
av 31 kronor 67 öre för vart och ett av åren 1940—1964 samt slutlig inbetalning
år 1965 av 28 kronor 77 öre. Beträffande ersättningen för de brunna
byggnaderna har domänstyrelsen dels för skador å boningshuset uppburit
ett belopp av 840 kronor från allmänna brandförsäkringsverket för byggnader
på landet, och dels godkänt av Hallands läns ömsesidiga brandförsäkringsbolag
föreslagen ersättning för de brunna byggnaderna med 19,500
kronor. Sistnämnda belopp fördelar sig med 10,800 kronor för byggnaden
nr 3 (en väster örn gården belägen uthusbyggnad, som var brandförsäkrad för
12,000 kronor), med 5,000 kronor för byggnaden nr 5 (en norr om gården
belägen uthusbyggnad, som var brandförsäkrad för detta belopp) samt med
3,700 kronor för byggnaden nr 6 (en norr örn gården belägen uthusbyggnad,
som var brandförsäkrad för 4,000 kronor); ersättningsbeloppen för byggnaderna
nr 3 och 6 hade reducerats med 1,200 respektive 300 kronor med
hänsyn till att en del av murarna till dessa byggnader voro användbara vid
byggnadernas nyuppförande. Beträffande den brandskadade byggnaden nr 4
hade uppdragits åt byggmästaren P. Andersson i Tönnersjö att avhjälpa
bristerna å denna samt därefter inkomma med räkning till bolaget.

Saluvärdet å egendomen skulle sålunda utgöra omkring (36,420—530 =)
35,890 kronor. Arrendatorn av egendomen, Emil A. Jönsson, har i skrivelse
den 3 oktober 1939 förklarat, att han vore villig att inköpa egendomen för
en köpeskilling av 32,200 kronor under vissa i skrivelsen närmare angivna
villkor. Under hand har domänintendenten förklarat sig tillstyrka det av
Jönsson avgivna anbudet. Jämväl styrelsen tillstyrker anbudet under framhållande,
dels att anbudssumman jämte brandskadeersättningen överstiger
det nuvarande taxeringsvärdet, dels att kronan måste nedlägga avsevärda
kostnader å egendomen, därest kronan skulle behålla densamma i sin ägo.

Även jag anser fördelaktigast, att ifrågavarande kronoegendom försäljes.
De föreslagna villkoren synas mig antagbara. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Trönninge nr 13 i Trönninge socken
av Hallands län må försäljas enligt förordningen den 6 juni
1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. lii. för en köpeskilling av 32,200 kronor, med
hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för egendomens arrendator,
Emil A. Jönsson, samt under villkor i övrigt, att egendomen
försäljes i befintligt skick nied tillträdesrätt räknat
från den 14 mars 1940, därvid det gällande arrendekontraktet
skall upphöra att gälla, att Jönsson skall erlägga 4 procent
ränta å köpeskillingen från den 14 mars 1940 till dess köpekontrakt
utfärdas, att utfallande brandskadeersättning med
19,500 kronor från Hallands läns ömsesidiga brandförsäk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ringsbolag samt med 840 kronor från allmänna brandförsäkringsverket
för byggnader på landet skall tillkomma
kronan, att endast kronoegendomen tillhöriga byggnader och
anläggningar ingå i försäljningen, att i försäljningen icke
ingår kronans andel för egendomen i ett område örn 1,250
kvadratmeter av till långtäkt avsatt allmänning inom Trönninge
bys skifteslag — beträffande vilket område Kungl.
Maj:t den 31 augusti 1939 bemyndigat länsstyrelsen i länet
att godkänna försäljning av detsamma — att Jönsson skall
gälda egendomen åvilande andel i avdikningslån för företaget
»torrläggning av mark inom Trönninge och Påarps byar
i Trönninge socken», att Jönsson och kronan i övrigt ej
skola äga framställa ersättningsanspråk mot varandra på
grund av gällande arrendekontrakt rörande egendomen, med
undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter,
saint att innehavare av över egendomen med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska stark- och svagströmsledningar
förbehålles rätt att bibehålla över egendomen framdragna
ledningar samt nyttja desamma utan rätt för Jönsson till
annan ersättning än av ledningarnas innehavare för skada
till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

21 :o.

Kedum Stommen nr 3 i Skaraborgs län.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1931 och den 10 september
1936 har domänstyrelsen av kronoegendomen 1/2 mantal Kedum Stommen
nr 3 i Södra Kedums socken av Skaraborgs län försålt dels till fabrikören T.
Kindström ett område örn 1.2 hektar, att disponeras såsom grustag och byggnadsplats,
dels ock till C. O. Gustafsson en salulott litt. öq med en areal av
0.1476 hektar. Kindström och Gustafsson bedriva å respektive områden tillverkning
av cementvaror.

I framställningar till domänintendenten har Kindström, som i sin fabriksrörelse
för närvarande sysselsätter nio arbetare, framhållit, att han inom sitt
nuvarande område (Kedum Stommen 320) saknade tillräcklig tillgång till
grus och sand, samt med anledning härav hemställt att för fortsättande
av rörelsen få inköpa ytterligare ett grusförande område om cirka 4,455
kvadratmeter av angränsande del av kronoegendomen. Vid framställningarna
har fogats en av distriktslantmätaren G. Linde år 1934 vid avstyckningsförrättning
å egendomen upprättad karta, vilken utvisar såväl Kindströms
nuvarande fastighet som det lill inköp ifrågasatta området av egen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements chefen.

domen. Vidare har Gustafsson i framställning till domänstyrelsen den 7
mars 1939 anhållit om tillstånd att för erhållande av tillräckliga mängder
grus få inköpa ett område om cirka 2,000 kvadratmeter av egendomen, vilket
gränsar till den av honom tidigare inköpta salulotten litt. Öq (Kedum Stommen
322) och som av honom utmärkts å en av Linde vid avstyckning å egendomen
år 1937 upprättad karta. Skaraborgs läns västra vägdistrikt har för
erhållande av lämpligt grus för vägändamål anmält sig som spekulant å
samma område, som Kindström önskade förvärva, men sedermera på anförda
skäl återkallat sin framställning.

I yttranden över framställningarna har domänintendenten tillstyrkt bifall
till desamma, då sökandena Kindström och Gustafsson i sin verksamhet vore
i behov av tillgång till lämplig sand- och grustäkt. Den ifrågasatta utökningslotten
till fastigheten Kedum Stommen 320 har av domänintendenten
saluvärderats till 1 krona för kvadratmeter, medan saluvärdet för den föreslagna
utvidgningslotten till fastigheten Kedum Stommen 322 upptagits till
90 öre för kvadratmeter.

Kindström och Gustafsson ha förklarat sig villiga att för respektive områden
erlägga av domänintendenten föreslagna köpeskillingar.

Arrendatorn av egendomen, J. A. Johansson, i vars arrendelott ifrågavarande
områden ingå, har genom en den 27 november 1939 dagtecknad handling
i förhållande till domänstyrelsen förklarat sig villig att intill löpande
arrendeperiods utgång den 14 mars 1952 avstå från nyttjanderätten till de
båda områdena mot en årlig avkortning å arrendet med 55 kronor.

överlantmätaren, vars yttranden i försäljningsärendena inhämtats, har
meddelat, att hinder enligt jorddelningslagen icke syntes föreligga för avstyckning
av ifrågavarande områden för sammanläggning med respektive
Kedum Stommen 320 och 322.

I skrivelse den 18 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Därest den av sökandena å egendomen bedrivna cementvarutillverkningen
skall kunna uppehållas i nuvarande omfattning, synes det önskvärt att de
beredas möjlighet att förvärva ytterligare för grus- och sandtäkt lämpliga
områden av egendomen. Sökandenas föreliggande framställningar synas med
anledning härav böra tillmötesgås. De av domänintendenten för respektive
områden föreslagna köpeskillingarna kunna av styrelsen lämnas utan erinran.
Likaledes finner styrelsen icke skäl till erinran mot den av arrendatorn
av egendomen för avstående av nyttjanderätten till områdena under återstående
del av löpande arrendeperiod betingade ersättningen. Med hänsyn
till det beräknade saluvärdet för det till försäljning till Kindström avsedda
området lärer rikdagens medverkan till försäljning av denna lott vara erforderlig.
Försäljningsärendena synas emellertid lämpligen böra avgöras i ett
sammanhang.

Jag har intet att erinra mot bifall till domänstyrelsens förslag och hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Majlis proposition nr 100.

att av kronoegendomen 1j2 mantal Kedum Stommen nr 3
i Södra Kedums socken av Skaraborgs län må försäljas följande
två områden, nämligen

dels ett område örn cirka 0.4455 hektar, vilket är närmare
angivet å en av distriktslantmätaren G. Linde år 1934 över
fastigheten Kedum Stommen 320 upprättad karta, till ägaren
av sistnämnda fastighet, T. Kindström, Vara, för sammanläggning
med denna fastighet mot en köpeskilling, beräknad
efter 1 krona för kvadratmeter,

dels ock ett område örn cirka 0.2000 hektar, vilket är närmare
utmärkt å en av Linde år 1937 över fastigheten Kedum
Stommen 322 upprättad karta, till ägaren av sistnämnda fastighet,
C. O. Gustafsson, Arentorp, för sammanläggning med
denna fastighet mot en köpeskilling, beräknad efter 90 öre
för kvadratmeter;

skolande för försäljningarna i övrigt gälla följande villkor,
nämligen att områdena försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt
för köpare räknat från den 14 mars 1940 med rätt
för arrendatorn av egendomen att, därest försäljning av områdena
kommer till stånd, under återstående del av löpande
arrendeperiod bekomma ersättning av kronan genom arrendeavkortning
med ett årligt belopp av 55 kronor, att köpeskillingarna
för områdena må erläggas enligt bestämmelserna
i 21 § och 22 § B i förordningen den 5 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., att i
övrigt i tillämpliga delar skola gälla bestämmelserna i samma
förordning, samt att förbehåll göres för de jämkningar i områdenas
gränser och areal, som må föranledas av avstyck -ningsf örrättningarna.

22 :o.

Kleven nr 1 i Skaraborgs län.

I en den 20 januari 1933 dagtecknad proposition, nr 65, föreslog Kungl.
Majit under punkten 5:o riksdagen medgiva, att av kronoegendomen V2 mantal
Kleven nr 1 i Bredviks socken av Skaraborgs län två å en av distriktslantmätaren
S. Lindström år 1930 upprättad karta med litt. Ai och A2 betecknade
områden om tillhopa 81.43 hektar finge enligt förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.
försäljas med ett saluvärde av 47,200 kronor, med hembudsrätt jämlikt 9 §
första stycket förordningen för egendomens arrendator C. A. Pettersson
samt under vissa i propositionen angivna villkor i övrigt. Beträffande innehållet
i propositionen må erinras örn följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Kronoegendomen V2 mantal Kleven nr 1 är belägen cirka 23 kilometer
från Hjo stad och cirka 3 kilometer från Mölltorps station. Iden har en
areal av 168.735 hektar, varav 45.975 hektar åker och tomt, 0.765 hektar odlingsmark,
120.55 hektar avrösningsjord och 1.445 hektar impediment. Åkerjorden
är av naturen av mindre god beskaffenhet men genom intensivt bruk,
djupkultur och stark gödsling i hög växtkraft. Byggnaderna äro i gott skick,
men ekonomihusen äro på grund av egendomens högt uppdrivna avkastning
otillräckliga. Egendomen har andel i häradsallmänningen V. Stöpen, som
hittills ej lämnat någon avkastning. Elektrisk ledning finnes ej framdragen
över egendomen. Taxeringsvärdet utgör 54,900 kronor för jordbruksfastigheten
och 9,000 kronor för skogsmarken och växande skog.

Vid på domänstyrelsens föranstaltande hållen uppskattningsförrättning
den 19 november 1931 hade vederbörande uppskattningsnämnd framhållit,
att egendomen, då densamma år 1896 övertogs av Pettersson, födde 3 hästar
och 15 nöt, varav 5 kor, hade dåliga åbyggnader samt var vattensjuk, mager
och i dålig hävd, men att Pettersson »genom en sällspord energi, ovanlig arbetsamhet,
mycket god beräkning och klart omdöme samt en väl avvägd och
framgångsrik tillämpning av egna och andras rön» skapat ett avkastningsrikt
mönsterjordbruk av den svaga egendomen. Avkastningen av egendomen
hade därigenom stigit i så hög grad, att egendomens ekonomibyggnader blint
otillräckliga. Pettersson hade därför begärt att få nybygga ekonomihus,
men då befintliga byggnader ännu vore i gott skick och i vanliga fall varit
tillräckliga för egendomen, fast vid den intensiva driften för små, hade det
ansetts lämpligare att egendomen med husbehovsskog försåldes till Pettersson,
som i så fall kunde fortsätta sin gagnande verksamhet under tryggare
former. Med hänsyn till värdet av de Pettersson tillhöriga, å egendomen befintliga
anläggningarna och hans å fastigheten nedlagda kostnader hade huvudgården
med viss tilldelning av skogsmark — å 1930 års karta litt. A± och
A2 — med en areal av 81.43 hektar, varav 45.975 hektar åker, 0.765 hektar
odlingsmark, 33.245 hektar avrösningsjord och 1.445 hektar impediment, av
nämnden saluvärderats till 47,200 kronor, varav 12,600 kronor för avrösningsjord
med växande skog och 500 kronor för kapitaliserat värde för andel
i allmänning. Den återstående delen av egendomens skogsmark, utgörande
en del av kronoparken Kleven, hade nämnden ansett böra behållas
i kronans ägo.

Arrendatorn Pettersson hade förklarat sig villig att inköpa egendomen
för det åsätta saluvärdet.

Kronojordstyckningssakkunniga hade icke haft något att erinra mot egendomens
försäljning till innehavaren. Överlantmätaren hade meddelat, att
ur jorddelnings- och fastighetsbildningssynpunkt intet hinder syntes möta
mot att genom avstyckning avskilja huvudgårdslotten från egendomen i
övrigt; härvid borde dock egendomens hela andel i häradsallmänningen V.
Stöpen försäljas tillsammans med den till försäljning föreslagna lotten, vilken
vid avstyckningsförrättning borde bli stamfastighet med bibehållande
av egendomens mantal. Överjägmästaren hade anslutit sig till försäljningslörslaget
men beträffande värderingen anmärkt, att värdet å avrösningsmark
med växande skog finge anses vara väl högt, varjämte det upptagna
värdet av egendomens andel i allmänning i varje fall icke kunde anses vara
för lågt.

Domänstyrelsen, som i skrivelse den 30 september 1932 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning, hade biträtt uppskattningsnämndens förslag
till egendomens försäljning och icke haft något att erinra mot saluvärderingen.
Enligt domänstyrelsens mening hurde arrendatorn örn han så önskade
få tillträda egendomen den 14 mars 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

I skrivelse den 24 februari 1933, nr 69, anmälde riksdagen, under åberopande
av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 17, att
riksdagen lämnat det begärda medgivandet. Genom brev den 10 mars 1933
meddelade Kungl. Maj:t domänstyrelsen statsmakternas belut i ämnet.

I skrivelse den 6 februari 1940 har domänstyrelsen meddelat, att ifrågavarande
försäljning icke genomförts, då Pettersson sedermera förklarat sig
icke vilja förvärva salulotten på de av statsmakterna fastställda villkoren,
samt underställt frågan örn egendomens disposition för tiden efter den 14
mars 1940 Kungl. Majlis prövning. Av skrivelsen jämte övriga till ärendet
hörande handlingar inhämtas i huvudsak följande.

I anledning av det år 1933 lämnade medgivandet hembjöds Pettersson
egendomens huvudgårdslott genom länsstyrelsens förmedling. Pettersson meddelade
emellertid i skrivelse till länsstyrelsen den 12 maj -1933, att han med
hänsyn till då rådande konjunkturläge ävensom de betydande kapitalinsatser,
han för egen del nedlagt å egendomen, icke kunde erbjuda högre köpeskilling
för salulotten än 35,000 kronor; efter underhandlingar med domänintendenten
höjde Pettersson sedermera nämnda anbud till 40,000 kronor.
I skrivelse till länsstyrelsen den 29 december 1933 förklarade domänstyrelsen,
att, därest Pettersson icke önskade förvärva huvudgårdslotten på de av
statsmakterna fastställda villkoren, försäljningsfrågan måste anses förfallen.
Pettersson fortfor härefter med brukningen av egendomen enligt det då gällande
20-åriga arrendekontraktet intill den 14 mars 1938. Sedermera har
kontraktet prolongerats att gälla ytterligare två år intill den 14 mars 1940.

Sedan domänstyrelsens lokalförvaltning förhandsvis yttrat sig angående
egendomens framtida disposition, därvid försäljning av egendomen ifrågasatts
på nyssberörda tidigare fastställda villkor, har domänstyrelsen den 3
januari 1935 förordnat örn ny uppskattningsförrättning å egendomen. Dylik
förrättning har hållits den 30 november 1939. 1 det vid uppskattningen

upprättade protokollet har beträffande egendomens läge, arealer, byggnadsbestånd
och dylikt lämnats enahanda uppgifter som i uppskattningsprotokollet
för uppskattningsnämndens sammanträde den 19 november 1931.
Egendomens taxeringsvärde utgör för närvarande 54,100 kronor jordbruksvärde;
i angivna taxeringsvärde torde ingå värdet av ett flertal arrendatorn
enskilt tillhöriga byggnader och anläggningar å egendomen. Å de delar av
egendomen, som för närvarande äro upplåtna under arrende, tillkommer
därjämte ett taxeringsvärde för skogsmark med växande skog av 3,900 kronor.
Särskilt taxeringsvärde finnes åsatt de delar av egendomen, som förvaltas
under domänverkets skogsförvaltning under benämningen kronoparken
Kleven.

Uppskattningsnämnden har framhållit, att egendomen hävdats sällsynt väl
och måste betraktas som länets mest välskötta. Beträffande det nuvarande,
kronan tillhöriga byggnadsbeståndet å egendomen har uppskattningsnämnden
framhållit, att detsamma finge anses som i stort sett gott samt mycket
väl underhållet, dock att ekonomibyggnaderna med hänsyn till den intensiva
driften av jordbruket å egendomen finge anses otillräckliga. Under
framhållande av att arrendatorn vid försäljningstillfället år 1933 med hänsyn
till då rådande osäkra jordbruksförhållanden icke ansett sig vara i stånd
att fullfölja köpet av huvudgårdslotten å egendomen (lotterna A, oell A2) mot
det fastställda saluvärdet av 47,200 kronor bar uppskattningsnämnden vid
ny saluvärdering av samma huvudgårdslott, med hänsyn tagen till värdet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departements chefen.

arrendatorn tillhöriga byggnader och anläggningar å egendomen, åsatt lotten
ett saluvärde av 50,000 kronor, därav för skogsmark med växande skog
17,200 kronor. Arrendevärdet för lotten har av uppskattningsnämnden, under
förutsättning att inlösen till kronan av arrendatorn tillhöriga byggnader
och anläggningar å egendomen icke korame till stånd, uppskattats till
1,400 kronor. Nämnden bär föreslagit, att huvudgårdslotten försåldes med
hembudsrätt för arrendatorn.

Arrendatorn Pettersson har förklarat, att han önskade förvärva salulotten
mot det föreslagna saluvärdet.

Domänstyrelsen har i likhet med uppskattningsnämnden ansett, att den av
nämnden föreslagna salulotten, omfattande till egendomen hörande inägor
jämte erforderlig skogstilldelning, borde försäljas till arrendatorn, vilken enligt
gällande försäljningsbestämmelser vore hembudsberättigad vid försäljningen,
samt framhållit, att i förhållande till den under år 1931 verkställda
saluvärderingen av salulotten andra jämkningar icke av uppskattningsnämnden
nu företagits, än att saluvärdet för tomt- och åkermark sänkts
nied 40 kronor per hektar från tillhopa 34,021 kronor 50 öre till 32,182
kronor 50 öre, medan saluvärdet av skogsmark med växande skog höjts
från 12,600 till 17,200 kronor. Den sålunda företagna värderingen kunde
av styrelsen lämnas utan erinran. För genomförande av försäljningen
syntes riksdagens medverkan vara erforderlig.

Med biträdande av det nu framlagda försäljningsförslaget hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen a/2 mantal Eleven nr 1 i
Bredviks socken av Skaraborgs län i anslutning till ett av
distriktslantmätaren S. Lindström den 30 augusti 1930 upprättat
styckningsförslag med tillhörande karta genom avstyckning
frånskilts en med litt. A (Ax -f- A2) betecknad salulott
om tillhopa omkring 81.43 hektar, nämnda lott må mot ett saluvärde
av 50,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni
1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. med hembudsrätt jämlikt 9 § första stycket i förordningen
för egendomens arrendator, C. A. Pettersson, och
med bemyndigande för domänstyrelsen att, därest genom avstyckningsförrättningen
ändring i salulottens gränser och areal
kommer till stånd, fastställa härav föranledd jämkning i
saluvärdet för salulotten; skolande för försäljningen gälla
följande villkor i övrigt, nämligen att salulotten försäljes
i befintligt skick med tillträdesrätt den 14 mars 1941, att endast
kronan tillhöriga, å salulotten befintliga byggnader och
anläggningar ingå i försäljningen, att kronan och arrendatorn
efter tillträdesdagen icke skola äga framställa ersättningsanspråk
gentemot varandra på grund av det för egendomen
gällande arrendeavtalet, dock med undantag för tilläventyrs
oguldna arrendeavgälder och skatter, samt att kostnaderna
för förenämnda avstyckning skola fördelas lika mellan
kronan och köparen av salulotten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

23:o.

Led Arvid Ersgården nr 2 i Skaraborgs län.

Kronoegendoraen 5/s mantal Led Arvid Ersgården 21 i Gösslunda socken
av Skaraborgs län är utarrenderad för tiden till den 14 mars 1940 mot en
årlig avgäld, som från och med den 14 mars 1934 utgår med dels 25 hektoliter
spannmål, hälften råg och hälften korn, samt 102 kilogram smör att lösas
med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,
och dels därutöver 500 kronor.

Sedan domänstyrelsen med anledning av egendomens förestående arrendeledighet
inhämtat yttranden från styrelsens lokalförvaltning angående egendomens
framtida disposition, anmodade styrelsen den 5 november 1937 domänintendenten
i länet att föranstalta om uppskattningsförrättning för framläggande
av förslag till försäljning av egendomens inägojord med erforderlig
skogstilldelning. Den 18 december 1939 har dylik förrättning i vederbörlig
ordning hållits å egendomen. Av det därvid förda protokollet jämte övriga
till ärendet hörande handlingar och två kartor, den ena upprättad år 1927 av
distriktslantmätaren O. Söderpalm och den andra år 1939 av distriktslantmätaren
E. Törnegren, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 9 kilometer från Lidköping, har vid laga
skifte år 1869 erhållit sina ägor förlagda i sex skiften. Till egendomen hör
bland annat vattenområden i sjön Vänern samt andel i fisket däri. Egendomen
har enligt beskrivningen till den av Söderpalm upprättade kartan,
sedan lägenheterna Arvidstorp nr 1 (Led Arvid Ersgården 22) och Hejderidaretorpet
nr 1 (Led Arvid Ersgården 23) frånsålts densamma, en areal av
58.837 hektar, varav 28.663 hektar tomt och åker, 29.870 hektar avrösningsjord
samt 0.304 hektar impediment. Åkerjorden utgöres av lermylla å lerbotten
av god beskaffenhet samt av madjord av medelgod beskaffenhet, vilken
senare trots invallning är beroende av stark nederbörd. Skogsmarken är
godartad. Av skogen, som ingår i arrendet, har arrendatorn erhållit utsyning
av 20 kubikmeter fast mått årligen. Egendomen har icke del i allmänning
eller därmed likställd samfällighet.

Kronan tillhöriga byggnader å egendomen behöva nybyggas och moderniseras
för att kunna motsvara nutida anspråk. Ett antal hus och tillbyggnader
jämte brunn och vattenledning tillhöra arrendatorn. Å egendomen
finnas därjämte några mindre hus, som tillhört en tidigare arrendator av
egendomen, men sorn, enär de icke bortförts från egendomen inom föreskriven
tid, anses ha tillfallit kronan. Den elektriska anläggningen tillhör
kronan. Egendomen, som är väl hävdad, är delaktig i »Sunnersbergs invallningsföretag
av år 1929».

Taxeringsvärdet å egendomen är 40,100 kronor, varav 26,400 kronor utgöra
jordbruksvärde, 1,500 kronor skogsmarksvärde och 12,200 kronor skogsvärde.

Vid en den 26 juni 1939 påbörjad och den 7 december samma år avslutad
avstyckningsförrättning ha från egendomen avstyckats två ägolotter, nämligen
lotten litt. A, bestående av skiftena litt. A 1 och A 2, samt lotten litt. B,
vilka äro närmare angivna å den av Törnegren upprättade kartan. Fastställelse
har ännu icke meddelats å avstyckningsförrättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departements

chefen.

Uppskatt ning snämnden har föreslagit försäljning av dels huvudgårdslotten,
motsvarande egendomen med undantag av lotterna litt. A och litt. B, till
egendomens nuvarande arrendator, Sven Nilsson, dels ock skiftet litt. A 1 av
styckningslotten litt. A till innehavaren av skiftet, Oskar Redman, för sammanläggning
med den honom tillhöriga lägenheten Olofstorp (Led Hans
Larsgården l12), enligt uppgift innehållande omkring 1.5 hektar åker.

Huvudgårdslotten har efter avstyckningarna en areal av omkring
38.8 hektar, varav 26.1 hektar utgöra åker och tomt, 2.3 hektar äng, 10.0
hektar avrösningsjord samt 0.4 hektar impediment. Nämnden har åsatt densamma
ett saluvärde av 29,200 kronor — därav 8,700 kronor för skogsmark
och växande skog enligt vederbörande jägmästares värdering samt 500 kronor
för tomtvärde i skogsmarken — samt ett arrendevärde i nuvarande skick
av 800 kronor.

Skiftet litt. A 1, som innehåller omkring 2.06 hektar, varav 0.32 hektar
utgöra åker och 1.74 hektar avrösningsjord, har i enlighet med en av vederbörande
jägmästare verkställd okuläruppskattning åsatts ett saluvärde av
440 kronor. Arrendevärdet har uppskattats till 15 kronor.

Skiftet litt. A 2 samt ägolotten litt. B vore avsedda att tills vidare bibehållas
i kronans ägo.

Arrendatorn Nilsson, vilken arrenderat egendomen i sju år samt därunder
förbättrat och väl brukat densamma, har skriftligen förklarat sig önska inköpa
huvudgårdslotten för en köpeskilling av 29,200 kronor.

Redman, vilken en lång följd av år brukat skiftet litt. A 1, har skriftligen
anhållit att få inköpa detsamma för den föreslagna köpeskillingen av 440
kronor.

I skrivelse den 8 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majlis prövning och därvid anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag örn egendomens
disposition. Ägolotten litt. B, vilken är bebyggd med ett flertal sommarvillor
och sportstugor, bör tills vidare behållas i kronans ägo för att sedermera
uppdelas i enlighet med blivande styckningsplan. Vidare bör skiftet
litt. A 2 bibehållas i kronans ägo och lyda under domänverkets skogsförvaltning.
Återstoden av egendomen bör försäljas på sätt uppskattningsnämnden
föreslagit. De åsätta saluvärdena kunna av styrelsen lämnas utan erinran.
Då riksdagens medverkan torde vara erforderlig för försäljningen av
huvudgårdslotten bör frågan om försäljningen av skiftet litt. A 1 lämpligen
avgöras i samband därmed.

Mot ifrågavarande försäljningsförslag har jag intet att erinra. Vad särskilt
gäller försäljningen av skiftet litt. A 1 av styckningslotten litt. A för
sammanläggning med lägenheten Led Hans Larsgården l12, har domänstyrelsen
under hand meddelat, att hinder för den ifrågasatta sammanläggningen
enligt vad vederbörande förrättningslantmätare meddelat icke syntes
föreligga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen 7S mantal Led Arvid Ersgården
21 i Gösslunda socken av Skaraborgs län såsom avstyckningar
fastställts två med litt. A och B betecknade ägo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 100-

lotter, av vilka förstnämnda lott består av två såsom litt.
A 1 och litt. A 2 betecknade skiften, på sätt närmare framgår
av en av distriktslantmätaren E. Törnegren år 1939 över lotterna
upprättad karta, försäljning må ske av följande delar avegendomen,
nämligen

dels huvudgårdslotten med en areal av omkring 38.80 hektar
— motsvarande egendomen med undantag av angivna styck -ningslotter — för 29,200 kronor till egendomens arrendator,
Sven Nilsson,

dels ock skiftet litt. A 1 örn 2.06 hektar av styckningslotten
litt. A enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. för 440 kronor
och med hembudsrätt jämlikt 11 § i förordningen för Oskar
Redman för skiftets sammanläggning med lägenheten Led
Hans Larsgården l12;

skolande vid försäljningarna i övrigt iakttagas beträffande
huvudgårdslotten, att endast kronan tillhöriga
hus och anläggningar ingå i försäljningen, att, därest arrendatorn
Nilsson kommer att förvärva lotten, samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan honom och
kronan, med undantag av eventuella anspråk på oguldna
arrendeavgälder och skatter, skola anses vara reglerade i och
genom försäljningen, att, därest lotten kommer att förvärvas
av annan än Nilsson samt kronan nödgas till arrendatorn utgiva
ersättning för av denne å egendomen utförda anläggningar
samt verkställd höstplöjning, trädesberedning och sådd.
lottens köpare skall vara pliktig gottgöra kronan, vad kronan i
sådant hänseende utgivit, att köpare ansvarar för å egendomen
för tiden efter tillträdesdagen belöpande annuiteter och
övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag,
sand att bestämmelserna i förenämnda förordning den 6
juni 1929 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
ävensom beträffande huvudgårdslotten och
skiftet litt. A 1, att desamma försäljas i befintligt skick
med tillträdesrätt för köpare, räknat från den 14 mars 1940,
samt (dt innehavare av över dem med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att lia ledningarna
kvarstående och nyttja desamma utan rätt för köpare
till annan ersättning än av ledningarnas innehavare för
skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna
ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100-

24:o.

Odensberg nr 2 i Skaraborgs län.

Förra landsfiskalsbostället kronoegendomen %e mantal Odensberg nr 1
med 3/is mantal Kullen nr 1 i Edsvära socken av Skaraborgs län indrogs
från och med den 14 mars 1934 till statsverket. I samband härmed lämnade
domänstyrelsen vederbörande domänintendent ävensom hushållningssällskapets
egnahemsnämnd tillfälle att inkomma med yttrande rörande
egendomens framtida disposition. I avgivna yttranden förklarade domänintendenten
och egnahemsnämnden, att egendomen syntes väl lämpa sig för
uppdelning i tre salulotter för försäljning till innehavarna av respektive
huvudgården, torpet Kullen och ett tomtområde.

Sedan härefter domänstyrelsen i skrivelse till vederbörande domänintendent
den 17 februari 1934 förordnat örn uppskattningsförrättning å egendomen,
därvid förslag skulle framläggas till egendomens försäljning i anslutning
till vad sålunda ifrågasatts, har uppskattningsförrättning å egendomen
i vederbörlig ordning hållits den 19 september 1939. Av det vid förrättningen
förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
ävensom en av distriktslantmätare!! T. Hjertquist år 1934 över egendomen
upprättad karta inhämtas bland annat följande.

Fastigheterna Odensberg nr 1 och Kullen nr 1 ha numera sammanlagts
till en fastighet, benämnd Odensberg nr 2. Egendomen är belägen cirka
25 kilometer från Skara och 9 kilometer från Stora Hovs järnvägsstation
samt har enligt en av Hjertquist åren 1934 och 1935 upprättad beskrivning
en areal av 76.77 hektar, därav 21.05 hektar åker, 12.02 hektar äng och 43.7
hektar avrösningsjord. Egendomens ägor äro förlagda i fem skiften, hemskiftet,
torvmosseskiftena I och II, skiftet Gryten och allmänningsskiftet.
Åkerjorden består av sandjord på grusbotten och mossjord samt är av svag
beskaffenhet och belägen i mindre och oregelbundna figurer. Ängs- och
betesmarken är beväxt med lövskog och buskar samt lämnar ett svagt bete.
Skogsmarken är av medelgod beskaffenhet. Hävden är god.

Inlösen till kronan har skett av förre boställshavaren, landsfiskalen K. A.
Friberg, tillhöriga byggnader å egendomen. Arrendatorn äger inga byggnader
å densamma. Å ägofigurerna nr 174 och 175 å förenämnda av Hjertquist
upprättade karta finnes en ensittarlägenhet, vilken intill helt nyligen
innehafts av förre sergeanten K. Friberg och hans hustru; byggnaderna å
lägenheten, boningshus och uthus i dåligt skick, ägas numera, sedan Friberg
avlidit, av stärbhuset.

Det under egendomen lydande torpet Kullen, vilket tidigare innehafts av
särskild innehavare, står för närvarande öde och brukas till huvudgården.
Egendomen är icke elektrifierad. Odlingslån besvärar densamma.

Taxeringsvärdet utgör 25,700 kronor, därav 12,400 kronor jordbruksvärde
och 13,300 kronor värde av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsnämnden har i anslutning till de av domänstyrelsen lämnade
försäljningsdirektiven föranstaltat om erforderliga avstyckningsförrättningar
å egendomen. Enligt två särskilda av distriktslantmätaren Hjertquist
samtidigt handlagda förrättningar ha från egendomen avstyckats tre med

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

litt. Aa, Ab och Ac betecknade lotter, vilka numera, sedan förrättningarna
vederbörligen fastställts, i jordregistret finnas upptagna under fastighetsbeteckningarna
respektive Odensberg 22, 23 och 24. Före avstyckningsförrättningarnas
avslutande lia de verkställda styckningarna godkänts av domänstyrelsen.
Styckningslotterna litt. Aa och Ab ävensom den samtidigt i avstyckningshandlingarna
redovisade stamfastigheten, motsvarande lotten litt.
A (Al + A2 + A3 + A4) finnas angivna å en av Hjertquist år 1938 upprättad
avstyckningskarta. Styckningslotten litt. Ac, omfattande skogsskiftet
Gryten i dess helhet om 8.03 hektar, som avstyckats för att bibehållas under
domänverkets skogsförvaltning, finnes närmare utmärkt å särskild av Hjertquist
år 1938 upprättad avstyckningskarta.

Uppskattningsnämnden har ansett, att, då innehavaren av den för bostadsändamål
avstyckade lotten litt. Ab, förre sergeanten K. Friberg, numera
avlidit, och hans efterlämnade änka, som intagits på ålderdomshem,
förklarat sig icke önska förvärva styckningslotten, denna bör disponeras till
stamfastigheten. Uppskattningsnämnden har sålunda, då styckningslotten
litt. Ac (Gryten) ansetts böra bibehållas i kronans ägo under domänverkets
skogsförvaltning, föreslagit att återstoden av egendomen bör försäljas i två
lotter, i uppskattningsprotokollet redovisade såsom salulotterna litt. A + Ab
och litt. Aa. För underlättande av försäljningarna har i enlighet nied direktiv,
som lämnats av domänstyrelsen, före verkställande av saluvärderingarna
mogen skog i lämplig omfattning uttagits å egendomen.

Salulotten litt. A + Ab omfattar stamfastigheten, Odensberg 21,
jämte styckningslotten Odensberg 23. Den har enligt avstyckningsbeskrivningen
en areal av 49.264 hektar, därav 14.645 hektar åker, 7.273 hektar äng
och betesmark samt 27.346 hektar avrösningsjord. Nämnden har åsatt lotten
ett saluvärde av 23,600 kronor, därav för skogsmark med växande skog
13,900 kronor, samt ett arrendevärde av 450 kronor.

Salu lotten litt. Aa motsvarar den under samma litterabeteckning
avstyckade och för ägor tillhörande förra torpet Kullen utlagda ägolotten,
jordregisterbetecknad Odensberg 22. Enligt avstyckningsbeskrivningen
har salulotten en areal av 19.476 hektar, därav 6.405 hektar åker, 5.096 hektar
äng och 7.975 hektar avrösningsjord. Lotten har av nämnden saluvärderats
till 6,600 kronor, därav för skogsmark med växande skog 2,300 kronor.
Arrendevärdet har beräknats till 150 kronor.

Nämnden har beträffande genomförandet av försäljningarna framhållit,
att nuvarande arrendatorn, Anders Gustafsson, av kronan arrenderat egendomen
sedan år 1934 samt att den direkta skötseln av det underlydande
torpet Kullen, sedan förutvarande innehavaren avflyttat från egendomen,
numera jämväl handhades av Gustafsson. Gustafsson, som hade stor familj
— 9 hemmavarande barn, varav del äldsta 17 år gammalt -—- bade, bland
annat för att kunna bereda arbete åt barnen i hemmet, hos uppskattningsnämnden
anhållit att få inköpa bägge salulotterna. Nämnden har, under
vitsordande av önskvärdheten alt möjligheter skapades för den sparsamma
och duktiga familjen att så vilt möjligt arbeta gemensamt, varmt tillstyrkt
Gustafssons framställning. Gustafsson har i yttranden över saluvärderingarna
den 5 september 1939 förklarat sig villig att erlägga de för en var av
lotterna av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärdena oell bär samtidigt
hemställt att få erlägga köpeskillingarna för de båda salulotterna å s. k.
egnahem svillkor.

Vederbörande jägmästare bar förklarat sig kunna lämna de verkstiillda
skogsvärderingarna utan erinran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Departements chefen.

Över jägmästaren har däremot i yttrande i ärendet framhållit, att saluvärdet
för till salulotten litt. A + Ab hörande skog och skogsmark borde
höjas till lägst 15,200 kronor.

I skrivelse den 6 februari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

Styrelsen biträder i anslutning till vad i ärendet förekommit uppskattningsnämndens
förslag örn försäljning av såväl salulotten litt. A + Ab som
ock salulotten litt. Aa till egendomens nuvarande arrendator Anders Gustafsson.
De av nämnden föreslagna saluvärdena för lotterna kunna av styrelsen
lämnas utan erinran. För genomförande av försäljningarna i anslutning
till bestämmelserna i 9 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. lärer riksdagens medverkan
vara erforderlig.

Jag biträder ifrågavarande försäljningsförslag och hemställer alltså, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1A mantal Odensberg nr 2 (Odensberg
21) i Edsvära socken av Skaraborgs län jämte därifrån
avstyckade områdena Odensberg 22 och 23, vilka fastigheter
äro närmare angivna å två av distriktslantmätaren
T. Hjertquist år 1938 upprättade avstyckningskartor samt
därå betecknade med respektive litt. A, Aa och Ab, må försäljas
i två salulotter jämlikt förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m., med hembudsrätt beträffande båda lotterna enligt
9 § i förordningen för egendomens arrendator Anders Gustafsson,
nämligen dels salulotten litt. A i~ Ab (Odensberg 21
och Odensberg 23) om tillhopa 49.264 hektar mot ett saluvärde
av 23,635 kronor, därav 35 kronor utgöra å lotten belöpande
avstyckningskostnader, och dels salulotten litt. Aa
(Odensberg 22), benämnd Kullen, örn 19.476 hektar mot ett
saluvärde av 6,723 kronor, därav 123 kronor utgöra å lotten
belöpande avstyckningskostnader; skolande för försäljningarna
gälla följande villkor i övrigt, nämligen att salulotterna
försäljas i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare räknat
från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, att kronan
och arrendatorn efter tillträdesdagen icke skola äga
framställa ersättningsanspråk gentemot varandra på grund
av det gällande arrendekontraktet med undantag dock för
eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter, samt att
köparen av salulotten litt. A + Ab ansvarar för å egendomen
för tiden efter tillträdesdagen belöpande utgifter för
torrläggningsföretag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

25:o.

Orrevalla nr 1 i Skaraborgs län.

Den 13 juni 1930 förordnade Kungl. Majit med riksdagen (prop. nr 251 p.
23:o; jordbr, utsk. uti. nr 79; R. skr. nr 341), att, sedan kronoegendomen 1
mantal Orrevalla nr 1 i Lavads socken av Skaraborgs län blivit uppdelad i
lotterna litt. A—G, lotterna litt. A—F skulle mot angivna saluvärden samt under
vissa villkor i övrigt utbjudas till försäljning, lotterna litt. A—E med hemhudsrätt
vid försäljning för vissa angivna personer samt lotten litt. F enligt
13 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall
av kronoegendom m. m. Sedan det visat sig omöjligt att genomföra de
ifrågasatta försäljningarna, bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 14
augusti 1931 domänstyrelsen att föranstalta om utarrendering av lotterna litt.
A—F under ytterligare tio år. I anslutning härtill är egendomen för närvarande
utarrenderad till Sven Nilsson för tiden intill den 14 mars 1940 mot
en arrendeavgift, som utgår med dels 68 hektoliter spannmål, 1j3 råg och
2/3 korn, och 303 kilogram smör att lösas med penningar efter senast för länet
fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan, dels därutöver 1,250 kronor.

Sedan domänstyrelsen år 1935 lämnat lokalförvaltningen samt hushållningssällskapets
egnahemsnämnd tillfälle inkomma med förslag till egendomens
framtida disposition, uttalade sig såväl domänintendenten och överjägmästaren
som egnahemsnämnden för en styckning och försäljning av egendomen i
anslutning till den tidigare härför uppgjorda planen. Den 29 november 1935
förordnade domänstyrelsen om ny uppskattningsförrättning å egendomen,
som därefter förrättats den 7 augusti 1939. Vidare har enligt en av distriktslantmätaren
E. Törnegren år 1938 handlagd förrättning från egendomen avstyckats
fem med litt. B—F betecknade lotter, vilka numera, sedan avstyckningarna
fastställts, införts i jordregistret under beteckningarna Orrevalla
l2—i6. Av det över uppskattningsförrättningen upprättade protokollet jämte
övriga till ärendet hörande handlingar inhämtas följande.

Ifrågavarande kronoegendom, som är belägen cirka 22 kilometer från Lidköping
och 3 kilometer från Tådene järnvägsstation, innehåller i areal
231.555 hektar, varav 133.474 hektar tomt och åker, 8.053 hektar äng, 84.535
hektar skogsmark och 5.493 hektar impediment.

Egendomens åkerjord består av lera och lermylla samt cirka 5 hektar sandjord,
allt av medelgod beskaffenhet och i sin helhet odränerad. Ängs- och
betesmarken består av bäckstränder, gärdesbackar, renar m. m., varav bäckstränderna
lämna ett medelgott bete. Dikningsförhållandena äro otillfredsställande,
då den genom egendomen rinnande bäcken vid stark nederbörd
svämmar över.

Jämlikt resolution den 7 oktober 1921 har vattenfallsstyrelsen medgivits
rätt att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen.

Enligt det för egendomen gällande arrendekontraktet finnas särskilda bestämmelser
meddelade rörande innehavet av de under egendomen lydande torpen
Rödjorna, Myggebo och Slätten, bebyggda med i huvudsak kronans hus.

Bihang lill riksdagens protokoll 19t0. 1 sami. Nr 100. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Därjämte brukas under egendomen en lägenhet Kvarnbotten med arrendatorn
tillhöriga åbyggnader.

Egendomens taxeringsvärde utgör 134,600 kronor, därav 106,800 kronor
jordbruksvärde och 27,800 kronor värdet av skogsmark med växande skog.

Uppskattningsnämnden anser, att av egendomen bör försäljas dels huvudgårdslotten
(litt. A), dels de genom avstyckning bildade lotterna litt. B—E.
Återstoden av egendomen eller lotten litt. F, innehållande skogsmark, anses
böra bibehållas i kronans ägo under domänverkets skogsförvaltning. Uppskattningsnämnden
framhåller, att saluvärderingarna av styckningslotterna
verkställts under förutsättning att före genomförandet av försäljningarna inlösen
till kronan komme till stånd av vissa arrendatorn av kronoegendomen
enskilt tillhöriga byggnader å de mindre styckningslotterna.

Salulotten litt. A (huvudgården). Areal 137.2250 hektar, därav 97.5970 hektar
tomt och åker, 6.4785 hektar äng och 33.1495 hektar avrösningsjord. Lotten
saluvärderas av nämnden till 87,000 kronor, varav för skogsmark med
växande skog beräknats 17,700 kronor. Arrendevärde 1,800 kronor. Nämnden
framhåller, att nuvarande arrendatorn Sven Nilsson arrenderat egendomen
i åtta år efter fadern och dennes stärblius, vilka brukat den sedan år
1864. Nilsson bär förklarat sig villig förvärva salulotten mot det föreslagna
saluvärdet; detta anbud tillstyrkes av nämnden.

Salulotten litt. B, motsvarande den av ägor tillhörande torpet Rödjorna
bildade lägenheten Orrevalla l2, innehåller en areal av 4.5100 hektar, därav
2.5400 hektar åker, 0.1465 hektar äng och 1.8235 hektar avrösningsjord. Lotten
saluvärderas av nämnden till 4,750 kronor, varav för skogsmark med
växande skog beräknats 950 kronor. Arrendevärde 200 kronor. Lotten brukas
sedan 2 år tillbaka av Karl Sjöstedt, vilken tidigare under 8 år haft anställning
som arbetare vid huvudgården. Sjöstedt har anhållit att få inköpa
lotten mot det föreslagna saluvärdet, vilken ansökan tillstyrkes av nämnden.
Under hand har domänintendenten framhållit, att lotten med dess utmärkta
belägenhet invid vägskälet för vägarna från Lidköping till Tranum och
Grästorp betraktas såsom ett typiskt arbetarsmåbruk.

Salulotten litt. C, motsvarande lägenheten Orrevalla 1\ benämnd Kvarnbotten,
har en areal av 17.5800 hektar, därav 10.6420 hektar tomt och åker,
0.0780 hektar äng och 6.8600 hektar avrösningsjord. Nämnden saluvärderar
lotten till 10,000 kronor, varav för skogsmark med växande skog beräknats
2,700 kronor. Arrendevärde 400 kronor. Nuvarande innehavaren av torplägenheten
Kvarnbotten, Edvin Karlsson, har meddelat sig icke vara spekulant
å lotten. Arrendatorn av huvudgården Sven Nilsson har emellertid
anhållit att få inköpa lotten till det föreslagna saluvärdet för att där uppföra
en bostad för sin ålderdom. Denna ansökning tillstyrkes av uppskattningsnämnden.

Salulotten litt. D, motsvarande lägenheten Orrevalla l4 med ägor tillhörande
bland annat torpet Myggebo, innehåller i areal 22.8200 hektar, därav
15.2350 hektar tomt och åker, 0.1350 hektar äng och 7.4500 hektar avrösningsjord.
Lottens saluvärde beräknas av nämnden till 12,000 kronor, därav för
skogsmark med växande skog upptagits 2,900 kronor. Arrendevärde 400
kronor. A salulotten, som på grund av sitt dåliga husbestånd sista året stått
obebodd, bär ingen köpare anmält sig. Nämnden föreslår, att lotten utbjudes
till försäljning.

Salulotten litt. E, motsvarande lägenheten Orrevalla ls, omfattar för torpet
Slätten utlagda ägor. Areal 17.8500 hektar, därav 7.4600 hektar tomt och åker.

I. 2150 hektar äng och 9.1750 hektar avrösningsjord. Lotten saluvärderas till

II, 400 kronor, därav för skogsmark med växande skog beräknats 6,400 kronor.
Arrendevärde 250 kronor. Nuvarande innehavaren av torpet Slätten,

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Gustav Andersson, vilken brukat torpet i 24 år, har gjort framställning om
tillstånd att inköpa salulotten. För möjliggörande härav har han emellertid
hemställt, att 200 kubikmeter skog från lottens skogsmark omedelbart
måtte få utstämplas och försäljas samt att inflytande försäljningssumma
måtte få avräknas å köpeskillingen. Uppskattningsnämnden framhåller, att
jämväl efter ett dylikt skogsuttag tillräckligt med skog torde återstå för salulottens
behov, samt tillstyrker framställningen.

Med skrivelse den 27 februari 1940, har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Domänstyrelsen biträder uppskattningsnämndens förslag till disposition av
egendomen. För genomförande av försäljningsförslaget, som synes böra avgöras
i ett sammanhang, lärer riksdagens medverkan vara erforderlig. I anslutning
till den av innehavaren av torpet Slätten, Gustav Andersson, gjorda
framställningen om uttag av 200 kubikmeter rotstående skog från salulotten
litt. E kan styrelsen vitsorda, att ett dylikt skogsuttag, som lämpligen bör ske
genom styrelsen, kan äga rum utan olägenhet för salulottens fortsatta brukande.
Styrelsen har med anledning härav uppdragit åt jägmästaren att föranstalta
örn utstämpling och försäljning av 200 kubikmeter skog från salulotten;
och synes domänstyrelsen böra bemyndigas att vidtaga den jämkning
i det av uppskattningsnämnden för salulotten i fråga beräknade saluvärdet,
som må anses motiverad på grund av att sagda virkesparti icke skall ingå
i försäljningen av salulotten.

Jag har icke något att erinra mot bifall till det av domänstyrelsen fram- Departementlagda
förslaget till disposition av ifrågavarande kronoegendom och hemstäl- chefenler
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1 mantal Orrevalla nr 1 i Lavads
socken av Skaraborgs län, följande lotter må försäljas jämlikt
förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m., nämligen

lotten litt. A (huvudgården) örn 137.225 hektar mot ett saluvärde
av 87,000 kronor samt lotten litt. C (Orrevalla ls) mot
ett saluvärde av 10,111 kronor, därav lil kronor utgöra å
lotten belöpande avstyckningskostnader, med hembudsrätt
beträffande båda lotterna enligt 9 § i förordningen för egendomens
arrendator, Sven Nilsson,

lotten litt. B (Orrevalla l2) mot ett saluvärde av 4,785 kronor,
därav 35 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för
Karl Sjöstedt,

lotten litt. D (Orrevalla 1*), mot ett saluvärde av 12,144
kronor, därav 144 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckningskostnader,
genom utbud under hand enligt 13 § i förordningen,

lotten litt. K (Orrevalla V"), mot ett saluvärde av 11,512
kronor, därav 112 kronor utgöra å lotten belöpande avstyckkostnader,
med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Gustav Andersson, med bemyndigande för domänstyrelsen
att, sedan försäljningsvärdet för ett från försäljning av lotten
undantaget virkesparti om 200 kubikmeter bestämts, fastställa
den jämkning i det för lotten bestämda saluvärdet, som
må finnas påkallad;

skolande för försäljningarna i övrigt gälla, att lotterna försäljas
i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare å dag,
som domänstyrelsen bestämmer, att endast kronan tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna, dock att
vid försäljningarna av lotterna litt. B—E ingå vissa till inlösen
av kronan avsedda byggnader i enlighet med en med
arrendatorn Nilsson den 18 januari 1940 träffad uppgörelse,
att efter försäljningen av lotten litt. A varken kronan eller
arrendatorn efter tillträdesdagen skall äga framställa ersättningsanspråk
gentemot varandra på grund av det för egendomen
gällande arrendekontraktet med undantag dock för
tilläventyrs oguldna arrendeavgifter och skatter, att därest
kronan nödgas till egendomens arrendator utgiva ersättning
för av denne å lotterna litt. B—E eventuellt verkställd höstplöjning
m. m., köparna av nämnda lotter ha att ersätta kronan
vad kronan i angivna hänseende erlagt, att vid försäljning
av salulotten litt. E icke ingår ett å lotten utstämpla!
och till försäljning avsett virkesparti om 200 kubikmeter, att
köparen till nämnda virkesparti förbehålles rätt att avverka
och avforsla detsamma från egendomen inom av domänstyrelsen
föreskriven tid, att köpare av lotterna i den mån de
därav beröras, medgiva vattenfallsstyrelsen för Kungl. Maj:t
och kronan såsom ägare av en strömfallsfastighet i Trollhättans
stad rätt att dels kostnadsfritt för all framtid bibehålla
en över den försålda fastigheten framdragen högspänningsledning,
dels borttaga för ledningen hinderliga och för
dess säkerhet farliga träd och buskar med skyldighet för vattenfallsstyrelsen
att ersätta därvid uppkommande skada och
intrång, dels ock för styrelsens personal att erhålla obehindrat
tillträde till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn
och underhåll samt reparation av densamma, därvid möjligen
uppkommande skada skall av styrelsen ersättas; skolande
i fråga om sagda rättigheter vidare gälla, att de träd
och buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola tillhöra
ägaren till respektive fastighet och av denne tillvaratagas,
att till säkerhet för nämnda upplåtelse inteckning må
meddelas i de försålda fastigheterna, och att, innan sådan inteckning
meddelats, ägaren av försåld fastighet skall vara
skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller del därav göra
förbehåll örn beståndet härav och förbinda ny ägare att vid
överlåtelse göra enahanda förbehåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

26:o.

Kronoparken Garphyttan i örebro län.

Sedan fråga uppkommit om försäljning av arrendelägenheten Södra
Ånnaboda och förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda under kronoparken
Garphyttan i Tysslinge socken av Örebro län, har på domänstyrelsens
föranstaltande uppskattningsförrättning hållits den 13 juni 1939. Av det
vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
och två av distriktslantmätaren A. Torvald åren 1936—1939 och
1938—1939 upprättade kartor inhämtas i huvudsak följande.

Lägenheterna, som bilda ett sammanhängande område, äro belägna i Kilsbergen,
23 kilometer från Örebo, 8 kilometer från Latorps järnvägsstation
och 3.5 kilometer från allmän väg. Utfartsväg finnes.

Lägenheterna ha numera avstyckats. De ha i jordregistret betecknats
Ånnaboda 22 (förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda) och Ånnaboda
23 (arrendelägenheten Södra Ånnaboda).

Arealerna omfatta:

Lägenhet

Åker m. m.
hektar

Äng

hektar

Skogsmark

hektar

Impediment

hektar

Summa areal
hektar

Summa

1,175

13,529

1,246

4,851

23,449

0,414

3,224

6,440

41,448

14,704

1,246

28,300

3,638

47,888

Virkesförråd, saluvärden och arrendevärden ha uppskattats till:

			Härav förskot-
	Virkesförråd	Saluvärde	terad kostnad	Arrendevärde
Lägenhet			för avstyckning
	ms	kr.	kr.	kr.
22	312	8,000	77.60	300
2»	1,677	15,500	389.72	450
Summa	1,989	23,500	467.22	750

Å lägenheterna finnas kronan tillhöriga byggnader, vilka äro för respektive
lägenheters behov tillräckliga.

Arrendelägenheten Södra Ånnaboda är för tiden till den 14 mars 1J40
utarrenderad till Edvin Gustavsson mot en årlig avgift av 425 kronor. Arrendet
omfattar huvudsakliga delen av den lotterna tillagda inägojorden.
Gustavsson har innehaft arrendet sedan år 1936.

Den å förra kronojägarebostället Södra Ånnaboda belägna manbyggnaden
är enligt kontrakt den 31 december 1938 för en tid av ett år från den
1 januari 1939 till den 1 januari 1940 uthyrd till Skidfrämjandets lokalkommitté
i örebro mot en hyresavgift av 300 kronor med bestämmelse, att kontraktet
förlänges med tre månader i sänder, därest ej uppsägning sker inom
tre månader före hyrestidens utgång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

Skid)rämjandets lokalkommitté i Örebro, en underavdelning av Föreningen
för Skidlöpningens Främjande i Sverige, har i skrivelse till domänstyrelsen
den 12 januari 1938 anmält sig som spekulant å förra kronojägarebostället
Södra Annaboda under framhallande att terrängen i Kilsbergen vöre lämplig
för skidutflykter, att kommittén för anordnande av sådana utflykter
vore i behov av en fast replipunkt samt att högplatån vid Södra Ånnaboda
skulle erbjuda en idealisk lösning av frågan. Kommittén har sedermera
anhållit att få förvärva jämväl arrendelägenheten Södra Ånnaboda. Med
hänsyn till att skolbarn beräknades komma att i stor utsträckning använda
den tilltänkta sportplatsen skulle det vara av stort värde för föreningen
att få disponera även de i sluttning liggande inägorna å sistnämnda lägenhet.

Uppskattning snämnden har anfört, att lägenheten Ånnaboda 23 kunde
anses lämplig att bilda en jordbruksegnahemslägenhet. Emellertid ville
nämnden med hänsyn till den gagneliga verksamhet Skidfrämjandets lokalkommitté
i Örebro utövade för stadens befolkning och då nuvarande
arrendatorn av lägenheten, vilken skött lägenheten på ett mindre tillfredsställande
sätt, icke kunde anses berättigad till hembud därå, föreslå
att lägenheten försåldes till nämnda lokalkommitté. Även lägenheten Ånnaboda
22 borde försäljas till lokalkommittén. Den sammanlagda köpeskillingen
borde utgöra 23,500 kronor och tillträdet av lägenheten ske den 14
mars 1940. Anledning förelåge icke att vid försäljningen föreskriva särskilda
villkor angående lägenheternas användning samt återköpsrätt.

Skidfrämjandets lokalkommitté i Örebro har förklarat sig villig att inköpa
lägenheterna på föreslagna villkor.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare lia tillstyrkt försäljningsförslaget.

Med skrivelse den 15 november 1939 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning och därvid anfört att styrelsen för egen del icke
hade något annat att erinra mot uppskattningsnämndens förslag än att lägenheterna
borde försäljas såsom en lott med ett saluvärde av 23,500 kronor
samt att ärendet icke torde kunna avgöras utan riksdagens medverkan.

Härefter har kronoarrendatorn Edvin Gustavsson, S. Ånnaboda, i en till
jordbruksdepartementet ställd skrift den 29 november 1939 hemställt örn
företagande av ytterligare utredning i ämnet, innan försäljningsärendet genom
proposition framlades för riksdagen. Gustavsson har därvid anfört
i huvudsak följande:

År 1936 hade Gustavsson arrenderat lägenheten Södra Ånnaboda för en
tid av tre år till den 14 mars 1939, då lägenheten skulle försäljas. Vid avtalets
ingående hade han erhållit löfte att i första hand bli hembjuden att
köpa den. Vid arrendeavtalets förlängning den 14 mars 1939 hade han tillfrågats
om han fortfarande vore spekulant, vilket han bejakat för det fall
att priset på lägenheten bleve rimligt. Han hade nu erhållit en direkt uppmaning
att avflytta och stöde inför utsikten att bli ställd på bar backe med
hela sin familj (hustru, föräldrar och fem minderåriga barn), oaktat han
innehade tillräckligt med djur och inventarier för egendomens bruk. Ifrågavarande
lägenhet, som vid Gustavssons tillträde varit synnerligen dåligt hävdad,
hade av honom upparbetats, så att den nu lämnade minst 75 procent
bättre skörd än tidigare.^ Vid utförandet av reparationsarbeten å lägenheten
hade han med^ tanke på framtida nytta genom arbete och kontanta utlägg
bidragit med lågt räknat 300 kronor. Gustavsson kunde icke tänka sig, att
den största, bärkraftigaste och enda stenfria egendomen i hela bevaknings -

Kungl. Mctj.ts proposition nr 100.

trakten skulle utläggas på föreslaget sätt, då det funnes andra ställen i närheten,
som bättre lämpade sig för sportändamål. Örn vid den föreslagna
affären förbehåll gjordes, att jordbruket ej finge läggas ned och Gustavsson
fortfarande finge kvarsitta som arrendator på oförändrade eller rimliga
arrendevillkor, hade han ej velat framställa någon anmärkning, enär sporten
mycket väl kunde förenas med jordbruket, om ömsesidig hänsyn toges.
Hade Gustavsson av domänverket erbjudits annat jordbruk, skulle han
ej heller haft skäl till anmärkning. På grund av sin ekonomiska ställning
skulle det erbjuda svårigheter för honom att inköpa lägenheten till det pris
som uppgivits för honom. Att märka vore att han till alla delar fullgjort
sina förpliktelser till domänverket enligt gällande arrendekontrakt, vilket
med syn när som helst kunde med lätthet bevisas.

I anledning härav har domänstyrelsen — med överlämnande av yttranden
av vederbörande jägmästare och Överjägmästare samt ordföranden i Skidfrämjandets
lokalkommitté i Örebro — den 11 januari 1940 avgivit förnyat
utlåtande i ärendet.

Jägmästaren har föreslagit, att intet avseende måtte fästas vid Gustavssons
skrift samt vidare anfört följande. Ifrågavarande lägenhet utarrenderades
till Gustavsson från den 14 mars 1936 för endast 3 år med anledning av att
den skulle bli föremål för avstyckning och försäljning. För Gustavsson
klargjordes redan då att han ej vid försäljningen kunde få någon hembudsrätt
eller förhandsrätt till köp. Då avstyckningen ej blev färdig så att försäljning
kunde ske från den 14 mars 1939, förlängdes Gustavssons kontrakt
på 1 år till den 14 mars 1940, detta dock efter stor tvekan från revirförvaltningens
sida, enär Gustavsson ej fullgjort sina arrendebetalningar enligt
kontraktet. Av arrendeavgiften för tiden 14 mars 1938—14 mars 1939, som
förföll till betalning den 15 mars 1938, betalades sista delen, 200 kronor, så
sent som 17 mars 1939, och först därefter blev kontraktet förlängt.

Gustavsson har haft mycket god tid att förbereda sin avflyttning från
lägenheten. Dels har han redan från tillträdet av arrendet haft klart för
sig, att det endast gällde några få år, dels har förvaltaren i hans ännu pågående
konkurs i skrivelse den 29 juli 1939 uppsagt arrendekontraktet från
den 14 mars 1940, dels har Gustavsson i skrivelse den 20 november 1939
erhållit meddelande, att lägenheten sannolikt komme att försäljas från den
14 mars 1940 och att Gustavsson därför borde göra sig beredd att avflytta
från lägenheten vid nämnda tidpunkt.

För de reparationer, som Gustavsson utfört å lägenheten, har han erhållit
full ersättning.

Då skidfrämjandet under föregående vinter förhyrde och som raststuga
öppnade f. kronojägarbostaden Ånnaboda, som ligger i rå med den av
Gustavsson arrenderade lägenheten, förbjöd han de skidåkare, som i rätt
stora skaror drogos däråt, att åka å de av honom disponerade ägorna.

Det har framgått av yttranden från Gustavsson i denna sak, att hans avsikt
är att söka fördröja försäljningen ännu ett år. Gustavsson har, örn han
skulle få ännu ett års förlängning, arrenderat lägenheten i 5 år, och han
tror sig då kunna få hembudsrätt och därigenom lättare kunna få inköpa
egendomen. Hans avsikt torde vara att sedan i så stor utsträckning som
möjligt avstycka och frånsälja småtomter till sportstugor.

Överjägmästaren har, under framhållande att Gustavsson vore olämplig
såsom arrendator, avstyrkt dennes framställning.

Ordföranden i skid främjandets lokalkommitté i Örebro, G. Strandell har
anfört följande. Under nuvarande omständigheter är det kommitténs av -

Kungl. Majlis proposition nr 100.

Departements chefen.

sikt att fortsätta brukandet av i varje fall viss del av jorden genom utarrendera
åt grannar eller på annat sätt, som kan befinnas lämpligt. Den till
arrendelägenheten hörande mangårdsbyggnaden ämnar kommittén ta i anspråk
för sin verksamhet. När projektet örn en större anläggning av friluftsgårds
karaktär kan komma till utförande torde en stor del av åkerarealen
behöva förvandlas till ängsmark för att kunna begagnas till lekoch
övningsplatser. I detta sammanhang må påpekas, att skidfrämjandet
driver sin verksamhet året runt med en sund utveckling av friluftslivet som
riktlinjen för sitt arbete.

Domänstyrelsen har hemställt, att Gustavssons framställning icke måtte
föranleda någon åtgärd.

I skrivelse till jordbruksdepartementet den 20 februari 1940 har vederbörande
jägmästare meddelat, att arrendatorn Gustavsson, som förvärvat
fastighet å annan ort, inom kort kommc att avflytta från Ånnaboda.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra biträda det
av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget, innebärande att de båda
lägenheterna Ånnaboda 22 och 23 försäljas till Skidfrämjandets lokalkommitté
i Örebro för en sammanlagd köpeskilling av 23,500 kronor.

Jag förutsätter, att de ersättningsanspråk på grund av utförda förbättringsarbeten,
som av nuvarande arrendatorn till arrendelotten Södra Ånnaboda
Edvin Gustavsson må framställas mot Kungl. Majit och kronan, bliva
vederbörligen beaktade i samband med avträdandet av arrendelotten. Vid
bifall till försäljningsförslaget torde lokalkommittén ha att i vanlig ordning
söka tillstånd till förvärv av ifrågakomna fastigheter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva

att av kronoparken Garphyttan i Tysslinge socken av örebro
län lägenheterna Ånnaboda 22 (förra kronojägarebostället
Södra Ånnaboda) och Ånnaboda 23 (arrendelägenheten
Södra Ånnaboda) må såsom en lott försäljas till Skidfrämjandets
lokalkommitté i örebro för en köpeskilling av 23,500
kronor och med tillträdesrätt för köparen räknat från den 14
mars 1940 samt under villkor i övrigt, att köpeskillingen erlägges
kontant till länsstyrelsen i länet, som har att utfärda
köpebrev å lotten, att lotten överlåtes i det skick, vari den
vid tillträdet befinnes, att i köpet ingå endast kronan tillhöriga,
å lotten befintliga byggnader och anläggningar, att
kommittén svarar för alla å lotten efter tillträdesdagen belöpande
onera och utskylder, samt att kommittén ensam vidkännes
kostnad för lagfart å fånget och andra med köpet förenade
utgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

27:o.

Kronoparken Karlsdal i örebro län.

Enligt beslut av Karlskoga kyrkofullmäktige anhöll Karlskoga kyrkoråd i
skrivelse till domänstyrelsen den 10 november 1939, att Karlsdals kapell
jämte omkringliggande område av kronoparken Karlsdal i numera Karlskoga
stad av örebro län måtte avgiftsfritt överlåtas till Karlskoga församling.
Med anledning härav har på domänstyrelsens föranstaltande extra
jägmästaren F. Carlbom verkställt utredning rörande villkoren för eventuell
överlåtelse till församlingen av berörda kapell m. m. Av de till ärendet
hörande handlingarna samt en av Carlbom år 1939 upprättad karta inhämtas
följande.

Överlåtelse till församlingen har ifrågasatts beträffande ett å kartan med
A—B—C—D—A utmärkt område, vilket är beläget 18 kilometer från Karlskoga
järnvägsstation och 0.3 kilometer från allmän väg samt har en areal
av omkring 0.41 hektar, varav 0.34 hektar kyrkogård (ägofigur 1), 0.007
hektar tomt (ägofigur 2) och 0.063 hektar skogsmark (ägofigur 3). Den å
ägofigur 1, som begränsas av en 3 meter hög granhäck, befintliga kapellbyggnaden
tillhör kronan; byggnaden, som sannolikt uppförts i mitten av
1800-talet, är av trä på stensockel, reveterad och i medelgott skick. Den del
av området, som motsvarar ägofigur nr 2 enligt kartan, ingår i hyreslägenheten
Montörsbostaden, som upplåtits tillsvidare enligt muntligt avtal. A
ägofigur 3 finnes omkring 3 kubikmeter skog. Området tillhör fastigheten
Karlsdal l1, som av kronan förvärvats i samband med år 1934 verkställt inköp
av det s. k. Karlsdalskomplexet. Kapellbyggnaden och kyrkogårdsområdet
ha såväl före som efter kronans förvärv av ifrågavarande komplex
avgiftsfritt disponerats av Karlskoga församling.

Förrätt ning smannen har uppskattat områdets värde till 6,230 kronor, varav
1,230 kronor belöpa å marken och 5,000 kronor å kapellbyggnaden. Förrättningsmannen
har emellertid framhållit, att byggnaden syntes sakna
egentligt försäljningsvärde. Förrättningsmannen har tillstyrkt, att området
och kapellbyggnaden måtte avgiftsfritt överlåtas å församlingen, att tillträdas
den 1 juli 1941, samt föreslagit vissa villkor i övrigt för överlåtelsen.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstyrkt kyrkorådets
framställning.

överlantmätaren har meddelat, att hinder ej syntes möta mot områdets
avstyckning.

Församlingen har förklarat sig villig att bekosta ifrågavarande avstyckning.

I skrivelse den 13 februari 1940 har domänstgrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, alt styrelsen för egen del icke
hade något annat att erinra mot förrättningsmannens förslag än att området
borde tillträdas vid överlåtelsehandlingens upprättande. Ärendet syntes icke
kunna avgöras utan riksdagens medverkan.

Det synes även mig lämpligt, att äganderätten till ifrågavarande kapell Departementsmed
tillhörande markområde överlåtes till Karlskoga församling. Mot do- c e]en''
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 100. 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

mänstyrelsens förslag, att överlåtelsen skall ske utan vederlag för kronan,
har jag icke något att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att av fastigheten Karlsdal l1 under kronoparken Karlsdal
i Karlskoga stad av Örebro län ett å en av extra jägmästaren
F. Carlbom år 1939 upprättad karta med A—B—C—
D—A betecknat område örn omkring 0.41 hektar må jämte å
området befintlig kapellbyggnad genom domänstyrelsens
försorg avgiftsfritt överlåtas till Karlskoga församling under
villkor, att området och kapellbyggnaden tillträdas i befintligt
skick vid överlåtelsehandlingens upprättande, att församlingen
är skyldig att dels ombesörja och ensam bekosta
avstyckning av området samt den hägnad i rågången mot
angränsande kronopark, som vederbörande jägmästare kan
finna erforderlig, dels ock tåla de mindre jämkningar beträffande
områdets areal, gränser och eljest, vilka kunna komma
att bestämmas vid nämnda avstyckning, att vid avstyckningen
området tillförsäkras rätt till nödig utfartsväg fram
till allmän väg samt att församlingen svarar för å området
efter tillträdesdagen belöpande skatter och onera.

28-.o.

Ybby nr 1 i örebro län.

Kronoegendomen 1 mantal Ybby nr 1 litt. A i Viby socken av Örebro län
bär genom domänstyrelsens den 5 augusti 1927 upprättade kontrakt varit
utarrenderad för tiden 14 mars 1928—14 mars 1938 mot en årlig avgäld,
utgående med dels 12 hektoliter vete, 31 hektoliter havre och 147 kilogram
smör att lösas med penningar enligt senast för länet fastställda markegångstaxa
litt. A och dels 850 kronor. .Sedermera har egendomen mot samma avgäld
utarrenderats till den 14 mars 1940.

Uppskattningsförrättning har hållits å egendomen under år 1938. Av det vid
förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande handlingar
samt en av förste lantmätaren O. Tengvall vid laga skifte år 1889 upprättad
karta över inägorna till 2 mantal Ybby inhämtas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen 6 kilometer från Vretstorps och 3 kilometer
från Östansjö järnvägsstation, har en areal av 110.5260 hektar, därav 30.4310
hektar åker och tomt, 1.0960 hektar äng, 3.7290 hektar odlingsmark, 75.2340
hektar skogsmark och 0.0360 hektar impediment. Åkerjorden består av godartad
lermylla, sandmylla och sandjord. Ängen utgöres av bäckdalar samt
ängsbackar i åkern. Betesmarken är delvis skogbevuxen men av god beskaffenhet.
Skogsmarken, av vilken rätteligen ej mindre än 26.27 hektar
böra redovisas såsom impediment, är god. Egendomen har del i Grimstens
häradsallmänning. Å egendomen finnas två torp, Yberget och Klintom,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

vilka numera brukas under huvudgården; å torpen befintliga boningshus
användas såsom arbetarbostäder. Egendomen är taxeringsvärderad till
38,400 kronor, därav 28,300 kronor för jordbruk och 10,100 kronor för
skog och skogsmark.

Byggnaderna å egendomen äro väl underhållna och i gott eller medelgott
skick. Byggnadsbeståndet är emellertid delvis otillräckligt. Sålunda
äro de å förutvarande torpet Yberget befintliga uthusen förstörda genom
brand och behöva vid fortsatt utarrendering av egendomen nybyggas. Egendomens
arbetarbostäder äro trånga och gammalmodiga samt behöva grundligt
justeras och utvidgas. Vidare erfordras ökat utrymme i egendomens
ladugård, vilket kan åstadkommas genom ominredning av det med ladugården
sammanbyggda häststallet; i så fall påkallas nybyggnad av stall
Därjämte tarvas gödselstad med urinbrunn. Slutligen erfordras anläggande
av vatten- och avloppsledningar till egendomens manbyggnad och arbetarbostäder
ävensom av brunn för dricksvatten.

Uppskattningsnämnden har med hänsyn till den jämförelsevis betydande
byggnadskostnaden, vilken nämnden beräknat till sammanlagt 15,500 kronor
— för kostnadens bestridande funnos visserligen tillgängliga brandstodsmedel
å 2,000 kronor — föreslagit försäljning av egendomen. Denna har av nämnden
saluvärderats till 58,927 kronor, vilket belopp innefattar det av vederbörande
revirförvaltare uppskattade värdet av skog och skogsmark, 24,200
kronor, ävensom kapitalvärdet av egendomens andel i häradsallmänning,
beräknat till 6,500 kronor. Egendomen borde till angivna saluvärde, avrundat
uppåt till 59,000 kronor, hembjudas nuvarande arrendatorn, Levi Larsson,
som innehaft egendomen sedan år 1922 och skött densamma på ett tillfredsställande
sätt. Härvid skulle egendomen överlåtas i befintligt skick och
utan avträdessyn. Särskilda villkor för egendomens användning eller om
återköpsrätt syntes icke nödvändiga; skulle sådana villkor likväl anses böra
uppställas, borde saluvärdet nedsättas med tio procent.

Arrendatorn Larsson har förklarat sig villig att förvärva egendomen mot
det föreslagna saluvärdet av 59.000 kronor.

I skrivelse den 27 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, att styrelsen delade nämndens
uppfattning, att det för statsverket vöre förmånligast att få egendomen försåld,
men att styrelsen icke funnit sig kunna godkänna det av uppskattningsnämnden
föreslagna saluvärdet. Styrelsen beräknade för sin del värdet av
andelen i häradsallmänningen till 7,600 kronor och ansåge att saluvärdet
med hänsyn därtill borde höjas till 60,027 kronor eller i runt tal 60,000 kronor.
Då arrendatorn Larsson efter förda förhandlingar numera förklarat
sig höja anbudet å egendomen till nämnda belopp, tillstyrkte styrelsen att
egendomen hembjödes honom.

Mot domänstyrelsens förslag har jag icke något att erinra och hemställerx)e/)/Wemen/«-alllså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, f/ie/e"''

att kronoegendomen 1 mantal Ybby nr 1 litt. A i Viby socken
av örebro län må med ett saluvärde av 60.000 kronor
försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m„ med hembudsrätt
jämlikt 9 8 i förordningen för arrendatorn av egen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

domen, Levi Larsson, och under villkor i övrigt, att egendomen
försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt för köpare räknat
från den 14 mars 1940, att endast kronan tillhöriga hus
och anläggningar ingå i försäljningen, att såväl kronan såsom
ägare av egendomen Ybby nr 2 litt. B som ägaren av ifrågavarande
egendom Ybby nr 1 litt. A äga rätt att för tillträde till
respektive egendom tillhörande skogsskiften begagna den väg,
som leder till dessa över de till Ybby nr 1 respektive Ybby nr
2 hörande skiftena, att, därest Levi Larsson kommer att förvärva
egendomen, samtliga på arrendekontrakt om egendomen
grundade rättsanspråk mellan honom och kronan med
undantag av eventuella anspråk på oguldna arrendeavgälder
och skatter skola anses vara reglerade i och genom försäljningen,
att, därest egendomen kommer att förvärvas av annan
än Larsson samt kronan nödgas till arrendatorn utgiva
ersättning för av denne å egendomen utförd elektrisk anläggning
eller verkställd höstplöjning, trädesbruk och sådd,
egendomens köpare skall vara pliktig att gottgöra kronan,
vad kronan i berörda hänseende erlagt, att köparen såsom
ägare av egendomen medgiver vattenfallsstyrelsen för Kungl.
Majit och kronan såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs
22 i Vinnerstads socken av Östergötlands län att för all
framtid dels kostnadsfritt bibehålla en över egendomen framdragen
elektrisk ledning, dels borttaga för ledningen hinderliga
och för ledningens säkerhet farliga träd och buskar, med
skyldighet för vattenfallsstyrelsen att ersätta därvid uppkommande
skada och intrång, dels ock erhålla obehindrat tillträde
till den försålda fastigheten för ledningens tillsyn, underhåll
och reparation av densamma, därvid möjligen uppkommande
skada skall ersättas av vattenfallsstyrelsen, beträffande
vilka rättigheter vidare skall gälla, att de träd och
buskar, som fällas för ledningens bibehållande, skola tillhöra
ägaren av den försålda fastigheten och av denne tillvaratagas,
att kronan till säkerhet för rättigheterna må erhålla inteckning
i den försålda fastigheten och att innan sådan inteckning
meddelas ägaren av den försålda fastigheten skall vara
skyldig att vid överlåtelse av fastigheten eller del därav göra
förbehåll om ifrågavarande rättigheters bestånd och förbinda
ny ägare att vid överlåtelse göra samma förbehåll,
samt att innehavare av andra över egendomen med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles
rätt att ha ledningarna kvarstående och nyttja desamma utan
rätt för egendomens köpare till annan ersättning än av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation
eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som
förorsakas å kreatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

29: o.

Kronoparken Skinnskatteberg i Västmanlands län.

Sedan fråga uppkommit om försäljning av lägenheten Skinnskattebergs
tiädgård under kronoparken Skinnskatteberg i Skinnskattebergs socken av
Västmanlands län, har på domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning
å lägenheten i vederbörlig ordning hållits den 29 mars 1939.

Av det vid förrättningen förda protokollet jämte övriga till ärendet hörande
handlingar samt en av extra lantmätaren E. Pettersson åren 1936 och 1937
upprättad karta inhämtas i huvudsak följande.

Lägenheten, som numera avstyckats och införts i jordregistret under beteckningen
Emthyttan 413, är belägen vid allmän väg i Skinnskattebergs
samhälle, 1 kilometer från Skinnskattebergs järnvägsstation och 45 kilometer
från Köping. Den har en areal av 1.0453 hektar tomt och trädgård. Ä
lägenheten finnas boningshus och källare, vilka tillhöra kronan. Hävden
är god.

Skinnskattebergs trädgård är för tiden till den 1 november 1940 utarrenderad
till trädgårdsmästaren Fredrik Edvard Malm. Arrendeområdet omfattar
i huvudsak salulotten samt dessutom ett mindre område öster örn
lotten med ett därå befintligt mindre växthus. Arrendeavgiften utgår i naturaprestationer.
Malm, som innehaft arrendet sedan år 1926, har alltid
skött lägenheten väl.

Förrättning smannen har åsatt lägenheten ett saluvärde av 5,000 kronor,
därav 125 kronor utgjorde av kronan förskotterad avstyckningskostnad,
samt ett arrendevärde av 250 kronor. Lägenheten borde efter riksdagens
hörande försäljas enligt 1929 års försäljningsförordning med tillträdesrätt
för köparen den 1 november 1940 och med liembudsrätt jämlikt 10 § i förordningen
för arrendatorn Malm.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare ha tillstvrkt försäljningen.

Arrendatorn Malm har förklarat sig önska inköpa lägenheten på föreslagna
villkor.

I skrivelse den 22 januari 1940 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört, att styrelsen icke hade något att
erinra mot förrättningsmannens förslag.

Ej heller jag har någon erinran att framställa mot det framlagda försälj- Departements.
ningsförslaget utan hemställer, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen chefenmedgiva,

att av kronoparken Skinnskatteberg i Skinnskattebergs
socken av Västmanlands län lägenheten Emthyttan 413
(Skinnskattebergs trädgård) må med ett saluvärde av 5,000
kronor, därav 125 kronor motsvara förskotterad avstyckningskostnad,
försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
lii. m. nied liembudsrätt jämlikt 10 3 i förordningen för arBihang
till riksdagens protokoll lilio. 1 sami. Nr 100. 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rendatorn Fredrik Edvard Malm samt under villkor i övrigt,
att lägenheten försäljes i befintligt skick med tillträdesrätt för
köpare den 1 november 1940, att i köpet ingå endast kronan
tillhöriga, å lägenheten befintliga byggnader och anläggningar,
att i köpet ingå dels ett kronan tillhörigt växthus,
som är beläget å stamfastigheten omkring 50 meter sydost
örn bostadshuset å lägenheten, dels ock vissa kronan tillhöriga
inventarier enligt en i ärendet företedd förteckning,
att köparen medgives rätt att till den 1 januari 1942 fritt
disponera berörda växthus å dess nuvarande plats jämte erforderligt
tomtområde och vägar till detsamma, samt att
köparen och framtida ägare av lägenheten skola dels ensamma
svara för uppförande och underhall av de hägnader
kring lägenheten, som kunna bliva erforderliga, dels ock
tåla skada och intrång, som förorsakas lägenheten genom en
över densamma framdragen, telegrafverket tillhörig telefonledning.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
29:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

407241. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.